299 LITTERATUR

SVENSK PROSA 1965-experiment och traditionalism

Av lektor ELOF EHNMARK

Fil. dr Elof Ehnmark fortsät• Carl-Göran Ekervald: sten­ ter i denna artikel sin översikt limpan (Bonniers, 28: 50) över svensk prosadiktning 1965. Ing-Marie Eriksson: Märit Denna gång recenseras följande (Bonniers, 24: 50) böcker: Jan Gudmundsson: Baronen Lars Ardelius: Spritt språngande (Norstedts, 19: 50) (Norstedts, 21: -) Kristina Hasselgren: Vinter­ Sivar Arner: Verkligen (Bon­ berättelse (Norstedts, 24: 50) niers 29: 50) Olle Hedberg: Den svenska : Hertigens kar­ dygden (Norstedts, 24: 50) tonger (Bonniers, 24: 50) P. C. Jersild: Calvinols resa ge­ Bo Bergman: Inför rätta nom världen (Bonniers, 27: 50) (Bonniers, 22: 50) Fritiof Nilsson-Piraten: Irja Browallius: Skur på gröna Millionären (Bonniers, 27: 50) knoppar (Bonniers, 32: 50) Björn Runeborg: statsbesöket Göran Börge: Gästerna (Bonniers, 25: 50) (Norstedts, 23: -) Per Olof Sundman: Två dagar, Eva Dahlbeck: Sista spegeln två nätter (Norstedts, 23: -) (Norstedts, 28: -) Ole Söderström: Flickan under Sven Delblanc: Homunculus oxögat (Norstedts, 23: -) (Bonniers, 26: 50) ~

En person som är flera personer och niska som i skilda situationer och när som helst kan befinna sig var skepnader betraktar omvärlden men som helst laborerar Erik Beckman dessutom har att bedöma, ta ställning med i experimentromanen H er tigens och avgöra, utan att han dock för• kartonger. Det yttre förloppet är Chur­ mår fatta något beslut. En kvinna chills avsiktligt antedaterade begrav­ skymtar, gatflickan Cicela Mary, som ningståg från Westminster Hall till St representerar det spontana, fria, an­ Paul. Kartongerna är de fyrkanter av svarslösa. Hennes kontrast är Claes soldater som eskorterar katafalken. Thundergrave, typen för militär ord­ Berättaren är en av soldaterna i följet ning, benhård paragrafmoral och för• men samtidigt som sagt mycket annat stelnad myndighet - han förvandlas och många andra. Han är en män- också plötsligt till en staty vid kortege- 300

vägen. Temat i boken handlar om gör i skilda sammanhang: en bur, en människans villkor - vad annars? varg, en båt, ett avhugget finger etc. Begravningsformationerna blir sym­ Vill man inte möda sig med att tolka boler för den sociala ordningen, sam­ ordsymboliken, får man nöja sig med hällsmaskineriet, även benämnt »an­ att konstatera, att det är fråga om stalten». »Jag väljer anstalten. Det är individens ständiga förvandlingar och jag själv som väljer fångenskapen. det destruktiva i människans villkor. Men jag förbehåller mig också rätten Men onekligen har man glädje av att själv försöksutskriva mig. Då är förf :s påpassliga satir och muntra for­ det jag som skriver ut mig». Det är muleringar. Han har en festlig parodi ett ambivalent, rentav bekvämt ställ• på radions frågetävlingar, där de be­ ningstagande: att behålla systemet skäftiga inläggen från frågeledaren är men ge sig rätt att gå ut och in i det, tagna på kornet, han skojar friskt med en sorts frihet med förbehåll. Vad en testningsprocedur och han formu­ Beckman vill belysa, är väl närmast lerar ett uppfostringsprogram, paro­ den frihetskrävande människans trång• diskt i Cartesius stil: »Målet är att mål i ett samhälle som alltmer meka­ fostra individer, elever som av egen niseras, rationaliseras. Han gör det i kraft kommer fram till skolans sätt ett huller om buller av associationer, att tänka och se. Vad jag vill är att hans jag byter yrken och nationalitet, varje elev ska kunna säga till sig han tumlar kring som i drömvisioner, sj älv: J ag tänker, alltså har skolan en tandsköterska är plötsligt diakonis­ rätt.» sa och sedan prästfru, allt i ett virr­ satiriker och resonör är också Olle varr, där stundom också språket får Hedberg. Hans böcker brukar på sis­ hjälpa till; infallen är groteska för det tone ha tre ingredienser, tekniskt mesta, kvicka ibland, stundom träffsä• sett: situationer, dialoger och kom­ kert satiriska. Allra bäst minns man en mentarer. Så är det också i Den scen, där jagpersonen är en naturpoet svenska dygden, vars titel naturligt­ som avsmakar engelska fesagor, sam­ vis är en ironisk motsats till begrep­ tidigt som ett par män i närheten pet den svenska synden och därmed ägnar sig åt grym barnmisshandel, allt till moralisternas besynnerliga mani i en blandning av oskuldsfullhet och att identifiera synd enbart med före• fränhet av effektfullaste slag. Fanta­ teelser på sjätte budets område. Den sien räcker emellertid inte hela boken svenska dygden representeras av det igenom, åtskilligt går tomgång och det välbeställda unga paret Erik och Lisa, känns hela tiden, som om någonting båda unga och friska, förenade i ett fattades: en medelpunkt, ett fäste, ett gott äktenskap, fria från ekonomiska nav i det snurrande hjulet. Men me­ bekymmer, utan kulturella intressen ningen är kanske, att det bara skall och framför allt religiöst likgiltiga, ja, snurra. oförstående. Av en kvinnlig östflyk• En experimentator är också Lars ting blir de jämte paret Brovall bjudna Ardelius. Han menar, att en novell­ på en frugal måltid och därvid sam­ samling kan liknas vid en komplice­ manförda med den berömda sociolo­ rad molekyl, d. v. s. att vissa återkom• gen och pacifisten Sonja Lugarni, på mande ord, begrepp och symboler föredragsturne i . De vet tjänstgör som kondensationskärnor för mycket väl, att det är sociologen som en mängd associationer. I Spritt skall bjudas på dem för att få träffa språngande demonstrerar han sin tek­ »Vanliga svenska människor». Tillställ• nik. Boken består av situationer, där ningen blir ett fiasko, eftersom de diverse ting återkommer och tjänst- vanliga svenskarna inte vill tjänst- -

301

göra som försökskaniner. Herr Bro­ gett några scener av svensk vardag, vall säger det förlösande ordet: »Ovan­ svensk ombonad medelklass i atom­ liga människor ska efter vad jag hört och u-landsåldern, allt taget på kornet, vara intresserade av att träffa alldeles avlyssnat, genomskådat, demaskerat. vanliga människor, men jag är inte så Meningen är, att vi skall känna igen förbannat säker på att alldeles van­ oss men inte vara nöjda med porträt• liga människor är roade av att träffa teringen. ovanliga». Hedberg har avlyssnat kon­ Människorna som sprattelgubbar var versationen med fint gehör för alla Bo Bergmans tema i Marionetterna. nyanser. Så låter det i sällskap, där I novellsamlingen Inför rätta är tesen man har tråkigt och måste vara på en annan, nämligen att vi alla bär på sin vakt, så passar man in sina små oavgjorda mål inombords, på villkor­ tjyvnyp, så söker damerna avbryta, liga domar och preskriberade brott, när herrarna halkar in på ömtåliga och brottet framför andra är kärleks• områden. På hemvägen söker socio­ lösheten. Titelnovellen, som är bokens logen sammanfatta sina intryck. centrala, är en legendpastisch med Svenskarna förefaller socialt tillfreds­ mild raljans i tonen. Den handlar om ställda och därför självbelåtna, utan hur det korrekta kammarrådet Delin förmåga till hänförelse och allmänt till sin förtrytelse blir dömd av Sankte skeptiska i fråga om världen utanför Per att återvända till jorden. Där blir deras eget område. Hon är resignerad, han ensam, och ålderdomens ensamhet också när det gäller henne själv. Vad har Bo Bergman verkligen förmått att åstadkommer hon med sin propa­ ge ord åt. Emellertid träffar han ganda? Vad hon hört under kvällen Mefisto och för honom beklagar han är det urgamla: lidandet på jorden sig: hans fru hade bedragit honom, kommer aldrig att ta slut. Är inte allt han hade utverkat skilsmässa, han meningslöst? »Vi flyr från vanda plå• hade förgäves hoppats på olycka i gor till andra som vi icke känner.» Det hennes nya gifte och glatt sig åt att är Hamlets ord, och hon tillfogar: »Vi hon blivit änka. Men just i samtaletmed flyr från plågor som vi aldrig behöver Mefisto börjar han känna, att det är höra talas om, ifall vi har turen att något skevt i hans bekännelse. Till dö i rättan tid.» Hedberg varierar slut inser han, att han själv är brotts­ som synes sitt tema: vem lyssnar till lingen som förbrutit sig mot det heli­ kärleksbudet, vem vill lyda det? Kan­ gaste, mot kärleken. Och då blir han ske Lisa, som inte kan sova och som insläppt. »Vår Herre och Fader har funderar på det underliga att män• varit barmhärtigare mot dig än du niskorna för henne ibland blir »som själv», förklarar Sankte Per. Denna bara skuggor och sprattelgubbar:.. novell är fylld av det leende vemod Hon tänker på de kulturella tanterna, och den försonlighetens visdom som som säger, att man skall älska alla lika är den gamle Bo Bergmans känne• mycket och inte vänta sig någon gen­ märke. Av de övriga berättelserna är kärlek, :.även om det inte är i lag en del mer bagatellartade men alla förbjudet att leva i engifte.» Och hon har de den Bo Bergmanska tonen och tillägger: :.Att bli älskad är en favör, den utsökta stilkonst som är hans, en hemlig favör. Men kanske finns det ömsom mjuk, ömsom vass, alltid klar, en större favör, även den hemlig. Att alltid frisk. Alltjämt kan han med älska:.. De orden är bokens positiva bara några ord väcka de äkta stäm• förkunnelse, men den kommer bara ningarna till liv hos den stad, där som en viskning, en hemlighet, en hans sånggudinna bor, och alltjämt lösen för de utvalda. Hedberg har här kan han forma en sats med udd, t. ex.: 302

»J ulikvällen sänkte sig över ruinsta­ Evald. Hon får också veta, hur det den Stockholm och stadsfullmäktige gått, att han inte längre finns, men gick fortfarande lösa». den befrielse hon trodde sig vinna ge­ Frågan om ansvar finns med också nom flykten, när hon inte. Under re­ i Sivar Arners Verkligen. Den handlar san tillbaka skall hon vara lika jagad, om ett par dagar i en kvinnas liv. lika oviss, lika vilsen som under Hon heter Daga, är omkring 40 är, flykten bort. Romanen är ett nytt be­ till yrket kemist, har varit gift med lägg på Arners skicklighet men också en professor i Lund och har två barn på det cerebralt konstruktiva i hans med honom. Efter utverkad skilsmässa diktning. Han mäs,te ha ett särfall för har hon gift sig med Evald, journalist att komma igång, han är i första hand och medioker poet. Hon lever i en vivisektör, analyserare. Det gör, att sorts bohemtillvaro med honom och man tydligare hör hans egen röst än får finna sig i att Evald har en, kan­ Dagas i den utdragna monologen. ske flera älskarinnor vid sidan om Det ~ir inte människorna man grips och att hans halvlyckade karriär leder av i hans verk utan främst av allvaret till alkoholism och pillerätande. Hon och intensiteten i hans oavlåtliga har en gäng räddat honom frän narko­ sökande. tikadöd, men när han upprepar proce­ Samlevnadens problem diskuteras på duren, demonstrativt i hennes när• ett annat sätt i Eva Dahlbecks Sista varo, struntar hon i honom, rafsar spegeln. På kyrkogården jordas en ihop en kappsäck och flyr. Här börjar framstående professor. Men det är romanen. Den är en enda lång mono­ inte om honom utan om fyra kvinnor log av den flyktande kvinnan. I täg• i hans liv som romanen handlar. Tre kupen ser hon landskapet flyga förbi av dem finns med vid begravningen, och liksom i takt med tåget rusar asso­ och det är vad de känner, erinrar sig ciationerna kors och tvärs genom hu­ och menar sig ha upplevt samman vudet, hela tiden med hennes flykt med mannen som Eva Dahlbeck be­ som startpunkt och återvändo. Denna rättar om. Var och en får sin länga del av berättelsen är verkligt styvt monolog, där också rivalerna betraktas gjord, övertygande och följdriktig och från skilda synvinklar, och var och en utförd med Arners förmåga att ge ord representerar ett temperament: Louise, åt de snabbaste skiftningar, alla de som frivilligt skilt sig från honom, nästan omärkliga impulser som ger är idealisten och individualisten med tankarna ny inriktning. Evald har en dragning till introspektion och my­ gäng skrivit en dikt om den indiske stik, och hennes symbol är trädet; guden Jagannath, som i sin likgiltighet Isa, älskarinnan, är bohemen, driven »låter individerna födas, torterar dem av impulser, irrande och obalanserad, och låter dem dö». Människan får och hennes symbol är vinden; Liv, reda sig själv, hon söker oberoende hans andra hustru, är hemkvinnan, men är bunden av ansvar. Arner har beskyddarinnan, utgivande och liv­ tidigare varit inne på frågan i Nätet, givande, och hennes symbol är vatt­ Vi när aldrig någon lösning, vi snärjs net; den fjärde kallas Främmande obönhörligen in i ett sammanhang element och är en liten flicka som med andra människor. Daga möter sin dött ung, en gäckande, undflyende nu vuxne son men när inte riktig kon­ varelse av Tintomaras slag. Till slut takt med honom, hon inlåter sig i en kommer en dialog, där den döde man­ tillfällig förbindelse, hon fantiserar nen talar med vind och vatten och om en framtid i Danmark, men hela träd och med den lilla flickan som tiden förföljer henne tankarna på redan är på andra sidan. Eva Dahl- 303 beck har inte haft lätt att leva sig in inte är något hem för henne. När hon i de olika temperamenten - det vitt­ till slut hämtas av polisen, blir det nar de mänga orden om - eller att både nederlag och skam för Cordelia. ge klart uttryck åt sina tankar om liv Irja Browallius följer sina gestalter och död och människors sammanlev­ tätt i spären och berättar på sitt per­ nad med varandra. Men hon har vägat sonliga sätt, med kommentarer hellre sig på att börja nere vid djupen och än med inre monologer. Ann-Kristin hon har ett människointresse som är betraktad utifrån mer än inifrån, driver henne mot de elementära och hårdhudad och bepansrad som hon är, avgörande upplevelserna. Och det och hon är inte lätt att komma under­ finns värme hennes människo• fund med, så som det brukar vara skildring. med socialfall. Hon är ett offer för En annan samlevnadsfråga behand­ människors oförstånd, själviskhet och las av Irja Browallius i Skur på gröna oförmåga. Att det är synd om henne knoppar. Den medelålders lärarinnan och synd om fosterföräldarna, det är Cordelia, som inte vill förbli fröken, det bestående intrycket av boken. gifter sig med förmannen, sedan fabri­ En jämtländsk by är miljön i en kören J ann e, en mesallians frän hen­ annan barnskildring, debutanten lng­ nes sida, eftersom hon håller styvt på Marie Erikssons Märit. Boken handlar sin förfinade kultur. Då äktenskapet om två småflickor, »min syster och blir barnlöst, tar Cordelia ett foster­ jag», som av nyfikenhet gör sig bekan­ barn, Ann-Kristin. Det sker helt mot ta med Märit, en efterbliven, redan Jannes vilja. Det är den första skev­ vuxen flicka i granngården. Märit är heten. Janne är likgiltig för flickan, försummad, omöjlig att göra något när han inte snäser henne; Cordelia åt. De båda systrarna får hennes för• överöser henne med ömhet. Ann-Kri­ troende, tar henne in i sin barnavärld, stin skall inte heller fä veta, att hon låter henne bli mamma i lekarna och är ett fosterbarn. Det är den andra har en infantil lust i att undersöka skevheten. Irja Browallius har fint hennes kropp och värma sig vid hen­ skildrat den lilla flickans spirande, nes barm. Märit blir något av ett instinktiva förståelse av disharmonien riktigt barn tillsammans med dessa i hemmet och hennes illfundiga för• flickor men samtidigt något av kvinna. rnäga att möta situationerna. Hon blir Världen växer för henne. Hon kan en kritisk iakttagare, ständigt på vakt, inte botas men hon lockas in i arbets­ alltmer obalanserad, och snart kom­ livet, i vardagen. Då blir hon med­ mer otrevliga anlag till synes: hon veten om sina kroppskrafter och kom­ börjar snatta och ljuga. Irja Browal­ mer så småningom in i ett stadium, lius har valt ~tU nära nog hopplöst fall. då hon vill sköta karlsysslor, gå i Ingenting ser heller ut att kunna räd• karlkläder och kallas vid mansnamn. da flickan. steg för steg drivs hon Hon överger flickorna och deras lekar. mot det asociala. Snatterierna växer Men en dag lockar de henne att följa till stöld, vantrivseln driver henne ut med till samhället och se på tåget. Det bland busgäng, hon börjar dricka sprit blir en överväldigande upplevelse för och leva med pojkar utan känsloenga• henne. Nu lockar världen, hon kan gemang. Katastrofen kommer, då hon inte hällas hemma. En man förgriper rymt hemifrån, blivit infångad och en sig på henne, och därefter är hon defi­ uppgörelse skall ske. Vid den slipper nitivt förvandlad. Hon springer efter det ur Janne, att hon inte är deras karlar och det lönar sig inte att straffa barn. Då jublar hon, då kan ingen­ henne eller stänga in henne eller låta ting hälla henne kvar i det hem som läkare behandla henne. Hon hamnar 304 på mentalsjukhus, finner sig tillrätta lyckligt för Kersti men inte för andra, där och vill inte tillbaka. Historien om som skallgångarna möter på skogsvä• Märit är berättad av den ena av flic­ garna, inte för några fattigbarn och korna, men inte direkt så som de då deras mor, som de finner dödsfrusna såg och upplevde, utan snarare med i snö med grässtrån i munnen. Det en vuxens minnesbild av det en gång finns båda saklighet och känslighet upplevda. Just denna glidning ger i denna roman. Kerstin Hasselgren boken dess intresse: man får se Märit har förmått levandegöra en hård och som hon verkligen var men också på sträng vardagsvärld utan sentimenta­ ett annat sätt än så som de vuxna be­ litet. traktade henne. Hon är leksyster men Kontrasten är stor mellan bark­ blir något annat än leksyster, hon står brödstiden och välfärds-Sverige, men flickorna nära, eftersom de ensamma att också vår tid har sina skavanker, förstår sig på henne, och hon blir är de flesta författare ense om. I dem främmande, därför att hon i Björn Runeborgs samhällssatir stats­ grunden är så annorlunda, hon är för besöket är året 1964 och miljön det dem en intensiv upplevelse och sam­ blomstrande Falköping. Den bulga­ tidigt något skrämmande. Med sin riske statschefen skall vid ett besök förmåga att blanda idyll och tragik, i Sverige också hedra västgötastaden; stämningskonst och spänning, barns­ det har man utverkat. En paradgata ligt och vuxet, ljus och skugga har görs i ordning, hus rivs och hus fejas, Ing-Marie Eriksson visat sig vara en en idealfamilj utletas, jobbarna trim­ riktig författare. mas, kort sagt: historien om Potem­ Kristina Hasselgrens Vinterberät• kin i svensk version. stadens ledare, telse är en historisk bonderoman från baron Felsenstråle, firmachef, kommu­ en nödvinter i Dalarna i början av nalpamp, socialdemokrat och PR-man, 1800-talet. På ett språk som stundom är en människa av idel effektivitet, en är enkelt och sakligt, stundom arkais­ välsmord maskin i en tillvaro av sam­ tiskt och stundom poetiskt skildrar manträden, på bekostnad av allt vad hon en samling människor som märkts själsliv heter. Här möter man vidare av umbäranden, blivit misstänksamma, gårdagens popstjärna, totalförgäten i hårda, karga och slutna. Det är vinter­ sin fina villa, och framför allt fot­ köldens och barkbrödets tid, och bollsgeniet Rupert från en norrländsk Kerstin Hasselgren vet vad hon talar skogsbygd, tom i huvudet men bild­ om, det bekräftar de sakkunniga de­ skön och ett fenomen på planen. skild­ taljerna. Flickan Kersti från Olsgår• ringen av hur han värvas av Felsen­ den kan inte få utlopp för sin inne­ stråles tränade förhandlare är nog den boende värme eller befrielse från sin satiriska höjdpunkten i denna bok, rädsla, förrän hon resolut går ut för som har många roliga detaljer men att söka efter sin bortsprungna, sin­ är lös i helheten och inte riktigt över• nessvaga syster. Hon går från gård till tygande i den människoskildring som gård. Man tror, att hon är på tiggar­ skall tas på allvar. stråt, och hon kan inte låta bli att En annan bild av vår värld har Per ta emot de fattiga matbitar som bjuds Wahlöö givit i Generalerna, en bok henne, fast det sker med dåligt sam­ som enbart består av ett protokoll, vete, men hennes vädjande, hjälplösa fört vid 16 sessioner av en krigsrätt väsen väcker något infruset inom by­ i en militärdiktatur. Den svarande, borna till liv och tvingar dem att korpral Velder, anklagas för 128 brott, hjälpa henne. Barmhärtigheten finns varav han redan erkänt 127, och han hos dem alla innerst inne. Det slutar får stundom framträda som vittne mot 305 sig själv, givetvis efter avlagd vittnes­ hos det triviala i denna roman av ed. Det framgår, att riket en gäng på små episoder, där gåtorna förblir fredlig väg lösgjort sig från kolonial­ olösta och det oförklarliga vardags­ makten och därefter upprättat en sorts livet glider vidare. socialistisk utopistat utan militärmakt Världen i Sven Delblancs Homun­ och strafflagar och med ekonomien culus kan förefalla vardaglig nog, tryggad, tack vare turistarrangemang eftersom statsminister Erlander upp­ i Las Vegas-stil. Men så har en revo­ träder där på Djurgårdspicknick vid lution av Francotyp segrat efter ett Bellmansbysten, men den är samtidigt förödande inbördeskrig. Rebellen Vel­ en förtrollad värld, en groteskeriets der är naturligtvis på förhand dömd, värld. Kemisten Sebastian, alltså nam­ men knappt har domen fällts, förrän ne till helgonet som fått pilar i sig, har en ny militärkupp gör åklagarna till funnit den essens, varmed man kan straffångar. Utopisten Velder repre­ skapa en människa på alkemisk väg, senterar individen, frihetsmänniskan, en homunculus, det som Paracelsus åklagarna diktaturstatens, krigsmaski­ sysslade med och som Goethe har en neriets omänsklighet. W ahlöö låter episod om i Faust. Dekokten måste protokollet också registrera alla åkla• tillsättas med Sebastians eget blod: ho­ garnas yttranden och kan på så sätt munculus skall ju bli hans son. Först porträttera deras stupida självtillräck• åstadkommer han ett monstrum, som lighet, deras omänskliga likgiltighet måste avlivas, men därefter fram­ för fången, deras ängslan om sin egen bringar han en yngling, skön som ställning och deras vaksamhet om kar­ Endymion. Internationella komplika­ riären. Satiren får sin slagkraft tack tioner tillstöter. Båda stormaktsbloc­ vare Wahlöös förrnäga att låta det dig­ ken vill stjäla hemligheten för mass­ ra protokollet tala för sig självt och produktion av soldater och svenska därigenom blotta det tröstlösa, det me­ försvarsstaben vill hindra att den ningslösa och skrämmande, då alla släpps ut. Det blir en klappjakt av värden, alla rättsbegrepp ställs på hu­ det mest burleska och samtidigt mest vudet. Boken har blivit något av en makabra slag, eftersom jakten kräver saklighetens grotesk, en mardröm, men död och förödelse. I sista sekunden en mardröm som vi vet är verklighet. hindras Stockholm från atombomb­ Verkligheten kan skärskådas på ning. Delblanc berättar med täta scen­ många sätt. Om olika verkligheter växlingar och ilsnabb fart, med fyn­ handlar t. ex. Göran Börges Gästerna, dighet i uppfinningen och en kvickhet en bok i Prousts efterföljd om sökan• i formuleringarna, som ofta kryddas det efter det förflutnas innebörd med av dolda citat från både psalmer och ledning av slingrande associationer profan lyrik. Men här finns också en kring det som virvlar förbi i nuet och svärtydd symbolik. Är Sebastian mar­ snabbt blir minnen av ett förflutet. tyr, ett forskningens offer? Han är i Ett ungt par vilka turistar i Wien och varje fall skapare, han måste ge sitt bor hos en medelålders wienska, Emi­ blod å1 det han skapar, hans verk lie H., som i sin gammaldags aristokrat­ kräver isolering och tvingar till våning livnär sig som sömmerska. Vem grymhet, han måste offra både sig är hon egentligen? Hon talar mycket själv och andra. Han önskar skapa en om sig själv men glider ständigt undan. idealmänniska, det blir en Endymion­ Hon uppenbarar ett helt främmande figur, en skön kropp. Homunculus livsöde för de unga svenskarna men vill egentligen bara sova, han har hon förblir en gåta. Börge har förmått ingen vilja, han skyggar för livets rea­ gestalta det psykologiskt spännande liteter. Det kan betyda, att konsten, ·l l 306 l; det estetiska inte ger någon räddnings• ligen men behandlade med livlig fan­ möjlighet, helst som ju storpolitiken tasi och stilistiskt schvung. vill använda Sebastians skapelse i Fantasiglädjen övergår i burlesk, maktens och våldets tjänst. Sedan när P. C. Jersild skildrar Calvinols man snurrat runt i denna kvickhets­ resa genom världen, en bok av mun­ karusell, upptäcker man, att Delblanc tert kringskenande fabulering, stun­ har skrivit en mycket bitter bok, en dom en karusell för snurrandels egen hopplöshetens bok. skull, stundom en skarp och träffsäker En estet som har sin trivsel i fik­ satir, en rolig bok med allvar under. tion och fantasi är däremot Ole Söder• Satiren, som riktar sig mot vår tids ly­ ström, vars stundom preciöst mång• ten, kan ibland bli undanskymd av ordiga novellsamling Flickan under den spexartade uppfinningsförmågan oxögat har sitt behag, när han skild­ och ibland vara så traditionell, att rar historiska ödesstunder eller dik­ man känner igen den från Strindbergs tar vidare på andra diktverk. Han Nya riket: mot akademiska processio­ visar, hur de av ödesgudinnorna ut­ ner, våra stora minnen, klassfördo• valda, Gustav III, Gustav IV Adolf, mar etc. Jersild går avsiktligt i Rabe­ Fersen d. y., obönhörligt drivs mot lais fotspår, då han skildrar Calvinols undergången, han fantiserar om Kell­ mirakulösa födelse, och lika avsikt­ gren på Medevi eller om den unga ligt i Swifts, när han skildrar Chiang venetianska som blev Haidie i Byrons Kai-Cheks soldater, som lider av Don Juan och han gör om Fröken krympsjuka, blir lilliputar och slut­ Julie, som inte tog livet av sig på ligen med hela Formosa en attraktion logen utan blev godsägaränka med kul­ i Disneyland. Den självlärde läkaren turellt hov, under det Jean blev guide Calvinol får vara standin för Gustav II för turisterna på slottet. Söderström Adolf, medverka i slaget vid Lepanto, är en estet med sinne för tidsdoft, väl syssla med den belgiska koloniseringen beläst i hävderna men också väl med­ av Kongo etc. och som medicine pro­ veten om att vara exklusiv, kräsen fessor får han kugga en klåpare vid nog att vända sig till de kräsna. namn William Harvey. Den mest träff• Fabuleringslusten, fantasiglädjen, säkra satiren handlar om en arkeolo­ kanske lusten att om inte chockera så gisk utgrävning av första världskrigets i alla fall att förvåna finner man i västfront, där expeditionen snart för• medicinaren Jan Gudmundssons Baro­ vandlas till preussiskt militärdrillade nen, en bok i Kafka-stil. Berättarjaget robotar. Mitt i alltsammans förvandlas är baronens betjänt, men både baro­ Calvinol till mackföreståndare i USA, nen och betjänten förenas stundom och här visar sig Jersild också. kunna till ett och skils efter behovet ut .till ikläda sig en enkel killes skepnad och två och båda lever lika lätt i det när• skildra vanlig vardag. Det finns som varande som i det förflutna. Baronen sagt allvar och indignation under Jer­ har slott i Skottland, där han kämpar silds drift med denna världens obot­ mot skatteindrivare, han är trumpe­ liga fåfänglighet, men här dominerar tare i fransk-tyska kriget och han be­ ändå den spexartade farsen, de bur­ bor en modern storstadsvåning, han leska infallen. blir inbegripen i en rättegång och han Något liknande, men i folkligare håller oration om döden och univer­ tappning möter man iCarl-GöranEker• sum. Huvudtemat i boken är alltså walds Stenlimpan, dock med den grubblet, tvivlet, kluvnaden i en värld skillnaden att gestaltningen, den psy­ av idel förbytta perspektiv och räm• kologiska analysen här dominerar. nande horisonter, kända temata visser- stenlimpan är en bergknalle på små- 307 brukaren Aristarkus lilla hemman. För lingen Millionären. Ibland utgår han det mesta ligger Aristarkus på soff­ från det trovärdigaste av allt, begrav­ locket och förgrymmas över Stenlim­ ningsannonsen och gravskriften, var­ pan, hans förargelseklippa. Han är efter historien tvinnas ut till den över• från barndomen traktens driftkucku, raskande slutpoängen. I titelnovellen den personifierade enfalden. Men sam­ demonstrerar han sin grundliga sak­ tidigt är han en spekulativ natur, han kunskap i gällande lagar och författ• undrar över mycket, och somligt får ningar mitt i den hisnande skildringen han klarhet i, fast på sitt eget besyn­ av de mest otroliga bedrägliga förfa• nerliga sätt. Boken handlar bl. a. om randen från gulaschtidens dagar. hur stenlimpan sprängs bort, när en Ibland räcker den överraskande slut­ ny väg skall dras fram, och om hur poängen inte riktigt till för hela den Aristarkus inte alls blir glad över den­ föregående utbroderingen, men man na befrielse eller får någon välsignelse har alltid glädje av artisten Piraten, av pengarna, som luras av honom. Det som har sin S'tyrka i den precision bekommer honom dock inte så myc­ med vilken han fångar intrycken. Han ket, för han vet ju inte, hur man bär äger en visuell kraft, en målares öga, sig åt som kapitalist. Boken vimlar av en sinnenas mottaglighet som ger inlagda stolliga historier, som Aristar­ atmosfär åt allt vad han berättar om, kus blint tror på, och Aristarkus själv t. ex. den sista novellens beskrivning bidrar med sina tokiga bedrifter, t. ex. av landskapet kring Havborre läge en hur det gick med hans äktenskaps• dag då vinden blåser frisk och sjön annons eller hur han bar sig åt, när går hög. I den novellen, »En början hans far gick hädan. stenlimpan blir - inget slut», finns ingenting av ko­ på det sättet en mycket rolig bok, misk otrolighet, ingenting av det men det väsentliga är, att Ekerwald så osannolika. Det är en vardagshistoria helt kunnat leva sig in i hur denna om huskarlen och stenhuggaren Lars imbecilla människa tänker och reage­ Andersson, som vid en pålningsolycka rar, hur Aristarkus tänker fel och förlorar ena armen. Själva olyckan handlar galet men hur det ändå är skildras med Piratens hela oförvägna konsekvens i allt detta, något rejält naturalism. Men säger och helt. Komiken har fördjupats till just ingenting i berättelsen, som an­ humor och Aristarkus har blivit en nars tycks röra sig om fackmässiga levande människa som tål att skrattas beskrivningar av t. ex. verktygsskärp• åt men också är heder värd. ning och om vad en rad bipersoner De folkliga skrönorna hos Ekerwald säger och gör. Ändå kommer oss den liksom de burleska episoderna hos Jer­ tystlåtne mannen förunderligt nära: sild är avsiktliga fantasterier och tålig, omtänksam, ordhållig, tacksam, otroligheter, ungefär i Miinchhausens anspråkslös. Det beror på att varje stil. En alldeles motsatt teknik använ• detalj i denna utomordentliga novell der . Han idkar är vald med den yttersta omsorg och den svåra konsten att ljuga trovärdigt. på att allt till slut, också det skenbart Den går ut på en omsorgsfull doku­ ovidkommande, är till för att belysa mentering av vardagsdetaljer och så hans väsens art. Utan att man riktigt ett omärkligt glidande ut mot fabu­ förstår, hur det går till, får han res­ leringens alla tokiga påfund. Vad som ning, storhet, liv. Här har Piraten skall demonstreras är tesen, att verk­ bekräftat sitt konstnärliga mästerskap. ligheten är underbarare än dikten, Är verkligheten underbarare än dik­ »Dichtung und Wahrheit» heter också ten enligt Piraten, så menar Per Olof en av de festligaste historierna i sam- Sundman, att verkligheten i sig själv 308

är mycket svår att komma underfund dem båda, en kamp inför läsarens med. Man kan registrera fakta något ögon. Det enda som händer, är att så när, men mycket längre kommer fången får ett anfall, som de båda man inte i fråga om säker bedömning. vaktarna med någon möda klarar av, Två dagar, två nätter är en äkta och främst i den situationen avslöjar Sundmansk produkt. En fjällbys man­ de en del av sitt väsen. Annars hand­ folk har samlats för att fånga en despe­ lar boken i hög grad om hur det rado, som har tre människors liv på känns: att pulsa i fjällterräng om vin­ sitt samvete. Två av männen, folkskol­ tern, att övernatta i vindskydd, att läraren Olle Stensson och jägaren-po• sitta och vaka, att vara trött, framför listjänstemannen Karl Olofsson, följer allt hur det känns att vara trött. sin egen marschväg, vandrar en dag Sundman har också sinne för vad man och en natt mot en fjällsjö och lyckas kunde kalla upprepningens psykologi, dagen därpå fånga mannen, därför hur tankar upprepas, hur ord upp­ att Olofsson instinktivt förstått, vilken repas, hur själva enformigheten kan väg man skulle ta, om man vore i bli upprepning. Med de medel han hans kläder. De övernattar i en jakt­ förfogar över, att iaktta, att inregi­ stuga och tänker sedan fortsätta med strera fakta, att avlyssna, förmår han fången, men då denne vägrar att verkligen levandegöra de båda huvud­ följa, tar man från honom det mesta personerna. Man får en aning om vad av hans kläder och låter honom de menar bakom orden, hur de lur­ stanna, varefter de båda kamraterna passar på varandra och vad som sker ger sig av hem. Hur det sedan går - halvt fördolt, t. ex. varför Karl Olofs­ ja det har inte med saken att göra. son vill ha just Stensson till sällskap, Det är Olle Stensson som hela tiden något som kan ha att göra med hustrun för ordet, och han gör det åskådligt därhemma, ja här försiggår något av och klart, fast med många utvikningar. en viljestrid utan segrare och den är Han är nämligen stolt över sina kun­ spännande att följa, därför att det skaper, använder gärna främmande mesta sker i det fördolda, bakom de ord och vill gärna vara överlägsen. ord och handlingar som Sundman in­ I fråga om terrängen är Karl Olofs­ registrerar. över detta skeende vilar son den sakkunnige, men annars kän• atmosfären av fjällens och fjällfolkets ner denne sig osäker i ovana situatio­ Norrland, inte som lyrik, inte som ner, tänker långsamt, talar föga, kan ordmålning utan snarast som meteoro­ inte motivera sina åsikter med ord, logisk och fysiologisk verklighet. Man en instinkternas man till skillnad från känner det i kroppen, man tycker sig den talföre men innerst osäkre lära• själv vara med om strapatserna. Det ren. Det blir en sorts tyst kamp mellan är mästerligt.

OM lärdomar Den bästa lärdomen de borgerliga partierna i Sverige kan dra av det norska valutslaget är, att de inte kan bekämpa varandra samti­ digt som de försöker beröva socialdemokraterna regeringsmakten. Hallands Nyheter (cp) 309

Good Y ear - en av världens största gummiproducenter svarar för originalreceptet.

Geveko Industri AB är svensk tillverkare av denna sensationella fasadskyddsfärg.

MURFAST har sedan många år provats har god ljusbeständighet MURFAST bät• under vitt skilda förhållanden: intensivt tras lätt vid t ex mekaniska skador, färgen solflöde på Amerikas västsida, sotiga skäckar ej. MURFAST fäster på betong, industriområden på den europeiska konti­ puts, tegel, eternit En vackert nyanserad nenten, froststränga nordlände r, saltmätta• färgskala ger rika möjligheter till önskade de och högfuktiga kustlandskap (t ex färgsättningar, kulörerna kan även blan­ Norges och Sveriges västkust). Overallt das inbörde:o. har MURFAST visat helt övertygande kvalitetsegenskaperi Ytterligare en fördel: MURFAST kan appliceras vid låga temperaturer - ända ned till +4°C. Varför är MURFAST så särskilt bra? Bindemedlet i MURFAST består av synte­ OBS 1 MU RF AST har god resistens mot ke­ tiskt gummi löst i ett organiskt lösnings• mikalier och är därför utmärkt även på medel vilket gör att färgen kan tränga in i invändiga ytor, som utsättas för stora på• underlaget och ge god vidhäftning även frestningar - industrilokaler, tvätterier, till kritande underlag. MURFAST ger en bryggerier, tvätthallar etc. bestående tålig och e-1-a-s-t-i-s-k färg• film, som totalskyddar fasaden mot fukt utifrån. GEVEKO INDUSTRI AB MURFAST har en speciell sammansätt• ning som gör att all fukt inifrån obehin­ MAGASINSGATAN 3 11111 GOTEBORG C drat passerar ut. Skadlig kondens i väg• GEVEKO POST: BOX 2345 GOTEBORG 2 gen eller ytskiktet elimineras. Isolerings­ förmågan ökas avsevärt och frostskador eller ytsprängningar förhindras effektivt. FABRIK: MARIEHOLMSGAT. 38 • GOTEBORG N MURFAST fäster djupt i underlaget och l ' TELEFON: 031/17 29 45