kyrkohistorisk årsskrift

skrifter utgivna av svenska kyrkohistoriska föreningen 1:113 Publications of the Swedish Society of Church History 1:113

Kyrkohistorisk årsskrift 2013

Redigerad av anders jarlert Professor i kyrkohistoria vid Lunds universitet

5

With summaries in English und eine Zusammenfassung auf Deutsch Svenska Kyrkohistoriska Föreningen member of c.i.h.e.c. (commission internationale d’histoire et d’etudes du christianisme) arbetsutskott Ordförande: Professor Oloph Bexell Vice ordförande: Professor Anders Jarlert Sekreterare: Docent Cecilia Wejryd Skattmästare: Teol. och fil.kand. Fredrik Santell Övriga ledamöter: Professor Torkel Jansson, Professor Bertil Nilsson och Teol.dr Stina Fallberg Sundmark E-post: [email protected], [email protected] Webbplats: http://www.kyrkohistoriska.se/foreningen kyrkohistorisk årsskrift Redaktör: Professor Anders Jarlert, Lund, [email protected], tel 046-222 90 37 Redaktionssekreterare: Teol.dr Lars Aldén, Växjö (recensioner), [email protected] Adress (böcker): Teologiska institutionen, Box 511, 751 20 Uppsala (recensioner): Teol.dr Lars Aldén, Österleden 66 A, 352 42 Växjö, [email protected] (artiklar): Prof. Anders Jarlert, CTR, Allhelgona Kyrkogata 8, 223 62 Lund, [email protected] Advisory Board: Professor Ingvar Dahlbacka, Åbo, Professor Dr. Heinrich Holze, Rostock, Professor Tarald Rasmussen, Oslo. Webbplats: http://www.kyrkohistoriska.se/arsskrift PlusGiro 37 05 43-1 Medlemsavgift: 275 kronor för fullt betalande, 225 kronor för registrerade studenter och pensionärer. Vid rekvisition kostar KÅ 275 kronor. Kostnader för porto och emballage tillkommer.

For international subscriptions: iban: SE13 9500 0099 6034 0370 5431 BIC: NDEASESS (NORDEA) If you are a (new) subscriber, please send all correspondence to [email protected]

Utgiven med anslag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Nils Henrikssons stiftelse)

Sättning: Daniel Karlsson, PCG Malmö, 2013 Tryck: Prinfo Grafiskt Center, Malmö 2013 isbn 978-91-85582-70-9 issn 0085-2619 Innehåll

Kyrkohistorisk årsskrift 2013 (Anders Jarlert) 9 Om kragstensbilder, altarflyttning och astronomiska ur m.m. i Uppsala domkyrka: Apropos en anmälan av Hanna Källström i KÅ Artiklar 11 2012 (Anna Nilsén) 132 ODD MAGNE BAKKE Gi barna »de store ting» – noen perspektiver på Svar på genmäle (Hanna Källström) 142 mål, innhold og metode i opplæringen av barn i oldkirken 13 Summary: Christian Upbringing of Children in the Early Recensioner 143 Church - the responsibility of parents, goal and substance 23 Allmän kyrkohistoria 145 TORKEL JANSSON Nordisk kyrkohistoria 203 Den svenska statskyrkoundervisningens så långa

1600-tal i Baltikum. En lång prolog 25 Recenserade böcker i bokstavsordning Zusammenfassung: Das so lange 17. Jahrhundert des schwedischen Staatskirchenunterrichts im Baltikum 44 Eva Ahl-Waris, Historiebruk kring Nådendal och JØRGEN STRAARUP den kommemorativa anatomin av klostrets min- Från outsourcing till »insourcing». nesplats (Martin Bergman) 226 Trosundervisningen i Svenska kyrkan under Hans Ahlfors, Julkrubban i Svenska kyrkan. Jul- 1900-talet 47 krubbans reception i Stockholms, Göteborgs och Summary: From Outsorcing to Insourcing: Faith education in Lunds stifts gudstjänstrum fram till 1900-talets slut the Church of Sweden during the 20th century 55 (Anders Gustavsson) 259 MARTIN NYKVIST »Vi män höra ock Guds rike till! » Manlighetsideal Jonathan Arnold, The Great Humanists. An Intro- inom Kyrkobröderna, Svenska kyrkans duction (Alf Härdelin) 156 lekmannaförbund 1918−1929 57 Matthias Asche, Werner Buchholz & Anton Summary: Ideals of Masculinity within the Church of Schindling (Hrsgg.), Die Baltischen Lande im Zei- Sweden’s Laity Movement, 1918−1929 105 talter der Reformation und Konfessionalisierung. Livland, Estland, Ösel, Ingermanland, Kurland und Lettgallen. Stadt, Land und Konfession 1500–1721. Meddelanden och dokumentation 111 Teil 3 (Per Stobaeus) 161 Svenska Kyrkohistoriska Föreningen 113 Matthias Asche, Werner Buchholz & Anton Det stiftshistoriska symposiet i Härnösand 2013 Schindling (Hrsgg.), Die Baltischen Lande im Zei-

(Lena Maria Olsson) 116 talter der Reformation und Konfessionalisierung. Livland, Estland, Ösel, Ingermanland, Kurland und »Envar skall efter annan leva.» Om ett av Hans Lettgallen. Stadt, Land und Konfession 1500–1721. Brasks ordspråk (Per Stobaeus) 117 Teil 4 (Per Stobaeus) 161 Kyrkohistorieämnet i dagens prästutbildning. Robert Beaken, Cosmo Lang. Archbishop in War Inledningsanförande vid Kyrkohistoriska dagen and Crisis (Lennart Sjöström) 191 2013 (Oloph Bexell) 121 Brigitte Becker-Carus, Taufengel in Pommern. Mit »Komparativ Rätt och Religion» eller »Religion Beiträgen von Martin Seils (Bengt Stolt) 183 och Rättshistoria». En översikt av pågående rättshistorisk forskning i ämnet Rätt och religion Klaus Gereon Beuckers & Elizabeth den Hartog

(Kjell Å Modéer) 124 (Hrsgg.), Kirche und Kloster, Architektur und Li- turgie im Mittelalter. Festschrift für Clemens Kosch

zum 65. Geburtstag (Alf Härdelin) 149

5 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Biblia pauperum. De fattigas bibel. En rik inspi- Wolf-Dieter Hauschild, „Suchet der Stadt Bestes“ rationskälla för senmedeltiden. Ny edition med – Neun Jahrhunderte Staat und Kirche in der Han- faksimil av blocktryck från 1400-talets mitt med sestadt Lübeck (Otfried Czaika) 179 svensk översättning och kommentar av Christina Christer Hedin, Kristendom. Lära, fromhetsliv och Sandquist Öberg (Stina Fallberg Sundmark) 154 historia (Martin Berntson) 198 Stephan Borgehammar & Jes Wienberg (red.), Lo- Lennart Henriksson, A Journey with a Status cus celebris. Dalby kyrka, kloster och gård (Hans Confessionis. Analysis of an apartheid related Krongaard Kristensen) 203 conflict between the Dutch Reformed Church in Hans-Olof Boström, Biskopsporträtt i Karlstads South Africa and the World Alliance of Reformed stift (Ragnar Norrman) 263 Churches, 1982–1998 (Anders Göranzon) 195 Christian Braw, Himmelrikets skrin. En berät- Per Ingesman & Nils Arne Pedersen, Kirkens histo- telse om Ingvar Hector och den kyrkliga förnyelsen rie. Bind 1 (Andreas Westergren) 145

252 (Ingmar Brohed) Anders Jarlert, Drottning Victoria – ur ett inre liv.

Andrew Brown, Civic Ceremony and Religion in En existentiell biografi (Torgny Nevéus) 224 Medieval Bruges c. 1300 – 1520 (Martin Bergman) Anders Jarlert (ed.), Piety and Modernity (Alexan- 152 der Maurits) 189 Katharina Bärenfänger, Volker Leppin & Stefan Anders Jarlert (Hrsg.), Magnus Friedrich Roos – Michel (Hrsgg.), Martin Luthers Tischreden. Neu- Ein Württembergtheologe und Schweden (Urban ansätze der Forschung (Birgit Stolt) 165 Claesson) 184 Kenneth J. Collins, Power, Politics and the Frag- Torbjörn Larspers, Konfessionalitet och medbe- mentation of Evangelicalism. From the Scopes Trial stämmande. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens to the Obama Administration (Kjell O. Lejon) 194 struktur och den nyevangeliska väckelserörelsens

Helga de Cuveland, Der Taufengel. Ein protestan- regionala nivå fram till 1922 (Erik Sidenvall) 229 tisches Taufgerät des 18. Jahrhunderts. Entstehung Pekka Leino, »Endast kyrkans egna angelägen- und Bedeutung. Mit einem Katalog nordelbischer heter». En kyrkorättslig undersökning av kyrkans 183 Taufengel (Bengt Stolt) egna angelägenheter i kyrkolagstiftningen om Alexandra Da Costa, Reforming Printing. Syon Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (Hannu

Abbey’s Defence of Orthodoxy (Alf Härdelin) 158 Mustakallio) 239

Reinhard Dithmar (Hrsg.), Luthers Tischreden Sven-Eric Liedman, Livstid (Ruth Franzén) 255

169 (Birgit Stolt) Daniel Lindmark (red.), Väckelse i gränsland. Ur Jan Eckerdal, Folkkyrkans kropp. Einar Billings laestadianismens tidigaste historia (Gunnar We- ecklesiologi i postsekulär belysning (Sven Thidevall) man) 220

247 Lutherjahrbuch. Organ der Internationalen Luth- Dominic Erdozain, The Problem of Pleasure. erforschung. Im Auftrag der Luther-Gesellschaft Recreation and the Crisis of Victorian Religion herausgegeben von Albrecht Beutel. 79. Jahrgang

(Alexander Maurits) 186 2012 (Birgit Stolt) 173 Nils Eriksson, ”Icke har jag varit overksam”. En Hans Milton & Ingmar Nilsson, Bland heliga biografi över Martin Georg Wallenstråle (Björn kvinnor och män. De senmedeltida kalkmålning-

Ryman) 216 arna i S:t Nicolai och S:ta Gertruds kyrkor (Stig

210 Vivi-Ann Grönqvist (red.), Siri Dahlquist. Alenäs) Psalmförfattare, prästfru och teolog (Sven-Åke Anders Mogård, Förtröstans hermeneutik. Nathan

Selander) 249 Söderbloms lutheranvändning och traditionsbear-

betningens problematik (KG Hammar) 241

6 Anders W. Mårtensson, Kring katedralen i Lund Catherine Rider, Magic and Religion in Medieval

(Bertil Nilsson) 209 England (Viktor Aldrin) 150 Göran Nilzén, Carl G. Tessin. Uppgång och fall Martin Schwarz Lausten, Niels Hemmingsen. Stor-

(Björn Ryman). 216 hed og fald (Rasmus H.C. Dreyer) 212 Mika Nokelainen, Vähemmistövaltiokirkon synty. Birgit Stolt, „Lasst uns fröhlich springen!“ Gefühls- Ortodoksisen kirkkokunnan ja valtion suhteiden welt und Gefühlsnavigierung in Luthers Reforma- muotoutuminen Suomessa 1917–1922 (Zusammen- tionsarbeit (Bengt Hägglund) 171 fassung: Die Entstehung einer Minderstaatskirche. Taufengel in Brandenburg. Eine Bestandserfassung. Die Ausgestaltning der Beziehungen zwischen ort- Herausgeber Brandenburgisches Landesamt für hodoxer Kirche und Staat in Finnland 1917–1922) Denkmalpflege und Archäologisches Landesmu- (Gustav Björkstrand) 236 seum (Bengt Stolt) 183 Harry Nyberg, Per Berggrén & Per Jan Wållgren, Eva Helen Ulvros, Anita Larsson & Björn Anders- Karlstads domkyrka. Stiftskyrka – församlings- son, Domkyrkan i Lund. En vandring genom tid kyrka. Dokumentation och reflektion = Karlstad och rum (Harry Nyberg) 265 Cathedral. Diocese church – Parish church. Docu- Västgötadelen av Monumenta Sveo-Gothorum. mentation – Reflection (Peter Bexell) 268 Efter handskriften F.h.9 [av Johan Peringskiöld] i Birgitta Odén, Äldre genom tiderna. Åldrande och Kungliga Biblioteket utgiven och kommenterad av äldrepolitik som en historiker ser det (Ruth Fran- Benny Jacobsson (Anita Liepe) 214 zén) 255 Henrik Ågren, Erik den helige – Landsfader eller Neil Xavier O’Donoghue, The Eucharist in Pre- beläte? En rikspatrons öde i svensk historieskriv- Norman Ireland (Alf Härdelin) 147 ning från reformationen till och med upplysningen

Ida Olenius, »På svensk botten om också på (Andrej Scheglov) 205 främmande mark». Tillkomsten av svenska Olaus Petri-församlingen i Helsingfors 1919–1922 (Jarl Skriftserier och medarbetarförteckning 271 Jergmar) 234 SKRIFTSERIER Patrick Pasture, Jan Art & Thomas Buerman Skrifter utgivna av Svenska Kyrkohistoriska (eds.), Gender and Christianity in Modern Europe. föreningen 273 Beyond the Feminization Thesis (Martin Nykvist) Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund. 187 Ny följd 274

Hans Ponnert, Theodor Wåhlin. Arkitekten och Bibliotheca Historico-Ecclesiastica Lundensis 274 restaureringskonsten. En yrkesbiografi (Ingmar Acta universitatis upsaliensis. Studia Historico-

Brohed) 222 Ecclesiastica Upsaliensia 275 Paolo Quadrozzi (Ed.), Carnevale Romano. Rina- scita di una tradizione (Kari Lawe) 177 MEDARBETARFÖRTECKNING 277 Petrus Ramus, Dialecticæ Libri Duo. Hrsg. und eingeleitet von Sebastian Lalla. Unter Mitarbeit von

Karlheinz Hülser (Otfried Czaika) 181

7

Kyrkohistorisk årsskrift 2013

REDAKTÖR ANDERS JARLERT

Kyrkans undervisning och trosförmedling var tion» har under detta delvis nya namn de senaste temat för Kyrkohistoriska dagen 2013. Föredra- åren utöver protokoll och rapporter innehållit gen har bearbetats till artiklar som här publi- flera mindre undersökningar. Det är i år 400 år ceras. De belyser temat ur tre skilda historiska sedan Hans Brask blev biskop i Linköping. Det infallsvinklar. Den patristiska presenteras av har uppmärksammats i olika sammanhang. Här Odd Magne Bakke, professor i kyrkohistoria möter en artikel av fil.dr Per Stobaeus, Lund, vid Misjonshøgskolen i Stavanger, som forskat »Om ett av Hans Brasks ordspråk». om just barn och barnundervisning i fornkyr- Professor Oloph Bexell utformar ofta sina kan. Torkel Jansson, professor i historia vid inledningsanföranden vid Kyrkohistoriska Uppsala universitet skriver om den svenska, dagen i Uppsala i anslutning till dagens tema, kyrkliga undervisningen i Baltikum under ibland som en direkt introduktion, ibland som 1600-talet, och Jørgen Straarup, professor vid en elegant översikt i anslutning till temat. Med institutionen för historia och samtidsstudier vid vissa förkortningar har det i år blivit en informa- Södertörns högskola, ger ett religionsbeteende- tiv och kritisk artikel om »Kyrkohistorieämnet vetenskapligt perspektiv på trosundervisningen i dagens prästubildning. Inledningsanförande i Svenska kyrkan under 1900-talet. Jag vill här vid Kyrkohistoriska dagen 2013». särskilt uppmärksamma att Torkel Janssons Professor em. Kjell-Å. Modéer, Lund, har i artikel har en sammanfattning på tyska, något många år verkat gränsöverskridande mellan som är både välkommet och närmast nödvän- juridik och teologi. Han ger en värdefull över- digt för en artikel om ett baltiskt ämne. Det sikt av pågående rättshistorisk forskning i påminner också om att internationalisering inte ämnet Rätt och religion under rubriken »’Kom- är detsamma som anglifiering. parativ Rätt och Religion’ eller ’Religion och Martin Nykvist är doktorand i kyrkohistoria Rättshistoria’». Slutligen skriver docent Anna vid Lunds universitet, med grundexamen från Nilsén, Uppsala, ett genmäle på en recension i Uppsala. Hans forskarförberedande uppsats KÅ 2012, som kort besvaras av recensenten FD »’Vi män höra ock Guds rike till!’ Manlighetsi- Hanna Källström, Stockholm. deal inom Kyrkobröderna, Svenska kyrkans Den som vanligt omfattande recensionsav- lekmannaförbund 1918–1929» tilldelades 2013 handlingen innehåller utförliga granskningar av Svenska kyrkohistoriska föreningens pris för ett antal svenska doktorsavhandlingar, och pre- bästa akademiska uppsats med kyrkohistorisk senterar därutöver ur ett kritiskt perspektiv en relevans. Priset motiveras så: »Nykvists uppsats mängd publikationer av kyrkohistorisk relevans förenar en noggrann genomgång av ett tidigare från stora delar av världen, inte minst på andra outnyttjat källmaterial med stor teorimedveten- språk än svenska och engelska. Den vetenskap- het och med många intressanta infallsvinklar. ligt kvalificerade granskningen av utkommen Den är präglad av problematisering av frågor litteratur är en uppgift som i dagens forsknings- rörande källkritik och representativitet och ger samhälle blir allt viktigare. Den kan inte lämnas kvalitativt ny kunskap.» Uppsatsen publiceras enbart till utvärderingar och sakkunnigbedöm- efter bearbetning och förkortning här. ningar inom de akademiska institutionerna. Avdelningen »Meddelanden och dokumenta- Samtidigt presenterade offentliga, kritiska

Kyrkohistorisk årsskrift 113 (2013) 9 granskningar är nödvändiga för forskarsamhäl- nyutkommen litteratur, svarade: »Genom en lets framtid och utveckling. Inte minst viktigt är försiktig utfrågning av tentander». Redaktören att ur ett kyrkohistoriskt perspektiv granska lit- för Kyrkohistorisk Årsskrift måste bekänna att teratur från andra ämnesområden, som berört han uppnår samma resultat genom en noggrann eller behandlat kyrkohistoriska frågeställningar korrekturläsning av recensionerna i årsskriften. och kyrkohistorisk materia. Det är en av arbetsårets mest stimulerande upp- Förr kunde det inträffa att professorer på gifter. frågan hur de kunde hålla sig ajour med all

10 Kyrkohistorisk årsskrift 113 (2013) artiklar

Odd Magne Bakke Gi barna ”de store ting” – noen perspektiver på mål, innhold og metode i opplæringen av barn i oldkirken

Vi vet at undervisning og opplæring var viktig i oldkirken eksisterte et eget trosopplæringspro- den eldste kirke. Dette var en del av en identitets- gram for barn i retning av et barnekatekumenat konstruksjon i avgrensing i forhold til jødedom eller noe lignende. Vi har bra innsikt i innholdet og gresk-romersk kultur og religion. Denne i katekumenatet og ingen ting tyder på at det var konstruksjonen skjedde gjennom ritualer, etisk tilpasset barns behov og forutsetninger. Kate- praksis og ikke minst gjennom egne tekster eller kumenatet var utformet for å møte et behov om fortellingstradisjon.1 Jødiske barn ble lært opp i å gi voksne konvertitter kristen opplæring før Toraen, og Homer var den store dannelsesboken de mottok dåpen. Oskar Skarsaune har riktig for barn i den gresk-romerske verden. ”Grekere, nok i en artikkel drøftet noen få tekster fra det romere og jøder hadde hver sine historier og sine tredje til det femte århundret som kan tyde på tradisjoner som formet deres identitet både som at det kunne forekomme at barn fra 5-7 årsalder folk, kultur og individer”.2 De kristne etablerte deltok i undervisningen av katekumener.3 Det en alternativ samling av autoritative skrifter er likevel ikke langs dette sporet det er mest å som grunnlag for identitetsdanning. Det å hente når vi vil ha kunnskap om trosopplærin- forme kristen identitet i forhold til samtidige og gen av barn i oldkirken. Johannes Krysostomos konkurrerende tradisjoner, forutsatte undervis- tar det for gitt at barn blir med foreldrene til ning. Her utgjorde katekumenatet og undervis- gudstjeneste, for Kyprian er det selvsagt at små ning og forkynnelse i kirkens regi en stor rolle. barn skal motta nattverden, og tekster fra det Mesteparten av de aktuelle kildene reflekterer en fjerde og femte århundrene viser at barn kunne situasjon hvor det var voksne som var gjenstand ha ulike liturgiske roller i gudstjenesten.4 Hvor for denne undervisningen. I en kontekst der vanlig det var å ta med barna sine til gudstjenes- kirkens medlemmer primært ble rekruttert ved ter er det umulig å ha noen kvalifisert mening at voksne sluttet seg til den kristne religion og om, men disse og andre kilder viser at kirken hadde behov for opplæring i den kristne tro, gjennom det organiserte gudstjenestelivet bidro er dette som vi kunne forvente. Men hva med til opplæring og forming av barn. I kirkens barn og unge? Var de en del av den organiserte gudstjenester ble barn sosialisert inn i kirkens trusopplæringen? tro, liv og ritualer. Kirken var med andre ord en I kildene er det ingen indikasjoner på at det i 3 Skarsaune 2009: 174-184. 1 Sandnes 2009A: 114. 4 Se Bakke 2005: 246-257 for tekstreferanser og videre 2 Sandnes 2009A: 114. drøfting.

Kyrkohistorisk årsskrift 113 (2013) 13 kyrkohistorisk årsskrift 2013 aktør i den kristne opplæringen av barn, men slik at overklasseforfattere reflekterer holdnin- likevel ikke den viktigste. Den primære plassen ger og idealer i det brede lag av folket.7 Fra et for opplæringen i den kristne tro og livsførsel var retorisk perspektiv, kunne ikke de idealer som utvilsomt hjemmet. Med en moderne språkbruk tekstene reflekter eller oppfordrer til være full- kan vi si at det var et samarbeid eller interaksjon stendig på kollisjonskurs med det som leserne mellom hjem og kirke, slik som Johannes Kry- fant å være rimelig dersom forfatterne skulle ha sostomos forutsetter, der hjemmet utvilsomt noe håp om å få gjennomslag for sine synspunk- utgjorde tyngdepunktet i dette samarbeidet.5 At ter. hjemmet var det primære sted for den kristne trosopplæringen er reflektert i et bredt spekter 2. Formaninger til å undervise av tekster som i tid strekker seg helt fra NT og barn i den kristne tro i tidlig til det fjerde århundret. kristendom Men hva kan vi finne ut av om hvem som konkret stod for opplæringen? Hva var innholdet Formaninger om å oppdra barn i samsvar med i det som ble lært? Hva var målet med opplærin- kristne idealer var et fast element i tidlig kristen gen? Og hvilke metoder ble brukt? Sitatet i over- paranese. Forfatteren av Efeserbrevet oppfordrer skriften er hentet fra Johannes Krysostomos sitt i en hustavle fedrene til å ”gi dem den oppdra- skrift om barneoppdragelse, Om tom ære. Dette gelse og rettledning som er etter Herrens vilje” er med unntak av Hieronymus’ brev til Laeta i (6:1). Rett forut henvender han seg til barna og Roma (Brev 107)6 om hvordan datteren Paula formaner dem til å være lydige mot foreldrene, skal oppdras til et sølibatært liv i Guds tjeneste, noe som indikerer at oppdragelsen skal sikte det eneste skriftet som har opplæring av barn mot å skape en slik holdning i barna. I Kolosser- som sitt hovedtema. Dette er den desidert mest brevet 3:20 finner vi en tilsvarende formaning utfyllende kilden, og av den grunn vil den bli viet rettet til barna. Forfatterne må nødvendigvis ha mest oppmerksomhet i denne sammenhengen. i tankene barn som er så gamle at de har for- Med vårt tema står vi overfor den samme utsetninger for å skjønne innholdet av og ta til utfordringen som i utforskningen av mange følge denne type formaninger, samtidig som de andre sosial-historiske tema fra antikken, både ikke er eldre enn at de fremdeles er objekter for den pagane og den kristne, nemlig at kildene foreldrenes oppdragelse. Kanskje er det rimelig er produsert av eliten. Dette reiser naturligvis å anta at de ser for seg barn i 12-13 årsalderen og spørsmålet om hvor representative de syn eller oppover.8 Det eneste som sies eksplisitt i Kolos- forestillinger som der komme frem var. Et annet serbrevet om hva fedrene skal foreta seg er en forhold man må ha bevissthet om er at fleste- oppfordring om å vise moderasjon i bruken av parten av kildene er preskriptive, det vil si at de virkemidler. ”Dere foreldre, vær ikke så strenge oppfordrer til å praktisere visse idealer, eller at mot barna deres at de mister motet”.9 Efeser- de indirekte formidler slike idealer. Dessuten må brevet gjentar formaningen om ikke å vekke vi anta at det kunne være geografiske forskjel- ”sinne og trass hos barna deres”.10 Bakteppe ler. Disse forhold medfører at vi må forholde oss for disse formaningene var den legitime og den kritisk til det bildet kildene tegner, i alle fall om utbredte praksisen med å straffe barn og unge, målsettingen er å tegne noen generelle trekk og å også korporlig. Flere antikke forfattere mente si noe om den sosiale virkeligheten. På den andre at for hardhendt avstraffelse var uheldig for siden kan kildekritikken overdrives. Ofte er det 7 Aasgaard 2009B: 15. 5 Jevnfør Aasgaard 2009A. 8 For diskusjon av alder, se Lincoln 1990: 403. 6 Engelsk oversettelse med latinsk tekst i Loeb Classical 9 Kol. 3:20. Library 262. 10 Ef. 6:4.

14 Odd Magne Bakke – Gi barna ”de store ting” barna, og oppfordret til moderasjon.11 Forfat- et avsnitt som har flere likhetstrekk med hustav- teren av Efeserbrevet oppfordrer ikke til å avstå lene i Det nye testamente, mens det i Barnabas- fra fysisk makt, men han mener til moderasjon. brevet følger forbudet mot abort og barnedrap, Dette er altså ikke noe typisk kristent, tvert i og utgjør et element i utleggelsen av budet om å mot er det et standpunkt som var ganske vanlig elske nesten. Det siste er interessant da det signa- i samtiden. Forfatteren av Efeserbrevet kontras- liserer at det å gi barn en passende oppdragelse terer videre en disiplinering som vekker sinne blir sett på som en realisering av kjærlighetsbu- med det å gi barna ”en oppdragelse (paideia) det. Oppfordringene om å lære barna gudsfrykt og rettledning (nouthesia) som er etter Herrens finner vi også i andre av de apostoliske fedre. vilje.” Avgjørende for å finne ut hva teksten har å Som en del av en hustavle formaner Polycarps si til vårt tema er hvilken språklig bakgrunn den brev til philipperne mennene å lære sine hustruer ses i forhold til. Dersom man legger til grunn til ”å gi barna oppdragelse i gudsfrykt” (Phil Septuaginta blir det nærliggende å tolke paideia 4.2).14 Polycarp gjør her sannsynligvis bruk av snevert; som tukt, straff og disiplinering. Det er 1 Klemensbrev 21:6. Her oppfordrer Klemens videre eksempler på at Paulus bruker ordet på leserne, uten å definere adressaten nærmere, til denne måten (1 Kor 11,32; 2 Kor 6,9). Rent lek- ”oppdra de unge til å frykte Gud. ”Formelen sikalsk er altså en trang forståelse mulig. Men ”frykte Gud” forekommer spesielt ofte i vis- som flere eksegeter har påpekt kommer en slik domstradisjonen og refererer til en moralsk forståelse ikke til rette med genetiven «Herrens» grunnholdning kjennetegnet ved at man avstår som favner begge substantivene paideia og fra synd og hater ondskap.15 Dette impliserer at nouthesia. Forstår vi termen paideia slik den et sentralt element i den kristne oppdragelsen og elles ble brukt i den hellenistiske kulturen, og opplæringen er å lære barna den kristne moral ikke minst av kristne tenkere i de fire første og sosialisere dem inn i de kristne dyder. Vekten århundrene som diskuterte kristendommens blir lagt på det etiske perspektivet. forhold til gresk kultur, gir det en annen for- I Hermas Hyrden blir Hermas anklaget for ståelse. Her ble nemlig paideia brukt om gresk at han ikke tok sin oppgave som paterfami- dannelse og kultur. Da blir tekstens poeng ikke lias alvorlig nok med tanke på å forme barna at fedrene representerer Kristus når de straffer i samsvar med de kristne idealer. ”Derfor er og tukter deres barn og unge, men oppdragelsen Herren harm på deg”(Vis.1.3.1).16 skal ha ”Kristus som sitt orienteringspunkt og Vi kan altså konstatere at formaninger om å kjennetegn”.12 En slik forståelse er på linje med oppdra barn og unge i den kristne tro utgjorde 1 Klemens 21,8, hvor forfatteren formaner til å faste innslag i den tidlig kristne paranese. «la våre barn bli oppdratt (paideia) i Kristus». En annen måte å si det på er at barna skal bli og Hvalvik (red.) 1984. 14 Phil. 4.2. innført og opplært i den kristne tro og liv. 15 I andre skriftgrupper, blant annet i Salmenes bok, Som en del av læren om de ”to veier” formaner refererer gudsfrykt mer til den rette religiøse innstil- Didache og Barnabasbrevet fedrene: “Du skal lingen som viser seg i takk, tilbedelse og tillit til Jahve. Dette rokker imidlertid ikke ved forholdet at det er den oppdra din sønn eller datter med fast hånd og etiske bruken av gudsfrykt som dominerer i Det gamle lære dem gudsfrykt fra de er små” (Did 4:9, testamente samlet sett, se Wanke 1974: 202f. 13 16 Hermas Hyrden Vis. 1.3.1, jevnfør også Vis. 2.2.2. Barn.19:5). I Didache er formaningen en del av Kvinnen som åpenbarer seg for Hermas og taler på Guds vegne klandrer ham fordi han ikke tok oppgaven 11 Lincoln 1990: 406-407. Noen eksempler er med å formane barna alvorlig nok fordi han var for Plutark, Moralia 12a; Seneca, Om sinne 2,21-23; glad i dem (filoteknos). Den slappe disiplineringen førte Quintillian,Talekunstfaget 1.3.9-10. til at de i voksen alder syndet mot Gud og foreldrene. Hva syndene konkret bestod i er ikke så viktig i vår 12 Sandnes 2009B: 122 med referanser. sammenheng. Til dette spørsmålet, se C. Osiek 1999: 13 Alle sitater av de apostoliske fedre er tatt fra Baasland 49, 54.

15 kyrkohistorisk årsskrift 2013 Dette viser at det var en klar bevissthet både Syrisk tradisjon om ansvaret foreldrene ble pålagt for å ta denne De syriske kirkeordningene Didascalia fra første oppgaven på alvor og betydningen av at barn halvdel av det tredje århundret og De aposto- og unge skulle bli oppdratt i kristen tro. Det liske konstitusjoner fra ca. 375 etter Kristus tar konkrete innholdet i opplæringen sies det ikke opp spørsmålet om barneoppdragelse. Didasca- noe om utover at den skal gi en innføring i den lia har et eget kapittel om dette temaet.18 Det kristne tro og levemåte. Noen tekster oppfordrer første vi skal merke oss er at foreldrenes plikt til foreldrene til å vise moderasjon i bruken av fysisk å oppdra barna i samsvar med de kristne idealer avstraffelse. Dermed slutter forfatterne av disse blir innskjerpet. Konteksten viser at det er det tekstene seg til andre antikke forfattere som var vi dag kaller tenåringsgutter, forfatteren har i kritiske til harde virkemidler i oppdragelsen. tankene. Han hevder at foreldrene er ansvarlige Alle kildene referert til over er utpregede pre- for Gud for barnas synder og for at barnas sjeler skriptive i sin natur. Har vi andre kilder som er blir dømt av Gud på grunn av disse syndene. Det mindre normative i sin omtale av oppdragelse er først og fremst seksuelle synder forfatteren er av barn fra denne perioden? 2. Timoteusbrevs bekymret for.19 Viktigere enn hvilke konkrete omtale av den opplæringen Timoteus er delvis synder det er snakk om, er det at forfatteren så en slik kilde, og kan fungere som et case på tydelig formulerer et prinsipp om at foreldrene forholdet mellom idealene i de preskriptive blir holdt ansvarlige for barnas evige skjebne kildene og praksis på bakken. Her går det fram og at de skal stå til rette for Gud dersom det at Timoteus har fått opplæring i troen allerede er mangelfull disiplinering og opplæring som er fra han var et lite barn (apo brefous, 3,15). Og årsaken til at barna ikke lever i samsvar med de på bakgrunn av hvordan hans mormor Lois kristne idealer. og mor Evnike blir beskrevet, er det trolig at Siden barneoppdragelse blir gjort til et frel- de spilte en sentral rolle i opplæringen. Det blir sesspørsmål, er det ikke overraskende at det også framstilt som gode rollemodeller. Det sies understrekes at foreldre skal oppdra barna til å ikke mye om innholdet i undervisningen, men være lydige og underkaste seg deres vilje og de det er tydelig at Det gamle testamentet har hatt instrukser de gir barna om å leve et dydig liv. stor plass. Timoteus har helt fra han var liten ”Gjør dem lydige fra de er unge … og gi dem «kjent de hellige skriftene» (3:15). Lesing eller ikke frihet til å sette seg opp mot dere, deres gjenfortelling fra GT utgjorde altså en viktig del foreldre.” For å lykkes med dette skal foreldrene av innholdet. Det fremgår videre at disse ble lest tale dem til rette og lære dem Herrens ord. Men og tolket kristologisk, de gir «visdom til frelse foreldrene blir også oppfordret til å slå og tukte ved troen på Kristus Jesus» (3:15). Det er også dem. Dette begrunnes med tekster fra Ordsprå- indikasjoner i brevet på at flere fortellinger fra kene (13,24; 23,13-14; 29,17), som legitmerer at evangelietradisjonen ble formidlet til Timoteus paideia innebærer tukt, og at dette er til barnas da han var barn.17 Bildet som tegnes av under- beste: visningen Timoteus fikk korresponderer dermed mye med profilen i det paranetiske materiale: «For når du slår ham med riset, berger du han fra dødsriket» (Ordsp 23,14) foreldrene – i dette tilfelle mor og bestemor- tok den kristne opplæringen på alvor, læreinnholdet 18 Didascalia 22. Teksutgave er R. H. Connolly 1929. ble gitt en kristen fortolking og ramme, og målet Alle oversettelser til norsk er mine.. 19 Dersom sønnene synder ”without their parents, their med oppdragelsen ble oppnådd i den mening at parents themselves will be accountable before God Timoteus utviklet en «oppriktig kristen tro». for the judgement of their souls; or whether again by your licence they are undisciplined and sin, you their parents will likewise be guilty on their account before 17 Aasgaard 2009A:148. God,”Didascalia 22.

16 Odd Magne Bakke – Gi barna ”de store ting”

«Den som sparer på riset, hater sin sønn …» (Ordsp 13,24) Det er nærliggende å forstå det som en referanse Han legitimerer med andre ord fysisk straff i til innholdet i kristen tro slik den blir uttrykt i disiplineringen ved å si at det er et uttrykk for den muntlige tradisjon og i de bibelske skriftene. foreldrenes kjærlighet til barna. Teksten slik den Dette innebærer at GT blir gitt en kristen hel- foreligger nå gir en symbolsk tolking av «riset» hetsfortolking. Kapittel 2 om husfarens plikter og sier det sikter til Gud Ord, Jesus Kristus», og og kapittel 26 om ”den annen lovs lenker” toner dermed ned bruken av fysisk avstraffelse. bekrefter langt på vei dette, da det her blir argu- Imidlertid er dette sannsynligvis et senere tillegg mentert for ”en kristen kritisk lesing av GT”.23 i teksten.20 Et sentralt element i de råd Didascalia gir De apostoliske konstitusjoner baserer seg i stor foreldrene er at de skal sørge for at deres barn grad på Didacalia med tanke på hva den sier ikke skal få muligheten til å vanke sammen med om barneoppdragelse. Foreldrenes store ansvar jevnaldrende uten tilsyn. Grunnen til dette er for å gi barna en passende kristen oppdragelse at barn av kristne foreldre ikke skal utsettes for blir understreket. De blir holdt ansvarlige for den uheldige moralske påvirkningen samvær barnas evige skjebne og Gud straffer foreldrene med pagane ungdommer innebærer. Dette for barnas synder.24 Selv om det synes som at er første gang i den kristne litteraturen at det det er fedrene som tilskrives det overordnete å begrense barnas kontakt med den hedenske ansvaret for oppdragelsen, blir også mødrene omverdenen direkte blir løftet fram som et holdt ansvarlige for barnas handlinger. Men element i oppdragelsen til kristen tro. Det er til forskjell fra Didascalia synest det som at i denne konteksten formaningen om at forel- det er i de tilfeller der foreldrene tar for lett på drene må finne et passende yrke til barna hører oppdragerrollen at de blir straffet. Dette kan hjemme. For Didascalia er arbeidet en dyd og tyde på at foreldre som etter beste evne forsøker lediggang en stor last. Det er imidlertid ikke å oppdra sine barn i de kristne dyder, men arbeidet i seg selv, eller arbeidet som en del av som likevel opplever at deres barn bryter med kulturoppdraget som blir aksentuert. Kristne kristen livsførsel, ikke blir fordømt. Til tross skal være arbeidsomme fordi det binder opp for dette formildende aspektet er det hevet over tiden deres slik at sosial kontakt med hednin- en hver tvil at foreldrenes ansvar til å gi barna gene og tilstedeværelse på deres sammenkom- en adekvat kristen oppdragelse er formidabelt. ster begrenser seg selv.21 Dersom barna ikke blir Deres mangel på engasjement på dette området ført inn i et yrke frykter forfatteren at ” de på kan ha den dramatiske konsekvensen at de blir grunn av latskap gir seg hen til løsaktighet”.22 fordømt av Gud. Som antydet inngikk opplæring i Herrens ord Som argument for at fysisk makt er til det som en del av den kristne formingen. Kapittel beste for barnet siterer De apostoliske konstitu- 22 er imidlertid knapp på dette punktet, og sjoner de samme versene fra Ordspråkene som utdyper ikke hva dette ”Herrens ord” sikter til. Didasclia. I tillegg blir det ført inn et ytterli- gere skriftbevis, Sirak 30:12, som innskjerper behovet for å bruke fysisk makt: ”Gi ham pryl 20 Gärtner 1985: 180. mens han er liten (eås esti naepios) , så han ikke 21 Rytmen i de kristnes liv skal være en veksling mellom arbeid og gudstjenesteliv i kirken. I forbindelse med at blir trassig og ulydig mot deg”. Til forskjell fra Didascalia i kapittel 13 understreker hvor viktig det er at Didascalia, og i tråd med Sirach 30:1, betones de kristne kommer jevnlig til kirken, sier forfatteren blant annet at ”whenever you are not in the Church, devotes det eksplisitt at oppdragelsen og disiplineringen yourselves to your work; so that in all conduct of your life you may either be occupied in the things of the Lord or 23 Sandnes 2009A: 127. engaged upon your work, and may never be idle”. 24 De apostoliske konstitusjoner 11. Gresk tekst SC 320, 22 Didascalia 22. 329, 336, engelsk oversettelse: ANF 7.

17 kyrkohistorisk årsskrift 2013 av barna skal begynne fra de er små. ”Bring noe så verdifullt som barnets evige frelse som them under with cutting stripes, and make them står på spill, er det et stort ansvar som hviler på subject from their infancy (apo brefous)”. foreldrenes skuldre. Negativt sier han at ”den Til sist, formaningen om å lære barna “Herrens største synd og den absolutte form for vondskap ord” er noe mer utfyllende enn i Didascalia. For- er å neglisjere ens egne barn”.27 For riktig å eldrene skal gi barna opplæring fra de er små i aksentuere hvor alvorlig det er at foreldre bare ”de hellige skrifter. Gi dem undervisning i våre er opptatt av deres egne saker og gjøremål med guddommelige skrifter; ja alle guddommelige den følge at barna blir oversett, hevder han at skrifter”. Men ikke bare det, de skal også gi denne kategorien foreldre gjør seg skyldige i barna ”alle hellige skrifter” for at de selv skal verre handlinger enn de som dreper sine egne lese i dem. Helt sentralt i trosformidlingen står barn, for ingen ting er så verdifullt som barnets med andre ord opplæringen i de hellige skrifter. sjel.28 På samme måte som Didascalia og De apostoliske konstitusjoner setter Krysostomos Johannes Krysostomos foreldreansvaret på spissen, og hevder at forel- drenes frelse avhenger av om de lykkes å lære Først skal vi i ta for oss foreldrenes ansvar for å og oppdra barna slik at de lever i samsvar med gi barna opplæring i den kristne tro, og hvordan den kristne tro.29 Men til forskjell fra disse gir Krysostomos begrunner dette ansvaret. Deretter han teologiske argument for at foreldrene skal blir det noe om metode og innhold i trosopp- gi barna opplæring i den kristne tro. læringen. Han blir ikke trett av å løfte fram For det første, han forankrer denne plikten i foreldrenes plikt og store ansvar for å forme nytestamentlige formaninger om å vise kjærlig- barna i samsvar med kristne idealer. Denne het og omsorg for nesten.30 For det andre, Kry- type formaninger blir kombinert med kritikk av sostomos forankrer plikten til å oppdra barna i foreldrene fordi de er for opptatt med sine egne den kristne tro i at Gud har lagt ned et instinkt ting, og at de er mer bekymret for barnas suksess i foreldre til å vise omsorg for sine barn. Dette og karriere i denne verden enn deres evige frelse. blir tolket som et uttrykk for at ”Gud viser stor ”La ingen ting være så viktig som å ta seg av barna, til å omsorg for opplæringen av barn”. Han viser oppdra dem etter Herrens rettledning og vilje. Dersom vi også til skriftsteder i Det gamle testamentet lærer dem å elske sann visdom fra begynnelsen av, vil de ha større velstand og ære enn hva rikdom kan gi ... Ikke vær hvor Gud befaler israelittene til å lære barna opptatt av å gi ham [gutten] et stort rykte for verdslig visdom, innholdet i og betydningen av religiøse fester.31 men gjør alt du kan for å lære ham å tenke smått om denne For det tredje, han forankrer plikten til å oppdra verdens forgjengelige ære” .25 barn i en tenkning om at foreldrene ved å gi en Det viktige er ikke å oppdra barnet med tanke riktig oppdragelse avdekker eller åpenbarer på suksess, ære og rikdom i dette livet – alt dette drar menneske bort fra Gud. Foreldre skal ikke spørre hvordan deres sønn kan ”nyte et langt 27 Johannes Krysostomos, Mot motstanderne av kloster- livet 3.3 (s. 126). Denne og følgende referanser er til den liv her, men hvordan han kan nyte et uendelig engelske oversettelsen av D.G. Hunter 1988. og evig liv i den kommende tidsalder. Gi ham 28 Johannes Krysostomos, Mot motstanderne av kloster- de store ting, ikke de små ting”.26 Fordi det er livet 3.4 (s.133). 29 Johannes Krysostomos, Mot motstanderne av kloster- livet 3.3 (s. 128f.); Johannes Krysostomos, Homilier til 25 Homilier til Efeserbrevet 21, gresk tekst MPG 62, Efeserbrevet 21 s.71f. s. 149-156, engelsk oversettelse Roth and Anderson 30 Johannes Krysostomos, Mot motstanderne av kloster- 2000. Alle følgende sidereferanser er til denne engelske livet 3.2. Krysostomos refererer til 1 Kor 5:1.5; 10:24; oversettelsen. Alle oversettelser er mine. Gal 6:1; 1. Tess 5:11,14; Rom 15:17. 26 Johannes Krysostomos, Homilier til Efeserbrevet 21, s. 31 Johannes Krysostomos, Mot motstanderne av kloster- 69. livet 3.4.

18 Odd Magne Bakke – Gi barna ”de store ting”

Guds bilde i dem. I hans homilie til Efeserbrevet dette avdekker de gudsbildelikheten. Det er en 6:1-4 skriver han: annen måte å uttrykke den tanke på at gjennom

La oss oppdra dem etter Herrens rettleding og vilje. Stor vil foreldrenes oppdragelse skjer det en fortsatt belønningen være for oss, for om kunstnere som lager statuer skapelse med barnet slik at Guds hensikt med og maler portrett av konger er høyt aktet, vil ikke Gud vel- det blir virkeliggjort, og det når fram til sin fulle signe ti tusen ganger mer de som åpenbarer og gjør vakkert 35 Hans kongelige bilde (for mennesket er Guds bilde)? Når vi deltakelse i Gud. lærer vår barn til å være gode, til å være vennlige, til å tilgi Den kristne opplæringen av barna skal (alt dette er attributter til Gud), til å være sjenerøse, til å elske sin neste, til å regne tiden her som ingenting, former vi dyd i begynne fra de er små. Dette er viktig for da er deres sjeler, og åpenbarer Guds bilde i dem. Dette er da vår de lett formbare, og, understreker Krysostomos, oppgave: å lære opp både oss selv og barna til gudfryktighet. det som de lærer når det er små danner grunnla- Dersom ikke, hva skal vi svare foran Kristi dommersete?32 get for hvordan de blir som ungdom.36 Derfor er Konsistent med det som var vanlige synspunk- det avgjørende at den kristne formingen starter ter i den østlige kirken, mener Krysostomos at så tidlig som mulig. Et barn er som en liten plante syndefallet ikke medførte at det essensielle ved som trenger mye omsorg og stell for å spire.37 gudsbildet ble rokket.33 Men gudsbildelikheten Den kristne opplæringen har altså i følge og muligheten til å vokse seg likere Gud ble Johannes Krysostomos en tydelig målsetting. svekket. Denne defekten ved den menneskelige Oppdragelsens definitive mål er å gjøre barna eksistens ble imidlertid helet eller restituert skikket for Guds rike. Men hva vil dette si, og gjennom Kristi liv og verk. Det vil si, barnet hva er det konkrete innholdet i trosopplærin- blir fremdeles født med en svakere grad av gen? Eller for å holde oss til hans metafor om gudsbildelikhet, men på grunn av Kristus har barn som statuer, hvordan skal statuen se ut når det potensialet til å vokse eller utvikle seg til å den har blitt formet og slipt i kunstnerens hånd? bli mer lik Gud. Her er det foreldrenes ansvar Hva innebærer det å oppdra barna i et liv som er kommer inn. Gjennom å oppdra barnet til dyder i samsvar med ”Herrens rettledning og vilje”, og som assosieres med Gud, avdekker de, eller gir hvordan skal foreldre gå frem for å lykkes med vekst til gudsbildelikheten. Denne tenkningen dette? ligger under hans favoritt-metafor om barn som Han legger meget stor vekt på betydningen et kunstverk som blir formet av kunstneren. av å gi barna opplæring i de bibelske skrifter. Foreldrene skal på samme måte som en kunstner Foreldrene skal oppdra barna slik at de alltid fjerne alt overflødig materiale og legge til alt som har Guds ord på sine lepper.38I homilien til mangler. ”Til hver og en av dere fedre og mødre sier jeg: på samme måte som vi ser kunstnere 35 Til tanken om deltakelse i Gud som menneskets defini- tive bestemmelse i østlig teologi, se D. L. Balás 1966; J. forme deres tegninger og skulpturer med stor Meyendorff 1974: 138-41, 163f., 171-75. presisjon, må også vi ha omsorg for disse våre 36 For eksempel Om tom ære 20; 25. vidunderlige statuer … Lik skaperne av statuer 37 Om tom ære 22-23. Bevisstheten om at de impulser barn blir utsatt for mens de er små, har stor betydning skal også dere bruke all deres ledige tid til å for formingen av personligheten er ikke unik for Kry- forme disse vidunderlige Guds statuer.” 34 For- sostomos. Tvert i mot reflekterer han en vanlig forestil- ling i antikken. Se for eksempel Platon, Lovene 7.789E , eldrene skal altså slipe, polere og forme deres Republikken 2.377 A-B, Aristoteles, Politikken. barn slik at de blir dydige kristne. Gjennom 7.1336a10, Quintilian, Om folketalerens utdanning 1.1.36, (Pseudo-)Plutark, Moralia 3E-F. Se videre Morgan 1998: 255-61. 32 Homilier til Efeserbrevet 21, s.. 71. 38 Johannes Krysostomos, Om tom ære 28. Det som her er sagt om barn, gjelder også for voksne. Også de skal 33 Til dette, se Meyendorff 1974: 144f; V. Guroian 2001: alltid ha Guds ord på sine lepper, jevnfør Gärtner 1985: 67f. 283, som refererer til Homilier til Johannes 32 (Gresk 34 Johannes Krysostomos, Om tom ære 22. Engelsk over- tekst: MPG 59,186). Til privat bruk av Skriften blant settelse i Laistner 1967. Alle oversettelser til norsk er medlemmene i Johannes Krysostomos’s menighet, se mine. Kaczynski 1974: 310, 398.

19 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Efeserbrevet 6:1-4 advarer han foreldrene mot å synd det er å tro at vi kan skjule noe for Gud, han tenke at det ikke er nødvendig for barn å lytte som ser alle ting. Dersom foreldrene lykkes med til Skriften. Alle må kjenne til hva Skriftene sier, å innplante dette i barnet, vil det frykte Gud i sin og, poengterer Krysostomos, dette er ”spesielt sjel og det er lagt et godt fundament for at det vil sant med tanke på barn …de er utsatt for alle oppføre seg rett (40). slags tåpelige og dårlige eksempler fra under- Deretter skal barnet få høre en annen historie holdningskulturen”. Å lære barna innholdet i om to brødre, fortellingen om Esau og Jakob Bibelen er medisin mot å bli påvirket av slikt.39 (1. Mos. 25:27-34). For Krysostomos blir Esau Han argumenterer videre mot den tanken at et advarende eksempel på hvilke fatale konse- det bare er munker som har behov for å studere kvenser det har å ikke praktisere selvkontroll Skriften. I realiteten forholder det seg slik at og måtehold.43 Andre steder taler Krysostomos mennesker som skal leve sine liv i en stormfull om å ha magen til gud. Å ha magen til Gud er verden, har større behov for å studere Skriften et bilde på å gi etter for begjæret og for å være enn de som skal leve et tilbaketrukket liv bak opptatt av det som hører denne verden til med klostermurene.40 alt det innebærer av streben etter ære, posisjo- Krysostomos reflekterer en tydelig bevissthet ner og velstand. De som har magen til Gud, er om at bibelstoffet må tilpasses barnets alder og de som hengir seg til et liv i nytelse i verden og modningsnivå. Man skal starte med fortellin- som dermed ikke er i besittelse av selvkontroll gen om Kain og Abel, som faren skal fortelle og måtehold. Her gjør Krysostomos bruk av ved middagsbordet om kvelden. Senere skal en topos som var utbredt i den pagane antikke moren fortelle den samme historien, og deretter moraltradisjonen, og som ble assimilert i den oppfordre barna til selv å gjenfortelle den slik at tidlige kristne tradisjonen.44 At barna skal lære historien fester seg i minnet. Som en del av opp- å praktisere dydene måtehold, tålmodighet og læringen i De hellige skriftene, skal foreldrene selvkontroll er en forutsetning for å bryte med ta med barna til kirken. Når de her får høre den pagane livsstilen, og er derfor noe Krysosto- den samme historien som de har lært hjemme, mos legger stor vekt på i Om tom ære. Barna vil gjenkjenningen skape glede og bidra til at skal skjermes fra pagane omgivelser, blant annet barnet ikke vil glemme fortellingen (39-42). Av teaterbesøk, og for aktiviteter som kan føre til Kain-Abel fortellingen skal barna blant annet synd, for eksempel at gutter har nær kontakt med lære hvor stor synd grådighet er,41 hvor stor en kvinner.45 På samme måte som i Didascalia og synd det er å misunne sin bror42 og hvor stor i de Apostoliske konstitusjoner er målsettingen å skape en tydelig kristen identitet som på flere 39 Johannes Krysostomos, Homilier til Efeserbrevet 21 s. områder bryter med pagan livsstil. I dette inngår 67. det også at barna skal bli ført inn i et omfattende 40 Johannes Krysostomos, Homilier til Efeserbrevet 21 s. 69. fromhetsliv bestående av faste, kirkegang, bønn 41 I sitt forfatterskap går Johannes Krysostomos relativt og våke.46 ofte til angrep på grådighet. Det er en last som viser seg i at det er viktigere å tilfredsstille magen enn Gud. I 43 Filo bruker fortellingen om Jakob og Esau på lignende fortellingen om Kain og Abel viser denne lasten seg i det måte. Esau handlet som han gjorde fordi han var slave forhold at for Kain er det viktigere å sørge for at hans av magen og manglet selvkontroll. Filo kan snakke om egen mage får det beste enn å overgi det til den som det jordisk begjær som synonym for magens gleder. For rettelig tilkommer, nemlig Gud. For skriftreferanser og tekstreferanser og diskusjon, se Sandnes 2002: 117- diskusjon, se Gärtner 1985:40. 121. 42 Når Krysostomos her bruker Kain-Abel fortellingen 44 Dette er blitt demonstrert på en overbevisende måte som utgangspunkt for å advare mot misunnelse, reflek- av Sandnes 2002, for tekstreferanser til Johannes Kry- terer han en lang tradisjon som kan spores tilbake til sostomos, se 244-252. den intertestamentale litteratur, se T. 12 Patr.,T. Benj. 7. For kristne kilder, se for eksempel 1 Klem. 4,1-7; 45 For eksempel Om tom ære 65-70, 76-80. Theophilus, Til Aut. 2,29; Hieronymus, Brev 125. 46 John Chrysostom, Om tom ære 79f.

20 Odd Magne Bakke – Gi barna ”de store ting”

Krysostomos er seg bevisst at barn ikke bør andre teologer og ledere i oldkirken, primært i utsettes for fortellinger som kan virke skrem- Det gamle testamentet. Den daglige omgangen mende før de har nådd en viss alder (52). Først med fortellingen fra Det gamle testamentet, og når gutten er femten år skal han få høre om senere med det Det nye testamentet, er tenkt helvete, men allerede fra han er åtte år eller å fungere som et vern mot pagane myter og yngre skal han bli fortalt historier der forestil- fortellinger, og skal positivt bidra til å skape en lingen om Guds straff er et dominerende motiv, kristen identitet som bryter markant med den eksempelvis om syndefloden og ødeleggelsen av pagane livsstilen. Det store fokuset på å lære Sodoma (52). Når gutten er eldre, skal han bli barna fortellinger fra bibelen reflekterer på den ført inn i Det nye testamentets tale om nåde og ene siden utfordringen fra Homer, og behovet helvete (52). for alternative identitetsskapende fortellinger. Det er tydelig at opplæring i Skriften spiller en På den andre siden uttrykker det et optimistisk viktig rolle i den oppdragelsen Krysostomos gjør syn på at det er mulig å forme barna i samsvar seg til talsmann for. Det er imidlertid påfallende med de kristne idealer gjennom å sosialisere dem at det er Det gamle testamentet som tillegges inn i den kristne religionen med utgangspunkt størst vekt, i hvert fall inntil barnet har nådd i hjemmet. ungdomsalderen. En nærliggende forklaring på En annen måte å lære Skriftens ord på er å det kan være at det er i Det gamle testamentet synge sanger med kristent innhold.48 I kristne vi finner flest fortellinger. Her er et rikt utvalg familier skal salmesang overta den plassen av dramatiske historier med et stort persongal- verdslige sanger hadde. På tilsvarende måte som leri som fungerer som eksempler i formingen bibellesning, skal salmesang ha sin regelmessige av kristen identitet; både positive og advarende plass i hjemmet. Spesielt før og etter måltidene eksempler. Hans ”bibellesningsprogram” reflek- skal det synges salmer.49 terer en bevisst pedagogisk tenkning om at barn Men hva når barna ikke er lydige mot den har lettest for å tilegne seg fortellinger. Fokuset opplæringen foreldrene gir? Krysostomos er på fortellinger bør imidlertid også forstås ut fra tilhenger av moderat bruk av fysisk straff.50 et annet perspektiv, nemlig som en motreak- Samtidig er han klar på at det å møte barnet sjon og som et kristent alternativ til de moralsk med vennlighet og belønning kan være et skadelige fortellingene i Homers skrifter. Her effektivt middel med tanke på å forme det i en blir gudenes og heltenes umoral skildret i stor bestemt retning.51 Belønninger i form av positive skala. Disse skriftene gjennomsyret den greske tilbakemeldinger på ens adferd vurderer Krys- klassiske utdanningen og deres identitetsska- ostomos som mer høyverdige enn materielle pende rolle kan knapt overvurderes.47 Fortel- belønninger.52 Positiv respons fra omgivelsene lingene om Homers guder og helter omgir barn og voksne hele livet gjennom. Blant de kristne 48 I Homilier til Kolosserbrevet 9 lister Krysostomos opp en rekke aspekter ved den kristne tro og moral som var det ulike holdninger til den klassiske utdan- barna lærer gjennom salmesang. ningen. Noen mente at skolen var så skadelig 49 Jevnfør Kaczynski 1974: 340-43. En tydelig indikasjon på at salmesang og sang av andre kristne sanger var for kristen tro og moral at kristne barn ikke vanlig blant kristne familier i det fjerde århundret, er at burde være elever der, mens andre hadde en et element i keiser Julians forsøk på å restaurere pagan religion og kultur var at han påla at det skulle synges mer åpen holdning. Uansett holdning til dette hedenske religiøse hymner i hjemmene. Se Julian, Brev spørsmålet hadde de kristne behov for alterna- 56, og videre Gärtner 1985: 290. tive identitetsskapende fortellinger til dem man 50 Johannes Krysostomos, Om tom ære 30. finner hos Homer. Disse finner Krysostomos, og 51 Johannes Krysostomos, Om tom ære 30. Til spørsmå- let om bruken av straff og belønning i oppdragelsen hos Johannes Krysostomos, se Danassis 1971: 178-190. 47 Til dette se, Sandnes 2009: 47-49. 52 Danassis 1971: 190.

21 kyrkohistorisk årsskrift 2013 har en motiverende effekt på barnet slik at det til å presentere barna for eksempler på den rette forsterker den atferden som var kilde for ros.53 livsførsel og det gode kristne livet reflekterer Krysostomos argumenter altså for at forel- målsettingen for oppdragelsen. Det primære drene både skal gjøre bruk av straff og belønning er nemlig ikke å gjøre barnet til en god retor i oppdragelsen av barna. Denne doble tilnær- eller på annet vis å legge grunnlag for en lysende mingen har forbilde i måten Gud forholder seg karriere i denne verden, det som det kommer til verden på. ”Til og med Gud styrer verden ved an på er ”ikke tomme taler, men karakter, ikke å true med helvete og å gi løfte om hans konge- flinkhet, gjerninger, ikke ord.”58 dømme. Slik må vi også styre over våre barn.”54 Dermed har han gitt en teologisk motivering, Hvilke konklusjoner ikke bare for bruk av straff, men også for bruk kan vi så trekke? av belønning. Krysostomos er seg meget bevisst den For det første, i oldkirken var hjemmet den betydning gode eksempler har for opplæringen viktigste plassen for trosopplæringen av barn og i kristen tro og liv. Foreldre må velge barnepas- unge. For det andre, teamet kristen opplæring sere og andre tjenere med omhu. De må ha av barn har samlet sett ingen bred plass i kildene en språkbruk og oppførsel som er i tråd med fra oldkirken. Men temaet inngår som et fast hans idealer for kristent liv. I motsatt fall er element i tidlig kristen paranese, både i nytes- det skadelig for barnet.55 Krysostomos betoner tamentlige brev og hos de apostoliske fedre. med andre ord hvor viktig gode rollemodeller Temaet blir utdypet i syriske kilder fra det tredje er for barna. Dette er ikke noe som bare blir og fjerde århundret, der noen av Johannes Kry- innskjerpet når det gjelder slaver, tjenere og sostomos sine skrifter er det mest utfyllende. venner. Eksempelets makt er minst like viktig En utfordring ved kildene er at de for det aller når det gjelder foreldrene. Han er overbevisst meste er preskriptive og at de er elitære. For det om at dersom ektefellene “lever sine liv i tredje, det er en veldig intensitet i formaningene samsvar med Guds lov, vil også barna frivillig om forelderens ansvar for å lære barna opp i underordne seg den samme loven.”56 Verdien av den kristne tro. Hvordan foreldre forholder seg gode eksempler kommer videre til uttrykk ved at til dette ansvaret blir gjort til et frelsesspørs- han formaner foreldrene om å løfte fram både mål. Det er en slående forskjell mellom Cicero bibelske og samtidige personer som forbilder for (Att. 10.46) som sier at fedre ikke kan lastes troens liv. 57 Krysostomos’ stadige oppfordringer for sønnenes feil og de kristne kilder som gjør oppdragelse til et frelsesspørsmål. Den kristne 53 Leyerle 1997: 257 hevder at sammenlignet med verbal straff og trusler om fysisk straff var ”a program of indu- Josef, Moses og Jesaja blir løftet fram fordi “alle disse cement” å foretrekke. Jeg kan ikke se at det er dekning store menn regnet det nåværende livet for intet, de i tekstene for en slik påstand. Etter min mening er det tørstet ikke etter rikdom eller andre jordiske ting.” nokså tydelig at det som både får størst plass i tekstene Johannes Krysostomos, Homilier til Efeserbrevet 21 s. og som innholdsmessig spiller den viktigste rollen, er 69f. prinsippet om straff eller trusler om straff. Dette synes i 58 Johannes Krysostomos, Homilier til Efeserbrevet. alle fall å være tilfelle dersom man begrenser belønning 21, s. 69. Det er rimelig å se den sentrale plassen han til noe foreldrene gir barna, enten det er noe materielt tilskriver eksempler i oppdragelsen i sammenheng med eller en positiv bekreftelse i form av en klem, skryt osb., den store rolle eksempler på det dydige livet spilte i og holder utenfor den belønning barnet får av andre i den moralske formingen i skolen. Videre bør det sees form av anerkjennelse og tilfredsstillelsen av å mestre i lys av den store betydningen bruken av eksempler eller ha kunnskap om visse ting. hadde i den gresk-romerske retoriske tradisjonen. Både 54 Om tom ære 67. antikk retorisk teori og praksis viser at når hensikten til 55 Homilier til Kolosserbrevet 9 (NPNF 9, s. 301). taleren er å overtale tilhørerne til å forandre atferd, blir det å vise til eksempler sett på som den mest effektive 56 Johannes Krysostomos, Homilier til Efeserbrevet 21 argumentasjonsformen. Jeg sikter med andre ord her s.65. til den såkalte deliberative retorikken, se Bakke 2001: 57 Spesielt blir Abraham trukket fram, men også Noa, 33-62.

22 Odd Magne Bakke – Gi barna ”de store ting” formingen av barna er så vital at foreldrenes is seen as a precondition for attaining salvation frelse avhenger av om de tar denne på alvor, og and the ultimate goal for the Christian upbrin- mer radikalt; at de lykkes med å forme barna ging. It is argued that, in the end, the parents’ i samsvar med de kristne idealer. Vi skal også salvation depends on taking this task seriously. notere oss at det er foreldrene selve som skal gjennomføre oppdragelsen og opplæringen, og Primærtekster: ikke ammer, slaver, pedagoger eller andre slik som det elles var vanlig i antikken.59 Apostoliske fedre For det fjerde, innføring i de bibelske E. Baasland, og Hvalvik R (red.). 1984. De skriftene, og spesielt GT, skal utgjøre en sentral apostoliske fedre i norsk oversettelse, Oslo: del av innholdet i opplæringen. Her fant lederne Luther. i oldkirken alternative identitetsskapende for- Didascalia tellinger til dem man finner hos Homer. Connolly, R.H. 1929. Didascalia Apostolorum: For det femte, det er viktig at foreldre og andre The Syriac Version Translated and Accompa- fungerer som gode rollemodeller for barna i det nied by the Verona Latin Fragments, Oxford: å praktisere kristen tro og livsførsel. Clarendon. For det sjette, målsettingen med trosopplærin- De apostoliske konstitusjoner. Gresk tekst SC gen var å gjøre barna skikket for Guds rike. Eller 320, 329, 336. Engelsk oversettelse ANF 7. som Krysostomos sier: ”Gi barna de stor ting”. Johannes Krysostomos Dette innebar å konstruere en kristen identitet Hunter, D.G. 1988. John Chrysostom: A Com- som på noen områder brøt og avsondret seg fra parison between a King and a Monk, and pagan livsstil. Dermed får den etiske veilednin- Against the Opponents of the Monastic Life, gen og formingen stor plass. New York. Edwin Mellen. Laistner, M.L.W. 1967. Address on Vainglory and the Right Way for Parents to Bring Up Summary their Children, i Laistner, M.L.W., Christia- nity and Pagan Culture in the later Roman Empire, New York: Cornell University Press. Christian Upbringing of Children Roth, C.P., Anderson, D. 2000. On Marriage in the Early Church – the and Family Life, New York: St. Vladimir’s responsibility of parents, goal Seminary Press. and substance This article discusses what early Christian Sekundærlitteratur literary sources (the New Testament, the Bakke, O.M. 2001. “Concord and Peace.” A Rhe- Apostolic Fathers, Didascaia, the Apostolic torical Analysis of the First Letter of Clement Constitutions and John Chrysostom) say about with an Emphasis on the Language of Unity Christian formation. It centers around three and Sedition, Tübingen Mohr Siebeck. aspects: (1) the responsibility of parents to rear -----, 2005. When Children Became People. The children in accordance with Christian ideals, Birth of Childhood in Early Christianity, including the responsibility to carry out the Minneapolis: Fortress Press. upbringing in daily life, (2) its goal and (3) its Balas, D.L. 1966., Metousia Theou – Man’s substance and methods. The Christian sources Participation in God: Perfections according emphasize the need for moral formation, which to Saint regory of Nyssa, Rome: Herder.

59 Se videre Bakke 2005: 153-201. Danassis, A. 1971.Johannes Chrysostomos.

23 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Pädagogisch-Psychologische Ideen in seinem Sandnes, K. O. 2002. Belly and Body in the Werk, Bonn: Bouvier/Grundmann. Pauline Epistels, Cambridge: Cambridge Gärtner, M. 1985. Die Familienerziehung in der University Press. Alten Kirche: Eine Untersuchung über die ----- ” 2009A. ’ … oppdragelse og rettledning ersten vier Jahrhunderte des Christentums som er etter Herrens vilje.’ Trosformidling mit einer Übersetzung und einem Kommentar til barn og unge i den eldste kirke”i Karl zu der Schrift des Johannes Chrysostomus Olav Sandnes, Oskar Skarsaune og Reidar über Geltungssucht und Kindererziehung, Aasgaard red., Når jeg skal ut i verden. Barn Köln: Böhlau. og tro i tidlig kristendom, Trondheim, Tapir Guroian, V. 2001.”The Ecclesial Family: John forlag, 113-142. Chrysostom on Parenthood and Children” ------2009 B. The Challenge of Homer: School, i M.J. Bunge (red.) The Child in Christian Pagan Poets and Early Christianity, New Thought, Grand Rapids: Eerdmanns Publish- York: T&T Clark. ing, 61-77. Skarsaune, O. (2009). “Organisert trosopplæ- Kaczynski, R. 1974. Da Wort Gottes in Liturgie ring for barn og unge” i Karl Olav Sandnes, und Alltag der Gemeinden des Johannes Oskar Skarsaune og Reidar Aasgaard (red), Chrysostomus, Freiburg: Herder. Når jeg skal ut i verden. Barn og tro i tidlig Laistner, M.L.W. 1967. Christianity and kristendom, Trondheim, Tapir forlag, Pagan Culture in the Later Roman Empire 167-204. together with an English Translation of John Wanke, J. (1974) , ”fobeå ktl” TDNT 9 (1974) Chrysostomo’s Address on Vainglory and 202f. the Right Way for Parents to Bring up their Aasgaard, R. 2009A. “Til barnets beste? Sam- Children, New York: Cornell University Press. spillet mellom hjem, kirke og skole i tidligkris- Leyerle B. 1997. “Appealing to Children,” ten opplæring”, i Karl Olav Sandnes, Oskar Journal of Early Christian Studies 5, 249-270. Skarsaune og Reidar Aasgaard red., Når jeg Lincoln, A.T. 1990. Ephesians, Waco, Tex: skal ut i verden. Barn og tro i tidlig kristen- Word. dom, Trondheim, Tapir forlag, 143-166. Morgan, T. 1998. Literate Education in the ----- (2009B). “Barn i antikken og tidlig kris- Hellenistic and Roman Worlds, Cambridge: tendom. Hva er det mulig å vite og hva vet Cambridge University Press. vi?” i Karl Olav Sandnes, Oskar Skarsaune og Meyendorff, J. 1974. Byzantine Theology: His- Reidar Aasgaard red., Når jeg skal ut i verden. torical Trends and Doctrinal Themes, New Barn og tro i tidlig kristendom, Trondheim, York: Fordham University press. Tapir forlag,15-30. Osiek, C. (1999). The Shepherd of Hermas: A Commentary, Minneapolis: Fortress Press.

24 Torkel Jansson Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

En lång prolog vid ett statsbesök i Sverige att Estland för visso geografiskt sett är ett baltiskt land, men att det 1896 publicerade lektorn och rektorn vid högre i mentalt-kulturellt hänseende skall betraktas allmänna läroverket i Sundsvall Fredrik Westling, som ett nordiskt.1 Var skall man i så fall söka som därtill var både utnämnd docent vid histo- rötterna till det påstått nordiska? Baltikum, riska institutionen i Uppsala och teologie doktor eller mer precist Östersjöprovinserna, gick ju i samma stad, en liten skrift, Meddelanden om Sverige förlustiga redan 1710 – eller gjorde de kyrkoförfattningen i Estland under det svenska trots allt inte det i alla avseenden. väldets tid. Kyrkohistorisk studie. Slutorden i Det skall inledningsvis sägas att historia i den lyder: ”En af de största välgerningar, som mina ögon inte har något egentligt egenvärde. Sverige bevisat Estland, är utan tvifvel, att det Jag anser att historikernas främsta uppgift är att gifvit dess kyrka en fast organisation. Dennas reda ut varför saker och ting är som de är i dag, värde insågs nog äfven af estländarne själfva, och vad de människor upplevt som varit med ty i hufvudsak sökte de bibehålla densamma under den resans gång – och givetvis varför. Var både vid och efter provinsens förening med det bara ett slumpens verk att Nathan Söderblom Ryssland.” Jag vill med bestämdhet instämma vigde de estniska och lettiska biskoparna till i detta, ty drygt nittio år senare, det vill säga deras ämbeten, när efter republikernas upprät- just innan Sovjetunionen brakade samman, tande folkkyrkor skulle ersätta de forna ”Her- sade mig flera av mina estniska vänner att om renkirchen” (officiellt Landeskirchen)? Och inte den rådande samhällsordningen snart fölle, varför lät man i samma veva översätta Bereden skulle deras nationella identitet vara förbi. Kvar väg för Herran, tillkommen av en exilfinlän- fanns enligt dem, troende som icke troende, dare i Sverige hundra år efter att våra arméer egentligen bara kyrkan, trots att hon levde på sparlåga och tvangs sätta detta sitt ljus under 1 Dagens Nyheter 13.5.2003. Se även tidigt Liiv, Otto ena skäppo, men dock (och hur skulle man ha (estnisk historiker och purung riksarkivarie) 1938, s. 32 (i följande upplaga 1939 s. 56), där han slår fast att kunnat sovjetisera en kyrka, och framför allt det svenska immateriella kulturarvet betydde mycket hennes lära?). Några år senare hävdade Estlands mer än exempelvis arkitektoniska minnesmärken och andra materiella lämningar. På liknande sätt uttryckte dåvarande utrikesminister Kristiina Ojuland sig 1929 även Liivs äldre ämneskollega Hans Kruus 1929, s. 57.

Kyrkohistorisk årsskrift 113 (2013) 25 kyrkohistorisk årsskrift 2013 lämnat Östersjöprovinserna, till estniska: „Et ju ingen nyhet att kyrkan tiderna igenom, och i Kristust vastu võtta, nüüd ehitagem teed!“, synnerhet i gången tid, har stått för lejonparten det vill säga ”Nu skall vi bygga vägar för att av all fostran. Kyrkans roll i den processen har ta emot Kristus!”, som man med glädje sjunger varit så stor att det ju gång efter annan stått heta in advent med där borta? Här kommer jag att strider om makten över denna institution och mer uppehålla mig vid de yttre konturerna än en det budskap man ansett att den bort sprida. Den djupanalys av innehållet i skolundervisningen, estniske historikern Aivar Põldvee lanserar i sina vilket givetvis i detta sammanhang skulle föra studier termen ”kyrklig folkundervisning” som allt för långt. Jag drar också en främre tidsgräns den lämpligaste benämningen.3 Man kan även vid den fulländade bondebefrielsen vid 1800- laborera med uttrycket ”kyrkoskolundervis- talets mitt. ning”. ”Den kyrkligt inriktade katekesskolan” Vad betydde egentligen kapitulationen 1710 och har också använts.4 Också i Östersjöprovinserna Nystadsfreden elva år senare? Nu var den svenska var det naturligtvis så, att det snarare var enhet militären inte längre på plats, med vars hjälp i religionen än religionen i sig som var det vik- man ju försvarat den svenska närvaron i så nära tigaste, vilket tydligt markerades kring 1690, etthundrafemtio år. Ju mer jag tänker på vad den när det var aktuellt att införa 1686 års kyrkolag, nyss nämnda utrikesministern sade när Estland unifierings- och homogeniseringsinstrumentet blivit fritt, och ju mer jag finner av anspelningar framom andra, även där, liksom senare kyrko- på Norden i den allmänna gatubilden i framför handboken.5 Så nog har andens svärd varit ett allt estniska städer, desto mer övertygad blir jag viktigt och ofta effektivt vapen att slåss med – för om att man i gången tid också slogs med andens både onda och goda syften. svärd här i världen, och att nog effekterna av det kan ha blivit minst lika verksamma som de av ATT LYSSNA SIG TILL EN de aldrig så blanka vapnen. För att tala med den SVENSKKYRKLIGHET estniska skolhistoriens grand old lady Greta Wie- selgren: I våra [svenska] skolor ”gläder [vi] oss Kyrkans fostrande roll i Estland märks redan åt varje nytt landstycke, som erövrades, liksom vid det svenska maktövertagandet 1561.6 Den vi sedan sörjer över förlusterna och nederlagen. allmänna politiska turbulensen – ordensstatens Men det fredliga svenska förvaltningsarbetet och sammanbrott med ty följande huggsexa – hade det kulturella uppbyggandet glider vi förbi”.2 gjort förhållandena rätt miserabla. De till helt Hon formulerade därmed för sjuttio år sedan ett övervägande del balttyska prästerna, som forskningsprogram som vi ännu inte sett slutet bara delvis behärskade folkspråken, vinnlade på. sig knappast om att fostra församlingsborna i Det är kanske inte ägnat att förvåna att något avseende – Villem Reiman, prästman och pedagoger i sin forskning gärna söker efter hur historiker, plockade för hundra år sedan upp man tiderna igenom försökt att fostra allt och uttrycket „junkrupapid“ (junkerprästerna) ur alla, ung som gammal, i en allmän pedagogise- glömskan –, och redan i augusti 1561 bestämdes ring – ett ord min PC inte gillade utan rödmar- 3 Põldvee 2000, s. 191. kerade, men som jag ändå gärna vill hålla fast 4 Evertsson 2012, s. 650. vid, ja en konfessionell pedagogisering, för det är 5 Westling 1896 a, s. 16, dens. 1901, s. 95 f. 6 Naber 1989, s. 70 ff. För skolväsendets betydelse för den i tidigt 1500-tal genomförda reformationen se 2 Wieselgren 1943, s. 412. Se även långt senare utkommen Tarvel 2011, s. 39 f. Där, s. 85, erinras också om hur forskning: Loit 2009, särsk. avsnittet „Das System der självständig den estländska kyrkan var i förhållande Bauernschulen“, och Raimo Raags och Pēteris Vanags’ till den svenska, vilket bland annat ledde till att det bidrag i samma volym om esternas resp. letternas lit- andliga ståndet i Estland aldrig gavs tillträde till den teratur, se även Beyer 2006 a. svenska riksdagen.

26 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum att superintendenten i Reval skulle visitera konsistorium), vilket han tillskrev Johan III om9 socknarna i landskapet (visitationer, liksom – 1571 års kyrkolag gällde ju i Estland. bestämmelser om skolväsen och fattigvård, Visitationerna gav inte alltför mycket; som fanns påbjudna redan i Gustav Vasas och Georg alltid tyckte allmogen illa om katekesförhören Normans kyrkoordning från 1536), och han – till de allra första tryckalstren på folkspråken borde avsätta odugliga lärare och ersätta dem hörde just katekeserna10 –, och ofta sprang med bättre. Utöver att rannsaka prästerskapet, ungdomen till skogs när prästen kom, och de där man återfann både borgare, arrendatorer äldre förklarade sig gärna oförmögna att lära och kopister, som ”ingen frukt kunde skaffa”, sig Guds ord; många kunde inte ens Fader vår ålåg det honom vidare att få en uppfattning utantill, och vidskepelsen florerade, även om om församlingsbornas kristendomskunskaper; många mot slutet av svenska tiden kunde rabbla något sekulärt stoff bereddes ingen plats på lilla katekesen, ”dock utan Luthers där gifna skolschemat. Bara de ”söndagliga evangelierna förklaringar”.11 Den balttyska adeln stannade och epistlarne” fanns, i otryckt skick, när hemma av likgiltighet eller konstrade mer eller svenskarna kom.7 mindre konsekvent mot den statsmakt den helst Bristen på skolor ledde till påbudet att prästerna inte ville ha något som helst med att göra, allra vid sidan om predikan också hade att varje minst efter det att deras makt över kyrkan tagits söndag föreläsa och förklara katekesen och hålla ifrån dess företrädare.12 ordentliga förhör8 – säkert är det ingen tillfällig- Relationen mellan svenska staten och rid- het att estniskans ”õpetaja”, liksom lettiskans derskapet, centralmakt och regionalt självstyre, ”mācitajas”, inte bara har grundbetydelsen var praktiskt taget alltid en katt-och-råtta-lek, ”lärare” utan att det lika ofta är liktydigt med också illustrerat av svenskarnas strävanden att ”präst”. Språkproblemen sökte man delvis lösa i städerna inrätta skolor även för ”otyskarnas” genom att kalla in finska präster, som lättare barn, det vill säga esternas och letternas, och än andra kunde förkovra sig i de olika estniska man kan, hävdar estniska forskare, se dessa bild- dialekterna. Svenska statens ambitioner att så att ningsambitioner som en del av både humanism säga vara huvudman för all utbildning framgår och „Frühbürgerlichkeit“,13 som jag i så fall vill också av att det balttyska ridderskapet hölls översätta med ”tidig medborgerlighet”, då den utanför biskopstillsättningarna. Den främste bland knappast kan tänkas in i strävanden att öka en finländarna, Revals biskop 1583–86 Christian undersåtlighet. Icke desto mindre måste man Agricola (Mikaels och Birgitta Olofsdotters ende son), hade det rätt trögt i portgången, vad gällde 9 Reiman 1920, s. 83 f. Se även art. Christian Agricola på att få balttyskarna med i reformsträvandena Vikipeedia. Vaba entsüklopeedia, 10.5.2013. (bland annat ville han få till stånd ett fungerande 10 Den första estniska trycktes i Wittenberg 1535, en katolsk lettisk i Vilnius 1585, och året därpå gavs i Königsberg ut „Der kleine Catechismus von M. Luther, nun aber aus dem Deudschen ins Vndeudsche gebracht“, vilket var en lettisk utgåva. 7 Westling 1900, s. 11, dens. 1892, s. 5, Reiman 1920, s 66, 89. Reiman (1861–1917) skrev sin både rysk- och 11 Westling 1896 b, s. 347, 358, dens. 1897, s. 355 ff. (även balttyskkritiska Estlandshistoria under slutet av det på tyska: Von der religiösen und sittlichen Zuständen ryska maktinnehavet, varför den inte kunde ges ut in Estland (1561–1710), Beiträge zur Kunde Ehst-, Liv- posthumt förr än 1920 av cand. hist. Hendrik Sepp. und Kurlands, 5, Reval 1900). Uttrycket ”den gamla, goda svenska tiden” förknippas 12 Westling 1896 c, s. 8, 15, 12, 16, 19. inte minst med Reimans arbete, se Reiman 1920 s. 77. 13 Naber 1989, s. 70 ff. I min ”respons” på Urban 8 Westling 1896 b, s. 342 ff. (denna finns även i tysk Claessons uppsats Habermas, kyrka och offentlighet översättning av „Herrn Grafen Roderich Stenbock zu – ett historiskt perspektiv på religionens återkomst har Gottenvik in Schweden“, som var hemma från stor- jag diskuterat bland annat ambitionerna vid denna godset Kolk öster om Reval: Mittheilungen über den tid att dra in den baltiska allmogen i offentligrättsliga Volksunterricht in Ehstland 1561–1710, Beiträge zur sammanhang i termer av just ”offentligheter”, Jansson Kunde Ehst-, Liv- und Kurlands, 5, Reval 1900). 2013.

27 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Ill. 2: Heinrich Stahls hand- och husbok för prästerna och husbönderna i det estniska furstendömet innehåller bland Ill. 1: Denna livländska, så vackert illustrerade utgåva på annat, liksom den lettiska föregångaren, översättningar av ”det livländska bondespråket”, det vill i detta fall säga evangelierna och epistlarna, passionshistorien och några lettiska, innehåller dels „Vndeudsche Psalmen vnd geist- av Davids psalmer, och rymmer därtill den första estniska liche Lieder“, dels Luthers lilla katekes, och dels, vilket grammatiken (tidigare hade man, liksom på lettiskt håll, framgår av titeln, evangelier och epistlar, som anbefalldes fått nöja sig med handskrifter av varierande kvalitet av till användning bland allt det lettiska tjänstefolk som exempelvis katekesen, liksom av mun-mot-mun-metoden fanns i städerna och bland „daß Gemeine Pawrs Volck vid språkinlärningen). dieses Landes“, det vill säga ”landets gemena bondfolk.” Redan 1615 gav man i Riga ut ett tvåhund- minnas att det var läskunnighet man eftersträ- rafemtiosidigt tredelat verk, Euangelia und vade; det var givetvis viktigare att kunna ta till Episteln aus dem Teutschen in die Liefflän- sig Guds ord i Luthers tappning och vad svenska dische Pawrsprache gebracht,15 som självklart staten ville med sin närvaro än att bibringa folk med glädje övertogs av svenskarna, när de skrivkunnighet, som kunde leda till för staten snart därefter erövrade Livland. Till de tidiga obehagliga petitioner och annat oönskat.14 böckerna hörde också en Hand- und Haußbuch

14 Milstolpar i den högre undervisningens historia är i det papistiska mörkret”, Westling 1900, s. 2 f.). Se givetvis tillkomsten 1631 av Revals gymnasium, som vidare Tarvel 2011, s. 61 ff. Redan 1627 hade Johannes tiderna igenom burit tretton olika benämningar (”mel- Rudbeckius företagit sin berömda visitation i området. lanskolan nr 1” under sovjettiden, nu åter Gustav 1631 fick också Riga ett gymnasium (stadens domskola Adolfsgymnasiet) med rätt många ämnen på schemat daterar sig dock till 1211), „welches die Universität – klassiska språk och författare, teologi, filosofi, fysik, ersetzen sollte“ (von Richter 1858, s. 205) och fem etik och historia – och Dorpats universitet året därpå, år senare tillkom Revals trivialskola, tätt följd av efter att Livland erövrats och därvarande jesuitsemi- domskolan i samma stad och faktiskt vissa flickskolor, narium fått stryka på foten. Detta hade, när Polen i och rätt snart inrättades ett tryckeri för den nödvän- ordensstatens sammanbrott bemäktigat sig Livland diga ideologispridningen. Tarkiainen & Tarkiainen och Kurland, gjort vad det kunnat för att på estniska 2013 understryker också, s. 119, Johan Skyttes, bland konfessionalisera befolkningen (”Man kan inte värja mycket annat Dorpatuniversitetets förste kanslers, sig för intrycket, att landet under det polska her- intresse för folkbildningen. raväldets sista år var på god väg att åter sjunka ned 15 Buchholtz 1890, s. 64 ff.

28 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

Für die Pfarrherren und Haußväter Ehstnischen Fürstenthumbs, vars estniska titel i direktöver- sättning lyder Käsi- ja koduraamat, tillkom- men i fyra band från och med 1632 på den så betydande balttyske prästmannen Heinrich Stahls initiativ; han var då pastor i Revals dom- kyrkoförsamling – av Villem Reiman kallad „Eesti kirjanduse isa“, den estniska litteraturens fader. År 1701 utkom dess sjätte upplaga, och verket var då tryckt i över tjugotusen exemplar. 16 I en av delarna innehöll den även lämpliga psalmer, som kunde vara verkliga tvistefrön, och svåra att riktigt förstå; enligt en prövad präst kunde man inte vara riktigt säker på om folk i hans församling ”mera sjöngo efter Guds ord eller mot detsamma”; lättare blev det, när man i översätningarna hade infört både meter och rim.17 Då kunde det, i tysk översättning, låta så här hos en som ville tro på framgången för Ill. 3: I femte huvudstycket i vår kristna tro möter läsaren folkspråken: här i Heinrich Stahls utgåva första och andra budet i såväl Estnisch reden auch die Bäuren, tysk som estnisk språkdräkt. Estnisch reden Edelleute, Die Gelehrten gleichfalls heute […] Estnisch man in Kirchen höret, inte om (där heter det också att man inte fick der Gott selber Estnisch lehret.18 musisera längre än att församlingen gåves Att det i 1686 års kyrkolags kap. XIII § 1 tillfälle att med sin egen sång lovprisa Gud; för- stadgades att man skulle sjunga vad som „in samlingsborna skulle inte bara trampa orglar dem Upsalischen Gesangbuche eingeführet och ringa samman till gudstjänst utan även worden [war]“ brydde man sig uppenbarligen aktivt delta i gudstjänstlivet). Huvudsyftet med allt detta var att allmogen skulle lyssna sig till 19 16 Westling 1900 s. 24, Sonntag 1817, s. 6 ff. På lettiska lärdom, inte läsa sig till den. Betydelsefull som gavs 1638 en ordbok ut och 1644 den första grammati- alternativ till det var givetvis tillkomsten 1641 ken, Tarkiainen & Tarkiainen 2013 s. 232 ff., Reiman 1890 s. 82. av den första estniska ABC-boken – ett verk 17 Westling 1892, s. 5, dens. 1896, s. 21, dens. 1901, s. av sörmlänningen Joachim Jhering, då biskop 87 f. Stort bättre var det enligt Runöprästen Fredric över Estland – som strax följdes av en motsva- Joachim Ekman och dennes kollega, tillika skolinspek- tor, i Hapsal Carl Rußwurm inte två hundra år senare: rande för de personligen fria ”kustborna”, i dag „Gesungen wird also eigentlich nur in der Kirche, aber normalt kallade estlandssvenskarna, hos vilka auch da – hilf Himmel! wie sind die einfach-kräftigen edlen Melodien verstümmelt und verweltlicht! Wie för övrigt den allra första bondeskolan tillkom disharmonisch, unrein und taktlos erklingt das Lob 165020 – ett tryckalster som användes ända in på Gottes fast in allen schwedischen – und ebenso auch in den ehstnischen Kirchen! Einem feinen Gehör muß solcher Gesang eine Strafe sein“. Allt var ett „mono- 19 Se även Kari Tarkiainens recension av Lotman, tonisches Geschrei“, Rußwurm, II, 1855 s. 119 f. Men Piret, Heinrich Stahli pastoraalne tegevus Rootsi sjöng enligt kyrkolagens didaktiska intentioner gjorde Läänemeere provintsides 17. sajandi esimesel poolel de alltså. Tankarna går till Åke och hans långt senare [summary: Heinrich Stahl’s activities in the Swedish raj-rajande i kyrkan i Bertil Malmbergs roman; det var, Baltic provinces in the first half of the seventeenth och är väl fortfarande, den goda viljan som räknas. century], Tarkiainen 2011, s. 274 ff. 18 Tarkiainen & Tarkiainen 2013 s. 233. 20 Wieselgren 1943, s. 412.

29 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Ill. 4 a och 4 b: Denna Heinrich Stahls specialkatekes för de svenskspråkiga i dåtidens Estland har forskningen knappast analyserat i alla avseenden. Titeln anspelar på den åtskillnad som i första Korintierbrevet och Hebreerbrevet görs mellan det växlande, och ständigt växande, behovet av flytande och fast föda. Bland mycket, mycket annat tillfrågas också här läsaren om hon eller han är en kristen människa, på vilket givetvis ett godtagbart svar ges.

1800-talet; om dem har det också noterats att formellt anslutits till det svenska väldet per pacta, bland deras barn läskunnigheten var högre än genom fördrag, var svenska statens möjligheter bland de livegnas, ”emedan de voro svenskar”, att breda ut sig trots allt i viss mån begränsade, som det i samtiden noterades i ett konsistorie- men så var inte fallet i de övriga områdena som protokoll.21 var intagna jure belli, med vapnens rätt, och I hertigdömet Estland, som ju åtminstone allra minst i det från Ryssland erövrade Inger- manland, som i högsta möjliga grad skulle inte- 21 Westling 1896, s. 359, Naber 1989, s. 212, Wieselgren 1943, s. 417. Kravet på läskunnighet visade sig också i greras med Sverige – bland annat smeds planer folkliga lekar. I svenskbygderna rusade på Mårtens afton på att göra Narva till rikets andra huvudstad, pojkar in i stugorna och ”examinerade” barnen, som hotades med smisk om de inte ville läsa flitigt och hålla och där inrättades ett slags sockenstuguskolor sig prydliga. På liknande sätt sprang kvinnor och flickor i just förenhetligande syfte, där disciplarna, om runt på Katarinadagen med spinnrockar och ABC- böcker i högsta hugg och gjorde detsamma. Och nog så behövdes, skulle få sig Luthers lilla katekes fanns det vidskepelse att rota ut, trots att man „nament- till livs i rysk översättning; religiös splittring lich in schwedischer Zeit“ gjort vad man kunnat för att rensa ut den. I Rußwurms skildring av kustborna upptar sågs som identisk med politisk sådan, så även avsnittet „Sagen und Aberglaube“ drygt etthundra sidor, tron skulle befästas, och det insattes lutherska Rußwurm, II, 1855, s. 104, 180–293. Samme förfat- tare noterar vidare, när han i detta stycke erinrar om präster i alla pogoster, det vill säga kyrksocknar kvarvarande katolska bruk, att det i både estnisk- och (genom Petrus Petrejus skrifter fick man också svenskspråkiga skolor såväl i muntlig form som i avskrif- ter cirkulerade texter med anknytning till evangelium lära sig att de ortodoxa poperna inte predikade infantiae. Dessa var enligt honom sannolikt hämtade ur för sina församlingar).22 Sägas skall att Stahl, en 1827 i Örebro utgiven Jesu Barndoms-Bok (ibid. s. 184), som måste vara identisk med den apokryfiska Vår Herras Jesu Christi Barndomsbok, tillika med en liten 22 Isberg 1973, s. 67, 30, 53, 12 ff., 23, 36; hos dens. 1974, historisk beskrifning om Joachim och Anna, af hvad visas, s. 95–102, att förhållandena på Ösel var i stort slägt de äro födde; äfvenledes om deras dotter Jungfru sett desamma. I Stolbovafreden 1617 finns märkligt Maria, hennes barndom och lefverne, som fanns runt om nog inte ett enda ord om vilken rätt till religionsutöv- i Europa (den finska versionen var en översättning av den ning innevånarna skulle ha. För de i religiöst hänseende svenska), och som även den minner om det så seglivade russifierade finnarna i området trycktes också 1644 i gemensamma kulturarvet. Stockholm en luthersk katekesutgåva på finska för delar

30 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum som nu var superintendent i Narva, 1644 också gav ut en alldeles egen liten primär, men ändå fullspäckad, katekes, Förnufftennes Miölk för de Narviske, Ingermanlandske, och Allentack- iske Kyrckior, som också översattes till både ryska och kyrkslaviska i det pågående konver- sionsarbetet, vilket givetvis retade ryssarna.23

ATT LÄSA SIG TILL EN SVENSKKYRKLIGHET Krigen vid 1600-talets mitt mot Ryssland verkade givetvis förödande på åtskilligt av både församlingsliv och folkbildning; bland annat fick universitetet 1656 flyttas till Reval för en tioårsperiod, varefter det låg i träda till 1690, när det åter kunde slå upp portarna i Dorpat för några år, innan det vid sekelskiftet tvangs västerut till Pernau, där dödsstöten kom i och med ryssens ankomst. Dessförinnan hade emel- lertid i det svenska väldets elfte timma ansatser gjorts som både skulle få bestående effekter och läggas till grund för framtida mytologiseringar Ill. 5: Kyrkolagen i den tappning den gavs i det 1777 av svensktiden, men även praktiska åtgärder i i Reval utgivna 758-sidiga ”urvalet” (Auswahl) av i senare tid: införandet av 1686 års kyrkolag, som Estland ännu gällande kungliga svenska förordningar, som omfattade 122 olika bestämmelser, av vilka åtskilliga söndag efter söndag, när den väl givits, kapitel också gällde i Livland (vilket någon i Carolina Redivivas för kapitel lästes upp från predikstolarna.24 I den exemplar lagt till i prydligaste piktur). Utgivningsåret tyska översättningen lyder konungens ord så: förvånar inte, då det hänför sig till den tid när Katarina II „Der Pfarrherr soll ihm angelegen seyn lassen, gjorde vad hon kunde för att kringränna baltbaronernas makt i området. daß die Jugend in seinem Kirchspiel im Buche lesen und ihre Christenthumbs Stücke verstehen möge“. nog både tidigt och länge varit en huvudsaklig Kyrkolagen kan i enhetsstatens och -samhällets uppfattning, som inte minst Uppsalahistorikern tid inte isolerat ses som bara kyrkolag, och den kan Aleksander Loit vänt sig emot.25 Lagen måste ses inte enbart förklaras med religiösa motiv, vilket i sitt stora stat-samhälleliga sammanhang, där Karl XI:s ambitioner att förenhetliga det svenska av denna befolkning, men då, pedagogiskt korrekt, väldet, ja att kanske till sist uniformera det helt med kyrilliska bokstäver; konversionspolitik var även vid denna tid det möjligas konst. Se även Naber 1995 och hållet till ett enda svenskt rike, en religiös- och Montgomery 2002. världslig enhetsstat, blir helt centrala för en riktig 23 Kari Tarkiainen har i sin redan nämnda recension av förståelse.26 Han lät reduktionen av bortdonerade Piret Lotmans doktorsavhandling kallat Stahls katekes „Die Muttermilch der Vernunft“, vilket ju är en inne- hållet mer rättvisande titel än originalets. Se vidare 25 Se den drygt 160-sidiga uppsatsen av Aleksander Loit Tarkiainen & Tarkiainen 2013, avsn. Det kyrkliga från 2009, Reformation und Konfessionalisierung in reformarbetet, s. 113 ff. den ländlichen Gebieten der baltischen Lande von ca. 24 Tarvel 2011, s. 86 f., där rådets i Reval ovilja att under- 1500 bis zum Ende der schwedischen Herrschaft. ordna sig kyrkolagen framhålls. 26 För en välbehövlig diskussion av ”välde”, ”rike” och

31 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Ill. 6 a och 6 b: Redan på 1600-talet illustrerades läseböckerna med den tupp som står som symbol för bland annat den andliga gryningen, och som nog skulle väcka de ungas sinnen och locka dem till lärdom. Åter möter inledningsvis budorden på estniska, här de tre första. gods gå fram hårt i Östersjöprovinserna (särskilt Alldeles som i Sverige, i riket, skulle, som redan i de erövrade områdena), vilket försvagade de antytts, allmogen därtill ges vissa samhälls- balttyska baronernas makt (de blev nu arrenda- funktioner – som kyrkoföreståndare, klockare, torer av kronogods) och det hela var förbundet skolmästare, sexmän etc. – och detta var givetvis med att avskaffa livegenskapen. 1681 skulle den omöjligt utan en viss bildningsnivå. Dessutom svenska centralmakten frikalla bönderna ur drogs de in i de lägsta rättsinstanserna vid godsen. ”deras esklaverie, hwilken the underkastade äre”, Det är i ett sådant bredare perspektiv inrättan- och 1687 slog samme monark fast att allmogen det av bondeskolor blir begripligt, inrättningar ”äro Wåre Bönder och Undersåthare”, och att de som finns nämnda i de baltiska utgåvorna av kyr- ”allenast under wisse wilckor [äro] uthi ARENDE kolagen men inte i den svenska. Någon tradition effterlåtne”. Det ligger i sakens natur att befriade av hemundervisning, som i riket, fanns inte, så en bönder i ett slags kyrkolagsoffentlighet inte kunde annan struktur fick byggas upp, som i viss mån ges statusen av ett helt obildat trasproletariat, blev förebildlig för vissa orter i Sverige; jag tänker varför en viss folkbildning krävdes. Eller med i första hand på hur Urban Claesson tolkat inrät- Karl XI:s egna ord: ”Sedan willia Wij och i nåder tandet av motsvarande organ i Falun, där en tra- effterlåta, att i fall någre af Böndernes Söner hade ditionell ekonomisk och social samhällsordning lust och woro beqwämlige til bokelige konster, […] höll på att brytas sönder, i vilken familjen inte så böra dhe derifrån icke hindras och stängias”. längre var den primära läroanstalten, om man så I varje kyrksocken skulle en skola upprättas.27 får uttrycka sig.28 Tanken var tänkt fullt ut, ty Karl

”stat” samt hur dessa är relaterade till varandra se Eng 28 Claesson 2011 a, dens. 2011 b, dens. 2013 och dens. 2001. Kris och kristnade. Olof Ekman och kristendomens 27 Kroon 2006, s. 45 ff., dens. 2013, s. 261, 279, Põldvee återupprättande efter gruvraset vid Stora Kopparber- 2013, s. 268, 279, Tarvel 1992, s. 532. get 1687 (under utgivning).

32 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

XI:s välsignelse åt ett lärarseminarium i Dorpat En tryckt estnisk bibelöversättning kom, på grund under Bengt Gottfried Forselius ledning betydde av språkproblemet – syd- contra nordestniska att lärare också skulle utbildas, och utbildades, – först 173933 (Nya testamentet kom i tryck på framför allt i Comenius anda och med en ortografi sydestniska 1686); började man tumma på Stahls som låg folkets munart nära, vilket givetvis i gamla, invanda översättning, kunde det hända att högsta grad underlättade läsinlärningen (de folk finge ”avsmak för bibeln, katekesen och den tidigare skrifterna på folkspråken hade utformats öfriga uppbyggelselitteraturen”,34 vilket säkert med en tyskan näraliggande rättstavning, så att varit en alltför stor risk att ta med tanke på hur de tyskspråkiga prästerna hjälpligt skulle kunna pass löst tron ändå i många avseenden satt. Semi- hanka sig fram på estniska och lettiska). Den nariet, grundat 1684, och som inte hade någon första estniska läroboken av detta nya slag gavs motsvarighet i Sverige, var i realiteten en tvåårig ut 1685. 29 För motsvarande mål verkade på let- folkskola, där eleverna lärde sig läsa, räkna, tiskspråkigt område i Livland den tysklandsfödde skriva, katekesen med biblisk historia samt sång Ernst Glück, stödd av den pietistiske generalsu- och bokbinderi.35 Berömd är den resa Forselius perintendenten Johann Fischer, som också under företog till Stockholm med några läskunniga svensktiden fick till stånd ABC-böcker och en estniska bondpojkar att som bevis visa upp för bibelöversättning (nu var alfabetiseringsarbe- Karl XI (dock förliste det skepp som han färdades tet i gång på allvar, vilket det alltså inte var ett på efter ett av besöken i Stockholm, varvid han i halvsekel tidigare).30 Fischer fick 1675 kungligt mycket unga år omkom). privilegium att ”för att tjäna Gud och att hjälpa Inte heller denna verksamhet föll i normalfallet den arma ungdomen” trycka böcker och anlägga den balttyska adeln på läppen, som därtill ofta ett bokstavstypsgjuteri31 – utan typer inga tryck- hävdade att ester och letter, otyskarna, ”mitteini- alster. 1681 uppförde Rigas råd „zum Besten der mesed” (die Unmenschen), ”bestiæ”, vore bokligt über der Düna und in den Vorstädten wohnenden obildbara,36 en uppfattning som Karl XI alltså Deutschen und Letten einige Elementarschulen“.32 inte delade. Ändå kunde ”dessa blinda ester” lära sig läsa och därmed föras till ”Evangelii ljus”:

29 Westling 1892, s. 25 f., Tarvel 1992, s. 531 ff., Tarkiai- snart ”kommer här i varje socken att finnas flera, nen & Tarkiainen 2013, avsn. Folkundervisning införs, som kunna läsa i bok, än det på vissa håll finns s. 201 ff. 30 Glück tillfångatogs 1702 av ryssarna, som dock upp- skattade honom – han fick somЕрнст Глюк i Moskva, där han dog tre år senare, chansen att till ryska översätta bibeln och grunda stadens första gymnasium, och hans 33 Reiman 1920, s. 113, där han erinrar om att folk lettiska piga Magda, som tagits som krigsbyte från normalt inte hade råd att köpa bibeln, och att de flesta sin svenske make, ryttaren vid livländska adelsfanan inte heller var läskunniga. För de många turerna kring Johan Kruse, blev efter att ha konverterat till ortodoxa bibelöversättningarna se Tarkiainen & Tarkiainen kyrkan mer känd som Katarina I, alltså Peter I:s rätt så 2013 s. 276 ff. vidlyftiga tsarinna och efterträderska på tronen. När 34 Westling 1892, s. 22, dens. 1901, s. 90 f. Det ligger 1739 en andra utgåva av den lettiska bibeln var aktuell, nära till hands att dra paralleller till vad svenskarna kapades det skepp på vilket det franska papperet till samtidigt företog sig i Skånelandskapen, där ju en den fraktades av en algerisk sjörövare. Denne blev etnisk försvenskning inleddes, vilket aldrig skedde i dock så förskräckt, när han insåg „daß der Name Östersjöprovinserna. Tvärt om stärktes genom bibelö- Gottes darauf gedruckt werden sollte“, att han hastigt versättningarna och utgivandet av annan litteratur lämnade tillbaka allt vad han roffat åt sig, varför man vad som sedan utvecklades till dagens nationalspråk, kunde fortsätta att sprida den helga skrift „in den vilket det naturligtvis i senare skeden varit lätt att både Schulen, wie in den Kirchen“, Sonntag 1817, s. 13 ff. romantisera och mytologisera (ytterligare en parallell 31 I boktryckarprivilegiet heter det att detta vore „zur är att islänningarna redan på 1500-talet fick sin bibelö- Ehre des göttlichen Nahmens und der christlichen versättning, under det att norrmännen och färingarna Erziehung der Jugend in Liefland, absonderlich zum fick vänta i århundraden på sina). grossen Nutzen, Dienst und Erbauung der einfältigen 35 Reiman 1920, s. 90 f., Wieselgren 1943, s. 414, Westling und armen Jugend“, Buchholtz 1890, s. 352 ff. 1901, s. 77, Põldvee 2010. 32 von Richter 1858, s. 205. 36 Westling 1897, s. 353, 371, Reiman 1920, s. 119.

33 kyrkohistorisk årsskrift 2013 i Sverige”.37 Varken barn eller vuxna borde dras litteratur som under svensktiden trycktes, blir från arbetet för att gå till katekesundervisning och antalet högre.41 -förhör, att bygga skolhus blev för dyrt, tyckte väl inte stämman, men väl baronerna, och tanken att SVENSKKYRKLIG FOLKUNDERVISNING dela de ofta mycket stora kyrksocknarna i mindre UNDER BALTTYSK OCH RYSK EGID – enheter, det vill säga efter godsstrukturen, stötte FÖRFALL OCH FÖRBÄTTRING på patrull bland de balttyska jordägarna (landet var ju, som alla mer fullfjädrade feodalsamhäl- Den ryska annektionen av Östersjöprovinserna len på den tiden, framför allt att betraktas som innebar, som bekant, att baltadeln återtog sin indelat i gods, som också hade offentligrättsliga gamla position i samhället, trots att inget beslut funktioner, snarare än i byar och socknar; hand- fattades om att upphäva reduktionen, vilket inte lingen befann sig öster om Elbe, och liksom i det kunde leda till annat än att det svenska skolre- av jorddrottarna styrda Danmark handlade det formprogrammet i många stycken avstannade, om ”den bortforpagtede statsmagt”38). när skolhus och den jord skolorna hade att leva I den nya ordningen kunde exempelvis klocka­ av drogs in till godsen. Bättre blev läget inte ren både ringa samman till gudstjänst och sedan heller av den samtidigt utbrutna pesten. Även förestava bönerna (han tjänade därtill mycket annat kunde dras in. 1782 klagade Nucköbön- ofta som lärare för barnen; det var, som jag derna och deras prost över att läskunnigheten redan snuddat vid, inte alltid prästerna var så hos deras barn var så dålig, eftersom „einige der slängda i folkspråken att de kunde bibringa det Herrschaften, die jungen Kinder der Schweden uppväxande släktet läsfärdighet, katekesens von ihren Eltern wegnahmen und bei den Esten huvudstycken och lära barnen bedja och sjunga im Dienste setzten, wodurch sie also ohne lämpliga religiösa sånger). De ynglingar som einigen Unterricht heranwuchsen und daß, lärt sig läsa gavs liknande uppgifter, liksom att nachdem die Mühe, diesen etwas beibringen lekmän faktiskt kunde leda hela gudstjänsten, zu können, vergeblich wäre“.42 Ändå skall man om så skulle behövas – det kunde hända att minnas att det i Nystadsfreden stipulerades att nioåringar kunde föreläsa både evangeliet och den ordning kyrkolagen innehöll skulle bestå. episteln i kyrkan.39 Det hände rent av att vissa Både Estland och Livland hade nu, kan man präster avsattes på ortsbefolkningens begäran;40 tillspetsat säga, statskyrkor utan stat, eftersom man vågade i denna tidigmedborgerliga tid de ortodoxa ryska regenterna inte kunde vara ifrågasätta den redan nämnda, balttyskt domi- ”huvudmän” för lutherska kyrkor. Följden blev nerade „Herrenkirche“. att konsistorierna i Reval och Riga blev biskops- Åtskilliga läromedel lämnade tryckpressarna. lösa, men med en världslig, balttysk ledamot Från 1630-talet till 1710 utkom åtminstone som president. Denna religiösa frihetstid hade fyrtiofem titlar i en samlad upplaga om cirka åtskillig betydelse för både pietistiska och tjugotusen exemplar. Till de mer kända hör tvi- herrnhutiska strömningar att göra sig gällande velsutan Forselius ABC-bok från sent 1600-tal, på ett helt annat sätt än i exempelvis Sverige, där som trycktes om så sent som 1741. Lägger man därtill all den övriga estnisk- och lettiskspråkiga 41 Naber 1989, s. 221, Tarvel 1992, s. 531 ff., Raag 2009, s. 230, och Vanags 2009, s. 279. 42 Reiman 1920, s. 111, Jansson 2000 s. 443, där jag 37 Wieselgren 1943, s. 417. Läskunnighetens utbredning hänvisar till akt nr 75 från år 1782 i den av Sulev diskuteras också i Tarvel, 1992 s. 531 ff. Vahtre, Helmut Piirimäe och Aleksander Einpaul 38 Løgstrup 1985, passim. utgivna dokumentsamlingen Антифеодальная борьба вольных шведских крестьян в Эстляндии XVIII–XIX 39 Westling 1896, s. 354. вв. [De fria svenska böndernas antifeodalkamp i 40 Loit 2009, s. 180 f. Estland under 1700- och 1800-talet], Таллин 1978.

34 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum ju i stället i ständerväldets barndom tumskru- och liberalismen präglade program ingick, varna drogs åt i och med konventikelplakatets som antytts, att befria de baltiska bönderna ur införande 1726. Inte minst pietismen med alla livegenskapen45 – vilket, åtminstone formellt, kraven på individuellt ställningstagande vill jag skedde 1816–1819 –, och då, i en vad jag vill kalla se som en del av den antydda Frühbürgerlich- bondekommunalistisk offentlighet, måste de än keiten och Frühaufklärungen (Reiman talar en gång ges en hyfsad bildning (vissa forskare om de demokratiska verksamhetsformerna i har velat se tsarens aktioner som en direkt brödraförsamlingarna).43 fortsättning på den sena svenska 1600-talspo- Alldeles som man inte får se för snävt på litiken46). En ovedersäglig Sverigeanknytning Karl XI:s reformprogram kan man betrakta var hur som helst att kyrkolagen ju fortfarande Alexander I:s strävanden att omdana folkbild- gällde ograverad, så vad annat kunde man i en ningen i samma område direkt efter sitt trontill- revision göra än att hålla sig till dess krav på en träde 1801. Ett nytt balttyskt, evangelisk-luth- rätt omfattande folkbildning.47 erskt universitet öppnades i Dorpat året därpå, Det praktiska resultatet visade sig redan i samtidigt med att bonderegulativet ”Iggaüks” Gesetzbuch für die ehstländischen Bauern, (så benämnt efter det första ordet i det = ”Var 1804, där det i första bokens Tit. VI. § 1 och 2 och en”) gav allmogen en stärkt ställning i för- heter att der Kirchenuntervorsteher, som valdes hållande till godsägarna (relationen hade under bland bönderna, skulle se till att folk besökte 1700-talet förändrats i för de förra mycket gudstjänsterna, att föräldrarna lärde sina barn ofördelaktig riktning; 1739 förlorade de livegna att läsa, och att de sände „ihre Kinder“ och tjäns- genom den så kallade rosenska deklarationen tefolket „in die Lehre“. Ett drygt decennium rent av rätten till sitt lösöre). 1803 tillsattes så senare kom man kyrkolagen än närmre, då ett slags baltisk snillekommitté för en förstärkt Alexander I uttryckligen slog fast att det var folkskoleundervisning med den nye intellektu- varje godskommuns (Gutsgemeindes) plikt elle tungviktaren ”rikstysken” Georg Friedrich att anlägga och underhålla ett skolhus (ett per von Parrot, det nygrundade universitetets förste tusen själar av båda könen).48 Den mest genom- rektor, i spetsen, som gjorde vad han kunde för arbetade skolordningen finner man emellertid i att hålla den balttyska adeln stången vad gällde den 1819 för Livland givna bondeförordningen, lärosätets skötsel. Bland de övriga, samtliga där man i inte mindre än fyrtio paragrafer professorer, märks praktiska teologer, histori- reder ut vad som skulle gälla för både gods- ker, geografer och filologer.44 skolor (Gebietsschulen) och kyrksockenskolor Situationen påminner om den under Karl (Kirchspielsschulen) som skulle inrättas överallt XI:s tid. I Alexanders av både fysiokratismen 45 Hans lärare var ju ingen mindre än Frédéric-César de La Harpe. 43 Johann Fischers böjelse för den tidiga pietismen kan, anser jag, ses som en av rötterna till framväxten av en 46 Så exempelvis tidigt Kents m.fl. 1938, s. 40. „Frühbürgerlichkeit“. För Fischer se Westling 1901, 47 Vad gäller Ingermanland kan och bör noteras att Gre- s. 93 ff., Reiman 1920, s. 113 f, och givetvis även ifswaldprofessorn Friedrich Wilhelm von Schubert, Wallmann 1995, där det i kapitlet „Beziehungen des som fram till 1815 verkade som akademiker inom det frühen Pietismus zum Baltikum und zu Finnland“ svenska väldet, kort tid efter Napoleonkrigen inte minst bland annat betonas vad Olof Ekman betytt för att från spärrade upp ögonen för att de livegna ingermanländ- Livland till Sverige förmedla Fischers „frühpietistische ska bönderna i kraft av kyrkolagen fortfarande deltog Kirchenreformideen“, ja, var kanske Dorpat „vor Halle i prästvalen, vilket han meddelade omvärlden på såväl und Gießen die erste pietistische Universität?“ (citaten tyska, nederländska som svenska. För detta se enklast s. 281, 279), Beyer 2006 b. Fischers betydelse för pietis- Jansson 2000, s. 428 f. mens utveckling i Sverige behandlas ingående av Urban 48 Gesetzbuch für die ehstländischen Bauern, 1804, s. Claesson i det under tryckning befintliga manuskriptet 20, Ehstländisches Bauer-Gesetz-Buch, Erstes Buch. Kris och kristnande. Ehstländische Bauer Verfassung, Abschnitt 2. Von den 44 Ernits 1989, s. 302 f. Gutsgemeinden, § 88, С Петербургъ 23. Маія 1816.

35 kyrkohistorisk årsskrift 2013

(vilket även bestämts 1687),49 med andra ord (kapitation), Kopfsteuer, samt utskrivning till nästan ett kvartssekel före den 1842 givna den rekordlånga militärtjänstgöringen, som svenska folkskolestadgan. För de förra, som kunde vara i upp till 25 år. grundades på minst femhundra manliga själar, Snäppet högre än godsskolan var den redan skulle godsägaren utse en „tüchtigen Schulmeis- nämnda kyrksocken- eller församlingsskolan, ter” vars uppgift var att lära bondekommunens die Parochialschule, för vars inrättande ettusen barn att läsa och tillägna sig katekesen, liksom manliga själar krävdes, även den bekostad „das Singen, wenigstens einiger der bekanntes- av bondekommunen och omfattande minst ten Kirchen-Melodien“. tolv lärjungar. Här var ämnena fler än i den Skolplikten började vid tio års ålder och varade lägre skolan: skrivning, räkning, psalmsång, så länge prästen ansåg det nödvändigt, längst till förmåga att rätt förstå katekesen och allmänna sjutton års ålder, och skolgången omfattade alla, kunskaper i hur man förtränger vidskepelse, för så vitt pastorn inte försäkrat sig om att för- liksom hur man skyddar sig mot faror och ett äldrarna själva lärde sina barn vad de eljest skulle slags dåtida yrkesorientering (Vertreibung der ha inhämtat i skolan, och dessa barn utsattes Berufsgeschäfte). Inte ens de lättaste kropps- var fjärde vecka för ett slags examination, som straff fick utdelas utan att prästen underrättats det kostade fem kopek kopparmynt att skolka i förväg, och skulle hårdare nypor komma till från. Kostnaderna bestreds ur det gemensamma användning, finge man först vända sig till för- spannmålsmagasinet. Lästerminen började vid samlingens Kirchenvorsteher. Läroböckerna, ”Martini” och slutade den 10 mars, varefter som kommunalkassan betalade, skulle före- prästen företog katekisationer och vakade över skrivas av kyrkans överkonsistorium, och för att att hemundervisningen enligt kyrkolagens kap. inte skolbarnen skulle jagas ut ur skolhuset, fick XXIV § 11 inte eftersattes. Under helgerna skulle konfirmationsläsningen äga rum i prästgården. föräldrarna se till att barnen badades och försågs Lärarna, som samtidigt kunde fungera som med rena kläder och bröd för den kommande klockare, utrustades med en hushållerska var, veckan. Busungar kunde visserligen få smaka och de fick inte ostraffat använda eleverna för riset, Kinderrute, men under inga omstän- husligt arbete eller andra praktiska sysslor.50 digheter tilläts örfilar, än mindre käpprapp, I Alexander I:s förhållandevis liberala Ryssland Stockschläge, (som var vanligt förekommande, tilläts från 1812 brittiskinitierade bibelsällskap när de balttyska godsägarna spöade upp sitt verka (vilka dock 1826 förbjöds av den mer otyska arbetsfolk). Varje barn skulle medföra skuggrädde Nikolaj I51), och det estländska sin egen ABC-bok till skolan, där de också på bondekommunens bekostnad skulle få varm 50 Rußwurm vet att under rubriken „Rechtliche Verhält- nisse“ berätta att konfirmationen var en förutsättning lagad mat, och lokalen de vistades i skulle vara för myndigblivande vid vanligtvis 18 års ålder, då ung- ”sund” och tillräckligt rymlig och därtill försedd domarna alltså också kunde ingå äktenskap, Rußwurm med öppningsbara fönster, bänkar och bord. 1855, II, 1855, § 430, s. 387 ff. 51 Sådana inrättningar befann sig ju, även om de var rätt Läraren var, måste man säga, privilegierad, då så hårt kontrollerade av centralmakten, i den samhäl- han var befriad från kroppsstraff och koppskatt leliga frisfären, och Unstaatlichkeiten, ostatligheter, tåldes inte av traditionens väktare. Jag har också i svenskt 1800-talsmaterial återfunnit ”okyrkligheter”. 49 Gesetz-Sammlung für das Jahr 1819. Auf Allerhöch- Att medborgarföreningarna i det ryska kejsardömet sten Befehl von der Reichs-Gesetzcommission her- representerade något nytt, icke-statligt framgår ausgegeben. Erstes Buch, Zweite Abtheilung, Monat klart av exempelvis Allgemeines Adreß-Buch für das März, enthaltend die Liefländische Bauer-Verordnung, Gouvernement Ehstland, Reval 1843, i vilken man Журналъ законодательства на 1819 годъ, […] Книга I. i den fjärde avdelningen finner „Gesellschaften und Отдѣление 2. Мѣсяцъ Мартъ, Санктпетербург 1820 Corporationen […], die sich unabhängig von den года, März No 81. D. Schulen, § 516–517, Westling Civil-Autoritäten gebildet haben“ (där återfinns bland 1896 b, s. 353 f. annat stadens fruntimmersförening – ett gott bevis

36 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

Piibliselts har setts som landets första verkligt fastställde lämpliga läroböcker,54 bland vilka nationella organisation, vilket gör kyrkans roll man från 1850-talet också finner sådana, koo- i nationsbygget högintressant, på samma sätt liraamatud, regelrätta skolböcker, oftast förfat- som ju individualismen, medborgarnationens tade av ”estofila pastorer”, i utgåva efter utgåva, förutsättning, började i inte minst pietismen. med ett betydligt bredare innehåll än tidigare,55 Intressant är vidare att Karl Gottlob Sonntag som liknar vad svenska barn femton år senare redan vid reformationsjubileet 1817 på åtskilliga skulle möta i Läsebok för folkskolan. ”Kool ja ställen i sin skrift talar om nyttan och glädjen av kirjandus on meil kiriku kasulapsed” – ”Skola bibelöversättningarna till lettiska och estniska, och litteratur är hos oss kyrkans fosterbarn”.56 „unsere National-Sprachen“, som han säger, i Antalet skolor ökade markant. 1848 fanns i just nationella termer.52 nuvarande Estland 836 och elva år senare 1071 Med kyrkolagen från 1832 grundlades det bondeskolor, av vilka de allra flesta var protes- ryska tsarrikets lutherska territorialkyrka, med tantiska.57 vilken också de baltiska kyrkoorganisationerna Om skolförhållandena bland de svenska förenades (men inte den finländska, som ju levde kustborna finns hos Rußwurm åtskilligt av sitt eget, autonoma liv i storfurstendömet, staten, intresse, och han knyter ofta an till vad den Finland). Det betydde den slutgiltiga upplös- tidigare kollegan ute på Runö, Fredric Joachim ningen av de lutherska territorialkyrkorna, som nu Ekman hade att säga i sin bok från 1847.58 „Von ställdes under ett lutherskt generalkonsistorium i Petersburg, vilket i sin tur var politiskt underord- 54 Sechstes Buch. Von den Bauerschulen, der Commission für Bauerangelegenheiten und der Agrar-Commission. nat tsaren, inrikesministeriet och senaten, men Hauptstück I. Ueber Bauerschulen, Ehstländische föga eller inget ändrades i det innehållsliga arvet Bauer-Verordnung, Reval 1857. 53 55 Ernits 1989, s. 384 ff., där under rubriken „Õpikud“ en från 1686. Estlands bondeförordning från 1857 utförlig förteckning över just läroböcker ges. En tydlig visar att staten nu hade börjat breda ut sig på det gräns mellan rena ABC-böcker och volymer med ett bredare innehåll går i tidigt 1840-tal. baltbaronska samhällets bekostnad (man har 56 Reiman 1920, s. 137. ibland talat om detta som den ”första” – glömda 57 Tarvel 1992, s. 534. – ”russifieringen”, då de ryska förenhetligande- 58 Se för detta och följande stycke Rußwurm 1855, II, strävandena ännu inte riktade sig mot ”vanligt § 334, s. 162 ff., där „Geistige Bildung” behandlas, som återkommer i §§ 416–417, s. 373 ff. („Kirchli- folk”, vilket blev fallet från och med 1880-talet). che Verhältnisse“). I dens., I, 1855, § 200, s. 167 ff. Ridderskapet skulle nu upprätta och bekosta redogör han även för förhållandena i Gammalsvenskby vid Dnjepr, där under prästerskapets ledning en skola lärarseminarier, och för var trehundrade själ av fanns för barn mellan 10 och 16 år. Förhållandena båda könen skulle bondekommunerna upprätta var emellertid inte de bästa, och „der Vorsteher des Rettungshauses in Råby, Fjellstedt, hat in dem Missi- ett skolhus, i vilket en lärare hade att verka i onsblatte von Lund in ähnlicher Weise die Aufmerk- minst tolv år; allt under uppsikt av en överskol- samkeit der jungen Theologen Schwedens auf diese verlassene Colonie gerichtet“. I brist på läseböcker kommission, som efter att ha inhämtat råd från användes gamla slitna exemplar av Nya testamentet, det estländska evangelisk-lutherska konsistoriet och undervisningen skulle ”uppfostra barnen till dugliga medlemmar i kyrka och stat” (Svensk Lära- retidning, nr 37, 13.9.1899); i dag skulle vi väl, mycket på att även här nationen började bli tvekönad). Efter mer sekulariserade än då, säga ”i stat och samhälle”. sovjetabsolutismens fall började man, som bekant, att ”När det skänkes så mycket till hednabarn och idioter, tala om NGOs, det vill säga frivilligföreningsvarianten skulle då icke också våra blodsförvanter nära Svarta non-governmental organisations, och i dag verkar det hafvets kust kunna ihågkommas med understöd?” Där ju igen inte så alldeles lätt att delta i medborgerligt hade vidare kyrkskolan och hela församlingen att se föreningsliv i Ryssland. till att folk inte lämnade sin miljö. Gjorde någon det i denna förnationella tid, hette det att hon eller han 52 Artikeln „Eesti Piibliselts“ på Vikipeedia. Vaba ent- vid identitetsbytet lämnat sin ”tro” eller ”religion” süklopeedia, 14.4.2013, Sonntag 1817, passim (citatet och inte sin nationalitet eller den svenskhet som så s. 32). att säga ännu inte var uppfunnen (Sverige kallades 53 Andresen 2004, s. 221 ff. normalt ”Svenskland”). Se för detta enklast Jansson

37 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Ill. 7: Redan vid 1800-talets mitt började skolböckerna omfatta ett betydligt bredare innehåll än tidigare. Författarna, som fortfarande alla var teologer, såg det nu uppenbarligen som sin uppgift att ta sig an hela Guds skapelse. Här fick barnen bland annat lära sig vad en kamel är; en lärdom som kanske inte var så dum, då snart nog sådana djur för en tid skulle dyka upp i Estland i den tsarryska armén.

Unterricht ist nicht viel die Rede“, även om man förestavare vid sin sida, stod de gärna vilsna, uppenbarligen åtminstone på papperet försökte när någon annan text förelades dem. Inte var leva upp till de generella bestämmelserna om att det heller lätt att hålla isär biblisk och allmän det främst vore klockares och „Schulmeisters“ historia; det hände rent av att „Joseph Jakobs (tuktomästares, som de kallades i denna övärld) Sohn mit Joseph II von Oesterreich verwechselt uppgift att sköta undervisningen. Hade barnen wurde“. väl lärt sig ”läsa”, det vill säga rabbla, Fader vår Men allt var inte elände, vilket den skarpsynte och annat med en bok framom sig och en vuxen Rußwurm lade märke till. Barn och ungdom i denna svenska arkipelag var ena hejare på 1993 s. 221 f. Hos Neander 1912 visas hur den svenska „Erdkunde“, ty de, särskilt de unga lotsarna, skolan och kyrkan där nere under 1800-talet hotades mötte ständigt resande, och Östersjöns geografi av de i närheten boende, allt och alla germaniserande tyskarna; förhållandena förbättrades inte förrän de kunde de på sina fem fingrar, liksom att de i ryska centralmyndigheterna under 1870-talet grep in kontakterna med främlingarna lärt sig åtskilligt (kort efter vistelsen hos Gammalsvenskbyborna skulle prästmannen Herman Neander av Nathan Söderblom „von neuen Erfindungen, Dampfwagen, electr. sändas ut för att i flera länder besöka krigsfångar, Telegraphen u.s.w.“, ja, av matroserna på de varvid han bland andra lärde känna ”Sibiriens ängel” Elsa Brändström); för Gammalsvenskby i allmänhet se transocena skeppen hade de också inhämtat senast Hedman & Åhlander 1993 och Tysk 2007.

38 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum kunskaper om „die übrigen Länder der Erde“, Ormsö: de kunde berätta om seder och bruk i England, 1. Å uba trê dain bl’äi eit brýlap ude Kâna e om de faror som lurade på de sju haven och om Gálelêa, å Gêsus môra war mä tår. „den schwarzen Männern in Serkland (Afrika, 2. Séa bl’ai Gêsus mä båe, å hans lârjungar mä Saracenenland) und von den Walfischen und te brýlas. Eisbergen bei Grönland“. Att gå i livets skola var 3. Séa, tå wîne liktast å (liftast å), sâ Gêsus uppenbarligen även här i vissa avseenden minst mora åt han: Tom håa inga win (brâmin – lika viktigt som att sitta på skolbänken. Branntwein)! Kyrkan och dess svenska kyrkospråk fanns 4. Séa sa Gêsus åt hân: Migga, håla har ja mä också med i en moderniserings- eller förenhet- îer te gârande? Min ti är ent än kúme! ligandeprocess. Med bibelns och psalmsångens hjälp, liksom genom att lyssna till söndagens predikan, hade dialekterna, särskilt bland En kort epilog de mer rörliga männen, börjat tunnas ut och ett språk utvecklats som för alla började bli Tiden är emellertid nu kúme för en kort sam- mer begripligt. Vartefter skolundervisningen manfattning. I tidigt 1800-tal är vi över i en byggdes ut och fler läroböcker i fler ämnen togs i innehållsligt breddad och sekulariserad skola bruk, liksom att lärare, präster och predikanter (som från och med 1880-talet utsattes för en lånades in från Sverige och Svenskfinland, fick språklig russifiering) med seminarieutbildade detta givetvis samma följder. Men än hade de lärare under kyrkans och folkskoleinspektörers språkliga skillnaderna mellan de svensksprå- överinseende – alldeles som hos oss.60 Men kiga socknar som också hade skilda privilegier samtidigt är vi kvar i det faktum att svensk kyr- inte vattnats ur helt och hållet. Undersökningen kohistorisk forskning har att röra sig i hela det får avslutas med ett par rader ur Joh. 2, 1–11:59 gamla väldet för att göra sig själv full rättvisa. Inte minst kyrkohistoriker intresserade av den Runö: allmänna pedagogisering som alltid funnits i en 1. Å upa trêj dâin bl’äi et búl’up ude Kâna e eller annan form har ett stort ansvar att tala om Gálilêa, å Gês nanna wâr’ å tär. för estniska utrikesministrar, och andra, att de 2. Tua bl’äi å Gês mä bugga å hans lârjungar inte far med osanningar om esternas identitet, ude búl’upe. som i högsta grad vuxit fram och försvarats 3. Å som wîne birja bråk, sâ Gês môr åt’n: med andens svärd både under och efter svenska Täim hawa äte win! tiden. Så började i Estland, när handlingen 4. Tua sâ Gês åt huan: Nann, hua hawer ja mä för något årtionde sedan åter befann sig vid igar e girande? Min tîen är ôkumi än.

60 När jag såg närmre på böckerna Koli-ramat. Kolmas jaggo. Öppetus Jummala lomadest, mis Ma peäl on [Skolbok. Tredje delen. Läran om Guds skapelse, som är Jordens huvud], Tartu 1853, och Koli-ramat. Vies 59 Rußwurm, II, 1855, § 402, s. 294 ff., § 412, s. 366 ff., jaggo. Keograhvi, ehk öppetus Ma-ilma surussest ja där också Dagö-, Vippal- och Nuckövarianterna av Ma-ilma madest [Skolbok. Femte delen. Geografi, eller bröllopet i Kana finns med. Så länge kustborna bodde i läran om Världens storlek och Världens länder], Tartu Estland, var de rätt splittrade – i all synnerhet så länge 1854, fann jag att alla fem författarna var praktiska olika privilegier till 1860-talet höll dem i sär –, i exil teologer. I Jakob Evertssons Folkskoleinspektionen och i Sverige upplevde de sig, och upplevdes, mycket mer moderniseringen av folkskolan i Sverige, 2012, disku- som en enhetlig estlandssvensk grupp – som nu, efter teras hur även hos oss först en förskjutning i läse- och att den fria republiken återupprättats och de kunnat lärostoffet skedde från ett mekaniskt katekesrabblande återvända hem, igen identifierar sig med sina olika till en övervikt för den mer samhällsanknutna bibliska forna bosättningsområden, vilket inte minst visar sig historien, för att sedan ge plats åt allmän historia och i en rad igångsatta hembygdsföreningar. geografi.

39 kyrkohistorisk årsskrift 2013 utgångsläget, kyrkopedagogiseringen, efter att sozialen Struktur, Pietismus und Neuzeit. Ein friheten återfåtts, på ruta noll med kyrkans Jahrbuch zur Geschichte des neueren Protes- barntimmar – alls inte olikt hur läget var för tantismus, Band 37, Göttingen. 450 år sedan, när Christian Agricola kämpade –, 2011 b, Pietistisk fromhet under svensk för en uppryckning av den kyrkliga fostran. stormaktstid. Faluprästen Olof Ekman och hans Sjönödslöfte som pastoralt program, Referenser: Bexell, Oloph, red., Press, pietism och lokal- kyrka. Kyrkohistoriska föreläsningar vid ett Allgemeines Adreß-Buch für das Gouverne- symposium med anledning av Harry Len- ment Ehstland, Reval 1843. hammars 80-årsdag jämte dennes bibliografi, Andresen, Andres, 2004, Luterlik territoriaal- Skellefteå. kirik Eestimaal 1710–1832. Riigivõimu mõju –, 2013, Gruvsamhället Falun som kyrklig kiirikuvalitsemisele, -institutsioonidele ja utmaning. Reformivraren Olof Ekman -õigusele [Zusammenfassung: Die Evangelisch- som kyrkoherde vid Stora Kopparberget Lutherische Territorialkirche im Gouvernement 1688–1713, Ångström-Grandien, Inga Lena Estland 1710–1832. Der Einfluß der Staatsge- och Jansson, Bo G., red., Fornstora dagar. walt auf Verwaltung, Institutionen und Recht En antologi med texter om Falun, Stora Kop- der Kirche], Tartu. parberget och Sveriges stormaktstid, Rapport Auswahl derer wichtigsten in denen Landes- und 2012:1, Högskolan Dalarna, Falun. Stadtgerichten des Herzogthums Ehstland, –, Kris och kristnade. Olof Ekman och kristen- auch noch jetzt geltenden Königl. schwedischen domens återupprättande efter gruvraset vid Verordnungen, Reval 1777. Stora Kopparberget 1687 (under utgivning). Beyer, Jürgen, 2006 a, Schwedische Lesestoffe in Eesti Piibliselts, artikel i Vikipeedia. Vaba Est- und Livland im 17. und 18. Jahrhundert, entsüklopeedia, 14.4.2013. Books and libraries in the Baltic Sea Region Ehstländisches Bauer-Gesetz-Buch, Erstes from the 16th to the 18th century. Papers of Buch. Ehstländische Bauer Verfassung, the academic conference, April 4–5, 2002, Abschnitt 2. Von den Gutsgemeinden, § 88, Tallinn, Tallinn. С Петербургъ 23. Маія 1816. –, 2006 b, Strategien zur Hebung der Fröm- Ehstländische Bauer-Verordnung, 1857, Sechstes migkeit in Est- und Livland (1621–1700). Buch. Von den Bauerschulen, der Commission Konfessionalisierung und Pietismus, Confes- für Bauerangelegenheiten und der Agrar-Com- sionalism and pietism. Religious reform in mission. Hauptstück I. Ueber Bauerschulen, early modern Europe, Mainz. Reval. Buchholtz, Arend, 1890, Geschichte der Buch- Eng, Torbjörn, 2001, Det svenska väldet. Ett druckerkunst in Riga 1588–1888. Festschrift konglomerat av uttrycksformer och begrepp der Buchdrucker Rigas zur Erinnerung an från Vasa till Bernadotte, Uppsala. die vor 300 Jahren erfolgte Einführung der Ernits, Elmar, Alghariduskoolid 19. sajandil Buchdruckerkunst in Riga, Riga. esimesel poolel [Grundskolor under 1800- Christian Agricola, artikel i Vikipeedia. Vaba talets första hälft], Laul, Endel, tegevtoime- entsüklopeedia, 10.5.2013. taja, Eesti kooli ajalugu, Tallinn 1989. Claesson, Urban, 2011 a, Das Bergwerk von Falun, Evertsson, Jakob, 2012, Folkskoleinspektionen der Pfarrer Olof Ekman (1639–1713) und die och moderniseringen av folkskolan i Sverige Entstehung des schwedischen Pietismus. Eine 1860–1910, Historisk tidskrift, Stockholm. neue Frömmigkeit in einer außergewöhnlichen

40 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

Gesetzbuch für die ehstländischen Bauern, Koli-ramat. Vies jaggo. Keograhvi, ehk öppetus 1804, Reval. Ma-ilma surussest ja Ma-ilma madest Gesetz-Sammlung für das Jahr 1819. Auf [Skolbok. Femte delen. Geografi, eller läran Allerhöchsten Befehl von der Reichs-Gesetz- om Världens storlek och Världens länder], commission herausgegeben. Erstes Buch, Tartu 1854. Zweite Abtheilung, Monat März, enthal- Kroon, Kalle, 2006, Soldatutskrivning och tend die Liefländische Bauer-Verordnung, soldathåll som en del av Sveriges integra- Журналъ законодательства на 1819 годъ, tionspolitik i Estland och Livland, Karolinska […] Книга I. Отдѣление 2. Мѣсяцъ Мартъ, Förbundets Årsbok, Stockholm. Санктпетербургъ 1820 года, März No 81. D. –, 2013, Riigitalupoegade vaba ametliku või- Schulen, § 516–517. malustest [Om kronoböndernas möjlighet Hedman, Jörgen & Åhlander, Lars, 1993, att utöva fria yrken, under huvudrubriken Gammalsvenskby. Historien om svenskarna Väitlus. Eesti talurahva pärisorjuslikust i Ukraina, Stockholm. olukorrast Rootsi aja lõpus / Debatt. Om den Isberg, Alvin, 1973, Svensk segregations- och livegna estniska allmogens ställning under konversionspolitik i Ingermanland 1617– slutet av svenska tiden], Ajalooline Ajakiri, 1704, Uppsala 1973. Tartu. –, 1974, Ösels kyrkoförvaltning 1645–1710. Kruus, Hans, 1929, Allmän översikt av den Kompetenstvister och meningsmotsättningar svenska tiden i Estland, Eesti Rootsi 1929 rörande funktionssättet, Uppsala. Estland Sverige, Tallinn. Jansson, Torkel, Verschiedene Bauern vor Liiv, Otto, 1938, Sveriges andel i Estlands demselben Gericht. Schweden und Esten historia, Jaanis, Johannes (utg.) Känner Ni im Verhältnis zum Wiekschen Manngericht Estland? En bok för Estlandsintresserade 1665–1885. Ausgangspunkte für eine Diskus- svenskar och för alla Estlands vänner, Tallinn sion des „Schwedischen“, Loit, Aleksander & (2:a uppl., Tallinn 1939). Piirimäe, Helmut, Hgg., Die schwedischen Loit, Aleksander, 2009, Reformation und Konfes- Ostseeprovinzen Estland und Livland im sionalisierung in den ländlichen Gebieten der 16.–18. Jahrhundert, Stockholm. baltischen Lande von ca. 1500 bis zum Ende –, 2000, Estlandssvenskhet före estlandssvensk- der schwedischen Herrschaft, Asche, Matthias, heten. Kustbornas identifikation före natio- Buchholz und Schindling, Anton (unter nalmedvetandets födelse, Jansson, Torkel & Mitarbeit von Magnus von Hirschheydt), Hgg., Eng, Torbjörn, utg., Stat – kyrka – samhälle. Die baltischen Lande im Zeitalter der Refor- Den stormaktstida samhällsordningen i mation und Konfessionalisierung. Livland, Sverige och Östersjöprovinserna, Stockholm. Estland, Ösel, Ingermanland, Kurland und –, 2013, Religionens ideliga återkomst i olika Lettgallen. Stadt, Land und Konfession 1500– offentlighetsformer, Stenström, Hanna, red., 1721, Teil 1, Münster. Religionens offentlighet. Om religionens Løgstrup, Birgit, Den bortforpagtede statsmagt. plats i samhället, Skellefteå. Godsejeren som offentlig administrator i det Kents, J. m.fl., 1928, Det nya Estland. Dess 18. århundrede, Bol og By. Landbohistorisk land, folk och kultur, Stockholm. Tidsskrift, 1985:1, København. Koli-ramat. Kolmas jaggo. Öppetus Jummala Montgomery, Ingun, 2002, Ingermanland och lomadest, mis Ma peäl on [Skolbok. Tredje svenska Balticum, Sveriges kyrkohistoria, 4, delen. Läran om Guds skapelse, som är Enhetskyrkans tid, Stockholm. Jordens huvud], Tartu 1853. Naber, Jaak, 1989 a, Koolid reformatsioonist

41 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Rootsi ainuvõimu kehtestamiseni Eestis (16. im Zeichen von Reformation und Konfes- sajandi teine veerand – 17. sajandi esimene sionalisierung, Asche, Matthias, Buchholz veerand) [Skolor från reformationen till upp- und Schindling, Anton (unter Mitarbeit von rättandet av det svenska enväldet i Estland Magnus von Hirschheydt), Hgg., Die balti- (från 1530-talet till 1620-talet)], Laul, Endel, schen Lande im Zeitalter der Reformation tegevtoimetaja, Eesti kooli ajalugu, 1. köide, und Konfessionalisierung. Livland, Estland, 13. sajandist 1860. aastateni [Estlands skol- Ösel, Ingermanland, Kurland und Lettgal- historia, del 1, från 1200-talet till 1860-talet], len. Stadt, Land und Konfession 1500–1721, Tallinn. Teil 1, Münster. –, 1989 b, Koolid Eesti Venemaaga ühendamise Reiman, Villem, 1890; Eesti Piibli ümberpa- järel (1710–19. sajandi algus) [Skolor efter nemise lugu. Meie Piibli 150-aastase juubeli Estlands förening med Ryssland (från 1710 mälestuseks kirjutanud W. Reiman Kolga t.o.m. 1800-talets början)], Laul, Endel, Jaani abiõpetaja. Teine trükk, Tartus 1890 tegevtoimetaja, Eesti kooli ajalugu, 1. köide, [Berättelse om översättningen av den estniska 13. sajandist 1860. aastateni [Estlands skol- Bibeln. Till 150-årsjubelminnet av vår Bibel, historia, del 1, från 1200-talet till 1860-talet], skriven av W. Reiman, komminister i Klein- Tallinn 1989. Sankt Johannis], Tartu. –, 1995, Motsättningarnas Narva. Statlig –, 1920, Eesti ajalugu. Trükiks korraldanud svenskhetspolitik och tyskt lokalvälde i ett cand. hist. H. Sepp [Estlands historia. statsreglerat samhälle, Uppsala. Befordrad till trycket av cand. hist. H. Sepp], Neander, Herman, 1912, Gammal-Svenskby, Tallinn. Stockholm. von Richter, Alexander, 1858, Geschichte der Põldvee, Aivar, 2000, Kyrklig folkundervisning dem russischen Kaiserthum einverleibten i Estland och Livland 1675–1695. Central- deutschen Ostseeprovinzen bis zur Zeit ihrer maktens politik och det lokala initiativet, Vereinigung mit demselben, Theil II, Die Jansson, Torkel & Eng, Torbjörn, utg., Stat Ostseelande als Provinzen fremder Reiche – kyrka – samhälle. Den stormaktstida sam- 1562–1721, II. Band, Geschichte Liv- und hällsordningen i Sverige och Östersjöprovin- Esthlands unter schwedischer Herrschaft, serna, Stockholm. Riga. –, 2010, Bengt Gottfried Forselius ja rahva- Rußwurm, Carl, 1855, Eibofolke oder die hariduse lätted Eesti- ja Liivimaal [Zusam- Schweden an den Küsten Ehstlands und auf menfassung: Esten, Schweden und Deutsche Runö. Eine historisch-ethnographische von im Kirchspiel St. Matthias und Kreuz im 17. der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaf- Jahrhundert], Tartu. ten zu St. Petersburg mit einem demidow- –, 2013, Mõnest vabaduse proovikivist (ran- schen Preise gekrönte Untersuchung, I–II, narootslaste ja koolmeistrite näitel) [Några Reval. prövostenar för friheten (med exempel från Sonntag, Karl Gottlob, 1817, Versuch einer kustbor och skolmästare) under huvudrubri- Geschichte der lettischen und esthnischen ken Väitlus. Eesti talurahva pärisorjuslikust Bibel-Uebersetzungen (Aus der Reforma- olukorrast Rootsi aja lõpus / Debatt. Om den tions-Jubiläums-Feier der Rigaischen Abthei- livegna estniska allmogens ställning under lung der Russischen Bibel-Gesellschaft slutet av svenska tiden], Ajalooline Ajakiri, besonders abgedruckt), Riga. Tartu. Stahl, Heinrich, 1632–1638, Hand- und Raag, Raimo, 2009, Die Literatur der Esten Haußbuch Für die Pfarrherren und Haußväter

42 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

Ehstnischen Fürstenthumbs, (Theil 1 Riga [Эйнпауль, А.] utg. [составители], 1978, 1632, Theil 2 Reval 1637, Theil 3–4 Reval Антифеодальная борьба вольных шведских 1638). крестьян в Эстляндии XVIII–XIX вв. [De –, 1644, Förnufftennes Miölk för de Narviske, fria svenska böndernas antifeodalkamp i Ingermanlandske, och Allentackiske Kyrckior, Estland under 1700- och 1800-talet], Таллин. Revall [sic]. Vanags, Pēteris, 2009, Die Literatur der Letten Svensk Läraretidning. Illustreradt veckoblad im Zeichen von Reformation und Konfes- för folkundervisningen, 1899, Stockholm. sionalisierung, Asche, Matthias, Buchholz Tarkiainen, Kari, 2011, rec. i Laur, Mati und und Schindling, Anton (unter Mitarbeit von Brüggemann, Karsten, Hgg., Forschungen zur Magnus von Hirschheydt), Hgg., Die balti- baltischen Geschichte, Tartu 2011, av Lotman, schen Lande im Zeitalter der Reformation Piret, 2010, Heinrich Stahli pastoraalne tegevus und Konfessionalisierung. Livland, Estland, Rootsi Läänemeere provintsides 17. sajandi Ösel, Ingermanland, Kurland und Lettgal- esimesel poolel [summary: Heinrich Stahl’s len. Stadt, Land und Konfession 1500–1721, activities in the Swedish Baltic provinces in the Teil 1, Münster. first half of the seventeenth century], Tartu. Westling, Gustaf Oskar Fredrik, 1892, Förarbe- Tarkiainen, Kari & Tarkiainen, Ülle, 2013, Provin­ tena till den estniska öfversättningen af Nya sen bortom havet. Estlands svenska historia Testamentet 1715. Kyrkohistorisk studie, 1561–1710, Helsingfors & Stockholm. Sundsvall. Tarvel, Enn, 1992, Haridusolud [Utbildnings- –, 1896 a, Meddelanden om den kyrkliga kulten förhållanden], Kahk, Juhan, peatoim., Eesti i Estland under det svenska väldets tid. Kyr- talurahva ajalugu, I köide [De estniska kohistorisk studie, Sundsvall. böndernas historia, del I], Tallinn. –, 1896 b, Meddelanden om folkundervisningen –, 2011, Kirche und Bürgerschaft in den bal- i Estland 1561–1710, Kyrklig Tidskrift, tischen Städten im 16. und 17. Jahrhundert, Uppsala. Asche, Matthias, Buchholz und Schindling, –, 1896 c, Meddelanden om kyrkoförfattningen Anton (unter Mitarbeit von Magnus von i Estland under det svenska väldets tid. Kyr- Hirschheydt), Hgg., Die baltischen Lande im kohistorisk studie, Sundsvall. Zeitalter der Reformation und Konfessiona- –, 1897, Om det religiösa och sedliga tillstån- lisierung. Livland, Estland, Ösel, Ingerman- det i Estland 1561–1710, Kyrklig Tidskrift, land, Kurland und Lettgallen. Stadt, Land Uppsala. und Konfession 1500–1721, Teil 3, Münster. –, 1900, Bidrag till Livlands kyrkohistoria Tysk, Karl-Erik, 2007, Gryningsljus. Gammal- 1621–1656, Kyrkohistorisk årsskrift. svenskby i blickpunkten, Skara. –, 1901, Bidrag till Livlands kyrkohistoria Wallmann, Johannes, 1995, Theologie und 1656–1710, Kyrkohistorisk årsskrift. Frömmigkeit im Zeitalter des Barocks. Wieselgren, Greta, 1943, När Karl XI lade Gesammelte Aufsätze, Tübingen. grunden till den estniska folkskolan. Några Vahtre, Sulev [Вахтре, С.], Piirimäe, Helmut blad ur den svenska stormaktstidens kultur- [Пийримяе, Х.] och Einpaul, Aleksander historia, Svensk tidskrift, Uppsala.

43 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Zusammenfassung Nathan Söderblom – von nordschwedischen Knechten und Mägden im ländlichen Pfarrhaus (oder, wie es im Baltikum immer hieß, Pastorat) Das so lange 17. Jahrhundert und Liberaltheologen an der Sorbonne erzogen des schwedischen – die estnischen und die lettischen Bischöfe zu Staatskirchenunterrichts ihren Ämtern weihte? im Baltikum Schon nach der schwedischen Machtüber- nahme in Estland, 1561, verlor die estländische Ritterschaft das Recht, Bischöfe zu ernennen, Es wird vor allem von Esten recht oft behauptet, und die baltischen/deutschbaltischen Geistli- dass sie, und wohl auch die Letten, mental- chen, die „Junkerpriester“ (junkrupapid auf kulturell als nordisch betrachtet werden sollten, Estnisch), beherrschten nur selten die Volks- obwohl sie rein geografisch gesehen ein Teil sprachen (u.a. haben die Schweden finnische Kontinentaleuropas sind. Einer der wichtigsten Pfarrer nach Estland einberufen, die schnell Gründe dafür ist meines Erachtens die lange Estnisch lernen konnten). Die Pädagogisierung schwedische Anwesenheit im Gebiet – von 1561, der Landbevölkerung, d.h. der Esten und als das heutige Nordestland mit Schweden per der Letten, wurde vom Nichtvorhandensein pacta, d.h. vertragsweise, einverleibt wurde, gedruckter Lehrmittel erschwert. 1615 wurde 1629 als Livland jure belli, mit dem Recht des in Riga „Euangelia und Episteln aus dem Krieges oder des Schwerts, erobert wurde, was Teutschen in die Lieffländische Pawrsprache auch 1645 das Schicksal Ösels wurde, bis 1710. [d.h. Bauernsprache] gebracht“, in denen teils Die russische Annexion dieses Jahres, die ja „Vndeudsche Psalmen vnd geistliche Lieder“ während der Zeit der nicht nationalistischen eingefügt waren, teils der kleine Katechismus Konglomeratstaaten stattfand, bedeutete nicht, Luthers, und teils, was aus dem Titel hervorgeht, dass alle schwedischen Gesetze und andere Ver- Evangelien und Episteln, für „daß Gemeine ordnungen aufgehoben worden wären. Dieses Pawrs Volck dieses Landes“ (Abb. 1). Diese manifestierte sich u.a. 1777, als in Reval eine Schriften wurden natürlich nach 1625/29 von 758-seitige Auswahl derer wichtigsten in denen den Schweden mit Dankbarkeit übernommen, Landes- und Stadtgerichten des Herzogthums und 1632 (als auch die Dorpater Universität Ehstland, auch noch jetzt geltenden Königl. gegründet wurde) fing der Revaler Pfarrer schwedischen Verordnungen zusammengestellt Heinrich Stahl an, das vierbändige Hand- und und herausgegeben wurde (die meisten galten Haußbuch Für die Pfarrherren und Haußväter auch in Livland), in der man 122 Gesetze und Ehstnischen Fürstenthumbs herauszugeben, Verordnungen findet, vor allem das so umfan- dessen estnischer Titel in direkter Übersetzung greiche und allumfassende Kirchengesetz. Diese Käsi- ja koduraamat wurde (Abb. 2). Der Inhalt Veröffentlichung ist in Verbindung mit den – u.a. die erste estnische Grammatik – entsprach Bestrebungen Katharina II. zu sehen, die darauf im Wesentlichen der eben erwähnten lettischen zielten, die Macht der baltischen (wie es damals Ausgabe. hieß, d.h. der deutschbaltischen) Barone ein- Mit Karl XI. (regierender König 1672–1697) zuschränken. Kurzerhand: Inwieweit haben sich fingen die Bestrebungen an, die Ostseeprovinzen, nach 1710 Schweden und die Ostseeprovinzen d.h. die größten überseeischen Lande des schwe- als Geschwister oder nahe verbundene Nach- dischen Imperiums, näher an den schwedischen barländer eigentlich aus den Augen verloren? Staat zu binden. Während der großen Güterre- Warum war es nach dem Ersten Weltkrieg duktion verloren die Inhaber adligen Landes ihr natürlich, dass der schwedische Erzbischof

44 Torkel Jansson – Den svenska statskyrko­undervisningens så långa 1600-tal i Baltikum

Eigentumsrecht am Boden (sie wurden nachher blieb ohnehin in Kraft, von dessen Bestim- Pächter königlichen Kronenlands), und die mungen das neue Regime nicht absehen konnte jahrhundertelange Leibeigenschaft wurde auf- (die schwedische Staatskirche lebte, zugespitzt, gehoben (die aus uralten Zeiten privilegierten ohne Staat weiter, denn die russisch-orthodoxen schwedischen Küstenbewohner waren dagegen Zaren konnten ja nicht als Oberhäupter für nie schollenpflichtig gewesen). In dieser Lage lutherische Kirchen wirken; in den Konsistorien musste man die Bevölkerung erziehen – befreite in Riga und Reval präsidierte danach ein Reprä- Bauern durften kein ungebildetes, gefährliches sentant der baltischen Ritterschaften). Lumpenproletariat ausmachen – und in den Eine große Wende kam mit dem liberalen 1690er Jahren wurde sowohl in Estland als Alexander I., der u.a. 1802 eine neue baltische, auch in Livland das 1686 erlassene schwedische protestantische Universität in Dorpat ins Leben Kirchengesetz eingeführt, in dem die Bevöl- rief, wo recht bald ein Erziehungskomitee kerung sozusagen aktiviert wurde, als Küster, etabliert wurde, in dem Geistliche mit all dem Sechsmänner, Schullehrer usw. (Abb. 5, wo man Respekt, den man sich vorstellen kann, die die Titelseite der 1777 publizierten Ausgabe Bestimmungen des Kirchengesetzes die Volks- sieht). Schon früher hatten Volksbildungsent- bildung betreffend beachteten. Die Esten und husiasten wie der Deutsche Ernst Glück unter die Letten wurden zwischen 1816 und 1819 den Letten und der Schwede Bengt Gottfried wieder aus der Leibeigenschaft gelöst, und Forselius unter den Esten die Initiative ergriffen, wie eh und je durften sich keine ungebildeten um von Comenius inspirierte Lehrerseminare Schichten entwickeln. Das livländische Bauern- einzurichten, was unverzüglich die königliche gesetz vom Jahre 1819 ist besonders ausführlich; Genehmigung erhielt. Lesefähigkeit – von der Volksschulunterricht wird darin in nicht den orthografischen Reformen erleichtert, die weniger als vierzig Paragrafen behandelt, was Forselius einführte – war wichtiger als die in einer internationalen Perspektive natürlich Kunst des Schreibens; es war einfach in den bemerkenswert ist (in Schweden wurde erst Augen der Zentralregierung wichtiger, staatli- 1842 die erste separate Volksschulverordnung che Befehle und Verordnungen lesen zu können erlassen), und schon in den 1850er Jahren als Klageschriften zu verfassen (es sollte aber erschienen die ersten estnischen und lettischen unterstrichen werden, dass die Lesefähigkeit „modernen“ Lehrbücher, d.h. Literatur die mehr dazu beitrug, dass auch andere Literatur, vor Fächer abdeckte als zuvor. Jetzt widmeten sich allem pietistische, frühaufklärerische, d.h. pro- die Verfasser, die alle immer noch Theologen tonationalistische, gelesen wurde). waren, der gesamten Schöpfung Gottes (Abb. Nach der Ankunft der Russen wurde in praxi 7). Die enge Anknüpfung der Volksbildung an die Güterreduktion aufgehoben, was selbst- die Kirche spiegelt sich auch in der lettischen verständlich mit der erneuten Einführung der und estnischen Sprache wider, wo heute noch Leibeigenschaft verbunden war, aber sonst darf sowohl „mācitajas“ als auch „õpetaja“ nicht nur man die Veränderungen nicht überbewerten, „Lehrer“ sondern auch „Pfarrer“ bedeuten. Das obwohl die Volksbildung vom geringen Interesse Schwert des Geistes des 17. Jahrhunderts ist auf der wirklichen örtlichen Machthaber, d.h. der die Dauer kräftiger und wirkungsvoller gewesen baltischen Gutsherren, litt. Das Kirchengesetz als das eiserne.

45 kyrkohistorisk årsskrift 2013

46 Jørgen Straarup Från outsourcing till ”insourcing” Trosundervisningen i Svenska kyrkan under 1900-talet*

Introduktion osannolikt att Artos förlag mot den bakgrun- den kommit att tälja guld. Uppmaningar av det För ett och ett halvt år sedan gav förlaget Artos/ slaget brukar förklinga ohörda. Norma ut en bok som Mayvor Ekberg och jag skrivit. Bokens titel är Den sorglöst försumliga kyrkan. Belyst norrifrån (Straarup och Ekberg Företagsekonomiska analogier 2012). Vi vågar oss i den boken på några upp- Att använda företagsekonomiska analogier seendeväckande slutsatser om Svenska kyrkans som outsourcing och insourcing på företeelser ledning under 1900-talet. Det framgår direkt av i en organisation som inte är ett företag kräver titeln: kyrkan har varit försumlig, vilket förstås vissa försiktighetsåtgärder1. Den grundläg- är illa för varje organisation, och därtill har gande företagsekonomiska tankemodellen, att kyrkan varit sorglöst försumlig (d v s inte brytt det finns en objektiv bottom line där resultatet sig om de konsekvenser som försumligheten fört av en viss ansträngning går att mäta i kronor med sig, utan i stället ägnat sig åt annat). har ingen rimlig motsvarighet i en organisation Som vanligt när det gäller böcker med kyrkligt som Svenska kyrkan. Röda och svarta siffror i tema var reaktionerna begränsade. Kyrkans bokslutet är inte automatiskt en generell värde- Tidning nr 21 och 22 hade viss redaktionell mätare i Svenska kyrkan. behandling av boken, med kommentarer från Utöver andra mål måste givetvis organi- kyrkliga auktoriteter som Cristina Grenholm, sationen Svenska kyrkan se till att hålla koll och icke-kyrkliga som Birger Schlaug. En på pengarna, och givetvis utgör pengarna en handfull organisatoriska sammanhang har begränsning för vad organisationen kan göra, sedan fångat upp bokens tema. Mayvor Ekberg men när det sagts är det typiskt för en orga- och jag har varit ute i pastorat, kontraktskon- nisation som Svenska kyrkan att uppgifterna vent och stiftssammanhang för att föreläsa och inleda diskussioner. I Svensk Pastoraltidskrift 2013 nr 2 recenserar 1 Ett sådant exempel utgör införandet av kundbegrep- pet i delar av den religionssociologiska forskningen Kjell Petersson boken på ett mycket positivt sätt i Sverige, se Pettersson (2000) och Persenius (2006), och säger något i stil med att den borde vara liksom i utvärderingsredskap av typen Kyrkans Q (svenskakyrkan.se/default.aspx?di=645464, 2013-08- obligatorisk läsning för alla präster. Det är dock 12).

Kyrkohistorisk årsskrift 113 (2013) 47 kyrkohistorisk årsskrift 2013 formuleras på annat sätt än i ekonomiska mulering: man kan inte i förväg avvisa ett bruk termer. Termen mål, som används flitigt i före- av företagsekonomiska modeller och analogier tagsekonomiska sammanhang, används mycket vid analysen av kyrklig verksamhet. sparsamt i det viktigaste organisatoriska styrdo- kumentet Kyrkoordningen (Kyrkomötet 1999). Outsourcing Som rimligt är, sker det alltid i samband med de uppgifter som en bestämd organisatorisk nivå Svenska akademins ordlista definierar outsour- har, och det har alltid ekonomiska aspekter. cing som ”utläggning av verksamhet på entre- Därutöver nämner Kyrkoordningen, som är prenad”. Företag 1 låter företag 2 sköta en eller ett vackert uttryck för mötet mellan teologi och flera processer, så att företag 1 kan koncentrera juridik, ordet mål på ett ställe, nämligen i inled- sig på det som man är bra på. För företag 2 gäller ningen till första avdelningen. något liknande: man får göra det man är bäst

Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är på, den process eller tjänst som man behärskar hennes ursprung och mål (Kyrkomötet 1999:13). bättre än andra. De aktuella exemplen är många. Stora indu- Att det här är ett annat slag av mål som beskrivs striföretag använder en rad underleverantörer står klart. Här ges uttryck för en teologisk till noggrant specificerade komponenter för antropologi, inte ett kriterium mot vilket en slutmontering i egen regi. Landsting lägger ut verksamhet ska utvärderas. regionaltrafik – en klassisk landstingsuppgift Man kan säga att en företagsekonomisk – på underleverantörer. Svenska kyrkan hyr in mall inte utan vidare hör hemma i en teologisk städföretag för renhållning av lokaler. diskurs. Sådana sidor av Svenska kyrkan som Dessa exempel är alla av typen onsite out- handlar om verksamhet, däremot, kan rim- sourcing. De utlagde processerna är i direkt, ligtvis diskuteras med företagsekonomiska lokal anslutning till den egna verksamheten. modeller. Det bör också gälla sådana sidor av Motsatsen till den typen är offshore outsour- den teologiska diskursen som utmynnar i verk- cing, vilket innebär att processen kan hanteras samhet. Utifrån en teologisk förvaltartanke är utanför den egna verksamheten, t o m från ett det rimligt att kräva att verksamhet så effektivt annat land. De exempel som företagsekono- som möjligt medverkar till att fullfölja det som merna brukar nämna är call center-tjänster, Kyrkoordningen i samma inledning till första som kan finnas i Överkalix eller Bangalore, men avdelningen anger som kyrkans uppgift: betjäna Värmland, eller it-tjänster av olika slag. Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekän- nelse och lära innebär (Kyrkomötet 1999:14). Den ideologiskt motiverade privatiseringen, som kommit att diskuteras i Sverige de senaste Om en verksamhet på ett ineffektivt sätt kom- åren får snarast anses vara av typen offshore municerar vad kyrkans tro, bekännelse och outsourcing. Den grundläggande drivkraften lära innebär, bör det vara en rimlig konklusion att spara pengar har här slagit följe med ytter- att verksamheten ifråga ska utvärderas, alltså ligare en motivering, nämligen att låta företag underkastas den typ av granskning som före- hitta effektivare modeller; för skolor, vård- tagsekonomiska röda siffror ger anledning till. centraler och sjukhus, modeller som är tänkta Slutsatsen utifrån dessa överväganden blir att inspirera verksamhet som kommuner och sålunda att företagsekonomiska modeller inte landsting har kvar i egen regi. hör hemma i den rena teologiska diskursen, men redan på det pastoralteologiska området kan bruket av företagsekonomiska modeller visa sig vara lämpligt; eller med en minimalistisk for-

48 Jørgen Straarup – Från outsourcing till ”insourcing” Insourcing anger genomgått en specifik ”karriär”. Kyrko- ordningen av 1571 är samtidigt skolordning. Motsatsen till outsourcing är insourcing. Det Kyrkan är skola och ett av de viktigaste ämnen används dels om sådana fall, där outsourcad är kristendom. Den grundläggande trosunder- verksamhet plockas tillbaka i egen regi, dels om visningen är insourcad. exempel där ett företag låter bli att outsourca Folkskolereformen 1842 rubbar inte prin- en process och i stället har den kvar i egen regi. cipiellt på den karakteristiken. Kyrkan är Ett företag som väljer att plocka tillbaka sin fortfarande huvudman för folkbildningen och dataverksamhet från extern entreprenad till har möjligheter att meddela grundläggande egen regi bedriver insourcing. Det gör också trosundervisning. ett företag som för att lösa ett knivigt problem Från sekelskiftet 18/1900 börjar det emel- anställer en eller flera experter i stället för att lertid bli oro i relationen mellan statsmakten hyra in en konsult. och kyrkan. Den grundläggande trosundervis- ningen outsourcas till en allt självständigare Out- och insourcing skola, där andra prioriteringar än de kyrkliga av kyrklig verksamhet gäller. Med läroverksstadgan 1905 inleds den process som Ekberg och jag (2012:9f) kallat Det finns sålunda förbehåll av lite olika slag, när ”avkonfessionaliseringen av skolan”. Gradvis man tillämpar företagsekonomiskt tänkande på minskas utrymmet för religionsundervisning, Svenska kyrkan. Med resonemanget ovan har och gradvis minskas skolans skyldighet att ge jag antytt att dessa förbehåll huvudsakligen luthersk dopundervisning. Entreprenören till gäller den teologiska diskursen, och att för- vilken den grundläggande trosundervisningen behållen förlorar betydelse när vi närmar oss outsourcats sysslar i minskande omfattning verksamheten, det vill säga kyrkans aktiviteter med sådan undervisning. syftande till att ”för alla klargöra vad dess tro, Med Läroplanen för den 9-åriga grundskolan bekännelse och lära innebär”. 1962 når denna utveckling sin logiska slutpunkt. Den verksamhet som Mayvor Ekberg & jag Entreprenören skolan ska vara objektiv; skolan huvudsakligen ägnat oss åt i vår analys är den ska med Schleiermachers distinktion undervisa kyrkliga undervisningen, den verksamhet som i om, inte i religion, och skolan ska inte längre den teologiska diskursen bygger på missionsbe- ägna sig åt ”religiöst-sedlig fostran”, utan fallningen, Mt 28:18–20. ”medborgerlig bildning”. Entreprenören till Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och vilken den grundläggande trosundervisningen Sonens och den heliga Andens namn 20och lär dem att hålla outsourcats har upphört med verksamheten alla de bud jag har gett er. enligt det ursprungliga kontraktet, och några Men kan notera att det indirekt i Kyrkoord- försök att åter insourca den grundläggande ningens organisatoriska och pastoralteologiska trosundervisningen har inte gjorts. diskurs uttrycks något som mot bakgrunden Denna snabbfotade skiss av den grundläg- av Svenska kyrkans barndopstradition blir ett gande trosundervisningens historia, tillsammans påpekande om undervisningens betydelse. med kyrkostatistiskt material från ungefär 1970

I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver och fyrtio år framåt, en mindre intervjustudie därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksam- samt en mindre enkätstudie, båda från samma het (Kyrkomötet 1999:14). församling i Luleå stift (med pseudonymen Vårt påstående är att en grundläggande trosun- ”Bottneå”), läggs av Ekberg & mig (2012:10) till dervisning av det slag som missionsbefallningen grund för påståendet att kyrkans ledning varit

49 kyrkohistorisk årsskrift 2013 försumlig. Kyrkans ledning har inte varit till- ompysslade gudstjänsterna i huvudsak når de kyrkomedlem- räckligt klarsynt och sett att dopundervisningen mar som redan var intresserade, medan det inflöde av nya intressenter som generationsväxlingarna nödvändiggör, har hängde på gärdsgården när skolan gradvis blev strypts. folkbildningsorienterad. Därför sjösattes inga allomfattande initiativ som kunde ersätta bort- fallet i folkskolan. Kyrkan och kyrkans ledning Syna korten nöjde sig med att pyssla med andra säkra, interna angelägenheter: gudstjänstordningar, psalmer, Medlemskap översättningar, organisationsförändringar. Några av de påståenden som hittills presenterats Resultatet, hävdar Ekberg & jag, har blivit en låter sig belysas med forskningsmaterial. Enklast ”avsaknad av religiöst språk” och ”intressemor- är det att visa att medlemskapet minskat under talitet” rörande kristendomen. Allt färre deltar 1900-talets två sista decennier, en utveckling i gudstjänstlivet (visas med kyrkostatistik), få som fortsatt en bit in på 2000-talet. Se figur 1. förknippar något betydelsefullt med kristendom Före millennieskiftet och med anledning av och Svenska kyrkan (visas med enkätstudien), 1995 års beslut om kyrka och stat gavs det ut och få förmår att i ord ge uttryck för existen- en bok centralt från Kyrkokansliet (Svenska tiella tankar om liv, död och ansvar (visas med kyrkan i förnyad gestalt, Edqvist m.fl. 1996), intervjustudien). där tunga befattningshavare lade ut texten om Ur ett kyrkligt perspektiv är detta inte särskilt den planerade framtiden för Svenska kyrkan uppmuntrande, också därför att möjligheterna efter millennieskiftet. I egenskap av kyrkosta- att i Svenska kyrkans nuvarande situation ta tistiker fick jag vara med på ett hörn med en initiativ till omfattande undervisningsprogram prognos för medlemsutvecklingen (Straarup förefaller begränsade. Det kan dock konstateras 1996:60). Jag beräknade då att andelen att Ekbergs & mina slutsatser inte är unika. medlemmar av svenska folket år 2010 skulle bli De har föregåtts av andras. Sven Thidevall 73%. Som framgår av figur 1 var det en optimis- (2003:110–112) beskriver hur Ingmar Ström tisk beräkning, eftersom andelen medlemmar (1966:119f) fyra år efter ikraftträdandet av av folket redan år 2009 var 72%. Kurvan har Läroplanen för den 9-åriga grundskolan sätter alltså visat en något brantare lutning än vad jag sin lit till konfirmandundervisningen. Thidevall då kunde beräkna. Om man skärskådar den biträder Ströms synpunkt att en alltmer påtaglig blå linjen ser man faktiskt att lutningen ändras förlust av religiösa symboler och språk är på en aning efter år 2000. Vad visar figuren? Den gång. Utan att använda den termen anslutar visar intressemortalitet. sig Thidevall till Ekbergs & mitt påstående Gudstjänstbesök att kognitiv kunskap om kristendom föregår intresse och engagemang. Enkelt att visa är också intresset för deltagande Ekbergs och min analys beskrivs på följande i kyrkans gudstjänster alla kategorier. Också sätt (2012:182). här väljer jag att visa uppgifterna som andel av

Deltagandet i den kyrkokonstituerande riten, högmässan, Sveriges befolkning. har mer än halverats, och det underlag av kunskap om Det genomsnittliga antalet gudstjänstbesök kristendom och religiöst tänkande ur vilket ett intresse för per invånare per år har från 1970 minskat med gudstjänstlivet skulle kunna tänkas uppkomma har lagts för fäfot. Kyrkan har försummat att etablera ett alternativ 0,7 besök, från knappt 2½ till 1,8. Man ser vissa till den undervisning i den kristliga tron, som den allmänna krumbukter på den blå linjen. Det ser ut som om skolan erbjöd fram till mitten av 1900-talet. Kyrkan har i det finns en topp år 1989, möjligen som resultat stället pysslat om gudstjänsterna och föreställt sig att man med nya gudstjänsttyper och –former skulle kunna nå nya av en satsning på en förnyad doppastoral. intressenter. I stället tycks utvecklingen ha blivit så att de År 1987 trädde 1986 års gudstjänstordning

50 Jørgen Straarup – Från outsourcing till ”insourcing”

100%

95%

90%

85%

80%

75%

70% 1991 1981 1997 1995 1987 1993 1992 1985 1994 1996 1999 1983 1982 1998 1984 1986 1989 1990 1988 1980 2001 2007 2005 2003 2002 2004 2009 2006 2008 2000 Bottneå församling Luleå stift Riket

Figur 1 Andel kyrkomedlemmar av befolkningen 1980–2009

5,70

5,20

4,70

4,20

3,70

3,20

2,70

2,20

1,70 1972 1974 1976 1978 1970 1992 1994 1996 1982 1984 1986 1998 1990 1988 1980 2002 2004 2006 2008 2000 Bottneå församling Luleå stift Riket

Figur 2 Antal gudstjänstbesök per invånare

51 kyrkohistorisk årsskrift 2013 i kraft. En uppgång följde ett par år. Från år andelen konfirmerade av 15-åriga i riket knappt 1989 vände den blå linjen neråt i ett ganska 75%. På Thidevalls tid, d v s i dag, är konfir- jämnt förlopp, utan några stora språng. Vad mationsfrekvensen runt 30%. Att hoppas att visar figuren? Den visar intressemortalitet. konfirmandverksamheten ska kunna fylla behovet av grundläggande trosundervisning är Högmässobesök inte längre rimligt. En av intentionerna med 1986 års gudstjänst- ordning kan sägas ha varit att få bort koncen- Försumlighetspåståendet trationen kring högmässan och skapa ett antal alternativa former för huvudgudstjänst. Detta Kyrkans ledning har varit försumlig, hävder testades i den försöksordning som sjösattes Ekberg & jag (2012:9f och Straarup 2012:259f). 1976 och som utvärderades i en stor under- Vad bygger vi det på? Är det så att vi på säkert sökning av Göran Gustafsson (1982a, 1982b, avstånd från händelserna och med facit i hand 1982c, 1982d, 1982e, 1983), på uppdrag av 1968 tillåter oss att ha synpunkter på tidigare gene- års kyrkohandbokskommitté. Marie Rosenius rationers kyrkoledare? I stora drag förhåller det (2012:81) har diskuterat denna intention och det sig så. Låt mig därför ange vad vi inte har haft sätt på vilket intentionen vunnit insteg i 1986 resurser att analysera. års ordning och direktiven för 2006 års guds- Vad vi inte har undersökt tjänstgrupp. Hennes konklusion blir att det är tveksamt om de många gudstjänstalternativen i För det första har den interna kyrkliga diskus- 1976 års ordning är uttryck för läroenhet. sionen om skolans många nya ordningar inte I äldre gudstjänstordningar var högmässan undersökts. Säkert har det i den interna kyrkliga en garant för såväl yttre liturgisk likformighet debatten funnits röster som varnat för avkonfes- som kvalitativ läroenhet. Mot den bakgrun- sionaliseringen av skolan och dess följder. den är det intressant att visa hur deltagandet i För det andra har vi inte kunnat analysera högmässan förändrats efter införandet av 1986 frivilligarbetets framväxt och effekten av detta års gudstjänstordning. Detta visas i figur 3. arbete. Att stor tilltro sattes till söndagsskolan Högmässan, den gudstjänstform som tydligast och även konfirmandarbetet som motvikt till förmedlar den liturgiska och läromässiga tradi- kyrkans avkonfessionalisering är uppenbart, tionen, attraherade före 1986 års gudstjänstord- men med eftertankens kranka blekhet måste ning mer än 40 procent av gudstjänstbesöken. man icke desto mindre fråga sig hur pass rea- Efter reformen krympte den andelen till 10 listiskt det skulle vara att frivilligverksamhet procent. skulle kunna överta skolans roll i den grundläg- gande trosundervisningen. Konfirmation För det tredje har vi inte på god kyrkohis- Ingmar Ström (1966) och med honom kanske torisk manér gått igenom officiella dokument Sven Thidevall (2003), sätter sin lit till att kon- från riksdag och kyrkomöte för att undersöka firmandundervisningen ska kunna ersätta den kyrkliga reaktioner på skolans omdaning. outsourcade trosundervisning som den offent- Slutligen, för det fjärde, har vi inte analyserat liga skolan inte längre vill veta av. På Ströms tid de olika politiska lägena i samband med skol- kunde man måhända fortfarande nära en sådan förändringarna för att kunna avgöra vad det var förhoppning, men på Thidevalls tid går det inte, för slag av politisk realitet som nya anspråk från vilket framgår av figur 4. kyrkans sida skulle ställas i. På Ströms tid, i början av 1970-talet, var

52 Jørgen Straarup – Från outsourcing till ”insourcing”

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% 1972 1974 1976 1978 1970 1992 1994 1996 1982 1984 1986 1998 1990 1988 1980 2002 2004 2006 2008 2000

Bottneå församling Luleå stift Riket

Figur 3 Andel besök vid högmässa av alla gudstjänstbesök

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10% 1972 1974 1976 1978 1970 1992 1994 1996 1982 1984 1986 1998 1990 1988 1980 2002 2004 2006 2008 2000 Bottneå församling Luleå stift Riket

Figur 4 Andel konfirmerade av 15-åriga invånare

53 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Vad vi har undersökt samfundet ska gå (Straarup 2012:259f). I den Vad har vi då gjort? Vi har för det första noterat bästa av världar ska ledningen i förväg se vartåt att det funnits gott om utrymme för nyordningar utvecklingen går och rikta in organisationen så och revisioner inom den kyrkliga sfären under att negativa konsekvenser av utvecklingen kan perioden, kanske framför allt under 1900-talets undvikas. Rätt ledarskap lyckas med detta. senare del. Handböcker, psalmböcker, bibel- Försumligt ledarskap lyckas inte. Ett försum- böcker har reviderats, omorganisationer har ligt ledarskap ser inte tecken i sol & måne, läser skett. inte samhällsutvecklingen och dess betydelse För det andra har vi konstaterat att Svenska för den egna organisationen, och genomför inte kyrkan från ca 1950 och ett halvt sekel framåt i tid sådana förändringar som ger organisatio- utvecklade, d v s utvidgade, sin personalorga- nen möjlighet att parera en ny situation. nisation på ett mycket påtagligt sätt. En rad Som har framgått har vi karakteriserat nya anställdtyper tillkom, en myckenhet av nya Svenska kyrkans ledning under 1900-talet anställningar inrättades. som försumlig. Den har inte lyckats organisera För det tredje har vi konstaterat att Svenska ersättning för den grundläggande trosundervis- kyrkan under det halvseklet hade en storskalig ningen som outsourcats till skolan, men som utvidgning vad gäller kyrkobyggnader i nya skolan nu vägrar att befatta sig med. Ledningen förorter (Gustafsson 1984, Straarup 1985, har inte visat kraft att insourca den grundläg- Eckerdal 1992, Ridderstedt 1993). Trots olika gande trosundervisningen. slag av trögt motstånd från statsmakten genom- fördes ett storslaget byggnadsprogram under Luftslott? 1960- och ’70-talen. Är våra normativa ståndpunkter luftslott? Är För det fjärde och sista har vi med intervju- det orealistiskt att en kyrka i statskyrkoposi- erna och enkäterna i Bottneå visat att tunghäf- tion skulle kunna ställa krav på statsmakten tan, oförmågan att förstå och uttrycka religiösa om kompensation för bortfall av outsourcad tankar och existentiella problem i ord, är verksamhet? stor. Bottneå är förvisso inte Sverige, men om Beslutet av Stortinget i Oslo 2003 att den nivån är så pass låg som den är i Bottneå, är norska staten avsätter rejält med pengar för den sannolikt inte högre i Luleå stift, eftersom grundläggande tros- och livssynsundervisning Bottneå församling generellt har en högre nivå är ur vårt perspektiv en fingervisning. Även i en av deltagande i kyrklig verksamhet än Luleå stift nordisk statskyrkosituation är det möjligt att (se ovan figurerna 1–4). Sannolikt är tunghäftan vinna gehör för tanken att en grundläggande större i riket som helhet än i Luleå stift, eftersom undervisning i religionernas och livssynssyste- deltagande i kyrklig verksamhet är mindre i riket mens elementa är av betydelse för hela folket som helhet än i Luleå stift (se samma figurer). Vi (Hauglin, Lorentzen, och Mogstad 2008). har här lånat den argumentationsformen från Att det trots likheter är skillnad mellan Norge Paulus2. och Sverige är en självklarhet. Likaledes är det skillnad mellan de två ländernas tillgängliga Ledning resurser (oljepengar). Men det norska exemplet Ledarskap är – bland annat – en fråga om att är tankeväckande. Kan en trosopplæringsreform visa vilken väg organisationen, företaget eller beslutas och genomföras väster om Åreskutan bör det kunna gå även öster om samma berg.

2 Se t ex 2 Kor 3:7–10.

54 Jørgen Straarup – Från outsourcing till ”insourcing”

Summary psalmer och visor 76. Stockholm. se: Religi- onssociologiska Institutet. Gustafsson, Göran. 1982c. 1976 års gudstjänst- From Outsorcing to Insourcing: ordning. Svenska kyrkans gudstjänst 1980, Faith education in the Church of D. 2, Om användningen av andra ritual än Sweden during the 20th century högmässoordningen i 1976 års gudstjänst- ordning. Stockholm, se: Religionssociolo- Metaphorically speaking, the Church of Sweden giska Institutet. may be said to have entered the twentieth century Gustafsson, Göran. 1982d. 1976 års guds- with its basic faith education outsourced to the tjänstordning. Svenska kyrkans gudstjänst public school system. Gradually, however, the 1980, D. 3, Om användningen av 1976 års public school has since then distanced itself högmässoordning. Stockholm, se: Religions- from the obligation to teach basic Christianity. sociologiska Institutet. By the mid-1960s the process reaches a point Gustafsson, Göran. 1982e. 1976 års gudstjänst- where nothing is left of the state church’s faith ordning. Svenska kyrkans gudstjänst 1980, teaching in public schools. The deconfessionali- D. 4, Om nattvardsfirandet. Stockholm, se: zation of the public school is completed. Religionssociologiska Institutet. During that period, the Church of Sweden does Gustafsson, Göran. 1983. 1976 års gudstjänst- not attempt to insource the earlier outsourced ordning. Bra och dåligt i den nya gudstjäns- basic faith education. The article claims that this ten: en enkät med präster, kyrkomusiker lack of initiative indicates a negligent leadership. och lekmän om 1976 års högmässoordning. The lack of initiative on behalf of the church’ Stockholm, se: Religionssociologiska inst. leadership may be seen as a factor behind dimin- Gustafsson, Göran. 1984. Distriktskyrka ishing levels of participation in church activities och församlingskyrka: gudstjänstliv i olika and life rites. typer av kyrkor i några större församlingar. Stockholm, se. Referenser Hauglin, Otto, Håkon Lorentzen, och Sverre Eckerdal, Per. 1992. Småkyrka i storstad: Dag Mogstad, red. 2008. Kunnskap, opple- småkyrkorörelsen i Göteborg 1946–1970: velse og tilhørighet: Evaluering av forsøks- en studie av kyrklig strategi i en växande fasen i Den norske kirkes trosopplæringsre- storstad. Stockholm, se: Verbum. form. Bergen, no: Fagbokforlaget. Edqvist, Gunnar, Sören Ekström, Ragnar Kyrkomötet, red. 1999. Kyrkoordning för Persenius, Jørgen Straarup, och Gunnar Svenska kyrkan: fastställd av Kyrkomötet Weman. 1996. Svenska kyrkan i förnyad 1999. Stockholm, se: Verbum. gestalt: 1995 års beslut om kyrka och stat. Persenius, Ingrid. 2006. Omsorg och mänsklig Stockholm, se: Verbum. värdighet: teoretiska och empiriska perspek- Gustafsson, Göran. 1982a. 1976 års gudstjänst- tiv på förbättringsarbete i Svenska kyrkan ordning. Användningen 1980. Stockholm, se: med inriktning på begravningar. Uppsala, se: Religionssociologiska Institutet. Acta universitatis upsaliensis. Gustafsson, Göran. 1982b. 1976 års gudstjänst- Pettersson, Per. 2000. Kvalitet i livslånga tjäns- ordning. Svenska kyrkans gudstjänst 1980, terelationer: Svenska kyrkan ur tjänsteteo- D. 1, Om studiearbete, beslutsfattande, lån retiskt och religionssociologiskt perspektiv. från 1976 års ordning, lekmannamedverkan, Karlstad, se: Institutionen för ekonomi, psalmantal, körmedverkan samt bruk av

55 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Centrum för tjänsteforskning, Karlstads Straarup, Jørgen. 2012. ”’Don’t Deal with universitet. Symptoms, Cure the Disease’, the Doctor Ridderstedt, Lars. 1993. 100 kyrkor på hundra Said. How, During the 20th Century, the år: Kyrkfrämjandet och kyrkobyggandet i Church of Sweden Has Worked with Internal Stockholmsregionen 1890–1990. Uppsala, Quality Assurance Instead of Renewal of Its se: Hallgren & Fallgren. Membership.” S 258–272 i Church work and Rosenius, Marie. 2012. ”Lex orandi, lex credendi management in change, Publication Church eller lex credendi, lex orandi: Om liturgi och Research Institute, redigerad av Kati Niemelä. ecklesiologi i Teologiska grundprinciper för Tampere, fi: Church Research Institute. arbetet i 2006 års kyrkohandboksgrupp och Straarup, Jørgen, och Mayvor Ekberg. 2012. Mässans grundordning”. Svensk Teologisk Den sorglöst försumliga kyrkan. Belyst Kvartalskrift 88(2):78–88. norrifrån. Skellefteå, se: Artos & Norma Straarup, Jørgen. 1985. Kyrkan i förorten: bokförlag. Folklig religiositet och åsikter om nybyggda Ström, Ingmar. 1966. Kom och se. Stockholm, kyrkor. Uppsala, se: Förortskyrkan. se: Diakonistyrelsens bokförlag. Straarup, Jørgen. 1996. ”Kyrka och folk i dag Thidevall, Sven. 2003. När kartan inte längre och i nya relationer – ett religionssociolo- stämmer: Svenska kyrkans församlingar i ett giskt perspektiv”. S 49–62 i Svenska kyrkan samtidshistoriskt perspektiv. Uppsala, se: i förnyad gestalt: 1995 års beslut om kyrka Diakonivetenskapliga institutet. och stat. Stockholm, se: Verbum.

* Föredrag vid Kyrkohistoriska dagen, Uppsala 2013-04-11.

56 Martin Nykvist ”Vi män höra ock Guds rike till!” Manlighetsideal inom Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekmannaförbund 1918–1929

Inledning avser en lekman inte sällan någon som saknar skolning inom ett område och därmed är, för att använda en annan religiös term, något av UTGÅNGSPUNKT en novis. Vad som i detta sammanhang avses är däremot en kristen person som inte innehar Ett av orden som står i centrum för denna studie ett kyrkligt ämbete, vilket, som vi ska se, inte är ”lekman”.1 Det härstammar från latinets alls behöver betyda avsaknad av kunskap om laicus, från grekiskans λαϊκός (laikós), som kyrkan och kyrkliga frågor.4 Kyrkobröderna var kommer av λαός (laos), vilket betyder ”folk”.2 huvudsakligen ett förbund där lekmän skolade Ordet användes för första gången i motsätt- lekmän, även om prästen också hade en roll att ning till klerk, eller präst, i ett brev skrivet på spela. 90-talet av Klemens I.3 I modernt språkbruk Kyrkobröderna uppstod i en tid då hela Väst- europa karaktäriserades av ökad pluralism och 1 Föreliggande artikel är en bearbetad version av min E-uppsats i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. minskat engagemang i den institutionaliserade För stor hjälp med arbetet vill jag tacka Oloph Bexell, kyrkan. Kring 1880-talet blev detta tydligt när Alexander Maurits, Anders Nordberg och Sanja Nilsson. prästerna började notera att det var allt färre 2 Detta är en av många anledningar till att vi med fördel som firade söndagens gudstjänst – detta gällde talar om ett ”lekfolk”, snarare än ”lekmän”. inte minst män från medelklassen respektive 3 Gösta Lindeskog, Lekmannainstitutionens uppkomst. Stockholm 1965, sid. 53. Klerk, som kommer från kvinnor och män från arbetarklassen. Det fanns latinets clericus, heter på grekiska κληρικός (klērikós) en påtaglig oro, att dessa människor skulle och härstammar från κλῆρος (klḗros), vilket betyder ”lott”, en arvedel. Lekman och klerk har däremot en gemensam bakgrund, vilket framgår av Septuaginta, den blev med tiden allt skarpare (Lindeskog, 1965, sid. den grekiska översättningen av Gamla testamentet. 53–55). För hjälp med transkribering vill jag tacka Emil I 5 Mos. 4:20 talas det om ”arvedelsfolket”, ett ord Lundin. bildat av substantivet λαός (laos) och ett adjektiv av 4 För en genomgång av ordets kyrkohistoriska bakgrund κλῆρος (klḗros). Detta ord är i sin tur en tolkning av respektive bruk i modernt språk hänvisas till Bertil E. Gärtner, ”Lekman – att tjäna Gud”: Med engagemang ה ָלֲח ַנ det hebreiska ordet för κλῆρος (klḗros), vilket är (naḥᵃlā). I 5 Mos. 9:29 heter det att Israel är Guds och medansvar. En bok om lekmannaskapet i Svenska λαός (laos) och Guds κλῆρος (klḗros) (”ditt folk och din kyrkan. Stockholm 1990; Lennart Tegborg, ”Från egendom” i den svenska översättningen). Ursprungli- ’lekman’ till ’lekmannaskap’”: Med engagemang och gen var alltså λαός (laos) och κλῆρος (klḗros) synonymer, medansvar. En bok om lekmannaskapet i Svenska men en uppdelning skedde redan under 90-talet och kyrkan. Stockholm 1990.

Kyrkohistorisk årsskrift 113 (2013) 57 kyrkohistorisk årsskrift 2013 berövas sin tro till förmån för sekulära läror levde med de fattiga, eller de fackföreningar såsom socialism, materialism och kommunism. som bildades av katoliker för franska, hol- Samtidigt hade kyrkan att konkurrera mot ländska och belgiska industriarbetare. Det var andra kristna grupper, vilka vann större mark också i denna kontext som den liberalteologiska runtom i Europa. De etablerade kyrkorna hade riktningen växte sig stark, med företräde som allt mindre att säga till om och samhället syntes Albrecht Ritschl (1822–1889) och Adolf von alltmer sekulariserat – med möjlighet att arbeta Harnack (1851–1930).7 på söndagar och präster som blev del av värn- Den avtagande kyrkoseden var synlig också plikten. Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal i Sverige. Redan under mitten av 1800-talet publicerades voluminösa studier av vetenskaps- sjönk i vissa delar av landet antalet deltagare män, som utan att kritisera kristendomen som vid söndagens gudstjänst och mot seklets slut sådan förklarade vilken funktion religionen var denna nedgång synlig i hela landet. Religi- hade – nämnas kan bland andra lingvisten Max onslagstiftningen i Sverige började luckras upp Müller (1823–1900) och psykoanalysens fader och maningar om religionsfrihet hördes från Sigmund Freud (1856–1939). Detta ledde till flera håll – banden mellan kyrkan och staten en utbredd syn, att det inte fanns något mer av blev allt lösare och enhetskyrkan befann sig i tron att förklara – den religiösa människans uppbrott. Först och främst var det männen som omedvetna mål ansågs avslöjade.5 vände kyrkan ryggen, även om nedgången var Det var i Västeuropa inte längre en social synlig i alla led.8 Det går alltså att tala om en sedvänja att vara kyrkligt aktiv, varför kyrkorna religionens ”feminisering” – inte bara i Sverige, på egen hand fick försöka attrahera folket. I men i hela Västeuropa. Samtidigt styrdes kyrkan denna strävan arrangerades mer vardagliga fortfarande enkom av män och dess prästerskap aktiviteter inom kristna kamratföreningar, var likaledes uteslutande män. Därtill fanns exempelvis sportevenemang. Det var en fören- det även kristna organisationer för män, till ingslivets era, inte bara på det sekulära planet exempel KFUM, Svenska diakonsällskapet och utan också det religiösa.6 Kyrkorna började Männens missionskrets. Genom att närmare också marknadsföra sig på ett nytt sätt, inte undersöka Kyrkobröderna är målet med denna sällan för att nå ut till de grupper som syntes studie att ta reda på vilken uppgift ett kristet minst i kyrkliga sammanhang – unga, män i förbund för män ansåg sig ha i denna kontext alla samhällsklasser samt kvinnor och män och vilka manlighetsideal som rådde inom orga- ur arbetarklassen. Fritänkare och socialister nisationen. riktade kritik mot kyrkans bristande sociala ”Hava Kyrkobröderna någon betydelse för engagemang, vilket ledde till att denna aspekt det andliga livet i församlingen?” Den frågan fick ett större utrymme i den kristna förkun- ställde 1927 Hugo Norberg (1866–1932), nelsen. Det kunde till exempel yttra sig i att som var stationsinspektor i Sala, i förbundets präster och lekfolk i sin strävan att följa Kristus tidskrift, behändigt nog kallad Kyrkobröderna. Han skrev att frågan var välmotiverad, ”då 5 Mary Heimann, ”Christianity in Western Europe from the Enlightenment”: Adrian Hastings (red.), A 7 Heimann, 1999, sid. 499–500. World History of Christianity. Cambridge 1999, sid. 8 Anders Bäckström, När tros- och värderingsbilder 497–499. Se även Hugh McLeod, Secularisation in förändras. En analys av nattvards- och husförhörs- Western Europe, 1848–1914. London 2000. sedens utveckling i Sundsvallsregionen 1805–1890. 6 För en presentation av det tidiga föreningslivets Stockholm 1999; Carl Henrik Martling, Kyrkosed historia i Sverige, se Torkel Jansson, Adertonhundra- och sekularisering. Stockholm 1961; Anders Jarlert, talets associationer. Forskning och problem kringett Sveriges kyrkohistoria, 6 Romantikens och libera- sprängfullt tomrum eller sammanslutningsprinciper lismens tid. Stockholm 2001, sid. 204–210; Ernst och föreningsformer mellan två samhällsformationer Enochsson, Den kyrkliga seden. Med särskild hänsyn c:a 1800–1870. Uppsala 1985. till Västerås stift. Stockholm 1949, sid. 241.

58 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” säkerligen flera församlingsbor helt uppriktigt 3. Vilka manlighetsideal förmedlade Kyrko- måste vidgå, att de ej ens känna till en rörelse bröderna under denna period? i församlingslivet, som fått detta namn”.9 Detta nästan ett helt decennium efter det att TEORETISKT PERSPEKTIV Kyrkobröderna skapades den 22 oktober 1918. Förbundet hade också en, i förhållande till Utgångspunkten i denna studie är hypotesen sitt medlemsantal, anonym roll inom Svenska att kristendomen under 1800-talet genomgick kyrkan och var överskuggat av andra organi- en feminisering, det vill säga att den dels kom sationer som på ett eller annat sätt engagerade att förknippas med ideal och värden som ansågs sig i lekmannafrågan, såsom Svenska kyrkans vara kvinnliga och dels att kvinnorna blev sta- diakonistyrelse och Allmänna svenska präst- tistiskt överrepresenterade i kyrkliga samman- föreningen. Att så var fallet blir uppenbart hang.10 Under 1800-talet hamnade kvinnorna i när vi läser kyrkohistoriska översiktsverk som Sverige, men också i andra delar av västvärlden, behandlar tiden kring sekelskiftet – sällan finns alltmer i centrum av det kyrkliga livet, samtidigt Kyrkobröderna ens nämnda och när de nämns som männen marginaliserades. Detta är förstås ges de ringa utrymme. Därför kan denna studie en sanning med modifikation, då kyrkan fort- förhoppningsvis fylla ett tomrum i forskningen farande styrdes – och länge skulle komma att kring den svenska kyrkohistorien. styras – uteslutande av just män, samtidigt som även prästämbetet var förbehållet män. Däremot ansågs kristendomen, inte minst av den borger- SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR liga kultureliten, vara intimt sammanvävd med Syftet med denna studie är att visa hur Svenska kvinnlighet och kvinnliga egenskaper, såsom kyrkan under tidigt 1900-tal genom nya verk- ödmjukhet och mildhet.11 Intressant i detta samhetsformer försökte motverka dels samhäl- sammanhang är att se hur en rörelse som Kyr- lets sekularisering, dels männens minskande kobröderna förhöll sig till den synen och hur de engagemang i kyrkliga sammanhang. Sedan berättigade sin verksamhet samt hur de försökte några decennier tillbaka höll enhetskyrkan på remaskulinisera den kristna diskursen. att brytas upp och samhället blev allt mer plura- Den så kallade remaskuliniseringen av kris- listiskt, vilket ledde till att församlingsmedlem- tendomen gjordes, enligt den tyske historikern marna var tvungna att anta nya arbetsformer. Olaf Blaschke, möjlig genom den andra konfes- För att uppnå syftet undersöks Kyrkobrö- sionella eran som rådde i stora delar av Europa derna, Svenska kyrkans lekmannaförbund. under 1830–1960.12 Den möjliggjorde bruket av Kyrkobröderna uppstod kring sekelskiftet 1900 vad som uppfattades som traditionellt manliga och kan med fördel fungera som exempel på dygder i det religiösa livet och Blaschke påvisar det arbete som blev resultatet av uppbrottet ur enhetskyrkan. Undersökningen av Kyrkobrö- 10 För en kritisk genomgång av feminiseringsteorin, se derna utgår från följande frågeställningar: Patrick Pasture, ”Beyond the Feminization Thesis. Gendering the History of Christianity in the Nine- 1. Varför bildades en kyrklig organisation för teenth and Twentieth Centuries”: Patrick Pasture et endast män? al. (red.), Gender and Christianity in Modern Europe. Beyond the Feminization Thesis. Leuven 2012. 2. Hur förverkligades förbundets syfte under 11 Yvonne Maria Werner, ”Kristen manlighet i teori dess etableringsfas? och praxis”: Yvonne Maria Werner (red.), Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940. Lund 2008, sid. 9–11. Jämför McLeod, 2000, sid. 124–136. 12 Olaf Blaschke, ”Fältmarskalk Jesus Kristus”: Yvonne 9 Hugo Norberg, ”Hava Kyrkobröderna någon betydelse Maria Werner (red.), Kristen manlighet. Ideal och för det andliga livet i församlingen?”: Kbr 3(1927), sid. verklighet 1830–1940. Lund 2008, sid. 28–29 (särskilt 13. not 20).

59 kyrkohistorisk årsskrift 2013 att decennierna kring sekelskiftet visar tydliga selsättning, men de skulle samtidigt vara aktiva tecken på remaskulinisering av kristendomen i i den offentliga sfären – i pressen, skolan och den tyska kontexten. Begreppet remaskulinise- politiken. De skulle med andra ord fortsätta ring anspelar också på att det tidigare i historien vara män, i vad som antogs vara ordets traditio- har funnits en maskulinitetens guldålder, vilken nella mening.15 nu eftersträvades igen – det gällde att återgå till Remaskuliniseringen kan enlight Blaschke ske de förhållanden som rådde förr, när kristen- antingen latent eller manifest. Det förra innebär domen var manligare. En era som i den tyska att det inte finns några explicita intentioner att remaskuliniseringsprocessen ansågs manlig genomföra en remaskulinisering, det är snarare var reformationen, med Luther som en god ett implicit mål eller rentav en biprodukt. Den förebild för den manliga kristendomen. Detta manifesta remaskuliniseringen karaktäriseras å till skillnad från 1700-talet, vilket snarast sin sida av en synlig strävan att genomföra en ansågs vara kvinnligt.13 Att söka efter den sanna remaskulinisering – det blir ett uttalat förhåll- manligheten i historien var ingenting nytt, utan ningssätt.16 är ett inslag i konstruktionen av manlighet som För att undersöka hur Kyrkobröderna går att spåra så långt tillbaka som hos Geoffrey utgjorde ett försök att remaskulinisera kristen- Chaucer (omkring 1343–1400).14 domen anläggs två teoretiska perspektiv. Å ena I centrum för denna remaskulinisering stod sidan ett perspektiv som belyser kristendomen i en spridning av bilden av mannen som en modig ett pluralistiskt samhälle och å andra sidan ett och stark soldat för Kristus – militära metaforer om strategier för att trygga en manlig identitet hörde till vanligheterna och skulle tilltala vad när den utsätts för hot. Det första perspektivet som ansågs vara männens medfödda krigisk- utgår från det faktum att kristendomen under het. Blaschke noterar fyra centrala strategier den berörda perioden förlorade sin särställning för remaskuliniseringen. Det handlade först i samhället och med tiden kom att representera om att (1) förena kristna och manliga egen- bara ett av många sätt att se på och förklara skaper genom att koppla det som ansågs vara världen. Samhället blev alltmer pluralistiskt, traditionellt manliga sociala dygder till kristna vilket i västvärlden, enligt den tyske kyrko- ideal. Den andra strategin var att (2) anpassa historiken Hartmut Lehmann, ledde till dels sig till den hegemoniska kulturen och ge den en avkristning, dels kristen väckelse och kyrklig specifik kristen form. Strategin inbegrep också mobilisering. Som ett led i denna mobilisering att (3) omkoda det som ansågs vara traditionellt skedde en remaskulinisering av kristendomen.17 manliga respektive kvinnliga egenskaper – den Att kristendomen hade kommit att betraktas veke gudstjänstbesökaren lyftes fram som en som något feminint möttes av motreaktioner stark hjälte och den som uteblev ansågs inte och det är här det andra perspektivet kommer in modig nog att dyka upp. Den sista och enligt i bilden. Det uppstod rörelser som ville motverka Blaschke mest framgångsrika strategin var (4) denna feminisering och således remaskulinisera att instrumentalisera manligheten i den kristna kristendomen, enligt Yvonne Maria Werner kontexten, det vill säga ta vara på aktiviteter grupper som ”betonade kroppens betydelse och egenskaper som ansågs vara traditio- och propagerade för en mer vardagsnära nellt manliga och insätta dessa i den kristna kristendom”. Här kan nämnas bland annat kontexten. Männen skulle förvisso gå i kyrkan, muscular Christianity, vilket var en rörelse som som alltmer uppfattades som en kvinnlig sys-

13 Blaschke, 2008, sid. 28–36. 15 Blaschke, 2008, sid. 40–45. 14 David Tjeder, The Power of Character. Middle-class 16 Blaschke, 2008, sid. 30. Masculinities, 1800–1900. Stockholm 2003, sid. 287. 17 Werner, 2008, sid. 11.

60 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” försökte remaskulinisera kristendomen genom lösning på genusosäkerheten och manlighets- att koppla den till andliga aspekter av fysisk krisen. Detta mansideal baserat på idén om aktivitet, som ansågs vara traditionellt manliga. större jämställdhet mellan könen företräddes Denna koppling mellan manlighet och kristen- av män som var anställda som tidningsfolk eller dom kunde också, menar Werner, yttra sig i ett på universitet för kvinnor.20 socialt engagemang.18 Att tala om ideal och egenskaper som Bo Nilsson avhandlar i sin bok om Mas- ”manliga” eller ”kvinnliga” är inte oproblema- kulinitet förhållandet mellan genusosäker- tiskt, det leder lätt till en essentialiserad syn på het och scoutrörelsens popularitet under sin två begrepp som ofta redan ses som varandras etableringsfas. I sin analys använder han den motparter. Uppgiften här är inte att berätta amerikanske sociologen Michael Kimmels tre hur män, kristna eller andra, faktiskt var eller reaktionsmönster hos män i samband med den hur dessa skiljde sig från kvinnor, utan hur de maskulinitetskris som infann sig när kvinnorna presenteras i en viss kontext. Att manlighet (och fick framskjutna positioner i det amerikanska kvinnlighet) inte är en statisk enhet har påvisats samhället i slutet av 1800-talet. En sammanfatt- av flera forskare och ideal som här lyfts fram ning av dessa reaktioner blir här nödvändig, då har inte alltid varit förknippade med manlighet, de är relevanta även för svenska sekelskiftsför- även om vissa är mer stabila än andra.21 Man- hållanden och därmed intressanta i förhållande lighetsideal som växt fram under 1800-talet till tryggandet av den kristna manligheten inom var dock etablerade under Kyrkobrödernas Kyrkobröderna.19 inledande verksamhetsperiod i början av 1900- Kimmel benämner den första reaktionen talet. Det rörde sig om en stereotypiserad man- the antifeminist backlash, vilken gick ut på lighetsbild färgad av de revolutioner och krig att problemen som män hade ansågs bero på som karaktäriserade perioden – något som syns kvinnor. Därför förespråkade männen en patri- i ideal som offervilja, heroism och nationalism. arkal maskulinitet som stod över det kvinnliga. Mannen skulle också både till det yttre och det Denna antimodernistiska manlighetsideologi inre visa kraft, energi, karaktär, mod, sedlighet kan således förklaras som starkt kvinnofientlig. och självbehärskning. Sådana ideal krockade Den andra reaktionen, the promale backlash, ibland med allmänkristna dygder såsom under- förklarade hotet mot manligheten som en ordning, ömhet, tålamod och känslosamhet, produkt av samhällsförändringarna. Receptet vilka i det borgerliga samhället ansågs vara mot detta var enligt den på särartsideologin feminina.22 baserade manlighetsdiskursen att skapa vad Utifrån dessa teoretiska perspektiv har som ansågs vara en traditionell manlighet som följande hypoteser ställts upp för denna studie: var anpassad till det moderna samhället – i den industriella och kapitalistiska eran behövdes det 20 Nilsson, 1999, sid. 53. Antimodernistisk manlighetsi- deologi är Yvonne Maria Werners svenska benämning ”riktiga män”. Den tredje och sista reaktionen av the antifeminist backlash, den på särartsideologin kallar Kimmel för profeminist men, vilket var baserade manlighetsdiskursen är hennes benämning av the promale backlash och mansideal baserat på en grupp män som ansåg feminismen vara en idén om större jämställdhet mellan könen hennes benämning av profeminist men (Werner, 2008, sid. 12). 18 Werner, 2008, sid. 12. Jämför Anna Prestjan, ”En 21 Se till exempel David Tjeder, 2003, sid. 286–288, och korsfäst främling på jorden? Prästmanlighet som för ett konkret exempel Claes Ekenstam, ”En historia problem”: Yvonne Maria Werner (red.), Kristen om manlig gråt”: Claes Ekenstam et al. (red.), Rädd att manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940. Lund falla. Studier i manlighet. Möklinta 1998. 2008, sid. 163–164. 22 Alexander Maurits, Den vackra och erkända patriar- 19 Bo Nilsson, Maskulinitet. Representation, ideologi chalismen. Den lundensiska högkyrklighetens präst- och retorik. Umeå 1999, sid. 53–54. och mansideal. Lund 2011, sid. 64–69.

61 kyrkohistorisk årsskrift 2013

(1) Kyrkobröderna var en homosocial grupp Riksdagen avslog förvisso kungens förslag, men som ville motverka sekulariseringen i Sverige. godkände ett annat om konventikelfrihet. En Genom rörelsen konstruerades en kristen förordning 1858 tillät konventiklar, även om manlighet ”i konkurrens mellan män i offentliga det dröjde ytterligare tio år innan dessa fick rum, där kvinnorna spelar en marginell roll”.23 hållas samtidigt som gudstjänster. Separationen (2) Kyrkobröderna tjänade syftet att motverka mellan kommun och kyrka 1862 är ytterligare den verklighet de ansåg ha uppstått som en ett exempel på hur banden mellan kyrka och stat produkt av förändringar i samhället, nämligen började lösas upp och ett år senare avskaffades kvinnornas dominans i den kyrkliga sfären och nattvardsplikten i Sverige.25 även föreställningen om kristendomen som Att dessa förändringar blev synliga även i kyr- något feminint. (3) Syftet skulle uppnås genom koseden är ställt bortom allt rimligt tvivel. Vid att diskursivt remaskulinisera den kristna iden- sekelskiftet var kyrkans enhet ett minne blott, titeten, vilket skulle åstadkommas med hjälp av även om utvecklingen såg annorlunda ut runtom att på olika sätt sammankoppla kristendomen i landet. Det rådde en tydlig korrelation mellan med sådana egenskaper som ansågs vara tradi- väckelse och bevarad kyrkosed. I områden där tionellt manliga, kopplade till aktivt arbete i den den frikyrkliga rörelsen hade sitt starkaste fäste, offentliga sfären.24 Detta utan att sätta sig upp såsom Värmland och Närke, var deltagandet emot de allmänkristliga dygder, som av borger- vid söndagens högmässor lågt. De platser ligheten ansågs vara feminina. som karaktäriserades av äldre kyrkoväckelse, inte minst i landets södra delar, hade däremot 26 FORSKNINGSLÄGE fortsatt en förhållandevis hög kyrklighet. Religionssociologen Anders Bäckström har Vi har tidigare konstaterat att enhetskyrkan höll visat att variationerna i landet inte bara var på att sönderfalla vid sekelskiftet 1900, det vill beroende av vilken typ av väckelse som gjort säga att Svenska kyrkan förlorade sin självklara genombrott på orten. I sin studie om nattvards- särställning i samhället och i stället kom att och husförhörsseden i Sundsvall under 1800- representera en förklaringsmodell i mängden. talet visar Bäckström att det även finns ett Denna process kan sägas ha påbörjats på allvar samband mellan förändringarna i kyrkoseden i mitten av 1800-talet, då röster höjdes för att och industrikulturens framväxt. I de industriali- avskaffa konventikelplakatet, vilket förbjöd serade tätorterna längst kusten minskade kyrk- personer födda i Sverige att bekänna en annan samheten betydligt fortare än den gjorde bland tro än den evangelisk-lutherska. Inspirerade av bönderna i inlandets landsbygdsförsamlingar. de förhålladen som rådde i USA kom fler och fler Industrisamhället präglades av en pluralism, att förespråka fullständig religionsfrihet även i medan den kyrkliga enhetligheten levde kvar det svenska samhället. Förändringarna stod för på landsbygden. Att industrialiseringen per dörren. När Oscar I (1799–1859) höll sitt trontal automatik skulle innebära minskad kyrksamhet 1856 föreslog han ökad religionsfrihet i landet. är däremot en tes som inte är utan motståndare. Carl Henrik Martling visar att det fanns stift 23 Werner, 2008, sid. 12. 24 Föreliggande studies utgångspunkt är att manligheten 25 Anders Jarlert, Sveriges kyrkohistoria, 6 Romantikens (och kvinnligheten) är en diskursiv konstruktion. I och liberalismens tid. Stockholm 2001, sid. 204–210. olika processer sker det försök att fastställa tecknet För en djupare inblick i religionslagstiftningen vid ”manlighet” – ett tecken som genom tiderna haft tiden, se Per Dahlman, Kyrka och stat i 1860 års betydelsefixeringar som blivit så allmänt godtagna svenska religionslagstiftning. Skellefteå 2009. att de upplevs som naturliga. Se Marianne Winther 26 Oloph Bexell, Sveriges kyrkohistoria, 7 Folkväckel- Jørgensen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori sens och kyrkoförnyelsens tid. Stockholm 2003, sid. och metod. Lund 2000, särskilt sid. 32–37. 202–210.

62 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” som hade både en stark industrialisering och påpekar också att dessa resultat går stick i stäv en bibehållen kyrkosed vid sekelskiftet, till med 1900-talets övriga undersökningar, vilka exempel Linköping, Lund och Göteborg. Han påvisar tydliga skillnader mellan kvinnor och menar i stället att det var just typen av väckelse mäns religiösa engagemang. Han menar att som hade störst inverkan på kyrksamhetens dessa skillnader inte var synliga under 1800- utveckling i en ort.27 talet och att detta berodde på att kyrkan då Vad som framgår av Bäckströms undersök- hade en samhällsintegrerande och samhällsle- ning är att nattvardsseden i Sundsvall fortfa- gitimerande roll. Bäckström påpekar dock att rande var stark under 1800-talets mitt. Att den kristna traditionsförmedlingen i den privata så var fallet även i resten av landet bekräftas sfären – det vill säga i hemmet – var mer eller i biskoparnas ämbetsberättelser till prästmö- mindre förbehållen kvinnorna. Som förklarings- tena, där de vittnar om oförändrade numerärer faktor till denna feminisering pekar Bäckström i samband med kommunionen. Deltagandet ut indelningen av samhället i en offentlig och en minskade snart drastiskt i Sundsvallsområdet – privat sfär. När denna uppdelning blir verklig- vid 1800-talets mitt besökte 70–80 procent av het i ett samhälle tenderar männens religiösa befolkningen nattvarden minst en gång per år, engagemang att minska.29 att jämföra med 1880 års siffra på 14 procent. Männens minskade religiösa engagemang går Siffrorna från Sundsvall är däremot inte karak- att belysa statistiskt med hjälp av andra forsk- täristiska för hela landet – utvecklingen såg, som ningsresultat. Några exempel ska här nämnas. tidigare påpekats, annorlunda ut i landets olika Börje Bergfeldt visar i sin doktorsavhandling delar. I Härnösands stift, såväl som i Visby och att kvinnorna var överrepresenterade i kommu- Linköping, besökte vid sekelskiftet omkring 15 nionlängderna i flera Stockholmsförsamlingar procent av befolkningen söndagsgudstjänsten, redan under 1700-talet. Andelen kvinnliga och just Medelpad hade Härnösands lägsta nattvardsgäster ökade dessutom i vissa av siffror. De södra stiften – Skara, Växjö, Lund, dessa, till exempel ser vi i Jakob & Johannes Göteborg och Kalmar – hade en något högre församling att kvinnorna utgjorde inte mindre motsvarande siffra vid 25 procent, medan än 70 procent av nattvardsgästerna 1804–1806, Strängnäs, Västerås, Karlstad och Uppsala bara samtidigt som den totala befolkningsmängden uppnådde omkring 10 procent. Trots geogra- inte bestod av mer än 58 procent kvinnor. fiska diskrepanser och oavsett bakomliggande Siffrorna för Ladugårdslands och Kungsholms anledningar kan det konstateras att kyrksam- församlingar är 67 respektive 63 procent. heten i Sverige avtagit åtskilligt från 1800-talets Bergfeldt visar även att en majoritet av dessa mitt fram till sekelskiftet.28 kvinnor ensamma anmälde sig till nattvards- Vidare framgår av Bäckströms studie att det gång, snarare än tillsammans med någon annan var en övergripande förändring som skedde. (i egenskap av pigor, tjänarinnor eller hustrur). Kyrksamheten försvagades i alla led, det var Även i detta avseende sker en markant ökning synligt i alla åldrar bland både kvinnorna och under hela 1700-talet.30 Bergfeldts resultat talar männen. Även om skillnaderna är marginella, alltså för teorin om religionens statistiska femi- var dock nattvardsdeltagandet något högre nisering. Stockholm är ett intressant exempel bland kvinnorna än bland männen. Bäckström

27 Bäckström, 1999, sid. 64–66; Martling, 1961, sid. 34–46. Bäckströms kritik av Martlings teori står att 29 Bäckström, 1999, sid. 68–74, 95–96. finna i Bäckström, 1999, sid. 19–28. 30 Börje Bergfeldt, Den teokratiska statens död. Seku- 28 Bäckström, 1999, sid. 64–74; Martling, 1961, sid. larisering och civilisering i 1700-talets Stockholm. 10 –17. Stockholm 1997, sid. 79–84.

63 kyrkohistorisk årsskrift 2013 eftersom det är där som Kyrkobrödrarörelsen 2004 påbörjades under ledning av historie- kan sägas ha sitt ursprung. professorn Yvonne Maria Werner ett forsk- Intressant i sammanhanget är också Västerås ningsprojekt betitlat Kristen manlighet – en stift, där Kyrkobröderna tidigt skulle nå stora modernitetens paradox. Män och religion i en framgångar. Ernst Enochsson har i sin avhand- nordeuropeisk kontext 1840–1940.32 Projektet ling om Den kyrkliga seden på ett övergripande utgår just från tesen om kristendomens feminise- sätt påvisat den kyrkliga krisen i Västerås stift ring under 1800-talet och anknyter till tidigare i slutet av 1800-talet. Utifrån statistiken däri nämnda teori om sambandet mellan feminisering ser vi med all tydlighet att det var männen som och samhällsindelningen i en privat respektive vände kyrkan ryggen i större utsträckning än offentlig sfär. I det borgerliga samhället ansågs kvinnorna. Under 1880-talet och fram till 1910 religionen höra hemma i den privata sfären, som sjönk antalet nattvardsbesök drastiskt runtom ansågs vara kvinnans naturliga arena. Mannen i stiftet. Exempelvis gick 45 procent av innevå- skulle däremot fungera i offentligheten och narna i Stora Kopparbergs församling till natt- för att göra det på ett rättmätigt sätt var han varden 1880 – att jämföra med 9,1 procent 1890 tvungen att lösa banden med den ”kvinnliga och 1,2 procent 1910. ”Krisen hemsökte”, enligt kristendomen”.33 Enochsson, ”männen mer än kvinnorna”. Han Feminiseringen möttes med olika strategier exemplifierar detta med följande antal kommu- för att befästa kristendomen som en manlig nikanter: religion – den skulle remaskuliniseras. Detta 1890 1900 1910 kunde åstadkommas på flera olika sätt, varav Fellingsbro ett var etablerandet av rörelser som sammanlän- – Män 395 (42%) 68 (41%) 31 (36%) kade kristendomen med kroppsliga och mer var- – Kvinnor 546 (58%) 99 (59%) 56 (64%) dagliga aktiviteter, såsom idrott. Ett annat sätt Leksand var att omkoda vad som ansågs vara traditio- – Män – 326 (33%) 132 (26%) nellt kristna och numera feminina värderingar – Kvinnor – 667 (67%) 377 (74%)31 och karaktäristika till manliga, att återerövra 31 den numera feminina kristendomen. Här växer alltså två strategier fram – vilka krasst kan Nattvardsgång är förstås bara ett av många sammanfattas i att antingen göra kristendomen uttryck för kristen tro, men fungerar som ett manlig eller att göra manligheten kristen.34 gott exempel på hur männen marginaliserades i Som ett led i forskningsprojektet utkom 2009 kyrkliga sammanhang. Utifrån den presenterade historikern Anna Prestjans studie Präst och forskningen kan vi dra slutsatsen att en femini- karl, karl och präst, i vilken hon undersöker sering av den kristna tron ägde rum, åtminstone prästmanlighet under tidigt 1900-tal med fokus rent statistiskt, i flera delar av landet. Något på Erik E:son Hammar (1871–1943). Trots att som bör beaktas i sammanhanget är att denna feminisering inte nödvändigtvis var synlig på 32 För en presentation av detta projekt, se Yvonne Maria Werner, ”Kristen manlighet – en modernitetens alla orter, utan att kyrksamheten under hela paradox. Män och religion i en nordeuropeisk kontext 1800-talet i vissa områden var jämt fördelad 1840–1940”: Historisk tidskrift, 2004:3, sid. 528–534; Werner, 2008; Yvonne Maria Werner, ”Studying mellan män och kvinnor. Denna notering för Christian Masculinity”: Yvonne Maria Werner (red.), oss däremot inte bort från frågan vad det var Christian Masculinity. Men and Religion in Northern th th som låg bakom denna synliga och inte sällan Europe in the 19 and 20 Centuries. Leuven 2011. 33 Werner, 2008, sid. 10. påfallande feminisering? 34 Werner, 2008, sid. 12; Anna Prestjan, Präst och karl, karl och präst. Prästmanlighet i tidigt 1900-tal. Lund 31 Enochsson, 1949, sid. 241. 2009, sid. 32.

64 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

Prestjan i sin bok huvudsakligen redogör för göra kyrkan mer attraktiv för den manliga prästmanlighet är den intressant också ur ett befolkningen. Så skulle ske genom att manliga lekmannaperspektiv, då hon mer övergripande egenskaper premierades i det sociala arbetet, behandlar det sociala arbetet ur ett genusper- såsom aktivitet, handling, förnuft, pragmatism spektiv, ett arbete av vilket Kyrkobröderna – och kraftfullhet. Detta är i sig ett paradoxalt precis som många andra kristna och kyrkliga förhållande, då det sociala arbetet vid denna tid organisationer – var en odiskutabel del. De enda ansågs vara något typiskt kvinnligt. Parallellt svenskkyrkliga organisationer för socialt arbete existerade dock i Sverige, såväl som i Storbri- som Prestjan presenterar är diverse diakonala tannien och Amerika, en syn på de praktiska institutioner samt det sociala utskottet inom och fysiska delarna av det sociala arbetet Allmänna Svenska Prästföreningen, som exis- som något manligt. Trots att domänen alltså terade 1907–1928 och som hade ett minst sagt huvudsakligen var kvinnlig, användes den för begränsat inflytande.35 att remaskulinisera de kyrkliga och kristna Prestjan påpekar i sammanhanget något diskurserna. Prestjan positionerar detta sociala viktigt, nämligen att det sociala arbetet i det arbete som en angelägenhet för lekmännen i svenska samhället fram till 1920-talet byggde den svenska kontexten. Prestjan visar förvisso på privata initiativ, inte sällan baserade på att Erik E:son Hammar var mycket involverad kristna värderingar. Omkring sekelskiftet var i det sociala arbetet, men han kan knappast diskussioner om det sociala arbetet en ständigt sägas vara representativ för prästerskapet vid återkommande punkt på den kyrkliga agendan, tiden.37 Frågan som står obesvarad är alltså om mycket på grund av den kritik som riktats mot och i sådana fall hur dessa frivilliga krafters kyrkan från socialister och andra fritänkare. sociala engagemang, i detta sammanhang De menade att kyrkan hade ignorerat de sociala Kyrkobrödernas, fungerat som en remaskulini- problem som existerade i samhället – en ankla- seringsstrategi. Anna Prestjan lämnar oss med gelse som inte helt stämde överens med verklig- två alternativ till svar på den senare frågan – att heten, även om det fanns krafter inom kyrkan så kunde ske genom att ge arbetet en samhälls- som var kritiska till inblandning i ”Den sociala tillvänd och aktivistisk karaktär eller genom frågan”. En kritik som var grundad i uppfatt- att, vilket var vanligt i den brittiska kontexten, ningen att denna typ av problem skulle hanteras sammankoppla kristendomen med kroppsliga i hushållsståndet. Kyrkliga diskussioner om hur mansideal.38 dessa sociala problem skulle lösas förekom dock Tidigare forskning har påvisat tydliga remas- på flera arenor och många ansåg att engagemang kuliniseringsprocesser i andra delar av Europa i dylika frågor skulle stärka kyrkans position och i Nordamerika. Olaf Blaschke har, inom i samhället – det ökade engagemanget blev ett samma forskningsprojekt som Werner och svar på kritiken.36 Prestjan, påvisat hur en sådan strategi antogs Utan att egentligen närma sig de svenska under tidigt 1900-tal i Tyskland av den katolska förhållandena närmare visar Prestjan hur det tidskriften Männer-Apostolat. Monatsblätter sociala engagemanget fungerade som en remas- für die katolische Männerwelt och något senare kuliniseringsstrategi inom både anglosaxiska även av den protestantiska organisationen och amerikanska kontexter. Den sociala aktivis- Deutsches Evangelisches Männerwerk. Religi- men inom dessa kyrkor skulle inte bara stärka kyrkans position i samhället, utan samtidigt 37 Se Oloph Bexell, recension av ”Präst och karl, karl och präst. Prästmanlighet i tidigt 1900-tal”: Kyrkohisto- 35 Prestjan, 2009, sid. 48–58. risk årsskrift 2011, sid. 326–328. 36 Prestjan, 2009, sid. 48–51. 38 Prestjan, 2009, sid. 42–52.

65 kyrkohistorisk årsskrift 2013 onsvetaren och teologen Evelyn A. Kirkley har håll inte sällan en skepsis gentemot kristna för- påvisat hur det år 1911 skapade Men and Religion eningar, då de upplevdes som ”den yttre formen Forward Movement i USA försökte motverka för en fri församling”. Denna pessimism kunde religionens feminisering genom att intressera dock motverkas genom att föreningen fick stå män för bibelstudier och socialt arbete.39 Tine under prästerlig ledning.42 Van Osselaer har också undersökt katolska konstruktioner av manlighet och kvinnlighet i Belgien under 1800- och 1900-talen.40 Det här visar att Kyrkobröderna inte existerade i ett vakuum, utan att frågan om männens återvän- En ny rörelse föds dande till kyrkan var aktuell i flera andra länder. Kyrkohistorikern Harry Lenhammar har CARL ALM BEREDER VÄGEN definierat lekmannarörelser inom Svenska kyrkan som ”en grupp människor, som inom Innan vi tar oss an studiens huvudsakliga Svenska kyrkans ramar vill utöva en viss religiös uppgift behöver det sammanhang i vilket eller diakonal aktivitet utan att ta avstånd Kyrkobröderna kom att etableras presenteras. från henne”. Han menar också att den måste Detta för oss inledningsvis till Stockholm under förstås som ”en frivillig aktivitet och ytterligare hösten 1892 – en orolig tid som inte sällan bör anges att den inte står under prästerlig förklaras i termer av ”den kyrkliga nöden”. Det ledning”.41 Det var liberalismen som hade gjort hade i huvudstaden, med undantag för Johan- det möjligt för människor att samlas i fören- neskyrkan i Jakobs församling (1890) och gar- ingar, vilket också gällde religiösa sådana. De nisonskyrkan Gustav Adolfskyrkan (1890), inte senare sysslade ofta med skriftspridning och bildats en enda församling eller byggts någon insamlingar av pengar till den yttre missionen. ny kyrka sedan Adolf Fredriks pastorat uppstod Karaktäristiskt nog exemplifieras detta arbete ur S:ta Clara församling nästan 120 år tidigare av Lenhammar med ett tidigt initiativ från en (1773–1774). Under samma period hade Stock- kvinna, nämligen Emelie Petersen (1780–1859), holms befolkning mer än tredubblats – från det mer känd som Mormor på Herrestad, som tidiga 1770-talets dryga 70 000 till omkring 250 ville ge fattiga kvinnor arbetstillfällen. Det var 000 innevånare i slutet av 1892. Sammanlagt sådana initiativ som inspirerade och banade hade denna kvarts miljon människor 31 för- väg för det kristna föreningslivet, i syföreningar samlingspräster tillhanda – det vill säga 8000 och inom Kyrkobröderna, vilka Lenhammar innevånare per präst, vilket var fyra gånger så nämner i förbifarten. Det fanns från kyrkligt många som det nationella genomsnittet.43 Dessa missförhållanden gick inte obemärkta 39 Blaschke, 2008, sid. 36–37; Evelyn A. Kirkley, ”Is förbi – en kunglig kommitté lade fram förslag it Manly to be Christian? The Debate in Victorian and Modern America”: Stephen B. Boyd et al. (red.), om att Stockholms största församlingar skulle Redeeming Men. Religion and Masculinities. Lou- delas, att fem nya kyrkor skulle byggas och att isville 1996, sid. 80–88. Se även Fred B. Smith, A Man’s Religion, New York 1913; L. Dean Allen, Rise ytterligare 18 präster skulle anställas. Samtliga Up,O Men of God. The ‘Men and Religion Forward kyrkostämmor ställde sig däremot kritiska till Movement’ and the ‘Promise Keepers’. Macon 2002. 40 Tine Van Osselaer, The Pious Sex. Catholic Construc- tions of Masculinity and Femininity in Belgium c. 42 Lenhammar, 1990, sid. 91–95. 1800–1940. Leuven 2009, särskilt sid. 208–230. 43 Erik Timelin, Lekmannagärning i Sveriges kyrka. 41 Harry Lenhammar, ”Lekmannarörelser i Svenska Kyrko­bröderna 1918–1938. Stockholm 1938, sid. 1–2; kyrkan – innehåll och form i historiskt perspektiv”: Erik Timelin, ”Ur Kyrkobrödernas historia”: Tuve Med engagemang och medansvar. En bok om lekman- Fredrikson (red.), Kyrkobröderna. Programskrift naskapet i Svenska kyrkan. Stockholm 1990, sid. 81. jämte kort orientering. Falun 1943, sid. 11.

66 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” förslaget och det röstades ned med stora majo- både norska och danska talare.47 Samlingen riteter den 10 oktober 1892. Detta gällde även 1901 var en milstolpe i kyrkans historia, då Östermalmsförsamlingen Hedvig Eleonora, det var det första fria kyrkliga mötet i landets som vid tiden var stadens största. Närvarande historia till vilket både präster och lekmän var när beslutet togs i den senare var rotemannen inbjudna.48 Inspiration till sitt arbete hade säll- Carl Alm (1861–1928), som blev upprörd över skapet funnit i Danmark, bland annat genom beslutet.44 När han var på väg hem från stämman den danska frivillighetsrörelsen Københavns träffade han Elis Schröderheim (1863–1937), Kirkesag. Även Henry Ussings (1855–1943) bok som var präst i Hedvig Eleonora församling. Kirkens Arbejde i de store Byer gjorde djupa Schröderheim var inte mindre besviken än intryck på Carl Alm.49 15 år efter att Alm och Alm, och tillsammans kom de fram till att den Schröderheim fått det dystra beskedet från kyr- kyrkliga organisationen behövde stärkas med kostämman hade, trots kritik mot Sällskapet, hjälp av frivilliga krafter.45 Tillsammans bildade fyra nya kyrkor byggts och lika många präster de 1893 Föreningen för väckande af kristligt var anställda av sällskapet. Med deras hjälp församlingslif på kyrklig grund, som 1896 blev hade opinionen vänt – kyrkostämmorna röstade Sällskapet för främjande av kyrklig själavård i nu igenom församlingsdelningar och prästkåren huvudstaden.46 förstärktes.50 Sällskapet ämnade anställa präster, vilka Carl Alm och hans medarbetare ansåg sitt skulle ha sina tjänster i de stora församling- uppdrag fullbordat och sällskapet tog 1907 arnas utkanter och där återuppväcka intresset beslutet att ändra riktning. Det nya målet var för kyrkan. Därtill skulle nya gudstjänstlokaler att bli en rikstäckande organisation för frivil- uppföras och befolkningens intresse för kyrkan ligt församlingsarbete i form av inre mission.51 återuppväckas. I denna strävan höll sällskapet Under hösten följande år bildades för detta ett antal konferenser mellan 1901–1907 med syfte Församlingsbyrån med den blivande biskopen Ernst Lönegren (1862–1937) som 44 Carl Alm, vars morbror var hovpredikanten Carl Henrik Bergman (1828–1909), hade planer på att bli ordförande. Att en privat sammanslutning präst, men avslutade sina teologistudier i Uppsala på skulle vara ansvarig för det frivilliga arbetet grund av sviktande hälsa och började i stället arbeta som roteman runtom i huvudstaden. I Uppsala hade inom kyrkan var ett dilemma som fortfarande han varit aktiv i Brödrakretsen av yngre studerande, mötte motstånd bland några av kyrkans repre- där han tillsammans med bland andra Mikael Posse (1857–1887) och Natanael Beskow (1865–1953) disku- sentanter. Biskopen i Västerås, Nils Lövgren terat hur kyrkans ställning kunde förbättras i städerna. (1852–1920), svarade genom att lägga fram en Han var alltså sedan länge engagerad i frågan som dis- kuterades vid stämman i Hedvig Eleonoras församling, motion vid 1908 års kyrkomöte om att bilda vilket förklarar hans reaktion (Lars Ridderstedt, 100 Svenska kyrkans diakonistyrelse, vilken skulle kyrkor på hundra år. Kyrkfrämjandet och kyrkobyg- gandet i Stockholmsregionen 1890–1990. Stockholm 1993, sid. 15). 47 Vid den sista konferensen 1907 närvarade huvudsak- 45 Frivilligt avser här inte motsatsen till nödvändigt, det ligen svenskar på grund av 1905 års unionsupplösning här var utan tvekan ett arbete som ansågs som ett måste (Rodhe, 1930, sid. 342). för kyrkan – frivilligt betyder här snarare ”ett arbete 48 Rodhe, 1930, sid. 339–340. i kyrkoförsamlingen som inte var påbjudet i lag och förordning” (Oloph Bexell, ”Det Sverige de mötte”: 49 Henry Ussing, Kirkens Arbejde i de store Byer med Rolf Larsson (red.), Med Jesus fram. Uppsala kyrkliga særligt Henblik paa den kirkelige Nød i Kjøbenhavn. frivilligkår – arvet, nuet och framtiden. Skellefteå Köpenhamn 1897. 2010, sid. 29). 50 Timelin, 1938, sid. 2–3; Rodhe, 1930, sid. 69–72, 46 Bexell, 2003, sid. 214–215; Timelin, 1938, sid. 2; 339–340. Edvard Rodhe, Svenska kyrkan omkring sekelskiftet. 51 Vid tiden uppfattades inre mission av vissa vara något Stockholm 1930, sid. 67–72. För en presentation av okyrkligt, varför detta var en term som undveks i sam- Sällskapets tidiga verksamhet hänvisas till Anna Alm, manhanget, och i stället talades det om ”arbetet för en På storstadens gränsmarker. Frivilligt kyrkligt arbete verksammare församlingsvård och ett rikare försam- 1893–1918. Stockholm 1918. lingsliv” (Rodhe, 1930, sid. 344).

67 kyrkohistorisk årsskrift 2013 ha samma funktioner som Församlingsbyrån. av Henry Ussings tidigare nämnda bok om den Diakonistyrelsen inrättades i februari 1910 med danska kyrkans arbete, en bok som i hög grad Lönegren som en av ledamöterna och den 1 juni inspirerade Alm i hans arbete.54 samma år uppgick Församlingsbyråns ledning i Sällskapet för kyrklig själavård, med Alm Svenska kyrkans diakonistyrelse.52 i spetsen, gav däremot inte upp sin kamp om Inrättandet av Diakonistyrelsen mottogs med att säkra lekmännens plats i den kyrkliga viss skepsis från medlemmarna i Sällskapet organisationen. I stort sett samtidigt som kyr- för kyrklig själavård. Enligt protokollet sade komötet behandlade motionen om införandet ”en af dessa lekmän” i anslutning till styrel- av diakonistyrelsen kallade Alm till möte den sens tillkomst, att ”kyrkliga lekmannakrafter 14 oktober 1908, för att ”rådgöra om möjlighe- med något afgjordt kristligt sinnelag komma ten af en sammanslutning med syfte att väcka säkerligen icke att framlockas, få icke tillförlig lekmännens ansvarskänsla för Guds rike inom uppmuntran och komma sålunda ej heller till landet och så organiserad, att svenska kyrkans användning genom högkyrkliga institutio- lekmän kunde känna den vara deras andliga ner, om än dessa till att börja med ha aldrig hem”. De närvarande ansåg att både möjlighe- så mycket af nykyrkligt intresse med sig”.53 terna för och behovet av skapandet av en sådan Meningsskiljaktigheterna är tydliga och denne organisation fanns och ett förslag till stadgar anonyme lekman ansåg uppenbarligen att för Lekmannaförbundet godkändes. Det fanns Församlingsbyrån var ett bättre alternativ än inledningsvis tankar om att enkom lekmän – Lövgrens lösning. ”manliga, frivilliga missionsarbetare” – skulle Det kan utan förbehåll sägas att Lövgren kunna bli medlemmar. Stadgarna fastslog och Alm kämpade för samma sak, ett utökat däremot att förbundet skulle vara öppet också frivilligt arbete för kyrkans sak. Den förre för kvinnor, präster och även andra likasin- ville uppnå detta mål inom kyrkans officiella nade organisationer. Lekmannaförbundet blev ramar och den senare på privat väg. Att dessa kortlivat – bara ett ytterligare möte hölls och två delade samma mål kan synliggöras med där kom de församlade gemensamt fram till att ett illustrativt exempel, nämligen att Lövgren lägga ned verksamheten på grund av bristande skrev förordet till den svenska översättningen personliga krafter.55 Sällskapet fortsatte alltjämt sitt arbete, nu

52 Rodhe, 1930, sid. 344–345, 357–365. Ernst Lönegren i linje med den uppgift som det i initialskedet var under stora delar av sitt i kyrkan verksamma liv en ämnade hantera. Det var i samband med detta ivrig förespråkare för ett ökat lekmannaarbete. 1899 blev han företrädare för Svenska diakonissanstalten arbete, som Carl Alm i maj 1917 återupplivade och 1912 etablerade han Vårsta diakonissanstalt tanken om att etablera en lekmannaorganisa- (Gunnar Wikmark, ”Lönegren, Ernst Frithiof”: Svenskt biografiskt lexikon, 24. Stockholm 1984, tion. Bakgrunden till detta beslut var att Säll- sid. 547–553). För en utförlig presentation, se Gunnar skapets ordförande, komminister Sven Nilson Wikmark, Ernst Lönegren. Församlingspräst, dia- koniledare, biskop. Stockholm 1964. Nils Lövgren (1859–1923), tillsammans med pastor John ivrade, precis som Lönegren, för ett större lekmanna- Lagerkranz (1875–1954) beslutade att Enskede engagemang i kyrkan (Harry Nyberg, ”Lövgren, Nils”: Svenskt biografiskt lexikon, 24. Stockholm 1984, sid. kyrka skulle överlåtas till Brännkyrka försam- 617–621). För vidare presentationer, se Harry Nyberg, ling. Enskede kyrka hade byggts med frivilliga Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i kyrkokris. En studie i Nils Lövgrens utveckling 1852–1896/98. Uppsala 1975, respektive Åke Sjöqvist, Lärare, präst 54 Rodhe, 1930, sid. 72–75. Ussings bok översattes till och diakonipionjär. En studie i biskop Nils Lövgrens svenska av kyrkoherden och riksdagsmannen Ernst insatser i svenskt kyrkoliv. Stockholm 1989. Klefbeck (1866–1950). 53 Inledande berättelse om Kyrkobrödernas tillkomsthis- 55 Inledande berättelse om Kyrkobrödernas tillkomsthis- toria, sid. 2–3: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: toria, sid. 3–7: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA. 1, RA.

68 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” medel på Sällskapets initiativ och att den skulle inledde med att berätta varför de ”anordnat gå upp i Brännkyrka församling ansågs av Carl detta möte enbart för män”:

Alm vara ett stort nederlag, då Brännkyrkas Huru är nu läget bland oss män? Vi vilja koncentrera oss ”hufvudkyrka under högmässogudstjänsten på uppgifter, som gifva resultat. Det kan ej förnekas, att i våra dagar ett rastlöst energifyllt arbete pågår inom vårt besökes af några få personer”. Överenskom- samhälles alla lager. Inom ämbetsverken, icke minst de cen- melsen fick Alm att ställa sig mycket kritisk till trala, arbetas det med kraft och fart. Hvilken energi lägger den förening han några decennier tidigare varit ej köpmannen i dagen, att under dessa spekulationens dagar inhösta största möjliga vinster. Jordbrukets utveckling och med och grundat. Han skriver bland annat att afkastning gå framåt med stormsteg. Våra industrimän för- ”de aktivt intresserade lekmännen icke hafva dubbla arbetsresultatet och vinsten genom en i minsta detalj att vänta något av detsamma [Sällskapet för genomförd utveckling af fabriksorganisationen. Men nu fråga vi: Lägga vi män i dagen samma energi, samma ifver, 56 kyrklig själavård]”. Den gamla planen om att när det gäller de eviga verkligheterna? Huru fångar ej detta upprätta ett lekmannaförbund sattes i verket då jordiska hela vår varelse söckendag och söndag. Ja, huru ofta Alm tappat förtroendet för Sällskapet. gifva vi oss ej ens tid att söka Gud och höra hans ord ens om söndagarne. Huru ser det ut i kyrkan, när vi någon gång Carl Alm kallade till ett nytt möte, beslutsam komma dit. Hvar äro männen? I bästa fall sitta der kvin- om att planen skulle bli verklighet, och den 6 norna bänk efter bänk, lyssnande till det eviga lifvets ord. november 1917 bildas Svenska kyrkans lekman- Är icke kristendomen något för männen? […] Gud vare lof, att våra själar äro lika dyrbara som kvinnornas. Och vi män naförbund, även om förbundet inte skulle ”träda höra ock Guds rike till. i verksamhet förrän ett större antal personer antecknat sig som medlemmar”. Stadgarna var, Så komma vi till den frågan: Hvilka uppgifter hafva vi män i arbetet för Guds rike. Finnes ej der utrymme för den varmt sånär som på några smärre justeringar, identiska intresserade och ansvarskännande lekmannen, den i prak- med de som antagits vid bildandet av Lekman- tiska ting förfarne? […] Må ansvarskänslan hos oss lekmän naförbundet 1908 – både kvinnor och präster bli så stark, att vi sätta in vårt lif för Guds rike i allt vidare kretsar. […] Må vi lekmän, alla som här äro församlade, vi var, åtminstone formellt sett, fortsatt välkomna som känna nöden och se de oändliga uppgifterna i all kärlek som medlemmar.57 Det var dock tydligt att och ödmjukhet taga upp gärningen.59 förbundet riktade sig just mot lekmän, i ordets Vi ska ha klart för oss att dessa ord yttrades egentliga betydelse – något som inledningsvis ett halvår innan Kyrkobrödrarörelsen skapades. blev synligt av att enkom icke-prästvigda män Stadgarna för förbundet sade fortfarande att upptog samtliga styrelseposter. Att så var fallet ”varje man och kvinna” kunde bli medlem – en blev ännu tydligare när Svenska kyrkans lek- utsaga som alltså saknade förankring i verklig- mannaförbund arrangerade sitt första offentliga heten redan innan förbundet rent formellt blev framträdande den 29 april – dagen efter firandet könssegregerat. Alm lyfter upp den bristande av Sällskapet för kyrklig själavårds 25-årsjubi- kyrksamheten hos folket i allmänhet och hos 58 leum – ett möte ”afsedt för män”. Ämnet för männen i synnerhet och manar till ett ökat dagen var ”Männens uppgifter i arbetet för engagemang från de senares sida. Här får de Guds rike” och som talare var också represen- profitdrivande yrkeskrafterna föregå med tanter från Danmark och Norge inbjudna. Alm gott exempel. Utan att explicit kritisera dessa institutioner visar Alm med flera exempel 56 Inledande berättelse om Kyrkobrödernas tillkomsthis- och metaforer hur de ”eviga verkligheterna” toria, sid. 7: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA. försummas av männen i samhället på grund av 57 Jämför Inledande berättelse om Kyrkobrödernas felaktiga prioriteringar. Idealen och arbetsviljan tillkomsthistoria, sid. 4–6: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA och Interimsstadgar för Kyrkobrö- 59 Inledande berättelse om Kyrkobrödernas tillkomsthis- derna, Svenska Kyrkans Lekmanna-förbund: SKLA, A toria, sid. 8–11: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1: 1, RA. 1, RA. Ord som är understrykta i citatet har här kursi- 58 Inbjudan till ”föredrag och diskussion för lekmän”: verats, samtliga kursiveringar hädanefter är överförda SKLA, A 1: 1, RA. från materialet som citeras om inte annat anges.

69 kyrkohistorisk årsskrift 2013 som finns hos männen i egenskap av tjänstemän, Parallellt med Alms engagemang för köpmän och arbetare måste överföras även till lekmännen i Stockholm verkade ett dylikt männen i egenskap av församlingsmedlemmar. intresse också i Uppsala – där med Manfred Alm konstruerar även ett kristet manlighetsi- Björkquist (1884–1985) i spetsen.61 Björkquists deal i sitt inledande tal – män vill se resultat, arbete yttrade sig inte på samma sätt som i ska vara energirika, ansvarsfulla, begåvade Stockholm, men när han startade Hampnäs i det praktiska arbetet och stå i centrum för folkhögskola 1910 och när ungdomskorstågen samhällets utveckling. Samtidigt ska männen hade blivit verklighet året innan, så var det vara kärleksfulla, ödmjuka och intresserade av lekmännen som stod i centrum. Genom folk- andliga frågor – egenskaper som enligt talaren högskolan skulle bland annat följande fråga inte går stick i stäv med tidigare nämnda ideal. besvaras: ”Huru skola lekmännen få intresse för Alm förenar alltså det som i en borgerlig kontext det kyrkliga arbetet, få förståelse för kyrkans sågs som manligt, det praktiska och moderna, egendomliga uppgifter och svårigheter i denna med traditionellt kristna egenskaper, vilka tid?”. 62 Vad anbekommer de unga korsfararna, kommit att ses som feminina, såsom ödmjukhet så var de allra flesta just lekmän, även om det och ömhet. För att tala med Olaf Blaschkes också fanns ett fåtal prästvigda. Korstågen ord omkodas egenskaper som ansågs feminina pågick i detta skede bara ett par år, men den till något manligt – allmänkristna dygder som frivilliga lekmannagärningen fick när de första kärleksfullhet och ödmjukhet presenteras som korsfararna återvände till Uppsala en ytterligare naturliga inslag i den kristna manligheten. plats i Kyrkliga frivilligkåren, som bildades den Skepsis gentemot Alms arbete skulle komma 26 augusti 1909. Bakom den Kyrkliga frivilligkå- upp redan under samma möte. Efter föredragen rens bildande stod ungkyrklighetens pionjärer – begärde Axel Lutteman (1880–1920), Oscar Manfred Björkquist, Einar Billing (1871–1939) Mannström (1875–1938) och Enar Sahlin och J. A. Eklund (1863–1945). Deras kända (1862–1950) ”upplysning om hvilka personer, som slagord – ”Sveriges folk, ett Guds folk” – var stodo bakom detta svenska kyrkans lekmanna- ett ledande motto.63 Snart skulle det komma att förbund”. Det framgår tydligt att Alm uppfattade detta inlägg som störande och att det försämrade Svensk biografiskt lexikon, 31. Stockholm 2002, sid. 263–264). stämningen efter de uppskattade föredragen. 61 Björkquist var en av ungkyrkorörelsens frontfigurer Deras fråga hade lyfts för att kritisera förbundet och har därtill haft ledande positioner i flera kyrkliga och ifrågasätta dess existens.60 organisationer, bland annat Svenska kyrkans diakoni- styrelse. 1942 blev han Stockholms stifts förste biskop (Torbjörn Aronson, ”Manfred Björkquist. Ungkyr- 60 Inledande berättelse om Kyrkobrödernas tillkomst- korörelsens ledare, Sigtunastiftelsens grundare och historia, sid. 12–13: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, Stockholms stifts förste biskop”: Vivi-Ann Grönqvist A 1: 1, RA. Axel Lutteman var i stor grad influerad (red.), Manfred Björkquist. Visionär och kyrkoledare. av den ungkyrkliga rörelsen i Uppsala. Han var sedan Skellefteå 2008). Björkquist blev präst relativt sent i 1917 förste sekreterare i Svenska kyrkans diakonisty- livet och hade under hela sin ungdom riktet inställt relse (Gunnar Wallin, ”Lutteman, Axel Hugo Isidor”: på att bli missionär. Han ville inte bli präst, ”icke på Svenskt biografiskt lexikon, 24. Stockholm 1984, sid. grund av någon undervärdering av prästkallet, men 416–418). För mer information hänvisas till Ester främst på grund av den alltmer klarnande insikten, Lutteman, Axel Lutteman. Korsfarare och präst. att om kyrkan skulle kunna fylla sin kallelse, måste Minnen, anteckningar och brev. Stockholm 1933. den i en helt annan omfattning bli en lekmannakyrka” Oscar Mannström, som prästvigdes 1919, spelade (Manfred Björkquist, Herdabrev till Stockholms stift. en central roll i den svenska nykterhetsrörelsen och Uppsala 1942, sid. 32–33). Se även Torbjörn Aronson, var bland annat sekreterare i Svenska sällskapet för Den unge Manfred Björkquist. Hur en vision av kris- nykterhet och folkuppfostran (Vem är det? Svensk tendomens möte med kultur och samhälle växer fram. biografisk handbok 1937. Stockholm 1936, sid. 567). Uppsala 2008. Enar Sahlin är huvudsakligen känd som pedagog och politiker, men var också kyrkligt aktiv, bland annat 62 Timelin, 1938, sid. 21. inom Svenska kyrkans diakonistyrelses utskott för 63 För en presentation av Kyrkliga frivilligkårens verk- ungdomsverksamhet (Lars-Olof Skoglund, ”Sahlin”: samhet i Uppsala, se Rolf Larsson (red.), Med Jesus

70 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” bildas frivilligkårer också i Lund, Stockholm skulle vara organisationens främsta uppgift, och Göteborg. Åtta år senare sammanföll invig- utan att även andra uppgifter skulle prioriteras ningen av Sigtunastiftelsens folkhögskola, där minst lika högt.66 Björkquist tillsatts som rektor, med bildandet av I brevet föreslog Söderblom att berörda parter Svenska kyrkans lekmannaförbund.64 Det var skulle samlas för att diskutera förbundets tydligt att inte bara stockholmarna var måna framtid, ett möte som hölls i S:ta Claras kyrko- om att engagera lekmännen i kyrkan. rådssal den 10 oktober 1918. Detta möte förbe- redde Söderblom med ett möte i ärkebiskopsgår- KYRKOBRÖDERNA BILDAS den den 30 september, där han tillsammans med bland andra Björkquist, Mannström, Lutteman I sin strävan att inte stöta sig med kyrkan hade och Torsten Bohlin (1889–1950) diskuterade Carl Alm och hans medarbetare i Svenska vilka uppgifter lekmannaförbundet skulle ha.67 kyrkans lekmannaförbund satt upp planer för Den verksamhet som förespråkades var: ett möte med ärkebiskop Nathan Söderblom arbete i den kyrkliga scout- och ungdomsrörelsen; arbete i (1866–1931). Mötet blev snart verklighet och barna- och fattigvårdens tjänst av personlig natur; arbete i Söderblom visade initialt sitt stora intresse kommunala nämnder och liknande uppgifter till det krist- liga kärleksbudets kraftiga hävdande; representantskap i för förbundets verksamhet och hade flera råd nykterhets-, föreläsnings-, freds-, idrotts- och fosterländska att ge – bland annat att förbundet skulle byta föreningar till hävdande av kristliga synpunkter; ombudskap namn till det manligt kodade Kyrkoarmén, för bevakande av de kristliga intressena i pressen, boksprid- ning, studiecirkelverksamhet o.s.v.68 efter brittiska Church Army. I samband med detta möte utlovade ärkebiskopen på Lekman- Som synes var det utåtriktat arbete som naförbundets begäran att hålla ett föredrag i föreslogs, men ”den väsentliga uppgiften” Engelbrektskyrkan den 29 september 1918. Till var dels en inre sådan, nämligen ”kristlig föredraget tog förbundets styrelse vid en sam- brödragemenskap till det inre livets växt och mankomst den 12 augusti beslutet att bjuda in mognad”, dels fler yttre, i form av ”arbete för både kvinnor och män, men fokus skulle ligga religiös väckelseverksamhet, utövad av kyrkliga på ”att få mötet besökt af män”.65 lekmän samt för den yttre missionen och för Söderblom lystrade däremot inte bara till Sigtunastiftelsen”.69 Lekmannapredikan fick förespråkarna utan tog även del av oppositio- inte något utrymme bland förslagen ovan, helt i nens åsikter och tankar. Bland andra Oscar linje med Nathan Söderbloms tidigare nämnda Mannström, som kom att bli en av de första kyr- brev till Carl Alm. Vi ser i det föreslagna arbetet kobröderna, höjde ett varningens finger. Han prov på det Blaschke kallar instrumentalisering var övertygad om att förbundet stred för en god av manlighet i den kristna diskursen. Männen sak, men att det inte hade några förutsättningar skulle vara aktiva i offentligheten med sysslor att fullfölja sina planer. Kanske var det med som ansågs vara traditionellt manliga. Genom denna varning i beaktning som Söderblom i ett brev till Alm skrev att det planerade föredraget 66 Timelin, 1938, sid. 32–34. 67 Bohlin blev 1934 biskop i Härnösand och innehade måste skjutas upp på grund av oklarheter i för- bland annat positionen som ordförande i KFUM:s bundets stadgar, vilka måste diskuteras vidare. riksförbund (Vem är det? Svensk biografisk handbok 1949. Stockholm 1948, sid. 128). För en utförligare Exempelvis ville inte ärkebiskopen att predikan presentation, se Mikael Lindfelt, Teologi och kristen humanism. Ett perspektiv på Torsten Bohlins teolo- fram. Uppsala kyrkliga frivilligkår – arvet, nuet och giska tänkande. Åbo 1996. framtiden. Skellefteå 2010. 68 Protokoll 30.9.18: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 64 Timelin, 1938, sid. 19–24. 1: 1, RA. 65 Protokoll 12.8.18: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 69 Protokoll 30.9.18: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA. 1: 1, RA.

71 kyrkohistorisk årsskrift 2013 att placera kristendomen i den offentliga sfären Nästa möte skedde på den dag som förbundet – i politiken, tidningarna och idrotten – gjordes begynte sitt arbete under nya former – Kyrko- aktiva försök till remaskulinisering. brödernas födelsedag – den 22 oktober 1918. Vid mötet förespråkades också ett aktivt Närvarande i ärkebiskopsgården denna höstdag arbete för Sigtunastiftelsen och planen att var, förutom ärkebiskop Söderblom själv, förflytta arbetets centrum från Stockholm Alm, Krafft, Westrell och bokbindaren David hade satts i rullning. Stiftelsen hade sina Hultström (1877–1954) från Stockholmslägret rötter i ungkyrkorörelsen och kan ses som ett samt Björkquist, Bohlin och Mannström från Svenska kyrkans svar på det moderna samhäl- Uppsala-Sigtuna. Inledningsvis togs under lets utmaningar. Genom att föra dialoger skulle sammanträdet en gemensam interimsstadga stiftelsen verka för vad Björkquist kallade en ny fram, baserad på lekmannaförbundets tidigare kristen enhetskultur – sekulariseringen skulle stadgar respektive grunderna för lekmannaar- bekämpas, annars skulle hela kulturen och det betet som lagts fram vid mötet i Uppsala den västerländska samhället upplösas. Sigtunastif- 30 september. Tiden var sedan inne att namnge telsen är med andra ord ett tydligt exempel på den nya gemenskapen. Diskussioner fördes vad Hartmut Lehmann kallar kyrklig mobilise- inledningsvis kring Sigtunabröderna, men det ring.70 slutgiltiga namnet blev som bekant Kyrkobrö- Väl samlade den 10 oktober 1918 uppgick derna, Svenska kyrkans lekmannaförbund.72 Stockholms- respektive Uppsalalägret i en En interimsstyrelse utsågs med redan nämnda enhetlig samförståndskommitté med ärkebis- Uppsalatrio som ledamöter under Söderblom kopen som ordförande och tre ledamöter från som ordförande. Interimsstadgarna fastslogs vardera stad. Förutom Alm representerades och skulle gälla till dess ett första general- Stockholm av köpmannen Detlof Westrell konvent kunde hållas, sedan avslutades mötet (1883–1955) och postmästaren P. J. Krafft ”med bön av H.H. Ärkebiskopen, varpå de (1861–1931) medan Uppsala hade tre uppenbara närvarande fattade varandras händer bildande namn i Björkquist, Bohlin och Mannström. De en sluten kedja till sinnebild av det brödraskap, frågor som denna kommitté diskuterade ger en den upprättade organisationen bör utgöra”.73 fingervisning om den mångfald som fanns inom Bara en knapp månad senare, den 15 november, förbundet redan i initialskedet. Det går att uppgick Lekmannaförbundet i organisationen urskönja såväl hög- som lågkyrkliga idéer när och tillsatte Alm, Hultström och Thure Israels- de närvarande framhöll: son (1885–1952) i dess styrelse.74

kyrkans plikt att framför allt tänka på dem, som ej nås av Att sammanträdena och de diskussioner som de frikyrkliga; behovet av upplysning för menige man om förts där ledde till förändring blir tydligt om vi högmässoordningens innebörd; önskvärdheten av en insti- ser till de nya interimsstadgar som fastslogs 1918 tution för utbildande av lekmannapredikanter; vikten av propaganda för större pietet ifråga om kyrkliga ting, låt vara och kom att gälla fram till det andra generalkon- utvärtes sådana; att predikningarna bli kortare, liturgin ventet den 6 maj 1922. Till exempel tilläts lek- rikare; att samarbete med frikyrkliga anknytes; att man klart inser nödvändigheten av ett universellt samarbete; att mannapredikan även om det inte förespråkades prästernas utbildning blir mer praktisk, o.s.v.71 rent explicit, då det i §3.b står att förbundet ska ”främja därtill skickade lekmäns deltagande i

70 Elisabeth Christiansson & Tomas Fransson, ”Kristen enhetskultur på modernitetens villkor. Visionen bakom 72 O. Mannström t. N. Söderblom, 9.10.18: NSS, Brev Sigtunastiftelsen vid tiden för dess grundande”: Anne- från Oscar Mannström, UUB. Louise Eriksson (red.), På spaning… Från Svenska 73 Protokoll 22.10.18: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, kyrkans forskardagar 2007. Stockholm 2008. A 1: 1, RA. 71 Protokoll 10.10.18: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, 74 Protokoll 15.11.18: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA. A 1: 1, RA.

72 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” evangeliskt väckande och fostrande arbete till att förbundet är ”en sammanslutning [...] av vårt folks religiösa och sedliga förnyelse”.75 Vad män, tillhörande svenska kyrkan”.80 som däremot blev tydligt var att stadgarna nu Medlemmarna skulle alltså vara icke- lade betydligt större vikt vid andra ansvarsom- prästvigda män, som var intresserade av att råden. arbeta i kyrkans tjänst. Redan i samband med En annan ändring var det nya förhållandet till en sammanslutning den 23 januari 1919 togs kyrkan, vilket skisserades redan i samband med dock beslutet att trycka upp 500 exemplar av årsmötet 1919.76 1908 års Lekmannaförbund stadgarna, då med tillägget i §4 att som ”råd- hade ett förhållandevis passivt samarbete med givande och stödjande medlem må församlings- kyrkan, men i de nya stadgarna blev en tätare präst kunna kallas”.81 I en not till interimsstad- kollaboration fastställd. Inte bara var ärkebis- garna framgår det att detta tillägg gjorts på Carl kopen enligt interimsstadgarna generalkonven- Alms inititiv.82 Redan i det initiala skedet fanns tets självskrivne ordförande, utan förbundet ska således medlemmar som var prästvigda – vilka ”såväl i de enskilda församlingarna som i sina däremot inte hade ledande eller beslutsfattande större förband [...] arbeta i bästa samförstånd poster. Denna ordning var däremot inte verklig- med vederbörande prästerskap”. Både biskopar het i alla landets kårer, då vi i årsberättelsen för och kontraktsprostar skulle därtill hållas väl 1923–24 kan läsa: informerade om vilka som representerade stiftet Den synbarligen mycket livaktiga nya kåren i Sala företar och kontraktet i kårer och vid årssammankoms- vissa organisatoriska särdrag. Kårens sekreterare och dri- vande kraft är församlingens komminister, således präst i ter.77 prästerlig tjänsteutövning. Liknande är förhållandet med Enligt interimsstadgarna kunde ”varje lekman den ena kåren i Hedvig Eleonora i Stockholm, som till ledare [...] som gillar förbundets grundsatser och har församlingens komminister.83 ändamål” bli medlem.78 Kvinnor var således inte explicit förbjudna tillträde till organisationen. VARFÖR ETT FÖRBUND FÖR MÄN? Förbudet var likväl som vi redan sett en realitet, vilken underströks återigen vid årsmötet 1919 Målet med att bilda ett lekmannaförbund för då Torsten Bohlin lade fram ett förslag som före- enbart män var kort och gott att på nytt engagera språkade kvinnors rätt till medlemskap. Bohlin den manliga befolkningen i kyrkan – en grupp menade att det var en lösning för att samarbetet som vi sett på olika vis tagit avstånd från tra- med Diakonistyrelsens olika diakoniråd skulle ditionellt fromhetsliv. Vi ska kort dröja vid fungera smärtfritt. Enligt protokollet möttes beslutet att vända sig till männen, för att se hur förslaget av ”enhälligt motstånd” – varför det tog sig uttryck och motiverades i kretsarna framgår inte, men den homosociala karaktären kring förbundet. Först ska dock nämnas att ansågs vara en självklarhet.79 Det var först i könssegregation inte var något ovanligt i Sverige stadgarna som antogs 1922 som Kyrkobröderna kring sekelskiftet.84 Listan kan göras lång bara blev formellt könssegregerat, i vilka det framgår 80 Stadgar för Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekman- 75 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans naförbund, 1922: SKLA, E 1: 1, RA. Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. 81 Protokoll 23.1.19: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 76 Protokoll 22–23.11.19: Protokollsbok 1918–1932, 1: 1, RA. SKLA, A 1: 1, RA. 82 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans 77 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. 83 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under 78 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. 84 För en diskussion om könssegregation respektive 79 Protokoll 22–23.11.19: Protokollsbok 1918–1932, könsintegration i en svensk kontext, se Elin Malmer SKLA, A 1: 1, RA. & Erik Sidenvall, ”Christian Manliness for Women?

73 kyrkohistorisk årsskrift 2013 när det kommer till kristna rörelser som riktade finns däremot flera exempel. I ett cirkulär om sig antingen till enkom män eller till enkom Kyrkobröderna som spreds flitigt under 1920- kvinnor. Välbekanta i dessa sammanhang talet skriver generalsekreterare K. G. Fellenius är förstås KFUM respektive KFUK, men det (1882–1939), till yrket taxeringskommisarie, fanns otaliga andra, till exempel Ersta diako- att ”de svenska kvinnornas stora berömmelse nissanstalt, Samariterhemmet i Uppsala, Vårsta har sedan flera årtionden varit, icke blott att de diakonissanstalt, Svenska diakonsällskapet, fyllt våra tempel, utan även att de med varma Sveriges kvinnliga studerande ungdomens hjärtan och kristet offersinne funnit sin speciella kristliga förbund, Föreningen kvinnliga mis- uppgift i missionens stora gärning”. Efter att ha sionsarbetare, Scoutrörelsen och så vidare.85 De prisat kvinnornas insats, fortsätter han med att arbetsuppgifter som Kyrkobröderna upplevde påpeka vikten av som viktiga kunde inte bara utföras av män, att söka samla alla goda krafter till ett kärleksfullt arbete för församlingsfrågan var som vi sett ett allmänt de uppgifter i andligt avseende vår svenska kyrka allt sedan reformationen haft. På så sätt har hos många av vår kyrkas problem som sträckte sig bortom genus. Därför lekmän allt starkare vuxit fram en önskan, att männen måtte kan förbundets uppgift förklaras som tudelad ge något av den kraft och energi, som i så många övriga avse- – dels att engagera lekfolk i kyrkan och dels att enden kommit till uttryck i vårt land.88 engagera männen i kyrkan. Två uppgifter som Männen ansågs alltså ha mycket att bidra med, enligt förbundet hade en självklar koppling till som gick förlorat när de vände sig bort från varandra. kyrkan. Det var däremot inte bara det kyrkliga I ett brev till Carl Alm berättar Sam. Stadener frivilligarbetet som var viktigt, utan förbundet (1872–1937) om sitt intresse för Kyrkobröderna. kämpade även för att ”draga männen till natt- Han beskriver hur lekmannabehovet är stort och vardsbordet”, vilket ansågs vara ”en stor uppgift fortsätter: ”Två delar av lekmannaförsamlingen just i våra dagar”.89 äro i någon mån härutinnan nu tillgodosedda: Vi ser ett liknande angreppssätt hos läkaren ungdomen och kvinnorna. Männen återstå”.86 Fredrik Clason (1865–1954), som var aktiv Stadener hade alltså uppmärksammat hur männen i Uppsala första kår. I Vår Lösen återger han i större grad än kvinnorna vänt kyrkan ryggen. ett föredrag som han hållit i samband med Det var inte bara Stadener som uttryckte kårens sammanträde den 17 oktober 1919. Han sig om männens frånvaro, så skedde även förklarar att anledningen till att Kyrkobröderna från förbundets inre kretsar. Det har vi redan bara vänder sig till män är tudelad. ”Först”, sett i Alms inledningstal vid Svenska kyrkans skriver Clason, ”emedan det just var männen, lekmannaförbunds första offentliga möte som nu måste väckas”. Precis som Fellenius där han förklarar hur ”i bästa fall sitta der [i påpekar han att kvinnorna redan flitigt besöker kyrkan] kvinnorna bänk efter bänk” och han gudstjänster och även funnit arbete i missionen, frågar retoriskt ”hvar äro männen?”.87 Det toria, sid. 10: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA. Contradictions of Christian Youth Organization in Early 20th-Century Sweden”: Scandinavian Journal 88 K. G. Fellenius, ”Kyrkobröderna, Svenska kyrkans of History, 34: 4, 2009, sid. 394–413. lekmannaförbund”: Edvard Rodhe et al. (red.), Vår kyrka från början av tjugonde århundradet, IV Tiden 85 För en diskussion om diakonvigda män och kvinnor, 1921–1925. Stockholm 1926, sid. 340. se Prestjan, 2009, sid. 52–55. För ett genusperspektiv på diakonin vid tiden, se även Elisabeth Christiansson, 89 K. G. Fellenius, 1926, sid. 342. Att männen dragits Kyrklig och social reform. Motiveringar till diakoni från nattvardsbordet har framgått i statistiska redo- 1845–1965. Skellefteå 2006. I Nilsson, 1999, diskute- visningar i föregående ovan. Kyrkobrödernas uppgift ras manlighet inom Scoutrörelsen. att få män till nattvardsbordet uttrycktes även nästföl- jande år i förbundets tidskrift (Hugo Norberg, ”Hava 86 S. Stadener t. C. Alm, 4.1.20: SKLA, E 1: 1, RA. Kyrkobröderna någon betydelse för det andliga livet i 87 Inledande berättelse om Kyrkobrödernas tillkomsthis- församlingen?”: Kbr 3 (1927), sid. 14).

74 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” men männen lyser med sin frånvaro. Den andra anslutna bröderna fokuserades, å andra sidan en anledningen är att ”männen nu behöva sam- yttre linje där frivilligt socialt arbete i kyrkans manföras med män för uppväckande av sina tjänst för att engagera andra i dess arbete var särskilda gåvor under broderligt umgänge”.90 det centrala. Dessa syften skulle uppnås genom Männen har alltså särskilda gåvor att tillföra, att ge ”tillfällen till uppbygglig samvaro [...] vilka skiljer sig från kvinnornas – gåvor som samt till ett djupare inträngande i den kristna bäst utvecklas i homosociala miljöer till vilka livsåskådningen”. Den inre linjen kunde, som vi kvinnor ej äga tillträde. ser senare i stadgarna, yttra sig i ”bibelsamtal, Att Kyrkobröderna skulle vara ett förbund bara missionsstudier, läsecirklar och studiekretsar för män var inte något för alla självklart. I ett för kårernas egna medlemmar”.93 Vi kan utläsa protokoll från 1927 framgår det att någon före- av flera källor att det var bibelstudierna som slagit bildandet av en institution som skulle kallas redan tidigt i rörelsens historia var den naturliga Kyrkosystrarna. Utan att vidare referera förslaget samlingspunkten för medlemmarna.94 avslogs det av de närvarande.91 Att förslaget inte Syftet med den yttre linjen skulle även uppnås var en engångsföreteelse under den föreliggande genom att ”främja därtill skickade lekmäns del- perioden kommer att framgå i diskussionen kring tagande i evangeliskt väckande och fostrande kvinnans närvaro eller frånvaro nedan. arbete till vårt folks religiösa och sedliga förnyelse”.95 Detta moment av interimsstad- garna är intressant att kort uppehålla sig vid, Arbetet under de första åren då det i 1922 års stadgar är ersatt med en vilja att ”tillhandahålla lämpliga krafter i det frivilliga kyrkliga arbetet”.96 Den explicita uppmaningen 1918 ÅRS INTERIMSSTADGAR till evangelisk väckelse är således borttagen, vilket också har hänt med §8.c, som uppmanade I förbundets antagna stadgar synliggörs tanken till anordnande av ”offentliga möten till kristlig bakom skapandet av förbundet samt vilka väckelse”.97 De explicita maningarna till uppgifter som till sist kom att hamna i fokus ”väckande” är alltså borttagna ur stadgarna. efter diskussionerna inför skapandet av det. I de interimsstadgar som fastslogs i samband med 93 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans det konstituerande mötet den 22 oktober 1918, Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. kan vi i §2 läsa att syftet med förbundet var: 94 Se till exempel Viktor Segerstedt, ”Meddelande från 1. att bland sina medlemmar främja kristlig brödragemen- kyrkobröderna i Västerås”, 1.3.21; K. Gislén t. M. Fryklund, 3.3.21; Erik Neuman & John Nordström, skap till det inre livets fördjupande och mognad, samt ”Berättelse över Svenska Kyrkans Lekmannaförbunds, Kyrkobröderna 1:sta Uppsala kårs verksamhet år 2. att samla lekmän till målmedvetet arbete i Sveriges kyrka 1921”, april 1922: SKLA, E 1: 1, RA; Arvid Bruno, för gudsrikets förverkligande i den enskildes och i sam- ”Översikt över verksamheten under arbetsåret fundets liv här hemma och ute.92 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. Se även Gustav Carstensen, ”Kyrkobröderna 1918–1958”: Axel Bromander et al. (red.), Alltså arbeta vi vidare. Målet var alltså huvudsakligen tudelat – å ena Minnesskrift vid Kyrkobrödernas fyrtioårsjubileum 1958. Sigtuna 1958, sid. 49 och Johannes Lundberg, sidan en inre linje där andlig utveckling bland de ”Vad åsyftar Svenska kyrkans lekmannaförbund?”: Tuve Fredrikson (red.), Kyrkobröderna. Programskrift jämte kort orientering. Falun 1943, sid. 8. 90 Fredrik Clason, ”Kyrkan och lekmännen”: VL 10 95 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans (1919), sid. 322. Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. 91 Protokoll 11.1.27: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 96 Stadgar för Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekman- 1: 1, RA. naförbund, 1922: SKLA, E 1: 1, RA. 92 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans 97 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA.

75 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Detta säger något om det samlande projekt I dessa punkter sammanfattades det arbete som som Kyrkobröderna faktiskt utgjorde, då det Kyrkobröderna ämnade basera sin verksamhet redan från början var en sammanslutning av kring i samband med bildningen av förbundet både hög- och lågkyrkliga representanter. Detta den 22 oktober 1918. Det handlade om att synas yttrar sig också, inte minst under 1930-talet, i i offentligheten, i form av möten samt propa- att högkyrkliga representanter höll föredrag om gering i press och småskrifter, och därigenom de olika kyrkliga riktningarna och deras syn att skapa social rättvisa och förespråka kristna på präst- och biskopsämbetet, den apostoliska värderingar i samhället. Arbetet skulle, som successionen och det allmänna prästadömet.98 tidigare framgått, ske lokalt i frivilligkårer Till slut ska också nämnas att förbundets runtom i landet. Kårerna skulle bestå av minst syfte, enligt interimsstadgarna, skulle uppnås sju medlemmar och när det inom ett stift hade genom att ”uppväcka till alltmer ökad iver för bildats sju kårer skulle dessa samlas under ett det kristna kärleksbudets fulla förverkligande stiftskonvent. I stiftskonventet representerades i samhällsliv och samliv”, vilket skulle ske via varje kår av ett ombud och utöver dessa skulle ”medlemmarnas aktiva deltagande i det arbete, även ordförande, det vill säga ärkebiskopen, som av stat, kommun, församling och frivilliga tillsätta en ledamot. På riksnivå fanns sedan sammanslutningar [...] utföres”.99 Det sociala ett generalkonvent, vari varje stiftskonvent arbetet var med andra ord enligt stadgarna en hade ett eller två ombud (max tre enligt 1922 av förbundets huvuduppgifter. års stadgar).101 Därtill valde generalkonventet Utöver de möten för medlemmar där det två ytterligare ledamöter och ärkebiskopen samtalades kring Bibeln, missionen och därtill respektive Svenska kyrkans diakonistyrelse relaterade ämnen, nämndes också i stadgarna tillsatte en ledamot vardera. Enligt 1922 års flera arbetsuppgifter med koppling till den yttre stadgar skulle även Svenska kyrkans missions- linjen – vilka det här finns anledning att citera styrelse tillsätta en ledamot. I de stift där det in extenso. Det handlade om: inte fanns något stiftskonvent skulle ett ombud

b) tillhandahållande av lämpliga krafter i det frivilliga, per sjunde kår insättas i generalkonventet. kyrkliga arbetet; Vid årssammankomsterna, såväl som inom c) anordnande av offentliga möten till kristlig väckelse och kårerna, skulle det finnas ett verkställande råd, upplysning; 102 d) arbete för stödjande av missionen; vilket ledde arbetet. Det råd som valdes vid e) bevakande av kristliga intressen och synpunkter genom generalkonventet kallades i stadgarna 1922 för litteraturspridning och i pressen; generalråd och skulle bestå av fem kyrkobröder. f) åtgärder för att de kristna synpunkterna göras gällande i de ideella folkrörelserna (föreläsnings-, nykterhets-, En av dessa blev generalrådets ordförande och freds-, idrotts- och fosterländska föreningar m. m.); tillika generalkonventets vice ordförande och en g) att hava uppmärksamhet riktad på osunda företeelser i annan blev generalsekretere. Utöver dessa två folklivet och på verksamt sätt beivra sådana genom all- männa opinionens påverkan; skulle även finnas två revisorer samt en revisors- h) att hos medlemmarna skärpa ansvarskänslan framför allt suppleant.103 inför sådana uppgifter i det offentliga livet, där personlig uppoffring förutsättes, samt i) att, där uppenbara sociala och ekonomiska missförhål- landen råda, klart och bestämt hävda rättens synpunkt.100

101 Stadgar för Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lek- 98 Carstensen, 1958, sid. 50–51. mannaförbund, 1922: SKLA, E 1: 1, RA. 99 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans 102 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. 100 Interimsstadgar för Kyrkobröderna, Svenska Kyrkans 103 Stadgar för Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lek- Lekmanna-förbund: SKLA, A 1: 1, RA. mannaförbund, 1922: SKLA, E 1: 1, RA.

76 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

ETT FÖRBUND ETABLERAS och sprida 5000 exemplar av den sju sidor långa, av Nathan Söderblom författade, broschyren Att återge hela Kyrkobrödernas historia är en om Varför Kyrkobrödernas förbund bildades uppgift som ligger bortom ramarna för denna (1919).106 studie. Uppgiften här är snarare att ge en översikt Det var också i Stockholm och Uppsala som över organisationens tidigaste verksamma år. de första kårerna kom att bildas, den första, av Det skulle dröja ett antal år efter 1918 innan Carl Alm, i Oscars församling i Stockholm den 4 förbundet kunde anses väletablerat, inte minst november 1918.107 Inte ens två veckor hann alltså på riksnivå. 1938 beskriver Erik Timelin (1911– passera innan Alm återigen skridit till verket. 1998) åren 1918–21 som kritiska, 1921–28 som Innan det första året av verksamhet förlupit hade år av stabilisering och 1929–1938 som en tid av två stycken organisationer i Uppsala anslutit sig expansion. Denna kategorisering redigerar han till Kyrkobröderna – Kyrkliga frivilligkåren i en aning 1943, då han förlänger stabiliserings- december 1918 och Männens missionskrets i perioden med fyra år.104 Den första perioden maj 1919. Trots att anslutningen skedde med ”i mellan 1918–21 kan med fördel beskrivas viss mån avvikande praxis” problematiserades just som instabil, då antalet kårer var få och aldrig det faktum att Frivilligkåren – och i för- förbundet fortfarande inte hade några officiellt längningen även Kyrkobröderna – hade en del antagna stadgar. Det finns dock anledning att kvinnliga medlemmar.108 Det ska dock noteras förskjuta den betydande expansionen ytterli- att Kyrkliga frivilligkåren inte alls hade någon gare några år – antalet medlemmar och kårer jämn fördelning mellan manliga och kvinnliga ökar hastigt först från och med 1936. Således medlemmar. Männen var i ett tydligt numerärt har vi en stabiliseringsfas 1922–1936 och en överläge och Kyrkliga frivilligkåren kan i mångt därefter påbörjad omfattande expansionstid. och mycket ses som en förening av män – inte Arbetet med att starta vad som skulle bli minst på grund av att det inte fanns så många Kyrkobröderna hade, som vi sett, två centra – i kvinnliga studenter.109 Också frivilligkåren Stockholm respektive Uppsala-Sigtuna, där den i Lund uttryckte sig uppskattande om Kyrko- förra hade varit huvudort. Vi har tidigare sett brödernas arbete, men valde likväl att att avstå antydningar på en förflyttning av förbundets anslutning på grund av olikheter i stadgarna.110 kärna och det dröjde inte länge innan organi- Vid Lunds universitet arbetade däremot den sationens högborg blev Sigtunastiftelsen, där blivande biskopen Sam. Stadener – då kyrko- både Björkquist, Bohlin och även förbundets nye sekreterare och kassör, läraren Mårten 106 Protokoll 23.1.19: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, Fryklund (1889–1974), var aktiva.105 I protokol- A 1: 1, RA. Det framgår varken av protokollen eller av broschyren vem som är författare till den senare, let från ett sammanträde den 23 januari 1919 men det framkommer av 1928 års generalsekreterar- framgår det att ett arbetsutskott bestående av rapport att det var Söderblom som hade författat broschyren (K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens Björkquist, Bohlin, Fryklund och Mannström rapport”: Kbr 4 (1928), sid. 84). tilsattes och att dess byrå ”skulle vara förlagd 107 Timelin, 1938, sid. 52–53. till Sigtuna”. Det var härifrån som arbetet med 108 E. Billing & O. Lindberg t. Kyrkobrödernas Gene- att starta kyrkobrödrakårer runtom i landet ralkonvent, 6.12.18: SKLA, E 1: 1, RA; Protokoll 11.5.19: Protokollsbok för 1:sta Uppsalakåren påbörjades, bland annat genom att trycka upp 1919–1934, SKLA, E 3: 1, RA. 109 Bengt Stolt, ”Ett århundrade av frivilligkårsverksam- 104 Timelin, 1938, sid. 138; Timelin, 1943, sid. 16. het”: Rolf Larsson (red.), Med Jesus fram. Uppsala 105 Fryklund var efter Manfred Björkquist Sigtunastiftel- kyrkliga frivilligkår – arvet, nuet och framtiden. sens störste pionjär. Han tillhörde Sigtuna folkhög- Skellefteå 2010, sid. 50. skolas första kollegium och arbetade där som lärare 110 ”Utdrag ur protokoll vid Kyrkliga Frivilligkårens i historia och samhällslära 1917–1950 (Ingemar sammanträde i Hemmet fredagen den 21.11.19”: Lindgren, ”Mårten Fryklund”: SvD, 21.3.74). SKLA, E 1: 1, RA.

77 kyrkohistorisk årsskrift 2013 herde i Ystad – som lärare vid teologiska fakul- upphöra att existera och helt och fullt gå upp i tetens praktiska övningskurs. Han uttryckte i Kyrkobröderna. Den lösningen skulle öppna upp ett brev till Alm sitt gillande och skrev att han för en missionskommitté i kyrkobrödrakåren, i vid sina föreläsningar ämnade göra de blivande vilken deras arbete kunde fortlöpa oförändrat. prästerna ”bekanta med ’Kyrkobrödernas’ Att på detta sätt uppgå i Kyrkobröderna, ”vars program och syfte”.111 Dessa goda exempel till medlemmar beräknas komma att bestå även trots hörde Kyrkobröderna ofta av sig med sitt av icke missionsintresserade män”, riskerade budskap förgäves. Många uttryckte sig i goda däremot att splittra intresset för missionen.116 ordalag om förbundet, men påpekade att det Denna beräkning gjordes trots att det fanns saknades både tid och engagemang. I ett av explicita föreskrifter om att stödja missionen breven som kommer till Mårten Fryklund ges i Kyrkobrödernas interimsstadgar. Frågan ett skämtsamt men samtidigt talande svar – att bordlades och beslut om att uppgå i förbundet samla de sju rättfärdiga män som krävdes för togs först vid ett sammanträde den 11 maj samma att starta en kår var vanskligt, men ”skulle det år, varvid kretsen tog beslutet att ”överlåta rät- vara kyrkosystrar du ville ha, stode dig nog här tigheten att första gången välja medlemmar i annorstädes 7 ock 70 till buds – men män!”.112 kommittén för missionsstudium”.117 Männens missionskrets var en kristen orga- Den 23–24 april 1920 hölls den första nisation för män som skapades 1915. Den var offentliga kyrkobrödrahögtiden, arrangerad baserad i Uppsala domkyrkoförsamling och av Stockholms stiftskonvent. Nästan exakt två bestod av ”missionsintresserade män” som var år tidigare hade, som vi sett, Svenska kyrkans ”villiga att till Svenska kyrkans mission erlägga lekmannaförbund haft sitt första offentliga en avgift av minst 25 öre i månaden, samt att framträdande med representanter från övriga efter förmåga och tillfälle verka för missionsin- nordiska länder som föreläsare. Så var även fallet tressets stärkande, särskilt bland församlingens den här gången, då Alm bjudit in den danske män”.113 Det rörde sig huvudsakligen om en skogsbruksprofessorn C. V. Prytz (1857–1928), krets för insamlande av pengar, vilka oavkortat som höll ett föredrag om den danska kyrkans gick till Svenska kyrkans mission. Förbundet lekmannaförbund – Lægmandsbevægelsen for höll även i samråd med vice pastor och försam- Ydre Mission.118 Lekmannarörelsen var alltså lingens präster missionsaftnar minst två gånger synlig även på andra håll i Norden. om året. Kretsen hade, till skillnad från Kyrko- När det var tid för Kyrkobrödernas första bröderna, en föreskrift i sina stadgar som sade generalkonvent den 5–6 mars 1921 var antalet att två av styrelsens sex ledamöter ”böra vara kårer fortfarande få. Vid sammanträdet den i församlingen tjänstgörande präster”.114 När 23 januari 1919 hade hopp uppstått om att ett frågan om Männens missionskrets uppgång i första generalkonvent skulle komma till stånd Kyrkobröderna diskuterades för andra gången redan under påsken samma år – en, med facit vid ett sammanträde den 7 februari 1919 lyftes i hand, väl optimistisk förhoppning.119 Det flera förslag.115 Ett förslag var att kretsen skulle

december 1918 (Protokoll 26.12.18: Protokollsbok 111 S. Stadener t. C. Alm, 4.1.20: SKLA, E 1: 1, RA. 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA.). 112 ”Din gamle Ragnar” t. M. Fryklund, 19.4.19: SKLA, 116 Protokoll 7.2.19: Protokolls-bok för Männens Mis- E 1: 1, RA. sionskrets Uppsala 1915–1923, SKLA, E 3: 1, RA. 113 Pamflett om Männens missionskrets: SKLA, E 3: 1, 117 Protokoll 11.5.19: Protokollsbok för 1:sta Uppsalakå- RA. ren 1919–1934, SKLA, E 3: 1, RA. 114 Stadgar för Männens missionskrets i Uppsala, 1917: 118 Timelin, 1938, sid. 57. SKLA, E 3: 1, RA. 119 Protokoll 23.1.19: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, 115 Frågan dryftades för första gången vid ett möte i A 1: 1, RA.

78 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” finns inga exakta uppgifter om hur många för att etablera kårer där sådana inte redan kårer som faktiskt var aktiva när det första fanns. Till dessa präster skulle skickas cirkulär generalkonventet ägde rum, men Erik Timelins med information om förbundet och till redan beräkningar ger oss en bild av läget runtom i existerande kårer skickades kallelsebrev med landet. Inalles räknar han 33 aktiva kårer – personlig inbjudan om anslutning respektive tio av dessa i Stockolms stad, åtta i Uppsala flygblad med korta upplysningar om Kyrkobrö- ärkestift, åtta i Västerås stift, fyra i Skara stift derna.123 Vi ser alltså återigen ett tydligt initiativ och en i Linköpings, Växjö respektive Karlstads till omfattande expansion runtom i landet. stift.120 Förbundet hade alltså fortfarande sitt Expansionen fortskred och när det 1928 starkaste fäste koncentrerat kring Stockholm var dags för tioårsjubileum hade förbundet och Uppsala, men hade tidigt vunnit anhängare onekligen stärkt sin position. Kyrkobröderna också i Västerås stift. Generalkonventet, där var nu väletablerade i landet med sina 42 bortsett från generalrådet även andra inbjudna kårer.124 De flesta stod fortfarande att finna i kyrkobröder ”talrikt infunnit sig”, kantades av Stockholm (12), Uppsala (8), Västerås (9) och praktiska spörsmål i form av långa diskussioner Skara (5). Sedan 1921 hade det däremot även om stadgarna, vilka förblev provosoriska ända tillkommit kårer i Strängnäs (3) respektive fram till 1922 på grund av interna menings- Härnösands (1) stift. I Karlstads och Växjö stift skiljaktigheter, och föredrag om ”riktlinjer för fanns det alltjämt en kår, och i Linköpings stift arbetet ute i kyrkobrödrakårerna”.121 fanns det numera två kårer. Inte bara antalet Den geografiska expansionen avstannade kårer växte, också medlemsantalet blev större. efter det första generalkonventet och förbundet Detta ser vi bland annat i det faktum att med- lade beviseligen fokus på att förbättra arbetet lemsskaran växte från ungefär 600 medlemmar i befintliga kårer, snarare än att fortsätta sin 1926 till omkring 800 vid generalkonventet expansion. Att rekryteringen avtog syns även i 1927. Det märktes också tydligt att förbundet arkivet, där den inkommande korrespondensen gjort intryck på kyrkan, då det redan 1924 fick är mager under ett par år. Det var först runt inbjudan till det allmänna kyrkliga mötet. Tre årsskiftet 1923–1924 som arbetet med att år senare, vid det kyrkliga mötet i Malmö 1927, etablera nya kårer runtom i landet återupptogs. hade lekmännens sak satts upp på agendan, då Denna gång var det kassören Georg Granberg ämnet ”Männen och församlingen” avhand- (1899–1968) och före detta generalledaren samt lades av bland andra docenten Neuman.125 blivande ordförande Erik Neuman (1883–1959) Samma år behandlades temat ”Männen och som begav sig ut i Sverige för att etablera kårer. Resorna fick som resultat en rad nya kårer i 123 Protokoll 16.11.24: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A 1: 1, RA. Dalarna samt Kyrkobrödernas första kårer i 124 Denna expansion ägde huvudsakligen rum under Norrland. Den första i Norrland bildades den 5 åren 1926–28. Generalsekreterare K. G. Fellenius skriver i sin rapport till 1925 års generalkonvent att januari 1924 i Granbergs hemförsamling Stöde ”kårer finnas nu till ett antal av 31 st. med cirka 450 utanför Sundsvall.122 medlemmar” (K. G. Fellenius, ”Rapport till Kyrko- brödernas Generalkonvent”, 1.11.25: SKLA, F 1 a: I slutet av 1924 togs beslutet att börja utge tid- 1, RA). I en rapport två år senare, skriven i oktober skriften Kyrkobröderna och att kontakta präster 1927, räknar Fellenius 36 kårer (K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, oktober 1927: inom ”städer och stadsliknande samhällen” SKLA, F 1 a: 1, RA). 120 Timelin, 1938, sid. 57–58. 125 Att lekmännens sak togs upp på det allmänna kyrkliga mötet först 1927 är anmärkningsvärt, då 121 Protokoll 5.3.21: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, A mötet som sådant instiftades 1908, baserat på de 1: 1, RA. mellan 1901–07 av Sällskapet för kyrklig själavård 122 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under anordnade konferenserna för präster och lekmän arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. (Rodhe, 1930, sid. 342).

79 kyrkohistorisk årsskrift 2013 kyrkan” vid Västerås stiftsstämma i Ludvika. I medlemmar”. Rekryteringen av ungdomar var ett brev till Stockholms stads första prästmöte alltså inte ett projekt som bar frukt.131 En ytter- 1925 skrev pastor primarius att ”Stockholms ligare samhällsgrupp som saknades förbundet kyrkobrödrakår är ett av de många löftesrika 1938 var enligt Timelin kroppsarbetarna, tecken på ett uppvaknande lekmannaintresse ”som i våra dagar även politiskt sett betyder så och en bestämd vilja att hjälpa vår kyrka i hennes mycket, och där åtskilligt vittnar om vidgad och många mötande uppgifter inom vårt folk”.126 fördjupad förståelse för Sveriges kyrka”.132 Det Antalet medlemmar fortsatte öka i mer eller var alltså representater ur arbetarrörelsen (soci- mindre samma takt de närmast följande åren, algrupp III) som Timelin efterlyste, och ser vi till och enligt generalsekreterare K. G. Fellenius såväl 1932 års som 1945 års medlemsmatrikel var rapport inför generalkonventet 1931 räknar han fortfarande socialgrupp I och II dominerande – omkring 1500 medlemmar, respektive 2000 i inte minst den senare.133 Bristen på medlemmar rapporten två år senare.127 Lekmännens plats med direkt anslutning till industrisamhället var i kyrkan ansågs utan tvekan vara ett ämne i alltså tydlig, vilket bekräftar teorin om att dessa behov av diskussion. generellt hade ett lägre religiöst engagemang.134 Förbundets medlemmar var ”i regel”, enligt Det finns i medlemsförteckningen från 1945 en Erik Timelin, ”enkelt folk med begränsade stor skara lantbrukare, vilka däremot nästan ute- tillgångar”.128 För att påvisa denna enkelhet bör slutande var medlemmar i kårer på landsbygden ett par exempel nämnas. När det var riksmöte som bildades först under 1930-talet, varför lant- inackorderades de tillresta hos bröder som brukarna var påtagligt färre i 1932 års matrikel. bodde på orten, i stället för att betala för boende annorstädes.129 Ett ytterligare sätt att underlätta 131 Timelin, 1938, sid. 83–84, 131. Tanken att Kyrko- bröderna skulle rekrytera medlemmar från manliga dessa möten ekonomiskt för deltagarna var det ungdomsföreningar och KFUM presenterades av K. resekostnadsbidrag som stadfästes vid general- G. Fellenius i samband med 1927 års generalkonvent (”Generalkonventet”: Kbr 3 (1927), sid. 57). Även rådets sammanträde den 11 januari 1927. Med senare i Kyrkobrödernas historia har rekrytering av hjälp av det kunde långväga representanter som ungdomar efterfrågats. David Estborn (1955) skriver i tredje upplagan av Kyrkobröderna. En orientering inte hade råd att bekosta resan själva också delta och handledning att ”icke utan skäl har man klagat vid generalkonvent.130 över att genomsnittsåldern bland kyrkobröderna är så hög. Skall rörelsen ha någon framtid [...] så måste Även om Kyrkobröderna hade en bred rekry- vi söka vinna unga kristna män för densamma” (sid. teringsbas, fanns ofta en uttalad vilja att komma 47). Jämför även Carstensen, 1958, sid. 48–49. i kontakt med ungdomarna i kyrkan. ”Dessvärre 132 Timelin, 1938, sid. 132. 133 Erik Malm, Kyrkobröderna, Svenska kyrkans flyter”, påpekar Erik Timelin, ”strömmen från lekmannaförbund. Medlemsförteckning 1/7 1945. ungdomsorganisationerna till kyrkobrödrakå- Stockholm 1945; Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekmannaförbund. Medlemsförteckning 1932. rerna, åtminstone f. n. [1938], ingalunda så stark Norrköping 1932. Representanter från arbetarrörel- och jämn, som önskvärt vore”. Det är enligt sen efterfrågas även av David Estborn (1955) i tidigare nämnda orientering och handledning, då som en honom bara en enda kår som har ”åtskilliga yngre grupp ”som vänt kyrkan ryggen” men som ”kunna betyda mycket för återknytande av kontakten mellan 126 Timelin, 1938, sid. 86–90, 140. kyrkan och arbetarvärlden” (sid. 47). För en historisk 127 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, presentation av arbetarklassens relation till kyrkan 1931: SKLA, F 1 a: 1, RA; K. G. Fellenius, ”General- se Bexell, 2003, sid. 170–175. För ett europeiskt sekreterarens rapport”, 1933: SKLA, F 1 a: 1, RA. perspektiv se McLeod, 2000. 128 Timelin, 1938, sid. 78. 134 Thomas Luckmann, The Invisible Religion. The Problem of Religion in Modern Society. New York 129 Se till exempel programmen ”Generalkonvent 1927” 1967, sid. 28–40. Det finns också senare belägg för och ”Kyrkobrödernas Generalkonvent 1929”: SKLA, denna teori, vilken också belyser sekulariseringen ur F 1 a: 1, RA. ett genusperspektiv, se Callum G. Brown, The Death 130 Protokoll 11.1.27: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, of Christian Britain. Understanding Secularisation A 1: 1, RA. 1800–2000. London 2001, särskilt sid. 145–169.

80 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

Noteras bör också att det fanns präster i så gott och Härnösand. Rapporten lyfte även fram mer som samtliga kårer och att de var välrepresente- lyckosamma omständigheter, såsom den i Sala rade i många av dessa. Utifrån detta kan vi dra 2 april bildade kåren, vilken inom ett halvår slutsatsen att den genomsnittlige medlemmen i redan bestod av 26 bröder. Den dåvarande Kyrkobröderna under dess etableringsfas, trots generalsekreteraren Arvid Bruno meddelade dess ambition att vara en ungdomsrörelse, var också att stiftskonvent numera existerade i en vuxen, icke-kroppsarbetande tjänsteman Uppsala, Skara, Västerås och Stockholm och eller präst utan anmärkningsvärda ekonomiska att det därtill fanns enstaka kårer i ytterligare tillgångar. fem stift – nämligen Lund, Strängnäs, Växjö, Karlstad och Härnösand. Trots mångfalden KYRKOBRÖDERNA PÅ RIKSNIVÅ kårer beskrevs läget med viss oro, då ”med ett och annat undantag är medlemssiffran låg, ofta Sedan 1924 har Kyrkobrödernas generalsekre- mycket låg”.136 terare inför varje generalkonvent inlämnat en I förhoppning att starta ytterligare kårer årsrapport, vilken sammanfattar förbundets skickades under arbetsåret 1924–1925 arbete runtom i landet under det gångna arbets- uppmaning om bildande av kyrkobrödrakårer året. Dessa dokument utgör en värdefull källa till omkring 200 präster i landet. Fellenius till ökad insikt i vilka aktiviteter som faktiskt påpekade dock i rapporten att det inte går att anordnades i kårerna runtom i landet, eller vänta sig något större tillflöde av nya kårer åtminstone vilka aktiviteter som ansågs repre- förrän en resesekreterare kunnat anställas. I sentativa nog för att hamna i en officiell rapport. samma årsrapport gavs också en första officiell Perioden 1923–1927: angivelse av antalet kårer och medlemmar, vilka Brödragemenskap omkring Ordet uppgick till 31 respektive 450. Nästan hälften av dessa kårer, 14 stycken, stod att finna i Stock- Utvecklingen går väl icke i den hastiga takt, som många holm.137 kanske anse önskvärd, men vida viktigare är, att de rikt- linjer, som i våra stadgar finnas, bliva följda. Om, som jag Det främsta tillvägagångssättet för att bilda hoppas, arbetet allt fortfarande i första rummet får bygga nya kårer var däremot inte att skicka ut brev, på brödragemenskap omkring Ordet, skall också den yttre utan att bege sig på resor runtom i landet. Den utvecklingen gå i en sådan riktning, att vi kunna verksamt medverka till vår kyrkas arbete för Guds rike.135 första årsberättelsen vittnar om de resor som företagits i syfte att öka kunskapen om Kyr- kobröderna i landet och skapa nya kårer. Det Med dessa ord avslutar K. G. Fellenius rapporten gäller här resorna i Dalarna och Norrland som för arbetsåret 1925–1926. Citatet är talande genomfördes av Neuman och Granberg, vilka för hela perioden och det framgår tydligt att kort nämnts ovan. Vid deras besök i Falun förbundet fortfarande var i ett stabiliseringsskede kan anmärkas att Granberg predikade under och att den stora expansionen alltjämt väntade aftonsången, och att lekmannapredikan således på sitt genombrott. Att förbundets ambition att officiellt förekom i förbundets arbete. En rad skapa nya kårer mötte motvind syns även i års- föredrag hölls också i samband med besöken, berättelsen från 1923–1924, i vilken det framgår bland annat höll Granberg ett betitlat ”Hjältar” att församlingen i Ludvika uttryckt sitt gillande vid besöket i Leksand och Neuman talade vid av Kyrkobrödernas sak, ”men någon kår kom ej till stånd, då ingen fanns, som kunde åtaga sig ledarskapet”. Detsamma gällde i både Sundsvall 136 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. 135 K. G. Fellenius, ”Rapport vid Generalkonvent från 137 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, Generalsekreteraren”: Kbr 2 (1926), sid. 33. 1.11.25: SKLA, F 1 a: 1, RA.

81 kyrkohistorisk årsskrift 2013 flera tillfällen om den svenska folkkyrkan.138 – Arvid Bruno skrev i rapporten för arbetsåret Den då nytillträdde generalsekreteraren K. G. 1923–1924 att ”arbetet inom kårerna har stort Fellenius skrev inledningsvis i årsrapporten sett samma läggning” och hänvisade till ett 1925, att arbetet under det gångna året förlupit utdrag ur Uppsala första kårs årsberättelse, som på samma sätt som året innan. Han påpekade påvisar att ”detta arbetsår har i stora drag varit dock att det inte kunnat anordnas lika många de föregående likt”. Arbetet följde fortfarande å resor på förbundets bekostnad på grund av ena sidan den inre linjen och å andra sidan den bristande ekonomiska tillgångar. Neuman hade yttre dito. Sammankomster där bröder inom dock besökt bröderna i Borlänge och general- varje enskild kår samlades skedde vanligen ett sekreteraren själv bevistade Strängnäs, där i par gånger i månaden, i undantagsfall varje samband med besöket en ny kår bildades.139 vecka eller en gång per månad, och hölls allt Resorna runtom i landet fortsatte under det som oftast i någon av församlingens lokaler följande arbetsåret och i årsberättelsen redo- men ibland även i brödernas hem. Detta inre gjorde generalsekreteraren för sina resor till arbete hade oftast bibelstudier i centrum och Norrtälje, Södertälje, Länna och Kila samt i ”andakten kring ordet och i bönen”, fortsät- Neumans visiter i Torshälla, Eskilstuna, ter Bruno, ”ha inom många kårer män trots Strängnäs, Nora, Umeå och Skellefteå. Utöver stora skiljaktigheter i flera hänseenden vuxit dessa resor hade även tidigare nämnda cirkulär samman till en stark, kanske oslitligt stark till 200 av landets präster nu utskickats, med broderskedja”.142 Bibelsamtalen ansågs också en hemställan om att dessa ”ville försöka att å ha bidragit till goda och starka band mellan Eder ort bilda en Kyrkobrödrakår”. Fellenius kyrkobröder och församlingarnas prästerskap, pessimistiska inställning till projektet visade vilket påvisar förbundets kyrkliga ambitioner.143 sig vara riktig, då detta försök till rekrytering Brödernas sammankomster bestod inte enbart inte gav något märkbart resultat – bara ett fåtal av bibelstudier – en annan framträdande punkt behagade svara på brevet.140 1927 var antalet var de föredrag som hölls av dels kårmedlemmar kårer i stort sett oförändrat jämfört med läget och dels utomstående besökare. I årsrapporten ett par år tidigare, och utan att fördjupa oss i från 1923–1924 nämner generalsekreterare beräkningar kan vi konstatera att rekryteringen Bruno ett antal, av vilka kan nämnas bland fortfarande gick långsamt för förbundet, men andra ”Den kristna församlingens ansvar”, att basen var stabil. Generalsekreteraren själv ”Ungdomens nöjesfråga”, ”Om kyrkans refor- hade besökt flera kårer under årets gång, vilket mation”, ”Babylonisk och palästinisk kultur” även blivit tillfällen för angränsande kårer att samt ”Männen och nattvarden”. Aktuella träffas gemensamt.141 samhällsfrågor var alltså något som diskute- Även om resorna och rekryteringsarbetet rades vid förbundets möten, vilket också syns i var en viktig del av förbundets arbete var det det faktum att diskussioner kring psalmboken andra uppgifter som stod i centrum. Förbundets lett till att kåren i Skara under samma arbetsår arbete såg ungefär likadant ut över hela landet inlämnade ett yttrande i psalmboksfrågan.144 Ett liknande exempel på brödernas sociala engage-

138 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under mang blir synligt i den inlämnade petitionen om arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. 139 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, 142 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under 1.11.25: SKLA, F 1 a: 1, RA. arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. 140 K. G. Fellenius, ”Rapport vid Generalkonvent från 143 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, Generalsekreteraren”: Kbr 2 (1926), sid. 30–31. 1.11.25: SKLA, F 1 a: 1, RA. 141 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, 144 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under oktober 1927: SKLA, F 1 a: 1, RA. arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA.

82 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” kristendomsundervisningen. Det hände även att kårens ledares påpekande om svårigheten ”att kårmedlemmar höll föredrag i andra samman- få personer ur olika samhällslager att blanda sig hang, som när Erik Neuman fick i uppgift att med varandra vid borden”.148 Trots ambitioner tala om ”Männen och församlingsarbetet” vid om en bred rekryteringsbas ser vi här tecken det kyrkliga mötet i Malmö 1927, vilket ”torde i på att segregering mellan samhällsgrupperna mycket hög grad bidragit att sprida kunskap om förekommer. Även samarbeten med andra kyrkobrödernas arbete”.145 Ett annat exempel kyrkliga organisationer lyfts fram, bland annat är när förbundet anordnade offentliga möten det mellan Stockholms kårer och Sällskapet för med föredrag – bland annat arrangerade Falu kyrklig själavård. Även om arbetet var liknande kår en föredragsafton med två anföranden om runtom i landet fanns det vissa säregna drag ”Kristendomen och männen” under arbetsåret hos vissa kårer – generalsekreterare Fellenius 1923–1924.146 nämner till exempel hur bröderna i Uppsala Om arbetet i den inre linjen kan sägas ha första kår försökt organisera sitt arbete genom bestått huvudsakligen av bibelstudier och att insätta olika utskott.149 Också rent ekono- föredrag med vitt skilda temata, var det i stället miska bidrag var en del av det yttre arbetet, besök vid sjukhus och andra platser som stod exempelvis bekostade en av landets kårer två i centrum för den yttre linjen. Flera kårer personers teologistudier, för att bidraga till en runtom i landet anordnade evenemang vid lösning på den rådande prästbristen.150 sjukhus respektive försörjnings-, ålderdoms- Trots att det förekom yttre arbete var det och församlingshem och erbjöd på olika sätt alltjämt den inre linjen som fokuserades i för- människor där sina tjänster. Det handlar bland bundets arbete och Bruno uttryckte i rapporten annat om skriftspridning, andaktsstunder, för arbetsåret 1923–1924 behovet av att anställa tidningsprenumerationer, julbjudningar och en sekreterare ”med uppgift att arbeta fram vår friluftsgudstjänter. Ett annat framstående sak i Sveriges vida bygder”.151 Denna önskan exempel är närvaro vid det ekumeniska mötet lyfts fram kontinuerligt i årsrapporterna, men i Stockholm 1925.147 En uppskattad och vanligt skulle inte komma att förverkligas förrän 1929, förekommande företeelse var församlingsaft- då en resesekreterare anställdes.152 Årsrappor- nar. I årsrapporten för arbetsåret 1925–1926 terna under perioden vittnar dock huvudsakli- fick kåren i Jönköping fungera som förebild när gen om en utveckling som gick i rätt riktning, det kommer till anordnandet av dessa aftnar bland annat påpekar Fellenius i rapporten för och en kort översikt över deras arbete presente- arbetsåret 1924–1925 att ”den strid i dogma- ras. Intressant att notera i denna presentation är tiskt-teologiskt avseende, som i viss mån skakat vår kyrka har icke berört kyrkobröderna i deras 145 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, oktober 1927: SKLA, F 1 a: 1, RA. Petitionen om kris- verksamhet”.153 Den dogmatisk-teologiska strid tendomsundervisningen, vilken skrevs under av 9100 personer, återgavs i förbundets tidskrift och gick ut 148 K. G. Fellenius, ”Rapport vid Generalkonvent från på att ytterligare timmar skulle avsättas för kristen- Generalsekreteraren”: Kbr 2 (1926), sid. 32. domsundervisningen och att den etiska aspekten av 149 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, kristendomen skulle ägnas mer uppmärksamhet. 1.11.25: SKLA, F 1 a: 1, RA. Det senare skulle enligt petitionen kunna uppnås med ett utökat användande av Luthers lilla katekes 150 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, i undervisningen (”Vår petition om kristendomsun- oktober 1927: SKLA, F 1 a: 1, RA. dervisningen”: Kbr 3 (1927), sid. 32–34). 151 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under 146 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. 152 K. G. Fellenius, ”Rapport vid Generalkonvent från 147 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under Generalsekreteraren”: Kbr 2 (1926), sid. 31–33; K. G. arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, oktober RA; K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, 1927: SKLA, F 1 a: 1, RA. 1.11.25: SKLA, F 1 a: 1, RA. 153 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”,

83 kyrkohistorisk årsskrift 2013 som Fellenius nämner här är den som uppstod i De nya kårerna bildades inte sällan i samband kölvattnet av bibelkritiken och liberalteologins med de resor som företogs av generalsekrete- ökade inverkan i den svenska kristna diskursen. rare Fellenius respektive ordförande Neuman. Också missionen uppges med tiden ha fått ett Ökningen till trots manade Fellenius i rapporten större utrymme i kårernas arbete och det gjordes för arbetsåret 1927–1928 de redan existerande flera insamlingar för detta ändamål.154 kårerna att utöka sitt rekryteringsarbete, i Även om årsrapporterna huvudsakligen i stället för att lita till centralledningen. I samma ett komprimerat format beskriver förbundets rapport kom även nya besked om resesekrete- arbete lyfts också vissa ideal fram. Rapporten rare, vilken förväntades kunna anställas inom från arbetsåret 1923–1924 avslutas med orden: en snar framtid.158 ”Vi behöva män, som bryta mark, som plöja Den som tillträdde posten som förbundets och så. Där så sker i hängivenhet och trohet, förste resesekreterare i slutet av 1929 var fil. mag. skall Guds välsignelse icke utebli”.155 Här antyds Gunnar Sundqvist (1897–1966), som fram till sin ett kristet mansideal knutet till metaforer om anställning hos Kyrkobröderna var sekreterare fysiskt arbete. Kyrkobrodern skulle också visa i Ärkestiftets ungdomsförbund. Anställningen hängivenhet och trohet, han skulle vara plikt- av en resesekreterare har enligt rapporten för trogen och stark i handling – även det egenska- arbetsåret 1928–1929 blivit möjlig efter att per som tolkades som traditionellt manliga.156 förbundet ansökt om kollekt i Stockholm och i Uppsala, Strängnäs, Västerås, Linköpings och Perioden 1927–1929: En första expansion Skara stift och fått jakande svar från fem av Under 1920-talets sista år fortsatte arbetet dessa.159 Ett par ord ska dock sägas om förut- huvudsakligen i samma riktning som tidigare, sättningarna för Sundqvists arbete innan vi går men med några viktiga skillnader. En av dessa vidare, då det inte enbart var kollekten som blev var en ökande ström av nybildade kårer – under avgörande. Frågan om en resesekreterare hade arbetsåret 1927–1928 bildades sju stycken och diskuterats under många år innan en lösning när det följande arbetsåret hade kommit till sitt uppenbarade sig – hela historien berättas slut fanns det i landet 48 kårer. Även om den däremot inte i generalsekreterarens rapport. omfångsrika expansionen skulle dröja ytterli- Vid ett generalrådssammanträde i Uppsala den gare några år ser vi redan vid detta skede hur 12 november 1928 kom frågan upp på nytt och antalet kårer började öka allt fortare, även om eftersom en resesekreterare inte kunde erbjudas de i vissa regioner helt lyste med sin frånvaro.157 ”fullt arbete” togs beslutet att ”ingå till Diako- nistyrelsen med förfrågan huruvida från dess 1.11.25: SKLA, F 1 a: 1, RA. 154 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”, sida kunde tänkas, att en blivande resesekr. oktober 1927: SKLA, F 1 a: 1, RA. skulle med en dylik befattning kunna förena 155 Arvid Bruno, ”Översikt över verksamheten under arbetsåret 1923–1924”, 18.10.24: SKLA, F 1 a: 1, RA. 156 Se till exempel Yvonne Hirdman, Genus. Om det med modifikation, då det fanns kårer i Malmö och stabilas föränderliga former. Malmö 2001, sid. 51. Kristianstad redan 1929 och i Karlskrona respektive Sölvesborg 1931. Ett stiftskonvent tillkom dock först 157 Kyrkobröderna hade stora problem att etablera 1934. sig i Lunds stift, något som Erik Neuman påvisar i tidskriften 1929 (”En Skåne-resa”: Kbr 5 (1929), 158 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”: Kbr sid. 22–23). För en introduktion till det frivilliga 4 (1928), sid. 82–87; K. G. Fellenius, ”Generalsekre- arbetet i Lunds stift, se Ingmar Brohed, ”’Frivilliga terarens rapport vid 1929 års generalkonvent”: Kbr 5 verksamhetsformer’ avspeglade i visitations- och (1929), sid. 91–92. prästmötesprotokoll de första decennierna av 1900- 159 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport vid talet”: Hans Wahlbom (red.), De ändrade relationer- 1929 års generalkonvent”: Kbr 5 (1929), sid. 92–94. nas århundrade. Lunds stift under 1900-talet. Lund Petitionen om kollekt finns publicerad i sin helhet i 2011. Brohed skriver i artikeln att Kyrkbröderna förbundets tidskrift (”Kyrkobröderna begära viss etablerades i Lunds stift 1934, vilket är en sanning kollekt”: Kbr 5 (1929), sid. 17–18).

84 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” någon anställning i Diakonistyrelsen”.160 Den gemang för att sprida Församlingsbladet och 10 april nästkommande år meddelades att en således visa sitt stöd för Diakonistyrelsen. Detta överenskommelse träffats mellan Diakonisty- är ett tydligt tecken på att den osämja som i initi- relsen och Kyrkobröderna om anställandet av alskedet fanns mellan förbunden hade försvun- en gemensam resesekreterare. De förra skulle nit – representanterna hade enats och insett att betala 6000 kronor av dennes årslön och de de delade samma mål. Den viktigaste kritiken i senare 3000 kronor. Anställningen skulle gälla sammanhanget var dock att brödernas sociala från 1 oktober 1929 och två år framåt.161 Att ta arbete mer eller mindre helt uteblivit. Att fokus reda på exakt hur denna anställning förändrade huvudsakligen legat på den inre linjen vittnar förbundets arbete är en intressant forsknings- tidigare årsberättelser om, men det är först här uppgift, som dessvärre ligger utanför förelig- som detta ensidiga arbete lyfts fram som ett gande studies ramar. problem. Fellenius påminner om att det sociala Förbundets arbete hade i övrigt fortgått som engagemanget påbjöds i förbundets stadgar och tidigare, med bibelstudier som den självklara manar till mer arbete för den yttre linjen.163 kärnan i arbetet. Detsamma gäller föredragen Också i rapporten för arbetsåret 1928–1929 som hölls i samband med sammankomsterna, riktade Fellenius kritik mot kårernas arbete – det vilka behandlat vitt skilda ämnen, såsom gällde i första hand stiftskonventen, vilka enligt ”Profeten Amos”, ”Kyrkan och nutiden”, ”Lars generalsekreteraren sammanträdde alldeles för Leo [sic] Læstadius” och ”Kyrkans sociala verk- sällan.164 samhet”. Föredrag hade även hållits i samband Det var däremot inte bara kritik som lyftes med att geografiskt skilda kårer haft samman- fram i rapporterna, utan också positiva sidor komster, bland annat i Stockholm. Runtom i i arbetet. Generalsekreteraren prisade bland landet, exempelvis i Köping, hade dessutom annat arbetet i ”en ort, där sedan gammalt lokala kyrkobrödradagar hållits för att sprida en viss spänning rått mellan frikyrkliga och kunskap om förbundet.162 folkkyrkan”.165 Kyrkobrödrakåren på orten Något som skiljer rapporterna under denna hade motverkat denna spänning och fått de båda period från de tidigare åren är att Fellenius i vissa lägren att samarbeta med varandra i flera frågor. fall riktade öppen kritik mot hur kårernas arbete En ekumenisk uppgift, som Fellenius menade sköttes. I rapporten för arbetsåret 1927–1928 var mycket viktig i en tid som präglades av påpekade han till exempel att brödernas del- religiös splittring. Att denna gemenskap mellan tagande i söndagsskoleverksamheten, vilken frikyrkliga och statskyrkliga länge varit ett mål ”verkligen lider nöd på manliga medarbetare”, inom rörelsen ser vi i en inbjudan som förbundet var bristfällig och i framtiden måste förstärkas. skickade ut inför ett sammanträde den 4 mars Också missionsarbetet, som tidigare fått en 1920. I inbjudan manades till samarbete mellan eloge, var något som kritiserades av generalse- lägren, för att undvika ”den allt mer hotande kreteraren – flera kårer hade anordnat insam- faran, att allt vad religion och kristendom heter lingar, men deras arbete ute i församlingarna sköljes bort av materialismens, mammonismens saknades. Ytterligare anmärkningar riktades och förråandets flodvåg”.166 Fellenius var också gentemot kårerna för deras bristande enga- 163 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”: Kbr 160 Protokoll 12.11.28: Protokollsbok 1918–1932, 4 (1928), sid. 88–90. SKLA, A 1: 1, RA. 164 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport vid 161 Protokoll 10.4.29: Protokollsbok 1918–1932, SKLA, 1929 års generalkonvent”: Kbr 5 (1929), sid. 92–93. A 1: 1, RA. 165 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”: Kbr 162 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”: Kbr 4 (1928), sid. 90. 4 (1928), sid. 88–89. 166 Oscar Mannström et al., ”Inbjudan till sammanträde

85 kyrkohistorisk årsskrift 2013 positiv till att bibelstudier skedde i samtliga år efter år, varför dessa luckor inte bedöms vara kårer och att föredragen duggade tätt i många en avgörande brist. kårer. Det yttre arbetet hade förstärkts något Perioden 1919–1920: En ny kår i Uppsala under arbetsåret 1928–1929 och Fellenius prisade särskilt de evangelisationsmöten och Den 16 april 1919 samlades i KFUM:s lokaler evangeliska sångaftnar som anordnats av kårer i Uppsala personer som var intresserade av att i Stockholm.167 starta en kyrkobrödrakår i staden. Efter att till- sammans ha sjungit psalmen ”Jesu, du min fröjd och fromma” bildades efter ”enhälliga, kraftiga KYRKOBRÖDERNA PÅ LOKALNIVÅ – ja-rop” en kår med Erik Neuman som ledare.169 UPPSALA FÖRSTA KÅR Redan den 11 maj samma år träffades kåren Vad som framgår av den sammanfattande igen och beslutade då att lägga fram en motion översikten av Kyrkobrödernas arbete ovan är om att även präster som inte hade församlings- att det var arbetet på det lokala planet som tjänst skulle få vara medlemmar i förbundet. stod i centrum. Det är därför av intresse att Kårens medlemmar var dock ivriga att påbörja göra ett nedslag i en kår, för att se hur deras sitt arbete – flera ville ”så snart som möjligt få arbete yttrade sig. Det kan konstateras att övergå från behandlingen av organisationsfrå- forskningen kring Kyrkobröderna också på gorna [...] till det direkta kristna arbetet”.170 lokalnivå är mycket bristfällig. Förbundet har Tidigare har det kunnat konstateras att bibel- tydliga band till Uppsala och en lång historia i studiet utgjorde en hörnsten i Kyrkobrödernas staden, men ändå nämns de bara i förbifarten arbete och Uppsalakåren var inget undantag. när kyrkohistorikern Öyvind Sjöholm tecknar Protokollen visar att bibelstudiet var den första den uppsaliensiska kyrkohistorien i Uppsala arbetsformen som behandlades i omfattande stads historia.168 diskussioner och kåren beslutade vid ett sam- I det följande ska Uppsala första kårs verk- manträde den 17 oktober 1919, att bibelstudier samhet granskas utifrån protokoll och till skulle äga rum varje torsdagkväll, varje vecka generalkonventet inskickade verksamhetsberät- med en inledning som skedde växelvis mellan telser. Trots att arbetet i landets kårer framställs kårens medlemmar. Från första början var som mer eller mindre enhetligt, går det inte arbetet uppdelat i dessa bibelstudier och ”kårens att påstå att presentationen nedan gjorde sig arbete i övrigt” – det senare skulle styrelsen gällande för samtliga kårer – det utgör blott ett förhandla om med församlingens prästerskap. exempel på hur arbetet utifrån stadgarna kunde Beslut togs vid samma möte att utarbeta en se ut. Då inte samtliga årsrapporter återfunnits tydlig verksamhetsplan för kåren. Innan sam- bland det inkomna materialet finns vissa luckor manträdet den 17 oktober avslutades höll i återgivandet. Arbetet har dock, som kommer kårmedlemmen och läkaren Fredrik Clason ett att framgå, fortlöpt på ett tämligen intakt sätt föredrag om ”Kyrkan och lekmännen”, vilket refererades i Vår Lösen.171 4 mars 1920”, 15.2.20: NSS, Brev från Enar Sahlin, UUB. Clason inledde sitt föredrag med att påvisa 167 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport vid hur aktuell och väldebatterad frågan om 1929 års generalkonvent”: Kbr 5 (1929), sid. 93. 168 Öyvind Sjöholm, ”Katedralstad i förvandling. 169 Protokoll 16.4.19: Protokollsbok för 1:sta Uppsala- Uppsaliensisk idé- och kyrkohistoria från refor- kåren 1919–1934, SKLA, E 3: 1, RA. mationsjubiléet 1893 till världskyrkomötet 1968”: Öyvind Sjöholm & Sven Lundkvist (red.), Uppsala 170 Protokoll 11.5.19: Protokollsbok för 1:sta Uppsalakå- stads historia, 6:8 Kyrkor och samfund i Uppsala. ren 1919–1934, SKLA, E 3: 1, RA. Utvecklingen från sent 1800-tal till omkring 1970. 171 Protokoll 17.10.19: Protokollsbok för 1:sta Uppsala- Uppsala 1989. kåren 1919–1934, SKLA, E 3: 1, RA.

86 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

”Kyrkan och lekmannen” faktiskt var. Intresset för kyrkan och hur dessa skulle beredas väg för att berodde enligt honom på att den svenska utföra sitt arbete. Ansvaret att lösa denna fråga kyrkan alltmer upplevdes som prästernas kyrka låg enligt Clason hos landets kyrkoherdar, vilka och att lekmännen fick en position som enkom var tvungna att uppmärksamma denna vilja och åhörare. Han erkände prästens särställning i ge uppgifter till de arbetslustande lekmännen. församlingen, men ville motverka ”prästkyr- Den andra gruppen bestod av lekmännen som kan”. Detta missförhållande illustrerades enligt saknar en aktiv önskan att arbeta för kyrkan. Clason i föredragets egen titel – lekmännen är För att denna grupp skulle bygga upp ett sådant kyrkan, varför det egentligen inte skulle talas intresse måste de påminnas om det allmänna om ”Kyrkan och lekmännen”. Dessvärre hade prästadömet och därmed även om sina uppgifter de båda blivit främlingar och detta var enligt i kyrkans tjänst. Den tredje och sista gruppen Clason ett akut problem, vilket han påvisade utgjordes av lekmän som står utanför kyrkan. genom att hänvisa till Luthers tanke om det För att dessa män skulle återvinnas behövde allmänna prästadömet. Enligt det senare måste kyrkan enligt Clason genomgå en reformation, lekmännen visa medansvarighet för och vara vilken bland annat skulle bestå av en fördjupad aktiva i kyrkans arbete, vilket också skulle leda kunskap om och ett liv baserat på Guds ord samt till en ökad kontinuitet i församlingens arbete.172 en berikad liturgi som tilltalade alla.174 Hur ska då detta lekmännens arbete arta sig? Arbetet skulle enligt vissa försvåras av att Clason menade att lekmannen borde se ”sitt män inte ville befinna sig i en beroendeställning jordiska vardagskall från den evangeliska kal- till andra män och på grund av detta skulle inte lelsetankens synpunkt. Vardagsarbetet en guds- det gemensamma församlingsarbetet ledas av en tjänst, Luthers stora tanke”. Vi ser alltså hur präst. Clason ställde sig främmande till denna Clason premierade en vardagsnära kristendom tanke och hänvisade till Carl Fredrik Lundins genom att stödja sig på Luther – den i samhället (1858–1913) maning, att ”lägga bort all subjek- aktive kristne mannen var en grundtanke i refor- tivistisk självklokhet och all modern subordina- mationen. Protestantismen var enligt Clason tionsavsky och betänka, att församlingsherden en manlig religion. Även om gudstjänstbesök står där som den store överherdens represen- var lekmannens huvuduppgift fanns det enligt tant”. Den borgerliga idén om den självständige honom en rad andra viktiga uppgifter för den mannen ansågs alltså delvis förkastlig – vi står kristne mannen. Det rörde sig om socialt arbete alla under Gud och i egenskap av förmedlare i form av deltagande i såväl kyrko- och skolråd mellan Gud och människa står prästen över som fattigvårds- och barnavårdsnämnd, att lekmannen. Därmed inte sagt att mannen inte arbeta i anslutning till församlingsaftnar eller skulle besitta ett uns självständighet, han skulle söndagsskolan, besöka sjuka, fattiga, gamla ju ta egna initiativ och vara en aktiv samhälls- och ensamma, att hålla föredrag, kurser, dis- medborgare. Även om det är ”allas samfällda kussioner och läsecirklar eller att propagera för gudstjänstliv” som är målet noterade Clason kyrkans sak i litteratur och press.173 avslutningsvis att Kyrkobröderna var avsett för Clason delade sedan in lekmännen i tre kate- männen, eftersom det var deras frånvaro som gorier beroende på deras inställning till kyrkan. var tydligast.175 Han talade först om lekmän som önskar arbeta Det var inte bara Clason som stod för pre-

172 Fredrik Clason, ”Kyrkan och lekmännen”: VL 10 174 Fredrik Clason, ”Kyrkan och lekmännen”: VL 10 (1919), sid. 316–319. (1919), sid. 319–321. 173 Fredrik Clason, ”Kyrkan och lekmännen”: VL 10 175 Fredrik Clason, ”Kyrkan och lekmännen”: VL 10 (1919), sid. 319. (1919), sid. 321–322.

87 kyrkohistorisk årsskrift 2013 sentationer, även andra bjöds in för att hålla bibelstudierna under arbetsåret 1926–1927 föredrag. Så höll till exempel den 25 januari 1920 hade en något annorlunda utformning jämfört sekreteraren i Svenska kyrkans missionsstyrelse, med övriga år. Tidigare hade samtalen utan pastor Gustaf Österlin (1885–1973), ett föredrag undantag behandlat någon av uppkommande om ”Vår kyrkas uppgift i Kina”. Ett drygt år söndagars evangelietexter, men nu samtalades senare vittnar protokollsboken om ett besök vid även över andra bibeltexter som hade ”ett visst Samariterhemmet i Uppsala, där föreståndaren samband med söndagens ämne”.178 Redan året Otto Centerwall (1873–1958) gav en presenta- därpå återgick dock studierna till att behandla tion över arbetet vid hemmet, vilket prisades av kommande söndagars evangelietexter.179 Den Neuman och de övriga bröderna. Vid mötet i inre linjen bestod även av anordnade föredrag Samariterhemmet fastslogs även något av det – av vilka kan nämnas Neumans om ”Hvarför yttre arbete som kåren skulle utföra, nämligen lekmän i vår tid börja tro på och arbeta för att skaffa en orgel till isoleringsavdelningen på folkkyrkan”, Einar Billings ”Folkkyrkotanken Akademiska sjukhuset, hålla andaktsstunder i församlingen”, Fredrik Clasons ”Vi och vår på ålderdoms- och sjukhemmet ”Invaliden” i gudstjänst” och flera anföranden om den yttre Svartbäcken och tillsammans med andra orga- missionen.180 nisationer arbeta bland ungdomen i fattigområ- Det yttre arbetet som planerades vid samman- det Petterslund. Sedan tidigare var det bestämt trädet på Samariterhemmet genomfördes under att bibelstudierna skulle äga rum varannan de kommande åren, då andaktsstunder hållits å i stället för varje vecka och enligt protokollet ena sidan på Akademiska sjukhuset och å andra skulle bibelstudiet ”omedelbart upptagas en sidan vid ”Invaliden”. I samband med dessa har kväll varannan vecka”.176 Det verkar alltså som även utdelning av skrifter skett. Det har även vid att den tidiga entusiasmen avtagit under 1920. fyra tillfällen hållits ”religiösa möten för män” i Petterslund och det rapporteras hur ”liknöjda Perioden 1921–1928: Uppsala första kår konsolideras männen i stort sett äro för rent religiösa frågor”. Skulle bröderna nå någon som helst framgång När kåren påbörjade sitt tredje verksamhetsår där krävdes ”mycket tålmodigt arbete, bön och 1921 hade den 20 medlemmar. Under samma tro på Guds eget arbete i hjärtana”.181 Arbetet i år fördubblades nästan antalet medlemmar Petterslund var, precis som besöken vid sjukhus och när året var slut var medlemsantalet uppe och ålderdomshem, något som pågick under flera i 37. De år som följde karaktäriserades av en år. Julen 1924 arrangerades även en julfest för långsam men stabil tillväxt och 1928 hade de hemlösa på stadens härbärge, vilket från och 177 kåren 53 medlemmar. Kårens huvudsakliga med det året blev en återkommande tradition. arbete bestod av bibelstudier, vilket vi har Utöver detta arbete genomfördes även insam- sett var en verklighet i de flesta av landets lingar till bland annat den yttre missionen – en kårer. Det ska i sammanhanget noteras att

178 ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 62. 176 Protokoll 3.2.21: Protokollsbok för 1:sta Uppsalakå- ren 1919–1934, SKLA, E 3: 1, RA. 179 ”Ur årsrapporterna”: Kbr 4 (1928), sid. 74. 177 Erik Neuman & John Nordström, ”1:sta Uppsala 180 Erik Neuman & John Nordström, ”1:sta Uppsala kårs verksamhet år 1921”, april 1922: SKLA, E 1: kårs verksamhet år 1921”, april 1922: SKLA, E 1: 1, RA; Bertil Bergström & John Nordström, ”1:sta 1, RA; Bertil Bergström & John Nordström, ”1:sta Uppsala kårs verksamhet 1 januari 1922 – 30 april Uppsala kårs verksamhet 1 januari 1922 – 30 april 1923”, maj 1923: SKLA, E 1: 1, RA; Bertil Bergström 1923”, maj 1923: SKLA, E 1: 1, RA; ”Ur årsrappor- & John Nordström, ”1:sta Uppsala kårs verksamhet terna”: Kbr 4 (1928), sid. 74. 1 maj 1924 – 30 april 1925”, maj 1925: SKLA, E 1: 1, 181 Erik Neuman & John Nordström, ”1:sta Uppsala RA; ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 62; ”Från kårs verksamhet år 1921”, april 1922: SKLA, E 1: 1, våra kårer”: Kbr 4 (1928), sid. 57. RA.

88 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” verksamhet som förenat bröderna till föredrag I slutet av 1921 års rapport framfördes å av bland andra missionsdirektorn Gunnar kårens vägnar i rapporten ett ”ödmjukt tack” Dahlquist (1884–1945). Vid flera tillfällen under till Gud, som ”bekänt sig till det bristfulla och perioden har kåren haft gemensamma träffar skröpliga verk, som kallas ’Uppsala Kyrkobrö- med angränsande kårer. Sådana har skett med der’”. Rapporten avslutades sedan med orden: kårer från Stockholm – först vid ett besök i ”Likaväl som väntan på Herren har sin tid, Uppsala i mars 1922 och sedan ett i Stockholm i skall arbetet för Honom också en gång få sin i november samma år. Författarna till rapporten långt rikare grad, än vi för närvarande kunna mindes synen av ”ett hundratal män knäbö- se”.185 Här lyftes ödmjukhet och tålamod fram jande på stengolvet” i Riddarholmskyrkan.182 som ideala dygder, men Guds verk skulle också Här manifesterades med andra ord en kyrka fullbordas med aktivt arbete. Vad som ansågs som inte bestod av idel kvinnor – kyrkan var vara traditionellt feminina karaktäristika minst lika mycket en manlig angelägenhet. lyftes här fram tillsammans med traditionellt Under arbetsåret 1924–1925 inledde kåren ett maskulina dito och kristendomen presenterades nytt arbetssätt för den yttre linjen. För att effek- således som en religion med essentiellt manliga tivisera sin verksamhet hade kåren tillsatt en uppgifter och uttrycksformer. Temat väntan rad utskott som vardera hade hand om enskilda och arbete som avslutade 1921 års rapport var uppgifter. Det handlade om (1) församlingsut- tydligt även i den för arbetsåret 1924–1925. skottet, ett utskott som skulle delta i det aktiva Adjunkten vid det högre allmänna läroverket församlingsarbetet, (2) missionsutskottet, ett i Uppsala, Bertil Bergström (1876–1948), som utskott som ansvarade för missionsaftnar och under ett par år innehade posten som ordfö- liknande, (3) litteraturutskottet, ett utskott rande, besvarade däri frågan ”hvad kunna vi som anordnade läsecirklar och dylikt samt (4) uträtta av bestående värde?” med både ”intet” utskottet för skriftspridning, ett utskott som, och ”mycket”. Livet självt var, enligt Bergström, utöver skriftspridning, var ansvarigt för Akade- en gåva från Gud – ”vi få så och sätta, Gud miska sjukhusets bibliotek.183 Trots denna effek- ger växten”. Återigen ser vi en idealbild av tivisering medgav den återvalde ordföranden den kristna manligheten tecknas och förfat- Neuman i rapporten för arbetsåret 1927–1928 taren fortsatte: ”Själva få vi trampa fotspåren, att arbetet tycktes vara bristfälligt vid en till- som utmärker vår levnadsväg”.186 Bergström bakablick. Anledningen till denna reflektion påvisade alltså, precis som Neuman tidigare var sannolikt den kritik som från den centrala gjort, att det kristna livet inte var passivt och ledningen tidigare samma år riktats mot det därmed feminint, utan aktivt och maskulint. yttre arbetet i kårerna, vilket ansetts ha haft för Han lyfte fram detta i en metafor knuten till det ringa omfattning.184 fysiska arbetet – att ”så och sätta”. Utan detta aktiva arbete kunde inte Guds rike förverkligas 182 Bertil Bergström & John Nordström, ”1:sta Uppsala kårs verksamhet 1 januari 1922 – 30 april 1923”, maj i världen.187 1923: SKLA, E 1: 1, RA; ”Ur årsrapporterna”: Kbr 4 Också i 1927 års rapport gjorde sig ideal för (1928), sid. 74; Bertil Bergström & John Nordström, ”1:sta Uppsala kårs verksamhet 1 maj 1924 – 30 den kristne mannen synliga. Däri presenterades april 1925”, maj 1925: SKLA, E 1: 1, RA; ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 62. 185 Erik Neuman & John Nordström, ”1:sta Uppsala 183 Bertil Bergström & John Nordström, ”1:sta Uppsala kårs verksamhet år 1921”, april 1922: SKLA, E 1: 1, kårs verksamhet 1 maj 1924 – 30 april 1925”, maj RA. 1925: SKLA, E 1: 1, RA; Protokoll 1.10.24: Proto- 186 Bertil Bergström & John Nordström, ”1:sta Uppsala kollsbok för Uppsala första kår 1919–1934, E 3: 1, kårs verksamhet 1 maj 1924 – 30 april 1925”, maj SKLA, RA. 1925: SKLA, E 1: 1, RA. 184 ”Ur årsrapporterna”: Kbr 4 (1928), sid. 74; ”Från 187 Om mannen som aktiv och handlingskraftig, se våra kårer”: Kbr 4 (1928), sid. 57. Hirdman, 2001, sid. 48–52.

89 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Kyrkobrödernas uppgifter som något vilket ofta ligkåren i Uppsala, vilken tillhörde Kyrko- kunde ”synas oss alltför höga och stora, så svaga bröderna. I tidskriftens referat lyfts det fram och bristfulla som vi äro”. Kyrkobrodern skulle att lekmännen kunde göra mycket nytta för med andra ord vara medveten om sina brister kyrkan, inte minst genom det Luther kallade och närma sig sina uppgifter med ödmjukhet. den jordiska kallelsen. Det ”vardagliga kallelse- Konstaterandet kompletterades med det upplyf- arbetet” var en prästerlig gärning i det allmänna tande faktum, ”att vad Herren ser efter, det är prästadömet. Lekmannen skulle också ha ett icke huru mycket vi uträtta, utan vad han ser aktivt gudstjänstliv – han skulle inte bara gå efter, det är troheten”.188 Kyrkobrodern skulle dit för att höra predikan, utan delta aktivt. Det alltså inte bara vara ödmjuk, utan också trofast. fanns också uppgifter som prästen behövde hjälp med, som deltagande i fattigvården, kyrko- och skolråd respektive barnavården. I församlingen Bilden av ett brödraskap kunde lekmannen anordna församlingsaftnar, söndagsskola, ungdomsförbund och sjukbesök. Här ska det material som publicerades i Kyrko- Därtill var det viktigt att lekmannen förde brödernas organ under 1918–1929 analyseras kyrkans talan i pressen, föredrag, diskussioner ur ett genusperspektiv. Målet är att visa vilka samt i läse- och studiecirklar. Om han behärs- lekmannaideal som lyftes fram i arbetet inom kade det borde han även vara en aktiv del av förbundet. Analysen bygger på material hämtat den muntliga förkunnelsen.190 Här kommer från två källor – Diakonistyrelsens tidskrift flera exempel fram av vad Yvonne Maria Werner Församlingsbladet och Kyrkobrödernas egen kallar vardagsnära kristendom, vilken var tidskrift med samma namn som förbundet. anpassad till män. Samme Clason höll ett föredrag i samband FÖRSAMLINGSBLADET med Kyrkobrödernas andra generalkonvent i Stockholm den 6 maj 1922, där han återigen Innan Kyrkobröderna 1925 fick sin egen talade om lekmannens uppgifter. Inledningsvis tidskrift publicerade de ett mindre antal påpekade han att kyrkobrodern ska vara en artiklar i Församlingsbladet. Församlingsbla- kristen karaktär – han ska inte vara ”splittrad, det började ges ut 1902 och var ett resultat av de rolös och dimmig i konturerna”, utan ”samlad, allmänna kyrkliga konferenser som arrangera- lugn och fast”. För att uppnå dessa ideal råddes des av Sällskapet för kyrklig själavård i början lekmannen att spendera tid i ensamhet med av 1900-talet. Inledningsvis var tidskriften en Gud, exempelvis genom andaktsstunder om bilaga i tidningen Vårt Land, men blev själv- morgonen. Han skulle därtill vara medveten ständig 1904. I samband med Diakonistyrel- om sitt ansvar för församlingen, att detta sens bildande tog de även över utgivandet av ansvar inte bara var prästens uppgift. Under Församlingsbladet. Redaktör för bladet var högmässan skulle kyrkobrodern inte vara en av fram till 1918 Anna Alm (1862–1958), Carl de som ”sprungo ut och in”, utan ha en stilla och Alms fru, och tidningens huvuduppgift var att andaktsfull närvaro. När det sedan kom till lek- behandla församlingsfrågor.189 mannens uppgifter i församlingsarbetet kunde Uppsalaläkaren Fredrik Clason höll 1919 det bestå av skriftspridning, föreläsningar samt återigen sitt föredrag om ”Kyrkan och arbete i söndagsskolan och bland ungdomar. lekmännen”, denna gång för Kyrkliga frivil- Kyrkobrodern jämfördes avslutningsvis med en

188 ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 63. 190 Ejnar Öhnell, ”Kyrkan och lekmännen”: FB 16 189 Rodhe, 1930, sid. 341, 365. (1919), sid. 152.

90 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” scout, om han i sinnet var ”alltid redo” skulle sidan av tidskriftens första nummer berättar Gud förse honom med uppgifter.191 han att densamma skapats för att landets kårer Vid generalkonventet 1922 höll även direktör under ”lång tid känt behovet av ett förenings- Karl Öhman (1866–1955) ett föredrag om kyr- band sins emellan”.194 Frågan kom upp redan i kobroderns uppgifter i samhället. Han lyfte november 1919, då ett förslag om ”utgivande av fram flera av de uppgifter som Clason nämnde, ett kvartalsblad för meddelanden o.s.v.” disku- bland annat barnavården, vilken krävde ”takt, terades.195 Det syfte som tidskriften skulle tjäna, tålamod och energi”. Bröderna behövdes även var att utgöra en ”förmedlingslänk mellan de inom kärleksverksamheten, vilken bestod av olika kårerna”. För att detta syfte skulle uppnås att hjälpa människor som led nöd, exempelvis manades kårernas sekreterare att medverka genom att arbeta vid bespisningsställen eller genom att skicka in rapporter om sitt arbete, med sjukvårdsarbete. Bröderna kunde också vilket i sin tur skulle fungera som inspiration arbeta inom kyrkan genom att stödja landets för landets övriga bröder.196 Det är av denna diakonissanstalter, vilka var förbehållna anledning som materialet med fördel analyseras kvinnor, men där bröderna kunde vara stödjande inte bara som deskriptivt, utan att det också medlemmar och arbeta i rekryteringen av dia- representerar de ideal som förbundet kommu- konissor. Kyrkostämman var en annan plats där nicerade internt. kyrkobrodern kunde visa sitt engagemang för Tidskriftens exakta upplaga under hela kyrkan. Ett annat socialt arbete som var aktuellt perioden går inte att identifiera, men i slutet av för lekmännen var det med frigivna fångar på 1926 hade upplagan nått ungefär 800, i januari speciella arbetsgårdar, vilket skulle förhindra 1928 cirka 1000, i december samma år 1600 de senare från att återgå till brottsligheten.192 I och 2200 i slutet av 1929. Att upplagan steg så sitt arbete skulle alltså kyrkobrodern visa kärlek kraftigt under 1928 beror, utöver det faktum och barmhärtighet, samtidigt som han skulle att många nya kårer bildades, på att tidningen vara insatt i kyrkans inre arbete. Att engagera under året började distribueras även bland Säll- kvinnor i det kyrkliga arbetet ansågs också vara skapet för kyrklig själavårds medlemmar.197 Det eftersträvansvärt – det var inte bara männen ska här påminnas om att tankarna som presen- som skulle rekryteras. terades i tidskriften inte alls är enhetliga eller representerade alla förbundets medlemmar. KYRKOBRÖDERNA Kyrkobröderna var i sin natur en organisation som rymde många olika åsikter. I januari 1925 trycktes det första numret av En kristen manlighet Kyrkobröderna, med K. G. Fellenius som redaktör och ansvarig utgivare.193 På den första Hur skulle den kristne mannen enligt Kyrkobrö- derna vara? Frågan kan inte besvaras entydigt

191 ”Lekmannaansvar”: FB 19 (1922), n:o 22, sid. 3. ”Fellenius, Karl-Gustav”: Svenska män och kvinnor, 192 Karl Öhman, ”Lekmannauppgifter”: FB 19 (1922), 2. Stockholm 1944, sid. 506). n:o 20, sid. 3. 194 K. G. Fellenius, ”Anmälan”: Kbr 1 (1925), n:o 1, sid. 193 Fellenius, som var en av förbundets tongivande 1. medlemmar under många år, var mycket aktiv i för- 195 Protokoll 22–23.11.19: Protokollsbok 1918–1932, eningslivet. Till yrket var han taxeringskommisarie, SKLA, A 1: 1, RA. men hade utöver det uppdrag som ordförande i Riks- förbundet för kommunaltjänstemän i Sveriges städer, 196 K. G. Fellenius, ”Anmälan”: Kbr 1 (1925), n:o 1, sid. Stockholm stads tjänstemannaförening och Svenska 1. sparkassan. 1928–1937 var han ledamot av kyrkorå- 197 ”Från redaktionen”: Kbr 2 (1926), sid. 25; ”Från det i Hedvig Eleonora församling och han var även kassaförvaltaren”: Kbr 4 (1928), sid. 11; ”Kassaför- involverad i arbetet för protestanterna i Frankrike valtarens berättelse”: Kbr 4 (1928), sid. 109; Kbr 5 och Polen efter första världskriget (Sigurd Lindman, (1929), sid. 132.

91 kyrkohistorisk årsskrift 2013 utifrån materialet, men i tidskriften framträder Kristi kyrka”. 201 I en motion till kyrkomötet en mångfacetterad bild av den ideala kristna 1925 som finns publicerad i tidskriften, skrev manligheten – ideal som tidskriftens redaktör Teodor Holmberg att lekmännen var ”guds- ansåg goda nog att publicera i förbundets rikets tjänare, arbetare och stridsmän” utan organ. Ett framstående karaktärsdrag var vilka prästerna ”likna en generalstab utan mannen som aktiv. Vi har tidigare sett hur det armé”. Han menade att kyrkan stod inför ett i årsberättelser talades i termer av att ”så och ”slag” och menade att ”lekmännen böra ej sätta”, metaforer knutna till fysiskt arbete. blott vara passiva hörare utan också aktiva Vi möter också i tidskriften gång efter annan görare”.202 Det tydligaste av många exempel på en liknande jargong – inte minst i författaren användandet av militaristiska metaforer finner Teodor Holmbergs (1853–1935) uttryck, att vi i John Melanders föredrag i samband med en ”när gudsriket skall uppbyggas, få ej männen anordnad utflykt för Stockholms kyrkobröder anordna byggnadsstrejk”.198 Generalsekrete- 1928. 203 Föredraget hade titeln ”Stridbered- raren Arvid Bruno skrev i tidskriftens första skap”, vilket var talande för innehållet. Med en nummer, i januari 1925, att ”Gud är den som krigisk retorik frågade sig Melander om män- ger växten, men vi måste bereda marken”. niskornas samvaro skulle vara ”genomsyrat av Detta hårda och manliga arbete för Guds sak denna [kristendomens] ande, eller skall köttet lyser igenom på flera ställen i Brunos artikel, och hatets ande ta makten över själarna?”. Det betitlad ”Till Sveriges Kyrkobröder!”. Kyrko- som utmanade kristendomen var att människors brodern skulle utföra ett ”offervilligt arbete” i begär och lustar inte längre ansågs vara i behov det ”kämpande broderskap” som han tillhörde av samvetets begränsning. Kristendomen stod – och om han visade ”trohet i arbete och kamp” i kamp mot osedligheten. För att stoppa detta och utförde arbetet med ”kraft och kärlek” krävde Melander tre saker av de kristna männen skulle det, genom Gud, bära frukt.199 Liknande – en brinnande, snarare än ljummen, kristen åsikter kom fram senare samma år, i en artikel tro, ett personligt ansvar och avslutningsvis skriven av tidskriftens redaktör, K. G. Fellenius. en vilja att ”rusta oss till kampen”. Den senare Han uppmanade i en diskussion mellan Stock- militaristiska metaforen betydde i praktiken att holms kyrkobröder förbundets medlemmar att bana väg för kristendomen i samhället genom ta sig an sina uppgifter ”med frejdigt mod”. I söndagsskolor, ungdomsarbete i församling- samma utläggning påpekade Fellenius att den arna och utbildning av lekmän.204 Melander svenske mannen var påfallande blyg, vilket var föreläste i egenskap av rektor för Lekman- ett problem för verksamheten och därför var en naskolan i Sigtuna, vilken sökte både manliga egenskap som måste bekämpas.200 och kvinnliga elever – något som också framgår Denna aktiva kamp för Guds sak beskrevs

även i militaristiska termer, bröderna skulle 201 ”En jubilerande kyrkobrödrakår”: Kbr 1 (1925), n:o bland annat vara ”ett garde, en livvakt för 6, sid. 3. 202 Teodor Holmberg, ”Folkkyrkotankens förverkli- gande”: Kbr 1 (1925), n:o 6, sid. 5–8. 203 Melander förespråkade en socialt engagerad kris- 198 Teodor Holmberg, ”Manlig kristendom”: Kbr 4 tendom, inspirerad bland annat av brittiska Church (1928), sid. 20. Army. Han var aktiv i både Sällskapet för kyrklig 199 Arvid Bruno, ”Till Sveriges Kyrkobröder!”: Kbr 1 själavård och Svenska kyrkans diakonistyrelse (1925), n:o 1, sid. 2. (Harry Lenhammar, ”Melander, John Bernhard”: 200 ”Våra uppgifter”: Kbr 1 (1925), n:o 4–5, sid. 4. De Svenskt biografiskt lexikon, 25. Stockholm 1987, sid. svenska männens blyghet problematiserade Fellenius 342–345). För en utförligare presentation hänvisas även vid förbundets tioårsjubileum i Gävle 1928 till Axel Ahlstrand, John Melander. En banbrytare (Johannes Lundberg, ”Kyrkobrödernas Generalkon- och hövding. Stockholm 1942. vent i Gävle”: Kbr 4 (1928), sid. 78). 204 ”Stridberedskap”: Kbr 4 (1928), sid. 104–105.

92 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” av föredraget. I detta sammanhang höll han i församlingarna var att förverkliga Jesu ord, dock ett föredrag för en manlig publik och vi ”älska varandra såsom jag har älskat eder”.208 kan förmoda att han anpassade innehållet efter När kontraktsprosten i Stora Tuna, Otto publiken. Bolling (1879–1964), höll ett föredrag vid Denna retorik är ett svenskt exempel på den Stockholms konventsråd 1925 påpekade också militarisering av samhället som Olive Anderson han att bröderna skulle vara aktiva, men han noterat i Storbritannien mellan 1854–1865. lyfte också fram andra för en kyrkobroder efter- Han noterar dessa främst i väckelsekretsar och strävansvärda ideal. Bolling menar att motsätt- påpekar att militariseringen har ett talande ningen mellan arbetare och kyrkan var orsakad exempel i Frälsningsarmén.205 Alexander av de förra, då de var materialistiska – en Maurits har påpekat att det är ”rimligt att egenskap som inte passade en kristen människa. anta att en sådan militarisering av den kristna Han manade också till en ”fri och otvungen brö- diskursen, bland annat i avseende på språkbruk, dragemenskap” – en maning han styrkte med gjorde sig gällande även i Sverige” – ett antagande Luthers ord om ”bröders samtal och broderligt som resultaten ovan bekräftar.206 tröstande”. Omtänksamhet var med andra ord Vid det kyrkliga mötet i Malmö 1927 dis- en egenskap som kyrkobrodern borde efter- kuterades lekmannens position i kyrkan och sträva. Bolling anknöt också till treståndsläran flera kyrkobröder deltog aktivt vid mötet, men och det allmänna prästadömet – i sitt ”jordiska också andra som var intresserade av frågan. kall” skulle kyrkobrodern vara ett ”föredöme Också här användes militaristiska metaforer, ifråga om plikt och arbetsvillighet”.209 Materia- bland annat att kyrkan kallar lekmännen lismen problematiserades även av komministern ”till allmän värnplikt” och återigen användes Carl Edquist (1870–1948) vid ett sammanträde metaforer till fysiskt arbete vid flera tillfällen i maj 1925. Han påpekade att en kyrkobroder – Fellenius manade exempelvis lekmännen att inte skulle vara självisk, vilket han ansåg många delta i det sociala arbetet och ”sätt[a] handen till politiker och riksdagsmän vara – inte minst när plogen”. 207 Att arbetet inte bara skulle förstås i det kom till ekonomiska frågor. Han lyfte också termer av aktivt och fysiskt arbete märks vid ett fram enhet som ett ideal, även ekumeniskt sett. föredrag som hölls i Kila 1927, på temat ”Vad Det var enligt Edquist själviskt att tillskriva sin kunna lekmännen göra för att öka det kristna egen syn på saker och ting som den rätta.210 I troslivet i våra församlingar”. Här framkom oktobernumret 1925 återges ett föredrag hållet det förvisso att bröderna skulle ”vara såsom av Jönköpingskårens ledare, landskamrer Knut arbetare i Herrens vingård” – alltså en ytter- Gislén (1860–1943).211 Föredraget var en maning ligare metafor knuten till det fysiska arbetet till kärlek – en kärlek som var ”ett vittnesbörd – men att den främsta vägen att öka troslivet om Kristus”. Den kristna brödragemenskapen skulle bygga på kärleksfulla relationer, kär- 205 Olive Anderson, ”The Growth of Christian Milita- leksverksamhet och barmhärtighet.212 Också rism in Mid-Victorian Britain”: The English Histori- cal Review, vol. 38, no. 388, 1971, sid. 46–72. 208 ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 35. 206 Alexander Maurits, ”Kyrkan och skarpskytterö- 209 ”Våra uppgifter”: Kbr 1 (1925), n:o 3, sid. 2. För en relsen. En mikrohistorisk konfrontation”: Mikael analys av den lutherska treståndsläran ur ett man- Ottosson & Thomas Sörensen (red.), Borgerlighet lighetsperspektiv, se Alexander Maurits, 2011, sid. i vapen. En antologi om 1800-talets milisrörelse. 69–75. Malmö 2008, sid. 66. 210 Carl Edquist, ”Kristen gemenskap i liv och arbete”: 207 K. G. Fellenius, ”Kyrkliga mötet i Malmö”: Kbr 3 Kbr 1 (1925), n:o 4–5, sid. 5–8. (1927), sid. 23–24. Fellenius använde samma metafor när han citerades i en artikel föregående år (G. G., 211 I tidskriften benämns han felaktigt Kurt Gislén. ”Huru smida nya länkar i brödrakedjan?”: Kbr 2 212 Knut Gislén, ”Samlivet i församlingen och kyrkobrö- (1926), sid. 10). derna”: Kbr 1 (1925), n:o 6, sid. 1–2.

93 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Hugo Norberg synliggjorde detta tema när han såren”. Artikeln, som publicerades i två delar, påpekade att Kyrkobröderna ville vara ”bärare avslutas med en uppmaning från Paulis sida att av den kärlekens kraft, de fått i arv av sin Herre kyrkobrodern med jämna mellanrum skulle och Mästare”, nämligen Jesus Kristus.213 bevista nattvarden. Det var inte önskvärt att Att bröderna skulle delta vid söndagens guds- nattvardsgång skulle ingå i varje gudstjänst, tjänster var något självklart, men det räckte inte men att den i vissa församlingar syntes allt för att enkom vara fysiskt närvarande. Lekmännen sällan var en förkastlig utveckling.214 skulle, precis som prästerna, ha god kunskap Utöver en åtminstone grundläggande kunskap om liturgin och dess symbolspråk. 1928 höll i liturgiska frågor skulle kyrkobrodern också Strängnäskårens ordförande jägmästaren James vara bekant med vissa ”religiösa spörsmål”. Vid Pauli (1857–1934) ett föredrag om innebörden i Västerås stiftskonvent 1929 uppkom frågan om gudstjänstens olika element. Pauli betonade att församlingsmedlemmarnas kristendomskun- gudstjänsten skulle firas andaktsfullt och gav skap, vilken i flera avseenden ansågs bristfällig. även råd om hur en kyrkobroder skulle bete Också medlemmarna i Kyrkobröderna kritise- sig i samband med firandet. Det senare skulle rades för att deras kunskaper inte var tillräck- inledas redan på lördagen med en andaktsstund liga och de uppmanades att ”skaffa sig större i hemmet, förslagsvis med resten av familjen, där insikter” och att föra dessa kunskaper vidare till söndagens texter lästes. På så sätt skulle han vara andra. Detta kunde uppnås genom att bilda stu- bekant med texterna redan innan den faktiska diecirklar inom kårerna, där Bibeln, psalmbo- gudstjänsten. På söndagen skulle kyrkobrodern ken, missionen och den lokala kyrkohistorien var komma i god tid till kyrkan för att i stilla bön givna studieobjekt.215 I novembernumret 1929 förbereda sig och gå in i det andaktsfulla och återgavs en artikel från Stockholms Kyrkoblad, världsfrånvända tillstånd som var förmånligt skriven av ärkebiskop Nathan Söderblom, om under gudstjänsten. Tystnad skulle iakttagas i bibelläsning. Läsaren uppmanades där att flitigt det heliga rummet och om kyrkobrodern mot läsa sin Bibel, då det skulle leda till att denne förmodan skulle bli försenad skulle han vänta ständigt såg nya saker i texterna, vilket i sin tur med att gå in i kyrkan tills han hörde orgeln, skulle berika läsarens andliga liv.216 Lekmannen för att inte störa de övriga firande. Eftersom förmodades alltså vara förhållandevis väl insatt många församlingsmedlemmar var tysta under i kyrkan och därtill vara förtrogen med Skriften psalmsången var det också extra viktigt att kyr- – det var inte bara prästens uppgifter. kobrodern sjöng ordentligt och på så sätt även Två ytterligare egenskaper som en kyrkobro- inspirerade övriga till att delta i sjungandet. der skulle besitta var givmildhet och ansvars- Pauli uttryckte sig också om prästens predikan, fullhet. Den förra skulle synliggöras genom vilken månne inte uttrycker några direkta bidrag dels till det egna förbundet, men främst lekmannaideal, men ändå är av intresse i sam- till människor som led nöd. Vi ser prov på det manhanget. Han menar att predikan måste bli senare i de insamlingar som bröderna gjorde, till ”mera manligt och kraftigt lutherskt betonad”. exempel åt de nödställda i Jörns församling.217 För att råda bot på samhällets missförhållanden skulle predikanten vara allvarlig – ”saltet måste 214 James Pauli, ”Herrens sköna gudstjänst”: Kbr 5 fram, sådant som har sälta i sig, om mycken för- (1929), sid. 1–4, 13–16. ruttnelse skall förhindras, även om det svider i 215 ”Från våra kårer”: Kbr 5 (1929), sid. 106. 216 Nathan Söderblom, ”Om bibelläsning”: Kbr 5 (1929), sid. 108–109. 213 Hugo Norberg, ”Hava Kyrkobröderna någon 217 Algot Burman, ”Från våra kårer”: Kbr 2 (1926), sid. betydelse för det andliga livet i församlingen?”: Kbr 6–7; K. G. Fellenius et al., ”Insamlingen till Jörn”: 3 (1927), sid. 13. Kbr 3 (1927), sid. 16–18.

94 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

För sin egen kår och dess medlemmar skulle till sin uppgift. Han betonade att människor är kyrkobrodern även ta sitt ansvar. Detta ansvar svaga och att vi inte ska framställa oss själva som var grunden för att förbundet skulle fortsätta mer än vad vi är.222 Denna vetskap om sina egna växa och engagera nya människor.218 Ansvaret brister skulle också kombineras med en kunskap kom också till uttryck när en av bröderna vid om att du inte kunde ge något utan att ha fått generalkonventet 1926 påpekade hur mycket något av Kristus.223 Till Kristus stod kyrkobro- ”vardagligt-jordiskt” som tog upp deras tid och dern också i ett självklart lydnadsförhållande, ”taga bort vår inre samling”, såsom ”onödigt ett förhållande som närde egenskaper som tidningsläsande” och ”allt prat”.219 Kyrkobro- tacksamhet, ödmjukhet, tålamod, oräddhet, dern skulle vara ansvarsfull och ha fullt fokus på manlighet och barmhärtighet.224 Här knöts sitt arbete – inte syssla med ovidkommande ting. alltså karaktäristika som av borgerligheten Ansvaret sträckte sig även bortom medlemsre- ansågs vara kvinnliga (ödmjukhet och tålamod) kryteringen, vilket framkom bland annat vid till en kristen manlighet, samtidigt som egen- en församlingsafton som bröderna i Stockholm skaper som tolkades som traditionellt manliga anordnat i slutet av 1926. Vid det inledande också utgjorde en naturlig del av diskursen. Trots föredraget vädjade talaren för ett arbete utfört att den kristne mannen skulle vara ödmjuk, var ”i kärlek till vår kyrka och i känsla av ansvar för det också viktigt att han var karaktärsfast. I en församlingslivets utveckling” – en kyrka vilken dödsruna över en medlem i Engelbrektskåren i bröderna skulle vara ”stolta och tacksamma” Stockholm står det att ”hans deltagande i kårens att tillhöra.220 sammanträden bar alltid prägel av stort nit och Ödmjukhet, underdånighet och trofasthet varmt intresse. Han var typen för en sann kristen var också karaktärsegenskaper som premie- och till hela sin läggning en äkta kärnsvensk rades i tidskriften. Så skrev signaturen F. N. i med viljefast karaktär”.225 Här framkom alltså tidskriftens första nummer att ”självransakan tydliga nationalistiska drag. Nationalismen var utmynnar säkerligen i en ödmjuk bekännelse också synlig i föredraget om ”Innerlighet” som om brist, ofullkomlighet, synd och i en bön om Manfred Björkquist höll i samband med gene- förlåtelse, om hjälp och kraft”.221 Ödmjukheten ralkonventet i Västerås 1927. Han manade då framställdes som ett centralt ideal genomgående, bröderna att vara trofasta snarare än flyktiga, och vikten av egenskapen är märkbar i en rese- något han exemplifierade med att människor berättelse som Fredrik Clason publicerade i tid- flyttade alldeles för ofta och således inte lärde skriften 1929. Han påtalade att vissa uppfattat sig älska sin trakt eller sitt land. Trofastheten bröderna som uppblåsta, att de gett sken av att var dock inte bara viktig i nationalismens namn, deras arbete var förutsättningen för att en ort utan kyrkobrodern behövde också vara trofast överhuvudtaget skulle överleva. Clason menade mot sig själv och sina vänner.226 att detta var en oroväckande utveckling och När vi talar om nationalism och kristen manade bröderna till en ödmjukare inställning 222 Fredrik Clason, ”Några intryck med anledning av en 218 F. A., ”’Rekrytering’ och ansvar”: Kbr 3 (1927), sid. reseberättelse”: Kbr 5 (1929), sid. 59–60. 2. 223 Hugo Norberg, ”Hava Kyrkobröderna någon 219 Jösse Eriksson, ”Några minnen från 1926 års gene- betydelse för det andliga livet i församlingen?”: Kbr ralkonvent”: Kbr 3 (1927), sid. 1. Kritik mot över- 3 (1927), sid. 14. flödigt tidningsläsande och meningslöst umgänge 224 ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 16. framkommer flera gånger i tidskriften (Gunnar 225 ”Från våra kårer”: Kbr 2 (1926), sid. 34. För en dis- Bergström, ”Inre samling”: Kbr 3 (1927), sid. 42). kussion om mannens karaktär, se Tjeder, 2003, sid. 220 ”Från våra kårer”: Kbr 2 (1926), sid. 34. 56–62. 221 F. N., ”En afton bland kyrkobröder”: Kbr 1 (1925), 226 Manfred Björkquist, ”Innerlighet”: Kbr 3 (1927), sid. n:o 1, sid. 3. 53–54.

95 kyrkohistorisk årsskrift 2013 manlighet finns det all anledning att uppehålla [Petrus] då modigt och manligt frambar”. Petrus oss vid Teodor Holmbergs artikel i marsnumret lyfts fram som en trofast och stark man, som 1928, betitlad ”Manlig kristendom”.227 Artikeln vågade trotsa massorna och tala för Jesu sak – en hade ursprungligen publicerats i den liber- tydlig parallell till vad Holmberg ansåg vara de teologiska tidskriften Kristendomen och vår kristna männens uppgift i sitt eget samhälle. Det tid.228 Den återpublicerades i Kyrkobröderna var genom en sådan trofasthet som riktig styrka i samband med Holmbergs 75-årsdag, som ett åstadkoms – ”den skapar hjältar”. Som en Guds ”tack till jubilaren för hans manliga, mångåriga hjälte lyfts också Luther fram på samma sätt, gärning för kyrkan och dess lekmannaelement”. en ensam man som ställde sig upp mot påven I artikeln, som är en av de mest omfattande som och furstar – ”Luther duger som förebild av publicerades i tidskriften under den undersökta sann manlighet”. Holmberg skrev förvisso att perioden, tog författaren sin utgångpunkt i det rör sig om både hjältar och hjältinnor, men orden ur Första Korinthierbrevet, i vilka Paulus beskrev dessa som människor, vilka funnit sin manar befolkningen att vaka och stå fast i förebild i den Jesus som var ”lejonet av Juda tron. ”Skicken eder såsom män, varen starke!” stam” och uppmanade snart att Kristus ska underströk Holmberg i passagen och påpekade ”bli vår ungdoms-, mandoms- och hjälteideal”. att orden var adresserade till såväl dagens män i Här föreligger också en åldersskillnad som Sverige som dåtidens män i Korinth.229 Artikeln Holmberg noterar, då unga omöjligen kunde delas sedan in i tre delar, vilka vardera behandlar känna samma frälsningsbehov som äldre. De egenskaper som karaktäriserar vad Holmberg förra behövde finna Kristus med sina ögon och såg som en manlig kristendom – styrka, kärlek sitt hjärta, till skillnad från de äldre som utstått och hopp. prövningar genom åren.231 Styrkan lyfts fram som en erkänd manlig Den kristna mannen skulle enligt Holmberg egenskap sett till det rent fysiska. Holmberg också vara kärleksfull. Detta är en egenskap menade att detta borde medföra att också andlig som behövdes i en tidsålder som präglades och moralisk styrka var manliga karaktärs- av kyla och en kulturvärld som var ”fattig på drag, något som enligt honom manifesterades i offrande kärlek men överflödande rik på hat ”hjärtats tro och sedlig självbehärskning”. För och själviskhet”. För att motverka detta krävdes att styrka detta utlåtande vände han sig, utöver en manlig, modig och orädd kristendom som Paulus ord, också till Petrus, Luther och den skulle sätta stopp för de lögner, intriger och självklara förebilden i Kristus.230 Den första för- den bristande förmåga till förlåtelse som rådde samlingen, urkyrkan, kunde uppstå ”på grund bland politiker, journalister och statsmän. En av det trosstarka, personliga vittnesbörd, han kyrka bestående av enkom kvinnor skulle enligt Holmberg fallera, männens trofasthet och 227 Mycket av det som framkommer i denna artikel återspeglas i en artikel av samme författare, som kärleksfulla kristendom var nödvändig för dess publicerades senare samma år (Teodor Holmberg, överlevnad. Eftersom män var vana vid att leva ”Livets största kraft”: Kbr 4 (1928), sid. 61–64). Detta understryker vikten av de ideal som framträder upp till mottot ”en för alla och alla för en” var de i artikeln. en solidarisk och ansvarsfull kraft för kristen- 228 För en presentation av liberalteologin och nämnda tidskrift hänvisas till K. G. Hammar, Liberalteologi och kyrkopolitik. Kretsen kring Kristendomen och 231 Teodor Holmberg, ”Manlig kristendom”: Kbr 4 vår tid 1906-omkr. 1920. Lund 1972. (1928), sid. 17–19. För vidare studier om kristna hjälteideal, se Van Osselaer, 2009, sid. 167–191; 229 Teodor Holmberg, ”Manlig kristendom”: Kbr 4 Tine Van Osselaer & Alexander Maurits, ”Heroic (1928), sid. 17. Men and Christian Ideals”: Yvonne Maria Werner 230 På samma sätt fungerade Paulus för Anton Niklas (red.), Christian Masculinity. Men and Religion in Sundberg (1818–1900) som ett ideal för prästmanlig- Northern Europé in the 19th and 20th Centuries. het (Maurits, 2011, sid. 99–100). Leuven 2011.

96 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” domen. Denna männens kärleksfullhet skulle detta skulle kosta honom livet. Det var en man inte bara vara något innerligt, utan skulle även färgad av osjälviskhet, mod och offervilja som resultera i yttre socialt arbete.232 idealiserades i Motts föredrag.234 Styrka och kärlek skulle också kompletteras Flera av de egenskaper som presenterats ovan med hopp, en egenskap som också den kän- premierades av Erik Neuman, när han för Gävle netecknades av mod – mod som krävdes för kyrkobrödrakår 1928 höll ett föredrag betitlat ”att utan tvekan bekänna något stärkande och ”Vad kräver tiden av en kristen”. Han lyfte tröstande om det, ’som intet öga sett och intet fram karaktäristika som mod och offervilja, öra hört och som i ingen människas hjärta har vilka vi sett förespråkas gång efter annan. I uppstigit’”. Med tydliga militaristiska termer sammanhanget påpekade han också att det var manar Holmberg ”en ung härskara av kristna viktigt att den kristne mannen visade hänsyns- hjältar stiga fullrustad fram i fronten av Herrens fullhet gentemot sina medmänniskor. Genom stridslinje” och avslutar med att citera en vers ur att hänvisa till det fjärde budet underströk Emil Liedgrens (1879–1963) dikt ”Min Gud är han att hänsyn främst skulle visas mot sina en väldig hjälte”: föräldrar. Neuman framhävde också åsikten

Låt mig bli en pil på din båge, att bröderna skulle visa sedlig renhet, i en tid en pil, som flyger åstad som karaktäriseras av lättsinnighet. I en tid lik flammande ljungeldslåge då skilsmässor och utomäktenskapliga födslar mot fiendehärars rad! Låt mig bli en hammare, svingad steg kontinuerligt var det viktigt att bröderna mot falska gudar av Dig, förblev sedliga.235 Genom hänvisningar till både en budkavel örnsnabbvingad, som bådar till Herrens krig!233 gammal- och nytestamentliga passager uppma- nades bröderna i en artikel från 1929 att vara Holmbergs och andra skribenters maningar till ”personliga föredömen i ett rent och helgat liv 236 aktivitet syns även i ett referat av ett föredrag samt i hållandet av Herrens bud”. Kyrkobro- med den blivanda fredsprisvinnaren John Mott dern skulle alltså i sitt liv gestalta sedligheten (1865–1955). Han menade dock att en kristen och således vara en förebild för människor i sin man inte bara skulle ”utföra mekaniskt arbete” omgivning. utan också måste vara kapabel att tänka. Tan- Den offervilja som gång efter annan lyftes kekraft behövdes för att männen skulle kunna fram hade också en rent ekonomisk aspekt i skönja sina egna svagheter, men också för att insamlingar till olika ändamål. Kyrkobrodern uppfatta sina möjligheter. Vi ser alltså återigen förväntades vara generös i sina gåvor till såväl 237 egenskaperna ödmjukhet och hoppfullhet pre- missionen som till människor som led nöd. senteras som manliga. Mott påpekade också att Offerviljan skulle alltså inte bara vara synlig den kristne mannen skulle ha gott om brödra- i det rent praktiska arbetet, utan också i kyr- kärlek och sympati, vilket skulle karaktärisera kobroderns givmildhet. Det lyftes flera gånger mannen i sin roll som ledare. Den manlige fram i tidskriften att brödernas offervillighet ledaren skulle också ha en stark viljekraft – och givmildhet skulle öka – så manar K. G. tanken skulle alltid leda till handling – även om 234 John Mott, ”Vad världen behöver”: Kbr 4 (1928), sid. 53–54. 232 Teodor Holmberg, ”Manlig kristendom”: Kbr 4 (1928), sid. 19–20. 235 ”Ur årsrapporterna”: Kbr 4 (1928), sid. 71–72. 233 Teodor Holmberg, ”Manlig kristendom”: Kbr 4 236 J. R—n, ”Leviterna—Lekmännen”: Kbr 5 (1929), sid. (1928), sid. 21. Dikten publicerades ursprungligen 91. i VL 3 (1912) och ingick i 1937 års psalmbok som 237 G. H., ”Tidsläget och Kyrkan”: Kbr 5 (1929), sid. 70; nummer 533 (Oscar Lövgren, Psalm- och sånglexi- K. G. Fellenius et al., ”Insamlingen till Jörn”: Kbr 3 kon. Stockholm 1964, sp. 370). (1927), sid. 16–18.

97 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Fellenius vid generalkonventet i Skara 1929 kobröderna legitimerade sin verksamhet utifrån bröderna att skänka mer pengar, men också att dels Jesus och apostlarna och dels reformato- personligen delta genom traktatspridning eller rerna.242 Genom att hänvisa till kristendomens dylikt.238 och protestantismens stamfäder skulle den Kyrkobrodern lyftes i tidskriften också fram lutherska kristendomen remaskuliniseras. Ett som en modern man. Vi ser prov på detta när annat återkommande exempel på det könade kåren i Kila rapporterar att ”den alltid så väl- språk som karaktäriserade förbundet är talet villige och omtänksamme” K. G. Fellenius vid om ”fädernas kyrka”. Kåren i Nora rapporte- den arrangerade kyrkobrödradagen i staden rar bland annat att de tillsammans med K. G. kom och hämtade bröderna med sin bil.239 Att Fellenius samtalat över ämnet ”Varför vi älska den kristne mannen skulle vara omodern och fädernas kyrka”, varvid en hyllningsdikt lästes bakåtsträvande var en bild som här motverka- och J. A. Eklunds (1863–1945) psalm, ung- des genom att påvisa denna högst moderna, och kyrkorörelsens kampsång, ”Fädernas kyrka” manliga, sysselsättning. sjöngs.243 Det framgår tydligt att språket i tidskriften Det har vid flera tillfällen blivit tydligt att tro är könat, inte minst med tanke på hur förbun- och trofasthet skulle vara något centralt i den dets existens kretsar kring ordet brödraskap. kristne mannens liv, men också tvivlet hade sin Ett illustrativt exempel är de diskussioner som plats. Teodor Holmberg lyfte i sin artikel om förekom i samband med förbundets Sigtuna- tron och vetenskapen, ”Livets största kraft”, konferens 1926, vars huvudsakliga tema var fram aposteln Tomas som en förebild för just ”den personliga samvaron i förstående Sveriges kristna män. Det var enligt Holmberg broderskap”. Manfred Björkquist refererade i en god sak att Tomas tvivlaren var en av Jesu sitt inledningstal om ”huru Kristus samlar ett närmaste vänner – det visade att tvivlet, vilket brödraskap omkring sig”, till psalmer av Luther var så omfattande i det svenska samhället, var och Olavus Petri som behandlade just detta en naturlig del av det kristna livet. Tomas var brödraskap. I sammanhanget talade även en av en förebild för att han trodde, trots att det inte Stockholmsbröderna om Luthers förhållande föreföll som något naturligt.244 Detta stämmer till bröders gemenskap, vilket den senare satte väl in på det som David Tjeder kallar det ”man- ”nästan lika högt som sakramenten”.240 Också liggörande tvivlet” – kampen att övervinna Fredrik Clason hänvisade till Luther när han i tvivlet var ett sant prov på manlighet.245 1928 års sista nummer av tidskriften hade en Det är inte vidare förvånande att beskriv- utläggning om vad denna bröders gemenskap 242 Det här syns på flera ställen i tidskriften, bland annat egentligen innebär. I första rummet står för när kåren i Örebro, Olavus Petris hemstad, har honom däremot inte Luther, utan Jesus och föredrag om honom. Hans likheter med Luther lyfts fram och Olavus Petri beskrivs som ”lika orädd och apostlarna, vars relation var en sann bild för ett kärleksfull som sin mästare” (”Från våra kårer”: Kbr kristet brödraskap.241 Vi kan konstatera att Kyr- 5 (1929), sid. 75). 243 ”Från våra kårer”: Kbr 2 (1926), sid. 35. ”Fädernas kyrka”, som handlar om ”manlig och kristen tro” 238 K. G. Fellenius, ”1929 års Generalkonvent”: Kbr 5 och har tydliga militaristiska metaforer, var en psalm (1929), sid. 86. som ofta förekom i samband med brödernas sam- 239 ”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 35. Att bröderna mankomster (”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 5; körde bil är något som framkommer flera gånger i A. S—n. ”Stiftskonvent för kyrkobrödrakårerna från tidskriften (”Från våra kårer”: Kbr 3 (1927), sid. 49; Skara stift”: Kbr 3 (1927), sid. 46; ”Generalkonven- ”Från våra kårer”: Kbr 5 (1929), sid. 80). tet”: Kbr 3 (1927), sid. 59; ”Från våra kårer”: Kbr 5 240 Hjalmar Alner, ”Kyrkobrödernas Sigtunakonfe- (1929), sid. 6). rens”: Kbr 2 (1926), sid. 17–18. 244 Teodor Holmberg, ”Livets största kraft”: Kbr 4 241 Fredrik Clason, ”Varför äro vi kyrkobröder?”: Kbr 4 (1928), sid. 61. (1928), sid. 98–99. 245 David Tjeder, ”Det manliggörande tvivlet”: Yvonne

98 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” ningar av kvinnor lyser med sin frånvaro i medlemmar att kvinnorna var förpassade till tidskriften. Om sådana hade förekommit oftare den privata sfären. Kvinnorna var förebilder, hade det varit av stort intresse att undersöka hur snarare än individer förpassade till hemmet.248 kvinnorna framställdes – vilka ideal som ansågs I 1929 års sista nummer av tidskriften finns värdiga henne. Det finns däremot några tillfäl- en dikt, ”En kyrkobroder”, publicerad. Dikten len då kvinnor nämns och i ett samband ser vi är skriven av kyrkobrodern Carl Söderling också en kort beskrivning av den presenterade (1873–1948), kanske mest känd som medium i kvinnan. När läkaren Henrik Berg (1858–1936) Spiritualistiska sällskapet.249 Dikten samman- omnämnde den danske prästen Vilhelm Becks fattar många av de ideal som presenterats ovan (1829–1901) mor beskrev han henne som ”ej och det finns här anledning att återge den in blott till sitt yttre en vacker människa utan som extenso: var allra skönast till sin inre människa”. Den En kyrkobroder, han bör vara svag estetiska skönheten syntes alltså också i hennes Men stark och modig tillika. personlighet, vilken var ”mild och kärleksfull” Han handlar i kraft utav Andens lag För lögn ger han aldrig vika. – så mild att ”det kostade henne mycken kamp, innan hon kunde mottaga Frälsarens nåd”.246 I anden ödmjuk, förbliver han fast. Vi ser här att kvinnan lyftes fram i egenskap Han söker och älskar friden, Men gäller det sanning, står han sitt kast av sitt yttre, vilket sällan förekom i beskriv- Och fruktar icke för striden. ningar av män. Hon karaktäriserades också En kyrkobroder bör vara ett salt. med vad som ansågs vara typiska feminina Han gillar icke intriger. egenskaper i sin mildhet och kärleksfullhet, Han söker finna Guds mening i allt, vilket delvis utgjorde ett hinder. Noteras bör Och åt hans vilja sig viger. att denna kärleksfullhet också var en central Ett [sic] kyrkobroder skall vara ett ljus, egenskap för den kristne mannen. I ett annat Och lysa i mörka världen, sammanhang talade Manfred Björkquist om Samt visa ur villors töcken och grus Till strålande Fadershärden. kyrkan och kristendomen. Han menade att det heligaste barndomsminnet vi har är då vår En kyrkobroder skall kämpa sig fram, mor bad aftonbönen med oss som barn.247 Här Då Gudsviljan honom driver — Tack vare Guds blödande offerlamm framställdes kvinnan som ansvarig för barnets Till ett med Gud han bliver!250 religiösa uppfostran i den privata sfären – den sfär av samhället där borgerligheten också Här framkommer bilden av en ödmjuk man ansåg att religionen hörde hemma. Det faktum med styrkan och modet i behåll, en man som att männen inom Kyrkobröderna såg sig själva alltid gjorde handling av tanken och ständigt i relation till andra män, snarare än kvinnor, arbetade med och för Gud. Kyrkobrodern skulle stärker den tes som drivits i tidigare forskning, vara trofast – en förebild för andra människor nämligen att manlighet huvudsakligen formas i som drar sig till Gud snarare än till intriger. Med ett homosocialt sammanhang. Det går däremot andra ord ska det finnas utrymme för motsätt- inte att förstå Kyrkobröderna som ett uttryck ningar i den kristne mannen. för vad David Tjeder kallar implicit misogyni, Manligt arbete med och för Kristus då det inte alls var en självklarhet för förbundets

Maria Werner (red.), Kristen manlighet. Ideal och 248 Tjeder, 2003, sid. 281–283. verklighet 1830–1940. Lund 2008. 249 Se exempelvis Carl Söderling, De döda leva. 246 Henrik Berg, ”Wilhelm Beck”: Kbr 5 (1929), sid. 57. Stockholm 1948. 247 Manfred Björkquist, ”Den bundna och den fria 250 Carl Söderling, ”En kyrkobroder”: Kbr 5 (1929), sid. kyrkan”: Kbr 5 (1929), sid. 99. 123.

99 kyrkohistorisk årsskrift 2013

I föregående avsnitt har vi sett vilka egenskaper de ansåg sig behövas i flera sammanhang. Ett som ansågs ideala för den kristne mannen, utan av dessa sammanhang var söndagsskolan, i att närma oss det praktiska arbetet som föreslogs vilken det rådde brist på manliga lärare. Det och synliggjordes i förbundets tidskrift. Det här resulterade enligt en artikel om ”Lekman- senare ska tecknas här, men läsaren ska komma nauppgifter i församlingsarbetet” i att många ihåg vad generalsekreterare Fellenius skrev pojkar avslutade sina söndagsskolestudier i i årsrapporten 1928, att förbundets sociala förtid. Skribenten ansåg att behovet av kyrko- arbete under de tio första åren varit ”ringa eller bröder som söndagsskolelärare var tämligen intet”. 251 Den inre linjen var i fokus under hela akut, inte minst på grund av att kristendoms- etableringsfasen, varför det yttre arbetet fick undervisningen fick allt mindre plats i skolan.255 mindre plats också i tidskriften. Det manliga arbetet behövde alltså inte skilja Lekmannen hade enligt Kyrkobröderna sig från det kvinnliga – det tidigare motiverades mycket att tillföra i arbetet för Guds rikes för- i det här fallet med en förhoppning om att det verkligande på jorden. Ett exempel på detta är att skulle leda till en, åtminstone statistisk, remas- lekmannen lyftes fram som en hjälp i egenskap kulinisering av kristendomen. av yrkesutövare. Han kunde vara prästen till ”En man kan ej gå sysslolös” skrev direktör hjälp ”som snickare, typograf, ingenjör, läkare Gunnar Högquist (1890–1952) i sin artikel o.s.v.”. 252 Teodor Holmberg var inne på samma om ”Kyrkan och männen” i tidningens första linje i sin artikel om ”Manlig kristendom”, nummer 1928. Detta kombinerat med att vilken enligt honom måste resultera i socialt kyrkan inte erbjudit några aktiviteter har enligt arbete, eftersom männen måste vara aktiva. De författaren resulterat i att männen, i större kristna männen ”måste lära sig att vara kristna grad än kvinnorna, sökt sig bort från kyrkan, just där de gå och stå: i sitt vardagliga kall, som till ”studiecirklar, vetenskapen och sist men ej statsmän, riksdagsmän, journalister, köpmän, minst den socialdemokratiska arbetarrörelsen”. bankirer, jurister, militärer, fabriksarbetare, Eftersom männens åsikter hade stort inflytande lantmän o.s.v.”.253 Som ett exempel på detta kan i samhället – de ”vilja ju i regel handla och leda, nämnas en artikel av missionsläkaren i Rhodesia ej ledas” – hade det uppstått religionsfientliga (i dag Zimbabwe och Zambia), Nils Tilander strömningar på flera håll. Högquist menar dock (1884–1977). I den erbjöds förbundet, vilket att en ny trend börjat växa, att kyrkans lekmän bestod av ”både arkitekter och medlemmar äntligen reagerade. Viktigt i denna reaktion var med konstförfarna händer”, hjälpa till att dock att ingen egoism fick synas – ”vi måste bli bygga och rusta upp kyrkor på missionsfältet.254 intet i oss själva” och utföra arbetet med och för Här ser vi prov på vad Yvonne Maria Werner Gud, inte för oss själva.256 Enligt Högquist var kallar vardagsnära kristendom – ett utövande det alltså på grund av att kyrkan inte tillhan- som är anknytet till vad männen sysslar med dahållit några aktiviteter som männen lämnat i största allmänhet. Det var däremot inte bara kyrkan och i stället använt sin vilja att leda i det vardagsnära som var aktuellt för bröderna, kampen mot kyrkan. Ett sätt att motverka att männen vände

251 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”: Kbr kyrkan ryggen till förmån för andra aktiviteter 4 (1928), sid. 89. var enligt Manfred Björkquist att tillsätta en 252 K. G. Fellenius, ”Kyrkliga mötet i Malmö”: Kbr 3 (1927), sid. 23. 253 Teodor Holmberg, ”Manlig kristendom”: Kbr 4 255 R. S., ”Lekmannauppgifter i församlingsarbetet”: (1928), sid. 20. Kbr 4 (1928), sid. 2. 254 Nils Tilander, ”Kyrkor i Rhodesia”: Kbr 5 (1929), sid. 256 Gunnar Högquist, ”Kyrkan och männen”: Kbr 4 103. (1928), sid. 3–4.

100 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” kommitté som skulle utröna vilka möjligheter var alltså baserat på kvinnligt socialt arbete och det fanns för ett samarbete mellan kyrkan presenterades nu som ett element i den kristna och idrottsvärlden. Här föreslogs bland annat manlighetens diskurs. Vi har sett att liknande anordnande av gudstjänster i samband med arbete utfördes i flera kårer, men detta exempel idrottsevenemang, precis som fältgudstjänster är egenartat, då syföreningarnas arbete explicit firades under mer omfattande militärövning- presenteras som arbetsformens förebild. ar.257 Detta var den enda gången som sambandet mellan idrott och kristendom dryftades inom förbundet under den undersökta perioden, trots Slutsatser att det fanns med som ett förslag på aktivitet i Kyrkobrödernas arbete kan förstås som stadgarna. det Lehmann kallar kyrklig mobilisering. I Aktiviteter som nu erbjöds för att hindra samarbete med prästerskapet var deras mål utvecklingen som Högquist noterat var inte bara att sprida kunskap i kyrkliga frågor och att förknippade med männens yrken, söndagssko- tillsammans i lokala kårer arbeta för Guds sak lan eller idrottsvärlden. I generalsekreterarens i både inre och yttre former – genom privata rapport från 1928 citerar Fellenius den broschyr samlingar respektive socialt arbete. Denna om Kyrkobröderna som publicerades 1919, i mobilisering rymde olika typer av fromhet i vilken framkom även andra sysselsättningar diverse verksamheter och i Kyrkobrödernas fall som ansågs passa en kyrkobroder. Samhälls- blir det tydligt att deras uppdrag var att intres- utvecklingen hade lett till nya uppgifter, såsom sera männen för kristendomen. Anledningen till barnavårdare och övervakare av oskyldigt att det var just männen som efterfrågades i det dömda. Nathan Söderblom, som författat bro- arbete som förbundet bedrev berodde inte på att schyren, menade att detta var uppgifter som kvinnorna ansågs vara inkompetenta – tvärtom. ”män med kärlek, vishet och tålamod” skulle Kvinnorna stod redan för en betänklig del av det ta sig an.258 Vi kan återigen konstatera att kyrkliga arbetet, till skillnad från männen, vars Söderblom delvis använder egenskaper som av kyrksamhet och engagemang i kyrkliga frågor borgerligheten ansågs feminina till att förklara hade avtagit i högre grad än kvinnornas dito. den kristna manligheten. Därtill tillskrevs Anledningen till att ett kyrkligt brödraförbund en typiskt kvinnlig aktivitet som barnavård bildades var alltså att intressera männen för manliga förtecken. kyrkan – detta i ett könsöverskridande arbete, En annan kvinnlig aktivitet var den som vilket dock ansågs ha vissa aspekter som var försiggick i kyrkans många syföreningar bättre lämpade för män än för kvinnor. För runtom i landet, till vilka Kyrkobröderna kan att göra kristendomen intressant för männen ses som en manlig motsvarighet. Att så var använde de sig av en rad remaskuliniseringsstra- fallet belyses explicit i en rapport från kåren i tegier, för att använda Olaf Blaschkes uttryck. Norrköping 1928. Kåren rapporterade att de Skulle männen leva ett aktivt kristet liv måste under föregående år flera gånger anordnat vad kristendomen först bli manlig. de kallar ”gubbmöten”, vilka var baserade på Den första av de fyra remaskuliniseringsstra- de samkväm som en syförening i staden länge tegier som Blaschke noterat är att koppla vad anordnat för fattiga äldre kvinnor.259 Arbetet som ansågs vara traditionellt manliga dygder till 257 K. G. Fellenius, ”1929 års Generalkonvent”: Kbr 5 kristna ideal och på så sätt förena kristna och (1929), sid. 87; ”Eko”: Kbr 5 (1929), sid. 109–111. manliga egenskaper. På så sätt fick stereotypa 258 K. G. Fellenius, ”Generalsekreterarens rapport”: Kbr 4 (1928), sid. 84–85. mansideal en självklar plats i arbetet för kris- 259 ”Från våra kårer”: Kbr 4 (1928), sid. 93.

101 kyrkohistorisk årsskrift 2013 tendomen. Det här yttrade sig ofta i dualistiska som Blaschke nämner är nationalismen, vilken framställningar där den kristne mannen fick vi sett presenteras som en manlig dygd hos några vara en förebild i kampen mot det onda – mannen av Kyrkobrödernas representanter, inte minst av framställdes som en hjälte. Denna strategi blir Manfred Björkquist och Teodor Holmberg. synlig också i analysen av Kyrkobröderna, vilka Ett annat sätt att remaskulinisera kristendo- lyfte fram egenskaper som tolkades som tradi- men var att omkoda egenskaper som ansågs vara tionellt manliga, såsom ansvarsfullhet, praktisk traditionellt manliga eller kvinnliga. Det kristna läggning, behärskning, hängivenhet, plikttro- fromhetslivet med gudstjänstbesök, bön och genhet, styrka, krigiskhet, mod och offervilja. andakter i hemmet var inte något som ansågs Dessa dygder var enligt Kyrkobröderna inte manligt – tvärtom var det något som kvinnorna bara manliga, utan också avgörande kristna sysslade med. I Kyrkobrödernas sammanhang ideal och därför ansågs mannen av naturen framställdes ett sådant fromhetsliv som något inneha dygder som efterfrågades i det kristna centralt i den kristne mannens liv, men det fram- arbetet. Precis som Blaschke noterar ser vi också ställdes också som något manligt. Det var inte hos Kyrkobröderna hur detta kom till uttryck kvinnor utan manliga, modiga och starka hjältar i dualistiska föreställningar. Mannen blev i sin och soldater som gick i kyrkan. Lekmannaideal stereotypa framställning en soldat i en armé utgjordes inom Kyrkobröderna inte uteslutande och de militaristiska metaforerna var genom- av stereotypa manliga dygder, utan de lyfte gående. Det samhälle som representerades av också fram allmänkristliga ideal som kommit osedlighet, materialism, hat och själviskhet fick att betraktas som något ytterst kvinnligt. Det framstå som fiender i denna strid mot ondskan. handlade ofta om framstående egenskaper, Centrala gestalter i kristendomens historia såsom ödmjukhet, kärleksfullhet och tålamod. fick därtill fungera som förebilder i egenskap Också egenskaper som ansågs vara traditionellt av modiga och trofasta män. I sammanhanget manliga ifrågasattes av förbundets medlemmar var självklart Jesus den största förebilden, men – en kyrkobroder skulle till exempel inte vara också apostlarna och reformatorerna lyfts fram sin egen herre. Den kristne mannen skulle vara som representanter för sann manlighet. underdånig och det ansågs inte vara ett tecken på Remaskuliniseringsstrategi nummer två manlighet att vägra underordna sig. I Jesus hade kallar Blaschke för anpassning. Den går ut på mannen sin självklare ledare och lekmannen att anpassa sig till det hegemoniska samhället skulle dessutom vara medveten om sitt förhål- samtidigt som den kristna identiteten skyddas. lande till prästen. Även om den senare inte stod Vi har sett hur Kyrkobröderna flera gånger över lekmannen – en sådan tanke ansågs strida ställde sig kritiska till hur samhället hade mot Luthers tanke om det allmänna prästadö- utvecklats, med ett allt för stort fokus på profit met – så hade han en tydlig ledarposition och och personlig framgång. Det är därför inte stod inför församlingen som medlare mellan förvånande att förbundet väldigt sällan gjorde Gud och människan. Ödmjukhet, underdånig- explicita försök att anpassa sig därefter. Vad het och kärleksfullhet var inte något som stod i som däremot kan konstateras, som vi också kontrast till bilden av den traditionelle mannen sett i föregående strategi, är att de manliga – egenskaperna omkodades från att uppfattas egenskaper som möjliggjorde framgång och som något feminint eller omanligt till att förstås rikedom var eftersträvansvärda – de skulle som något självklart i deras manlighet. däremot användas i strävan att förverkliga Den fjärde och sista remaskuliniserings- Guds rike på jorden, snarare än att nå världslig strategin som Olaf Blaschke lyfter fram gick välgång. Ett ytterligare exempel på anpassning ut på att instrumentalisera manligheten i det

102 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!” kristna arbetet. Det betyder att ett aktivt försök Guds rike på jorden i egenskap av det yrke han gjordes att göra det kristna arbetet anpassat för innehade – han kunde hjälpa till som arkitekt männen och deras förståelse av sig själva och eller som lantbrukare, alla hade något att ge. sin manlighet. De skulle inte bara begå natt- Också Anna Prestjan noterar en remaskuli- varden, be och hålla andaktsstunder i hemmet, niseringsstrategi i det sociala arbetet, ett arbete de skulle också arbeta inom områden som som var förknippat med kvinnlighet. Genom att av tradition ansågs vara manliga. Ett sådant koppla det sociala arbetet till stereotypa manliga arbete utövades i det offentliga, den sfär som karaktäristika kunde det trots sin feminina var tydligt sammanlänkad med manlighet. grund ses som något remaskuliniserande. Inom Det här är den remaskuliniseringsstrategi som Kyrkobröderna premierades inte bara vad som syns tydligast inom Kyrkobröderna, trots att uppfattades som traditionellt manliga uppgifter arbetet som vi sett huvudsakligen var förlagt i samhället utan också sådana som varit del av till den inre linjen, som inte karaktäriserades av kvinnans domän, såsom arbete med barn, sjuka praktiskt handlande. Att dessa ideal står i fokus och fattiga. Detta arbete kopplades delvis till kan mycket väl tolkas som ett uttryck för den manliga egenskaper och legitimerades på så sätt kritik som generalsekreterare K. G. Fellenius som viktiga uppgifter för bröderna. Prestjans riktade mot kårerna runtom i landet – att de lade teori måste dock i sammanhanget modifieras för stort fokus på det inre arbetet och i stället något, eftersom förbundet inte bara lyfte fram skulle lägga mer tyngd på det sociala arbetet. egenskaper som tolkades som traditionellt Det handlar här alltså inte främst om vad för- manliga som nödvändiga i den här typen av bundets medlemmar i första rummet faktiskt verksamhet, utan också sådana som förstods gjorde, utan snarare vad som ansågs lämpligt som traditionellt kvinnliga. Mannen skulle ha och viktigt att göra. Det manliga arbetet i den tålamod och vara kärleksfull – den emotionella offentliga sfären som förespråkades var delta- delen av arbetet var inte utesluten. Det var gande i kommunala nämnder, föredragshål- snarare så, att kvinnliga och manliga egenska- lande, samarbete med idrottsföreningar, skrift- per båda presenterades som viktiga och att ett spridning och propagering i pressen. I praktiken allmänkristligt sinnelag var av nöden. Vi ska upptog sådana aktiviteter alltså varierande tid, dock minnas att detta arbete både på lokal och ibland nästan ingen alls, men det var verksam- central nivå presenterades som något manligt het som påvisade att männen kunde vara män i metaforer knutna till militarism och fysiskt i vad som uppfattades vara ordets traditionella arbete. mening även när de ”stred” för kyrkan. Religio- En aspekt i detta som inte får förbises är Kyr- nen hade inte bara sin uppgift i det som sågs som kobrödernas inställning till kvinnans försam- den traditionellt kvinnliga privata sfären. lingsarbete. Hon möttes aldrig med skepsis, utan I anknytning till instrumentaliseringsstrate- var snarast en förebild för de kristna männen. gin är också vad Yvonne Maria Werner kallar Hon vände aldrig kyrkan ryggen och gjorde vardagsnära kristendom viktig att notera. Hon enligt förbundet ett gott arbete, inte minst inom menar att om sådant som män sysslar med till missionen. Ibland ansågs mannens uppgifter vardags kopplas till kristendomen kan också rentav vara ett förlängande av kvinnornas det fungera som en remaskuliniserande strategi. arbete. Det handlade alltså inte om att förminska Det här blir tydligt inom Kyrkobröderna, där kvinnans arbete utan att få männen att engagera lekmannens vardagliga arbete i enlighet med sig i samma utsträckning som de förra. Vi har Luther förstods som ett kall. Förbundsmedlem- konstaterat att Kyrkobröderna kan förstås som men hade en uppgift att fylla i förverkligandet av en reaktion på att den kristna manligheten ifrå-

103 kyrkohistorisk årsskrift 2013 gasattes och att kvinnorna fick en framskjuten förbundets medlemmar å ena sidan samlades position i kyrkan. Att deras reaktionsmönster tillsammans för uppbyggelse genom föreläs- skulle motsvara det Michael Kimmel kallar the ningar och bibelstudier och å andra sidan var antifeminist backlash är inte en rimlig slutsats. aktiva i offentligheten. Efter några oroväck- Männen ansågs inte stå över kvinnorna och det ande år var Kyrkobröderna snart etablerade i finns inte ett spår av explicit kvinnofientlighet. landet – inte minst i Mellansverige. Det bedrevs Samtidigt går det inte att beteckna förbundets främst arbete inom den inre linjen, men också medlemmar som profeminist men, då de inte det yttre arbetet synliggjordes bland annat ansåg feminismen vara lösningen på problemet. genom arbete i pressen, engagemang i politiken Snarast kan reaktionen förklaras med Kimmels i stat och kommun samt anordnande av försam- the promale backlash, då de ansåg att hotet var lingsaftnar. Det mångfacetterade arbetet finner en produkt av samhällsförändringar och den ett illustrativt exempel i Uppsala första kårs fyra manlighet de förespråkade var väl anpassad till utskott – församlings-, missions-, litteratur- res- ett modernt samhälle. pektive skriftspridningsutskottet. Den inre linjen, som ju utgjorde kårernas Kyrkobröderna kan alltså sammanfattnings- huvudsakliga arbete, får inte glömmas bort i vis förstås som en rörelse, vilken genom manifesta sammanhanget. När medlemmarna samlades remaskuliniseringsstrategier ville motverka den var det oftast bibelstudier och föredrag som stod feminisering av kristendomen som ägt rum på schemat och det absolut viktigaste idealet i under 1800-talet. Det gjordes i frånvaro av, dessa sammanhang var brödragemenskapen. men inte i opposition mot kvinnorna i kyrkan, Här fungerade bröderna i en privat sfär och det vilka snarare fungerade som förebilder för orga- var sålunda inte bara det offentliga arbetet som nisationen. Det gjordes heller inte genom att på ansågs viktigt för förbundet. Men också det inre ett tydligt sätt koppla kroppsliga ideal till kris- arbetet fungerade som ett uttryck för manlighet tendomen. Snarare var Kyrkobrödernas mål att då samlingarna hade en homosocial karaktär. medlemmarna i landets kårer skulle engagera Brödragemenskapens förebilder var naturligt- sig i sociala frågor och vara aktiva samhällsmed- vis också män – Jesus, apostlarna, Luther och borgare, samtidigt som de också agerade enligt Olavus Petri var alla praktexempel på män som en inre linje. Genom att använda sig av ovan visade hur viktig denna gemenskap var. Kris- nämnda strategier för att engagera männen i det tendomen i allmänhet och den lutherska tron kristna arbetet försökte de genomföra en kyrklig i synnerhet framställdes som manliga angelä- mobilisering – en mobilisering som nådde sådan genheter, de största personerna i kristendomens framgång att förbundet 1929 hade omkring 50 historia var ju män och dessutom värderade de kårer bestående av ett par tusen medlemmar, gemenskap med andra kristna män högt. vilka snart skulle komma att bli många fler. För att förverkliga sitt syfte ser vi alltså hur

104 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

Summary used to the same extent by the movement. Its members were de facto critical towards many of the developments in society, which they Ideals of Masculinity within considered too focused on profit and personal the Church of Sweden’s Laity success. The third strategy is based on recoding Movement, 1918–1929 characteristics that were considered masculine In 1918 the “Church Brothers” (Kyrkobröderna) or feminine. This strategy is intriguing since was established as the official laity movement many of the core Christian values were regarded within the Church of Sweden, with Archbishop as feminine by numerous contemporaries. For Nathan Söderblom (1866–1931) as their first example, going to church was presented by the president. The present study analyses ideals movement as something demanding prowess. of masculinity within the movement, using The ideals for a Christian man consisted not theories regarding the feminisation and remas- only of the stereotypical male ones presented culinisation of Christianity during the 19th and above, but also generic Christian values such 20th centuries. as humility, charity, and patience. These char- The explicit aim of the movement was to acteristics were not presented as something activate men in the life of the Church. The unmanly or effeminate, but rather understood reason behind a focus on males was an experi- as something self-evident in the members’ mas- enced female domination in the context of the culinity. The fourth strategy presented by Olaf Church. This domination is a paradox, since Blaschke is the instrumentalisation of masculine the Church of Sweden was run entirely by men, practices in the service of Christianity, i.e. and women would not have access to ordina- actively trying to adjust men’s function within tion to the priesthood until 1958. However, the the Church to their understanding of themselves movement did not have a negative view on the and their masculinity. This can be seen in the work of women. On the contrary, their work movement, not least in the focus on activating within the Church was viewed and presented as its members in the public sphere of society. The an ideal, especially within the missionary field. types of work advocated included participation In order to involve men, the movement found in community committees, collaborations with them tasks in domains that were perceived as sports associations, and agitating in the press. masculine. In this way, the movement illustrated how These tasks can be analysed from the four religion was not something belonging solely to strategies of remasculinisation presented by the assumed feminine private sphere of society. the German historian Olaf Blaschke. The first During the investigated period, the Church strategy – connecting what were viewed as Brothers constituted a movement which tried traditionally masculine virtues with Christian to counteract what they perceived to be both ideals – was employed by the movement through the numerical and conceptual feminisation of dualistic representations, whereby the Christian the Church of Sweden in the course of the 19th man was depicted as a soldier and hero in the century. This was done in the absence of, but fight against evil. The Christian man was not in opposition to, the women of the Church. presented as responsible, practical, restrained, By using the strategies of remasculinisation staunch, conscientious, strong, courageous, presented above, the aim of the movement was and self-sacrificing. Blaschke’s second strategy, to achieve ecclestiastical mobilisation through adaptation to the hegemonic society, was not increased male participation.

105 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Förkortningar TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR FB Församlingsbladet Ahlstrand, Axel, John Melander. En banbrytare Kbr Kyrkobröderna. Organ för Svenska och hövding. Stockholm 1942. kyrkans lekmannaförbund Allen, L. Dean, Rise Up,O Men of God. The NSS Nathan Söderbloms samling ‘Men and Religion Forward Movement’ and RA Riksarkivet the ‘Promise Keepers’. Macon 2002. SKLA Svenska Kyrkans Lekmannaförbunds Alm, Anna, På storstadens gränsmarker. Fri- arkiv villigt kyrkligt arbete 1893–1918. Stockholm SvD Svenska Dagbladet 1918. UUB Uppsala universitetsbibliotek Anderson, Olive, ”The Growth of Christian VL Vår Lösen Militarism in Mid-Victorian Britain”: The English Historical Review, vol. 38, no. 388, 1971. Källor och litteratur Aronson, Torbjörn, Den unge Manfred Björk- quist. Hur en vision av kristendomens möte med kultur och samhälle växer fram. Uppsala Otryckta källor 2008. –, ”Manfred Björkquist. Ungkyrkorörelsens Arninge ledare, Sigtunastiftelsens grundare och Riksarkivet Stockholms stifts förste biskop”: Vivi-Ann Svenska Kyrkans Lekmannaförbunds arkiv: Grönqvist (red.), Manfred Björkquist. A 1: 1, Protokoll från Generalrådets arbets- Visionär och kyrkoledare. Skellefteå 2008. utskott (1917–1946) Bergfeldt, Börje, Den teokratiska statens död. E 1: 1, Korrespondens och inkomna hand- Sekularisering och civilisering i 1700-talets lingar. Huvudserie (1918–1926) Stockholm. Stockholm 1997. E 3: 1, Inkomna protokoll från kyrkobrödra- Bexell, Oloph, ”Det Sverige de mötte”: Rolf kårer (1914–1934) Larsson (red.), Med Jesus fram. Uppsala F 1 a: 1, Handlingar rörande General-, Riks- kyrkliga frivilligkår – arvet, nuet och och Jubileumskonvent (1918–1935) framtiden. Skellefteå 2010. –, Sveriges kyrkohistoria, 7 Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid. Stockholm 2003. Uppsala –, recension av ”Präst och karl, karl och präst. Uppsala universitetsbibliotek Prästmanlighet i tidigt 1900-tal”: Kyrkohis- Nathan Söderbloms samling: torisk årsskrift 2011. Brev från Oscar Mannström Björkquist, Manfred, Herdabrev till Stock- Brev från Enar Sahlin holms stift. Uppsala 1942. Blaschke, Olaf, ”Fältmarskalk Jesus Kristus”: PERIODIKA Yvonne Maria Werner (red.), Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940. Församlingsbladet Lund 2008. Kyrkobröderna. Organ för Svenska kyrkans lekmannaförbund Svenska Dagbladet Vår Lösen

106 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

Brohed, Ingmar, ”’Frivilliga verksamhetsfor- Fredrikson, Tuve (red.), Kyrkobröderna. Pro- mer’ avspeglade i visitations- och prästmö- gramskrift jämte kort orientering. Falun tesprotokoll de första decennierna av 1900- 1943. talet”: Hans Wahlbom (red.), De ändrade Gärtner, Bertil E., ”Lekman – att tjäna Gud”: relationernas århundrade. Lunds stift under Med engagemang och medansvar. En bok 1900-talet. Lund 2011. om lekmannaskapet i Svenska kyrkan. Brown, Callum G., The Death of Christian Stockholm 1990. Britain. Understanding Secularisation Hammar, K. G., Liberalteologi och kyrkopoli- 1800–2000. London 2001. tik. Kretsen kring Kristendomen och vår tid Bäckström, Anders, När tros- och värderings- 1906-omkr. 1920. Lund 1972. bilder förändras. En analys av nattvards- och Heimann, Mary, ”Christianity in Western husförhörssedens utveckling i Sundsvallsre- Europe from the Enlightenment”: Adrian gionen 1805–1890. Stockholm 1999. Hastings (red.), A World History of Christia- Carstensen, Gustav, ”Kyrkobröderna 1918– nity. Cambridge 1999. 1958”: Axel Bromander et al. (red.), Alltså Hirdman, Yvonne, Genus. Om det stabilas arbeta vi vidare. Minnesskrift vid Kyrkobrö- föränderliga former. Malmö 2001. dernas fyrtioårsjubileum 1958. Sigtuna 1958. Jansson, Torkel, Adertonhundratalets asso- Christiansson, Elisabeth, Kyrklig och social ciationer. Forskning och problem kringett reform. Motiveringar till diakoni 1845–1965. sprängfullt tomrum eller sammanslut- Skellefteå 2006. ningsprinciper och föreningsformer mellan Christiansson, Elisabeth & Tomas Fransson, två samhällsformationer c:a 1800–1870. ”Kristen enhetskultur på modernitetens Uppsala 1985. villkor. Visionen bakom Sigtunastiftelsen Jarlert, Anders, Sveriges kyrkohistoria, vid tiden för dess grundande”: Anne-Louise 6 Romantikens och liberalismens tid. Eriksson (red.), På spaning… Från Svenska Stockholm 2001. kyrkans forskardagar 2007. Stockholm 2008. Kirkley, Evelyn A., ”Is it Manly to be Christian? Dahlman, Per, Kyrka och stat i 1860 års svenska The Debate in Victorian and Modern religionslagstiftning. Skellefteå 2009. America”: Stephen B. Boyd et al. (red.), Ekenstam, Claes, ”En historia om manlig gråt”: Redeeming Men. Religion and Masculinities. Claes Ekenstam et al. (red.), Rädd att falla. Louisville 1996. Studier i manlighet. Möklinta 1998. Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekmanna- Enochsson, Ernst, Den kyrkliga seden. Med förbund. Medlemsförteckning 1932. Norr- särskild hänsyn till Västerås stift. Stockholm köping 1932. 1949. Larsson, Rolf (red.), Med Jesus fram. Uppsala Estborn, David, ”Hur vinna nya medlemmar?”: kyrkliga frivilligkår – arvet, nuet och Carl H. Nilsson (red.), Kyrkobröderna. framtiden. Skellefteå 2010. En orientering och handledning. 3. uppl. Lenhammar, Harry, ”Lekmannarörelser i Stockholm 1955. Svenska kyrkan – innehåll och form i his- Fellenius, Karl Gustaf, ”Kyrkobröderna, toriskt perspektiv”: Med engagemang och Svenska kyrkans lekmannaförbund”: Edvard medansvar. En bok om lekmannaskapet i Rodhe et al. (red.), Vår kyrka från början av Svenska kyrkan. Stockholm 1990. tjugonde århundradet, IV Tiden 1921–1925. –, ”Melander, John Bernhard”: Svenskt biogra- Stockholm 1926. fiskt lexikon, 25. Stockholm 1987.

107 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Lindeskog, Gösta, Lekmannainstitutionens Van Osselaer, Tine, The Pious Sex. Catholic uppkomst. Stockholm 1965. Constructions of Masculinity and Femininity Lindfelt, Mikael, Teologi och kristen humanism. in Belgium c. 1800–1940. Leuven 2009. Ett perspektiv på Torsten Bohlins teologiska Van Osselaer, Tine & Alexander Maurits, tänkande. Åbo 1996. ”Heroic Men and Christian Ideals”: Yvonne Lindman, Sigurd, ”Fellenius, Karl-Gustav”: Maria Werner (red.), Christian Masculinity. Svenska män och kvinnor, 2. Stockholm Men and Religion in Northern Europe in the 1944. 19th and 20th Centuries. Leuven 2011. Luckmann, Thomas, The Invisible Religion. Pasture, Patrick, ”Beyond the Feminization The Problem of Religion in Modern Society. Thesis. Gendering the History of Christianity New York 1967. in the Nineteenth and Twentieth Centuries”: Lutteman, Ester, Axel Lutteman. Korsfarare Patrick Pasture et al. (red.), Gender and och präst. Minnen, anteckningar och brev. Christianity in Modern Europe. Beyond the Stockholm 1933. Feminization Thesis. Leuven 2012. Lövgren, Oscar, Psalm- och sånglexikon. Prestjan, Anna, ”En korsfäst främling på jorden? Stockholm 1964. Prästmanlighet som problem”: Yvonne Maria McLeod, Hugh, Secularisation in Western Werner (red.), Kristen manlighet. Ideal och Europe, 1848–1914. London 2000. verklighet 1830–1940. Lund 2008. Malm, Erik, Kyrkobröderna, Svenska kyrkans –, Präst och karl, karl och präst. Prästmanlighet lekmannaförbund. Medlemsförteckning 1/7 i tidigt 1900-tal. Lund 2009. 1945. Stockholm 1945. Ridderstedt, Lars, 100 kyrkor på hundra år. Malmer, Elin & Erik Sidenvall, ”Christian Kyrkfrämjandet och kyrkobyggandet i Stock- Manliness for Women? Contradictions of holmsregionen 1890–1990. Stockholm 1993. Christian Youth Organization in Early 20th- Rodhe, Edvard, Svenska kyrkan omkring sekel- Century Sweden”: Scandinavian Journal of skiftet. Stockholm 1930. History, 34: 4, 2009. Sjöholm, Öyvind, ”Katedralstad i förvandling. Martling, Carl Henrik, Kyrkosed och sekulari- Uppsaliensisk idé- och kyrkohistoria från sering. Stockholm 1961. reformationsjubiléet 1893 till världskyrkomö- Maurits, Alexander, Den vackra och erkända tet 1968”: Öyvind Sjöholm & Sven Lundkvist patriarchalismen. Den lundensiska högkyrk- (red.), Uppsala stads historia, 6:8 Kyrkor och lighetens präst- och mansideal. Lund 2011. samfund i Uppsala. Utvecklingen från sent –, ”Kyrkan och skarpskytterörelsen. En mikro- 1800-tal till omkring 1970. Uppsala 1989. historisk konfrontation”: Mikael Ottosson & Sjöqvist, Åke, Lärare, präst och diakonipionjär. Thomas Sörensen (red.), Borgerlighet i vapen. En studie i biskop Nils Lövgrens insatser i En antologi om 1800-talets milisrörelse. svenskt kyrkoliv. Stockholm 1989. Malmö 2008. Skoglund, Lars-Olof, ”Sahlin”: Svensk biogra- Nilsson, Bo, Maskulinitet. Representation, fiskt lexikon, 31. Stockholm 2002. ideologi och retorik. Umeå 1999. Smith, Fred B., A Man’s Religion, New York Nyberg, Harry, Från väckelsemiljö till kyr- 1913. komedvetande i kyrkokris. En studie i Nils Stolt, Bengt, ”Ett århundrade av frivilligkårs- Lövgrens utveckling 1852–1896/98. Uppsala verksamhet”: Rolf Larsson (red.), Med Jesus 1975. fram. Uppsala kyrkliga frivilligkår – arvet, –, ”Lövgren, Nils”: Svenskt biografiskt lexikon, nuet och framtiden. Skellefteå 2010. 24. Stockholm 1984. Söderling, Carl, De döda leva. Stockholm 1948.

108 Martin Nykvist – ”Vi män höra ock Guds rike till!”

Tegborg, Lennart, ”Från ’lekman’ till ’lekman- Wallin, Gunnar, ”Lutteman, Axel Hugo Isidor”: naskap’”: Med engagemang och medansvar. Svenskt biografiskt lexikon, 24. Stockholm En bok om lekmannaskapet i Svenska kyrkan. 1984. Stockholm 1990. Werner, Yvonne Maria, ”Kristen manlighet – Timelin, Erik, Lekmannagärning i Sveriges en modernitetens paradox. Män och religion kyrka. Kyrkobröderna 1918–1938. i en nordeuropeisk kontext 1840–1940”: Stockholm 1938. Historisk tidskrift, 2004:3. –, ”Ur Kyrkobrödernas historia”: Tuve Fredrik- –, ”Kristen manlighet i teori och praxis”: Yvonne son (red.), Kyrkobröderna. Programskrift Maria Werner (red.), Kristen manlighet. Ideal jämte kort orientering. Falun 1943. och verklighet 1830–1940. Lund 2008. Tjeder, David ”Det manliggörande tvivlet”: – (red.), Kristen manlighet. Ideal och verklighet Yvonne Maria Werner (red.), Kristen 1830–1940. Lund 2008. manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940. –, ”Studying Christian Masculinity”: Yvonne Lund 2008. Maria Werner (red.), Christian Masculinity. –, The Power of Character. Middle-class Mas- Men and Religion in Northern Europe in the culinities, 1800–1900. Stockholm 2003. 19th and 20th Centuries. Leuven 2011. Ussing, Henry, Kirkens Arbejde i de store Wikmark, Gunnar, Ernst Lönegren. Försam- Byer med særligt Henblik paa den kirkelige lingspräst, diakoniledare, biskop. Stockholm Nød i Kjøbenhavn. Köpenhamn 1897. 1964. Varför Kyrkobrödernas förbund bildades. –, ”Lönegren, Ernst Frithiof”: Svenskt biogra- Uppsala 1919. fiskt lexikon, 24. Stockholm 1984. Vem är det? Svensk biografisk handbok 1937. Winther Jørgensen, Marianne & Louise Stockholm 1936. Phillips, Diskursanalys som teori och metod. Vem är det? Svensk biografisk handbok 1949. Lund 2000. Stockholm 1948.

109 kyrkohistorisk årsskrift 2013

110 meddelanden och dokumentation

meddelanden och dokumentation

Svenska Kyrkohistoriska Föreningen

ÅRSMÖTESPROTOKOLL 11.04.2013 Tid: Kl. 14.05 Plats: Universitetshuset, sal IX

10. Val av arbetsutskott 1. Öppnande Till ledamöter i arbetsutskottet omvalde Svenska Kyrkohistoriska Föreningens ordfö- årsmötet Oloph Bexell, Stina Fallberg rande förklarade sammanträdet öppnat. Sundmark, Torkel Jansson, Anders Jarlert, 2. Protokolljusterare Cecilia Wejryd, Bertil Nilsson och Fredrik Björn Ryman valdes till justeringsperson. Santell. 3. Årsmötesordförande 11. Val av två revisorer jämte två revisors- Oloph Bexell valdes till ordförande för suppleanter årsmötet. Årsmötet valde Birgitta Lövgren och Örjan 4. Årsmötessekreterare Blom till revisorer samt Sam Dahlgren och Cecilia Wejryd valdes till sekreterare för Sven Thidevall till revisorssuppleanter. årsmötet. 12. Fastställande av årsavgift 5. Dagordning Årsmötet beslutade att höja årsavgiften Den utdelade dagordningen fastställdes. och fastställde den till 275 kr inkl. porto 6. Årsberättelse för verksamhetsåret 2012 för fullbetalande och 225 kr inkl. porto för Sedan sekreteraren läst upp årsberättelsen registrerade studenter och pensionärer. för verksamhetsåret 2012 (bil. 1) beslutades 13. Övriga frågor att verksamhetsberättelsen skulle läggas till Arbetsutskottets vice ordförande Anders handlingarna. Jarlert tackade ordföranden för hans sätt 7. Ekonomisk redogörelse för verksamhetsåret att leda arbetet. 2012 14. Avslutning Sedan skattmästaren läst upp den ekono- Ordföranden avslutade årsmötet. miska redogörelsen för verksamhetsåret 2012 (bil. 2) beslutades att redogörelsen Uppsala, datum som ovan skulle läggas till handlingarna. 8. Revisionsberättelse för verksamhetsåret 2012 Cecilia Wejryd Revisorn Örjan Blom läste upp revisionsbe- Sekreterare rättelsen för verksamhetsåret 2012 (bil. 3). 9. Fråga om ansvarsfrihet för skattmästare och Björn Ryman arbetsutskott Protokolljusterare På förslag av revisorerna beslutade årsmötet bevilja skattmästaren och arbetsutskottet Oloph Bexell ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2012. Ordförande

113 kyrkohistorisk årsskrift 2013 Svenska kyrkohistoriska REVISIONSBERÄTTELSE föreningen – Årsredovisning Undertecknade revisorer har granskat Kyrko- 2012-02-01 – 2013-01-31 historiska Föreningens räkenskaper för tiden Resultaträkning 1/2 2012 – 31/1 2013. Efter genomförd revision får vi härmed avge följande revisionsberättelse. Intäkter 2011 Medlemsavgifter 59 221 55 266 Vi har tagit del av föreningens räkenskaper. Standing order och försäljning 17 390 8 550 Revisionen har därvid inte givit anledning till Summa rörelseintäkter 76 611 63 816 anmärkning med avseende på de underlag och

Vetenskapsrådets anslag KÅ 2010 – 60 000 verifikationer vi tagit del av. Räkenskaperna är Vetenskapsrådets anslag KÅ 2011 – 60 000 föredömligt förda. Vetenskapsrådets anslag KÅ 2012 0 0 Nils Henrikssons stiftelse anslag 65 000 65 000 Vi tillstyrker därför Summa anslag för KÅ 65 000 185 000 att resultat- och balansräkningen fastställes Anslag Kyrkohistoriska dagen 0 9 500 och att kassaförvaltningen med tacksamhet Anslag Lindauerska fonden samt räntor 10 307 10 656 godkännes, Summa intäkter föreningsverksamhet 10 307 20 156 att styrelsen beviljas ansvarsfrihet för den tid Totalt intäkter 151 918 268 972 som redovisningen omfattar.

Kostnader Tryckeri- och layoutkostnader 111 926 147 405 Stockholm den 19 mars 2013 Distributionskostnader 39 771 32 905 Birgitta Lövgren Örjan Blom Redaktionskostnader 19 209 46 176 Summa kostnader Årsskriften 170 906 226 486 Symposium 20 000 1 030 Föreningsutgifter 28 245 35 087 Bankavgifter och skatter 3 375 1 902 Summa kostnader Föreningen 51 620 38 019 Totalt kostnader 222 526 264 505

Årets resultat –70 608 4 467

Balansräkning 20130131 20120131 Tillgångar PlusGiro 370543-1 26 325 6 834 Nordea Sekura 3039 59 49939 136 338 191 437 Nordea Företagskonto 18302716626 0 35 000 162 663 233 271 Skulder Ingående kapital 233 271 228 804 Årets redovisade resultat –70 608 4 467

Summa skulder och eget kapital 162 663 233 271

Föreningen äger aktier i Stora Enso till ett marknadsvärde av 38 559 kr.

Uppsala den 1 mars 2013 Oloph Bexell Fredrik Santell Ordförande Skattmästare

114 meddelanden och dokumentation

Årsberättelse för verksamhetsåret 2012

Under det gångna verksamhetsåret har Svenska Föreningens arbetsutskott har sammanträtt Kyrkohistoriska Föreningen i sedvanlig ordning fyra gånger under verksamhetsåret. Dess arrangerat Kyrkohistoriska dagen, som inföll löpande arbete har skötts av föreningens ord- torsdagen den 19 april 2012. Temat var förande, professor Oloph Bexell, sekreteraren Drottning Margareta, kyrkan och folket under docent Cecilia Wejryd och skattmästaren unionstiden. Professor Oloph Bexell inledde teol. kand. Fredrik Santell. Övriga ledamöter och var dagens ordförande. Museumsinspektør är professor Anders Jarlert, professor Torkel Vivian Etting, Köpenhamn, höll en föreläs- Jansson, teol. dr Stina Fallberg Sundmark och ning under rubriken ”Dronning Margarete, professor Bertil Nilsson. Birgittinerne og den svenske kirke”. Fil. dr I samband med årsmötet återvaldes kom- Biörn Källén, Bergen, föreläste under rubriken minister em. Birgitta Lövgren och komminister ”Kungens biktfader”. Docent Sven-Erik Pernler, em. Örjan Blom till revisorer samt docent Sam Romakloster, talade under rubriken ”Åskådligt, Dahlgren och biskop Sven Thidevall till revi- konkret och mycket angeläget. Allmogens from- sorssuppleanter. hetsliv i Sverige under unionstiden”. Föreningen hade vid verksamhetsårets slut Föreningen har utgivit den etthundratolfte 280 medlemmar. Därutöver prenumererar cirka årgången av Kyrkohistorisk årsskrift under 25 svenska bibliotek och institutioner på Kyrko- redaktion av professor Anders Jarlert. I års- historisk årsskrift. Ett trettiotal utländska forsk- skriften ingår bidrag av de tre ovan nämnda ningsbibliotek köper årsskriften. Därutöver föreläsarna vid Kyrkohistoriska dagen. Vidare står Svenska Kyrkohistoriska Föreningen i ett medverkar docent Anna Nilsén, fil. dr Jenny utbyte med 20 svenska och 35 utländska forsk- Bergenmar, professor Ingmar Brohed, professor ningsbibliotek. Cirka 50 exemplar har varit em. Carl-Gustaf Andrén, teol. dr Lars Aldén, recensions- och bytesexemplar. Bidrag till för- teol. mag. Lennart Sjöström och teol. dr Rune eningen har erhållits från Samfundet Pro Fide Imberg. Under avdelningen ”recensioner” et Christianismo och Lindauerska fonden. behandlas 24 böcker under allmän kyrkohisto- Med den ovan redovisade verksamheten har ria och 41 böcker under nordisk kyrkohistoria. Svenska Kyrkohistoriska Föreningen under Några böcker har anmälts i samlingsrecensio- verksamhetsåret 2012 fyllt sin stadgeenliga ner. Ansvarig för årsskriftens recensionsavdel- uppgift att genom föreläsningar samt genom ning har varit teol. dr Lars Aldén. utgivande av årsskriften och kyrkohistorisk Under verksamhetsåret har en bok utgivits forskning sprida kyrkohistorisk kunskap. i serien Skrifter utgivna av Svenska Kyrkohis- toriska Föreningen: Joel Halldorf: Av denna Uppsala i april 2013 världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen, som har nummer Cecilia Wejryd 67. sekreterare

115 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Det stiftshistoriska symposiet i Härnösand 2013 AV LENA MARIA OLSSON

Ett fyrtiotal deltagare från Sveriges alla stifts- och I det följande föredraget talade biskop Tuulikki kyrkohistoriska sällskap välkomnades till ett om »En unik gestalt i stiftets herdaminne», vårligt men fortfarande snöigt Härnösand och nämligen Ingrid Persson, den första kvinnan som det 27:e stiftshistoriska symposiet den 16–17 april 1960 prästvigdes för Härnösands stift. 2013 och till den 2012 100-års jubilerande Vårsta Efter eftermiddagens kaffe vidtog överlägg- diakonigård, dit symposiet förlagts. Välkomnade ningar för symposiets tillresta delegater, medan gjorde biskopen tillika ordföranden för Härnö- övriga deltagare erbjöds ett besök på Landsar- sandssällskapet Tuulikki Koivunen Bylund jämte kivet i Härnösand. Från stiften rapporterade TD Lars Aldén, sammankallande för lednings- bl.a. linköpingssällskapet om Brask-jubiléet gruppen. Den senare valde att citera den förre innevarande år. Från Luleå rapporterades om moderatorn, domprosten em. Harry Nyberg, det pågående projektet kring en norrländsk som vid inledningen av det 8:e stiftshistoriska kyrkohistoria. Under kvällen tog biskopen emot symposiet i Härnösand 1994 sagt: »Det nätverk symposiets alla delegater i biskopsgården, där av stiftshistoria som varit på väg att bagatelliseras en festlig kväll väntade. håller på att byggas upp igen.» Nu kunde Lars Symposiets andra dag inleddes med mässa Aldén konstatera att sällskapen verkligen har i den nyrenoverade domkyrkan. Efter mässan stabiliserats. Däremot såg han en ökande risk gavs tillfälle att vandra runt i kyrkan under för historielöshet, då såväl digitalisering som domprosten Tor Frylmarks ledning. tänkande kring arkiv är på väg in i nya banor. Tillbaka på Vårsta talade TD Göran Sammanfattningsvis hälsade han oss till dagar Lundstedt om härnösandsbiskopen, sedermera fyllda av information, diskussion, inspiration och ärkebiskopen »Ruben Josefson som teolog sist men inte minst en god vänskap. och kyrkoledare», varefter följde sedvanlig Symposiets första föredrag hölls av stifts- presentation av nyutkommen litteratur från antikvarie Torbjörn Svaan och handlade om de olika sällskapen. Mest uppmärksammande »Medeltiden i Härnösands stift». Han konsta- blev två böcker från Karlstads stiftshistoriska terade inledningsvis, att medeltiden är obetyd- sällskap, Harry Nybergs Karlstads domkyrka. ligt dokumenterad i den klassiska litteraturen Stiftskyrka – Församlingskyrka. Dokumenta- avseende området norr om Dalälven. Detta tion och reflektion och Hans-Olof Boströms beror till stor del på att inga städer anlades Biskopsporträtt i Karlstads stift. där under medeltiden. Nu har man inventerat Två intressanta föreläsningar med speciellt samtliga medeltida kyrkor och kyrkplatser i norrländsk prägel fick avsluta symposiet: Härnösands stift: det som först tycktes vara ett ToFD Carola Nordbäck, forskare vid Umeå omöjligt projekt är i hamn. Svaan berättade, universitet, talade över ämnet »Nya perspektiv att de medeltida kyrkorna och kyrkplatserna på den norrländska kyrkohistorien», om hur är koncentrerade främst till tre områden: runt dåtid används för att förstå nutid, och TD Bo Storsjön i Jämtland, längs kusten och upp längs Lundmark presenterade Anders Fjellner, hans med Ångermanälven. Man räknar med att det i liv och verksamhet som missionär och präst i slutet av medeltiden fanns 103 kyrkor och kyrk- Sapmi i »skuggan av bröderna Læstadius». platser inom stiftets område. Vid sekelskiftet Nästa symposium kommer att hållas i Skara 1900 fanns endast 21 medeltida kyrkor och 15 stift den 1–3 april 2014 kyrkplatser/ruiner kvar.

116 meddelanden och dokumentation

”Envar skall efter annan leva.” Om ett av Hans Brasks ordspråk.

Per Stobaeus

Till en medeltida biskops uppgifter hörde att ge Under året 2013 har Hans Brask varit aktuell goda råd – inte bara i andliga ting utan även i i Linköping och andra delar av landet som politiska sammanhang och snart sagt allt som tillhörde hans stift. Femhundraårsminnet av rörde det mänskliga livet. Två biskopar i Linkö- hans biskopsvigning i Linköpings domkyrka pings stift under senmedeltiden är exempel på 1513 har firats med föredrag, teater, musik, detta: Henrik Tidemansson (biskop 1465–1500) utställningar och seminarier. Med anledning och Hans Brask (biskop 1513–1527). Henrik av detta vill jag här ta upp ett ordspråk som Tidemansson var känd för sina klokskapsråd, förekommer i ett brev, där han ger andlig väg- som spreds bland invånarna i stiftet. Olaus ledning åt en vän – en del av hans verksamhet Magnus, som var född i Linköping på biskop som faktiskt varit dåligt belyst i forskningen om Henriks tid, citerar ett av dem ur minnet: den mångsidige biskopen. Bakgrunden var följande: Hans Brask kallades

Havet dräper mången man. ofta till riksrådsmöten, och när dessa förlades till Ho jorden brukar, säll är han.1 Stockholm brukade han bo hos den förmögne och fromme köpmannen Herman Lytting.3 Så Hur blir man en god rådgivare? En bra början är gjorde han säkert även den dramatiska hösten år att lära sig nyttiga ordspråk som kan citeras vid 1520, då Christian II kröntes till svensk kung, lämpliga tillfällen. I sin kärnfullhet rymmer de varpå det efterföljande blodbadet ägde rum. mycken levnadsvisdom. I de nordiska länderna Herman Lytting tillhörde den grupp av tyska fick skolpojkar under senmedeltiden plugga in borgare som var fientligt inställda till Sten Sture ordspråk ur dansken Peder Låles samling. Dessa d.y. och gynnades av Christian II, när denne ordspråk förekom i både latinska och folkspråk- intagit staden 1520. Kungen fick själv husrum liga versioner. Att Hans Brask under sin tid som hos en av dessa borgare, Gorius Holste, som var biskop drog nytta av vad han lärt sig i skolan gift med Herman Lyttings styvdotter Lisabet märks i flera av hans brev. Ett exempel skall Leuhusen. Herman Lytting och Gorius Holste nämnas: När nyheten om påvens jubileumsav- representerade Stockholms borgare under Chris- lat kom 1525 framhöll han hur angeläget det tians kröning. Hans Brask hade åtminstone var att utnyttja erbjudandet. Man bör ”öppna fram till blodbadet samma politiska sympatier säcken medan grisen är given” (d.v.s. hålla sig som de. Ytterligare några uppgifter om denna framme när någon vill ge en något och ta emot familj är intressanta i sammanhanget. Herman det goda som bjuds), som han skrev. Ordspråket härstammade från Peder Låles samling.2 Svenska fornskriftsällskapet. Serie 1, Svenska skrifter 85), Uppsala 2003, nr 321; Peder Låles Ordsprog. Christiern Pedersens udgave 1515 i oversættelse, utg. 1 Olaus Magnus, Historia de gentibus septentrionalibus, Iver Kjær & Erik Petersen (Danmarks gamle ordsprog Romae 1555, faksimil Köpenhamn 1972, kap. XIII:4. I:2), København 1979, s. 663; Per Stobaeus, Från 2 Biskop Hans Brasks registratur. Textutgåva med biskop Hans Brasks tid, Skellefteå 2010, s. 428. inledning av Hedda Gunneng (Samlingar utgivna av 3 Biskop Hans Brasks registratur, nr 454 f.

117 kyrkohistorisk årsskrift 2013 Lyttings hustru, Bedela Lüdekesdotter, hade flera eder ati tage then oc all annan eder mothegong barn från sitt tidigare äktenskap med borgaren vid eder hoffliga epter thet at huar skal epter Reinhold Leuhusen. Dottern Anna Leuhusen var annan leffua Oc görer swa för theres sieler som abbedissa i S:ta Klara. Sonen Winrich Leuhusen fram äre farne at thet bliffuer eder sielff til gode var kanik i Uppsala och hade varit i Rom tillsam- förskyllelse Vi sendom til eder thenne breffui- mans med Hans Brask år 1499.4 sere herr Erich epter thet lille orgawerk som i Åter till händelserna på 1520-talet. När vel vethe eder kerlige bediendes Ati vele latha Christian II efter blodbadet hade lämnat hanom thet faa mädan företh är Oc Kan thet swa Stockholm för att återvända söderut, styrdes vara ati haffue loffuet eder til sanctam birgittam staden av slottskommendanten Didrik Slagheck hiit nid i landet tha görer vel oc giffuer eder til och den av kungen insatte borgmästaren Gorius talss med oss Vi tacke eder kerlige för then äre Holste. Enligt en obestyrkt uppgift hos den oc dygd i oss altiid beuist haffue oc viliom thet opålitlige krönikören Peder Svart skall Anna gerna i swa dan motta med eder förskylla Thet Reinholdsdotter Leuhusen ha hjälpt sin svåger gud kenne then vi eder ewinnelige befale Helser Gorius Holste under Gustav Erikssons truppers eder Kere barn med monge gode nätther aa vora belägring av staden 1522. Hon skall ha förrått vegna Ex lincopia Anno domini Md xxiii In de borgare som sympatiserade med Gustav vigilia sancti Andree apostoli7 Eriksson och gömde sig i hennes konvent.5 Brevet skickades med herr Erik, som var En av dem som omkom under belägringen var organist hos Brask.8 I överskriften har biskopens Herman Lytting, Hans Brasks husvärd. Detta kansler Hans Spegelberg angett adressaten: framgår indirekt av hans testamente som är biskopens värdinna i Stockholm. Uppenbarligen daterat den 16 mars 1523 men även av ett brev skulle hon leverera en liten orgel till organisten. från Brask den 29 november samma år.6 Brevets Hon tycks alltså ha fortsatt sin avlidne makes mottagare var sannolikt Herman Lyttings änka, handelsverksamhet. Brask vill gärna komma eftersom Brask kallar henne sin ”värdinna”. till tals med henne om hon ämnar resa ner till Jag citerar här brevet i sin helhet efter Hedda Vadstena vid Birgittahögtiden. Gunnengs utgåva: Några ord och fraser i brevet tarvar en för- Sinceram et cetera Kere verdinne elschelige klaring. Brask beklagar inledningsvis änkans gode ven vi haffuom sport at then alzmectig gud sorg över att hennes ”bonde”, d.v.s. husbonde, haffuer kallet eder Kere bonde i then förledna make, avlidit under bestallningen, belägringen bestaling / aff thenne verld oc sörgedal / Huars av staden. Han skriver i ordalag som påminner siel gud nade oc alle cristna siela Tha radom vi om uttryckssätt från långt senare tider. I döds- annonser har förekommit en formulering som i

4 Allmänt om Herman Lytting och hans familj se Sven Svenska Akademiens ordbok återges med typ- Svensson,”Stockholms blodbad i ekonomisk och han- exemplet ”att (Herren) Gud l. den Högste o. d. (i delspolitisk belysning”, Lunds universitets årsskrift. N. F. Avd. 1. Bd 56:2, 1964; Stockholms rådhus och sitt allvisa råd) behagat (genom en fridfull o. d. råd. Festskrift utgifven till minne af nya rådhusets död) hädankalla N. N., tillkännagives härmed”.9 invigning hösten 1915, Stockholm 1915, s. 124 f; Carl Crispi Sjödén, Stockholms borgerskap under Stureti- Ett exempel på liknande uttryckssätt kan anföras den med särskild hänsyn till dess politiska ställning. En ur ett brev från 1470. Den finske väpnaren Peder studie i Stockholms stads historia, Stockholm 1950, s. 297–300; Finlands medeltidsurkunder 6, Helsingfors Karpelan och hans hustru skriver: 1930, nr 4831. Nw mædhæn Gud alzmettogher, j huilkens 5 Peder Svart, Gustav Vasas krönika, utg. Gunnar T. woold ær allars liiff oc dødher, haffuer all vaar Westin, Stockholm 1964, s. 85 f. Jfr Martin Berntson, Klostren och reformationen. Upplösningen och kloster och konvent i Sverige 1523–1596, Skellefteå 2003, s. 7 Biskop Hans Brasks registratur, nr 139. 52f. 8 Jfr Biskop Hans Brasks registratur, nr 115, 141 6 Beträffande testamentet se Sjödén, s. 300. 9 SAOB, artikeln ”hädankalla”.

118 meddelanden och dokumentation kæreste barn hær aff werldenne met dødenom kvinnan resa på pilgrimsfärd till Vadstena, och kallat, særdelis vara kære søner ... Gudh theres nu var det än angelägnare att göra detta. siæll æwerdeliga nade...10 Är ordspråket känt från andra håll? 14 Märkligt Peder Karpelan och hans hustru fortfar att nog återfinner vi en snarlik lydelse i en isländsk de med tanke på både de avlidnas och sitt eget text, nämligen Egil Skallagrimssons saga från själagagn skänker ett gods till Nådendals kloster. 1200-talets början. Arinbjörn säger på ett ställe På samma sätt skriver Brask i ovan citerade till Egil (här i Hjalmar Alvings översättning): brev att det som kvinnan gör för de framfarnas ”Visst miste du mycket, då du miste din bror, själar kommer att bli henne själv till förtjänst men det är manligt att väl bära sin sorg. Man (”förskyllelse”). Han uppmanar henne att ta skall efter man leva.”15 På isländska lyder denna förlusten ”hoffliga”, d.v.s. lugnt, på ett måttfullt replik: ”Nú þó at þú hafir fengit skaða mikinn um sätt, med tålamod. Slutligen tackar han henne bróður þinn, þá er þat karlmannligt, at bera þat för den ära och dygd, d.v.s. godhet, välvilja, som vel; skal maðr eptir mann lifa.”16 I Orvar Odds hon alltid bevisat honom och försäkrar att han saga från 1200-talets slut förekommer ordsprå- skall löna (”förskylla”) henne för detta. Allt detta ket i en annan variant. När Odd klagar över att är standardfraser. Ett brev från Brask till kung han förlorat många av sina vänner, svarar Hårek Gustav samma år avslutas sålunda med orden att det är förståeligt att han sörjer, men tillägger ”Thet vi altiid gerna förskylla viliom Thet gud att han bör se framåt: ”Man skall efter man kenne then eder nades staat och velmaaga verdes leva (verðr maðr eptir mann lifa). Har du inte beskerma”.11 I ett brev till kungens syster skriver tänkt gifta dig?”17 Likaså återfinns ordspråket Brask (eller rättare sagt hans skrivare) inled- på ett par ställen i Karlamagnus saga, en norsk ningsvis: ”Vi tacke eder gansche kerlige för then översättning från kung Håkon Håkonssons tid stoore äre oc dygd i oss altiid beuisth haffue.”12 (1217–1263) av den franska Rolandssången, La När Brask hälsar sin värdinna i Stockholm med Chanson de Roland. När Karl den store sörjer ”många goda nätter” använder han likaledes en över Rolands död, säger hans rådgivare hertig mycket vanlig hövlighetsfras. Naimon (Nemes) på ett ställe: ”Maðr skal eptir Ett uttryck i Brasks brev återstår att förklara, mann lifa ok rœkja sjálfan sik mest en minnast í och det kräver en längre utredning. Det har bœnum sálna framliðinna manna” (”Man skall formen av ett ordspråk, och vi återvänder nu efter man leva och bry sig mest om sig själv, men till detta tema. Brask påminner kvinnan om att kom ihåg framlidna mäns själar i bönerna”). På ”huar skal epter annan leffua”, d.v.s. envar skall ett annat ställe yttrar han: ”Maðr skal æ eptir överleva någon annan. Alla hamnar förr eller mann lifa ok rœkja sjálfan sik mest, því at svá senare i situationen att en närstående rycks bort hefir guð boðit at vera skyldi” (”Man skall alltid medan man själv är kvar. Den tolkning biskopen gör av ordspråket i brevet är tydligen hans egen. ritualitet. Tio studier av förhållandet tro–kyrka–praxis (Tro och tanke 1994:1–2), Uppsala 1994, s. 15–55. Vad han vill säga änkan är att det är den över- 14 Beläggen för ordspråket ”Man skall efter man leva” levandes uppgift att be för den bortgångne, som i västnordisk sagadiktning upptas i: Finnur Jónsson, ”Oldislandske ordsprog og talemåder”, Arkiv för nu befinner sig i skärselden. En fromhetsgärning nordisk filologi 30, 1914, s. 170; Thesaurus prover- som gjordes av kärlek mot en död betraktades biorum medii aevi. Lexikon der Sprichwörter des 13 romanisch-germanischen Mittelalters 7, Berlin & New som särskilt verksam. Tydligen brukade York 1998, s. 318. 15 Isländska sagor II, övers. Hjalmar Alving, Solna 1990, 10 Finlands medeltidsurkunder 4, Helsingfors 1924, nr 3454. s. 130. 11 Biskop Hans Brasks registratur, nr 137. 16 Íslenzk fornrit II. Egils saga Skalla-Grímssonar, utg. 12 Biskop Hans Brasks registratur, nr 182. Sigurður Nordal, Reykjavik 1933, s. 148. 13 Anders Piltz, ”Communicantes. Aspekter på kyrkan som 17 Ǫrvar-Odds Saga, utg. R. C. Boer (Altnordische Saga- solidarisk gemenskap i svensk högmedeltid”, Svensk spi- Bibliothek 2), Halle 1892, s. 86.

119 kyrkohistorisk årsskrift 2013 efter man leva och bry sig mest om sig själv, ty kyrkan och strider mot dess fiender.22 Sådan så har Gud bestämt att det skall vara”).18 Den hövisk läsning rekommenderades av kyrkans förstnämnda repliken saknar motsvarighet i män. Hans Brask verkade för att utländsk lit- den franska förlagan.19 Förlagan till det stycke teratur skulle importeras till Sverige och spridas där den andra repliken ingår är ej bevarad.20 i svensk översättning, bl.a. den italienske Uppenbarligen har den medeltida översättaren diktaren Boiardos (d. 1494) Orlando innamo- infogat ett nordiskt ordspråk i texten. Att det är rato (”Den förälskade Roland”). Den höviska nordiskt styrks av att ett ordspråk med liknande kärlekshistorien ”Paris och Vienna”, som var form finns i Havamal: ”Man är mans gamman” populär i Europa vid denna tid, översattes till (”Maðr es manns gaman”). svenska och finns bevarad i en handskrift, där Som Brasks brev visar fanns ordspråket Brask själv skrivit in en stor del av texten.23 även i svenskt språkbruk under senmedeltiden. Sammanfattningsvis: ”Man skall efter man Kanske var det ett lån från västnordiskt håll. leva” var ett ordspråk som förekom i Norden Det förekommer nämligen i den svenska över- under medeltiden. De äldsta beläggen finns i sättningen av den norska Karlamagnus saga. isländsk och norsk saga-diktning från 1200-talet. I ett avsnitt som handlar om Karl den stores Ordspråket konstaterar att livet måste gå vidare förtvivlan över Rolands död uppträder liksom trots sorgen över någon som dött. Ibland görs ett i den norska förlagan hertig Naimon (Neumes). tillägg som går ut på att man inte får gräva ner Han försöker trösta och fäller i det samman- sig i sorgen utan bör tänka framåt och tänka på hanget yttrandet att det inte finns någon som sig själv. Genom översättningar av Karlamagnus tycker om någon annan så mycket att han vore saga spreds ordspråket till Sverige under senme- beredd att dö själv när den andre dör. ”Thy at deltiden. Vi finner belägg för detta i ett av biskop man skal effter man liffua.” I en handskrift finns Hans Brasks brev 1523. Det är ovisst om Brask versionen ”Thy ath man skall æpter man leffua hämtat ordspråket direkt ur den svenska översätt- och æ mæsth røkta sig siælffuom”, d.v.s. ”... ningen av Karlamagnus saga, eller om det redan ty man skall efter man leva och alltid mest ha var i allmänt bruk på hans tid. Hur som helst har omsorg om sig själv”.21 han anpassat det efter situationen. Eftersom han Dikten hörde till de mest populära texterna vänder sig till en kvinna, har lydelsen ”Man skall inom frälset i Sverige under senmedeltiden. efter man leva” ändrats till ”Var skall efter annan Den gav underhållning och innehöll samtidigt leva”. Hans tillämpning av ordspråket är att den moraliska och religiösa förebilder. Karl den efterlevande har i uppgift att be och utföra goda store skildras som en härskare som försvarar gärningar för den som gått bort. Därmed är Hans Brasks brev ett typiskt exempel på senmedeltida

18 Karlamagnus saga ok Kappa hans. Fortællinger fromhet. Som exempel på en biskops själavård vid om Keiser Karl Magnus og hans Jævninger. I norsk denna tid är det däremot ganska unikt. Bearbeidelse fra det trettende Aarhundrede, utg, C. R. Unger, Christiania 1860, s. 384, 528. 19 La Chanson de Roland. Edition critique par Cesare 22 Massimiliano Bampi, ”In praise of the copy. Karl Magnus Segre. Nouvelle édition refondue. Traduite de l’italien in 15th-century Sweden”, Lärdomber oc skämptan. par Madeleine Tyssens, Genève 2003, v. 2418 ff. Medieval Swedish Literature Reconsidered, ed. Mas- Rolandssången (La Chanson de Roland) tolkad av Leif similiano Bampi & Fulvio Ferrari (Samlingar utgivna av Duprez och Gunnar Carlstedt, Stockholm 2010, s. 170. Svenska fornskriftsällskapet. Serie 3, Smärre texter och 20 E. F. Halvorsen, The Norse Version of The Chanson de undersökningar 5), Uppsala 2008, s. 11–34. Roland (Bibliotheca Arnamagnæana 19), København 23 Per Stobaeus, ”Biskop Hans Brask – både patriotisk 1959, s. 228 ff. och internationell”, Diocesis Lincopensis II. Medeltida 21 Karl Magnus enligt Codex Verelianus och Fru Elins internationella influenser – några uttryck för en fram- bok, utg. David Kornhall (Samlingar utgivna av växande östgötsk delaktighet i den västeuropeiska Svenska fornskriftsällskapet. Serie 1, Svenska skrifter kultursfären, red. Kjell O. Lejon, Skellefteå 2005, s. 219), Stockholm 1957, s. 98–101. 189–191 och där anförd litteratur.

120 meddelanden och dokumentation

Kyrkohistorieämnet i dagens prästutbildning Inledningsanförande vid Kyrkohistoriska dagen 2013

Oloph Bexell

Oförtrutet inbjuder Svenska Kyrkohistoriska ut på svenska språket. Här finns det anledning Föreningen till en vårdag i kyrkohistoriens att särskilt peka på den insats, som teologie tecken. Vi gör det i övertygelsen om att kyrko- jubeldoktorn Olof Andrén gjort, och som han historia är en vetenskap till nytta, inte bara för fortfarande vid nittiosju år ålder alltjämt utför. kyrkorna och samfunden själva, utan också för Han har sedan mer än ett halvsekel, och inte vårt svenska samhälle i stort och för människor minst som emeritus, ägnat sig åt att översätta med olika förhållningssätt och skiftande över- och ge ut olika kyrkofäders texter på svenska för tygelser. Därigenom lär man sig att tolka och att på så sätt i vårt land öka kunskapen om liv förstå vad som på ett brett fält har hänt och och tänkande under kyrkans äldsta tid. Andra skett och rustar sig för framtiden. Det är med har följt efter och yngre översättare arbetar med glädje och tillförsikt som vi märker hur unga samma ambition. studenter söker sig till kyrkohistorieunder- Idag är kyrkohistorieämnet inte ett obliga- visningen vid våra universitet. De fascineras toriskt inslag i den akademisk utbildning på många gånger av vad de får lära sig och av den kandidat- och magisternivå, som ligger till nya kunskap de får lyfta fram, genom att själva grund för den prästutbildning, som Svenska möta och handskas med det källmaterial, som kyrkans pastoralinstitut sedan ger. I stället är de med hittills oställda frågor analyserar i sina ämnet ett frivilligt val för den specialintresse- seminarieuppsatser. En och annan, inte så få, rade. Här i Uppsala – jag tar mina exempel från går in för att bereda sig för högre studier. De det jag bäst känner till – är det så, att kyrko- inser att kyrkohistorisk kunskap är viktig och historia ingår i den obligatoriska s.k. A-kursen, nyttig. De förstår att fördjupade studier av såsom en tredjedel av den fyraveckors introduk- något enskilt sammanhang ger nya perspektiv tionskursen inom ämnesområdet kyrko- och och en tydligare bild av en större helhet, inte så missionsstudier. Där läser man en översikt i sällan av det sammanhang där de själva finns, allmän kyrkohistoria. Det är inte mycket. Vad varifrån de kommer eller dit de är på väg. gäller läromedlen har ämnets möjligheter under Att historieintresset är stort bland kyrkornas det gångna året på ett utmärkt sätt förbättrats folk runt om i landet står alldeles klart. Vi ser genom den nya introduktionslärobok för den det inte bara genom vår egen förenings med- tio veckor långa B-nivån, som professorn Bertil lemsstock, utan också genom de stiftshistoriska Nilsson och docenterna Martin Berndtsson och sällskap med tillhopa tusentals medlemmar, Cecilia Wejryd givit ut. Deras Kyrka i Sverige. som finns i fjorton stift i vårt land, tretton i Introduktion till svensk kyrkohistoria (2012) Svenska kyrkan och ett i den romersk-katolska. har nu definitivt ersatt Berndt Gustafssons Vi ser det genom den litteratur som ges ut och (1920–1975) motsvarande bok som i sin första sprids av dem och andra. Vi har väl alla också upplaga kom redan 1957. Den har visserligen lagt märke till den omfattande publiceringen av därefter i undervisningen tidvis varit ersatt med patristiska skrifter, som i en jämn ström kommer tillfälliga lösningar, men nu fått en modern

121 kyrkohistorisk årsskrift 2013 efterföljare. Den nya boken är anpassad till Det är genom att ta del av och söka förstå tidigare gällande kursplaner och en god introduktion generationers erfarenheter och händelser, alltså i ämnet, som förberedelse till den fördjupning det som redan har hunnit äga rum, som man på som finns i åttabandsverket Sveriges kyrkohis- ett ansvarigt sätt kan begripa sig på sin samtid toria (1998–2005) och som läses på högre nivå. och välja väg för framtiden. Alla Svenska kyrkans yrkesutbildningar är Kristendomen är utifrån sin egenart en just nu under omläggning. En ljusning för ämnet historisk religion – inte ett abstrakt tankesystem hade vi börjat ana när Svenska kyrkans nämnd utan kontakt med den empiriska verkligheten. för utbildning, forskning och kultur tillsam- Kyrkorna är utifrån deras teologiskt motiverade mans med biskopsmötet gick in för att låta, inte självförståelse heller inte några slags religiösa eta- bara bibelvetenskap och systematisk teologi, blissemang i mängden på företagens marknad. vara obligatoriska ämnen för alla som skall bli De varken uppfinns eller konstrueras på nytt präster, utan också kyrkohistoria. Det skulle av varje generation. Traditionen är något som påtagligt hjälpa upp prästerskapets bildning. genom historien överlämnas från generation till Men för någon månad sedan fick vi veta, att generation. Ett kyrkosamfunds karaktär – de man svängt och ändrat sig, innan saken hunnit skiljer sig ju rätt mycket åt – är så egenartad, att träda i verket. För att avvärja det man kallar lagstiftningen i vårt land har nödgats låta det »icke önskvärda begränsningar» och för att ge neutrala begreppet ’trossamfund’ bli en särskild studenterna möjlighet till en »större valfrihet» rättsfigur (parallell till förening, stiftelse och att inom sin utbildning läsa vad de vill, rev man aktiebolag) för att stat och samhälle skall kunna – i dubbel mening kortsynt – upp sitt beslut och förhålla sig till dem på ett sätt, som stämmer låter alltså kyrkohistorieämnet stanna som ett med deras självförståelse. frivilligt tillval för speciellt hugade prästkan- Svenska kyrkan, vår utbildnings stora didater. Det förefaller som om de ansvariga är avnämare, leder sin historia tillbaka, genom de så fullt upptagna av sina egna nutida organi- senast förflutna seklens sekulariseringsperiod sationsfrågor och demografiska modeller, att och det svenska enhetssamhällets tid, genom man glömt eller på ett ahistoriskt sätt bortsett reformationen och medeltiden och via fornkyrkan från det sammanhang över tid, där man själv tillbaka till urkyrkan och Nya testamentets tid. är, och där varje präst är satt att förvalta och ta Kontinuitetstanken blir tydlig, när kyrkohistorie­ ansvar. En ringa bot för detta är att de blivande ämnet på A-kursen i Uppsala delar lärobok med prästerna i Uppsala inom den obligatoriska bibelvetenskapen – Tarald Rasmussens & Einar kursen »Svenska kyrkans tro och liv» läser de Thomassens Kristendomen. En historisk intro- svenskkyrkliga avsnitten i de två sista banden i duktion (2007) i Per Beskows översättning. Det serien Sveriges kyrkohistoria. första avsnittet i den läses där, medan de övriga Vi må beklaga vissa yttre omständigheter och hör hemma inom nästa kurs, hos oss. Jag är glad får glädjas över andra. Kyrkohistorieämnet vid över att ha sett till att den boken blev översatt till våra universitet arbetar oförtrutet vidare i den svenska; utvärderingar visar att andra språk ofta fasta förvissningen, att vi, genom de duktiga och är en barriär för nybörjarna. Under min ämnesfö- entusiasmerande lärarna, på A- och B-nivå skall reträdarperiod har vårt ämne överlag fått aktuell kunna visa på ämnets kvaliteter. Termin efter och modern handbokslitteratur. termin väcker de nya studenters nyfikenhet på de Kyrkohistoriska kunskaper är viktiga för en kunskapsskatter som ligger och väntar på den, kyrka. Den kan inte på ett autentiskt sätt leva som vill ägna sin intellektuella möda åt kyrkans och verka som om den historiska tidsproces- historia i hennes förståelse av sin egenart och i sen aldrig har ägt rum, eller förhålla sig som hennes kontakt med det omgivande samhället. om vår generation vore först på plan. Därför

122 meddelanden och dokumentation

är det viktigt med ett kyrkohistoriskt bildat samlas ämnets doktorander från hela landet prästerskap, som i sin dagliga gärning kan se två gånger om året till gemensamma seminarier sammanhang över tid, tolka sin omvärld och sin kring några av de pågående doktorandarbetena. miljö, dra kyrkohistoriskt motiverade slutsatser, Just igår hade vi ett sådant seminarium, där så känna igen människors historiskt relevanta skilda ämnen som den svensk-engelska ekume- frågor – kanske, eller t.o.m. sannolikt är det niken i början av 1900-talet, baptistkvinnors inte första gången de ställs – om hur det var identitetsbyggande på svensk landsbygd och förr och varför det förhåller sig si eller så i dag. Olof Sundbys formering av ärkebiskopsämbetet Det är viktigt med ett kyrkohistoriskt bildat diskuterades. Jag nämner detta för att ge en prästerskap, som kan svara för sig. Man får glimt av vad som nu beforskas bland doktoran- inte i god tro låta missuppfattningar, fördomar derna. Det finns en rad andra avhandlingar som eller ren okunnighet om elementära kyrkohis- är på gång, men i går var det detta som var på toriska fakta leva vidare eller t.o.m. låta sådant tapeten. styra prästers göranden och låtanden. Kyrkans I ett hundra tolv år har Kyrkohistorisk årsskrift medarbetare på alla nivåer måste ha sådan utkommit. Det är vårt prestigefyllda ansikte utåt, bildning, att deras kyrkohistoriska kunskaper där nya forskningsrön presenteras och där den och erfarenheter – lokalt, nationellt och inter- aktuella litteraturen får fackmässiga recensioner. nationellt – kan bidra med goda exempel. De Årsskriften är för den intresserade ett enkelt sätt måste också, om så skulle behövas, kunna att hålla sig à jour. Vid årsmötet kommer vi i års- peka på nödvändiga korrektiv mot det som berättelsen få höra, att den har en vid spridning. råkar dyka upp på arenan. Saker har hänt förr, Men den utkommer inte av sig själv, det är dess ståndpunkter har fattats, skeenden ägt rum och redaktör i hög grad medveten om. Den är kostsam erfarenheter vunnits. Det är sådant som det är och den årsavgift vi betalar som medlemmar det akademiska kyrkohistorieämnets uppgift räcker inte långt. Årsskriften behöver varje år att beskriva, förklara, förstå och – inte minst ett inte obetydligt ekonomiskt bidrag utifrån. – hålla i medvetande och levande minne. En Det är inte alldeles enkelt och självklart i en tid uppgift för undervisningen är att se till att sådan då periodiska publikationer med humanistiskt- kunskap inte dör ut bland dem som kommer att teologiskt innehåll inte står särdeles högt på anställas och ta ansvar i kyrkor och samfund. prioriteringslistan hos de offentliga organ som Från vår egen kunskap om hur människor har har att fördela vetenskapliga tryckningsanslag. det vet vi, att den som förlorar sitt minne blir Men oförtrutet söker föreningen genomföra sitt desorienterad, vilsen, kan inte ta vara på sig själv stadgeenliga uppdrag att ge ut årsskriften för att och till sist inte vet vem man själv är. Kyrkans sprida kyrkohistoriska kunskaper. minne är viktigt och det är kyrkohistorieämnets Det finns ett levande historiskt intresse i vårt uppgift att vårda och värna det och ställa det till land. Som akademisk disciplin har kyrkohisto- avnämarnas förfogande. rieämnet vid våra universitet att ta ansvar för att Det är bland annat därför, som vår förening forsknings bedrivs och kunskaper förmedlas. årligen samlar för saken intresserade och Förutsättningarna är goda och både våra semi- manifesterar den kyrkohistoriska vetenskapen narier och vår förening har här sina uppgifter uppgift, syfte och ändamål. Forskarsemina- att fylla. Även om man kunde önska att student- riet lever mitt i detta med god aktivitet och en skarorna skulle vara större, men bland dem som kvalitet som högskoleverket givit goda vitsord. ägnar sig åt utbildning och forskning är enga- Från Uppsala och Lund och med tillskott gemanget för saken stor och oförtrutenheten av professorer från Göteborg och Linköping påtaglig.

123 kyrkohistorisk årsskrift 2013

”Komparativ Rätt och Religion” eller ”Religion och Rättshistoria” En översikt av pågående rättshistorisk forskning i ämnet Rätt och religion1

Kjell Å Modéer

Rättshistoria är en disciplin inom rättsveten- Dagens rättshistoriska forskning nöjer sig inte skapen som utvecklats på ett närmast drama- med ett alternativt perspektiv. Den präglas i hög tiskt sätt de senaste 50 åren. När jag började grad av dagens rättsliga kontexter, dvs. av trans- mina doktorandstudier i mitten av 1960-talet parens och tvärvetenskaplighet, av blandade präglades såväl undervisning som forskning rättssystem (mixed legal system) och – rätt och fortfarande av de nationalromantiska ideal religion (law & religion). som Harald Hjärne, K.G. Westman och Sven I sin tillämpning av rättsliga perspektiv Tunberg hade gett uttryck för. Den dogmatiska använder dagens rättshistoriker i stor utsträck- rätten synliggjordes i rättshistorien genom ning idéhistoriska teorier och metoder. Iden- instituthistoria; de flesta rättshistorikers veten- tifierandet av juristernas kunskapsstrukturer skapliga produktion bestod av sådana mono- under skilda tidsperioder avslöjar mycket snart grafier. Efterkrigsgenerationen av europeiska religionens betydelse. Aktuell rättshistorisk rättshistoriker, exempelvis Helmut Coing, Jean forskning är så mångsidig och i allt mer ökad Gaudemet och Robert Feenstra, var alla syssel- omfattning sysselsatt med det postkoloniala satta med konceptet reception och upptagandet konceptet globalisering och global rätt (global av den lärda europeiska rätten, ius commune law) eller världsrätt (world law), det senare (Rezeptionsgeschichte) – huvudsakligen i de begreppet för ca 15 år sedan introducerat och västeuropeiska länder som var medlemmar i tillämpat av Harold J Berman på Emory School Europarådet.1 of Law. Men alternativ syntes vid horisonten. I slutet Rättshistorikerna Matthias Reimann (Ann av 1960-talet nåddes också de skandinaviska Arbor) och Reinhard Zimmermann (Hamburg) juristerna av den sk. law & society-rörelsen i har samma inriktning. De kan tas som exempel USA. Willard Hurst vid University of Wisconsin på forskare som tillfört rättshistorien globala i Madison och hans elev Lawrence M. Friedman och komparativa perspektiv. En komparativ samt Max Rheinstein vid University of Chicago rättshistoria som fokuserar på mångfald och lanserade en modern rättshistoria med rättsso- kontextuella skillnader står i dag i fokus för ciologiska metoder. Komparatisten Rheinstein en imponerande skara av yngre rättshistoriker. lät översätta Max Webers arbete Wirtschaft und Den europeiska föreningen för komparativ Gesellschaft till engelska, och för de anglo-ameri- rättshistoria (European Society of Compara- kanska forskarna fick detta arbete stor betydelse.2 tive Legal History), som sommaren 2012 höll sin andra konferens i Amsterdam, styrker detta 1 Överarbetat och översatt anförande hållet vid interna- tionell workshop vid Center of Law and Religion, Law – Om Lawrence M Friedman och hans vetenskapssyn, School. Emory University, Atlanta, 22−23 mars 2013 i: Eva Lindell-Frantz m.fl (red.), Festskrift till Boel 2 Kjell Å Modéer, Rättshistoria som samhällets spegel Flodgren, Juristförlaget i Lund: Lund 2011, 252 ff.

124 meddelanden och dokumentation påstående. Omkring 120 representanter från ca båda har behandlat folkrättshistoriens religiösa 30 länder, vilka alla företrädde olika postmo- aspekter. Också David Kennedy på Harvard derna och senmoderna perspektiv och metoder, Law School och Anne Orford i Melbourne har hade det gemensamt att de intresserade sig för definierat både religion och historia som viktiga komparativ rättshistoria, alltså inte bara jäm- parametrar inom deras folkrättsliga forskning. förelser i rummet utan också i tiden. De långa Koskenniemi och hans forskargrupp utgår kontinuerliga tidsperspektiven (longue durée) från föreställningar med rötter i religion som om rättens djupstrukturer tillhör också dagens fortlever i (folk)rätten samt att de där också i viktiga rättshistoriska tematik. Konceptet övrigt finner föreställningar som innehar en rättsliga traditioner, legal traditions, fick ny position i rätten som kan liknas vid ”trossat- inspiration genom professor H. Patrick Glenn ser”. Koskenniemis nu aktuella projekt, Intel- (Mc Gill/Montreal) och hans uppmärksam- lectual History of International Law: Empire made bok Legal Traditions of the World, som and Religion (2012-2016), har också utpräglat utkom 2000 och 2010 med sin 4:e upplaga (!) ”historiska” dimensioner.3 har blivit en minor classic. En annan viktig trend beträffande vår tids När Patrick Glenn i sin konstruktion valde ut rättsliga kulturer i förändring är politikens några av världens mest betydelsefulla rättsliga judikialisering, dvs. avgörandet av politiska traditioner blev det några av världsreligioner- beslut genom domstolar; såväl domstolar som nas (den judiska, islam, hinduism, buddism) domarkårerna har i den senmoderna staten fått rättsliga system. Hans globala perspektiv på en stärkt ställning. Författningsdomstolar över rättsliga traditioner har blivit en viktig diskurs hela världen blir demokratins kontrollanter och inom rättens idéhistoria. Senmodernismens tar viktiga beslut rörande mänskliga rättigheter. ”uppgörelse” med det moderna arvet i rätts- Särskilt intressant för vårt vidkommande är de vetenskapen och i synen på den västerländska som rör religionsfriheten och dess konflikter med positiva rätten framstår delvis som en reaktion andra rättigheter, exempelvis yttrandefriheten. på att ”andra” rättsliga traditioner har identifie- I alla dessa rättsfall relateras till samhällskon- rats med en religiös komponent. texter: kultur och historia. Sambandet rätt och I detta sammanhang finns anledning lyfta religion synliggörs således genom en historisk fram ett rättsområde som under moderniteten argumentation. inte associerades till rättshistoria och religion, nämligen folkrätten. Ett antal folkrättsforskare Rättshistoria och religion har övergivit det dominerande positivistiska som ett aktuellt forskningsområde perspektiv som denna disciplin utvecklade under 1900-talet. På samma sätt som det tidiga Den högprofilerade folkrättsforskning med 1800-talets jurister utgick från ett historiskt inriktning mot historia som Koskenniemi perspektiv, ”The historic turn”, har också folk- har tagit tillsammans med sin forskargrupp i rätten kommit att ifrågasätta sin självbild. Helsingfors är ett bra exempel på behovet av I stället ägnar de sin forskning åt historiskt historia (och historiografi) inte bara inom den förankrade naturrättsprinciper från Thomas nuvarande europeiska rättshistoriska forsk- av Aquino via Francisco di Vitoria, Samuel ningen utan också inom rättsvetenskapen i Pufendorf, Emmerich de Vattel till Immanuel stort. Här ett par exempel. Kant. Två forskare är av särskilt intresse i detta Rätt och religion har blivit ett av de nya viktiga avseende, Martti Koskenniemi i Helsingfors och forskningsområdena vid Max Planck Institutet Emanuelle Jouannet vid Sorbonne/Paris, vilka 3 http://www.helsinki.fi/intlawhistory

125 kyrkohistorisk årsskrift 2013 för europeisk rättshistoria i Frankfurt/Main postsekulära eller de-sekulariserade samhällen. under dess nye direktor Thomas Duve. Ett tiotal Samtliga forskargrupper bidrar till konstruk- olika delprojekt ingår i detta forskningsområde tionen av synteser med kritiken riktad mot som omspänner en vid tematik från medeltiden 1900-talets centrala begrepp: modernitet och och fram till samtidshistorien. rationalism, objektivitet och neutralitet. Vid universitetet i Münster arbetar ett cluster I alla nordiska länder har just relationen mellan of excellence på ett projekt om Religion och rätt och religion blivit politiska konflikthärdar. politik i den tidigmoderna och moderna I Sverige har relationsförändringen mellan kulturen.4 Det projektet har en tydlig rättshis- kyrka och stat inneburit att skolavslutningar i torisk dimension med rättshistorikerna Nils kyrkan och domstolarnas rättegångsgudstjäns- Jansen och Peter Oestmann (numera Wien) ter har ifrågasatts. Samkönade äktenskap har som aktiva deltagare. Också Barbara Stollberg- de senaste åren resulterat i upprivande debatter Rilinger har på ett imponerande sätt bidragit i både Sverige och Finland (som är det enda land till detta projekt genom att studera ritualernas i Norden som icke godkänt sådana äktenskap). betydelse, under tidigmodern tid – men också i Författningskompromissen i Norge rörande den dag – viktiga markörer såväl ur ett rättsligt som norska kyrkan har beträffande grundlagens ur ett religiöst perspektiv. 2 § 1 st i dess nya lydelse – ”verdigrunnlaget Några andra betydelsefulla rätt och religion- forbliver vår kristne og humanistiske arv” – projekt innefattar också kulturaspekter med skapat en omfattande inflammerad debatt. syfte att ge både historiska och andra kontextu- Också i Danmark har en regeringskommission ella perspektiv: fått uppgiften utreda frågan om folkekirkens EU-projektet RELIGARE, med professorerna framtida ställning, och ett ”Debatoplæg” från Marie-Claire Foblets (sedan 2012 Direktor vid kommissionen är f.n. ute på remiss. Island utgör Max Planck institutet för socialantropologi i inget undantag. Där är också frågan om kyrkans Halle), Silvio Ferrari vid universitetet i Milano framtida ställning föremål för diskussion. Rätt och Jørgen S. Nielsen, teologiska fakulteten i och religion genererar med andra ord centrala, Köpenhamn som dynamiska projektledare, och både teoretiska och praktiska, frågor alltifrån med ett stort kluster av bl.a. danska forskare, konstitutionella och generella rättighetsfrågor är ett annat betydelsefullt tvärvetenskapligt till frågor om personliga identitetskränkningar projekt, som avslutades vid årsskiftet 2013. beträffande medborgarnas religiösa uppfatt- Det projektet behandlade religioner, tillhörig- ning. het, tro och sekularism i vår tid och under- sökte de religiösa övertygelsernas mångfald Rätt, religion och historia i i det nuvarande Europa med fokus på rätten de nordiska länderna: Den nya och frågor relaterade till handhavandet av nordiska generationen pluralism inom nationalstatens ramar. Också det projektet var öppet för historiska perspektiv. I de nordiska länderna har ett större NORFA- Det projektet och dess delprojekt har producerat projekt resulterat i en omfattande volym om ett antal antologier. nordiska perspektiv på rätt och religion i det Det fascinerande med alla dessa forskargrup- 21:a århundradet. Den utkom 2010.5 Det per, som producerar rättshistorisk forskning projektet identifierade samtidigt en grupp av inom disciplinen rätt och religion, är att de ini- yngre nordiska forskare, som i dag kan sägas tierats av rättsliga problem i senmodernitetens 5 Lisbet Christoffersen, Kjell Å Modéer, Svend Andersen (red.), Law & Religion in the 21st Century – Nordic 4 http://www.uni-muenster.de/Religion-und-Politik/en Perspectives, DJØF Publishing: København 2010.

126 meddelanden och dokumentation bilda ett avantgarde och en kritisk massa för Fahlbecks arbete främst är juridiskt-dogmatiskt disciplinen rätt och religion i Norden. Vid en kommer doktoranden i europarätt Emma workshop i Lund i maj 2012, i vilken professor Svensson (Uppsala) i sin doktorsavhandling att John Witte från Center of Law & Religion vid behandla rättighetsfrågorna mera ur ett soft- Emory University/Atlanta deltog, identifierades law-perspektiv och analysera den värdegrund ett antal aktuella och kommande forsknings- som EU:s författningsdiskurser aktualiserat områden. och som betecknande nog också innefattar Europakonventionen för mänskliga rättig- religionens betydelse. Emma Svensson tillhör heter har i hög grad bidragit till att legitimera också ”the Nordic new generation”. Hennes religionens plats i det senmoderna samhället, avhandlingsämne lyder: A Renaissance of och juristerna har fått anpassa sina kun- European Values? The Role of Religion in the skapsmönster efter rättighetsrevolutionens Constitutionalization of the European Union. genombrott. Teologen Pamela Slotte, som är Den danske representanten i denna nordiska en framträdande representant för ”den nya grupp är Niels Valdemar Vinding, som nyligen nordiska generationen”, försvarade 2005 sin har ingivit sin avhandling vid teologiska fakul- uppmärksammade och belönade avhandling teten i Köpenhamn som behandlar muslimernas om de mänskliga rättigheterna i förhållande till kamp om positioner mellan starka kyrkor, väl- moral och religion.6 I dag är hon bl.a. knuten till etablerade regleringsinstitutioner och de djupa Martti Koskenniemis internationellt orienterade kyrkorättsliga strukturer som utmanar ny forskargrupp och sysslar med både folkrätts- religion.10 Vinding var biträdande redaktör för historia och rätt och religion. I anknytning till den nordiska rätt och religion-antologin 2010 Charles Taylors och Talal Alsads positioner har och är också knuten till det nordiska nätverket hon behandlat förhållandet mellan det religiösa Norms and Narratives in the Nordic Countries. och det sekulära i vår tids rättighetsdiskurser.7 I Oslo är det främst Ingvild Thorson Plesner En nordisk ordbok i Law & Religion som inom ”den nya generationen” representerar det komparativa internationella perspektivet Niels Valdemar Vinding har också tagit initia- inom rätt och religion. Hennes avhandling 2008, tivet till en nordisk ordbok inom området rätt som tillkommit i både franska och amerikanska och religion. Initiativet har sin bakgrund i en forskarmiljöer behandlade religionsfriheten i målsättning att konsolidera ämnet inom såväl förhållande till statsneutraliteten.8 undervisning som forskning. Ämnet har idag Religionens plats i arbetslivet är i dag i såväl Europa som USA en etablerad ställning en viktig rätt och religion-fråga. Reinhold som en akademisk disciplin, som distanserar sig Fahlbeck kom för ett par år sedan med en från traditionell kyrkorätt (ecclesiastical law, monografi som behandlar Europadomstolens Religionsrecht) med sina egna koncept, aktörer, art. 9-avgöranden, främst i denna fråga.9 Om diskurser, teorier och metoder. Ordboken ska belysa såväl rättsliga som teologiska perspektiv, 6 Pamela Slotte, Mänskliga rättigheter, moral och så artikelförfattarna kommer att väljas bland en religion:om de mänskliga rättigheterna som moraliskt och juridiskt begrepp i en pluralistisk värld, Åbo vid krets av specialister inom området. Akademis Förlag: Åbo 2006. Idag ges kurser i rätt och religion / law & religion 7 Pamela Slotte The Religious and the Secular in European Human Rights Discourse, The Finnish Yearbook of International Law, Volume 21, January i arbetsliv och skola, Liber: Stockholm 2011. 2010 (2012), 231 ff. 10 Niels Valdemar Vinding, “Muslim Positions in the 8 Ingvild Thorson Plesner, Freedom of Religion and Religio-Organisational Fields in Denmark, Germany Belief – a quest for State Neutrality? Oslo 2008. and England”, (Det teologiske fakultet, København 9 Reinhold Fahlbeck, Bed och arbeta: om religionsfrihet 2013).

127 kyrkohistorisk årsskrift 2013 vid ett stort antal juridiska fakulteter, däribland genom murens fall och den tyska återföreningen också i Norden (Lund). En nordisk ordbok utan också genom Sovjet­unionens sammanbrott. kommer därför att bli ett mycket användbart Förändringen resulterade i en vision om ett verktyg för studenter, forskarstuderande och transnationellt och transparent Europa. Alla de andra som ägnar sig åt författarskap inom nordiska länderna var inbegripna i de rättsliga ämnet. och politiska diskurser som denna utveckling skapade. Rätt och religion: Den nordiska Framväxten av ämnet rätt och religion är en kronologiska kontexten del av denna europeiska historiska kontext. Alla de nordiska länderna omfattar sedan Avsikten med denna presentation är att sätta in mitten av 1500-talet den luthersk-evangeliska ”den nya generationens” vetenskapliga positio- tron. Reformationen och övergivandet av den ner i en kontext till den nuvarande europeiska romersk-katolska tron medförde att statskyr- forskningen inom rätt och religion. Det finns kor inrättades i alla de nordiska länderna. Den några mycket intressanta mönster i den framtida lutherska protestantiska kyrkan och dess socia- forskningen på detta område. Det är natur- letik har inte bara i sekler varit en majoritets- ligtvis i sig en trivial iakttagelse att ämnet rätt kyrka i dessa länder, staten har också gett den och religion har släktskap med såväl historia, ställningen av en dominerande samhällsreligion religionshistoria, kyrkohistoria som rättshis- (civil religion). toria. Men samtidigt är det historiskt sett ett Sedan 1990-talet har i de nordiska länderna utmanande påstående, för det utmanar, i vart förekommit intensiva diskussioner – både fall juristerna och deras bestående positivistiska nationella och internationella – som handlar kunskapsparadigm. Till rättens kontextuella om kyrkans identitet, religionsfrihet, autonomi aspekter hör både religionen och historien. De och sekularism. Immigrationen från muslimska är absolut nödvändiga för en analys och en för- länder till Skandinavien har inte bara inneburit ståelse av vår tids komplexa och mångfaldiga ett synliggörande av multikulturella religiösa samhällen. fenomen i samhället. Den har också bidragit Inom nordisk rättshistoria har medeltida till alltmer blandade rättssystem – mixed legal studier traditionellt varit dominerande. Från den systems – i dessa länder. Praktiserande muslimer historiska skolans entré under tidigt 1800-tal har bidragit till en medvetenhet om religionen och fram till 1960-talet hade praktiskt taget alla i de alltmer sekulariserade nordiska länderna, avhandlingar i rättshistoria en medeltida tematik. samtidigt som statskyrkans roll alltmer ifråga- Jag tillhör själv den generation av rättshistoriker satts. Komparativa religiösa studier har också som bröt med den traditionen och i stället foku- påkallat ett behov av forskning inom kompara- serade intresset på den tidigmoderna perioden. tiv rätt och religion, eftersom kravet på religiös Från och med 1980-talet blev den juridiska autonomi i förhållande till statskyrkan under nutidshistorien (juristische Zeitgeschichte) ett de senaste 20 åren blivit en viktig kyrkopolitisk viktigt forskningsområde. Den tyska histori- fråga i alla de nordiska länderna. kerstriden, die Historikerstreit, som initierades Inom den nordiska rättshistoriska forsk- 1986, försökte analysera de förödande årtiondena ningen är det några ämnen och projekt knutna i Tyskland från Weimarrepubliken och till Bonn- till religionsfrågor som är av särskilt intresse. republikens upphörande. Praktiskt taget alla tyska rättshistoriker sedan den tiden har dragits (1) Ius commune och kanonisk rätt i de nordiska in i dessa tidsbundna diskurser. Den geopolitiska länderna. – Den rättshistoriska forskningen situationen förändrades totalt 1989–90 inte bara om medeltida förhållanden upplever f.n. en

128 meddelanden och dokumentation renässans. Anders Winroths avhandling om firandet av Luther och 500-årsminnet av refor- Gratiani dekret11 och Kirsi Salonens om utfors- mationen 2017. Också i detta sammanhang kandet av svenska kyrkorättsliga förhållanden borde rättshistorikerna göra en insats och för utifrån det bevarade penitentiarmaterialet första gången presentera Luther och hans refor- från Rota romana i senmedeltidens Rom12 bör mationsgeneration i ett kombinerat teologiskt särskilt framhållas som katalyserande stimuli och rättsligt perspektiv. Baltiska konferenser för den rättshistoriska forskningen. som inkluderar rätt och religion-perspektiv är Per Andersen (Århus) och Helle Vogt f.n. under planering, men fler initiativ efterlyses. (Köpenhamn) har mycket framgångsrikt skapat en miljö för forskare inom medeltida rättskultur. Ett (3) Den nationalromantiska vändpunkten antal årliga sk. Carlsberg-seminarier har skapat 1800 – 1850. – I Tyskland har bland andra en tradition och mötesplats för inte bara nordiska rättshistorikern Hans-Peter Haferkamp (Köln) utan också internationella rättshistoriker. uppmärksammat de intressanta diskurserna Internationella forskningsresultat har sti- mellan teologer och jurister under romantiken, mulerat en ny generation av rättshistoriker att mellan Friedrich Schleiermacher, den roman- med nya ögon vända blicken mot de medeltida tiske teologen, och Friedrich Carl von Savigny, källorna. Mia Korpiola (Helsingfors) kan lyftas grundaren av den historiska skolan och hans fram som ett belysande exempel. Hon är en generation av elever.14 Den romantiska periodens mycket aktiv forskare som etablerat sig på den teologer och jurister interagerade på ett av forsk- internationella scenen. Hennes tvärvetenskap- ningen inte tillräckligt uppmärksammat sätt. liga forskning rör sig tidsmässigt i gränssnittet Deras diskurser har också haft stor betydelse mellan högmedeltiden och den tidigmoderna för rätten och religionen i de nordiska länderna tiden. Hon arrangerade i mars 2013 en mycket århundradet för modernitetens genombrott,15 lyckad konferens i Helsingfors kring temat döds- förberedelser i det medeltida och tidigmoderna (4) Liberalism och socialism: Deras betydelse för Europa och med ett stort antal internationella rätt och religion under förmoderniteten 1870– forskare.13 Särskilt de relativt okända rättsliga 1914. – Liberalismen förhåller sig till autonomi förhållandena i tidsspannet mellan slutet av som socialismen till sekularism. Förmodernite- 1400-talet och början av 1600-talet är värda tens paradigm introducerade flera etiketter, som större uppmärksamhet än hittills. Som bland blev dominerande under moderniteten: Rättspo- annat Korpiola visat är detta en fascinerande sitivism, rättsrealism och sekularism. Det skedde tidsperiod med outnyttjade källor. parallellt under ”die Gründerzeit” i Preussen och ”the Progressive Era” i USA. Det var under (2) Luther, luthersk ortodoxi och de nordiska denna period som det liberala autonoma rätts- länderna – Lutheranerna förbereder sig f.n. för 14 Hans Peter Haferkamp, Einflüsse der Erweckungsbe- 11 Anders Winroth, The Making of Gratian’s Decretum, wegung auf die “historisch-christliche” Rechtsschule Cambridge: Cambridge University Press, 2000. zwischen 1815 und 1848, i: Pascale Cancik, Thomas 12 Kirsi Salonen disputerade 2001 vid Tammerfors uni- Henne, Thomas Simon, Stefan Ruppert und Miloš Vec versitet på avhandlingen “The Penitentiary as a Well (red.), Konfession im Recht. Auf der Suche nach konfes- of Grace in the Late Middle Ages. The example of the sionell geprägten Denkmustern und Argumentations- province of Uppsala 1448-1527”, [Diss. Tammerfors] strategien in Recht und Rechtswissenschaft des 19. und 2001. – Sara Risberg (red.), “Auctoritate papae: the 20. Jahrhunderts. Symposion zum 65. Geburtstag von Church province of Uppsala and the Apostolic Peni- Michael Stolleis, Klostermann: Frankfurt a. M. 2009, tentiary 1410-1526” (Diplomatarium Suecanum, Acta S. 71-94. pontificum Suecica; 2), Riksarkivet: Stockholm, 2008 15 Kjell Å Modéer, Schartau och juristerna. Samverkan 13 Preparing for Death in Medieval and Early Modern och påverkan. I: Anders Jarlert (red.), Henric Schartau Europe. http://www.helsinki.fi/collegium/events/ 1757 – 1825: Syfte, samtid, samhälle, Artos: Skellefteå preparing-for-death 2005, 53 ff.

129 kyrkohistorisk årsskrift 2013 statskonceptet etablerades och Bismarcks soci- kyrkan aktualiserades under dessa år liksom de alstat växte fram i skuggan av påven Leo XIIIs omfattande sociala välfärdsprogrammen i den socialetiska encyklika Rerum novarum 1891. De starka välfärdsstaten. I det svenska folkhemmet nordiska nationalstaterna mötte det framväxande förvandlades kyrkorätten till förvaltningsrätt modernitetsparadigmet med misstänksamhet, i inskränkt mening och ämnet försvann också och reformer upplevdes som ett hot mot både från de juridiska fakulteterna.18 monarkin och statsreligionen. Ett stort antal Rötterna till vår tids konflikter mellan rätt rättsliga konflikter synliggjordes i både parlament och religion står i stor utsträckning att finna i och domstolar. Det är ingen tillfällighet att hädel- detta efterkrigsdecennium. Det är en mycket seprocesserna var frekventa i denna dramatiska angelägen uppgift att bearbeta denna juridiska förändringsprocess.16 Dessa kasuistiska kolli- tidshistoria med naturrättsrenässansens källor sioner mellan juridik och teologi (crimen laesae från ett rätt och religion-perspektiv. Betydelsen majestatis divinae) är värda en avhandling i rätt av vår tids konstitutionella konceptualisering av och religion! mänskliga rättigheter och deras förhållande till individens mänskliga värdighet (kränkningar) (5) Efterkrigsperioden: Negativ religionsfri- i den senmoderna rättskulturen är ett sådant het vs. Människorättsrörelsen 1945 – 1955 projekt av den största relevans. De författ- – Naturrättsrenässansen, mänsklig värdighet, ningsdiskussioner som uppkommit rörande de författningsfrågor och bestående samhälls- nordiska folkkyrkornas ställning i förhållande värderingar dominerade debatterna i alla de till staten är ett exempel på en sådan konflikt. länder i Europa som varit involverade i andra Vidare har de nordiska länderna genom inkorpo- världskriget och dess fasor. Sverige stod utanför reringen av Europakonventionen som nationell kriget och därigenom också i stor utsträck- lag i hög grad stärkt domstolarnas ställning. ning utanför de nämnda västeuropeiska efter- Rättighetsfrågor löses i dag av domstolar i krigsdiskurserna. Den svenska ”neutraliteten” stället för av demokratiskt tillsatta parlament. skapade en outsider-situation i förhållande till det stora europeiska efterkrigsprojektet.17 (6) “Rättens levande ruiner”: Kritisk rätts- 1950 antogs Europarådets konvention för de teori och den rättsliga religionsforskningens mänskliga fri- och rättigheterna. Konventionen återkomst 1990-2015 – Den ovan nämnda ratificerades av de nordiska länderna, men för antologin om rätt och religion i Norden som att Sverige skulle kunna ratificera konventionen utkom 2010 visar en pärmbild med en av den antogs 1951 en religionsfrihetslag (1951:680). tyske romantikern Caspar David Friedrichs För den moderna och allt mer sekulariserade målningar av klostret Eldenas ruiner utanför svenska befolkningen var den negativa religi- Greifswald. Friedrich ville visa att ruinen inte onsfriheten – rätten att inte ha någon religion är en död artefakt utan en levande del av vår – lagens främsta företräde. De sk. ”främmande kultur. Den romantiska metaforen, som 1804 religionerna” spelade i den monolitiska svenska användes av Friedrich Schiller i Wilhelm Tell,19 efterkrigsstaten endast en marginell roll. Också diskussionerna om att skilja staten från 18 Kjell Å Modéer, Politik i stället för religion: Avkrist- nandet av den svenska rättskulturen 1950 – 2000. Några huvudlinjer. I: Anders Jarlert (red.), Arkiv, 16 Rättshistorikern Carl Gustaf Spangenberg, Uppsala, fakultet, kyrka: Festskrift till Ingmar Brohed, Lunds har initierat ett forskningsprojekt om hädelseproces- universitets kyrkohistoriska arkiv: Lund 2004, 365 ff. serna under denna period. 19 Friedrich Schiller, Wilhelm Tell, Akt IV, Szene 2: ”Das 17 Kjell Å Modéer, ”Den kulan visste var den tog!: Om Alte stirbt, es ändert sich die Zeit, und neues Leben svenska juristers omvärldssyn 1935–1955. Torbjörn blüht aus den Ruinen” – ”The old is crumbling down— Andersson & Bent Lindell (red.), Festskrift till Per the times are changing, And from the ruins blooms a Henrik Lindblom, Iustus: Uppsala 1994, 443 ff. fairer life”.

130 meddelanden och dokumentation fungerar väl inte bara för att illustrera den Sammanfattande kommentar aktuella senmoderna romantiken utan också Denna översikt har sökt visa att utan ett studium för att synliggöra religionen (som en ruin) i av vår tids rättskultur med dess rättsliga och vår postsekulära tid. En analys av bakgrunden teologiska djupstrukturer ser vi inte att den till denna renässans för de två normbildande religiösa ruinen lever också i vår tid. De tvär- disciplinerna rätt och religion i Norden vore vetenskapliga perspektiv som präglar såväl värt ett större forskningsprojekt. Begränsade humaniora som samhällsvetenskap omfattas försök till analyser har gjorts,20 men fortfarande också av både rättslig och teologisk argumenta- återstår att visa hur 1960-talets genombrott för tion. det sekulära samhället i Europa konfronterades Uppluckringen av strikta disciplinära gränser med influenser från postkoloniala länder med har möjliggjort nya rättshistoriska, kyrkohisto- den latin-amerikanska befrielseteologin med riska och kyrkorättsliga perspektiv. Konstruk- dess revolutionära krav på åtgärder mot uni- tionen av senmoderna synteser förutsätter att vi versell fattigdom och globala miljöproblem som återknyter till förmoderna kunskapsstrukturer. betydelsefulla motkrafter. Förändringen från Därtill kommer att dagens rättshistoriker monolitiska nationalstater till multikulturella använder varierade metoder, vilket också har och multireligiösa transparenta statsbildningar bidragit till en uppluckring av strikta discipli- har – som Silvio Ferrari påpekat – fått stor nära gränser. De som i dag sysslar med rättsliga betydelse för statskyrkornas olika ställning i och religiösa normproblem i Norden kommer de nordiska länderna. Ett sådant projekt skulle visserligen från olika disciplinära bakgrunder kräva ett förhållningssätt till ”den levande men de har funnit ett gemensamt forum genom ruin”-metaforen. såväl gemensamma teman som forskningsfrå- gor. Det är berättigat att i dag lyfta fram Rätt och religion som en etablerad tvärvetenskaplig 20 Kjell Å Modéer & Hanne Petersen, Believing in disciplin i Norden som attraherar såväl jurister Norway, Beliefs in Norway: A “Humanitarian Great Power” under Globalization, Norwegian Helsinki som teologer. Committee, Oslo, Report 3/2009.

131 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Om kragstensbilder, altarflyttning och astronomiska ur mm i Uppsala domkyrka: Apropos en anmälan av Hanna Källström i Kyrkohistorisk årsskrift 2012

Anna Nilsén

Inledning min del av volymen. Recensenten uppehåller sig i stort sett endast vid kragstenarna. Kapitäl- Vad väntar sig en intresserad läsare av en kapitlet får ett kort omdöme, övriga tre kapitel recension? Högt på listan kommer nog en kort omnämns, men inte mer än så. Inledningsvis men korrekt redogörelse för arbetets innehåll kommenteras ett antal andra arbeten om krag- och uppläggning samt något om hur författaren stenarna. I detta sammanhang påstår Källström kommit fram till sina resultat. Värderingen av att jag “valt” att bortse från det arbete om resultaten är ännu viktigare och beror i hög grad kragstenarna som teologen Sven Tengström m. av hur pass insatt i aktuellt ämne bedömaren fl. publicerade hösten 2010. Det fanns inget val. är. Recensenten skall givetvis grunda sin Författarna till Kragstenarnas hemlighet hade värdering på egen genomgång av arbetet i fråga. under de år min forskning och mitt skrivande om Att recensionuppgiften innefattar både positiv den fasta skulpturen i Domkyrkan pågick inte och negativ värdering påpekas ofta men tål att givit sig till känna för mig. Domkyrkovolymerna upprepas. Det betyder inte att det i varje enskilt var då nämnda arbete utkom under tryckning, fall kan bli lika mycket av varje. Det finns övervä- och det var inte längre läge för större ingrepp gande goda och övervägande usla prestationer. i kragstenstexten i form av kritik och diskus- Kritik bör motiveras. Utan argumentation för sion, vilket detta arbete oundgängligen skulle eller emot bedömda resultat framstår den som ha tarvat om det kommit i tid för att beaktas i godtycklig och därmed ointressant – i värsta fall löpande text. Däremot lades dess titel till bland kränkande. En väl underbyggd kritik för forsk- referenserna i slutet av boken, vilket Källström ningen framåt och bör, även om den innebär borde ha observerat. Arbetet var alltså så långt allvarliga invändningar mot de framlagda resul- möjligt beaktat. Ytterligare utrymme ägnas i taten, tålas av varje författare. Illa underbyggd recensionen åt beskrivning och tolkning av en kritik bör bemötas. kapitälfigur på pelare D14 som väckt hennes stora intresse utan att läsaren får veta att den Den recenserade framställningen fantasifulla tolkningen inte är hennes egen utan Herman Bengtssons (2011). Nedan skall teologen Hanna Källströms anmälan i KÅ 2012 (242–43) av min fram- Kragstensreliefernas tema och ställning om Byggnadsskulpturen i Uppsala funktion. Programgivaren domkyrka behandlas. Aktuell text omfattar sidorna 7–318, 361–72 i Sveriges kyrkor: Källström börjar sin genomgång av min text Uppsala domkyrka, del 4 ( SvK 230), 2010. om kragstenarna med att konstatera, att jag Ca två och en halv spalter ägnas i anmälan räknar med “ett sammanhållande tema och en

132 meddelanden och dokumentation

Plan över Uppsala domkyrkas östparti.

enda ‘programgivare’.” Vad kursiveringen och om bedömde jag honom som den mest sannolike citattecknen skall betyda är jag inte riktigt klar programgivaren (SvK 230, 103–05). Detta förslag över. Att bilderna i en serie hålls samman av ett kommenteras inte i recensionen. Helheten tycks övergripande tema är brukligt. Programgivare över huvud taget inte intressera Källström, trots är ett vedertaget uttryck, och det finns ingen att sammanhängande bildsviter som den i kor- anledning att räkna med flera personer bakom omgången varken under medeltiden eller senare detta strukturellt sammanhållna och innehålls- brukar bestå av separata framställningar utan ligt genomtänkta program. Det finns däremot innehållsligt samband. Johnny Roosval (1908) dubbel anledning att tro att kaniken, sedermera sökte ett tema, dock utan framgång (51), Folke dekanen Laurentius av Vaksala (tidigt 1260- Nordström (1956, passim) stannade för att det tal–1332) är upphovsman till detsamma. Hans var en serie av dygder och laster och Tengström verksamhetstid i Domkyrkan kan sättas till m. fl. (2010) såg bilderna som “ en teologiskt 1288/89–1330 och sammanföll så gott som helt reflekterad berättelse om Guds uppenbarelse med korets uppförande. Han var en lärd man, och handlande genom Kristus” (171 ff). parismagister och författare till ett par handled- Själv vägde jag i min tolkning in rummens ningar för präster, bland annat rörande bikten. funktion: koromgångens roll av ambulatorium, Av dem i domkapitlet som vi vet något närmare en plats som låg utanför högkoret och kunde

133 kyrkohistorisk årsskrift 2013 beträdas av allmänheten, samt högkorets roll C11 av hans martyrium får betraktaren se Guds som plats för högaltaret och därmed kyrkans välsignande hand komma ned ur ett moln och allraheligaste, förbehållet prästerskapet. Vad riktas mot den dignande martyren, den förste gäller koromgången var bildernas tillgänglighet av alla dem som senare skulle ge sitt liv för den för ögat och den ordning de till sitt innehåll fått kristna tron och som enligt Apostlagärning- av stor betydelse. Sviten visade sig ha starka arna (7:56) då hans martyrdöd stundade såg antitetiska inslag – ont ställs på didaktiskt vis himmelen öppen. Ett hoppingivande exempel mot gott. Vägledande var också att Kristus i vin- att avsluta serien med och en effektfull kontrast trädsbilden på pelare C14 med sin undervisande till den vision av evig död för den oförberedde gest måste uppfattas som Läraren – Christus som inleder serien på pelaren mitt emot (B11). docens. Min uppfattning är sålunda att koromgångens Det didaktiska greppet är tydligt. Serien program är en vägledning om hur den enskilde, börjar på pelare B11 med en bild av den största enligt den tidens sätt att se på de religiösa tingen katastrof som enligt dåtidens kyrkliga undervis- och på de faror och försåt som då ansågs lura ning kunde drabba en människa – ond, bråd död längs vägen genom livet, skulle kunna uppnå – en varning och en maning så god som någon salighet i livet efter detta. Jag har föreslagit att att i tid betänka sin hädanfärd. Den som i bilden koromgångens serie med sin följd av logiskt upp- möter döden är pedagogiskt nog en ung, ännu ställda exempel använts i kyrkans undervisning. skägglös man. Som ett ideal att åstunda visas i Ytterligare stöd för en tolkning av detta slag nästa bild Jungfru Marias fridfulla insomnande. fann jag så småningom i en text från tiden, Men människan kan gå vilse i sitt sökande magister Laurentius’ lilla bikthandledning, efter den rätta vägen. Därför varnar program- Suffragium curatorum, som visade sig bitvis ha givaren sedan i ett par negativt framställda en textuell struktur av samma metodiska och scener för ett par icke-kristna kultformer för pedagogiska slag som den som präglar korom- att därefter låta Kristus-läraren i den nämnda gångens bilder och därtill hade ett liknande mål bilden med vinträdet ingripa och visa hän mot – människosjälens räddning undan evig död. den kristna vägen, som via Eucharistien leder Bildernas förhållande till varandra var till evig salighet. Men många frestelser väntar i högkoret, där de inte var tillgängliga för människan på livsvägen, och den som i livet gemene man, en helt annan, inte en episk följd hänger sig åt synd kan göra sig ovärdig Eucha- utan en konklusiv framställning av det tema ristiens nådegåvor. Därför varnar programgiva- som utvecklats i koromgången. Mellan de båda ren i den därpå följande bilden av Luxuria med huvudbilderna mot väster råder ett typologiskt anhang för skörlevnad och allsköns lättsinne. förhållande, samtidigt som dessa bilder var Men lärorika eller uppbyggliga serier brukar för sig står i antitetiskt förhållande till varsin inte sluta i bedrövelse, så inte heller denna. I motbild i öster. Av det västliga, typologiska den poetiska Staffans-bilden, där fokus ligger bildparet står bilden i norr principiellt för evang- på den stora Betlehemsstjärnan, ges hopp om eliet och den i söder för lagen. räddning för syndaren genom påminnelsen Jag har inte som Källström påstår haft en om Guds inkarnation, det i mässan ständigt färdig idé som jag sedan ansträngt mig att upprepade undret, remediet för den uppriktigt anpassa bildernas innehåll till. Arbetet inleddes ångrande syndaren. Serien slutar så med ett gott med en förutsättningslös och detaljerad under- exempel, bilden av Stefanus – en människa som sökning av de enskilda bilderna varvid deras i allt levt enligt Kristi lära och därmed gjort sig motiv och speciella egenheter fastställdes. Först värdig evig salighet. I framställningen på pelare därefter var det dags att fastställa svitens tema

134 meddelanden och dokumentation samt vilken eventuell funktion serien kunde När det gäller Josua och avsaknaden av ha. Det tema som framträdde hade fördelen “parallella bilder” är det osäkert vad Källström att bildernas ordning varken i koromgång eller menar. Tror Källström att inga nya motiv under högkor behövde brytas. Koromgångens bilder medeltiden kunde skapas beroende på nya är som ovan framgått på medeltida vis ordnade i behov? Eller att bilder som vid tolkningsförsök logisk följd genom hela programmet. I högkoret inte kan påvisas ha förekommit tidigare måste bildar de inte en följd men är ändå systematiskt vara felaktigt identifierade? Båda alternativen är placerade. Att som exempelvis Nordström utan lika absurda som de låter. Det existerade inget att påvisa någon form av avläsbart samman- “urlager” med en gång för alla bestämda motiv. hållande system plocka ihop bilder från olika Kanske är det den inom delar av den ikonogra- ställen i sviten för att skapa ett tema öppnar för fiska forskningen under 1900-talet idoga och godtycke. inte sällan meningslösa jakten på förlagor som ligger bakom dylika föreställningar. Josuabil- den tillkom långt före ettbladstryckens och de Övertolkningar och tryckta bildbiblarnas tid vilka senare avsatte lösa antaganden? spår i bildkonsten. Under högmedeltiden Allt Källström har att säga om ovanstående är och tidigare var målare och skulptörer i stor att programmet enligt mig är “en serie varningar utsträckning hänvisade till att teckna av motiv och maningar för den kristne betraktaren” – en som de såg under sina resor. Urvalet av förebil- suddig och ytterligt förenklad beskrivning – der att efterlikna eller inspireras av blev därmed samt att min tolkning av bilderna är grundad inte så stort. Få hade tillgång till illuminerade på “övertolkningar” och “tämligen lösa anta- handskrifter. Under denna tid bör det skrivna ganden”. Som exempel på dessa försummelser materialet ha haft stor betydelse för kyrkokon- anför Källström endast, att det emblemartade sten. Josua var en betydande gestalt och omtalas ornamentet på bröstet till den figur som brukar inte bara i den bok som bär hans namn utan identifieras som en representant för den judiska också i den femte av Moseböckerna. tron på pelare B13 “i själva verket sannolikt (!) Låt oss bortse från förlageresonemanget. är en knäppanordning på klädedräkten” samt Någon gång är alltid första gången ett motiv att “Josua-identifikationen” inne i högkoret uppträder. Det kan vinna anklang och en kon- “känns ytterst osäker” då det enligt Källström vention kan uppstå, men det kan också bli enda “veterligen saknas belägg för denna i form av gången vi får se det. Jag har på annat ställe i parallella bilder på annat håll i såväl Sverige min text summerat kragstensmotivens karaktär som övriga Europa” – ett förhållande som jag och konstaterat att några av dem återgår på för övrigt själv berör i min text (s 90 sp 1). välkända bildkonventioner som återkommer Det var inte mycket att komma med efter en med få variationer, exempelvis Jakobs kamp så magistral utdömning av mina tolkningar med ängeln, medan andra bilder, inte bara den av kragstensbilderna. Frågan om knäppning av Josua mottagande Guds uppdrag, är fritt eller inte får väl med förlov sagt betecknas som komponerade utan hittills kända motsvarighe- knappologi. Någon avgörande betydelse för ter, skapade för det sammanhang där de ingår. tolkningen av bildens innebörd eller funktion i Jag nämner i samband med detta också exempel serien har denna detalj inte, även om jag fortsatt på försvinnandet av gamla bildtyper och uppträ- vill hävda att min och ett par andra forskares dandet av nya beroende på förändringar i kulten uppfattning om det aktuella motivet är korrekt som krävde nya, i förhållande till utvecklingen (SvK 230, 36f). adekvata bilder (SvK 230, 88–90).

135 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Inget förslag från Källström till alternativ liksom den terminologiska förvirring som råder tolkning av Josua-bilden framförs och ingen beträffande vad som avses med högkor. meningsfull argumentation underbygger hennes Källström hänvisar okritiskt till ett försök anmärkning mot tolkningen. Varför den högra till rekonstruktion av eriksskrinets placering bilden på kragsten 11 (pelare C12) rimligen i Uppsala domkyrkas högkor efter mitten av inte kan föreställa Jakob, vilket föreslagits av 1400-talet, publicerad i banden 3 och 5 av dom- både Nordström (1956) och Tengström m. fl. kyrkoserien (SvK 229, 356–58, SvK 231, 17–19, (2010) och varför det bara är Josua, en annan fig. 10). Rekonstruktionen i fråga bygger på en av heroerna i GT, som i ikonografiskt hänseende uppgift från 26 december 1466 om att högal- tillfullo överensstämmer med denna figur har taret detta år flyttats och höjts. Skrinet antas jag argumenterat för på bortåt fem sidor (SvK – troligen med rätta – ha stått bakom altaret 230, 74–81). Det hade varit bra om Källström också tidigare. Anledningen till altarflyttningen beaktat och diskuterat dessa argument i stället antas ha varit att skapa utrymme för besökande för att bara “känna” och utdöma. Sladdriga pilgrimer att komma nära skrinet. Som förslaget omdömen som att det ena eller andra “känns” si eller så hör inte hemma i vetenskapliga sam- manhang.

Frågan om högkorets tillgänglighet Att högkorsprogrammet har en annan och mer komplicerad, strukturell uppbyggnad än det i koromgången har med dess roll av sam- manfattning och altarrummets egenskap av det prästerskapet förbehållna rummet att göra. Om det sistnämnda skriver Källström att det är en sanning med modifikation. Ja, så är det säkert. Också strikta regler kan ha undantag. Men inte minst av praktiska skäl torde undantagen i fall som dessa ha varit relativt få. De exempel Källström nämner skulle kunna föranleda nyanserande diskussioner, men jag begränsar mig här till att mer ingående kommentera endast det första, som rör Uppsala domkyrka. Övriga exempel avser högkorets antagna tillgänglighet för gemene man i Linköpings domkyrka och ett antal engelska katedraler. Nämnda uppfattning bygger i dessa exempel liksom i uppsalafallet på att i högkoret placerade helgongravar alterna- tivt stora helgonskrin antas ha varit tillgängliga för besök av pilgrimer in situ. Tänkbara icke observerade alternativa lösningar av detta Rekonstruktionsförslag gällande eriksskrinets problem får diskuteras i annat sammanhang placering och högaltarflyttning 1466. Efter SvK 229.

136 meddelanden och dokumentation

åberopas av Källström kan en beskrivning av annat skapade respektavstånd till detsamma dess innebörd i olika avseenden vara befogad. har försvunnit. I förslaget står altaret tätt inpå Rekonstruktionen förutsätter att hela travé domkapitlets sittplatser, medan ett orimligt 67 år 1466 tagits i anspråk för eriksskrinet och stort utrymme ägnats kulten av Sankt Erik. ett tillhörande altare. Det åsyftade eriksalta- Föga plats återstod för den ståt och prakt som ret omnämns dock först i samband med dess sedan 1200-talet hunnit utvecklas kring högal- invigning 1472, alltså sex år efter den nämnda taret och mässfirandet eller för rituella ändamål högaltarflyttningen. En sådan tidsförskjutning av andra slag, och vid processioner in och ut ter sig märklig om högaltarflyttningen motive- ur koret hade det blivit krångligare att röra sig rats av eriksskrinets placering. Förslaget inne- till och från högaltaret. Skulle prästerskapet håller vidare trappor upp till skrinet, som fått en verkligen ha funnit denna placering av högalta- hög placering längst i öster. Ingångar till detta ret tillfredsställande? erikskulten ägnade utrymme genom omgivande Man kan också fråga sig om inte släktingar mur är markerade i norr och söder, väster om det och efterlevande till de personer, biskopar och tänkta eriksaltaret. Högaltaret har i förslaget andra, som försäkrat sig om förnäma och från flyttats västerut till västra delen av travé 66 och religiös synpunkt eftertraktade gravrum nära dess framsida befinner sig därmed några meter högaltaret i travé 67 skulle ha haft synpunkter väster om ingångarna. på en flyttning som den skisserade. Den motsägs Den tänkta platsen för eriksskrinet kan ytligt för övrigt av uppgiften från 27 april 1472 i dom- sett föra tankarna till ett så kallat retrokor kyrkans annaler att ärkebiskop Jöns Bengtsson som förekommer på sina håll i England. Det (Oxenstierna) med sin bror David nämnda är ett öster om högkoret beläget och till detta dag fått sitt sista vilorum i föräldrarnas grav i angränsande, vanligen västorienterat utrymme högkoret (summo choro), den plats där också med egna ingångar från sidorna men någon ärkebiskoparna vilade (SvK 227, 84). Högkoret gång också i öster. Det saknar dock, bortsett nämns uttryckligen, och det framgår tydligt att från placeringen öster om högkoret och de det rör sig om travé 67 genom omnämnandet egna ingångarna, alla likheter med här aktuellt av biskopsgravarna. Beteckningen högkor avser förslag. platsen för högaltaret. Detta bör alltså vid Rekonstruktionen innebär sålunda att aktuell tidpunkt ha befunnit sig i travé 67. Kristi grav, högaltarets innebörd i den kristna Personligen kan jag som en alternativ symboliken, fått lämna sin av kapellkrans och hypotes tänka mig att högaltarflyttningen kan koromgång inramade plats i kyrkans största ha varit en förberedande åtgärd för att skapa valvrum till förmån för relikerna av det ena utrymme för det astronomiska ur som enligt en av kyrkans skyddshelgon samt att korets av antikvarien Johan Hadorph på 1600-talet hjärtpunkt, själva sanktuariet, inte flyttats nedtecknad inskrift hade donerats till kyrkan bara någon meter utan mer än en travé till en 1476, alltså tre år efter branden 1473, som gick mindre statusfylld plats än tidigare. Dess nya hårt åt interiören (SvK 231, 196 sp. 2; SvK 227, plats ligger som framgått väster om det antagna 85). Inskriften med årtalet fanns på det ur som eriksaltaret och, som det verkar av presenterad förstördes i branden 1702 och avsåg rimligen plan, på samma nivå som detta. Inga trappsteg ett 1476 färdigställt ur. Den här relevanta delen eller någon skillnad i golvnivå markerar att det av texten lyder med upplösta förkortningar och står högre. utan dåtida skiljetecken: Horologium hoc Ast- Rekonstruktionen innebär också att den ronomicum regnante steno sture Anno MCCC- vanliga friytan väster om högaltaret som bland CLXXVI Templo Upsaliensis donatum, postea

137 kyrkohistorisk årsskrift 2013 collapsum [...] restauratum MDCXC, dvs “År 1466 eller 1472, då dess altare nämns för första 1476, då Sten Sture regerade, skänktes detta gången? astronomiska ur till Uppsala domkyrka; efter Om trots anförda invändningar rekonstruk- att ha blivit obrukbart [...] återställt år 1690” tionsförslaget skulle antas återge ett verkligt (SvK 231, 196). Det finns ingen anledning att förhållande innebär detta inte att eriksskrinet misstro den av Hadorph förmedlade inskriften, stod i kyrkans allraheligaste. Det högheliga även om inget ur kan spåras i medeltida hand- området var endast högaltarets plats, och den lingar förrän i ett tillägg till Jakob Ulfssons är ju flyttad i förslaget och travén med skrinet testamente 1497, där det nämns endast i för- försedd med egna ingångar. I och med det bigående (SvK 227, 87; HH 8 1879, 53–57). förelåg inga problem med tillträdet för gemene Inskriften tyder onekligen på att det fanns ett man till skrinet, och följaktligen inte heller ur före 1497 och att det rörde sig om ett och någon mening att i recensionen anföra just detta samma ur som sedan 1476 och fram till 1702 exempel. vid olika tillfällen reparerats och satts i stånd. Det kan tilläggas att skaparen av bildpro- Som det bör ha tagit avsevärd tid att förfärdiga grammet i högkoret torde ha hållit sig till de ett astronomiskt ur kan man tänka sig att det principiella förhållningssätt som rådde vid den börjat konstrueras efter högaltarets flyttning tid då det tillkom, vilket innebär sent 1200-tal, 1466 och att arbetet med det hunnit ganska och inte utformat det med sikte på eventuella långt 1473 men att det skadats vid branden detta undantag vare sig i samtiden eller senare. år och behövt repareras innan det 1476 kunde Enstaka exempel som de av Källström anförda fullbordas, alternativt att urets färdigställande kan över huvud taget inte tas som bevis för en på annat sätt försenats genom katastrofen. Om principiell hållning i tillgänglighetsfrågan och den osäkerhet som råder i denna fråga, se SvK har ingen som helst bäring med avseende på 231 (194–96). Att uret hade sin plats mellan de bildval och komposition i fråga om det uppsali- östligaste korpelarna (B14, C14) framgår av ensiska högkorsprogrammet. Det framgår inte omnämnandet 1497, vilket åtminstone det är en klart av recensionen om det är tillgänglighets- säker uppgift. Urets mekanik bör ha varit plat- frågans eventuella inverkan på bildprogrammet skrävande liksom själva arbetet med detsamma i högkoret som föranleder Källströms anmärk- och framstår som ett gott skäl för högaltarets ning. Om så inte är fallet framstår den som än flyttning 1466. Urverkets storlek framgår av mer opåkallad. Jag har inte hävdat att förbuden en plan från före branden 1702, där en prickad att beträda högkoret i katedraler eller andra kvadrat markerar dess ytterkontur längst i öster kyrkor med omfattande liturgi var undantags- (SvK 229, 357). lösa. Eriksskrinets arkitektoniska inramning sägs i det nämnda förslaget eventuellt ha varit en flera Om bildernas funktion våningar hög stenkonstruktion, “på något sätt” sammanbyggd med uret (SvK 229, 358, sp. 2). Källström levererar så en sista attack, väl tänkt Om detta vet vi emellertid ingenting. Jag finner att få det skrala bygget att falla (2012, 243, v. sp.). det troligare att högaltaret fortsatt befann sig i Hon citerar ett par rader rörande bildval mm ur travé 67 men förskjutet ett stycke åt väster så att kapitlet “Avslutande reflexioner” (SvK 230, 315) det fortfarande var fristående, detta för att man och beskyller mig i anslutning till citatet för att vid behov skulle kunna komma åt att justera ha sagt att jag skulle behandla den funktionella och underhålla urverkets troligen komplicerade aspekten men i min genomgång av de enskilda mekanik. Kanske fick eriksskrinet en ny plats bilderna i stället mest talat om de religiösa tan-

138 meddelanden och dokumentation kegångar som styrt bildvalet. Såvitt jag förstår bildserie är – än en gång – som vägledning om hur menar Källström med denna anmärkning att jag människan i livtiden skall kunna försäkra sig om borde ha skrivit om varje enskild bilds funktion en lycklig tillvaro efter döden, varvid tron på Kristi i anslutning till beskrivningen av var och en frälsningsgärning och ett sant kristligt leverne av de tolv. Detta skulle, om det rör sig om en framhålls som ledstjärnor – allt färgat av samtidens sammanhängande bildsvit som den aktuella, syn på de religiösa frågorna och de faror som enligt leda helt fel. I en serie som denna samverkar de tidens uppfattning kunde leda människan på villo- enskilda bilderna till ett övergripande budskap vägar. Programgivarens önskan att åskådliggöra eller tema av vilket man i lyckliga fall kan utläsa sina tankar om den kristna vägen som den rätta vilken funktion helheten avsetts ha då den har styrt valet av bilder, deras specifika uttryck tillkom. Vilken funktion en enskild bild i sig, och sammanställning. utan beaktande av sammanhanget, kan tänkas Kragstenarnas program är enligt min upp- ha är i fall som det beskrivna inte relevant. Om fattning präglat av själasörjarens, biktfaderns funktionen har jag skrivit på behörigt ställe, tankegångar. Jag har föreslagit att seriens vilket betyder efter genomgången av bilderna bilder fungerat på olika nivåer, varav den lägsta i respektive program (SvK 230, 62–69, 87–93). utan djupare förståelse av programgivarens Bilders motiv är en sak, deras uttryck en annan avsikt och den högsta som ett kyrkans under- och deras funktion, som kan skifta beroende på visningsmaterial med stöd av vilket enskilda en mängd faktorer, en tredje. Bildvalet beror eller grupper, exempelvis konfirmander eller i hög grad på vilken funktion beställaren har pilgrimer, under andlig ledning fick del av det tänkt att bilden eller, som i detta fall, serien religiösa och moraliskt uppbyggliga innehållet skall fylla. Det är valet av bilder som skapar och där bilderna varit stolparna i framställ- den förenande faktor som binder samman de ningen (SvK 230, ss 88–90, 103–05). Hur ställer enskilda bilderna i en bildsvit till en serie med sig då Källström till detta? ett visst budskap eller tema. När det gäller de sistnämnda faktorerna kan man vid tolkningen Kragstensmotiven och de ha nytta av en generell utblick mot samtiden i liturgiska källorna olika hänseenden, i detta fall i synnerhet tidens andliga strömningar, vilket var vad de av Det är inte fel att bedöma bilderna som didak- Källström ur sitt sammanhang utryckta raderna tiska, skriver Källström, som låst sig vid att syftade på. Om man inte analyserar bilderna i endast bedöma de enskilda bilderna. Jo, det en serie av aktuellt slag med hänsyn till motiv, vore faktiskt fel. Det är bildvalet och motivens uttryck och inbördes ordning och försöker ordning i serien som åstadkommer didakti- avläsa deras förhållande till varandra samt ken. Sedda utan sitt sammanhang mister de beaktar deras samtida religiösa och rumsliga enskilda bilderna denna bestämning, bortsett kontext, kan man hamna verkligt fel, både från den av Kristus-läraren som avbildar en vad gäller tolkningen av seriens budskap och didaktisk situation. Men Källström fortsät- det syfte programgivaren avsett att den skulle ter sitt ovannämnda konstaterande med att tjäna. Men Källström förefaller endast vara påpeka att jag talat mycket om bildval etc och intresserad av de enskilda byggstenarna, inte av försummat “motivens eventuella koppling” till bygget som helhet, inte av bärande strukturer liturgiska källor samt anser, utan att utpeka eller sammanhållande faktorer. Ett sådant per- något exempel bland de behandlade bilderna, spektiv är begränsande. att ett sådant studium skulle ha fördjupat för- Den funktion jag tillskrivit koromgångens ståelsen av dem och att det vore en framtida

139 kyrkohistorisk årsskrift 2013 forskningsuppgift. Uppfattningen om kyrkans försett handbibliotek i teologiska ämnen för huvudsakrament som nyckeln till evig salighet att inte tala om de rika resurser som Carolina är den innehållsliga stommen i båda program- Rediviva erbjuder. Det vore – om man vill uppnå men. Detta har förvisso med liturgi att göra. en djupare förståelse av så funktionsanknutna Men sökande efter liturgiska texter rörande ämnen som kyrklig konst eller arkitektur, föga detta välkända tema skulle knappast bidra fruktbart att vid tolkningen negligera de teolo- till förståelsen av det övergripande temat eller giska aspekterna på ämnet, vilket jag inte heller i funktionen hos detta program. Och väljer man här aktuellt fall gjort. Inte heller bör man bortse att som Källström se bilderna i fråga som strikt från den historiska och kulturella kontexten. avgränsade enheter kan man fråga sig vad even- tuella liturgiska texter i anslutning till exempel- Ovan berörda vis Marie död eller Stefanus’ martyrium skulle eller citerade arbeten tillföra utöver löst påklistrad kunskap. Motiven i fråga följer välkända bildkonventioner och kan Bengtsson, Herman, “Allmän inledning” i inte förväntas anknyta till några speciella eller Uppsala domkyrka , vol. 5 [Sveriges kyrkor ovanliga liturgiska källor. Än värre blir det att 231]. Uppsala 2010. försöka anknyta övriga bilder till något litur- Bengtsson, Herman, “Byggmästarbild i Uppsala giskt sammanhang. Vilken liturgisk källa skulle domkyrka”, Fornvännen 106, 2011:2. “fördjupa förståelsen” av bilden med Judesug- Dahlbäck, Göran, Simonson, Örjan, Lovén, gan eller scenen ur rävsagan? Eller blotbilden Christian, Bengtsson, Herman & Gejrot, med häxan? Eller bilderna med exempel på Claes, Uppsala domkyrka, vol. 1: Skriftliga otuktigt leverne, dråp och dryckenskap? Staffan källor. Arkivbildning [Sveriges kyrkor 227]. Stalledräng? Sambandet med liturgin är i denna Uppsala 2010. serie så vitt jag kan se obefintligt. HH, se Historiska handlingar Jag har, som jag ser det, vad koromgångens Historiska handlingar 8. Stockholm 1879. program och dess funktion beträffar med större Jakob Ulfssons testamente 1496/97, se Histo- rätt hänvisat till ett möjligt inflytande från riska handlingar, 53–57. predikan ad populum med dess många gånger Källström, Hanna, “Anna Nilsén & Herman påtagligt folkliga exempla (SvK 230, 67f). Bengtsson, Uppsala domkyrka , vol. 4: Inte- Utan att tillfredsställande ha underbyggt riörens fasta utsmyckning [Sveriges kyrkor och motiverat sina omdömen eller visat att hon vol. 230], Uppsala: Upplandsmuseet 2010”, förstått väsentliga faktorer och tankegångar i Kyrkohistorisk årsskrift 2012. Lund. framställningen, uttalar Källström avslutnings- Laurentius av Vaksala, Suffragium curatorum, vis sin otillfredsställelse med det recenserade utg. av Berit Gustavsson, lic.-avh. [pdf]. arbetet och framhåller att teologisk medverkan Uppsala 2007. nog skulle ha varit till gagn. Källström har inte Lovén, Christian, “Domkyrkans medeltida själv i sin recension gjort detta särskilt troligt. byggnadshistoria”, i Uppsala domkyrka, Men jag har – Källström må tro det eller ej – vol. 3 [Sveriges kyrkor 229]. Uppsala 2010. alltsedan jag började forska om kyrklig konst Nilsén, Anna, “Byggnadsskulpturen”, i Uppsala och arkitektur på 1970-talet, alldeles på eget domkyrka, vol. 4 [Sveriges kyrkor 230]. initiativ, utan pekpinnar, odlat värdefulla och Uppsala 2010. fruktbringande kontakter med företrädare för Nilsén, Anna, “Byggmästarbild i Uppsala olika specialiteter inom det teologiska facket domkyrka?” Kungl. Vetenskapssamhällets och dessutom haft tillgång till ett eget, väl- årsbok 39, 2011–2012.

140 meddelanden och dokumentation

Nordström, Folke, Virtues and vices on the SvK, Sveriges kyrkor. 14th century corbels in the choir of Uppsala SvK 227, se Dahlbäck m. fl. 2010. Cathedral. Uppsala 1956. SvK 229, se Lovén 2010. Peringskiöld, Johan, Monumenta Ullerakeren- SvK 230, se Nilsén 2010. sia cum Upsalia Nova Illustrata. Stockholm SvK 231, se Bengtsson 2010. 1719. Tengström, Sven, Nordström, Bengt Z & Harlin, Roosval, Johnny, Legender och symboler i Tord (foto), Kragstenarnas hemlighet. Uppsala domkyrkas koromgång. Stockholm Medeltid i Uppsala domkyrka. Uppsala 1908. 2010.

141 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Svar på genmäle

Jag vill här göra några påpekanden med anledning lade beskrivningar” har sin grund i att man som av den kritik som Anna Nilsén framfört mot min recensent har en bestämd ram att hålla sig inom. recension i KÅ 2012. Nilsén har synpunkter på Det finns med andra ord inte plats för några längre dispositionen, men jag blev ombedd att skriva en resonemang, vilket Nilsén borde känna till. Min kritiskt diskuterande recension av intresse för enda kommentar i övrigt är att Nilséns genmäle KÅ:s läsekrets. Enligt min bedömning var analy- inte tillför något som ger mig anledning att revi- serna av kragstenarna det mest intressanta i boken dera mina omdömen i recensionen. ur kyrkohistorisk synvinkel och fick följaktligen störst utrymme i texten. Mina ”ytterligt förenk- Hanna Källström

142 recensioner

Allmän kyrkohistoria . . . . . 145 Nordisk kyrkohistoria . . . . . 203

RECENSIONER allmän Allmän kyrkohistoria

kyrkohistoria

Per Ingesman & Nils Arne Pedersen i första hand tematiska, vilket gör att samma tid Kirkens Historie. Bind 1 kan beskrivas från flera olika perspektiv, vilket København: Hans Reitzels Forlag 2012, är bra. Det faktum att varje kapitel inleds och 802 sid. avslutas med en utförlig text som reflekterar över kapitlets tema och dess relation till den större Det första bandet av Kirkens historie är en kontexten bidrar till den lyckade didaktiken. tegelsten på sammanlagt 800 sidor på danska, Dessutom finns det en kort uppdaterad littera- som behandlar fornkyrkan och medeltiden. I turlista till varje kapitel och avslutningsvis ett jämförelse med den svensk-danska Kyrkohistoria tillbörligt index. 1–3 (1969, 1969, 1976), som Torben Christensen Bokens förste författare är Nils Arne Pedersen, och Sven Göransson gav ut för några decennier lektor i kyrkohistoria i Århus, men med speciellt sedan, är denna nya historia en fröjd för ögat fokus på den tidiga kyrkan i allmänhet och mani- med vackra bilder, förklarande kartor och kéerna i synnerhet. På knappt 300 sidor beskriver relevanta översättningar som flankerar brödtex- han »Oldkirken» från det första till det femte ten. Istället för föregångarens stödord i kanten århundradet, med ett bonuskapitel som handlar lämnas en bred marginal fri för anteckningar på om den fortsatta utvecklingen i den östliga de högvita, närmast glansiga sidorna (som kan kristenheten. Pedersen är en god berättare, som vara svåra att läsa om bordslampan är för stark). förmår hålla samman de många utvecklings- Det är utgivarnas uttryckliga intention att skapa linjerna till en sammantagen historia utan att en ny grundbok för universitetsundervisningen, göra avkall på detaljer. Genom att t.ex. börja även om förhoppningen också är att boken ska beskrivningen av den teologiska utvecklingen nå andra kyrkligt och kulturellt intresserade. Det med en utförlig genomgång av den grekiska är alltså i första hand en pedagogisk ambition »dannelsekulturen» får de teologiska frågorna som ligger till grund för denna nya genomgång av en nödvändig ram, som i andra fall består av kyrkohistorien, där man inte bara vill föra in den den judiska gudstjänsten eller den romerska reli- nya forskningen utan också komma bort från det gionen och rätten. Det är också en pedagogisk »alt for detaljerede», som man menar har kän- poäng att låta berättelsen ledsagas så tydligt av netecknat tidigare översikter (s. 5). Det hör också senantika källor av olika art, som Pedersen gör, till bokens stora förtjänst, enligt min mening, där det märks att hans eget källarbete gör honom att man har lyckats mycket väl med att teckna uppmärksam på textens materialitet. de stora dragen i denna historia på ett relativt I stora drag är det en traditionell grand narrative djuplodande sätt, genom att social- och rätts- om kristendomens och kyrkans framväxt som historia tolkar den politiska utvecklingen, och ges i denna del, vilket är på gott och ont. Det genom att teologin inte är skild från liturgin och som är en pedagogisk poäng riskerar också att bli spiritualiteten. Det gör att praxis får ett relativt förenklande. Även om Pedersen anger när Baurs stort utrymme, och att olika samhällsgruppers eller Harnacks utvecklingsschema inte längre religiositet hela tiden följs upp. Även om en håller (t.ex. »institutionaliseringen» s. 86), så kronologisk utveckling förstås följs, är kapitlen finns det i hans egen framställning ett företräde

145 kyrkohistorisk årsskrift 2013

för kontinuitet och tydliga identiteter gentemot ning en kyrkohistoria ska diskutera teoretiska diskontinuitet och pluralitet. På två punkter frågeställningar. Men är egentligen ett perspektiv recensioner blir detta teoretiska vägval särskilt tydligt. Det som gender, vilket inte har någon framträdande ena gäller frågan om den kristna traditionens roll överlag, bara teoretiskt? Dessutom menar enhetlighet under de första århundradena. Flera jag att i ett så omfattande verk så bör beskriv- akademiska röster i nutiden, framför allt från ningen motsvara ämnets utveckling, som inte amerikanskt håll, menar att vi inte för lätt får minst är teoretisk. Inte för att detta ska överta acceptera de kristna författarnas normativa framställningen på något sätt, men i alla fall beskrivningar av sig själva och de »andra», och så att en tydligare hermeneutisk medvetenhet varnar för att använda termer som »heretiker» redovisas. Genom hela bandet görs exempelvis eller »gnostiker» om grupper som såg sig själva sporadiska iakttagelser av hur forskningsämnet som »katolska» (Pedersens språkbruk, s. 55–56). har utvecklats, men de hade kunnat vara fler och När det gäller gnostikerna nämner Pedersen den mer genomgående (t.ex. i kapitelinledningar). Då diskussion som råder, men drar själv en entydig tänker jag också på de universitetsstudenter som slutsats, nämligen att gränserna mellan dessa har detta verk som en grundbok till kyrkohisto- grupper var tydliga redan i början av 200-talet rien och bör få hjälp med att se vad som gör denna och att de sedan levde »parallelle liv» (s. 67). historia ny. Frågan rör också kristendomens och judendo- Till viss del träffar denna generella kritik även mens »parting of the ways», vilken är omdebat- Ingesmans framställning, som annars är utmärkt. terad i nutiden, men som får en tidig brytpunkt Ingesman är professor i kyrkohistoria och utan närmare argumentation i Pedersens fram- praktisk teologi i Århus, med särskild inriktning ställning (s. 24). mot medeltiden. Det som beskrivs på knappt 500 Den andra punkten som reflekterar Pedersens sidor är den västliga kristenhetens utveckling från teoretiska vägval gäller den »konstantinska Västroms fall fram till reformationen. Särskilt vändpunkten». I hur hög grad var kyrkliga tra- lyckad är integrationen av den danska kyrkans ditioner redan fast etablerade före Konstantins historia i den stora europeiska historien. Här blir konversion, och i hur hög grad förändrades de det tydligt hur Ingesmans egen forskargärning, när kristendomen (på sikt) blev statsreligion? som delvis har handlat om den nära relationen Här saknar jag en tydligare problematisering och mellan Rom och Danmark under medeltiden, diskussion. Det utmärkta kapitel som handlar om spelar en avgörande roll för hur han presenterar gudstjänst och spiritualitet beskriver tiden före historien. Även om det finns korta stycken som 312 och får ingen riktig motsvarighet i kapitlet behandlar den danska situationen dessförinnan, om den kyrkliga utvecklingen på 300–400-talet, så är det i ett av de avslutande kapitlen som den en utveckling som enligt min mening får för lite utförliga beskrivningen kommer. Ingesman uppmärksamhet (för att inte tala om 500-talet). skriver att den danska kyrkans historia kommer När det gäller båda dessa punkter är det inte som ett »eksempel» på strömningar som rådde Pedersens ställningstagande i olika frågor som i flera nationella kontexter (s. 687), och kapitlet jag ifrågasätter, utan det faktum att han inte blir på så sätt en fin repetition av de långa linjer tydliggör för läsaren vad som är omdebatterat. han har tecknat tidigare, ända upp till beskriv- Han fokuserar själv så starkt på det historisk- ningen av spänningen mellan renässanspåvar kritiska och socialhistoriska att postmoderna och en framväxande nationalkyrkotanke, vilken perspektiv, som i hög grad präglar forskningen behandlas i det föregående kapitlet. om senantiken, får alltför litet utrymme. Genomgående övertygar framställningen med Man kan visserligen fråga sig i vilken utsträck- sitt breda förhållningssätt till kyrkans många

146 transformationer, där Ingesman lyckas peka på historien än vad som ofta är fallet i översikter. hur viktiga reformer och samhällsförändringar Denna bok ska kanske inte sättas i händerna allmän kunde få efterverkningar i flera olika sfärer under på vilken nybörjare som helst, utan snarare ges lång tid framöver. På så sätt länkas klosterre- till mer erfarna studenter, som har förmåga att formerna under 900-talet som sedermera blev se de större sammanhangen. Det är gott att det

kejserligt understödda (kap. 11) samman med fortfarande finns tid och pengar att ge ut en sådan kyrkohistoria reformer och förändringar i påvedömet (kap. 12), här historia i en skandinavisk kontext. prästerskapet (kap. 13) och lekfolket (kap. 14) ANDREAS WESTERGREN på ett sätt som ger ett både brett och långt per- spektiv. Samma känsla för de stora, långsamma förändringarna, både strukturellt, socialt och Neil Xavier O’Donoghue mentalitetsmässigt, förmedlas i flera kapitel (kap. THE EUCHARIST IN PRE-NORMAN IRELAND 15–18), som beskriver hur den romerska kyrkan Notre Dame, Ind.: University of Notre blev en rätts- och sakramentsinstitution under Dame Press 2011, XV, 352 sid. högmedeltiden, i en slags respons till samtida nations- och stadsbildningar och till lekmännens Vad väntar man sig som någorlunda väl växande roll och religiositet. Historien är förstås bevandrad teologie studerande att en bok om välbekant, men berättas övertygande, inte minst »eukaristin i det förnormanniska Irland» skall i kapitlet som beskriver kyrkans rätt i ljuset av innehålla? Väl antingen en framställning av vetenskapens framväxt (kap. 17). denna eukaristis liturgiska gestalt och andra Det är bra att frågan om vad kyrkan är formella egenheter, eller av dess teologi – eller i (germansk? romersk? universell? institutionell? bästa fall möjligen av bådadera. Det är ju så vårt nationell?) finns med som ett underliggande tema teologiska studium länge har varit konstruerat: hela tiden, men den hade förtjänat att bli än mer i olika discipliner med var och en sin uppfatt- explicit. Det faktum att den fortsatta östliga ning om vilka frågor det då skall handla om och traditionen bara får ett kapitel är visserligen vilka källor som då är relevanta. Då blir också typiskt, men inte självklart i ett verk som heter resultatet denna fragmentisering som är spe- Kirkens historie, och inte »den västeuropeiska cialiseringens avigsida. Men en och annan har kristendomens historia» eller något liknande. I kanske börjat tvivla på det riktiga i att hantera förordet står kortfattat att man har velat undvika – i detta fall – eukaristin (»nattvarden») på att beskriva utvecklingen i »enhver afkrog av detta sätt. Den är ju i den konkreta verkligheten verden» (Bysans? Ryssland?) och att man istället så mycket mera än ett stycke dogmatik och en har koncentrerat sig på de viktigaste kyrkohis- liturgisk och för våra sinnen åtkomlig rit. Den är toriska händelserna och utvecklingslinjerna ju en av många element sammanfogad handling, »som de må tage sig ud set fra en nutidig dansk som normalt kräver en uppsättning av personer synvinkel» (s. 5). Här hade varit viktigt att få en av olika status och som har att rätta sig efter diskussion om vad denna synvinkel innebär, och vissa kyrkorättsliga lagar och regler. Och både en tydligare argumentation för de vägval som har riten och dess teologi har dessutom utvecklats gjorts. och förändrats under det historiska förloppet, Samtidigt står det klart att koncentration med resultat som det i enskildheter ofta är svårt tillhör en av detta verks stora dygder (vissa upp- att med bestämdhet uttala sig om. Och för att repningar till trots). Genom sitt tydliga fokus, alls kunna firas kräver eukaristin normalt ett framför allt i den andra delen, skapas utrymme särskilt rum, en kyrkobyggnad, byggd i någon för ett mer djupgående porträtt av kyrkan genom av de många arkitektoniska stilar som har avlöst varandra under historiens lopp och som

147 kyrkohistorisk årsskrift 2013

är utrustad med en rad föremål, gestaltade med Detta blir tydligt redan av bokens disposition: större eller mindre konstfärdighet. Om man efter ett kapitel om den historiska bakgrunden recensioner bara ett ögonblick betänker vilken komplexitet (s. 1–60) som behandlar kyrkan på Irland från och variationsrikedom som det här handlar om i dess ankomst till ön och fram till den norman- eukaristin (liksom i många andra kyrkliga hand- niska erövringen, som brukar anses vara fördröjd lingar), så inser man snart, att vad våra vanliga med ett sekel i jämförelse med erövringen av framställningar av det sakramentet (liksom av de England genom slaget vid Hastings (1066), andra kyrkliga gudstjänstformerna) behandlar, följer så kapitlet »Written Sources» (s. 61–145) bara är tämligen godtyckligt valda element, som och kapitlet »Archeological and Iconographic i den konkreta verkligheten alltid är infogade i Sources» (s. 147–198). En mycket omfattande större organiska sammanhang. Med vilken rätt notapparat (s. 219–317) och en fyllig bibliografi nöjer man sig då – som så ofta har varit fallet – (s. 319–346) ger en synnerligen god inblick i den med att behandla dess teologiska innebörd eller/ rika forskningen på området. och dess liturgiska gestalt, med bortseende från Av särskilt intresse är alltså just de två kapitlen alla dessa andra sidor av saken? om »källorna», om vilkas bredd och mångfald Den irisk-amerikanske liturgiforskaren, som innehållsförteckningen tyvärr inte ger några vi här har att göra med, har uppenbarligen velat upplysningar. Men med de »litterära källorna» ta radikalt nya grepp på temat eukaristin och avses inte bara de liturgiska eller de dogmatiska, resultatet är en bok, som, så vitt jag kan bedöma, utan exempelvis också de musikaliska och hym- är något alldeles nytt. Här samlas och analyseras nologiska källorna. (Se A. Härdelin, Liturgins nämligen en rad källor av en typ som sällan eller poesi – poesins liturgi, Skellefteå 2010, s. 48f.) aldrig brukar behandlas tillsammans. Men han Här presenteras botböcker och klosterregler, passar också på att i olika sammanhang försöka hagiografiska, homiletiska och kateketiska avliva en seglivad fördom, som av någon anledning verk etc. Och här presenteras också poesi på främst har grasserat bland engelskspråkiga, pro- folkspråket, iriska (givetvis också med engelsk testantiska forskare på området: den egendom- översättning). I kapitlet om de »arkeologiska och liga föreställningen alltså, att den iriska, eller den ikonografiska källorna» handlar det främst om keltiska, kyrkan skulle ha varit något alldeles för kyrkobyggnaderna, men också om de för Irland sig och framför allt inte »romersk». Förf. citerar typiska rundtornen, om kyrkornas altaren och (s. 1) en föregångare, Wendy Davies, som i ett de för landet karakteristiska klosterstäderna kapitel betitlat »The Myth of the Celtic Church» med deras många små kyrkor (kapell) och det bl. a. skriver: »They [vissa äldre forskare] imagine handlar om liturgiska kärl och, inte minst, om that there were common beliefs, common de berömda, ofta rikt skulpterade stenkorsen religious practices, and common religious insti- som man finner på så många ställen i det iriska tutions in Celtic countries, and that these were landskapet och som ofta har eukaristiska motiv. distinct from beliefs, practice and institutions Det säger sig självt, att det inte har varit möjligt in England and on the Continent.» Den viktiga för den mångsidigt beläste författaren att på nyheten med O’Donoghues bok är dock, som djupet och i detalj analysera alla dessa texter och sagt, en annan, nämligen just ambitionen att bilder i så många olika genrer. Hans bok – med samla och, åtminstone preliminärt, analysera sina textpresentationer, sin rika notapparat och källor från en mängd områden som vanligen inte fylliga bibliografi – bör i stället betraktas som brukar behandlas tillsammans. Det är alltså inte ett ovärderligt arbetsinstrument för studiet av en viss disciplins traditionella källmaterial utan temat »eukaristi» i det förnormanniska Irland. ett visst tema – eukaristin – som intresserar förf. Vad skulle det inte betyda, om vi fick en bok med

148 motsvarande uppläggning och syftning exempel- korsgång allegoriskt bäst bör förstås som en bild vis om det medeltida Sverige? Men var finns den av paradisets trädgård med sina fyra sidor och allmän författare som har den nödvändiga kompetensen floder (s. 11). Man märker genom sådana ord, att genomföra ett sådant företag? att man inte borde nöja sig med vad konsthisto- riker vanligen brukar nöja sig med att behandla, ALF HÄRDELIN

alltså byggnadernas/konstverkens yttre form kyrkohistoria och karaktär och historiska genesis, utan också Klaus Gereon Beuckers & Elizabeth ta i beaktande verkens innebörd, deras andligt- den Hartog (Hrsgg.) sakramentala betydelse. KIRCHE UND KLOSTER, ARCHITEKTUR UND Hur är det då med den praktiska uppfyllelsen LITURGIE IM MITTELALTER. Festschrift für av dessa välmotiverade önskemål i denna fest- Clemens Kosch zum 65. Geburtstag skrift? De fjorton bidragen i boken, alla i och Regensburg: Schnell & Steiner 2012, 235 för sig skrivna med pålitlig konstvetenskaplig sid. kompetens, berör också objektens funktion, men tyvärr i allmänhet bara i det ordets yttre Festskrifter är en besvärlig genre, inte bara betydelse; de handlar alltså i de flesta fall mest för recensenter, som kan få stora svårigheter om deras yttre, praktiska funktion i det litur- att hitta något slags enhet i mångfalden av de giska handlingssammanhanget. Men det finns samlade bidragen. Men även för presumtiva undantag: jag nämner här bara ett, nämligen läsare/brukare är det en fördel, om man kan Heidrun Stein-Kecks’ studie av målningarna i hitta något slags röd tråd i det man inbjuds att klosterkyrkan i Prüfening, i utkanten av Regens- läsa. Ibland är festskrifter, verkar det, nämligen burg (s. 112–123). Här bemödar sig förf. verkligen bara vad författarna råkar ha kvar (ännu opu- om att studera kyrkan med dess välbekanta blicerat) i sina skrivbordslådor. Men, det skall målningar som ett sakramentalt tecken för den villigt erkännas, det har på senare tid blivit allt gudstjänstfirande munkförsamlingens liturgiska vanligare, att redaktörerna/utgivarna verkligen lovprisning. Förf. kan i sin analys särskilt stödja har bemödat sig om att inspirera bidragsgivarna sig på en liturgihistoriskt betydande skrift från att samla sig kring ett mera sammanhållet ämne, 1100-talet, som alltför sällan brukar beaktas, helst förstås med nära anknytning till festskrifts- nämligen munken Botos traktat De statu domus föremålets intresseområden. Så har, av förordet Dei, tidigare insiktsfullt behandlad av uppsalien- att döma, varit ambitionen med festskriften till saren Per Ström i boken In Quest of the Kingdom Clemens Kosch, aktad tysk konsthistoriker med (Stockholm 1991, s. 157–175). Den tyska förf. särskild inriktning mot kyrklig och monastisk sammanfattar (s. 120): »Wenn die im Chor und konst – främst arkitektur, men även bild – under Altarraum versammelten Mönche und Kleriker äldre medeltid. Sålunda gör förordets författare selbst den Hymnus anstimmten, verbanden sich klart, att monastisk arkitektur redan under sen gleichsam die (an den Wänden gemalte) Gemein- fornkyrka och karolingisk tid fick sitt grund- schaft der Heiligen und die irdische Gemein- mönster i den väl sammanfogade enheten av, i schaft der Religiosen im Lob Gottes. Der gemalte synnerhet, kyrka och korsgång – för gudstjänst Schmuck der Wände wird Teil des spirituellen och kontemplativt liv. Det handlar alltså där om Schmucks der Kirche, der Liturgie.» Härmed är ett byggnadskomplex som – med redaktörernas antytt, att vi här har att göra med en bok, präglad ord – är »funktional gebunden», alltså betingat av goda ansatser till ett studium av kyrklig konst, och gestaltat utifrån det som är ett klosters som, åtminstone i några fall, verkligen närmar grundläggande funktion och uppgift. Det sig det som i de medeltida kyrkorna är tänkt innebär exempelvis, att klostret med sin centrala

149 kyrkohistorisk årsskrift 2013

som tecken för det heligas verksamma närvaro. sockenpräster i deras verksamhet. Rider konsta- Därmed bekräftas ett väsentligt önskemål hos terar, att även om många av dessa manualer har recensioner utgivarna, men mycket återstår ännu att realisera sitt ursprung i kontinentala förlagor, ändrades för den konstvetenskapliga forskning som dessa ändå så pass mycket i bearbetningen för verkligen vill befrämja förståelsen för de kyrkliga engelska prästers bruk att de bär på specifik konstverkens ändamål. kunskap om situationen i det medeltida England. Grunden för att bedöma om något var magi eller ALF HÄRDELIN inte var att utröna vem som var själva aktören för att handlingen skulle kunna genomföras. Catherine Rider Samma handling kunde bedömas som antingen MAGIC AND RELIGION IN MEDIEVAL ortodox, magisk eller naturlig beroende på denne ENGLAND aktör. Var aktören Gud (eller i förlängningen London: Reaktion Books 2012, 219 sid. den som stod i himmelsk förening med Gud), var handlingen således godkänd och korrekt. Det Magi har sedan urminnes tider intresserat fanns gott om belägg i bibeln och den kristna människan och eggat fantasin i fråga om vad traditionen av icke-naturliga ingripanden som som är möjligt att göra bortom det alldagliga Gud gjort och således även kunde göra igen. Var och »normala». Moderna studier av magi i det den ett fenomen som var normalt förekommande medeltida Europa kan ses som en del av detta i naturen, var aktören likaså inte någon annan intresse av det annorlunda och extraordinära. än Gud själv indirekt genom sin skapelse. Men Likväl har man i dessa studier många gånger var det den onde som agerade, var handlandet tenderat att antingen förkasta all slags magi magiskt och ont. som något ointressant som utövas av obildat Kapitel ett, »Predicting the Future and Healing lekfolk eller skapat en värld bortom den officiella the Sick: Magic, Science and the Natural World», kyrkans maktutövning som ett slags protoseku- fokuserar på två grundläggande mänskliga lär protest mot kyrkans makt i samhället. Den behov – behovet att få veta vad som komma engelska historikern Catherine Rider (University skall för att kunna vara bättre beredd inför detta of Exeter) gör i sin studie Magic and Religion in samt behovet att bota sjukdomar. Här blir mötet Medieval England ingetdera, utan lyckas istället mellan kristendomens berättelser om profeter och balansera mellan det alldagliga och det extraor- siande om framtid tydligt, där till synes samma dinära genom att fokusera på pastorala praktiker sak kan bedömas på olika sätt i den pastorala i mötet mellan präster och lekfolk. Var gränsen kontexten beroende på lekmannens/lekkvinnans mellan magi och tro drogs var inte alltid själv- intentioner. På samma sätt framträder skillna- klart, något som avspeglade sig även i pastoral den mellan gudomligt helande och demoniskt praxis. helande i botandet av sjukdomar. I den medeltida Boken består av ett inledande avsnitt, därefter kontexten var sjukdomars botande som fenomen sju kapitel om olika aspekter av magi samt avslut- många gånger höljt i dunkel. Samband mellan ningsvis ett konkluderande avsnitt. I det inledande symptom och sjukdom stod inte alltid klara avsnittet, »Introduction», redovisas främst de och det som i realiteten var ett naturligt läkan- olika formella teologiska ställningstaganden demönster kunde ibland uppfattas som något gällande magi som fanns och utvecklades under magiskt. För prästerna var det viktigt att lyfta in medeltiden. Materialet för undersökningen är aspekter om naturens egen verkan för att på så främst medeltida engelska undervisningsmanua- sätt flytta fokus från behovet av magi. ler för präster, där mycket skrevs för att vägleda Kapitel två, »Charms, Prayers and Prophecies:

150 Magic and Religion», behandlar bruket av sagda Kapitel fem, »Channelling the Stars and ord och deras betydelse för att utverka hand- Summoning Demons: Magical Texts», behandlar allmän lingar. Den medeltida kyrkan var full av sådana de texter om magi som var i bruk under medel- ord med påföljande handlingar, som exempelvis tiden. Rider konstaterar att det var vanligt före- böner till helgon. På samma sätt fanns även kommande att präster hade läst sådana böcker,

motsvarande praktiker för att förmå demoniska ofta under sin studietid som ett sätt att söka kyrkohistoria makter att utverka handlingar. För kyrkans spänning om det annorlunda och icke tillåtna. präster var det sällan enkelt att skilja mellan de Texterna lästes således inte som varnande olika formerna av performativa ord, då skillna- exempel utan de hade vid någon tid i livet ansetts den mellan bibliska mirakler och icke önskvärda som intressanta och spännande. De präster som mirakler av demonisk art ibland var svår att se undervisade lekfolket om avståndstagande från för den enskilde lekmannen/lekkvinnan. Pastoral magi var således själva många gånger insatta i praktik var – och är – konkreta handlingar i en magins värld utifrån texter med magiskt innehåll sällan svartvit och enkel situation. Istället var – texter som lekfolket sällan hade tillgång till. det viktigt med överväganden och att se till den Kapitel sex och sju, »Arguing Against Magic» enskilde individens syften och behov. Här tycks samt »Action Against Magic», fokuserar båda de officiella teologiska svaren fjärran från mötet på förändringar i synen på magi och hur denna med det mer nära och vardagliga komplexa. skulle bekämpas under medeltiden, dels genom Kapitel tre, »Flying Women, Fairies and tal och dels genom handling. Under den tidig- Demons», utgår från sällan iakttagna fenomen medeltida perioden betraktades magi som något (även på medeltiden) med flygande häxor, älvor som skulle bekämpas mer på ett lokalt plan och demoner men där effekterna av dessa fenomen medan det under fjorton- och femtonhundrata- iakttogs och försök gjordes att skydda sig från let blev allt mer viktigt att statuera exempel mot dessa. Återigen ansågs skydden godkända, om bruk av magi genom offentlig kritik. Samtidigt Gud åberopades, men om andra makter åbero- skedde en utveckling mot att betrakta magi som pades, var skyddet magiskt. Emellertid tycks det något som hörde samman med dålig karaktär, som om författarna till undervisningsmanua- men ingenting mer. lerna ville tona ner dessa fenomen för att på så I den avslutande konklusionen, »Religion and sätt minska behovet av besvärjelser. Magic: Medieval England and Beyond», inte bara Kapitel fyra, »Harm and Protection», är en sammanfattas bokens resultat utan ställs dessa genomgång av den medeltida människans behov även i ljuset av reformationens förändring kring att genom magi skydda sig mot andra männis- synen på magi och kritiken mot vissa kyrkliga kors illvilja. Rider konstaterar att de fall kring handlingar som vidskepliga. Kanske är det i ljuset besvärjelse som kom upp i kyrkliga domstolar av reformationen som synen på medeltida magi många gånger hade sin grund i konflikter mellan förändras till att handla om konsekvenserna av grannar, där en granne säger något nedvärde- handlingarna snarare än aktören bakom hand- rande som senare visar sig slå in. Den förförde- lingarna. lade sätter då dessa två händelser i samband med Catherine Riders bok om magi i det medeltida varandra och anklagar således grannen för magi. England är främst tänkt att behandla sagda Endast sporadiskt togs anklagelserna upp som England, men kan med fog även användas för formella domslut och istället tycks det ha varit så att sprida ljus över relationen mellan magi och att dessa anklagelser löstes av sockenprästerna religion i det medeltida Sverige, även om det vilka ifrågasatte sambandet mellan utsaga och svenska källmaterialet inte tillåter lika detalje- handling. rade och långtgående slutsatser som det engelska.

151 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Riders styrka att fokusera på pastoral praktik i så mycket om den här relevanta liturgin eller mötet mellan sockenpräst och lekperson skapar teologin förutom om senmedeltidens teologiska recensioner ett utrymme för analys som annars skulle gått diskussioner kring och tvekan inför blod i reliker förlorat i kampen mellan formell teologi och och under. Brown noterar att dessa diskussioner utomkyrklig religiös aktivitet. Kritik kan riktas inte verkar ha påverkat det lokala bruket. Även mot att författaren i alltför ringa grad tagit den fortsättningsvis förekom det att under förknip- formella teologin i beaktande i analysen och pades med blodet. därmed gått miste om ett bra jämförelsematerial, Genom processioner, där marknader, portar men det är samtidigt därigenom som sockenpräs- och officiella byggnader passerades, och andra ternas vardag fått chans att bli belyst på ett nytt fester och gudstjänster, sammanflätades bibliska och viktigt sätt. händelser med stadens liv. På så sätt förstärktes tanken på staden som en helig gemenskap där VIKTOR ALDRIN samtidigt stadens styrelse kunde utöva moraliskt ledarskap. Stadens myndighet sträckte sig inte Andrew Brown bara till tullar och marknader. Stadens ledning CIVIC CEREMONY AND RELIGION IN såg också som sin uppgift att stimulera fromhets- MEDIEVAL BRUGES C. 1300 – 1520 livet och exempelvis främja vissa drag i kyrkolivet Cambridge: Cambridge University Press med skådespel på stadens gator. 2011, 368 sid. Vid 1300-talets början hade den översta beslu- tanderätten om »Det heliga blodets procession» Andrew Brown, Senior Lecturer i historia vid övergått från biskopen i Tournai till stadens Massey University på Nya Zealand, börjar, som styrande. I linje med detta kan man se det faktum ofta sker i nutidens forskning, med en extrem att det var på magistratens initiativ – som reaktion och betydelsebärande händelse. Ledaren för ett på en svår kris – som biskopen 1491 gav dispens skrå kom 1475 klädd i fel kläder till »Det heliga från fasteregler för de nödlidande. Processioner blodets procession» och dömdes av magistraten var särskilt populära åtgärder då seendet uppfat- till femtio års förvisning från Flandern. Poängen tades som det högsta sinnet och reliker och hostia som lyfts fram i den hårda reaktionen är att den i folkets åsyn förväntades väcka fromhet. felaktiga klädedräkten sågs som en attack på Av stadens många kyrkor dominerade under staden. senmedeltiden de tre kapitelkyrkorna. Den I centrum för denna studie står staden Brugge absolut ledande av dessa finns dock ej kvar, Sint- och dess politiska styre i relation till kyrkliga Donaas, sedermera stadens katedral och förstörd ceremonier. I dag är Brugge mest känt för »Det 1799. Makten hos stadens styrande uppvägdes heliga blodets procession», en tradition som ofta av att prästerna i de involverade kyrkorna vidmakthålls, men under medeltiden förekom och kapitlet i Sint-Donaas hade stor makt. De också mängder av andra processioner. Brown allmänna processioner som hölls av särskilda studerar dessa och andra kyrkliga sammanhang anledningar visar på detta. 94 % av dessa och händelser och menar att allmänhistoriska medförde reliker eller hostia hämtade från Sint- studier traditionellt ej lämnar rum för religionens Donaas. I växlande rutter passerades kyrkor och betydelse – en lucka han här söker att fylla. kloster inom eller utom staden som stationskyr- Även om religionens roll framhålls rör författa- kor. Även här var Sint-Donaas den mest besökta. rens intresse huvudsakligen det sociala rollspelet Då stadens ledning önskade fler processioner och ett tydligt maktperspektiv – vem bestämmer kunde konflikterna mellan staden och kapitlet över vilka gudstjänster/processioner som ska växa. Staden kunde önska att vissa reliker, hållas och hur ska de se ut? Läsaren får inte veta

152 hörande till helgon vars förböner ansågs verk- första månaderna av 1488 är de så många att de ningsfullast, bars i processionen, medan kapitlet inte går att räkna. Allt fler reliker önskades också allmän erbjöd andra. Inte minst uppstod oenighet, då för processionerna. staden önskade flera reliker i samma procession Den direkta överhögheten utövades av den som medan kapitlet menade att vissa reliker, särskilt innehade grevskapet Flandern. Kring grevens

de efter kyrkans skyddshelgon, Donatien av person fanns ett mycket utarbetat och strikt kyrkohistoria Reims, inte skulle bäras tillsammans med andra. ritual. Brown skildrar grevens måltider som En relik med särställning var »Det heliga en »kvasihelig ceremoni». Att Englands kung blodet» som först 1465 kom att bäras tillsam- Edward IV 1471 gick genom Brugge utan ett mans med andra i procession – alltså i någon följe kring sig var så sensationellt att stora skaror annan procession än dess egna. 1482 skedde glatt följde honom på promenaden vilken han dock det exceptionella att när grevinnan Maria upprepade dagen efter. låg på sitt yttersta fördes »Det heliga blodet» och Processioner relaterade ofta till grevens akti- relikerna efter Donatien i samma procession. viteter och greven kunde önska att processioner Ovanligt för en procession med någon av dessa hölls för att övertyga befolkningen om hans sak. reliker var också att den gick utanför staden – till Besöken från den som innehade grevskapet och kartusianklostret. dennes familj var tillfällen för många särskilda De varierande sträckningarna hade olika bety- högtidligheter, men blev mycket mer sällsynta delser, även om innebörden kanske inte var tydlig efter det att ärkehertig Maximilian det oroliga för alla. Trots ständig förnyelse i traditionerna året 1488 hållits fången i staden i flera månader. fanns i dessa också drag av minneskultur – som I Brugge fanns ca 200 gillen och brödraskap. när Donatiens reliker i sin procession bars en väg Dessa var ofta socialt skiktade och i praktiken som sammanföll med stadens tidigaste stads- samlade exempelvis ett fåtal av de sociala sam- murar. »Det heliga blodet» fördes istället runt manhangen en stor del av stadens elit. Men stadens dåtida murar. undantag fanns som det mycket populära gille Kapitelkyrkornas dominans gjorde att tiggar- som anknöt till Vår Fru av snön och med en ordnarna inte fick samma betydelse i Brugge som fromhet vars popularitet i mycket byggde på ett på andra håll och få nya helgonfester infördes. lokalt under. En ständig strävan hos skrån och Dock firades den sedan så betydelsefulla Vår Fru gillen var att deras altaren eller kapell, i större av snön från sent 1300-tal. kyrkor eller såsom självständiga byggnader, Under den period som Brown har undersökt skulle få så stora rättigheter som möjligt, inte inträffade oroliga tider med uppror, kupper och minst begravningsrätt. krig. Maktkamper och spänningar i staden kom Ett exempel från 1400-talet på hur sambandet ibland upp till ytan. Även oron var dock välordnad mellan stadens officiella organ och andra som när upproriska skaror kom gående bakom aktörer kunde vara mycket nära är »Det heliga sina skråns standar. I oroliga tider tillgreps cere- blodets brödraskap» i vilket medlemsantalet var monier som bön om hjälp och sådana sågs även begränsat till tjugosex. Med bidrag från staden som lugnande när motsättningar och oro inom Brugge tog de ett särskilt ansvar för reliken. staden var särskilt kännbara. Särskilt vanliga var Faktum var att en stor majoritet av medlemskå- i detta sammanhang de allmänna processionerna ren under 1400-talets senare del tidigare hade som uttryckte förbön för specifika ämnen, främst varit medlemmar i stadens råd. om fred och för fursten. Dessa når en antalsmäs- Till övrigt som Brown behandlar hör torner- sig höjdpunkt under 1400-talets andra hälft och spel, matutdelning och annan välgörenhet. Även särskilt under 1470- och 1480-talen. Under de här finns tydliga linjer in i stadens kyrkliga liv.

153 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Exempelvis kunde gåvor utdelas i samband med av historien, ett ärende väl värt att beaktas av en mässa. På så sätt uppfyllde välgörenheten historiker likaväl som kyrkohistoriker. recensioner ytterligare en eftersträvansvärd effekt: det blev MARTIN BERGMAN flera som deltog i bönen för det syfte givaren önskat. Antalet bedjare kunde också ökas genom BIBLIA PAUPERUM. De fattigas bibel. En att gåvor vid ett sådant tillfälle fördelades genom rik inspirationskälla för senmedeltiden. ett antal gillen och ordnar. Ny edition med faksimil av blocktryck I boken möter imponerande mängder statistik från 1400-talets mitt med svensk och fakta rörande exempelvis processioner olika översättning och kommentar av Christina år, skrånas placering och facklor i »Det heliga Sandquist Öberg. Appendix av Pia blodets procession», fester och mässtiftelser, Bengtsson Melin gillens och brödraskaps anknytning till kyrkor, Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och deras egna altaren och kapell och uppgifter om antikvitets akademien 2013, 126 sid. vilka reliker som vid olika tillfällen burits tillsam- mans. Mycket av källmaterialet är av ekonomisk År 2009 utgav Kungl. Vitterhetsakademien ett art såsom räkenskapsböcker. tvåbandsverk med den senmedeltida målaren Brown finner ett ökande antal och mer Albertus Pictors samtliga bevarade motiv och utvecklade privata stiftelser som avser mässor, språkband (se rec. i KÅ 2009), de senare kom- skådespel och predikningar m.m. från 1330- menterade och analyserade av latinisten Christina talet och framåt. Typisk för tiden är en strävan Sandquist Öberg. att involvera och påverka den stora allmänheten. Den som stått inför kyrkväggar och valv I Browns bok bekräftas, att senmedeltiden målade av till exempel just denne Albertus Pictor är en tid med växande antal av alla typer av och hans medarbetare, har säkert funderat över gudstjänster – mängder av aktivitet, aktörer och bildernas förlagor och inspirationskällor, över intressenter, åtminstone i de större kyrkorna. varifrån motivkompositionerna är hämtade. Det som kan se ut som ett kaos är ändå välpla- Svaret är i många fall klart. Albertus Pictor har nerat och välorganiserat. I jämförelse med andra arbetat utifrån ett verk som främst från 1700- städer i området var gudstjänstfirandet i Brugge talet går under benämningen Biblia pauperum, mera omfattande och till synes svåröverskåd- de fattigas Bibel. Benämningen syftar på att då ligt. Denna komplexitet orsakades i mycket av verkets bilder överfördes till kyrkornas väggar att detta var en rik stad med mycket kapital att och valv, blev de ett redskap för gemene man satsa, där tävlingsmentaliteten frodades och att förstå Bibelns centrala berättelser, även utan engagemang och satsningar också var en del av läskunnighet. en social tävlan. Biblia pauperum började sammanställas i Brown sammanför i sin studie kyrka och stad. södra Tyskland på 1200-talet och spreds på Också för stadens styresmän hörde trons uttryck 1400-talet genom blocktrycket, den tidens tryck- till det som byggde och skyddade staden. Det som teknik. Verket utgörs av bildframställningar där kunde ses som uttryck för sociala mönster och en nytestamentlig scen, oftast med ett motiv från samhällsintressen samspelade med fromheten Kristi liv, flankeras av scener ur gamla testamentet och dess uttrycksformer. I Browns studie blir och omgivna av korta liknelser, profetspråk och sambanden belysta på ett fruktbart sätt. Redan i rimmade minnesverser som ytterligare under- påvisandet av dessa samband ligger ett argument stryker hur de tre huvudscenerna hör samman. mot ett alltför snävt eller sektoriserat studium Ett exempel, sidan med Marie bebådelse, får belysa detta. I centrum av denna sida finns en framställning av ärkeängeln Gabriel som kommer

154 till jungfru Maria med hälsningen »Var hälsad hållsliga innebörden av verket är den typologiska du nådefulla. Herren är med dig». Jungfru Maria bibeltolkningen, det vill säga att händelser i Nya allmän svarar »Se här Herrens tjänarinna. Må det ske testamentet förebådas av händelser i Gamla med mig etc.», varpå Gud Fader i riktning mot testamentet. Detta var en tolkningsmetod som Maria sänder ut den Helige Andes duva följd av användes och utvecklades av kyrkofäder och

Kristusbarnet. Till vänster om denna framställ- senare medeltida teologer. kyrkohistoria ning finns en scen med ormen, som frestar Eva att För att förklara hur denna typologiska bibel- äta av frukten från livets träd. Till höger om bebå- tolkning fungerar i Biblia pauperum ges läsaren delsescenen finns en framställning av Gideon och en pedagogisk schematisk bild över grundstruk- fällen där en ängel säger »Herren är med dig, du turen hos en sida i verket. Detta är utmärkt den tappraste av män». Sambandet mellan dessa överskådligt och ökar förståelsen för hur de olika tre scener förklaras genom omgivande texter, bild- och textytorna relaterar till varandra. För nämligen att ormens kraft sägs vara krossad i och att ytterligare peka på och förklara djupet i dessa med bebådelsen samt att liksom Gideon bad om teologiska samband hade det dock varit önskvärt ett segertecken i fällen och den fuktades av dagg att i textform dessutom få ett konkret exempel på medan jorden förblev torr, så blev jungfru Maria hur denna schematiska förklaring kan appliceras havande genom den Helige Ande i bebådelsen på en sida i Biblia pauperum. utan att hennes jungfrudom skadades. De flesta tänker nog på bilderna när de hör Biblia pauperum har nu utgivits av Christina Biblia pauperum nämnas, men som latinist vill Sandquist Öberg i en helt ny edition. Denna Sandquist Öberg förstås även lyfta fram texterna innehåller faksimil av verket i blocktryck med i verket. Detta är klokt inte enbart ur ett filolo- inledning, transkribering, svensk översättning giskt perspektiv utan även ur ett innehållsligt. och kommentarer. Biblia pauperum har redan Det är ju i texterna som de teologiska sambanden utgivits i flera moderna editioner, men Sandquist förklaras. Öberg poängterar att dessa inte är tillförlitliga. Det intressanta med Biblia pauperum är Syftet med den nya utgåvan är att tillgängliggöra att man fortfarande inte till fullo känner till en genomarbetad version av blocktryckstexten dess ursprungliga syfte och funktion. Tidigare utifrån latinska utgångspunkter, vilket enligt forskning har framfört hypoteser att verket har utgivaren tidigare har saknats. Hon ger flera utgjort ett homiletiskt hjälpmedel för den som talande exempel på felöversättningar och fel- skulle förbereda predikan och att de som kallades transkriptioner i tidigare utgåvor, som får kon- just pauperes, fattiga, nämligen franciskaner, sekvenser för den teologiska tolkningen. skulle ha kunnat använda Biblia pauperum. I den inledande kommentaren konstaterar Andra menar att verket kan ha utgjort ett hjälp- Sandquist Öberg att Biblia pauperum har medel för ett rikare fromhetsliv, som ett hjälpme- fungerat som inspirationskälla över hela Europa del vid meditation. Sandquist Öberg poängterar för olika konstformer, såsom kalkmåleri, glas- att syftet och funktionen med Biblia pauperum måleri och skulptur. I Sverige är det alltså inte ytterligare behöver undersökas på djupet, men minst Albertus Pictor som har använt sig av att hon redan i detta sammanhang vill framkasta Biblia pauperums motiv och språkband, men teorin att det kan ha utgjort hjälpmedel för även målare såväl före honom som sådana som bibelstudier, kanske för präststuderande. Detta arbetade i hans efterföljd har inspirerats av grundar hon på ett appendix till en handskrift i verket. samma genre som Biblia pauperum, där förfat- Utgivaren betonar helt riktigt att den grund- taren anger att den bibliska historien där återges i läggande förutsättningen för att förstå den inne- komprimerad form, eftersom de bibliska texterna

155 kyrkohistorisk årsskrift 2013

är omfattande och det råder brist på böcker i Jonathan Arnold ämnet för scolares. THE GREAT HUMANISTS. An Introduction recensioner I ett appendix behandlar konstvetaren Pia London: I. B. Tauris 2011, viii, 327 sid. Bengtsson Melin relationen mellan Biblia pauperum och senmedeltida kalkmåleri i relation Det föreligger knappast någon risk, att begreppet till bildbruk och influenser. Här framhålls den »humanist» i bokens titel skulle leda tankarna enormt stora roll som Biblia pauperum spelade till aktuella usurpationer här hemma, i synnerhet för kyrkornas muralmåleri och den bibliska som det här, redan på titelbladet, talas om »stora» typologi som framställs där. Bengtsson Melin humanister. Även om det under historiens lopp poängterar att det saknas belägg för hur Biblia funnits flera enskilda och grupper som – främst pauperum användes under medeltiden, men hon på grund av deras typ av bildning och intres- betonar den pedagogiska funktionen starkt. Det seinriktning – kallats för humanister, används är ett rimligt antagande, men en överbetoning av i litteraturen dock beteckningen främst för att denna funktion riskerar att framhålla verket som beteckna personer och företeelser under den enbart en lärobok och i ett vidare perspektiv de utgående medeltiden och den nya tidens början. överförda bilderna på kyrkornas väggar och valv Särskilt konsthistoriker brukar dock kalla den som enbart pedagogiska bilder i en tänkt under- tiden för renässansen. Jonathan Arnold, liksom visnings- eller predikosituation. Risken är att den många andra forskare, använder i sin bok ofta djupare teologiska förståelsen hos bilderna och det närmast tautologiska begreppet »renäs- bildernas funktioner i liturgin och fromhetslivet sanshumanism». Vad som i sak avses, preciseras kommer i skymundan. på Introduktionens första sida så: »The studia Bengtsson Melin diskuterar om man bör se på humanitatis, a discipline embracing grammer, Biblia pauperum som förlaga eller inspirations- rhetoric, poetry, moral philosophy and history, källa och hon lutar åt det senare, eftersom kalk- involved the study of classical literature and målare sällan använt verket på ett sådant sätt languages, philology and the art of debate. It att ett motiv har överförts direkt till kyrkornas gave birth to a new age of eloquence, in which väggar. Istället handlar det om att målarna education and literature, as well as the way in har inspirerats av verkets bildkompositioner. which philosophy and theology were expressed, Däremot har språkbanden ofta använts med changed forever.» blockboken som förlaga. Så brett, eller, om man så vill, så yvigt kan I den nya utgåvan av Biblia pauperum har såväl man kanske beskriva vad som menas med forskare inom till exempel kyrkohistoria, kyrko- »renässanshumanismen», men den definitionen, vetenskap och konstvetenskap som kyrkoguider eller beskrivningen, säger knappast något om och en intresserad allmänhet fått ett välkommet dess ideologiska hållning och innehåll; den talar och värdefullt redskap för förståelsen av syfte och mera om uttrycksformer än om deras sakliga innebörd hos bilder och språkband i många av ambitioner. Nu blir det snart klart i Arnolds bok, våra medeltida kyrkor. att det verkligen inte bara handlade om språk/ STINA FALLBERG SUNDMARK terminologi utan också om en ideologisk, för att inte säga teologisk, hållning. Det blir snart också uppenbart, att författarens ärende är klart revi- sionistiskt: den »humanism» som länge, åtmins- tone alltsedan Jakob Burkhardts tid kring 1800- talets mitt, i idéhistorien ofta betraktats som den inomvärldsliga sekularismens genombrott,

156 eller i varje fall som dess inneboende tendens. I »uppfinning» av skolastiken. Denna förbisedda linje med mycket modern forskning talar förf. sanning har jag utförligare försökt att belysa och allmän emellertid om en humanism som han menar är belägga i boken Symfoniska röster, till vilken här en klart kristen, i de allra flesta fall en katolsk hänvisas. kulturrörelse (bokens förf. är själv anglikan). Alltnog: efter Introduktionen behandlas så

Renässanshumanisterna var alltså inte bara alla i varsitt kapitel ett urval humanister – och här kyrkohistoria i sin miljö och sin tid nominellt troende, utan i märker man understundom vilka bland dem de flesta fall också aktivt praktiserande, bekän- som förf. under tidigare år själv har sysslat mera nande kristna och, som naturligt är vid den tiden ingående med, ty i somliga kapitel handlar det till och i den miljön, i de flesta fall katoliker. Bland stor del mest om (i och för sig nyttiga) s. k. fakta de i boken behandlade personerna är undantaget och sak- och litteraturupplysningar, men i andra Philipp Melanchton, men dennes »protestan- får man en bättre kontakt med författarnas tism» framställs å andra sidan som »irenisk» och tanke och deras viktigaste ärenden. Ingen tvekan rent av som vacklande mellan blocken (s. 148). råder här om att renässanshumanismen först och Men en annan revisionistisk tendens i boken är främst är en italiensk (florentinsk) företeelse och kanske viktigare: framhävandet av humanismens den förste av dem som här behandlas är Petrarca genomgående anti-skolastiska hållning. Detta (som dock inte var den förste humanisten). Sitt kan dock kräva en förtydligande förklaring, för filosofiskt-platonska intresse hade han ärvt att det inte skall missförstås: det anti-skolastiska från antikens filosofer och teologer, främst från ligger hos humanisterna inte i något avvisande Cicero och Augustinus, och det grundlade hos av det kyrkliga, teologiska läroinnehållet utan i honom, liksom hos en rad andra humanister, en kritiken av den typ av språk som skolastikerna stark misstro mot den aristoteliska skolastiken (s. favoriserade, av deras starka benägenhet att 24). Och ett annat karakteristikum för Petrarcas gynna det abstrakta språket och mot deras starka – liksom många andra humanisters – tänkande intresse för metafysisk och logisk filosofi. var »his insistence upon the primacy of the Men just här skulle jag också vilja sätta in Christian life, whilst at the same time rejecting min första grundläggande kritik av boken. Om scholasticism and reconciling classical learning man inte bemödar sig om att klart precisera with religious faith» (s. 25). vad »humanist» och »skolastiker» innebär och Därmed är väsentliga drag helt kort behand- – framför allt – om man inte beskriver vad som lade, som med olika accentueringar finns hos de är dessa begrepps/bildningsrörelsers historiska flesta, om inte rent av hos alla, renässanshuma- sammanhang – glömmer man lätt, att det i sak nister. Men naturligtvis ligger deras insatser på är humanisterna som i allt väsentligt står för litet skilda områden. Så är Lorenzo Valla mest den historiska kontinuiteten i sättet att bedriva känd för att genom sina filologiska intressen teologi. Det gjorde de nämligen på i stort sett – till somligas förtret – ha påvisat, att de s.k. samma sätt, och med samma inriktning, som kyr- konstantinska dekretalerna, som gav påvarna kofäderna och den tidigare medeltidens munkar stora privilegier, var oäkta (s. 46ff.). Marsilio och nunnor hade gjort. Dessa hade ju alla i stort Ficino, som nästa kapitel behandlar, framställs sett bedrivit en hel, osöndrad, på det bibliska av Arnold som den ledande renässansplatonisten språkets och (frälsnings)historiens, men också och som den som tydligast av dem alla betonade på den (ny)platonska filosofins, grund vilande, människans gudomligt givna värde och okränk- teologi. Den ensidiga, främst på logikens, det barhet. Giovanni Pico della Mirandola ägnas abstrakta språkets och den rationella tankeför- följande kapitel, där det inte minst handlar om mågans grund vilande, teologin är däremot en ny hans kabbalistiska utsvävningar, vilka han,

157 kyrkohistorisk årsskrift 2013

bl. a. med understöd av en annan kontroversiell Värdet av Arnolds bok, menar jag, ligger person, florentinaren Savonarola så småningom främst i dess förmåga att med sin revisionistiska recensioner försökte att göra bot för. hållning väcka nyfikenhet på ett tema som länge Så går förf. vidare till de nederländska huma- varit ganska styvmoderligt och slentrianmässigt nisterna, bland vilka man på främsta platsen behandlat från teologihistorikernas sida. Detta naturligt nog möter Erasmus, men först också gör den inte minst genom den mycket omfattande den vanligen i sammanhanget mera försummade bibliografiska och personhistoriska information Rudolph Agricola, här kallad den »nordeurope- som den tillhandahåller. Med hjälp av den infor- iska humanismens fader» (s. 91–102). För båda mationen kunde den ofta missförstådda »renäs- – Agricola och Erasmus – gäller det att i all skrift, sanshumanismen» återfå sin tillbörliga plats i det och främst i Skriften finna Philosophia Christi. kyrkohistoriska förloppet. Vad den innebär uttrycker Erasmus på ett ställe så ALF HÄRDELIN (s. 107f.): »In this kind of philosophy, located as it is more truly in the disposition of the mind than in syllogisms, life means more than debate, inspi- Alexandra Da Costa ration is preferable to erudition, and transforma- REFORMING PRINTING. Syon Abbey’s Defence of Orthodoxy (Oxford English tion is a more important matter than intellectual Monographs) comprehension.» Här, liksom på andra ställen, ser man tydligt vilken stor betydelse Bibeln hade Oxford: Oxford University Press 2012, för den store nederländaren, liksom för de flesta 205 sid. renässanshumanister (se t.ex. s. 108–111). Heliga Birgittas klosterkoncept var i flera Bland de tyska humanisterna framstår Reuchlin avseenden unikt. Om man nämligen studerar, som den viktigaste. Honom prisade Erasmus i en inte bara enskilda delar av det, exempelvis bön som den som förnyat tungomålstalets gåva Regula Salvatoris, eller Vadstena eller någon till mänskligheten genom det evangelium som annan av Frälsarordens klosterkyrkor (i den givits åt apostlarna (s. 134f.). Vad som sedan mån de fortfarande har någon likhet med vad sägs om Melanchthon har jag redan berört. Som de en gång var tänkta), utan inriktar sig på den humanist framställs denne som den som bättre grundläggande idé som sammanbinder alla de än »the vulgar Luther» lyckades finna anhängare konkreta beståndsdelarna i hennes klosterstif- av de nya reformatoriska idéerna (s. 150f.). telse, då ser man snart de många skillnaderna Så ägnas tre kapitel åt en grupp engelska mellan det birgittinska klostret och alla andra humanister, främst åt John Colet och Thomas jämförliga institutioner. Jag tänker då inte först More, den förre som den betydande, bibliskt och främst på den s.k. dubbelklosteridén, ty den orienterade predikanten (se t.ex. s. 162–166) och fanns realiserad på många håll i världen, främst i den senare främst som lekmannabildningens det benediktinska Centraleuropa. Men man kan store apostel – inte minst genom sin dotter. Ett modifiera den idén och utgå från, att Birgittas kapitel ägnas så åt fransmannen Jacques Lefèvre, kloster enligt Regeln skulle vara något annat, kanske mera känd under den latinska namnfor- nämligen främst för kvinnor, men med assistans men Faber Stapulensis. Liksom så många andra av en grupp bröder (fratres) i ett särskilt konvent. har denne betydelse inte minst som bibelteolog. Därmed har man antytt en viktig sak, nämligen Något liknande gäller om spanjoren Juan Luis systrarnas och brödernas olikheter i kyrklig status Vives, vilken med sin judiska bakgrund, med och i sina skilda uppgifter. Men därtill kommer aposteln Paulus, inte minst särskilt ville hävda ytterligare något annat: kanske vågar man säga, mänsklighetens enhet i Kristus (s. 230). att det inte alls handlar om ett »dubbelkloster»,

158 utan faktiskt om ett »trippelkloster». Birgitta avvikelser, här inte nämnda) måste man vara räknar alltså inte bara med att det skulle finnas medveten om, om man alls vill förstå innebörden allmän bröder och systrar i hennes klosterstiftelse utan av det svenska helgonets vision, en gång i tiden också representanter för den lekmannavärld som förverkligad på många håll: inte bara i Vadstena klostret ytterst var tänkt att tjäna och som har en utan också exempelvis i det engelska Syon Abbey,

organiskt bestämd plats redan i den birgittinska strax väster om London. Rörande Syon har kyrkohistoria kyrkobyggnaden, nämligen i dess mittskepp – forskningen under senare tid varit ganska livlig, till skillnad från systrarna på deras läktare och främst i England, men i någon mån också hos oss. bröderna i sitt brödrakor och vid sina olika Så ordnade den svenska Vitterhetsakademien år altaren – och dessa var många. Allt detta har 2007 ett internationellt symposium i Stockholm, jag med större utförlighet försökt att utveckla, som behandlade såväl Birgitta själv som Vadstena främst i ett par studier publicerade under jubi- och Syon. Den nya boken om Syon, av Alexandra leumsåret 2003. Det är, menar jag, alltså först Da Costa, är ett synnerligen välkommet tillskott när man tar denna karaktär av »trippelkloster» till den forskningen, och den berör på flera sätt – med (1) kontemplativa systrar, (2) tjänande just den konstruktion av ett kloster som var bröder och (3) det främst med predikan och Birgittas grundläggande tanke, även om den nya sakrament betjänade folket – på allvar, som man boken nu inte någonstans tydligt tematiserar just kan få ett riktigt grepp om den birgittinska idén. den frågan. Den är ett försök av samhällstänkaren Birgitta Själva grundtemat hos Da Costa handlar i att bygga ett kloster som i mikrokosmisk form stället om den författar- och publiceringsverk- framställer den i olika stånd framträdande och samhet som utgick från Syon under ledning organiskt samverkande samhällsorganismen. av i synnerhet tre av klostrets, vid Cambridges Då blir klostret, inte ett tillhåll för människor på universitet väl utbildade, bröder under klostrets flykt från sina plikter i världen, utan en surdeg slutskede. Boken behandlar alltså just den verk- som kan inspirera och förnya hela det kristna samhet som syftade, inte bara till att förbinda samhället med dess olika stånd. och bygga upp de båda konventen, utan också Något efter en sådan ritning konstruerat till att med den birgittinska andan och spiritua- birgittinkloster finns inte längre kvar någon- liteten nå och påverka lekmannavärlden utanför stans i världen, ty där finns ju numera bara rent murarna. Angelägenheten i denna uppgift blev kvinnliga, i de flesta fall under senare tid nygrun- naturligtvis ännu viktigare med den under dade, konvent, ibland möjligen med en grupp Henrik VIII pågående och efterhand alltmera av birgittinskt inspirerade lekmän (bröder och tydliga protestantiseringspolitiken. Det gällde systrar utanför murarna, fratres/sorores extra då, som bröderna såg det, verkligen att tydlig- muros) anslutna till sig. Därtill kan läggas ett göra den katolska positionen, som utan reserva- försök i Amerika att upprätta ett enbart manligt tioner tycks ha delats av folket i Syon intill dess birgittinkloster. Med denna förkrympning av det landsflykt. Därom handlar inte bara – som man birgittinska konceptet följer också, att systrarnas kunde misstänka av kapitelrubriken – det fjärde birgittinska tidegärdsliturgi (Cantus sororum) kapitlet (»The defence of the faith») utan på olika kommer att hänga i luften, ty den förutsätter och sätt hela boken. Det första kapitlet (s. 22–32) var, enligt Birgitta, tänkt som ett marianskt kom- framhäver sålunda just Syons karaktär av en, plement till brödernas ordinarie tidegärd enligt främst av lärda bröder inspirerad »textgemen- det lokala stiftets tradition. Sådana av den senare skap». Så blev Syon – främst tillsammans med historien betingade avvikelser från det ursprung- observanta franciskaner och kartusianer – »the liga birgittinska konceptet (det finns flera sådana vanguard of sixteenth-century Catholicism.

159 kyrkohistorisk årsskrift 2013

They were fighting not only their own spiritual formulera den katolska ortodoxin utan också till ’batayell’ within their walls, but through their att personligen engagera sig i dess förverkligande recensioner example were encouraging a revitalized spiri- och försvar. tuality outside» (s. 15). På detta sätt fullgjorde Alexandra Da Costa kan naturligtvis på olika birgittinerna, så som deras Regel bjuder, sitt sätt anknyta till tidigare forskning, men hon ansvar för lekmannavärlden i stort (s. 35). Såväl sätter med sin bok nya och viktiga accenter på genom sin flitiga prediko- och författarverksam- Syons betydelse. Med den välskrivna boken i het som genom sin produktion av goda översätt- handen kan en svensk läsare fråga sig, om någon ningar av en kvalificerad, men ändå för lekmän har genomfört ett motsvarande studium av avpassad litteratur till det engelska folkspråket Vadstena klosters betydelse; detta var ju ändå blev de, tillsammans med de nyss nämnda vitala modellen för alla senare birgittinkloster. För ordensmänniskorna, tidens ledande själasör- Vadstenas del finns vissa typer av källor att tillgå jare (s. 60–79). Det femte kapitlet (s. 114–142) som saknas for Syon, men i långa stycken finns behandlar birgittinernas ställningstagande många paralleller – och likartade forsknings- till Henrik VIII:s protestantisering av kyrkan möjligheter – mellan de båda institutionerna. i England. I den frågan blandas, som bekant. Vem vill, inspirerad av den engelska boken och motiv och bevekelsegrunder och vad som här dess viktiga frågeställningar, ge oss boken om är primärt och sekundärt är inte lätt att avgöra, Vadstena klosters betydelse under sitt slutskede? men slutresultatet är välkänt: den kung som en ALF HÄRDELIN gång av påven hyllats som en »trons försvarare», förvandlar sig själv till den överste domaren även i viktiga trosfrågor och med anspråk på kyrkans underordning under den världsliga makten. Men det var ändå inte kungen birgittinerna i Syon främst hoppades på att kunna omvända utan snarare att med sina skrifter och sin predikan stärka det kyrkliga motståndet bland folket mot kungens politik (s. 140–141). Det sjätte kapitlet slutligen (s. 142–163) behandlar förhållandet mellan klostrets kontemplativa och aktiva sidor, ty det var helt visst Birgittas intention, att alla dess innevånare, bröder lika väl som systrar, skulle ha möjlighet till ett av kontemplation inspirerat liv (s. 156–157). Bokens sammanfatt- ning (s. 164–170) betonar i synnerhet betydelsen av lekfolkets delaktighet i det vigda klosterfol- kets liv (s. 165): »Through its printed books, Syon encouraged a renewed partnership between itself and the laity, in which it actively fostered lay spirituaity and learning and through the lay acceptance and affirmation of that teaching strengthened its vision of orthodoxy.» På detta sätt, heter det till slut (s. 170), inbjöd bröderna i Syon inte bara till att för lekfolket på nytt

160 Matthias Asche, Werner Buchholz & delvis kritiska till detta begrepp, eftersom det Anton Schindling (Hrsgg.) enligt dem kan skapa föreställningen att utveck- allmän DIE BALTISCHEN LANDE IM lingen var fastlagd från början. Mycket kunde ZEITALTER DER REFORMATION UND ha gått annorlunda och utgången var inte förut- KONFESSIONALISIERUNG. Livland, Estland, sägbar för reformationstidens aktörer. Vad hade

Ösel, Ingermanland, Kurland und

t.ex. hänt om Gustav II Adolfs militära aktion i kyrkohistoria Lettgallen. Stadt, Land und Konfession Baltikum under svensk-polska kriget hade miss- 1500–1721. Teil 3 (Katholisches Leben und Kirchenreform im Zeitalter der lyckats? Då kunde den religiösa kartan ha blivit Glaubensspaltung 71) ganska annorlunda. Redaktörerna vill alltså belysa att historien inte är rätlinjig. Mångfalden Münster: Aschendorff Verlag 2011, 184 var stor. Början på reformationen i Estland och sid. Livland var radikal, men den mynnade inte ut i en konfession av schweiziskt snitt utan i en moderat lutherdom av wittenbergsk prägel. Matthias Asche, Werner Buchholz & Ämnet »Baltikums reformationshistoria» Anton Schindling (Hrsgg.) präglas ofrånkomligen av den långvariga tyska DIE BALTISCHEN LANDE IM dominansen i området. Denna dominans ZEITALTER DER REFORMATION UND gjorde sig gällande särskilt på religionens KONFESSIONALISIERUNG. Livland, Estland, Ösel, Ingermanland, Kurland und område alltsedan Tyska ordens tid. Majoriteten Lettgallen. Stadt, Land und Konfession av prästerna i Estland var tyskar ända fram 1500–1721. Teil 4 (Katholisches Leben till Första världskriget, vilket delvis hängde und Kirchenreform im Zeitalter der samman med att de adliga godsherrarna hade Glaubensspaltung 72) patronatsrätt. Det är också i hög grad tyskar Münster: Aschendorff Verlag 2012, 215 som skrivit historien. Att tyska historiker även sid. i dag tar initiativ till ett verk om reformationen i de baltiska länderna är nog symptomatiskt, men I KÅ 2011 s. 233–235 presenterades de två nytt är att det sker i samarbete med estniska och första banden i ett verk på tyska om de baltiska lettiska forskare. länderna under reformationstiden. Band 3 och Det är i detta sammanhang värdefullt att 4 som här anmäls innehåller artiklar av tyska, verket innehåller ett par historiografiska artiklar. estniska, lettiska och nordiska historiker, konst- Historikerna Juhan Kleem och Valda Kļava historiker, litteraturhistoriker och språkvetare. behandlar här olika tendenser i forskningen från Det rör sig om några längre översiktsartiklar 1800-tal till nutid i Estland och Lettland. och ett antal mindre specialstudier inom konst- I det tyskbaltiska historiemedvetandet hade och arkitekturhistoria, personhistoria, heraldik reformationen en viktig plats, eftersom denna och genealogi. Syftet är att ge en överblick över uppfattades som ett särskilt tydligt uttryck för det ämnet men också över tendenser inom äldre tyska i Baltikums historia. Svensktiden, då refor- forskning och aktuell forskning. Innehållet kan mationen befästes, fick en positiv bedömning. Ett dock upplevas som tämligen disparat. En brist konkret exempel på detta är det monumentala är att det saknas färgbilder. Här skall några av glasfönster i Riga domkyrka som uppsattes artiklarna refereras och kommenteras. 1884 och föreställer hur Gustav II Adolf efter Bokverkets titel innehåller ordet »konfessio- sitt intagande av Riga 1621 mottas av stadens nalisering». Redaktörerna, som är historiker vid representanter; glasmålningen behandlas i en universiteten i Tübingen och Greifswald, är dock

161 kyrkohistorisk årsskrift 2013

artikel av historikern Markus Gerstmeier och torikerna fortfarande till stor del stödjer sig på konsthistorikern Ojārs Spārītis. tyskbalternas källutgåvor och historieskrivning. recensioner Inom den estniska nationella rörelsen på Så långt de historiografiska artiklarna. I det 1800-talet betraktades den hedniska tiden som följande skall jag ta upp några artiklar som guldåldern, medan medeltiden målades i mörka behandlar olika aspekter av reformationstiden. färger. Den av tyskar dominerade reformationen En kort artikel av konsthistorikern Krista ansågs inte ha givit ett positivt bidrag till Estlands Kodres om Bernt Notkes framställning av »Döds- kulturella utveckling, eftersom den legitimerade dansen i Tallinn» från omkring 1500 antyder på böndernas underkastelse under överheten. Kris- ett intressant sätt den senmedeltida bakgrun- tendomen fick verkligt fotfäste bland esterna den. En predikant som avbildas på målningen först genom herrnhutismen på 1700-talet, enligt ger följande uppmuntran till att utföra goda denna historieskrivning. gärningar: »När vi sålunda gjort mycket gott, I den nationella historieskrivningen i 1920- kan vi vara tillsammans med Gud. Vi kommer talets Lettland betonades att reformationen kom att få lön för allt.» Kodres påpekar att det inte helt och hållet utifrån. Den inhemska tyskbal- skulle dröja länge innan detta uppfattades som tiska befolkningen bidrog inte med något själv- en förkastlig gärningslära. ständigt till reformationen och motiven till dess Konsthistorikern Sergiusz Michalski i genomförande var rent politiska, menade man. Tübingen skriver om fenomenet bildstorm. Överhuvud tonade historikerna ned reformatio- Bildstormare uppträdde anmärkningsvärt tidigt nens betydelse i landets historia. Ett undantag var (1524–1526) i de baltiska städerna Riga, Reval, att man studerade reformationens bidrag till det Dorpat, Wenden, Fellin och Nya Pernau. Som lettiska skriftspråkets utveckling. Lettiska exil- jämförelse kan nämnas bildstormarna i Malmö historiker under sovjettiden fortsatte delvis på och Köpenhamn ägde rum 1529 respektive 1530, denna linje. De menade att reformationen genom medan Lübeck och Hamburg förskonades. att dela upp befolkningen i tyska och lettiska Bildstormen i de baltiska städerna inspirerades församlingar befäste och ökade klyftorna inom av ett par reformatoriska predikanter, Melchior landet. Hoffman och Sylvester Tegetmeier, som var I den marxistisk-leninistiska historieskriv- anhängare till den radikale Wittenbergteologen ningen i sovjetrepublikerna Estland och Lettland Andreas Karlstadt. En del av bakgrunden var lyftes den radikale predikanten Melchior också en gammal fiendskap mellan å ena sidan Hoffman fram som företrädare för en »revolutio- borgare och delar av ridderskapet och å andra när fas», men det ansågs att reformationen snart sidan kyrkans män, framför allt ärkebiskop hade förlorat sin revolutionära karaktär, varför Johannes Blankenfeld och kloster och konvent. den inte ägnades något stort intresse. Borgerska- Till en del kan »bildstormen» tolkas som att pet på 1500-talet kritiserades av historikerna för företrädare för köpmannagillen tog tillbaka sin bristande revolutionära medvetenhet. religiösa föremål som de själva hade donerat. De I historieskrivningen efter frigörelsen 1991 motiverade detta med att föremålen användes till har en del omvärderingar gjorts. Fenomen som avgudadyrkan. tidigare betraktades som entydiga hedniska I Reval ödelades på tre timmar inredningen i rester ses nu som del i en av inkulturation och tre av stadens viktigaste kyrkor den 14 september mission präglad katolsk religion. I dagens 1524. Bildstormen utlöstes av att folk reagerade Lettland bedrivs reformationsforskning främst mot en kyrklig procession. Inte bara tyskar utan av konst- och litteraturhistoriker medan his- också många av stadens ester deltog. En anmärk- ningsvärd händelse inträffade i Riga. Där blev

162 Mariabilden på domkyrkans högaltare utsatt som var koadjutor år ärkebiskopen av Riga, och för ett slags häxprocess. Statyn förklarades före- staden Riga. De kom överens om att Guds ord allmän ställa en giftblanderska, den blev rituellt hånad skulle förkunnas fritt och att man skulle avstå och kastades i floden. från att smäda varandras konfessioner. Att reformationen inledningsvis var så radikal Tarvel lyfter fram att reformationen visserligen

i Baltikum ledde till att man i Ryssland kom att hade en dramatisk början, men att den senare kyrkohistoria uppfatta den som en utlöpare av ikonoklasmen. utvecklingen förlöpte långsamt. De flesta av de Att Dorpat intogs och ödelades av ryssarna 1558 gamla kyrkliga institutionerna bestod fram till motiverades med att invånarna i staden var bild- livländska kriget på 1550-talet. Ännu 1582 fanns fientliga. ett par nunnor kvar i ett cistercienskloster i Riga. Den estniske historikern Enn Tarvel, som även Birgittinklostret vid Reval bestod till 1577, då det varit verksam i Stockholm, bidrar med en längre förstördes av tsaren. Först på 1580-talet började översikt om kyrka och borgerskap under 1500- enligt Tarvel den egentliga kampen mellan och 1600-tal. Jag skall här ta upp några punkter katolicism och protestantism, och den hängde som kan jämföras med förhållandena i Sverige samman med en politisk och militär konflikt vid samma tid. mellan Polen-Litauen och Sverige. Det kan också En motivering till reformationen var ekonomisk, nämnas att ett ortodoxt biskopssäte grundades i Baltikum liksom på andra håll. Det borgerliga i Dorpat på 1560-talet under den ryska eröv- överskiktet ville sänka utgifterna för religiösa ringen. Inte förrän under den svenska tiden på ändamål och öka stadens inkomster. Allmosor 1630-talet fick lutherdomen sin monopolartade till tiggarordnar och donationer till altarstiftelser ställning, och det tack vare politisk makt. skulle begränsas. Redan 1522 skaffade sig rådet Mot slutet av 1500-talet var det konfessionella i Riga patronatsrätt och makten över predikovä- läget i Livland alltså ännu inte avgjort, men sendet, kyrkobyggnaderna, kyrkofinanserna och protestantismen dominerade. Kungen av Polen fattig- och sjukvård i staden. Riga blev därmed fruktade att en intolerant religionspolitik mot liv- en av de första städerna i Europa där evangeliskt ländarna skulle driva dem i händerna på svensk- kyrkostyre inrättades, påpekar Tarvel. Det hand- arna. Jesuiterna inriktade sitt missionsarbete på lingsutrymme som rådet tillskansade sig har sin den estnisk- och lettiskspråkiga befolkningen och förklaring i att ledarskapet i området var delat ansåg att den av kungen och kardinalen medgivna mellan ärkebiskopen och Tyska orden. Det fanns friheten att predika i enlighet med Augsburgska alltså ingen stark centralmakt. År 1524 drog bekännelsen gällde endast bland tyskarna. rådet in kyrklig egendom i staden och religiösa Katolska böcker på estniska och lettiska trycktes. stiftelser och brödraskap upplöstes. Samma år Man försökte förhindra luthersk predikan bland grundades en lettiskspråkig evangelisk försam- ester och letter och fick så småningom kung Sigis- ling. Även skolan omorganiserades i luthersk munds bistånd. Framför allt i Lettgallen i sydost riktning på 1520-talet. var rekatoliseringssträvandena framgångsrika. En liknande utveckling ägde rum i Reval. I Kurland, som var ett län under Polen och Den livländske ordensmästaren Wolter von Plet- ett slags gränszon, rådde större religionsfrihet. tenberg skrev i ett brev till rådet i Reval 1524 Här fanns inte bara lutheraner utan också rysk- att »i alla tyska länder finns ingen stad där den ortodoxa, katoliker, unierade och kalvinister. lutherska läran fått anhängare så snabbt som Icke-lutheraner kunde bekläda högre ämbeten. här». Hur förhåller sig den baltiska reformationshis- 1533 slöts ett fördrag mellan Wolter von Plet- torien, såsom Tarvel beskriver den, till utveck- tenberg, Wilhelm von Brandenburg-Ansbach, lingen i Sverige? Sverige saknade de självständiga,

163 kyrkohistorisk årsskrift 2013

tyskdominerade städer som fanns i Baltikum. gamla tillhörighet till ett hanseatiskt stadsnät- Här fanns inte samma grogrund för frön som verk i förhandlingarna med den svenske kungen? recensioner spreds från kontinenten. Likväl påbörjades redan Slutligen kan nämnas ett märkligt exempel på på 1520-talet en utveckling som skulle leda fram det oförutsägbara i Baltikums historia vid denna till ett protestantiskt Sverige. Den leddes inte tid. Det tas upp i en artikel om Hertig Magnus av städernas råd utan av kungen. Han drevs av av Holstein (1540–1583) av Jens E. Olesen och delvis samma ekonomiska motiv och fiendskap Wolf von Buchholtz. Denne furste var bror till till kyrkans ledare som råden i Riga och Reval. den danske kungen Fredrik II. Han hade fått en Löftet att predika enligt Guds ord blev liksom i sträng luthersk uppfostran. Kungen förlänade Baltikum en kompromissformel som skulle till- honom biskopsdömet Ösel-Wiek, som under det fredsställa alla men i själva verket var ägnad att livländska kriget hade förvärvats av Danmark ge evangeliska predikanter handlingsutrymme. genom köp. Åtföljd av en trupp om 400 knektar Även om inledningen 1527 var ganska radikal samt en grupp danska adelsmän kom Magnus till gick den senare utvecklingen under 1500-talet Ösel, där han valdes till biskop av domkapitlet, långsamt i Sverige och utgången var inte alls trots att han var lekman och lutheran. Han blev given. Här finns tydliga likheter med Baltikum, även administrator av Revals stift och lyckades låt vara att mångfalden där var större. Speciellt köpa biskopsdömet Kurland-Pilten. Av tsaren för Baltikum var kopplingen mellan etnisk tillhö- kröntes han 1570 till kung av Livland och ett righet och religion. par år senare gifte han sig med en nära släkting Tarvel behandlar även förhållandena i till tsaren. Alliansen med Ryssland gjorde att Baltikum under svensktiden. I den del av Livland Fredrik II bröt med sin broder, men tsarens som erövrades av svenskarna förbjöds katolsk misstankar väcktes likafullt. Magnus förlorade gudstjänst och katolska präster utvisades. Men i sin ställning som rysk vasallkung och därmed Estland och den svenska delen av Livland var den sina besittningar utom Kurland, där han från lutherska kyrkan inte underställd den svenska 1578 residerade som polsk länstagare och deltog kyrkan trots försök från ärkebiskopen i Uppsala i kriget på Polens sida. Efter hans död återvände att vinna makt. Tidvis rådde spänningar mellan änkan till Ryssland, där hon gick i kloster. den luthersk-ortodoxa svenska kyrkan och Sammanfattningsvis: De två senare banden i mindre strikt dogmatiska religiösa strömningar i verket om de baltiska länderna under reforma- Baltikum, framför allt vid universitetet i Dorpat. tionstiden innehåller liksom de två första mycket Ett intressant fenomen är att rådet i Reval inte som är av intresse för svenska läsare. Det rådde ville underställa sig den estniske biskopen, utan större religiös och etnisk mångfald i området än i åberopade i brev till den svenska regeringen sin Sverige och reformationen kom tidigare och blev från medeltiden gällande fria ställning. Rådet radikalare, vilket ger en intressant kontrast till försvarade också stadens rätt att ha ett blandat den svenska utvecklingen. Men så småningom konsistorium med både präster och lekmän kom Livland och Estland att tillhöra Sverige och som medlemmar enligt förebild från lutherska historien är därför delvis gemensam. områden i Tysk-romerska riket. Karl XI avvisade PER STOBAEUS dessa krav och avskaffade stadens kyrkliga själv- ständighet. I Riga rådde delvis samma situation. En fråga som infinner sig men går delvis utanför ämnet reformationshistoria är: Vilket förhål- lande hade de baltiska städerna till städerna i Tysk-romerska riket? Hur utnyttjade de sin

164 Katharina Bärenfänger, Volker hade med sig sina notishäften till matbordet, och Leppin & Stefan Michel (Hrsgg.) om Luther då yttrade sig minnesvärt enligt deras allmän MARTIN LUTHERS TISCHREDEN. tycke föll det sig naturligt att också här dra fram Neuansätze der Forschung dem. Anteckningarna skrevs senare rent, varvid (Spätmittelalter, Humanismus, förkortningarna upplöstes. Man lånade också ut

Reformation 71)

sina notisblad sinsemellan, kompletterade och kyrkohistoria Tübingen: Mohr Siebeck 2013, 263 sid. tillfogade upplysningar om situationerna om så behövdes. Den som på bokomslaget ser titeln Martin Luthers Blandspråket tyska-latin Tischreden herausgegeben von KATARINA BÄRENFÄNGER, VOLKER LEPPIN und Luther talade latin, blandat med tyska, när sam- STEFAN MICHEL, [= »Martin Luthers Bords- talspartnern var latinkunnig, som alla bildade på samtal, utg. av...»] förleds att tro att här föreligger den tiden (»ut fit» = »som vanligt», enl. Luther1). en nyutgåva av Bordssamtalen. Det är ett misstag. Även vid föreläsningarna blandade han in tyska i På insidans blad står en undertitel: »Neuansätze latinet. Latinet förfogade också över ett förkort- der Forschung» [= »Nya forskningsuppgifter»], ningssystem som även brukades för relaterade m.a.o., det är fråga om vetenskapliga förarbeten tyska ord. Man får utgå ifrån att tyskans andel till en ny edition. I utgivarnas förord, skrivet i Bordssamtalen i realiteten var något större än »sommaren 2011», erfar man, att det är fråga i utskrifterna. Särskilt vid renskriften ledde en om »iakttagelser, interpretationer och första bearbetning ofta till latinets dominans2. resultat» av ett »Arbeitsgespräch» om »Luthers Latinet utgjorde givetvis ett hinder för att Bordssamtal som historisk källa och editorisk popularisera texterna inför allmänheten. Den uppgift» – alltså närmast vad man idag gärna första popularisatorn, Johannes Aurifaber – för kallar för »workshop», fast på en hög vetenskap- övrigt han som lanserade beteckningen »Tisch- lig ambitionsnivå – som ägt rum den 20 april reden» – översatte dem till tyska men tog sig 2010. Bandet har i tacksamhet tillägnats Helmar stora friheter gentemot originaltexterna3. Hans Junghans, mångårig utgivare av Lutherjahrbuch, målsättning var en uppbygglig text för den tyska som efter att med föredrag och diskussioner ha familjen, och därtill utvidgade han texten efter inlett och berikat det aktuella arbetsmötet få eget tycke och skapade en »uppbygglig» bild av veckor efteråt plötsligt avlidit. familjefadern Luther. Denna utgåva blev mycket populär i Tyskland och har tjänat som grundtext Vad är »Bordssamtal»? för många översättningar till andra språk. Först För svenska läsare måste här ges en informa- när den vetenskapliga Weimarupplagan kom tion om vad Martin Luthers Bordssamtal är. ut och gjorde en jämförelse mellan urtexterna Det handlar om uppteckningar vid Luthers på blandspråk och Aurifabertexterna möjlig matbord under 1530-talet. Luther hade av sin framstod vidden av hans egenmäktiga förfa- kurfurste fått det forna »Svarta Klostret» som rande. Hans texter kan idag inte tjäna till annat tjänstebostad för sig och sin familj. Det tjänst- är vad de var avsedda för: uppbyggelse. gjorde delvis också som internat för studenter och deras informatorer, som bodde i de forna 1 Birgit Stolt: »Luther sprach ‘mixtim vernacula lingua’» i Zeit- munkcellerna. Vid måltiderna deltog en del av schrift fur Deutsche Philologie 88 (1969) s. 432–435; dens., »Luther-Kontroversen» i Zeitschrift für Deutsche Philologie dem. Dessutom tillkom ofta lärda gäster utifrån. 109 (1990) s. 402–414; dens., Die Sprachmischung in Luthers Käthe hade ett storhushåll och kunde därigenom Tischreden (diss; Stockholmer germanistische Forschungen 4) Stockholm 1964. bidra till familjens uppehälle. Studenterna var 2 Se exempel i Stolt 1964 s. 29–31. vana att anteckna under föreläsningarna. De 3 Om Aurifaber se Stolt 1964 s. 19–24.

165 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Blandspråket ställer emellertid nutida tyska gungen anhand von Luthers Aussagen über Kind utgivare inför stora problem: Luthers tyska, und Kindheit in den Tischreden» (s. 21–45) . Hon recensioner »äldre nyhögtyska» i dagens språkhistoria, är beskriver problemen ifråga om deras tradering inte helt lättförstådd idag, medan latinet inte har som »überlieferungsgeschichtlicher Treibsand» åldrats. Det kan idag inte översättas till »Luth- [= »traderingshistorisk flygsand»], som man ertyska», utan måste ske till dagens språkbruk. riskerar att begravas i – vi brukar i sådana sam- Bibehåller man Luthers tyska och blandar den manhang tala om »träsk» – föreslår en differen- med modern översättningstyska, haltar texten tierad hermeneutisk modell i fyra plan (ett schema och blir »konstig», särskilt om man inte markerar på s. 30) och betonar vikten av en »teologisk i texten vad som har översatts från latin. (Vi åter- kontextualisering». Denna anspråksfulla och kommer till detta nedan.) rigida metod förutsätter emellertid ett helt annat vetenskapligt lödigt material än Bordssamtalens En inledning av de tre utgivarna, »Luthers så heterogena, vardagligt-anspråkslösa och tra- Tischreden von der Bestandssicherung zu neuen deringsmässigt bräckliga massa. Perspektiven» [= »Luthers Bordssamtal, från Tyvärr har Bärenfänger också stupat på källgranskning till nya perspektiv»] (s. 1–6) ger blandtextcitaten, både deras översättningspro- en kortfattad introduktion, som återger den blem som jag redogjort för inledningsvis, men kända situationsbeskrivningen av deras tillkomst också deras förståelse, främst i fotnoterna. Helt av Johannes Mathesius och presenterar bandets i onödan upprepar hon hela den ursprungliga författare och deras ämnen. äldre nyhögtyska texten i sin femtonhundratals- Helmar Junghans’ föredragsmanuskript, som form och tillfogar en översättning av latinet till han inte själv hunnit bearbeta för tryckning, nutidstyska utan synlig gränsdragning. Ett enda återges därefter som en presentation av utgångs- exempel: En ursprunglig mening: »Sic nostra materialet: »Luthers Tischreden. Geschichte iustitia est relativa; bin ich nicht frumb, so bleibt ihrer Ausgaben und Editionen» [= »Luthers Christus frumb», börjar i hennes version med Bordssamtal. En historia över deras utgåvor och den latinska texten översatt till modern tyska, editioner»]. Den ger en överblick över dagens med en omskrivning för relativa, för att sedan forskningsläge, som på grund av utvecklingen fortsätta med Luthers tyska, utan att skiljelin- och tillväxten i fråga om källmaterial och forsk- jen markeras: »So ist unsere Gerechtigkeit auf ningsresultat sedan Weimarupplagans utgåva i einen anderen bezogen; bin ich nicht frumb, so sex band gör en ny vetenskaplig utgivning mycket bleibt Christus frumb» (s. 23, anm. 4.). Det blir angelägen. En central plats i Weimarupplagan egenartad läsning, eftersom man förleds att läsa (WA) intar Ernst Kroker, som under 20 år ägnat Luthers tyska text som om den sagts så idag, och sig åt att återge samlingarna i bästa möjliga form, då snubblar över »frumb». – Tyvärr finns även tillskriva dem upptecknaren och datera dem så andra brister. S. 41 citeras ur nr. 2302b: »Die långt det var möjligt. På hans utgåva bygger i regel khindlen haben so seine gedancken de Deo ...» alla senare utgåvor på andra språk: engelska, [= »barnen har så hans [?] tankar om Gud …»] . franska, finska, italienska, spanska, holländska, Den läsare som undrar vad »seine» syftar på – det ungerska, norska och svenska. borde vara »ihre» – konstaterar vid en kontroll av Hur man skall handskas med texterna originalet, att här har hon felläst frakturstilens f hermeneutiskt-metodiskt behandlar Katharina som s: i WA-texten står »feine» [= »barnen har så Bärenfänger med utgångspunkt från de Luther- fina tankar om Gud»]. texter som handlar om barn och barndom (som Volker Leppin: »Erinnerungssplitter. Zur Pro- hon disputerat på): »Zum Umgang mit Luthers blematik der Tischreden als Quelle von Luthers Tischreden. Hermeneutisch-methodische Erwä-

166 Biographie» [= »Minnesfragment. Problem med »durchaus ertragreich» [=»absolut fruktbart»] Bordssamtalen som källa till Luthers biografi »] (s. 78) att närma sig materialet utifrån denna allmän (s. 47–61). Leppin uppger visserligen, att han lärda tradition. – Det vilseledande med dagens tänker följa Bärenfängers schema (anm. 2), men benämning »Tischreden» är ju att många utta- det märks inte på hans artikel. Han koncen- landen inte alls fällts vid bordet.

trerar sig på minnesproblematiken och objekt- Alexander Bartmuß: »Martin Luthers Tisch- kyrkohistoria subjekt-komplikationen i texterna, när Luther reden und die Wittenberger Gruppenidentität» samtidigt berättar och tyder egna hågkomster. [= »Martin Luthers Bordssamtal och gruppi- Den nyare kulturvetenskapliga historiografien dentiteten hos Wittenbergarna»] (s.79–94) fäster har uppmärksammat den professionella minnes- uppmärksamheten på att det finns en motsva- forskningens medvetenhet om hågkomsternas rande men i brist på utgivning föga känd samling vansklighet, om hur även det egna minnet kan »Exempla Melanchthonis», där Bartmuß finner skifta och bedra. Därmed tillfogas en ny teoretisk talrika överlappningar med Luthers texter. På kontext till förståelsen av svårigheterna i trade- grund av det bristfälliga forskningsläget går det ringen av Bordssamtalen. I fingertoppskänsliga inte att avgöra i vilket förhållande de står till analyser visar Leppin upp, hur massivt Luthers varandra. minnen av inre motstånd mot predikoämbete, När det gäller material av icke-bibliskt slag doktorspromotionen, predestinationsråd från i Bordssamtalen har Jörg Zimmer: »Irdisches Staupitz m.m. i bordssamtalens tradition har Kampfmittel und göttliche Vorsehung» [= överlagrats av teologiska frälsningshistoriska »Jordiskt kampmedel och gudomlig försyn»] (s. konstruktioner och anekdotiska poängte- 95–111) undersökt förekomsten av fabler och ringar, så att man snarare kan se dem som ett satt den i samband med Luthers bearbetning av »Dokument der Luther-Memoria» än av själva Aesopos’ Fabler. Därvid kunde han konstatera Luther-biografien. Det är ett mycket värdefullt att den nya kontexten gav fablerna ett tillskott bidrag, som avslutas med att han sätter in denna av betydelse, av didaktiskt eller aktuellt politiskt textsort innanför en ny kulturhistorisk horisont slag. genom att se den som ett typexempel för kyrko- Wolf-Friedrich Schäufele: »Zur handschrift- historisk minnesforskning. lichen Überlieferung der Tischreden Martin Barbara Müller: »Die Tradition der Tischge- Luthers» [= »Om det handskriftliga källmateria- spräche von der Antike bis in die Renaissance» let till Martin Luthers Bordsamtal»] (s.113–125) [= »Bordssamtalens tradition från Antiken till går igenom hela materialet som står till vårt förfo- Renaissancen»] (s. 63–78) jämför traditionen gande och konstaterar tre stora brister (han själv från de antika grekiska och romerska sympo- räknar till fyra, s.123, men den fjärde är desiderat sierna, över i Bibeln skildrade måltider med för framtida editionsarbete): 1) Av de idag kända lärorika samtal via medeltiden – bl.a. nämns 110 handskrifter har WA-utgivaren Erst Kroker benediktinklostrens tystnadsplikt under mål- bara använt 40. 2) Deras inbördes förhållanden, tiderna som ett avbräck. För en genremässig skrivarna och författarbestämmandena är hypo- beteckning för Luthers bordssamtal föreslår hon tetiska eller spekulativa. 3) Med sin inriktning på Aurifabers Colloquia, eller Sermones in mensa, Luthers egen röst (»ipsissima vox») har Kroker eller den enkla överskriften i tidiga samlingar: uteslutit mycket av karakteristiska egenskaper »Dicta». Det grekiska »Apophtegmata» (= hos traditionen. Facit är, att källkritiken måste lärorikt sentensmässigt uttalande av en levnads- bedrivas mycket mera intensivt. – Samme förfat- vis historisk person) torde inte ha stor chans att tare ger en förteckning över handskriftsbeståndet slå igenom, även om Barbara Müller såg det som i olika bibliotek och arkiv: »Beständeübersicht

167 kyrkohistorisk årsskrift 2013

zur handschriftlichen Überlieferung der Tisch- enbart tog sikte på innehållet i ett uttalande reden Martin Luthers» (s. 127–180), en omistlig och inte dess aktuella form, så att han sam- recensioner dokumentation för det framtida arbetet. – Schäu- manfattade tyska uttalanden och latinsk-tyska feles arbeten hör till antologiens för det framtida blandtexter enbart på latin. Michel redogör för arbetet mest centrala och tyngst vägande bidrag. diskussionen i WA och konstaterar, att det förvir- Därtill ansluter sig meddelandet om en först rade läget nödvändiggör ett förnyat studium av relativt nyligen med säkerhet som »Bordssam- Rörers samling – idag ännu 36 band ( 6 har gått tal» identifierad handskrift: Ernst Koch: »Zur förlorade) som omfattar Luthers föreläsningar Tischredenüberlieferung in der Wissenschaft- och predikningar, där bordssamtal är inströdda lichen Bibliothek Dessau» (s. 181–189) [= »Om när de sammanföll med temat, men inte samlade Tischreden-material i staden Dessaus Vetenskap- för sig – och att man ingalunda kan anse att hans liga bibliotek»] (förr: Stadtbibliothek Dessau) andel av TR-samlingarna är fullt säkerställd (s. presenterar en textsamling ur Furst Georg III 222). Michel betonar det stora värdet av Rörers av Anhalts kvarlåtenskap, som visserligen varit samling som källmaterial, samtidigt som han känd i 23 år men först på senare tid identifierats. fastslår, att Rörer bearbetade texterna, och detta Det är främst fråga om två texter från Conrad gällde även predikningarna och föreläsning- Cordatus. arna, varvid han reducerade innehållet till vad Daniel Gehrt: »Tischreden in der Handschrif- han ansåg som dess väsentliga kärna (s. 238). tensammlung der Forschungsbibliothek Gotha» Han var heller inte intresserad av den historiska (s.191–219) presenterar en heterogen men mycket kontexten, som andra däremot sökte fasthålla, mera omfångsrik handskriftssamling i Gotha: mera och eftersträvade tvärtom anonymitet för att än 7 000 bordssamtal i olika handskrifter, som betona det exemplariska och allmängiltiga som beskrivs som bearbetade uppteckningar, avskrifter han fann väsentligt. och nya kompilationer som uppstått före 1566 (= Michel betonar någonting viktigt när han Aurifabers utgåva). Det är en noggrann genomgång fastslår, att varje bordsgäst »bara hörde det som av vikt för en kommande edition. var av intresse för honom» (s. 237). Så utgör Stefan Michel granskar kritiskt hur Luthers denna textsort inte enbart typexempel för kyrko- sekreterare och snabbaste skribent Georg Rörer historisk minnesforskning, utan också ett stycke hanterats av Ernst Kroker i Weimarupplagan: receptionshistoria. »Thematische Bearbeitung der Tischreden De två återstående bidragen rör desiderata för Martin Luthers durch Georg Rörer (1492–1557). den aviserade nyeditionen: Thomas Wilhelmi Beobachtungen zu Überlieferung und Funktion» kallar med rätta sina för »preliminära»: »Vor­ [= »Iakttagelser ifråga om tradering och funktion überlegungen zu einer möglichen Edition von av Georg Rörers tematiska bearbetning av Luthers Tischreden» (s. 241–247), och Margit Bordssamtalen»] (s. 221–240). Om Rörer gick Glaser: »Zur Editionsphilologie» (s. 249–258). åsikterna isär redan hos Ernst Kroker i WA.4 Han Båda pläderar för en digital lösning, Margit var den erkänt snabbaste antecknaren som hade Glaser därtill med en mycket sakkunnig och utvecklat ett eget förkortningssystem som gjorde detaljerad beskrivning av de många möjligheter hans texter svårlästa redan för hans samtida. och vinster som följer med en sådan nyoriente- En antal lutherpredikningar föreligger i enbart ring. hans uppteckningar.5 Kroker ansåg att Rörer Några anmärkningar och desiderata skall till slut 4 Jfr. Stolt 1964 s.18. anföras: 5 Stolt 1964 s. 40, 261f. Om skillnaden mellan uppteckningen 1) Att boktiteln anger vad det är fråga om: inte av en sammanhängande lång predikan och ett sentensmässigt bordsamtal ibid. s. 261ff. en nyutgåva av Tischreden, utan vetenskapliga

168 förarbeten till en nyutgåva. 2). Innehållsför- i sin nya utgåva av Bordssamtalen att han har teckningen borde också ange undertiteln för löst detta problem genom att översätta latinet allmän bidragen. Somliga rubriker är helt intetsägande och »anpassa» femtonhundratalstyskan till det utan detta förtydligande. 3) På s. 195 har en halv moderna språket. I inledningen tecknar han en rad fallit bort. skiss över situationskontexten i Luthers tjäns-

Detta band utgör ett viktigt vetenskapligt tebostad »Svarta Klostret», presenterar anteck- kyrkohistoria utgångsmaterial för en nödvändig nyupplaga narna och den första utgivaren av en samling: av Bordssamtalen. Textmaterialet är av ett slag Johannes Aurifaber, med informationen att som torde ha få motsvarigheter och fortsätter att Aurifaber presenterat texterna 1566 helt på fascinerar. Man får hoppas att den nya digitala tyska, men att språkdräkten språkligt-stilistiskt editionen som aviseras inte kommer att dröja avvek vida från Luthers. – Därefter presenteras alltför länge. Det lutherjubileum 2017 som håller den första utgivaren av Weimarupplagans veten- på att förberedas skulle vara en lämplig tidpunkt. skapliga utgåva i sex band, Ernst Kroker, med upplysningen att det är Weimarupplagan (WA) BIRGIT STOLT som Dithmar citerar efter. Ur Weimarupplagans mer än 7 000 texter har Reinhard Dithmar (Hrsg.) Dithmar gjort sitt val och en systematisk disposi- LUTHERS TISCHREDEN tion. (Observera att band 6 innehåller Bordssam- Weimar und Eisenach: Wartburg Verlag tal som enbart har – den notoriskt otillförlitlige 2010, 240 sid. – Aurifaber som sagesman.) Denna systematiska disposition består av 19 Luthers Bordssamtal är upptecknade under ämnen, med Luthers biografi i början, sedan 1530-talet av en rad deltagare i matlaget, på från religion, kyrka, Bibeln, katekesen, överhet, samma sätt som hans föreläsningar och predik- familj m.m. fram till hans död. – Här och var har ningar. De är skrivna på en blandning av latin enstaka ord framhävts med fet stil, enligt förf. och tyska, på den tiden tvåspråkiga bildade »för att underlätta orienteringen» (s. 17). Det sker personers muntliga umgängesspråk sinsemellan mycket ojämnt och upplevs av rec. mest störande. och även ett skriftligt arbetsspråk som användes Bara två exempel från s. 201, där två texter som vid föreläsningar e. dyl, och för anteckningar då bara består av en enda mening följer på varandra: latinets förkortningssystem användes även för »Knaben lieben tödliche Waffen. Das soll man tyska ord.6 ihnen nicht gestatten.» [3415] »Unkraut wächst I min recension ovan av Bärenfänger/Leppin/ schnell. Daher wachsen die Mädchen rascher als Michels utgåva av forskningsuppsatser inför die Knaben.» [2980a]. en ny vetenskaplig utgåva av Martin Luthers Den första utgivaren av Bordssamtalen för Bordssamtal beskrev jag de svårigheter som en större allmänhet var som nämnts Johannes blandspråket latin-tyska vållade nutida ofta Aurifaber (år 1566). Han hade översatt latinet latinokunniga läsare. Även Luthers tyska språk: för sin upplaga, som han tänkte sig som uppbyg- »äldre nyhögtyska», skiljer sig i många avseenden gelsebok för den tyska familjen. Därvid hade från dagens och är inte alltid lätt att förstå. han tagit sig stora friheter med texterna och (Härtill mera nedan.) Reinhard Dithmar anger presenterat en retuscherad, stiliserad Lutherbild. Den idag enda möjliga metoden i vetenskapliga 6 B. Stolt, Die Sprachmischung in Luthers Tischreden (Stock- sammanhang är att citera efter Krokers texter holmer germanistische Forschungen 4) 1964. – dens., »Luther sprach ’mixtim vernacula lingua’» i Zeitschrift für Deutsche i Weimarupplagan, med modernisering av den Philologie 88 (1969) s. 432–435; dens., »Luther-Kontro- äldre nyhögtyskan och översättning av latinet. versen» i Zeitschrift für Deutsche Philologie 109 (1990) s. 402–414.

169 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Det fordras kunskaper i både latin och den äldre »skämt»; »leichtsinnig», idag som i svenskan nyhögtyskan (»Frühneuhochdeutsch»). = »lättsinnig», betydde förr »glad till sinnes»; recensioner Till saken hör också att antecknarna ibland »furchtsam», idag: = »räddhågad», betydde på latin gjort egna kommentarer. Ett exempel »vördsam(t)». Exemplen kan mångfaldigas. Det finns när Luther berättar om sitt äktenskap, att är framför allt värderingarna som vållar miss- han ursprungligen hade haft en annan kvinna i förstånd. Läser man Luthers språk till hälften i tankarna, vilken emellertid äktat en läkare. Käthe nyhögtysk språkdräkt, till den andra i sin gamla älskade han inte då, för han höll henne för stolt lydelse, blir läsningen lätt missvisande. Den och högfärdig. Efter detta har antecknaren inom »anpassning till dagens bruk» som Dithmar sagt parentes skrivit: »sicut est», [= »det är hon också!»] sig ha genomfört har inte genomförts tillräckligt (Nr.4786, sid. 31), en intressant kommentar som när det gäller ord. illustrerar antecknarens person och låter läsaren Det får här räcka med ett enda exempel. Luther uppleva något av situationen. I Dithmars text (s. säger att man inte bör aga barnen för hårt. Hans 31), fattas denna parentes. En närmare kontroll far hade en gång slagit honom så hårt att Luther ger vid handen, att Dithmar här ingalunda över- sedan varit rädd för honom och undvikit honom. sätter Krokers textförlaga, utan följer Aurifaber, »Därför vill jag inte slå min Hans hårt», säger som strukit parentesen. Aurifaber översätter: han, annars blir han »blöde und mir feind» (s. »Habeo fidelem coniugem» med »Ich habe ein 202, nr. 1559). Idag betyder »blöde» svagsint, fromm, getreu Weib» [= »Jag har en from, trogen (mycket) dum, med negativ känsloladdning, men hustru»], med oböjda adjektiv enl. tidens bruk, på Luthers tid var meningen »försagd», »skygg», vilket Dithmar anpassar till dagens »frommes, »rädd» (jfr. sv. »blödig»). Idag får läsaren en getreues Weib». Men även »fromm» och »Weib» helt felaktig föreställning. – Det finns ett flertal har genomgått förändringar under århundrade- liknande exempel. nas gång och har inte längre samma konnota- Retuscherad Aurifaber-Luther tioner och betydelsenyanser. »Fromm» har idag bara religiös betydelse men betydde på 1500-talet Reinhard Dithmars utgåva består av alldeles för mera allmänt »rättskaffens» och »Weib» brukas mycket Aurifabertexter, utan att detta redogörs idag nedsättande, ungefär som »kärring». för. Om sin metod skriver han visserligen, att de Problemen med den äldre nyhögtyskan är latinska texterna och textpassagerna »översat- således större än vad som syns med blotta ögat. tes», men nämner inte att den översättningen Moderniserade nyutgåvor har ofta nöjt sig med gjordes redan 1566 av Aurifaber, och att det att anpassa stavning, interpunktion och böj- är Aurifabers version han övertar från WA:s ningsform. Därmed förleds läsaren att tro att allt »FB»-text med lätt anpassning, utan att göra det övriga språket motsvarar dagens. Den största sig besvär med att kontrolläsa den mot den så svårigheten utgörs emellertid av ord som ser helt bekvämt tillgängliga förlagan intill, och eventu- likadana ut som på Luthers tid men har ändrat ellt företa justeringar. Slopar Aurifaber paren- betydelsen. Det oftast anförda exemplet som de tesen, förblir den borta, översätter han »pra- flesta är medvetna om är »schlecht», som idag edestinatio» felaktigt med »Versehung», övertar betyder »dålig(t)», men på Luthers tid »enkel(t)», Dithmar detta med en rättelse: »[Vorsehung]», och »gemein» som idag har samma negativa som om det varit autentiska Lutherord (s. 218). betydelse som »gemen» i svenskan, men på Aurifabers ovana att översätta ett Lutherord med Luthers tid betydde »allmän(t)». Antalet sådana två eller flera synonymer så att texten sväller och fall är betydligt större än man normalt utgår Luther blir långrandig7, övertas ord för ord. Ett ifrån. »Schimpf», idag = »utskällning» betydde 7 Många exempel se Stolt 1964, s. 19–24.

170 sådant textställe återges här som illustration med rubriken »Gottvertrauen», men jag kan inte hitta Aurifabers utvidgningar i kursivstil: den någonstans. allmän Die rechtschaffenen Gläubigen meinen immerzu, sie Det är en »salongsfähig», oförarglig och glaubten nicht. Darum kämpfen, ringen, winden, stundom tråkig Luther som framträder i skrift- befleißigen und bemühen sie sich ohne Unterlass, den språklig dräkt, filtrerad två gånger, genom Glauben zu erhalten und zu mehren. Gleichwie die

guten und kunstreichen Werkmeister allezeit sehen und Aurifaber och Dithmar, där ingen läsare behöver kyrkohistoria merken, dass an ihrem Werk etwas, ja, viel mangelt und frukta att möta kraftuttryck eller oaptitliga djä- fehlt.[...](S. 225, TR nr. 1063). vulsavskräckelser. Även om Kroker åberopas, har Dithmar inte BIRGIT STOLT beaktat hans varning: »För Luthers språkskatt har enbart det giltighet, som står i Bordssamta- lens urskrifter. Under Aurifabers händer har det Birgit Stolt ofta blivit någonting helt annat.»8 „LASST UNS FRÖHLICH SPRINGEN!“ Aurifaber hade som mål en uppbygglig bok Gefühlswelt und Gefühlsnavigierung in Luthers Reformationsarbeit (Studium för den tyska familjen. Det är en friserad, retu- Litterarum 21) scherad Luther som framställs, grova ord och kraftuttryck stryks. (Bl.a. i hans mellanhavan- Berlin: Weidler Buchverlag 2012, 352 sid. den med djävulen t.ex., bd.1 nr. 141, 248, 590, et al., eller upplysningen att han ofta jagar den Birgit Stolt är sedan länge och genom flera Onde iväg med en fjärt, »annars kan man inte nyorienterande arbeten känd som lutherforskare bli kvitt honom»). Att Luthers uppmaning till och germanist. Det är Luthers språk, som står i antecknarna: »Hoc scribite et notate» i nr. 246 centrum av hennes forskningar. I detta nya arbete inte är uttryck för att han ansåg sina ord som berikar hon lutherstudiet genom att introducera särskilt värdefulla och »ville motivera dem», utan den emotionella aspekten, som i våra dagar tvärtom ironiska (s. 12), framgår inte på grund av starkt betonas som ett nytt område i språkforsk- att det föregående kraftuttrycket: »[...] so schisse ningen. Analysen av känslorna är visserligen ett ich drein» censurerats. Här går en poäng förlorad nytt intresse i våra dagar, men man kan finna, som tvärtom visar distans till dokumenterandet. att Birgit Stolt redan i sina tidigare arbeten just Urvalet kan alltid diskuteras. Framför allt har behandlat denna sida av Luthers språk. Ett av de »M»-märkta texterna som inte är egentliga hennes arbeten bär titeln Luther själv. Hjärtats Bordssamtal utan tagna ur Johannes Mathesius’ och glädjens teolog (2004) och ett annat är Luthers Leben in Predigten är märkta av tidens Martin Luthers Rhetorik des Herzens (2000), tand9 . Personligen saknar jag framför allt i liksom flera av hennes artiklar har samma inrikt- avsnittet om »Ehe – Katharina» (s. 31ff.) nr. 146, ning mot det emotionella i språket. som handlar om Galaterbrevet och i två meningar Titeln till detta arbete erfordrar en kommentar: uttrycker stor uppskattning och förtroende för »Lasst uns fröhlich springen» är andra raden henne samt visar hur nära liv och Bibel hängde i Luthers kända psalm »Nun freut euch lieben ihop: »Epistola ad Galatas är min lilla epistel, christen g’mein». »Springen» betyder som som jag anförtrott mig åt. Är min Keth von bekant inte springa utan »hoppa». Det har skett Bor.» Den texten hade också kunnat passa under en kulturell förändring i det att man på Luthers tid verkligen kunde uttrycka sin glädje genom hoppande och glädjesprång, något som nu lever 8 TR bd. 3, XXXVI. B. Stolt, Martin Luthers Rhetorik des Herzens. Tübingen 2000 [UTB 2141], s. 19–27f. kvar endast hos barn eller hos idrottare, t.ex. ett 9 T.ex. s. 186 : »Über den Ehestand hielt er oft sehr löbliche und fotbollslag, som vinner en seger. Luthers psalm gute Reden, wie er denn ein züchtiger Ehemann war und von skrevs 1523. Den översattes på 1530-talet till Frauen und Jungfrauen ehrlich redete.[...].»

171 kyrkohistorisk årsskrift 2013

svenska av Olavus Petri. Han bibehåller inte Ett andra kapitel går direkt in på grundläggande längre Luthers verb utan ger den även i våra dagar känslor i religionen: ångest, fruktan, kärlek, recensioner användbara översättningen: »här är stor frögd på glädje. Något som utgör en påfallande skillnad färde» (sv. ps. 345:1). Men i Danmark översattes i förhållande till nutida språkbruk är att fruktan psalmen redan på 1520-talet, av kyrkoherden och ångest ofta ställes samman med djävulens i Malmö, Claus Mortensen. Han bibehåller anfäktelser och fruktan för helvetet. Luther det ursprungliga uttrycket: »Nu fryde sig hver vet sig vara särskilt utsatt för sådana angrepp, kristen mand og springe höjt af glaede!» (danska eftersom Satan vet »att han har ett gott förstånd ps. 487) . och älskar de heliga skrifterna» (s. 61). Bekant Det nya intresset för det emotionella i språket från Lilla katekesen är sammanställningen: »Vi kommer särskilt väl till pass då det gäller en skall frukta och älska Gud över allting och sätta analys av Luthers språk. Han hade en eminent all vår förtröstan till honom» (fürchten, lieben förmåga att uttrycka också den emotionella und vertrauen). Uttrycket »frukta» kan ha en sidan av det han hade att säga. Han kombinerar dubbel betydelse. Vanligen uppfattar vi det och det kognitiva och det känslomässiga. Det har med rätta i detta sammanhang som den barnsliga varit vanligt alltsedan upplysningstiden att skilja fruktan, en fruktan med kärlek, som den barnet mellan det »kalla» förståndet i hjärnan och de känner till sin far. Men i Lilla katekesen heter »varma» känslorna i hjärtat. Martin Luther är det också, efter det tio buden: »Gud hotar att främmande för en sådan skillnad. straffa alla som överträder dessa bud. Därför När man förbinder hjärtat med känslorna, skall vi frukta för hans vrede och inte bryta mot uppfattas det i våra dagar vanligen som ett bildlikt hans bud». Här har som synes fruktan en annan talesätt, ehuru det finns kardiologer i nutiden innebörd, även om den också här står i kärlekens som räknar med att också hjärtat har tankar och tjänst. En belysning av det rika registret i trons samverkar med hjärnan. I äldre tider ansåg man språk kan man finna i de båda lutherpsalmerna utan tvekan att det förhöll sig så. I Bibelns språk »Nun freut euch lieben christen g’mein» och liksom hos Martin Luther och andra kristna »Eine feste Burg ist unser Gott», något som här författare är hjärtat det viktiga kunskapsorga- beskrives som en sammanfattning av det föregå- net hos människan, centrum i personligheten. ende. Förståendet i djupare mening hör enligt detta Bokens andra del kommer till stor del att språkbruk hjärtat till. Man ser intellektet och handla om Luthers bibelöversättning och affekterna som en enhet i det mänskliga förstå- frågor som inställt sig vid den bearbetning och endet, liksom också i den kristna tron. de förändringar som skett vid våra dagars nya I bokens första kapitel möter en grundläg- tyska bibelöversättningar. Luther översatte som gande framställning av begreppet »hjärta» och bekant Nya testamentet under några veckor av förhållandet mellan det kognitiva och emotio- sin vistelse på Wartburg 1521. Hela Bibeln blev nella i Luthers språk. Det finns ofta en semantisk under samarbete med några medhjälpare färdig dubbelhet i hithörande uttryck. »Anfäktelse» 1545. Denna översättning fick nästan kanoniskt kan t.ex. betyda både en känsla i det inre och anseende och bibehölls oförändrad in i våra någonting som påverkar utifrån. Detta begrepp dagar. När man på 1970-talet gav ut en nyö- får en utförlig och sakkunnig förklaring s. 63–70. versättning till »nutida» tyska uppstod många »Gefühlswelt» och »Gefühlsnavigierung» – för onöjaktigheter beroende på att man förbisåg den att låna boktitelns uttryck – leder in i kompli- bibliska, i lutheröversättningen bevarade emo- cerade sammanhang både psykologiskt och tionella verkan av språket i en strävan att uppnå semantiskt. intellektuell exakthet. Att »sätta sitt ljus under

172 skäppan» (Matt. 5:15) var ett talesätt, som man LUTHERJAHRBUCH. ORGAN DER väl förstod. Det blev inte lika bra, om man ersatte INTERNATIONALEN LUTHERFORSCHUNG. allmän det ovanliga ordet »skäppa» med »hink» eller Im Auftrag der Luther-Gesellschaft herausgegeben von Albrecht Beutel. 79. »kruka». I en föreläsning 1980 om »Bibelöver- Jahrgang 2012 Göttingen: Vandenhoeck sättning – dess noggrannhet och begriplighet» & Ruprecht 2012, 391 sid.

påvisade Birgit Stolt talrika sådana onöjaktig- kyrkohistoria heter i den nya översättning, som skulle ersätta Lutherjahrbuch 2012 innehåller åtta artiklar i Luther-Bibeln. Bl.a. på grund av hennes kritik skilda Lutherämnen, en »Bibliographie zur Ethik företogs en omarbetning av den nya versionen. Martin Luthers» och den sedvanliga lutherbib- Detta gällde först den tyska nyöversättningen, liografien för året 2012. Däremot saknas – som men motsvarande problem uppstod också vid tidigare endast i band 77 – en recensionsavdel- den nya översättningen till svenska, där Birgit ning. Artiklarna behandlar följande ämnen: Stolts medverkan också spelade en viktig roll. De talrika bidragen till bibelöversättning- 1. Christopher Spehr: »Der Gottesdienst bei ens villkor, som aktualiserades vid arbetet att Martin Luther. Facetten eines theologischen ersätta Luther-Bibeln, vilka Birgit Stolt tidigare Grundbegriffs» (s. 9–37). Som undertiteln anger publicerat i olika sammanhang, finns nu samlade är det själva ordet/begreppet »gudstjänst» som i andra delen av denna bok, inalles elva kapitel. är ämnet. »Gottesdienst» (»gudstjänst»), var De belyser också talrika frågor om kulturbarriä- sedan 1200-talet den tyska översättningen av rer som påverkar den språkliga förståelsen och cultus. Efter reformationen betecknade den för förhållandet mellan det intellektuella och det protestanterna allmänt församlingens möte med emotionella i stil- och översättningsfrågor. Gud. Men enligt Luther kan även hela en kristens Detta arbete blir trots sin enhetliga karaktär liv betecknas som »gudstjänst» enl. Rom. 12:1. ett samlingsverk för Birgit Stolts produktion. För församlingens gudstjänstfirande använder Enhetligheten kan belysas av den mycket pre- Luther synonymt cultus, Missa, Communio. ciserade undertiteln till boken: »Eine kognitive Central är Luthers nyinterpretation av natt- Emotionalitätsanalyse auf philologischer Basis». vardsmässan: inte som ett offer som prästen å Litteraturförteckningen upptar inte mindre än församlingens vägnar frambringar till Gud, utan trettiofem arbeten av Birgit Stolt, av vilka elva som Guds gåva till församlingen genom Ordet finns med i detta arbete. Eftersom artiklar i fest- och Sakramentet. – Spehr analyserar relationen skrifter eller andra samlingsverk vanligen blir Gud–människa systematiskt i en rad analyser: bortglömda eller försvinner i mängden är det av Gudstjänsten som liturgisk handling, som stort och förblivande värde att de blir tillgäng- koncentrerad kring ordet, som gemensam tros- liga i ett samlingsverk, särskilt som de i detta fall utövning m.m. I den avslutande: »Gudstjänsten har en unik och för kommande lutherforskning som dialog» betonas förutom predikan särskilt grundläggande betydelse. församlingens medverkan i bön och sång. BENGT HÄGGLUND Det är en mycket informativ uppsats. Under- tecknad har bara en kommentar till Luthers bruk av tyskan: »Luthers Wunsch nach einer Messe in deutscher Sprache» (s. 25) var inte okomplicerad. Det han gjorde först, när runt omkring honom övergången till tyskt gudstjänstspråk var i full gång och man ivrigt pressade honom efter en bindande tysk ordning, var att ge ut en latinsk

173 kyrkohistorisk årsskrift 2013

mässordning år 1523! Den ville han absolut ha 63–99) har ett dubbelperspektiv: artikeln syftar kvar i städerna på de stora högtidsdagarna. När såväl på Luthers uppehåll inkognito på Wartburg recensioner han äntligen efter enträgna uppmaningar år 1526 från Maj 1521 till mars nästa år som på det Cra- publicerade sin Tyska mässa skedde det med en nach-portätt som visar honom som »Junker Jörg» veritabel brasklapp i förordet: till detta var han i sin dåvarande förklädnad med vildvuxet hår coactus, nödd och tvungen, men denna nya och yvigt skägg. Sammanlagt är det inte mindre ordning skulle absolut inte vara allenarådande. än fem lutherporträtt av Cranach under kort tid Inte ens instiftelseorden i mässan behövde vara på hon behandlar, som alla söker fånga respektive tyska, bara man förut i predikan hade förklarat återge en ny förståelse – även självförståelse – av dem så kommunikanterna hade dem levande i Luther: förutom som munk med tonsur och som »sina hjärtan». Gör de inte det, hjälper det inte att universitetslärare i profil med doktorshatt, båda de är på tyska, »om så tusen präster står intill och gångerna rakad, och två senare porträtt i olja för skriker sig vilda och galna med dessa ord!» (WA hovet, som Mennecke anser att Cranach »ganz 18,1525, cit. 123–125).10 Denna hans märkliga sicher» har målat med träsnittet av »Junker reservation mot en övertro på tyska språket är Jörg» som förlaga. Mennecke följer upp skäggets allmänt okänd. respektive skägglöshetens tradition och historia likasom tonsurens. Hon konstaterar att Luther 2. Martin Tetz: »Zum Psalterverständnis bei i det ursprungliga »Junker Jörg»-porträttet inte Athanasius und Luther» (s. 39–61). Tetz finner avbildas som »junker»: varken klädseln eller hår en »Koinzidenz» mellan en konstaterad Atha- och skägg är ridderliga. Däremot är det yviga nasius-läsning och en ny psaltarinterpretation skägget en tydlig markering mot prästerskapet, hos Luther som han vill följa upp medelst en som var förbjudet att bära skägg. I de för hovet jämförelse mellan Luthers »Förord till Psaltaren» bearbetade oljemålningarna har de religions- och Athanasius’ Epistola ad Marcellinum. T.ex. politiska dragen påtagligt retuscherats: hår och nämns att Luther kallar Psaltaren för »en liten skägg är ansade, Luther svartklädd och håller i Biblia», och att talet om själens fyra »stormvin- ett svärd. Denna sista version anser Mennecke dar» hopp och glädje, sorg och fruktan »hade som den mest lyckade: »Som ett förkroppsli- sin tydliga förebild hos Athanasius» (s. 56). Båda gande av den ’kristliga friheten’ är först detta den texterna sägs emellertid vara för komplexa för en reformatoriske Luther» (s. 99, min övers.). – Förf. systematisk jämförelse, och Tetz nöjer sig därför finner här en ny, reformationsspecifik hantering med att peka på några överensstämmelser, utan av porträttbilden. – Framför allt de båda senare anspråk på fullständighet. Framställningen oljemålningarna har hittills inte varit föremål för övertygar inte i sin nuvarande form. För att påvisa uppmärksamhet. ett säkert samband mellan »en ny psaltarförstå- else hos Luther» – som ingenstans beskrivs – och 4. Angelika Michael: »Luther und die Bilder: Athanasius krävs ytterligare studier. Von Bildern, die man sieht, und solchen, die man nicht sieht.» (s. 101–136). Angelika Michael De tre följande bidragen behandlar alla bild- uppmärksammar främst Luthers bruk av ordet frågan, men ur helt olika synvinklar. »bild» i överförd bemärkelse, och särkilt de fall där Luther omedelbart växlar mellan metafo- 3. Ute Mennecke: »Luther als Junker Jörg» (s. riska språkliga eller andliga »bilder» och kom- mentarer till konkreta målade bilder. Särskilt

10 Se B. Stolt, »Musiken som ordets tjänarinna i Martin Luthers nämner hon Luthers tendens »durch Bilder hin- tyska mässa 1526» i Svenskt Gudstjänstliv 82 (Årsbok 2007. durchzusehen» = att se tvärs igenom bilderna (s. Hjärtats tillit. Trosförmedling i luthersk tradition) s. 131–156, spec. s. 140–142. 104 f.). Under bildstormningens tid i Wittenbergs

174 Stadtkirche predikar Luther mot förstörelsen och en sats på tio rader!) – En mera läsarvänlig fram- nämner bildernas funktion för bättre minne och ställning av det i och för sig intressanta ämnet allmän förståelse. Hos Luther dominerar den metafo- skulle vara önskvärd. riska betydelsen av »bild»: »inre föreställnings- bilder» (s.121), som väcks genom orden och är 6. Ferdinand Ahuis: »Johannes Bugenhagen und

nödvändiga för vår förståelse: »Vi kan inte tänka England.» (s. 159–182.) Också denna uppsats kyrkohistoria eller förstå någonting utan bild» (s. 123). Luther behandlar porträtt, denna gång med utgångs- var en »öronmänniska», ingen »ögonmän- punkt från tre bilder som liknar ett altarskåp i niska». Genom ett pregnant citat mot slutet ur Brown Gallery i Sevenoaks (Kent), föreställande en predikan den 6 augusti 1545 illustreras detta förutom Luther och Melanchthon också Bugen- tydligt med Luthers egna ord: hagen, Agricola och Erasmus. De återges, Luther och Melanchthon kalkerade efter Cranach-Por-

Und ist Christi Reich ein hör-Reich, nicht ein sehe-Reich. trätt, Bugenhagen målad av Cranach 1537, det Denn die augen leiten und führen uns nicht dahin, da wir senare jämfört med ett annat av Hans Holbein Christum finden und kennen lernen, sondern die ohren 1538. Bildernas historia sätts in i en mycket skiss- müssen das thun. [= Och så är Kristi rike ett hör-rike, inte ett se-rike. Ty ögonen leder oss inte dit där vi finner artad teckning av engelsk samtidshistoria, där Kristus, utan det måste öronen göra.] (WA 51, 11, 29-32.) Bugenhagens betydelse genom hans Epistola ad Bilder vänder sig hos Luther bara till förståndet; Anglos, som översattes till engelska av Tyndale, det är musiken som väcker hans känslor. Så sam- betonas. manfattar Michael också övertygande: 7. Austra Reinis: »Catechism and Querelle Er selbst scheint gleichsam durch sie hindurchzusehen, ohne sie wirklich wahrzunehmen, und unterschätzt des Femmes (1556–1689): Lutheran Haustafel deshalb wohl die Macht der Bildwerke [= han tycks se Sermons as Contributions to the Debate about igenom dem, utan att riktigt varsebliva dem, och därför Women» (s. 183–209). Reinis tar avstånd från underskattar han nog bildkonstens makt.] (s. 137). två åsikter om kvinnans ställning under »Hus- Det är en intressant och givande uppsats. Dock tavlans» tid: en optimistisk (R. Stupperich): borde de långa latinska citaten (t.ex. s. 125 f., att kvinnan genom reformationen inte längre 136) liksom de grekiska (s.102, 123) vara åtföljda föraktades som fresterska, utan ärades som av en översättning. Guds skapelse, och S. Karant-Nunn, som sett en motsättning i Johannes Mathesius’ predikningar 5. Michael Plathow: »Kreuz und Rose. Ihre genom det höga värdet giftermålet åtnjöt (mot Symbolik in Goethes Dichtung, in Hegels Phi- munkarnas celibat) samtidigt med hävdandet losophie und in Luthers Kreuzestheologie für av kvinnlig bristfällighet och undergivenhet die Beziehung von Glaube und Vernunft.» (s. under mannen. Efter en återblick på traditionen, 139–157). Här har författaren velat presentera Bibeln, Augustinus och Thomas ab Aquino alldeles för mycket på alldeles för få sidor: allegori följer hon upp predikningar över hustavlan av och symbolik, poesi, filosofi och teologi under Luther och hans efterföljare. Luther bygger på fem århundraden, fokuserade på det notoriska Bibeln (1. Mos. 3,16) och hävdar bara en regel: problemet av förhållandet mellan tro och förnuft. att det är mannen som skall råda, men han skall En oerhört komprimerad, substantivdominerad älska sin hustru såsom Kristus älskade Kyrkan, syntax gör texten tidvis närmast obegriplig, och kvinnans lydnad gäller endast kroppen, inte åtminstone för den som inte har med sig förkun- själen. I huset (alltså över barn och tjänstefolk) är 11 skaper i filosofi och teologi . (S. 150 slutar med det hon som skall regera.

11 Ett exempel: »Indem das Kreuz mit seiner ’Härte’ und Prozess der Weltvernunft wird es versöhnerisch aufgehoben ’Totalität’ momenthaft integriert ist in den dialektischen hin zur Verwirklichung der Freiheit.» (s. 149).

175 kyrkohistorisk årsskrift 2013

8a. Andreas Stegmann: »Die Geschichte der 1947) och refereras utförligt, med referenser Erforschung von Martin Luthers Ethik» (s. också till Anders Nygren och biskopen i Oslo recensioner 211–303). Detta är bandets längsta (och tyngsta) Eivind Berggrav. bidrag. Det följs av en bibliografi till ämnet Dessutom nämns summariskt som »bidrag av samme författare: 8b. Andreas Stegmann: av utomtysk forskning» ett nederländskt arbete »Bibliographie zur Ethik Martin Luthers» (s. av Lamberg Schuurman och ett av en engelsk 305–342). kyrkohistoriker J.K. Thompson. Den US- Detta är ett forskningsämne som sedan 1800- amerikanska lutherforskningen sägs ha gått talet genererat en mångfald av arbeten inom både egna vägar, präglade av det starka socialetiska evangelisk teologi och reformationshistoriografi. intresset i den nordamerikanska lutherdomen, Sidorna är späckade med fotnoter av emellanåt och anses med få undantag inte kunna mäta sig ansenlig längd (nr. 77 t.ex. sträcker sig över två med den tyska forskningens nivå. Uppskattande sidor). Att det är en forskningsöversikt av hög nämns däremot den romersk-katolska nyorien- vetenskaplig halt framgår redan av den inledande teringen mot en differentierad bild av Luthers fotnoten: den ingår i en »Habilitationsschrift» etik under andra halvan av 1900-talet. – Skissen (motsv. svensk docentavhandling) vid Humboldt- över utvecklingen sedan 1950, som sägs inte nå Universität i Berlin i ämnet kyrkohistoria. ut över upprepningar med variationer (s. 303), Stegmann ser början för den vetenskapliga tecknar en mycket splittrad bild men talar om etikforskningen år 1862/63, då det utkom inte »lohnenswerte Möglichkeiten zur Weiterarbeit» mindre än tre stora arbeten av Theodosius [= »lovande möjligheter för vidare arbete»]. Harnack, Julius Köstlin och Christoph Ernst Den omfångsrika bibliografien nämner Luthardt, med Harnacks grundläggande förutom tyskspråkig litteratur c:a 60 titlar på värdering av Luthers lära om skillnaden mellan engelska, tio på franska, och någon enstaka på Lag och Evangelium. Utvecklingen till våra tider finska, svenska och spanska. Det är blott en beskrivs kunnigt och grundligt – Harald Diems tidsfråga innan engelskan kommer att tränga ut »Tvårikeslära» t.ex. (1938) sägs ha varit ett tyskan mer och mer även inom lutherforskningen, »ledmotiv» – tills den efter 1960-talet ebbade ut. om man siktar in sig på en internationell publik. Sammanfattningsvis sägs om utvecklingen efter Bandet avslutas med en »Lutherbibliographie 1983, att diskussionen mynnade ut i mer eller 2012», i en bearbetning av Michael Beyer (s. mindre lyckade variationer och upprepningar (s. 346–386) samt ett författar- och titelregister. 303). Nästa band av LJB kommer att publicera de Den »nordiska lutherforskningen» nämns som föredrag och diskussioner som hölls 2012 vid den »knappast observerad av den tyska forskningen» 12:e Internationella kongressen i Helsingfors. på tre sidor (s. 280ff.), som mest består av en Nästa Internationella kongress kommer att äga namnuppräkning (bl.a. Einar Billing, Anders rum under reformationsjubileumsåret 2017 i Nygren, Gustaf Aulén, Gustaf Wingren), där det Wittenberg. Ordförande blir Carl-Axel Aurelius. sägs, att forskningen emanciperade sig från den BIRGIT STOLT tyska och var starkare systematiskt-teologiskt än kyrkohistoriskt orienterad. Den ende vars forskning får en utförlig diskussion är Gustaf Törnvall med sitt arbete om andligt och världsligt regemente hos Luther, som nämns som »särskilt inspirerande för den tyska efterkrigsforskningen» (det påpekas särskilt att den utkommit på tyska

176 Paolo Quadrozzi (Ed.) i stället stödde det under kungahuset Savoyen CARNEVALE ROMANO. Rinascita di una enade Italien, arbetade på att få berberlöp- allmän tradizione ningarna förbjudna. Att de önskade förbjuda Roma: Palombi & Partner Srl 2012, 197 löpningarna kom sig dels av att dessa sågs som sid. symbol för den fallna påvliga regimen, dels av

att man önskade ersätta dem med de moderna kyrkohistoria Ett dominant inslag i det påvliga Rom, i hästsporterna, framförallt då med galoppsport synnerhet från mitten av 1400-talet och fram till och rävjakt till häst. Dessutom ansågs det inte Kyrkostatens fall 1870, var storslagna, publika ansvarigt att tillåta ett nöje som årligen ledde till fester. En av de mest storslagna, och i Europa den att människor skadades och dödades då hästar mest kända bland dessa fester, var karnevalen. kastade sig ut bland publiken. Utmärkande för den romerska karnevalen var År 1874 förbjöds berberloppen. Den liberala, att den från 1466 låg under påvens auktoritet, regimtrogna pressen jublade, medan den klerikala att den till stora delar var en karneval till häst pressen, inte minst då l’Osservatore Romano, där centrala inslag utgjordes av ett antikiserande rasade. Missnöjda var även många vanliga triumftåg med allegoriska vagnar, ryttarspel romare. För dem hade karnevalen förlorat sin och kapplöpningar, där den främsta var kapp- själ då berberloppen förbjöds. Mycket missnöjda löpningen mellan ryttarlösa berberhästar från var dessutom husägarna efter Via del Corso som Piazza del Popolo och till Piazza Venezia, längst under tävlingsdagarna kunnat hyra ut lukrativa den tidigare Via Lata vilken nu i stället kom att fönsterplatser. Två år senare, 1876, tvingades kallas Via del Corso – kapplöpningsgatan, samt myndigheterna åter tillåta berberloppen. Nio att den hade stor betydelse för teaterkonstens år senare, 1885, lyckades dock motståndarna utveckling i Rom. få dem definitivt förbjudna. Därmed dog den Den romerska karnevalen anses vara en romerska karnevalen. kombination av renässansens svärmeri för Intresset levde dock kvar. Genom forskare antiken och påvedömets försök att tämja såsom Alessandro Ademollo, Filippo Clementi ett medeltida, folkligt häcklande av makt- och Fabrizio Cruziani fördjupades och breddades havare, inte minst då påvemakten. År 1431 kunskapen om den romerska karnevalen, dess hade nämligen Baselkonciliet förbjudit ett ursprung och betydelse i det romerska samhället inslag i den dåtida karnevalen, den så kallade År 1997 hölls på Palazzo Venezia i Rom en Carnevale dei folli – dårarnas karneval, där det utställning om festerna i den påvliga huvudsta- bl.a. funnits en papa dei folli – dårarnas påve. den från mitten av 1400-talet till 1870 uppbyggd Under 1800-talet förlorade karnevalen mycket i huvudsak runt ikonografiskt material från av sin tidigare karaktär. De antikiserande Museo di Roma. En av de fester som skildrades triumftågen försvann, likaså de magnifika ryt- var karnevalen. Under det följande decenniet tarspelen. I fokus kom i stället privata fester föddes tanken att låta karnevalen återuppstå. och maskerader. Ett centralt inslag som fanns Initiativet togs av kommunledningen och borg- kvar av den gamla karnevalen var emellertid mästaren, som lät tillsätta en speciell kommitté berberlöpningarna som efter Kyrkostatens fall för ändamålet; Comitato Carnevale Romano. 1870 blev politiskt sprängstoff mellan klerikaler I februari 2009 återuppstod den romerska och antiklerikaler. Klerikalerna, dvs. de som karnevalen. Succén blev total. Mer än 200 000 önskade återupprätta Kyrkostaten önskade även personer besökte de olika begivenheterna under behålla berberlöpningarna. Antiklerikalerna, de elva dagar karnevalen varade. Under de dvs. de som var motståndare till Kyrkostaten och följande åren ökade besökssiffran till mer än

177 kyrkohistorisk årsskrift 2013

600 000 personer. I samband med karnevalen gruppen bland karnevalens ryttare utgjordes av 2012 beslutade man dels att tillsammans med kardinaler och andra högre prelater. recensioner Roms universitet, La Sapienza, hålla ett enda- Silvia Carandini, likaledes från la Sapienza, garssympsium där en rad forskare skulle belysa behandlar de olika platser i Rom, där karnevalens karnevalens historia från ursprunget i antikens olika nöjen ägde rum. I detta sammanhang kan Saturnalier och fram till slutet av 1500-talet, dels konstateras, att karnevalens nöjen från andra att utge föreliggande volym. Syftet med volymen hälften av 1400-talet krävde allt större utrymme var att ytterligare öka kännedomen om karne- i Rom, som började betraktas som en enda valen och att om möjligt få den accepterad på stor teaterscen och till och med kallades Gran Unescos världsarvslista. Theatro del Mondo, samt att jesuiterna från och Volymen är uppdelad i två delar. I den första med 1600-talet sökte erbjuda ett mer kyrkligt delen skildrar åtta av de personer som aktivt alternativ till de olika balerna, ryttarspelen och arbetat med att återupprätta karnevalen, olika kapplöpningarna genom de inte mindre teatrala aspekter på arbetet med att föra in denna renäs- le Quarantore – fyrtiotimmarsandakterna. sansskapelse med antika och medeltida rötter i Marina Caffiero, likaledes från la Sapienza, 2000-talet. Fokus skulle ligga på magnifika häst- belyser en mörkare sida av den romerska kar- uppvisningar i traditionen från den neapolitan- nevalen, den judiska kolonins roll i karnevalsfi- ska skolan, till vilka skulle fogas teaterframträ- randet. Redan i samband med att Paulus II 1466 danden – framför allt då ur Commedia dell’arte, etablerade påvlig överhöghet över karnevalen maskeradbaler och ett avslutande fyrverkeri på beslutades att den judiska kolonin skulle stå för Castel Sant’Angelo. Berberkapplöpningarna finansieringen av samtliga kapplöpningar som längs Via del Corso beslutade man dock att avstå tack för det beskydd man åtnjöt i Rom. Dessutom ifrån trots den centrala ställning de haft i den skulle det finnas en speciell kapplöpning mellan gamla karnevalen. Att jaga en hästflock längs judiska ynglingar. Från början upplevdes vare sig en stenbelagd gata, ansågs inte etiskt försvarbart finansiering eller kapplöpning som förnedrande. i vår tid. En betydande skillnad mot den gamla Detta förändrades i slutet av 1500-talet, i samband karnevalen är dessutom att karnevalen numera med att ghettot uppfördes. Samtidigt började en är en rent kommunal angelägenhet, utan engage- del av skråna, i synnerhet fiskförsäljarna, att mang från Vatikanens sida. Däremot dedicerades driva spektakel med judisk tro genom speciella den återuppståndna karnevalen till påven Julius allegoriska vagnar (le giudiate). Bland alla de II. Att man valde just Julius II berodde på att protestskrivelser den judiska kolonin lämnade karnevalerna under hans tid räknas som några in till påven, lyfter Caffiero särskilt fram en av de mest magnifika någonsin, och att den nea- tidigare förbisedd skrivelse från 1775. Förutom politanska skolridningen då på allvar då började att denna skrivelse är en fantastisk källa för de etablera sig i Rom. romerska kapplöpningarna – exempelvis hävdas I del två finns akterna från symposiet på att det var för att efterlikna antiken som Paulus Kapitoleum den 20 februari 2012. Särskilt stark II 1466 lät införa kapplöpningarna – var detta kyrkohistorisk relevans har följande bidrag: första gången som de romerska judarna krävde Amadeo Quandam, från Roms universitet, la likaberättigande och medborgerliga rättigheter. Sapienza, behandlar det sena 1400-talets och det I sin föreläsning behandlar Caffiero även den tidiga 1500-talets karnevaler ur aspekten »vilka specifika judiska karnevalen – Purim – som i var det som fanns till häst under karnevalen?» och för sig var förbjuden, men som ändå firades i Svaret på den frågan är att den dominerande ghettot. Under denna fest drevs på motsvarande sätt med kristen tro och sed.

178 Claudia Strinati, Ministero per i Beni e le manlagt sexton artiklar återspeglar en krono- attivitá culturali, slutligen, behandlar den logisk ordning. Samlingen inleds med ett bidrag allmän gentemot karnevalen ytterst motsägelsefulla som sammanfattar 800 år av staden Lübecks hållningen som rådde bland motreformationens kyrkohistoria,12 från kristnandet till 1900-talet, påvar. Medan exempelvis Pius V och Sixtus V var och avslutas med två bidrag som diskuterar

13 minst lika negativa till karnevalen som samtida kyrkans roll i Lübeck under nazitiden. De allra kyrkohistoria protestanter, hade den en av sina största beskyd- flesta bidragen diskuterar dock den lybska kyr- dare i påven Paulus III Farnese, under vilkens kohistorien under 1500-talet, bara tre artiklar är pontifikat den antikiserande festkulturen, nådde tillägnade perioden 1600–1900.14 en av sina verkliga höjdpunkter i Rom. Den starka betoningen på reformationstiden Carnevale di Roma är en rikt illustrerad och beror nog delvis på att en del artiklar som ingår väl dokumenterad volym som förmedlar många i bandet tillkom med anledning av olika refor- nya kunskaper och insikter om den påvliga mationsjubiléer under 1970- och 1980-talen. En karnevalen, ett storslaget skådespel från en icke annan orsak får man söka i det faktum att refor- sekulariserad värld, som nu återuppstått i ny regi. mationen faktiskt medförde en större förändring av kyrkoväsendet i Lübeck. Den konservativa KARI LAWE staden med sin aristokratiska prägel var inte särskilt benägen att införa kyrkliga förändringar. Wolf-Dieter Hauschild Århundradena efter år 1600 präglades inte av „SUCHET DER STADT BESTES“ – Neun en kyrkohistorisk utveckling som skulle ha satt Jahrhunderte Staat und Kirche in der djupa spår i Hansestadens historia (till skillnad Hansestadt Lübeck. Herausgegeben von från reformationstiden). Hauschild påpekar att Antjekathrin Graßmann und Andreas Kurschat Lübecks »Bürgertum» – även sett i ett längre historiskt perspektiv – inte var särskilt öppen Lübeck: Verlag Schmidt-Römhild 2011, för kyrkliga förändringar respektive modernise- 312 sid. ringar. Framför allt Hauschilds bidrag till Lübecks »Suchet der Stadt Bestes» är inte någon renodlat reformationshistoria är av vikt,15 inte bara p.g.a. stadshistorisk framställning. Det är snarare en att reformationens utveckling i Lübeck inte är samling olika artiklar som den år 2010 avlidne särskilt väl utforskad utan också därför att den kyrkohistorikern och professorn i Münster, har betydelse för reformationen i Sverige. I detta Wolf-Dieter Hauschild, publicerat ända sedan sammanhang är det dock inte de mångtaliga 1970-talet. Artiklarna som denna samlingsvo- politiska kontakterna mellan Skandinavien och lym omfattar har alltså getts ut tidigare, men Lübeck omkring år 1500 som belyser den histo- oftast inte i särskilt lättillgängliga tidskrifter. Utgivningen av dessa artiklar i en samlingsvolym fyller därför en viktig funktion. 12 I. Christentum und Bürgertum in der Hansestadt. Ein Rückblick auf 800 Jahre Lübecker Kirchengeschichte, s. Alla bidrag har på ett eller annat sätt Lübecks 11–29. historia som tema. Lübeck var Hauschilds 13 XV. Kirche und Nationalsozialismus in Lübeck, s. 246–259 och XVI. Kirche in Lübeck nach 1933 zwischen Anpassung hemstad. Att boken omfattar en rad tidigare und Widerstand, s. 259–283. publicerade artiklar leder då och då till en viss 14 XII. Zum Verhältnis Staat – Kirche im Lübeck des 17. Jahr- hunderts, s. 169–189; XIII. Luthertum als Begriff kirchlicher redundans. Det kan dock bara delvis uppfattas Identität am Beispiel Lübecks im 19. Jahrhundert, s. 189–199 som störande, eftersom Hauschild skriver på ett och XIV. Die Reform der Lübecker Kirchenverfassung im 19. Jahrhundert, s. 199–245. så pass fängslande sätt att läsaren gärna läser 15 Hauschild tar upp i synnerhet Lübecks, men även Möllns och om de överlappande partierna. Bokens sam- Sachsen-Lauenburgs reformationshistoria i sammanlagt nio artiklar som ingår i detta samlingsverk (artiklarna III–XI).

179 kyrkohistorisk årsskrift 2013

riska utvecklingen. I första hand är det snarare evangelisk stad, befann sig dock fortfarande den kännedomen om reformationen i Lübeck (och för katolska domkyrkoförsamlingen med en biskop recensioner övrigt även i andra mindre territorier i Tyskland) och ett domkapitel i staden. Av konstitutionella som kan tjäna som ett kritiskt korrektiv till hur skäl kunde domkyrkoförsamlingen inte tvingas den svenska kyrkohistoriska forskningen under övergå till reformationen. Därmed existerade de senaste årtiondena har sett på reformationen en egen katolsk stat inom den evangeliska fria både i Tyskland och i Sverige. När jag läste Hau- staden Lübeck. Kapitlet förblev katolskt och först schilds bidrag till Lübecks reformationshistoria, när Eberhard von Holle, kanoniskt vigd biskop i överraskades jag faktiskt av att utvecklingen i Lübeck, konverterade år 1561 blev domkyrkoför- den nordtyska handelsstaden har många likheter samlingen evangelisk. Trots det fanns det ännu med den i Sverige. på 1600-talet flera katolska kaniker i Lübeck. Reformatoriska yttringar syntes redan tidigt under 1520-talet i Lübeck framför allt Detta är intressant inte minst eftersom den bland stadens medborgare. Den aristokratiska svenska reformationsforskningen har konstru- ledningen försökte hindra reformationen, erat myten om den långsamma reformationen men tvingades av stadens borgare att ge den i Sverige som skulle skilja sig avsevärt från evangeliska rörelsen utrymme – i utbyte mot att den tämligen snabba i det tysk-romerska riket. borgarna beviljade magistratens budgetförslag. Jämfört med Lübeck (och faktiskt också en del Som det viktigaste ansåg man i Lübeck att refor- andra tyska territorier) kan man dock hävda att mationen, i synnerhet den evangeliska rörelsen, reformationen i Sverige var tämligen stringent fick mer utrymme; förändringarna i de religiösa och snabb. Katolska kaniker fanns i alla fall inte ceremonierna ansågs däremot mindre viktiga. längre i ett svenskt stift på 1600-talet! En annan Detta är inte det enda som påminner om utveck- sak är också intressant i detta sammanhang: att lingen i Sverige; ännu viktigare är antagligen att Lübecks domkapitel efter 1530 förblev katolskt det som en gång började som en religiös rörelse kan jämföras t.ex. med Uppsala ärkestifts dom- där församlingen och enstaka teologer respektive kapitel som fortfarande på 1530-talet dominera- predikanter var drivande så småningom helt des av den romerska kyrkans män. Det var därför underkastades den politiska ledningen. Trots som Laurentius Petri hamnade i stundom häftiga att även Johannes Bugenhagens kyrkoordning strider med domkapitlet. Även här finner vi alltså för Lübeck gav församlingen en avgörande roll snarare likheter än skillnader vid en jämförelse när det gällde församlingens ledning, övertog av reformationens förlopp i Sverige och Lübeck. överheten, i detta fall Lübecks magistrat, snart Men vad mera är: Hauschilds bok innehåller ledningen över kyrkan i Lübeck och trängde också en artikel om reformationen i Sachsen- därmed undan lekmännens inflytande helt och Lauenburg, ett grannområde till staden Lübeck. hållet. Det hela påminner givetvis om Sverige, Artikeln skrevs år 1985 till 400-årsminnet av den där Gustav Vasa under 1530- och 1540-talen första kyrkoordningen för Sachsen-Lauenburg tog över kyrkostyret. Sångrörelsen som kom och finns med i denna samlingsvolym eftersom från Rostock satte inte bara sina spår i Lübecks området från 1977–2012 ingick i ”nordelbische kyrkohistoria utan också i Nordeuropa, bl.a. Landeskirche” tillsammans med Lübeck och i Malmö, Västerås och Bergen. Inte nog med andra delar av norra Tyskland. 16 Redan 1526 detta: reformationen var även i Lübeck – som på infördes reformationen i Sachsen-Lauenburg, olika håll i Sverige – en långt utdragen process men den förankrades inte genom en kyrkoord- där katolska livsyttringar konserverades. Trots ning, en bekännelse eller på något annat sätt. att Lübeck i början av 1530-talet hade blivit en 16 XI. Zum Jubiläum der Lauenburgischen Kirchenordnung von 1585, s. 155–169.

180 Den gamla kyrkans ledning, d.v.s. biskopen och områden betyder givetvis inte att de andra domkapitlet i Ratzeburg, utmanövrerades snabbt artiklarna i boken är mindre viktiga. Hauschilds allmän och hädanefter var det hertigen, magistraten eller beskrivning av hur enkelt det var för Deutsche adeln som insatte präster i deras ämbete. Först Christen att ta över kyrkoledningen i Lübeck under senare delen av 1500-talet konsoliderades på 1930-talet (trots att det fanns motstånd

reformationen i Lauenburg efter en tid där olika också) är skrämmande läsning, det är nästan kyrkohistoria religiösa former, katolska såväl som protestan- en »Lehrstück» i Brechts anda. De artiklar som tiska, blomstrade sida vid sida. Hauschild kallar handlar om Lübecks senare historia kan av detta för »Wildwuchs» och använder därmed platsskäl inte behandlas utförligare här utan kan ett uttryck hämtat från Helmar Junghans. Allt bara rekommenderas. Jag vänder mig därför till detta visar att Sachsen-Lauenburg är ett utmärkt läsaren med Augustinus’ ord: »Tag och läs!» exempel på »eine langsame Reformation»: OTFRIED CZAIKA Sachsen-Lauenburg gehörte (neben den anderen Sachsen, dem grossen Vetter in Wittenberg, neben Hessen und den fränkischen Verwandten in der Markgrafschaft Petrus Ramus Ansbach) somit zu den ersten deutschen Territorien DIALECTICÆ LIBRI DUO. Hrsg. und welche die Reformation einführten. Aber es führte sie nicht konsequent durch. Es gab dem Evangelium Raum, eingeleitet von Sebastian Lalla. Unter ohne wirklich evangelisch zu werden. Gottes Wort sollte Mitarbeit von Karlheinz Hülser verkündet werden, doch die politischen, sozialen und (Editionen zur Frühen Neuzeit – organisatorischen Konsequenzen blieben aus. (s. 157) Lateinische-deutsche Quelleneditionen Allt detta påminner givetvis starkt om hur Band 2, Hrsg. von Günter Frank) reformationen började i Sverige på 1520-talet, Stuttgart-Bad Cannstatt: Frommann- om hur Gustav Vasa tog över kyrkans ledning Holzboog 2011, LVII, 150 sid. och om hur katolska rester kunde fortleva i Sverige under 1500-talet. Men jämförd med Den franske filosofen Petrus Ramus, som på Sachsen-Lauenburg var utvecklingen i Sverige grund av sin kalvinistiska tro mördades av den förhållandevis snabb: Sverige fick sin första katolska mobben under Bartolomeinatten i Paris kyrkoordning redan 1571, fjorton år före 1572, fick sedan 1500-talets slut stor betydelse för Sachsen-Lauenburg. Att Gustav Vasa var gift utbildningsväsendet i det svenska riket. Kanske med Katarina av Sachsen-Lauenburg, vars far var det redan i samband med svenskarnas och Magnus 1526 införde reformationen i sitt land, finnarnas studieresor till Rostock där Melan- gör en jämförelse mellan reformationshistorien i chthonlärjungen David Chytraeus var verksam Sverige och i Sachsen-Lauenburg inte bara rimlig som Ramus’ filosofi började sprida sig till Norden. utan nästintill tvingande. Senast i början av 1600-talet var det ramistiska Hauschild gör givetvis inte denna jämförelse inflytande i Sverige dock ett faktum. Den ramis- mellan Lübeck och Sachsen-Lauenburg å ena tiska betoningen av nyttan (usus) satte bland sidan och Sverige å den andra. Men hans bok visar annat sina spår i gymnasieskolornas etablering gång på gång hur viktig den är. Den ger kunskap och bland så framstående personer som Johan om reformationens förlopp i några nordtyska Skytte och Laurentius Paulinus Gothus. Ramus’ territorier och bidrar till att kontextualisera det avvisande hållning mot Aristoteles skapade stora som skedde i Sverige. Det är därför Hauschilds diskussioner bland Europas lärda och avvisades bok inte bara är läsvärd utan också nödvändig av många. Ramus’ tankar överlevde dock på för nordiska reformationsforskare. många håll genom att de införlivades i det melan- Att jag nu har betonat Hauschilds fokus chthonska pedagogiska och filosofiska arvet. på reformationen i Lübeck och angränsande

181 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Denna symbios som Ramus’ och Melanchthons bidrar till att jag faktiskt ställer mig kritisk till idéer ingick kallas därför för filippo-ramism. en sådan publicering där läsekretsen inskränks recensioner Efter Melanchthons etik har nu andra bandet till följd av höga priser som ett led i en tveksam i serien »Lateinische-deutsche Quelleneditionen» förlagspolitik. publicerats. I likhet med Melanchthons etik Ramus’ dialektik är nämligen trots att den präglas också editionen av Petrus Ramus’ dialektik avvisades av somliga redan på 1500- och 1600- av både en mycket hög redaktionell standard, talen en ytterst spännande och viktig text. som återger texten i dialektikens sista auktorise- Den visar att Europas lärde sökte efter en ny rade utgåva (tryckt 1572),17 och en mycket lyckad vetenskaplig måttstock under renässansens och översättning till tyska. Att översätta sådana filo- humanismens tidevarv. Ramus avvisar inte bara sofiska arbeten till ett modernt språk är ytterst skolastikens portalfigur Aristoteles och meta- vanskligt. Icke desto mindre har det i detta fall fysiken utan utvecklar en vetenskaplig metod lyckats väl. Den mycket djupgående inledningen som kan betecknas som det sunda förnuftets samt förklaringarna som finns i den korta och naturliga logik. Denna logik fokuserar dessutom koncisa notapparaten bär syn för sägen. Jag på användningen (usus). På så sätt flyter retorik, skulle dock rekommendera läsaren att alternera dialektik och logik samman i Ramus’ tänkande: mellan de inledande kommentarerna och själva »Dialectica est ars bene disserendi: eodem sensu Ramus’ text. Sebastian Lallas inledning håller Logica dicta est.»/ »Dialektik ist die Kunst der nämligen så hög vetenskaplig standard och rör guten Erörterung; in demselben Sinne wurde sie sig på en så pass hög abstraktions- och reflek- Logik genannt.» (s. 6, 7). tionsnivå att det blir tungt till och med för en Trots att Ramus genomgående hämtar stöd i van läsare av vetenskapliga texter – också för antikens retoriska förråd genom användningen en med tyska som modersmål. Stundom kan av otaliga exempel från bl.a. Cicero, Virgilius Ramus’ egen text faktiskt bli mera upplysande än m.fl. skapar han nämligen något nytt genom det som står i den kommenterande inledningen. avgränsningen mot den traditionella aristoteliska Detta visar givetvis också att Ramus’ dialektik filosofin. Han underlåter åtminstone att hänvisa fortfarande fångar läsaren genom en enkelhet till den när den genom den skolastiska transfor- och tydlighet som också gjorde den till en ytterst mationen ändå har varit vägledande. inflytelserik text under den tidigmoderna tiden Genom att han underkastar all vetenskaplighet – en text som anammades av många, men också retorikens metod, i synnerhet uppdelningen i De skarpt avvisades i synnerhet av akademiernas inventione och De iudicio (i försvenskad form företrädare. På grund av den tunga inledningen ungefär »Att hitta [argument] och att bedöma»), kan dock boken inte obetingat rekommenderas gör han det dessutom möjligt att följa ett tämligen som en introduktion till Ramus’ filosofi och den enkelt och lättfattligt schema förutom att han tidigmoderna lärda kulturen. Men editionen har också faktiskt kommer med en grundläggande nog inte heller studenter eller en mera intres- kritik av den traditionella vetenskapen. Och serad allmänhet som målgrupp. Det framgår det är här som jag faktiskt hade önskat mig att framförallt av det ofantligt höga priset (ca 120 den så lyckade filosofisk-historiska inledningen Euro). Det är stora bibliotek och ett fåtal i ämnet också hade tagit mera fasta på verkanshistorien. djupt insatta personer som skall ha denna bok Även om Petrus Ramus och hans verk kanske i bokhyllan och inte vem som helst. Och det är inte tillhör det som är bäst utforskat, hade det faktiskt synd på en sådan viktig text – och det nog varit på sin plats att påpeka den betydelse han fick. Jag tänker i detta sammanhang inte i första hand på hur Ramus’ filosofi vann insteg i 17 Dialektiken resp. Dialectique publicerades på franska redan 1555.

182 det svenska riket efter år 1600 och därefter satte Helga de Cuveland sin prägel på utbildningen. Ännu intressantare DER TAUFENGEL. Ein protestantisches allmän är nämligen enligt min uppfattning att Ramus Taufgerät des 18. Jahrhunderts. redan under reformationsårhundradet står vid Entstehung und Bedeutung. Mit einem Katalog nordelbischer Taufengel inkörsporten till någonting fundamentalt nytt.

Även om det skulle vara anakronistiskt att Hamburg: Wittig Verlag 1991, 204 sid. kyrkohistoria beskriva hans dialektik med termer som »uti- litaristisk» eller »upplyst», banar han faktiskt TAUFENGEL IN BRANDENBURG. Eine vägen för det som upplysningstiden skulle föra Bestandserfassung. Herausgeber med sig: en vetenskaplighet som söker sanningen Brandenburgisches Landesamt für bortom det metafysiska, som anlägger en metod Denkmalpflege und Archäologisches som inte bara gäller alla vetenskapsgrenar och är Landesmuseum (Arbeitsheft [Landesamt självbärande utan också är användbar. für Denkmalpflege und Archäologisches Det är därför som denna edition är ett viktigt Landesmuseum] 14) bidrag till den tidigmoderna tidens idéhistoria. Petersberg: Michael Imhof Verlag 2006, Och intressant nog visar denna edition också att 248 sid. det finns en styrande tanke hos Günter Frank som i sin egenskap av utgivare är spiritus rector för serien Lateinische-deutsche Quelleneditio- Brigitte Becker-Carus nen. Band 1 som innehåller Melanchthons etik TAUFENGEL IN POMMERN. Mit Beiträgen kommer genom definitionen av naturrätten som von Martin Seils (Beiträge zur pommerschen Landes-, Kirchen- und »norma immota» mycket nära det som Immanuel Kunstgeschichte 15) Kant långt senare skulle formulera i sitt katego- riska imperativ. Och Ramus’ dialektik öppnar Schwerin: Thomas Helms Verlag 2012, dörren på glänt mot upplysningens epistemologi 215 sid. och heuristik. Med svävande dopängel menas en snidad och OTFRIED CZAIKA målad, ungefär meterlång änglafigur av trä. Den hänger i en lina från kyrktaket och kan hissas ned vid dop. I de uträckta armarna håller ängeln en bricka av trä för placering av en dopskål. Det finns också funtar, där en stående eller knäbö- jande ängel håller en dopskål. I Sverige har referenten kunnat belägga ett 20-tal dopänglar, de flesta i trakten av Jönköping (B. Stolt, »De svävande dopänglarna» i Kyrkliga sällsyntheter på Gotland och annorstädes, Visby 2001). De har vanligen anskaffats på grund av att det inte i koret funnits plats för en dopfunt. Änglarna i Bjurbäck och Daretorp torde ha varit i obruten användning sedan 1700-talet. De flesta har tagits bort ur kyrkorummet under 1800-talet och först i modern tid åter placerats där, som en prydnad vid dopfunten eller tillsammans med sin fungerande nedhissningsanordning. De antikva-

183 kyrkohistorisk årsskrift 2013

riska myndigheterna avstyrkte, när församlingen förklarade att detta vore att i kyrkan sätta in en i Hakarp ovanför Jönköping 1944 ville hänga »avgudabild», och detta samma år, som man recensioner upp sin dopängel på sin gamla plats och på nytt firade 200-årsminnet av Luthers 95 teser. ta den i bruk. Motiveringen var att kyrkorummet Det skulle också vara intressant att få klarlagt skulle bli överlastat, eftersom det redan innehöll om ursprunget till de svenska dopänglarna är så många vapensköldar och andra äldre inventa- personkontakter med Sveriges dåvarande tyska rier. besittningar i Pommern. I övriga nordiska länder finns bara några BENGT STOLT enstaka svävande dopänglar. De har däremot varit vanliga i delar av det lutherska Tyskland. De flesta har barocka former och tillhör 1700-talet. Anders Jarlert (Hrsg.) På 1800-talet avlägsnades många ur kyrkorum- MAGNUS FRIEDRICH ROOS – Ein Württembergtheologe und Schweden men på grund av samtidens förakt för äldre tiders (Bibliotheca Historico-Ecclesiastica Lundensis konst. 51) Under de senaste årtiondena har man i Tyskland börjat restaurera dopänglar och upp- Lund: Lunds universitets kyrkohistoriska hissningsanordningar och placera dopänglar på arkiv 2011, 104 sid. sina ursprungliga platser i kyrkorummet. Genom enskilda initiativ har också i många områden Under våren 2009 samlades deltagarna i det sjätte påbörjats inventeringar. Dessa omfattar också de Hilding Pleijel-symposiet i Lund kring temat tidigare tyska delarna av Polen. Några har redan »Württembergteologen Magnus Friedrich Roos publicerats, medan andra pågår. (1727–1803) och Sverige». Den självständige Samtliga tre volymer innehåller detaljerade Württembergpietisten Magnus Friedrich Roos beskrivningar av dopänglar och färgfoton av erhöll med sina skrifter främst under 1800-talet bevarade änglar. Men under andra världskriget sitt stora inflytande i Sverige, inte minst genom förstördes åtskilliga dopänglar. Detta gäller att han fick en efterföljare i Henric Schartau. särskilt Pommern. Där har ungefär två tredjede- Han blev därmed viktig inom de inomkyrkliga lar av beståndet fått beskrivas med hjälp av arkiv- väckelser som växte fram i sydvästra Sverige. material och svartvita foton av kyrkointeriörer Roos’ texter präglades av pietismens värme före 1945. och intensitet, samtidigt som de var klara och Fru de Cuvelands inventering ingår i hennes dogmatiskt tydligt framställda. Dessa kvalitéer konsthistoriska doktorsavhandling vid univer- bidrog sannolikt till den breda populariteten. sitetet i Hamburg. De andra båda volymerna Att Roos’ inflytande i Sverige blev större och mer innehåller inte bara inventeringar utan också långvarigt än i Tyskland är anmärkningsvärt, undersökningar rörande dopänglar, närmast av vilket motiverar att denna antologi publiceras i olika detaljproblem. tysk språkdräkt. En teologisk fråga är om dopänglar också Föreliggande antologi är värdefull genom anskaffades till sådana kalvinistiskt influerade att som helhet lyckas berätta något mera än de församlingar, som numera tillhör unierade »Lan- enskilda bidragen. Detta är annars inte självklart deskirchen». I den sedan 1817 unierade kyrkan i för en antologi. Hartmut Lehmann lyfter fram Preussen har man accepterat dopänglar, både på hur Roos medvetet valde att skriva för en publik 1700-talet och i nutiden. Men när man 1717 i bestående av enkla och fromma människor, i Grünberg i Hessen ville byta ut dopfunten mot en stället för att ödsla kraft på att argumentera mot dopängel, stötte detta på patrull. Församlingsbor tidens nya rationalism i en upplysningsorienterad offentlighet. I stället för polemik och tidningar

184 valde Roos att trycka små andaktsböcker som Roos’ dogmatiska metod. Hägglund presenterar var lätta ta med sig i fickan. Roos verkade här först den äldre så kallade loci-metoden. Denna allmän dessutom som brobyggare mellan herrnhutare innebar att man redogjorde för tron i form och pietister med det gemensamma arbetet för av lärosatser och dess platser i en logisk större Guds rike som mål. Han omförhandlade det helhet. Loci-metoden utgick från Melanchton

bengelska arvet i Württemberg som tidigare och fick i Sverige sin mest kände representant i kyrkohistoria inneburit stark kritik av herrnhutismen. Med Matthias Hafenreffer. Roos tillhörde dock enligt Roos finns en nyckel till 1800-talets fromma Hägglund en ny tid som fann detta sätt att pre- läsare som något av en alternativ offentlighet, sentera trosläran alltför svårtillgängligt. Roos som ofta är osynliggjord i framställningar av försökte i stället formulera och bevara den refor- modernitetens framväxt. Det intensifierade matoriska tron för en ny tid genom att använda läsandet bland kyrkokristna utgjorde grovt sig av bibelns språk i stället för tidigare teolo- förenklat en parallell framtidsväg vid sidan av de giska begreppsbildning och filosofiska ramar. bildade mellanskiktens nya tidnings- och roman- Hägglunds artikel utgör ett viktigt bidrag till läsande. Hakon Långström ger i sin text exempel helhetsbilden av Roos som skribent för fromma på hur Roos-läsandet levt vidare ända fram till av det vanliga folket. nutid. Oloph Bexell poängterar likt Lehmann I boken finns även en längre artikel av Priscilla hur det tryckta ordet utgjorde en nyckel till en A. Hayden-Roy som behandlar hur författa- fromhetskultur, och utvecklar hur Samfundet ren Friedrich Hölderlin som ung påverkats av Pro Fide et Christianismo stödde utgivandet av Magnus Friedrich Roos. Artikeln kritiserar och Roos’ skrifter i Sverige. Intressant nog behandlas exemplifierar på ett bra sätt hur man inom lit- här också hur denna boktryckeriverksamhet teraturvetenskap ofta alltför schabloniserat kan innebar engagemang för Roos även utanför de använda sig av teologiska och kyrkohistoriska syd- och västsvenska väckelserna. Antologin kategorier. Hayden-Roy erbjuder själv samtidigt avslutas med Nathans Söderbloms beskrivning aspekter av en mer nyansrik bild av Württem- av August Strindbergs nattduksbord vid dennes bergpietismen. Dock måste sägas att texten trots död 1912, där ett väl använt exemplar av Roos’ sina kvalitéer inte riktigt hör hemma i en bok om husliga andaktsbok återfanns. Roos och Sverige. Anders Jarlert lyfter för tyska läsare för första Med tanke på att boken är publicerad för en gången fram sitt banbrytande arkivfynd som 2010 internationell publik hade en sida med korta för- publicerats i Kyrkohistorisk årsskrift: ett tidigare fattarpresentationer varit ett välkommet komple- outforskat brev daterat till den 11 januari 1792 ment. Utifrån samma aspekt kanske det också från Roos till grosshandlaren och godsägaren blir lite väl exotiskt för en tysk läsare att läsa Jonas Kjellberg på Storetorp. Kjellberg är tidigare Hakon Långströms argument för nyöversättning känd som pionjär för Roos’ skrifter i Sverige. av Roos’ husliga andaktsbok, till svenska. Brevet återges i sin helhet och har av Jarlert Antologin stimulerar till reflexioner om teolo- också erhållit en utförlig kommentar. Kopplat till giskt arv och regionalitet. Pietismen i regionen ovan nämnda bild av Roos som förkämpe för en Württemberg i sydvästra Tyskland har karak- fromt läsande publik, och faktum att han fick sitt teriserats som särpräglad, och har studerats största inflytande i Sverige, utgör brevet en viktig särskilt av Hartmut Lehmann, en av antologins pusselbit. Det är intressant nog efter konflikter medförfattare. Hermann Ehmer inleder också med herrnhutare i Göteborg som Kjellberg får genomtänkt nog hela antologin med att relatera brevet från Roos. Magnus Friedrich Roos’ livshistoria till kyrkan Bengt Hägglund presenterar Magnus Friedrich i Württemberg. Som idé till framtida forskning

185 kyrkohistorisk årsskrift 2013

vore det också intressant med analys av Roos i gemang och aktivism som präglade rörelsen var relation till de kyrkoregioner i Sverige där han det i princip tal om en andlig revolution. Erdozain recensioner erhöll sin främsta reception. Den schartauanska visar hur avståndstagandet från världsliga nöjen väckelsen ledde likt Württembergpietismen till och sport inledningsvis var tydligt accentuerat ett stärkande av kyrkans legitimitet inifrån. Även inom rörelsen. Med tiden kom detta emellertid att om det annars skiljer mycket mellan Västsverige ändras, och som en del av den påtagliga aktivism och Württemberg vore det intressant att utreda som präglade rörelsen, blev det under 1800-talets varför Roos som teolog kan kopplas till dessa två lopp allt viktigare att kunna inlemma även sport geografiska områden. och andra former av förströelse bland de olika För ett Hilding Pleijel-symposium utgör temat kristna verksamheterna. Deltagande i olika »Roos i Sverige» ett mycket träffsäkert val. En sportsliga aktiviteter kunde, så tänkte man sig av Pleijels stora insatser för svensk kyrkohistoria det, befrämja den kristna saken och därtill stärka var att syntetiskt våga tänka samman stora tids- män(iskor)s tro. perioder. Med denna antologi erbjuds nycklar till Tiden präglades i allmänhet, och den evangeli- förståelse av en central övergångsperson mellan kala rörelsen i synnerhet, också av en upptagen- 1700- och 1800-tal i svensk kyrkohistoria. het vid sedlighetsfrågan. I Storbritannien, men även i Sverige, var tidens lösen att medborgarna URBAN CLAESSON skulle ha en god moral och en fast karaktär. Detta var så att säga grundbulten i tidens sociala Dominic Erdozain disciplinering. Denna diskurs, även om just det är THE PROBLEM OF PLEASURE. Recreation ett begrepp som Erdozain skulle akta sig för att and the Crisis of Victorian Religion använda, ledde till att en stark moralism kom att (Studies in Modern British Religious göra sig gällande inom den evangelikala rörelsen. History 22) En av Erdozains huvudpoänger är att denna Woodbridge: Boydell Press, 304 sid. moralism successivt tömdes på sitt religiösa innehåll och därmed kom att verka starkt seku- Frågan om den kristna trons ställning i Nordeu- lariserande. Nu uppstod alltså en socialetik som ropa under 1800-talet har (med rätta) kommit inte längre var beroende av en teologisk överbygg- att bli förknippad med frågan om sekularisering. nad. Frälsningen blev helt enkelt en inomvärldslig Problemet, om man får lov att uttrycka sig så, sak. Den evangelikala aktivismen fick alltså ett diskuterades givetvis flitigt redan i samtiden, egenvärde, för vilket den personliga gudstron var och med uppkomsten av olika sociologiska och av underordnad eller ingen betydelse. Företeelser historiska förklaringsmodeller har diskussionen som Christian Manliness/Muscular Chris- fortsatt in i vår tid. Meningsutbytet har inte heller tianity, företrädda av män som Charles Kingsley undgått svenska kyrkohistoriker, vilka under det och Thomas Arnold, vilka av många betraktats senaste decenniet har inspirerats och influerats av som motkrafter till samhällets avkristning (och forskare som Hugh McLeod, Hartmut Lehmann då särskilt bland män), kom enligt Erdozain och Callum G. Brown. Boken The Problem of paradoxalt nog således att motverka sitt syfte. Pleasure, i vilken den evangelikala rörelsen En styrka med Erdozains bok, som enligt min i England står i fokus, är kyrkohistorikern mening också leder till att den har en stor relevans Dominic Erdozains bidrag till denna diskussion. för svenska kyrkohistoriker, är de inledande dis- Det är ingen nyhet att den evangelikala rörelsen kussionerna om sekulariseringsfrågan och his- var en minst sagt omvälvande kraft i det brittiska toriografi. Övertygande argumenterar Erdozain samhället under 1800-talet. Med tanke på den här för att det senaste decenniets uppgörelse med devota fromhet och den kraftfulla vilja till enga-

186 sekulariseringsparadigmet har lett över i en annan i ögonen på en person med konsensusinriktat form av reduktionism. Det tycks som att glädjen kynne, men lockar också till vidare läsning. Det allmän över att kunna få falsifiera en tolkning där det är också viktigt att hålla i minnet att Erdozains religiösa blir allt mindre betydelsefullt istället har tolkning även den är partisk, särskilt som han givit upphov till en annan metaberättelse, vilken säger sig utgå från en teologisk måttstock utifrån

går ut på att bevisa religionens samhälleliga och vilken forskaren ska värdera 1800- och 1900- kyrkohistoria kulturella ställning till varje pris. talens religiösa förändringar. Exakt vilken denna Särskilt kritisk är Erdozain till vad han ser måttstock är förklaras dock inte mer ingående än som en benägenhet att definiera religion alltför att det handlar om mer traditionella dogmer. vitt. All religion kan enligt hans mening inte Boken The Problem of Pleasure reser viktiga mätas enligt samma måttstock och det är en frågor, kanske inte så mycket om förhållandet kvalitativ skillnad mellan 1800-talets evang- mellan sport och religion som om historiografi elikala väckelserörelse och företeelser som New och om forskarens förförståelse och veten- Age i vår egen tid. Erdozain efterfrågar alltså en skapsteoretiska utgångspunkter. Lägg därtill mer teologisk hållning/utgångspunkt, och han Erdozains appell för vikten av att anlägga menar att diskussionen om religiösa företeelser tydliga kvalitativa premisser då vi ska förstå, och frågan om sekularisering måste föras utifrån förklara och bedöma den religiösa utvecklingen kvalitativa kriterier. Huruvida samhället har under moderniteten. På så vis blir Erdozains sekulariserats eller inte ska enligt Erdozain inte bok något mycket mer än ytterligare en bok om definieras enbart kulturellt eller kontextuellt, den evangelikala rörelsen i Storbritannien under vilket leder till historicism, utan också utifrån 1800-talet. Boken skulle med fördel kunna vara vissa grundläggande teologiska premisser som utgångspunkt i en inspirerande diskussion bland gudstro och gudstjänstdeltagande, det vill säga svenska kyrkohistoriker, särskilt bland dem som utifrån vilket genomslag de kristna idéerna och sysslar med perioden ifråga. trossystemet har. Enligt Erdozain inträffar inte ALEXANDER MAURITS sekulariseringen när religionen upphör att vara kulturell grundval utan det är snarast tvärtom, det vill säga det sker när religionen reduceras till Patrick Pasture, Jan Art & Thomas en kulturell företeelse för vilken den individuellt Buerman (eds.) tillägnade tron saknar betydelse. GENDER AND CHRISTIANITY IN MODERN Det är givetvis en brist att boken i princip EUROPE. Beyond the Feminization Thesis saknar internationella utblickar, men så ingår Leuven: Leuven University Press 2012, 238 den också i serien Studies in Modern British sid. Religious History. Det är dock inte svårt att dra paralleller till andra platser och rörelser där Att kyrkan och kristendomen under 1800-talet moral delvis har fått träda i en mer teologiskt genomgick en så kallad feminisering har i den grundad kristendoms ställe. Det sätt som kul- kyrkohistoriska forskningen blivit en välbekant turprotestantismen utvecklades på i Sverige och och i flera sammanhang erkänd tes. Vad denna andra länder skulle till exempel kunna tolkas på feminisering egentligen innebär är däremot allt liknande sätt. annat än entydigt. Det är också detta som förfat- Erdozain är övertygande i sin analys men han tarna till den här anmälda antologin huvudsak- driver sin tes på ett polemiskt och ibland närmast ligen vill påvisa, genom att i en rad fallstudier raljant sätt. Hans vidräkning med forskarkol- redogöra för hur genus konstruerats i olika legor är inte nådig. Framställningssättet sticker kyrkliga kontexter under 1800- och 1900-talen. Antologin har tillkommit som en del av ett

187 kyrkohistorisk årsskrift 2013

forskningsprojekt betitlat »In search of the good samlad hos män under 1800-talet och stora delar Catholic m/f. Feminization and Masculinity in av 1900-talet, även om andelen kyrkligt aktiva recensioner Belgian Catholicism (c 1750–1950)». Det är alltså kvinnor ökade. Pasture påtalar detta faktum i inte konstigt att läsaren i flera bidrag får stifta inledningskapitlet och tillägger att det delvis var bekantskap med den belgiska och den holländ- i en amerikansk kontext som feminiseringsteorin ska kyrkohistorien, men som boktiteln ger en uppstod och det är tydligt att den inte alltid är fingervisning om är infallsvinkeln breddad med helt rättvisande i ett europeiskt sammanhang. artiklar om andra europeiska samhällen, såsom Det fanns i slutet av 1800-talet samfund i USA det brittiska och det tyska. där kvinnorna hotade männens maktpositioner, I bokens utförliga inledningskapitel »Beyond men så var inte fallet i Europa. the Feminization Thesis: Gendering the History Det är de efter introduktionsavsnittet följande of Christianity in the Nineteenth and Twentieth tio kapitlen som visar hur forskningen i praktiken Centuries» skärskådar den belgiske historiepro- kan gå »beyond the feminization thesis», och det fessorn Patrick Pasture feminiseringsteorin. Med är i sanning en bred ansats som tagits. Läsaren tydlighet framgår det att den feminisering som i möter alltifrån Jan Arts psykologiska framställ- forskningen under de senaste fyra decennierna ning av Maria som en tröstande moderfigur eller iakttagits rymmer flera olika dimensioner. Det surrogathustru för romersk-katolska präster, till rör sig å ena sidan om två statistiska femini- Hugh McLeods skildring av den kristne idrotts- seringar, ett hos kvinnorna ökat deltagande utövaren och »muscular Christianity» i England i det rituella livet och den stora tillväxten av under 1800-talet. religiösa ordnar för kvinnor. Å andra sidan kan Nyttjandet av termen »Modern Europe» i feminiseringsteorin samtidigt presenteras som bokens titel bör dock bringas på tal. En mer teologisk – att kristendomen kom att karaktä- lämplig titel hade obestridligen varit »Gender riseras av en fromhet baserad på känslosamhet and Christianity in Modern Western Europe». och sentimentalitet – eller diskursivt genom att Att kategoriskt utelämna den ortodoxa kyrkan i det uppstod en motkultur där kristen tro kom framställningar av europeisk kyrkohistoria är en att associeras med kvinnlighet. Pasture visar hur inte sällan förekommande lapsus och knappast denna teori i sina olika utformningar kritiserats något som är utmärkande endast för antologin av andra historiker, bland annat hur Harvard- som här anmäls. Trots att feminiseringsteorin i historikern Ann Braude ifrågasätter huruvida första rummet belyst den romersk-katolska res- en statistisk feminisering överhuvudtaget skett. pektive den protestantiska traditionen finns det Hon menar att en feminisering inte kan bevisas all anledning att närma sig hur föreställningar demografiskt utan snarare ger uttryck för en om feminisering och maskulinisering tagit sig rädsla att en sådan förändring skett eller skulle uttryck också i den ortodoxa kyrkans historia. kunna ske i framtiden. Pasture ger henne rätt i Den geografiska begränsningen till trots utgör att det saknas ett långsiktigt perspektiv i många författarnas bidrag tillsammans en viktig och källor och att dessa i regel är författade av män lyckosam problematisering av feminiseringsteo- som uttrycker oro över en feminiseringstendens, rin. Även om en redovisning av samtliga kapitel men han påtalar också med all rätt att vi i flera skulle vara givande, finns det här bara utrymme sammanhang utan tvekan kan föra en statistisk att ta upp några avgörande temata och bidrag. feminisering i bevis. Att som historiker undersöka och presentera När vi talar om feminisering är det viktigt genuskonstruktioner är vanskligt av flera anled- att komma ihåg att makten i Europa både över ningar. Det är för det första lätt att falla för ana- kyrkan och över samhället i stort alltjämt var kronismer och förklara manligt och kvinnligt

188 utifrån föreställningar och konstruktioner som stora delar av världen. Vrouwen van Nazareth är rådande i dag och därmed missa hela poängen etablerades av jesuiten Jacques van Ginneken allmän – att genus är något dynamiskt. För det andra är (1877–1945), som var övertygad om att det var det lätt att genom sin framställning bidra just till kvinnorna snarare än männen som av naturen en essentialiserad bild av vad som är »manligt» var starka och virila och därför bättre anpassade

respektive »kvinnligt». till den kristna missionen. Derks visar i kapitlet kyrkohistoria Genom att grundligt närma sig de ideal och hur en tydlig statistisk feminisering samtidigt egenskaper som förespråkades i de undersökta kan resultera i en ökad uppskattning av vad som kontexterna lyckas bokens författare undvika upplevdes vara maskulina egenskaper, något som just denna essentialism. Exempelvis tydliggör hon fångar i den illustrativa termen »femasculi- professorn i kyrkohistoria, Bernhard Schneider, nization», som uttrycker att det är vanskligt att att kvinnor i den tyska romersk-katolska fattig- tala om religionens feminisering eller maskulini- vården i tidskrifter presenterades med vad som sering. Denna »femasculinization» synliggjordes uppfattades vara genusöverskridande militaris- bland annat genom att de unga kvinnorna i tiska termer, samtidigt som de prisades för att rörelsen kom att syssla med idrottsliga övningar inte falla offer för sin medfödda förkärlek till i stor utsträckning och således blev en kvin- vackra kläder. På motsvarande sätt påvisar histo- nornas motsvarighet till männens så omtalade rikern Thomas Buerman hur de påvliga zuaverna »muscular Christianity». i Belgien kunde identifiera sig som »manliga» En viktig slutsats som visar på feminiserings- soldater samtidigt som de skulle inneha en mer teorins problematik är att genus inte är något »kvinnlig» (dvs. emotionell) spiritualitet. statiskt. Det är också en av teorins största I sin ytterst intressanta artikel om Jesu hjärta- svagheter – att den tenderar att reproducera en kulten i Belgien belyser Tine van Osselaer detta stereotyp syn på manlighet och kvinnlighet. Ska ur ett annat perspektiv. Hon visar hur män och vi studera dessa kategorier måste vi förstå att de kvinnor i denna era samtidigt kunde förstås befinner sig i ständig förändring och har förståtts och beskrivas som binära motsatser utan några på olika sätt vid olika tidpunkter på olika platser gemensamma karaktäristika. När kvinnor visade – ja, till och med på en och samma plats vid en intresse för rörelsen och ville bli medlemmar lät bestämd tidpunkt. Som ett bidrag till att föra den inte männens motstånd vänta på sig. Männens kyrkohistoriska forskningen i den riktningen är avvisande inställning till kvinnor blev ett tydligt denna antologi en resurs väl värd att beakta. tecken på deras oro att tillhöra vad som kommit MARTIN NYKVIST att anses vara en feminin kyrka. Och även om rörelsen var homosocial och en domän starkt dominerad av män understryker van Osselaer det Anders Jarlert (ed.) problematiska i att beskriva den som maskulin PIETY AND MODERNITY. (The Dynamics of Religious Reform in Northern Europe, – »for what is there to say about the ’masculine’ 1780–1920, III) character, if women were attracted enough to (KADOC Studies on Religion, Culture develop their own Leagues in the shadow of this and Society) ’masculine’ movement?» Detta genusöverskridande fenomen finner en Leuven: Leuven University Press 2012, 335 ytterlighet i historikern Marjet Derks förträffliga sid. kapitel om den romersk-katolska konversionsrö- Forskningsprogrammet »The Dynamics of relsen Vrouwen van Nazareth (senare The Grail), Religious Reform in Northern Europe, 1780– som under 1900-talet fått lokala avdelningar i 1920» har tidigare resulterat i antologier om

189 kyrkohistorisk årsskrift 2013

förhållandet mellan kyrka-stat och den politiska således ses som en bakgrund till de konfessionella demokratiseringsprocessens betydelse för kyrko- spänningar som präglat 1900-talets Irland. recensioner livet i de olika nordeuropeiska länderna. I seriens Även i Belgien och Holland, som avhandlas i tredje volym förskjuts blicken från de mer insti- bandets andra del, märks att 1800-talet var – för tutionella frågorna till det folkliga och kyrkliga att parafrasera en av Torkel Janssons boktitlar fromhetslivet, och hur detta förändrades i och – de religiösa associationernas århundrade. med det moderna samhällets framväxt. »Piety» Katolska föreningar och brödraskap innebar en – på svenska skulle vi nog tala i termer av fromhet intensifiering av fromhetslivet men också att det eller spiritualitet – förstås här som det kristna kom att ta sig tydligare offentliga uttryck (pro- livets olika uttryck i vid mening. cessioner, friluftsgudstjänster, religiösa festivaler Utöver redaktörens inledning består bandet etc.). Detta vara konsekvensen av den restaura- av fyra delar, vilka behandlar olika områden tion som enligt Tine Van Osselaer präglade det av Nordeuropa. Var och en av delarna består av kyrkliga livet i Belgien efter 1830. I dessa restau- ett par underkapitel författade av specialister på rativa strävanden lyckades de kyrkliga företrä- respektive geografiskt område. Utöver att varje darna behålla ett genuint folkligt stöd även om enskild del följs av en bibliografi, så återfinns i det katolska livet i viss mening kom att regleras slutet av bandet också ett personregister och en och också klerikaliseras. karta över Nordeuropa omkring år 1870. Recen- Precis som på Irland och i Belgien kom sionsutrymmet tillåter inte en fullödig diskussion ultramontanismen att få ett avgörande infly- av bokens alla delar, utan i det följande presente- tande på den katolska spiritualitetens utveckling ras några valda exempel. i Holland. En viktig skillnad som Peter Jan Den kristna spiritualitetens utveckling och för- Margry lyfter fram i sitt bidrag, och som också ändring på de brittiska öarna diskuteras i bandets kom att styra de uttryck som fromheten tog, var första del. I det inledande kapitlet understryker den påtagliga ideologiska och konfessionella Mary Heimann den upptagenhet vid religion polarisering (verzuiling) som präglade det hol- och religiösa frågor, förnämligast representerat ländska samhället under perioden. Den påverkan av den evangelikala väckelsen, som präglade som denna situation fick på fromhetslivet i det det brittiska samhället under hela perioden. På protestantiska Holland problematiseras av Fred modernitetens »utmaningar», som industria- van Lieburg, vars diskussion om spiritualitetens lisering och urbanisering, svarade de kyrkliga påverkan på populärkulturen är särskilt intres- samfunden med olika former av aktivism, bland sant. annat i form av söndagsskolor, missionsinsatser Hur spiritualiteten kom att reformeras i och kyrkobyggnadsprogram. Just denna iver till Tyskland under loppet av 1800-talet beskrivs aktivism, vilket var ett nytt uttryck för spirituali- av Bernhard Schneider och Anders Jarlert. teten, diskuteras av Hugh McLeod i hans bidrag Klart och koncist beskriver Schneider hur den på temat sport och religiös förändring. tyska katolska spiritualiteten förändrades under Den evangelikala spiritualiteten gjorde sig perioden, en utveckling som hårdraget går från gällande även på Irland och Janice Holmes visar katolsk upplysning till ultramontanism. Precis i sitt kapitel hur denna delvis bidrog till att forma som i många andra länder hade den ultramon- en protestantisk identitet, som kom att innebära tana rörelsen även i Tyskland en närmast unik att skillnaderna gentemot den romersk-katolska förmåga att knyta an till religiösa seder och spiritualiteten blev än tydligare. Även det sätt bruk i folkdjupet (Mariakult, pilgrimsfärder varpå fromheten utvecklades under perioden ska etc.). Situationen var mer mångfasetterad i de evangeliska delarna av Tyskland, där fromheten

190 kunde ta sig många olika uttryck beroende på för det kyrkliga livet i Europa under perioden. vilket område, tidsperiod eller socialgrupp som Explicit uttryckt eller inte så går det alltså inte allmän man önskar belysa. Denna ganska diversifierade att undgå modernitetsperspektivet. Moderni- och svårtillgängliga bild lyckas emellertid Anders teten påverkade i mycket hög grad det kristna Jarlert teckna på ett överskådligt sätt. fromhetslivets utveckling under perioden. Vilka

Hur spiritualiteten reformeras och utvecklas i konsekvenser moderniteten fick för den kristna kyrkohistoria Norden under perioden är bekant för årsbokens religionens ställning i de nordeuropeiska samhäl- läsare, och här ska endast nämnas att Johannes lena på längre sikt är dock en annan historia. Enggaard Stidsen och Ingunn Folkestad ALEXANDER MAURITS Breistein har författat bidragen om utvecklingen i Danmark respektive Norge medan Anders Jarlert har författat avsnittet om Sverige. Robert Beaken Bokens olika kapitel kan läsas tillsammans eller COSMO LANG. Archbishop in War and Crisis. Foreword by Rowan Williams var för sig. Sträckläser man bandet så slås man dock av de många paralleller som finns mellan London: I.B Tauris & Co Ltd 2012, 320 de olika nordeuropeiska länderna. Därför är det sid. också så välkommet att just dessa gemensamma drag och trender diskuteras utförligt i redaktö- År 2012 publicerades The Pope’s Jews. The rens inledning. Här sammanfattar nämligen Vatican’s Secret Plan to Save Jews from the Nazis Anders Jarlert 1800-talets spiritualitetshistoria, av Gordon Thomas (Thomas Dunne Books), som med dess individcentrering, aktivism, bibelcen- avsevärt omvärderar påven Pius XII och hans trering, nationalism, associationer och offentliga insatser under Andra världskriget. Tidigare hade manifestationer, på ett förtjänstfullt sätt. John Cornwell i sin bok Hitler’s Pope. The Secret Ur ett historiografiskt perspektiv har en syntes History of Pius XII (Penguin Books Ltd., 1999) – för detta är glädjande nog mer en syntes än en presenterat en snart allmänt accepterad syn på antologi! – som Piety and Modernity sitt stora påven Pius XII och hans uppgivna försummelser värde i att perspektiven vidgas. Kyrkohistoria har mot judar under Världskriget. Gordon Thomas inte sällan varit en disciplin där det nationella visade 2012 en avsevärt mer nyanserad bild av perspektivet vunnit företräde framför det inter- faktiska förhållanden kring Vatikanen under nationella. Som läsare slås man av alla paralleller krigsåren. På ett liknande sätt har nu Robert och snarlika utvecklingslinjer som präglat kyrko- Beaken, efter omfattande forskning i primärkäl- livet i Nordeuropa under perioden. Likheterna lor, i sin Cosmo Lang. Archbishop in War and är fler än skillnaderna, och även så mellan olika Crisis visat hur tidigare biografier och bedömare konfessioner. i hög grad missförstått en mycket kompetent Det har sagts att redaktören och författarna men mentalt något komplex och mångfacetterad fick vetskap om förlagets val av titel – Piety and ärkebiskop. Modernity – först när texterna var redigerade. Vi är sannolikt många som har sett filmen The På grund av detta talas det inte genomgående King’s Speech om hur Edward VIII abdikerar i termer av modernitet i bokens olika delar. för att ingå äktenskap med två gånger från- Skadan är emellertid av begränsad art, eftersom skilda amerikanska medborgaren Mrs. Wallis det jämförande perspektivet och de snarlika Simpson. Edward efterträds av sin tidigare svårt utvecklingslinjerna och gemensamma teman stammande bror som blir Georg VI år 1936. Ett i som tack vare detta illustreras, i sig bidrar till filmen något sekundärt inslag utgörs av ett högst att ge en bild av modernitetens konsekvenser negativt återgivande av hur ärkebiskop Cosmo Lang av Canterbury förbereder kröningen av

191 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Georg VI i Westminster Abbey. Ärkebiskopen Slutligen möter oss i framställningen ärkebiskop framställs som snobbig och moraliserande, snar Lang som relativt trygg kyrkoledare inför och recensioner till fördömande. Det är högst troligt att denna under Världskrigets kaos. 1942 avgår Lang från framställning till stor del grundats på ett, enligt sin krävande tjänst och avlider på en gata i Kew, åtskilliga samtida bedömare, olyckligt formule- London i en hjärtattack i december 1945. rat tal till nationen hållet av ärkebiskop Lang en av dessa dramatiska dagar 1936. Om till äventyrs Det var just de olika »churchmanships», trostra- Robert Beaken hade konsulterats inför manus- ditionerna, som kom att ge upphov till Handboks­ skrivandet, hade han troligen kunnat lämna krisen. The Convocations of Canterbury och uppgifter som omöjliggjort en alltför enögd fram- York hade tillsatt en kommitté på 1920-talets ställning av ärkebiskop Lang, som tillsammans mitt för att presentera en bearbetad Handbok med premiärminister Baldwin lyckades förmå för hela Church of England. Edward att själv välja att abdikera och övertala Handbokskrisen visade från 1927 på närmast den för uppdraget mera lämpade brodern, the olösliga motsättningar mellan de olika trostra- Duke of York, att ställa sig till förfogande för ditionerna. Anglo-katolikerna fann förslagen att bli Storbritanniens och Samväldets regent, icke katolska nog, medan Evangelikaler fann George VI, i en tid som skulle komma att medföra förslagen alltför katolska. Även Liberaler hade stora utmaningar. sina speciella önskemål. Trots motsättningar Robert Beaken visar i sitt arbete, att Lang var en godkände Church of England genom sin Church högst effektiv kyrkoledare under en synnerligen Assembley 1927 års Handboksförslag. The komplicerad tid fram till sin avgång 1942. Lang Enabling Act från 1919 föreskrev dock att ett intog inför och under Världskriget en aktnings- sådant den engelska statskyrkans beslut måste värd hållning, då han helhjärtat stödde Storbri- godkännas av Parlamentets båda kammare. tanniens krigsansträngningar och samtidigt, till- The House of Lords bekräftade Kyrkans beslut, sammans med biskop Bell av Chichester, verkade medan the House of Commons efter intensiv för att Kyrkan och nationen ej skulle hemfalla lobbying främst från Evangelikaler med 238 åt någon vulgär hatpropaganda. Robert Beaken röster mot 205 sade nej och därmed stoppade har gått igenom tidigare ej tillgängligt material Handboksförslaget. Cosmo Lang, då ärkebiskop och ej sparat någon möda att till fullo använda av York, tog initiativ till en lätt bearbetning, nu sig av det. Dr. Beakens framställning av ärkebis- med placering av epiklesen efter Instiftelseorden. kop Cosmo Lang tillstyrks i ett förord varmt av Att bevara konsekrerade nattvardsbröd var även förre ärkebiskopen Rowan Williams, från 2013 i den bearbetade versionen möjligt, men mera Master of Magdalene College, Cambridge. som undantag än regel. Evangelikalerna lät sig dock ej imponeras utan fortsatte sitt motstånd Dr. Beaken fokuserar på tre allvarliga kriser för och förmådde Parlamentet att stoppa även det ärkebiskop Lang och för engelskt samhälls- och Reviderade förslaget i juni 1928. Ärkebiskop kyrkoliv. Först studerar han Langs roll i förhål- Davidson [av Canterbury] var skakad. I juli lande till monarkin och krisen kring Edwards avgick han och efterträddes i december 1928 av abdikation. Därefter utgår Beaken från begreppet ärkebiskop Cosmo Lang, York. Röster höjdes i »churchmanship», dvs. de trostraditioner som kyrkliga kretsar för att skilja kyrka och stat. samexisterar och fortfarande präglar Church of Även Lang fick erfara hur under denna kris England. Efter den introduktionen, som i mitt Anglo-katoliker, Liberaler och Evangelikaler tycke kunde ha gjorts mera utförlig, får läsaren alla hade en egen agenda för hur en önskvärd ta del av skildringen av den kris som förslaget gudstjänst borde gestaltas. The [1662] Book of till en ny handbok gav upphov till från 1927. Common Prayer (BCP) hade i nästan trehundra

192 år varit gudstjänstordning använd av de olika ytterst var genom Parlamentet, ofta med kyr- trostraditionerna med sådana formuleringar kopolitiskt ambitiösa men liturgiskt okunniga allmän som medgav önskade tolkningar för dem alla. ledamöter, som ett avgörande kunde ske. Till Att därefter tillfredsställa alla med en modern anglo-katoliken Langs storhet får vi räkna att ny gemensam handbok visade sig på 20-talet han, genom att förklara och visa att Church of

omöjligt. England verkligen behövde sina olika »church­ kyrkohistoria Under krisen kom debatten att ta upp två manships», lyckades undvika en förödande kontroversiella handboksfrågor. Epiklesens organisatorisk splittring. Före Beakens källstu- placering i mässan blev en känslig fråga och dier hade det ofta sagts att ärkebiskopen i Hand- än mer, visar Beaken, hade Evangelikalerna att bokskrisen var handlingsförlamad. Fastmer var invända mot den 1927 föreslagna ordningen för ärkebiskopen fylld av övertygelsen att det var bevarande av konsekrerade nattvardsbröd för Anglo-katoliker, Evangelikala och Liberaler som t.ex. sjukkommunion och sakramentsandak- utgjorde omistliga delar i ett nationellt kyrko- ter eller Sakramental välsignelse. Upprörande bygge i Kristi ena, heliga och apostoliska Kyrka. katolskt, menade de. Visst hade sådant praktise- Nya kriser väntade ärkebiskopen. Robert rats bland Anglo-katoliker, som då brukat BCP Beaken har förtjänstfullt undersökt och doku- 1662 och egna tillskapade inofficiella tillägg. Att menterat hur ärkebiskop Lang visserligen ibland nu göra sådant bruk till allmän ordning kunde misslyckas, men ytterst ändå gör stora insatser de ej acceptera. Redan BCP 1549 hade epikles för Kyrkan och nationen, då monarkin är i före Instiftelseorden. Med tiden kom reforma- kris 1936 och då Storbritannien måste möta en torisk nit att försvaga epiklesens utformning för destruktiv fiende 1939. Till Langs storhet hör att stundom avlägsna den eller på ortodoxt vis att han med stor takt påverkar premiärminister placera den efter Instiftelseorden för att så betona Baldwin att förmå Edward VIII att abdikera, att nattvardens mysterium ej kan tidsbestämmas. sedan Lang insett att monarken inte är skickad När Handboksförslaget 1927 hade en klart for- att leda Nationen och Samväldet i en tid, då mulerad bön om den Helige Ande före läsningen orosmoln hopas. Senare stöder Lang helhjärtat av Instiftelseorden över bröd och vin öppnades den brittiska krigsinsatsen samtidigt som han sår, som den under mycket lång tid accepterade aktivt verkar för att tyskar som folkgrupp inte teologiska otydligheten i BCP 1662 ej kunnat får demoniseras och för att vapenvägrare måste läka. ges human behandling. Handbokskrisen hade alltså sin grund i de hart Cosmo Lang avled sedan den sista krisen fått när oförenliga uppfattningarna som samexisterar sin upplösning 1945. Ärkebiskopen dog när i den anglikanska kristenheten. Romersk-katolsk han var på väg att besöka skådespelerskan Ann nattvardssyn med transubstantiationstanke finns Todd, som han uppenbarligen sedan lång tid var i samma kyrka, som också är hem för kristna som varmt tillgiven. (Jag reste 1982 med Ms. Todd till är stadigt förankrade i en kalvinsk nattvards- Sverige för ett arrangemang efter begravnings- tradition. En mera luthersk uppfattning, enligt gudstjänsten för Ingrid Bergman i den svenska vilken instiftelseorden åstadkommer vad de kyrkan i London. Hon talade då mycket om sin utsäger [bröd och vin blir Kristi kropp och blod, vänskap med Ingrid B. men sade inget, vad jag men förblir samtidigt bröd och vin] hade möjligen kan minnas, om någon vänskap med ärkebiskop kunnat bidra till en lösning på Handbokskrisen Lang. Det var väl också en sorts storhet att låta och frågan om Jesu verkliga närvaro [realpre- den saken vila). sens] i nattvardselementen. Nu var låsningen Till Robert Beakens storhet hör att han betvivlat förlamande och förvärrades sannolikt av att det sanningshalten i tidigare biografiska omdömen

193 kyrkohistorisk årsskrift 2013

om ärkebiskop Cosmo Lang. Genom flitiga tisk politiker, tre gånger presidentkandidat och källstudier har han kunnat presentera en överty- progressiv i många frågor likväl förlöjligades i recensioner gande skildring av en rikt nyanserad personlighet storstadsmedia eftersom han ställde sig på de s.k. i framgångsrik ledande kyrklig ställning under fundamentalisternas sida i rättegången på grund synnerligen komplicerade skeden. av sin kritiska hållning till implikationerna av en (social-)darwinistisk människosyn. Felciterad LENNART SJÖSTRÖM porträtterades den gamle politiske hjälten som en åldrig dåre. Bryans sida gick segrande från rätte- Kenneth J. Collins gången, men blev likväl en förlorare av stora mått POWER, POLITICS AND THE i det kulturella slag som parallellt pågick. Förfat- FRAGMENTATION OF EVANGELICALISM. taren noterar att i det s.k. fundamentalistiska From the Scopes Trial to the Obama smala spåret i den bredare evangelikala rörelsen Administration återfanns främst baptister och presbyterianer Downers Grove Ill.: IVP Academic 2012, och inte metodister eller andra representanter 299 sid. för »holiness»-rörelsen eller pingströrelsen. Han menar att detta berodde på att de senare I denna historiska skildring av den amerikanska var mer soteriologiskt inriktade och de tidigare evangelikala rörelsen från 1920-talet och framåt mer epistemologiskt orienterade. Till saken hör ger författaren, Kenneth J. Collins, Ph.D. från även att de s.k. fundamentalisterna tidigt tog Drew University och professor i historisk teologi avstånd från de pentekostala, som ansågs över- och Wesley Studies vid Asbury Theological drivet känslobaserade eller fanatiska. Många Seminary, en innehållsrik och färgstark beskriv- svarta fanns inom »holiness»-rörelser och den ning kryddad med en stor mängd belysande citat rasblandade tidiga pingstväckelsen, varför stora med klargörande kontrastverkan inte minst när grupper av afro-amerikaner aldrig blev en del av det gäller olika grundläggande hållningar under fundamentalismen. skilda perioder. Det kan exempelvis gälla mellan En iakttagelse som sällan tecknas men som kristna modernister, ofta med postmillennialis- författaren noterar är att fundamentalismen tisk hållning, och kristna med mer traditionell inte endast var en reaktion mot darwinism och hållning, som oftast har en premillennialistisk liberal Social Gospel-kristendom utan även var grundhållning. en konsekvens av den liberala Social Gospels Collins beskriver inledningsvis kortfattat starka betoning på social synd och att personligt hur den breda evangelikala idétraditionen (med andligt kristenliv i stort sett negligerades, samt Bibeln, Jesus, omvändelsen och evangelism i att Social Gospel-förespråkare inte sällan såg centrum och stora väckelser som utflöde), som sambandet mellan det amerikanska imperiebil- i så mycket präglade det religiösa och intellektu- dandet och gudsrikets byggande i post-millenni- ella klimatet under 1700- och 1800-talet, sattes alistisk anda. Med Billy Grahams kritiska ord: åsido av den kulturella eliten under det tjugoför- »De ville verka för att den förlorade sonen skulle sta seklet och hur den evangelikala rörelsen på känna sig bekväm, glad och framgångsrik i det många sätt mer formats efter en ny amerikansk främmande landet, inte leda honom tillbaka till kulturstämning än format densamma. Fadern.» I den nya tidsandan förlorade många Att vägen ledde bort från (hög-)kulturens s.k. fundamentalister sin tro på det Nya Israel centrum till en mer undanskymd position blev och uppfattade sig i stället som varande i exil i exempelvis tydligt i samband med Scopes Trial ett nytt Babylon. Man drog sig tillbaka, bildade 1925 och dess efterspel. Här kunde man se hur William Jennings Bryan, en ledande demokra-

194 egna samfund/kyrkor och bibelcollege, där man I ett kapitel tar Collins upp framväxten av en arbetade vidare i pre-millennialistisk anda. ny s.k. »evangelikal» vänster, »the Evangelical allmän Men det var inte endast fundamentalisterna Left», med företrädare som Jim Wallis, Tony som startade egna organisationer och college, Campolo och Jimmy Carter. Genom en rad exem- m.m., utan även den bredare evangelikala plifieringar vill Collins peka på att denna vänster

rörelsen. Detta skedde ofta under den kulturella sammanblandar vänsterpolitik med kristendom kyrkohistoria elitens radar. Trots att man därmed i mycket och samtidigt närmast kommit att företräda ett försvann från mediebruset under 1940- och individualistiskt Rawls-tänkande i politiskt- 1950-talet var rörelsen mycket livaktig. Så såg moraliska frågor sammanblandat med en önskan exempelvis National Association of Evangelicals, om en stark statlig inblandning genom exempel- ChristianityToday, Fuller Theological Seminary, vis socialpolitiska åtgärder. Collins menar att Inter Varsity Christian Fellowship och Campus denna kristna vänster inte alls är radikal utan Crusade for Christ sin dager under denna period, att den istället blivit en röst i etablissemangets men även Billy Graham-»rörelsen». Graham blev politiskt korrekta och trendsättande agenda. inte minst viktig i den uppkommande rasfrågan, Författaren pekar vidare på en rad moderna där han konstaterade: »Where men are standing fenomen som sekularisering av akademin och at the foot of the cross, there are no racial politiserade kyrkliga ledare som brukar traditio- barriers.» Skildringen fortsätter bl.a. med den nell kristen terminologi men i politiserad form. evangelikala rörelsens återkoppling till den natio- Han menar att det finns ett behov av att se på nella scenen under politisk ledning av presidenter den kristna trons universalitet, katolicitet, som från Lyndon B. Johnson till Obama. Händelseut- är mer och vidare än någon politisk höger- eller vecklingsskeden markeras bl.a. genom att påvisa vänsteragenda, och på vad de evangelikala har beslut i Högsta domstolen, exempelvis i skol- och gemensamt, oavsett var de står på den politiska abortfrågan. Den s.k. kristna högerns inträde skalan. på scenen beskrivs och kommenteras. Förfat- Framställningen innehåller en rad komplette- taren visar också på hur många evangelikala i ringar till det som ofta sägs och skrivs om modern samband med samhällsförändringarna drogs amerikansk evangelikalism i svensk media och till det republikanska partiet, där de välkomna- litteratursfär, även akademisk, och är därför ett des, samtidigt som många demokrater intog en värdefullt tillskott till diskussionen. alltmer sekularistisk hållning, även om Obama KJELL O. LEJON i någon mån öppnade dörren på glänt igen för en kristen tolkningsmöjlighet, men samtidigt röstade och uttalade sig i frågor som snarast Lennart Henriksson stött bort än attraherat traditionella evangelikala A JOURNEY WITH A STATUS CONFESSIONIS. Analysis of an apartheid related conflict väljare. Att evangelikala och katolska krafter between the Dutch Reformed Church in började samarbeta, inte minst under 1990-talet South Africa and the World Alliance of och framåt, noteras också. Reformed Churches, 1982–1998 (Studia Ett kapitel ägnas åt debatten om darwinism/ Missionalia Svecana 109) neo-darwinism och intelligent design, där förfat- Lund: Lund University, Centre for taren redogör för olika positioner. Han redovisar Theology and Religious Studies 2010, 317 bl.a. även svårigheten att i många sammanhang sid. diskutera saklig kritik av en strikt naturalistisk hållning. Framställningen är intresseväckande Året är 1986. Det råder undantagstillstånd i och på flera sätt anmärkningsvärd. Sydafrika. Det är första gången Lennart Hen-

195 kyrkohistorisk årsskrift 2013

riksson besöker landet och jag förstår att han blir är uppdelad i tre delar: Hur ska WARC’s krav djupt påverkad av personer som Wolfram Kistner förstås? Har DRC uppfyllt kraven? Var välkom- recensioner och Beyers Naudé, två präster som tagit ställning nandet tillbaka en anpassning till en post-apart­ mot apartheid på ett sätt som innebar både risker heid-situation? Den hypotes, i två delar, som och ett stort personligt lidande. I inledningen av författaren formulerar, svarar delvis på dessa Henrikssons avhandling får läsaren veta att dessa frågor: DRC’s svar relaterar bara till WARC- två bett Lennart åka hem till Sverige och berätta beslutets ordalydelse – inte till dess djupare »the story». Mitt intryck är att avhandlingen är mening. WARC’s svar är pragmatiskt och inte ett led i detta berättande. radikalt. Efter dessa frågor och hypoteser följer Författaren ger sig på att analysera konflikten sedan ett bakgrundskapitel varefter kap. 4–8 mellan den största, vita, reformerta kyrkan, utgör själva stommen i avhandlingen. Kap. 9 ger Dutch Reformed Church (DRC), och världsal- en sammanfattning av de andra fem kapitlen liansen för reformerta kyrkor, World Alliance men nu i kronologisk ordning. Därefter besvaras of Reformed Churches (WARC), mellan 1982 frågorna och utvärderas hypoteserna i kap. 10. och 1998. Läsaren tas med i denna blandning av När det gäller metodvalet anges i kap. 2 dels ett analys och berättelse, först i det som beskrivs som hermeneutiskt förhållningssätt, dels s.k. contra- ett försök att låta så många röster som möjligt puntal thinking. Den senare metoden bygger på komma till tals och mot slutet i en mer kompri- Edward Said och leder över i det som kanske kan merad, kronologisk redogörelse för det skeende, sägas vara avhandlingens teoretiska ramverk: som avhandlingen arbetar med. post-kolonial teori. Författaren menar också att När WARC möttes till General Council i hypoteserna besannas: DRC har inte på djupet Ottawa 1982, beslöts med en övervägande tagit till sig WARC’s kritik. Ett bevis på detta är majoritet att DRC (tillsammans med ytterli- att DRC inte gått ihop med den svarta, reformerta gare en sydafrikansk, vit medlemskyrka) skulle kyrkan. När det gäller den andra hypotesen har uteslutas temporärt. WARC hade beslutat att WARC’s svar varit mer pragmatiskt än radikalt frågan om apartheid skulle ha status confessio- men en förklaring är att WARC genom att släppa nis, vilket författaren förklarar som en situation in DRC i gemenskapen igen, trott sig främja där giltigheten av evangeliets förkunnelse om utvecklingen i Sydafrika, för ett samgående i den försoning och om Jesu Kristi förlossningsgärning reformerta kyrkofamiljen. stod på spel. I korthet alltså: den som försvarar Lennart Henriksson har stor erfarenhet och apartheid kan inte längre kallas kristen. När djup kunskap inom det ämne hans forskning WARC beslutade om temporär uteslutning av berör. Att han är djupt engagerad går inte att ta bland andra DRC satte man upp vissa villkor, miste på. Att han är medveten om detta förstår för att DRC skulle kunna återinträda som en läsaren, eftersom han vid flera tillfällen kom- fullvärdig medlem: svarta kristna skulle vara menterar denna omständighet och berör risken välkomna i nattvardsgemenskapen, DRC måste att han är partisk i sin bedömning av den konflikt ge konkret stöd i ord och handling till apartheid- han beskriver. Möjligen har han därmed blivit lite systemets offer och DRC måste vid en synod för omsorgsfull i sin strävan att låta många röster (högsta beslutande organ) entydigt uttala att komma till tals i framställningen. En målsättning man förkastar apartheid och vill verka för att han beskriver är exempelvis att underifrånper- systemet försvinner i både kyrka och samhälle. spektivet också ska tas med, d.v.s. att de svarta, De frågor Henriksson ställer till händelseförlop- reformerta kristnas synpunkter ska lysa igenom. pet är två. Första frågan: Är WARC’s beslut en För att förstå hur avhandlingens metodologi kritik av DRC’s missionssyn? Den andra frågan fungerar vill jag fokusera just på detta med de

196 olika rösterna. I metodavdelningen beskrivs framställningen? Det som Henriksson verkligen kortfattat Edward Saids teorier om contrapun- vill är ju att lyfta fram den svarta kyrkans röst. allmän tal thinking. Det vore en överdrift att säga, att Och det som framskymtar i hela texten är att Henriksson använder sig av detta som en metod. det finns åtminstone ytterligare minst en aktör Snarare är det en förklaring till varför så många på banan och det är just denna kyrka, nämligen

olika röster får utrymme. På så sätt uppstår den den som från början var tre olika kyrkor för tre kyrkohistoria atonala ensemble som Said skriver om. Förfat- olika rasgrupper i Sydafrika men 1994 blev the taren menar sig genom sin metod ha fått fram en Uniting Reformed Church in Southern Africa slags ordning i denna polyfoni. Framför allt ska (URCSA). Här kunde man tänkt sig att den metoden ha bidragit till att den andres röst också egentliga matchen snarare spelas mellan DRC har blivit hörd. I sammanhanget handlar det om och URCSA och, om man vill behålla bilden, den svarta, reformerta kyrkan i Sydafrika. Häri WARC ska ses som matchens domare. I det ligger också den post-koloniala ansats jag berört avslutande kapitlet medges också att de svarta ovan. reformerta kristna borde vara de viktigaste Även om detta är en lovvärd ambition når inte spelarna i denna match. Här kunde ett annat Henriksson ända fram. De röster som hörs blir vägval ha gjorts: om konflikten mellan WARC inte tillräckligt organiserade och framför allt sker och DRC varit den intressanta, skulle rösterna ingen nämnvärd värdering av de olika källorna. från de svarta reformerta på ett tydligare sätt ha Det går också att förstå att författaren varit underordnats denna konflikt. Nu ter det sig som medveten även om denna risk. om författaren beskriver två parallella skeenden Relying on Said’s description of the provisional character och detta skapar i sig oreda i materialet. of each ’voice’ it is impossible to draw any definite con- En av inledningens frågor, kring huruvida clusions until every voice is heard – if at all. (s. 28) WARC kritiserat DRC’s missionssyn, kunde också berörts ytterligare. I sammanhanget ägnas Han menar vidare att de olika källor han har just den frågan ganska litet intresse. Att perspek- utgör »a ’fugue’ of interrelated and intertwined tivet är intressant råder det däremot ingen tvekan voices» (s. 28). om. Ett begrepp som återkommer stör mig lite extra. Det går alltså att ifrågasätta valet att ha ett så Inte minst sedan författaren uttryckligen vill ha rikhaltigt material, som består av olika typer av ett post-kolonialt perspektiv. Vid åtminstone åtta källor, där författaren inte verkar skilja mellan tillfällen förekommer begreppet »non-white». I sådant som han funnit i sammanträdesprotokoll en sydafrikansk kontext är detta olyckligt. Det och monografier och i mer eller mindre struk- vanliga är att kontrastera begreppen i dikotomin turerade intervjuer. Detta blir helt klart en av vit-svart och inte i vit/icke-vit. I några av exemplen avhandlingens svaga punkter. Även här är förfat- kan det möjligen vara försvarbart, med tanke taren medveten om svagheten och tar den snarast på kontexten, men i flertalet fall är det tvärtom i försvar och menar att han inte behöver skilja förvånande att begreppet används. mellan olika typer av källor utan att det är själva För den som vill veta mer om konflikten kring samspelet som är berikande och upplysande. den vita, reformerta kyrkans stöd till apartheidre- En annan kritisk fråga gäller valet av problem- gimen och hur andra reformert, kristna i världen ställning och hur den följs upp i avhandlingen. reagerade på detta, är dock denna bok – trots Författaren ser WARC och DRC som huvudmot- påpekandena ovan – mycket användbar. ståndarna i den konflikt, som han ofta beskriver ANDERS GÖRANZON med en terminologi lånad från fotbollsplanen. Men frågan är om detta verkligen hjälper till i

197 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Christer Hedin människor (s. 73). Författaren tar visserligen upp KRISTENDOM. Lära, fromhetsliv och frågan om tolkningsproblematik, men relaterar recensioner historia den främst till kyrklig maktutövning genom Stockholm: Dialogos Förlag 2011, 320 sid. historien. Sammanlänkad med denna ambition att Christer Hedin är för den breda läsekretsen beskriva kristendomens lära bortom tolknings- troligen mest känd för sina populärvetenskapliga traditionerna är en snarast informell normativi- böcker om islam. Han har under senare år valt att tet i texten som tar sig uttryck i att författaren utvidga sin produktion till att även omfatta såväl återkommande ger exempel på hur han tycker att kristendomen som andra religionsvetenskapliga den kristna läran »bör» eller »måste» gestaltas. ämnesfält. Vad som skiljer denna introduktions- Stundtals blir författarens normativitet dock lite bok till kristendomen från liknande böcker på motsägelsefull. I kapitlet om »Den kristna läran» marknaden är författarens ambition att skildra får vi veta att eftersom de döda vilar i graven till både kristendomens »innehåll» och dess historia. yttersta dagen finns det »ett klart svar» (!) på Genom denna markering och med undertitelns frågan om vad som händer mellan döden och distinktion mellan lära, fromhetsliv och historia domen, något som får som följd att »man» inte framgår att författaren gör en åtskillnad mellan kan »be helgon eller andra om förbön och man å ena sidan kristendomens lära och fromhetsliv kan inte säga att någon ’gått hem till Gud’» (s. och å andra sidan dess historiska utveckling. 69). Denna synpunkt blir förvirrande då förfat- Denna åtskillnad återkommer i bokens disposi- taren efter några sidor gör en helomvändning tion. Efter ett första historiskt orienterat kapitel och menar att mycket talar för att »man» som om Jesus och apostlarna, följer två kapitel som kristen bör acceptera tanken på saligförklaringar har en synkron prägel och behandlar »Den av »genomgoda» människor (s. 72). kristna läran» och »Det kristna livet», så som Den kristna läran beskrivs med utgångspunkt i de enligt författaren framstår oberoende av det budskap som Jesus skall ha förkunnat, enligt den historiska utvecklingen. Härefter återgår vilket alla människor är bristfälliga och att de författaren till den historiska presentationen därför varken skall ägna sig åt någon falsk själv- och behandlar kristendomens historia från de godhet eller resignera. Istället bör alla erkänna sju ekumeniska koncilierna till den ekumeniska sina fel och brister i tacksamhet över att de rörelsen i modern tid. ändå är älskade av Gud. Nåden och förlåtelsen »Kristendomen» definieras följaktligen som en bygger nämligen på kärlek och inte på prestation lära snarare än som en gemenskap av kyrkosam- eller jordiska förtjänster. Nåden är gratis, inte fund som förvaltar olika tolkningstraditioner. någon betalning för vad människan har åstad- Att författaren betraktar kristendomens lära och kommit (s. 17, 69). Mänskliga prestationer har fromhetsliv som något annat än kristendomens med andra ord inte med nåden att göra. Livet historia markeras också av att han i inledningen på jorden är inte någon prövotid, istället har gör gällande att det i kristendomen finns en detta liv ett egenvärde, som är skapat och därför »bestående kärna» och ett »grundläggande gott i sig självt (s. 42). Gud älskar nämligen alla budskap om människans värde och räddning »oberoende av präktighet och prestationer» (s. från det onda» (s. 8). Men hur kommer förfat- 47). taren åt denna lära? Svaret på den frågan får vi i Problematiskt är att författaren inte sällan inledningen till det tredje kapitlet, »Det kristna beskriver den kristna läran på ett sätt som ligger livet», där författaren menar att bibeltexterna väl i linje med modern protestantisk skapelseteo- »talar» på samma sätt som levande och talande logi, men som passar mindre väl inom traditioner

198 där människans helgelse eller delaktighet i fräls- får veta att pietismen skapade underlag för »ytliga ningsprocessen spelar en viktig roll. Bara det syndakataloger» (s. 62) och dess anhängare allmän faktum att författaren utgår från den text som betraktade sig som »mer helgjutna kristna». finns mellan Bibelns pärmar för att beskriva vad Hos August Hermann Francke låg självgodheten som är »den kristna läran», skulle faktiskt kunna »snubblande nära» (s. 209).

betraktas som ett konfessionellt ställningsta- Men är det verkligen möjligt att ur de i flera kyrkohistoria gande. avseenden disparata texter som ingår i den kristna Men om detta är den kristna läran, hur skall kanon abstrahera något sammanhängande och man då bedöma trosuppfattningar som inte enhetligt som kan kallas »den kristna läran» passar in i denna beskrivning? Vad händer utan att därmed påverkas av särskilda tolknings- exempelvis med den dynamik och helgelseorien- traditioner? Om Bibeln »talar», så rör det sig väl tering som vi kan finna inom vissa kyrkor, där snarast om en mångfald av röster. Också enskilda nåden kan beskrivas som ett av Gud givet pund bibelpassager tolkas ju som bekant på en mängd att förvalta, vilket kan förädla eller gudomlig- olika sätt, även av fackexegeter. göra människan i samverkan med hennes egen I framställningen av vad som är »rätt» kristen fria vilja och aktivitet? Är det enbart uttryck för tro återkommer uppfattningen att trosutövningen präktighet och självgodhet? främst syftat till en sorts karaktärsdaning och Författaren skriver att utsagorna om att tull- ett välbefinnande här i livet. Johannes döparens tjänstemän och prostituerade skall gå in i Guds kärva, radikala och eskatologiskt färgade förkun- rike före många andra beror på att man kommer nelse reduceras i boken till att enbart handla om till Guds rike genom Guds nåd »inte för att vi har »att alla skulle bli hederliga och goda människor, gjort oss förtjänta av det» (s. 16). Men skulle inte sköta sina arbeten utan att sko sig och dela med dessa texter också kunna tolkas på ett motsatt sig till alla som led nöd» (s. 15). I avsnitten om den sätt, som att överstepräster och skriftlärda medeltida kyrkan reduceras botgöringen till att kommer att ha svårare att komma in i Guds rike penitenten »fick uppgifter av kyrkan för att fostra just därför att de inte har gjort sig förtjänta av sig själv till en bättre människa», som kunde ha det? Enligt Jesu ord Matt. 21:31f. kommer tullin- en »hälsosam inverkan på moral och personlig drivare och prostituerade före översteprästerna utveckling» (s. 59). På samma sätt får vi veta till Guds rike, eftersom de trodde på Johannes att gottgörelsen efter bikten »hade en fostrande döparens budskap om vägen till rättfärdighet, uppgift, men kunde också uppfattas som en vilket skulle kunna tolkas som att de tagit ett försonande handling» (s. 159, min kursiv). Vi får aktivt steg och ändrat sin livsföring. Genom också veta att bön och gudstjänstbesök »kunde Guds nåd har de – enligt detta perspektiv – givits bli något som människan gjorde för Gud, en sorts möjlighet att göra sig förtjänta av Guds rike. offer som visade att man var en god människa» I enlighet med den normativa strävan som för- (s. 60, min kursiv). fattaren tycks hysa kritiseras fenomen och före- Hedin väljer att förbise att syftet med botgö- teelser som inte inryms i författarens beskrivning ringen faktiskt var (och är) en försoning med av kristen tro, vilket särskilt gäller trosutövning både Gud och kyrkan, vilken innebar en efter- där människans aktivitet och gärningar tillmäts skänkning av begångna synder (vilket förstås en viktig roll i gudsrelationen. Det gäller både inte hindrade att den också kunde förväntas katolsk klosteretik (se s. 28, 110) och medeltida inverka positivt på den personliga utvecklingen) botgöring (s. 59–60), men också moralsyn inom samt att moraliskt handlande och mässfirande i väckelse- och frikyrkofromhet, något som förfat- flera avseenden faktiskt var något som utfördes taren riktar en särskilt kritisk udd mot. Läsaren

199 kyrkohistorisk årsskrift 2013

(och utförs) till Guds ära, som ett svar på Guds en risk med denna typ av tillvägagångssätt. I långa tilltal till människan. loppet riskerar alltför långt gångna förenklingar recensioner Då min erfarenhet är att mindre felaktigheter att snarare skapa förvirring hos läsaren. och missförstånd i denna typ av handböcker ofta »Kommunion» sägs vara ett annat namn för vandrar vidare (och inte sällan förstärks) i stu- »nattvardens mässa» (s. 87, 100) men är snarare denters inlämningsuppgifter och uppsatser (och en del (utdelandet och mottagandet) i mässan ibland även i avhandlingar), bör några av dessa eller nattvardsakten. Ett annat missförstånd uppmärksammas här. Då utrymmet inte medger är att »den gudomliga liturgin» skulle vara de att alla felaktigheter omnämns görs ett urval. ortodoxa kyrkornas motsvarighet till katoliker- På s. 91 anges på två ställen att Martin Luther nas »eukaristi» (s. 89). Ordet eukaristi används ju skall ha avskaffat konfirmationen, men vad han också (och har på sätt och vis sitt ursprung) inom gjorde var enbart att han ifrågasatte konfirma- de ortodoxa kyrkorna och är en del av, ja snarast tionens status som sakrament. I ett avsnitt om höjdpunkten i, den gudomliga liturgin. Grekland i modern tid omnämns Filokalia, Läsaren får också veta att biskoparna i Svenska som förklaras vara »en gammal berättelse» (s. kyrkan alltjämt (2011) skulle ha vad han kallar 251), men det är egentligen en andaktsbok med »den religiösa makten» att bestämma vad som en sammanställning av texter från ett flertal predikas och hur gudstjänsten skall utformas, andliga fäder. I samma kapitel uppges att den medan praktiska frågor om ordning och organi- grekisk-ortodoxa kyrkan på Cypern skulle stå sation avgörs av kyrkomötet (s. 77). Han förbiser under den ekumeniske patriarken i Konstanti- därvid att kyrkomötet i Svenska kyrkan äger nopels jurisdiktion (s. 254), men denna kyrka är beslutanderätt även rörande gudstjänst- och faktiskt autokefal. Vi får också veta att år 1980 bekännelsefrågor. mördades en »sjukhuspräst» som hette Oscar Konciliet i Efesos år 431 uppges vara det Romero (s. 259), men att vi alls läser om detta första allmänna kyrkomötet (s. 51), men det är mord i en handbok av detta slag beror på att han egentligen det tredje. På sidorna 51 och 113 får var ärkebiskop i San Salvador (däremot blev han läsaren veta att »den monofysitiska läran» skulle mördad då han firade mässa i ett sjukhuskapell). ha slagits fast och den dyofysitiska läran skulle Det förekommer för övrigt några felaktiga ha förkastats vid detta koncilium. Problemet är årtalsangivelser i texten. Benediktinorden orga- att konciliet i Efesos inte tog ställning för vare sig niserades inte år 529 (vilket hävdas på s. 139), dyofysitism eller »monofysitism». däremot grundades klostret Monte Cassino Hedin uppger att påven inte kan pensioneras (s. detta år. Den engelske kungen Edward VI avled 76), men inte ens före Benedictus XVI:s emerite- 1553 och inte 1563 (se s. 178) och den preussiska ring år 2013 var detta korrekt. Enligt kanonisk kyrkounionen bildades 1817 och inte 1830 (vilket lag kan påven avsäga sig sitt ämbete om det sker anges på s. 226). frivilligt och genomförs på ett offentligt sätt. Till bokens förtjänster hör att författaren vid Hedins uppfattning att Maria »den blodigas» upprepade tillfällen ställer frågor till läsaren vilka avrättningar inte skulle ha drabbat de kyrkliga väcker intresse för den fortsatta framställningen. »ledarna» utan enbart protestanter i »lägre Författaren har en tydlig ambition att med ett samhällsställning» (s. 178) blir väldigt märklig enkelt språk få läsaren att tillägna sig stoffet. med tanke på att dessa avrättningar har gått Detta medför att författaren ofta undviker till historien just därför att ett flertal kyrkliga fackspråk och gärna gör förenklingar av olika ledare fick martyrstatus genom att de brändes förhållanden. Detta är förvisso en vällovlig på bål, däribland biskoparna Nicholas Ridley ambition, men jag menar att det samtidigt finns

200 av London, Hugh Latimer av Worcester samt förtjänster av något för många felaktigheter och ärkebiskopen Thomas Cranmer. missuppfattningar och en informell normativitet allmän Det bör slutligen framhållas att boken faktiskt som snarast ger läsaren bilden att den kristna innehåller vissa välskrivna avsnitt med en läran är synonym med modern protestantisk balanserad och begriplig stoffpresentation. Jag skapelseteologi med en kritisk normativ udd mot

vill särskilt lyfta fram avsnitten om hesychas- trosuppfattningar och trospraxis som inte passar kyrkohistoria men i Bysans, kristendomen i Ryssland liksom in i denna bild. Detta hade kunnat undvikas om de kapitel som behandlar högmedeltid och förlaget hade låtit boken bli ordentligt faktagran- reformation. Jag har tidigare också omnämnt skad före utgivningen. författarens förmåga att väcka läsarens intresse MARTIN BERNTSON för ämnesinnehållet. Tyvärr fördunklas bokens

201 kyrkohistorisk årsskrift 2013 recensioner

202 RECENSIONER nordisk Nordisk kyrkohistoria

kyrkohistoria

Stephan Borgehammar & Jes Med forestillingen om en kongsgård kobles byg- Wienberg (red.) ningerne endvidere sammen med en nu skjult dør LOCUS CELEBRIS. Dalby kyrka, kloster i tårnets andet stokværk mod vest. Døren skulle och gård (Centrum för Danmarksstudier have ført ind til et kongeligt pulpitur i tårnet. Der 28) fremføres en lang række forskellige tolkninger af Göteborg: Makadam förlag i samarbete tårnfunktionen, som diverse forskere i tidens løb med Centrum för Danmarksstudier vid har fremsat, og der henvises til artikler i bogen Lunds universitet 2012, 551 sid. som problematiserer kongepulpituret. Forfatteren er meget åben over for de forskel- Bogen Locus celebris, »den berømte plads» (efter lige tolkninger, men er tydeligvis mest tiltrukket citat af Ælnoth i begyndelsen af 1100-tallet), er et af, at tårnet tillægges en sakral funktion, og at resultat af en tværvidenskabelig konference, som bygningerne mod vest på en eller anden måde har blev afholdt af Lunds universitet i Dalby i 2010. indgået i klostret. Der peges endvidere på fortsat Det er der kommet en fantastisk bog ud af. I arbejde med nøjere gennemgang af de ældre alt 30 personer har bidraget med artikler, som undersøgelser og fornyet arkæologisk indsats. er ordnet i syv temaer: 1) Vad vet vi? 2) Dalbys Stephan Borgehammar kikker på forskel- äldre historia. 3) Dalby kyrka. 4) Dalby kloster. 5) lige symboler, som man i tidens løb har prøvet Dalby i landskabet. 6) Konsten i Dalby. 7) Dalbys at forholde sig til såsom 1) Magtsymboler, 2) förflutne i framtiden. Bogens vældige omfang og Kosmiske symboler, 3) Forskellige bibelske de mange indlæg gør, at man i en anmeldelse symboler (som Salomons tempel) og 4) Geo- ikke kan komme ind på alt, så her vil især blive grafiske symboler. Ved tolkningen af symboler fremhævet emner som synes væsentlige i anmel- er det væsentligt, at det givne fænomen var derens middelalderarkæologiske perspektiv. relevant og aktuelt i middelalderens verdensbil- Bogens indledes af de to redaktører med lede på det tidspunkt, det kunne være indlejret i artikler fra Jes Wienberg, »Mellan kungar och bygningen. Borgehammar er meget skeptisk over kaniker. Dalby till debatt», og Stephan Bor- for magtsymbolikken, som nok har været en alt gehammar, »Symboler i Dalby». Uden at ville for nem tolkningsløsning for arkæologer. Til forklejne de andre forfattere, må disse to bidrag gengæld peges der på muligheder for forskellige karakteriseres som de væsentligste, samtidig med bibelske symboler, som kunne været medtænkt at de giver en introduktion til bogens indhold. ved byggeriet. Det er for mange arkæologer ofte Wienberg indleder med, at Dalby Kirke har en ganske ny verden. været lidt overset i de senere årtiers forskning til trods for, at den på mange måder burde have De ældre dele af kirken bliver omhyggelig været et væsentligt monument. Han tager bl.a. behandlet af Georg Welin, Kristina Krüger, fat på et af de helt centrale problemer i Dalby: Ing-Marie Nilsson og Gertie Ericsson. Alle er Er de bygningsrester, som Erik Cinthio fandt specielt optaget af vestpartiet og ved nærlæsning ved klosterkirken, rester af Svend Estridsens opdager man også lidt forskellige opfattelser af kongsgård, eller tilhører de kannikeklostret? den oprindelige udformning i vest og kirkens

203 kyrkohistorisk årsskrift 2013

bygningshistorie. Der er en vis enighed med Erik gehammar i »Kanikerna i Dalby. Tre studier». Cinthio om, at der har været to udbygninger evt. Han diskuterer specielt udformningen af den recensioner tårne flankerende vestenden; men anmelderen oprindelige vestfløj i forhold til en rekonstruk- kunne godt have ønsket en nøjere arkæologisk tion af Gunhild Eriksdotter. Han argumenterer fremlæggelse af sporene og en diskussion af, om overbevisende for, at fløjen oprindelig har været der virkelig har været to symmetrisk placerede sammenbygget med kirken og for en anden bygninger. Kristina Krügers artikel »The west løsning i nordenden, og rekonstruerer anlægget end of Corvey. An Architectural Model for med en næsten kvadratisk fratergård omgivet af Churches in the Central Middle Ages?» sætter en firfløjet korsgang. Derimod kan det overraske, en kritisk vinkel på begrebet vestværk og dets at han godtager en datering for en omfattende lidt for automatiske tolkning som værende den ombygning af vestfløjen på baggrund af en verdslige herskers ophøjede placering i kirken. tilfældig bevaret overlevering om en stor brand Specielt når man læser Georg Welins artikel i 1388. Det forekommer helt usandsynligt, at »Dalby kyrkas äldste historia» føler man et stort bygningens arkitektoniske former med fladbuede behov for en grundlæggende ny redegørelse og vinduer i spidsbuet spejl og retkantede false i grundig dokumentation af de arkæologiske stedet for profilere vanger kan tilhøre 1300-tallet. udgravninger og en bygningsarkæologisk Hans argument om, at korsgangen i nord ikke undersøgelse af den stående bygning. Det er ikke blev genopført i forbindelse med ombygningen, nok med tolkninger på baggrund af løsrevne fordi det ville kollidere med et vindue i vestflø- citater af de gamle forskere. Kirkens restaurering jens øvre stokværk, er i øvrigt kun gældende, i 2012 har forhåbentlig givet mange nye oplys- hvis man forventer en korsgang i to og ikke kun ninger om den stående bygning. i et stokværk. Der er således intet i bygningerne, Derimod er der næsten intet omkring korpar- der antyder, at augustinerne som foreslået skulle tiet og slet ikke om dets udformning i augusti- have forladt deres kloster før Reformationen. nerkorherrernes tid. Arkæologen Sten Anjou Omkring de øvrige klosterbygninger, som har selv fremlagt to meget forskellige versioner. kun behandles sporadisk er der ganske store Dels en opfattelse blot omfattende en forlæng- problemer. Hvorfor er der apside på østfløjen? Er else af koret tilsat en apside, som vel modsvarer kampestensbygningerne virkelig så gamle, som rekonstruktionstegningen i denne bog s. 308, og det antydes forskellige steder i bogen, og har de dels en rekonstruktionstegning af ham selv i den altid været økonomibygninger? I det hele taget er kortfattede kirkeguide, hvor han har et tværskib, der temmelig mange uløste problemer i komplek- hvis gavle flugter med sideskibet med tilhørende set, som gør en god formidling ganske vanskelig. kortårne. Maria Cinthios artikel »Återfunna fynd och Michael H. Geltings artikel »Lund, Dalby og andre pusselbitar. Om inventarier, patricinier och Bornholm. Politik og mission i biskop Eginos tid» patroner» tager udgangspunkt i et par upåagtede fremsætter kort, at biskop Egino (og måske efter- fund på Lunds universitets historiska museum, følgerne) fortsat benyttede kirken som domkirke som har henligget urørt siden udgravningen i efter at han var blevet biskop af Lund. Det ville 1919, til en redegørelse for kirkens tidligste ind- forklare én af gåderne ved kirken: Har det det retning. Det drejer sig om et stykke forgyldt bron- været muligt af færdiggøre den store bygning i zeblik med indskrift, som utvivlsomt stammer fra det korte tidsrum, hvor Dalby var bispesæde kirkens store hjulformede lysekrone og et stykke (1059/60–66)? Og hvis ikke hvorfor skulle man akvædukt-marmor, som nok har dækket altrets så fuldføre den til et mindre kannikesamfund? helgengrav. Klosterbygningerne behandles af Stephan Bor- Thomas Rydéns »Dalbyboken. En omvär-

204 dering av attributionskriterierna» omtolker upp med nya studier och nya idéer. Det växte fram fremstillingsstedet for det gamle evangelie- en ny generation av svenska medeltidsforskare. nordisk håndskrift, der går under navnet Dalbybogen. Till denna generation hör Henrik Ågren, en Det har ellers nærmest været et dogme, at bogen historiker som sysslar med medeltiden och äldre var fremstillet lokalt som det ældste håndskrift i nutid. Bland annat studerar Ågren hur före-

Danmark. Rydéns tolkning ødelægger desværre ställningarna om Sveriges medeltida regenter kyrkohistoria denne opfattelse, men hans påstand, at bogen er förändrades under äldre nutid. Ett exempel på fremstillet i Hamburg-Bremen, brugt ved indviel- sådan forskning ser vi i författarens monografi sen af biskop Egino og medgivet ham ved rejsen om synen på Erik den helige. til Dalby, virker overbevisende. Problemställningen är intressant. Det är ett välkänt faktum att den medeltida beskrivningen Bogen afsluttes med en artikel om »Framtidsper- av Erik den helige var schablonartad. I enighet spektiv på Dalby kyrka, kloster och gård», hvor med medeltidens föreställningar om hurudan en en gruppe udvalgte personer har givet deres frem- helig kung bör vara, tecknades Sankt Erik som tidsvisioner. I referaternes sammentrængte form en from och rättvis furste, en kristen asket, en synes der at være uforenelige tanker. Fra ønsket martyr, en kristendomsförsvarare, en vis domare om at gøre stedet til et vigtigt turistmål med et och laggivare och en härskare som ständigt bombardement af informationer via it-medier sörjde för sina undersåtar. Denna bild förändra- til håbet om den stilfærdige koncentrationsska- des i vissa avseenden under äldre nutid. Refor- bende atmosfære, som åbner for den besøgendes mationen medförde en förändrad inställning till egen fantasi. helgonen: helgondyrkan så gott som avskaffades I konklusionen lægges der meget op til i Sverige liksom i andra länder där reformationen turistmål, pilgrimsvandringer, visualiseringer hade segrat. Men Erik den helige var fortfarande og forskellige former for digitaliseringer. Måske älskad och respekterad i det svenska riket. Vad skal man glæde sig over, at man så Dalby i tide. berodde detta på? Exakt hur uppfattades Sankt Erik under tiden från 1500-talets mitt och fram HANS KRONGAARD KRISTENSEN till 1800-talets början? Hur avbildades Sankt Erik i de historiska skrifter som kom till under Henrik Ågren denna tid? Det är den här typen av frågor som ERIK DEN HELIGE – LANDSFADER ELLER Henrik Ågren ställer i sin monografi. BELÄTE? En rikspatrons öde i svensk Därmed tillämpar författaren olika idéer historieskrivning från reformationen till och med upplysningen och metoder. I första hand vill han ta reda på hur bilden av Erik den helige förändrades med Lund: Sekel 2012, 498 sid. tiden och vilket samband det fanns mellan dessa förändringar och de allmänna tendenserna i I början av 1990-talet verkade det som om Sveriges idéhistoria. Författaren delar in den svenskarnas intresse för studier rörande nordisk studerade perioden i två delperioder: 1) tiden från medeltid började avta. De ledande tidskrifterna 1500-talets mitt och fram till 1600-talets slut, för historisk forskning gav under denna tid och 2) tiden från 1600-talets slut och fram till huvudsakligen ut uppsatser i modern historia och 1800-talets början. Den första av dessa delperio- fokuserade framför allt på teman som rörde det der präglades av reformationens och stormakts- moderna samhället. Situationen för medeltida tidens ideologi, medan den andra präglades av studier ändrades omkring 1990-talets slut och den europeiska upplysningen. Denna skillnad 2000-talets början. Då dök flera unga historiker

205 kyrkohistorisk årsskrift 2013

fick, som författaren visar, konsekvenser även slut till 1800-talets början – skedde dock mer för bilden av Erik den helige. omfattande förändringar i bedömningen av recensioner Så ställer Henrik Ågren frågan om reforma- Sankt Erik. Då – och först då – lyftes en mer tionens roll när det gäller den förändrade bilden allsidig kritik fram mot Erik den helige, vars askes av Erik den helige. Författaren ansluter sig till och martyrdöd nu ansågs vara något oskäligt och forskare som betraktar reformationen som ett onödigt. En viktig orsak till detta ser författaren revolutionärt genombrott i Europas historia. i upplysningens intåg, med dess rationalism och Med visst förbehåll tillämpar Ågren denna syn förkastande av allt det asketiska och mystiska. på reformationen i sin monografi. 3) Författaren anmärker – inte utan en viss Författaren utgår också från att äldre nutid förvåning – att Eriks roll som Sveriges rikssymbol var en period då den svenska nationalstaten betonades mycket svagt av författare under äldre formades och den svenska nationella ideologin nutid. Snarare tjänade Erik den helige som ett utvecklades. Man vet att olika nationalsymboler allmänt moraliskt exempel för Sveriges invånare. ofta har spelat en viktig roll i sådana processer. 4) Jämförelsen av bilden av Erik den helige med Var kanske även Erik den helige en rikssymbol, bilden av Olof Skötkonung, Sverker den äldre, som spelade en sådan roll i Sverige under äldre Sankt Henrik och Sankt Sigfrid har lett förfat- nutid? Denna fråga ställs också av Henrik Ågren. taren till slutsatsen att det fanns gemensamma I monografin besvaras dessa frågor på följande tendenser i utvecklingen av synen på dessa histo- vis. Författaren poängterar flera aspekter av den riska aktörer, som trots viss kritik förblev positiv medeltida bilden av Erik den helige (till exempel under äldre nutid. Författaren påpekar dock att Erik som laggivare, som en kyrkans välgörare, det också fanns vissa skillnader i synen på dessa som en omsorgsfull regent och så vidare) och gestalter under äldre nutid, nämligen att kritiken klargör hur dessa aspekter uppfattades av olika mot Erik den helige var mildare än kritiken mot författare under äldre nutid. Därefter generalise- andra historiska personligheter som hade tjänat rar författaren sina observationer och tillämpar som traditionella symboler för Sveriges medeltida därmed den komparativa metoden. Han jämför kristendom. den förändrade bilden av Sankt Erik med föränd- ringar i synen på andra historiska gestalter – Olof Henrik Ågrens monografi ger ett mycket gott Skötkonung, Sverker den äldre, Sankt Henrik intryck. Det är en omfattande studie där förfat- och Sankt Sigfrid. taren har kombinerat den traditionella svenska grundligheten och noggrannheten med en Författarens slutsatser kan sammanfattas på aktuell problemställning i modern internationell följande sätt: anda. Författaren har använt talrika historiska 1) Reformationen förde med sig vissa föränd- skrifter – såväl av berömda historiker (Johannes ringar i uppfattningen om Erik den helige. De Magnus, Olaus Petri, Johannes Messenius med »katolska» dragen i den medeltida beskrivningen flera) som av mindre kända eller till och med helt av Sankt Erik förtegs av reformationstidens okända skribenter. Alla beskrivningar av Erik och stormaktstidens författare. Men för övrigt den helige har författaren analyserat med stor förblev bilden av Erik den helige positiv under omsorg och uppmärksamhet. tiden fram till 1600-talets slut. Sankt Erik tjänade Ågrens monografi lyfter fram en ny sida i fortfarande som ett gott exempel för människor. historieskrivningen om Erik den helige. Den De förändringar som reformationen medförde traditionella uppfattningen om hur Erik den med avseende på attityden till Erik den helige kan heliges historiska porträtt har utvecklats har inte beskrivas som revolutionära. fram till nu varit den följande: Under tiden före 2) Under den senare perioden – från 1600-talets 1800-talets slut härskade den okritiska synen,

206 som vilade på medeltida uppgifter. Därefter eta- ginalform, utan till svenska översättningar som blerade moderna forskare en vetenskaplig syn på tillkom under äldre nutid. Denna metod är dock nordisk Sankt Erik. Ågren visar emellertid att det mellan ganska riskabel, då den (åtminstone i några fall) medeltiden och yngre nutid fanns en intressant kan leda till att en inexakt eller oriktig tolkning period då man åtminstone debatterade Erik den får tjäna som utgångspunkt för en felaktig upp-

helige och då meningarna om denne kung gick fattning om texten. kyrkohistoria isär. Därmed fyller författaren en stor lucka i vår Detta ser vi ett tydligt exempel på i Ågrens kunskap om uppfattningen om Erik den helige användning av Ericus Olais krönika, som i sitt och – i ett bredare perspektiv – om Sveriges idé- ursprungliga skick skrevs på latin under den andra historia. hälften av 1400-talet. I stället för det latinska Det finns ännu en aspekt av Henrik Ågrens originalet har Ågren använt en försvenskad bok som enligt min mening är mycket intressant. version som utarbetades vid 1600-talets slut av Man vet att historiografin under äldre nutid ämbetsmannen och översättaren Johan Sylvius. nådde en högre vetenskaplig nivå än medelti- Denna svenska översättning stämmer dock inte dens historieskrivning. Men hur och när skedde alltid överens med det latinska originalet, som genombrottet? Vissa äldre forskare – Goswin vi känner till tack vare de moderna utgåvorna von der Ropp, Gustav Löw – utpekade 1400- som bygger på den så kallade U-handskriften av talets krönikeskrivare, uppsalakaniken Ericus Ericus Olais krönika. Detta berodde delvis på att Olai, som banbrytare i svensk historieskrivning. översättaren ibland gjorde egna tolkningar och Senare specialister – Gunnar T. Westin och Olle delvis på att han använde sig av den första utgåvan Ferm – har däremot framhävt reformatorn Olaus av krönikan (editio princeps), vilken förbereddes Petris roll som representant för »ett nytt sätt att i början av 1600-talet av Johannes Messenius skriva historia». Ågren har emellertid visat (i den och skiljer sig från U-texten. Den bristande här monografin samt i några andra arbeten) att överenstämmelsen finns även i berättelsen om till och med Olaus Petri, i sin egenskap av his- Erik den helige. De kronologiska uppgifterna toriker, måste betraktas som en efterföljare till stämmer inte överens. Det viktiga begreppet medeltida traditioner snarare än som en banbry- ecclesia (kyrka) har Sylvius, i enighet med den tare, åtminstone i vissa fall. Så har, enligt Ågren, lutheranska synen på kyrkan, på ett ställe tolkat varit fallet med »mäster Olofs» beskrivning av som »församling», vilket har lett till att kröni- kung Amund Slemme. Så har det också förhållit keskrivarens mening har förvanskats. Sylvius sig med »Mäster Olofs» porträtt av kung Erik version av krönikan saknar den inledning som den helige. finns i »U-texten». Denna inledning, som lyfter Det bör även påpekas att Ågrens bok håller fram idén om att regenterna måste samarbeta mycket hög kvalitet med avseende på språk, stil med kyrkan, är en nyckeltext till berättelsen och logik. Dispositionen är klar, argumenten om Sankt Erik, som enligt Ericus Olai regerade övertygande och slutsatserna välformulerade och tillsammans med Sankt Henrik, dåtidens ledare välgrundade. för den svenska kyrkan (jfr s. 137–138 och 142 i Ågrens bok). Det finns åtminstone ett annat Vid läsningen av monografin har jag dock även fall – en skrift som skrevs på latin av författaren noterat vissa brister – eller snarare lösningar som Jacobus Gislonis, och som Ågren citerar i en äldre kan ifrågasättas. Dessa kan sammanfattas på nusvensk översättning (s. 134, 139) – där det följande sätt: skulle vara på sin plats att verifiera berättelsen 1) Utöver källorna på svenska har författaren med hjälp av det latinska originalet. använt sig av vissa latinska skrifter. Ibland har 2) Vissa invändningar har jag också mot att författaren dock inte hänvisat till dem i deras ori-

207 kyrkohistorisk årsskrift 2013

författaren uppfattar reformationen som en angående den allmänna metod författaren revolution. Skillnaderna mellan reformation och använder för att studera den förändrade bilden recensioner revolution är i själva verket större än vad förfat- av Erik den helige. Henrik Ågren betraktar den taren tänker sig. Det skulle vara riktigare att uteslutande i ett idéhistoriskt perspektiv. Men säga att reformationen hade något gemensamt Sveriges idéhistoria är faktiskt tätt sammanbun- med revolutionerna, då den medförde stora för- den med dess politiska historia och rättshistoria. ändringar i relationerna mellan kyrkan och det Därav följer, enligt min mening, att det är nöd- övriga samhället. Men revolutionerna har alltid vändigt att studera dessa förändringar i synen på gjort anspråk på ett totalt genombrott, på en full- Sankt Erik mot en allmän historisk bakgrund. ständig omvandling av samhället. Reformationen Något jag till viss del saknar i Henrik Ågrens (åtminstone om man undantar de radikala ström- monografi är en tydligare historisk inrikt- ningarna) var i vissa avseenden mer konservativ i ning, även om författaren ibland ger vissa rent sin ideologi. Själva idén om reformationen byggde historiska förklaringar – till exempel när han i hög grad på de medeltida föreställningarna talar om attityden till Erik den heliges påstådda om nödvändigheten av en reformatio – det vill skattepolitik (jfr s. 297). Men det skulle vara på säga en reform, en förbättring. Verbet reformare sin plats att göra sådana påpekanden lite oftare, betydde i sin tur »reformera», »förbättra» och särskilt rörande frågan om synen på Sankt Eriks till och med »återupprätta» (något gammalt och politiska makt. Och jag tror att vissa föränd- gott). ringar i attityden till Erik som lagstiftare, vilka Det är i alla fall ett välkänt faktum att refor- skedde under 1700-talet och till vilka författaren matorerna ganska ofta anspelade på de gamla, inte har någon exakt förklaring (se s. 282 f.), kan traditionella värdena. Redan i Augsburgska klargöras genom att utpeka ett samband mellan bekännelsen (vilken, som man vet, var och är hur bilden av Erik respektive Sveriges rätt utveck- en grundläggande skrift för protestanterna) lades. När Eriks roll som lagstiftare förtegs av uttrycktes tanken att reformatorerna inte har vissa skribenter under den första halvan av 1700- för avsikt att införa en helt ny uppfattning om talet, hade detta kanske ett samband med den den kristna tron. Deras tro – menade Philipp omfattande lagreformen som då förbereddes och Melanchton och andra teologer som var med och genomfördes i riket. 1734 års lag presenterades utarbetade Augsburgska bekännelsen – är inget som ett resultat av en dialog mellan kungen annat än den gamla kristna tron, dock förstådd och ständerna – och uppgifterna om att Erik på ett riktigt sätt. ensam stiftade lagarna rimmade därför illa med I Sverige uttrycktes tankar om kontinuite- tidsandan. Dessutom fanns det en motsägelse ten mellan den medeltida kristendomen och mellan själva idén om »Sankt Eriks lag» som reformationen av Olaus Petri och Gustav Vasa. något gammalt, gott och evigt, och 1730-talets De hävdade att de svenska reformatorerna inte lagreforms stora omfattning. predikade något annat än »Guds ord» och den Det står alltså klart att Henrik Ågrens bok i kristna tron som för länge sedan hade förkunnats vissa fall ger anledning till diskussioner. Men i Sverige av missionärerna Ansgar och Sigfrid. denna bok är samtidigt utan tvivel mycket seriös, Sett mot denna bakgrund är det inte alls över- intressant och nyttig. För mig som recensent raskande att även Erik den helige lovprisades av återstår det att ge författaren mitt erkännande reformatorerna och att han även under reforma- och gratulera honom till en stor framgång. tionstiden framhölls som en förebild för männis- ANDREJ SCHEGLOV korna. 3) Slutligen vill jag göra några påpekanden

208 Anders W. Mårtensson fattningar inom tidigare forskning. Det gäller KRING KATEDRALEN I LUND exempelvis var någonstans viktiga funktioner i nordisk Lund: Historiska Media 2012, 91 sid. staden, såsom myntningen, haft sina respektive hus. På senare tid har det utkommit ett flertal böcker Det är helt enkelt fråga om en berättelse med

om Lund, bland annat tre volymer om stadens många personnamn, gatunamn och firmanamn, kyrkohistoria historia fram till vår egen tid samt ytterligare rivningar och byggenskap som möter samt resul- en om Lunds domkyrka. En av vår tids mest taten av de arkeologiska undersökningar som framstående kännare av Lund, fil. lic. Anders W. gjorts i kvarteren. Dessa tar oss tillbaka ända till Mårtensson, som genom sina anställningar varit äldsta medeltid och exempelvis den träbrolägg- knuten till stadens historia sedan 1957, har i sin ning som då konstruerades för att höja Stortor- bok sammanfattat stadsbildens förändringar i gets yta och därigenom undvika översvämningar kvarteren runt domkyrkan. som tydligen varit ett ständigt hot just här (klart Initiativet till boken har tagits av den välkände illustrerad med bilden av en rekonstruktion s. lundabon Per-Håkan Ohlsson, nu (juli 2013) 19). Med hjälp av dendrokronologisk datering 97 år gammal, som också skrivit förordet. Där förlägger Mårtensson tillkomsten av denna understryker han att han anser att de förändringar magnifika konstruktion till tiden för utnäm- som skett i domkyrkomiljön under det senaste ningen av Asker till Lunds förste ärkebiskop år decenniet genom tillkomsten av bland annat 1104. Domkyrkoforum är de största som skett sedan Och så följer nedslag i olika viktiga händelser flera sekler tillbaka. Det är inte heller oväsentligt under medeltiden, så under reformationstiden, att Per-Håkan Ohlsson så uttryckligt betonar och så fram till vår egen tid, händelser som präglat behovet av att arkeologiska utgrävningar görs, så den lundensiska stadsbilden runt domkyrkan. snart nya byggnationer skall göras i en stad som Dessa visar även hur hårt Lund härjades till följd Lund. Så blev inte fallet när Domkyrkoforum av krigiska angrepp, vilka ledde till att stadens skulle påbörjas, påpekar han indignerat, och det betydelse, byggnader och befolkning minskade med rätta med tanke på hur mycket nytt material avsevärt, ja, så till den grad att den av åtskilliga som rimligtvis hade kommit till vår kännedom personer på 1680-talet inte längre ansågs lämplig efter en mer omfattande undersökning till grund att hysa det år 1668 invigda universitetet; det för vidare vetenskaplig bearbetning. borde flyttas till Kristianstad. Domkyrkoforum är således den egentliga Själva Domkyrkoforum, alltså det besöks- utgångspunkten för Mårtenssons framställning, centrum med föreläsningssal, kafeteria och som består av tre delar. Den första handlar om bokhandel omedelbart söder om domkyrkan som vad som fanns i kvarteren kring domkyrkan före invigdes i november 2011, ägnas endast ett fåtal detta forums tillkomst och utgörs av den mest sidor (s. 56–58), som egentligen bara innehåller omfattande delen (s. 9–56) av den förhållandevis illustrativa fotografier, föregångna av en kort tunna, med rikt bildmaterial försedda boken. redogörelse för arkeologiska förundersökningar Mårtensson själv kallar sin text för »notiser», och synpunkter (s. 54–55). Mer än så kanske inte och det kan man instämma i, men det gör för behövs i detta sammanhang, även om man kan den skull inte framställningen mindre intres- bli nyfiken också på denna byggnads tillkomst, sant. Den gör dock inte vetenskapliga anspråk när den nu finns där »kring katedralen i Lund». på traditionellt sätt med notapparat och utförlig Tredje och sista delen består sedan av en för- argumentation för och emot olika ståndpunkter, teckning och kort presentation av de sammanlagt även om han regelbundet presenterar olika upp- 26 kyrkor inklusive åtta klosteranläggningar av

209 kyrkohistorisk årsskrift 2013

olika slag som fanns i Lund omkring år 1500 sista kapitlen som specifikt berör målningarna i (s. 59–89). Delen inleds med en kortfattad Ysane och Sölvesborg. De tidigare sex kapitlen är recensioner vikingatids- och medeltidskyrkohistoria, där en utförlig introduktion i medeltidens tankevärld Mårtensson inte avvisar hypotesen att Lunds och skildrar även köpstaden Sölvesborgs historia. namn faktiskt går tillbaka på att här funnits en Det är ett brett upplagt verk som författaren helig offerlund under förkristen tid. Inte minst Hans Milton och fotografen Ingmar Nilsson har denna del är försedd med en mängd mycket färdigställt. Det syns på resultatet att fotograf intressanta illustrationer, vilka i stor utsträck- och författare har arbetat tillsammans och ning återger rekonstruktionsförslag som gjorts berikat varandras produktioner. Därför har det av lundakännare. De kan naturligtvis diskuteras blivit en mycket fin symbios av bild och text. med avseende på frågan om de motsvarar verk- Fotografierna är av mycket hög klass och har ligheten, men de ger hur som helst intressanta väl avvägda färger. Träsnitt, bokillustrationer, perspektiv på medeltida kyrko- och klosterarki- kyrkoböcker, pergamentsbrev, kartor och kalk- tektur från nutida utgångspunkt, liksom på det målningar har fotografen avbildat och arbetat medeltida Lunds utseende. med på ett föredömligt sätt. En miss är förstås att Det finns ingen anledning att i detta samman- det ibland saknas noggrannare referenser till de hang detaljgranska Mårtenssons framställning olika objekten, vilket leder till att man inte riktigt utan i stället framhålla bokens höga kvalitet och vet vad ett motiv föreställer eller var fotografen dess stora värde för dem som, om än endast något har tagit bilden eller varifrån den scannats. litet, intresserar sig för Lunds centrala bebyggelse Texten är många gånger ganska allmänt och de medeltida kyrkornas öden, som i vissa fall hållen utan att gå på djupet vilket hör samman tog sin början redan för snart 1000 år sedan. med verkets disposition. Det spänner enligt min mening över ett alltför brett fält. Det skulle ha BERTIL NILSSON varit bättre att helt koncentrera sig på kyrkornas målningar – eftersom det är bokens egentliga Hans Milton & Ingmar Nilsson syfte – och lämna de vidlyftiga men intressanta BLAND HELIGA KVINNOR OCH MÄN. De utblickarna i Sölvesborgs historia, om karme- senmedeltida kalkmålningarna i S:t literorden och klosterväsendets uppkomst och Nicolai och S:ta Gertruds kyrkor pilgrimskulten av det lokala helgonet S:t Enevald. Sölvesborg: Sölvesborgs Kapitel ett behandlar den medeltida köpstaden fornminnesförening 2012, 493 sid. och dess lokala traditioner. Det andra kapitlet är en allmän kyrkobeskrivning av Sölvesborgs Sölvesborgs fornminnesförening har 2012 gett ut kyrka. Den tidigaste byggnadshistorien uttalar ett magnifikt bokverk på nästan femhundra sidor. sig författaren inte om utan låter frågan vila till Titeln anger att det handlar om kalkmålningar i dess att nya rön kan presenteras. Sölvesborgs två kyrkor, den ena ligger i Sölvesborg och den slott var en dansk riksborg och tanken föresvä- andra i Ysane. Kanske kunde orterna redan satts var författaren att slott och kyrka på något sätt ut i en undertitel. Det hade i varje fall underlättat kan vara förbundna med varandra i sin tidigaste för den oinvigde att veta vilka kyrkor det rör sig historia (s. 40). Det brukar ju vara så att kungen om. Det finns nämligen ett tiotal kyrkor i Sverige eller en storman stod för uppförandet av de första som är helgade åt Nicolaus och som då kunde kyrkorna. aspirera på boktiteln. Som källor till 1600-talets arbete på kyrkan Det är emellertid mycket mer än kalkmålningar har använts syneprotokoll och räkenskaper man får kunskap om på de nästan 500 intres- (s. 46f). Det är bra att författaren tar fram santa sidorna. Det är egentligen endast de två

210 och pekar på så innehållsrika källor, som lätt få tillbaka sina pengar, men det var förgäves. förbises i forskningen. Protokollen från Matthias Medlen hade spenderats på kyrkobyggnader i nordisk Steuchius’ biskopsvisitation 1697 är en i många Köpenhamn. Under övergångstiden från danskt sammanhang utmärkt källa till det kyrkliga till svenskt kyrkoväsen har Milton använt kyr- livet. En genomgripande restaurering genomför- koräkenskaper, som finns i en obruten följd från

des 1905–06 och återgav kyrkan dess medeltida 1662. I räkenskapsböckerna finns det vissa år kyrkohistoria karaktär. inskrivet inventarium över kyrkans »ornamenter Kapitel tre handlar om karmeliterorden i Söl- och mobilier» – en ytterst värdefull källa som vesborg och det blir mycket allmänna påståenden ligger insprängd i räkenskapsserierna. Utnyttjan- eftersom bristen på källor är besvärande. Några det av så dolt källmaterial ger boken en mycket sidor handlar om klosterväsendets uppkomst fin lokalhistorisk färg. från 300-talets Egypten, men det kan självklart Med kapitel sex har vi kommit till bokens inte bli mer än några anmärkningar i denna kalk- centrala uppgift – att skildra de senmedeltida måleribok. Klostrets upplösning och avveckling kalkmålningarna, som författaren också sätter härleds från allmän nordisk historia och från in i det liturgiska skeendet i kyrkan. I senme- systerklostret i Sæby, varifrån också fina bilder deltidens kyrkorum var mässan det centrala. på kalkmålningar har hämtats. Under högmedeltiden var Majestas Domini med Kapitel fyra berättar om S:t Enevald och den Kristus på regnbågen det vanligaste motivet, men lokala kulten och vallfärdandet till hans källa. det avlöstes under senmedeltiden av himladrott- Det innehåller också många utvikningar om ningen Maria. I samband med framställningen heliga källor, pilgrimer och helgonkult. om detta skulle det ha varit på sin plats att också S:ta Gertruds kyrka i Ysane får i nästa kapitel förklara lite utförligare om de romanska mål- en grundlig historisk bakgrundsteckning, och ningarna, som har en helt annan stil och innehåll detta är ett av de starkaste kapitlen i boken. På än de gotiska. Målningarnas ikonografi betyder ett koncentrerat sätt får vi följa en landsbygds- att de relateras till en text som förlaga, och detta socken från kristnande till sockenbildning gör författaren med en teknisk genomgång och och se hur en kyrka växer fram i medeltidens några enkla schematiska hänvisningar till bibel brytningstid och består in i våra dagar. Det är och teologi. Styrkan i kapitlet är de jämförelser en välbalanserad skiss med många intressanta som sker med andra målningar i Skandinavien. nedslag under avgörande tidsepoker. Inte minst Fabeln om räven och gässen förklaras således måste nämnas de utmärkta kartbilderna från med utblickar på målningarna i V. Vemmerlöv (s. tidig sockenbildning och bebyggelsehistoria. Den 242). Intåget i Jerusalem jämförs med målning- romanska tegelkyrkan hade en vanlig ingång på arna i Torna Hällestad och i Götene. sydsidan, men också en västport, som indikerar I Ysane kyrka är vi så lyckligt lottade att vi en processionsväg och herrskapsingång. Har känner namnet på målaren, eftersom det finns någon storgodsägare varit involverad? Lokala en stor iögonfallande inskrift över triumfbågen: eliter ligger i flertalet fall bakom de första kyr- »Året efter Herren Kristus 1459 … blev denna kobyggena och lämningar efter en större gård bild utförd av Nils Håkanssons hand. Bed för har faktiskt hittats i närheten av kyrkan. Det är honom!» Han var också verksam i Strö kyrka i säkerligen riktigt när författaren kopplar ihop Västergötland, särskilt den dekorativa ornamen- gårdsägaren med kyrkans tillblivelse. I ett brev tiken har gemensamma drag. Den målartradi- om kyrkans räkenskaper från 1636 visar det sig tion som fanns i Vadstena kloster har influerat att Ysane kyrka beviljade kungen ett lån på 50 Nils Håkansson och har satt sin prägel på de daler. Församlingen försökte ända till 1748 att senmedeltida kalkmålningarna i Sydsverige. Ett

211 kyrkohistorisk årsskrift 2013

exempel på denna influens är vittskövlegruppen. reformationstrojkaen Luther, Melanchthon og Utredningen av det komplicerade samspelet Bugenhagen. Melanchthon-biografien fra 2010 recensioner mellan olika målartraditioner och skolor är både bidrog til at understrege, at den danske refor- skickligt och övertygande gjord. mationsteologi og – kirke i mange henseender Kalkmålningarna i Sölvesborgs S:t Nicolai stod i større forbindelse med Melanchthon end kyrka skildras i kapitel sju. De utmärkta foto- med Luther. Heri finder vi givetvis incitamentet grafierna har en beledsagande text som förklarar til MSL’s nyeste publikation, en biografi over innehållet i bilderna. Den rörande historien den kendte danske Melanchthon-discipel, Niels om Joakim och Anna målas upp, mötet mellan Hemmingsen (1513–1600); præceptor Daniæ, Maria och Elisabet och ett flertal andra scener. som eftertiden så sigende jævnførte ham med Mariavalvets framställning avslutas med Marias læremesteren gravläggning och himmelskröning. I långhuset I det 20. århundrede udgik blot to værker af finns en rad apostlar och änglar och vapenhuset videnskabelig betydning om Niels Hemmings- är fyllt av scener ur Jesu liv. ens teologi; fra Danmark i 1946, hvor Erich Det sista kapitlet handlar om målningarna Munch Madsen forsvarede sin disputats om i Ysane S:ta Gertruds kyrka och här fortsätter Hemmingsens etik, mens det hidtil væsentligste de färgstrålande fotografierna och innehållsrika studie af Hemmingsens teologi kom fra Sverige: texterna med skapelsen, intåget i Jerusalem och Kjell Barnekows Niels Hemmingsens teologiska Jesu bön i Getsemane. åskådning fra 1940. Barnekow arbejdede syste- Det är ett stort verk som Hans Milton och matisk og koncentrerede sig gerne om de lære- Ingmar Nilsson presenterar. Det avslutas med punkter, hvor Hemmingsen klang sammen med utmärkta planritningar och register som är till Calvin, og han forstod Hemmingsen som repræ- stor hjälp vid vidare forskning. Men det måste sentant for en gammelprotestantisme, som med också sägas att boken främst är en storslagen Melanchthon og Calvin slægtede middelalderens och brett upplagd presentbok. Den vetenskapliga skolastik og aristotelisme på; ja, Hemmingsens användningen hämmas av de många alltför enkla nadversyn var på grund af hans aristoteliske generaliseringarna och framför allt av att det realisme nødt til at blive som Calvins. Hem- saknas referenser. En notapparat hade varit helt mingsen tolkede reelt Melanchthons intention, på sin plats! Litteraturförteckningen är omfat- hvis udfoldelse gav calvinske konsekvenser. tande men det framgår inte alls hur litteraturen Barnekow skrev i sin tid under Herbert Olssons har använts eller när så har skett. Det är dock ett vejledning, og hans læsning af Hemmingsen imponerande bokverk med utmärkta fotografier. svarede til Olssons af Melanchthon: På den ene Det förtjänar all uppmärksamhet och författarna side var Hemmingsen elev af Melanchthon, f.eks. en eloge för sitt arbete. hvad angik prædestinationen, men på den anden side var hans syn på f.eks. troen anderledes og STIG ALENÄS filosofisk afvigende. For Melanchthon var troen »en affekt, uppväckt av ett konceptum i intel- Martin Schwarz Lausten lektet», mens troen for Hemmingsen var »en NIELS HEMMINGSEN. Storhed og fald proairesis», hvorigennem mennesket vender sig (Kirkehistoriske Studier III. række 18) bort fra det onde for i stedet at omfatte Kristus København: Forlaget Anis 2013, 382 sid. som sin frelser: mennesket ejer altså en iboende forbindelse mellem affekten tro og viljens frihed Professor emeritus Martin Schwarz Lausten til at handle efter loven.1 Olsson understregede i (MSL) har i de senere år udgivet en perlerække

af kirkehistoriske bøger og biografier, bl.a. om 1 Kjell Barnekow, Niels Hemmingsens teologiska åskådning.

212 en artikel til Svensk Teologisk Kvartalskrift fra MSL’s fremstilling har karakter af videnskabelig 1944, at Melanchthons tale om viljens frihed og biografi, men det biografiske kun gælder i det nordisk ufrihed både var afhængig af og defineret op imod ydre, idet hovedparten af værkets 17 hovedkapit- Luther; en sondring Barnekow også gjorde, men ler behandler teologiske spørgsmål, hvor især 5. ligeledes overførte på Hemmingsen:2 På et sæt kapitel udhæver de basale teologiske anskuelser,

afhængig af Melanchthon, på et andet defineret først og fremmest ud fra Melanchthon. Her er det kyrkohistoria op imod ham. Som hos Melanchthon havde tydeligt, at MSL vil forstå Hemmingsen nærmere loven tre brug, men hos Hemmingsen var det Melanchthon, end Barnekow gjorde, hvilket evangeliet, ikke loven, der virkede omvendelse, medfører, at MSL er på linje med den danske nej, for lovens efterfølgende tertius usus var tradition, hvorved han også indirekte kritiserer den væsentligste, og Barnekow mente, at Hem- Barnekows læsning. F.eks. ser MSL en pointe i, mingsen hævdede en habituel retfærdiggørelse, at Hemmingsens dogmatiske hovedværk Enchi- eller i hvert fald omvendelse, der ikke var Melan- ridion (1557) var en introduktion til Melancht- chthons, men snarere stammede fra Erasmus og hons Loci communes (i udgaven fra efter 1543), den tidligste humanisme, og som også påvirkede hvorimod Barnekow i Hemmingsens betoning Calvin og dermed Hemmingsen. af pønitens og omvendelsen ved evangeliet såvel Her havde Barnekow fat i noget, som MSL som fremhævelsen af lovens tredje usus fandt ikke ser på samme måde: kontinuiteten bagud til kendemærker på Hemmingsens selvstændige humanismen og den humanistiske reformations- konception af den humanistiske teologi og derfor teologi, og at Hemmingsen ikke var en en-til-en- antog, at Hemmingsen i disse spørgsmål, hvor concepteur af Melanchthon, men at han måske Melanchthon var påvirket af Luthers tale om var kulminationen på den danske humanistiske lovens anklage og Guds vrede, adskilte sig fra reformationstype. Melanchthon. Omvendt forstår MSL netop disse 2013 er 500-året for Hemmingsens fødsel, og lærepunkter som særlig karakteristiske for Hem- blot af den grund er det vigtigt, at Hemmingsen mingsens brug af Melanchthon, skønt Enchiri- genintroduceres i Danmark, alt eftersom han dion kun rummer tematisk og ikke dispositionel tælles blandt de største teologer i det 16. århund- eller tekstlig overensstemmelse med Loci. rede, og indtil en anden 2013-jubilar, Søren Den tætte anknytning til Melanchthon Kierkegaards ordstrømme i 1800-tallet, var uddyber MSL i det 6. kapitel om øvrighedslæren, Hemmingsen også Danmarks mest publicerede men der er alligevel divergenser, der kunne pege teolog. MSL giver os i denne anledning en for- på, at Hemmingsen ville videre end Melanchthon midlende og fornøden indføring, især når man og på visse stræk knyttede an ved Calvins syn. betænker Hemmingsens totale værkliste på over Imidlertid står det med MSL’s redegørelse klart, hundrede, primært latinske numre. at der med Hemmingsen eksisterede en filip- For selve fremstillingen har det været tjenligt, pistisk statslære i Danmark, som også søgtes at MSL med det foreliggende værk beskæftiger lovfæstet, og som deltagere i den standende sig med et emne efter selve reformationen, hans diskussion i Danmark anno 2013 om folkekir- foretrukne forsknings- og forfatterfelt, hvorved kens forandring burde læse og lære af. I det 7. hans overblik bagud i tid kan give stoffet per- kapitel behandles et andet væsentligt aspekt i spektiv og en tilpas grad af indforståethed, der Hemmingsens teologi – kanske det område, hvor dog på ingen måde vil lade en læg læser i stikken. han påvirkede flest sjæle: pastoralteologien og de tilknyttede discipliner metode og homiletik. En dogmhistorisk studie (Lund: Gleerup 1940) s. 306. Dette kapitel baserer sig især på Anita Engdahl 2 Herbert Olsson, »Förhållandet mellan Melanchthons teologi Hansens upublicerede prisopgave fra 1994, och Luthers» i Svensk Teologisk Kvartalskrift 1944 s. 89–111.

213 kyrkohistorisk årsskrift 2013

mens det næste kapitel betragter »Djævelens reli- VÄSTGÖTADELEN AV MONUMENTA SVEO- gioner», dvs. papister, jøder, muhamedanere og GOTHORUM. Efter handskriften F.h.9 [av recensioner ortodokse; slutteligt kapitler om ligprædikener, Johan Peringskiöld] i Kungliga biblioteket utgiven och kommenterad av Benny salmer, trolddom, skolevæsen og en historisk Jacobsson (Skara stiftshistoriska sällskaps gennemgang af fyringen som teologisk professor skriftserie 66) i 1579, hvor Hemmingsen stædigt afviste både ubikvitetslæren og manducatio indignorum og Skara: Föreningen för Västgötalitteratur 2012, 72, [148] sid. således formelt stemte overens med Calvin. Her slutter MSL sig til Barnekow, om end han i sagsf- Under 1600-talet, Sveriges stormaktstid, började remstillingen hellere fremholder de historiske led svensk kulturminnesvård ta form. Bakgrunden i sagen, hvor Hemmingsen forsøgte at påberåbe var statsmaktens vaknande intresse för historia sig Melanchthons bredere formuleringer. och för monument, fornlämningar och dokument Niels Hemmingsen. Storhed og fald er fortæl- som tycktes kunna manifestera rikets storhet och lende forskningsformidling, dog drister forfat- ärofulla förflutna. Ett antal personer med lämp- teren sig indimellem til at kritisere nyere tysk lighet och intresse för uppgifterna fick i uppdrag forsknings manglende udblik til Hemmingsen att resa runt i landet och i ord och bild, det vill i stridighederne mellem filippisme og gam- säga den egna handens teckningar, dokumentera mellutheranere i 1570’erne. Da var Hemmingsen antikviteter av olika slag. En höjdpunkt nåddes en afgørende stemme, og MSL forelægger i den under 1660-talet. På initiativ av rikskanslern forbindelse en række nye kilder (15. kap., s. Magnus Gabriel de la Gardie inrättades det så 305–324). MSL afholder sig fra teologisk disput kallade Antikvitetskollegiet i Uppsala, senare og vil gengive historien alene, hvorfor bogens sel- ombildat till Antikvitetsarkivet, och lagstiftades vstændige bidrag ikke kommer forbi traditionen för att skydda landets fornminnen. En annan for Hemmingsen som en dansk Melanchthon, förgrundsfigur var assessorn vid ovan nämnda selvom MSL antydningsvist peger på, at Hem- kollegium Johan Hadorph som organiserade mingsen var en selvstændig teolog af høj klasse. inventering av fornminnen. Själv genomförde han Her standser MSL ved de ældre arbejder, hovedsa- ett stort antal dokumentationsresor under det gelig Barnekows, hvis mere dristige antydninger, han tecknade och gjorde anteckningar men också der pegede væk fra Melanchthon, imidlertid hade assistans av teckningsbegåvade studenter. forbigås. Den teologiske analyse overlader MSL Bland annat företog han sammanlagt tio resor gennemgående til andre, mens han selv læser i Västergötland, vilka genererat ett omfattande Hemmingsen, hvorudfra han så formidler. Det material som ingår i en av de tio volymer som idag rokker ikke ved, at bogen er et fint og nødvendigt benämns »Peringskölds Monumenta Sveo-Got- værk, der giver Hemmingsen plads i historien på horum» och förvaras på Kungliga biblioteket. ny og åbner døren for andre ind til stor dansk Johan Peringer, sedermera adlad Peringskiöld, teologi fra det sene 16. århundrede. hade varit en av Hadorphs reseföljeslagare. Han RASMUS H.C. DREYER kom att fortsätta Hadorphs verk och fick också ge namn åt det samlade resultatet. Föreliggande utgåva, förtjänstfullt sam- manställd av Benny Jacobsson, omfattar doku- mentationen av de kyrkobyggnader, gravar och vapensköldar som utgör en del av mate- rialet i handskriften F.h.9 i Kungliga biblioteket. Hadorphs egna reseanteckningar har tidigare

214 utgivits i annat sammanhang, vilket också gäller och begravningsvapen med koppling till vissa av för ett större antal avbildningar av runstenar. kyrkorna i sammanställningen. Uppenbarligen nordisk Resultatet har blivit en estetiskt tilltalande och har tecknarna lagt ner stor omsorg på denna vacker bok i ett format som visserligen inte är helt speciella dokumentation, vilket möjligtvis kan lätthanterligt men som måsta accepteras som en ses som en återspegling av stormaktstidens

eftergift åt bokens huvuddel, nämligen ett större avsevärda intresse för genealogi och förnäma kyrkohistoria antal faksimiler i så gott som »naturlig storlek». anor, som ibland kunde förbättras när så ansågs Inledningsvis tecknas pedagogiskt och distinkt behövligt. Ibland har av allt att döma uppstått bakgrunden till hela det monumentala verket och missuppfattningar och skett förväxlingar av lämnas några förklarande anvisningar. motiven, varför detta är ett material som i sig Faksimildelen omfattar laverade bläckteck- borde kunna bli föremål för en egen kritisk ningar i trycktekniskt högklassig återgivning av heraldisk granskning. 150 kyrkobyggnader, samtliga belägna i norra Till faksimildelen ansluter ett avsnitt med och östra delen av det västgötska landskapet. Benny Jacobssons egna kommentarer och Västgötadelen av Monumenta Sveo-Gothorum framför allt beskrivningar av kyrkobyggnaderna är alltså begränsad till delar av det gamla Ska- som de återges på teckningarna. Han reserve- raborgs län. Det stora flertalet teckningar är rar sig försiktigtvis och uttryckligen vad gäller renritningar. Därutöver återges några koncept- beskrivningarnas fullständighet och nomenkla- teckningar som återfunnits i samma volym. Det tur. Även om vissa ord och uttryck skulle kunna är uteslutande frågan om exteriörer, på något bytas ut mot mera relevanta föreligger tack vare undantag när avtecknade från söder. Teck- kombinationen av ord och bild knappast någon ningarna är i hög grad informativa vad gäller risk för missuppfattningar. Särskilt värdefulla byggnadstyper, planformer, byggnadsmaterial, är litteraturhänvisningarna, även om Jacobsson teknik och detaljer som utformning av dörr- och också här reserverar sig vad gäller fullständighe- fönsteröppningar. Det finns knappast någon ten. Dock har erfarenheten visat att en referens anledning att betvivla bilddokumentationens mycket väl kan vara vägvisare in i både en och sanningsenlighet. För detta talar den uppenbara flera andra. samvetsgrannheten i arbetet. Dessutom, och däri Vad gäller dateringar av kyrkobyggnader i ligger måhända utgåvans allra största värde, har den mån sådana förekommer i sammanställ- dokumentationen skett i en tid då nyklassicis- ningens kommentarer, torde dessa gå tillbaka på mens och upplysningstidens ny- och ombygg- angiven referenslitteratur. En viss användning av nadsiver ännu inte hunnit radikalt förändra begreppen cirka och/eller omkring hade måhända det medeltida kyrkolandskapet. Även om vissa varit på sin plats, eftersom det i allmänhet är svårt förändringar naturligtvis genomförts är det ändå att med större exakthet tidsfästa kyrkobyggnader i stor utsträckning de medeltida byggnadsidea- från vad vi benämner romansk tid, det vill säga len som kommer till tals i den under 1600-talet för svenskt vidkommande senare delen av 1100- dominerande kyrkoarkitekturen. Med andra talet och tidigare 1200-talet. Men detta är endast ord är detta samlade material av största värde att betrakta som en anmärkning i marginalen. för den byggnadshistoriska forskningen inom Sammanfattningsvis: föreliggande utgåva är området kyrkobyggnader, naturligtvis främst på att betrakta som en väl genomförd sammanställ- lokalplanet men också i ett vidare perspektiv. ning av ett värdefullt och användbart forsknings- Faksimildelen omfattar också avbildningar material i en estetiskt mycket tilltalade förpack- av gravmonument, fornlämningar, landskap ning. och framför allt ett stort antal vapensköldar ANITA LIEPE

215 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Göran Nilzén kulturpersonlighet och understödjare av Linné CARL G. TESSIN. Uppgång och fall. och hans medarbetare. Däremot har konst- och recensioner Stockholm: Carlsson 2012, 282 sid. kulturvetarna närmast ignorerat hans politiska insatser, där han dock var Sveriges mest inflytel- serike politiker i mitten av 1700-talet. Formellt innehade han alla högsta ämbeten: lantmarskalk, Nils Eriksson ambassadör, riksråd, överintendent, kanslipresi- ”ICKE HAR JAG VARIT OVERKSAM”. En biografi över Martin Georg Wallenstråle dent och guvernant för kronprins Gustaf. (Acta Regiae Societatis scientiarum et C.G. Tessins farfar, Nikodemus Tessin d.ä. litterarum Gothoburgensis. Humaniora (1615–81), kom från Stralsund till Sverige under 43) drottning Christinas tid. Han var byggmästare, Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och påbörjade Drottningholms slott och Kalmar Vitterhetssamhället 2009, 422 sid. domkyrka och fullföljde flera slottsbyggen. Sonen Nikodemus Tessin d.y. (1654–1728), C.G. Två biografier har skrivits om två svenska Tessins far, fick en god utbildning bl.a. i Rom, där 1700-talsprofiler. Den ene är oerhört känd, Bernini då utformade Petersplatsen. Hans största främst för sina kulturinsatser. Den andre är helt verk blev Stockholms slott efter branden. Mycket okänd för de flesta, men framstår som en typisk lägligt uppförde han i närheten Tessinska palatset svensk lärdomsbjässe och en god representant för som familjebostad, idag landshövdingeresidens. den gustavianska kulturen. De flesta slott i Stockholms närhet har haft en Författarna är oerhört förtrogna med tidevar- Tessinare som arkitekt eller byggmästare. Sonen vet och de personer de skildrar. De har sysslat och huvudpersonen växte upp i denna slotts- med 1700-talet sedan de disputerade. De är miljö med närhet till hovet – Kung Karl var dock också vana vid att handskas med framstående borta från dessa slottsbyggen under Tessins hela personers livsöden. De har i sin yrkesutövning uppväxt, dock lär han ha haft många synpunkter plöjt igenom hur många hyllmetrar som helst på utformningen under sin vistelse i Timurtasch. med källmaterial. Det är väl känt att biografin Carl Gustaf Tessin uppfostrades under enväldet haft en undanskymd plats inom svensk historie- för att efterträda fadern som överintendent. Detta forskning. Först det senaste decenniet har det kom han också att göra. Dock fick han inte till- vällt fram publikationer, de flesta skrivna utanför räckligt bra betyg i teckning, skulle vi säga idag. historikernas skrå. Likaså har 1700-talet fått stå Han blev varken målare eller arkitekt. Ändå fick i skymundan för mer intressant och konfliktlad- han efterträda fadern som intendent för slottsbyg- dad 1800-tals socialhistoria. Vi skall alltså vara gena. Tack vare frikostiga studieresor anammade tacksamma för att två 1700-talsbiografier nu han bättre än någon annan de nya influenserna föreligger. från Paris och andra metropoler. För Tessinarna Jag väljer att först redogöra för innehållet i skulle det bli italienskt till det yttre, men franskt kronologisk ordning, därefter att resonera om i interiören. Då svenska folket idag beskådar sättet att skriva historisk biografi och slutligen prinsessvigslar från Slottskyrkan, borde arki- att reflektera över olösta 1700-talsfenomen, som tekternas namn nämnas. Deras franska stil fick båda författarna kretsar kring. Göran Nilzén här ett genomslag. Nilzén nämner inte just detta har alltså valt att skriva en heltäckande biografi fenomen i sin i övrigt mycket pedagogiska bok. över Carl Gustaf Tessin (1695–1770). Han är Jag har förut hävdat att det franska århundradet väl medveten om att Tessin uppmärksammats i inte avsatte några spår i svensk teologi, men många böcker som vår störste konstsamlare och genom Slottskyrkan talar den till oss idag!

216 C.G. Tessin skolades också in i den frihetstida ger dem underrubriken: Tessin hade alltid rätt. partipolitiken. Fadern drabbades av Arvid Horns Det är den förorättade ledande statsmannens nordisk räfst 1727, viken gav upphov till revansch, kana- försvar för sin linje och sitt handlande genom liserat genom hattpartiets utmanövrerande av livet. Präglad av stoikerns lugn och en kristens Horn och hans anhängare 1739. Tessin var en bibelläsning, försöker han rättfärdiga sitt eget

av ledarna, dock framställde han sig själv som handlande. Han hotade som sagt med att avgå kyrkohistoria modererande, då han lyckades övertala Horn att från sina höga ämbeten flera gånger och gav frivilligt avgå. Tessin blir nu den ledande inom då riksdagen i uppdrag att granska protokoll utrikespolitiken, som blev helfransk. Genom sin och ambassadrapporter. Det slutade alltid med ambassad i Paris levde han på nivå med kungen att han enträget hyllades och ombads återgå i Versailles, vilket tömde hans egen kassa. Han till den höga posten för rikets bästa. Tessin fick köpte in fler konstverk än någon svensk gjort, alltid rätt. Hans fiender avlägsnades, det ryska vilket blev grunden till Nationalmuseums konst- bandet försvagades och det franska stärktes. samling. Han var den borne diplomaten i detta Främste politiske motståndare var hans biskop i franska århundrade. Strängnäs, Jacob Serenius. Den pedagogiske för- Vid hemkomsten gjorde han två bestående fattaren fördjupar sig inte i denna fiendskap, men insatser. Då riksdagen som ryskt villkor valt Adolf för kyrkohistorien hade det varit av intresse att Fredrik till tronföljare, for Tessin till Fredrik den följa dessa tvås diametralt olika ståndpunkter i store i Berlin och förmedlade frieriet till dennes de flesta frågor. Serenius var engelsk, mössa, fylld syster Lovisa Ulrica. Aldrig förr blomstrade det av hämndbegär mot hattarna och mot flärden franska hovlivet så mycket som under Tessins hos Tessin och hovkretsarna. egid. På en berömd målning framställdes han Som mången politisk historiker förbigår som tuppen bland hönorna – hovdamerna. Tessin Nilzén iakttagelser av kyrkohistoriskt intresse. var Lovisa Ulricas gunstling och blev uppfostrare Han konstaterar att Bibeln var Tessins viktigaste av hennes förstfödde, den blivande kung Gustaf. bok, att husandakt hölls varje dag kl. 13 på Hans andra insats blev att åka på nya friar- slottet, att han hade huskaplan – Linnélärjungen stråt till det danska hovet och förmäla den unga Pehr Osbeck. Vidare att han polemiserade mot kronprinsen med en dansk prinsessa. Detta blev Voltaire, ogillade att Olof von Dalin tog hans en anledning till att Lovisa Ulrica blev Tessins plats i hovet, där han höll kalottpredikningar. fiende och avlägsnade honom från allt inflytande Nej, Tessin var normalt kyrkotrogen, vidhöll i huvudstaden. För Tessin var detta ett led i hans luthersk lära och tillägnade sig den stoiska reflek- utrikespolitiska bygge att bilda allians med tionen vid läsningen av Bibeln. Allt detta trots Danmark, som inte längre sågs som arvfiende. det frivola franska hovlivet och den flärdfulla Ryssland hade tagit denna plats. Nilzén menar livsstilen som förde honom till ruinens brant ett att 1743–46 var Sverige en rysk lydstat. Tessin var par gånger. den som lyckades bryta detta beroende, återigen Göran Nilzén har skrivit en pedagogiskt genom att hota att avgå från sina poster, ett åter- lättläst bok, en heltäckande biografi med stor kommande tema i karriären. lärdom och kunskap om 1700-talets källor. Han Från 1754 till sin död vistas han på Åkerö, har valt ut väsentligheterna och sparat läsaren numera känt för sitt äpple och Tessins dagbok från de flesta detaljer. med samma namn. Ett trettiotal folieböcker finns bevarade på KB, väl använda av forsk- En helt annorlunda bok föreligger om Georg ningen. Nilzén har läst igenom dem kritiskt, Wallenstråle (1733–1807). Den lärde författaren inleder varje kapitel med ett citat därifrån och Nils Eriksson har haft ett stort källmaterial till sitt förfogande, inte minst resedagböcker, flera

217 kyrkohistorisk årsskrift 2013

tidskriftsartiklar, ymnig korrespondens, poesi dam med förmögna föräldrar – var också tidsty- m.m. Och nästan allt finns återgivet i denna piskt. recensioner biografi, som är oerhört detaljrik i beskrivning- I mitt tycke gjorde Wallenstråle bäst iakttagel- arna. Måhända förtjänar denne biskopsson, ser i början av sin resa i Holland. Han beundrade fadern var Georg Wallin, denna Ehrenrettung, holländarnas flit, arbetsmetoder och deras jord- eftersom stiftshistoriker inte varit så nådiga i brukspolitik med utdikningar. Han önskade sig sin kritik av en tidstypisk gustaviansk biskop i ett sådant lantbruk för de efterblivna bönderna Kalmar. Nils Eriksson anser också att han som i hemlandet. Han är på god väg att bli fysiokrat, person är för obetydlig för att tillägnas en biografi, om han satsat på jordbruk. Till sin förvåning om det inte vore så, att Kungl. Vetenskaps- och upptäckte han också den religiösa toleransen. Vitterhetssamhället i Göteborg har denne man Här samsades både reformerta, katoliker och att tacka för sin tillblivelse 1773. judar. Hur kunde detta vara möjligt? Han gjorde Georg Wallin, adlad Wallenstråle, biskopsson negativa kommentarer efter sina besök i katolska och -sonson och med elva biskopar inom moderns mässor och till en judisk synagoga. Vad är det släkt, är liksom Tessin ett barn av sin tid. Tack denne lutherske biskopsson reagerar mot? Jo, vare släktens goda förbindelser är bådas öden det är kroppsspråket. Till skillnad från Ordets utstakade. Båda lever sina liv nära de främsta tjänare i lutherska Sveriges predikstolar, konsta- biblioteken, de framväxande muséerna och med terade han bistert att den judiske rabbinen hade förbindelser till de lärdas republik i Europa. Det många läten och underliga kroppsrörelser för mesta av Linnés upptäckarglädje och denna sig under gudstjänsten. Samma sak med prästen naturvetenskaps stärkta ställning för rikets nytta utförande mässoffret på latin och med allehanda internaliseras i deras idévärld. De lär känna de liturgiska rörelser vid altaret. Det rena och klara flesta nymodigheter i förupplysningens Europa. ordet på svenska stod i bjärt kontrast till ett Båda de porträtterade är stöpta i den lutherska mera uttrycksfullt kroppspråk på främmande ortodoxin och den merkantilistiska ekonomin. tungomål. Här tror jag vi finner en nyckel till Mest av allt är det nyttan för riket som söks i vår inställning till »främmande religioner», som nymodigheterna. För båda hör konsten hit och senare registrerades i det enhetliga Sverige. de beundrar de stora mästarnas tavlor i Paris Liksom Tessin reagerade Wallenstråle mot de och andra europeiska huvudstäder. Den hand- tidiga upplysningsfilosoferna. Särskilt ägnade lingskraftige Tessin köper tavlorna, medan den han sig åt Rousseau och tycks ha träffat denne. studerande Wallenstråle stumt beundrar dem Han stod fast vid det lutherska fadersarvet, men och prickar av dem en efter en i sin resedagbok. anammade allt som skulle vara gott och nyttigt Sammalunda gör han med alla kyrkor han för att förkovra svenska folket. Speciellt tog besöker i Amsterdam, Paris, London, Berlin och han intryck av de nya tidningar och tidskrifter flera städer på vägen. En sådan femårig, kostsam som kom ut i en allt stridare ström med litterära studieresa för den egna uppbyggelsen verkar nyheter, dikter, recensioner m.m. I Göteborg i längsta laget. Både Tessin och Wallenstråle debuterade han som utgivare av Götheborska skulle ha fått kronofogden på sig, om de inte Veckobladet. Han stod i nära kontakt med hade gift sig med unga rika döttrar från förnäma Gjörwell, vår främste utgivare, liksom skalden familjer. Ulla Sparre var 16 år, då Tessin gifte sig Thorild. Han skrev själv dagsverser till tidningar med henne. Äktenskapet verkade lyckligt men och poesi hyllande kung Gustaf. Som entreprenör barnlöst. Även Wallenstråles fästmö var mycket och idégivare skulle han mycket väl ha kunnat bli ung. Detta beteende – att gifta sig med en ung tidningsman, allt med fäderneslandets nytta för ögonen.

218 Wallenstråle blev lektor vid gymnasiet i begrepp verkar bli det mest eftersträvansvärda Göteborg och han förblev en eldsjäl för bild- för svenskar på toppositioner vid denna tid. Både nordisk ningen. Han byggde upp bibliotek varhelst han Tessin och Wallenstråle gjorde vad de kunde för tjänstgjorde liksom naturaliesamlingar. Han är att uppnå äran. De strävade hela tiden efter att utan tvekan välkvalificerad för sina tjänster. Dock komma nära sin tids storheter inom lärdom,

måste han tillägna sig den tidens vänskaps- och konst, vetenskap och politik. Här lyckades kyrkohistoria klientförbindelser för att erhålla just de tjänster Tessin långt bättre än Wallenstråle. Tessin var som var tillfredsställande och bäst avlönade. välkommen till både Versailles och Drottning- Han hade liksom Tessin sin far att tacka för den holm. Wallenstråle befann sig på avstånd från första tjänsten. Sedan måste han ställa in sig hos centrum, men sökte alltid att stå på god fot med dem som hade utnämningsmakten. Hans högsta dem som stod närmast makten. På slutet blev gynnare blev Carl Fredric Scheffer, för övrigt biskoparna Wallquist och Lindblom de vikti- en Tessin-lärjunge och dennes efterträdare för gaste. Wallenstråle avslöjar dock sin fåfänga, att fransk utrikes- och kulturpolitik i Sverige. Han han aldrig lyckas nå ända fram till ärans port. lyckas få det feta pastoratet Fjärås och kombine- Då han under Napoleonkrigen tar emot några av rar det med lektorstjänsten i Göteborg, därefter de avsatta franska kungligheterna i Kalmar, lyser det ännu fetare Kumla pastorat. Till slut blir det han av stolthet. Men hans gloire får sig en törn, biskopsstolen i Kalmar. Då är vi inne på den då han själv känner sig undanträngd från första Schröderheimska pastoratshandeln. platsen av landshövdingen och andra. Hur skall vi bedöma 1700-talets vänskapskor- Ett tredje nästan obeaktat 1700-talsfeno- ruption? Vi kan naturligtvis förakta den efter vår men är det intresse dessa personer som levde i tids meritokratiska, anti-korrupta värderingar. överflöd, ägnade åt stadens fattiga. Efter branden Dock skall vi betänka att dagens nätverkande på söder i Stockholm, som bl.a. resulterade i har blivit allt viktigare för framsteg inom alla en ny Katarina kyrka, ägnade Tessin mycket nydanande sektorer. Så var det också på 1700- kraft åt en sociologisk undersökning av antalet talet. Den tidens politiska grupper och akade- fattiga, deras bostadsbehov och barnens framtid. miska spetsforskning byggde på familje- och täta För att få de ledande med sig i denna planerade vänskapsförbindelser. Det var förutsättningen för välgörenhet bildades Serafimerorden med Tessin att de nya akademierna skulle komma till stånd. som pådrivande kraft. Han föreslog också att de Alla inom kretsen var välkvalificerade, men det skulle gå runt med insamlingsbössan. Det finns krävdes att nätverket blev starkt, så att resultat även exempel på hur Wallenstråle under sina visi- uppnåddes och därmed finansiering. Aldrig tationer engagerar sig i de fattigas problem. Med tidigare, och kanske heller inte senare, har unga dagens välfärdssystem som ideal, hyser vi inga lovande vetenskapsmän åtnjutit så stor satsning större tankar kring detta. För Tessins del gällde på utlandsresor och den egna forskningen. Linné det inte bara allmosor utan en genomtänkt plan och Celsius är de främsta exemplen, Swedenborg för hur fattigvården och välfärden skulle organi- en annan. Den tidens mecenater och välgörare seras efter de förutsättningar som fanns. insåg detta. Nätverket med förgreningar till Wallenstråles insatser bör bedömas utifrån det riksråd och hov, där utnämningsmakten låg, var faktum att han aldrig var verksam nära makten nyckeln till att stödja den ström av nytänkande i Stockholm. Han startade bevisligen Sveriges som kom svenskar och finnar till del under denna tredje vetenskapssocietet i Göteborg. Han byggde period. upp ett stiftsbibliotek i Kalmar, vilket drabbades Ett annat fenomen, som inte har någon av brand. Han värnade om utbildningen i dessa motsvarighet idag, är la gloire. Detta franska två stiftstäder. Han höll stenhårt fast vid kyrkans

219 kyrkohistorisk årsskrift 2013

lära och liturgi. Han anmärkte på präster som predikanternas verksamhet inom ramen för EFS inte följde kyrkohandboken och han värnade om i Skelleftebygden och biskopen, teol. dr. Olaus recensioner att sakramenten rätt brukades i gudstjänsten. Brännström (1919–2008) ägnade sina forsk- ningar främst åt den laestadianska själavårdstra- Recensenten noterar ett faktafel i vardera boken. ditionen. Det var Linköpings biskopsgård, som Tessin Många flera namn kunde nämnas men de redan hjälpte den nye biskopen Eric Benzelius att planera nämnda anger något av det unika kyrkohisto- för 1731, givetvis med ett stort biblioteksrum. I en riska forskningsfält som Luleå stiftshistoriska av sina utvikningar om hästkött uppger Eriksson sällskap kan räkna in som sitt mot bakgrund felaktigt platsen där det först åts publikt i Sverige av bland annat områdets olika väckelserörelser under kung Gustaf tid. Det var på Ribbingebäcks och samebefolkningens språkliga, kulturella säteri, tre mil väster om Uppsala. Gården köptes traditioner på Nordkalotten. Professorn Daniel av familjen Cederhielm från Benzelius’ änka. I Lindmark (f. 1960), sällskapets ordförande, har övrigt är böckerna »felfria», dock helt olika till i sällskapets skriftseries första utgåva, Ingångar sin karaktär. Eriksson har fördjupat sig i varje till norrländsk kyrkohistoria (2010), givit en bred fråga som dyker upp och gjort utvikning efter presentation av de kyrkohistoriska frågeställ- utvikning. Det är kanske den äldre akademiska ningar »i norr» vilka väntar på sin behandling. stilen i sin prydno. Måhända kommer doktoran- Han står som redaktör för också skriftseriens der att här kunna få den kunskap de inte kan andra utgåva, en bok om den laestadianska inhämta via webben. Nilzén har velat bespara väckelsens tidiga historia. Den har fått den mång- läsaren från detaljer och utvikningar. Han har tydiga titeln Väckelse i gränsland. koncentrerat sig på väsentligheter för att få ihop Redan det suggestiva omslaget anger att den kulturmecenaten med den ledande politikern. laestadianska väckelsen (med denna rörelses särskilda kännetecken och inbördes spänningar) BJÖRN RYMAN kom att röra sig tämligen obundet över Nord- kalottens gränser, ungefär som den samiska Daniel Lindmark (red.) ursprungsbefolkningens renhjordar. När rörelsen VÄCKELSE I GRÄNSLAND. Ur bröt fram på 1850-talet, framhåller utgivaren laestadianismens tidigaste historia i sitt förord, blev finskan dess särskilda språk, (Skrifter från Luleå stiftshistoriska sällskap 2) dess lingua sacra. I socialt avseende placerade sig denna väckelse medvetet i gränslandet mellan Umeå: Luleå stiftshistoriska sällskap folkbildning och förtryck, nykterhet och sedligt 2012, 169 sid. förfall. I religiöst hänseende handlade detta gränsland om tro och otro – liksom allt efterhand Det är påtagligt att Svenska kyrkans olika stift om kyrkolojalitet och kyrkokritik. innehåller sina specifika delar av ett kyrkohisto- Föreliggande bok på 169 fullmatade sidor riskt skeende. Kanske gäller det i särskilt hög grad kan naturligtvis inte spänna över alla dessa det till ytan stora stiftet i norr, alltså Luleå stift. frågeställningar. Bokens underrubrik »Ur laes- Inte för inte har där flera forskare aktualiserat tadianismens tidigaste historia» anger dess his- viktiga stråk som kännetecknar bland annat det toriskt begränsade ram. Den består närmast av religiösa livet i de olika älvdalarna. Prosten, teol. tre huvuddelar, nämligen dels två föredrag som dr. Curt Carlsson (1932–2007) koncentrerade hölls när sällskapet våren 2009 stod som värd för sig på Pitebygdens särskilda fromhetshistioria, ett nationellt stiftshistoriskt symposium i Luleå, kyrkoherden och docenten Karl Axel Lundqvist (f. 1932) har i flera arbeten studerat lekmanna-

220 dels ett antal tidigare okända brev från Lars Levi har kunnat sprida sig inom allt vidare områden. Laestadius. På de platser där missionsskolorna verkade hölls nordisk I det första bidraget behandlar teol. dr. Lilly- dagliga morgon- och aftonböner; vid kvälls- Anne Østtveit Elgvin (f. 1954) från Vestfold, gudstjänsterna förväntades byfolket närvara för Norge, Lars Levi Laestadius’ (1800–1861) teo- att dels höra en av Laestadius’ upplästa predik-

logiska grundsyn. Efter en kort biografisk skiss ningar, dels ta del i själva aftonbönen. Målsätt- kyrkohistoria över hans liv som församlingspräst, botaniker, ningen var att skolbarnen till både förstånd och författare till den teologiska »grundboken» känsla skulle tillägna sig »en sann kristendoms- Dårhushjonet (vilken postumt i sin helhet kunde kunskap». Skolverksamheten kan därför enligt utges först 1979) och väckelsepredikant ger hon Anderzén anses utgöra en integrerad del av den ett antal teologiska nycklar in mot förståelsen av laestadianska väckelsens expansion inom de byar vad som kännetecknade Laestadius’ gudsbild och där den fick möjlighet att etablera sig. försoningssyn. I bästa mening handlar hennes Genom att följa bland annat skolornas ekono- föredrag (liksom hennes avhandlingsarbete) om miska redogörelser, elevförteckningar och exa- teologisk motivforskning. Till sin – och läsarens mensprotokoll lyckas Anderzén ge en beskrivning – förvåning upptäcker hon att Laestadius utan av skolverksamhetens omfattning. Med hjälp av kunskap om fornkyrkans typologiska bibeltolk- ett engagerat detaljstudium får Anderzén fram ning utformade sin teologiska grundåskådning nya fakta om hur väckelsens folk ekonomiskt enligt samma synsätt. Hur kunde detta gå stödde de olika missionsskolorna – och därmed till? Hon svarar med att hänvisa till samernas indirekt sin egen konsolidering. förmoderna, muntliga kultur och menar att Bokens tredje – och till omfånget största – Laestadius genom den kom att närma sig Bibeln avsnitt utgörs av Anderzéns redogörelse för på samma sätt som de fornkyrkliga teologerna. hur 16 tidigare okända brev från Laestadius Som förkunnare såg Laestadius på sina åhörare till svärsonen Per Lorens Stenborg sent omsider såsom de evighetsvarelser de var, hur mycket kunde inlemmas i det så kallade Lannavaara- de officiella samhällsföreträdarna än såg ner arkivet. Anderzén går i minsta detalj igenom hur på dem som enkla, fattiga, obildade »lappar». I breven överlämnades till arkivet, han ger en bild omvändelsen till den himmelske »Föräldern» låg av brevskrivaren och framför allt brevmottaga- ett evangelium, som Laestadius förkunnade med ren samt analyserar den nya kunskap som dessa sin bibliskt begrundade metaforik. brev kan ge den samlade Laestadius-forskningen. Denna inledande artikel är i sig inte kyrkohis- I bästa mening lägger Anderzén puzzle med hjälp torisk till sin karaktär. Den ger dock, efter vad av olika personuppgifter, register, protokollsut- jag kan förstå, viktiga ingångar till den fortsatta drag och tidningsklipp. Han kan i sin iver att forskningen om Lars Levi Laestadius och hans excerpera breven »enligt gängse vetenskaplig förkunnelse. metod» knappast dölja sin glädje inför detta nya Den andra huvuddelen i denna bok består av källmaterial. Breven publiceras i sin helhet och komministern och docenten Sölve Anderzéns (f. blir med Anderzéns detaljerade kommentarer 1939) föredrag om de laestadianska missionssko- till en spännande läsning om hur dåtidens from- lornas framväxt vid mitten av 1800-talet. Han hetsliv kom att utformas i det spänningsladdade har i sina forskningar ägnat sig åt att undersöka samspelet mellan Svenska kyrkan och den fram- omfattningen av denna skolverksamhet. Han har växande laestadianska väckelsen. därvid kunnat konstatera att dessa skolor varit GUNNAR WEMAN av avgörande betydelse för hur väckelsen har fått rotfäste i Tornedalen och hur den genom dessa

221 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Hans Ponnert tektarbetet som rör restaurering av kulturhisto- THEODOR WÅHLIN. Arkitekten och riska byggnader och att göra detta genom att i recensioner restaureringskonsten. En yrkesbiografi biografins form undersöka en enskild arkitekts (Doktorsavhandlingar vid Chalmers yrkesbana och därmed också belysa restaure- tekniska högskola. Ny serie 3213) ringskonsten och dess praktiska tillämpning. Göteborg: Chalmers tekniska högskola Detta huvudsyfte bryts därefter ned i ett antal 2011, 322 sid. tematiska frågeställningar. Den biografiska Degeberga: Ponnert Arkitekter AB 2011, metoden, en yrkesbiografi, anförs som den bästa 322 sid. för att sätta arkitekten och dennes yrkesvillkor i centrum. Den gör det angeläget att utförligt kom- Lunds domkyrka genomgick 1833–1880 en stor mentera den samtida debatten och svängningar restaureringsperiod, ledd av de dynamiska och inom denna. Därmed kan Wåhlins insatser ytter- ledande arkitekterna C.G. Brunius och Helgo ligare profileras. Zettervall, domkyrkoarkitekter 1833–59 res- Med denna uppläggning blir dispositionen pektive 1860–1902. Bägge var inspirerade av tydlig. Theodor Wåhlin kom från gamla skånska medeltidens byggnadsideal, Zettervall främst prästsläkter på både faderns och moderns sida. av gotiken. Bägge satte djupa spår i Lundado- När han med tiden blev den store restauratorn av men, Zettervall också i domkyrkorna i Skara, skånska medeltidskyrkor kom han i hög grad att Linköping och Uppsala. Deras insatser i 1800- utnyttjas och själv utnyttja detta släktnätverk. talets arkitekturhistoria är väl dokumenterad, i Efter uppväxtåren i Lund och Malmö påbörjade synnerhet deras restaureringsideal. han treåriga studier vid Chalmers Tekniska Läro- Som domkyrkoarkitekt i Lund 1903–48 efter- anstalt i Göteborg som förberedelse till fortsatta träddes Zettervall av Theodor Wåhlin (1864– studier vid Konstakademiens byggnadsskola i 1948), då framgångsrik arkitekt med kontor i Stockholm. Efter avslutade studier där arbetade Malmö. Han var från 1902 också arkitekt vid han några år på olika arkitektkontor för att Överintendentämbetet, senare Kungl. Byggnads- år 1894 flytta till Malmö som konsulterande styrelsen. För första gången finns nu med Hans arkitekt. År 1910 flyttade han och familjen till Ponnerts doktorsavhandling en grundlig och Lund med bostad och kontor i ett stort hus nära sammanfattande monografi med inriktning på domkyrkan. Han var då domkyrkoarkitekt sedan debatt och praxis när det gäller restaurering, i åtta år. Under Malmöåren ritade han bostads- synnerhet av kyrkobyggnader. och affärshus, industribyggnader men är kanske Källmaterialet utgörs främst av Wåhlins mest uppmärksammad som arkitekt för cirkus- bevarade restaureringar och byggnader samt anläggningen Hippodromen år 1900. Han ritade ritningar, fotografier och handlingar i kyrkoar- också järnvägsstationer och badhotell, det mest kiven i församlingar där Wåhlin restaurerade kända Falsterbohus. Under denna period hade kyrkor. I Wåhlins eget välbevarade arkiv finns han också börjat med kyrkorestaureringar av också ett stort material i form av dagböcker, medeltidskyrkor. ritningar, hans egna fotografier, anteckningar Som domkyrkoarkitekt hade Wåhlin inte från besiktningar, korrespondens. entreprenad- mycket att göra efter Brunius och framför allt kontrakt, kostnadsberäkningar m.m. Wåhlin Zettervalls stora restaureringar under femtio efterlämnade fyra offentliga stora arkiv, samtliga år. För eftervärlden mest betydelsefull var i Lund. Ponnert redovisar utförligt dessa i Käll- undersökningarna och rekonstruktionen av det och forskningsöversikt. medeltida uret samt reparation av absidvalvet Syftet med avhandlingen är att fördjupa och uppförandet av Joakim Skovgaards stora kunskapen och insikten om den del av arki-

222 mosaikutsmyckning. Domkyrkoarkitekten hade kunna bevaras utifrån en helhetsbedömning, där ingen formell knytning till stiftets övriga kyrkor. kvalitén skulle vara en avgörande faktor. nordisk Men uppdraget gav honom liksom tidigare I tre stora kapitel (kap. 6–8) visar Ponnert hur Brunius och Zettervall många uppdrag i de Wåhlin på olika sätt genomförde restaurering- skånska landskyrkorna. Det är denna Wåhlins arna av kyrkorna i Ullstorp, Övraby och Hannas.

verksamhet avhandlingen analyserar. Sin status Särskilt givande är analysen av Övraby 1902–09. kyrkohistoria som ledande restaureringsarkitekt förstärkte Församlingen hade beslutat om rivning av med- han genom tjänst utom stat på Överintendent- eltidskyrkan och nybygge, gärna i nygotisk stil. ämbetet (Byggnadsstyrelsen) samt uppdrag för Byggnadskassan var i gott skick. Wåhlin till- Antikvitetsakademien och Riksantikvarien. kallades som arkitekt men övertygade med seg Som »profan» arkitekt företrädde Wåhlin uthållighet församlingen att restaurera medel­ närmast nationalromantiken under 1900-talet tidskyrkan och göra ett tillbygge. Som vanligt första decennier, men med inslag av regionalism utarbetade han en mycket utförlig beskrivning genom anknytning till äldre skånsk och dansk av kyrkan och tidsbestämde den som en av byggnadskonst. För eftervärlden blev han mer Skånes äldsta romanska kyrkor, förra hälften av betydelsefull som utvecklare av teori och praxis 1100-talet. Församlingen tänkte nu om och ett för kyrkorestaureringar. helt nytt beslut om restaurering togs. I samråd Wåhlin började verka som kyrkoarkitekt med församlingen utarbetade Wåhlin undan för i Skåne i slutfasen av den stora rivnings- och undan flera förslag och slutligen var arkitekt och nybyggnadsperioden i Lunds stift. Här fanns församling överens. Medeltidskyrkan restaure- cirka 300 mer eller mindre ombyggda medel- rades varsamt och tillbyggdes också för att fylla tidskyrkor och 100 nybyggda kyrkor, de flesta kravet på större utrymme. i nygotisk stil. Denna stilart var på väg ut och Som framgår av avhandlingen var Wåhlin syn- kyrkorivningarna började avta. Medeltidsyrkans nerligen noggrann vid sina kyrkorestaureringar. värde började också stiga och därmed också Dessa blev därför ofta tidskrävande. Han tog debatten om restaureringsprinciper. Wåhlin mycket aktiv del i hela processen. Denna inleddes deltog i denna debatt men framför allt i restaure- alltid med en omfattande förundersökning, ringsverksamhetens praktiska inriktning. historisk beskrivning, uppmätning och foto- Under stora delar av 1800-talet dominerade grafering. Wåhlin var en skicklig fotograf och ett stilenligt restaureringsideal. C.G. Brunius många illustrationer i avhandlingen utgörs av och Helgo Zettervall företrädde detta. Spåren hans bilder. Denna dokumentation presenterades kan ses t.ex. i Lunds och Uppsala domkyrkor. för församlingen. Sedan följde projekteringar och En byggnad skulle helt renodlas efter sin bygg- ritningar, förnyad diskussion med församlingen, nadstids stil oavsett om denna varit byggnadens arbetshandlingar, detaljritningar, upphand- ursprung eller inte. Dock skulle samtidens teknik lingar, kontrakt med byggmästare och kontroll tagas i anspråk (s. 83). Mot detta ideal ställdes nu under byggtiden. Hela detta material finns krav från många håll att det inte var möjligt att bevarat i Wåhlins egna arkiv och i församling- följa. Restaureringarna blev mycket ingripande arnas. Denna arbetsprocess beskrivs ingående i på olika tiders kulturavlagringar och hur skulle kap. 10–12. Dessförinnan har hans arbete som man kunna fastställa en byggnads ursprungsi- statlig tjänsteman vid Överintendentämbetet deal, helst som detta kanske aldrig förverkligats och hans uppdragsverksamhet för Vitterhetsa- i byggnaden? Restaureringsåtgärderna skulle i kademien och Riksantikvarien analyserats i ett stället bedömas från fall till fall efter noggranna eget kapitel (kap. 9). Wåhlin spelade samtidigt undersökningar och tillskott i byggnaden skulle på flera spelplaner och kom ibland i kläm mellan

223 kyrkohistorisk årsskrift 2013

myndigheter och församling. Men han följde Avhandlingen i sin utgåva från Ponnert Arki- alltid sin grundläggande restaureringssyn som tekter AB är mycket tilltalande i format, layout recensioner den uttryckts främst i Konstakademiens skrift I och illustrering. I boken finns också omfattande restaureringsfrågan från år 1902. Verkförteckningar s. 297– 315 över Wåhlins Avhandlingen avslutas med ett kort kap. 13: många projekt, inklusive lokala och regionala »Theodor Wåhlin och konsten att restaurera – kartor över dessa. avslutande diskussion» (s. 241–243). Som övriga En avslutande reflexion kan vara på sin plats. kapitel har det en kärnfull underrubrik med ett Denna doktorsavhandling har vuxit fram under Wåhlincitat, denna gång hämtat från ett brev lång tid genom studier i konstvetenskap och 1905: »restaureringskonsten är en vansklig medeltidsarkeologi i Lund och vid Arkitektur- konst». Wåhlin hade en mycket god teknisk institutionen vid Chalmers Tekniska Högskola som arkitektonisk utbildning och genom själv- i Göteborg. Hans Ponnert är arkitekt SAR/ studier och utbildningsresor förkovrade han sig MSA, har arbetat som avdelningsdirektör på ständigt. Den grundprincip han alltid följde var Riksantikvarieämbetet och arbetar som arkitekt att en kyrkobyggnads främsta uppgift var att och antikvarie av kulturhistoriska byggnader bilda ett ändamålsenligt rum för församlingens Han har själv restaurerat kyrkor i Skåne och gudstjänstfirande. En kyrkobyggnad var inte ett Blekinge. Möjligheten att vid sidan av yrkes- museum utan en levande byggnad, präglad av arbete under en längre period samtidigt arbeta seklers utveckling. Spåren av dessa skulle bevaras med en avhandling har nu genom ändrade för- om de fyllde kvalitetskraven. Därför tog han så utsättningar för antagning till forskarutbildning starkt avstånd från de tidigare dominerande kraftigt beskurits. Som tidigare ansvarig för stilenliga restaureringsidealen. Det är ett intres- forskarutbildning i kyrkohistoria i Lund har jag sant konstaterande att Wåhlins efterträdare som erfarenhet av att mer långsiktigt avhandlings- domkyrkoarkitekt i Lund Eiler Graebe vid mitten arbete vid sidan av annan tjänst ofta visat sig av 1900-talet nära nog utplånade Zettervalls stil- framgångsrikt. Forskarmiljön i seminarierna enliga restaurering av Lunds domkyrka. Graebe ökar och forskningsfronten flyttas framåt. Hans hade som ung arkitekt arbetat på Wåhlins Ponnerts avhandling är ytterligare ett gott bevis arkitektbyrå i Lund. Ett slutomdöme Ponnert för detta. Det är skada att denna möjlighet hotar fäller om Wåhlin är: »Han arbetade modernt att försvinna. som nyskapande arkitekt med kulturhistoriska INGMAR BROHED förtecken». Detta gäller hans skånska kyrkores- taureringar. Det är en mycket intressant avhandling. Arki- Anders Jarlert tekten Theodor Wåhlin är väl värd att lyftas fram. DROTTNING VICTORIA – UR ETT INRE LIV. En existentiell biografi Han var betydelsefull för förnyelsen av restaure- ringsideologin men framför allt för förverkligan- Stockholm: Carlssons Bokförlag 2012, 411 det av denna i praktiskt restaureringsarbete i de sid. skånska landsortskyrkorna. Här arbetade han med närmast vetenskaplig noggrannhet, vilket Om vår svenska drottning Victoria har under framgår av det mycket omfattande arkivmaterial de sista decennierna skrivits åtskilligt. Förfat- Ponnert analyserat. Men resultatet syns framför taren till den senaste framställningen i ämnet, allt i själva byggnaderna. Avhandlingen ger djupa professorn i kyrkohistoria vid Lunds universitet, inblickar i svensk arkitekturhistoria och debatt Anders Jarlert, påpekar att Victoria betyder »den mot en internationell bakgrund. segerrika» men att forskarna fokuserat på förlo- raren. Med märkbart negativa förtecken har man

224 skrivit om hennes inflytande på »bondetågspoli- en människa i hennes liv. Ordet har ingenting tiken» 1914, hennes tyskvänlighet under första med spiritualitet i betydelsen kvickhet i kon- nordisk världskriget och hennes ansträngda äktenskap versationen att göra, inte heller med spiritism. samt i det sammanhanget arten av relationerna Existentiella biografier har tidigare ägnats både till Axel Munthe. rörelser och enskilda personer.

Någon konstaterar kanske med förvåning att Victoria föddes 1862 som prinsessa av Baden. kyrkohistoria en teolog funnit det angeläget att skriva hennes Hennes föräldrar var storhertigen Fredrik och biografi. Det kan i så fall erinras om att Torbjörn hans hustru Luise, född prinsessa av Preussen. Aronson för två år sedan i just denna publikation Victoria var kusin till Vilhelm, senare känd som KÅ anmälde Jarlerts förra bok om drottningen, kejsar Vilhelm II. Som nioåring fick hon uppleva nämligen »Bäste Biskop!» Korrespondensen Tysklands enande. Detta skulle få betydelse för mellan drottning Victoria och biskop Gottfrid hennes politiska känsla hela livet. I furstehem- Billing 1900–1924. I anmälan nämndes också met var dagliga andakter och bibelläsning obli- att Jarlert var sysselsatt med ytterligare ett arbete gatoriska inslag och hennes konfirmation 1878 om drottningen, som skulle handla om »hennes en omsorgsfull akt, som Jarlert på grundval av inre liv». bevarat material noga analyserat. Storhertigin- Den uppfattning som många säkert haft, nan Luise var en intellektuell person, djupt nämligen att Victorias kristendom skulle vara engagerad också i kristen verksamhet men också konventionell, närmast ett inslag i det obligato- självsäker och bestämmande. Att växa upp i riska ceremonielet för en protestantisk drottning hennes skugga var inte alltid lätt för dottern. av Sverige, kan Jarlert ånyo med skärpa tillbaka- Victoria gifte sig 1881 med kronprins Gustaf. visa bland annat genom att ta fram och analysera Hans tyskfödda mor Sofia av Nassau hade åtskilligt tidigare okänt eller felutnyttjat material religiöst engagemang av »nyevangelisk» art, om Victorias andlighet. som svärdottern inte helt kunde dela. De hade Först några reflexioner kring den yttre utform- heller inte samma uppfattning om Preussens roll ningen av boken. Dess rikedom på fakta är stor, i ett enat Tyskland. Relationerna mellan Oscar men, anser jag, inte alltför omfattande utan II och svärdottern var också ansträngda. Jarlert nödvändig. Upprepningar förekommer, men de redovisar en viktig iakttagelse, som förklarar är motiverade av sammanhanget. Författaren mycket, nämligen att för Victoria var kungadö- skriver ledigt med stilistisk säkerhet. Endast en met ett av Gud givet uppdrag. Hennes politiska teknikalitet kan irritera, nämligen hans rigorösa ställningstaganden utgick från »principiella bokstavstrohet i citaten av alla de texter, som överväganden» som hade »existentiell betydelse presenteras med svensk gammalstavning, helt för henne, för kungen och för folket». Ohälsan, eller delvis. Här finns också en rad avsnitt ur neurastenin, präglade i fortsättningen Victorias brevväxling utformad på engelskt-svenskt bland- liv och täta utlandsresor blev nödvändiga. språk. Där hade det räckt med några exempel. Särskilt 1888 var ett »tårarnas år». Följande år Vi läsare klarar nog av allt detta men varför dra föddes yngste sonen, Eric »tårarnas barn». Han in oss i denna ortografiska snårskog, när bokens var lätt utvecklingsstörd och skulle dö ung. budskap är så viktigt? Märkligt är att en fram- Under alla dessa år, från 1907 som drottning, stående kännare av tiden konsekvent felstavar sökte Victoria i sitt liv tillämpa den kristna tron. namnet på politikern Karl Staaff. Hon var en trogen läsare av religiösa tänkares Jarlert definierar tydligt begreppet »existentiell skrifter. Särskilt har Charles Kingsleys Out of biografi». Inom teologisk forskning undersöker the Deep, som hon fick 1888, betytt mycket för den spiritualiteten, således hur tron gestaltas hos henne. Övertygelsen tog sig emellertid också

225 kyrkohistorisk årsskrift 2013

många praktiska uttryck. Hon medverkade var Wagners dramatiska gestalter och överhu- aktivt vid tillkomsten av en gudstjänstordning vudtaget hans musik. recensioner för flottan och engagerade sig i psalmboksarbe- Att drottningen hade ett gott samarbete med tet, liksom när det gällde spridningen av annan biskop Gottfrid Billing är välkänt, men hon skulle kristen litteratur. Hon sökte även ge uttryck åt även stå nära Nathan Söderblom, varom korre- sin uppfattning vid tillsättning av prästtjänster. spondensen mellan dem vittnar. Ärkebiskopen Allt detta under det att hon måste utföra sina skulle slutligen officiera vid hennes begravning officiella plikter och så gott som ständigt vara i Riddarholmskyrkan 1930. Där sjöngs också en drabbad av sjukdom. av den avlidnas älsklingspsalmer »Så tag nu mina Viktigt är emellertid att den djupa förståelsen händer». I och med akten, konstaterar Jarlert, för drottningens personlighet och gärningar hade hon också uppfyllt sin plikt, vilken var att, inte har tvingat författaren att skriva en helgon- som ättling av Gustav IV Adolf, förena Vasaätten legend. Han nämner också sådant som i varje med den Bernadotteska. »Plikt och nåd hade fall nutiden har svårt att acceptera. Således var varit de poler som bestämt hennes liv» och nu Victoria den enda inom hela kungafamiljen som hade de, om också med smärta och med »aktiv aldrig lade bort titlarna med Ebba Bernadotte, resignation», uppfyllts. prins Oscars hustru. Prinsen ansågs genom sitt Sammanfattningsvis kan konstateras att denna äktenskap ha svikit sin kungliga plikt, eftersom biografi, till vilken läsaren gärna återvänder, är han genom detta avsagt sig arvsrätten till den nydanande i en omfattning som här bara kunnat svenska kronan. Likaså insåg Victoria aldrig antydas. Jarlert har, utan att rucka på de källkri- att hennes på grund av sjukdomen nödvändiga tiska kraven, givit Victoria en plats i den svenska utlandsvistelser krävde utomordentligt omfat- kyrkohistorien. Som människa har hon fått en ny tande transportarrangemang av en stor hovper- och rikare dimension. Ingen historieforskning är sonal. Den förorsakade den svenska statskassan för all framtid giltig, men Anders Jarlerts porträtt stora kostnader, som hade kunnat undvikas utan av drottningen kan inte förbigås i fortsättningen. att försvåra patientens vård. TORGNY NEVÉUS Jarlert skriver att vid sommarslottet Tullgarn kunde kungafamiljen leva som privatpersoner. Det är riktigt men han hade också kunnat nämna Eva Ahl-Waris den kärlek och sociala omsorg drottningen HISTORIEBRUK KRING NÅDENDAL OCH DEN KOMMEMORATIVA ANATOMIN AV ägnade dem som arbetade i och kring slottet KLOSTRETS MINNESPLATS (Skrift utgiven Tullgarn. De hade fri sjukvård och barnens av Societas Sanctae Birgittae) utbildning underättades på olika sätt. Victoria gick omkring i stugorna och talade avspänt med Vadstena: Societas Sanctae Birgittae 2010, 328 sid. folket. Minnet av den goda drottningen lever ännu kvar i trakten. Denna avhandling i historia från Helsingfors Märkligt är Victorias förhållande till musiken, universitet behandlar hur minnet av birgittin- något som knappast närmare har berörts av klostret i Nådendal uppfattats och brukats. Den tidigare forskning men som den inom området anknyter till internationell och nordisk forskning praktiskt och teoretiskt väl förfarne Jarlert om historiebruk och vetenskapshistoria. observerat och noga analyserat. Själv utövade Från en vetenskapshistorisk infallsvinkel är hon musik med påtaglig framgång. Hon gick det framför allt arkeologin och den historiska gärna på Operan, när hälsan tillät det. Särskilt forskning som relaterar till arkeologins fynd betydelsefulla för henne som »identifikationer» i Nådendal som behandlas. En föränderlig

226 vetenskapssyn framställs bland annat med en andra tillresande skildrar förstärks under 1900- förändrad syn på källor inte minst inom arkeo- talet det lokala perspektivet genom aktiviteter nordisk login. Akademiskt sett hör kyrkohistoria till de arrangerade av Nådendals stad och församling. ämnen som berörs i mindre utsträckning. Beträffande perioden från Johannes Messenii Detta är en bred, detaljrik och väl illustrerad historieverk och fram till mitten av 1800-talet är

undersökning där även material som turisthand- skildringen kortfattad. Därefter framhålls det kyrkohistoria böcker och skönlitteratur används och där en växlande intresset för Nådendal. Intresset var linje leder från studier av skriftligt material och stort under 1860–70-talen som var något av en arkeologiska undersökningar över minnesstenar arkeologins första storhetstid i Finland, men från till vesprar och jubiléer. Forskningen leder fram 1890-talet blev intresset för forntiden domine- till ett mer konkret bruk av historien, ett åter- rande och konsekvensen att Nådendal inte längre upplivande där klostret ritas in i Finlands historia ingick i berättelsen om Finlands historia. Som genom karteringen av dess osynliga ruiner. Ett Ahl-Waris utrycker det: »klostren föll utanför viktigt tema är just kulturarvet som konstruk- ramen» (s. 282). Att i flera nutida presentationer tion, både av platsen Nådendal och av nationen av Finlands fornlämningar vare sig Åland eller Finland. klosterlämningarna i Nådendal finns med kom- Minneskulturen tar konkret form exempelvis i menteras: »kanske ansågs de inte representera restaureringar som ändå är beroende av antagan- det ’finländska’» (s. 289). Det större intresse för den om den medeltid man försöker restaurera. Nådendal som fanns under mellankrigstiden och Här finns även en känslomässig aspekt. Medan även senare är knutet till andra grupper än de de tidiga arkeologiska expeditionerna i mycket forntidscentrerade. uttryckte inte bara ett överhetsperspektiv utan I denna bok berörs många aspekter av Finlands även främlingskap för den plats man studerade senare historia och ifråga om nationsbygge och finns i historiebruket gärna en känslomässig nationalism framträder tydligt en motsättning anknytning till platsen, en strävan efter bevarande mellan grupper för vilka arvet från den svenska och oföränderlighet. tiden är mindre eller mer problematiskt. Företrä- Även om undersökningsperioden sträcker sig dare för dem som gärna bortser från den tiden från ca år 1600 till tidigt 2000-tal, berörs dock och dess lämningar studeras egentligen inte, men huvudsakligen tiden efter 1860 och inom denna åskådningen skymtar fram. tid är perioden 1920–1945 den dominerande. Byggandet av en nation både före och efter själv- Om studiens centrum är orten Nådendal och ständigheten relaterar Ahl-Waris återkommande inte minst klostrets synliga och osynliga rester, till en sedan 1800-talet befintlig motsättning av vilka klosterkyrkan är den enda bevarade mellan västlig och östlig historiesyn. Huvudsak- byggnaden, så är detta insatt i ett större samman- ligen den västliga studeras här. Motsättningen hang som handlar om konstruktionen av förstå- har också ett samband med den finländska elsen av Finland som nation. Kontakter med de språkproblematiken och ses som politisk, som två klosterorterna Vadstena och Pirita, samt med när Ahl-Waris om den tidiga högkyrklighetens de birgittinska systrarna i Rom, ger internatio- historiska intresse skriver: »Det är uppenbart nella perspektiv. Forskning och historiebruk i att dessa åsikter är något högerorienterade, Pirita lyfts särskilt fram och tolkas framför allt eftersom de verkar betona det västerländska under mellankrigstiden som också en del i ett arvet exempelvis i Finland» (s. 143). Bilden är politiskt brobyggande mellan Sverige, Finland föränderlig men huvudsakligen framställs ett och Estland. Medan i den tidigare historien samband mellan västlig historiesyn och borgerlig Nådendal i mycket är orten som forskare och politisk agenda. Till skillnad mot Estland, där

227 kyrkohistorisk årsskrift 2013

klostren är mer grundligt utgrävda, har vissa sett En förskjutning verkar dock ha skett. Under kloster som stående i motsats till finskhet. Som långa perioder har den individ som fått företräda recensioner en sentida uppgörelse med denna motsättning klostret i Nådendal varit författaren och munken framstår arbetet med Birgittajubiléet 2003 som Jöns Budde, men på 2000-talet har intresset bland annat medvetet strävade efter att lansera flyttats till någon, ofta obestämd, nunna. Under Birgitta som hela Finlands helgon. mellankrigstiden lyftes Jöns Budde fram som I mycket är detta dock en studie där vikten av finsk till skillnad mot Birgittas svenskhet. individer och dessas initiativ är tydlig. Ett per- Ett annat drag i den moderna minneskultu- sonregister hade därför varit välkommet. Flera ren är att värden som stillhet och stressfrihet av dem som nämns var svenskspråkiga, bland betonas. Man kan ana att allmänreligiositeten dem den som studeras mest – Amos Anderson, gör sitt inträde, när viljan att bevara och utveckla aktiv särskilt från 1920-talet och under några firandet möter ett ökat främlingskap för »det decennier framåt. Amos Anderson och hans kyrkliga». Ett genomgående uttryck för främ- medarbetare Julius Finnberg initierade ett lingskap är också – vilket noteras i avhandlingen antal monument och andra minnesmärken och – att många i Finland synes ha sett allt katolskt verkade på andra sätt för det birgittinska arvet. som utländskt. Exempelvis skrev Anderson ett legendspel och Sambandet mellan historien och nutiden är höll kontakt med Societas Sanctæ Birgittæ (SSB) flerdimensionellt som när museer än idag kan och den gren av birgittinerna som grundades av framställa historien i den ordning och med Elisabeth Hesselblad. Drastiskt menar Ahl-Waris det innehåll som 1800-talets forskare samlade att hon för Anderson var »en levande Birgitta» (s. och ordnade föremål. Eller som när klostret i 185). Nådendal i eftervärldens syn står i spänningen En viktig diskussion i boken är frågan om mellan realitet och idé – mellan fynd och fakta Andersons fromhet var högkyrklig eller direkt och inlevelse i tanken. inspirerad av romersk-katolsk spiritualitet och Här påvisas att avståndet mellan forskning, att han därför var nära en konversion. Ahl-Waris’ historiesyn och historiebruk är kortare än man argumentation för att Anderson snarare var hög- lätt kan tro. Här finns också ett tänkvärt ifrå- kyrklig synes rimlig, men en djupare teologisk gasättande för den som tror att vetenskap och analys av Anderson eller av hans legendspel objektivitet hör ihop – i en pågående kamp får eller de omhuldade vesprarna saknas. Medan objektiviteten stryka på foten. Viktiga lärdomar Ahl-Waris verkar vara hemtam i de arkeologiska av denna bok är att vetenskapen inte är fristående och historiska sammanhangen väcks undran när utan grundad i tidens och platsens kultur och man läser att lågkyrkligheten »betonar liberal- politik och att både forskning och fromhet har teologi samt social verksamhet» (s. 22), medan politisk laddning. högkyrkligheten gärna identifieras med politisk MARTIN BERGMAN konservatism. Även om teologin finns med synes Ahl-Waris, med en av hennes egna formule- ringar, snarast studera en till Nådendal bunden »historisk och nationellt förankrad kollektiv identifikation med religiösa inslag» (s. 200). Detta från den kyrkligt-teologiska sfären dis- tanserade språkbruk är dock den enda egentliga brist jag funnit. En aspekt som inte berörs så mycket är gender.

228 Torbjörn Larspers nisatoriskt samband med väckelsens lokala och KONFESSIONALITET OCH regionala organisationer och öppnade heller inte nordisk MEDBESTÄMMANDE. Evangeliska för ett medbestämmande i demokratisk anda. Fosterlands-Stiftelsens struktur och den Det är mot bakgrund av detta som Larspers nyevangeliska väckelserörelsens regionala tecknar undersökningens problem: »Det var när nivå fram till 1922 (Studia Historico-

Ecclesiastica Upsaliensia 46) Stiftelsen skulle växa samman med de självstän- kyrkohistoria diga, nyevangeliska missionsföreningarna på Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, lokal och regional nivå, som frågorna om kon- Uppsala universitet 2012, 262 sid. fessionalitet och medbestämmande ställdes på sin spets.» Syftet är att beskriva vad som hände Torbjörn Larspers behandlar i sin avhandling när »EFS öppnade för medbestämmande utifrån Konfessionalitet och medbestämmande. Evang- stiftelsens relation till sin konfession» men också eliska Fosterlands-Stiftelsens struktur och den »analysera denna förändring ur ett regionalt nyevangeliska väckelserörelsens regionala nivå perspektiv» (s. 20). fram till 1922 en tidsepok i den svenska nyevang- Utifrån detta definieras undersökningens elismens historia. Avhandlingen behandlar ur ett huvudfrågor. Dessa huvudfrågor besvaras sedan regionalt perspektiv en central problematik för genom att fyra avgränsade perioder studeras: den rörelse som kom att bli central för svensk perioden kring 1874 då en ny organisatorisk kristenhet. Avhandlingen består av totalt sex struktur skapas; det teologiskt konfliktfyllda kapitel där merparten av det analytiska arbetet skeendet kring 1878 då en del av den nyevang- ligger i kapitlen II till V. I det inledande kapitlet eliska väckelsen samlades i Svenska Missionsför- definieras det som är de avgörande frågorna för bundet (SMF); det lika infekterade skedet kring en vetenskaplig avhandling: syfte, frågeställ- bildandet av Missionssällskapet Bibeltrogna ning, material och metod. Forskningsuppgiften Vänner (BV) 1911; samt, avslutningsvis, det hän- beskrivs av författaren i relation till det som delseförlopp vilket ledde fram till införandet av definieras som den »kyrkolojala nyevangeliska en demokratiskt uppbyggd organisation för EFS väckelserörelsen». Nyevangelismen ges, i dialog 1922. med tidigare forskning, en substantiell definition Författaren vill förklara olika regionala där just koncentrationen på den individuella organisationers ställningstaganden. Ett antal frälsningen lyfts fram. arbetshypoteser ställs sedan upp vilka därefter Den nyevangeliska väckelsen, som vi kan prövas i ett antal fallstudier. Dessa hypoteser spåra organisatoriskt tillbaka till 1830-talet, prövas framförallt i kapitlen III till IV. För att fann olika former. Lokalt framträdde den som göra undersökningen genomförbar har Larspers missionsföreningar, vilka ofta hade en demo- valt att göra fallstudier utifrån ett representativt kratisk uppbyggnad. Regionalt organiserade urval av regionala organisationer. Urvalet skapas sig dessa föreningar i olika former av områdes- genom dels en regionindelning av Sverige, men eller distriktsföreningar. På nationell nivå blev också utifrån vad vi vet om de olika regionala Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), bildad organisationernas ställningstaganden i ideo- i maj 1856, det viktigaste uttrycket. EFS bildades logiskt känsliga frågor. Av totalt 36 regionala för att verka för den »inre missionen» och var organisationer undersöks knappt hälften. formerad som en stockholmsbaserad associa- Materialmässigt bygger undersökningen på ett tion. Stiftelsen förklarade sig tidigt lojal mot den omfattande, ofta lokalt, arkivmaterial (framfö- statligt reglerade kyrkogemenskapen och lyfte rallt protokoll och korrespondens). Källförteck- fram vikten av den evangelisk-lutherska bekän- ningen upptar inte mindre än 25 arkiv utspridda nelsen. Till en början hade stiftelsen inget orga-

229 kyrkohistorisk årsskrift 2013

över hela landet. Detta opublicerade material de regionala organisationer som tydligt delade kompletteras av ett flertal periodiska publika- EFS:s konfessionalitet vid mitten av 1870-talet recensioner tioner och mindre trycksaker som exempelvis valde att inte ansluta sig dit medan VärmlAF som cirkulärskrivelser och minnesskrifter. Teoretiskt ur flera aspekter försökte ändra Stiftelsen anslöt ansluter undersökningen till begreppen »konfes- sig och därmed fick medbestämmande» (s. 75). sion» (eller »konfessionalitet») och »medbestäm- Det tredje kapitlet tar upp det kanske mest mande». Det först nämnda begreppet definieras konfliktfyllda skeendet i svensk väckelsehistoria: med utgångspunkt i den tyske historikern Olaf striden om den s.k. Waldenströmska försonings- Blaschkes tes om 1800-talet som en andra kon- läran under det sena 1870-talet. I avhandlingen fessionell tidsålder. Begreppet talar tydligt om tecknas en översiktlig bild av hur den unge Paul konkurrens mellan olika trosinriktningar och Peter Waldenström från och med 1872 kom att definieras i undersökningen i relation till tidigare ses med oblida ögon av ledande personer inom svensk forskning som »hela det kulturella sam- EFS. Skälen till detta bottnar främst i Walden- manhang som formas utifrån en avgränsad tros- ströms övergivande av den klassiskt lutherska grundval». Medbestämmande används primärt s.k. objektiva försoningsläran. Waldenström i relation till övergången från associationen till kom att betraktas som ett ledande namn inom demokratiskt uppbyggda föreningar. den radikala falangen av den nyevangeliska Avhandlingens andra kapitel tar upp det tidiga rörelsen; från och med 1876 kom konflikten 1870-talets organisationsförändring inom EFS. I mellan en konfessionsbevarande styrelse och och med 1874 års revision av stadgarna möjlig- en alltmer högröstad opposition att bli akut. gjordes för regionala och lokala föreningar att Här möter vi undersökningens problematik i »gå med i EFS» och att få ett, om än begränsat, ett koncentrat: skulle styrelsen utföra det majo- medbestämmande vid årsmötet. Författaren riteten ville (för oppositionen var i numerär ser detta som ett steg mot att EFS fick mer av majoritet) och därmed ändra sin bekännelse, folkrörelsekaraktär. Denna förändring, menar eller skulle styrelsen hålla fast vid sin bekännelse författaren, orsakade konfessionell oro inom utan hänsyn till majoritetsrösten. Avhandlingen den stockholmsbaserade organisationen då tecknar bilden av hur styrelsen skickligt manöv- det nu blev möjligt att mer radikala krafter »i rerar för att bevara det som man uppfattade provinsen» kunde få inverkan på Stiftelsen. som sant luthersk tro, men fick betala priset av Merparten av kapitlet ägnas åt att undersöka hur kraftigt minskat stöd när SMF 1878 bildas som den möjlighet till anslutning som återfanns i 1874 alternativ riksorganisation. Vänder vi oss till års stadgar, mottogs på regional nivå. Avhand- hur detta tumultartade skede avspeglades på lingen visar på ett svagt intresse för anslutning de regionala arenorna är splittringen tydlig; på till riksorganisationen; vägledande för de flesta ett antal platser där tidigare organisationer var verkar ha varit viljan att behålla sin självstän- fortsatt lojala med EFS, bildades nya mer radikala dighet. För den fortsatta framställningen är det organisationer med anslutning till SMF (t.ex. dock av vikt att Värmlands Ansgarieförening Kristianstads Traktatsällskap). Framställningen 1875 sökte om anslutning till EFS. Det var just i visar också på hur den lokala kronologin i flera Värmland (men också i Närke och Västmanland) fall avvek från den nationella. Larspers menar att som den nyevangeliska väckelsen var mest radikal prästernas närvaro inom nyevangelismens organ i sitt uttryck; detta kom framförallt att visa sig i ledde till ett fasthållande vid bekännelse och bildandet av särskilda nattvardsföreningar inom lojalitet mot kyrkan; omvänt, som exempelvis i vilka nattvardsgångar utanför Kyrkolagens den nyss nämnda Värmlands Ansgarieförening, ramar firades. Författaren summerar: »flera av medförde ett prästerlig exodus från lokala organ

230 ökat utrymme för radikala krafter. I detta kapitel att »kritiken denna gång inte kunde avfärdas som kontextualiserar också Larspers lokala skeenden separatistisk och icke-luthersk» (s. 141). Även i nordisk i relation till socio-ekonomiska förhållanden detta kapitel ägnas en central del av analysen och en mer allmän politisk mentalitet; förfat- åt att studera den regionala nivån. Författaren taren argumenterar för hur ekonomisk-politisk påpekar också att »Riksnivåns karta stämde inte

konservatism också ledde till ett fasthållande vid alltid överens med den regionala nivån» (s. 145). kyrkohistoria traditionella kyrkliga strukturer och ordningar. Avhandlingen tecknar bilden av divergerande Om avhandlingens tredje kapitel behandlar en reaktioner lokalt; allt från intensiva strider, som kris som bottnade i att en god del av de väck- i Västra Skånes Missionsförening, till närmast elsekristna fann EFS’ konfession för snäv, är lokal stiltje i bibelsynsfrågan, som i Gotlands grunden för den konflikt som utgör tematiken Missionsförening. Larspers pekar också på att för det fjärde kapitlet det rakt motsatta. Den olika lokala förhållanden påverkade respektive bibelsynsstrid som utbröt inom EFS 1908 efter organisations ställningstagande, utan att egent- publiceringen av professorn och missionsdirek- ligen hitta ett ensartat mönster. Avhandlingen torn Adolf Kolmodins Kristendomen och den argumenterar för att prästerlig medverkan i urkristna församlingens bibel handlade snarare styrelsen, att lång och god relation till EFS, om ett missnöje med att EFS’ bekännelse var en tydlig lojalitet med kyrkoförsamlingarna för bred, för inklusiv. Denna strid ägde rum i tenderade att generera fortsatt stöd för den linje en delvis annorlunda historisk kontext: för det som stiftelsen styrelse slagit in på. första hade den kritiska bibelforskningen nu på Åren runt 1920 innebar en seger för den par- allvar vunnit insteg vid de svenska teologiska lamentariska demokratin i Sverige och med infö- fakulteterna; för det andra hade frivilligarbetet randet av den allmänna och lika rösträtten. Också inom Svenska kyrkan hittat nya andra former i inom EFS innebar denna korta period ytterligare och med den församlingsrörelse som nu växte genombrott vad gäller medbestämmande. I och sig stark (avhandlingens författare argumenterar med 1921 års stadgeändringar skapas dels en också för att upplevelsen av konkurrens mellan tjänstemannabefattning som kom att benämnas Stiftelse och lokal församling ökade vid denna »missionsföreståndare», dels en distriktsorgani- tid); slutligen skedde en förskjutning inom EFS’ sation inom EFS. Det är just införandet och utge- styrelse till förmån för mer kultur- och samhälls- staltningen av distriktsorganisationen i relation öppna röster. Rent strukturellt öppnade också till tidigare (fristående) regionala organisationer en stadgeändring 1904 för att EFS’ styrelsele- som utgör temat för avhandlingens femte kapitel. damöter kunde bo utanför Stockholm, något Författaren skriver: »Istället för att se Stiftelsens som samtida dokument menade skulle »öka distriktsstruktur som något som enbart utveck- missionsföreningarnas medbestämmande och lades ovanifrån måste denna behandlas som ett delaktighet» (s. 135). möte med riksorganisationen och den regionala Publiceringen av Kolmodins skrift skapade rörelsen» (s. 180). Denna distriktsorganisation snabbt en opposition som ville hålla fast vid vad skulle »ordna, leda, övervaka, uppmuntra och som uppfattades som den »gamla bibelsynen». stödja» rörelsen på lokal och regional nivå. På Denna organiserades 1910 som Evangeliska ett sätt skulle man alltså kunna se denna orga- Fosterlands-Stiftelsens Bibeltrogna Vänner. nisationsförändring som att den rikstäckande Konflikten mellan styrelse och opposition accen- organisationens lokala och regionala makt tuerades ytterligare och i juni 1911 bildades BV. ökade. Samtidigt påpekar Larspers att det var Vad som bidrog till de speciella betingelserna för den tidigare regionala strukturen som verkade just denna konflikt var, som Larspers påpekar, vägledande i styrelsens skapande av en distrikts-

231 kyrkohistorisk årsskrift 2013

organisation. Man kan inte entydigt uppfatta • EFS ville bevara sin »konfessionalitet» och införandet av en distriktsorganisation som att såg inte, i vart fall inte till en början, att denna recensioner styrelsen flyttade fram sina positioner. kunde förändras genom majoritetsbeslut. En omständighet i tiden kom att få stor återver- • Delar av den nyevangeliska rörelsen på lokal kan på maktbalansen. Tidigt 1920-tal var kristid och regional nivå önskade medbestämmande i Sverige och för Stiftelsen kom det ekonomiska och hade delvis en annan uppfattning om läget att bli »allvarligt» mot slutet av 1921. Det »konfessionalitet» (och hur denna fastställdes). nationella organet blev nu än mer beroende av • Stiftelsen var beredd att öppna för ökat med- gåvor från lokala och regionala sammanslut- bestämmande, men när kraven på medbe- ningar. I denna situation blev medbestämman- stämmande från regionala sammanslutningar det än viktigare; det nästkommande årsmötet kombinerades med krav på bekännelsemässiga förändrade också styrelsens sammansättning förändringar skapade detta konflikter. kraftigt. Än viktigare för framtiden var att en fri- • De regionala organen blev, trots detta, bety- stående valberedning infördes för första gången. delsefulla i Stiftelsens gradvisa förändrings- Författaren sammanfattar en komplex situation process. som kom att bli något i stil med ett maktpolitiskt • Larspers menar slutligen att den distriktsstruk- nollsummespel: »Om Stiftelsens införande av sin tur som växer fram under 1920-talet skapade distriktsstruktur och den successiva samman- betingelser för en mer sammanhållen rörelse med flätningen av riksorganisationen och rörelsen EFS som gemensamt centrum där »medbestäm- på lokal och regional nivå innebar att EFS ’tog mande kunde få spelrum utan att det uppfattades över’ den lokala och regionala rörelsen genom som konfessionellt farligt» (s. 216). sina utplacerade distriktssekreterare, innebar å andra sidan händelserna vid 1922 års årsmöte att denna rörelse ’tog över’ Stiftelsen» (s. 196). Hur Kritisk granskning av avhandlingen kom då denna förändringsfas att utgestaltas på det regionala planet? Framställningen visar hur I avhandlingen formuleras ett intressant problem införandet av distriktsstrukturen sällan motar- som äger aktualitet långt utanför ett mer snävt betades, men däremot mottogs med ett begränsat definierat sammanhang i forskarvärlden; mötet intresse. Det var inte alla distriktssekreterare mellan kyrkans bekännelse och de demokra- som fann det enkelt att fungera i relation till tiska principerna äger dagsaktuell relevans. redan exiserande organisationer. Avhandlingen Likväl skapar avhandlingens syftesformulering framför också tolkningen att det var ungdoms- problem som författaren aldrig helt bemästrar. förbundets regionala strukturer som var den Avhandlingen har ambitionen att såväl beskriva mest kompatibla med distriktsorganisationen. som förklara ett relativt långt händelseförlopp. I Författaren avslutar detta kapitel med att påpeka det inledande kapitlet anger också författaren att att det tidiga 20-talets händelser visar på ökad han har för avsikt att göra en analys med avseende lojalitet hos de regionala organisationerna och på klass. Denna ambition som, om än inte totalt att ansvarstagande för riksorganisation hade osynlig i framställningen, är dåligt förverkligad fördjupats. i avhandlingens senare kapitel. Den deskriptiva I avhandlingens avslutande kapitel samman- ansatsen lyckas väl särskilt eftersom den äger den fattar författaren sina undersökningsresultat och materialmässiga bredd som bara kan åstadkom- besvarar de uppställda frågorna. Avslutningsvis mas genom en längre tids forskarmöda. Den sammanfattar jag här de huvudsakliga resultaten genomlysning som författaren gör av ett ofta som författaren för fram. svåråtkomligt och omfattande material hör till avhandlingens verkliga förtjänster. Tyvärr röner

232 den förklarande ansatsen inte samma framgång. närmast generell giltighet. Prästerlig medverkan På s. 21 ställer författaren upp huvudfrågor för i regionala styrelser kunde få rakt motsatt effekt; nordisk den senare framställningen vilka ska prövas »i den radikala falangen av nyevangelismen var två avgränsande perioder». Vilka perioder som trots allt väl försedd av med präster som var åsyftas här blir aldrig riktigt klart då fram- villiga att överge både ed och domkapitel för

ställningen (som framgått ovan) tar upp fyra att följa sin övertygelse. Vidare, vid ett flertal kyrkohistoria avgränsade händelseförlopp i EFS’ historia. Man tillfällen i undersökningen framför författaren kan också fråga sig om avhandlingens tematik förklaringar till regionala ställningstaganden egentligen är relevant för det femte kapitlet i som mer liknar allmänna iakttagelser snarar än vilket skeenden under 1920-talet behandlas. bevisbara sammanhang. Exempelvis, på s. 107 Ambitionen att vilja förklara genererar också på pekar Larspers på den socio-ekonomiska utveck- s. 22 en uppställning av tentativa förklaringsmo- lingen i Västsverige för att förklara att »radikala deller vilka ska prövas i ett antal »fallstudier». och separatistiska krafter» tog över; på s. 163 I detta sammanhang presenteras också en påpekas att den långa relationen mellan Örebro modell för hur dessa fallstudier ska organiseras Läns Ansgarieförening och EFS »byggt en lojalitet och hur representativitet i urvalet skapas. Även mellan de båda». Vilket är sammanhanget mellan om författaren ansträngt sig att följa gällande radikalisering och socio-ekonomisk utveckling? vetenskapliga normer, leder detta metodval Vad fick det för konkret betydelse i styrelsearbe- med inspiration från de vetenskapsgrenar vilka tet? Varför byggde den långa relationen lojalitet? arbetar med ett mer tydligt statistiskt material, Det kunde ju också varit frågan om ett »olyckligt till att undersökningen stundtals inte förmår äktenskap»? I inget av de båda exemplen förmår fånga de(t) objekt som studeras. Den förklarande den uppställda förklaringen fånga ett konkret ansatsen harmonierar dåligt med det regionala lokalt skeende och blir därför av ringa värde. perspektivet som är en av avhandlingens (mycket Den förklarande ambitionen för bort från den värdefulla) grundbultar. Är verkligen syftet att mer hermeneutiska mikro-historiska ansats som skapa representativitet för hela rörelsen? Är detta många gånger hade varit nödvändig för att göra möjligt? Vad betyder det i så fall? Kan man skapa såväl material som syfte rättvisa. Avhandlingen generella förklaringsmodeller i denna typ av hamnar understundom (dock inte alltid) i en studier? Författaren till denna recension ställer slags strukturalism som inte på allvar vare sig sig i vart fall skeptisk. problematiserar eller tolkar utan snarast förstär- Inte heller de modeller som används för att ker ett slags common-sense tolkningar. Också förklara mer avgränsade skeenden är alltid helt Larspers’ tolkning av arkivens tystnad leder till lyckade. Till exempel kan man visa på hur en ett likartat resultat hos en okritisk läsare. Att en kontinuerlig prästerlig medverkan i regionala viss aktuell fråga inte återfinns i styrelseprotokol- missionssällskapsstyrelser får förklara en mer len hos en viss förening under en viss tid, betyder återhållsam, konservativ hållning regionalt. det per automatik att frågan inte ägde lokal Larspers påpekar också i detta sammanhang relevans? Kanske debatterades den, fast i andra att prästerna stod under domkapitlens tillsyn fora och på andra sätt? Kanske var andra frågor och (i vart fall under en del av undersökningspe- mer lokalt kontroversiella? Historiens tystnad rioden) hade svurit prästed. Det är otvivelaktigt är alltid svårtydd för historikern; avhandlingen så att på sina håll borgade prästen/prästerna i hade vunnit på ett tydligare resonemang kring styrelsen för en mer återhållsam linje i potenti- vad såväl orden som tystnaden betyder. ellt laddade frågor; problemen uppkommer när En fråga som återstår efter granskningen denna förklaringsmodell lyfts fram som ägande i av avhandlingen är vad undersökningen (nu

233 kyrkohistorisk årsskrift 2013

förstådd som en förklarande studie) gett för Ida Olenius egentligt resultat. Det tema som anges i avhand- »PÅ SVENSK BOTTEN OM OCKSÅ PÅ recensioner lingens inledande kapitel dyker upp på lite olika FRÄMMANDE MARK». Tillkomsten av ställen i framställningen men försvinner alltmer svenska Olaus Petri-församlingen i Helsingfors 1919–1922 och återkommer heller inte i bokens avslutande del. Vad betyder då detta? Har avhandlingens Skellefteå: Artos & Norma bokförlag författare kommit till klarhet om att det inte finns 2013, 149 sid. några generella mönster eller förklaringsmodel- ler i undersökningen? Men, när nu författaren Svenska Kyrkans utlandsverksamhet ligger valt att vilja förklara, är då inte detta också ett idag under Svenska Kyrkan i utlandet (SKUT) resultat som hade förtjänat att lyftas fram med och Visby stift. Före SKUT:s tillkomst sköttes större tydlighet för att sedan problematiseras/teo- verksamheten av Svenska kyrkans sjömans- retiseras i en avslutande diskussion? Ett exempel vårdsstyrelse, som hade hand om inte bara de på detta är när författaren på s. 110 i samma egentliga sjömanskyrkorna, utan också t.ex. de mening för in såväl predikanternas professiona- s.k. turistkyrkorna och annan utlandsverksam- lisering som deras pensionering. Meningen må het. Men det fanns också sju församlingar i vara felkonstruerad, men recensenten tycker utlandet, som hörde till Uppsala ärkestift. Var likväl att det är synd att predikanternas profes- och en av dem hade en egen av Kungl. Maj:t fast- sionalisering inte fått ett större utrymme i under- ställd kyrkoordning och kyrkoherdarna var som sökningen. På goda grunder torde man kunna ambassadpredikanter knutna till ambassaden i misstänka att en alltmer professionaliserad (och respektive land med diplomatisk immunitet. En prästerlig) predikantkår fick stor inverkan på av dessa församlingar var Svenska Olaus Petri- såväl konfession som demokrati inom EFS. Inte församlingen i Helsingfors, som var till för alla i heller frågan om predikanternas pensionering är Finland boende rikssvenskar. betydelselös då denna (med nödvändighet) ledde Verksamheten började 1919 då Missionsstyrel- till en institutionalisering av rörelsen. sen sände kyrkoherden i Mörkö Håkan Ljunge till Finland för att där verka bland rikssvenskarna. Avslutning Förhistorien till detta var Nathan Söderbloms Torbjörn Larspers har genom sin avhandling besök i Helsingfors tidigare samma år, då han Konfessionalitet och medbestämmande. Evang- uppvaktades av de rikssvenska föreningar som eliska Fosterlands-Stiftelsens struktur och den där verkade och som bad honom medverka till att nyevangeliska väckelserörelsens regionala nivå rikssvenskarna skulle få en präst från hemlandet fram till 1922 fördjupat vår förståelse av ett grund- med förhoppningen att detta skulle leda till en läggande problemkomplex inom den nyevangeliska framtida församlingsbildning och byggande av väckelsen. Undersökningen visar på vikten av att en egen kyrka. 1919 bildades Rikssvenska kyr- studera kyrkohistoriska förändringsprocesser inte koföreningen som bas för verksamheten och tre bara på en nationell nivå; i avhandling framträder år senare var församlingen ett faktum. Det skulle bilden av en divergerande, motsträvig och konflikt- sedan dröja ytterligare tio år innan församlingen fylld regional nivå som också påverkade den natio- kunde bygga den egna kyrkan. nella utvecklingen. Den nyevangeliska väckelsen Varför tillkom då Svenska Olaus Petri- var i sin ursprungliga gestalt främst en lokal före- församlingen i Helsingfors? I ett land med en teelse; Larspers avhandling visar på vikten av att evangelisk-luthersk kyrka i vilken det fanns forskarsamhället inte glömmer detta. församlingar med svenskspråkiga gudstjänster? De frågorna ställdes redan vid tiden kring 1919. ERIK SIDENVALL Ja, varför tillkom den rikssvenska församlingen

234 i Finland? Den frågan ställer Ida Olenius i sin kultur och språk. De nationella skälen för för- bok På svensk botten om också på främmande samlingsbildningen var påtagliga. nordisk mark. Tillkomsten av Svenska Olaus Petri- Men också de religiösa. Man skall komma församlingen i Helsingfors 1919–1922. Boken ihåg att den finska och svenska kyrkan trots sina är ingen krönika utan en vetenskaplig undersök- stora likheter också rymde olikheter. I Finland

ning och framlagd som hennes masterexamens- hade väckelserörelserna, i motsats till förhål- kyrkohistoria arbete vid Uppsala universitet. Den är utarbetad landet i Sverige, inte brutit sig ur kyrkan utan utifrån en klart ställd fråga och det görs inga stannat kvar som inomkyrkliga väckelser. Detta onödiga utsvävningar från denna. Svaret på den hade också fått till följd att den finska kyrkan ställda frågan kan läsaren delvis få omedelbart hade en mera pietistisk karaktär än den svenska. genom den mönstergillt uppställda innehållsför- En omständighet som också kom att prägla teckningen. De olika skälen för församlingens sådant som psalmer och olika traditioner. För tillkomst, för de är flera, har naturligtvis olika rikssvenskarna blev den känslomässiga anknyt- tyngd men bidrar ändå till helheten. Det gäller ningen till fädernas kyrka och dess traditioner t.ex. de politiska skälen där författaren tar upp viktig. det nyligen avslutade inbördeskriget mellan vita Men vad är religiösa skäl och vad är nationella? och röda som skapade stora sår i den nybildade Författaren gör den helt riktiga iakttagelsen att nationen och också gav sociala utslag som de fortfarande i början på 1900-talet var svåra att livsmedelsbrist m.m. Likaså Ålandsfrågan som skilja åt. Nationella och religiösa traditioner var skapade spänning mellan Finland och Sverige. som två sidor av samma mynt. Fädernas kyrka Dessa omständigheter skapade viss osäkerhet var en självklar del av den allmänna kulturen. också i den rikssvenska kolonin och gjorde att Något som var ännu mer framträdande i en man kände behov av att sluta sig samman. Här är koloni utomlands. Det märktes t.ex. också på den det naturligtvis svårt att dra slutsatser av hur, och svenska beskickningens engagemang i arbetet på hur mycket detta bidrog till en önskan om den att få till stånd en rikssvensk församling i Finland. trygghet som en egen församling skulle kunna ge. Sist och slutligen är skälet till att rikssvenskarna Författaren är också välgörande försiktig i sina i Finland önskade en egen församling med en slutsatser och resonerar klokt och sansat. egen kyrka en fråga om identitet, om tillhörig- Enligt anmälarens mening är det två kapitel het. Samtidigt som rikssvenskarna verkade som framhäver de tyngsta skälen för försam- för att få en egen församling arbetade man på lingsbildningen, nämligen de som analyserar de finlandssvenskt håll på att de svenskspråkiga nationella skälen och de religiösa. församlingarna i Finlands evangelisk-lutherska När de rikssvenska föreningarnas företrädare kyrka skulle bilda ett eget svenskspråkigt stift, och den svenska beskickningen 1919 framförde något som förverkligades 1923. Men detta var sina önskemål till ärkebiskop Söderblom om betecknande nog inte något som rikssvenskarna en svensk präst till rikssvenskarna i Finland såg som en lösning på sina problem. De hade trots nämndes som det främsta skälet att kolonin allt en annan identitet, en annan tillhörighet. behövde en samlande kraft. Nu var verksam- Tiderna och synsätten förändras. Idag tillhör heten uppspaltad på flera olika föreningar, ofta Svenska Olaus Petri-församlingen det svensk- socialt skiktade. Man behövde också någon språkiga stiftet i Finlands evangelisk-lutherska som kunde samordna den hjälpverksamhet som kyrka, Borgå stift. bedrevs. Man såg också prästen som symbolen Ida Olenius har skrivit en intressant och väl- för sambandet med fosterlandet Sverige, dess skriven bok. Hon hanterar källorna kritiskt och drar inte fler slutsatser av dem än de faktiskt

235 kyrkohistorisk årsskrift 2013

ger. När hon för hypotetiska resonemang anges att bedöma hur stor självständighet kyrkan fick i det noga. Som tidigare påpekats håller hon sig sin relation till staten. recensioner strikt till ämnet. Hon skriver dessutom ledigt och De ortodoxa blev synliga i det svenska riket enkelt. Hennes slutkläm ansluter sig anmälaren efter det att man erövrat Kexholms län med dess helhjärtat till. »Ideologiskt var församlingsbild- ortodoxa områden i början av 1600-talet. Efter ningen framförallt en fråga om tillhörighet och freden i Stolbova utgjorde de en liten minoritets- om identitet.» kyrka, som av religiösa och kulturella skäl ansåg sig höra till Ryssland, fastän de i formell mening JARL JERGMAR var skattskyldiga till Sverige. I äldre forskning hävdade man att man från svensk sida försökte Mika Nokelainen tvångsomvända de ortodoxa till lutherdomen. I VÄHEMMISTÖVALTIOKIRKON SYNTY. nyare forskning betonar man att det snarare var Ortodoksisen kirkkokunnan ja valtion fråga om att med klent resultat försöka locka och suhteiden muotoutuminen Suomessa övertala dem att övergå till den lutherska kyrkan. 1917–1922 (Zusammenfassung: Die Entstehung einer Minderstaatskirche. Gustav II Adolf planerade till och med att knyta Die Ausgestaltning der Beziehungen de ortodoxa till den ekumeniska patriarken i zwischen orthodoxer Kirche und Staat Konstantinopel, men planerna realiserades inte. in Finnland 1917–1922) (Suomen Planen är dock intressant med tanke på den senare kirkkohistoriallinen seuran toimituksia utvecklingen. Kyrkolagen från år 1686 förutsatte – Finska kyrkohistoriska samfundets att alla medborgare skulle höra till den lutherska handlingar 214) kyrkan, men detta gällde inte de ortodoxa. De Helsinki: Suomen kirkkohistoriallinen nämndes inte ens – antagligen på grund av sitt seura 2010, 281 sid. fåtal – och fick fortsätta med sin religionsutöv- ning under ledning av sina rysktalande präster. De flesta av de undersökningar som gäller relatio- Den svenska regeringen gick så långt att biskopen nen mellan kyrka och stat i Finland kommer ut i Novgorod fick rätt att grunda ett biskopsämbete på finska. Även om de har en kortfattad engelsk för de ortodoxa i Karelen och Ladoga år 1685. eller tysk sammanfattning är det av den här Situationen förändrades drastiskt i och med anledningen svårt för nordiska forskare att följa Stora nordiska kriget. I freden i Nystad år 1721 den kyrkohistoriska forskningen i Finland på tvingades Sverige avstå från de baltiska länderna, området. Detta gäller inte minst Finlands andra Viborg med omnejd och Kexholms län. Efter lilla folkyrka, den ortodoxa kyrkan, som också i ofreden 1741–1743 anslöts också Fredrikshamn, övrigt är jämförelsevis litet utforskad. En presen- Villmanstrand och Nyslott till det ryska riket. tation och granskning av Mika Nokelainens dis- Endast i Ilomants och Libelits fanns det ortodoxa sertation är därför viktig. I svensk översättning och deras antal ökade under 1700-talet från 850 lyder den finska titeln »En minoritetsstatskyrka till över 2 700. De ortodoxa församlingarna stod föds. Utgestaltningen av den ortodoxa kyrkans under överinseende av både svenska och ryska och statens relationer i Finland 1917–1922». kyrkliga myndigheter. De rysktalande prästerna Nokelainen vill i sin dissertation belysa hur utsågs av den heliga synoden på det lutherska relationen mellan staten och den ortodoxa Borgå domkapitels begäran. kyrkan utformades under åren 1917–1922. Han Antalet ortodoxa tiofaldigades efter Finska fokuserar på fyra huvudfrågor: kyrkans högsta kriget 1808–1809 genom anslutningen av Gamla styrelse, lagstiftningsordningen, den kyrkliga Finland till det nya autonoma storfurstendömet ekonomins grunder och religionsfrihetsprinci- år 1812. Det fanns under kriget en utbredd rädsla pen. Härigenom blir det enligt författaren möjligt

236 för att den ryske självhärskaren skulle använda delades därmed i två läger: finsknationella som sin makt till att förtrycka den lutherska kyrkan, slog vakt om sin ortodoxa tro, men tog bestämt nordisk vilket Nokelainen inte alls berör. Rädslan visade avstånd från förryskningssträvandena och de sig vara obefogad inte minst tack vare den för- ryskorienterade inte bara kyrkligt utan också troendefulla relationen mellan Alexander I och när det gällde kulturen. Efter att ha varit en del

biskop Jacob Tengström. Alexander höll sitt av den ryskortodoxa kyrkan i S:t Petersburgs kyrkohistoria löfte att respektera den svenska lagstiftningen stift grundades år 1892 Finlands och Viborgs inklusive kyrkolagen, men använde sig i alla ärkestift, som samtidigt blev säte för Finlands fall av möjligheten att förbättra de ortodoxas första ortodoxa stift. Spänningen mellan de ställning genom att utfärda nya förordningar finsknationella och de ryskortodoxa kom att gällande dem. De fick år 1810 rätt att fira dominera utvecklingen i det östligaste Finland kyrkliga helger enligt den ortodoxa traditionen, också under 1900-talets två första decennier. att använda den ryska tideräkningen och de fick Efter Finlands självständighetsförklaring 1917 tillträde till civila och militära tjänster år 1827. kom det finskortodoxa stiftet under våren 1918 Den sistnämnda frågan behandlas rätt utförligt i stora ekonomiska svårigheter då den bolsjevi- i undertecknads arbete En kyrkolag i samklang kiska regimen vägrade att fortsätta att under- med tidens verkliga behov (2007), vilket Noke- stödja den. Spänningen mellan de ryskortodoxa lainen inte tycks känna till. Genom dessa och och de finsknationella ortodoxa ökade och det motsvarande förordningar blev den ortodoxa fanns till och med risker för en väpnad konflikt kyrkan i realiteten Finlands andra statskyrka. mellan dem. Paasikivis regering ingrep och gav Att de ryska kejsarna använde sig av förord- i november 1918 ut en förordning som enligt ningar var ett sätt att kringgå beslutet vid Borgå Nokelainen i själva verket grundade en självstän- lantdag att de skulle respektera lagstiftningen dig ortodox kyrka i Finland. Kyrkans rötter låg från den svenska tiden. Den uppkomna situa- dock betydligt djupare än Nokelainen förmodar. tionen beaktades i den nya kyrkolagen för den I förordningen slog man fast kyrkans organisa- lutherska kyrkan år 1869, som utgick ifrån att tionsform och självstyrelseorgan samt reglerade den endast gällde för den lutherska kyrkan. När förhållandet mellan stat och kyrka. Den högsta dissenterlagen tillkom år 1889 med möjlighet att ledningen av kyrkan tillkom Finlands regering utträda ur den lutherska kyrkan omfattade den och den fick beskattningsrätt. Kyrkan fick därtill inte den ortodoxa kyrkans medlemmar, utan självbestämmanderätt i andliga och kanoniska endast baptister och metodister. De ortodoxa fick ärenden, men den inskränktes betydligt – inte rätt att utträda först år 1905. minst av säkerhetspolitiska orsaker. Den När N. I. Bobrikov blev generalguvernör i ortodoxa kyrkan blev en statskyrka med en Finland förstärktes de ryska myndigheternas betydande självstyrelse utan att den egentligen strävanden att inte bara förryska Karelen utan blev hörd eller kunde inverka på de statliga också öka den ryska närvaron i hela landet till besluten. exempel genom att man byggde ortodoxa kyrkor I regeringsformen år 1919 förklarade sig i Tammerfors, Tavastehus och Tusby. Ansträng- Finland vara en religiöst neutral stat, vilket är ningarna att öka läskunnigheten och stärka det frapperande tidigt i ett nordiskt perspektiv. Den ortodoxa medvetandet i Karelen intensifierades. nya republiken förutsatte inte längre att medbor- Den ortodoxa befolkningen togs under ledning garna skulle tillhöra något religiöst samfund. Det av sina ryska präster med i förryskningssträvan- oaktat tillerkände staten den lutherska kyrkan dena. Samtidigt väcktes intresset för Karelen en särställning och nämnde också den ortodoxa bland de finskspråkiga i landet. De ortodoxa kyrkan i regeringsformen. Den lutherska kyrkan

237 kyrkohistorisk årsskrift 2013

fick behålla sin unika initiativrätt till alla s.k. tomos-dokumentet år 1923. Man beaktade ändringar i den kyrkliga lagstiftningen, vilket också de förändringar som var en följd av religi- recensioner den ortodoxa kyrkan aldrig erhöll. När religions- onsfrihetslagen och språklagen. Gudstjänstsprå- frihetslagen tillkom år 1922 erkändes både den ket blev finska och ärkebiskopssätet flyttades lutherska och den ortodoxa kyrkans särställning från det mångspråkiga Viborg till det finsksprå- i relation till staten. kiga Sordavala. Denna förordning bekräftade Att den lutherska kyrkan var beredd att till- slutligt den finska ortodoxa kyrkans ställning erkänna den ortodoxa kyrkan en särställning inom den ortodoxa kyrkogemenskapen. I dag i relation till staten motiverades med kyrkans har den ortodoxa kyrkan en egen kyrkolag, men långa historia i landet och dess särställning utan den unika initiativrätt till alla kyrkolags- under kejsartiden. Däremot betonade den att ändringar som den lutherska kyrkan har. Den är den ortodoxa kyrkan måste bryta sina band till numera spridd över stora delar av landet efter det Ryssland och förändra sig till en nationell kyrka. att karelarna efter kriget tvingats att lämna sina De ortodoxas inställning till den lutherska hemorter. Kyrkan har numera tre biskopsstift i kyrkan var tudelad. Å ena sidan ville man på Kuopio, Helsingfors och Uleåborg och dessutom ett för minoriteter typiskt sätt slå vakt om sin en hjälpbiskop i Joensuu. identitet och betona sin läromässiga särart. Å Nokelainens dissertation ger en god inblick i andra sidan tog man modell av den lutherska den finska ortodoxa kyrkans utveckling i gräns- kyrkan och dess verksamhetssätt. Det gällde landet mellan det protestantiska Västeuropa och organiseringen av församlingsförvaltningen, det ortodoxa Östeuropa under de dramatiska den kyrkliga folkundervisningen och prästernas åren 1917–1922. Den närmar sig ämnet från lönereform. Dessa reformer i förening med de en kyrkohistorisk synvinkel. Avhandlingen har nationellt inriktade ortodoxas strävanden att fortfarande relevans genom att den bland annat skapa en i kanonisk mening så självständig kyrka belyser den ryska ortodoxa kyrkans aktuella som möjligt, i vilken man talade medlemmarnas strävanden att förena det ryska och det ortodoxa, språk och levde nära befolkningen, gav den som tar sig uttryck i att man vill knyta det snabbt ortodoxa minoritetsstatskyrkan folkkyrkliga ökande antalet ryska medborgare som flyttat till drag. Att man inom den ortodoxa kyrkan inte ens Finland till den rysk-ortodoxa kyrkan och inte har eftersträvat samma grad av självständighet till den ortodoxa kyrkan i Finland. Gärna kunde som den lutherska kyrkan har sammanhänger av Nokelainens avhandling kompletteras med en allt att döma med det drag av caesareopapism kyrkorättslig undersökning gällande likheter som varit utmärkanden för den ortodoxa kyrkan och skillnader i lagstiftningen mellan de båda även om det inte är en del av dess dogma samt folkkyrkorna, eftersom läget i Finland i det här med det faktum att den bemötts med välvilja avseendet klart skiljer sig från situationen i det från den finska statsmaktens sida på grund av de övriga Norden. hårda öden som den genomgått under och efter GUSTAV BJÖRKSTRAND krigen. Något förvånande är det att Nokelainen inte skildrar utvecklingen ända fram till år 1925, då regeringen gav en ny förordning, i vilken man preciserade förordningen från år 1918. I denna förordning fastslog man den ortodoxa kyrkans anslutning till det ekumeniska patriarkatet i Kon- stantinopel, som man kommit överens om i det

238 Pekka Leino terna om källmaterial och tidigare forskning »ENDAST KYRKANS EGNA (s. 24–28). Författaren har haft svårigheter att nordisk ANGELÄGENHETER». En kyrkorättslig definiera sin egentliga metod. Då den kyrko- undersökning av kyrkans egna rättsliga forskningen är en del av den praktiska angelägenheter i kyrkolagstiftningen om teologin (kyrko- och samfundsvetenskap) förblir Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

det oklart på vilket sätt den är normativ till sin kyrkohistoria Åbo: Åbo Akademis förlag 2012, 324, [23] karaktär. Det är i och för sig helt legitimt att sid. undersöka läromässiga frågor dogmatiskt men författaren stannar på en rätt enkel nivå, i en jäm- Pekka Leino har tidigare disputerat i juridik vid förelse med de lutherska bekännelseskrifterna Helsingfors universitet med en förvaltningsrätts- som kom till på 1500-talet. Undersökningen lig undersökning av den evangelisk-lutherska innehåller också kronologiska perspektiv men kyrkans i Finland rättsliga normer och deras författaren saknar ett egentligt historiskt grepp uppkomst (Kirkkolaki vai laki kirkosta, 2002). i sin framställning. Föremålet för avhandlingen var kyrkan som en Författaren har verkat som lagfaren assessor sociologisk gemenskap och kyrkolagen som en i Helsingfors och Esbo domkapitel och som juridisk författning. I en teologisk avhandling ledamot i kyrkomötet. Han hade haft skäl att som granskades vid Åbo Akademi i november dryfta de krav hans roll som forskare medför i 2012 närmade sig författaren kyrkan som andligt förhållande till hans roll som beslutsfattare och samfund eller trosgemenskap. Undersökningen debattör. Mest konkret kommer detta problem har drag av rättsteologi som under den senaste fram då författaren står på andra plats efter F. tiden har lyfts fram i finsk kyrkorättslig forskning. L. Schauman i hänvisningarnas mängd i person- Föremålet för undersökningen är 1869, 1964 registret (s. 322). och 1993 års kyrkolagar, deras beredningar och Till undersökningens mest centrala källmate- diskussioner som förts om dem. Författaren rial hör lagar och lagförslag, regeringsproposi- vill undersöka hur »endast kyrkans egna ange- tioner, kommittébetänkanden och kyrkomötes- lägenheter» (kyrkolag 1869 § 14) definierats i handlingar. Författaren kallar kyrkolagsförslaget kyrkolagarna och hur dessa avspeglar kyrkans av år 1845 felaktigt »Nordströmkommitténs uppfattning om sin lära och bekännelse. förslag» och en motsvarande handling av år 1863 Undersökningen tar sin början på 1860-talet för »Kyrkolagsförslagskommitténs betänkande» och sitt slut vid millennieskiftet. De två första (s. 293). Författaren har placerat flera kyrkolags- underkapitlen i det första egentliga huvudka- publikationer i litteraturen, fastän de naturligtvis pitlet (kap. 2) sträcker sig ändå från 1100-talet skulle höra till källorna. Författaren behärskar till 1800-talet. Därför hade man bort placera inte den här grundläggande skillnaden som dem i inledningskapitlet (kap. 1). Å andra sidan förutsätts redan på student- och magisternivå. har författaren inte slutat sin framställning vid I avdelningen »anförd litteratur» ingår många grundlagen 2000 – vilket hade varit naturligt – verk och aktuella artiklar som inte har något utan har gått vidare ända till år 2010. särskilt värde som forskning utan snarare hör till Det är svårt för läsaren att se vad det exakt opinionslitteratur. Författaren känner väl till den handlar om i avhandlingen. Forskningsuppgiften kyrkorättsliga litteraturen men detsamma kan upplöses nämligen i fyra »centrala kyrkorätts- inte sägas om den nyaste (finska) kyrkohistoriska liga frågor» och tre »forskningsperspektiv» (s. litteratur som rör 1800- och 1900-talen. 18–19). För tidningspressens del ligger tyngdpunkten Den egentliga framställningen av forsknings- i materialet – för en period på nästan 150 år – metoderna sker på »fel» ställe, mellan översik-

239 kyrkohistorisk årsskrift 2013

tydligt på åren 2010–2011 och nästan uteslu- olika formella »åsnebryggor» eller behandla tande i Helsingin Sanomat (s. 318–320). Artik- samma sak många upprepade gånger utan att recensioner larna och insändarna i fråga är till sin natur och genast koncentrera sig på det väsentligaste. forskningsmässiga betydelse sådana att det hade Avhandlingen lämnar intrycket att författaren varit på sin plats att utelämna hela förteckningen. inte litar på läsaren. T.ex. på s. 80–81 berättas det Bilagorna 2–4 omfattar några betydande citat tre gånger när 1869 års kyrkolag trädde i kraft. från paragraferna i 1863 års kyrkolagsförslag. Författaren kan ersätta analysen med förundran Det finns tyvärr flera fel i citaten varför den (s. 55, 137, 192), blotta frågor (s. 66, 125–126, kritiske läsaren måste nyttja de ursprungliga 143, 147–148, 154–156, 164, 166, 180) eller olika källorna. antaganden (»det verkar som om …», s. 133, Efter inledningen redogör författaren för upp- 154–155, 188). komsthistorien av sitt centrala begrepp i lagstift- Fastän författaren rent allmänt dokumenterar ningen rörande kyrkan. Följande huvudkapitel sin framställning på vederbörligt sätt kan man (kap. 3) innehåller en detaljerad skildring om hur hitta brister i detta avseende. I texten ingår begreppet – i praktiken kyrkans lära – tagits i avsnitt eller hänvisningar utan dokumentation beaktande i de tre kyrkolagar som är föremål för (s. 33, 98, 108, 145). Något avsnitt kan bygga på avhandlingen. Utgångspunkten för läran utgör författarens egna erfarenheter fastän det hade de lutherska bekännelseskrifterna som man för varit lätt att dokumentera framställningen på tydlighetens skull hade kunnat nämna i rubrik normalt sätt (frågan om domkapitlens förflytt- 3.1 (»Kyrkans lära och endast kyrkans egna ange- ning till kyrkan, s. 184–185). Ett annat problem lägenheter»). är att någon not kan hänvisa till ett verk eller Det fjärde och sista egentliga huvudkapitlet en artikel som inte berör saken (s. 8, 10, 124). (»Endast kyrkans egna angelägenheter i ett förän- Hänvisningarna till aktuella konfliktsituationer derligt samhälle») utgör med sitt framställnings- i samband med en historisk skildring känns sätt ett undantag i förhållande till den övriga onödiga, t.o.m. störande (s. 38–39, 44, 62). avhandlingen. Författaren lösgör sig här från Slutresultatet av det långvariga förnyelsear- det kronologiska betraktelsesättet och strävar betet av kyrkolagen har som känt varit uppdel- att samla allmänna linjer som belyser utveck- ningen av kyrkolagen i en kyrkolag som stiftas lingen av kyrkans självförståelse. Samtidigt kan av riksdagen på förslag av kyrkomötet samt i en man notera att redan föregående huvudkapitel kyrkoordning och en valordning för kyrkan som innehåller sammanfattande underkapitel och att godkänns av endast kyrkomötet. Författaren avhandlingens femte huvudkapitel heter »Avslu- avancerar följdriktigt i sin text, men framstår tande reflexioner». Avhandlingens disposition snarare som jurist än teolog eller historiker. visar att författaren gärna vill granska samma Framställningen ger anledning till kritik i många frågor i många sammanhang. detaljer. Rubrikerna för avhandlingen – särskilt i Undersökningen innehåller en missuppfatt- huvudkapitel 3 – kan kännetecknas som statiska: ning av stor betydelse, nämligen att profes- de berättar om föremålen för undersökningen sorerna Johan Jakob Nordström och Frans (»Kyrkans lära i 1869 års/1964 års/1993 års Ludvig Schauman skulle ha stått i spetsen för kyrkolag»). Alternativet skulle ha varit ett mera kyrkolagskommittén (s. 50–51, 107–108). Som dynamiskt grepp så att redan rubrikerna hade ordförande för kommittén fungerade dock alltid visat de centrala forskningsresultaten. ärkebiskopen (i tur och ordning E. G. Melartin Till författarens sätt att framställa avhand- och Edvard Bergenheim). Missuppfattningen lingen hör att han kan gå till själva saken genom syns också i rubrikerna 2.2 och 2.3; det var inte

240 fråga om Schaumans kyrkolagskommitté/Schau- Kapitlets innehåll delar sig i två avsnitt av olika mankommittén. Man kan bara tala om »Nord- typ. nordisk ströms kyrkolagsförslag» (1845) på liknande sätt Den förra delen är en blandning av författa- som man kallar 1869 års kyrkolag (inofficiellt) rens egna erfarenheter och teologiska ideal samt »Schaumans kyrkolag». Författaren känner inte dokumentation av hur en kyrklig grupp som

alls till Melartin och Bergenheim möter läsaren kallar sig »konfessionell» upplever sitt läge i den kyrkohistoria endast tillfälligt (s. 74). nuvarande kyrkopolitiska situationen i Finland. Att Nordström och Schauman höjts till ett Här är dock inte fråga om forskning i egentlig ohistoriskt stadium berättar också om att förfat- mening. taren inte fäster särskild uppmärksamhet vid Den senare delen som omfattar hälften av sammansättningen av kyrkolagskommittéer eller huvudkapitlet är kanske den bäst skrivna och i vid medlemmarnas personliga insatser. Detta vetenskapligt hänseende mest betydande delen av kommer senare till synes i att ordföranden för avhandlingen. Visserligen bär också detta avsnitt kyrkoordningskommittén som offentliggjorde – såsom de inledande historiska avsnitten – drag sitt betänkande år 1979 – John Vikström – nämns av en handbok då författaren börjar sin skildring indirekt först i ett mycket senare sammanhang (s. redan från fornkyrkan. Författarens juridiska 146, 179–180). expertis kommer dock här utmärkt väl till sin Författaren lägger inte märke till de sedvan- rätt. liga bundenheterna hos några framstående HANNU MUSTAKALLIO präster vid olika väckelserörelser eller kyrkliga riktningar (Julius Immanuel Bergh som represen- tant för de »väckta» eller Aron Gustaf Borg för Anders Mogård den evangeliska rörelsen, s. 69, 74–78). I stället FÖRTRÖSTANS HERMENEUTIK. Nathan Söderbloms lutheranvändning och försöker författaren hitta förklaringsgrunder i traditionsbearbetningens problematik olika kyrkosyner. Författaren behandlar också de utredningar Skellefteå: Artos 2012, 277 sid. som gjordes åren 2004–2010 på initiativ av biskopsmötet och som gällde frågorna om hur Där tradition möter situation uppstår de herme- kvinnoprästfrågan och dess lösning inverkade på neutiska frågeställningarna. Vad är ansvariga arbetsgemenskapen och om kyrkans förhållande tolkningar? En tradition har funnit sina uttrycks- till de registrerade samkönade. Här träder han former i en viss situation som inte längre är för tydligare än tidigare ut ur forskarens roll och blir handen när tiden går. Ett nytt sammanhang, en en samtida kyrklig debattör. Varför just de här ny kontext, skapar därför kris för traditionen, en två skilda frågorna lyfts fram som exempel för kris som kan leda både till förlamning och irre- en period av hela 150 år blir oklart. Skildringen levant tystnad men också till nyfödd kreativitet av de här frågorna stärker den traditionella upp- och meningsfull livstolkning. Vad krisen ska leda fattningen att kravet på objektivitet i forskningen till beror på hur de hermeneutiska frågeställning- förutsätter ett tillräckligt avstånd till själva forsk- arna hanteras, om behovet av okritisk upprep- ningsobjektet. ning eller kritisk nyorientering får råda. I det sista egentliga huvudkapitlet frigör sig för- En lång tradition består av kriser på löpande fattaren från undersökningens formella »bojor» band. En ny tid med nya krislägen borde därför ha också i förhållande till tidsbegränsningen. Han mycket att lära av gångna tiders sätt att hantera definierar inte tidsmässigt det »föränderliga sina kriser. Detta är utgångspunkten för en samhälle» som det är fråga om i huvudkapitlet. avhandling som ventilerades i Uppsala i december 2012, Anders Mogårds Förtröstans hermeneu-

241 kyrkohistorisk årsskrift 2013

tik. Nathan Söderbloms lutheranvändning och traditionens plats och relevans i det framväx- traditionsbearbetningens problematik. Avhand- ande moderna samhället ge ett exempel på en recensioner lingen är framarbetad inom systematisk teologi traditionsbearbetning som kan vara belysande först vid Linköpings universitet och senare vid också för senare tiders krissituationer, där Uppsala universitet. Jag var fakultetsopponent tradition möter ny situation. Det kan vara lätt vid disputationen. att tänka att en fast komponent möter en rörlig, Krisen idag för den evangelisk-lutherska där traditionen står för det fasta och situationen tradition Svenska kyrkan står i är välkänd. ensamt står för rörligheten. Exemplet Söderblom Svenska kyrkans traditionella särställning är visar med stor tydlighet att det handlar om mötet givetvis ifrågasatt och dess betydelse i det svenska mellan två rörliga komponenter. Tradition kan samhället riskerar att marginaliseras. Minskande bearbetas och omförhandlas, eftersom den just medlemssiffror och minskat deltagande i kyrkliga är en tidsbestämd tolkning från förfluten tid som handlingar, liksom en ökande religiös pluralism dessutom också vid upprepning bygger på ett i en anges ofta som markörer. En alltmer profilerad viss tid aktualiserat tolkningsbehov, där makten sekularism är också påtaglig. En inomkyrklig över tolkningsföreträdet alltid varit närvarande. oenighet om hur centrala trosteman ska tolkas Söderblom ville alltså med sitt lutherstudium ger också sken av ett krisläge och skapar en ersätta den i hans samtid dominerande dogma- suddig bild av vad Svenska kyrkan står för, enligt tiskt orienterade luthertolkningen. Med sin foku- avhandlingsförfattaren. sering på personen Martin Luther och dennes Utifrån den nya situation som skapat krisen troserfarenhet ville han göra den evangelisk- för traditionen är det framför allt två frågeställ- lutherska tradition Svenska kyrkan stod i mera ningar som utmanar. Den första är oförmågan relevant i sin samtid. att gestalta en bärande tros- och livstolkning i Syftet med avhandlingen är sålunda att med samtiden. Den andra är osynliggörandet av de utgångspunkt i Nathan Söderbloms lutheran- delar av traditionsarvet som förutsätter ett nära vändning dels ge ett faktiskt historiskt exempel samspel mellan kyrka och tro å ena sidan och på traditionsbearbetning, dels bidra till nutida samhälle och kultur å den andra. Vad som ifrå- teologisk traditionsbearbetning genom att med gasätts är alltså traditionens relevans i nutiden. detta historiska exempel fördjupa den teoretiska För drygt hundra år sedan, vid tiden före det debatten kring det som kallas teologisk korrela- förra sekelskiftet, befann sig Svenska kyrkan i tion som just berör relationen mellan en teologisk en motsvarande traditionskris. Svenska kyrkans tradition och den sociala och kulturella situatio- traditions- och samhällsbevarande roll var under nen. stark kritik från liberalism och framväxande Begreppen tradition och korrelation står i arbetarrörelse. Den historisk-kritiska forsk- fokus för avhandlingens teoretiska ram. Genom ningen ifrågasatte bibelordets auktoritet och valet av traditionsbearbetning som huvudbe- underminerade en dogmatiskt förstådd kristen- grepp är samtidigt termen reception bortvald, dom. Studiet av andra religionstraditioner än den eftersom detta begrepp har mottagaren i sikte kristna relativiserade också kristendomens i väst och därmed inte förmår fånga det aktiva och självklara särställning. kritiskt konstruktiva förhållningssätt som det Nathan Söderblom (1866–1931) var en portal- förra begreppet inbegriper. Traditionsförmed- gestalt in i det moderna, en teolog som bejakade ling är ett annat sådant begrepp som riskerar de nya vetenskapliga utgångspunkterna och ville att dölja det aktivt kritiska förhållningssättet. förnya såväl akademi som kyrka. Avhandlingen Korrelationsproblematiken bearbetas i nära vill med hjälp av Söderbloms brottning med anslutning till David Tracys hermeneutiska och

242 korrelationsteologiska tänkande som i sin tur som Söderblom själv var en del av. Det tredje står i relation till Paul Tillichs teologi. fältet, »Tradition och identitet», belyser hur den nordisk Korrelationstänkandet förutsätter en preci- lutherska identiteten påverkas av de föregående serad förståelse av begreppet tradition som kan fältens utmaningar och hur denna nya identitet ha flera olika innebörder. Fokus i tradition kan leder till ekumeniska, religionsteologiska och

antingen ligga på det innehåll som traderas, allmänmänskliga öppningar. Med andra ord: kyrkohistoria tradita eller depositum. Eller kan fokus ligga på gör traditionen relevant i samtiden. de processer i vilka ett innehåll kommuniceras I denna första del utförs det arbete som ska över tid och mellan olika sammanhang. Postmo- svara mot avhandlingens första syftesformule- dern kritik ifrågasätter att det kan vara möjligt ring, att ge ett historiskt exempel på traditions- att tradera ett bestående traditionsinnehåll över- bearbetning. I den andra delen uppfylls löftet att huvudtaget. I så fall föreligger en tradition endast problematisera och fördjupa Söderbloms tradi- i form av tillfälliga tolkningar som alltid bär på tionsbearbetning genom att konfrontera denna ett risktagande och aktualiserar det ansvar som med nutida korrelationsteologiskt tänkande. varje tolk är bärare av. Tradition förstås då som Detta sker genom att en öppen modell med de en ständigt pågående process, ett dynamiskt tre momenten tradition – tolkning – misstänk- språkligt kulturellt och socialt fenomen som i sig samhet tillämpas på resultaten i avhandlingens kommer att utgöra den diskurs där människor första del. Därefter avslutas avhandlingen med förhåller sig till omvärlden. ett sammanfattande kapitel om »Förtröstans Avhandlingsförfattarens metod är att genom hermeneutik» som Söderbloms både tidstypiska att lyfta fram och analysera Söderbloms luth- men också i vissa delar alltjämt relevanta sätt att ercitat och lutherhänvisningar skapa underlag möta traditionsbearbetningens problematik. för en ny lutherbild som kan ifrågasätta den I den första avdelningens första fält, »Tradition gängse luthertolkningen i Söderbloms samtid. och modernitet», möter vi den unge Nathan Söderblom försökte alltså utmana samtidens Söderblom som lämnar uppväxtmiljön i Hälsing- luthertolkning inifrån den lutherska traditionen land där pietism och väckelsefromhet med tilltro genom att lyfta fram personen Luther istället för till bibelns ofelbarhet råder. Som för så många Luthers lära och dogmatik. Luther blir alltså ett samtida studenter blir mötet med universitet, i redskap för Söderblom att bekämpa sina teolo- Söderbloms fall Uppsala, omvälvande. Även om giska motståndare samtidigt som han därigenom fakultetens ledamöter var konservativa så fanns försökte göra den evangelisk-lutherska traditio- de nya tankarna, den moderna teologin, närva- nen relevant i sin samtid. Metoden väljer mate- rande. Dessa nya tankar visade på möjligheten av rialet, och avhandlingens källmaterial utgörs av en ny trostolkning som inte bestod i bejakandet Söderbloms samlade skrifter. av de sanningspåståenden en dogmatiskt fattad Avhandlingen är disponerad i två delar där kristendom levererade. Schleiermacher, Ritschl den första delen behandlar Söderbloms lutheran- och Herrmann är de teologer som hade störst vändning. Detta sker på tre fält. Det första fältet inflytande på Söderbloms teologiska formering. behandlar de teologiska utmaningarna i slutet av Från Schleiermacher hämtade han religionen 1800-talet liksom de sociala frågorna. Detta sker som ett självständigt område, tron som erfaren- under rubriken »Tradition och modernitet». Det hetsgrundad och med fokus på förtröstan och andra fältet bär rubriken »Tradition och religion» inte försanthållande. Det dogmatiska tänkandet och behandlar ett från Schleiermacher inspirerat är sekundärt och snarare att betrakta som idé- erfarenhetsgrundat religionsbegrepp liksom historia än som troslära. Från Ritschl hämtade den jämförande religionshistoriska forskning han tilltron till den historiske Jesus närvaran-

243 kyrkohistorisk årsskrift 2013

degjord genom historisk-kritisk bibelforskning med Auguste Sabatier som fick en avgörande som därmed fick en religiös legitimering. Ritschls betydelse för Söderbloms teologiska utveckling. recensioner ellips med de två polerna individens frälsning och Hos honom finner han ett personligt och erfa- gudsrikestanken öppnade upp för en i samtiden renhetsgrundat religionsbegrepp, men också en mera relevant och samhällsbejakande kristen- öppenhet för mystiken som religionens innersida. domstolkning. Av Herrmanns betonande av Utan att förlora intresset för religionen som his- »Jesu inre liv» inspirerades Söderblom att tänka toriskt fenomen betonas »Dieu interieur» och kring personligheten och den kunskap som ligger det gudomliga tilltalet inifrån, själva förutsätt- i den personliga vissheten och inte tävlade med ningen för Söderbloms syn på personligheterna den vetenskapligt och förnuftsmässigt motive- som uppenbarelsens ort. Det historiska tog sig rade kunskapen. uttryck i ett fasthållande vid traditionens utsagor Men Söderblom övertog inte andras tankar med den ändringen att dessa skulle förstås sym- okritiskt. Traditionsbearbetningen är ständigt boliskt. närvarande. Mot Schleiermachers »känsla Det religionshistoriska studiet syftade för av absolut beroende» som religionsdefini- Söderblom dels till att finna en djupare förstå- tion invände han att det fanns beroenden som else av religionens väsen, det för alla religioner inskränkte friheten och inte ledde till förtrös- gemensamma. Dels var syftet det motsatta, att tan. Mot Ritschl framhöll han betydelsen av jämföra och se skillnader och på så sätt bättre att religionen inte slukades av det etiska per- profilera kristendomens särart. Men all religion spektivet och han kritiserade också Ritschls var uppenbarelsereligion, eftersom själsdjupets kritiska hållning till pietismen och bristande djupa källor låter spegla sig i enskilda personer förståelse för mystiken. Här stödde han sig på personligheter, och detta kan återfinnas inom Herrmann. Men han kritiserade Herrmann för alla religioner. dennes bristande förståelse för historiens roll vid Söderblom hamnade i diskussionen om för- religionens konkreta framträdande. Alla dessa hållandet mellan religionshistoriska studier tre teologiska inspiratörer förhöll sig på olika och kristen teologi och den senares hemortsrätt sätt till Luther, och det är genom dessa prismor vid statliga universitet. Också här var hans Söderbloms luthertolkning äger rum. position en medelväg mellan den religionshisto- Också den sociala frågan berörs på det första riska skolans vilja att göra alla religionsstudier fältet. Under Söderbloms år som legationspastor likställda och den konfessionella lutherska i Paris 1894–1901 tvingas han möta den sociala teologins representanter, som dominerade upp- nöden och reflektera över religionens relevans. salafakulteten, som inte såg något behov alls av Gudsrikestanken, Bergspredikan och den ett religionsstudium som gick utanför den judisk- lutherska regementstanken var alla föremål för kristna traditionshorisonten. För Söderblom var hans kritiska och kreativa reflektioner. Söderblom det allmänna religionsstudiet inte ett hot mot den hamnar hela tiden i ett slags mellanposition. Han kristna teologin utan en resurs för dess bättre bejakar inte helt och han tar inte helt avstånd från självförståelse. Söderblom betonade också här det som traditionen förmedlar. Han vill bearbeta tillit och förtröstan, tilltro till att inget vetande och omförhandla traditionen i syfte att göra den i sig kunde hota den evangeliska frihetens väsen. mer relevant för samtidens människor. Den öppna synen på religionernas värld hade Det andra fältet, »Tradition och religion», Söderblom bland annat hämtat hos Schleier- behandlar Söderbloms roll som religionshisto- macher. I sin provföreläsning för professuren i riker och religionshistoriens betydelse för den religionshistoria (då benämnd teologiska pre- kristna teologin. I Paris kom Söderblom i kontakt notioner och teologisk encyklopedi) i Uppsala

244 1899 valde Söderblom att hålla sin föreläsning tansreligion. Men denna »förtröstanslinje» är till hundraårsminnet av Schleiermachers Reden gränsöverskridande. Han ser Luthers samhörig- nordisk (Über die Religion. Reden an die Gebildeten het med den medeltida tyska mystiken. Och han unter ihren Verächtern). Han både anslöt sig kan urskilja samma förhållningssätt också i den till Schleiermacher, som han betraktade som lutherska ortodoxins tal om »unio mystica». Så

den moderna evangeliska teologins startpunkt, kan han teckna en kontinuitet från medeltiden kyrkohistoria och behöll samtidigt en självständig hållning i fram till det moderna tänkandet med Schleier- förhållande till honom. För att tydliggöra vad macher över Luther och viss luthersk ortodoxi, han menade med att levandegöra traditionen i och här återfinns det traditionsspecifika. Men nya tider och situationer använde sig Söderblom Söderblom vill inte stå för en snäv tolkning av av metaforerna bokföring och kapital. Bokfö- den evangeliska traditionen. Det finns plats både ringen handlar om ständigt nya sätt att redovisa för en »erasmisk» och en luthersk ande, även kapitalet som innebär uppenbarelse, förtröstan om Erasmus av Rotterdam beskrivs som ett och tillit i personlighetens djup. Luther kom slättlandskap där Luther är mer att likna vid ett därmed att bli både kapital och bokföring. Som alplandskap. kapital handlar det om Luthers unika personlig- Luther som ett alplandskap med höga berg och het och den trosförtröstan som han gav uttryck djupa dalar leder över till Söderbloms främsta åt. Som bokföring var också Luthers språk- och lutherstudie Humor och melankoli. Genom tankevärld präglad av sin tid och därmed orsaken Söderbloms starka fokusering på Luthers person till många av de låsningar i en dogmatiskt formad i formandet av sin uppenbarelseteologi framstår kristendomsförståelse som präglat luthersk Luthers egen troskamp, tungsinne, ångest och tradition. Men den moderna tidens människor desperata sökande efter en nådig Gud som förstod inte sina liv på ett sätt som gjorde dem reformationens grundorsak. I pendlandet mellan mottagliga för en ortodox kristendom. Därför humor och melankoli söker Söderblom psykolo- behövdes en traditionsbearbetning, inte minst i giska förklaringar till Luthers personlighet. Men relation till Luther. han stannar inte vid detta utan ser det allmän- »Religion och identitet» är rubriken på det giltiga och allmänmänskliga i Luthers koppling tredje fältet. Där ställs frågan hur en identitet kan mellan nåden och nöden. Det handlar inte endast bevaras om tiden är ute för ett tidlöst system av om själanöd och syndamedvetande. Då skulle föreställningar. Skolastik ställs mot modernism, relevansen för den moderna människan vara näst när ett dogmatiskt system ersätts av ett nytt som intill obefintlig. Det handlar om all slags nöd, är grundat i uppenbarelseerfarenhet. Söderblom alltså också den existentiella meningslöshets- deltar i debatten om »kristendomens väsen» där upplevelse som kan sägas utmärka den moderna den katolske modernisten Alfred Loisy, som han människan. Här finns alltså en traditionsbear- känner stora sympatier för, debatterar med Adolf betning som ger en öppning i traditionen som kan von Harnack, en av den protestantiska moder- göra den relevant i en ny tid. nismens centralgestalter. Mot Harnack invänder En förtröstansreligion är gränsöverskridande. han att kontinuitetsfrågan blir alltför intel- Den lägger en grund för Söderbloms ekumeniska lektualistiskt besvarad genom hänvisningen till arbete och är den egentliga innebörden i »evang- en tidigt fixerad historisk kärna, den historiske elisk katolicitet». Betonandet av förtröstan som Jesus. Mot Loisy invänder Söderblom att denne ju yttrar sig i liv och handling innebär också att blir alltför bunden av kyrkan som institution i sin Söderblom prioriterar Life & Work framför Faith identitetsbestämning. Söderblom ser istället den & Order. Men det fungerar också öppnande i evangelisk-lutherska traditionen som en förtrös-

245 kyrkohistorisk årsskrift 2013

relation till icke-kristna religioner där igenkän- Tracys tre arenor för teologin, samhälle, kyrka ning möjliggörs på förtröstansreligionens grund. och akademi arrangerar de redan presenterade recensioner resultaten. Så långt har Mogårds avhandling främst varit en historisk undersökning som gett ett exempel på Av Söderblom utgivna skrifter utgör avhand- en faktisk traditionsbearbetning. I avhandlingen lingens källmaterial. Detta borde ha framgått andra del sker ett systematiskt arbete för att med av den avslutande förteckningen som inte skiljer det historiskt givna exemplet som utgångspunkt på källor och litteratur. Formalia hanteras i problematisera och utveckla traditionsbearbet- övrigt väl och akribin är väl godkänd. Errata ningens hermeneutik. Detta sker främst i relation i avhandlingen är få och bagatellartade till sin till David Tracy och hans från Gadamer övertagna natur. Avhandlingsstrukturen kan diskuteras. tankar om klassikerförståelsen av teologiska Att den traditionsbearbetningsteoretiska delen traditioner. Men den diskussion som Tracys tan- släpps in först efter genomgången av Söderbloms kegångar lett till från konstruktivistiskt håll och faktiska traditionsbearbetning av Luther gör att som främst riktar in sig på det essentialistiska den delvis starka kritik som därmed riktas mot drag som kan finnas i ett tidlöst klassikerbegrepp Söderblom får ett anakronistiskt drag över sig. finns med i bearbetningen. Tracy har modifierat Hur skulle Söderblom i sin tid ha kunna tolka på sin klassikerförståelse dels genom att betona att en ett sätt som tog hänsyn till hundra år av herme- klassiker alltid är historiskt situerad och fragmen- neutisk utveckling? Men strukturen är formad tiserad samt genom att lyfta fram all tolkning som av avhandlingens två huvudsyften, dels ge det ett risktagande. Ola Sigurdsons diskurstänkande historiska exemplet på faktisk traditionsbearbet- finns också med i horisonten. ning, dels genom detta exempel bidra till vår tids Mot denna bakgrund kommer Nathan Söder- egna utmaningar när det gäller att hantera tradi- bloms luthertolkning ut ganska skamfilad. Det tionens kris. Det finns alltid för- och nackdelar starka betonandet av förtröstansperspektivet med de val av avhandlingsstrukturer som görs. som det verkligt lutherska och uppenbarelsens Avhandlingen är värdefull för den som intres- bärande bjälke har tveklöst ett essentiellt drag serar sig för komplexiteten i att leva i en tradition över sig. Det finns därmed också ett slags självbe- och samtidigt bejakar ett ansvarsfullt tolknings- kräftande drag i Söderbloms religionsjämförelser uppdrag. Den lyfter också fram den formerande liksom i hans gränsöverskridande ekumeniska perioden i Söderbloms liv och visar på hur denna hållning. Han knyter an till det som liknar hans får konsekvenser för förståelsen av hans senare egen position och saknar den misstänksamhetens gärning på ett sätt som inte tidigare forskning hermeneutiska hållning som utmärker dagens observerat. Man får under läsningens gång ofta hermeneutiska tongivare. Därmed finns heller en känsla av att tidigare forskning velat skydda inget bejakande av »den andres» konstruktiva Söderblom från anklagelsen att vara »liberal- bidrag just genom sitt annorlundaskap utan teolog», som ju snabbt blev ett invektiv efter bidraget återfinns snarast i den bekräftelse som Första världskriget, genom att tolka perioden kan projiceras in i andra tolkningstraditioner. före ärkebiskopstiden som en övergående »ung- Hos Söderblom återfinns snarare kampen mot domsförsyndelse». Mogård har på ett förtjänst- andra luthertolkningar än bejakandet av tradi- fullt sätt tecknat en bild av en Söderblom där en tionsbearbetningens diskursiva och dialogiskt radikal frihet präglade honom i relation till både provisoriska karaktär. tradition och institution och som han knappast Det avslutande kapitel är en sammanfattning lämnade bakom sig. av avhandlingens innehåll under avhandlingsti- KG HAMMAR telns rubrik, »Förtröstans hermeneutik». David

246 Jan Eckerdal Billing tänker kyrka, tänker han territorialför- FOLKKYRKANS KROPP. Einar Billings samling, en plats där Ordet kan nå alla. Dock ser nordisk ecklesiologi i postsekulär belysning inte Billing territorial­församlingen som en egen (Forskning för kyrkan 19) social kropp i samtids­kulturen. Kyrkosynen blir Skellefteå: Artos & Norma bokförlag därför en huvud­foting, där den enskilde kristne

2012, 383 sid. knyts direkt till Kristus, huvudet, men inte till kyrkohistoria andra kristna i en social kropp. Hur kan Svenska kyrkans församlingar träda fram Det finns poänger med detta resonemang. En som en aktiv och engagerad del av samtiden, utan kyrkohistorisk fördjupning kan dock vidga per- att ge upp sin integritet som kristen gemenskap spektivet. För Billing var kyrkan en given del av med ett av evangeliet bestämt uppdrag? Den de många människornas liv. Han beskriver hur frågan behandlar Jan Eckerdal i sin avhandling integrerad territorial­församlingen traditionellt i systematisk teologi. Spänningen mellan evang- var i bygdens liv, i helg och söcken. Församlings­ eliet och samtids­kulturen formulerar Eckerdal borna är inte en hop individer, som blott tillfäl- som ett dilemma, som följer den kristna kyrkan ligtvis råkat komma samman, skrev Billing i genom tiderna. Avhandlingen vill bidra till en Den svenska folk­kyrkan (1930). Nej, de knyts kritisk reflektion över hur Svenska kyrkans för- samman med ett nät av varandra korsande trådar samlingar ska hantera detta dilemma. – släktskapsband,­ arbetsgemen­ skap,­ intres- Fråge­ställningen utgör också ett kyrkohisto- seförbindelser. I detta nät finns också de band riskt tema, t.ex. i Sven Göranssons författarskap. som kyrkan knutit mellan dem in­tvinnade. Vid (Se Björn Svärd, Tron i ett kyrko­historiskt för- hemmets glädje- och sorge­högtider har kyrkan fattarskap. Exemplet Sven Göransson. 2003.) sagt sitt ord. Efter avslutad skörd har hon samlat Göransson beskriver tre kyrkliga förhållnings­ skörde­arbetarna till tacksägelse. I rådslagen sätt: 1. Kyrkan lever integrerat i samhället, för socknens bästa har hon varit med. Det utan att låta sig upp­slukas av det. Kyrkan lever i han beskriver är jordbruks­samhällets socken­ världen, men inte av världen. 2. Kyrkan smälter gemenskap, präglad av hus­tavlans patriarkala mer eller mindre samman med omgivande ordningar, med prästen som socknens husfar, samhälle. Kyrkan lever både i världen och av som en herde i direkt och personlig kontakt med världen. 3. Kyrkan drar sig tillbaka från världen sin hjord. i ett försök att bevara sig själv och lever varken i Benedict Andersons grund­tanke är att när världen eller av världen. en gemenskap blir större än en familje- eller I syfte att belysa detta dilemma analyseras Einar by­gemenskap, måste gemenskapen hållas ihop av Billings folk­kyrko­vision. Här tar Eckerdal hjälp de föreställningar som människor har om den, av nationalism-forskaren Benedict Andersons istället för av personliga möten. Gemenskapen konstruktion föreställd gemenskap, och vidgar blir föreställd. Nationen är en sådan föreställd begreppet till andra gemenskaper än nationen, gemenskap, men även den kristna kyrkan kan såsom den kristna kyrkan. Därefter belyses det betraktas som en sådan. Den församling som billingska arvet med hjälp av post­sekulär teologi. Billing tecknar behöver däremot inte föreställas. Slutligen förs under­sökningen fram till nutid med Det han beskriver är istället den mindre gemen- hjälp av aktuell forskning om svensk­kyrkliga skapens personliga möten. församlingar. Eckerdal refererar till Ferdinand Tönnies begreppspar Gemeinschaft och Gesellschaft. Billing hanterade detta kyrkans ständiga dilemma Gemeinschaft representerar den lokala gemen- kreativt i sin tid, menar Eckerdal, men pekar skapen i ett traditionellt jordbruks­samhälle, där också på svårigheter med Billings lösning. När

247 kyrkohistorisk årsskrift 2013

alla inkluderas, vare sig de vill eller inte. Gesell- tens anspråk på universalitet och distanserad schaft utmärker det moderna industri­samhället, objektivitet avvisas. Författaren tar hellre sin recensioner med många men distanserade relationer. Om vi utgångspunkt i inkarnationens bundenhet till lägger begrepps­paret Gemeinschaft och Gesell­ tid och rum och kontext. Ett partikulärt (istället schaft som ett raster över begreppet föreställd för ett universalistiskt) perspektiv blir då rimligt gemenskap (i den utvidgade form som Eckerdal och nödvändigt. Den »stora berättelsens» episka presenterar), så blir det rimligt att koppla samman perspektiv har haft sin tid. Istället väljer Eckerdal (om än inte identifiera) föreställd gemenskap ett postsekulärt dramatiskt inifrån­perspektiv. med Gesellschaft. Billings territorial­församling Med en pilgrimsteologi­ skriver han in sig i en svarar mer mot en traditionell Gemeinschaft. bredare »postmodern» strömning, tillsammans Göran Gustafsson har uppmärksammat med bl. a. befrielse­teologer och feminist­­teologer. att Billing, utan att avse det, gav territorial­ Eckerdal använder sig av flera post­sekulära församlingen en religiös legitimering. Följden teologer, men ger William Cavanaugh och blir att en teologisk plattform ges dem som Graham Ward störst utrymme. Cavanaughs önskar bevara en traditionell Gemeinschaft i analys av hur national­staten tränger ut religio- ett samhälle allt mer präglat av Gesellschaft. En nen från det offentliga rummet ger perspektiv på avvärjande hållning till det moderna samhällets enhets­kulturens upplösning. Graham Wards Gesellschaft kan förenas med folkkyrko­tankens ecklesiologi beskriver hur kyrkan gestaltar »alla». Denna möjlighet har sannolikt bidragit till Kristus i en synligt social kropp, en Kristi kropp, att befästa »folk­kyrka» som en stark, formande genom de människor som samlas i Jesu namn. identitet intill den dag som idag är. Men Eckerdal pekar själv på att ingen av dem har Eckerdal konstaterar att det inte var länge sedan reflekterat över folk­kyrkan, då begreppet saknas som de som möttes i guds­tjänsten ofta redan i deras traditioner. Författarens val att ägna så hade sociala band med varandra. De var bosatta stor del av avhandlingen åt just dessa två hänger i samma socken/stadsdel och delade vardagsliv­ därför till sist ändå lite i luften. med varandra. Gudstjänst­gemenskapen var en under­grupp till existerande gemenskaper. Men I slutkapitlet förs analysen fram till nutid med guds­tjänst­firarna har mer kommit att bli en egen hjälp av två avhandlingar, Jonas Ideströms gemenskap, en av många sociala kroppar som Lokal kyrklig identitet. En studie av implicit människor rör sig mellan. Då behövs en reflek- ecklesiologi med exemplet Svenska kyrkan tion över församlingen som en egen social kropp. i Flemingsberg (2009) och Stig Lindes För- I så fall blir arvet från Billing problematiskt. samlingen i gransknings­samhället (2010). Det kan ha bidragit till att enhets­samhällets Territorial­församlingen som de anställdas för- församling fortfarande lever kvar som en dröm samling samt kyrkan som en tjänste­producent i om »alla», och att hustavlans patriarkala herde välfärds­samhället lyfts fram. Om detta viktiga fortfarande lever kvar som ett prästideal. Den nya material hade presenterats tidigare, så hade drömmen och det idealet kan göra det svårare kanske avhandlingens intressanta resultat kunnat att se församlingen som social kropp, och att framläggas åskådligare i slutdiskussionen. reflektera över att även församlingen fått drag av Jan Eckerdal har gett oss en välskriven avhand- föreställd gemenskap. ling, med relevans även inom kyrko­historien. Den ger bidrag till förståelsen av Billing, reflektionen I avhandlingens andra del får Billings eckle- över församlingen som social kropp samt över siologi den post­sekulära belysning, som titeln församlingens relation till de nätverk av grupper utlovar. Eckerdal utvinner metodiska poänger och individer som i en post­industriell värld utgör ur de post­sekulära teologierna. Modernite- församlingens omvärld.

248 Hur avhandlingens resultat konkret ska Det blev inledningen till en lång brevväxling tillämpas faller utanför avhandlingens ram, mellan Siri och Johannes, som man kan följa i nordisk men för den som är intresserad har Eckerdal Gunilla Hvarfners analys av framför allt Siris skissat ett program i artikeln »Om att lära sig brev (»Endast två brev från Johannes till Siri har vara i minoritet – men ändå vara glad» i Anna S. bevarats», s. 109). I Huskvarna 1907 mötte Siri

Wikell (red.), I rörelse. Fyra artiklar om kyrkans Emilia Fogelklou och båda blev förutom nära kyrkohistoria mission skrivna för präst- och diakonmötet 2013 vänner »kvinnliga pionjärer» inom de teologiska i Strängnäs stift (2013). studierna i Uppsala (även om de inte var de allra första). Torbjörn Aronson visar att även om de SVEN THIDEVALL båda hade skilda teologiska tyngdpunkter så förde vänskapen med Emilia Siri in i en samhällelig Vivi-Ann Grönqvist (red.) kontext. På ett gruppfoto från Huskvarnamötet SIRI DAHLQUIST. Psalmförfattare, prästfru 1907 finns Siri med som »flygelman» på ena sidan och teolog (Stiftelsen Sverige och Kristen och Gustaf Aulén på den andra (Bo Hanson, s. Tro – Skriftserie 20) 282), vilket bl.a. föranleder Bo Hanson till reflek- Skellefteå: Artos 2012, 489 sid. tioner över Siri Dahlquists kvinnosyn. Inspiration från bl.a. Huskvarnamötet blev utgångspunkt Huskvarna 1907 står för många i en tidigare för en lång rad sommarmöten från 1908 för unga generation som en milstolpe i utvecklingen av kvinnor i kyrkan, organiserade av framträdande teologi, kyrkosyn och framtidstro i Sverige. Där kvinnliga teologer, däribland Siri (Boel Hössjer hölls i månadsskiftet juli–augusti »Svenska stu- Sundman, s. 306ff). »Vid Huskvarnamötet 1907 dentmötet med kristligt program». I mötet deltog hade Siri Jonsson, som hon själv uttryckte det, bland många andra den unga Siri Jonsson. 18 år blivit ’gripen på ett allmänt idealistiskt sätt av gammal med bakgrund i en medveten folkskol- missionens syn’» skriver Oloph Bexell (s. 45ff) lärarfamilj, i det fromhetsliv som förmedlades till och detta tema utvecklas utförligt särskilt av unga på Ersta, aktiv i diakonissanstaltens ung- Karin Sarja (s. 343ff). Inte minst missionsintres- domskrets och konfirmerad på Ersta, tränad i att set men också det allmänna teologiska intresse organisera ungdomsverksamhet genom arbete i som väckts i Huskvarna ledde till ett intresse SSUH, kom hon till sitt första stora möte med för internationella frågor om kyrka och teologi studenter som skulle komma att vara med och (Torbjörn Aronson, s. 243ff, Anna Greek, s. forma framtidens svenska kyrka, med ledande 437ff m.fl.). teologer och kyrkomän. Upplevelsen var över- Om Huskvarnamötet 1907 är en viktig väldigande och blev bestämmande för Siris hela gemensam utgångspunkt när det gäller att framtid. beskriva Siris många arenor och tillflöden så Vad som sedan följde beskrivs initierat och är korstågsrörelsen/ungkyrkorörelsen en andra utförligt i biografin över Siri Jonsson, senare utgångspunkt. Huskvarnamötet inspirerade till Dahlquist. Boken är en antologi med bidrag av teologiska studier och som nybliven teol. stud. i elva författare. Det är på ett sätt märkligt att det Uppsala engagerades hon både i den teologiska i snart sagt varje delkapitel i boken refereras till reflexionen och i det konkreta församlingsar- Huskvarna 1907. I Oloph Bexells personpresen- betet. Som kvinna sökte hon verksamhetsfor- tation beskrivs Huskvarna 1907 som vägen till mer inom ungkyrkorörelsens ram som inte var de teologiska studierna, till kärleken till Gunnar männens arena, t.ex. som medarbetare i olika Dahlquist och till engagemanget på olika arenor. publikationer samt inom gymnasist- och stu- I Huskvarna mötte Siri Tornedalsprästen dentrörelsen (s. 300 f). I ungkyrkorörelsens anda Johannes von Ahn; hon var 18 och han 25.

249 kyrkohistorisk årsskrift 2013

arbetade prästparet Gunnar och Siri i Degerfors område för viss kritisk reflektion kunde kanske för visionen »Sveriges folk – ett Guds folk» »med ha varit Siris engagemang i Oxfordgrupprörel- recensioner en nästan överspänd verksamhetsiver» (Cecilia sen, senare Moralisk upprustning, där senare Wejryd, s. 171; man kan jämföra med vad Karin tiders forskning kunnat ge material för att förstå och Erik Bergman gjorde i Forsbacka, se Birgit Siris engagemang bättre. Linton-Malmfors, Den dubbla verkligheten. Närheten till Siris eget material kunde ibland Karin och Erik Bergman i dagböcker och brev ha fördjupats med utblickar mot och under dis- 1907–1936, 1992). »Korstågsrörelsen», skriver kussion med annan litteratur, som t.ex. i avsnittet Inger Selander3, »förde med sig en välbehövlig om Pontus Wikner (s. 144 ). Här finns relevant vitalisering av arbetet med revideringen av 1819 litteratur att tillgå av sådana som Lechard Johan- års psalmbok […] Siri Dahlquist gladde sig över nesson 1982, Bertil Block 1943 m.fl. J.A. Eklunds detta och medverkade på frivillighetens grund», bok om Pontus Wikner, som omnämns, kom bl.a. genom sina bidrag i Kyrklig sång (s. 410). redan 1903 i en första upplaga. Wikners Tankar Att i detalj redogöra för innehållet i de olika och frågor inför Menniskones son var en mycket uppsatserna är inte möjligt inom recensionens läst bok som kom i sin fjärde upplaga 1893 och ram. Uppsatserna är väl genomarbetade och håller alltså tycks ha betytt mycket för människor i sig nära originalmaterial från Siris egna texter. sin samtid. Wikners betoning av »mänskliga Det är naturligt i en biografi. Det hade varit en relationer» och vikten av att mötas »ansikte mot fördel om det övergripande syftet med biografin ansikte» har hävdats av många intill vår egen beskrivits klarare. Inledningsvis talas om att tid. Vad betydde då detta att mötas »ansikte boken präglas av »djupgående analys och upp- mot ansikte» för Siri t.ex. i hennes relation till skattning» (s. 8). Hur förhåller sig »djupgående Johannes och i ett längre perspektiv? analys och uppskattning» till varandra? Först Jämfört med andra biografier av liknande i Bo Hansons inlägg långt fram i boken antyds art är det en fördel att flera olika författare en diskussion kring syftet med hela arbetet, att medverkar. Det innebär att bidragsgivare med »försöka ge en allmän bild av Siri Dahlquist» (s. olika specialområden kan ta sig an den tecknade 283). Detta behöver inte nödvändigtvis utesluta personligheten från skilda utgångspunkter. att när så kan vara motiverat, menar Hanson, Nackdelen är naturligtvis att upprepningar kan försöka »förstå henne bättre än hon gjorde vara svåra att undvika. Det har inte heller alltid själv?» Har vi då »rätt att karakterisera henne i lyckats, delvis beroende på att Bexells personpre- kategorier som var henne främmande?» (s. 284). sentation är så omfattande och grundlig, men Även om det sker från en senare tids perspektiv? allmänt sett upplevs inte upprepningarna som Skall »djupgående analys och uppskattning» störande utan mera som uttryck för varje förfat- syfta till att »enbart presentera hur Dahlquist tares personliga tolkning av materialet. Man såg på sig själv» eller handlar det om »en mera kan fråga sig om det hade varit en fördel om det allmän beskrivning av Dahlquists tankar och ecklesiologiska perspektiv som Brodd drar upp i hållning»? I så fall kan det, menar Hanson, »vara sitt inledande kapitel mera hade kunnat beaktas klargörande att relatera till senare tiders synsätt, i de olika bidragen. Som kapitlet nu framstår så inte minst till för skribenten och läsaren samtida hade det nog varit mer naturligt att Brodds inlägg synsätt [med] ambitionen att ge relief åt bilden placerats sist och fått karaktär av uppsamlande av henne [Dahlquist]» (s. 293–295 ). Ett sådant reflektioner och utblick mot fortsatt forskning som t.ex. »ett pågående forskningsprojekt vid 3 Boken recenseras av Sven-Åke Selander. Att artikelförfattare och recensent har samma efternamn är en tillfällighet. De Teologiska Institutionen i Uppsala, kallat ’Vid tillhör inte samma familj. Båda hör till Lunds universitet, men till skilda institutioner. De arbetar delvis inom liknande områden, men har inte lett gemensamma projekt. (Red. anm.)

250 hans sida. Prästfruar, diakonissor och biskopin- Hur skall man då tolka denna katalysator av nor’» (s. 17). så skilda företeelser som Einar Billings luther- nordisk Biografier lyfter ibland fram sådant som i ett tolkningar, liberalteologi, församlings- och för- mera allmänt övergripande perspektiv lätt blir eningsarbete, missionsiver och missionsinsatser, bortglömt eller bortskymt. Sådan information diktning och publiceringsarbete i t.ex. Sveriges

möter i denna biografi t.ex. om det tidiga arbetet Ungdom och i Vår Lösen m.m.? Siri efterlyste kyrkohistoria med Sveriges kristliga student- och gymnasist- tidigt en »enhetspunkt»: »den punkt, där jag rörelse, liksom om det framväxande och ibland kunde möta hvar och en annan och veta, att jag mödosamma arbetet med ungdomskretsar. icke skulle missförstå eller missförstås» (Boel Mycket av denna information och inspiration Hössjer Sundman, s. 304f). Nyckelordet tycks känns igen t.ex. från Lunds stift. Inte minst hur vara just möten, ansikte mot ansikte. Det gällde mycket nattvardsgångarna kom att betyda för att teologiskt motivera och praktiskt visa att det ungdomar som i sina hemförsamlingar knappast fanns roller, arenor och uppgifter för kvinnor i upplevde nattvardsfirande liksom svårigheterna kyrkan där man kunde mötas utan att behöva ge att engagera manlig ungdom genom att använda upp sin lojalitet mot den kyrkas ordning som man idrott och arbetsaftnar som en kontaktskapande levde i. verksamhet. Bexells redovisning av diskussionen Flera av de arenor som Siri uppträdde på kring frågan om konfirmanden och konfirma- intogs också av andra likasinnade. Många kända tionen fördjupar bilden av en dåtida viktig dis- personligheter från den aktuella tiden hörde till kussion. Inte minst intressant både om sak och Siris omgivning och inspiration. Det fanns dock om Siri som person är upplysningen att Vilhelm en arena som Siri hela sitt liv agerade på och Schröder som nytillträdd direktor för Diako- personligt anförtrodde sig åt men som få andra nistyrelsen fick uppdraget att föra samtal med vågade sig ut på: dikten. Det personliga sökandet Siri Dahlquist, en uppenbarligen inte alldeles efter enhetspunkten formulerade hon redan lätt uppgift: »’Men då blir det [dopet] ju inget 1908 i Sveriges Ungdom som en bön: »Herre, sakrament’ utbrast teologen upprörd. Siri bara tag hand om oss unga! /Vi veta ej ut, eller in» log stilla: ’tja’» (s. 94ff). (Boel Hössjer Sundman, s. 305). Mest utförligt De många bidragen dokumenterar den bredd behandlas denna arena av Inger Selander i två med vilken Siri Jonsson Dahlquist arbetade inom kapitel, dels om Siri som lyriker, dels om Siri som de ramar hon dragit upp för sig som kvinna i psalmförfattare. Diktsamlingen Liv och längtan männens kyrka. Visserligen förde hennes livssi- 1925 »väckte stor uppmärksamhet i kyrkliga tuation naturligt till olika verksamhetsfält, men kretsar, där hennes namn redan var välkänt». det säger mycket om hennes kapacitet, kunskaper Titeln Liv och längtan svarar väl mot innehållet: och förmåga att analysera sin egen livssituation »De flesta dikterna gestaltar trons inre liv och ger att hon med bibehållen kvalitet och förtroende röst åt en ung kristens tankar, upplevelser och kunnat bemästra så vitt skilda verksamhets- längtan, växlingar mellan hopp och förtröstan, områden. Hon framstår som »ett brännglas för oro och tvivel. I benådade ögonblick förnims tidens strålar» (liksom t.ex. Torgny Segerstedt, gudsnärvaro» (Inger Selander, s. 378). Hennes Eva Stohlander Axelsson 2001). Genom studiet psalmer väckte uppmärksamhet. Så uppskattade av Siri Jonsson Dahlquists person får man en både Emil Liedgren och Samuel Gabrielsson allmänt belysande tidsbild av det teologiskt, hennes psalmdiktning. Siri Dahlquist bidrog pedagogiskt och samhälleligt turbulenta sekel- gärna med sina dikter och psalmer i olika publi- skiftet 1900 och tiden därefter (jämför biografin kationer, men menade själv att hon endast skrivit över drottning Victoria, Anders Jarlert 2012). »en riktig psalm», »den från engelskan tolkade

251 kyrkohistorisk årsskrift 2013

passionspsalmen […] ’Den kärlek du till världen Författaren, som känt Ingvar Hector personli- bar/ ett evigt kors dig gav’» (Inger Selander, s. gen, har tidigare publicerat en större uppsats om recensioner 412ff). honom och har också varit medredaktör för en Med boken om Siri Dahlquist har ett omfat- festskrift till honom redan 1977, nöjer sig inte tande och grundligt biografiarbete genomförts. med att analysera hans teologiska skrifter (en Boken är väl redigerad av Vivi-Ann Grönqvist förteckning över dessa redovisas noggrant). Ur som haft att arbeta med omfattande bidrag från kyrkohistorisk synpunkt viktigt är att Braw med ett stort författarteam. Även om en viss distans utgångspunkt i källmaterial i Hectors eget arkiv till huvudpersonen kan saknas ibland så framstår och hans mycket stora brevväxling förvarade Siri Jonsson Dahlquist som en person väl värd också i andra arkiv ingående belyser relationerna att presenteras som en egen mångsidig personlig- mellan personer i den kyrkliga förnyelsens första het och som nu genom biografin också framstår generation. Särskilt ingående belyses de intensiva som en katalysator under en omvälvande period kontakterna mellan vännerna Kjell Barnekow, i Svenska kyrkans historia. Bengt Strömberg, Ragnar Ekström, Lechard Johannesson och Gunnar Rosendal. Men också SVEN-ÅKE SELANDER företrädare för svensk lågkyrklighet möter som t ex David Hedegård. Dennes mycket omfattande Christian Braw arkiv finns sedan 1970-talets början på Lunds HIMMELRIKETS SKRIN. En berättelse om landsarkiv/Arkivcentrun Syd. Som ung arkivarie Ingvar Hector och den kyrkliga förnyelsen där hade jag bl.a. som uppgift att ordna och (Växjö stiftshistoriska sällskap – Skrifter förteckna detta arkiv och upptäckte då förbin- 19) delselinjerna mellan den kyrkliga förnyelsen och Skellefteå: Artos & Norma bokförlag de mer individualistiska lågkyrkliga väckelserö- 2013, 362 sid. relserna. Christian Braw redogör i Förord och Inledning År 1990 utgav Bengt Ingvar Kilström ett första för uppläggningen av arbetet. Det är en tematisk översiktsverk med titeln Högkyrkligheten i biografi med idéhistorisk inriktning. Man skulle Sverige och Finland under 1900-talet. Det var också kunna säga att det är en berättelse om hur ett gott första försök samtidigt som det visade den vision Ingvar Hector hade om kyrkan växte att mycket forskning ännu återstod. Sedan fram och hur den förverkligades. Det är inte har flera fördjupande undersökningar om en biografi i sedvanlig mening utan snarast en t.ex. Gunnar Rosendal med flera utkommit. tematisk levnadsbeskrivning med olika utgångs- Den flitiga författaren, forskaren och prästen punkter, angivna i kapitelrubriker. Kronologin Christian Braw har nu på djupet analyserat en av upprepas inom teman så långt det går. Därmed den kyrkliga förnyelsens betydande företrädare uppnås att det blir möjligt att följa Hectors teolo- Ingvar Hectors teologiska ställningstaganden giska utveckling eller konstatera att den stannat och verksamhet, inte minst i Gamla Hjelmseryd. kvar på vissa punkter. Det är så boken skall läsas Undersökningen rör såväl Lunds som Växjö och förstås. stift men genom sin bredd belyser den många Ingvar Hector (1907–94) var född i Lands- aspekter inom den kyrkliga förnyelsen. Medan krona med starka traditioner från Hven. Under Kilström använder begreppet »högkyrkligheten» åren 1925–36 studerade han vid Lunds univer- väljer Braw den mer kongeniala och adekvata sitet historia, latin och teologi och prästvigdes i termen »den kyrkliga förnyelsen», ej att förväxla december 1936. I några uppsatser hade han börjat med den inom högkyrkligheten organiserade orientera sig mot patristiken. Han hade inget arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse (aKF).

252 större stöd för dessa studier bland teologiprofes- överleva i väntan på reform och förnyelse. Hjelm- sorerna i Lund utan fick söka sig till den danske serydsstiftelsen blev för honom en sådan kyrkans nordisk kyrkohistorikern och patristikern Jens Nørre- övervintringsplats, men också en plantskola för gaard i Köpenhamn. Det var nu han mötte den framtiden – ett »himmelrikets skrin». Därav kyrkliga förnyelsens reformprogram i Gunnar bokens titel. Växjö stift gav sitt stöd i form av

Rosendals programskrift Kyrklig förnyelse en halv pastoratsadjunktstjänst 1947–63. Denna kyrkohistoria 1935 och i kretsen kring tidebönerna i Lunds tjänst avsade sig Ingvar Hector själv i konflikt domkyrka. Till denna krets hörde bland andra med biskopen. Braw har inte till uppgift att Bengt Strömberg, Lechard Johannesson, Ragnar skildra verksamheten vid Hjelmserydsstiftelsen Ekström, Harald Andersson, Olle Herrlin och men i kap. 8 s. 229–248 skildrar han året 1963 Kjell Barnekow. Fem av dem disputerade men som ett fallstudium av ett både turbulent och gjorde ingen akademisk karriär. Kjell Barnekow »normalt» år för inblick i verksamheten. skildrar i sina memoarer hur de uppfattade att De unga män som initierade tidebönerna i de inte fick något större stöd från den dåvarande Lunds domkyrka var visionärer och kraftfulla fakultetens professorer. Det var de teologiska förverkligare av Laurentiistiftelsen i Lund och metodfrågorna som låg dem i fatet med Anders delvis av Hjelmserydsstiftelsen och som blev Nygrens motivforskningsprogram som domi- betydande företrädare för den kyrkliga förny- nerande metod. Att Ingvar Hectors patristiska elsen, skingrades på 1940-talet åt olika håll. forskningar inte värderades särskilt högt hänger Men de behöll kontakterna främst brevledes, väl mest samman med att patristiken då låg i träda. utvecklade sina tankar, diskuterade och stödde Trots livslång ambition lyckade Hector aldrig varandra. Det är en stor förtjänst att Christian fullfölja sina forskningar fram till disputation. I Braw fullt ut utnyttjat det omfattande bevarade denna grupp kring tidebönerna vid domkyrkan brevmaterialet. En central roll för Ingvar Hector bildades Laurentiistiftelsen 1938. Man ville skapa spelade Kjell Barnekow, friherren med rätt att ett studenthem och en god andlig miljö med ett tituleras baron. Uppvuxen på Sinclairsholm i rikt gudstjänstliv. Den första styrelsen bestod av Skåne, befryndad med stora delar av den skånska Bengt Strömberg, Ingvar Hector, Lechard Johan- adeln, hade han rötter också i Schweiz med ett nesson, Kjell Barnekow, Harald Andersson och reformert teologiskt arv. Han blev med tiden Olle Herrlin. De var handlingskraftiga personer kyrkoherde i först Västerstad och sedan i Ystad. och Laurentiistiftelsens kapell invigdes 1950. Det De vänskapsband som knöts under studietiden var denna krets som blev förutsättningen också på 1930-talet i Lund bestod livet ut, men med för Hjemserydsstiftelsen. en del djupa teologiska konflikter. De kan delvis Ingvar Hector var kyrkoadjunkt i Malmö S:t förklaras med Ingvar Hectors koleriska tempera- Johannes från 1939 och i Ystads S:ta Maria från ment, som Braw ingalunda döljer. Brevväxlingen 1944. Men nyåret 1947 bryter familjen upp från mellan de två vännerna ägnas ett eget kapitel. Ystad, han säger upp sin tjänst och startar på nytt Deras skilda synsätt visade sig när Barnekow från i Gamla Hjelmseryds prästgård och kyrka. Vad 1961 blev mångårig ordförande för Socialetiska hände? Han upplevde, med tiden allt starkare, delegationen inom Svenska Kyrkans Diakonisty- det sekulariserade samhället och en anpass- relse. ning från Svenska kyrkan med en sviktande Barnekow var länge ordförande för såväl kyrkosyn och en politiserad kyrkoorganisation. Laurentiistiftelsen som Hjelmserydsstiftelsen. Den många gånger i kyrkans historia framförda Detta kunde vara betydelsefullt för bägge. Braw tanken att den sanna kyrkan bevaras bäst i den skildrar en konflikt kring Laurentiistiftelsen lilla resten växer fram. I denna rest kan kyrkan 1963, då biskop Martin Lindström i Lund tillkal-

253 kyrkohistorisk årsskrift 2013

lat stiftelsens föreståndare Sven O. Berglund och enbart den väg han valt. Detta kunde leda till ordföranden Kjell Barnekow till samtal i biskops- konflikter med vännerna. Härtill bidrog också recensioner huset. Biskopen hade reagerat mycket negativt säkert hans koleriska temperament. Som nämnts på det sätt högmässan firades på Laurentiistif- kommer detta tydligast till uttryck i kapitlet om telsen och tagit med sig Stiftelsens mässbok för brevväxlingen mellan honom och Kjell Barnekow. studium. Berglund har i detalj skildrat detta Denne fann med tiden som han menade komplet- samtal. Biskopen hävdade att mässan skulle terande alternativ genom sitt ordförandeskap i firas till punkt och pricka efter 1942 års kyrko- Socialetiska delegationen. Hector kunde vare sig handbok, utan tillägg eller ändringar. Barnekow förstå eller acceptera detta. Hans egen väg var uppfattade att biskopen hotade, vilket upprörde den rätta och alla alternativ måste förkastas. På honom. Han klargjorde att han aldrig vikit för ett socialt plan kunde de vara fortsatta vänner, hot. Barnekow tog med sig Stiftelsens mässbok men inte på det teologiska. som låg på biskopens skrivbord och lämnade Den kyrkliga förnyelsen kom på sikt att verka sammanträdet. Saken rann därmed ut i sanden. förnyande på många plan inom Svenska kyrkan, Två auktoriteter stod emot varandra, och den inte minst genom gudstjänstlivets förnyelse och biskopliga fick ge vika. Friherren och baronen som en nattvardsväckelse. Mycket av det som hade sin medfödda auktoritet, förstärkt av hans enligt Ingvar Hector skulle överleva i den lilla teologiska och kyrkliga kompetens. resten eller i »Himmelrikets skrin» blev med Ett särkilt kapitel ägnas åt relationen Hjelm- tiden naturliga ferment inom kyrkolivet men i serydsstiftelsen och ledningen för Växjö stift utvidgade och förnyade teologiska tankeformer (kap. 9 s. 249–258). Yngve Brilioth bidrog från och i praxis. Detta är som nämnts en ofta åter- början till att Ingvar Hector anställdes som kommande rörelseriktning i kyrkans historia. pastoratsadjunkt. Hector var alltså stiftsanställd Braw drar inte den slutsatsen men som kyrko- på halvtid. Detta fortsatte under Elis Malme- historiker menar jag att det är lätt att konstatera ströms biskopstid. Konflikten kom 1962 under utifrån hans innehållsrika text. Tiden är inne att David Lindqvists episkopat, tillspetsades under göra liknande djupstudier av ytterligare ledande en biskopsvisitation och genom den s.k. kol- företrädare för den kyrkliga förnyelsen. Inte minst lektstriden. Hector lämnade då på eget initiativ vore det intressant med en parallell skildring av sin stiftstjänst Under Sven Lindegårds biskopstid Kjell Barnekows utveckling. Här finns ett omfat- inleddes en ny relation med dennes nyckelord tande såväl tryckt som otryckt material. Intres- »samexistens» i centrum. Lindegård ville hålla sant vore det också med en ingående studie av den samman stiftet, Hector viker något från sin prin- kyrkliga förnyelsens ikonografi och emblematik. cipiella teologiska linje och accepterar Lindegårds Inte minst det rika bildmaterialet i boken ger praktiska. Till skillnad från Braw skulle jag nog anledning till reflexioner. beteckna Lindegårds linje i likhet med Hectors Som en avslutande kyrkohistorisk kommentar som principiellt teologisk, inte enbart praktisk. menar jag att Braws metodiska uppläggning som Braw redovisar och analyserar brevväxlingen en tematisk biografi med teologisk och idéhisto- dem emellan och jag menar det finns täckning risk inriktning fungerar väl. för en sådan tolkning. Hur som helst visar brev- INGMAR BROHED växlingen hur oerhört angelägen Lindegård var att hålla samman Växjö stift och bidra till att det inte uppstod en kyrkosplittring. Braw betonar starkt Ingvar Hectors kompro- misslöshet. Han gick sin egen väg och det fanns

254 Perspektiv på livstid, nyskrivna texter och uppdateringar vilket tydligt åldrande och politik framgår och gör boken fräsch och aktuell. nordisk Att Carlssons förlag valt att låta författa- rens bild pryda omslaget är en perfekt lösning. Birgitta Odén Det gläder naturligtvis Odéns många vänner.

ÄLDRE GENOM TIDERNA. Åldrande och

Samtidigt är det pricken över i-et som gör bokens kyrkohistoria äldrepolitik som en historiker ser det yttre framtoning helgjuten. Stockholm: Carlsson Bokförlag 2012, 215 Ämnet för boken är högaktuellt. Den innehål- sid. ler tio artiklar, alla vetenskapligt högtstående. Något avkall på det akademiska har inte gjorts. Här formuleras, definieras och omdefinieras Sven-Eric Liedman teorier, notapparaten är välgjord och riklig och LIVSTID frågeställningarna är relevanta. Här finns också Stockholm: Bonnier 2013, 127 sid. ställningstaganden till aktuella frågor. Artiklarnas ämnesval spänner över ett brett Två böcker skrivna av två välkända pensionerade register. Kronologiskt från antiken ända in i historieprofessorer, som lyfter fram stora frågor. framtiden och tematiskt från exempelvis sam- Nu har emeritus och emerita hunnit både tänka hälleliga strukturfrågor om makt och inflytande och formulera sina tankar i skrift. För dem som ända till tröst och böner för den enskilde. Det ännu är i aktiv tjänst verkar tänkande och reflek- sistnämnda i artikeln om Gottfrid Billings trös- terande bli en alltmer sällsynt lyx som det är svårt teböcker. att hinna med. Publish-or-perish tänkandet blir Boken Äldre genom tiderna är skriven av en ett effektivt hinder för akademisk kvalitet. Att pensionerad professor, som vid det här laget själv det finns frågor som inte förlorar sin aktualitet är betydligt äldre än Billing var vid sin död. Hon och som kräver tid anar man redan av recensions- imponerar fortfarande, formulerar sig väl, är böckernas titlar. Vid närmare påseende blir det både inkännande och stringent. Med forskarflit böckernas olikheter som frapperar: redan deras parad med ett sällsynt långt och unikt mångsidigt yttre, olika format, omfång, stil. Dessutom har perspektiv och dessutom sin egen mångsidiga – får man förmoda – böckerna olika intentioner. livserfarenhet som resonansbotten har hon gett Som läsare kan man räkna med två helt olika oss en värdefull bok. Åldrande och äldrepolitik läsupplevelser. Böckerna är verkligen olika, men under olika tider kanske mest intresserar den som båda breddar och berikar. själv är pensionerad. Om man själv först hunnit Av de dessa två är Birgitta Odén, nestorn ställa en del av de frågor som Odén tar upp bland lundahistorikerna, definitivt den som kanske man har lättast att till fullo uppskatta den här imponerar mest som forskare. Hennes här forskning hon gjort på området. Undertecknad aktuella bok Äldre genom tiderna. Åldrande och hoppas dock att också många yngre skall finna äldrepolitik som en historiker ser det kom till boken – och fråga efter den, då kanske den snabbt genom ett initiativ som togs på Odéns 90-årsfest ges ut i ny upplaga. Det är den värd med sina 2011. Visserligen är många av artiklarna om många värdefulla artiklar och givande dimensio- »ålderdomens historia» skrivna tidigare och ner. Den första upplagan tog slut alldeles för fort. redan utgivna i olika sammanhang. De utges Bokens första artikel »Ättestupan. Myt här lätt reviderade och samlade för att göras eller verklighet» är ett gott exempel på Odéns tillgängliga för nya läsare. Men här ingår också texter. Först sätter hon in sin frågeställning i ett aktuellt sammanhang. Här är det den svenska

255 kyrkohistorisk årsskrift 2013

välfärdspolitiken efter andra världskriget, där i lärda kretsar. Dessutom fick den snabbt också »det kvalitativt högtstående, trygga, vårdprofes- bred folklig spridning. recensioner sionella ålderdomshemmet» skulle förverkligas. De isländska sagornas värde som källmaterial Då landets ekonomi inte ansågs klara det, ledde för historisk forskning har livligt diskuterats det till en stor samhällsdebatt. bland forskare. Med andra ord, har ättestupan I den debatten framställde författaren Ivar Lo- varit historisk verklighet eller har Gautreksagan Johansson motsättningarna som en klassfråga blivit så känd att den uppfattats som verklighets- och använde historisk kunskap (eller okunskap) förankrad? Vilkendera gav upphov åt den andra, som vapen. Genom att lyfta fram den forntida sagan eller verkligheten? s.k. ättestupan som förmodad historisk verklig- För att få fram svaret diskuterar Odén ingående het lyckades han dramatisera debatten och göra vad forskningen vet om åldringsmord i förkristen sitt budskap enkelt och konkret. Han menade att tid, men utan att hitta något som skulle peka ättestupan varit ett klassfenomen. Det vill säga mot ättestupan. Ett motbevis till ättestupans att de gamla i förkristen tid skulle ha tvingats verklighetsförankring finner hon däremot i göra slut på sig själva genom att kasta sig utför svensk osteologi. Skelettfynd som kunnat ålders- ett stup. Enligt honom skulle detta ha gällt de bestämmas har gett ny information om liv och fattiga. Eller alternativt skulle de ha tagits av död i forntiden. Hittills har dock inga skelettfynd daga med den så kallade »ätteklubban», vilket gjorts med sådana skador på extremiteter eller var ett slags rituellt kollektivt mord. skalle som kunde ha härrört från fall från hög Det skulle alltså ha existerat ett socialt accep- höjd. Tills så skett måste den svenska ättestupan terat kollektivt självmord och/eller ett rituellt hänföras till mytens värld, blir slutsatsen. kollektivt mord, som på den tiden löste »åld- Artikeln avslutas med en diskussion om ringsfrågan». Vartdera skulle ha gällt endast de mytens funktion, varför den spred sig under fattiga. Just kopplingen till fattigdom gjorde Lo- slutet av 1600-talet och under 1700-talet och Johanssons resonemang psykologiskt trovärdigt. blev ett kollektivt minne på 1800-talet, varför Liksom detta i det förflutna använts bara för den åberopats vid mitten av 1900-talet som ett de fattiga, var också ålderdomshemmen tänkta effektivt argument och varför den dyker upp på enbart för de fattiga, menade Lo-Johansson, som nytt i debatter i dagens samhälle. obarmhärtigt torpederade dem som ovärdiga Myten har hållits vid liv och själva termen fått mänskor. metaforisk kraft genom sin vida spridning och Debatten ledde till ett paradigmskifte i den förankring i folkdjupet och inte minst genom att svenska äldrepolitiken. Det politiska slagordet den flitigt användes i dagligt tal och vardagliga blev »Hemvård i stället för vårdhem». Odén kon- sammanhang, menar Odén. staterar att det är hög tid att söka svar på frågan De äldres främsta problem i vår tid handlar om ättestupans verklighetsanknytning: är den en inte längre om försörjning utan om vård i livets myt eller har den varit historisk verklighet? slutskede. I detta sammanhang har myten fått För att finna svaret går Odén bakåt i tiden. en positiv uppgradering och betydelse som stöd Sökandet går via skolböckerna, som gett allmän för eutanasi. Det altruistiska självmordet eller spridning åt talet om ättestupan. Genom deras det kollektivt utförda mordet framställs som en förmedling införlivades ättestupan i svenskarnas god lösning på individens ensamhetsproblem och kollektiva minne. Spåren leder vidare till en lidande och på samhällets resursproblem. I den isländsk saga, Gautreksagan, som på 1600-talet situationen blir myten farlig, varnar Odén. blev översatt till svenska och därefter blev mycket Efter att ha förpassat ättestupan till myternas känd i Sverige. Den väckte också stort intresse värld, konstaterar Odén att i fråga om en myt

256 som lever och utnyttjas kan historikern inte samt bönernas innehåll med deras två huvud- lämna sanningsfrågan obesvarad: »Om historisk dimensioner, den vertikala ooh den horisontala nordisk forskning har en brännande aktuell uppgift i dimensionen. För fakta om Gottfrid Billings liv dagens kontroversiella samhälle, så är det att ge bygger hon på kyrkohistorikerna Hilding Pleijel samhället den diskussion, den kritiska analys, och Ingmar Brohed.

det korrektiv, som behövs för att göra myterna Billings böner handlar om den åldrande gamla kyrkohistoria verkningslösa – myter från varje håll, där man människans relationer till Gud och till medmän- använder historia som propagandainstrument», niskan. De är formulerade av en ensam gammal fastslår hon. biskop, själv åldrad i en tid då det ännu inte Bokens tio artiklar skulle var och en förtjäna fanns någon möjlighet för honom att avgå med att presenteras, men jag måste nöja mig med pension. Odén citerar Billings avskedsord till att avslutningsvis lyfta fram den artikel som ur prostarna vid prostkonventet under hans sista ett kyrkohistoriskt perspektiv förtjänar speciell levnadsår: »Bedjen för er gamle och svage biskop. uppmärksamhet, nämligen »Tröst för gamla: Han behöver den hjälpen och han tigger om den, kring Gottfrid Billings bönböcker».4 Den första ty han är en lidande och kämpande människa.» utgåvan av Billings tröstebok utkom 1915 under En läsvärd bok. Med många tankeuppslag titeln För de gamla. Betraktelser och böner. År för såväl samhällsplanerare som forskare, den 1925 utkom den andra serien böner av den då vanliga åldrande människan inte att förglömma. själv redan åldrige biskopen som dog samma år. Den är sprängfull av problematik som alla ställs Artikeln lyfter fram en bokgenre, som tycks i det inför som får leva tillräckligt länge. närmaste ha försvunnit i vår tid. Inledningsvis presenterar Odén själva bak- Sven-Eric Liedman, välkänd och uppskattad grunden och behovet av trösteböcker för gamla, idéhistoriker, inleder sin bok Livstid så här: samt några trösteböcker på engelska. Sedan for- »Sommaren 2011 fick jag veta att jag skulle få ett mulerar hon sin uppgift som socialhistorikerns: barnbarnsbarn. Barnbarnsbarn. Det låter nästan »att försöka teckna gamla mänskors livssituation bibliskt. Själv försvinner jag bakåt i stamtavlans vid sekelskiftet 1900 för att levandegöra den sam- långa kedja.» hällelig kontext där Gottfrid Billings tröstböcker Anslaget är alltså medvetet subjektivt, vilket tillkom». Från den utgångspunkten analyserar läsaren bör hålla i minnet. Det handlar om hon Gottfrid Billings uppfattning om ålderdo- subjektivt reflekterande, välformulerat men mens problem. Detta kan sägas vara typiskt för högst subjektivt. En bok som återspeglar en Odén som varit en föregångare i att använda sig akademikers tankar om mänskolivets stora (och av grannvetenskaperna för att bredda historie- små) frågor, minnen, livsval. Just några olika ämnets räckvidd och relevans. En strävan som människors livsval är bokens sammanhållande inte heller lämnat ämnet kyrkohistoria oberört, röda tråd. Människans frihet att besluta om utan på olika sätt inspirerat och visat också kyr- och utforma sitt liv kontra hennes bundenhet kohistoriker nya verktyg. är kanske den innersta grundproblematiken Det är alltså – självfallet – inte i första hand ur som ligger på djupet under alla funderingar om ett teologiskt perspektiv artikeln är skriven, men grundläggande värdefrågor och om en mängd den lyfter på ett kyrkohistoriskt intressant sätt olika frågeställningar, som ryms inom en livstid. fram både tröstebokens egen historia och kontext Det är en människa med ett ansenligt mått av mognad och livserfarenhet som talar i bokens 4 Artikeln har tidigare publicerats i Anders Jarlert (red.), Arkiv – Fakultet – Kyrka. Festskrift till Ingmar Brohed (Bibliotheca nästan sentensartade stil och gärna delar med sig Historico-Ecclesiastica Lundensis 48) 2004 s. 221–234. av sin livserfarenhet och sina funderingar. Det finns två, tre eller kanske fyra personer

257 kyrkohistorisk årsskrift 2013

som är interfolierade genom Liedmans bok: tillfälligheterna i livsvalens soppa. Det är skada, tänkaren, filosofen och livskonstnären Sören för kombinationen av dessa objekt kunde ha haft recensioner Aabye Kirkegaard, prästmannen Erik Oskar mer att ge. Dock skall sägas att Liedman är ute i Valfrid Söderberg, som förlöpte sin fru, sin ett angeläget ärende i sin kulturkritik av vår tid. prästgård och sin församling i Maglehem och for Fastän han endimensionellt kommer med sina till Stockholm – han var verksam i Skåne som enkla exempel lyckas han ändå peka på något kyrkoherde i en grannsocken under Liedmans mycket viktigt universellt i grundproblematiken barndom och uppväxt. Den tredje personen som med människans förhållande till materien, frihet får utgöra material för idéhistorikerns kåserande och bundenhet. text är självaste Goethe. Dessutom skymtar författaren själv mer eller Frihet och pengar är en invecklad ekvation. Har mindre uttalat i texten, mellan texten och bakom du inte nog av dem för ett drägligt liv måste du texten. Kanske är han den mest intressanta i hela slava för dem. Men har du tillräckligt kan du denna bok? Också kyrkohistoriskt sett. Varför gripas av den värsta av samlarvurmar att lägga har han gjort just det urval han gjort? Varför har pengar till pengar eller rättare sagt rikedomar till just de här personerna fascinerat honom? Vad vill rikedomar. Pengar som du inte behöver, jord som han ha sagt genom att beskriva (delar av) deras du inte brukar, hus som du inte bor i eller konst livsval? Uppenbart är att det har haft sin betydelse som du inte begriper är usla samlarobjekt och att Sven-Eric Liedmans far var präst och som kyr- ändå de populäraste av alla. koherde i Vittskövle kollega med Söderberg. Hela svaret är det knappast. Ytterst avgör naturligtvis Liedman fastslår också att vi måste återerövra författaren själv vad han använder av det bagage språket från ekonomerna. »Livet, livstiden är det han fått med sig i livet. enda vi verkligen har, varor kostar något men liv Gud och äktenskap – det var de stora valen har ett värde.» Den existentiellt negativa sidan av i livet enligt Kirkegaard, skriver Liedman och prästsonens egen trosbekännelse skymtar alltså opponerar sig inte själv. Snarare bekräftar han också fram, ibland mycket uttalat. med bokens urval. Däremot går han egentligen Liedman skriver flyhänt som vanligt och det är inte djupare in på någotdera temat. Därmed stora frågor han bearbetar. Eventuellt erbjuder smiter han tyvärr undan den existentiella djup- bokens självbiografiska bitar också nycklar till borrning jag hade förväntat mig i en reflekterande andra texter av honom. Trots mina olika invänd- bok som Livsval. Storyn om Söderberg stannar ningar anser jag alltså definitivt att boken är nästan på kvällstidningsnivå. Också texterna om läsvärd. Den väcker många hälsosamma frågor Goethe är farligt nära skandaljournalistik. Det hos läsaren. Framför allt: kan, bör och skall vi handlar om Goethe och hans kvinnor, men för som forskare och som enskilda individer passivt att komma från en seriös forskare hade behövts acceptera den »drivvedsteori» som alltför mycket mera kontextuerande analys. Annars finns det tal om skenbara tillfälligheter lätt verkar stödja? många intressanta uppslag just om Goethe, Eller är det kanske tvärtom så att människans som betonade ordningens betydelse för konsten uppgift är att medvetet gå motströms, att aktivt i alla dess former, men som i sina närrelationer sträva mot ett bestämt mål? knappast tycks ha haft någon större ordning. RUTH FRANZÉN Livsval, tillfälligheter, ideologiska kopp- lingar? Kirkegaard fascinerar, men får med sina asketiska och svårbegripliga livsval här närmast nöja sig med att stå för kryddningen i de många

258 Hans Ahlfors av boken (s. 385–400). Avhandlingen ingår JULKRUBBAN I SVENSKA KYRKAN. som nummer 53 i serien Bibliotheca Historico- nordisk Julkrubbans reception i Stockholms, Eccelesistica Lundensis. Recensenten fungerade Göteborgs och Lunds stifts gudstjänstrum som fakultetsopponent vid disputationen i Lund fram till 1900-talets slut (Bibliotheca den 19 december 2012. Historico-Ecclesiastica Lundensis 53)

Avhandlingen utgör en innovationsstudie. kyrkohistoria Lund: Lunds universitet, Centrum för Liknande undersökningar har en lång historia teologi och religionsvetenskap 2012, 435 bakom sig inom den kyrkliga sedforskningen, sid. även om det är länge sedan en sådan studie framlades. Tonvikten för dessa undersökningar Hans Ahlfors har i sin doktorsavhandling i Lund var på 1960- och 1970-talen med etnologen Nils- studerat julkrubbans införande i Svenska kyrkans Arvid Bringéus i spetsen. Sedan förekom ett långt gudstjänstrum under 1900-talet. Han har valt ut uppehåll till följd av att utbredningsstudier med de tre stiften Stockholm, Göteborg och Lund där hjälp av difussionstankegångar och kartografi de tre storstadsorterna Stockholm, Göteborg och blev starkt ifrågasatta inom svensk etnologi på Malmö ingår. Inledningskapitlet (s. 13–36) tar 1970-talet. upp syfte, forskningsläge, material, metod, teori På sistone har emellertid en ny forskningstrend och begreppsanvändning. Det första huvudkapit- uppstått och den har kommit att kallas återvän- let (s. 37–63) beskriver de tidigaste beläggen för dandets etnografi. Det betyder att man tar upp julkrubbor under 1800-talet och tidigt 1900-tal. tidigare forskningsfält som legat i träda under en Dessa krubbor förekom inte i kyrkor utan i föregående tid. Denna trend kan bl.a. studeras i borgerliga hem, prästgårdar och kyrkliga insti- den skrift med titeln Etnografiska hållplatser som tutioner i Stockholm så som diakonianstalterna kom ut 2011 med etnologen Kerstin Gunnemark Ersta och Stora Sköndal. Detta kapitel kan sägas i Göteborg som redaktör. Frågan gäller: Är det vara ett bakgrundskapitel, medan de tre följande relevant att återvända till tidigare forskningsfält kapitlen utgör avhandlingens kärna. Författa- för att betrakta dem med nya metodiska och ren går där igenom införandet eller, med hans teoretiska perspektiv? Nytt material kan också uttryck, receptionen av julkrubban i kyrkorna. ha dykt upp. Ett komparativt perspektiv över tid Han tar upp ett stift i taget och börjar med blir väsentligt. Stockholms stift 1923–2000 (s. 65–129). Försam- När kritiken var som häftigast mot diffussio- lingarna presenteras i kronologisk ordning med nismen uppstod också ett förakt mot kartografin utgångspunkt i accepteringsåret för julkrubban. inom kulturforskningen. Även här har en omvär- I slutet av vart och ett av dessa kapitel redovisas dering skett inte minst inom etnologins grann- flera utbredningskartor och de representerar ett vetenskaper. Jag vill särskilt nämna professorn årtionde i taget. Efter Stockholms stift följer i nordiska språk i Umeå Lars-Erik Edlund. Han Göteborgs stift (s. 131–232) och slutligen Lunds var initiativtagare till ett symposium anordnat stift (s. 233–367). Dessa tre kapitel omfattar av Kungliga Gustav Adolfs Akademien i Uppsala cirka 300 av avhandlingens 435 sidor och de är 2006 med temat Kartan i forskningens tjänst. primärt av beskrivande karaktär. I ett följande Boken med samma titel utkom 2008. Även på kort kapitel på fem sidor (s. 369–373) presenteras internationellt håll har kartografin återupplivats tre diagram över innovationsprocessen i de tre på senare tid. Society International of Ethnology stiften med åtföljande kommentarer. En sam- and Folklore(förkortat SIEF) har en särskild manfattande analys och en jämförelse mellan de kommission för studiet av kartografi. Den heter tre stiften lämnas i ett slutkapitel (s. 375–384). International Ethnocartography Network. År 31 färgbilder har placerats tillsammans i slutet

259 kyrkohistorisk årsskrift 2013

2011 utkom i Budapest boken Ethnographic Ahlfors har alltså valt ut tre stift som innefat- atlases. Regions, Borders, Interferences. Som ett tar de tre storstäderna i Sverige. Frågan är om recensioner exempel på återvändandets etnografi vill jag se kontrasterna mellan dessa tre stift är tillräckligt Ahlfors’ avhandling. framträdande. När man gör ett urval bör krite- Författaren anger som målsättning att han vill rierna noga diskuteras och det är en fördel att »beskriva (min kursivering) det förlopp varunder ställa kontraster mot varandra. Man frågar sig julkrubbans implementering skedde i Svenska vad författaren hade kunnat vinna genom att kyrkans tre ’storstadsstift’» (s. 14). Jag efterlyser ställa ett storstadsstift mot ett stift av helt annan här också verbet analysera, som är väsentligt i karaktär, t.ex. ett norrlandsstift eller Visby stift en vetenskaplig avhandling. Beskrivningens hur eller varför inte Skara stift där det tidiga belägget skall ställas mot förklaringens varför. En del ana- ute på landsbygden i Händene församling före- lytiska resonemang finns insprängda i de beskri- ligger 1885/1886. Kommer nyheterna senare till vande materialredovisningarna. Ett delmål i glesbygdspräglade områden? avhandlingen är att den skall kunna tjäna som en Författaren betecknar sin studie som en mak- uppslagsbok (s. 13), vilket för recensenten strider roundersökning (s. 11). Stiftsnivån som har valts mot intentionerna i en doktorsavhandling där kan sägas avse makroplanet. Många gånger är analyserande resonemang runt redovisade fakta det viktigt att utgå från makrostudier för att måste vara centrala. finna de stora dragen i en sed. Då kan man som Författaren har valt att studera införandet av i denna undersökning se spridningsmönster i julkrubban enbart i gudstjänstrummen vilket är rummet. Frågelistorna från Kyrkohistoriska en sen företeelse. Julkrubban har haft en lång för- arkivet i Lund (förkortat LUKA) som sänts ut historia både i borgerliga hem i städer och i präst- till alla Sveriges församlingar vart sjätte år sedan gårdar likaväl som inom kyrkliga institutioner i 1962, och där svarsfrekvensen har varit mycket Stockholm. Utvecklingen har med andra ord gått hög, möjliggör studier på ett makroplan. De har från den privata sfären till den offentliga som kyr- utgjort författarens primära källmaterial. Han korummen utgör. Julkrubban skulle ha kunnat har använt sig av svar på frågelistor utsända 1962, diskuteras utifrån aspekten privat-offentlig. Det 1968, 1974, 1980, 1986 och 1995. Där lämnas har tagit tid att införa julkrubban i kyrkorna. Av uppgifter om införingsåret för julkrubban. Ur stort intresse är att analysera faktorerna bakom källkritisk aspekt finns en mindre felkälla, när denna tröghet. Hur har rädslan för det katolska olika frågelistor från samma församling i en del spelat in? Har lutherdomen satt det predikade fall anger olika införingsår. Det kan röra sig om ordet så i centrum i kyrkan att visuella framställ- några få års skillnad. Detta betyder dock inte så ningar inte var aktuella i kyrkorummet? mycket, eftersom författaren i sin bearbetning av Författaren benämner de tidigaste julkrub- materialet utgår från årtionden och inte exakta borna i borgerliga hem och i prästgårdar för år. »en tradition i traditionen». I stället finner Om man i stället för riksplan och stiftsplan går recensenten det mera relevant att beteckna dessa ned på en lokal och personlig nivå kan man tala belägg som förelöpare till kyrkornas julkrub- om mikroplanet. Där kan man tydligare se att de bor. Ett par andra begrepp som möter redan i materiella artefakterna, i detta fall julkrubban, avhandlingens titel är reception och ibland också är avhängiga av mänskliga insatser och värde- implementering. Jag skulle vilja byta ut dessa ringar. Ett sätt att ta fasta på lokalplanet är att engelskinfluerade termer med orden införande studera material i kyrkoarkiven. Att författaren och mottagande, vilket blir mer i linje med har gjort några sådana nedslag framkommer i tidigare innovationsforskning. förteckningen över otryckta källor. I detta sam-

260 manhang måste forskaren göra ett strategiskt stortillverkare. På denna punkt kunde författa- urval. Författarens genomgång av material i S:t ren ha varit tydligare. nordisk Petri kyrkoarkiv i Malmö är relevant med tanke Den tredje kategorin av julkrubbor har anskaf- på att där ägde det första införandet av julkrub- fats från utlandet. Det gäller katolska länder ban rum i Lunds stift 1929 (s. 233f). (Tyskland, Österrike och Italien) eller Israel

Ytterligare ett sätt att fördjupa sig på det (Betlehem). Enligt författaren tillkom krubbor kyrkohistoria lokala planet är att besöka olika församlingar från Israel och den katolska byn Oberammergau för att fotografera och utföra intervjuer. Enligt på 1960-talet när svenskarna började charter- förteckningen över otryckta källor (s. 420) har resa till utlandet (s. 380). Även det lutherska författaren utfört enbart två intervjuer. Man dåvarande Östtyskland förekommer i en del fall frågar sig varför just dessa två intervjupersoner som inköpsmarknad. Kan det ha spelat någon roll blev utvalda. En liknande fråga kan man ställa för dem som inköpte julkrubbor att de kom från ifråga om de 31 foton som är publicerade varav lutherska områden i Tyskland och inte katolska? 17 har tagits av författaren. De resterande är Innovatörer är de människor som på lokal nivå arkivbilder. Skall dessa 31 bilder illustrera olika spelar en avgörande roll vid införandet av inno- utformning av krubborna? Kan man se någon vationer. I Ahlfors’ avhandling kan man hänvisa utveckling över tid i krubbornas yttre gestalt- till prästen Gustaf Lundblad i Händene i Skara ning? Sådana frågor får man ingen kommentar stift 1885/1886 och prästen August Lind i Hjor- till i avhandlingen. thagskyrkan i Stockholm 1923. I Össjö i Skåne Tillverkarna av julkrubborna kan indelas i tre 1930 var det Emil Vöchs som kom från Österrike kategorier. För det första gäller det några fram- och blev kyrkvaktare. Det hade varit väsentligt trädande inhemska stortillverkare som framställt att kunna få veta mer om dessa innovatörer. Kan många krubbor till ett flertal församlingar och man finna några liknande drag hos dem? Vilka ibland gjort det över lång tid. Här kan nämnas motiv drev dem? Vilka reaktioner mötte de? konstnären Birger Frohm och konstnärinnan En annan kategori av lokala aktörer är de Lena Börjesson i Stockholm, prästen Ragnar personer som varje år tar fram krubban, sätter Sundin i Malmö, keramiker Ulla Frick i Billinge upp den och senare tar ner den. Dessa individer och bildhuggaren Eva Spångberg i Småland. skulle man kunna kalla för vidmakthållarna av Ragnar Sundin tillverkade 39 julkrubbor i trä seden när den väl blivit etablerad. Det rör sig till Lunds stift 1947–1977. Som läsare blir man om antingen anställda kyrkvaktmästare, frivil- intresserad av att få stifta närmare bekantskap liga syföreningsmedlemmar eller andra ideella med dessa stortillverkare och deras eventuella medarbetare. Någon närmare diskussion om efterlämnade arkivmaterial. Finns det någon dessa vidmakthållare förekommer dock inte i skriftlig kontakt bevarad mellan beställarna och avhandlingen. Krubborna har placerats antingen tillverkarna av julkrubborna? Har det framförts vid kyrkans ingång och betecknas då av förfat- några specifika önskemål från församlingarna? taren som defileringskrubbor (s. 32) eller framme Har tillverkarna i sin tur haft någon marknads- i koret och får då benämningen centralkrubbor föring? Detta får vi inget svar på i avhandlingen. (s. 31f). Det finns exempel i det redovisade mate- En hel del julkrubbor har tillverkats lokalt av rialet på att defileringskrubbor vid en senare ungdomsgrupper eller barnverksamhet i de olika tidpunkt har ersatts av en centralkrubba. församlingarna. Det man frågar sig är i vilken Ofta anges att en tidigare krubba vid en senare mån dessa krubbor skiljer sig i utformning i jäm- tidpunkt blev ersatt av en nyare. Då kan man förelse med dem som beställts av professionella tänka sig att hänsynen till åskådarna spelar in. Krubban kan vara utsliten vilket emellanåt varit

261 kyrkohistorisk årsskrift 2013

fallet när barnverksamheten i församlingen har tillverkat krubban. Ett annat skäl skulle kunna recensioner vara att församlingen ville anskaffa en mer estetiskt och pedagogiskt tilltalande julkrubba. Det hade varit värdefullt med ett resonemang om motiven bakom de många bytena av julkrubbor som redovisas vid materialpresentationen. De presenterade kartorna ger en bild av spridningsförloppet inom stiftens församlingar årtionde för årtionde. Författaren har redovisat varje stift för sig, vilket försvårar jämförelser av tidsförloppet mellan stiften. För att underlätta en sådan jämförelse har jag, med utgångspunkt i författarens redovisade siffror, låtit upprätta ett diagram där stiften ställts bredvid varandra. Då kan man se att spridningen är minimal i alla tre stiften under 1920- och 1930-talen. På 1940-talet kommer den första markanta ökningen och den gäller Lunds stift. Även på 1950-talet ligger detta stift långt före de andra två stiften. Läsaren skulle vilja veta mer om orsakerna bakom det snabbare förloppet i detta stift. Vilken roll har prästen dock inte ta plats i dessa institutioners kyrkorum Ragnar Sundins tillverkning av krubbor spelat förrän hundra år senare. En viktig fråga avser i detta avseende? Det är först på 1960-talet som varför dessa tidiga förelöpare blev de som allra ökningen blir mer frekvent i Stockholms och sist i Stockholms stift lät krubborna ta plats i Göteborgs stift. Procentuellt sett går den mycket kyrkorummet. Här hade behövts en fördjupad snabbare i Stockholms stift med tanke på att det lokalundersökning. där finns ungefär hälften så många församlingar Inom stiften kan man se en tidigare acceptering (181) som i Göteborgs stift (367). Egentligen i Stockholms och Göteborgs innerstad jämfört borde beräkningen ha skett med utgångspunkt med utkanterna. I Lunds stift sker den snabbaste i procenttal av stiftens totala antal församlingar accepteringen i de västra delarna av Skåne, vilket och inte utifrån antal nya belägg för julkrub- är i linje med tidigare innovationsstudier. I östra bor. Göteborgs stift uppvisar den kraftigaste Skåne och ännu mer i Blekinge sker accepte- ökningen sist av stiften nämligen på 1970- och ringen däremot betydligt senare. Särskilt intres- 1980-talen. Här finns alltså en eftersläpning sant hade det varit att få en förklaring till varför i fråga om antagande av kyrkliga nyheter som accepteringen av kyrkans julkrubbor under lång också omvittnats i andra innovationsstudier. tid gick så trögt i Blekinge. Kom impulserna dit Ett mättnadsstadium med en tydlig nedgång senare eller var det några krafter som motarbe- har uppnåtts i alla tre stiften på 1990-talet. En tade den nya seden? intressant iakttagelse i Stockholms stift under Som slutomdöme vill jag uttrycka att det har detta årtionde är att de tre nytillkomna beläggen varit intressant att ta del av innehållet i Hans för kyrkojulkrubbor i innerstaden avser de Ahlfors’ avhandling trots de kritiska synpunk- kyrkliga institutioner som hade anskaffat jul- ter som här har framförts. Det är ett omfat- krubbor redan för hundra år sedan. De lät dem tande arbete som författaren har utfört och ett

262 forskningsfält som åter behöver aktualiseras Det gör att vi kan få en relativt säker uppfattning efter många års stiltje. Fenomenet julkrubbor om hur en person har sett ut. Före foto­konstens nordisk i offentlig miljö är inte uttömt med vad som framväxt avbildades personer med teckningar hände under 1900-talet, som är författarens och med målade por­trätt, vilket gör att vi inte undersökningsfält. Det antar nya former under kan veta om det är en exakt avbildning vi får se.

2000-talet. Speciellt har jag i verkligheten och i Är det över huvud taget rätt person som vi ser? kyrkohistoria tidningsreportage lagt märke till ett omfattande Och härtill kommer olika frågor: är målningen intresse bland många människor för s.k. levande ett original, en replik eller en kopia? Vilken julkrubbor under den senaste tiden. De har konstnär har målat porträttet och varför har por- uppstått utanför kyrkorummen och präglas av trättet målats? Naturligtvis har porträttmåleriet både utklädda människor och levande exotiska varit en inkomst­källa för konstnärer, då som nu. djur som kameler, åsnor och dromedarer. Utanför Offentliga bilder visar kungar och drottningar, Göteborgs domkyrka har seden förekommit adelsmän och deras kvinnor, akademiker, förfat- sedan 1996 medan det i tätorten Grebbestad i tare, konstnärer och andra som betytt något, norra Bohuslän var premiär 2012. Här finns det utfört något. Det är personer som innehaft goda möjligheter att fortsätta dokumentationen ledarpositioner i samhället som exempelvis och analysen till att sträcka sig ända fram till politiker, landshövdingar, högre officerare, nutiden. regementschefer och olika ämbetsmän som i egenskap av statliga chefer har avmålats i stort ANDERS GUSTAVSSON antal. Många porträtt finns i Svenska statens porträttsamling i Gripsholms slott och de tre Hans-Olof Boström banden Index över svenska porträtt 1500–1850 BISKOPSPORTRÄTT I KARLSTADS STIFT i Svenska por­trätt­arkivets samlingar förtecknar Karlstad: Stiftshistoriska sällskapet i tusentals målningar. Karlstad 2012, 175 sid. Varför finns det målningar av biskopar? Svaret måste vara att de har varit offentliga chefsper- Några av oss har ett gammalt album med soner, som fanns i statskyrkans högsta skikt. familjefoton från tidigt 1900-tal. Finns det inte Alltsedan 1600-talet har man velat avbilda också uppgifter om vilka personer det är vi ser blir detta biskoparna liksom andra stat­liga chefer. I mindre album med anonyma bilder efter en generation antal har präster på lägre nivå porträtterats före utan värde. Vilka är det vi ser på bilderna och fotografiernas tid. varför är de med i foto­samlingen? Vad blev det I landets biskopsgårdar och lokaler för dom- av dem? Kanske har vi hört talas om dessa gamla kapitel och stiftsstyrelse finns ett stort antal släk­tingar men de privata minnena förflyktigas. porträtt av stiftets chefer, som genom de bilder­ Efter en tid får dessa gamla bilder inget värde böcker som håller på att ges ut kan visas upp för ur personhistorisk synpunkt. Kanske tittar vi en större publik. Owe Samuelsson gav 1994 som på dem för att se hur kläderna såg ut och vilka den förste ut en »bild­krönika med kommentarer» möbler som en gång fanns. För en släkt­forskare om Biskops­porträtten på Östrabo, som omfattar kan det dock vara ett värdefullt kompletterande samman­lagt 18 biskopar. Han följdes av Anders material, kanske skapat av en avliden släk­ting Jarlert 1997 som med Porträtt av biskopar i sin som hållit i kameran. tid behandlade 17 biskopsporträtt i Göteborg Alltifrån mitten av 1800-talet har allt fler samt Bengt O.T. Sjögren och Nils Hjertén som personer kunnat bli porträtterade och avbildats 2003 publicerade Biskopsporträtt i Skara stift, genom fotografering, som blev ett mindre som visar 17 biskopar. Hans-Olof Boström är kostsamt sätt att återge personer och föremål.

263 kyrkohistorisk årsskrift 2013

den fjärde som gett sig i kast med att publicera lande, utan ramar. I förhållande till herdaminnets bilder av biskoparna i ett stift 2012: Biskops­ små bilder av biskopars ansikten ger helsides­ recensioner porträtt i Karlstads stift. Han har behandlat 26 bilderna ett helt annat intryck samt information porträtt och avfärdat ett 27:e som dubblett: det om klädsel och framför allt om innehavet av finns inget porträtt av biskop Herman Schröder- ordnar. Från och med biskop Olof Bjurbäck bär heim utan två av hans far Georg Schröder. Som alla stiftets biskopskors och från och med biskop en jämförelse till dessa kan nämnas Mats Ola Johan Jakob Hedrén bär alla till och med Arvid Ottosson, Rektorer vid Uppsala universitet och Runestam Nordstjärne­ordens kors och i ett par deras porträtt (2011) som tar upp 18 rektorspor- fall även Carl XIII:s orden. Gert Borgenstierna trätt målade av 15 konstnärer. är avbildad utan ordnar: han hade kunnat visa Tidigare har porträtt av biskoparna i Karlstads att han var riddare av den senare orden och stift återgivits i stiftets herdaminne men dessa är kommendör med stora korset av Nordstjärne­ i de flesta fall endast små svartvita utsnitt ur de orden. målningar som i Boströms bok återges i färg i Två karlstadsbiskopar har befordrats till helsidesformat. Inte heller finns det i herdamin- ärkebiskop: Joannes Steuchius och Anton Niklas net någon presentation av porträtten eller konst­ Sundberg. Av den förre finns det i Karlstad en kari­­ närerna. Boström hade som utgångspunkt just kerad kopia av Olof Arenius’ utmärkta målning detta att återge porträtten, att beskriva dem och i Uppsala: var biskop Steuchius så ful? Porträt�- deras upphovsmän samt att ge en kort presenta- tet av Sundberg i Karl­stad av Amalia Lindegren tion av de avporträtterade. Han kom snart fram är utfört på liknande sätt som hennes porträtt i till att biskoparna var mer intressanta än konst- Uppsala av Henrik Reuterdahl och återges i sin närerna, som inte alltid är kända, och därför oval. Hon har framställt två bildsköna män i försköts hans målsättning mot att låta porträtten rofylld position. komplettera en presen­tation av biskoparna och Har konstnärens målsättning varit att exakt av vad de gjort. »Men de är alla avbildade i färg.» avbilda föremålet för sitt porträtt eller har det Den förändrade målsättningen är utmärkt funnits en beställning av vad som förväntas? I ett men vad skiljer då Boströms bok från Ede- par fall vet man att en konstnär målat biskopspor- stams-Nybergs herdaminne för Karlstads stift? trättet efter foto. Jag vet inte hur man resonerar Boström beskriver dessa böcker som »en ganska om detta arbetssätt. Att det är tidsbespa­rande hårdtuggad läsning för den special­intresserade» för den som avbildas är uppenbart och även att och att han själv haft för avsikt att ge »en mer konstnären får en bild som han/hon kan återge lättillgänglig text för en större krets». Herda- och återvända till för studium av detaljer. Det minnesbanden ersätts inte utan kom­plette­ras av finns porträtt av svenska biskopar i form av hans bilderbok och med detta har han lyckats färgfoto monterat på väv, exempelvis av Helge bra. Någon personhistorisk primärforskning är Brattgård i Skara och Bengt G. Hallgren i det alltså inte fråga om och vad man saknar av Härnösand. Av de tre senaste biskopsporträtten biskopliga aktiviteter som exempelvis präst­vig­ i Karlstad framstår det av Gert Borgenstierna ningar och visitationer beror på att det inte finns som »artistiskt» medan mål­ning­arna av Sven uppgifter om sådant i herdaminnet. Därtill har Ingebrand och Bengt Wadensjö ser ut som foton, kommit kravet på att göra en bok med måttligt det förra av en sittande man, det senare av en omfång. biskop i aktion. Vid närmare studium ser man Bortsett från ett porträtt, Amalia Lindegrens att Wadensjös porträtt är målat. Bakgrunden, underbara ovala målning av Anton Niklas som är interiör av Karlstads domkyrka, är något Sundberg, presenterar Boström tavlorna utfal- mer schematiskt utförd medan personen är mer

264 exakt åter­given. Han är den ende som avbildats i framför allt under medeltiden har varit centrum liturgisk skrud och står med höger hand lyft till för maktturbulens i ett europeiskt perspektiv. nordisk välsignelse. Porträttet är målat av konstnären Bo En del av innehållet i boken återfinns i Tomas Larsson (f. 1945), som tidigare porträtterat bland Rydéns och Björn Lovéns Domkyrkan i Lund andra Olof Palme (i Statens porträttsamling på från 1995, men de båda böckerna skiljer sig åt

Gripsholm) och senare f.d. rektorn vid Uppsala genom att Ulvros och Larsson återger mera av kyrkohistoria universitet Bo Sundqvist. livet i och kring domkyrkan, om staden Lund, Behöver man i nutiden en konstnär som målar personhistoria m. m., medan Rydén och Lovén porträtt av en biskop som man gjorde för flera presenterar mer foton av bilder och skulpturer hundra år sedan? En skicklig fotograf kan göra vilket är naturligt med tanke på deras perspektiv en porträttstudie som tas upp i stort format. som konstvetare. Kostnaden torde skilja sig åt en hel del till fotots Pärmarnas insidor är pedagogiskt utnyttjade fördel men kanske finns det en tanke om att ett genom illustrationer där domkyrkans tak lyfts av målat porträtt håller längre tid än ett foto? Eller så att interiören kan ses. På s. 10 och 11 får man att det är »finare»? både teckningar och bilder av byggperioderna Man kan se porträtten som dörrar som leder och av de viktigaste kapellen och föremålen. in till rum fyllda med fakta, uppgifter, kunskap. Domkyrkan var under medeltiden ett makt- Bakom den avmålade personens yta finns person­ politiskt och ekonomiskt centrum varom både ligheten och texten vill berätta vad denne utfört arkitektur och inredning vittnar. Byggnaden och stått för. Konstvetaren Boström har lyckats har lyckligtvis inte restaurerats sönder och blivit bra med att öppna sina valda dörrar lagom något annat än en romansk domkyrka. Vidare mycket så att det har blivit en innehållsrik och har den utgjort ett teologiskt centrum under vacker bok. 1900-talet. Tongivande teologer och präster in i vår egen tid har förtjänstfullt tagits med. RAGNAR NORRMAN För att hålla samman den historiska linjen och lätta upp framställningen blandas den med Eva Helen Ulvros, Anita Larsson & helgonhistoria, föremålshistoria och biografier. Björn Andersson Detta gör i varje fall för mig ett rörigt intryck. DOMKYRKAN I LUND. En vandring genom Dessa partier är i och för sig formgivna med tid och rum annat typsnitt men det hade varit bättre om de Lund: Historiska Media 2012, 179 sid. hade placerats i slutet av kapitlen eller fått ramar så att man sluppit avbrott i sammanhanget. Historikern, professor Eva Helen Ulvros har på Kristnande, kungamakt, kyrkans frihet ett lättsamt sätt och med flyt i skrivningen till- sammans med domkyrkoguiden fil. kand. Anita Medeltiden från 1000-talet till 1500-talet Larsson skapat en modern, informationsrik och dominerar framställningen och så måste det tilltalande bok om domkyrkan i Lund och om vara i fråga om Lunds domkyrka, som har livet i och omkring domkyrkan. Boken är också satts in i det medeltida europeiska maktspelet försedd med ett rikt persongalleri. påvemakt-furstemakt och respektive furstemakt Författarna ger en levande bild av domkyrkan i motsättning till landskapssamhällets uråldriga som centrum för ett varierat gudstjänstliv genom traditioner och vanor. århundradena och visar att den har varit och Mycket förnämligt och kortfattat framställs alltjämt är utbildningscentrum, pilgrimsplats och konkurrensen i fråga om kristnandet av Skåne kulturcentrum. De visar också, att domkyrkan mellan Hamburg-Bremen, söderifrån, och England/Irland västerifrån. Vidare kungamak-

265 kyrkohistorisk årsskrift 2013

tens krav på inflytande i kyrkan och kyrkans enserna från kontinenten under den högintensiva krav på självständighet, »libertas ecclesiae», byggnadstiden med arkitekter, sten-mästare, recensioner under påvens ledning. murmästare, bildhuggare från Sydtyskland, Genom Danmarks tidiga kristnande och det Flandern, Lombardiet, England och med arbets- faktum att Knut kraftigt berikade domkyrkans folk från när och fjärran. Stenmästarna var väl jordinnehav 1085 kunde en ny biskopskyrka medvetna om innebörden i sina skapelser vare byggas. Huruvida den byggdes helt ny är osäkert, sig det handlade om mytologiska figurer som i men kryptan härstammar från Knut den heliges kryptan med jätten Finn eller helgonbilderna tid. Kungamordet 1086, den åtföljande hel- med deras historia som beträffande S:t Lauren- gonförklaringen samt den goda ekonomin gav tius, domkyrkans patronus. som resultat att Lunds domkyrka blev kyrkligt Mycket i boken får en tydlig presentation i centrum 1103–1104, då påven utnämnde ärke- text och bild samtidigt som en heltäckning är biskop Ascer med primat över hela Norden och ogörlig på grund av rikedomen på föremål av ytterligare ett antal länder. Ascer blev primas olika slag. Det medeltida uret (som inte har just över det som då var Europas största ärkestift. något medeltida material i sig nu), korstolarna, Hans efterträdare Andreas Sunesen (1201–1222) sakramentsskåpet, gravhällarna, sydportalen var starkt knuten till påven Innocentius III som och mycket mera får sina kommentarer. En del hade ambitionen att ge kyrkan världsherravälde termer hade behövt förklaras (t ex maskaronerna och hävdade kyrkans frihet på alla nivåer. Det s. 117). skapade många problem i förhållande till furste- Altarskåpet från 1398 med sina många helgon- makten och ett exempel är mordet på ärkebisko- figurer borde ha fått en omfattande presentation. pen Jakob Erlandsen (1254– 1274). I boken går Blicken dras dit omedelbart, när besökaren det teologisk/politiska sammanhanget förlorat, kommit in i domkyrkan. när Jakob Erlandsen blir placerad före Andreas Flera fotografier saknar texter och därför har Sunesen. Tyvärr saknar boken såväl ärkebiskops- jag frågat mig vilken funktion de är tänkta att och biskopslängd som domprostlängd. Mycket fylla. Några exempel: fotografiet s. 62 med en av historiskt och kyrkohistoriskt sammanhang man och en kvinna som hastar i en av domkyr- går därmed förlorat. kans trappor, bilden s. 48–49 som möjligen hör Framväxten av detta ärkestift för Norden i de ihop med korstolarna och bilden s. 160–161 av politiska spänningarnas tid är bra sammanfat- troligen en av domkyrkans orglar. tad på s 47, 56 och 60 för att ge några exempel. Domkyrkan från reformationstiden Stiftets överhöghet var tänkt att fortsätta även till slutet av 1800-talet efter det att ärkesätena i Nidaros (1153) och Uppsala (1164) hade etablerats, men i realiteten I bokens medeltidsdel (s. 1–110) berättas om blev det ju inte så. ärkebiskoparna som helt kom i händerna på de I boken saknas en tydlig markering att världsliga makthavarna och hade ringa stöd från domkyrkan har tillhört Danmark under längre påven eftersom den romersk-katolska kyrkan tid än Sverige. Det var ju först i slutet av 1600-talet var i kris. I bokens senare del (s. 111–174), som som Skåne och Lund kom att stå under regeringen behandlar tiden från 1530-talet fram till nutiden, i Stockholm. Dessutom tog försvenskningen tid. behandlas den lutherska reformationen som genomfördes genom ett riksmötesbeslut den 30 Byggenskap, bilder, symboler, oktober 1536, sedan Kristian III valts till kung teologi och tolkning under grevefejden. Här är enligt min mening I beskrivningen av hur det gick till att bygga framställningen onöjaktig och saknar teologisk denna romanska domkyrka visas tydligt på influ- stringens. Biskoparnas ställning inte minst

266 ekonomiskt krossades och ersattes av kunga- alltsedan reformationstiden dolts av kyrkorgeln. makten, medan kyrkans religiösa uppgifter Nu placerades korstolarna i absiden. nordisk naturligtvis skulle fortsätta. Det går inte att säga Restaureringen fortsatte fram till 1880, men att biskopsämbetet skulle upphöra (s. 111) utan nu under ledning av Helgo Zettervall. Han hade att samtidigt hänvisa till superintendenterna som precis som Brunius ambitionen att återskapa den

skulle överta deras funktioner. Vem skulle t.ex. medeltida domkyrkan. Men eftersom han var kyrkohistoria annars prästviga? utbildad arkitekt, hade tagit intryck under sina Det går inte heller att påstå att staten »tagit omfattande resor på kontinenten och fått tillgång makten över kyrkan» utan att samtidigt peka på till nya byggnadsmaterial kom främst exteri- Luthers tydliga besked om innebörden i andligt ören att förändras och markera domkyrkans och världsligt regemente. För att förklara skeendet romanska karaktär. Då tillkom det nuvarande skulle framställningen ha börjat med två mycket absidvalvet, men någon utsmyckning utfördes centrala delar i Luthers reformation. Den ena var inte under Zettervalls tid. Guds ords auktoritet och den andra rättfärdiggö- Teologi, liturgi och församlingsliv som relsen genom tron. Först då blir protesterna mot drivkrafter under 1900-talet påven, synen på de egna gärningarna, prästens representationsställning, helgondyrkan, handeln De flesta förändringarna i domkyrkan under med ämbeten och mycket annat begripligt. 1900-talet skulle ha blivit mera begripliga och Undervisning genom predikan och katekes, väl motiverade om kapitlet om den perioden (s. bibeln på folkspråket, psalmer, reglerad kyrko- 155) hade fått en tydligare inledning. Alltifrån och nattvardsgång och kyrkotukt konkretiserade 1890-talet då kyrkan började bemöta krisen vad reformationen innebar och hade för effekter som folkväckelsen åstadkommit, blev ju den i kyrka och samhälle. gudstjänstfirande församlingen mer engagerad Det som hände med domkyrkan i och med i gudstjänsten. Ungkyrkorörelse, diakonalt reformationen var att man tog bort det som ansvar samt folkkyrkotanken kom att engagera. fördunklade direktkontakten Gud–människa. Den växande omsorgen om kyrkorummet, Kyrkan fick en ny predikstol och dopfunt. Lek- kyrkosångsrörelsen och den liturgiska rörelsen mannaaltaret blev församlingens centrum. Kyr- är några exempel. Dessa krafter hade då att ta korummet behövde inte åtgärdas särskilt mycket hänsyn till både antikvariska och konstnärliga i övrigt. Knäfall vid altaret så att alla gudstjänst- synpunkter samt kyrkopolitiska önskemål. deltagare kunde få del av nattvarden, orgel för Därför blev åtgärderna i kyrkorummet ofta en psalmsången samt kyrkbänkar blev det som långdragen process. erfordrades. Från andra hälften av 1600-talet var Ett exempel är frågan om mosaiken i absiden det den svenska stränga ortodoxins teologi och där diskussionerna tydligen varade från 1880 och församlingsliv samt försvenskningens problem fram till 1927, då den danske konstnären Joakim som dominerade även domkyrkans liv. Skovgaard var färdig. Motivet blev »Yttersta domen» (Mt 25), ett underbart konstverk. Men i Det är sorgligt att den ekonomiska situationen boken hade behövts en förklaring till verket. I detta ledde till den romanska domkyrkans förfall fram markeras också domkyrkans danska ursprung, till början av 1800-talet då konsthistorieprofes- eftersom hela motivframställningen, beslutad av sorn Brunius arbetade för att tillvarata arvet från liberalteologen domprosten Magnus Pfannenstil, medeltiden. Det mest betydelsefulla i den restau- mera anknyter till den danske teologen Grundt- rering som pågick från början av 1830-talet till vigs synsätt än till svensk-kyrklig tradition. 1860 och ändå inte blev färdig var att ersätta lek- När högaltaret flyttades in i absiden i och med toriemuren med en trappa upp till absiden, som restaureringen 1954–1963 återfick domkyrkan

267 kyrkohistorisk årsskrift 2013

sin karaktär av processionskyrka från väster läsning och tillför väsentlig kunskap. Den till öster med offeraltaret –nattvardsbordet – förtjänar att få en omfattande spridning och recensioner som mål. Att domkyrkan dessutom 1990 fick många efterföljare. ett altare nedanför kortrappan handlade inte i HARRY NYBERG första hand om praktiska hänsyn utan skall ses i sitt sammanhang med Andra vatikankoncili- ets liturgiska reformer. Altaret skulle placeras Harry Nyberg, Per Berggrén & Per i församlingens mitt. Gemenskapen präst och Jan Wållgren församling-familjegemenskapen tydliggöras och KARLSTADS DOMKYRKA. Stiftskyrka – förenklas. Nattvardsbordet på tolv pelare blev församlingskyrka. Dokumentation och reflektion = Karlstad Cathedral. Diocese också en sändningsplats. church – Parish church. Documentation – Domkyrkan i Lund idag är på många sätt Reflection ett betydande kulturcentrum vilket författarna (Carlstad-Gillets skriftserie 40. framhåller. Inte minst kyrkospelet och den Stiftshistoriska sällskapets i Karlstad sakrala dansen har för hela Svenska kyrkan skriftserie 10) hämtat inspiration från Lunds domkyrka. Karlstad: Förlag Per Berggrén 2012, 216 Domkyrkan i Lund. En vandring genom tid sid + CD. och rum. En vägledande bok Något av ett multikonstverk är denna bok. Första På 2000-talet när kyrkan, kyrkorummet och hälften är en presentation av domkyrkan idag, de kristna symbolerna är stumma för många med bilder på snart sagt alla föremål och beskriv- människor behövs arkitekturhistoriska och ningar av hur de används, andra hälften (som konstvetenskapliga beskrivningar och symbol- recensionen främst avser) är en analyserande förklaringar och presentationer av aktuell kristen historik. Men det finns mer: man kan lyssna religiös verklighet. Dessutom bör förpackningen på en CD med klockor och musik, jämte texten vara smaklig i form med ett rikt bildmaterial i löper en engelsk sammanfattning, och bokens färg, något som Björn Andersson här utfört väl. tillkomsthistoria redovisas. För texten svarar Förlaget Historiska Media har med boken kyrkohistoriedocenten Harry Nyberg, domprost Domkyrkan i Lund gjort en viktig insats som i Karlstad 1982–2001. uppfyllt kriterierna för en idag fungerande Hans grepp är samspelet mellan tre huvudsyn- kyrkobeskrivning. Sedan är det självklart att punkter. Den första är ambitionen att skapa en ett bokverk av det här slaget också kan brytas vetenskaplig och dokumenterad beskrivning och ned och pedagogiseras i form av broschyrer som historik. En rad äldre historiker finns, men utan besökare kan få eller köpa. källhänvisningar. Nyberg har fått börja från Jag beklagar att boken saknar någon form av grunden – inte helt enkelt. notapparat till gagn för fortsatt forskning. En Den andra huvudsypunkten är samspelet sådan skulle ha varit ett värdefullt komplement mellan domkyrka och lokalsamhälle, alltså till texten. Enbart en litteraturförteckning kan rummet som social arena, och arenan är både aldrig ge en rättvis av bild av hur en bok formats. församling och stift, och kompliceras av de oklara Än mer beklagar jag att det inte finns sam- beslutsformerna i mindre städer på 1700-talet, manfattningar på engelska. Domkyrkan i Lund där dessutom superintendenten var kyrkoherde, är i högre grad än övriga domkyrkor i Sverige och där domkapitel och landshövding på olika kopplad till europeisk kontext och har många sätt representerade Kungl. Maj:t. internationella besökare. Den principiella frågan är vem som är dom- Boken om domkyrkan i Lund utgör en njutbar

268 kyrkans huvudman, stiftet eller församlingen. teriella också innehåller en rad samhälleliga Domkyrkorna hade under hela kyrkolagens tid faktorer. Relationen till lokalsamhället, särskilt i nordisk styrelseformer som varierade från tid till tid och ett enhetssamhälle, kunde därmed metodiskt ha från domkyrka till domkyrka (beskriven i SOU formulerats som en pendang till de teologiska/ 1949:63). I Karlstad var det extra komplicerat: andliga faktorerna. Man kan tillägga att det i

landshövdingen, inte biskopen, var ordförande varje epok förefaller vara ofrånkomligt att ett kyrkohistoria i domkyrkostyrelsen (och båda hade länge egen domkyrkobygge vill spegla den modernaste bänk i domkyrkan). Hela utvecklingen från teologin och samhällssynen – en äventyrlig medeltid till nutid vore värd en egen samlad princip, eftersom man lätt gissar fel om vad som beskrivning, ett exempel på hur statskyrkotän- har framtiden för sig. kandet fungerade. Författaren konstaterar att det Den nämnda dialektiken stift–församling hör hela klarnade år 2000 – man kan ju tillägga att också hemma inom den immateriella sfären. det visserligen blivit tydligare, men inte så mycket Nyberg formulerar det spiritualitetsmässiga bättre: stiften har mycket begränsade möjligheter komplexet när han beskriver 1900-talets diskus- att påverka domkyrkornas utformning. sion om den »monumentala» stiftshelgedomen Fortfarande på 1900-talet fanns alltså oklara och om församlingskyrkans behov av gemenskap, ansvarsförhållandena, som ledde till en intresse- det »intima». Det är den som speglas i konflikten konflikt mellan domkyrkostyrelse och kyrkoråd. mellan Borgenstierna och Lindström. Den förres Staten var inte intresserad av att skapa organ terminologi antyder en idémässig bakgrund i en där kyrkokommunal och statlig förvaltning riksdags-PM om domkyrkornas finansiering på blandades. Som en tredje part framträder nu 1860-talet: Underhållet av äldre storartade och nämligen statliga centrala beslutsorgan. I en genom konstminnen dyrbara domkyrkor kunde case study är det knappast möjligt att tydliggöra inte åligga församlingen. Församlingen skulle hur kultur- och kyrkopolitikens växlingar har bara bekosta »icke monumentala delar», sådant inneburit skilda ställningstaganden, möjligen som rörde dess »gagn och bekvämlighet». Man kunde Nyberg ha varit mer precis än att bara kan jämföra med dagens motiveringar för kyrko- tala om dem som »myndigheterna». Situationen antikvarisk ersättning. klarnade först när domkyrkostyrelsen 1960 Vilka teologier har präglat byggnadshistorien? ställdes åt sidan av en ad-hoc-kommitté, där Nyberg visar hur domkyrkans strikta korsform biskopen var ordförande och fyra ledamöter är påverkad av de stockholmska centralkyrkorna (inkl. domprosten) kom från kyrkorådet. Det (närmast Kungsholms kyrka) och den franske framgår att biskop Gert Borgenstierna och arkitekten Jean de la Vallée. Bakom de första domprost Valter Lindström (stift respektive planerna ligger, menar Nyberg, den reformerta församling) stod för helt olika linjer i restaure- synen på kyrkorummet som en predikolokal med ringsfrågan – tydligen ganska polariserat vid centrerade bänkkvarter – men man hamnade då något tillfälle. Man kom slutligen fram till den i en »olöslig problematik»: en renodlad central- nuvarande gestaltningen av domkyrkan, 1968. kyrka var omöjlig i ett lutherskt gudstjänstrum. Den tredje huvudsynpunkten i boken är att Jag skulle här vilja komplicera den idéhisto- spåra de drivkrafter till förändring som funnits riska bakgrunden. För det första finns central- under olika epoker. Nyberg beskriver det som kyrkoarkitektur inom alla konfessioner under samspelet mellan det materiella (arkitektur, barocken. För det andra är det tydligt att det inredning) och det immateriella (teologi, guds- barocka rummet, med sitt tycke av operasalong, tjänst, församlingsliv). Den historia han berättar främst är en dramatisk-social arena. Rummet visar att det inte är så enkelt, eftersom det imma- uttrycker en hel samhällssyn och de symmetriska

269 kyrkohistorisk årsskrift 2013

centralkyrkorna är inplacerade i barockens sym- Det är intressant hur samma gudsfolksidé metriska och utopiska stadsplaner. En sådan kom att utformas på 1900-talet. Biskop J.A. recensioner förverkligades inte i Karlstad och inte på Stock- Eklund hade ju en pregnant gudsfolkstanke, holms malmar; däremot kan den anas i Wern- men samtidens »osäkra» eklekticism förefal- schölds stads- och befästningsplan för Kalmar, ler inte ha erbjudit honom något alternativ, med Tessins domkyrka vid Stortorget – med utan renoveringen 1912–16 förstärkte kyrkans korsform men inspirerad från Rom. Församling 1700-talskaraktär, men med ny färgsättning. och samhälle är identiska, rummet uttrycket Frågan blir i vilken utsträckning ungkyrkorörel- både förhållandet förkunnare-åhörare och spelet sens byggnadsideal bara var historieromantik. mellan samhällsklasser i en luthersk militärstat, Nästa steg är omvandlingen senare under liksom i en reformert teokrati. Gudsfolkstanken 1900-talet. Då återkommer centralkyrkoidén, används i statskyrkorna, bl.a. den svenska, som men både circumstantes-mönstret och gudsfol- ett medel att upprätthålla samhällsordningen ket har förändrats. Tanken på circumstantes har – en sorts sekularisering av liturgin. Inte minst slagit igenom på bred front, i katolska kyrkan och kungarnas och adelns begravningar signalerar i framför allt svensk och amerikansk lutherdom. att medeltidens liturgiska pompa flyttat över till Men det man står eller snarare sitter kring är inte den nya statsmakten. predikstolen utan altaret – både liturgiskt och De centralkyrkor som kommer till i Sverige teologiskt en radikal förskjutning för luthersk del. under barocken, t.ex. i Karlstad måste alltså Så öppnas idag helt nya möjligheter att omforma tänkas tillkomna i följande process: Den rumsliga de barocka kyrkorummen – ett radikalt förslag idén kommer från det reformerta Holland och för Kalmar domkyrkas del resulterade nyligen i Frankrike, men tillämpas bara på rummets sociala en halvmesyr. dimension, man får en centralkyrka till volymen. Boken är ett förnämligt exempel på hur man När det gäller inredningen används lutherska med en case study kan belysa utvecklingen principer, och man måste i det givna rummet på flera plan: Lokalsamhälle, beslutsformer, använda långkyrkans modell. Altaret hamnar i teologisk-liturgisk idéutveckling och inte minst öster, predikstolen oftast (som i Karlstad) på den kyrkans roll och självbild i samhällslivet. Den plats som då måste definieras som emellan kor och mer lättsamma första halvan med många bilder långhus. gör att också den andra halvans genomarbetade Nästa steg i Karlstads domkyrkas förvandling historiska framställning har möjlighet att nå är den omgestaltning av domkyrkan som sker i längre än vad sådana redogörelser brukar ha nyklassicistisk riktning 1790–95, med neologin möjlighet att göra. som teologisk norm. Altarprydnaden blev den Till sist det som både forskarsamhälle och nuvarande: ett naket kors med svepeduken, allmänhet naturligtvis önskar veta så fort omgivet av tillbedjande änglar. Med distans från Karlstads domkyrka kommer på tal: Hur sant försoningstanken (som i samtiden ju drevs av t.ex. är det där om stadsbranden 1865? I förbigående herrnhutismen) skulle förkunnelsen från predik- skymtar forskningens nuvarande ståndpunkt: stolen handla om Guds allmakt och den kristnes Det var nog inte landshövdingen som grät och moral och medborgerliga plikter; från samma bad, utan troligen den pietistiske borgmästaren. predikstol skulle kungörelserna från statliga Om biskopens språkbruk föreligger inga nya rön. och lokala myndigheter läsas upp. Fortfarande PETER BEXELL är det därmed en sorts gudsfolksidé som präglar tankevärlden, med avsikt att upprätthålla enhet i religionen.

270 skriftserier och medarbetarförteckning

Skriftserier

12. Arne Palmqvist, Die römisch-katholische Kirche in Skrifter utgivna av Svenska Schweden nach 1781. II. Das apostolische Vikariat 1820–1873. Kyrkohistoriska föreningen 1958. 13. Sven Göransson, Folkrepresentation och kyrka 1809– 1847. 1959. Äldre serier 14. Theodor Freeman, Pehr Säve och Johan Niclas Cramér. Studier i den religiösa rationalismen i Visby stift. 1965. 15. Från gammallutherdom till nyprotestantism. Studier I Kyrkohistorisk årsskrift utg. årligen sedan 1901. tillägnade Hilding Pleijel. 1965. II:1 Biskop J. Rudbeckius’ kyrkio-stadgar för Wästerås stift, 16. Ingemar Björck, Tradition och förnyelse. Pastorat och utg. av Herman Lundström. 1900. präster i Visby stift 1800–1920. En strukturstudie. 1967. II:2 Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken 17. Från Ansgar till radiokyrkan. 1970. från den svenska medeltidskyrkan utg. av Jaakko Gummerus. 18. Sven Göransson, Kyrkohistorisk orientering. 1970. 1901–1902. 19. Från reformation till enhetssträvanden. Forskningshis- II:3. Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång samlade torisk översikt från Kyrkohistoriska institutionen i Uppsala och utg. av Herman Lundström. Första serien. Synodalakter 1956–1970. 1970. från Uppsala ärkestift 1526–1800. 1903–1908. 20. Sven Göransson, Kyrkan och världskrigen. 1972. II:4 Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång samlade 21. Birgitta och hennes tid. 1973. och utg. av Herman Lundström. Andra serien. Strängnäs stift 22. Per Erik Gustafsson, Hans Henrik von Essen på 1–3. 1909–1911. Tidaholm. Högreståndsväckelse och socialt ansvar i ett begyn- III:1 Olof Wallquists själfbiografiska anteckningar utg. av nande industrisamhälle. 1974. Josef Helander. 1900. 23. Harry Nyberg, Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i III:2 Biskop A.O. Rhyzelii anteckningar om sitt lefverne i kyrkokris. En studie i Nils Lövgrens utveckling 1852–1896/98. urval utg. av Josef Helander. 1901. 1975. IV:1 Ärkebiskop Abrahams räfst utg. av O. Holmström. 24. Religion och kyrka i 1930-talets sociala kris. Red. Ragnar 1901–1902. Norrman. 1976.1976. IV:2 Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 samt 25. Karl Axel Lundquist, Organisation och bekännelse. striden därom mellan konung Erik och svenska kyrkan utg. av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska kyrkan Algot Lindblom. 1903. 1890–1911. 1977. 26. Carl-Erik Sahlberg, Pingströrelsen och tidningen Dagen. Serie II-IV är avslutade. Från sekt till kristet samhälle 1907–63. 1977. 27. Carl-Eber Olivestam, Idé och politik. De politiska partierna – skolan och kristendomen. En studie i svensk skol- II. Skrifter, ny följd (New Series) politik under 1940-talet. 1977. 28. Alvin Isberg, Svensk mission och kyrklig verksamhet i Estland 1873–1943. 1975. Editores: professorerna Gunnar Westin (1–10), 29. Lennart Tegborg, Församlingsförnyelse i Svenska Sven Göransson (11–30), Ingun Montgomery kyrkan. Svensk kyrkohistoria från fem utsiktspunkter från 1878 till nutid. 1975. (31–41), Harry Lenhammar (42–50), Ruth 30. The Church in a Changing Society. CIHEC-Conference Franzén (51–58) och Oloph Bexell (59–) in Uppsala 1977. 1978. 31. Henry Wiklund, Predikant Pastor Präst. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens samfundsproblematik 1940–1972. 1. Sven Göransson, Ortodoxi och synkretism i Sverige 1979. 1647–1660. 1950. 32. Erik Esking, John Bunyan i Sverige under 250 år 2. Sverker Ölander, Anton Niklas Sundberg intill ärkebis- 1727–1977. 1980. kopstiden. 1951. 33. Sven Hansson, Uppsalateologerna och Svenska kyrkan 3. Sven Göransson, De svenska studieresorna och den 1840–1855. 1980. religiösa kontrollen. Från reformationen till frihetstiden. 1951. 34. Birgitta Rengmyr, Personlighetens sakrament. Lydia 4. Allan Sandewall, Separatismen i övre Norrland 1820– Wahlströms författarskap och tänkande i religiösa och kyrkliga 1855. 1952. frågor 1900–1925. 1982. 5. Sven Göransson, Den synkretistiska striden i Sverige 35. Predikohistoriska perspektiv. Studier tillägnade Åke 1660–1664. 1952. Andrén. 1982. 6. Henrik Gladh, Lars Vilhelm Henschen och religionsfri- 36. Karl Axel Lundqvist, EFS i demokratins tidevarv. hetsfrågan till 1853. 1953. Utvecklingen som inomkyrklig rörelse 1918–1927. 1982. 7. Allan Sandewall, Separatismen i övre Norrland efter 1855. 37. Kyrkohistorisk årsskrift 1900–1980. Systematiskt 1954. register utarbetat av Ragnar Norrman. 1983. 8. Arne Palmqvist, Die römisch-katholische Kirche in 38. Anders Bäckström, Religion som yrke. En studie av de Schweden nach 1781. I. Das apostolische Vikariat 1783–1820. svenska prästkandidaternas bakgrund och rolluppfattning vid 1954. 1970-talets slut. 1983. 9. Martin Gidlund, Kyrka och väckelse i Härnösands stift 39. Lars Samuelsson, Väckelsens vägar. Pingströrelsens från 1840-talet till omkring 1880. 1955. framväxt i Lycksele och Arvidsjaur socknar fram till ca 1940. 10. Tore Heldtander, Prästtillsättningar i Sverige under stor- 1983. maktstiden. Tiden före kyrkolagen 1686. 1955. 40. Hjalti Hugason, Bessastadaskolan. Ett försök till präst- 11. Sven Göransson, Den europeiska konfessionspolitikens skola på Island 1805–1846. 1983. upplösning 1654–1660. Religion och utrikespolitik under Karl X Gustav. 1956.

Kyrkohistorisk årsskrift (113) 2013 273 kyrkohistorisk årsskrift 2013

41. Harald Wejryd, Från konventikel och väckelse till friför- samling och denomination. En skildring av Den fria missionens MEDDELANDEN FRÅN i Finland uppkomst och utveckling fram till 1890. 1984. KYRKOHISTORISKA ARKIVET I LUND. 42. Ragnar Norrman, »På det övriga prästerskapets bekostnad». Den utökade tjänsteårsberäkningen i Sverige i NY FÖLJD författningar, debatt och praxis 1809–1850. 1986. 43. Carl-Eber Olivestam, Idé och politik II. De politiska partierna – skolan och ideologin. Mellan två skolreformer Red: professor Anders Jarlert 1950–1962. 1986. 1. Bo Ahlberg (utg.), Henric Schartau till Fredrica Skragge- 44. Björn Svärd, Väckelsen i lokalsamhället. Individ, Nettelbladt. Själa- vårdsbrev 1805–1821. 2000. förening, församling i Kumla 1865–1905. 1987. 2. Anders Jarlert och Samuel Rubenson, Kyrkohistoria i 45. Ingmar Gustafsson, Fred och försvar i frikyrkligt per- Lund. Fyra föreläsningar. 2000. spektiv 1900–1921. Debatten inom Svenska Missionsförbun- 3. Sven O. Berglund, Laurentiistiftelsen i brytningstid. det. 1987. Minnen från ett studenthems tillkomst och uppbyggnad. 2000. 46. Tore Nyberg, Birgittinsk festgåva. Studier om Heliga 4. Göran Gustafsson, Begravningssed på 1990-talet. Materi- Birgitta och Birgittinorden. 1991. alredovisning och resultatöversikt. 2001. 47. Gunnar Appelqvist, Luthersk samverkan i nazismens 5. Anna Minara Ciardi, Lundakanikernas levnadsregel. skugga. Sverige och Lutherakademien i Sondershausen Aachenregeln och Consuetudines canonicæ – översättning från 1932–1945. 1993. latinet med inledning och noter. 2003. 48. Harry Lenhammar, Genom tusen år. Huvudlinjen i 6. Owe Samuelsson (utgivare), Johan Ternströms levnads- Nordens kyrkohistoria. 1993. minnen. 2004. 49. Carl F. Hallencreutz och Sven-Ola Lindeberg (utg.), Olaus 7. Samuel Rubenson och Anders Jarlert, Kyrkohistoriska Petri – den mångsidige svenske reformatorn. 1994. omvärderingar. Fyra föreläsningar. 2005. 50. Carl-Erik Sahlberg, Pingströrelsen, kyrkorna och sam 8. Göran Gustafsson, LUKA 27 om kyrklig sed 2002. Materi- hället: en studie kring tidningen Dagen 1964–1974. 1996. albeskrivning, resultatredovisning, analysexempel. 2006. 51. Kjell O. Lejon, Gravhällarna i Uppsala domkyrka – och 9. Tord Larsson (utg.), Den gustavianska bibelkommissio- människorna under dem. Ett stycke kultur- och kyrkohistoria. nen. Första protokollsboken. 2009. 1996. 10. Anders Jarlert (utg.), »Bäste biskop!». Korresponden- 52. Kyrkohistorisk årsskrift 1900–2000. Register utarbetat sen mellan drottning Victoria och biskop Bottfrid Billing av Ragnar Norrman. 2000. 1900−1924. Utgiven med kommentar och noter. 2010. 53. Sven Thidevall, Kampen om folkkyrkan: ett folkkyrkligt reformprograms öden 1928–1932. 2000. 54. Cecilia Wejryd, Läsarna som brände böcker. Erik Jansson och erikjansarna i 1840-talets Sverige. 2002. BIBLIOTHECA 55. Björn Svärd, Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson. 2003. HISTORICO-ECCLESIASTICA LUNDENSIS 56. Sven Thidevall, När kartan inte längre stämmer. Svenska kyrkans församlingssyn i ett samtidshistoriskt perspektiv. 2003. 1. K G Hammar, Liberalteologi och kyrkopolitik. 1972. 57. Sven Thidevall, Folkkyrkans tid. Församlingsinstruktio- 2. Karl-Johan Tyrberg, Lekmannaverksamheten och försam- nerna berättar. 2005. lingens förnyelse. 1972. 58. Cecilia Wejryd, Svenska kyrkans syföreningar 1844– 3. Göran Åberg, Enhet och frihet. Studier i Jönköpings mis- 2003. 2005 sionsförenings historia. 1972. 59. Björn Svärd, Med sikte på reform. Ett studium av för- 4. Hugo Söderström, Confession and Cooperation. The förståelsens funktioner i Emanuel Linderholms kyrkohistori- Policy of the Augustana Synod in Confessional Matters and the eskrivning samt jämförelser med Sven Göranssons trosinter- Synod’s Relations with other Churches up to the Beginning of pretation. 2007. the Twentieth Century. 1973. 60. Ruth Franzén, Ruth Rouse among Students. Her Pione- 5. Ingmar Brohed, Prostmötet i Svenska kyrkan under 1900- ering in Global, Missiological and Ecumenical Perspectives. talet. 1975. 2008. 6. Lars Edvardsson, Kyrka och Judendom. Svensk judemis- 61. Karl Axel Lundqvist, Från prästvälde till lekmannastyre. sion med särskild hänsyn till Svenska Israelmissionens verk- Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som inomkyrklig lekman- samhet 1875–1975. 1976. narörelse i Skelleftebygden 1875–1923 speglat i riksperspek- 7. Ingmar Brohed, Offentligt förhör och konfirmation i tivet. 2008. Sverige under 1700-talet. En case study rörande utvecklingen 62. Staffan Runestam, Biskoparna och kriget. Kyrkliga i Lunds stift. 1977. aktioner under Andra världskriget med särskild hänsyn till 8. Leif Eeg-Olofsson, Johan Dillner. Präst, musiker och Arvid Runestams insats. 2009. mystiker. 1978. 63. Björn Ryman, Brobyggarkyrka. Svenska kyrkans engage- 9. Göran Åberg, Sällskap – samfund. Studier i Svenska Alli- mang i utrikesfrågor. 2010. ansmissionens historia fram till 1950-talets mitt. 1980. 64. Joh. Lindblom, Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt 10. Kristin Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, liv utg. med inledning och kommentarer av Oloph Bexell. 2011. fridens och frihetens beskydd: Medeltidens fursteideal i svenskt 65. Press pietism och lokalkyrka. Kyrkohistoriska föreläs- hög- och senmedeltida källmaterial. 1980. ningar vid ett symposium med anledning av Harry Lenham- 11. Rhode Struble, Den samfundsfria församlingen och de mars 80-årsdag jämte dennes bibliografi utg. av Oloph Bexell. karismatiska gåvorna och tjänsterna. Den svenska Pingströ- 2011. relsens församlingssyn 1907–1947. 1982. 66. Harry Lenhammar, Swedenborgaren Tybeck – den 12. Hans Wahlbom, Husförhöret under regressionsperioden avsatte prästen. 2011. i Lunds stift. 1983. 67. Joel Halldorf, Av denna världen? Emil Gustafson, moder- 13. Anders Jarlert, Ämbete och tro. En undersökning av den niteten och den evangelikala väckelsen. 2012. kyrkliga debatten i Göteborgs stift under slutet av 1800-talet. 1984. 14. Alvin Isberg, Kyrkopolitik och nationalitet. Ett dilemma för minoritets-kyrkorna i mellankrigstidens Polen. 1985. 15. Anders Jarlert, Emanuel Linderholm som kyrkohistori- ker. 1987 16. Rune Imberg, In Quest of Authority. The ”Tracts for the Times” and the Development of the Tractarian Leaders 1833–1841. 1987.

274 skriftserier

17. Rune Imberg, Tracts for the Times. A Complete Survey of 47. Lund − medeltida kyrkometropol. Symposium i samband All the Editions. 1987. med ärkestiftet Lunds 900-årsjubileum, 27–28 april 2003. 18. Aleksander Radler, Peregrinatio religiosa. Studien zum Per-Olov Ahrén & Anders Jarlert (red.). 2004. Religionsbegriff in der schwedischen Romantik. Teil 1: Die 48. Arkiv Fakultet Kyrka. Festskrift till Ingmar Brohed. christliche Persönlichkeits-philosophie Erik Gustaf Geijers. Anders Jarlert (red.). 2004. 1988. 49. Revival and Communication. Studies in the History of 19. Kjell O U Leijon, Reagan, Religion and Politics. The Scandinavian Revivals 1700–2000. Arne Bugge Amundsen Revitalization of ”a Nation under God” during the 80s. 1988. (Ed.). 2007. 20. Birgitta Rosén, Fädernas kyrka – Församlingens hus. 50. Jarl Jergmar, Biskopsmötet i Sverige 1902−1924. 2007. Svenska kyrkan och gudstjänstrummet ca 1890–1930 med 51. Magnus Friedrich Roos – ein Württembergtheologe und speciell hänsyn till Stockholm. 1988. Schweden. Anders Jarlert (Herausgeber). 2011. 21. Lars Aldén, Stiftskyrkans förnyelse. Framväxten av 52. Ingvar Bengtsson, ”Allt detta lovar jag”. Löftesmomen- stiftsmöten och stiftsråd i Svenska kyrkan till omkr 1920. 1989. tet vid prästvigning, med särskild hänsyn till debatten om 22. Pétur Pétursson, Från väckelse till samfund. Svensk prästeden vid kyrkomötena 1868–1893 och dess senare följder. pingstmission på öarna i Nordatlanten. 1990. 2011. 23. Jan Carlsson, Region och religion. En regionindelning 53. Hans Ahlfors, Julkrubban i Svenska kyrkan. Julkrub- utifrån den kyrkliga sedens styrka på 1970-talet. 1990. bans reception i Stockholms, Göteborgs och Lunds stifts 24. Samuel Rubenson, The Letters of St. Antony. Origenist gudstjänstrum fram till 1900-talets slut. 2012. Theology, Monastic Tradition and the Making of a Saint. 1990. 54. Alexander Maurits, Den vackra och erkända patriarcha- 25. Rune Imberg, Biskops- och domprostutnämningar i lismen. Prästmannaideal och manlighet i den tidiga lunden- Svenska Kyrkan I866–1989. 1991. siska högkyrkligheten, ca 1850−1900. 2013. 26. Kristin Parikh, Kvinnoklostren på Östgötaslätten under medeltiden. 1991. 27. Alf Lindberg, Förkunnarna och deras utbildning. Utbild- ningsfrågan inom Pingströrelsen, Lewi Pethrus ideologiska roll ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS. och de kvinnliga förkunnarnas situation. 1991. 28. Thomas Björkman, Ein Lebensraum für die Kirche. STUDIA HISTORICO-ECCLESIASTICA Die Rundbriefe von Landesbischof D. Moritz Mitzenheim UPSALIENSIA 1945–1970. 1991. 29. Anders Björnberg, Teaching and Growth. Christian Religious Education in a Local and International Missionary Editores: Sven Göransson (1–33), Ingun Context. 1991. 30. Mats Selén, The Oxford Movement and Wesleyan Montgomery (34–35), Harry Lenhammar Methodism in England 1833–1882: A Study in Religious (36–38), Ruth Franzén (39–42) och Oloph Bexell Conflict.1992. 31. Catharina Segerbank, Dödstanken i svensk romantik. (43–) Odödlighetstanke och uppståndelsetro hos tre svenska diktare: 1. Arne Palmqvist, Kyrkans enhet och papalismen. 1961. P.D.A. Atterbom, J.O. Wallin, E.J. Stagnelius. 1993. 2. Allan Sandewall, Konventikel- och sakramentsbestäm- 32. Kjell O U Lejon, ”God Bless America!” President Georg melsernas tillämpning i Sverige 1809–1900. 1961. Bushs religio-politiska budskap. 1994. 3. Torsten Bergsten, Balthasar Hubmaier. Seine Stellung zu 33. Resan till Continenten. Christian August Sylvans rese- Reformation und Täufertum 1521–1528. 1961. dagbok. Redigerad av Carl-Edvard Normann. Slutförd och med 4. Rolf Sjölinder, Presbyterian Reunion in Scotland 1907– förord av Barbro Lindgren. 1995. 1921. Its Background and Development. 1962. 34. Hilding Pleijel Symposium 1993. Ett hundraårsjubileum. 5. Per Erik Gustafsson, Hans Henrik von Essen och den 1995. nyevangeliska kolportörverksamheten. Till frågan om högre- 35. Anders Jarlert, The Oxford Group, Group Revivalism, ståndsväckelsen och friförsamlingsrörelsen. 1963. and the Churches in Northern Europe, 1930–1945, with Special 6. Bror Walan, Församlingstanken i Svenska Missions- Reference to Scandinavia and Germany. 1995. förbundet. En studie i den nyevangeliska rörelsens sprängning 36. Church and People in Britain and Scandinavia. Ingmar och Svenska Missionsförbundets utveckling till o. 1890. 1964. Brohed (editor). 1996. 7. Arne Palmqvist, De aktuella kyrkobegreppen i Sverige. En 37. Barnet i kyrkohistorien. Anders Jarlert (redaktör). 1998. undersökning med särskild hänsyn till problemet kyrka och 38. Owe Samuelsson, Sydsvenska baptister inför mydigheter. stat. 1964. Tillämpning av religionsbestämmelser i Lunds och Växjö sitft 8. Alf Härdelin, The Tractarian Understanding of the 1857–1862. 1998 Eucharist. 1965. 39. Kyrka och nationalism. Nationalism och skandinavism 9. Sten Alsne, Fran prästtionden till reglerad lön. Pastoralie- i de nordiska folkkyrkorna under 1800-talet. Ingmar Brohed konventionerna i Uppsala ärkestift 1810–1862. 1966. (utgivare). 1998. 10. Bertil Rehnberg, Prästeståndet och religionsdebatten 40. Ingegerd Sjölin, Dopsed i förändring. Studier av Örebro 1786–1800. 1966. pastorat 1710–1910. 1999. 11. Harry Lenhammar, Tolerans och bekännelsetvång. 41. Johann Arndt – Rezeption und Reaktion im Nordisch- Studier i den svenska swedenborgianismen 1765–1795. 1966. Baltischen Raum. Anders Jarlert (Herausgeber). 1999. 12. Alvin Isberg, Livlands kyrkostyrelse 1622–1695. 42. Rune W. Dahlén, Med Bibeln som bekännelse och Reformsträvanden, åsiktsbrytningar och kompetenstvister i bekymmer. Bibelsynsfrågan i Svenska missionsförbundet teori och praxis. 1968. 1917–1942 med särskild hänsyn till Missionsskolan och sam- 13. Nils Staf, Religionsdebatten under förra hälfen av 1700- fundsledningen. 1999. talet. 1969. 43. Lars Rubin, Engagemang i Lutherhjälpen. Studier av 14. Lennart Tegborg, Folkskolans sekularisering 1895–1909. motiv och drivkrafter hos frivilligt aktiva. 2000. Upplösning av det administrativa sambandet mellan folkskola 44. Erik Sidenvall, Change and Identity: Protestant English och kyrka i Sverige. 1969. Interpretations of John Henry Newman’s Secession, 1845– 15. Alf Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan och natio- 1864. 2002. nalismen 1901–1911. 1969. 45. Tuve Skånberg, Glömda gudstecken. Från fornkyrklig 16. Alvin Isberg, Kyrkoförvaltningsproblem i Estland dopliturgi till allmogens bomärken. 2003. 1561–1700. 1970. 46. Stig Alenäs, Lojaliteten, prostarna, språket. Studier i 17. Ragnar Norrman, Från prästöverflöd till prästbrist. Prä- den kyrkliga ”försvenskningen” i Lunds stift under 1680-talet. strekryteringen i Uppsala ärkestift 1786–1965. 1970. 2003. 18. Bengt Wadensjö, Toward a World Lutheran communion.

275 kyrkohistorisk årsskrift 2013

Developments in Lutheran Cooperation up to 1929. 1970. 34. Alvin Isberg, Svensk lutherdom i österled: relationer till 19. Ingemar Lindén, Biblicism, Apokalyptik, Utopi. Adven- ryska och baltiska diasporaförsamlingar och minoritetskyrkor tismens historiska utveckling i USA samt dess svenska utveck- 1883–1941. 1982. ling till o. 1939. 1971. 35. Ingemar Lindén, 1844 and the Shut door problem. 1982. 20. Hjalmar Sundén, Teresa från Avila och religionspsyko- 36. Ragnar Norrman, Konserverade änkor och kvinnor på logien. 1971. undantag. Prästänkornas villkor i Uppsala stift 1720–1820. 21. Öyvind Sjöholm, Samvetets politik. Natanael Beskow Från änkehjälp till familjepension. 1993. och hans omvärld intill 1921. 1972. 37. Harry Lenhammar, Kyrkan i sockenstämman. Uppvi- 22. Ingun Montgomery, Värjostånd och lärostånd. Religion dinge härad/kontrakt ca 1820 till 1860. 1994. och politik i meningsutbytet mellan kungamakt och präster- 38. Scott E. Erickson, David Nyvall and the Shape of an skap i Sverige 1593–1608. 1972. Immigrant Church. Ethnic, Denominational, and Educational 23. Alvin Isberg, Svensk segregations- och konversionspoli- Priorities among Swedes in America. 1996. tik i Ingermanland 1617–1704. 1973. 39. Nils Kristenson, Rädda familjen. Kristen opinionsbild- 24. Alvin Isberg, Ösels kyrkoförvaltning 1645–1710. Kom- ning i befolkningspolitiska och sexualetiska frågor under petenstvister och meningsmotsättningar rörande funktionssät- 1930-talet. 1997. tet. 1974. 40. Gunnar Granberg, Gustav III – en upplysningskonungs 25. Alf Tergel, Från konfrontation till institution. Ungkyr- tro och kyrkosyn. 1998. korörelsen 1912–1917. 1974. 41. Nina Sjöberg, Hustru och man i Birgittas uppenbarelser. 26. Harry Lenhammar, Religion och tryckfrihet i Sverige 2003 1809–1840. 1974. 42. Urban Claesson, Folkhemmets kyrka. Harald Hallén och 27. Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skäninge, folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemokrati, kyrka Officium parvum beate Marie Virginis, Vår Frus tidegärd, utgiven och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905–1933. med inledning och översättning av Tryggve Lundén, I. 1976. 2004. 28. Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skäninge, 43. Nils-Eije Stävare, Georg Gustafsson – församlingsledare, Officium parvum beate Marie Virginis … Tryggve Lundén. II. predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen. 1976. 2008. 29. Nils Karlström, Kyrkan och nazismen. Ekumeniska 44. Torbjörn Aronson, Den unge Manfred Björkqvist. Hur en aktioner mot nazismen 1933–1934. 1976. vision av kristendomens möte med kultur och samhälle växer 30. Sture Järpemo, Väckelse och kyrkans reform. Från fram. 2008. religiös sällskapsbildning i Stockholm till inre mission och 45. David Bundy, Visions of Apostolic Mission. Scandina- samfund 1771–1858. 1977. vian Pentecostal Mission to 1935. 2009. 31. Sven L. Anderson, En romantikens kyrkoman. Frans 46. Torbjörn Larspers, Konfessionalitet och medbestäm- Michael Franzen och den andliga förnyelsen i Sverige under mande. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens struktur och den förra delen av 1800-talet. 1977. nyevangeliska väckelserörelsens regionala nivå fram till 1922. 32. Nils Staf, De svenska legationspredikanterna i Kon- 2012. stantinopel. 1977. 33. Harry Lenhammar, Allmänna Kyrkliga Mötet 1908– 1973. 1977.

276 Kyrkohistorisk årsskrift 2013 Förteckning över medarbetare

Lars Aldén, teol. dr, kontraktsprost em., Växjö Kjell O. Lejon, teol. dr, PhD, professor, Linköping Stig Alenäs, teol. dr, kyrkoherde em., Veberöd Anita Liepe, fil. dr, f d landsantikvarie, Växjö Viktor Aldrin, teol. dr, fil. mag., Halmstad Alexander Maurits, teol.dr, fil. mag., forskare, Odd Magne Bakke, dr.theol., professor, Stavanger utbildningsledare, Lund Martin Bergman, teol. dr, komminister, Mellerud Kjell-Å. Modéer, jur. dr, teol. dr h.c., professor em., Martin Berntson, fil. dr, teol. kand., docent, Lund universitetslektor, Jönköping Hannu Mustakallio, teol. dr, professor, Joensuu Oloph Bexell, teol. dr, professor, Uppsala Torgny Nevéus, fil. dr, docent, f.d. Peter Bexell, teol. dr, fil. kand., stiftsadjunkt em., akademiintendent, Uppsala Kalmar Anna Nilsén, fil. dr, docent, Uppsala Gustav Björkstrand, teol. dr, fil. dr h.c., professor Bertil Nilsson, teol. dr, fil. kand., professor, em., biskop em., Åbo Göteborg Ingmar Brohed, teol. dr, fil. mag., professor, Lund Ragnar Norrman. teol. dr, docent, f.d. Urban Claesson, teol. dr, forskare, Uppsala universitetslektor, Uppsala Otfried Czaika, fil. dr, professor, Oslo Harry Nyberg, teol. dr, fil. mag., docent, domprost Rasmus H. C. Dreyer, cand. theol., doktorand, em., Uppsala Köpenhamn Martin Nykvist, teol. mag., doktorand, Lund Stina Fallberg Sundmark, teol. dr, fil. mag., Lena Maria Olsson, teol.kand., komminister, forskare, Uppsala Fristad Ruth Franzén, teol. dr, professor em., Helsingfors Björn Ryman, fil. dr, Uppsala Anders Gustavsson, fil. dr, professor, Oslo Andrej Scheglov, fil.dr, forskare, Moskva Anders Göranzon, teol.kand., PhD, Sven-Åke Selander, teol. och fil. dr, professor em., universitetslektor, Pietermaritzburg, Sydafrika Höllviken KG Hammar, teol. dr, docent, ärkebiskop em., Lund Erik Sidenvall, teol. dr, docent, avdelningschef, Bengt Hägglund, teol. jubeldr, fil. dr h.c., professor Växjö em., Lund Lennart Sjöström, teol. mag., prost, f.d. Alf Härdelin, teol. dr, professor, Uppsala ambassadpredikant, Uppsala Torkel Jansson, fil. dr, professor, Uppsala Per Stobaeus, fil. dr, teol. kand., forskare, Lund Anders Jarlert, teol. dr, fil. kand., professor, Lund Bengt Stolt, fil. jubeldr, teol. dr h.c., docent, f.d. Jarl Jergmar, teol. dr, fil. mag., kyrkoherde em., f.d. universitetslektor, Uppsala ambassadpredikant, Strängnäs Birgit Stolt, fil. dr, teol. dr h.c., professor em., Hans Krongaard Kristensen, cand. mag., Uppsala universitetslektor, Århus Jørgen Straarup, teol. dr, professor, Södertörn Hanna Källström, teol. dr, fil. mag., redaktör, Sven Thidevall, teol. dr, fil. mag., biskop, Örebro Stockholm Gunnar Weman, teol. dr, fil. kand., ärkebiskop em., Kari Lawe, teol. dr, fil. kand., Lit Sigtuna Andreas Westergren, teol. dr, forskare, Lund

Kyrkohistorisk årsskrift (113) 2013 277