Hisingens Historiska Marker. Från Jägar
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Copyright 2002 Göte Kildén Första upplagan augusti 2002 Foto och omslagsbild av författaren om inget annat anges Bokförlaget Kärret Omslagsbilden är ett hövdingaröse från bronsåldern vid Björlanda Kile. Repro och tryck: Sandstens Tryckeri Göteborg 2002 ISBN 91-971440-0-2 Digital nyutgåva mars 2018 Innehåll Förord till nätupplagan ............................................................................................................... 1 En kärleksförklaring ................................................................................................................... 3 Mammutjägare och fångstfolk ................................................................................................... 5 Jordbruksrevolution och stenkammargravar ............................................................................ 13 I västerled ut över världshaven ................................................................................................. 26 Utflykt i tid och rum ................................................................................................................. 29 »Svenskarna flög som fåglar ut i älven« .................................................................................. 39 Det svenska stormaktsväldets begravningsmarsch .................................................................. 43 200 år av dramatiska omvälvningar ......................................................................................... 50 Bildbilaga ................................................................................................................................. 61 1 Förord till nätupplagan Åren hastar förbi och det är hela sexton år sedan min bok om ”Hisingens historiska marker” gavs ut. Det är inte så mycket kvar av den tryckta upplagan på 5 000 ex och med en hjälpande hand från min gamle vän Martin Fahlgren och för den som har intresse är den i fortsättningen tillgänglig i en gratis digital nätupplaga. Hisingen är en av Sveriges största öar och är i dag en del av Göteborg med Nordens största hamnar, dess största industrier och med över 140 000 innevånare. Men ändå var detta den första sammanfattning som i bokform getts ut av dess medryckande historia: Från jägar- och fångstfolk, över skimrande bronsålder, vikingatid, ett våldsamt gränsland till ett svenskt industriellt Klondike. Det finns mängder med digra böcker om Göteborg liksom statyer och biografier om stadens ”stora män”. Men varför har ingen tidigare skrivit om Hisingens historia? Vi kan hitta Folke Erikssons bok om Lundby församling; Bengt Ellings kunskapsrika skrift om Säve, Rödbo och Kärra; olika rapporter om arkeologiska fynd samt en del mycket bra lokala hembygdsskrifter – om än med liten spridning. Men inget sammanhängande som så att säga sätter Hisingen på kartan. De flesta göteborgare vet säkert inte ens att stadens nationellt sett mest omtalade kändispar, ”Kal och Ada”, kom från ”andra sidan älven”… Ja, svaret är nog givet. Här har man brukat jorden, fiskat, krigat, byggt fartyg och bilar. Här har människor arbetat och slitit. Vare sig de rensat och saltat sill, gått bakom plogen, ammat barn och skött sina gamla, byggt fartyg, stått vid ritbord, skött fakturor eller monterat bilar. Då skrivs det inte heller så mycket böcker och när det gäller människor som arbetar då reser man inte heller statyer. Det gör man där det finns kungamakt. Ärkebiskop eller åtminstone läns- residens. För den som har läslust hoppas jag att tillgängligheten via nätet ska öka intresset. Historie- böcker har ju oftast ett historiskt värde även på lite längre sikt. När den gavs ut 2002 hedrades den i recensionen för Bibliotekstjänst med omdömet att vara ”populärhistoria när den är som bäst”. En befolkad ö är inte bara omgiven av vatten. Det finns människor också på fastlandet. ”Hisingens marker” alltifrån fångstfolkens första bosättningar på ön till dagens pulserande industri- och transportlandskap skildras därför mot en fond av en mer allmängiltig teckning av den svenska nationalstatens framväxt. Förhoppningsfullt har den därför ett läsvärde för många andra än öborna själva. Boken kom till genom ett slumpartat sammanträffande. Någon tid innan jag fick möjligheten att jobba med den hade min rygg helt plötsligt gett upp. En svår diskkollaps hette det på sjuk- huset och i journalerna preciserades skadan senare till att ha gett samma effekter som en ”spinal stenos”, det vill säga nervskador från ländryggen ner till fötter och tår. Under den sjukskrivning som följde blev det många besök på min arbetsplats, Volvo Lastvagnars fabrik i Stenebyområdet, och i samband med detta och en stilla promenad i skogen utanför parke- ringsplatsen stötte jag på en liten husvagn och några arkeologer som låg i ett grävområde bredvid och påtade i leran med sina ”murslevar” och penslar. Jag fick vänligt nog plats vid deras trånga fikabord inne i husvagnsbyssjan och fick där inspiration till att läsa en lång rad arkeologiska rapporter från olika grävningar i närområdet. Ett fikasamtal blev många fler och min fantasi flög i väg. Tänk om jag kunde övertyga Last- 2 vagnars lokala ledning om den goda idén att skriva en liten skrift om den egna verksamhetens plats i historien. Varför inte? Fantasin blev sedan verklighet och ett samarbete växte fram mellan Volvo Lastvagnar/produktion och Göteborgs Stadsmuseum. Företaget tog ett generöst beslut om produktionsstöd för forskning och tryck av ett nytt mer monumentalt verk om Göteborgs forntid i regi av Göteborgs Stadsmuseum, ”Fångsfolk och bönder – om forntiden i Göteborg”. Dessutom sattes det upp en spännande utställning om forntiden i företagets entré. Som ett led i min egen rehabilitering efter ryggskadan fick jag själv möjlighet att på fri arbets- tid läsa in tillgänglig historieskrivning, skaffa mig en ingående geografisk överblick och mer ingående lokalkännedom och sedan skriva denna bok. Med goda råd från bland andra arkeologerna Stina Anderson och Ulf Ragnesten. Vid olika nedgångar i produktionen fick jag sedan under en längre tid hålla föreläsningar kring boken med de flesta av mina arbetskamrater i produktionen. Produktionsledningen tog också över 2 000 ex av upplagan och dessa distribuerades sedan till mina jobbarkompisar och en del besökare på fabriken. För mig själv blev detta tyvärr också ett avslut av tjugofem års arbete som metallare och lokal fackordförande i tjugo år för Lastvagnars tunga produktion. Under arbetets gång erbjöd före- taget mig ”en möjlighet att så att säga byta sida”. Läkarna hade ju mönstrat ut mig som oduglig för mer metallarbete. ”Kunde jag inte i stället tänka mig att bli informationsansvarig för Volvo Lastvagnar produktion i Göteborg? I synnerhet då med personaltidning och andra aktiviteter i relation till personalen?”. Svaret blev nej. För självklart var det underförstått att jag också skulle byta värdegrund i livet. Inget fult heller ohederligt med det. Men ändå fullständigt otänkbart. Även den mest besked- liga företagsinformation är laddad med värderingar och som fackligt engagerad socialist går det inte att hantera ett sådant jobb utan att helt tappa respekten för sig själv. Tillräckligt många fackligt aktiva har genom årens lopp vänd ryggen åt arbetarrörelsens röda fana… Den här boken blev därför också ett avslut, ett mycket spännande och stimulerande sådant, på mitt liv som lönearbetare. Någon tid senare, vid sextiotre års ålder och efter en granskning av röntgenplåtarna på min rygg förklarade förtroendeläkare, Arbetsförmedlingen och Försäk- ringskassan att jag hade gjort mitt på arbetsmarknaden. Men de år som följt har definitivt inte inneburit ett avslut för vare sig min kärlek till Hisingen, dess människor eller för historia i stort. Vet vi inte varifrån vi kommer och hur vårt samhälle har skapats är det svårt att få till stånd en bra framtid. En livshållning som formulerades i en poetisk mening av den franske historikern Alex de Tocqueville och som jag definitivt har gjort till min egen: ”När det förflutna inte längre belyser framtiden vandrar själen i mörker”. Göte Kildén i början av mars 2018 3 Hisingen. Ön med vårens och Rödbos solgröna bokskogar i norr till höstens Ryaskog med gulröda åldriga ekar i söder. Från Björlandas långgrunda laxvatten i väst — över Kålsereds- bäckens strida vatten med öringens lekplatser — till Göta älvs gäddvatten och vassruggar i öst. I dag är Hisingen ön med Nordens största hamnar, dess största industrier och med 100 000 innevånare. Med sina nära 20 000 anställda är det Volvo som genomsyrar mycket av det dagliga livet. Nere vid Lindholmen smids planerna på ett internationellt centrum för ny transportteknik. Nu har vägen hit varit lång. Så sent som 1810 fanns det bara 5 000 hisings- bor. Det är heller inte mer än 75 år sedan den första Volvon rullade ut från fabriken nere i Lundby. En kärleksförklaring Volvos framgångssaga började en augustikväll 1924 på restaurang Sturehof i Stockholm. Där — över ett fat rågat med läckra, dilldoftande kräftor och säkert »de drycker dessa djur kräva« — diskuterade Assar Gabrielsson och Gunnar Larsson sig samman om en svensk satsning på den nya fordonsindustrin. Assar Gabrielsson hade arbetat som försäljningschef för SKF och i den egenskapen besökt många bilfabriker i Europa. Hans affärsidé var att tillverka bilar och lastbilar som var lämpade för Sveriges usla vägar. Att jobba i en nisch med robusta fordon som inte tillverkades någon annanstans. Med större säkerhet både för människor och gods. Klockan tio den 14 april 1927 hade visionerna från kräftsupén blivit verkliga och den första serietillverkade Volvon rullade ut