Professorit Suomen historiassa ja yhteiskunnassa Seikko Eskola

Kutsuessaan kiertokirjeellä alaisiaan kirkkoherroja Kun Suomi 1809 siirrettiin Venäjän yhteyteen, Turun Akatemian vihkiäisiin piispa ja varakansleri eräät Turun professorit vaikuttivat merkittävästi sii- Isaacus Rothovius sanoi Akatemian perustamista hen, että maan asema keisarikunnassa vakiintui ja niin suureksi Jumalan hyväksi teoksi näiden seutu- että sen autonominen kehitys pääsi käyntiin. Heitä jen asukkaille, ettei sellaista ollut Suomelle tapahtu- olivat akatemian varakansleri, piispaksi teologian nut sitten maailman luomisen. Piispan lausunnon professuurista siirtynyt Jakob Tengström, josta tuli paikkansapitävyyttä voi puolustaa tänäänkin, kun uuden hallitsijan keskeinen neuvonantaja maan val- asiasta on neljän ja puolen vuosisadan näyttö. Eikä tiollista ja kulttuurielämää koskevissa ratkaisuissa se koske vain vuotta 1640 edeltänyttä aikaa. Yliopis- sekä lainopin professori ja prokuraattori Matthias ton perustaminen kilpailee parhaan kansakunnalle Calonius. tehdyn työn paikasta myöhempienkin vuosisatojen Helsingin yliopisto oli koko autonomian kauden tekojen kanssa. Turussa koko Ruotsin kauden sijain- maan ainoa yliopisto. Yliopiston asemasta kertoo nut yliopisto tuli kouluttamaan valtaosan Suomen paljon jo päärakennuksen sijainti maan keskuksen, virkamiehistöstä. Sieltä lähtivät ympäri maata papit, Senaatintorin varrella. Sen vaikutuksen 1800-luvun joiden pappiloista muodostui maaseudulla aikansa Suomessa näkee jo yliopiston päärakennuksen ko- kulttuurikeskuksia. Siellä syntyivät aatteet Suomen meassa opettajien lehtihuoneessa. Sen seiniltä kat- kansan ominaislaadusta. Helsinkiin 1827 siirrettynä sovat vierailijaa yliopiston entiset professorit Elias yliopisto sitten tuli kansallisen heräämisen ahjoksi. Lönnrot, J.W. Snellman, Zacharias Topelius ja Matt- Yliopisto oli kauan yhtä kuin sen professorikun- hias Alexander Castrén. Siinä on Suomen kansallisen ta. Professuuri oli yliopiston perusyksikkö. Muuta heräämisen suurmiesgalleria, ja kaikki professoreita. opettajakuntaa oli hyvin vähän. Lönnrotin ansiosta maa sai kansalliseepoksen, Snell- Suomalaisten erityislaadun ja kyvykkyyden toi man loi kansallisen heräämisen aatteellisen perus- ajalle tyypillisen mahtipontisesti mutta vaikuttavas- tan, Topelius, myös rector magnificus, piirsi histori- ti kirjoissaan esiin Akatemian professorina 1700-lu- allisilla romaaneillaan ja maantieteellisillä teoksillaan vun alkupuolella toiminut Daniel Juslenius. Suuren kansakunnalle kuvan kotimaasta ja Castrén laajoilla Pohjan sodan aikana Ruotsiin paenneena hän siellä tutkimusmatkoillaan Venäjällä osoitti sille paikan kertoi niistä ja maataan kohdanneista onnettomuuk- sukulaiskansojen joukossa. sista. Hyödyn aikakautena 1700-luvun puolivälin Yliopiston professoreita olivat myös Suomen his- vuosikymmeninä professorit Pehr Kalm talousopis- torian tutkimuksen uranuurtaja G.Z. Yrjö-Koskinen sa ja Pehr Adrian Gadd kemiassa vaikuttivat Suo- ja suomenruotsalaisuuden herättäjä Axel Olof Freu- men talouden edellytysten paranemiseen. Carl von denthal. Suomalaisen puolueen johtajana ensin mai- Linnén oppilas Kalm teki 1748-51 matkan Pohjois- nittu myös ajoi poliittisella tasolla läpi Snellmanin Amerikkaan. Hän oli ensimmäinen tiedemies maa- kansallisen ohjelman. Politiikasta syrjässä pysyneen ilmassa, joka kuvasi Niagaran putouksen. Kalmin Freudenthalin vaikutus perustui hänen tieteelliseen ja Gaddin vaikutus näkyi kotimaan maisemassakin, työhönsä, filologiseen tutkimukseen, millä hän osoit- kun heidän ansiostaan puutarhaviljely ja hedelmä- ti suomenruotsalaisten ominaislaadun. tarhat levisivät nopeasti pappiloihin, virkataloihin ja kartanoihin ympäri maan. 1700-luvun viimeisinä vuosikymmeninä Akate- Professorit ja maan itsenäistyminen mian professori suorastaan antoi nimen kokonaisel- le aikakaudelle. Suomen sivistyshistoriassa ns. kus- Snellmanista Yrjö-Koskiseen lähtee linja suomalais- tavilaista aikaa sanotaan Porthanin ajaksi. Henrik ten professorien suureen merkitykseen politiikassa. Gabriel Porthan loi ajan kulttuuri-ilmapiirin ja edisti Perustavat argumentit taistelussa autonomian puo- merkittävästi taloudellista kehitystä. Hän oli Suo- lesta keisarivallan yhtenäistämispolitiikkaa vastaan men historiantutkimuksen ja maantieteen isä sekä esittivät myöntyväisyys- ja sovittelulinjalta Yrjö-Kos- uranuurtaja kansanrunoudentutkimuksen, kielen- kisen jatkaja suomalaisen puolueen johtajana, histo- tutkimuksen ja kasvatustieteen alueilla. Porthania rioitsija J.R. Danielson-Kalmari ja perustuslaillisten voi myös sanoa Suomen ensimmäiseksi lehtimie- puolelta oikeustieteen professori Leo Mechelin. heksi, kun hän neljännesvuosisadan toimitti maan Professorit osallistuivat aktiivisesti politiikkaan ensimmäistä sanomalehteä, Åbo Tidningaria. säätyvaltiopäivien aikana. Helsingin yliopistolla oli

38 oikeus asettaa pappissäätyyn kaksi edustajaa. Sen vässä Kööpenhaminassa ja Budapestissa, Talas Köö- lisäksi hiippakuntien papisto ja koulujen opettajat penhaminassa, Budapestissa ja Roomassa. valitsivat usein professoreita edustajikseen. Niinpä viimeisillä säätyvaltiopäivillä vuonna 1906 pappis- säädyn 48 edustajasta yhdeksän, siis lähes viidennes, Itsenäisyysajan politiikassa oli professoreita. Lisäksi useita istui aatelissäädyssä sukujensa edustajina. Kaikkiaan joka neljäs yliopis- Professorien vaikutus politiikassa ja yhteiskunnas- ton silloin 64 professorista istui valtiopäivillä. Tämä sa oli kaiken kaikkiaan 1900-luvun ensi puoliskolla antoi heille huomattavaa poliittista kokemusta. Se hyvin suuri. Jo 1900-luvun ensi kymmenellä Leo näkyi yksikamarisen eduskunnan ensi vuosikym- Mechelin ja Edvard Hjelt olivat johtaneet maan hal- menillä, kun professoreita oli lukuisasti niin kansan- litusta senaatin talousosaston varapuheenjohtajina. edustajina kuin ministereinä. Puolet pääministereistä vuosina 1918-1944, ns. en- Kun venäläistämispaine kohdistui maahan 1800- simmäisen tasavallan aikana -- käyttääkseni tätä ja 1900-lukujen vaihteessa, heräsi tarve mobilisoida huonoa ilmausta -- oli Helsingin yliopiston profes- ulkomainen mielipide autonomisen aseman tueksi. soreita. Vaikutuksen laajuudesta kertoo sekin, että Pian ilmeni, että merkittäviä kansainvälisiä kontak- noina vuosina maassa oli vain yksi hallitus, jossa mi- teja silloin oli miltei vain ulkomailla opiskelleilla ja nisterinä ei ollut ainoatakaan professoria. siellä tutkimuksiaan tehneillä tiedemiehillä. Mitään Tämän ajan 22 hallituksesta kymmenessä päämi- ulkoasianhallintoahan maalla ei ennen itsenäisyy- nisteri tuli Helsingin yliopistosta. Heidän hallitusai- den aikaa ollut. Vaaran nyt uhatessa useat Helsingin kansa oli puolet tuosta kaudesta. Eikä kysymys ollut yliopiston professorit organisoivat ulkomailla varsin vain yhdestä tai kahdesta voimakkaasta poliitikosta. menestyksekkään tiedotustoiminnan. Leo Mecheli- Professoripääministereitä oli seitsemän eri henkilöä. nin ohella heitä olivat mm. itämaisten kielten tutki- He tulivat neljästä eri tiedekunnasta. Merkittävimpiä ja Julio Reuter, sosiologi, aikanaan kansainvälisesti heistä olivat 20-luvun politiikan voimamies, edellä ehkä tunnetuin suomalainen tiedemies Edvard Wes- jo mainittu teologi ja myöhemmin arkkipiispa Lauri termarck sekä filologian ja kirjallisuuden professori Ingman, metsätieteen tutkija ja kolmen hallituksen Werner Söderhjelm. Eräitä professoreita oli sitten pääministeri A.K. Cajander, rikosoikeuden professo- mukana ensimmäisen maailmansodan aikana syn- ri T.M. Kivimäki ja jatkosodan loppuvaiheessa halli- tyneessä itsenäisyysliikkeessä. Erityisen merkittävä tusta johtanut Rooman kirjallisuuden professori Ed- oli yliopistoa vuosisadan alun kriiseissä taitavasti win Linkomies. Sotien aikaisen Berliinin-lähettilään johtanut rehtori ja varakansleri, huomattava kemian Kivimäen ministeristö johti hallitusten ikätilastoja tutkija Edvard Hjelt. lähes puoli vuosisataa. Linkomieheen myös päät- Professorien merkitys maan itsenäistymisvai- tyi professoripääministerien historia ellei sellaiseksi heessa oli muutenkin huomattava. Suomen kielen lueta Kansaneläkelaitoksen pääjohtajan virassa nimi- tutkimuksen suuri nimi E.N. Setälä johti hallitusta, tyshetkellä ollutta V.J. Sukselaista, aikaisempaa Yh- senaattia, dramaattisen syksyn 1917. Setälä jatkoi teiskunnallisen korkeakoulun kansantaloustieteen P.E. Svinhufvudin itsenäisyyssenaatissa ja laati itse- professoria, sittemmin Tampereen yliopiston kans- näisyysjulistuksen. Itsenäisyyssenaatin yhdestätois- leria. ta jäsenestä kaksi muutakin tuli korkeakouluista. Venäläisten vaatimuksesta toteutetussa poliitti- Teknillisen korkeakoulun professori Jalmar Castrén sessa sotasyyllisyysoikeudenkäynnissä tuomittujen johti kulkulaitosten ja yleisten töitten toimituskuntaa kahdeksan joukkoon mahtui kaksi professoria, Kivi- (ministeriötä) ja hallinto-oikeuden apulainen (apu- mäki ja Linkomies. Kumpikin oli ollut jatkosodan ai- laisprofessori, myöhempi professori) Onni Talas kana avainpaikoilla, Kivimäki Berliinin-lähettiläänä. oikeustoimituskuntaa. Teologian professori Lauri Itsenäisyyden vuosina valtioneuvoston jäseninä Ingman oli pääministerinä uutta poliittista suuntaa on ollut kaikkiaan kolmekymmentäviisi professo- vakautettaessa syksyllä ja keväällä 1918-19. Professo- ria. Heistä puolet, seitsemäntoista, kuuluu neljän- rien vaikutusvallan kruunasi K.J. Ståhlbergin valinta nesvuosisataan 1918-1944 ja puolet sitä kaksi kertaa ensimmäiseksi tasavallan presidentiksi. pitempään myöhempään aikaan. Juristeja ja yhteis- Kun ulkoasianhallinto maan itsenäistyttyä oli pol- kuntatieteilijöitä on ollut eniten, kumpiakin yhdek- kaistava lähes tyhjästä, kansainvälisiä suhteita sol- sän, humanisteja kun heihin luetaan myös teologit, mineet tiedemiehet olivat se voimavara, mistä useat yhtä vähemmän. Maatalous- ja metsätieteilijöitä on uusista diplomaateista saatiin. Edellä jo mainituista ollut neljä. Yllättävää on, että tekniikan ja talouselä- Edvard Hjelt oli ensimmäinen Saksan-lähettiläs. män ekspansio ei näy, sillä tekniikan ja kauppatieteen Werner Söderhjelm oli lähettiläänä Tukholmassa lä- professoreita on valtioneuvostossa istunut vain neljä, hes koko 1920-luvun. E.N. Setälä oli samassa tehtä- ja heistäkin kolme “ensimmäisen tasavallan” aikana.

38 39 Pääosa (21) ministeriprofessoreista tuli “sivisty- raalit ja ruotsalainen kansanpuolue olivat edelleen neistöpuolueista”, kokoomuksesta, edistyspuolu- mukana. Mutta ne olivat liian heikkoja, jotta niiden eesta ja sen seuraajista sekä ruotsalaisesta kansan- kautta useammat tiedemaailman edustajat olisivat puolueesta. Maalaisliitto-keskustapuolueesta heitä päässeet esiin. Kun kokoomuksesta 1987 vihdoin on ollut neljä. Sosiaalidemokraatteja on ollut kaksi, tuli hallituspuolue, poliittisen elämän ja tutkijayhtei- heidän vasemmalta puoleltaan ei ketään. Kahdek- sön rakenteet olivat jo muuttuneet niin paljon, ettei san professoria on ollut ammattiministereitä, kaikki tie enää auennut professoreille. sotien jälkeisinä vuosikymmeninä. Tällä välin politiikka oli näet ammatillistunut. Ai- Mikä on ollut näitten professorien vaikutusvalta? kaisemmin professorit saattoivat ainakin osittain hoi- Hallituksissa voi puhua ykkös- ja kakkosketjusta, taa virkaansa poliittisen toiminnan ohessa, varsinkin keskeisistä vaikuttajista ja taustalla olevista. Sotiin kun he tulivat Helsingin korkeakouluista. Se ei enää päättyneellä kaudella ykkösketjussa oli runsaasti ollut mahdollista 1980-luvulla. Politiikkaa oli tehtä- professoreita. Jo mainittujen Cajanderin, Ingmanin vä täyspäiväisesti. Sen totesi jo 1960-luvulla liberaa- ja Linkomiehen lisäksi pääministerit lisen kansanpuolueen johtajana toimiessaan Helsin- (kansainvälinen oikeus), (rikosoi- gin yliopiston kirkkohistorian professori, sittemmin keus), J.H. Vennola (kansantalous) sekä mm. ulko- rehtori ja kansleri, Mikko Juva. Asian ilmaisi oman asianministerin salkkua kantaneet kielentutkija E.N. kokemuksensa perusteella selkeästi tunnettuun po- Setälä ja historioitsija, sosiaalidemokraatti Väinö Voi- liitikkosukuun kuuluva, kaksi kautta Turun kau- onmaa. Vuosisadan jälkipuoliskolla ykkösketjuun punginvaltuustossa vaikuttanut liiketaloustieteen voi professoriministereistä lukea enää kolme, kaik- professori Antti Paasio. Hän perusteli päätöksensä ki puolueittensa puheenjohtajia: maalaisliiton V.J. jättää valtuusto 2004 toteamalla, että “politiikan jär- Sukselaisen, Suomen kansanpuolueen ja liberaalisen jestelmä on luotu ihmisille, joilla on paljon aikaa ja kansanpuolueen Esa Kaitilan (liiketaloustiede) sekä jotka voivat hoitaa tehtäviä työajallaan” (Helsingin ruotsalaisen kansanpuolueen Jan-Magnus Janssonin Sanomat 14.2.05). Siihen voisi lisätä, että heihin kuu- (valtio-oppi). luvat myös hyväkuntoiset eläkeläiset. Näistä huomioista näkyy professorien poliitti- Myös tiedeyhteisö on muuttunut. Kilpailu virois- sen vaikutusvallan väheneminen viime vuosikym- ta yliopistoissa on koventunut niin, että on miltei meninä. Vuoden 1975 jälkeen heitä ei enää ole ollut mahdotonta samaan aikaan sekä meritoitua riittä- valtioneuvoston ykkösketjussa. Ja vielä enemmän: västi että paneutua aktiivisesti politiikkaan. Useim- vuoden 1987 jälkeen ei professoreita ole enää ollut milla aloilla professorin virkaan tullaan vasta, kun sen jäseninä lainkaan. Viimeinen valtioneuvoston viisikymmenvuotispäivä alkaa häämöttää. Aika jäsen tähän mennessä oli vuosien 1983-87 kulttuuri- sitä ennen on mennyt kovaan tieteelliseen työhön ministeri, myöhempi Åbo Akademin rehtori teologi ja kilpailuun. Aikaa poliittisen karriäärin tekoon ei Gustav Björkstrand. ole ollut. Nykyisessä mediayhteiskunnassa ei siinä Tosin professori oli valtakunnan poliittisen hierar- vaiheessa enää ole helppo päästä edes eduskuntaan. kian huipulla toisena järjestyksessä vielä 1980-luvul- Mutta ennen kaikkea silloin ei enää ole aikaa raken- la, kun kunnallispolitiikan professori Erkki Pystynen taa puolueessaan tietä johtoon, mitä ministerin salk- oli eduskunnan puhemies vuosina 1983-1987. Mutta ku edellyttäisi. Yksi kausi eduskunnassa ei siihen puhemiehen tuoleillakaan ei professoreita ole sen jäl- riitä. Aikaisempien vuosikymmenien voimakkaat keen nähty. professoripoliitikot olivat pitkäaikaisia kansanedus- Mistä professorien kato politiikassa aiheutuu? tajia ja usein puoluejohtajia. Nykyisin valinta poliit- Vuoden 2007 vaalien jälkeen heitä on eduskunnas- tisen ja tieteellisen uran välillä on tehtävä aikaisin. sakaan enää kaksi, plastiikkakirurgi Sirpa Asko-Sel- Eikä valinnan jälkeen juurikaan ole paluuta toiselle javaara (kok.) ja eläintieteilijä Erkki Pulliainen (vihr.), raiteelle. molemmat emerituksia. Kumpikaan ei ole siellä joh- Tämä kehitys selittää myös, miksi naisprofessorit tavissa tehtävissä, kuten eduskuntaryhmien tai va- eivät useammin ole päässeet kiinni ministerinsalk- liokuntien puheenjohtajina. kuihin vaikka niin politiikassa kuin hallinnossa nai- Syitä on etsittävä muutoksista sekä politiikassa sia on korkeilla paikoilla. Naisprofessoreita on näet että yliopistoyhteisössä. Toisen maailmansodan jäl- valtioneuvoston jäseninä ollut vain kaksi, Inkeri Ant- keisinä vuosina valta Suomessa siirtyi vuosikym- tila oikeus- ja Vappu Taipale sosiaaliministeriössä. meniksi ns. suurille kansanpuolueille, sosiaalide- Naiset yksinkertaisesti alkoivat valloittaa professuu- mokraateille, maalaisliitto/keskustapuolueelle ja reja niin myöhään, että professorien aika politiikassa kansandemokraateille. Sivistyneistön vanhat puolu- oli ohi. eet jäivät syrjään. Tämä koski erityisesti kokoomus- Helsingin kunnallispolitiikassa professoreilla oli ta, missä professoreilla oli ollut vahva asema. Libe- keskeinen asema kaupunginvaltuuston ensimmäi-

40 sen neljännesvuosisadan 1875-1899. Kahta vuotta lu- si, että hänen laitokselleen rakennettiin Helsingin kuun ottamatta puheenjohtajan nuijaa heilutti koko Lönnrotinkadulle kuusikerroksinen kivitalo, Bioke- tuon ajan yliopiston professori. Entinen senaattori ja miallinen tutkimuslaitos. Suomen tähän mennessä pääministeri Antti Tulenheimo siirtyi 1931 rikosoike- ainoan tieteen Nobelin on siis rahoittanut vanhoil- uden professuurista Helsingin kaupunginjohtajaksi. lisena pidettyjen maanviljelijäin omistama osuus- Siitä tehtävästä hän kolmentoista vuoden kuluttua toiminnallinen liikelaitos. Suomen osuustoiminnan palasi yliopistoon, nyt kansleriksi. isäkin oli professori, taloushistorioitsija ja - tieteilijä Nyt Helsingin kaupunginvaltuustossa on kolme Hannes Gebhard. professoria, kokoomuksesta Sirpa Asko-Seljavaara ja Suomen Akatemian pitkäaikaisena esimiehenä Erkki Aurejärvi sekä sosiaalidemokraateista Kai Ka- Virtanen toimi tarmokkaasti maan tieteen edistämi- lima, jälkimmäiset juristeja. Kauniaisten kaupungin- seksi. Akateemikko G.H. von Wright on todennut, hallituksen puheenjohtaja oli neljännesvuosisadan että Virtanen on “saanut aikaan enemmän kuin ku- oikeustieteilijä Edward Andersson (ruots.). Toinen kaan toinen yksityinen henkilö Suomen puhtaan ja pitkäaikainen kunnallispoliittinen professorivaikut- sovelletun tieteen hyväksi”. Virtanen oli veturinkul- taja on Lapin yliopiston myös pitkäaikainen rehtori jettajan poika Viipurista, vailla mitään omakohtaista Esko Riepula (sdp) Rovaniemellä. Kuopion kaupun- kokemusta maataloudesta ennen tutkijanuraansa. ginjohtajaksi siirtyi 2001 farmaseuttisen teknologian Mutta tieteen huipuilla ollessaan hän päätti soveltaa professori Petteri Paronen. Vuosina 1999-2000 Kuo- tutkimuksiaan käytäntöön. Hän osti Sipoosta maati- pion valtuustoa johti lääketieteen professori Seppo lan ja kehitti sen mallitilaksi. Sekin oli osoitus miten Saarikoski. Mutta kaiken kaikkiaan on todettava, tiede voi palvella käytäntöä. että kovin merkittävää roolia professoreilla ei kun- Viime vuosikymmeninäkin useat professorit ovat nallispolitiikassakaan enää viime vuosikymmeninä astuneet tieteen kammioista yrityselämän huippu- ole ollut. Syyn kertoi edellä Antti Paasio. paikoille. Ensimmäinen heistä oli fysiikan tutkimuk- sessa atomien tutkijana kansainvälistä huipputasoa Talouselämää johtamassa ollut Jarl A. Wasastjerna. Tultuaan jo 29-vuotiaana Helsingin yliopiston sovelletun fysiikan professo- Johtavista ja kansalle suuntaa-antaneista poliitikko- riksi hän sai nopeasti kansainvälistä mainetta. Hän tiedemiehistä on lyhyt matka niihin professoreihin, oli jo 35-vuotiaana Royal Institution of Great Britain jotka tutkimus- ja koulutustoiminnallaan ovat vai- -organisaation kunniajäsen. Sotien aikana hän 1940- kuttaneet merkittävästi kansan hyvinvointiin. Tervey­ 1943 oli diplomatiassa tärkeällä Suomen lähettilään denhuollon alalla heitä ovat olleet mm. Suomen las- paikalla Tukholmassa. Diplomaattiuran jälkeen Wa- ten terveyden uudelle tasolle nostanut Arvo Ylppö ja sastjerna siirtyi elinkeinoelämän johtotehtäviin, Hän hammaslääketieteen sekä hammaslääkärikoulutuk- toimi mm. Yhtyneitten Villatehtaitten toimitusjohta- sen perustaja Matti Äyräpää. Kansallisaarteemme jana. Vuorineuvoksen arvon hän sai 1957. Vajaa kym- metsien hoidon veivät uusille urille jo poliitikkona menen vuotta myöhemmin annettiin vuorineuvok- mainittu A.K. Cajander ja akateemikko Yrjö Ilvessa- sen titteli toiselle Helsingin yliopistosta liike-elämän lo. Akateemikko Erkki Laurila oli 1950- ja 60-luvuilla huipulle, Valion pääjohtajaksi, siirtyneelle tiedemie- keskeinen tekijä maan energiapolitiikkaa luotaessa. helle, entiselle Helsingin yliopiston kotieläintieteen Suomen tieteen ainoan Nobelin palkinnon on saa- professori Pellervo Saariselle. Hän kehitti hyvin nut Helsingin yliopiston ja Teknillisen korkeakoulun merkittävästi maamme meijeriteollisuutta. professori A. I. Virtanen. Tutkimustyössään hän oli Muita professuurista yrityselämän johtoon siirty- suuntautunut maan talouselämän palvelukseen. neitä ovat Nokia Oyj:n kehitysjohtaja, elektroniikan Virtasen keksinnöt tekivät 1920- ja -30-luvuilla suo- professori Yrjö Neuvo, Orion-yhtymän pääjohtaja ja malaisesta voista - silloin tärkeästä vientituotteesta Sitran yliasiamies, elintarvike-ekonomian professori - ylivoimaisen kilpailijan ulkomaisilla markkinoilla. Aatto Prihti, Kemiran pääjohtaja, maanviljelyskemi- Nobelin palkinnon hän sai vuonna 1945 erityisesti re- an ja -fysiikan professori, vuorineuvos Yrjö Pessi, ja hunsäilytysmenetelmästään, millä on ollut maamme SOK:n pääjohtaja liiketaloustieteen professori Kari maataloudelle suuri merkitys. Hän oli ollut jo vuon- Neilimo. na 1933 - silloin 38-vuotiaana - ehdolla palkinnon Klaus Waris siirtyi 1958 Suomen Pankin pääjohta- saajaksi yhdessä tanskalaisen S.P.L. Sörensenin kans- jaksi Teknillisen korkeakoulun kansantaloustieteen sa. Asia oli silloin rauennut, ei Virtasta vaan tanska- professuurista palatakseen kymmenvuotiskauden laista vastaan suunnattuihin juonitteluihin. jälkeen korkeakoulumaailmaan, nyt Helsingin kaup- Virtanen oli 26-vuotiaana kemian tohtorina tullut pakorkeakoulun kansleriksi. Kansantaloustieteen Valion laboratorion johtajaksi. Siinä tehtävässään professuurista Suomen Pankin johtokuntaan vara- hän oli osoittautunut työnantajalleen niin tuottavak- pääjohtajaksi vei myös ministeri Reino Rossin tie.

40 41 Sieltä hän siirtyi vielä Suomen Sokerin toimitusjoh- taja vaikka ei koskaan ollut ministeri eikä johtavassa tajaksi. Kolmannen professorinsa Suomen Pankin julkisessa virassa. Ennen professoriksi tuloaan Pun- johtokunta sai, kun Helsingin ja Cambridgen yliopis- tila oli organisoinut kansanliikkeen Suomen Kult- tojen kansantaloustieteen professori Seppo Honka- tuurirahaston perustamiseksi. Sodan aikana hän oli pohja sinne nimitettiin syksyllä 2007. Saman oppi- vaikutusvaltainen pääministerin sihteeri ja mielipi- aineen professoreita ovat myös Suomen Akatemian devaikuttaja sekä sen jälkeen aktiivinen kansallisen pääjohtajuuden kautta OKO:n pääjohtajaksi siirtynyt rintaman kokoamisessa. Professoriksi tultuaan hän Antti Tanskanen ja pankkiiri Björn Wahlroos. oli paljon käytetty politiikan kommentaattori ja jat- koi Kulttuurirahaston johdossa aktiivisena kulttuu- ripoliittisena vaikuttajana. Eduskunnassa Puntila oli Talouselämää johtamassa yhden kauden, 1966-70, loppuvaiheessa sosiaalide- mokraattisen eduskuntaryhmän puheenjohtaja. Ta- Julkisen sektorin johtaviin asemiin on siirtynyt usea louselämässä hänellä oli vaikutusvaltainen asema professori. Lääkintöhallituksen pääjohtajiksi lähtivät Huhtamäki-yhtymän johtokunnan puheenjohtajana. professuureistaan anatomian Niilo Pesonen ja neuro- Korkeisiin kansainvälisiin tehtäviin siirtyivät fy- logian Erkki Kivalo sekä samaan virkaan verohalli- siikan professorit Pekka Tarjanne kansainvälisen te- tuksessa finanssioikeuden Olli Ikkala. Myöhempiä leliikenneliiton pääsihteeriksi ja Jorma Routti Euroo- valtion korkeisiin virkoihin siirtyneitä ovat eduskun- pan Unionin tieteestä ja tuotekehityksestä vastaavan nan jäsenyyden kautta (kesk.) Oulun läänin maaher- osaston pääjohtajaksi. Tarjanne oli myös viimeisiä raksi lähtenyt maantieteilijä Eino Siuruainen, sosiaa- johtavia professoripoliitikkoja, Liberaalisen kansan- li- ja terveysministeriön vakuutusosaston päällikkö ja puolueen puheenjohtaja ja valtioneuvoston jäsen. ylijohtaja Tarmo Pukkila, entinen Tampereen yliopis- Valtion teknillistä tutkimuskeskusta (VTT) johtivat ton tilastotieteen professori ja rehtori sekä Ulkopo- kauan korkeakouluista siirtyneet professorit, akatee- liittisen instituutin ensimmäiseksi johtajaksi Suomen mikko Pekka Jauho ja Oulun yliopiston pitkäaikainen Akatemian pääjohtajan paikalta siirtynyt kansainvä- rehtori Markku Mannerkoski. lisen politiikan professori Raimo Väyrynen. Suomen tieteen suuria vaikuttajia oli Eino Kaila, Suomen luterilaisella kirkolla oli 1900-luvulla yh- Suomen Akatemian jäsen. Tämä aristokraattinen fi- deksän arkkipiispaa. Heistä viisi oli entisiä teologisen losofi vaikutti kokonaisen sukupolven, 1930- ja -40- tiedekunnan professoreita. Mikko Juva oli lisäksi ol- lukujen suomalaisen sivistyneistön aatemaailmaan. lut Suomen historian professori Turun yliopistossa. Myöhemmin samanlainen asema on ollut Kailan ja John Vikström olivat entisiä apulais- oppilaalla ja seuraajalla Georg Henrik von Wrightillä professoreita, Vikström Åbo Akademissa. Siis vain sekä sosiologi Erik Allardtilla. kaksi oli tullut yliopistoviran ulkopuolelta. Nykyi- sistä piispoista entisiä professoreita ovat Helsingin hiippakunnan Eero Huovinen ja Åbo Akademin reh- Arvostusta ja vastatuulta toraatista Porvooseen siirtynyt Gustav Björkstrand. Keskeisten kulttuurilaitosten, Suomen Kansallis- Professorin asema korkeakoulussa alkoi 1950-lu- teatterin, Museoviraston ja Kansallisarkiston pääjoh- vulla muuttua. Professuurista yliopiston yksikkönä tajat ovat usein olleet niitä lähellä olevien tieteitten alettiin siirtyä koko tieteenalan käsittäviin laitoksiin. professoreita - kirjallisuuden Maria-Liisa Nevala, tai- Yleensä laitos keskittyi yksityisen professorin ym- dehistorian Henrik Lilius ja historian Veikko Litzén. pärille, vaikka saattoi olla myös usean professorin Korkeimpien oikeuksien presidenteiksi on myös tul- laitoksia. Luonnontieteissä, lääketieteessä ja yleensä tu professuurin kautta, korkeimpaan oikeuteen Curt kokeellisissa tieteissä näin oli ollut jo aikaisemmin, Olsson ja Olavi Heinonen, korkeimpaan hallinto-oi- mutta nyt se ulottui myös humanistisiin ja yhteis- keuteen Antti Suviranta. kuntatieteisiin. Samalla professuurin yhteyteen sen Suurista sanomalehdistä päätoimittajikseen ovat haltijan alaisuuteen alkoi tulla muuta opettajakun- professorin ottaneet Aamulehti ja Hufvudstadsbla- taa, apulaisprofessoreja, lehtoreita ja assistentteja. det. Edelliseen siirtyivät lehdistö- ja tiedotusopin Tiedekuntatason alapuolelle kasvoi uusi organisaa- Raino Vehmas ja valtio-opin Pertti Pesonen sekä jäl- tio. Professorin toimenkuva sai toimistopäällikön ja kimmäiseen valtio-opin Jan-Magnus Jansson, Ruot- osastopäällikön piirteitä. salaisen kansanpuolueen puheenjohtaja ja ministeri. Muutoksen professorikuntaan toi professorin- Suomalaisen professorin perinteinen yhteiskunnal- virkojen perustaminen eri puolille maata uusien lisen vaikuttajan rooli henkilöityi Helsingin yliopis- korkeakoulukeskusten syntyessä. Korkeakoulujen ton poliittisen historian professori L. A. Puntilassa. kehittämislaki vuodelta 1966 viitoitti tien korkea- Hän oli huomattava yhteiskunnallinen taustavaikut- koululaitoksen suurelle laajenemiselle.

42 Edellä olevan perusteella ei ole yllätys, että suo- keskeiset tunnusmerkit, tieteellisen tutkimuksen va- malainen professori on nauttinut suurta arvostusta paus ja poliittinen riippumattomuus. Uhattuina oli- yhteiskunnassa. Tämä on ilmeisesti seurausta siitä vat perusarvot, yksittäisten opettajien opetusvapaus, suuresta merkityksestä, mikä maan ainoalla yliopis- yliopiston oikeus itse valita rehtorinsa, akateeminen tolla oli kansallisuus- ja itsenäisyystaistelussa. Urho virantäyttöjärjestelmä sekä opetuksen ja tutkimuk- Rauhala julkaisi 1960-luvun puolivälissä laajan tut- sen vapaus. - Sellaisena asian koki professorien yh- kimuksen eri ammattien arvostuksesta Suomessa. teisö. Professori sijoittui siinä arvioiduista 1300 ammatista Professorien kannalta asian teki vaikeaksi se, että kolmanneksi. Hänen edelleen sijoittuivat vain kor- hyökkäys tuli kahdelta suunnalta. Toisella puolen keimman oikeuden presidentti ja pääministeri. Edel- olivat ylioppilaat voimakkaine järjestöineen ja toisel- lisellä vuosikymmenellä oli Tanskassa tehty vastaa- la puolen opetusministeriö sekä useat kansanedusta- va tutkimus. Professorit olivat siinäkin sijoittuneet jat vahvoissa puolueissa. Näitä tuki myös mahtinsa hyvin, mutta eivät niin korkealle kuin Suomessa. huipulla ollut . Kantansa hän ilmaisi Rauhalan tutkimusta ei ole uudistettu, joten vertai- useassa yhteydessä. Urho Kekkosella on suuret an- lua kehityksestä ei voi tehdä. Jotain kuitenkin kertoo siot Suomen tieteen tukemisessa. Mutta toisaalta hän se, että he ovat ainoa ammattikunta, jolla on erityi- arvosteli jatkuvasti professoreita - ja huomattakoon: nen virantäyttölaki (1992). ei koskaan vuorineuvoksia. Mutta vain muutama vuosi sen jälkeen, kun Rau- Koskaan aikaisemmin tai myöhemmin ei suoma- halan tutkimus oli kertonut suomalaisen professorin lainen professori ole ollut sellaisen tulituksen alai- nauttimasta arvostuksesta, professori joutui ankaran sena. Mutta professorit eivät jääneet toimettomiksi. paineen alaiseksi. Puhkesi taistelu yliopistojen hal- Eräät heistä organisoivat oman ammattijärjestön, linnosta, kuuluisasta mies ja ääni -periaatteesta. Ai- Professoriliiton (silloin vielä Korkeakoulujen Profes- kaisemmin puhtaasti professorinvirkaan rakennettu soriliitto). Sen tehokkuus yllätti poliittisen johdon. hallinto haluttiin muuttaa niin, että hallintoelimet Se organisoi nopeasti eduskunnassa jarrutuksen ja valittaisiin yleisellä ja yhtäläisellä äänioikeudella. onnistui jatkossakin kaatamaan hankkeen. Hallin- Käytännössä se olisi merkinnyt opiskelijoiden valtaa. touudistustaistelun jälkeen Professoriliitosta tuli Kysymys oli maailman radikaaleimmasta yliopisto- varsinaiseen edunvalvontaan keskittynyt ammat- reformista. Missään muualla ei noina kautta läntisen tijärjestö. Sitä osoitti liittyminen AKAVAn jäseneksi maailman kuohuvina ylioppilaslevottomuuksien vuonna 1974. vuosina sellaista vakavissaan ajettu. Vaatimus mies ja ääni -periaatteesta yliopiston hal- Suomessa ylioppilaiden kuohunta huipentui linnossa on hyvin erikoinen ilmiö. Kuten jo todettiin, aluksi Helsingin Vanhan ylioppilastalon valtaukseen sitä ei ajettu missään muualla kuin Suomessa. Tääl- 26.11.1968. Siinä valtaajien kritiikki kohdistui kuiten- läkään sen takana ei ollut mitään merkittävää intel- kin 100-vuotisjuhlaansa viettävän Helsingin yliopis- lektuaalista valmistelua, ei komiteamietintöjä, eikä ton ylioppilaskunnan johtoon. Vain harvat valtaaji- varsinaista lehdistökeskusteluakaan ennen kuin se en vaatimuksista koskivat yliopistoa. Pian Suomen jo oli hyväksytty joukkojen tavoitteeksi. Siitä kehittyi Ylioppilaskuntien Liitto otti kuitenkin ohjelmaansa ensi luokan poliittinen kysymys useiksi vuosiksi. Se mies ja ääni -periaatteen. Kesällä 1969 sitä esitti kor- lamautti aikanaan pahasti monen yliopiston laitos- keakoulujen sisäisen hallinnon uudistamiskomitea. ten toimintaa ja sitoi yliopistojen johdon energian. Tämän perusteella hallitus esitti eduskunnalle kor- Mutta kun se marraskuussa 1973 kaatui eduskun- keakoulujen hallinnon järjestämistä niin, että kor- nassa, taistelu vaimeni nopeasti. Ylioppilaiden jär- keakoulujen ylin elin, valtuusto valittaisiin tämän jestötkään eivät sitä enää vakavissaan ajaneet. mukaisesti. Tilanne kärjistyi, kun hallitus halusi ajaa Useissa yliopistoissa hallinto muutettiin niin sano- sen läpi ennen maaliskuusa 1970 edessä olevia edus- tun kolmikantamallin mukaiseksi. Niissäkin opiske- kuntavaaleja. Esitys kuitenkin raukesi jarrutuskes- lijain kiinnostus osallistua hallintoelinten vaaleihin kustelun vuoksi. Kaksi seuraavaa opetusministeriä heikkeni nopeasti. Valinnat jouduttiin antamaan yli- yrittivät vielä ajaa periaatteen läpi. Monimutkaisen oppilaskuntien tehtäviksi. Tämä kaikki osoittaa, että eduskuntakäsittelyn jälkeen se kuitenkin kaatui syk- kysymys ei ollut aidosta epäkohdasta yliopistoissa. syllä 1973. Sen jälkeen mies ja ääni -vaatimus poistui Kysymys oli yliopiston ulkopuolisista tavoitteista. nopeasti päiväjärjestyksestä. Tilanne yliopistoissa tasaantui vähitellen ja uudet Mikko Juvan, Helsingin yliopiston tämän taistelun hallintojärjestelmät vakiintuivat. Varsinkin laitosta- aikaisen vararehtorin ja rehtorin, mukaan kysymys solla opiskelijain mukanaolo suunnittelussa ja pää- oli yliopiston perusarvoista: uhattiin sen itsehallintoa, töksissä toi mukanaan piristäviä tuulia. Professorien koska päätäntävalta olisi siirtynyt opetusministeriön kannalta ongelmallista tosin oli vallan ja vastuun virkamiehille, vaarassa olivat länsimaisen yliopiston jakautuminen: vastuu opetuksesta ja tutkimuksesta

42 43 säilyi professoreilla mutta päätösvalta vain rajalli- nutta kansainvälistä vuorovaikutusta. Globalisaatio sesti. Tämä on korostui 1990-luvulla, kun yliopistot on tuonut kansakunnalle uusia haasteita. Niihin vas- joutuivat uudella tavalla asetettuun tulosvastuu- taamisessa yhteiskunnan katseet ovat suuntautuneet seen. Ulkoisesta rahoituksesta on tullut yliopistojen yliopistoihin ja sitä kautta professoreihin. Niille on toiminnan välttämätön osa. Sen hankkiminen on jää- annettu keskeinen tehtävä rakennettaessa valtioval- nyt professoreitten vastuulle, mikä lisääntyneitten lan tavoitteeksi asettamaa tietoon ja osaamiseen pe- kansainvälisten yhteyksien ohella on olennaisesti rustuvaa yhteiskuntaa. Valtiovalta pitää tieteellistä muuttanut heidän työnsä luonnetta. Tehtäväkenttä tutkimusta ja koulutusta kansallisen innovaatiojär- on laajentunut ja myös tuonut tiedemiehen ja opetta- jestelmän perusosana. jan työhön paljon tieteellistä työtä häiritseviä toimi- Edellä on käsitelty professorien vaikutusta yh- tusjohtajamaisia piirteitä. teiskuntaan muualla kuin korkeakoulujen tieteen- Myönteisenä piirteenä kehityksessä on 1990-lu- harjoituksessa. Kokonaan on sivuutettu heidän var- vulla ollut, että yliopistojen sisäinen jännitys on sinainen tehtävänsä tutkijoina ja opettajina. Tämä muuttunut yhteistoiminnaksi. Professorit ja ylioppi- tarkastelu osoittaa, että piispa Rothoviuksen kuu- laat ovat olleet yhdessä rintamassa valtiovaltaa vas- luisilla ja itsetietoisilla sanoilla neljän ja puolen vuo- taan yliopistojen resurssien puolesta. sisadan takaa on ollut katetta. Suomalainen profes- Professorien merkitystä alueitten henkiselle ja ta- sori ei suinkaan ole jäänyt vain työkammioonsa ja loudelliselle hyvinvoinnille osoittaa sekin, miten eri laboratorioonsa vaan on olennaisella tavalla vaikut- maakunnat ja kaupungit 1950-luvulta lähtien aset- tanut koko suomalaisen yhteiskunnan kehitykseen. tivat tavoitteekseen oman korkeakoulun. Korkea- Hänen toimintaansa tarkastellessa tuntuu lähes tar- koululaitoksen laajenemisen myötä korkeakoulujen peettomalta uuden yliopistolain neljännen pykälän tehtävät monipuolistuivat. Yliopistojen sisään tuli kohta: “Tehtäviään hoitaessaan yliopistojen tulee uuden tyyppisiä erillislaitoksia, kuten täydennys- toimia vuorovaikutuksessa muun yhteiskunnan koulutuskeskuksia. Professoreille niiden hallinto toi kanssa sekä edistää tutkimustulosten ja taiteellisen runsaasti uusia tehtäviä. toiminnan yhteiskunnallista vaikuttavuutta”. Juu- Maamme tieteen voimakas kasvu 1990-luvulla ri niinhän suomalaiset yliopistot ja professorit ovat lisäsi suuresti tieteeseen jo muutenkin aina kuulu- aina tehneet.

44 Professorerna i historia i det finländska sammhället Seikko Eskola

Biskopen och prokanslern Isaacus Rothovius be- Tidningar. tecknade i en rundskrivelse med invitation till in- Då anslöts till Ryssland 1809, bidrog någ- vigningen av Åbo Akademi att grundläggningen ra professorer i Åbo i betydande grad till att landets av Akademin är en så stor gärning Gud i ära för in- ställning i kejsardömet stabiliserades och att dess vånarna i dessa trakter, att något sådant aldrig förr utveckling mot allt större autonomi kom i gång. hade beskärts i Finland. Biskopens utsago kan väl Till dem hörde Akademins prokansler, den tidigare försvaras än i dag, då bevis på detta finns i fyra och professorn i teologi och sedermera biskopen Jacob ett halvt sekel. Och inte gäller detta endast den tid Tengström, som blev den nye härskarens centrala som föregått år 1640. Grundandet av ett universitet rådgivare i avgöranden gällande landets statliga och tävlar om platsen för det bästa arbete som utförts kulturella liv, samt juris professorn och prokuratorn för nationen även med gärningarna under senare år- Matthias Calonius. hundraden. Under hela den svenska tiden utbildade Helsingfors universitet var under hela autonomins Kungliga Akademien merparten av den finländska tid landets enda universitet. Universitetets ställning tjänstemannakåren. Därifrån begav sig prästerna till återspeglas tydligt i huvudbyggnadens läge vid lan- olika delar av landet, där deras prästgårdar utgjor- dets centrum, Senatstorget. Dess inflytande på 1800- de tidens kulturcentra på landsbygden. Där föddes talets Finland kommer speciellt väl till synes i lärar- idéerna om det finska folkets särart. Sedan univer- nas ståtliga tidningssal. Från dess väggar betraktas sitetet förflyttats till Helsingfors 1827 blev det snart besökaren av de tidigare universitetsprofessorerna säte för det nationella uppvaknandet. Elias Lönnrot, J.W. Snellman, Zacharias Topelius och Länge var universitetet lika med sin professorskår. Matthias Alexander Castrén. Där har vi ett galleri En professur var universitetets grundenhet. Det med stormännen inom det nationella uppvaknandet fanns endast ett fåtal andra lärare. i Finland, och envar av dem var professor. Tack vare Finnarnas särart och begåvning framhävdes på ett Lönnrot fick landet sitt nationalepos, Snellman ska- för tiden typiskt pompöst men verkningsfullt sätt i pade den idéella grunden för det nationella uppvak- böckerna av Daniel Juslenius, som var verksam som nandet, Topelius, som även var rector magnificus, professor vid Akademin i början av 1700-talet. Efter tecknade med hjälp av sina historiska romaner och att ha flytt till Sverige under Stora nordiska kriget be- geografiska verk en bild av hemlandet för nationen, rättade han där om dem och de olyckor som drabbat och genom sina omfattande forskningsresor i Ryss- hans land. Under nyttans tidevarv i mitten av 1700- land gav Castrén det finska folket en plats bland sina talet verkade Pehr Kalm, professor i ekonomi, och frändefolk. Pehr Adrian Gadd, professor i kemi, för förbättrade Även banbrytaren för forskningen i Finlands his- förutsättningar för ekonomin i Finland. Carl von toria, G.Z. Yrjö-Koskinen, samt finlandssvenskhe- Linnés elev Kalm företog under åren 1748-51 en resa tens banérförare Axel Olof Freudenthal var professo- till Nordamerika. Han var den första vetenskapsman rer vid universitetet. Som ledare för det finska partiet i världen som skildrade Niagarafallet. Kalms och genomdrev den förstnämnda även på det politiska Gadds inverkan syntes också i det finländska land- planet Snellmans nationella program. Den på sidan skapet, då trädgårdsodlingen och fruktträdgårdarna om politiken stående Freudenthals inverkan grun- på deras initiativ snabbt spred sig till prästgårdar, dade sig på hans vetenskapliga verk, den filologiska tjänsteboställen och herrgårdar landet runt. forskningen, genom vilken han påvisade finlands- Under de sista årtiondena av 1700-talet blev ett helt svenskarnas särart. tidevarv uppkallat efter en viss professor vid Akade- min. I den finländska bildningshistorien kallas den I och med Snellman och Yrjö-Koskinen trädde s.k. gustavianska tiden för Porthans tid. Henrik Gab- professorerna in i den finländska politiken för att riel Porthan skapade tidens kulturella atmosfär och spela en ytterst viktig roll där. I kampen för autono- främjade den ekonomiska utvecklingen i betydande min mot den kejserliga enhetspolitiken framfördes grad. Han var den finländska historieforskningens grundläggande argument för undfallenhets- och för- och geografins fader samt banbrytare inom folkdikt- likningslinjen av historikern J.R. Danielson-Kalmari, sforskning, språkforskning och pedagogik. Porthan som efterträdde Yrjö-Koskinen som ledare för det kan även kallas Finlands första journalist, då han un- finska partiet, medan de konstitutionella hade juris der ett kvartssekel gav ut landets första tidning, Åbo professor Leo Mechelin som sin talesman.

44 45 Under ståndslantdagarnas tid deltog professorer- gjorde vetenskapsmännen med sina internationella na aktivt i politiken. Helsingfors universitet hade rätt kontakter just den resurs ur vilken nya diplomater att utse två representanter till Prästeståndet. Dessut- rekryterades. Av de ovannämnda var Edvard Hjelt om valde stiftens präster och skollärarna ofta profes- det första sändebudet i Tyskland. Werner Söder- sorer till sina representanter. Således var närmare en hjelm var sändebud i Stockholm under nästan hela femtedel, dvs. nio av prästerskapets sammanlagt 48 1920-talet. E.N. Setälä innehade samma ställning i representanter professorer när den sista ståndslant- Köpenhamn och Budapest, Talas i Köpenhamn, Bu- dagen sammanträdde 1906. Dessutom fanns det dapest och Rom. professorer i Adeln som representanter för sina ät- ter. Sammanlagt satt var fjärde av universitetets 64 Professorernas inflytande i politiken och samhället professorer då i lantdagen. Detta gav dem en avse- var allt som allt mycket stort under första hälften av värd politisk erfarenhet, vilket kom till synes under 1900-talet. Redan under seklets första årtionde hade enkammarriksdagens första årtionden, då ett flertal Leo Mechelin och Edvard Hjelt lett landets regering professorer var verksamma både som riksdagsleda- i egenskap av viceordförande för ekonomiedeparte- möter och som ministrar. mentet. Hälften av statsministrarna under den - för När landet drabbades av förryskningstrycket vid att nu använda sig av detta dåliga uttryck - s.k. första sekelskiftet 1800-1900, vaknade behovet att mobilise- republiken 1918-1944 var professorer vid Helsing- ra den utländska opinionen till stöd för Finlands au- fors universitet. Om inflytandets omfattning förtäl- tonoma ställning. Det visade sig snart att det främst jer även det faktum att det i Finland under dessa år var bara de vetenskapsmen som studerat utomlands fanns bara en regering utan en enda professor. eller forskat där som hade betydande internationella Av den tidens 22 regeringar hade tio en statsmi- kontakter. Landet saknade ju helt en utrikesförvalt- nister som kom från Helsingfors universitet. Deras ning före självständigheten. I farans stund organise- regeringstid utgjorde hälften av nämnda period. Och rade ett flertal professorer vid Helsingfors universitet det var ingalunda fråga om bara en eller två kraft- en tämligen framgångsrik informationsverksamhet fulla politiker. Inalles sju olika professorer verkade utomlands. Förutom Leo Mechelin må här nämnas som statsministrar. De kom från fyra olika fakulteter. bl.a. Julio Reuter, forskare i orientaliska språk, Ed- Bland de mest betydande av dem må nämnas tjugo- vard Westermarck, sociolog och sin tids internatio- talets politiska ledarpersonlighet, den ovannämnda nellt kanske mest kända finländska vetenskapsman, teologen och sedermera ärkebiskopen , samt Werner Söderhjelm, professor i filologi och lit- forskaren i forstvetenskap A.K. Cajander som ledde teratur. Några professorer medverkade sedan i den tre regeringar, professorn i civilrätt T.M. Kivimäki självständighetsrörelse som tog sin början under och professorn i romersk litteratur Edwin Linko- första världskriget. Speciellt betydelsefull var den mies, som ledde regeringen i fortsättningskrigets ansedda kemisten Edvard Hjelt, som i egenskap av slutskede. Kivimäki, som under krigsåren var sän- rektor och prokansler skickligt styrde universitetet debud i Berlin, ledde ett kabinett som under nästan genom kriserna i början av århundradet. ett halvsekel toppade regeringarnas åldersstatistik. Professorernas betydelse var även i övrigt avse- Linkomies var sedan den sista professorn som blev värd när landet strävade mot fullständig självstän- statsminister, om man inte räknar med V.J. Sukselai- dighet. Det stora namnet inom den finska språkforsk- nen, som visserligen vid utnämningstillfället tjänst- ningen, E.N. Setälä, ledde senaten dvs. regeringen gjorde som chefdirektör för Folkpensionsanstalten, under den dramatiska hösten 1917. Setälä fortsatte i men som tidigare varit verksam som professor i na- P.E. Svinhufvuds självständighetssenat och avfattade tionalekonomi vid Yhteiskunnallinen korkeakoulu, självständighetsförklaringen. Av självständighets- sedermera kansler för Tammerfors universitet. senatens elva medlemmar kom även två andra från I den politiska krigsansvarighetsprocess som ge- högskolor. Kommunikationsexpeditionen (ministe- nomfördes på anfordran av Sovjetunionen dömdes riet) leddes av Jalmar Castrén, professor vid Teknis- sammanlagt åtta personer, av vilka två var professo- ka högskolan, och justitieexpeditionen av adjunkten rer, nämligen Kivimäki och Linkomies. Vardera hade i förvaltningsrätt (biträdande professor, senare pro- innehaft en nyckelposition under fortsättningskriget, fessor) Onni Talas. Teologie professor Lauri Ingman Kivimäki som sändebud i Berlin. var statsminister då den nya politiska riktningen sta- Under hela självständigheten har sammanlagt biliserades hösten och våren 1918-19. Professorernas trettiofem professorer varit medlemmar av stats- auktoritet kröntes av valet av K.J. Ståhlberg till repu- rådet. Av dem var hälften, sjutton personer, verk- blikens första president. samma under kvartsseklet 1918-1944, och den andra Då utrikesförvaltningen skulle stampas fram hälften dubbelt så länge till en senare tid. Juristerna praktiskt taget ur intet i det nu suveräna landet, ut- och samhällsvetarna har haft flest representanter,

46 dvs. ur bådadera gruppen har kommit nio ministrar, dande uppdrag, såsom ordförande för riksdags- medan humanisterna har varit en färre, om även teo- grupper eller utskott. logerna räknas till dem. Agroforstvetenskaperna har Orsakerna torde finnas i de förändringar som både representerats av fyra ministrar. Det är överraskan- politiken och universitetssamfundet har genomgått. de att expansionen i teknik och näringsliv inte alls Under åren efter andra världskriget övergick makten blir synlig i regeringarna, för sammanlagt har det i i Finland för flera årtionden framåt till de s.k. stora statsrådet suttit endast fyra professorer i teknik el- folkpartierna, alltså socialdemokraterna, Agrarför- ler ekonomi, och av dem hela tre under den “första bundet/centerpartiet och folkdemokraterna. De republikens” tid. gamla bildningspartierna trängdes undan. Detta Merparten (21) av ministerprofessorerna repre- drabbade framför allt Samlingspartiet, där profes- senterade “bildningspartierna”, dvs. Samlingspar- sorerna hade haft en stark ställning. Liberalerna och tiet, Framstegspartiet och dess efterträdare samt Svenska folkpartiet fanns fortfarande med. Men de Svenska folkpartiet. Agrarförbundet-centerpartiet var för svaga för att kunna utgöra en språngbräda har haft fyra representanter, socialdemokraterna två, för flera vetenskapsmän. När Samlingspartiet 1987 och grupperna till vänster om dem inte en enda. Åtta äntligen blev ett regeringsparti, hade strukturerna professorer har varit fackministrar, alla under årtion- såväl i det politiska livet som i forskarsamfundet för- dena efter kriget. ändrats till den grad att vägen inte längre stod öppen Vilket inflytande har dessa professorer haft? När stod öppen för professorerna. det gäller regeringar kan man tala om första och an- Däremellan hade politiken nämligen blivit yrkes- dra kedjan, dvs. om personer med centralt inflytan- mässig. Tidigare hade professorerna åtminstone del- de och om dem som hållit sig i bakgrunden. Under vis kunnat sköta sin tjänst vid sidan av den politiska den period som ändades i och med krigsslutet fanns verksamheten, i synnerhet då de kom från högsko- det ett flertal professorer i första kedjan. Förutom de lorna i Helsingfors. Men det var inte längre möjligt ovannämnda namnen Cajander, Ingman, Kivimäki på 1980-talet. Politiken var ett heltidsjobb. Det kon- och Linkomies finner vi statsministrarna Rafael Er- staterades redan på 1960-talet av Mikko Juva, pro- ich (internationell rätt), Antti Tulenheimo (straffrätt), fessor i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet, se- J.H. Vennola (nationalekonomi) samt bl.a. de som ut- dermera rektor och kansler, medan han var verksam rikesminister verksamma E.N. Setälä, språkforskare, som ordförande för Liberala folkpartiet. Professorn i och Väinö Voionmaa, historiker och socialdemokrat. företagsekonomi Antti Paasio, som hör till en känd Under senare hälften av seklet kan endast tre profes- politikersläkt och som i två perioder verkat i stads- sorsministrar räknas tillhöra första kedjan, och samt- fullmäktige i Åbo, uttryckte saken klart och tydligt liga tre var också verksamma som ordförande för utifrån sin egen erfarenhet. Han motiverade sitt be- sitt parti: V.J. Sukselainen från Agrarförbundet, Esa slut att lämna fullmäktige 2004 med att konstatera Kaitila (företagsekonomi) från Finlands folkparti och att “det politiska systemet är skapat för människor Liberala folkpartiet samt Jan-Magnus Jansson (stats- med mycket tid som kan sköta sin uppdrag under lära) från Svenska folkpartiet. sin arbetstid” (Helsingin Sanomat 14.2.05). Till detta Av dessa iakttagelser framgår hur professorernas kunde fogas att till dem hör även pensionärer med politiska inflytande har minskat under de senaste år- god kondition. tiondena. Sedan 1975 finner vi inte en enda professor Också vetenskapssamfundet har förändrats. Kon- i statsrådets första kedja. Och vidare: sedan 1987 har kurrensen om tjänsterna vid universiteten har blivit det inte funnits en enda professor över huvud taget så pass hård att det är närapå omöjligt att samtidigt i statsrådet. Den sista ministern hittills var teologen både skaffa tillräckliga meriter och aktivt sätta sig in Gustav Björkstrand, kulturminister 1983-87 och se- i politiken. Inom de flesta vetenskapsområden blir dermera rektor vid Åbo Akademi. man professor först när man är närmare femtio. Ti- Visserligen hade vi en professor på andra plats på den innan har ägnats hårt vetenskapligt arbete och toppen av den politiska hierarkin ännu på 1980-talet, konkurrens om tjänsterna. Det har inte funnits tid då Erkki Pystynen, professor i kommunalpolitik, var för en politisk karriär. I dagens mediesamhälle är det riksdagens talman under åren 1983-1987. Men sedan inte längre i det skedet lätt att ens bli riksdagsleda- dess har vi inte sett någon professor på talmanssto- mot. Men framför allt har man då inte längre tid att larna heller. bana sin väg till en ledande position i partiet, något Varför har professorerna försvunnit ur politiken? som en ministerportfölj förutsätter. En riksdagspe- Efter valet år 2007 finns det endast två av dem ens riod räcker inte för detta. De starka professorspoli- i riksdagen, plastikkirurgen Sirpa Asko-Seljavaara tikerna under tidigare årtionden satt flera perioder (saml.) och veterinärmedicinaren Erkki Pulliainen i riksdagen och verkade ofta som partiordförande. (grön), båda emeriti. Ingendera av dem är där i le- Nuförtiden måste man välja tidigt mellan en politisk

46 47 och en vetenskaplig karriär. Och efter valet finns det Den enda finländska vetenskapsman som erhållit just ingen återvändo till det andra spåret. Nobelpriset är A.I. Virtanen, professor vid Helsing- Denna utveckling förklarar även varför så få fors universitet och Tekniska högskolan. I sin forsk- kvinnliga professorer har innehaft en ministerport- ning hade han landets ekonomi i fokus. På 1920- och följ, fastän det finns kvinnor i ledande positioner 30-talen gav Virtanens uppfinningar det finska smö- såväl i politik som i förvaltning. Det har nämligen ret - en viktig exportprodukt på den tiden - en över- funnits endast två kvinnliga professorer som med- lägsen position i konkurrensen på den utländska lemmar i statsrådet, Inkeri Anttila i justitie- och Vap- marknaden. Nobelpriset fick han 1945 i synnerhet pu Taipale i socialministeriet. Kvinnorna började helt för sin ensileringsmetod, som har varit av stor bety- enkelt erövra professurer så sent att professorernas delse för lantbruket i vårt land. Redan 1933 - han var tid i politiken redan var förbi. då trettioåtta - hade han tillsammans med dansken I Helsingfors har professorerna innehaft en cen- S.P.L. Sørensen varit Nobelpriskandidat. Förslaget tral ställning i kommunalpolitiken, då de verkade hade då strandat på grund av ränksmideri, ej mot i stadsfullmäktige under det första kvartsseklet Virtanen utan mot dansken. 1875-1899. Med undantag för två år var det alltid Virtanen var tjugosex och doktor i kemi då han en universitetsprofessor som höll i ordförandeklub- utnämndes till chef för Valios laboratorium. I denna ban. Den tidigare senatorn och statsministern Antti sin uppgift visade han sig vara så produktiv för ar- Tulenheimo lämnade professuren i straffrätt 1931 betsgivaren att det byggdes ett nytt säte för hans in- för att bli stadsdirektör i Helsingfors. Efter tretton år stitution, ett sex våningar högt stenhus vid Lönnrots- på denna post återvände han till universitetet, nu i gatan i Helsingfors, känt under namnet Biokemiska egenskap av kansler. forskningsinstitutionen. Det hittills enda Nobelpri- I Helsingfors stadsfullmäktige finns det nu tre pro- set inom vetenskaperna har således finansierats av fessorer, Sirpa Aasko-Seljavaara och Erkki Aurejärvi ett kooperativt affärsföretag ägt av jordbrukare med från samlingspartiet samt Kai Kalima från socialde- konservativt anseende. Även den finska andelsverk- mokraterna, de sistnämnda jurister. Ordförande för samhetens fader var professor, nämligen ekonomi- stadsstyrelsen i Grankulla var rättsvetaren Edward historikern och -forskaren Hannes Gebhard. Andersson (sfp) i ett kvartssekel. En annan långvarig Virtanen var också under en lång tid praeses för professorsmakthavare inom kommunalpolitiken är Finlands Akademi, och i denna egenskap verkade likaså den långvarige rektorn vid Lapplands univer- han energiskt för att främja den finländska veten- sitet Esko Riepula (sdp) från Rovaniemi. Professorn skapen. Akademikern G.H. von Wright har konsta- i farmaceutisk teknologi Petteri Paronen övergick terat att Virtanen “har åstadkommit mer än någon 2001 till att bli stadsdirektör i Kuopio. Åren 1999- annan enskild person för den rena och tillämpade 2000 leddes fullmäktige i Kuopio av medicinepro- forskningen i Finland”. Virtanen var son till en lok- fessorn Seppo Saarikoski. Men summa summarum förare och född i Viborg, och innan han inledde sin måste man konstatera att professorerna inte längre forskarkarriär hade han ingen som helst erfarenhet spelat någon särdeles betydande roll ens i kommu- av lantbruk. Men sedan han nått toppen i den ve- nalpolitiken de senaste åren. Om anledningen till tenskapliga forskningen bestämde han sig för att til�- detta berättade Antti Paasio ovan. lämpa sina forskningsresultat i praktiken. Han köpte en lantgård i Sibbo och skapade en modellgård av Efter att ha redogjort för dessa vetenskapsmän den. Även detta var ett bevis på hur vetenskapen som också varit verksamma som ledande och rikt- kan betjäna praktiken. givande politiker känns det rätt naturligt att gå över Också under de senaste årtiondena har ett flertal till de professorer som med sin forsknings- och skol- professorer lämnat sina forskarrum för att tillträda ningsverksamhet i betydande grad har inverkat på topposter i företagslivet. Den första av dem var Jarl det finska folkets välfärd. Inom hälsovården må A. Wasastjerna, atomforskare, vars insats inom fysi- nämnas bl.a. Arvo Ylppö, som med sin verksamhet ken representerade den absoluta internationella top- avsevärt förbättrade de finländska barnens allmän- pen. Efter att redan i tjugonioårsåldern ha blivit pro- na hälsotillstånd, samt Matti Äyräpää, banbrytaren fessor i tillämpad fysik vid Helsingfors universitet inom odontologi och grundaren av tandläkarutbild- hade han snabbt vunnit internationellt rykte. Redan ningen. Vården av skogarna, vår nationella skatt, re- som trettiofemåring var han hedersmedlem vid or- formerades av A.K. Cajander, som redan omnämnts ganisationen Royal Institution of Great Britain. Un- bland de politiskt aktiva professorerna, samt av aka- der krigsåren var han 1940-1943 Finlands sändebud demikern Yrjö Ilvessalo. Akademikern Erkki Laurila i Stockholm, en position av stor diplomatisk betydel- var redan på 1950- och 60-talen en av de centrala ge- se. Efter sin diplomatkarriär övergick Wasatjerna till stalterna då det skapades en energipolitik i landet. ledande poster inom näringslivet. Han var bl.a. verk-

48 sam som verkställande direktör vid De Förenade Yl- professorer, Vikström vid Åbo Akademi. Alltså hade lefabrikerna. Knappt tio år senare tilldelades titeln bara två av ärkebiskoparna aldrig haft en professur. bergsråd en annan vetenskapsman, f.d. professorn Tidigare professorer bland de nuvarande biskoparna i husdjursvetenskap vid Helsingfors universitet Pel- är Eero Huovinen i Helsingfors biskopsstift och Gus- lervo Saarinen, som gått över från Helsingfors uni- tav Björkstrand som från rektoratet vid Åbo akademi versitet till toppen av affärslivet. Han utvecklade på överflyttat till Borgå. ett mycket betydande sätt vårt lands mejeriindustri. Generaldirektörerna för landets centrala kultur- Bland andra professorer som lämnat sin tjänst för institutioner, dvs. Finlands Nationalteater, Musei- att bli ledare inom företagslivet må nämnas utveck- verket och Riksarkivet, har ofta varit professorer i lingschefen vid Nokia Oyj, professorn i elektronik närliggande vetenskapsgrenar - Maria-Liisa Nevala Yrjö Neuvo, Orionkoncernens generaldirektör och i litteratur, Henrik Lilius i konsthistoria och Veikko överombudsman vid Sitra, professorn i livsmed- Litzén i historia. Det har också varit möjligt att via en elsekonomi Aatto Prihti, samt generaldirektören professur bli president vid de högsta domstolarna: för Kemira, professorn i lantbrukskemi och -fysik, Curt Olsson och Olavi Heinonen har båda varit pre- bergsrådet Yrjö Pessi, och koncernchefen för SOK, sidenter vid högsta domstolen, Antti Suviranta vid professorn i företagsekonomi Kari Neilimo. högsta förvaltningsdomstolen. 1958 lämnade Klaus Waris sin professur i natio- Aamulehti och Hufvudstadsbladet bland de stora nalekonomi vid Tekniska högskolan och blev chef- tidningarna har hämtat sina chefredaktörer bland direktör för Finlands Bank, för att efter en period av professorerna. Chefredaktörer vid den förstnämnda tio år återvända till högskolevärlden, denna gång i blev professorerna i press- och informationslära Rai- egenskap av kansler för Helsingfors finska handels- no Vehmas och i statsvetenskap Pertti Pesonen samt högskola. Till direktionen för Finlands Bank som vice vid den sistnämnda Jan-Magnus Jansson, professor direktör ledde även minister Reino Rossis väg från i statskunskap och ordförande för Svenska Folkpar- en professur i nationalekonomi. Därifrån övergick tiet och minister. han ännu till att bli verkställande direktör för Fin- Den traditionella samhällspåverkarens roll för en ska Socker. Sin tredje professor fick Finlands Banks finländsk professor personifierades hos L. A. Puntila, direktion då professorn i nationalvetenskap vid uni- professorn i politisk historia vid Helsingfors univer- versiteten i Helsingfors och Cambridge utnämndes sitet. Han var en betydande auktoritet i samhället i vid Finlands Bank på hösten 2007. Professor i samma bakgrunden, även om han aldrig var minister eller i disciplin var även Antti Tanskanen som via ett ge- något ledande, offentligt ämbete. Innan Puntila blev neraldirektörskap vid Finlands Akademi blev chef- professor hade han organiserat en folkrörelse för att direktör för OKO-koncernen. Före detta professor i stifta Suomen Kulttuurirahasto. Under kriget var nationalekonomi är också bankiren Björn Wahlroos. han statsministerns inflytelserika sekreterare och en Flera professorer har gått över till en ledande opinionsbildare samt därefter aktivt med och sam- ställning inom den offentliga sektorn. Till general- lade en nationell front. Efter att ha blivit professor direktör vid medicinalstyrelsen från en professur i var han mycket anlitad som politisk kommentator anatomi övergick Niilo Pesonen och från professu- och fortsatte i ledningen för Kulttuurirahasto som ren i neurologi Erkki Kivalo samt till samma tjänst en aktiv kulturpolitisk opinionsbildare. Puntila var vid skattestyrelsen Olli Ikkala, professor i finansrätt. en period i riksdagen, 1966-1970, i slutskedet ordfö- Höga statliga tjänster har senare beträtts även av an- rande för den socialdemokratiska riksdagsgruppen. dra professorer. Geografen Eino Siuruainen övergick I näringslivet innehade han en inflytelserik ställning till landshövding i Uleåborgs län via ledamotskap av som direktionsordförande för Huhtamäki-koncer- riksdagen (c), Tarmo Pukkila, f.d. professor i statistik nen. och rektor vid Tammerfors universitet, till chef och Två professorer i fysik har innehaft prominenta överdirektör för försäkringsavdelningen vid social- internationella poster: Pekka Tarjanne var verksam och hälsovårdsministeriet samt professorn i inter- som generalsekreterare vid internationella teletra- nationell politik Raimo Väyrynen från en befattning fikförbundet och Jorma Routti som generaldirektör som överdirektör för Finlands Akademi till den för- för Europeiska Unionens avdelning för vetenskap ste direktören för Utrikespolitiska institutet. och produktutveckling. Tarjanne var också en av de Under 1900-talet hade Finlands lutherska kyrka sista ledande politikerna med professorsbakgrund: nio ärkebiskopar. Fem av dem var tidigare profes- han var ordförande för Liberala folkpartiet och med- sorer vid teologiska fakulteten vid Helsingfors uni- lem av statsrådet. Statens tekniska forskningscentral versitet. Dessutom hade Mikko Juva tjänstgjort som leddes länge av personer som tidigare varit högsko- professor i Finlands historia vid Åbo universitet. Erk- leprofessorer, nämligen akademikern Pekka Jauho ki Kaila och John Vikström var tidigare biträdande och den långvarige rektorn för Uleåborgs universitet

48 49 Markku Mannerkoski. förvaltningsmodell, den famösa striden om en man Bland den finländska vetenskapens stormän fin- - en röst -principen i förvaltningen. Tidigare hade ner vi Eino Kaila, ledamot av Finlands Akademi. förvaltningsärendena koncentrerats till professorer- Under en hel generations tid på 1930- och 40-talen na, nu ville man förändra detta på så sätt att förvalt- inverkade denne aristokratiske filosof på den fin- ningsorganen skulle väljas genom lika och allmän ländska intelligentians idévärld. Senare har samma rösträtt. I praktiken skulle detta ha inneburit stu- ställning uppnåtts av Kailas elev och efterföljare Ge- derandenas envälde. Frågan gällde den radikalaste org Henrik von Wright och sociologen Erik Allardt. universitetsreformen i världen. Inte någonstans i den övriga västvärlden försökte man under dessa turbu- På 1950-talet började professorernas ställning vid lenta år på allvar genomdriva något dylikt. högskolan förändras. Tidigare hade varje professur I Finland kulminerade turbulensen bland studen- betraktats som en enhet vid universitetet, nu började terna till en början då Gamla studenthuset i Helsing- man övergå till institutioner som omfattade hela ve- fors ockuperades 26.11.1968. Då riktade ockupan- tenskapsområden. I allmänhet hade institutionen en terna dock sin kritik mot ledningen av Studentkåren professor, men det kunde också finnas institutioner vid Helsingfors universitet, Studentkåren som höll med flera professorer. Inom naturvetenskaperna, på att fira sitt hundraårsjubileum. Endast ett fåtal av medicin och överhuvudtaget i experimentella ve- ockupanternas krav berörde universitetet. Snart tog tenskaper har detta även tidigare varit fallet, men nu dock Finlands Studentkårers Förbund en man - en började praxisen också utbreda sig till humanistiska röst -principen med i sitt program. Sommaren 1969 vetenskaper och samhällsvetenskaper. Samtidigt framställdes kravet av kommittén för reformerandet skapades en underlydande lärarkår kring profes- av högskolornas interna förvaltning. På grund av surerna, dvs. universiteten anställde biträdande detta gav regeringen en proposition till riksdagen, professorer, lektorer och assistenter. Under fakultets- enligt vilken högskolornas förvaltning skulle ordnas nivån skapades således en ny organisation. Till sin så att högskolornas högsta organ, fullmäktige, skulle befattningsbeskrivning började en professor likna en väljas enligt denna princip. Situationen tillspetsa- byråchef och en avdelningschef. des då regeringen ville genomdriva förslaget före Professorskårens medlemsantal växte kraftigt då det stundande riksdagsvalet i mars 1970. Förslaget nya professurer grundades vid nya högskolecentra föll dock på grund av en filibusterdiskussion i sam- på olika håll i landet. Högskolornas utvecklingslag band med riksdagsbehandlingen. Två därpåföljande från 1966 visade vägen för en stark expansion inom undervisningsministrar försökte ännu genomdriva högskoleväsendet. principen. Efter en komplicerad behandling i riks- Med tanke på allt det som sagts ovan är det ing- dagen på hösten 1973 förföll förslaget. Efter det för- en överraskning att den finländska professorn har svann kravet om en - man en röst -principen fort från åtnjutit stor uppskattning i samhället. Detta är tyd- dagsordningen. ligen en följd av den stora insats som landets enda Enligt Mikko Juva, som under denna strid var rek- universitet gjorde i kampen för nationell identitet tor och prorektor för Helsingfors universitet, var det och självständighet. I mitten av 1960-talet publice- fråga om universitetets grundvärden: dels var dess rade Urho Rauhala en omfattande undersökning om autonomi hotad, eftersom beslutanderätten skulle hur finländarna uppskattade olika yrken. Professorn ha överlåtits åt tjänstemännen vid undervisnings- placerade sig då på tredje plats bland de 1300 yrken ministeriet, dels var det västerländska universitetets som utvärderades i undersökningen. Framför ho- centrala kännetecken dvs. den vetenskapliga forsk- nom fanns endast högsta domstolens president och ningens frihet och det politiska oberoendet i farozo- statsministern. Ett tiotal år tidigare hade man gjort nen. Reformförslaget hotade grundvärdena dvs. de en motsvarande undersökning i Danmark. Även där enskilda lärarnas frihet i sin undervisning, univer- hade professorerna placerat sig väl, men inte så högt sitetets rätt att själv välja sin rektor, det akademiska som i Finland. Rauhalas forskning har inte förnyats, tjänstetillsättningsförfarandet samt undervisningens och man kan således inte jämföra utvecklingen. Nå- och forskningens frihet. - Så upplevdes saken av pro- got förtäljer dock det faktum att professorerna vid fessorssamfundet. sidan av domarna utgör den enda yrkesgruppen Ur professorernas synvinkel komplicerades ären- som berörs av en särskild lag om tjänstetillsättande det ytterligare av att angreppet kom från två håll. (1992). På den ena sidan stod studenterna med sina starka Men bara några år efter att Rauhalas forskning organisationer och på den andra undervisningsmi- hade dokumenterat den uppskattning som de fin- nisteriet och ett flertal riksdagsledamöter i de starka ländska professorerna åtnjöt utsattes dessa för ett partierna. Dessa understöddes också av Urho Kek- kraftigt tryck. Det utbröt en strid om universitetens konen, som då var på toppen av sin makt. Han ut-

50