63 Litteratur.Pdf

299 LITTERATUR SVENSK PROSA 1965-experiment och traditionalism Av lektor ELOF EHNMARK Fil. dr Elof Ehnmark fortsät• Carl-Göran Ekervald: sten ter i denna artikel sin översikt limpan (Bonniers, 28: 50) över svensk prosadiktning 1965. Ing-Marie Eriksson: Märit Denna gång recenseras följande (Bonniers, 24: 50) böcker: Jan Gudmundsson: Baronen Lars Ardelius: Spritt språngande (Norstedts, 19: 50) (Norstedts, 21: -) Kristina Hasselgren: Vinter Sivar Arner: Verkligen (Bon berättelse (Norstedts, 24: 50) niers 29: 50) Olle Hedberg: Den svenska Erik Beckman: Hertigens kar dygden (Norstedts, 24: 50) tonger (Bonniers, 24: 50) P. C. Jersild: Calvinols resa ge Bo Bergman: Inför rätta nom världen (Bonniers, 27: 50) (Bonniers, 22: 50) Fritiof Nilsson-Piraten: Irja Browallius: Skur på gröna Millionären (Bonniers, 27: 50) knoppar (Bonniers, 32: 50) Björn Runeborg: statsbesöket Göran Börge: Gästerna (Bonniers, 25: 50) (Norstedts, 23: -) Per Olof Sundman: Två dagar, Eva Dahlbeck: Sista spegeln två nätter (Norstedts, 23: -) (Norstedts, 28: -) Ole Söderström: Flickan under Sven Delblanc: Homunculus oxögat (Norstedts, 23: -) (Bonniers, 26: 50) ~ En person som är flera personer och niska som i skilda situationer och när som helst kan befinna sig var skepnader betraktar omvärlden men som helst laborerar Erik Beckman dessutom har att bedöma, ta ställning med i experimentromanen H er tigens och avgöra, utan att han dock för• kartonger. Det yttre förloppet är Chur mår fatta något beslut. En kvinna chills avsiktligt antedaterade begrav skymtar, gatflickan Cicela Mary, som ningståg från Westminster Hall till St representerar det spontana, fria, an Paul. Kartongerna är de fyrkanter av svarslösa. Hennes kontrast är Claes soldater som eskorterar katafalken. Thundergrave, typen för militär ord Berättaren är en av soldaterna i följet ning, benhård paragrafmoral och för• men samtidigt som sagt mycket annat stelnad myndighet - han förvandlas och många andra. Han är en män- också plötsligt till en staty vid kortege- 300 vägen. Temat i boken handlar om gör i skilda sammanhang: en bur, en människans villkor - vad annars? varg, en båt, ett avhugget finger etc. Begravningsformationerna blir sym Vill man inte möda sig med att tolka boler för den sociala ordningen, sam ordsymboliken, får man nöja sig med hällsmaskineriet, även benämnt »an att konstatera, att det är fråga om stalten». »Jag väljer anstalten. Det är individens ständiga förvandlingar och jag själv som väljer fångenskapen. det destruktiva i människans villkor. Men jag förbehåller mig också rätten Men onekligen har man glädje av att själv försöksutskriva mig. Då är förf :s påpassliga satir och muntra for det jag som skriver ut mig». Det är muleringar. Han har en festlig parodi ett ambivalent, rentav bekvämt ställ• på radions frågetävlingar, där de be ningstagande: att behålla systemet skäftiga inläggen från frågeledaren är men ge sig rätt att gå ut och in i det, tagna på kornet, han skojar friskt med en sorts frihet med förbehåll. Vad en testningsprocedur och han formu Beckman vill belysa, är väl närmast lerar ett uppfostringsprogram, paro den frihetskrävande människans trång• diskt i Cartesius stil: »Målet är att mål i ett samhälle som alltmer meka fostra individer, elever som av egen niseras, rationaliseras. Han gör det i kraft kommer fram till skolans sätt ett huller om buller av associationer, att tänka och se. Vad jag vill är att hans jag byter yrken och nationalitet, varje elev ska kunna säga till sig han tumlar kring som i drömvisioner, sj älv: J ag tänker, alltså har skolan en tandsköterska är plötsligt diakonis rätt.» sa och sedan prästfru, allt i ett virr satiriker och resonör är också Olle varr, där stundom också språket får Hedberg. Hans böcker brukar på sis hjälpa till; infallen är groteska för det tone ha tre ingredienser, tekniskt mesta, kvicka ibland, stundom träffsä• sett: situationer, dialoger och kom kert satiriska. Allra bäst minns man en mentarer. Så är det också i Den scen, där jagpersonen är en naturpoet svenska dygden, vars titel naturligt som avsmakar engelska fesagor, sam vis är en ironisk motsats till begrep tidigt som ett par män i närheten pet den svenska synden och därmed ägnar sig åt grym barnmisshandel, allt till moralisternas besynnerliga mani i en blandning av oskuldsfullhet och att identifiera synd enbart med före• fränhet av effektfullaste slag. Fanta teelser på sjätte budets område. Den sien räcker emellertid inte hela boken svenska dygden representeras av det igenom, åtskilligt går tomgång och det välbeställda unga paret Erik och Lisa, känns hela tiden, som om någonting båda unga och friska, förenade i ett fattades: en medelpunkt, ett fäste, ett gott äktenskap, fria från ekonomiska nav i det snurrande hjulet. Men me bekymmer, utan kulturella intressen ningen är kanske, att det bara skall och framför allt religiöst likgiltiga, ja, snurra. oförstående. Av en kvinnlig östflyk• En experimentator är också Lars ting blir de jämte paret Brovall bjudna Ardelius. Han menar, att en novell på en frugal måltid och därvid sam samling kan liknas vid en komplice manförda med den berömda sociolo rad molekyl, d. v. s. att vissa återkom• gen och pacifisten Sonja Lugarni, på mande ord, begrepp och symboler föredragsturne i Stockholm. De vet tjänstgör som kondensationskärnor för mycket väl, att det är sociologen som en mängd associationer. I Spritt skall bjudas på dem för att få träffa språngande demonstrerar han sin tek »Vanliga svenska människor». Tillställ• nik. Boken består av situationer, där ningen blir ett fiasko, eftersom de diverse ting återkommer och tjänst- vanliga svenskarna inte vill tjänst- - 301 göra som försökskaniner. Herr Bro gett några scener av svensk vardag, vall säger det förlösande ordet: »Ovan svensk ombonad medelklass i atom liga människor ska efter vad jag hört och u-landsåldern, allt taget på kornet, vara intresserade av att träffa alldeles avlyssnat, genomskådat, demaskerat. vanliga människor, men jag är inte så Meningen är, att vi skall känna igen förbannat säker på att alldeles van oss men inte vara nöjda med porträt• liga människor är roade av att träffa teringen. ovanliga». Hedberg har avlyssnat kon Människorna som sprattelgubbar var versationen med fint gehör för alla Bo Bergmans tema i Marionetterna. nyanser. Så låter det i sällskap, där I novellsamlingen Inför rätta är tesen man har tråkigt och måste vara på en annan, nämligen att vi alla bär på sin vakt, så passar man in sina små oavgjorda mål inombords, på villkor tjyvnyp, så söker damerna avbryta, liga domar och preskriberade brott, när herrarna halkar in på ömtåliga och brottet framför andra är kärleks• områden. På hemvägen söker socio lösheten. Titelnovellen, som är bokens logen sammanfatta sina intryck. centrala, är en legendpastisch med Svenskarna förefaller socialt tillfreds mild raljans i tonen. Den handlar om ställda och därför självbelåtna, utan hur det korrekta kammarrådet Delin förmåga till hänförelse och allmänt till sin förtrytelse blir dömd av Sankte skeptiska i fråga om världen utanför Per att återvända till jorden. Där blir deras eget område. Hon är resignerad, han ensam, och ålderdomens ensamhet också när det gäller henne själv. Vad har Bo Bergman verkligen förmått att åstadkommer hon med sin propa ge ord åt. Emellertid träffar han ganda? Vad hon hört under kvällen Mefisto och för honom beklagar han är det urgamla: lidandet på jorden sig: hans fru hade bedragit honom, kommer aldrig att ta slut. Är inte allt han hade utverkat skilsmässa, han meningslöst? »Vi flyr från vanda plå• hade förgäves hoppats på olycka i gor till andra som vi icke känner.» Det hennes nya gifte och glatt sig åt att är Hamlets ord, och hon tillfogar: »Vi hon blivit änka. Men just i samtaletmed flyr från plågor som vi aldrig behöver Mefisto börjar han känna, att det är höra talas om, ifall vi har turen att något skevt i hans bekännelse. Till dö i rättan tid.» Hedberg varierar slut inser han, att han själv är brotts som synes sitt tema: vem lyssnar till lingen som förbrutit sig mot det heli kärleksbudet, vem vill lyda det? Kan gaste, mot kärleken. Och då blir han ske Lisa, som inte kan sova och som insläppt. »Vår Herre och Fader har funderar på det underliga att män• varit barmhärtigare mot dig än du niskorna för henne ibland blir »som själv», förklarar Sankte Per. Denna bara skuggor och sprattelgubbar:.. novell är fylld av det leende vemod Hon tänker på de kulturella tanterna, och den försonlighetens visdom som som säger, att man skall älska alla lika är den gamle Bo Bergmans känne• mycket och inte vänta sig någon gen märke. Av de övriga berättelserna är kärlek, :.även om det inte är i lag en del mer bagatellartade men alla förbjudet att leva i engifte.» Och hon har de den Bo Bergmanska tonen och tillägger: :.Att bli älskad är en favör, den utsökta stilkonst som är hans, en hemlig favör. Men kanske finns det ömsom mjuk, ömsom vass, alltid klar, en större favör, även den hemlig. Att alltid frisk. Alltjämt kan han med älska:.. De orden är bokens positiva bara några ord väcka de äkta stäm• förkunnelse, men den kommer bara ningarna till liv hos den stad, där som en viskning, en hemlighet, en hans sånggudinna bor, och alltjämt lösen för de utvalda. Hedberg har här kan han forma en sats med udd, t. ex.: 302 »J ulikvällen sänkte sig över ruinsta Evald. Hon får också veta, hur det den Stockholm och stadsfullmäktige gått, att han inte längre finns, men gick fortfarande lösa». den befrielse hon trodde sig vinna ge Frågan om ansvar finns med också nom flykten, när hon inte. Under re i Sivar Arners Verkligen. Den handlar san tillbaka skall hon vara lika jagad, om ett par dagar i en kvinnas liv. lika oviss, lika vilsen som under Hon heter Daga, är omkring 40 är, flykten bort. Romanen är ett nytt be till yrket kemist, har varit gift med lägg på Arners skicklighet men också en professor i Lund och har två barn på det cerebralt konstruktiva i hans med honom.

Load more