Del 2 Sökbar
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Kongl. Maist:s landsfaderliga ömhet om sine trogne undersåtare, att icke vilja besvära dem med utgifter som öfverstiga deras förmåga. Wid riksda gens öpnande täcktes Kongl. Maist. i nåder underrätta oss om flerehanda vigtiga anstalter, dem Kongl. Maist. funnit sig föranlåten att taga till bevarande af rikets säkerhet, till bibehållande af dess heder och anseende, och till befordran af dess verkeliga nytta. Deribland förekommer förnämli gast den kostnad, som upgådt och vidare behöfves, att försätta försvars- värket och i synnerhet örlogsflottan i ett så ansenligt tillstånd som rikets säkerhet kräfver. Och som till vinnande af detta vigtiga ändamål, de gamle skatterne och vanlige räntorne visserligen ej lära förslå, och den bevillning vi år 1779 oss åtogo, enligt 12 § i samma års riksdagsbeslut, med denna riksdag uphört, så håfve vi, öfvertygade om nödvändigheten af en ny bevillning, lämpad efter statens behof, enhälligt öfverenskommit, att uti fyra års tid, att räkna ifrån början af nästkommande år 1787, åtaga oss lika bevillning med den, hvilcken nu i år utgår, dock med minskning af en procent på årliga bevillningssumman. Vid utöfningen af denna, den yppersta af alla i grundlagen oss förundte rättigheter, att beskatta oss sjelfve, hafva vi ej haft den afsigt att statsver kets tillgångar, genom den fast[st]älte8 minskningen, skulle försvagas, utan fastmera haft till ögnamärke att lemna den fattigare delen af de skattdra gande ett framtida hopp om lindring i utskylderne. Till yttermera visso, och att wi alt detta föreskrefna beslutit, förafskedat och beviljat, håfve vi samtelige riksens råd och ständer detta underskrifvit och beseglat, som skedde i Stockholm den 23 Junij, år efter vår frälsares Jesu Christi börd, det ettusendesjuhundrade och åttationdesjette. Uno von Troil. Taleman. And. H. Forssenius. Carl Jesper Benzelius. L. Benzelstjerna. Jac. J. Haartman. Olof Celsius. J. Wingård. Herweghr. Er. Hesselgren. G. T. Liitkeman. Joh. Gust. Flodin. P. N ensén. Joel Jacob Petrejus. Pehr Groth. Pehr L. Arrhenius. Eric Jon. Almquist. Joh. Runbom. Petrus P. Hillberg. Daniel B. Ekerman. Carl. Gust. Ekmansson. Zach. Z. Juringius. Joseph Billgren. Er. Afzelius. Sach. Tidblom. Carl Gust. Barkman. Carl Wallin. Joh. Kempe. Joh. M. Fant. Pet. Brunnmark. Pehr Elof Strangh. Joh. Iverus. Olof Wallquist. Daniel Bexell. Jonas Aspelin. Jacob Gadolin. Johan Pihlman. Henric Wegelius. Salom. Henschen. Lars Ståhl. Hans Horster. P. Krogius. Sven Hjerthonn. Joh. Aurelius. Gust. Hackman. Th. Montelius. Herm. Schröderheim. C. G. Nordin. Er. Joh. Dillner. Ifr. Canutius. 8 Enl. köne. Prästeståndets svar till Kungl. May.t angående brännvinsbränningens frigivande. (Prästeståndets arkiv, F. 110, nr 22.)9 Protokollet s. 119. Stormägtigste allernådigste konung. Riksens ständer hafwa, såwäl uti Eder Kongl. Maijestäts nådiga yttran de angående soknebränneriers inrättande til mera förmån för almogen, än den de nuwarande kronobrännerier kunnat medföra, som uti Eder Kongl. Maijestäts nådiga swar på riksens ständers underdåniga anhållan om fri husbehofsbränning emot någon wiss årlig afgift till kronan, fått et nytt wedermäle af den nåd och ömhet, hwarmed Eder Kongl. Maijestät omfat tar sitt folk. Presteståndet har wäl funnit den af Eder Kongl. Maijestät föreslagne afgift utaf aderton tunnor guld eller trehundradetusende riksdalers specie årligen för fri husbehofsbränning, wida förmånligare för landet än krono- bränneriernes bibehållande, men som Eder Kongl. Maijestät äskat, at denna ersättning, för den minskning i statens inkomster, Eder Kongl. Maijestät genom kronobränneriernes indragande skulle widkännas, måtte nu och för framtiden ständigt utgå, dock endast til hälften sådane år, då för infallande misswäxt Eder Kongl. Maijestät skulle finna nödigt at bränwins- bränningen inställa, och Eder Kongl. Maijestät deijämte häruppå i nåder fordrat ständernes ja eller nej, så at ståndet icke warit tillåtit någon jämk ning rörande tiden föreslå, så har ståndet för sin del icke trott sig kunna belägga sine efterkommande med utgörande af en sådan ständig skatt, och får derföre den nåden härigenom aflägga detta sitt underdåniga yttrande. Härjämte torde dock Eder Kongl. Maijestät i nåder tillåta presteståndet framföra sin underdåniga önskan, at Eder Kongl. Maijestät måtte täckas, med bibehållande af den föreslagne summan, utsätta tiden för dess erläg gande til åtta år, hwarefter Eder Kongl. Maijestät om et längre förfarande deraf med riksens ständer torde i nåder öfwerlägga. Då ståndet är lika öfwertygadt om Eder Kongl. Maijestäts nådiga omsorg för riket och ömhet för dess skattdragande innebyggare, som om deras underdåniga pligt och 9 Orig. Tr. i Riksdagstidningar 1786,lil. s. beredvillighet at, såwidt de förmå, til statens behof sammanskjuta, tror ståndet sig förutse at inga swårigheter för framtiden häruti skulle förefalla, och underkastar derföre denna deras underdåniga åstundan Eder Kongl. Maijestäts nådiga godtfinnande. Med djupaste undersåtlig nit och trohet framhärdar Stormägtigste allernådigste konung Eder Kongl. Maijestäts allerunderdånigste och tropligtigste tjenare och undersåte å praesteståndets vägnar Uno von Troil. Taleman. /Olof Hambraeus. 59. Utdrag ur bondeståndets protokoll den 21 juni 1786 angående brännvinsbränningens frigivande. (Prästeståndets protokoll, F. 110, nr22.)> Protokollet s. 119. Utdrag af protocollet hållit hos det he- derwärda bondeståndet in pleno d. 21 Junii 1786. S.D. Sedan hos bondeståndet under öfwerläggning kommit Kongl. Maij:ts uti nådigste swar til riksens ständer gjorde anbud, angående fri bränwinsbränning för alla rikets undersåtare, emot en årlig och stadigtva rande afgift af aderton tunnor guld, eller 300.000 rd:r specie, och ståndet af beredningsutskottets gifne yttrande öfwer sättet, at en sådan bewillning utgöra, intagit hwad grunder som wid denna beskattning hälst kunna följas, war den af Hans Kongl. Maij:t i nåder äskade beständighet af berörde bewillning, det första och egenteligaste hwarwid ståndet fästade dess upp- ' Orig. Ref. i Riksdagstidningar 1786, s. 113. märksamhet. Och som ståndet, ehuru ifrigt det önskade at ärhålla en fri bränwinstillwerkning, dock icke trodde sig kunna tärföre ingå i en ständig och ganska dryg beskattning och ådraga sig efterkommandes förebråelser, ståndet äfwen af Kongl. Maij:ts till riksens ständer i detta ämne gifne yttrande, som af det dess taleman särskildt tillkännagifwit, inhämtat det Kongl. Maij:t ingalunda wille i detta ärende emottaga något swar, såframt förberörde bewillning på wiss tid blefwe utsatt, upstod hos ståndet icke något betänckande huru det sig härwid förhålla borde. Men då ståndet erinrade sig dess skylldighet at på alt sätt befrämja dess hemmawarandes förmån och efterkommandes wälstånd, ståndet kände för wäl de följder, som regale brännerieinrättningarne ej mindre på swänska allmogens en- skilta hushållning, än på sederna i allmänhet, det äfwen insåg at samma följder med tiden skulle blifwa ännu swårare, och då det däremot jämförde de oräkneliga och betydeliga fördelar, sorn skulle med en fri bränning tillflyta hwaije landtman, wille ståndet ej försumma at göra alt hwad möjeligt wara kan och wad Kongl Maij:ts och rikets intresse står at förena, för at en sådan tillwerkningsfrihet ärhålla. Ståndet hade således ej något betänckande at åtaga sig under åtta års tid den äskade bewillning för så stor del som beredningsutskottet uti dess yttrande ansedt böra komma på ståndets lott, och biföll i öfrigt alt hwad utskottet i detta ärende tillstyrkt. Därjemte och som ståndet af höglofl. ridderskapet och adelens extrac- tum protocolli, och det därwid särskildt bifogade dictamen af herr direc- teuren Frietzcky, inhämtat ridderskapets och adelens tancka i det nu förewarande ämne, och ej annat kunde än finna skäl at berörde dictamen till alla delar bifalla, wille ståndet sådant dess öfrige respectiwe med- ständer tilkännagifwa, dock med ödmjuk hemställan, om icke afgörandet däraf nu gjenast borde företagas. Ut supra. Ex protocollo C. Lagerbring. Ståndets tillförordnade sekreterare. Uno von Troils tal till Kungl. Maj:t den 22 juni 1786 angående ståndets allmänna besvär, samt befordran av ståndets sekreterare till lediga pastorat. (Prästeståndets arkiv, F. 110, nr 35:10.)2 Protokollet s. 120. Stormägtigste allernådigste konung. Då wid nuwarande riksdag presteståndet med de öfrige stånden ärfarit de mäst talande prof, icke mindre af Eder Kongl. Maij:ts nådiga omwård- nad om sitt folk, än Eder Kongl. Maijestäts ömhet för religion och goda seder, har ståndet det smickrande hopp, at med wänlig kongl, huldhet och nåd blifwa ansedt, då det för Eder Kongl. Maijestäts thron nedlägger sine bekymmer öfwer wissa swårigheter i anseende til religionens handhaf- wande och sedernas fördärf, såsom ock en ståndets beskattningssätt3 rörande angelägenhet, dem ståndet med underdånig förtröstan säkrast genom Eder Kongl. Maij:ts wishet och nåd tror afhjelpas. Ståndet4 har ensamt wågat anhålla, at få andraga dessa olägenheter för en konung, uti hwilken swenska församlingen wördar sitt hufwud och hwilkens dyra person, likt de förre Gustaver, nitälskar för Guds ära, religionens helgd, goda seders bibehållande, och sine undersåtares deraf flytande timeliga och ewiga wälfärd. Således få wi såsom ståndets depute rade i underdånighet aflämna dess underdåniga anhållan: l:o Om almänna skådespels inställande på sabbaten.5 2 :o Om öfwerflödige och skadelige krogars indragande.6 3:o Om nådig förklaring på Eder Kongl. Maijestäts nådiga circulaire, til förekommande af barnamord.7 4:o Om nådig ändring uti den