Vägar Till Teologi?
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 58 (1982) Vägar till teologi? AV PER ERIK PERSSON Teologins - och här i första hand den syste särskilt det instruktiva ”flödesschemat” s. matiska teologins - metodfrågor är sådana 102-103). Hela framställningen avslutas att de på grund av sin komplexitet är föga med några skissartade antydningar till ”kon ägnade att behandlas i tidskriftsartiklar. Det turer” till en sådan teologi, så att det blir som möter i det följande kan därför endast möjligt för läsaren att se ”vart den linje som ta formen av några randanmärkningar och rekommenderats vid de olika vägskälen le frågor. I första hand kommer de att ta sin der” (s. 91). utgångspunkt i Anders Jeffners ”Vägar till Inledningsvis möter en rad viktiga posi teologi”. Anledningen till detta är - utöver tionsbestämningar och jag vill till att börja den av det tillgängliga utrymmet nödvän med markera en, där jag tror mig vara helt diggjorda begränsningen - att Jeffner otve ense med Jeffner. Så tar han avstånd från en tydigt intagit en ledande position i den aktu uppfattning av teologi som universitetsämne ella debatten. Vidare möter man i detta som ”innebär ett studium av kristendomen arbete en steg för steg genomförd reflexion utifrån en bestämd trosståndpunkt”, dvs där kring vad som skulle kunna vara en veten ”studiet syftar till att med intellektuella me skaplig universitetsteologis ”vägval”. Slutli del klargöra en tro som forskaren och lära gen är det här fråga om en position med ren har del i”. Detta exemplifieras med egen profil, som i flera avseenden skiljer sig konfessionsbundenhet av typen ”luthersk” från vad som varit gängse och som därför eller ”katolsk” teologi och med att man stimulerar till eftertanke, motsägelse - och ”ställer religiösa krav på den som sysslar frågor. med teologiskt arbete” (s. 10). Forskning Jag uppfattar Jeffners arbete som ett och utbildning vid de teologiska institutio genomtänkt ”nej” till varje form av teolo nerna bör - som i vårt land - vara konfessio gisk isolering. Det handlar om ”att utveckla nellt obunden. Det är min bestämda upp en teologi som tål att skärskådas på en me- fattning att den endast som en gentemot tateoretisk mötesplats”, där man kan argu hela fältet av kyrkliga positioner fri och kri mentera oberoende av konfessionella grän tisk verksamhet gagnar just de trossamfund ser och livsåskådningspositioner.1 Därmed som bland andra utgör dess ”avnämare”. blir frågan om integrationen mellan det som Att en i någon form påvisbar kristen tro vi i övrigt vet om verkligheten och den verk eller i varje fall kyrkotillhörighet utöver lighetsuppfattning som möter i kristen tro ådagalagd vetenskaplig skicklighet skulle ut en huvudfråga. Följaktligen tar Jeffner sin göra befordringsgrund för innehav av vissa utgångspunkt i vad som kallas ”integra tjänster vid ett universitet vore en absurdi tionsproblemet”. Efter diverse vägval, som tet. Konsekvent fortsätter Jeffner med att innebär avvisandet av olika typer av ”tros utveckla sin tankegång så att det enligt hans åskådning”, hamnar man i ”uppenbarelse uppfattning är ”meningsfullt att kalla en problemet” och efter bortval av ytterligare verkamhet som är bunden till en viss livs ”trosåskådningar” nås vägens slutpunkt i en åskådning för vetenskap ... den är närmast ”integrerad uppenbarelseteologi” (se härtill en form av förkunnelse” (s. 11). Detta är 5-Sv. Tcol. Kv.skr. 2/82 58 Per Erik Persson självfallet riktigt, eftersom motsatsen skulle teologi och förkunnelse, som jag trott mig få till konsekvens att endast sådana påståen finna att också han var angelägen om. Ock den och metoder som stämmer överens med så förkunnelsen och undervisningen i kyr den på förhand intagna livsåskådningsposi- korna utgör ju en ”lära om Gud”. tionen skulle kunna accepteras. Likaså skall Det egendomliga är att Jeffner så vitt jag det gå en klar gräns mellan universitetsteo- kan se därmed övergett vad som hos oss logi och ”förkunnelse”, samtidigt som det vanligen uppfattats som en självklarhet, finns en given samhörighet dem emellan i nämligen att universitetsteologin i förhållan den meningen att ”utbildningen skall främja de till fenomenet ”kristendom” i alla dess att de studerande förbereder sig för skilda aspekter intar en meta-position. Kristendo yrken” (Högskolelagen §2). Själva predi mens uttrycksformer, inklusive de där mö kandet eller den i en bestämd kyrkas tradi tande utsagorna ”om Gud”, blir då teolo tion genomförda undervisningssituationen gins objekt. Liksom man kan studera islam är inte något som universitetet sysslar med. och ställa frågor om vad som utgör det ka Men varje förkunnelse- och undervisnings rakteristiska för denna religion utan att själv moment kräver av församlingsmedarbeta- identifiera sig med den, så kan man också ren en förberedelse och det är där ”teolo studera kristendomen. Inga krav ställs på gin” hör hemma. Förhållandet mellan ”teo forskaren att hon eller han för egen del skall logi” och ”förkunnelse” skulle kanske kun bejaka vad vederbörande finner i det mate na sägas vara i stort desamma som i den rial som undersöks - däremot står hon eller enskilde prästens/pastorns arbetssituation han under det självfallna kravet att så objek relationen mellan predikoförberedelsen och tivt som möjligt klargöra vad kristen tro ut själva predikan. De två är ingalunda identis ifrån dess egna grundläggande förutsättning ka, men utan den förra - användningen av ar faktiskt innebär. Jag kan inte finna att de kunskaper och färdigheter man inhämtat Jeffner anfört några som helst skäl för detta i sin utbildning - blir den senare bara löst anmärkningsvärda övergivande av den ge prat. mensamma ”intellektuella mötesplats” som Till de inledande positionsbestämningar inte behöver konstrueras fram utan som re na i Jeffners arbete hör också ett angivande dan finns och som består i att man vid uni av vad termen ”teologi” skall stå för. Det är versitetet med en konfessionellt obunden , för ju till en sådan som vägvalen och vandring alla tillgänglig och trosoberoende argumente en leder. Men det är också här jag finner ring kritiskt bearbetar det fenomen som kris det nödvändigt att ange ett första stort frå tendomens uttrycksformer i historien och getecken. Till bokens mest överraskande nuet utgör. När jag i det följande talar om särdrag hör att ”teologi” genomgående an teologer och teologi har termen denna bety vänds i betydelse ”en lära om Gud ” (Jeff delse. När jag avser det som Jeffner efter ners kursivering) - ”när vi i det följande allt att döma menar med sådana termer an talar om teologer och teologi har termen ger jag detta genom att förse dem med cita denna ursprungliga betydelse” (s. 11). Det tionstecken. ta är förbryllande av minst två skäl. Det Det som utmärker Jeffners ansats blir då första är att detta är en ”definition” av den också att han inte tar sin utgångspunkt i den teologiska uppgiften, som gör att Jeffner typ av problemställningar som utifrån den hamnar i sällskap med t ex 1600-talsteolo- ovan skisserade meta-positionen ligger när gerna som ju programmatiskt angav teologi mast till hands och som vanligen setts som vara lika med en ”lära om Gud och de huvudfrågor inom systematisk teologi eller gudomliga tingen”. Det förefaller mig syn dogmatik. Det jag avser är frågor om hur nerligen egendomligt att Jeffner efter den kristen tro och livshållning ser ut, hur de - utveckling som skett sedan dess slår följe givet vissa i deras egna historiskt givna för med denna förkritiska position. Det andra utsättningar grundade antaganden - borde skälet är att därmed bortfaller ju möjlighe se ut, vad det är som trots variationen av ten att dra upp den klara distinktion mellan uttrycksformer skapar en enhet i mångfal- Vägar till teologi 59 den - för att nu bara ta några exempel. just ”tro” om den kan bevisas förnuftsmäs- Jeffner frågar i stället: ”finns det en utform sigt? Också i urkristendomen var man med ning av den kristna läran som i vår tid är en veten om att man måste ge skäl för sin tro. trovärdig åskådning” (s. 7). Så vitt jag kan Men de första kristnas svar på frågan om finna syftar framställningen till att steg för sanningshalten i deras tro utgjordes inte av steg leda fram till en ”lära om Gud”, som rationellt underbyggda argument utan be bygger på rationellt hållbara skäl. Till dessa stod efter allt att döma genomgående i be hör då även sådana ”grundläggande ratio rättandet eller budskapet om Jesus från Na nella skäl” som går utöver den vanliga em saret och framför allt att Gud ”uppväckt piriska vetenskapens, såsom den mystiska honom” från döden. Det förefaller rimligt erfarenheten, personerfarenheten, den att om kristen tro skall stå i något slags medmänskliga relationens erfarenhet eller kontinuitet med det som ursprungligen kal den etiska intuitionen (kap. 5). Till byggna lades så måste denna ”påsktro” alltjämt dens fundament hör också ”den intellektu höra till de ouppgivbara fundamenten. Vad ella moralens maxim”, i anslutning till Inge den egentligen innebar - eller innebär - är mar Hedenius formulerad som ”tro inte på nu ingalunda så utan vidare självklart som något som det inte finns förnuftiga skäl för man ibland tycks tro. Så mycket är dock att hålla för sant” (s. 40). H är anmäler sig tydligt att den svårligen går att underbygga en rad frågor, som i första hand rör själva med ”grundläggande rationella skäl”.2 Det det trosbegrepp, som genomgående möter i kan ju vara en tillfällighet, men det ter sig Jeffners arbete. När man talar om ”en ut mot denna bakgrund något egendomligt (el formning av den kristna läran” som kan ler utgör det i stället en helt naturlig konse fungera som ”en trovärdig åskådning” är kvens av den intagna positionen?) att det svårt att undgå intrycket att det som här Jeffner i sina ”Konturer till en integrerad kallas ”tro” är något som riktar sig mot uppenbarelseteologi” (kap. 8), där ”några verbala uttryck av typen läroformuleringar. grundläggande läropunkter i trosläran” dis Frågan tycks vara om och i så fall hur en kuteras, helt undgår att över huvud taget ”lära om Gud” skall utformas för att den nämna Jesu uppståndelse.