BLEKINGEBOKEN

0 A.RG. 29 1951

BLEKINGEBOKEN

1tRSBOIC

FÖR MEDLEMMARNA I MUSEI- OCH HEMBYGDSFÖRBUND

1951

BLEKINGE MUSEI- OCH HEMBYGDSFORBUNDS FÖRLAG KARLSKRONA ÅRSBOKEN ÄR REDIG ERA D AV REIN H O LD ODE:--IC RA N TS

OM SLAG ET I RODKRITT ECKNIN G ÄR UTFORT AV ERIK LAN GE.M ARK

FORFATTARN A ÄR ENSAt>lM A AN SVARIG A FOR IN N EHÅLL ET I SIN A U PPSATSER

TRYCKT HOS K. L. SVENSSONS EFT R:S BOKIN DUSTRI A.,B. I KARLSKRONA. KLICH EERNA H A R UTFÖRTS AV BERG STROM C.. C:o, STOCKHOLM, OCH PAPPERET LEVERERATS AV LESSEBO AKTIEBOLAG, LESSEBO

KARLSKRONA 1951 0 ' INNEHALL

Några medeltida konstverk i Blekinge Museum.

Av ZYGMUNT LAKOCINSKI ...... • ...... 21

Ett landskap vårdar sina kulturminnen. Av BERTIL BERTHELSON ...... 24

Kring Vårfruklostret i Sölvesborg. Av STURE FJELLANDER

Senhöst på Hanö. Av ERIK BENGTSSON

Gamla hantverkare i på 1890-talct. Av HENRIK SANDEN · · 77

Från gamla Karlskronaparnassen. AV RUNE HILLBOM ...... • ...... 92

Fabian Månssons minnesrum i Blekinge Museum. Av RUDOLF NYLANDER ...... 10; MEDDELANDEN:

Bertil Edstam in rnemoriam. Av R. ODENCRANTS ...... ········ . IC')

Sven Björnsson in mcmoriam.

AV BERNT NILSSON , , . • . • . • l l 0

Blekingskt konstliv.

Av Z. L...... 111

Blekingska fornminnen: 9. "Offerstenar" omkring Härsrorpssjön.

Av AXEL HAMMELIN · .. . II 5

1 o. "Assers rör".

Av R. ODENCRANTS...... 121

NOTISER:

Blekinge Musei- och Hembygdsförbund 122. Blekinge Museum ...... 123

Fritt och frivilligt folkbildningsarbete ...... 124

UR KLIPPARKIVET:

Hembygdsföreningar ... ····· . 126 Minnesrunor • • • • • • • . • • • • • , . • • • • . . 13 2. Jubileer ...... 135 Kärnfolk ...... 136 Landskap och län ...... 139

Östra härad ...... 140 Medelsta härad ...... 141 Ilräkne härad Listers härad ...... 142 Karlskrona ...... 142 Ronneby ...... I 44 Karlshamn , • ...... • 145 Sölvesborg •...... , ...... 146 Kyrkor och prästgårdar , ...... 147

Blekingelitterarur , • .. - • • • • • • • • • • • • • , • • • , , . , 149

Blekinge musei- och hembygdsförbunds årsberättelse för ltr 1949 ...... I 54

Blekinge musei- och hembygdsförbunds bokslut för år 1949 . . . . . • . • ...... 156

Blekingebokens annonser och annonsregister ...... 162 "NÅGRA MEDELTIDA KONSTVERK I BLEKINGE MUSEUM."

Bild r. Maria med barnet. Gammalstorp. Rödkritteckning av Erik Langemark. i Bild 2. Heliga "Anna Självtredje". Hjortsberga. Rödkritteckning av Erik Langemark. I . Bild 3. Heliga "Anna Självtredje". Hjortsberga. Rödkritteckning av Erik Langemarle. ·7 I l I l

I

l _! Bild 4. Hövitsman ur korsfästelsegrupp. Altarskåp från Edestad, Rödkritteckning av Erik Langemark.

Bild 5. Krigsman ur korsfästelsegrupp. Altarskåp från Edestad. Rödkritteckning av Erik Langemark.

Bild· 6. ·Krigsknekt i slagsmål. Altarskåp från Edestad. Rödkritteckning av Erik Langemarle.

0 N1\._GR1\._ ~1EDELTIDA KONSTVEI~K I Bl.iEICINGE I\1USEUjf

Av ZYGMUNT LAKOCINSKI

EN MEDELTIDA KONSTENS SKONHETSVKRDEN ha ingalunda alltid varit så uppenbara som fallet är nu. Inställningen har. tvärtom växlat från djupaste oförstående Dunder r6oo- och r700-talen till de mest svärmiska överdrifterna under romantikens tidevarv: Den fordom så Förkättrade "gotiska" konsten - termen uppfanns ursprungligen som en förklenande be- nämning för en föraktad konstutövning - upplevde under I 800- talets första hälft en renässans, "nygotiken", som parallell till Victor Hugos berömda verk "Notre Dame de Paris". Detta nyväckta in­ tresse stimulerade bl. a. även den konsthistoriska forskningen ro ~d Viollet le Du~ i spetsen. Dessa forskningars resultat blevo först förutsättningen för en mera objektiv bedömning av medeltidens konstskapande krafter. Enbart vetenskapliga resultat skulle dock knappast räcka till för att göra hela denna till synes så avlägsna konsten levande för vår generation. Först den utövande konstnären slår den sista bron till förståelse, .hans sätt att se och återge sin medeltida kollegas verk, låt vara på ett subjektivt sätt, gör konstverket riktigt levande för oss. Hans omtolkning hjällper oss att inse, hun mycket av männi­ skors tidlösa skönhetsbehov och känsla inneslöts i medeltidens kyrk­ liga konst, praktiskt taget det enda som bevarats till våra dagar. Och det är ingen tillfällighet att just den kyrkliga konsten skulle

21 innefatta allt detta. Visserligen har lejonparten av medeltidens pro­ fana konst skattat åt förgängelsen, bortsett från. konsthantverkets alster i mindre format, utförda i Mllbarare material. Man bör dock ej förbise den ofantliga rollen kyrkan spelat under medeltiden. Människornas hela liv var genomsyrat av religiösa föreställningar och tankevanor, såväl till innehållet som till formen. Till och med så världsliga verk som riddareposet "romanen om rosen" begagnar sig genomgående av kyrklig symbolik. Och omvänt - all ömhet och känsla i det dagliga livet lades ned i den kyrkliga konsten. Den heliga skriften erbjöd en outsinlig källa för känslofyllda ut­ broderingar, vars yttringar bevarats såväl i litteraturen, exempelvis den, stora massan av apokryfiska texter, som även inom den bil­ dande konsten. Kyrkans medelpunkt, Kristus, fram$tälldes mot medeltidens slut med allt större vikt på det rent mänskliga, synner­ ligen uttrycksfullt i Frälsarens Iidandeshistoria. Helgonlegender, den heliga familjen, allt detta ägde för medeltidens troende påtag-· ligt levande innebörd. Det var levande personligheter som aktivt deltogo i människans dagliga gärning, lika förtrogna som far och mor, syster och broder, barn · och makar. Kyrkobyggnaden, befol­ kad med helgon på altaren, väggar och tak, var lika omistlig som bostaden. Och bland alla himmelska personer stod likväl ingen rent mänskligt sett närmare än Guds moder, Maria. Hon representerade det högsta idealet för all dygd, skönhet, kärlek, glädje och sorg. Hennes ställning gentemot Kristus, moderns lycka och sorg i ota­ liga varianter, allt finner sitt uttryck i den bildande konsten. Madonna "Eleusa", Maria med jesusbarner, framstår här som kärlekens renaste och djupaste symbol. Stolt, skön och öm tronar Maria, i elegant dräkt, med krona på huvudet, som på skulpturen från Gammalstorp (bild r). Trots att derr härstammar från medel­ tidens slutskede bevarar den fortfarande mycket av sin arkaiska, representativa karaktär. Ett mycket mera intimt intryck förmedlas av en för medeltiden så betecknande grupp som "deru heliga Anna självtredje", kulten av den heliga familjen i sin mest koncentrerade form: Anna, hennes dotter Maria, med barnbarnet Jesus, här repre­ senterad av gruppen från Hjortsberga (bild 2 och 3). Hur väl om­ slutes icke denna grupp av konturens mjuka linjer, av huvudens böjning mot varandra i händernas gracila håJining och klädveckens spel, även detta ett fullödige uttryck föt senmedeltidens uppfattning.

22 I den mån större scener, såsom korsfästelsen, mot medeltidens slut bygges ut med ett allt större antal figurer, ökas äveru möjlig­ heterna till en konsekvent genomförd detaljbehandling, med alla skiftningar från: det lyriska till det groteska. Den individuella Karakteriseringen slår ut i blom. Ett tacksamt område utgör bl. a. den ansenliga skaran som' ledsagar Frälsarens död. Den renaste berättarglädjen finner lämpliga objekt i krigarskaran, som på altar­ skåpet från Edestads kyrka. Den präktiga riddarfiguren! med all­ varlig och ädel uppsyn, med finmejslade drag, rikt hår och böljande skägg (bild 4), uppställd representativt frontalt i gruppens mitt, kontrasterar verkningsfullt med det grovhuggna, bistra knekthuvu­ det (bild 5 ), med utstående kindknotor och tjock näsa, yvig mustasch och klätt i enklare huvudbonad. Det rent groteska slutligen repre­ senteras av knekten som under tärningsspel om Frälsarens mantel råkat i slagsmål med en kamrat (bild 6), som fått struptag på honom, så att hela huvudet blivit bakåtböjt, de :g_rova anletsdragen för­ vridna, med halvöppen mun och framträngande tunga. Senmedel­ tidens genre har här funnit sin mest expressiva form och ställer samtidigt hela epoken i omedelbar närlhet till vår tid.

23 E'Trr LA.NDSICAP ,r10tllDAI{ SINA ICUL'TURl\IINNEN

Av BERTIL BERTHELSON

E KULTURHISTORISKA VETENSKAPERNA har till uppgift att teckna bilden av äldre tider och åskådliggöra D utvecklingens förlopp. De måste liksom all annan veten­ skap sysselsätta sig med en mängd detaljer som sedda var för sig kan te sig oväsentliga men dock är betydelsefulla för helheten. Ingen som ordnar ett museum får tro att alla föremål skall väcka lika stort intresse hos besökaren, men man bör sträva efter att ordna dem på sådant sätt att de får en mening i ett större sammanhang. Och ingen arkeolog menar att varje gravhög skall bibehållas som ett omistligt minnesmärke, men om den tilläventyrs måste vika för byggenskap, vägar eller andra. anläggningar bör den· dessförinnan undersökas för att avvinnas sitt bidrag till kunskapen om forntiden. Motsvarande synpunkter kan tillämpas på gamla hus. Ibland är det möjligt att bevara dem, men blir det nödvändigt att riva dem gäller det att först granska konsrruktionen och den fasta inredningen som i uppmätningar och fotografier kan studeras även sedan huset försvunnit. Etnologerna anser inte att gamla brukningsmetoder skall hållas vid liv med konstlade medel, men kartläggningen av ålder-

Föreliggande uppsats utgör en bearbetning av ett föredrag pi Blekingedagen 1946. Den inledande redogörelsen för museiväsendet och kultunninnesvården litergår på författarens framställning i Ad patriarn illustrandam (Festskrifr till Sigurd Curman 1946).

24 domliga byar, uppteckningen av åldriga sedvänjor och tillvaratagan­ det av uttjänta redskap får ökat historiskt värde ju längre utveck­ lingen fortskrider. Kulturhistoriens olika grenar måste sysselsätta sig med både sak­ forskning och rent historiskt studium. De blir därför i särskilt hög grad beroende av samverkan mellan fackmännen och den intresse­ rade allmänheten. Ju mera målmedveten hjälp invånarna i en bygd lämnar forskarna desto fullständigare kan bilden av bygdens liv i äldre tider gestaltas. Det finns många stadier mellan det amatör­ mässiga, kuriositetsbetonade insamlandet av gamla föremål och den vetenskapliga bearbetningen av det skiftande materialet, men varje stadium är värdefullt. I vårt land har det antikvariska studiet mycket gamla anor. Den första instruktionen för Sveriges riksantikvarie härstammar från r630. Intresset för kulturhistorien och för vården av våra minnes­ märken har visserligen växlat under tidernas lopp, men det har aldrig varit helt utslocknat. Den modernare inriktningen gjorde sig tidi­ gast märkbar under 1850- och 60-talen. Då tillkom de första forn­ rninnesföreningarna som bland annat fick till uppgift att skapa museisamlingar. I några faLl kunde de bygga vidare på de gamla gymnasiernas kollektioner. Vanligen fick dock det museala arbetet stå tillbaka för andra verksarnhetsgrenar, såsom upptecknandet av seder och bruk som ännu levde i traditionen. Det var inte heller lätt för provinsföreningarna att åstadkomma goda systematiska kol­ lektioner under en tid då värdefullare förhistoriska och kyrkliga föremål i regel gick till statens egna samlingar. Men redan under I 870-talet vidgades arbetsområdet. Då började intresset för de ma­ teriella vittnesbörden om den folkliga kulturen vakna. Man skulle nu samla vävnader, husgeråd, bohag, dräkter och dylikt. Sedan man väl börjat grunda föreningar och museer gick verk­ samheten ganska snabbt framåt. Den ägde sin förankring i de all­ männa tidsströmningarna. Vetenskapligt studium och romariskt in­ tresse för vårt folks historia möttes i gemensamt arbete på att ut­ forska och tillvarataga minnesmärken av skilda slag. Fastän även vården av de fasta minnesmärkena förekommer i några förenings­ program från denna period, visade det sig dock i verkligheten myc­ . ket • svårt att med de begränsade resurser som stod till buds åstad- komma några viktigare resultat på detta område. · I realiteten spe-

3 25 lade nog värdnadssynpunkren en ganska underordnad roll också för de större, fackmässigt ledda institutionerna. Själva forskningen ägde länge ett avgjort företräde. Ett systematiskt program för fornmin­ nenas vård hade ännu inte presenterats. Under sådana förhållanden var det naturligt att de enskilda föreningarnas insatser för minnes­ märkens bevarande fick en tillfällig prägel. Emellertid medförde den stigande befolkningssiffran, den ökade exploateringen av jorden och de modernare metoderna att bruka denna samt slutligen de snabba förändringarna av bebyggelsen på­ tagliga faror för de fasta kulturminnena. Nya tekniska hjälpmedel underlättade framstegen på olika områden, varigenom takten i för­ störelsen av det gamla blev allt snabbare. Själva framåtskridandet födde krav på aktiva åtgärder till skydd för det värdefulla arvet. Man tvingades att göra klart för sig vad som borde bevaras och sedan arbeta följdriktigt för att nå målet. En modernare kultur­ minnesvärd blev ofrånkomlig. De organ som redan fanns kunde icke utan vidare uppfylla de ofantligt ökade kraven. Det enskilda intresset - hur aktivt och uppoffrande det än kunde vara - räckte ej att lösa de mångahanda problemen ute i landet. Inte heller den centrala institutionen var utbyggd på sådant sätt att den i oför­ ändrad form kunde motsvara de nya fordringarna på effektivitet i den praktiska kulrurrninnesvården. På olika sätt avspeglade sig samhällsutvecklingen i landskapsföre­ ningarnas verksamhet. Inför omgesraltningen av den äldre bebyg­ gelsen och förändringen av sättet att leva framstod det som ett önskemål att sammanföra och bevara enhetliga avsnitt av den gamla kulturen. Så tillkom under I 890-talec friluftsmuseerna och de smärre hembygdsgårdarna. Vid sidan av benämningen fornminnesförening korn termen hernbygdsförening mer och mer i bruk. Uppkomsten av många smärre föreningar medförde emellertid risker för en kraft­ splittring som kunde bli till skada för det samlade resultatet. Man 1börja

26 I Blekinge hade den, första fornminnesföreningen bildats 1877, men den upplöstes redan 1882. Dess insats blev likväl inte utan betydelse, ty föreningen lade grunden till det museum som nu intar en viktig plats i landskapets kulturliv. Nästa viktiga steg togs den 21 januari 1899 då Blekinge museiförening stiftades. Dess ändamål skulle bland annat vara att samla bidrag till kännedomen om land­ skapet och dess historia samt att i Karlskrona bilda ett museum av föremål som vore av betydelse i etnologiskt eller historiskt hänse­ ende. Grundstommen i det nya museet utgjordes av den äldsta föreningens föremålsbestånd. Men också vissa privata kollektioner liksom även läroverkets samlingar tillfördes museet. Den typiska utvecklingen av landets museiväsen avspeglas i Blekinge, där fri­ luftsanläggningen i Vämöparken i Karlskrona år 1910 tillkom som ett särskilt företag. Och 1923 bildades hernbygdsförbundet som fick till uppgift att verka för hembygdskunskap och hembygdsvård. Undersökning, skyddande ooh bevarande av hembygdens kultur- och naturminnen upptogs som ett viktigt led i programmet. En konsoli­ dering av landskapets museiväsen och dess kulturminnes- och hem­ bygdsvård har sedermera skett så att hela verksamheten numera samlats under Blekinge musei- och hembygds.förbund till vilket de i provinsens olika delar befintliga lokalföreningarna anslutit sig. Arbetet inom de många landskapsföreningarna och deras museer blev i början av detta sekel allt aktivare och frågan om förhållandet till den statliga kulturminnesvården blev samtidigt mer och mer brän­ nande. Den dittillsvarande utvecklingen hade ägt sin styrka i det enskilda intresset och det lokala initiativet. Fastän en växelverkan ägde rum mellan huvudsraden och, landskapen var i realiteten olik­ heterna mellan den statliga och den lokala verksamheten mycket stora. Statens organ ägnade sig Främst åt de fasta Fornlämningarna ooh fornfynden samt kyrkorna och deras inventarier. Allt detta väckte natuligrvis intresse också ute i landet, men där tillmättes de olika formerna av äldre profankultur - inte minst de folkligt betonade - en allt större vikt. Situationen var på väg att ut­ vecklas mot två olika typer av minnesvärd. Problemet att skapa en enhetlig byggnad för denna verksamhet under samarbete mellan. sta­ ten och det enskilda intresset kunde inte längre skjutas åt sidan. År 1913 tillsatte Kungl. Maj:t en komrnitte med uppdrag att utarbeta förslag till en omorganisation av fornminnesvården och att

27 undersöka möjligheterna att ekonomiske stödja. landsortens museer. Av särskilt intresse är kommittens förslag att inrätta tjänster i lands­ orten vilkas innehavare skulle leda museiväsendet och kulturminnes­ vården och därvid i viss utsträckning fungera som den centrala stat­ liga institutionens organ. Visserligen ledde det omfattande förslaget inte omedelbart till resultat. Men något senare började staten lämna lotterimedel till lönefonder. Avkastningen skulle användas till avlö­ ning av sakkunniga tjänstemän vid provinsföreningarna och de till dem knutna museerna. Lotterimedel anvisades också till uppföran­ det av moderna museibyggnader. Dylika bidrag utgår alltjämt, fastän i starkt begränsad utsträckning. Det statliga stödet åt land­ skapens museiväsen och kulturminnesvård lämnas dock numera hu­ vudsakligen i annan form. Riksdagen har nämligen sedan 1945 beviljat ett särskilt anslag som efter enhetliga grunder skall utgå som lönebidrag till de fackutbildade tjänstemännen, vilka sedan ett antal år tillbaka har titeln landsanrikvarier. Riksdagsbeslutet 1945 innebar en definitiv officiell bekräftelse på värdet av den verksamhet som så småningom utvecklats ur de första foinminnesföreningarna och deras museer. Det är skiftande intres­ sen som möts i den svenska landsortens museiväsen och det lokala arbetet i kulturrninnesvårdens tjänst. Den ekonomiska grundvalen för hela denna verksamhet bildas numera av anslag på riksstaten, avkastningar av fonder av stadigt eller annat ursprung, anslag från landsting och städer same gåvor från sammanslutningar, företag och privatpersoner. Mångsidigheten tar sig också andra uttryck. Sam­ verkan äger rum mellan den statliga centralmyndigheten, en rad specialinstitutioner, de ute i landet tjänstgörande fackmännen, lands­ tingens och kommunernas förtroendemäru samt ett stort antal perso­ ner, vilka ofta i egenskap av styrelseledamöter ägnar tid och arbete år de över hela landet förgrenade organisationernas skötsel. Historien om provinsrnuseiväsendets utbyggande berör inte enbart tillkomsten av bättre museibyggnader, samlingarnas uppordnande på ett modernare sätt, ökade anslag o. s. v. Bakom allt detta ligger ; .< en strävan att vidga och fördjupa det kuriositetsbetonade sökandet efter "gamla saker" tiU en vetenkapligt grundad och samtidigt fängslande framställning av de olika områdenas utveckling. Den som vandrar genom salarna i museet i Karlskrona (vars nyordnande just nu står inför sin avslutning) med blicken öppen för vad de

28 utställda tingen kan berätta om det Blekinge som gått, inser helt visst att museet vill något mer än rätt och slätt låta besökaren "se" sakerna. Meningen är att också stimulera den egna lusten att reda ut sambandet mellan gammalt och rnytt och att skapa förståelse för skilda tiders kulturinsatser. Men det är inte lätt att finna den idealiska formen för ett museum. Den existerar väl för övrigt bara som en arbetshypotes. I verkligheten gäller det vid varje museums skapande att förena vetenskaplig objektivitet med personlig fantasi. Intet museum skall vara det andra likt. Vart och ett bör fullfölja insamlingsarbetet på sådant sätt att helheten får en individuell prä­ gel, olik andra samlingars. Det viktiga är att först och främst ge uttryck åt det för landskapet eller by,gden särpräglade och att låta föremålen berätta om människorna och deras liv. De som ordnar museet skall ha möjlighet att pröva nya vägar till kontakt med allmänheten. Det finns ingenting för själva musei­ tankens livskraft så farligt som kopiering och upprepning. Att göra eller omgestalta ett museum är ett krävande och fascinerande arbete, Men det behövs stora materiella resurser för att nå ett verkligt gott resultat, Därför måste man vara tacksam för den förståelse som .från olika håll visats strävandena att utvidga och omforma Blekinge museum. Uppgifter» är svår men tacksam. Ifråga om de rena byggnadsarbetena fordrar lösningen stor hänsyn mot ett viktigt avsnitt av stadsmiljön. Men för närvarande har man nödgats inskränka sig till en nyuppställning inom den: befint­ liga byggnadens ram. Beträffande samlingarnas exposition gäller det att nå ett resultat som tilltalar en modern människas sinne utan att stå i motsättning till de utställda tingens egen karaktär. Man hör ofta sägas att det nästan aldrig "lönar sig" att bygga och ordna ett museum; det kommer ju aldrig så myoket folk att det blir en rimlig proportion mellan kostnaderna och antalet besökare. Alltså kastar marr ut stora pengar på ett fåtal som verkligen upp­ skattar museet. Men detta resonemang blir lyckligtvis sällsyntare. Det är under alla förhållanden en så blygsam del av det allmännas utgiftsstat som går till dylika ändamål att man bör ha skyldighet att söka nå ett så värdefullt resultat som möjligt utan atc främst spekulera i besökssiffror. Sedan blir det en viktig uppgift för mu­ seets ledning att väcka allmänhetens intresse för den färdiga institu-

29 tionen i sådan grad att denna kan komma att inregistrera en god publiksucces, Museiväsendet är emellertid bara den ena sidan av arbetet på att tillvarataga och levandegöra kulturminnena. Dit hör också den lika viktiga och än mera tidskrävande praktiska minnesvården, i fältet. Samtidigt som museerna genom de senare decenniernas stöd från det allmännas sida kunnat utvecklas i en grad som förr betrakrades som en ren utopi, har också vården av de fasta minnesmärkena fått något ökade resurser. Men ännu åtestår mycket att göra innan förhållandena på detta område blir tillfredsställande. Inte minst viktigt är det att ytterligare utbygga samverkan mellan staten och de enskilda kraftema. Sysslandet med antikviteter fick redan tidigt i vårt land en veten­ skaplig bakgrund, fastän det rena kuriositetsintresset naturligtvis länge spelade en dominerande roll. Många fantastiska ideer har under tidernas lopp knutits till fynd av allehanda slag och först så småningom har minnesmärkena avslöjat sin verkliga innebörd. Det dröjde länge innan man kunde omforma den romantiska känslan för dessa minnen till positiva insatser för att bevara dem som vittnes­ börd om bygdens sätt att leva och bo i forna tider. Vid mitten av I Soo-talec erhöll Vitterhersakademien en anrikviretsinrendent och något senare amanuenser, som bland annat skulle ägna sig åt vården av fornminnena ute i landet- Men man har svårt att tro den fullt sannfärdiga uppgiften att riksantikvarien för bara två, tre decennier sedan ännu inte hade en enda tjänsteman vid sin sida med uteslu­ tande uppgift att sköta den praktiska kulrurrninnesvården. Nu finns det särskilda avdelningar inom riksantikvarieämbetet för forn­ minnes- och byggnadsminnesvård och rOOJt om i landet har tillsatts landsantikvarier, som är den centrala institutionens representanter och .medhjälpare. Dessutom äger ämbetet en mängd lokala ombud, som kan liknas vid de finaste förgreningarna i ett blodkärlssystem. Personalorganisationen är väl utformad även om den inte ännu är tillräckligt utbyggd. Men de ekonomiska resurserna är mindre till­ fredsställande. Det gäller att få tillräckliga statsanslag för forn­ lämningarnas vård och för skötseln av märkliga byggnadsverk. Om någonting mera omfattande inom dessa områden nu skall kunna utföras måste kraftigt stöd lämnas från de olik°a landsändarna sjä1lva. Under vissa perioder har emellertid speciella omständigheter

30 Bild r. Kristlanopels stadsmur, sydöstra delen. Konserverad 1938-39. gjort det möjligt att genomföra vissa arbetsuppgifter som i vanliga fall inte ens hade kunnat påbörjas. När mellankrigsperiodens ar­ betslöshet gjorde sig gällande fick kulturminnesvården del av de stödåtgärder som igån,gsattes, och när det gällde att placera vissa grupper av vapenfria värnpliktiga, s. k. samvetsömma, grep riks­ antikvarieämbetet tillfället att förlägga stundom ganska stora kon­ tingenter till platser, där schaktnings- och konserveringsarbeteru var av behovet påkallade. Här i Blekinge kunde man t. ex. med denna arbetskraft börja en iståndsättning av stadsmuren i Kristianopel: Vidare blev det möjligt att konservera Lyckå och Sölvesborgs slotts­ ruiner. I dessa fall har anslag beviljats från olika håll inom land­ skapet. Dessa bidrag var oundgängligen nödvändiga. Utan dem hade arbetena inte kunnat komma till utförande fastän arbetskraften helt 1bekostades med militära medel. Ty anslagen till kukurrnin­ nesvården har varit så små att de inte ens räckt till material och arbetsledning vid mera omfattande företag på mer än ett par, tre håll samtidigt i hela landet. Under några år har också ett par smärre kontingenter haitiska flyktingar arbetat ute i fältet, men när dessa sugits upp av den

31 öppna marknaden stod riksantikvarieämbetet praktiskt taget utan den viktiga förstärkning som den kostnadsfritt anvisade arbetskraf­ ten utgjort. Endast några smärre kontingenter har de sista åren lämnat en blygsam förstärkning av de statliga anslagen. Under sådana förhållanden är man mer än någonsin hänvisad till frivilligt stöd. Till undersökning och vård av förhistoriska fornlämningar disponerar riksantikvarieämbetet för närvarande ett statsanslag på 13.000 kronor om året. Anslagen, till byggnadvården har visser­ ligen höjts men hela det årliga beloppet - 67.000 kronor - skulle kunna konsumeras av ett enda företag av större omfattning. Alla vet hur dyrt det är att bygga hus. Det är inte proportionsvis billi­ gare att konservera ruiner. Och hur skall man bete sig när det plötsligt gäller att rädda en värdefull byggnad eller en hel gård eller kanske ett helt bebyggelseparti i staden eller på landet, när det pålitligaste medlet att nå resultat på längre sikt heter pengar och åter pengar? Till en viss grad ligger det dock i sakens intresse att den aktiva, lokala medverkan inte minst i form av ekonomiska bidrag är direkt nödvändig, då det gäller att lösa en rad viktiga arbetsuppgifter. Eljest skulle känslan av personlig delaktighet kanske slappna och bygdens minnesmärken lätt komma att betraktas enbart som en det allmännas angelägenhet. Det ideala förhållandet vore måhända att staten helt vårdade de främsta monumenten, medan den mera lokalt betonade kulturrninnesvårdens omfattning delvis bleve beroende av samverkan mellan allmänna och enskilda krafter. Landsantikvarie­ organisationen betecknar i sin utbyggda form det sammanhållande ledet i en dylik verksamhet där lokala myndigheter föreningar och privatpersoner redan skänkt och skänker ett betydande stöd.

Varje svenskt landskap har sin egen fysionomi. Hur främlingen reagerar för Blekinge beror väl delvis på vad han sett av andra landskap. Om blekingarnas egen känsla för sin provins skall han däremot inte söka döma. Men han bör själv kunna bilda sig en uppfattning om de typiska dragen i landskapet, sett som en före­ ning av natur och kultur. Vattnet, stranden, jorden och skogen bil­ dar parallella bäilten från väster till öster och skänker en livfull

32 I:

Bild 2. "Ståtliga ekar i oildparksnatnr", Foto M. Sjöbeck.

omväxling men skapar också förutsättningar för kulturskikt och lev­ nadsforrner av skilda slag. I själva verket ar nog ett så rikt register sällsynt i ett landskap av så liten ytvidd som Blekinge. Monumentaliteten hör havsbandet och den yttre skärgården till. Idyllen präglar den inre skärgården och ålandskapet nära strandlin­ jen. Städerna med sina individuella fysionomier knyter samman hav och land. Därinnanför möter det förädlade kulturlandskapet: med bördig jord i öppna fält, ståtliga ekar i vildparksnatur och tra­ ditionsrik byggnadskultur. Medan allt detta vänder sig mot dem. långa, soliga kustlinjen i söder, begränsas det i norr av skogs- 0Gb: hagmarker som mjukt förmedlar övergången till inlandssvensk natun, Den småländska kulturmiljön har för övrigt brett ut sig långt ner i östra Blekinge, medan de genuint blekingska dragen härskar fän~ne västerut ända bort till skånegränsen. Bland de element som ger kulturlandskapet dess prägel intar de fasta fornlämningarna från förhistorisk tid en viktig plats. I Ble­ kinge är de jämförelsevis talrika. De flesta ligger i landskapets södra delar och alldeles särskilt i kustbygden. Några av dem är av ganska märkligt slag. Blekinges fornlämningar befinner sig emellertid i många fall i ett mindre tillfredsställande skick, främst därför att skogen trängt in över dem. Gravfälten är oftast övervuxna av träd och buskar som ger terrängen en helt annan karaktär än den ägde under förhistorisk tid och sorn hindrar minnesmärkena att göra sig gällande i land­ skapet så som de en gång gjort. Träd- och buskvegetationen åstad­ kommer också en direkt skadegörelse. Rötterna spränger sönder gravhögar och stensättningar. Barrträden förkväver den yrtäckande växtligheten och marken blir så småningom bar. Fornlämningarna förlorar därigenom det skyddande och sammanbindande täcke som de behöver för att inte successivt utplånas eller skadas. Den här antydda utvecklingen är naturligtvis inte .någonting spe­ ciellt utmärkande för Blekinge. Den återfinnes inom alla delar av landet och har i långt större utsträckning än man vanligen tror åstadkommit förödelse bland de fasta fornlämningarna. Det har blivit klart att man måste motverka den skada som här åstadkom­ mits genom det svenska landskapets förändring under senare tid. Därför söker man numera i så stor omfattning som möjligt röja av de viktigare fornminnesplatserna och därefter ge dem kontinuerlig vård. Det är inte alltid nödvändigt att helt avlägsna träd och buskar, men framförallt barrträden måste hållas efter om det skall bli möjlige att åter få marken grästäckt. Riksantikvarieämbetet har sedan ett antal år bedrivit en modern fornminnesvärd efter dessa riktlinjer som kännetecknas av det dubbla syftet att återge monu­ menten deras gamla verkan i landskapet och att skydda dem för fortsatt förstörelse. De största och långvarigaste arbetena av detta slag har utförts på Björkö i Mälaren, Erfarenheterna därifrån har utnyttjats på andra platser. Det finns goda förhoppningar att systematiska vårdnadsarbeten skall kunna komma till stånd också på några av de märkligaste fotnlämningsområdena i Blekinge. Utomordentligt värdefullt vore det om det stora gravfältet vid Hjortahammar i Förkärla socken kunde röjas och ansas, ty det är ett av landets märkligaste minnes-

34 marken i sitt slag. Samma önskemål gäller det bekanta stenmonu­ mentet vid Björkerorp i socken, där två stora resta stenar och en runsten med urnordisk inskrift står dolda bland tät vegeta­ tion. Här ville man till en början göra en försiktig röjning så att stenarna bättre kunde komma till sin rätt. Ett tredje önskemål gäller de värdefulla hällristningarna i östligaste delen av Blekinge. Nu kan man endast med svårighet bilda sig en uppfattning om deras ursprungliga utseende. Om de uppmålades skulle de fram­ träda på ett helt annat sätt. Sådana uppmålningar av hällristningar har genom riksantikvarieämbetet skett på olika ställen i landet - under sista tiden framförallt i Bohuslän. Det har visat sig att den vackraste och riktigaste effekten ernås om man använder en färg som inte helt täcker ytan utan låter berghäilen lysa igenom så att ristningens sammanhang med denna bevaras även för ögat. De fasta förhistoriska fornlämningarna är till sin natur sådana att de alltid måste vara direkt förbundna med marken. Också ifråga om byggnadsminnena kan man stundom tala om en förank­ ring i jorden, men då använder man oftast uttrycket i överflyttad bemärkelse. Gammal bebyggelse kan betecknas som rotfast i sam­ ma mån som den representerar en långvarig och obruten tradition. I mera bokstavlig mening kan man dock säga att ruiner, som delvis döljs under rasmassor och växtlighet, många ,gånger liksom de för­ historiska minnesmärkena gör intryck av omedelbar samhörighet med terrängen. Studerar man stadsmuren i Kristianopel blir skill­ naden i de orörda och de konserverade partiernas verkan påtaglig. Där muren frilagts, rensats, lagats och givits en skyddande täckning framträder den som klart gestaltad arkitektur. Men där rasmas­ sorna ännu ligger kvar ter den sig som en tillfälligt formad sten­ sträng bland åkrar och ängar. Också bergruinen i Lyckå kom att under sitt fortgående förfall mer och mer smälta samman med terrängen. Det var först framgrävningen och konserveringen på 1930-talet som återgav den något av dess forna resning. I Kristianopel var de tekniska frågorna ganska lättlösta, men Lyckå erbjöd åtskilliga svåra problem. Det stora stenhusets murar var så svårt skadade och de fragmentariska tegelpartierna hade bli­ vit så sköra att man för framtiden måste räkna med ofta upprepade reparationer för att kunna behålla monumentet i någorlunda till­ fredsställande skick. Samma bekymmer vållade konserveringen av

35 Bild 3. Ramdala kyrkas breda tornfasad åt öster. Foto M. Sjöbeck.

borgen invid Sölvesborg där särskilt resterna av det stora tornets tegelbeklädnad och andra lämningar i tegel redan efter få år började vittra sönder. Troligen blir man både här och i Lyckå tvungen att dölja tegelmurverket under skyddande fyllningslager som täckes med grästorv. De här nämnda tre rnonumenten representerar skilda drag i land­ skapets byggnadshistoria. Sölvesborg med sitt markliga torn har ar:kitekturhistoriskt samband med exempelvis Kärnan -i Hälsingborg. Lyckå företräder den under senmedeltiden vanliga friliggande rek­ tangulära huskr0ppen (jfr Lillöhus och Glimmingehus), medan Kris­ tianopels stadsmur är en produkt av r öco-talets sradsbyggnadsprin­ ciper. Bland kvarstående 'byggnadsverk tilldrar sig några av de romanska kyrkorna särskild uppmärksamhet genom sitt egenartade byggnads- 36 Bild 4. Herrgårdsbyggnaden vid Soloesborgs slott, ,.,ppförd 1802. . Numera restaurang. Foto Bertil Berrhelson. sätt. Här kan nämnas Ramda:1a och Hjortsberga, vilkas. exrerior visar ett rätvinkligt kor under det att interiören har en avslutande absid i öster. Denna egendomliga anordning har åtminstone i Ram­ dala konstruktiva orsaker. Man försåg nämligen kyrkan med tom både i väster och öster. Det senare byggdes ovanpå koret. Hänsyn till tornet togs vid planläggningen av koret som därför fick en så tjock östmur att man i denna kunde spara ut en absid. Ramdala hade också i sitt gamla skick en skyttevåning över långhuset. Släkt­ skapen med öländska kyrkor är påtaglig men korets avslutning mot öster är typisk för den blekingska varianten. Åtminstone Ramdala kyrka byggdes under r roo-talet. Landskapet har också en grupp romanska kyrkor av den vanligen något yngre gruppen med smalare kor utan absid. Blekinge äger åtskilliga vackra och typiska· kyrkor från senare tid. Väl representerad är den monumentala stil som började upp­ träda under 1700-talets slut och ofta eftersträvades av kyrkobyg­ garna under r Soo-talets förra del. Som exempel kan nämnas Lister­ by vars fria rymd och fast komponerade -ailtarparti gör en stark

37 Bild 5. Den gamla fattigg3rden i Sölvesborg, som nu är stadens museum.

verkan. En intressant exponent för de historiskt inriktade gestalt­ ningsprinciperna är r 870-talskyrkan i Bräkne-Hoby. Men Blekinge präglas naturligt nog också av den högrestånds­ mässiga profanbyggnadskonsren. , Tromtö, Elleholm, Skärva m. fl. anläggningar företräder detta inslag i landskapsbilden. I det föregående har sagts att småländsk kultur kännetecknar vissa delar av östra Blekinge medan landskapets egen typ förblivit mera genuin i de centrala och västra delarna. Längst i väster möter man dock även utpräglat skånska inslag. Det räcker att anföra ett typiskt huvudexempel på dessa kulturområdens olika karaktär. I östra Blekinge har parstugan gammal hävd. Där härskar den regelbundna byggnadsformen med rummen symmetriskt fördelade på ömse sidor om mittpartiets entre. Men i väster lever blekinge­ stugan kvar i olika varianter. De för typen betecknande, själv­ ständiga byggnadskropparna som fogats ti1ll varandra utan att för­ lora sin individualitet har visserligen •så småningom försvunnit. Men förebilden, märks i många ålderdomliga hus som är påfallande lång­ sträckta och har flera gärna oregelmässigt anbringade ingångar.

38 Bild 6. Thorsells gilrd vid Ronnebygatan i Karlshamn. Numera borta. Foto Nils lagergren.

Sammanfogningen av de olika delarna har gjorts så. att skarvarna egentligen inte längre märks, men själva [angdbetoningen och de olika ingångarna utgör en tydlig reminiscens av den ursprungligen vanliga gestaltningen. När man talar om ett landskaps egen kulturminnesvärd bör man hålla i minnet hur viktigt det är att bevara karakteristiska drag i bebyggelsen. Men all äildre bebyggelse har inte lika stort värde. Ett gammalt ,årtal på ett hus får inte betraktas som något slags tabutecken. Det innebär inte att huset under alla omständigheter måste lämnas orört. Å andra sidan är inte den kulturhistoriska be-

39 tydelsen Jmuten enbart till de stora monumenten av första klass. Det är klart att de intar en sarställning därför att de representerar sin tids samlade arkitektoniska skaparförrnåga och inredningskonst. De ger dessutom pesked om våra internationella förbindelser under växlande epoker. Men byggnadsforrner som utvecklats på svensk botten har spelat en minst lika stor roll i vår kulturhistoria. De är oftast anspråkslösare till sin gestaltning och kommer därför Iätt i skymundan. Utan städernas handelskvarter och borgarhus, de små landskyrkorna, byarna och bondgårdarna skulle dock bilden av det svenska samhället te sig felaktig och ofullständig. Därför måste man inom alla landskap slå vakt även om dessa skenbart mindre viktiga inslag i byggnadsbeståndet. En viktig fråga är också den arkitektoniska utformningen p,.V ny­ byggnader i äldre miljöer. När exempelvis ett vackert ålderdomligt stadsparti inte helt och hållet ,kan bevaras försöker man planera de nya delarna på sådant sätt att de naturligt ansluter sig till platsens gamla prägel. Detsamma gäller bebyggelsen ute på landet, där smakförskämningen på många hålla lett till avskräckande resultat. I stället för slentrianmässigc hopsnickrade bostäder eller på löpande band formade monteringsfärdiga hus vill man få fram individuella lösningar som tar upp det bästa av ortens tradition. Gamla hus kan ofta spela en roll som allmänna stilförebilder för modernare bebyggelse men de fär inte själlöst kopieras. De traditionella dra­ gen måste förenas med vår egen tids sätt att bygga. Det största värdet hos de gamla husen består i deras levande och individuella karaktär. De har en gång formats med omsorg och eftertanke och man måste akta sig för att nu stuva om dem så kraftigt att åkt­ hetsvärder försvinner. Om så sker har bevarandet förlorat sin me­ ning. Det finns tyvärr alltför många exempel på sådana olyckliga omgestaltningar av större och mindre byggnadsverk i vårt land. Att gjuta nytt liv i gamla hus är lyckligtvis inte bara ett ideal som skymtar i fjärran. Det har många gånger förverkligats med gott resultat. Men något allmängilcigc recept kan inte rekommen­ deras, Man måste bestämma tillvägagångssättet från fall till fall. Särskilt svårlösta frågor uppstår då man söker att i en rimlig form sörja för städernas kulturminnesvärd. . Här spelar de111 ekono­ miska synpunkten större roll än annars och de enstaka husen hänger

40 Bild 7. Karlskrona r&dhus, en klassicistisk fasad vid stadens Stora Torg. Uppfört 1798. Foto Nils Lagergren.

samman med grannskapet ännu starkare än ,ute på landet. Ganska ofta lyckas det att rädda en hotad byggnad av stort värde ~rån riv­ ning eller förvanskning. Men inför den. snabba förändringen av våra städer blir omsorgen om själva stadsbilden allt angelägnare. Och här möter de verkligt stora svårigheterna. Den gamla gatan med sin ringa bredd och sin glesa eller i varje fall tämligen låga. bebyggelse bildar en organisk enhet. Ingen drömmer väl om att till varje pris behålla alla sådana gatupartier. Men man får fördenskull inte alltid ge efter för fastighetsekonomiska och trafiktekniska krav. Till en viss grad tycks man, för övrigt just nu vara på väg mot en ny uppskattning av det ålderdomligare stadsbyggnadssätret, som an­ ses erbjuda stora fördelar ur hygieniska och sociala synpunkter. Ljus och luft, trädgårdsutrymmen, err måttlig anhopning av folk inom samma väggar, sådana trevnadsvärden spelar en s~ stor roll att till och med räntabilitetsfrågan ibland kan sättas i efterhand. De som arbetar för kulturminnesvårdens intressen hoppas få sam-

4 41 verka med dem som i framtiden skall reglera och sanera våra städer så att sambandet med dessas egen historia kan hållas levande. I Blekinge finns det flera stadsindivider av stort värde. Karls­ krona omspänner ett rikt register: centrum med dess. monumentala byggnader, varvet med dess in-te minst ur kulturhistorisk synpunkt intressanta anläggningar, den kommersiella hamnen, fiskeham nen, de i skilda delar av staden inströdda högklassiga borgarhusen och bo­ ställena, den ofta stramt hållna träbebyggelsen av mera genom­ snittlig typ, kvarteren med småhus som uppförts av fiskare och hantverkare, allt detta sammanhållet inom den ram som vattnet omk ring sradsön bildar. Karlskrona är en modern militärstad men har också något av den gamla befästade stadens uppsyn. Vatten­ gränsen omkring den ursprungliga anläggningen gör samma effekt som en medeltida befästningsmur. Båda begränsar utrymmet till den från början givna ytan och denna måste därför utnyttjas för mångskiftande ändamål på ett annat och effektivare sätt än när man kan låta kärnan organiskt växa ut allt eftersom nya behov gör sig gällande. A.ven om Karlskrona står i första linjen får man inte glömma der» förnäma borgarbebyggelsen i det äldre Karlshamn, de pittoreska inslagen i Ronneby stadsbild eller charmen hos de centrala partierna av Sölvesborg, som dock nu dessvärre förlorat något av sin fasta gestaltning genom den moderna stadsplan som är på väg att genom­ föras. Det gäller här liksom i andra fall att gå försiktigt fram vid rivning, ombyggnad och nybyggnad. Men ingen stad får plötsligt bringas att stanna i växten. Man kan inte göra en stads historia till ett preparat i sten och trä, ty då skulle hänsynen för historien hindra en normal utveckling. Men varför skall en stads invånare inte värdesätta de alltjämt levande byggnaderna från. äldre epoker lika väl som en familj gläds över gamla vackra möbler och andra ärvda ting? En samverkan mellan gammalt och nytt inom en så vitt möjligt enhetlig ram ger karaktär och stil åt en stad, som vill att dess historia inte blott skall läsas i arkivluntor och minnes­ skrifter utan också framträda för gatuvandraren.

42 Bild 8. Gatuparti med sjömansstttgor på Björkholmen i Karlskrona. Foto Nils Lagergren.

Vården av ett landskaps kulturminnen är en angelägenhet som kräver samverkan mellan många olika parcer. I vissa länder, som t. ex. England, är de frivilliga insatserna nästan helt och Mllet avgörande. Annorstädes, som i Schweiz, 1har varje provins - kan­ ton - sin egen kulturminneslagstiftning. Hos oss i Sverige råder ett intimt samarbete mellan staten och de lokala kraftema. Statens skyldigheter regleras genom lagar och förordningar av stor betydelse för bevarandet av fornminnen och kulturminnesmärken av skilda slag. De privata insatserna grundar sig på frivilliga åtaganden,

43 l I

Bild 9. Ruinen av Lyckå slott, utgrävd och konserverad 1938-1941. Foto I. Andersson 1947.

Den verksamhet som staten utövar kompletteras med anslag och personliga arbetsprestationer av frivilliga ikrafter som ofta förenats inom provinssammanslutningarnas eller de små lokalföreningarnas ram. Men dessa aktiva medarbetare kan också själva ta initiativ och genomföra åtgärder som ligger vid sidan av den statligt regle­ rade minnesvårdens formella och reella möjligheter. Man kan skydda områden som är av betydelse för kulturlandskapets vidmakt­ hållande fastän de måhända inre kan betecknas som fornminnesom­ råden och inte heller kan .fridlysas ur naturskyddssynpunkt. Många

44 gamla byar och gårdar kan bevaras genom ägarnas förståelse, ehuru lagen inte ger det allmänna möjlighet att slå vakt om dem. Städer och kommuner har resurser att själva ta hand om gammal bebyg­ gelse genom att visa förståelse för kulcurminrresvårdens önskemål bl. a. när det gäller tillstånd till rivning och nybyggnadsföretag i känsliga miljöer. Stiftsnämnder, boställsnämnder och församlingar kan ofta tillämpa den ecklesiastiska bosrällagstiftningen. på sådant sätt att prästgårdarnas kulturvärden bevaras effektivare än som skulle vara möjligt enbart genom de överordnande myndigheternas ingripande. De fasta fornlämningarna, som omfattar förhistoriska minnesmär­ ken, lämningar av märkliga byggnadsverk, äldre broar och dylikt, är lagskyddade. Men staten behöver hjälpare ute i landskapen för att övervakningen skall bli effektiv. Det är ju också mera till­ talande om en skyddsaktion bottnar i bygdens eget intresse än om det tar formen av ett mer eller mindre polisiärt ingripan·de från sta­ tens sida.. Även kyrkor och andra framträdande offencliga bygg­ nader är ställda under det allmännas vård. Men också här spelar det lokala intresset och de närmast berörda parternas förståelse en avgörande roll för vården och underhållet. Hur ett landskap skyddar sina kulturminnen är en fråga som inte kan besvaras i få ord. De historiska förutsättningarna och de prak­ tiska problemen har många aspekter. Den personliga insatsen kan dock aldrig överskattas. Först när statens representanter finner frivilliga och aktiva medhjälpare vågar man räkna med en levande och resultatrik kulturminnesvärd vars syfte är att bevara varje landskaps särart.

45 lCRING ,rA0 l{FRUKLOSTRET I SöL,TESBORG En vandring genom litteraturen

Av STURE F]ELLANDER

I.

TT AV DE xr.osrA till våra dagar bevarade dokument, som ge oss en någorlunda fyllig bild av gångna tiders Sölves­ borg är den karta, som den danske kartografen Johannes MEejer vid mitten av 1650-talet upprättade över staden"). Tyvärr ha sentida forskare vid anvåndriingen av Mejers stadsplaner funnit det vanskligt att lita på dem ifråga om detaljer. Inte minst den, som vill försöka lyfta fram i ljuset någonting av Sölvesborgs andliga historia, har anledning att beklaga detta; det förefaller nämligen som om Mejer haft ett liret särskilt intresse för stadens kyrkliga minnes­ märken. Hans karta är bl. a. just den källa, från vilken vi känna de fem kapell, som en gång mot sjösidan slöto en halvkrets kring staden: S:t Jörgen, S:t Enevald, S:t Andreas, S:t Bartolomeus och S:t Jacob. Dessa kapell måste ha haft medeltida ursprung men ha givetvis mist sin egentliga betydelse vid reformationens genombrott. Ett av dem har på kartan en något utförligare beteckning än de

1) Mejers karta över Sölvesborg i sin helhet reproducerad hos C. G. Weibull: Sölvesborg. (Sölvesborg 1945), sid. 90. Hela Mejers kartverk över Danmark publicerat som Facsimil 1942 av Danmarks Geoderiske Institut. Richtcr, Skånes karta (Lund 1929), sid. 69. P. Lauridsen: Kartografen Johannes Mejer. I Historisk Tidsskrift, Raekke 6, Band I, sid. 271 f.

46 IJ~e Sladl

Denna teckning återger ett utsnitt ur Mejers karta över Sölvesborg och visar i stort sett samma stadsplan, som ännu är bevarad. Märk S:t Nicolai kyrka och de fem kapellen. andra: "S:t Enibalds alte Kirche", vilket kanske häntyder på att detta mer än de andra var ruin eller på väg att bli det. Mot bak­ grunden av denna detalj och det intresse den röjer, är det kanske i alla fall mödan. värt att notera, att kartan inte ger den minsta an­ tydan om förefintligheren på dess tid av någon klosterbyggnad eller ruin efter sådan. Det är naturligtvis även ifråga. om relativt goda källor alltid ovisst, hur långt man kan våga draga slutsatec e silentio - utifrån den blotta tystnaden. Men; alltid kan man åtminstone ställa frågan om kartans vittnesbörd på denna punkt skall vara, att de klosterbyggnader, som i staden mötte den inbrytande reformatio­ nen, redan något århundrade senare voro utplånade.

47i IL

Vid pass ett ånhundra-de efter Mejers karta, alltså vid mitten av I 700-talet, skänkes oss den första mera ingående litterära skildringen av Sölvesborg. I den disputationssvit om Blekinge, som på 1740- talet såg dagen vid Lunds Universitet under den berömde forskaren Sven Lagerbrings presidium, ingår också ett häfte De Listria - om Listers härad - för vilket Petrus Mi.itzell responderade år r748. I detta arbete möter oss den troligen första tryckta notisen om ett medeltida kloster i Sölvesborg. På sjuttonhundratalets akade­ miska latin får den följande lydelse: Rutlera antiqui et diruti mo­ nasterii hcdieque ad villam civis Marienhoff intueri licet, nihil ramen, praeter Runas parieti insculptas, illic est memorabile. Det är på vårt språk: I våra dagar kan man vid (= mittemot? jmfr nedan) borgaren Marienhoffs gård se lämningar efter ett gammalt förstört kloster, men ingenting minnesvärt finnes

2 ) 1725 och 1759 års stadsplaner begagnade i fotostatkopior i Sölvesborgs. Museum, 48 bl. a. tomten n:r 73, å vilket nummer enligt 1793 års mantalslängd den av Sjöborg omnämnde färgaren Conrad Kraak bodde. Han efterträddes i färgargården sedermera bl. a. av sin yrkesbroder Ar­ bin, vars namn fortlever i den ännu av Sölvesborgarna väl ihågkomna Arbins "korra". Till yttermera visso har man runstenens vittnes­ börd. Denna står numera vid S:t Nicolai kyrkas västportal och flyttades dit år 1875 från den av Miitzell och Sjöborg angivna plat­ sen. Denna ligger alltså inom de tomter, som numera betecknas kvarteret Staren n :r 1 och 2 och ha adressnummer Västra Storgatan I 8 och 20. Då numera framlidne sradslakaren B. Stern år 1920 lät uppföra en av de här belägna byggna-dema, fann man rester efter medeltida husgrunder. Tyvärr nedbrötos dessa utan att ha blivit fackmässigt undersökta. Genom detta fynd ha givetvis Lagerbring-Miitzells och Sjöborgs uppgifter om förekomsten av larnningar efter en medeltidsbyggnad fått en viss verifiering. En öppen fråga är däremot om man ska känna sig bunden också av deras tolkning, att de utgjort resterna av ett kloster. Det är nämligen, såsom nedan ska framgå, numera fullt fastslaget att stadens medeltida Vårfrukloster legat på annan plats. Accepterar man den av 1700-talsförfattarna traderade tolk­ ningen, tvingas man a11tså till antagandet att åtminstone ännu ett kloster funnits i staden"). Kanske kan man därför med större san-

3) Spörsmålet huruvida flera kloster funnits i Sölvesborg har givetvis sitt stora intresse, men är svårbedömt. För existensen år 1505 av "S. Enewoldz closter i Soluedsborg" har man ett enstaka belägg i ett testamentsförordnande (L.i\U VI: 195). Ett sådant kloster måste väl dock ha haft samband med S:t Enewalds källa och kan icke gärna ha legat på den hos Miitzcll och Sjöborg åsyfrede platsen. Den notis om ett kloster i Sölvesborg, som efter LKU återgives och kom­ menteras av C. Wallin i Blekingeboken 1939, sid. 29 ff., torde icke tåla kritisk granskning. Det ifrågavarande dokumentet .(danska) uppräknar bl. a. en del jordar i Mjällby och säger att landgillet från dem tillfallit kyrkoherden i Mjällby tills den (?) lades "til closte(r) i Sölszborg, dog med uret". Då hand­ lingen ifråga är en avskrift, vidimerad bl. a. den 20 juli 1414, skulle vi här ha ."en av de äldsta bevarade handlingarna till Sölvesborgs klosters historia" (Wallin). · Wallin förbiser emellertid att ingen av dokumentets latinska versioner som han dock, och med rätta, anser stå originalet närmare än den danska översätt-

49 nolikhet antaga, att byggnadsresterna utgjort lämningar av de_t S:t Jörgenshus, som veterligen. funnits i Sölvesborg"), Mot medeltidens slut voro dylika för handen i så gott som varje stad. De utgjorde en - ingalunda alltid frivilligt intagen - tillflyktsort för de många spetälska. För dessa gällde S:t Jörgen eller S:t Georg såsom en hjälpare. De sjuka synas åtminstone på sina håll ha avlagt kloster­ löftena om kyskhet, fattigdom och lydnad och levat som ett brodra­ konvent. Det är sålunda ingalunda överraskande, om S:t Jörgens­ husen här och var fortlevat i senare tiders tradition, såsom kloster, ehuru de skrilde sig från dessa bl. a. genom att icke vara samman­ 5 slutna i någon orden. ) Till denna tolkning av byggnadsresterna "vid borgaren Marien­ hoffs gård" måste emellertid sägas, att den inte gir fullt ihop med Mejers kana. Hur man än tolkar gatunätet på denna, måste S :t Jörgen där sägas vara utmärkt söder om stadens huvudstråk för ut­ farten mot väster och Skåne. De avhandlade ruinerna äro emeller­ tid belägna norr om denna och i en del av staden, där trafiklederna knappast ändrat läge i nyare tid. Sedan kan man, givetvis alltid diskurnra, vilket vitsord Mejer ska tillerkännas i detta stycke. Det bör kanske också tiHäggas att Lagerbring-Miitzells uppgift att runstenen, den: s. k. Sölvesborgss.renen, suttit inmurad i väggen av "stadens gamla kloster" i regel utan någon som helst kommentar

ningen i LÄU känner till något kloster i nämnda sammanhang, De säga i stället att gårdarna (istas mansiones, icke Mjäll by kyrka som Wallin a. a. sid., 5 r förutsätter) tillagts castro Solvisburgensi, vilket torde syfta på Sölvesborgs slott. Trol.gen föreligger här helt enkelt en felläsning castro - claustro, eventuellt felaktig upplösning av en abreviatur, av den som översatt dokumentet till danska. Fråga blir då, när denna översättning skett: även felläsningen är ju närmast ett vittnesbörd om att översättaren kände till claustrum Solvisburgense, Den danska versionen har förelegat inför Listers häradsrätt den r 8 september r 590, Frågan när översättningen dessförinnan skett lämnar Wallin öppen. Det före­ faller emellertid som om översättningen verkställts av prosten Torsten Månsson (jmfr lydelsen av hans vidimation. "effter latinen"), känd från I 5 So-talet: är detta .rikrigr, blir den danska versionens klosternotis alldeles värdelös. 4 ) Så L. G. Kindström i En bok om Blekinge (1942) sid. 698. 5 ) Om S:t Jörgens-husen se Ragnar Blomqvist: Hospitalet i Lund (Kulturen 19,19, sid. rr8 ff.).

50 går igen i de runologiska framställningarrsa''), även av nyaste datum. Denna uppgift kan tydligen, sedan, Vårfruklostret lokaliserats till annan plats, småningom komma att leda till missförstånd.

III.

Från en helt ny utgångspunkt dyker Sölvesborgs kloster upp i litteraturen vid I Soo-talets mitt. Den kände forskaren i medel­ tidens byggnadshis.toria C. G. Brunius - som för övrigt var profes­ sor i Lund i grekiska språket - kom år 1849 på en resa genom hela 7 södra Sverige också till Sölvesborg. I sina anteckningar ) har han givit åtskilliga uppgifter om stadens kyrka, och som ett komplement till dessa fortsätter han: Sölvesborg har lhalft ett Vårfrukloster, som är till stiftelsetid och orden obekant, men vilket fanns 1445. För sin tid representerar Brunius åtminstone som byggnadshisto­ riker en välgörande vederhäftig forskning. Också vid uppgiften om Vårfruklostret i Sölvesborg visar han sin noggrannhet genom att ange sin källa: ett testamente, sannolikt till klostrets förmån, daterat "vigilia assumptionis b. Mariae virginis" år 1445, d. v. s. den 14 augusti nämnda år. Man bör inte förbise, att Brunius härmed meddelat något, som visat sig vara fullt riktigt: han är den förste som kan nämna klostret i Sölvesborg vid dess namn Vårfrukloster. Ur andra synpunkter äro tyvärr en del komplikationer förbundna med hans uppgifter. Ti,bl att börja med· har den av honom uppgivna källan inte kunnat av andra forskare återfinnas och kontrolleras. Det nämnda testa­ mentet ingår sålunda inte i någon av de urkundpublikationer, som under vårit århundrade sett dagen"), och som avse att registrera och publicera ihela det föreliggande medeltida aktmaterialet. Detta be-

8) Så t. ex. Jacobsen och Moltke: Danmarks Runeindskrifrer (Kbhvn 1942), I: 399; likaså K. G. Thorngren: Runstenar i Blekinge, i Blekingeboken 1942, sid. So. Förmodligen är det också MiitzeLls notis som går igen hos I. Andersson: Skånes Historia, sid. 186, där stenen säges ha "murats in i kyrkväggen". 7) C. G. Brunius: Konstanteckningar under en resa år 1849 (Lund 1Sp), sid. 671. 8) Brunius källa är okänd för Repettorium och Lunds Arkestifts Urkunds- bok (LAU). 51 tyder att det icke varit känt .och tillgängiigt för forskningen vid tidpunkten för dessa ytterst noggranna och fullständiga urkunds­ samlingars redigering, Ti,11 detta kommer sedan en annan omstän­ dighet: på skäl, som kornmo i dagen under 1920-talet och som i det följande ska redovisas, kan det med stor sannolikhet anragas, att Vårfruklostret i Sölvesborg upprättats först år 1486. Hur man i ljuset av detta senare förhållande ska tolka och bedöma Brunius' uppgift, ter sig synnerligen oklart, Icke desto mindre har Brunius' uppgifter om Vhfruklostret kom­ mit att spela en betydande roll i senare litteratur om Sölvesborg. Notisen om det "till stiftelsetid och orden obekanta" klostret går igen i en mängd sammanhang, populära såväl som mera anspråks­ fulla. Annu när William Anderson, 1920-talets flitige forskare och skribent i de blekingska kyrkornas historia, 1922 publicerar sin över­ sikt "Den äldre kyrkliga komten i Blekinge", blir den från Brunius stammande notisen utgångspunkten för hans framställning om klost­ ret i Sölvesborg.

IV.

William Andersons nyssnämnda fiamställning av år 1922 inne­ håller emellertid vida mer än ett upprepande av Brunius' sats. Fram­ för allt vidgar Anderson vår kunskap i ett viktigt hänseende, då han hävdar en bestämd mening om klostrets belägenhet: det har legat i omedelbart samband med stadens medeltida kyrka. Härför hade han i själva verket en mycket fast hållpunkt i de vittnesbörd, som jorden själv kring kyrkan avgivit. Redan år 1905 hade bygg­ nadsresrer av medeltida typ ,anträffats, å kyrkogården. Vid fort­ satta grävningar år 1920 hade ytterligare grundrester blivit funna. Dessa voro visserligen föga omfattande, men man hade givetvis all anledning att sammanstä•lla dem med uppgifterna att ett kloster fun­ nits i staden.

Det har - såsom senare års Sölveshorgare veta - grävts rätt mycket inom kyrkogårdsområdet även efter William Andersons tid. Därvid har ingenting väsentligt, som kan hänföras till en medeltida klosteranläggning, påträffats utöver de av, Anderson funna mur­ resterna. Antledningen härtill framstår i klar dager vid ett studium 52 av kyrkans bevarade handlingar") från 18 jo-talet, Intill denna tid­ punkt hade endast området söder om kyrkan tagits i bruk för be­ gravningar. Nu befanns det ofrånkomligt att taga även kyrkogår­ dens norra del i anspråk. Med hänsyn härtill blev detta område år r 8 3 3 genomgrävt till tre alnars djup. Vid detta arbete har givet­ vis huvudparten av de medeltida byggnadsrester, som kunna ha fun­ nits å området, nedbrutits. Det var förmodligen dessa som ännu sommaren 1835 kvarlågo å kyrkogården i form av grus- och sten­ högar. Att vid denna grundliga uppröjning överhuvud några bygg­ nadsrester bevarats, har förmodligen sammanhang med att man ville undantaga ett tre alnar brett område invid kyrkan och längs kyrko­ gårdsmuren från begravning. Till följd härav ;har huvudparten av de murrester, som W. Anderson påträffat, skyddats av norra kyrko­ gårdsmuren och kanske även av östra murens dåtida sträckning. I fråga om klostrets belägenhet har William Anderson givit oss dem grundläggande kunskapen. Mindre hållbar ter sig· i ljuset av senare vunnen kunskap den teori, som han byggde upp kring sina markfynd: att kyrka och kloster uppförts samtidigt, vilket med hänsyn till kyrkans allmänna tidsstil antages ha skett under 1200- talet. Han vill .säledes på arkeologiska grunder gå långt bakom den av Brunius nämnda tidpunkten 1445. I detta hänseende ha hans konstruktioner icke hållit provet.

V.

Ett verkligt stort steg i utvecklingen av vår kunskap om Vårfru­ klostret i Sölvesborg togs, när Lauritz Weibull år 1921, i sitt stora verk Lunds Ä1kestifts Urkundsbok, publicerade'") det påvliga stad­ Fästelsebrevet för klostret, av honom påträffat i Vatikanarkivet i Rom. Detta dokument ger oss med ett slag en hel rad av nya fakta, grundläggande för kännedomen om klostrets karaktär och öden. Klostret är icke mer till orden och stiftelsetid obekant. Det har tillhört Karmeliterorden och stiftelsebrevet är daterat den 22 april 1486.

") Sölvesborgs sockenstämmoprorokoll den I4 juni 1833 och den i.6 juli 1835 samt kyrkorådsprotokoll den 7 juni 1837. 10 ) L. Weibull: LAU. V: 7·

53 Det är i och för sig kanske inte helt och hållet uteslutet, att klost­ ret de facto funnits någon tid, innan det genom påvligt brev instif­ tades de jure. Det finns verkligen ett exempel på dylikt förhål­ lande, som till på köpet också hänför sig till Karmeliterorden och 1400-talets Danmark. I ett påvligt brev av år 141511) fastslås att i L:111dskrona några år tidigare - staden är grundad 1410 - ett Karmeliterkloster upprättats utan påvlig tillåtelse; ärkebiskopen i Lund anbefalles att meddela priorn och bröderna absolution härför samt stadfästa det skedda. Det är naturligtvis tänkbart att på mot­ svarande sätt Sölvesborgskonventet grundats något tidigare12) än stadfästelsebrevets datering utvisar. Men mycket bakom 1486 kan man förmodligen inte ens med detta antagande komma; konung Hans, som nämnes som klostrets stiftare, började sin regering .148 r. Så mycket mer faller William Andersons hypotes om klostrets och kyrkans samtidiga tillblivelse till marken. Påvebrevet nämner ut­ tryckligen S:t Nicolai kyrka såsom redan förhanden - det torde f. ö. vara just i detta sammanhang som vi få kännedom om kyrkans namnpatron. Överhuvud ger 1486 års påvebrev intryck av att verkligen höra samman med grundläggningen också av .klostrets yttre gestalt. Ko­ nung Hans av Danmark, som hade patronatsrätten till S:t Nicolai kyrka, ville begagna tillfället, då kyrkoherdetjänsten där var va­ kant, att överlämna kyrkan till Karmeliterorden. Han hade lika­ ledes skänkt ett hus därinvid, som bröderna av denna orden skulle få använda och bebo. Av dessa anledningar medgav påven Innocen­ tius VIII inrättande av ett kloster med kyrka, klocktorn, klockor, blomster- och örtagård, refectorium, dormitorium och andra till ett kloster .hörande anläggningar. S:t Nicolai kyrka synes ha blivit på en gång församlings- och klosterkyrka, ochbröderna skulle hand­ ha försam'lingens själavård. Då påvebrevet ger vid handen, att klosteranläggningen i Sölves­ borg tillhört Karmeliter-orden, öppnar sig därmed vidsträckta per-

11 ) H. Wåhlin: Landskrona forna kyrka och dess minnesmärken (Malmö 1939), sid. 4. 12 ) Enligt Weibull: Sölvesborg, sid, 48, avled Holger Ulfsrand, som gjort en testamentarisk donation till klostret, år 1485. - Hclsingörsklostrct stiftades .'lr 1430 och fick påvlig sradfäsrclse den r6 oktober 1431.

54: spektiv på de andliga och organisatoriska sammanhang i vilka klost­ ret hör hemma. Karmeliterna voro tiggarmunkar. Deras orden har således ur denna synpunkt ett visst sammanhang med de äldre och mera karrda franciskaner- och dominikanerordnarna. De till dessa hörande munkarna kallades ju efter färgen på deras munkkåpor respektive grå- och svartbröderna. Karmeliterna kallades ofta på samma sätt de vita bröderna. Orden grundades II 5 6, men nådde först något århundrade senare mera betydande utbredning i Västerlander. Till Danmark kom den på 1400-talet. I medeltidens Sverige torde den ha haft endast ett .kloster, i Drebr-o. Ordens fullständiga namn 13 är Fratres ordinis beatae Mariae de monte Carmelo ). Berget Kar­ rnel, som ingår i detta namn, är detsamma, på vilket enligt Första Konungabokens r 8 kapitel profeten Elia kämpade sin dramatiskt laddade kamp mot avguden Baals profeter, · Ordens namn avspeglar dess starkt marianska karaktär. Denna framträder också på det sätt, att åtminstone alla danska karmeliter­ kloster buro namnet Vårfrukloster. Vid sidan om Jungfru Maria dyrkade man även hennes legendariska föräldrar Joachim och Anna. För Sölvesborgs vidkommande är detta värt att beakta av ett spe­ ciellt skäl. De medeltida målningar, som i S:t Nicolai kyrka fylla korets ena (västligare) valvkvadrat, bilda nämligen en logisk serie krinig Maria. Därvid börjar serien å södra sidan med bilder av Joachims och Annas upplevelser!") i samband med Marias födelse, fortsätter med bilder av Marias och Elisabets möte, Jesu födelse m. .fl. scener ur de kanoniska evangelierna. Med Marias gravlägg­ ning (norra sidan) äro vi ånyo ut~nför de kanoniska evangelierna, och serien kulminerar i östra valvkappans rnonumentalmålning över Marias kröning till himladrottning. Kännare torde vara benägna att datera dessa målningar till senare hälften av fjortonhundratalet. Kanske kan man därfor räkna med möjligheten att deras tillkomst har samband med Vårfruklostrets och att deras starkt marianska karaktär avspeglar Karmeliterordens religiösa intressesfär.

13) Hcimbucher: Die Orden und Kongregationen der katholischen Kirche (Pa­ derborn 1896-97), II: 62 ff. The Catholic Encyklopedia. III: 354 ff. H) De fyra scenerna ur Joachims och Annas historia belysas av Protevangelium des Jacobus ur E. Herrneker Neurestamenrliche Apokryphen (1904). 55 S:t Nicolai kyrka, västra korvalvet. Medan tre sidor av valvet visa vardera ett flertal scener ur Jungfru Marias och hennes föräldrars liv, utfylles östra valvkappan av en enda monumentalmålning.

VI.

Det har redan framskymtat i vår skildring, att ett karmeliter­ kloster varit beläget i Landskrona. Detta uppges vara stiftat år 1410 av Erik av Pommern, som inkallade karmeliterna till den då nyanlagda staden. Ar denna uppgift riktig, var Landskronaklostret karmeliterordens första i Danmark. Småningom följde flera: i Kö­ penhamn, Helsingör, Köge och Skelskör - samtliga å Själland; i Assens å Fyen samt Århus och Saeby å Jylland. Ostansunds grun­ dades Karmeliterkloster, förutom i Landskrona, i Varberg och slut­ 15 ligen i Sölvesborg ). Orden fick, som av dessa uppgifter framgår,

1 ") V. Lorentzen: De danske Klosters Bygningshisroris (Kbhvn 1914-29), Band V. 56 Fratergården i Helsingörklostret har givetvis helt andra dimensioner, än som kunna ha varit avsedda i Sölvesborg. Därest anläggningen där Htt slutföras, hade kanske dock till sist huvudintrycket blivit ganska besläktat.

sin största utbredning i danska rikets östligare delar; klostren för­ lades till en stor del i nya eller små städer. I äldre och större städer kunde mot medeltidens slut en utpräglad klostertrötthet förmärkas och framför allt ville man icke hava flera tiggarmunkar. Av de nyssnämnda klostren har Helsingör!") ett särskilt intresse. Stiftat r430 blev det snart det danska rikets förnämsta inom sin orden. Ordens provinsialmästare bodde där, lärdom och studier blomstrade, och klostret underhöll en av sina bröder, den i reforrna­ tionstidens brytningar betydelsefulle · Poul Helgesen, å en lärostol vid Köpenhamns universitet. - För oss är det av särskild vikt, att klosterbyggnaderna än i dag ligga kvar i ett skick, som nära an­ sluter sig till det ursprungliga. An i dag ge de a1ltså betraktaren ett sentida men ändå i mycket bestämd mening förstahands intryck av den miljö, ett karmeliterkloster skapade kring sina bröder.

16 ) L. Pedersen: Helsingör i Sundsroldstiden (Kbhvn 1926), I: 196 ff. J. S. Dalsager: Helsingör St. Marire Kirkes Historie (Kbhvn 1950-), sid. II-29.

5 57 Bilden till vänster visar det ställe, där artikelförfattaren lir 1942 återfann huvuddelen av de bevarade grundresterna. Bilden till höger visar hur samma parti numera inkomponerats synligt i norra muren kring S:t Nicolai kyrkogård,

I Helsingör är kyrkan - som följdriktigt också heter S:ta Mariae Kirke - samtidig med den övriga klosteranläggningen och bildar sydlänga i denna. Norr om kyrkan ligger en fyrlängad gård av ansenliga mått och kring denna löper i längornas bottenvåning den välvda fratergången (Frater = broder). Att den utgör ett mot går­ den öppet galleri är ett vittnesbörd om att klosterarkitekturen. ännu i vår nord bär med sig sina huvuddrag fiån sydligare länder. Denna klostergång var också den viktigaste förbindelsen, mellan klostrets. olika delar. Nordlängan har inrymt kök och brygghus, som alltså förlagts så långt som möjligt från kyrkan. Klostrets övre våning har haft förbindelse med kyrkans kor. Genom denna dörr ha brö­ derna vandrat vid de timmar, då tidegärden skulle läsas i kyrkan> också vid mycket tidig morgon och nattsen afton. Också kloster­ omgången har haft ansenliga dörrar in till kyrkan, vilka väl tagits. i bruk då processioner vandrade genom kyrka och kloster. Reformationen medförde inga våldsamma händelser och inga ska­ dor åbyggnaderna. Mot slutet av r j jo-talet har sannolikt katolsk mässa upphört att firas, och 1541 togos byggnaderna i anspråk för ett världsligt sjukhus. Men än i dag vittna de om hur högt klost­ rens byggnadskultur kunde nå också i Norden.

58 Området norr om Srt Nicolai kyrkogård före utgravmngen av de i dess mark gömda klostergrunderna. Kyrkogårdsmuren döljes av bilen till vänster. Byggnaderna tillhöra prästgården - uthuslängan numera riven och hela området genomgripande förändrat. ·

VII.

När det påvliga stadfästelsebrevet för Sölvesborgsklostret år 1921 publicerades, betydde detta nästan en liten epok i kännedomen om klostrets historia. Det blev i många hänseenden slut med trevan­ dena och konstruktionerna, och dessa avlöstes av bestämda fakta och konkreta sammanhang, av vilkas rikedom något har skymtat härovan. En ny betydande utvidgning av våra kunskaper kom, underligt nog, ännu en gång år 194 5 till stånd genom de utgräv­ ningar som då ägde rum och som avslöjade en hel del av klostrets yttre gestalt. Det har ovan redogjorts för de omständigheter som föranleda, att endast spridda byggnadsrester ligga kvar i kyrkogårdens mark. På andra sidan om kyrkogårdens norra begränsningsmur vidtager ett område, som av gammalt utgjort gårdsplan till prästgården. Mark­ nivån är här ställvis inemot en halv meter högre än kyrkogårdens.

59 Från Orienten fördes heliga oljor till klostren och kyrkorna i Norden. Denna lilla glasflaska, höjd 5,1 cm., har säkert medförts från Österns länder till Sölvesborgsklostret.

I början av 1940-talet påträffades, dolda av denna högre belägna mark, grundrester efter medeltida byggnader. Lyckliga omständig­ heter gjorde det möjligt att genomföra en omfattande utgrävning av dessa. En kraftig eggelse hartill låg i det förhållandet att Söl­ vesborgs stad beredde sig att år 1945 fira femhundraårsminner av sina äldsta bevarade stadsprivilegier. Arbetet utfördes i två erapper, en våren 1945 under ledning av fil. lie. L. G. Kindström, en på hösten samma år under ledning av professor Armin Tuulse. I Blekingeboken 1946 har Kindström givit en preliminär översikt av grävningsresultaren, som alltså här endast ,behöva antydas.

6@ Kakelfragmenc (matris), troligen kronkakel på kakelugn, r 500-calets senare del.

Grävningsområdet motsvarar i stora drag platsen för klostrets nord­ länga och de med denna samrnanlöpande delarna av öst- och väst­ längorna. Det blev under arbetets gång småningom klart, att någon definitiv nordlänga aldrig blivit uppförd. På dess plats ancräffades i stället grunderna till flere korsvirkesbyggnader. Man antager att klosterbröderna etablerat sig i dessa i väntan på att grundmurade och slutgiltiga hus småningom skulie bli uppförda. Däremot Funnos vid båda gaveländarna av den tänkta nordlängan fasta grundmurar, som utvisa att öst- och väsrlangorna i varje fall varit påbörjade med metertjocka murar av sten och tegel. Det är naturligtvis omöj­ ligt att avgöra till vilken höjd dessa murar en gång uppförts. Kind­ ström antager att åtminstone östra längan kommit til.1 fol1bordan

61 under r 5 oo-talets första decennier. Men allt tyder också på att väsentliga delar av klosteranläggningen alltjämt voro provisoriska, när reformationen för alltid hejdade utvecklingen. Av särskilt intresse är, att en av de provisoriska byggnaderna kunde friläggas i sådant skick, att man fick ett helhetsintryck därav. Inom en enkel rad av kullerstenar, som bildat grund för korsvirket, utbredde sig en så gott som fullständig golvläggning. Dess mitt­ parti var lagt med tegel i fiskbensmönster, men, runt väggarna var golvet satt med kullersten. Det förefaller troligt att dessa senare partier i sin tur burit ett något högre liggande trägolv och att en rad av sovceller löpt längs väggarna. I så fall har man här på­ träffat klostrets första dormitorium (sovsal), kanske den, byggnad som konung Hans skänkte vid klostrets grundJäggning. Vid utgrävningarna gjordes en mängd lösfynd: keramik, glas och metall. En väsentlig part av dessa fynd härstammar säkerligen från tiden efter klostrets nedläggande, då husen kanske en tid tjänat andra ändamål. Ett par golvplattor med inpressad fransk lilja och spår av grön glasyr ha måhända legat i klostret. En stor mängd skärvor av brunt glas med svart, röd och brungrå målning härrör kanske från fönster i klosterbyggnaderna: i ett fall bildar teckningen på glaset en fransk lilja. I jord från grävningsområdet har senare påträffats en vacker mussla - kan det vara en pilgrimsmussla från klostertiden? I samband med arbeten kring prästgården har under år r950 grävts en hel del å området norr om 1945 års utgrävningar. Därvid har bekräftats att en stenläggning på c:a 60 cm:s djup sträcker sig från ucgrävningsområdet in mot präsrgårdsbyggnaden, Däremot ha inga murrester som kunna vara av medeltida ursprung anträffats. Det förefaller alltså som om man 1945 nått ungefär ut till gränsen av ruinområdet.

VIII.

När påvebrevet angående klostrers grundande underskrevs i Rom år 1486 var Manin Luther redan född. Denna omständighet ger oss anledning att redan från början räkna med aitit klostret icke kan ha fått någon lång historia. På r 5 zo-talet började den evangeliska rörelsen med allt större kraft sprida sig över Danmark. För ett och

62 Vid planeringsarbeten 1950 phräffades denna mussla inom prästgårdens område, i gränsen av klosterområdet. Möjligen pilgrimssnäcka från Santiago di Compostclla i Spanien. Diameter 4,;; cm. Upphängningshål saknas.

)

• ' - J:_S~, t/ff:,' :/;~)f' IV_.:··:. ;. ,.·,:-·': .: '_. ,-..,? .·. r~:~ -~fil'.~,)

Bronspip till ett kärl (akvamanil), senromansk tid. 6.3 annat av utvecklingens huvudcentra, t. ex. Malmö, kunna händelse­ förloppen i detalj klarläggas. För andra orters vidkommande ligga de mera i dunkel, men resultaten framträdde även där ganska snabbt. Och i takt med den evangeliska trons utbredning började även klostren mer eller mindre frivilligt att utrymmas'"). Särskilt snabb och stundom brutal blev denna process för tiggar­ klostrens vidkommande. En av orsakerna härtill torde helt enkelt vara att söka i det förhållande, att tiggarordnarnas kloster genom­ gående lågo i städer, och att det just var städernas borgare som överallt vore den evangeliska rörelsens bärare. Det är dokumen­ terat att de nya strömningarna gingo hårt ut över franciskanerigrä­ brödrajklostren; mera i stillhet synas bl. a. karmeliterklostren ha upplösts. I Helsingör skedde detta, som redan nämnts, utan bild­ storm och utan våldsamt utdrivande av munkarna. I Varberg tycks man :ha gått något hårdare fram. Om förloppet i Sölvesborg är intet bekant. Men senast med året I 5 3 7 torde alla tiggarkloster i Danmark ha utrymts. Redan innan denna utveckling nått sina slutskeden hade klostren emellertid betydande svårigheter att kämpa emot. Dessa uppkomma helt naturligt därigenom, att vid den evangeliska trons utbredning allmoseinsamlandet mer och mer försvårades. Det var tiggarkon­ ventens dagliga bröd som på det sättet stycke för stycke drogs till­ baka. För att an-skaffa medel till sina löpande behov blev man småningom nödsakad att pantsätta eller sät!ja egendom, varmed klost­ ren under lyckligare tider begåvats. Detta var den allmänna ut­ vecklingen, och den möter givetvis också i Sölvesborg. I vilken utsträckning dess Vårfrukloster ägt jordegendom kan inte ens tillnärmelsevis fastställas. Det är överhuvud endast sparsamma notiser om klostrets ekonomiska förhållanden som blivit bevarade. Det finns naturligtvis viss anledning att räkna med att den jordlotr inom nuvarande Sölvesborgs stad (stg 70 och 71) som än i dag bär namnet Munkhejan, -varit i klosterägo. Om ett par testamentsgåvor i penningar eller säd har man kännedom. År 1494 fick klostret tre gårdar i Ostra Ljungby i Villands 'härad såsom pant för 550 lybska mark, dem Povel Laxmand givit till en själamässa, som han . 17 ) Till hela avd. 8 se G. Johannesson: Den skånska kyrkan och reforma­ tionen (Lund 1947), främst kap. 6-8.

64 stiftat i klostret: "Y then föste boor Henrik Tysk, i then ander bor Boo M onsön, i therr tridie bor Per Anderson". Om ett par mycket betydande egendomsinnehav få vi kännedom just i samband med gårdarna:s försäljning på 15 jo-raler. "Prioren 18 broder Oluf.f og conventzbröderne i Sölfzborgz closter" ) avhände sig då upprepade gånger egendomar till Axel Urup, danskt riksråd och betydande jorddrott. Då han tillika vid denna tid var kunglig länsman på Sölvesborgs slott, är det uppenbart att det fanns rent lokala förutsättningar för transaktionerna mellan honom och klost­ ret. Och ett par av försäljningarna äro verkligen: ägnade att ge oss en inblick i klostrets ekonomiska ställning under dess välrnaktsdagar. Den första av de kända försäljningarna till Axel Urup ägde rum år r 530 och gällde Förkierrila gård. Hur denna kommit i klostrets ägo kan inte fastställas. Det är emellertid bekant att den i början av 1500-talet innehades av samme Povel Laxrnand, som nyss nämn­ des såsom instiftare av en själamässa i klostret. Den som är road av att kombinera möjligheter kan ju alltid uppställa ett antagande att Förkärla gård småningom kommit till klostret från, Povel Lax­ mand, som också var länsman'. på Sölvesborgs slott - kanske rent av i de tre Ljungbygårdarnas ställe såsom vederlag för själamässan. Namnet Förkärla gård synes inte någonsin ha varit officiell beteck­ ning på någon gård i 'Förkarla by eller socken. I våra dagar bär hemmanet Förkärla n:r 9 traditionsenligt detta namn. Hur gammal denna tradition kan vara, låter sig väl knappast fastställas. I de äldsta jordeböckerna äro emellertid samtliga nummer under För­ kärla betecknade såsom "hela gårdar", aHtså omfattande ett helt mantal. Under alla förihållanden har alltså denna klostrets egen­ dom varit av inte ringa varde!"). Två år senare eller år 1532 köpte Axel Urup ytterligare av klost­ ret gården Bodestorp i Asarums socken. Man ska i dag förgäves eftersöka detta gårdsnamn där. Gården hör nämligen till den del av Asarum, som Kronan genom kungligt brev av den 28 februari

18 J. Andersson: Ur Axel Urups arkiv. Historisk Tidskrift för Skåneland, II, sid. 259 ff. Dansk Biografisk Leksikon XXIV (Kbhvn 1943), art. Urup, 10) Angående Förkärla socken: Decimantjordeboken 16p, Karechismilängd 1683, Jordeboken 1718. Alla i LLA. 1666 anvisade för anläggningen av Karlshamns stad'"). Kronan, åter hade några år tidigare - med direkt sikte på ändamålet - förvärvat de båda hemmanen Bodekull och Bodestorp av Ove Thott mot ett betydande vederlag av jordegendom i Torna och Bara hära­ der. De båda blekingska hemmanen måste s·ålunda ha representerat ett betydande värde. Till en del låg detta representerat i den "öfvermåttan sköna och nästan incomparabla hamn, som

Hösten 1950 har med ledning av de tidigare utgrävningarnas re­ sultat grundplanen till Vårfruklostret i Sölvesborg blivit utlagd på marker» norr om S:t Nicolai kyrka. Tätt lagda kalkstensplattor angiva, att det något under markytan ligger rester efter grundmu­ rade hus. Glesare kalksten markerar motsvarande rekonstruktions­ linjer; dessa gå av skäl som i det föregående nämnts fram över kyrkogårdens område. Kedjor av kullersten angiva grunderna för korsvirkes- eller trähus. Vad som i Helsingör ännu står upprätt med väldiga murar, trap­ pade gavelrösten och mosslupna takfall, har i Sölvesborg blivit till några linjer på marken. Men för den, som har ögon till att läsa historiens skrift, giva också de sitt vittnesbörd. _

20 ) Lagcrhring, S.: Dissertatio gradualis, de Carlshamnia, ... resp. Mathias F. Hammar (Lund 1749), sid. 3. H. Rosengren: Karlshamns historia, I (Karlshamn 1918), kap. 1. 66 •• 0 •• SENI-IOST PA I-IANO

Av ERIK BENGTSSON

ISTHORNEN SKNDER UT sina melankoliska bö­ landen när vi nalkas Hanö från nordväst. Det är M dimma i Hanösund. Blekinges yttersta utpost mot sydväst ligger insvept i disig, novembergrå klarobskyr. Vädret är lugnt, men det står gammal dyning i gattet mellan ön och Lister­ landet. Senaste stormen lade sig för blott några dagar sedan. Tio distansminuter eller nära två svenska mil från Karlshamn ligger Hanö, som gett namn åt ett helt kustområde, Hanöbukten. I dess mitt sticker ön upp sin, urbergskalott, kransad av kullersten. Den är halvannan kilometer på längden och ungefär hälften så bred, ön, och har en central position i buktens mitt, med lika stort av­ stånd till Torhamnslandet i öster som till Simrishamn i söder. Med fyren som topp får Hanö en profil, som folk med navigeringsvana från Medelhavet påstår ha frapperande stor likhet med Strombolis. I varje fall var en skeppare på hemväg från en jordomsegling en gång beredd att ta på sin salighersed att han gjort fel i besticket, när han såg Hanö dyka upp ur dimman. Han trodde han hade kommit till Medelhavet, Närmaste fastland till Hanö är Listerhuvud på Listerlandet rakt väster om ön. Sundet har en bredd av knappa 4.000 meter. Det kan bli dryga meter när vädret så vill. Ofta är det storm, ibland

67 dimma som gör landförbindelsen hasardartad. När vintern smäller till på allvar kan dessutom isförhålla·ndena tvinga öborna att leva helt för sig själva månader i sträck. Det var så för några år sedan, då poscbåten från Hörvik kunde återuppta sina regelbundna turer först i april, efter ett uppehåll på nära två månader. 250 bofasta invånare och 60 hus har ön enligt officiella papper. Bebyggelsen är koncentrerad till västsidan, där husen ligger mellan stranden, och sluttningen upp mot fyren. Kring den sistnämnda finns förstås personalens biostäder. Två handelsbodar, Fiskehamn, folkskola, brandstation - och så fyren. De som befar södra Oster­ sjön räknar i hög grad med Hanö fyr, som har betydelse både för angöringen av Karlshamn och när det gäller att sätta kurs norrut. Mistsignalstationen är också betydelsefull. Det finns två sirener, och de är verksamma praktiskt taget året runt. Hanöbukten drar till sig dimman, säger man på Hanö och Lister. Som fast boplats för människor är ön inte så gammal. Trots att den var bevuxen med högstammig ek- och bokskog och väl kunde locka till bebyggelse, var det ingen som reflekterade förrän i början av I Soo-taler. Då kom engelsmännen. Man hade väl annars kunnat tro att listerborna legat närmare till hands. Men krig rådde i Europa, nöden hade ingen lag - och så råkade engelske amiralen Saurnarez på Hanö. Saumarez hade kommit för att lösa problemet hur britterna skulle smuggla sina varor förbi den blockad, Napoleon hade upprättat. Det var år 1810, kontinentalsystemets tid. Hanö visade sig ligga utmärkt till. Där kunde man lasta om de varor som genom Sverige skulle exporteras till Preussen. Från Hanö kunde fartyg ur brittiska flottan övervaka hela handeln i södra Östersjön. En eskader förlades till ön och stannade där några år. Hanö utvecklades snabbt till smuggelort av högsta inter­ nationella betydelse. På stranden växte en hel liten stad av varu­ skjul upp och utanför, i sundet, låg brittiska och svenska och preus­ siska handelsfartyg och lossade och lastade i skydd av linjeskeppens och fregatternas kanoner. Inte ens när Sverige tvangs förklara England krig, ett krig som för all del stannade på papperet, avbröts den för många parter så lönande handeln. Tvärtom; det blev extra fart på affärerna. Borgarna i Karlshamn fick sin rikliga del av överflödet. Samtida krönikörer berättar med förtjusning hur välmående staden blev.

~8 r-~~----·····- -- ···-·· j l

Hanö fr/ln sjösidan.

Vin, sydfrukter, siden kunde kanske inte betecknas som något, alla blev delaktiga av. Men vanorna kom i varje fall till staden i så stora kvantiteter och till för borgarna så överkomliga priser att de gamle fann många anledningar att förfasa sig. Priset lär ha tagits när man, för att kunna bli av med ett parti fikon, ansåg sig tvungen att utfodra de karlshamnska grisarna med denna för orten tämligen sällsynta föda. Karlshamnsborgarna delade gärna med sig av vinet och frukterna åt engelska flottan, vars officerare deltog i många middagar och baler på landbacken och särskilt lär ha uppskattat den lokala punschen. På Kastellet, fästningen vid inloppet till Karlshamn, hölls en svensk garnison, men denna krävde aldrig att krigstillsrådet skulle få praktisk effekt. Högkonjunkturen varade ett par, tre år. Den hade också sina nackdelar. I Mjällby socken på fastlandet mittemot Hanö klagades över den lyx och vällevnad, som slagit sina klor i befolkningen sedan engelska uppköpare börjat strö guld omkring sig under an­ strängningarna att få tag på spannmål, kött och fisk åt de hungriga beckbyxorna. Men kustborna hade goda tider. De som särskilt rosade marknaden var fiskarena, och för att bättre kunna betjäna sina kunder slog sig många av dem ned för gott på Hanö. En dag drog engelsmännen sina färde. De lärnnade efter sig många minnen, en rad tomma bodar och kyrkogård. Piskarena för­ svann också. Men de kom igen sommar och höst och fiskade sill och torsk, som saltades. Provisoriskt hoptimrade sjöbodar fick tjäna som bostäder. På vintrarna gjorde man sporadiska hanöresor för att jaga sjöfågel och säl. 69 Först från slutet av 1850-talet daterar sig den permanenta be­ byggelsen, den som vi har i dag. Det finns olika versioner av hur folk flyttade till ön och vad det var för slags människor. Så myc­ ket är dock tämligen säkert som att kärntruppen utgjordes av fiskare från lägena på Listerlandet. Det var sådana som inte kunde få sin bärgning i hembyn och därför var tvungna att pröva lyckan på annat håll. Sedan följde fiskardrängar, som ofta srädslades för en lön av omkring 100 kr. om året. Många av dessa drängar kom från Småland och det inre av Skåne och påstås ha med både undran och skräck blickat ut över vattnet sydvart hän. De kunde ju inte se land! Särskilt under nödåren vid slutet av 1860-talet lär inflytt­ ningen ha varit livlig. Att en del av drängarna gifte sig med fiskar­ flickor och bildade egna familjer var naturligt. Isoleringen hade inte varit den enda avskräckande momentet när det gällt att få ön befolkad. Allvarligare hade nog varit att där inte fanns någon riktig hamn. On saknar nämligen naturliga vikar. Gästvänligast eller rättare sagt minst utsatt är Hanö åt väster. Där växte också bebyggelsen fram, i nära anslutning till tidigare brittiska, senare mera Iisterbetonade sjöbodar. Det visade sig möj­ ligt att rulla undan de stora kullerstenarna i strandbredden så myc­ ket att små primitiva båtplatser, kåsar, kunde byggas. Varje fiskare hade sin egen kås. I den låg båten ganska fredligt och tryggt när vädret var gott, eller i varje fall inte alltför dålige. Men det fick inte blåsa från någon av huvudriktningarna syd, väst eller nordväst. Särskilt när sydvästen stod på låg den primitiva hamnen helt öppen. Då var man tvungen att dra upp båtarna på land, och även om man hjälptes åt, är det givet att behandlingen slet hårt på mate­ rialet. Och man var nästan aldrig säker för överraskningar. Först med I900-talet fick Hanö en ordentlig fiskehamn. Det blev betonggjuten vågbrytare och fina kajer, där båtarna kan ligga täm­ ligen ostörda av aldrig så hårda stormar - fast det ryker ordent­ ligt, när. sydvästen maler på för fullt. Elektrisk belysning och telefon hör också till framstegen. Vill man söka efter det förflutna, behöver man emellertid inte g3. långt. Hamnplanen är öns klubb och klubbens grand old man är 90..,årige Bernt Norgren. Han berättar gärna men ser helst att man följer honom in i ägandes stugan, som han städar själv med tillfällig hjälp av en svärdotter. Stugans tambur, om ett sl krång-

70 90-årige Bernt Norgren är Hanös sjökommg. Teckning av Hilde Liickcn-Bengtsson.

ligt ord får användas om en rejäl förstuga, tjänstgör som arbetsrum. Där hinder nämligen Norgren sina nät under den kalla årstiden. Norgren är född på Hanö, är stamfar för den största fiskare­ släkten i hela Blekinge skärgård och var den förste son skaffade sig motor i båten. Alla tre fakta är betydelsefulla, till ungefär lika grad. De två sista markerar hans ställning som föregångsman, det första ger honom den ,liemortsrätt, utan vilken ingen blir hundra­ procentigt accepterad ens på Hanö. Accepterad är Norgren och ·det till den grad att han faktiskt betraktas som en del av själva ön. Men motorn korn inte i den norgrenska båten förrän strax före sekelskiftet. Dessförinnan måste ägaren lita till segel och åror. I sin råsegeleka gjorde han färder både till Bornholm och Tyskland när fisket så krävde. Det kunde bli både blött och hårt och livs­ farligt. Livet hängde ofta på om seglarna förmådde hålla båten läns när brotten slog in över relingen. För råsegelekoma var öppna båtar, och vid överfallsvind hade man intet annat val än att länsa undan och hoppas på det bästa. För Norgren gick det bra, men flera av hans bröder togs av sjön. Fadern var lots iHällevik men vantrivdes på landbacken och flyttade ut till Hanö. Där gifte han sig med en fiskarflicka. De fick r8 barn. Av dem lever flera än idag förutom Bernt Norgren,

71 som själv har 12 barn. Av pojkarna bor 8 på Hanö. De är alla fiskare. Jakt pi säl och sjöfägd var en viktig inkomstkälla förr. Sälen låg i tusental ute vid Malkvarn, en väldig klippa i havet nordost om ön. Det blev goda jaktresultat. Men när den nya fyren kom med starkare sken blev sälen rädd och kom inte längre tillbaka. Så förklarar åtminstone Norgren saken. Själv påstår han sig ha skjutit åtta säler i två skott. Man tror gärna att det är hanörekord. Hur många sjöfåglar han plockat ned med ett hagelskott minns han inte, men man får anta att siffran är respektingivande. En jämförelse med svunna tider kan naturligtvis inte undgå att beröra prisfrågorna. För sjuttio år sedan var fisk.arena belåtna om de fick 30 öre kilot för laxen. Dvriga noteringar stod i relation härtill. Livsföringen blev chansartad, och något överflöd rådde inte. I allmänhet klarade sig emellertid Iiskarena själva. På höstarna lade de in ordentliga förråd med saltsill och salt torsk. Mjöl och potatis skaffades från fastlandet i byte mot fisk. Gris höll man på ön. Under svåra isvintrar kunde det bli besvärligt i stugorna mot slutet, men man lyckades dock uppehålla livet. Skolhus fanns inte på ön i Norgrens harndom. Ville någon lära sig Jäsa och skriva fick han antingen flytta över till fastlandet och hyra in sig hos någon där eller lära sig på egen hand. Så små­ ningom ordnades dock en kringskola, som det hette. En skolmästare ambulerade från hem till ,hem, stannade någon vecka på varje ställe och lärde ut vad han lyckades hinna med. Det blev alltid något. Norgren är inte ensam om sina minnen från r Soo-talets fiskarliv. Gamle mästerlotsen Hedberg, som nu är borta, kom också ihåg ett och annat, och yankeeseglaren Nilsson, kan berätta om hur det var på amerikanska kusten under segelfartygens glanstid. Det var hårt, det med. På hamnplanen samlas gubbarna gärna, och klubb­ konversationen rör så viktiga ting som väder och vind och dyrtid och fiskets lönsamhet. De frågorna är evigt aktuella på Hanö. Vägen från fiskeläget till fyren på öns högsta punkt är nästan kilometerlång. Det går uppför i en jämn stigning, som tar hårt på den otränade. Men utsikten från fyrens topp, 70-talet meter över havets yta, ger god lön för mödan. Närmast under ligger ön som en väldig, strandad val, runtom breder sig Hanöbukten. Den begränsas i norr av den blekingska granitkusten, i väster och sydväst

72 Hamnen med sjöbodar och Mtar. Teckning av Hilde Liitken-Bengtsson.

av stränder, som med undantag för Listershuvud är låga och san­ diga. Vid klar sikt kan man skymta Simrishamn och Bornholm i söder och mastkranen på örlogsvarvet i Karlskrona i öster. Det är ett förnämt panorama och man tycker sig stå, om inte direkt på världens tak så i varje fall i Hanöbuktens centrum. Det är för­ nämt, det med. Hanöfyren skickar ut tre snabba blinkar med jämna mellanrum och har passerat de vanliga stadierna fram till en högmodern an­ läggning. Men fortfarande måste lanterninen dras runt med ur­ verk, som i sin tur dras upp en gång i timmen. Försover sig fyr­ väktaren, blir det inga svep av vägledande ljus ut över Dstersjön. Mästaren och vakterna arbetar i skift och har sällan tid att känna sig ensamma. De skall avläsa vindstyrka och vindriktning, lämna täta rapporter till meteorologiska stationer i land, hålla ett öga p~ vad som sker ute till sjöss - och så dra upp urverket. Det är inget Iatmansgöra att sköta en fyr. Sirenerna skall också passas, dag-

6 73 böcker föras och upplysningar lämnas när frågvisa turister kommer på besök om sommaren. Ek- och bokskogarna fanns kvar på ön fram till första världs­ kriget. Fastlandsbönderna lät gärna sina svin beta på Hanö, Det blev riktigt ollonflask, Men så 'höggs skogen ned, och i dag ligger ön kal och vindpinad. Helt saknar den dock inte trädprydnad !r. Längs fiskelägets huvudstråk går en rad almar, som påstås ha stått sedan engelske amiralens tid och betraktas som fridlysta. Ingen skulle falla på tanken. att hugga dem. I övrigt inskränker sig vege­ tationen till spridda lövträd, prydnadsbuskar i täpporna kring husen, ett potatisland här och där och tuvigt gräs, som ger bra fårbete. Men smultron finns det gott om sommartid. Fiskeläget har den typiskt funktionalistiska bebyggelse som be­ tingas av omständigheterna. Husen ligger så nära hamnen som möjligt. Ett par längsgående vägar och en mängd tvärgator är pla­ nen. Vid kajerna ligger sjöbodarna på rad. I anslutning till bodarna är båtarna förtöjda. Hanöfiskarena älskar färger och deras flytetyg har ofta djärv kolorit i skarpt blått, rött och grönt. Det är ovanligt för nordiska förhållanden men livar onekligen upp i det dimgrå. De senaste årens utveckling har gjort att stora trålare alltmer do­ minerar på de mindre båtarnas bekostnad, och hanöfiskarena följer med så gott de kan. Ofta gäller det att ligga till sjöss i veckor. V,årens laxfiske utanför polska kusten skapar dessutom speciella problem genom att man tvingas hålla sig ombord på båtarna hela tiden, och det ger ytterligare en fördel åt det större tonnaget. Fiskenäringen på sydkusten, dit Hanö hör, undgår inte att be­ röras av de allmänna konjunkturerna. Förtjänstmarginalerna har krympt. Svunna är för längesen de gyllne tider då· ett par verk­ ligt goda fångster kunde göra den lycklige till en rik man. Nu är priserna hårt pressade och att avsätta överskottet erbjuder stora svårigheter. Ofta går det inte, och så tvingas man till Fångstranso­ nering. Rationalisering och organisering av avsättningen förefaller vara de vägar, man främst anlitar för att söka bemästra svårig­ heterna. På Hanö är man väl medveten om detta. Man inser också hur viktigt det är för fiskarena att hålla samman.

74: H-a---nöfiskare -p& -väg hem efter en f&ngstt11r. Teckning av Hilde Liirken-Bcngrsson.

Hanö en senhöstdag kan väl tyckas vara en ogästvänlig, guds­ förgäten plats. Det :blåser snålt längs de små gatorna i läget, det är dimmigt, halvskumt och råkallt. Mistlurarna bölar och dyningen slår sina eviga, rullande slag mot strandsrenarna. Ensligt, övergivet, på något sätt utlämnat. Den som lyssnar riktigt noga skall kunna höra hur Bönsäcken flyttar sig. Bönsäcken, det ät en rullstensås, som f1ån öns nordspets sträcker sig ett gott stycke ut i havet och enligt sägnen lades dit av en jättekvinna, som ville bygga en bro mellan, Hanö och fasta land. Hon upptäckte snart att brobygze var en besvärlig historia och övergav därför planen. Men Bönsäcken finns kvar, och dess miljoner rullstenar flyttar sig med vinden. när dyningen ligger på. Fyrens klipp skär genom diset. De står liksom stilla i luften ett ögonblick innan de försvinner; klipps av. En Fiskebåtsmotor töffar någonstans ute till ha~s. På hamnplanen går några fiskare och sysslar med sina redskap. Intill den diamantborrade djupbrunnen, öns enda, som sänder sitt vatten genom röret i ett evigt plask, plask reser sig brandskjulets slangställning i två armar mot skyn. På av­ stånd liknar de där armarna en väldig galge. De ser i varje fall högst olycksbådande ut. On må förefalla på något sätt utlämnad, enslig och hård i profilen för den som kommer, stannar några timmar och sedan far sin väg. Men Hanö har sin egen atmosfär, och den, är inte sådan. När man gästat ön några gånger är man på väg att finna ut vad som egentligen bildar den atmosfären. Det är naturen, som f:nns runtom, naturen som skiftar nästan från timme till timme och i sig själv bjuder ständig omväxling. Och det är människorna, som sluter sig samman för att kunna hålla naturen stången. Gemenskap, samverkan blir livs­ villkor på en ö som denna. Och så skapas en stämning av ett all­ deles särskilt slag, och den stämningen är när man väl lärt sig upp­ fatta den, vänlig och expansiv, rentav livsbejakande. Man får inte låta sig luras av det grå och hårda yttre. Av ungdomarna flyttar nog många till fastlandet, det är sant. Men kärnan stannar kvar, och öns invånarantal har de senaste decennierna hållit sig på unge­ fär samma nivå. Oborna fäster sig vid sin ö, de vill inte gärna lämna den, inte gärna överge den för aldrig så lockande framtids­ utsikter på ett bekvämare, mera givande fastland. - Nog trivs vi här på Hanö, säger Bernt Norgren, nyktert och konstaterande. Det är ord av en blekingsk sjökonung. GAl\1LA I-IANTVERKARE 0 I RONNEBY PJ\_ 1890-T1\LET

Av HENRIK SANDEN

ANTVERKET I RONNEBY var för femtio år sedan av helt annan struktur än i våra dagar. Det fanns gott om Hhantvekare inom olika yrken som nu ej längre existera. För en pojke, som hade till uppgift att dela ut den nästan allenarådande Ronneby-Posten, gavs rika tillfällen att få en titt på de olika yrken som bedrevs i Ronneby. Staden var då mer än nu ett verkligt centrum för såväl handel som småhantvel'k av skilda slag. Jag skall nu i den mån det går berätta litet om hantverksmästare och gesäller samt även lärlingar,· en ganska betydande grupp på den tiden, samt också något om de ,då för tiden så vanliga originalen. Staden hade ännu ej fått elektriskt ljus, och den var nattetid upplyst endast av fotogenlyktor i gathörnen. Dessa tändes och släcktes av "Lyktjösse", en gubbe som kom dinglande rned en stege över axeln frampå kvällen, sällan nykter, men alltid såväl vinter som sommar klädd i stövlar. Många gånger följdes han av stadens, som man, på den tiden sade, "gatpojkar", vilka hade sitt nöje i att bereda honom små spratt, inte alltid av det oskyldigaste slaget. Vi klankar kanske på ungdomarna nuförtiden, men den tidens pojkar var inte "Guds bästa barn". Posten kom med hästskjuts från Växjö. Det var ett ganska goute- rat nöje för ungdomen, då skjutsen körde Rosengatan fram med

TZ Ronneby, Nygatan, omkring 1880. I bakgrunden bokbindare A. F. Ljunggrens fastighet,

postiljon David Aqvilonius blåsande i hornet och Post-Ola hållande 1 tommarna. Postkontoret var då beläget i hörnet av Kungs- och Rosengatorna, Kungsgatan 6. Det var intressant att se den stora läderkofferten bak på vagnen, fasthållen av kraftiga läderremmar och så bestänkt med smuts, att man, inte förrän posriljonen sopat bort det värsta, kunde bestämma dess form eller färg. Så bars den in till den väntande postmästaren Nils Krzppelin, en stor och äre­ vördig gubbe, om vilken det berättas att 1han ej tålde att kunderna lade något annat på disken än det som rörde post. Han sopade med handen undan allt som han, ansåg vara i vägen. BL a. råkade han en dag sopa i ,golvet en påse ärter, som muntert rullade åt alla håll. Det påstås att han den gången blev tvungen att själv plocka upp dem. Detta var en liten avvikelse från mitt ämne, men det har sin betydelse för att belysa hur förhållandena voro för 5 5 år sedan. I staden fanns hantverkare av alla slag. Först hör nämnas sådana yrken som inte längre finnas, bland dem pottemakarna. Av dessa, fanns det fyra. Emil Hammarström på Rosengatan få vi nog be­ trakta såsom den förnämste. Bröderna Linden bodde på Kyrko-

Y8 backen, två små trevliga gubbar, ungkarlar 111ed hushållerska. Vi­ dare Lindahl på Kungsgatan i reparatör A. E. Perssons fastighet. Mattsson bedrev yrket en tid i dåvarande Häsrskonissahuset, n:r 5 vid Rosengatan. Vid Kungsgatan 49 i Osterblomska huset, vid sidan av Fridshemmer, bedrev en tysk vid namn Max yrket. Per­ sonligen är jag ägare av två pottugnar tillverkade av honom, en av dem brun, den andra irön. Så få vi inte glömma kakelugnsmakare Frans Teodor Söderlund, en herre med stor yrkesstolthet. Det dugde ej att kalla honom pottemakare. En liten historia kan belysa detta. Söderlund hade en hantlangare, som gick under det klingande narn­ .net Brack-Edvarren. Denne hade varit båtsman. Han kom en dag in till mäster och frågade: "Ska potternaken ha nöje läjr?" Svaret löd: "Pott och pott i helvete, pottemakare, dä sådana som Ham­ marström, jag är kakelugnsuppsattare jag". För att ytterligare be­ lysa hans originalitet kan nämnas, att han vid brandsynen, när han kom in till ett ensamt fruntimmer, neg och frågade om de hade .någon kanariefågel. Han kallade nämligen alla gula pottugnar vid det namnet. Vidare satt han varje söndag på orgelläktaren och hjälpte dåvarande organisten med psalmsången. Hög hatt och brun vinteröverrock bar han de flesta söndagar. Han var en hedersman med en god portion humor. I staden fanns två stycken bleckslagare båda med namnet Anders­ son. Den ene, som även bedrev kopparslageri, hade sin. verkstad på Fredriksberg, den andre vid nuvarande Esplanden. Den senare tillverkade alla slags kärl av bleckplåt, bunkar, spannar, mått och formar m• m. I närheten fanns också ett repslageri, vars ägare var repslagare­ mästare Karl Gummesson, "mäster Baklänges", som han kalla­ des. Spinnrnaskinen drogs för hand. Dem som spann hade bilå­ norna om livet och gick baklänges allt under det han släppte fram blånor. Det fo;drades stor yrkesskicklighet för att få liket av samma tjocklek. När fyra, sex eller åtta lik bleve färdiga, skulle repet slås. Då blev det bråttom. En träkloss. som kallades docka, med lika många spår som lik sattes i överändan och så satte draga­ ren i gång, och mäster sprang längs banan med dockan, och så var repet färdigt. Medan vi är i denna del av staden måste jag tala om "Piskanisse", som bodde i den s. k. Bcrgska kasernen vid Ovre Brunnsvägen. Han

i9 var en originell gubbe, sommar som vinter klädd i vinterrock och dito mössa. Han hade till yrke att förfärdiga ox- och hästpiskor, de förra med många knutar och tjärade i ena änden samt försedda med läderögla i den andra. Han höll sig alltid på köpmansgårdarna, där bönderna satte sina oxar eller hästar. Det var ingen ovanlighet med oxar på den tiden; alla köpmansgårdar var fullbelagda med ekipage rnern mycket sällan fjädervagnar utan åkallade bu:ltvagnar. Så hade vi två kopparslagare. Nils Karlsson bodde i hörnet av Drottning- och Kyrkogatan. Denne Karlsson var den för­ nämste. Hos honom tillverkades kärl av alla slag, såväl större som mindre. Det som ej såldes hemma lastades i vagn och kördes till marknaderna. Han bedrev även plåtslageri. Så t. ex. kan, näm­ nas, att han belade det förra året omräckta tornet på apoteket med plåt. Denne mästare var en barsk men godmodig man. I Prins­ gatan r S hade Fredrik Lindkvist sin kopparslagareverkstad. I dessa verkstäder var det ett förfärligt hamrande, då allt skulle slås ut, varefter polerharnmaren skulle ta bort alla ojämnheter, så att kärlen blev släta och jämna. Vi få inte glömma Karl Englanders och Sven H. Sjölins färgerier­ Det förra var beläget vid Skolbron, det senare i n:r 5 Strandgatan, där Hindrikssons mattaffär nu ligger. Här färgades hemspunnec garn och tyg. När man öppnade dörren hos den förstnämnde, ping­ lade en klocka och mäster eller Neijmi kom och skrev ett kvitto på Iöngodset, alltid på blått papper, och så ströddes vit sand på för att torka bläcket. Och så bestämdes dagen när man fick hämta det. färdiga löngodset. "Höjder-Linan" hade sin verksamhet i huset bredvid. Hon ko­ kade knäck, som kostade r a 2 öre beroende på storleken. De koka­ des av pågon svart sirup, för de var svarta som tjära och beska, men underbart goda i smaken för en barnamun. Vid Rosengatan fanns tre garverier, varav Bergska, nuv~rande Läderfabriken Welting, var den största. Här var mycket av intresse, i synnerhet när bönderna kom med bark. Det var inget ovanligt med ett femtiotal forbönder som skulle sälja bark. Då var det liv och rörelse på Rosengatan. Många hade kört långa vägar, drängar med oxarna hade varit på väg hela natten, och bonden kom efter med hästen. När så alla säckarna var tömda efter vägningen, bar det i väg in ti,11 patron på kontoret för ätt få pengar, ooh sedan i

80 Mejerist Håkan Petersson. Bokbindare A. F. Ljunggren. väg till Brännvins-Emma, som hade sin brännvinsförsäljningsbod byggd över kanalen vid Lindells kvarn, eller till Snus-Håken vid Munktrappan, Denne gubbe var ett stort original. Efter en av­ vika re till krogen Laxen, där Falk nu säljer denaturerad sprit, skulle hemfärden börja. Den blev i många fall ganska besvärlig. Hade inte hästen hittat vägen, hade säkerligen mången. bonde aldrig kom­ mit hem. Peter Julius Holms garveri var beläget i den fastighet, Rosengatan 13, som nu äges av Svante Svensson. Carl Hovstrands garv, ri låg längre ner på Rosengatan i nuvarande n:r 3. Stadens första mejeri, Håkan Peterssons, den s. k. mjölkakällaren låg i Harry Carlssons nuvarande fastighet i nordöstra hörnet av Karlskrongatan och Rosengatan. Här tillverkades ost, men där ved­ gården är belägen nära järnvägsbron, kärnades smör. Kärnan drogs av Pestersson gule häst. Tunnbindare Sven Samuel Pettersson tillverkade huvudsakligen smördrittlar, och Sven Samuelsson gjorde alla slags laggkärl och reparerade badkaren vid Brunnen, men han fiskade också mycket. Ett yrke som inte finns längre är den hedervärde träskomakarens. Tu sådan bodde vid Trollahålet. Det var intressant att se, när han ur en alekubb gjorde ett par fina träskor. De extra fina svartmålades och fernissades samt beslogs med en blank så kallad "träskojor". Dessa var avsedda för jungfrur, men många av brunnens gamla

8,ffi baderskor begagnade också denna fotbeklädnad. De flesta gjordes i träfärg ibland med endast en järntråd i stället för "träskojor". Alla träskor brändes i så väl tå som häl. Bokbindareyrker utövades av A. F. Ljunggren på Kyrkbacken och Frans Sverkersson. Den förstnämnde bedrev även ambulerande bok­ handel. Han hade en vit häst, som han använde vid sina mark­ nadsresor, Sverkersson bedrev en ganska omfattande häftesförsälj­ ning; det ingick inte så sällan premier om man fullföljde köpet av samtliga häften. Den mest förekommande var en kaffeservis i nickel. Här fanns även kvarnbyggmästaren Lundkvist, som vid slutet av 1890-talet ägde Fredriksberg. Plåtslagare Karl Rolf var en ganska originell liten man, dansk till börden och en god yrkesman. En av hans söner blev plåtslagaremästare och borgare å Stockholm. Martin Arell bedrev stor plåtslagerirörelse och lärde upp många goda ge­ gesäller. Hans verkstad låg i nordvästra hörnet av Karlskrona- och Nygatorna. Så hade vi Martin Giinthers plåtslageri, Tingsgatan 5. Dennes fastighet och verkstad finns ännu kvar och äges av sonen Fritz Gi.i.nther. Möbelsnickare fanns flera med stort anseende, Jöns N:n Palmkvist, vilkens verkstad låg i n:r 20 Nygatan och Holmbergs vid Kyrko­ gatan i n:r r9. Den senare bedrev även, Iikkisrfabrikation. I all­ mänhet gick det så till, att mäster tog mått på den döde, varefter kistan tillverkades allt efter önskan. De enklaste målades med kim­ rök och beströddes med vit sand. På Blekan hade vi Sven Elm­ ström, som även försökte sig på stordrift med tillverkning av läster och toffelbotrnar. P. 0. Karlsson och P. Linander voro andra kända möbelsnickare. I många fall tillverkades möbler på vintern, vilka sedan såldes på auktion strax före brunnstiden, Att möbeltillverk­ ningen stod på ett ganska högt plan kan man bedöma av alla för­ näma möbler som fanns vid Ronneby Brunn. Där arbetade två möbelsnickare, P. A. Fredman och Carl Gustaf Hesselbom, som året runt sysslade uteslutande med brunnens möbler. Likaså var sadel­ makare Karlsson, som hade sin verkstad i hörnet av Tings- och Kyrkogatan, mycket anlitad för arbeten inom sitt fock. Tittar man i Brunnens handlingar får man se hur ofantligt mycket den betytt för stadens hantverkare liksom man på hela anläggningen spårar den höga standard hantverket ägde i staden. .Annu efter 5 5 år är målningama på brunnshotellet av oklanderlig beskaffenhet. Jag

82 Ronneby, Kungsgatan, österut fr&n torget. Längst t. v. J. E. Petterssons fastighet - vattenfabrik. uppmanar alla hantverkare att se sig om i hotellet; särskilt vill jag fästa uppmärksamheten vid de små rosenmålningarna i salongsraken, utförda av målaremäsrare Henrik Henriksson. Bland stadens mästare märktes målare C. J. Magnusson, som be­ drev en omfattande verksamhet även i möbelmålning och hade många och goda gesäller. Mäster P. Hindrikssons firma existerar ännu i förstorad skala med namnet P. Hindriksson & Son, Strand­ gatan 5. Axel Olsson bedrev även en betydande verksamhet. Dessa tre firmor äro ofta återkommande i anbudsgivningen~ till Ronneby brunn för varje år återkommande reparationer och inybyggen, Så hade vi mäster Johan Ulrik Appelqvist på Kyrkogatan. På Brunnsblekan bodde målare Frans Mattsson i villan Rosa, Nedre Brunnsvägen, 22, som han byggt. Målare Jakobsson var känd för sin förnämliga möbelmålning med dekor. Han utförde även en hel del dekora­ tioner i Brunnshotellet. Att Ronneby Brunn varit en stor kund

83 hos stadens hantverkare belyses av några räkningar från 1899: n:r 742 från målarernästare Axel Olsson slutade på kr. 3.005: 05, n:r 750 från C. J. Magnusson på kr.· 967: 34 samt ännu en från samme mästare på kr. 2.341: 23, utvändig målning av Badhus n:r 1 kr. 1.736: 50, 24 st. badkar i Badhus n:r 1 kr. 54: -. Detta endast ett par axplock ur 1899 års arbeten. Ektapeter kostade 17 öre per rulle. På så sätt kan vi f3. en inblick i priser i slutet av r Soo-talet, Vad brunnen betytt för hantverkare av alla slag från staden kan man se av alla räkningar från så gott som alla mästare i staden. Ett litet exempel: Nattvaktsrocken lagad o: 75, tråd, två nystan o: 12, "Maria Andersson med hand på papperet". Den förnämste guldsmeden var J. \Yl. Hultgren, Hans verkstad var belägen i rosteska fastigheten n:r 3 1 Kungsgatan. Så hade vi gamle guldsmed Berg. Han ägde en liten fastighet på Bergslagen. Skräddare fanns det många. Theodor Karnpf vid Dstra Torg­ gatan bedrev även en större manufakturaffär. S. Korsell, var hatt­ och mössmakare samt bedrev skrädderi med brodern Peter Abraham som tillskärare. Det var lustigt att komma in i verkstaden, d~r gesällerna satt på bordet med benen i kryss under sig. Där var alltid varmt på grund av presskaminen med alla järnen på. Skräd­ daremastare P. A. Nilssons i Prinsgatan uur ro är väl den enda av verkstäderna som drivs fortfarande. Axel Svensson bodde på samma gata, firman drivs alltjämt som herrekipering, nu i Karls­ kronagatan 25 efter ombyggnaden. Skräddare Andersson på Glas­ backen hade en gesäll vid namn Nisse Collin, som nog var . Ronnebys förste idrottsman trots sitt lyte. Hm var halt men kolossalt kraftig i armarna. På Blekan hade vi skräddare Johns­ son. En som vi inte får glömma är "lille Johannis". Han hade sin verkstad i ett hus inne på gården i fastigheten n:r 28 vid Kyrko­ gatan. Johannis måste stå på en stol, när han skulle prova rocken på en fullvuxen karl. I frivilliga brandkåren hade Johannis tjänste­ skyldighet vid en liten spruta som ännu finnes i behåll. Urmakaremästare Fredrik Dahlqvist, som även på senare tid be­ dnev guldsmedsaffär i nuvarande Resiahuset, efterträddes av urma­ kare M. Karlsson. Emil Stenberg, som ägde den fastighet, Karls­ kronagatan 32, som urfabrikör Bernhard Eskengren nu äger, var en annan urmakare.

84 Muraremäsrarna Bergman bodde mitt för Peterssons mjölkkällare, Ljungdahl på Nygatan samt Anders Persson på Karlskronagaran i fastigheten mitt för Gångbrogatan. Bland gesäller kan nämnas Sundberg och Hasselbom. Bagare var N. J. Sundin, Västra Torggatan, nuvarande Nya Wie­ nerbageriet, samt 0. P. Andersson på Kungsgatan. Vid denna gata var även S. Abrahamssons bageri beläget, likaså mamsell Ruths' ba­ geri i n:r 2r, som övertagits och betydligt utvidgats av bagaremästare C. ]. Hansson. Mamsell Ruths var en gammal originell dam och butiken var nästan lika originell. Man kom nämligen ej längre än i förstugan. Där fick man dra i en klocksträng, och vid signalen kom mamsell och öppnade en liten lucka i glasväggen, genom vilken. man· blev expedierad. Mamsell Ruths bar alltid svart -kalott. Bageriet var känt för sina karlsbaderbullar och äkta Ronneby pepparkakor. Gesällen hette ödman. Hansson öppnade först bageri i byggmästare Abrahamssons fastighet på Karlskronagatan i n:r 40, innan han köpte fastigheten vid Kungsgatan, Dessutom fanns många mindre s. k. hembagerier som hakade nästan uteslutande matbröd, bland dem ett som sköttes av två systrar på Blekan som kallades Pytterna­ Namnet hade de fått av båtsmanskorpral Calle Ving, som bodde mitt emot dem på Karlstorpsgatan. Något längre tillbaka i tiden körde "Skjuts-Blenda" med hästfora bagare Johanssons vid Strandgatan bröd till Karlskrona. Vidare bör också nämnas fru Maria Lagström, vår förnämsta bagerska av äkta Ronneby pepparkakor. På somrarna såldes mängder av dem till brunnsgästerna, och året om kunde man få köpa dem i påsar vid tågen på Ronneby station. Sedan fru L. nedlagt tillverkningen för­ svann läckerheten· för en tid ur marknaden. Fru Augusta Hofstrand återupptog emellertid bakningen enligt samma· recept och höll på därmed några år. Tyvärr har ingen efterföljare lyckats fullt så bra som fru L., trots trägna försök, och de riksberömda kakorna ha sedan många år varit borta ur handeln. Konditorier fanns två: S. A. Karlssons (nuvarande Clarbergs), vilket Flyttades från Strand­ gatan 3 till V. Torggatan r och som var det största och förnämsta, samt det Petterssonska eller som det senare hette Manda Zachrissons, det nu~arande Thule, Karlskronagatan r4. Båda förde en ganska tynande tillvaro.

85 Slaktare fanns många, alla med sina tavlor ock vagnar placerade i rangordning på torget. De främsta var nog Magnus Larsson vid "Yttre kvarn", Sven Nilsson på Fredriksberg, Jöns Nilsson på Prins­ gatan. Kalvas.issan på Kyrkogatan, Slaktarola, Anders slaktare m. fl. drev yrket i mindre skala. Alla hade sina tillnamn, t. ex. Hönepelle, liksom deras drängar, t. ex. snehalsade Nisse, Höna Dö. Senare tillkom Hilma Svenssons Charkuteri vid Silverforsen, · med affär inne i staden. Före dess tillkomst kunde man möjligen köpa litet salt kött eller dylikt i en butik på Karlskranagatan. Det låg i lake och skars upp med kniv, när man kom in i affären. Sotaremästare var Molin vid Prinsgatan. Bryggare var P. A. Pet­ tersson i fastigheten Kungsgatan 2 5, nu nybyggd. Där kunde man i källaren köpa öl, halvt om halvt, och svagdricka tappat direkt från fat. Bryggaren var även den verklige träskoförsäljaren.. Det var ett nöje att se när de mätte med en pinne träskons höjd vid vristen, som skulle vara ringad för att ej skava. Men det :blev lagom trevligt ibland, när man hade ett par dylika fotbekläda.der. Mani "hobbade skinke" nämligen, så det var mera sällan det fanns skinn på fotknö­ larna.

En vagnmakare fanns, nämligen Carl Lagerholm på Kungsgatan i n:r 24. Fastigheten äges nu av Dahls sportaffär. Lagerholm var en liten trevlig gubbe med vitt skägg. Man brukade säga: "Vad gör Lagerholm? Han står i porten. Vad gör hans son Carl? Han hjälper far sin."

Så hade vi smederna. Bland dem dominerade Nils Ekelund, som även drev mekanisk verkstad. Hos smed Jöns Boll.mer på Tings­ gatan var det svart och primitivt. Borrmaskinen var trevlig, en lång hävstång, i vars ända lärpojken hängde medan gesällen drog borrsvängen. Smed Adolf Rundqvisn, smedja låg vid Karlskrona­ gatan, inne på gården i n:r 24. Vid Trollahålet hade en annan mäster Rundqvist sin smedja; en gubbe som mycket sällan var nykter. Det mest intressanta var när ett par oxar skulle skos. Då hissades ena benet upp i en primitiv stallming. Smeden och drängen svor i kapp, innan klövarna hade fått sina beslag. Skomakare S. Sundin ägde det största skomakeriet och sysselsatte många gesäller. Där tillverkades mycket skor, massfabrikation i fabriker hade ännu ej kommit i gång. Alla med anspråk måste Ronneby, Kungsgatan mot öster oid T'ingsgatan. T. v. plåtslagare M. Giinthers fastighet med skylt p~ staketet. . . '

låta sy skor efter mått. Mäster var alltid klädd i grönt förskinn. Det var en omständlig procedur att ta mått. Foten skulle sättas på: ett papper och ritas av, och sedan skulle det mätas på alla håll. Damernas högskaftade kängor var verkliga konstverk. Mäster skulle även visa skinn, så kunden fick välja. Det var inte alltid lätt att forma lästen, efter vars och ens olika "Fotknölar". Mitt emot bodde mäster Håkan Elmström och mäster Sven Lövqvist i nordöstra hörnet av Karlskrona- och Prinsgatorna. N. Drottninggatan fanns Abra­ hamssons, där skomakeri drivs fortfarande men endast lagningar och halvsulningar. Skomakare Johan hade verkstad i Rökemarias hus på Bergslagen, och där hade vi även Mosa Mosse. Han hade alltid en vattenkula framför sin lilla flatbrannare för att förstärka ljuset. En lasaskomakare, som endast sydde lasaskor, fanns också, och skorna såldes mest på marknaderna. De var av tyg såväl över som under och varma som morgontofflor. En roffelmakare Bengtsson fanns på Nygatan, Han var konkurrent till tråskomakaren. Ronneby, Kungsgatan 25, 1946. "Bryggare Petterssons hörna".

Det kvinnliga inslaget utgjordes av sömmerskorna. Det fanns målnga av olika klass, de som sydde åt noblessen och de som sydde åt pigor och arbetarehustrur. En som inte bör glömmas är Schala­ Sara eller som hon även kallades Väv-Sara. Från hennes hand ut­ gick många förnämliga konstvävnader. Hon hade sina bästa kun­ der bland brunnsgästerna. Hon är förevigad i all sin prakt framför Gamla källan. Hon bodde och ägde hus på. Brunnsblekan. Bergmanska sågen låg vid Nedre Brunnsvägen, där nu Stensborg ligger, Sågen sattes upp av ingenjör Albert Bergman, som senare byggde och drev snickerifabrik vid "Redden", numera Ronnebyhamn. Det var oo ångsåg. Lokomobiler» drogs dit av tre par oxar. Den dagen var inte pojkarna glada för att gå i skolan. Här fanns också två rökerier. John Holmbergs vid Davidskulle samt senare i egen fastighet, Nedre Brunnsvägen 5, och Röke-Maria Hit ställde borgarna sina hemlagade korvar, i synnerhet vid jultiden, så även arbetarna, efter att ha slaktat den med stor möda och

8'8 Kaluaslssa levererar en stek, troligen till Hilda Tbysenius, fotografen.

försakelse uppfödda grisen. Röke-Maria på kyrkobacken rökade även sill. Kvarnrörelsen var omfattande på den tiden. Det fanns fyra kvarnar. Störst var Kockums, som ännu finns i moderniserad form. "Yttre kvarn" ägdes och drevs av Ludvig Nelsson. Johan Lindells kvarn låg på södra sidan Norrebro. johan Olssons kvarn famns i samma fastighet som stadens första el-verk, f. d. gevärsfaktoriet. Alla kvarnarna drevs med vattenkraft från fallet. All mäld var tullmäld, kanske i något fall lönmäld. Samtliga bedrev även mjöl­ och spannmålsaffär. Den enda kvarn som nu finns drivs elektriskt. Bland smederna märktes låssmed Karlsson på Prinsgatan, som ägde en fin och prudentlig verkstad, där allt fanns på sin plats. Där nu det s. k. Elsa-huset ligger drev möss- och pälsrnakare J. A. Sjögren sin rörelse. Trädgårdsmäscerier stod inte pli s3. :hög nivå som i våra dagar. I samma fastighet som Sjögren bodde trädgårdsmästare Karl· Svensson, en liten trevlig gubbe. S3. hade vi trädgårdsmästare

7 89 N. ]. Olsson på Prinsgatan. Han bedrev även Irukthandel, i det han på höstarna reste till Stockholm och sålde frukt. Det var ett nöje att följa med hans söner till Redden, när han kom hem från sin affärsresa. Gustaf Ålborg, som hyrde Ankarkronska tomten, där nu Systemet-Centrum-Posten ligger, bedrev också trädgårds­ masteri, likaså John Nilsson, som hade sin rörelse på Nedre Brunns­ vägen, Vilhelmsdals Handelsträdgård samt i Hulta. Anders nämn­ deman på Ellegårdsblekan och Anderssons vid Davidskulle voro andra. De flesta sålde sina produkter från en kärra på torget tis­ dagar och fredagar. Fotograf i staden var Hanna Carlsson, vilkens firma mu äges av S. Gustafsson, Kungsgatan 40. Hil·da Thysenius på Nedre Brunns­ vägen och Signe Lundströrn i Rådhusparken bedrev samma yrke. Byggmästare Anders Åkesson på Brunnsblekan var den störste. inom detta yrke. Byggmästare Karl Abrahamsson byggde och ägde den fastighet hälsovårdsinspektör Nordqvist nu äger, n:r 40 Karls­ kronagaran. Glasmästeri och ramaffär bedrevs av August Petters­ soi11 på Strandgatan. Det fanns två barberare, Theodor Gad, som även var fältskär, samt N- P. Thor. Barberare Thor bedrev först sin. verksamhet i Lagerholmska fasrigheten på Kungsgatan samt senare i Karls­ kronagatan 42. Han överlämnade senare sin rakstuga och satte upp sjukgymnastikinstirut först i mindre skala vid Gång­ brogatan och senare i Villa Stensborg på Nedre B1 unnsvägen. Gad var en herre med ett livligt temperament. Han var en god musiker och bedrev omfattande undervisning i fiolspel, samtidigt :bedrev han snus- och tobaksaffär. Skulle det vara riktigt noga lades ett sämskskinn på disken, och på detta blandades de olika snus­ sorterna ihop, allt efter kundens individuella smak. Affaren var belägen i Viedenborgs nuvarande fastighet vid Stadsparken. Sadelmakare och tapetserare var den förut nämnde målare Karls­ son same C. A. Magnusson, Anders Persson och Ernst Fredrik Kling­ borg, som lagade Blekinge Bataljons beväringskalvar, ett ganska om­ fattande arbete i synnerhet på vårarna före beväringsinryckningar­ na, då samtliga kalvar skulle smörjas med varm tran, uppblandad med någon annan illaluktande smörja. Eru yrkesman som inte får glömmas är J. E. Pettersson eller Vat­ ten-Pettersson, en gammal fin och prudentlig 'herre, som hade sin

90 bostad samt vatten- och läskedrycksfabrik i Kungsgatan 19. Vattnet hämtade i en kopparcistern på två hjul. Jag tror att alla äldre min­ nas kiosken i Parken, där man kunde få de kolsyrade dryckerna ur friskt sprutande kranar. En liten episod berättas från familjen Pet­ terssons silverbröllop. De bjöd stadens fattiga på en splendid mid­ dag. Alla inbjudna fick inte plats på en gång utan måste delas upp på två sittningar. Middagen bestod av köttfärs, grönsaker, fruktsoppa och kaffe med bröd. Jag tror att de flesta hantverkare, som fanns i staden och dess närmaste omgivning nu har passerat revy. Om man betänker att staden då hade knappast tre tusen invånare, så var hantverket väl företrätt och utövades av många goda mästare med gesäller och lärpojkar. Men vi måste nog, som förut nämnts, tillskriva Ronneby Brunn en stor del av äran, att så många kunde få sin utkomst i en så liten stad,

Vattenfabrikör ]. E. Pettersson.

91 FRÅN G1-\J\1LA IC.A.RLSICRONAPAllNASSEN

Problem om författarskap.

Av RUNE HILLBOM

ED AMIRALITETSKOLLEGIET rymde Karlskrona på 1700-talet ett Kungl. ämbetsverk, och superinten­ M dentsbefattningen skänkte staden något av en biskops­ stads ställning. Hit komma många lärda och vittra män för att tjänstgöra inom amiralitetet, och här återfinnas de som lektorer och informatorer vid dess skolor, som medlemmar av konsistoriet och befattningshavande inom civil- och militärstaterna. Här skrevs månget uppmärksammat arbete inom skilda områden, och i littera­ turhistoriska sammanhang har den sedelärande veckoläsningen, till­ dragit sig viss uppmärksamhet. Detta gäller "Achates och Sostra­ tus" samt "Afton-Ro För Läsaren af Carlscrona Vekoblad ... för år 1771", bå.da med hänsyn till innehållet sedelärande veckotidskrif­ ter, även om den senare till det tekniska utförandet är en följetong före följetongens tid. Men författarfrågorna kring dessa alster ha icke blivit klarlagda. Min avsikt är att i det följande söka reda ut dessa frågor, och härvid komma i första hand tre personer att beröras, nämligen Hans Bergeström, Carl Fredrik Broome och Det­ lof von Saldern. Bergeström är behandlad i en del uppslagsböcker - det kan räcka med att hänvisa till Svenskt biografiskt lexikon - de båda sistnämnda tarva en presentation.

* 92 Carl Fredrik Brcome skymtar ibland i litteraturen, på grund av att han är sammankopplad med Hans Bergeström som utgivare av "Achates och Sostratus", men bara som namn. - Den svenska ättens stamfader var en invandrad engelsman, som under senare hälften av 1600-talet hjälpte upp de skånska salpetersjuderierna. Flera av ätteläggarna vandrade emellertid den prästerliga banan, såsom Carl Fredriks fader, Daniel Broorne, vilken blev kyrkoherde i Sövestad, Skåne, där Carl Fredrik föddes 1729. Vid fjorton års ålder in­ skrevs .han vid akademin i Lund, där han blev fil. mag. 175 r. Två år därefter insattes han som docent i experimentalfysik och tjänst­ gjorde vid universitetet under Bergeströms första studietid där. Broorne lämnade emellertid den akademiska banan, då han vunnit inträde i Kungl. amiralitetet för att undervisa i navigation. r/57 utnämndes han så till styrmanslöjtnant och upptages i avlönings­ rullan som "informator i navigations Scholan". Befordrad till styr­ manskapten 1773 blev han, enligt Sornrnelius, lotsdirektör efter etc 1 par år ). 1785 pensionerades han och flyttade sedan till Björke­ lycke i Kristianopel, där han avled av slag den 28 oktober 1799. 1767 hade han ingått äktenskap med Charlotta Lov. Lieberath, en köprnansdotter från Ystad, vilken avled i Kristianopel 1794. De 2 hade i äktenskapet fem barn ). Bortsett från den publicistiska verksamheten, till vilken jag åter­ kommer, framträdde Broorne under karlskronatiden, ehuru sällan, med bl. a. bröllops- och begravningspoem. Sålunda skrev han en dikt på latin vid Peter Murbecks död 1766, vilken sammantryck­ tes med Bergeströrns likpredikan, "En Redelig Själa Herde ...". Bergeströrn .hade varit nära vän till den döde och tillhört hans in­ tima umgänge, och det synes alltså, som om Broome under blekinge­ tiden vunnit hemomrätt inom de av äldre pietism färgade kretsarna, där Peter Murbeck och Bergeström spelade en framträdande roll.

1 ) Avlöningsrullan upptar honom dock icke som Iotsdirektör, men i CK står han upptagen som amiralitetskaptcn och lotsdircktör, 2 ) Data om C. F. Broome äro sammanställda efter Sornmelius, Cavallin och Sjöström a. a., kompletterade med uppgifter ur FA och CK.

93 Brev från Detlof von Saldern till K. Knutsson Posse

Detlöf von Saldern rekommenderades av professor Strömer i Uppsala till språkmästare i franska vid den av riksdagen 1756 be­ slutade kadettskolan i Karlskrona, Vid tillsättandet av lärare an­ litades personliga rekommendationer av sakkunniga, såsom av Strö-

94 i Uppsala universitetsbibliotek. (Sign. Posse 7.) mer, vilken åtagit sig professorsbefattni.ngen vid skolan (ett slags rektorstjänst) tills den kommit på säkra fötter. Denne v. Saldern var en invandrad holsteinare, som tjänstgjort som informator för Fredrik I:s båda sö.ner med Hedvig Ulrika Taube, grevarna von

95 Hessenstein, och man kan nog förutsätta, att han var en man med gedigna kunskaper. 1757 är han uppförd i avlöningsrullan som lärare i franska och historia. Redan andra skolåret hade han med amiraliterskollegiets bifall infört en ämnesgren, som på schemat be­ nämns "Avisorna", föreläsningar över franska tidskrifter, varmed avsågs att förutom övning i språket bibringa eleverna insikt i tidens historia. Härvid använde han sig av "Franska Gazctten" och Mercure Historique. Inom kollegiet kom emellertid förhållandet mellan lärarna icke att utveckla sig till det bästa. Lektorerna Haquin Wongberg och v. Saldern hade ingått en överenskommelse om undervisningens för­ delning dem emellan, och professorn gjorde på den grundvalen för­ delningen av lektionerna 1771. Wongberg hade heller inte till en början något att erinra, men Hans Bergeström rörde upp saken. Wongberg hade genom timfördelningen kommit att .få något lägre betalt, och då tvisten icke kunde lösas på annat sätt, fick v. Saldern betala tillbaka, vad Wongberg förlorat på lektionsfördelningen han tidigare godkänt. Skolans direktion hade riktigt nog tagit v. Sal­ derns parti, och då denne sökte bibliotekariesysslan vid skolan, er­ höll han den som kompensation för den lidna förlusten. I sin an­ sökningsskrivelse hade han framhållit, att han var den äldste lektorn men utan möjlighet till befordran vid universiteten, då dessa sak­ nade professurer i franska; inte heller kunde han som utlänning söka prästtjänst. Bibliotekarieutnämningen skärpte spänningen inom kollegiet, där Bergeströrn synes ha varit primus motor i en mot skol­ ledningen oppositionell grupp; v. Saldern, som direktionen stött, ut­ pekar särskilt Bergeström som sin hätske vedersakare. Drabbad av slaganfall 1780 fick v. Saldern 1781 ett års permission, varefter han 3 erhöll avsked med bibehållande av full lön ).

1769 införde v. Saldern i Carlscrona Vekoblad en översättning av en artikel ur Hamburgischer Correspondent, behandlande rädd­ ningsåtgärder vid drunkning.") "Jag skulle skatta mig för lycke­ lig", heter det i en följande artikel, undertecknad Detlof von Sal-

3 ) Fakta huvudsakligen frltn Sjöstrand a. a., kompletterade efter FA. 4 ) CV 5, 12 och 19 augusti 1769.

96 dern, "om jag, genom den uti de tre föregående Vekobladen införda öfversättning, kunde uppmuntra Allmänheten, att åtminstone göra sig underrättad om de medel som böra användas till Nästans räd­ dande".6) Här framträder sålunda v. Saldern som moralisk vecko­ skribent i Brita Christina Tranefelts tidning, som inom kort skulle få en ny ledande kraft för ett år framåt i skådespelaren Adolf Fredrik Neuman. '/i.ven Hans Bergeström torde sporadiskt ha medarbetar i Veko­ bladet, men oktober-december 1770 Fyllde han ensam bihanget med en översättning av "Riddaren Richard Durfeus bref om Jo­ nathan Swifts Testamente", och följande år kan Bergeströrn med rätta lystra till samma titlar, som Neuman låtit tilltala sig med, nämligen "Auctoren af Veckobladet" eller "Herr Veckoskrifvare", men Bergeström delar denna roll med en annan. 1771 hade Vekobladet börjat utkomma med den tidigare om­ nämnda bilagan, Afton-Ro för Läsaren af Carlscrona Vekoblad. Vid årets slut fick man i ett slutord veta, att bidragen "äro för­ fattade icke alldeles utaf en Man". Två smärre dikter jämte en artikel härstamma från andra håll"), medan "hvad som står Pag: I, 2, 3, samt alt ifrån Pag: 105 til 168 är af den samme, som för några år sedan skref under namn af Sostratus och alt det öfriga är af en annan Auctor, som tillförene äfven något skrifvit". Att ut­ trycken "författa" och "är af" här användas i annan betydelse, än de nu ha, spelar för vårt vidkommande mindre roll -. beträffande Sostratus skall betydelsen vara författa och översätta. Alltnog: den andre auktorn är att söka bland dem, som även tidigare framträtt inför offentligheten. Hans signaturer i Afton-Ro kunna måhända 7 vara till ledning. De äro: Agantyr, A. Simplicius ), Atropos, Ar­ nold Silfvertrumlare, Ascanius, Arethophilus, Bavius och Pål Nöt­ skrika. Alla börja de på A utom de två sista, men dessa ges också sken av att beteckna en annan person än ordinarie sk~ibenten. Att

5 ) ev 26 augusti 1769. 6 ) Dikterna sägas vara av "N. B.", vilket tvivelsutan betecknar justirieborg­ mästaren Nils P. Blidberg. .i\ven denne hade strängat sin lyra vid Peter Mur­ becks död och har sin dikt sammantryckt med Broomes och Bergeströms opus vid tillfället.

7) Då denna signatur används andra gången har visserligen A fallit bort.

97 med dessa inskränkningar signaturerna börja med A, kan knappast vara en tillfallighet. Förhållandet leder osökt tanken till författar­ bolaget Achates & Sostratus.") Det synes framgå av artiklarna, att skribenten icke tillhör det andliga ståndet, men att han utgått därifrån. "Jag sielf", säger han på ett ställe i polemik mot ortodoxin, "går nog sällan i kyrkan", och på ett annat: ,, Jag vet, hvad som frestat mitt Sinne, som från barndomen hyst för Ståndet största högaktning och hvem skulle icke 0 hedra en nitisk och ostraffelig lärare?" ) Uttryck som "lägga om­ bord med" och "den Grufvelige Roddarkarlen ... på sin skröpliga fyrbora jull eller trånga Ekstock"!") tyda på att man här har att göra med en marinmänniska, ty en lekman skulle knappast ha kun­ nat så noga precisera bristerna hos Charons föga sjövärdiga farkost. Författaren är vidare en tapper försvarare av pietisrnen i Anders Elfvings gestak och riktar hårda stötar mot ortodoxin. De båda veckoskrivarna ha härvidlag samma intresseinriktning, ooh de soli­ darisera sig också med varandra mot sina kritiker, dels i en tid­ ningsartikel-?), dels i slutordet till Afton-Ro. Allt detta stämmer bra in på vad vi veta om C. F. Broome. I artikeln, där Broorne behandlas, upptar Sommelius Afton-Ro bland hans arbeten och uppger, att han som medhjälpare i detta arbete haft Bergeström, som skrivit Na:hkhanahama:hhem. "Men av den välbekante herr Broome är ~tan allt det övriga". (Celeb. vero Domini Broome sunt reliqua non omnia)12). Det kan då tyckas vara en överloppsgärning, att, som här skett, framlägga indicier för Broomes författarskap. Men Bygden, som även han använt Sommelius, har icke ansett sig kunna uppge annat om Afton-Ro, än att dess utgivare är Bergeström. Det har sålunda varit av vikt att fastslå, att Afton-Ro utgivits av Bergemöm och Broorne, vilka båda i överensstämmelse med slurordet äro dess auktorer.

8 ) N nyhet 1764 innehåller ev en nyårsdikt undertecknad Achates, 0 ) Afron-Ro s. II och 72. 10 ) Afton-Ro s. 88 och 18. 11 ) ev 20. april 1771. 12 ) Sommelius a. a., s. 338.

98 "Achates och Sostratus" är samlingstiteln på den lilla tidskrift, som tryckt på ett halvark utkom med vartannat nummer under 24 17 Achares och vartannat under Sostratus namn /o- /12 1763, inal­ les med 13 nummer. 1764 intogo de en mer självständig ställning gent emot varandra i det att samlingsrubriken slopades och ämnes­ området uppdelades. Achates utkom med sex nummer och Sostratus med fyra, varefter båda upphörde. I anmälan till tidskriften heter det: "Under de namn, som finnas på andra sidan, har man beslutit utgifva et arbete, bestående af Politiska, Moraliska, CEconomiska och andra åtskilliga ämnen. Det är nämnd med tvenne Namn, emedan tvenne Personer skrifva." I sin självbiografi anger Bergeström liksom Sommelius'"), att de tvenne personerna äro han själv och Broome, och ingen tvekan kan råda om den saken. Man får bara inte räkna med att uttrycken politisk och ekonomisk äro så fackmässigt menade. Det är helt enkelt sede­ lärande betraktelser inom skilda områden som utlovas, liksom i Bergeströms Indianiske Bref, där läsaren förespeglas "Utförl. Be­ skrifning Ofver Tvänne Obekanta Rikens Moraliska, Politiska och CEconomiska Beskaffenhet". Med en Rousseaus sensibilitet reagerar Bergeström inför fördelningen av egendom och makt, men den ut­ redande sakligheten är icke hans. Tidens skriande fattigdom och omåttliga överflöd utgöra ofta incitamentet, när han skriver, och exempel härpå finna vi i fjärde numret av Sostratus, där i "Bref til de Rike" den allmänna nöden skildras. Sostratus berättar om ett besök hos en arbetare med en skara barn. Alla ropade efter mat, och han hörde mannen. "tie gånger önska at både han och hans barn aldrig varit til". Sostratus gjorde flera besök.hos fattiga men, blev omsider så gripen, att han icke kunde fortsätta. Skulden till denna nöd är de rikas överflöd, säger Sostratus, men han hör någon in­ vända, att överflödet ger massan tillfällen att förtjäna uppehället. "Ja, I som, gienom lyckliga omständigheter, kommit at få makten i händer, efter att hafva samlat de skatter, som bland Allmänheten borde vara utspridde, heter det, at I uppehållen deras Lif, då I, med svett och odrägligt arbete, låten dem igienkiöpa, hvad de så olyck­ ligen förlorat. Besinnen detta. Upofren en del af Edt öfverflöd,

13 ) Enligt Follin a. a. har Sommelius Hltt sina uppgifter direkt från Berge­ ström. at giöra edra förolämpade likar godt. Haten en sällhet, som upreses på olyckligas tårar, och ej äges, utan med Edra egna Förevitelser." Detta behandlar, skulle jag tro, vad Bergeström kallar ett "cecono­ rniskt" ämne. Achates däremot har i de första numren valt till äm­ nen att porträttera Tryphon, att återge ett samtal mellan Förgäng­ ligheten, Aran, Förnuftet och Dygden (på vers) och att utföra En Målning af En Adel Siäl - i allt ämnen, som ha sin nära motsva­ righet i Afton-Ro. Men med nummer fem införes ett nytt element, i det Achates publicerar en artikel med titeln "Anmärkningar öfver Dyrhet", Denna säges vara tillkommen med anledning av Sostratus' "Bref til de Rike", där denne anfört överflödet som orsak till de fattigas nöd. Detta har han gjort, heter det, med ostridigt skäl. "Men om mig tillåtes, önskade jag ställa denna saken i något full­ komligare Lius." Så följer till årets slut, med undantag för ett nummer, nationalekonomiska utredningar på tättryokra sidor. Vem har nu skrivit dessa artiklar? Enligt Bergeström och Sommelius skall det vara Broome, men är detta riktigt, varför finner man då ingen motsvarighet i Afton-Ro? Där blir det mest teologi, när Broome ger sig in på fackämnen. I övrigt håller han sig inom den moraliska betraktelsens ram, där han rör sig med tidens abstraktioner, utstoffe­ rade med material från antikens värld. Hans stil kan vara kåse­ rande, ibland lätt raljant, och kring Damon och Daphne drar en fläkt av Gessner, fjärran från den tungfotade sakligheten i Achates nationalekonomiska utredningar. Dessa äro indelade i paragrafer, späckade med siffror och dokumenterade i noter med hänvisningar till ekonomiska skrifter, Kungl. förordningar och riksdagsbeslut. Där ges utblickar över de ekonomiska sammanhangen med påpe­ kanden om ekonomiska företeelser i Paris, London o. s. v., allt vitt­ nande om stor beläsenhet inom ämnesområdet och en stor fond av aktuella fakta. Trots Bergeströms och Sommelius' uppgifter, vill man inte utan vidare tillskriva Broome detta, såsom man från Afton­ Ro lärt känna hans intresseriktning och stil. Detta synes heller inte vara tvingande. Jonas Apelblad uppger om "Achates och Sostratus", att utgivare och till största delen författare var Detlof von Saldem. (Editor et, qua maximarn partem, auctor Detlof von Saldern ...), en uppgift dock, som uppenbarligen icke kan vara riktig. Att det som går under Sostratus' namn är Bergeströms, är utan vidare klart, likaså att det

100 Blad ur "Anonymt et pseudonymi Sueciae", en handskrift av Jonas Apelblad i Uppsala uniuersitetsbibliotek. (Ms U .234, p. 385.) som före nummer fem går under Achates' namn är Broomes. Men det mesta av Achates under den tid, tidskriften verkligen gick under samlingstiteln "Achates och Sostratus", upptages av den berörda nationalekonomin, och beträffande den kommer Apelblads namn­ uppgift väl till pass, då det gäller att förklara bristen på överens­ stämmelse med Afton-Ro. Från framträdandet i Vekobladet känna vi v. Saldern som en praktiskt inriktad veckoskribenr. På kadettskolan hade han infört läsning av franska avisor, delvis för att orientera eleverna i sam­ tidens historia, och därvid hade han givetvis samlat material för sådana spörsmål, som behandlades just i Achates. Trots att Bygden hänvisar till Apelblad, upptar han ändå endast Bergenström och Broome som författare, men efter vad som här anförts, torde det vara klart, att Apelblad icke helt gripit sin uppgift ur luften. Han synes otvivelaktigt ha rätt så tillvida, att v. Saldera medarbetar. Apelblad kan ha fått sin uppgift från någon (professor Strömer, v. Salderns gynnare?), som omnämnt v. Salderns roll i Achares, men för den som inte närmare kände förhållandena kring utgivningen, kan det ha varit lätt gjort att låta en uppgift, som gällt Achates,

~0] stå även för Achates och Sostratus. Sommelius å sin sida har fått sina uppgifter direkt från Bergeström. Men det kan ju vara för­ klarligt, om Bergeström i sina knapphändiga anteckningar icke med­ tagit ett kort medarbetarskap, som han själv icke varit beroende av, och måhända han förträngt minnet av en gammal motståndare i de hätska striderna i Karlskrona.u)

0

Gentemot de uppgifter, som nu förekomma i litteraturen, vill jag sålunda hävda, att Afton-Ro redigerats och till största delen skri­ vits eller försetts med översättningar av Hans Bergeström och Carl Fredrik Broome, och att författarskapet 1763 under Achates' signum delades mellan utgivaren Broome och medarbetaren Detlof von Saldern.

OTRYCKTA KKLLOR. Apelblad, J., Anonymi er pseudonymi Suecias, Uppsala universirersbiblicrek. (Cit, Apelblad.) Bergemöm, H., Självbiografi, Göteborgs sradsbibliorek. (Cit. Bergeström.) Chrisrianopels gamla kyrkobok, Landsarkiver i Lund. (Cir. CK.) Flottans aflöningsrullor, Kungl. Orlogsmannasällskapets bibliotek. (Cit, FA.)

TRYCKTA KKLLOR OCH CITERAD LITTERATUR. Achaces och Sostratus 1763-1764. Afron-Ro För Läsaren af Carlscrona Vekoblad ..• för År 1771. Bergeström, H., Indianiske Bref. Karlskr. 1770. ,, En Redclig Själa Herde ... Peter Murbeck. Karlskr. 1767. Bygden, L., Svenskt anonym- och pseudonymlexikon. Upps. 1898-1905. Carlscrona Vekoblad 1763-1771. (Cit. CV.) Cavallin, S., Lunds stifts herdaminne. Lund 1854-1858. Follin, E., Helsingborgs historia. Upps. 1851. Sjöstrand, W., Kadettskolan i Karlskrona 1756-1792. Karlskr. 1937. Sjöström, C. J., Skånska nationen. D. 1. Lund 1897. Sornmclius, G., Lcxici eruditorum scanensium. Lund 1776-1797.

lG) I slutordet till Afton-Ro heter det, att den ene aukrorn förr skrivit under namn av Sostratus, den andre hade även "något skrifvit". Det låter nu inre som den senare skulle ha skrivit lika mycket som Sostratus, men Acharcs hade ju samma utrymme.

10!2 FABIA.N l\1A0 NSSONS MINNESllUlVI I BLEKINGE l\1USEU1VI

Av RUDOLF NYLANDER

li.R FABIAN MÅNSSONS efterlämnade maka 1940 till Blekinge Museum överlämna-de möbler och andra före­ mål, som fanns i hennes makes arbetsrum vid hans bort­ Ngång, gav det ingen möjlighet att inordna de donerade samlingarna inom museets begränsade utrymmen. Tankern att inreda ett minnes­ rum måste ställas på framtiden. Genom Nordiska museets försorg skedde en uppmätning och beskrivning av detta arbetsrum. Genom den' omfattande renovering av museifastigheten, som skett under de två senaste åren och inredning av en tredje våning, erhölls möjlighet att uppföra och inreda Ulvsundarummer. Styrelsen för Blekinge museum gjorde i form av ett upprop en' vädjan till fack­ föreningar och enskilda att bidraga till rummets förverkligande. Insamlingen, som avslutades våren 1950, rönte ett starkt intresse, framför allt inom Blekinge. Icke mindre än ett hundratal fackliga och ideella organisationer jämte ett store antal enskilda personer tecknade bidrag. Fabian Månssons födelsekommun, Hasslö, lämnade ett ansenligt tillskott. Fru Maja Månsson har även visat ett stor­ artat intresse och hela tiden följt rninnesrummets tillblivelse samt. förutom ekonomiskt bidrag donerat en samling av sin makes egna · skrifter.

103 Minnesrummet står nu färdigt sedan årsskiftet. Det är i alla de­ taljer autentiskt, där finns möbler och föremål, som omgav Fabian Månsson under hans skapande vardag. Rummet domineras av skriv­ bordet med sin originella skrivstol, bredvid står bordet med skrivma­ skinen, där finns ottomanen med hemvävt överkast och kuddar samt gardiner och mattor, som vävts av fru Månssou. Längs väggarna stå bokhyllor, fyllda med litteratur av religiöst, ekonomiskt, politiskt och historiskt innehåll. Tills vidare har e11J del böcker ur museets samling fått sin plats där, men åtskilliga av böckerna ha en gång tillhört Fabian Månsson. Tankers att helt kunna rekonstruera biblio­ teket torde vara omöjlig att realisera. Tidigare donationer ha gjorts till Valbo kommun samt KW1gl. biblioteket. Fru Månsson har dess­ utom i sin ägo en ansenlig del av det stora biblioteket. Kyrkoherde Algot Törnqvist i Valbo har berättat, att Fabian Månsson samlade ett lika ovanligt som rikt bibliotek. Han hyste en lidelsefull kärlek till böcker och offrade mycket för att kunna skaffa sig dem. Böcker läste han på samma sätt som Martin Luther: Varje sida full­ klottrade med förstrykningar, marginalanteckningar, hänvisningar och dylikt. Det var en djupplöjning i läsandet, som var lika impo- nerande som effektiv. De böcker, som tillhört honom och finnas i minnesrummet bära vittne oro denna obändiga lästeknik. Hans kunskapsområden voro omspännande med huvudintressen i all slags historia, geografi och resor, ekonomi och politik. Trots, att han aldrig hade tagit en lektion i språk kunde han läsa litteratur på tyska och engelska och även franska behärskade han. För skön­ Iiteratur var han ej heller främmande. Fru Månsson skildrar tillkomsten av Ulvsundahemmet på följan­ de sätt: Det stora vackra arbetsbordet kom genom en ren tillfällighet i vår ägo. Det såldes billigt tillsammans med fem stolar, varav mu­ seet fått två, på en herrgård norr om Stockholm 1926. Bordet är vackert och rymmer en del böcker och papper. Vid detta hord har maken utarbetat de flesta böckerna jämte mycket annat såsom före­ läsningar, motioner, artiklar och annat. Den gamla stolen är ent minne från Dalarna. Jag var en gång, jag vill minnas det var 1910, och höll ett litet föredrag på en plats där, Jag uttryckte min beundran för stolen och blev bjuden att köpa den för fem kronor, och vad den så kunde vara värd mera

104 8 1Q5. ---~7

Fabian Månssc•ns begravning på Hasslo.

skulle vara en gåva till Fabian för han skrev så bra, och ägaren önskade att den måtte bli hans skrivbordsscol; och det var den under illa~n. · Under och efter det första världskrigets slut hade vi i Stockholm svår bostadsbrist. Vi hade under tre av krigsåren bott hos en god vän med vuxna bann, som ägde en boscadslägenhet på tre rum och kök. Det rum vi hyrde var ungefär 5 X 3 kvm. och med tillgång till köket. En av sönerna, som arbetat i Tyskland i några år, kom så hem och hade sin fru med sig. Dottern bodde hemma och äga- ren med sin fru disponerade ett rum. Vi ansågo oss under sådana förhållanden skyldiga att flytta till förmån för familjens barn. En dag, nät jag som vanligt arbetade nere i riksdagens skrivrum, mötte ;ag riksdagsmannen och Stockholms stadsfullmäktiges ordfö- , rande Knut Tengdahl .och han frågade mig, hur det stod till hos oss. "Tack, allt är någorlunda", svarade jag, "bara vi hade någon­ stans 'att bo", "Kr ni utan bostad skall ni resa ut till Ulvsunda · och köpa en v'.ilila där. Den. är inte stor men den är nybyggd och sny,gg. Det skall du göra med dersarnma," Köp avslutades år r920 o:ch det visäde sig snar våra en välbelägen. tillflyktsort för maken. Hä-rifrån kunde han lätt komma ttll norr eller söder, öster eller

1'@6 Fabian M ånssons gravplats p/l H asslö. "Hans tillgivenhet var utan gräns."

väster i landet när det gällde resor till föredrag och föreläsningar. Makens arbeten av skilda slag kunde ligga orörda medan han var borta på resor, och vid hemkomsten. kunde arbetet fortsätta utan tidsödande tillrättaläggande, vilket tidigare tagit så mycken tid i anspråk för såväl material som färdigställt manus. Själv var Fabian mycket nöjd med si:n stuga och många gånger erhöll jag hans varma tack för mitt initiativ att skaffa oss denna "lilla vrå bland' bergen". Ekonomiskt var det -inte lätt att köpa villa, då riksdagsarvodet på den. tiden endast utgjorde r.200 kronor årligen och var den enda säkra årsinkomsten. Skrivmaskinen köptes år 1911, berättar Maja Månsson vidare. Arbetet med »Rättfärdiggörelsen» pågick och vi hade talat om an­ skaffandet av en skrivmaskin, stark men inee större än att Fabian någorlunda bekvämt kunde använda den på sina resor. Så en dag kliver en ung agent för en maskinfirma in på Arbetarbladets redak­ tion och pratar för sin vara. När Fabian uttalar tvivel på maski­ nens styrka, erbjuder han sig att från- redaktionsoffan ta ett hopp med båda fötterna ned på tagentbordet för att bevisa dess styrka. Det var ett argument som tog. Maken köpte eru sådan maskin av honom. Den har verkligen varit stark. Oändliga mängder anteck­ ningar, material och manuskript ha runnit mellan dess valsar. Bland mycket annat har jag renskrivit "Rätrfärdiggörelsen" på den ic.ce mindre än åtta gånger, innan den gick i tryck. Den maskinen har varit oss en trogen och duktig tjänare. Bland övriga föremål i minnesrummet märkes en gammal koppar­ kruka, som tillhört föräldrahemmet på Hasslö och som Fabian som barn på julaftonsrnornarna fick springa omkring till behövande med mjölk till julgröten, liksom ,en stor kopparkittel, som i hemmet kal­ lades "Mors vällingakittel". Många föremål från Fabian Månssons växlingsrika liv finnas i fru Månssons ägo, tavlor och karrikatyrer, hedersgåvor vid födelssdagar m. m. och komma även dessa att över­ lämnas till minnerummer. Sammanlagt har insamlingen till min:nesrummet inbringat kr. 4.262. Kostnaderna för uppförande och inredning belöper sig på cirka 3.000 kr. De återstående medlen äro fonderade och skola användas för komplettering och underhåll. Insamlingen har gran­ skats och godkänts av hembygdsförbundets revisorer. Det är ·till sist styrelsen angeläget att framföra ett varmt tack till alla bidrags­ givare, som möjliggjort tillkomsten av detta minnesrum över den: frejdade Blekingesonen.

~08 1VIEDDELA~7DEN

IN l\tIEl\10RIA.:M: Bertil Edstam

Överlantmätaren i Blekinge län Bertil Edstam avled den 15 mars 1950. Med honom förlorade Blekinge musei- och hemby,gdsförbund en intresserad och högt värderad styrelseledamot. Han var född den 20 juli 1887 i Örebro. Bfter lantmäuareexamen 1910 ägnade han sig först åt enskild verksamhet och blev 1924 distriktslantmätare i Fors i Jämtlands län. 1935 utnämndes han till överlantmätare i Blekinge län. Här gjorde han sig allmänt uppskattad och omtyckt. Edstam var en skicklig, noggrann och rätn ådig, ämbetman, och han

109 användes för åtskilliga allmänna uppdrag. Han invaldes .j Karls­ krona stadsfullmäktige och i landstinget. I Karlskrona hade han flera kommunala uppdrag och utsågs kort före sin bortgång till stadsfullmaktiges förste vice ordförande. I Blekinge murei- och hembygdsförbunds styrelse invaldes han 1939, och följande år in­ sattes han i dess verkställande utskott. I Blekinge Tekniska före­ ning, i lokalavdelning av Föreningen Sveriges Flotta och annorstä­ des var han en högt skattad ordförande. Som ämbetsman var han särskilt intresserad av de i Blekinge ofta åte1kommande spörsmålen om vattenrätt och fiskerätt, och i dessa fall !hade han en ingåenide kännedom. Med överlantmätare Bertil Edstam har en, gedigen personlighet gått bort, en rättänkande, klarsynt man, besjälad av varm idealitet och god samhällsanda. Förutom av sina närmaste sörjes han av en stor vänkrets, både i residensstaden och ute i landet. Blekinge mu­ sei- och hembygdsförbund stå,r i stor tacksamhetsskuld för det arbete som han nedlagt inom vår verksamhet. R. Odencrants.

Sven Björnsson

Den 24 december avled hastigt och oväntat docenten i geografi vid Lunds universitet fil. d:r Sven Björnsson. Han var född i Jäms­ hög den 30 juni 1905, avlade studentexamen i Kristianstad 1926, blev fil. mag. i Lund 1932, fil. lie. 1935. Fil. d:r och docent blev han 1937. Åren 1947-49 uppehöll han professuren i kulturgeografi vid Lunds universitet. Han var utnämnd till lektor, först i Lin­ köping, sedan i Malmö. · I Sven Björnssons relativt stora vetenskapliga produktion märkes särskilt, förutom hans gradualavhandling om Sommen-Asunden-om­ rådet, hans år 1946 utgivna arbete om Blekinge med undertitel »En studie av det blekingska kulturlandskapet«. I denna avhandling, som visar författarens grundlighet, mångsidighet ,och förmåga att väl behandla ett omfattande och heterogent material, beskriver han landskapsbilden och hur denna har skapats av naturliga förutsätt­ ningar, mänsklig intiativkrafr, tråditionsbundet näringsliv och högre myndigheters påbud.

110 Som lärare ägde Björnsson en ovanligt ledig och stimulerande Framställningskonst. I sina föreläsningar i 'allmän geografi var han aktuell, inte minst i fråga om den politiska utvecklingen, vilkens geografiska orsaker han påvisade, för vilket hans lärjungar äro ho­ nom mycket tacksamma. Sven Björnsson var ej blott en god vetenskapsman och en god lärare. Han var också en god medmänniska. Hans elever och vänner, och hans elever var hans vänner, minnas och sakna honom. Bernt Nilsson.

Blekingskt konstliv

Det förefaller som om konstintresset i Blekinge befinner sig på stadig Fran­ marsch. Den känsliga barometern, pressen, har givetvis registrerat fenomenet, sammanfattat i ett nötskal i en kort, osignerad artikel (KA 7/11), där författaren framkastar tanken på en blekingsk salong. Ja, varför inte? Länets residensstad går i spetsen med en livlig konstsäsong. Under februari månad stiftades bekantskap med "Kronobergarna", med nestorn Edward Hald i spetsen. Gruppen representerar icke så mycket ett enhetligt program. Målarna av skilda kynnen och och temperament hämtar sina impulser från skilda Mil och är inga extrema modernister. Det förenande draget torde nog vara bunden­ heten vid dm småländska hembygden. Grannprovinsens konst måste givetvis i hög grad intressera karlskronaborna och initiativet anses som lyckat (BLT, SSD 22/2). Kjerstin Dahlen-Lundgren framträdde åter med en separaturställning. Hon är en mogen, säker konstnär, alltjämt sökande fördjupning och vidgade erfaren­ heter, för att endast hänvisa till hennes senare intresse - akvarellen (BLT, SSD 28/2). Under mars månad visades Nationalmusei tjugonde vandringsursräll­ ning "Studier och skisser av svenska ,konstnärer", huvudsakligen r Soo-ralskonst (BLT, 17'3, SSD 17/a, 24/a). Såväl Nationalmusei som även Riksförbundets för Bildande Konst initiativ, genomfört på ett mönstergillt sätt, har säkerligen genom dessa gedigna utställningar i icke ringa grad bidragit till provinsens inledningsvis konstaterade växande konstintresse. Utan en bred grundval och kännedom om r Soo-talets konst fram till opponenterna kan riktig kontakt och förståelse för samtiden knappast nås. Göteborgskonstnärerna, som visade måleri och skulptur under april månad, förvaltar en förnämlig tradition i svenskt konstliv (SSD 1¼, BLT 19/4). Den stora färgglädjens tid är förbi, paletten har i allmänhet blivit dämpad, strängt behärskad, och en tendens i ny realistisk riktning är skönjbar. Bland konstnärerna må endast anföras några namn att lägga på min­ net, som Alf Lindberg, Olle Pettersson, Georg Persson, Sten Teodorsson, Einar Christiansson, m. fl. ''SkJnsk treklöver" (Harry Roskvist, Paul Holsby och Lars Herder), utökad till en "fyrväppling" genom Svea Peyerabend-Hellberg,

111 visade några dagar senare sin konst (BLT, SSD ~0/4), en intressant första kontakt med dessa Skånes yngre representanter. Efter sommarens scrnesreravbrorr visade i september C11rt Carlström akvareller och oljemålningar i en separatutställnig (BLT 12/o). Han framträder som en all­ varlig, ambitiös konstnär, tämligen traditionsbunden. Något senare presenterade Mats Mason sina verk (BL T 26/o), blommor och landskap från Södermanland och tHand. Konstnären är icke okänd här, han utställde redan för 9 år sed-in, och man kunde ånyo konstatera hans utpräglade vcrklighetssinne parat med ett ibland spänt färgregister. Oktober var en livlig månad på konstfronten, Den inleddes med Riksför­ bundets synnerligen instruktiva vandringsutstä.llning "Samtida svenskt m&leri ur dir, Fritz Reutersvärds samling", ett värdigt komplement till ovannämnda 29 36 Nationalmusei utställning (BLT /o, SSD /o, 2/10). Fyra år efter sin förra separatutställning återkom Nils-Hugo Johnsson med oljor och akvarell (SSD 2 4 /10, G/10, BL T /10). En enhällig kritik kunde pli denna mycket uppmärksammade utställningen konstatera en markant utveckling. Konstnärens måleri har blivit friare och friskare, hans palett starkare och ljusare, kontakten med motiven mera ir tim. Den kända karlskronakonstnärinnan Brita von Sydow-Södöö, som åter framträdde med en separatutställning i hemmet (BLT 11/10, S.SD 12ho), behöver knappast en närmare presentation. Ivar Gustafsson visade i sin årliga höstut­ ställning prov pli en högt driven akvarellkonst och ett gediget måleri (SSD, 1 BLT /11). Erik Langemark literkom i november efter sju år med en separat­ 11 utställning (SSD /11). Långemark är en konstnär i stark utveckling, ivrig sökare och färgdyrkare, mycket kräsen i sina uttrycksmedel. Man bör kanske även nämna hans starka bundenhet vid staden och dess förflutna. Säsongen avsluta­ des för Kadskronas del med Halmstadsgruppens samlingnastdllning (BLT 20/11). 22 BLT, SSD /u). Den blev en säregen upplevelse, mycket tankevackands ur flera olika synpunkter. Hur löftesrikt är icke det faktum att se en mindre landsorts­ stad utgöra miljön för en mogen, sällsynt sammansvetsad konstnärsgrupp, utan teoretiskt program, men med ett mycket påtagligt sådant i realiteten. Gruppens kontnärliga kunnande står i särklass. Avståndet till "källorna" - Chirico, Braque m. fl. - är redan mycket stort. Man kan icke värja sig för intrycket att här något mycket organiskt vuxit fram och blivit starkt, samtidigt med att man förbluffas över, hur pass "klassisk" surrealismen redan blivit. Eller är det endast så, att tiden icke srån stilla och vi själva kommit en bit på vägen framåt? I S ö I ve s borg har nu en konstförening bildats (Sbg-T 16/3) och därmed är raden för städernas del sluten. Kommunalborgmästare Lennart 'Norrmans initia­ tiv hälsas med glädje och tacksamhet. Avsikten är att verka för konstintressets höjande, synnerligen välbehövligt att döma av det föga överväldigande intresse, som visats Riksförbundets ovannämnda vandringsutställning med Reutersvärds

30 31/ ). kollektion, som i oktober kom till Sölvesborg (SBl /io, Sbg-T 10 Samtidigt visades en intressant utställning av målare kring sekelskiftet, sammanställd av Drakenbergs konstsalong i Stockholm (Sbg-T 31/io). Bland de representerade konstnärernas namn må anföras Carl Jofiansson, Anna Bob,,rg, Axel Erdman, Nils Kreuger, Aron Gerle, Gustaf Wallen m. fl.

112 Karlshamn är redan väl inarbetat, vilket framgick bl. a. av Konstföreningens årsredogörelse (BLT 24/2), omfattande fyra utställningar år 1949, föreläsning och annan verksamhet. Årets utställningar inleddes av skånekoostnärerna Arund 10 Kar/sons och Eva Holmberg-Jacobssons utställning (KA /1). Eva Holmberg­ Jacobsson målar i ett posrimpressionistiskt maner med viss anslutning till Matisse och arbetar med både tempera, pastell och olja. Kar!son målar lugne och väl­ balanserat, i hela färgplan. Båda konstnärer representerar närmast en modererad modernism. .i'i.ven en av de numera så omtyckta barntecleningsutstdllningar, re­ 29 28 sultat av Karlshamns AL!ehandas och Lindgrens tävling, visades (KA /1, /,). Under maj månad visades Riksförbundets roliga vandringsutställning "Tecknat stockholmsliv" (KA 4/r,). Återkomsten i juni av en målartrio: Tbure lflahlström, Oscar Wickström och Eric Hermansson från en studieresa till Nordafrika (BLT 10/o) auktualiserade frågan om en ev. uppkomst av en "Karlshamnsgrupp", vilken kanhända litet längre fram kommer att låta höra av sig. I november öppnade karlshamnaren Albert Paulsson sin andra separatutställning (BLT 28/11). Hans pasteller och oljor visar en utveckling till säkrare komposition och färgval. Ronneby bestod sig med flera hobbybetonade evenemang, såsom olje- och glasmålningar av hr H. Hendriksson i Ronneby och "tändstickstavlor" av hr Lars-Gösta Augustsson (BLT, SSD 2¼), säkerligen välmenade och aktningsvärda såsom hobbyn. De böra dock icke undanskymma vissa primära, konstnärliga krav. Fru Elsa Hazard har namn om sig att vara mycket skicklig när det gäller 13 sidenmålningar (SSD / o) och mottager många beställningar. Olofströms energiska konstförening bjöd på Riksförbundets omnämnda 14 16 vandringsutställning ur Reutersvärds konstsamling (Sbg-T /11, SSD /11). Sam­ ma utställning visades även i Ka.l l irrge (BLT 12/io, SSD 13/io), som alltmer manifesterar sitt livliga konstintresse. Här visades även en samlingsutställning av fyra unga amatörer: Eioe Nilsson, Lars Johansson, Tbure Piblqoist och Gösrn 26 25 Ernestrand (SSD /4, BLT '4). En ung hälleviksbo, Karl Boldestam, utställde ett tjugotal tavlor i M j ä 11 by kommunalsal (Sbg-T 18/a). Hans ämnesval rör sig helt kring hemtrakten. Slutligen några ord om blekingkonstnärers fr'amträdande utanför hemprovin­ sen. Skulptören Gunnar Nilsson, numera bosatt i Paris, har fått en skulptur, "Flora", inköpt av franska staten (BLT 4M till Musee de l'Art Moderne. Hans byst av generalkonsul Raoul Nordling inköptes till rådhuset i Paris, detta endast några uttryck för den. uppskattning blekingesonen röner i Seinemetropolen (BLT 6/s). I Finspång avtäcktes hans porcrättbyst av brukspatron Carl Ekman (BLT 3/10), och hans torso "Våren" inköptes och donerades till Trädgårdsföreningen i Göte­ borg (BLT 5/G). Lars-Olof Gynning, karlskronafödd, har under sin sexmånaders­ vistelse i USA fått mycket gynnsam kritik (BLT ~2/o). I Stockholm framträdde Hilde Liitken-Bengtsson, även hon i "Karlshamnsgruppen", med ett sextiotal dukar i konstsalong Rålambshof (KA 14/u). Som bekant har hon varit med om en långsegling med fyrmasrbarken "Passat" och hämtat mycket där i fråga om motiv. So~ kolorist förnekar hon icke sin danka• härstamning, och det ges säkert tillfälle att återkomma till denna gedigna konstnär. Kjerstin Dahlen­ Lundgren, välkänd i Karlskrona, har haft en utställning i Haparanda och f&tt

U3 mycket beröm av kritiken (SSD 0/12). Slutligen visade karlskronakonstnären Ivar Gustafsson sina verk i Ulricehamn och Härnösand och väckte överallt stort intresse (BLT, 55::) ~G/4). Avslutningsvis bör man kanske uttrycka en stilla frKga och undran beträffande Blekinge som konstprovins. Den yttre ramen förefaller oerhört gynnsam. Ett leende, öppet, rikt skiftande och mycket stimulerande landskap, icke minst ur konstnärens synpunkt, allt detta tycks för en åskKdare skapa förutsättningar för en "blckingeskola", - ja, om inte precis "skola", så dock något i den riktningen, Men hur föreställer sig det andliga klimatet för konstnärerna själva? Hur är de materiella förutsättningarna? Håller en grupp, en riktning, en protest eller ett bejakande program på att taga form? Blir det i Karlskrona eller i Karlshamn?

Z. L.

H4 BLEICINGSKA FORN~IINNEN

9. "Offerstenar" omkring Härstorpssjön

Omkring 1,5 km. väster från Ronneby kyrka och 2-3 km. från havet lyser Härstorpssjöns spegel mellan bergen i öster och väster. I norr höjer sig odlad mark sakta upp mot Hårstorps gård och från södra änden - "Sjöänden" - går en smal sänka, som endast ·rymmer. ett litet åkerskifte - "Sjöslätten" - och landsvägen, med mycket svag lutning på endast någon meters höjd över sjön. Genom detta åkerskifte går sjöns utlopp - ett smalt dike - som fort­ sätter ned genom Långkärradalen till Svaneviken. Bergen äro till större delen klädda med blandskog men i sydost dominerar boken med sina gråa släta stam­ mar ovanför den varmt bruna mattan av fjolårslöv. Sjöns yta ligger på en nivå av c:a 18 m. ö. h. och höjderna omkring kunna väl vara 10-15 m. däröver. I Långkärradalen och pli andra ställen narmare sjön ha talrika lösfynd från äldre tider - bl. a. en vacker ornerad dubbelyxa av brons - tillvaratagits, vilka visa att trakten varit befolkad sedan hedna tider. På grusåsen nordost om sjön har man kunnat konstatera ett stort tyvärr av grusrägr spolierat gravfält med markgravar, urnegravar, resta stenar från brons- och järnåldern. Bland ovan marken synliga fornminnen märkas i sjöns närhet ett antal rela­ tivt okända s. k. offerstenar. Med detta namn betecknas stundom även block eller hällar, som uppvisa av människor eller genom vittring il.stadkomna ur­ gröpningar - älvkvarnar m. m. - där offring i en eller annan form Förekommit och möjligen ännu praktiseras i vissa trakter. De block det nu är fråga om äro av ett helt annat slag utan synliga av människor inhuggna eller slipade märken. Gemensamt för de fem "offerstenarna" väster, norr och öster om sjön är att de äro placerade direkt på berg och upplagda på tre - något oegentligt synes det mig - s. k. fotkulor, d. v. s. klumpstenar av varierande storlek och

115 a. Väster om Hdrstorps gård.

form. Bergytan är i fyra av fallen tämligen horisontal men i det femte, d, sluttande. d och e ligga i en terräng där vegetationen varit rikare och åstad­ kommit ett något tjockare jordlager omkring föremålen. Under blocken finnes blott obetydligt med jord numera och om det någonsin funnits är väl tvivel­ akrigr. Under a har man funnit små kolbitar i det 1-2 cm. tjocka jordlagrcc blandat med grus av det vittrade berget. Emellertid kan man finna kolbitar på flera meters avstånd från blocket; och eftersom en skogsväg passerar omedelbart intill och kolmilor funnits i skogen, får man väl antaga att bitarna kan stamma från senare tid. De upplagda blockens form är oregelbunden med rundade kanter och sidor och de äro över hela de synliga ytorna skrovliga. Endast b har en svagt kullrig och svagt lutande översida, på de övriga är de mer eller mindre åsformad eller starkt välvd. Sedd i plan företer t. ex. a och b formen av trianglar med run­ dade vinklar. Sidornas längd är för båda ung. 1,5 m. a har en vackert välvd långsgåendc rygg som med sin östra ände når en höjd över berget av ung. r,1 m. medan den västra änden står ung. 0,75 m. högt. Det ser nästan ut som om man velat ordna det så vid uppläggningen att blockens undersidor skulle komma att ligga någorlunda vågrätt - alltså som etc innertak i ett rum? Stödens höjd

116 ------~--~~

b. Norr om Hårstorps g/lrd..

är så avvägd att rummens höjd blir ung. 20-40 cm. Och stödens platser och anordning ger åtminstone i tre fall otvivelaktigt vid handen att blocken .äro upplagda av människohänder. Ett av de. tre stöden består i dessa tre fall av två på varandra lagda stenar. li.ven om det kan vara möjligt att ett flyttblock kunnat bli liggande på tre mindre stenar, är det föga sannolikt att ett sådant fenomen skulle kunna upprepas flera gånger p& ett område av några kvadrat­ kilometer. I de dubbla stöden är alltid den undre stenen större än den övre, Vid b är den övre stenen tydligt kilformig med en tjocklek i ena änden av ung. 7 cm. som om man därmed velat reglera höjden. I "offerstenarnas" omedelbara närhet finner man inte nämnvärt många klump­ stenar som skulle kunna tänkas· ha utgjort någon slags betäckning för mellan­ rummen mellan stöden. Blockens utsatta läge på bergen -skulle ju annars kunna tänkas vara orsak till att en eventuell betäckning kunde ha spolats bort. Even-

H7 c. Oster om Hårstorps gJrd.

tuellt kan man väl tänka sig att en sorts jordvall kan ha legat runt om blocken och att denna tillsamman med eventuellt innehåll i det liUa rummet innanför blivit bortspolat. I sagor och folktro lever ju ännu föreställningen kvar att jättar och troll ch mera osynliga väsen hade sin boning i berg och stenar och att de emeUanåc borde blidkas eller bevekas med offer. Att de här omtalade blocken tjänat något kultändamål är nog utom all tvekan, men hur oHringsceremonierna tett sig eller vad man offrat ligger ännu så_ länge i det fördolda. De förmodas ha utföres av folk under järnålder, alltså för ung. I 500 år sedan. Men många hedniska seder levde ju kvar långt efter kristendomens utbredning i våra byg­ der, och även om inte ceremonierna utövats med samma andakt och det allvar som präglade dem hos våra tidiga förfäder, så ha de nog helt långsamt ändrats för att sedan förekomma i största hemlighet liksom smörjningen av älvkvarnarna. Motsvarigheter till de här besk.rivna stenarna finnas i Småland och på tlland ~E. Floderus i inv. inser. Ronneby sn). I> ett manuskript i kgl. bibl. - Blekinge fornminnen 1840-talet - uppger S. \Yl. Gynther ang. Hårstorp: " .. ,. ett offer-

H8 d. Detalj 'oisande ett dubbel» stöd.

altare och en hällkista äro i behåll." Kanske syftar han på stenen b som ligger pli. en ensam bergknalle på Tistelgärdet c:a 500 m. norr från ghden. Var häll­ kistan legat har inte kunnat konstateras. Omkring 3 km. sydost från kyrkan i Ronneby finnes vid Påtorp, Västra gården, en "offcrsten" av något olika typ. Det är en häll med en största längd och bredd av 1,3 och 1,r m. och en tjocklek av 0,35 m. som ligger upplagd på tre stödstcnar över en grund fördjupning ·i en låg bergformation i en åker. En sjunde "offerstcn" lik blocken vid Harstorp finnes bland olika fornminnen, 1 nakna rösen,, skepssiittningar m. m., vid Anglemåla gård i Edestad sn. )

1 ) Bild: Blekingeboken 1950 s. 221-222, fig. 2.

119 ··"

l}l"lee,n

;f Be,,gr.pf. ' / - - - - - ..Jia ""lliil, 4 0 .,,,...,· ------, .....~------R/satorp

1000 0 500 /OOOrn

I :20000

Hifr.storpss_;Ö"ri med. omne/ci

liknande förekomma på öland i kretsar - domarringar - som visat sig vara gravar från tiden omkring 400 efter Kr. och senare (T. J. Arne, Fornvännen r938). Att med jämförelse med dessa domarringar datera våra blekingska "offerstcnar" torde vara vanskligt och samtidigt gör bristen på lösa fynd under eller invid dem dateringen ännu mer problematisk. Axel Hammelin,

120 10. "Assers rör"

Där landsvägen Leråkra-Hjortsberga skär sockengränsen mellan Lisrerby och Hjortsberga ligger strax öster om vägen ett stort grustag. Ovanför dess kant mot skogen står en spetsig sten, rest i ett [ordblandat röse, omkring 5 m.. i diarn. 1946 hittade jag i en liten stenhög på grustagets botten och nedanför röset några rester av en lerurna, bevis för att röset med stenen varit en grav. Grustaget har ätit sig in i röset, och så hade gravurnan fallit ned. Grushämtarna hade tylligen lagt bitarna åt sidan. Aven en del brända ben hittades. Av föremål i graven fanns endast en lansspets av järn. Fyndet förvaras i Statens Historiska Museum i Stockholm. Gravens ålder är svår att bestämma, men den hör i varje fall till yngre järnåldern, förmodligen vikingatiden. Den är sålunda omkring I I a l 200 år gammal. På kartorna över storskiftet i Listerby 1792 och laga skiftet 1842 är röset utsatt som märke i rågången mot Djurstorps by i Hjortsberga socken. Det kallas här "Assars rör". Detta namn finns också med i en beskrivning av grän­ sen i ett dombrev, utfärdat av den danske rikshovmästaren Powel Laxmand i Sölvesborg 1492. (Återgivet av G. Jäderlund efter en 1700-talsavskrift i SSD "lo 1946.) "Assers rör" är även upptaget som gränsmärke i en handling från 1 I 59r. (G. Jäderlund i SSD ¾ 1946.) De båda sistnämnda äldre uppgifterna återgivas av A. Hammelin i Blekingeboken 1947 (sid. 80). Här förväxlas likväl "Assers rör" med gränsmärket "Galtestene", som enligt skifteskartorna är gruppen av tre höga stenar omkring 1 km. åt SSV, en av dem den berömda runstenen. Namnet "Assers rör" är sålunda mer än 5 50 år gammalt, och man frågar sig då, om det kan ha samband med en tradition, som går tillbaka till hednariden och gravens anläggning. R. Odencrants.

Bild: Bekingeboken 1947, sid. 81.

9 121 Blekinge Musei- och Hembygdsförbuncl

Årsmötet 1950 hölls i Blekinge museum den 26 augusti. Förhandlingarna leddes av greve Hans Wachtmeister. Ars- och revisionsberättelserna föredrogs och lades med godkännande till handlingarna. Efter överlantmätare Bertil Ed­ stam, som avlidit, och vilkens mångåriga och intresserade arbete inom förbundet bevaras i tacksam hågkomst, valdes insrallationsinspektör E. Gustavsson. Som ersättare för civilingenjör L. 0. Skantze, som avflyttat från Karlskrona, utsågs rektor B. Ohlsson, Karlshamn. Herr Folke Eriksson hade avböjt återval och i hans ställe utsågs grosshandlare Robert Swenson, Karlskrona. Ovriga styrelse­ ledamöter omvaldes, likaså revisorer och revisorssupplcanrer. Verkställande ut­ skottet erhöll i uppdrag att jämlikt stadgarna handha förbundets angelägenheter under verksamhetsåret. Efter årsmötet konstituerade sig styrelsen. Ordförande blev greve Hans Wachtmeister och v. ordförande d:r Gustaf Södöö. Förbundets skattmäsrare, tillsynslärare Rudolf Nylander, avböjde återval. I hans ställe valdes brandchef Axel Bergdahl. Till den avgående skattmästaren framfördes förbundets tack för hans mångåriga arbete. Styrelsen har sammanträtt två gånger och verkställande utskottet tolv gånger. Förbundet har för sin verksamhet mottagit anslag av landstinget med 10.500 kr., varav 4.500 kr. till landsantikvariens avlöning, och av Karlskrona stad 4.000 kr. Landsanrikvarie R. Odencrants återinträdde i tjänst den 15 december 1949. Han har årnjutit ledighet för tiden den 15 augusri-s-jc september på grund av sjukdom. Nytt tjänstereglemente för landsantikvarien har fastställts och har an­ sökan ingivits om hans registrering i Statens allm. pensionsanstalt från den 1 januari 1951. Landsantikvarien har under året avgivit: yttranden i kulturminnes­ och landskapsärenden same företagit undersökningar och besiktningar av forn­ minnen inom länet.

122 Blekingeboken 1950 utkom i mitten av juni. Särskild uppmärksamhet ägna­ des roo-årrninnet av Per Hasselberg i tvenne uppsatser av fil. lie. Lennart Wrern och fil. kand, Folke Wiren.

Blekingedagen firades söndagen den 7 juni i strålande högsommarväder i Wämöparken. Programmet inleddes med folkmusik av Blekinge spelmansförbund, Hembygdsförbundets ordförande, greve Hans Wachtmeister, berörde i sitt häls­ ningstal landsbygdens förfulning genom misslyckade och stillösa hus och felakriga restaureringar. I den gamla bebyggelsen finnes så mycket att ta vara på, att omsmälta och införliva med det som är nytt. Därefter följde ett omväxlande barnprogram, som leddes av musikdirektör Torsten Wall. Om vägen till gemen­ skap talade sedan fil. kand. Folke Wiren, Bräkne-Hoby. Den rätta gemenskapens ideala förebild bör för oss vara de gamla byarna, "gjutformarna i vilka den svenska folkkaraktären utdanars", Där har hembygdsrörelsen en stor uppgift genom att erinra nutidens människor om dem, och vad därvid kan utvinnas av gemenskap. Efter sång till luta av skortensfejaremästare Daniel Feyerabend utfördes folk­ danser av ungdomar i blekingsdräkter, tillhörande Svenska Ungdomsringens Ble­ kingedistrikt. Till sist gav SGU-amatörer folklustspelet "Fädernegården", och den officiella delen av programmet avslutades med Blekingesången. Den ekonomiska behållningen delades mellan arrangörerna, Föreningen Wämö­ parken och Hembygdsförbundet.

Blekinge Museum

I Blekinge museums huvudbyggnad har under året en omfattande inre restau­ rering ägt rum. Vid undersökning av golvbjälkarna i högresdindsvåningen visade sig, att förstärkning av dessa var nödvändig och att några nya bjälkar måste inläggas. Två av rummen har erhållit nya golvbeläggningar. Övriga golv i huvudbyggnaden ha slipats och syntekobchandlats. Arbetena i museets tredje våning ha slutförts, Gustaf Quidings blekingcstuga samt Fabian Månssons arbets­ rum har uppförts i våningens östra del. I västra delen har utrymmena inretts för museets textilsamling. Magasinsutryrnmena utanför våningens långsida har fär­ digställts, och därigenom har möjligheter erhållits att i någon mån lösa museets brist på utrymmen för de delar av föremålsbeståndec, som måste magasineras. Samtliga rum i fastigheten samt trappuppgångar, förstuga och hall har nymålats. Museets föremålsbestånd har genomgåtts och arbetena med nyordning ha påbör­ jats. Museisamlingarna ha därför måst hållas stängda, men har museets expedi­ tion hållits öppen på fastställda tider. Från den I 5 september har dr Zygmunt Lakocinski, Lund, varit anställd för samlingarnas nyordning. Medel till de fortsatta arbetena inom museet har erhållits genom att en del ,w tidigare beviljade lotterimedel för nybyggnad genom Kungl. Majrts tillstånd p~ ·framställning från museistyrelsen och tillstyrkande av Riksantikvarieämbetet fått användas till reparations- och nyinredningsändamål. Tidigare fonderade medel for

123 nybyggnadsändamlH, donerade av Brandförsäkringsbolaget för byggnader å lan­ det inom Blekinge och A.-B. Förenade Bryggerierna i Karlskrona har också efter framställning till respektive styrelser Hm disponeras för samma ändamål. Museet har också fått mottaga en donation från Nordöstra Skånes och Blekinges Andelsrorvströförening att användas för översyn och restaurering samt expone­ ring av Blekinge museums värdefulla och för Blekinge typiska samling av textilier. Blekinge museum besöktes den 5-6 december av första antikvarierna i Riks­ antikvarieämbetet K.-A. Gustawson och B. Berthelson. Tillsammans med verk­ ställande utskottet diskuterades planläggningen av museets nyordning och upp­ gjordes en plan för densamma. Genom Riksanrikvarieämbetets medverkan hade medel ställts till förfogande fö.r en särskild tjänsteman för museets nyordnande. Förbundets vaktmästare, herr Folke Svensson, vars arbetsbörda inom museet betydligt ökats, har erhållit iönetillägg. Genom Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen har arbetskraft ställts till förfogande inom museets arkiv. Bland museets nyförvärv märkes en större samling plåtar och fotografier, överlämnade till museets arkiv från hovfotograf \Vf. Eurenius' sterbhus genom redaktör ~/. Eurenius. Gåvor hava överlämnats av fröken Anna Nilsson, Ny­ köping, herr Einar Nordström, Finspång, köpman S. H. Perersson, kontorschef R. Lundgren, fru Hedvig Lindström och konduktör A. \\7idergren. Vid årsskif­ tets slut utgjorde inventarienumren för museets samlingar 13.091. Museets bibliotek har ökats genom gåvor och sedvanliga byresförbindelscr. Fullständig katalog av museets bokbestånd är under utarbetande. Även uppord­ nandet av museets arkiv för äldre handlingar har under året påbörjats.

Fritt och frivilligt folkbildningsarbete

Det numera traditionella folkbildningstinget hölls 1 ar i Ronneby under god tillslutning av representanter för de olika föreningar, som har folkbildning på sina program. Samtidigt firades 40-årsjubileum av den första folkbildnings­ föreningens konstituerande i vårt land, Blekinge vandrande folkhögskola, till vilken initiativet togs av folkskollärare August Lundberg i Siggarp. Om. Bild­ ningsförbundets arbete och det frivilliga folkbildningsarbetet hänvisas till den innehållsrika årsredogörelsen. (Samtliga länets tidningar 30 och 31 okr.),

Centralbibliotekets bibliotekariemöte hölls i Karlskrona den 2 och 3 december, Årets konferens var den femte i ordningen och hade samlat närmare 70 deltagare. Mötet öppnades på lördagen i Rosenfcldtsskolans sångsal, där en del föreläsningar hölls av länets centralbibliotekarie och centralbiblioteksassisten­ ter, vaijarnre författaren Sven Edvin Salje talade över ämnet "Hur det var i början". Konferensen var under söndagen förlagd till Ungdomsgården, där före­ drag och demonstrationer hölls om bibliotekslokaler och deras inredning, varefter följde en intressant diskussion.

124! Drottninggatan i Karlshamn under kungliga besöket 1903. W. Eurenius' fotosamling i Blekinge museums arkiv.

Bräkne-Hoby kommun har på ett för landsbygden mycket föredömligt sätt löst lokalbehovet såväl för sitt bibliotek och studiearbete som för sitt arkiv. Detta har skett i gamla konfirmandsalen inne i kyrkbyn. Sockenborna har be­ retts tillfälle att närmare titta på lokaliteterna, och alla tycks vara nöjda med att allt blivit ordnat på ett så ändamålsenligt sätt.

Blekinge Spelmansförbund har bildats i samband med en spelmansträff i Karlskrona i mars månad. Initiativtagare är de båda intresserade kulturvår­ darna museivaktmästare Folke Svensson och avsynare Lars Henriksson. Förbun­ dets uppgift är att bevara och arbeta för den folkliga tonkonsten, att höja in­ tresset och förståelsen för den gamla spelrnanskulturcn och att tillvarataga och uppteckna äldre och nyare folklåtar. Förbundet kommer att genom anordnandet av spelmanträffar och genom offentliga framträdanden utåt sprida kännedom om fokmusiken. Slutligen är uppgiften att i trivsam och enig samverkan stärka samhörighetskänslan spelmän emellan. Spelmansförbundet har säkerligen en stor uppgift att fylla i Blekinge. Här såväl som i andra landskap finns gammal god folkmusik, som väl förtjänar att räddas undan glömskan. Blekinge har stora spelmanstraditioner att bevara och här har förbundet en av sina stora upggifrer,

1.25 UR KLIPiPARICIVET

Av REINHOLD ODENCRANTS

Samtliga tidningar i Blekinge har under år 1950 lämnat var sitt gratis­ exemplar till museet. BLT har dessutom lämnat ett bundet exemplar av år­ gangen. För denna välvilja framför förbundet sitt varmaste tack. Nedanstående krönika representerar ett urval klipp ur dessa tidningar, vilka dock ej kan ge annat än en fragmentarisk bild av vad som sig i landskapet tilldragit under år 1 1950. ) Trots sin ofullständighet och knapphet kan den kanske dock ge en upp­ fattning om ett och annat med värde i tider utöver publiceringsdagens.

Hembygdsföreningar

Bräkne-Hoby hembygdsförening har hållit hembygdsfest på folkhögskolan med bl. a. premiär på Folke Wirens senaste bygdepjäs "Kyrkängeln", vars hand­ ling bygger på verkligt underlag och muntliga traditioner i bygden. Det ny­ bildade Blekinge spelmansförbund bjöd på folkmusik och folkdansare fdn SLU­ gruppen medverkade (SSD 1~/o, BLT och KA 18/o).

Holmsjö hembygdsförening har hållit årssammanträde och kunde uppvisa en god kassabehållning (BLT 8/o).

Karlskrona hembygdsgille har firat femårsjubileum med livligt deltagande av gillesmcdlemmar samt inbjudna gäster. Gillets folkdansare bidrog med •!n 30 förnämlig uppvisning (BLT /11).

i) Fiirkoro.ingar: BLT = Blekinge Läns Tidning, BP = Blekinge-Posten, KA = Karlshamns Allehanda, RP = Ronneby-Posten, SSD = Sydöstra Sveriges Dagblad, SBl = Sölvesborgsbladec och Sbg-T = Sölvesborgs-Tidningen. 126 Kyrkhults hsmbygdsförening' anordnade hembygdsdag på midsommar­ dagen med högmässa av' pastor Algot Tergel, Stockholm. Efteråt serverades 23 26 kyrkkaffe på Tulseboda brunns restaurant (KA /o, SSD /o).

Spjutsbygds hembygdsförening anordnade sin traditionella hembygdsfest vid Åslätten. Högtidstalet hölls av länsjägmästare Nils P. Hansson. Pesttåget hade hämtat sina motiv från folksagans områden. Anslutningen var stor (BLT, SSD 31/1),

Motala, Blekinge Gille i Motala har förlorat en del av sina medlemmar, 'vilka il.terflyttat till Blekinge under det gångna året. Sammanslutningen är dock fortfarande stark och intresset för hembygden alltjämt levande (BLT 29/a).

Stockholm. Blekinge Gille i Stockholm har hållit kyrkkväll i Solna kyrka. Initiativet togs av kyrkans musiker, musikdirektor Sjöberg, bördig från Karls­ krona. Predikan hölls av komminister Lagerkrantz, som med utgång från fjärde budets text anknöt till familj, hembygd och fosterl_and (KA 9'3).

önnestad har fått en "Blekinge Nation" med medlemmar av nuvarande och f. d. blekingar i Onncstad, som samlats i Gyllene salen i Stockholms stads­ 20 21 hus (KA j12, SBl /12),

Blekinge Gille, Chicago. En glädjande kontakt har under året nåtts med tvenne sammanslutningar av blekingar och blekingeätdingar i Amerika. Den äldsta föreningen har sitt säte i Chicago. Genom gillessekreteraren, Mrs Andrea Palmquist, Chicago, har lämnats följande uppgifter om verksamheten: Blekinge Gille i Chicago har existerat i i.4 år, alltsedan 19z7. Under de senaste åren hade en del landskapsföreiiingar bildats i Chicago, och ett dussin blekingar, som tyckte, att deras landskap borde ha sin egen klubb, annonserade i de svenska tidningar, som utgivas här i staden, att ett möte för eventuellt bildande av ett Blekinge Gille komme att Milas den ao januari. över hundra­ talet blekingar infunno sig, och 8:. inginge som medlemmar. Vid februari-mörar ökades medlemsantalet med 48 och steg under de närmaste två åren till över 300, John Synnerberg (född i Ringamåla) var Gillets första ordförande och tjänst­ gjorde som sådan i flera år. En hel del av medlemmarna voro blekingar, som bott i U. S. A. i många år, men de flesta voro ungdomar, som nyligen invandrat och ville komma i kontakt med sina landsmän. Följaktligen hölls dans efter varje möte, och julfester och påskfester hade stor tillslutning. Under den svåra depressionen, som började göra sig kännbar 1930, förlorade många människor intresset för föreningslivet. Medlemmar försummade att närvara vid sammanträ­ den, och eftersom immigrationen nästan helt och hållet avstannat, kommo inga

]27 ....

128 Styrelsen i Blekinge Gille i Chicago r951. Sittande, fr. v.: Andrea Palmquist, prot.-sckr., John Mattson, revisor, Elma Gö­ ranson, ordförande, John Petcrson, revisor, Esther Olson, bitr. sekr., Carl Carlson, förtroendeman. Stående, fr. v.: Carl Gunnerson, förtroendeman, Ernst Anderson, förtroendeman, Oscar Pererson, kassör, Eric Monson, vice ordförande.

nya tillskott från moderlandet. Blekinge Gille förde en tynande existens tills för några år sedan, d;l. klubben fick nytt· liv i och med att till ordförande valdes Elma Göranson, som har stort intresse för och nedlägger mycket arbete i före­ ningen. Sammanträden hållas visserligen inte som under de första åren varje månad. Vi nöja oss med fem eller sex möten årligen samt en picknick och en årsfest. Årsfesten firas med supe och dans på en av stadens svenska restauranter, picknicken någon söndag i en skog utanför staden. De ordinarie mötena i Hagelin Hall i nord-Chicago följas av servering av kaffe och smörgåsar och mycket ofta av ett läckert smörgåsbord tillagat av Gillets damer. Färgfilmer, tagna av blekingar på resa i Sverige ha förevisats och uppskattats. Sångare ha underhållit med vackra sånger och glada visor, och någon gång har det dan· sats till dragspelsmusik. Medlemsantalet är för närvarande något över So. Styrelsen består av, för­ utom ordföranden Mrs Göranson, som är född i Sölvesborg, vice ordfömnde Eric Monson (Ronneby), kassör Oscar Peterson (Bräkne Hoby), protokoll-sekre-

129 terarc Mrs Andrea Palrnquist (Ronneby), biträdande sekreterare Mrs Esther Olsen (Karlshamn), klubbmästare Gustaf Olsen (Asarum) samt tre förtoendemän och tre revisorer. Medlemmarna bestå av personer födda i Blekinge samt någr.1 passiva medlemmar i äktenskap förenade med en aktiv medlem. Blekinge Gille i Chicago för en blygsam tillvaro och har till mål att föra blekingar tillsammans under sam:kväm och gemytlighet för att utbyta tankar och åsikter samt framför allt för att tala med varandra om minnen och nyheter från vårt kära, långt avlägsna Blekinge.

Blekinge Gille, Minneapolis. Blekinge Gille i Minneapolis, Minnesota, bör­ jade sin verksamhet den 12 september 19 50 och har tack vare sin energiska sty­ relse med Mr. Aaron Johnsson i spetsen Htt stor anslutning. Kontakter har knutits med Blekinge Turisttrafikförening och Hembygdsförbundct. Man plane­ rar bl. a. att nästa sommar göra en sällskapsresa till hemprovinsen, och förbe­ redelserna äro i full gång. Om Gillets start berättar en artikel i Svensk-Ameri­ kanaren, Tribunen, Chicago den 21 september, 1950, som förmedlats av gillesord­ föranden, och som vi här återge:

Blekinge Gille höll sitt första sammanträde tisdagen den 12 september i Arne­ rican Swedish Institure i Minneapolis, där ett sjuttiotal medlemmar samlats, d~ dr Nils G. Sahlin hälsade den nya organisationen välkommen och intog platsen som tillfällig ordförande, varefter han höll ett kort anförande om hembygds­ och landskapsföreningarnas syften och arbersuppgifrer, Från Blekinge Gille i Chicago framfördes en hälsning genom Gillets ordförande, Mrs Elma Göranson, som hörsammat en inbjudan att närvara vid det nya Gillets första sammankomst. Sedan en del skrivelser från medlemmar och intresserade i skilda delar av landet och i Sverige upplästs, redogjorde Mr Aaron Johnson för det förberedande arbete som utförts av den tillfä.bliga styrelsen, varefter man skred till val av tjänstemän. Till ordförande valdes Mr Aaron Johnson och till vice ordförande Mr Axel von Bergen. Till sekreterare valdes Miss Elsa Magnuson och till kassör Mrs Arne Nelson, samtliga bosatta i Saint Paul. Medan rösträkningen pågick presenterade sig de närvarande medlemmarna för varandra och redogjorde för sin hemort i Blekinge. Ett arbetsutskott på sex personer fick följande samman­ sättning: Harry M. Nclson, Minneapolis, George E. Nelson, Minneapolis, Irene Carlson, North St. Paul, Emil Pererson, South St. Paul, Mrs Augusta Engdahl och Mrs judith Bensen, Minneapolis. Dessa fick i uppdrag att utarbeta Gillets stadgar och f1amKomma med förslag om lämplig möteslokal. Som lämpligaste mötesdag enades man om första Fredagen i varje månad. En större svensk flagga, särskilt lämpad för friluftsfester, överlämnades som gåva av Mr och Mrs Axel von Bergen och mottogs med tacksamhet av Gillets ordförande, Johnson. Ett antal Blekinge-vimplar, som förskaffats genom Johnsons försorg, fick god åtgång blandt de närvarande. Sedan en del organisationsfrågor behandlats, samlades deltagarna i Viking-rummet, där ett festligt kaffebord dukats. Intresset för vad som förhandlades under mötet, ocli den gemytliga stämningen under det följande samkvämet, l:i~dar gott för Gillets framtida verksamhet, 130 13! Minnesrunor

Konstnären Eric Alsmark avled i Malmö, 38 år gammal. Han var född i Karlskrona, arbetade först som sjöman, sedan s0111 reklamtecknare och blev så helt konstnär. Alsmark har målat en altartavla i Osrra Karaby kyrka och ät representerad i Malmö och Landskrona museer. (BLT 14/3.)

10 F. stationsföreståndaren Sven J. Bergström avled den /10• Han föddes vid Hjortaharnmar 1877 och tjänstgjorde vid BKB, där han slutligen blev sra­ rionsföresråndare vid Hårsjöns station. Han arbetade mycket för järnvägsperso­ nalens organisation. Till Blekinge musei- och hcmbygdsförbund värvade han under årens lopp många nya medlemmar. (SSD 1;/10.)

Kamrer Emil Gullander avled den ~¾. Han var född 1883 i Karlshamn, och efter verksamhet på olika håll, blev han 1926 kamrer hos Brandsrodsbolaget å landet inom Blekinge. (BLT 26/o.)

19 F. lektor August Hallenberg avled den /4 i Malmö. Han var född den 1 ~/10 187S i Hallarum i Jämjö socken, tog studenten i Karlskrona 1898 och be­ drev sedan sina akademiska studier både i Lund och i Uppsala. Resultatet blev ovanligt omfattande: fil. lie. 1902, reol, lie. 1906 och jur. kand. 1912. Han blev 1910 lektor i Kristianstad och flyttade 1925 till Karlskrona, där han tjänstgjorde som lektor till uppnådd pensionsålder 1943. De sista åren bodde han i Malmö. Ha!lenberg gjorde sig känd som en skicklig pedagog, med tacksamhet ihågkommen av många lärjungar. I Karlskrona tillhörde Hallenberg sradsfullrnåkrige och deltog även i det förberedande arbetet för utgivandet av Karlskrona stads historia 1930. Han var en flitig forskare och författare i hem­ bygdens historia, särskilt reco-raler och tidigare. Blekinge musei- och hembygds­ förbund kallade honom till sin hedersledamot r943. - August Hallenberg har 25 fått sin grav vid hembygdens kyrka. Den /4 ägde jordfästningen rum i Jämjö­ kyrka.

Virkeshandlanden Adolf Håkansson i Holmsjö har avlidit. Han var född i Holmsjö 1880 och arbetade redan från ungdomen inom trävaruhandeln, fr!in 1909 med egen affär. Håkansson fick också mycket att bestyra med kom­ munala värv, och senast blev han ordförande i den nybildade storkommun e 1s. kommunalstämma. 1923 bildade han Sillhövda föreläsningsförcning och var p:i senare år dess inspektor. (BLT ~/r,.)

Köpman Svante Johansson avled den °/1 i Ronneby. Han var skåning, född 1868 i Önnestad och hade under många år sysslat med spannmålshandel, i Sö!.vesborg omkring tio år och från r905 i Ronneby. Här hade han även flen kommunala uppdrag, bland vilka särskilt [atrigvårdsstyrclsen tog hans intresse. 7 8 (BlT /1, RP /7.)

132 ·F. folkskolläraren Anders Jönsson i Hällevik har avlidit 9r år gammal. Han var född i Onslunda i Skåne och kom tidigt till Mjällby som folkskollärare i Hällevik. Jönsson arbetade flitigt inom nykrerhetsrörelsen och deltog livligt i der kommunala arbetet, var revisor i Mjällby Sparbank och hade även sysslat med sjukkassan. (Sbg-T iu/~.)

6 Bokhandlaren Filip Kjeller i Karlskrona avled den /11, Han var född den 20/s 1900 och hade utbildat sig till en· kunnig bokhandlare. Efter att sedan 1935 ha arbetat hos Krooks Bokhandel, övertog Kjeller 1945 ledningen av Mon­ 29 7 telius Bokhandel vid denna firmas ombildande till aktiebolag. (BLT, SSD /s, /11.)

Lärarinnan Sigrid Kruse avled den 16/o i Malmö. Hon var född den 2/o 1867 i N. Mjällby i Skåne och blev folkskollärarinna 1888. Kort härefter kom hon till Karlskrona som lärarinna vid Fischerströmska flickskolan, där hon tjänstgjorde 1890-1896. När denna skola sistnämnda år uppgick i stadens flickläroverk, inträdde hon i dennas lärarinnekår. 1927 avgick hon med pen­ sion. Karlskrona stadsfullmäkrige tillhörde hon 1912-1926. Fröken Kruse deltog livligt i kvinnorörelsen, nykterhetsarbetet, folkbildnings- och fö~e!äs­ ningsverksamheten o. s. v. Bland hennes litterära verk må nämnas "Från vår storhetstid" (1900), "Ur medeltidens stjarnenatt" (1902). (BLT 21/o, Sbg-T 23/o.)

överste Ernst Lind af Hageby avled den 7/i. Han var född den 1·/0 1874 och blev 1894 officer vid Göta livgarde. 1925 utnämndes han till överste och chef för Karlskrona grenadjärregemente, Han var detta regementes siste chef, ty 1927 upplöstes detsamma till följd av ny härordning. Han tjänstgjorde 1902 i Tyskland, var 19u militärattachö i Berlin och 1919-1921 legationsråd över stat i Konstantinopel. (BLT 16/i.)

F. lektorn Carl Hilmer Lindberg avled i Karlskrona den 22/a ll.ttio år gammal. Han var född i Bohuslän och bedrev sina akademiska studier i Upp­ sala, där han promoverades till fil. d:r 1906. Till Karlskrona kom Lindberg 19_09 och tjänstgjorde här som lektor i svenska o h filosofi till uppnådd pe.n­ sionsålder. Lindberg var ledamot av scadsfullmäktige och deltog bl. a. i bil­ dandet av Blekinge Läns Tidning 19u. (BLT 2°/o.)

Löjtnanten i marinen Enok August Ljungberg avled den 16/o i Karls­ krona. Han var född i Stockholm den 12/1 1871 och började sin sjörnansbana vid Skeppsgossekåren i Karlskrona. 19r4 blev han f,laggunderofficer, och vid avgång ur aktiv tjä'nst utnämndes han 1926 till löjtnant i marinen. Ljungberg hade flera förtroendeuppdrag inom personalorganisationerna och verkade ivrigt till dessas bästa. Under senare år ägnade sig Ljungberg åt forskningar i flottans historia och var väl hemmastadd i arkiven. (BLT, SSD 15/o.)

133 Chefredaktören Sanfrid Ne.auder-Nilsson avled den 10/;, i Göteborg. Ha1~ var född i Mjällby 1898 och hade många minnen f_rh Lis~er _med_ sig ut 1 livet. Studierna i Uppsala ägnades åt klassisk arkeologi med fil. hce11t1atexa~e~ 1927 samt studieresor till Grekland, Rom och Mellaneuropa. Efter e_tt par ar 1 Nya Dagligt Allehandas redaktion i Stockholm, flyttade Neander-Nilsson ~937 till Göteborg som chefredaktör för Göteborgs Morgonpost. Han var en rnang­ sidig journalist och skrev på tidningens olika avdelningar. Blad diktsamlinga_rna nämnas "Två arkipelager" (1927) och "Skapelsens år" (1947), och av reseskild- ringar "Grekiska vardagar" (192S), "Spöknippet och korset" (1929), "Europcer.. (1932) samt "Kontinenten i kaos" (1933). "Möte med tredje riket" (1934) hade politisk bakgrund. Boken "Byn under berget" (1945) var hämtad från Mörby pll. Lister, "Världträdet" (1948) och "Måste vi skiljas?" (1948) tillhöra hans sista produktion.

18 Godsägare Olof Nilsson, Ryedal, avled den /4, något mer än 82 /ir gam­ mal. Han var född i Stiby, vistades i yngre år en tid i Amerika, och efter hemkomsten inköpte han Ryedals gamla herrgård. Här arbetade han mycket på förbättring av jordbruket, som drevs efter modärnaste principer. Olof Nils­ son har också haft många förtroendeuppdrag i sin bygd. (BlT, SBI, Sbg-T 20/d

F. chefsintendenten Isaac Neuendorff avled 95 år gammal. Han var född i Karlskrona den 20/o 1954, kom i tjänst vid flottan 1875 och utnämndes 1903 till frrste marininrendenr och chefsintendent i Karlskron~. Han hade del­ tagit i sjöexpeditioner både med seglande och ångdrivna örlogsfartyg och var vid sin död kungl. örlogsmannasällskapets äldste medlem. (BLT 11/3.)

överstelöjtnanten Fredrik von 0tter avled i Stockholm den 28/12. Han 15 var född den /~ 1876 i Stockholm, men hade under ungdomsåren haft sirr hem i Karlskrona, först i Varvschcfens boställe, senare i Kungshuset. 1895 blev von Otrer officer vid Karlskrona actillerikår, sedermera kustartilleriregemente. I Karlskrona har han sedan dess långa tider varit bosatt och med stort intresse deltagit även i det kommunala arbetet, bl. a. som ordförande i drätselkammaren. (BLT 30/12.)

Direktören Arvid Ruths avled den 20/n i Stockholm. Han var född i Karlskrona år 1872 och utbildade sig till elektroingcnjör. Sitt stora arbete utförde han som krafcverksbyggare i Norge. Från 1928 biträdde han sin broder med ångaccumulatortekoisk verksamhet, och därmed har han sedan dess arbetat.

Byggnadsingenjören Karin Svensson avled i Karlshamn den 10'7. Hon 26 var född i Karlshamn /7 1887, och efter studier på olika håll, praktiserade hon i sin faders, byggmästare Carl Svenssons fir~a. Hon genomgick teknisk skola och avlade ingenjörsexamen r919. Följande år övertog hon sin faders firma, vilken hon drev under tio /irs tid. Fröken Svensson deltog flitigt i stadens kom­ munala verksamhet och i olika kvinnoföreningars arbete. (KA 11'7.)

134: Generaldirektören Eric Sverne avled i Stockholm den 14/o. Han var född i Karlskrona· den 28'7 1890, blev jur. kand. i Lund 1914 och utnämndes 1929 till sekreterare i Kammarkollegium. Sverne användes för olika uppdrag och tjänster, blev 1935 krigsråd, 1936 expcditionschef i försvarsdepartementet och 1940 t. f. landshövding i Malmöhus län. 1944 utnämndes han till generaldirektör och chef för Kammarkollegium.

Jubileer

Under året ha ett stort antal jubileer firats i Blekinge. Några av de viktigare omnämnas här.

120 år fyllde Strömma Bomulls Spinneri i november och firade jubileet med ett järregåsagille och invigning av en ny fabrik som kommer att bli 13 1 Sveriges förnämsta i branschen (BLT, KA, SSD /u, BP ;/ 11). 1Cl0 år ha gått sedan fabrikör J. T. Liljedahl grundade Liljedahlska Läder­ fabriken i Sölvesborg. Denna är nu en av stadens största indu­ strier. (13'5.)

!l-0 år har Karlskrona Baptistförsamling verkat, en bland de .äldre fri­ kyrkoförsamlingarna i landet. (BL T 23/o.) En rninnesskrift utgavs.

80 år ha gått sedan Lutherska missionshuset i Karlskrona invigdes. "Missionshusct på Möllcbacken" har under ltrens lopp varit mycket flitigt besökt. (BLT, SSD 1/o.)

75 år fyllde "Sällskapet" i Karlskrona, en sammanslutning för borger­ skapet. En rninncsskrift av S.-0. Swahn utgavs vid jubileet. (BLT, 11 13 -/12, SSD '2.)

05 år har Ronneby Baptistförsamling verkat i staden och landsbygden. En minnesskrift utgavs. (SSD 13/io.)

GO år fyllde Karlskrona KFUK-förening. Vid jubileet hölls ombuds­ möte med KFUK för hela landet. (BLT 17/o, 10/o.)

GO år fyllde logen "Fosterlandsklippan" av IOGT Trensum. Den var m• ktens första förening. (BLT 17 '1.)

50 år har Karlskrona Skytteförening arbetat för ökad skjurskicklighet bland militär och civila. (BLT nh, 5/o, S:,D 2/o, 5/c.) En minnes­ skrift utgavs.

12 50 år fyller Ronneby Brödraförening av frimurareorden. (BlT 1'10, 16 10 11 /10, RP /io, SSD /10,)

135 3 50 år fyllde logen ''Vänskapsbandet" av NOV Vekerum. (SSD /3, 8'3).

40 år har Blekinge Köpmannaförbund arbetat. Det hette först "Ble­ 0 8 8 kinge läns Minuthandlares förbund". (BLT /u, /:;, KA h, SSD Of;-., s1r;, Sbg-T o1r;, ¾.)

Kärnfolk

9()! år. 90 år fyllde 5'2 hattmakaremästaren Johan S. Andersson, Lyckeby. Han hade förr harrmakareverkstad i Karlskrona, och under många år var han ordförande i stadens fabriks- och hantverksförening. Han var en bland initiativ­ tagarna till Wämöparken och Lyckeby Trafikförening, och har haft sin hand även vid andra nyttiga företag. (BLT 4/2.)

90 år fyllde 20/., fru Anna Svensson i Västra Näs i Mjällby sin. Hon är född på Hanö och har tillbragt sitt liv vid Listerkusten, där hon själv fiskat många gånger. (SBI, Sbg-T 2¾.)

"Kalle på Skansen" fyllde 90 år 20/o. Fiskaren Karl Johansson på Boön har fiskat i vattnen kring Karlshamn och Hanö sedan han var 7 år och är ännu 25 2 27 ute på sjön ibland. (KA /o, SSD 6/o, /0.)

Fröken Brita Tauson fyllde 90 år 17/12. Hon är född i Karlshamn och har åren 1893-1923 varit lärarinna i modärna språk vid hemstadens flickläroverk och en mycket skicklig lärarinna. (BLT, KA 10/12.)

Den äldste manlige invånaren i Gammalstorp, Karl Jönsson, fyllde 90 år 25/12. Jönsson är Född i Sölve och var rallare, när kustbanorna byggdes i Ble­ kinge. Han har också varit i Amerika, men senast arbetade han på varvet i 28 Sölvesborg. Om sina' äventyr berättade han för KA och SBI '12.

80 år. Rådman Johan Johansson i Karlshamn fyllde 80 år 0/4. Han är född i Småland och kom vid unga år i snickarelära. Sedan länge har han varit snickare i Karlshamn, där han även haft flera kommunala uppdrag, sedan 1931 rådman. (KA 0/4.)

Sjökapten Joel Nordgren blev So år 10/s, Han är född i Nogersund och har sedan ungdomen varit ute till sjöss. Som befälhavare har han fört flera ångfarcyg i olika farvatten. På äldre dagar har Nordgren bott i Mjällby, nu är 10 han sölvesborgsbo. (SBl, Sbg-T /8,) .

136 Johan Bernhard Ottosson i Lcvalunda fyllde 80 24/s. Han är född p1 Fällö i Lisrerby s:n och hade skaffat sig en god utbildning i lantbruk samt varit verksam på olika håll, innan han 1909 blev sin egen på Levalunda, I Edestad har han haft stor andel i det kommunala arbetet. (BLT 23/a.)

Isidor Törnström, konstnär liksom stamfadern galjombildhuggaren, fyllde 12 80 år /10. Han är målare och har fll.ngat många motiv i hembygden. Numera bor han i Nättraby. (BLT, SSD 11/io.)

Erik Hägg, som fyllde 80 år 8/u, är född i Karlskrona och blev sjöofficer liksom flera av sin släkt. Efter omväxlande tjänst, bl. a. i Karlskrona, lämnade han 1919 Kungl. Flottan för att bli generallotsdirektör, vilken post han innehade till 1936. På många olika sätt har Erik Hägg skrivit om sjön, sjömilitära ämnen, 7 livet ombord om segelfartyg o. dyl., senast i skönlitterär form. (BLT / u,)

Emil Pålsson, skeppare från Björkcnäs, fyllde So år 15/u. "Han har utfört hela sin livsgärning till sjöss" skriver SSD på So-årsdagen.

Alfred Petersson i Gärestad fyllde So år 9/i2. Han är född i Gärestad, där han bott intill senaste år, och i hemsocknen Edestad har han haft mycket att bestyra. Men redan i unga år fick han uppdrag för häradet och länet, en tid satt han även i riksdagens andra kammare. Framför allt har han arbetat med jordbrukets föreningar av olika slag. (BLT, SSD 8/i2.)

7()J år. "Muggeboda" 71} år är en rubrik i SSD 5/i. Landstingsman John Nilsson i Muggeboda fyllde 70 år den 5/i. Han är stenhuggare till yrket men har även varit fjärdingsman i Hoby och har efter hand fått alle flera kommunala uppdrag i hemsocknen Bräkne-Hoby. Sedan 1919 är han ledamot av landstinget, där han också blivit ordförande i hälsovårdsucskottet. Som det viktigaste räknar John Nilsson kanske att vara ordförande i länets lantmanna- och lanthushålls­ skolas styrelse, där han varit ledamot sedan 30 år. (SSD 5/i.)

70 år fyllde den 17/i byggmästaren Ernst W. Svensson. Han är född i Karlshamn, där han vuxit upp och lärt sitt yrke. Från 1919 har han sig egen byggnadsfirma. Svensson har förtroendeposter både i staden och inom hant­ verksorganisationerna, ordförande i stadens hantverks- och industriförening lik­ som i länets hantverks- och småindustridistrikt. (BLT, KA 16/i.)

Slöjdinspektören Gunnar Nilsson fyllde 70 år den 8/3. Hna är född i lösens gamla folkskola och blev själv folkskollärare, men slöjden ville han helst ägna sig åt, och många somrar har han varit lärare vid Nääs. 1928-1949 var Nilsson slöjdinspekcör vid Stockholms stads folkskolor. Varje sommar strövar han omkring i hembygden och studerar dess minnen. (BLT 8/s.)

10 13J Fröken Marie-Louise Hallbäck fyllde 70 år den 13'3. Hon är född i Fridlevsrad, där hon även varit folkskollärarinna och ännu bor kvar. Hennes stora intresse är folkbildning, nykterhetsarbcte, Röda Korset och flera ideella 13 rörelser. Härom skriver Dolly i BLT 13'3. (SSD '3.)

Faktor Axel Hj. Wroland fyllde 70 år den 314. Redan i ungdomen var Wroland hemmastadd i tryckerifacket, och efter kondition på olika håll, ilter­ vände han till hemstaden, där han 1910 blev tryckeriföreståndare på den officin, som framställer denna årsbok. Han har ägnat mycket arbete åt hantverks­ organisationen. (BLT, SSD 1/4.)

Emil Petersson fyllde 70 3.r den 15/4. Han är född i och blev 1905 folkskollärare i Amiralitetsförsamlingens skola i Karlskrona och här stan­ nade han kvar tills pensionsåldern uppnåddes. Sedan dess är han direktör för Blekinge Läns Tidning. Han är även riksdagsman och har mångfaldiga upp­ drag. 'Folkbildnings- och nykterhetsarbete höra sedan länge till hans intressen. Hembygdsforskning sysselsätter honom ofta. Blekinge Hembygdsförbund var han med om att bilda 1922, och han blev från början dess skattmäsrare. Allt sedan dess är han medlem av dess styrelse. - På högtidsdagen uppvaktade en deputa­ tion från Musei- och hembygdsförbundets styrelse med ordföranden i spetsen. 14 17 16 (BLT, KA, SSD, Sbg-T /4, BLT /4, Sbg-T '4.)

F. rektorn K. W. Hallberg fyllde 70 år den 15/o. Sedan 1910 har han varit rektor för den skola i Ronneby, som f. n. heter Samrealskolan. Under denna tid har skolan vuxit betydligt. Rektor Hallberg har också arbetat mycket för stadens och kyrkans bästa. (RP 13/o, BLT H/o.)

Ernst Svensson i Tulseboda fyllde 70 ~r den. 14/1. Han är född på den glird han nu själv brukar och är mycket verksam i det kommunala livet i Kyrk­ 13 14 hults socken. (KA, Sbg-T /1, SSD /c.)

Kyrkvärden Karl Johansson i Sölvesborg fyllde 70 år den Hfio. Han är född i Norje men har länge bott på Sölvedal. Han har bl. a. intresserat sig för nötkreaturs- och svinavel -sarnt olika ekonomiska föreningar. I landstinget har han suttit och även varit ledamot av riksdagens första kammare. Numera ·är herr Johansson endast kyrkvärd i S:t Nicolai kyrka, en syssla som han 13 haft sedan 1934 och ägnar stort- intresse. (BLT /io, Sbg-T H/i6.)

_Anton Ande;sson i Karlskrona fyllde 70 ir den 21'12.' Sedan. 1940 har han varit drätselkammarens .ordförande. I mer än 30 år har herr Andersson tillhört stadsfullmäktige och haft många kommunala uppdrag, Från början arbetade han 20 i kakelfabriken, blev sedan skolvaktmästare, (BLT, SSD·· /12.)

-1,. 5~· 8... Blekinge - fornminneslandskap.

Landskap och län

Kustbanans breddning har diskuterats under hela 1tret. Statsutskottet till­ 21 styrker att arbetet skall utföras snabbt (BLT m·. fl. /;-,). Länsstyrelsen fram­ håller, att det brådskar med att fil bredspårig järnväg (BlT m. fl. 12/s), En del lantmäteriförrättningar utföras som förberedelse (BLT 19/s), Järnvägssi:yrelsen konfererar med olika ortsrepresentanrer inom länet (SSD 28/o). En länskommirte skall utreda de besvärliga marklösenfrågorna med SJ (KA B/o, SSD 23/o). 1943 års järnvagskommitte vill ge fönursrätt för Blckingebanorna samt önskar att arbetet utföres skyndsamt (BLT, KA, SSD N/u). En plan för arbetets utförande utarbetas och denna har delvis redan påbörjats (BLT, KA, SSD 27/ii).

Landsvägarna förbättras under sommaren enligt ett stort program, som inne­ fattar både asfaltering av långa sträckor och förstärkning av broar (BLT 23'3).

Skärmbildsundersökning skall utföras med Blekinges hela befolkning un­ der ledning av en särskild kommitte, tillsatt av landstinget (BLT, KA, SSD 6'7). Början göres i Bräkne-Hoby och Jämjö (BLT, KA, SSD 31/1). Med hjälp av 2 pressens reklam blir det allmänt deltagande (BlT /s).

139 Östra härad Kristianopels hamn, fiskcfartyg och ålsumpar dikade illa ut under en svår novemberstorm. Man fruktade katastrof, men lyckades genomföra ett gott rädd­ ningsarbete (BLT 23/u).

Kristianopels hamnbygge har granskats av Riksantikvarieämbetet. Dli fasta fornlämningar finns inom det område som man vill expropriera föreslås som villkor för sådan expropriation, att nybyggnad eller annan större föränd­ ring icke får företagas inom områder utan riksantikvarieämbetets medgivande (SSD 1'7).

Kristianopels kommun fick avslag hos regeringen på sin framställning att få förbli egen kommun, vilket av befolkningen mottagits med blandade känslor 1 4 (BLT •/~, SSD /a).

STF :s vandrarhem i Kristianopel har under liret haft ett rekordartat antal gäster, däribland många utländska. Trivseln pli hemmet har varit utmärkt (BLT 31/s).

Lyckeby storkommuns kommunalfullmäktige sammanträdde för första gången den 9 december. Spelöppningen betecknas enligt orrspressen såsom lo­ vande. De betydelsefulla valen inom fullmäktige avgjordes i enighetens tecken (BLT, SSD 11/12).

Lyckebyträdgårdar hade av Hushållningssällskapet anbefallts som studie­ mål för olika trädgårdskulturer och anläggningsmetoder, som avslutning på en trädgårdsodla1ekurs. Konsulent I. Granberg skötte demonstrationen och gav rll.d både beträffande anläggningar och bekämpandet av rrädgårdsväxrernas fiender (SSD 4'7).

Lyckeby får generalplan för storkommunens bebyggelse (SSD 16/4).

Ramdale. socken skall också få generalplan för vissa nybebyggelseområden så att vatten- och avloppsledningar kan regleras på ett tillfredsställande sätt 15 0 (BLT /1 och 25/io, SSD ~ /io).

Rödeby-Spjutsbygds hantverksföreningar avhöll sin jubileumsmässa i bygdegården, Strömsberg, Mässan blev en strålande succe och antalet utställare var större än under de tidigare hantverksmässorna (BLT och SSD 18 och ~1/11).

Stenshamns fiskarebefolkning har ingått till regeringen med begäran om anläggande 'av en fyr i inloppet till ön. Ett tjugotal fiskare på Stenshamn samt fiskarbefolkningen på Inlänga~ och Ugnskär skulle. bliva väl betjänta av denna fyranläggning.

140 Meclelsta härad Johannishus-skogarna imponerade mycket pil deltagarna i en internatio­ nell botanikerkongress, som under sin vandring besåg olika bestånd (SSD 10(,, BP 1'-/,).

Humleodling upptages åter på sina hm, och f. n. finnas tvil odlingar i Rödcby, en i Nävragöl och en i Edesrad, som är den största av de fyra. Tid­ ningarna besöka denna sistnämnda (BLT, SSD 11/r,).

Frörenseriet i Nättraby, som byggdes 1946, har visat sig vara till stor nytta för fröodlingen i länet (BLT, BP 17/a).

Holmsjö marknad är numera ej av större betydelse för handeln, men den hålles alltjämt varje 1\r (BLT 12/10).

Stugan vid Mölleryd, en av de fil kvarvarande byggnader av s. k. "götisk 26 typ", har överlämnats till Oma Blekinge polisförening (SSD /;).

Kuggeboda har en sevärdhet i fröken Jenny Samuelssons lilla museistuga 25 och verkstad för silversmide. BLT har hälsat på här och berättar /1 om besöket.

Göljahults trädgård, som tillhör W. Svensson, är en märkvärdighet med 700 rara växter och mycket annat. BLT skildrar den °/;.

Båtsmän och båtsmansnamn i Fridlevsrad och Sillhövda skriver Gerh. von \'<'achenfelt om i BLT ~/11. Många namn komma fram i äldre handlingar, och somliga av dessa leva kanske kvar ännu.

Fur sanatorium tillämpar numera arbetsterapi för patienterna, något som 29 BLT skildrar /4, med bilder från olika arbeten.

Hos båtbyggare i Kuggeboda gör signaturen Engelbrekt besök (KA 8/2) och får veta ett och annat om hur fiskebåtar byggas.

Odlarpriset från BLT har gått till hemmansägare Sven Olsson Stock- holms by i . Hans gård och arbetet där skildras i BLT 2/12.

Bräkne härad

Asarum har haft besök av prinsessan Sibylla och två av Hagasessorna, som 28 gästade Asarums-gårdcn (BLT /,).

Asarums storkommuns fullmäktige har haft premiär och beslöt att stor­ kommunens sammanträden skall hållas i kommunalsalen i Asarum under det kommande året (BLT, KA, SBI, SSD 12/12).

141 Bräkne-Hoby Hr också generalplan för enskilda vägar, vatten och avlopp (SSD 20/s, ¾, BLT 1o1,).

:Bräkne-Hoby hembygdsförening har beslutat att göra en hembygdsfilm och begär anslag hos kommunalfullmäktige (SSD 17'3).

:Bräkne-Hoby L::mtmannaskola har Htt tillstånd att påbörja sitt nybygge, som skall bestå av en modern byggnad för undervisningsändamål samt en till­ byggnad innehållande kök, matsalar ocn bostäder för tjänstepersonalen (SSD 6/o, KA 10/o).

:Bräkne-Hoby stora skogsmannasamling blev en ovanligt lyckad studie­ dag för länets skogsägare (BLT, SSD KA 30/u, SBF'12).

"Betans dag" i Bräkne-Hoby rönte stor tillslutning av länets lantbrukare. Arrangörer var Blekinge Hushållningssällskaps ungdomsnämnd och Sv. Socker­ fabriks A.-B. Dagens tävlingar i betupptagning bjöd på mycket av intresse och på deltagarnas energi kunde man inte klaga (KA 23/10).

Hoby torg skall erhålla parkanläggning samt en skulptur av Per Hasselberg. Donator är en minnesgod Hobybo som numera vistas på annan ort i landet (KA 14/12).

Hällaryd får centralskola för de egentliga folkskoleklasserna, medan små­ 2 skolorna bibehållas i Långehall och Siggarp (SSD ~/11).

Ringamåla kommunalfullmäktige har beslutat att låta utge en minnes­ skrift behandlande kommunens utveckling som självständig enhet. Den r januari 15 1952 kommer Ringamåla att uppgå i Asarums storkommun (BlT /8).

Svängsta. Kungl. Husgerådskammaren, som svarade för rustningarna till högtidligheterna vid Gustaf V:s begravning, hämtade det mörkblå katafalkklädet i Slomkapellet från Wahlqvistska klädesfabriken i Svängsta, som sedan gam­ 8 malt är hovleverantör på just detta kläde (BLT och Svenska Dagbladet / 11).

Listers härad

Kyrkhults Sparbank låter uppföra en ny byggnad med lokal även för tandpoliklinik (SSD 11/10). Den gamla bankbyggnaden flyttas ett stycke, ett arbete som utfi'res av "husflyttarc" F. Persson i Mjällby (SBI 2~/io).

Hemsjö konvalescenthem öppnades den ¼. Hemmet har inrättats av Ble­ kinge Röda-Korsdistrikt och har II rum med 18 platser. Det är en gård, som tidigare tillhört Hemsjö Kraft-A.-B., med en stor byggnad, nu inredd till vilo­ 2 hem (SBI, SSD n/s, BLT, KA, SSD ¼). Hemmet invigdes /5 i samband med Röda Korsets distrikts llrsmöte och under stor högtidlighet (BLT, KA, SSD 3/:;, BP 5/u).

142 Vilshults medborgarhus heter en förening, som planerar att flytta man­ 31 30 byggnaden från Harasjömåla till Vilshulr (BLT /3, SSD /3).

Kyrkhults-artiklar av sign. "Stig" har stått att läsa i olika tidningar under 3.ret. "Kyrkhult i sommar och sol" (BLT 22'7), "Tankar kring ett båtsrnanstorp" (BLT 25/io), "Besök i sommarfagert Kyrkhult" (BP 30/o), "Minnen fr3.n äldre tider i Kyrkhult" (KA, SBl 7/11), "Folksägner och andra historier fr3.n Kyrkhult" (KA 18/11, "Kyrkhult i äldre tider" (KA 11/11), "Parabols skola 30 3.r gammal" 24 25 27 (KA /11, SBl /11), "Meditationer om det Förgångna i Kyrkhult" (KA /11).

Byggnadsplanen för Jämshögs kyrkby diskuteras vid sammankomst med olika medverkande parter (KA, SSD 11/io).

Vilohemmet Lilienborg har donerats till en stiftelse för att gagna försam­ lingens sjuka och gamla (SBl 18'12, BLT 18/12).

Ett fornfynd i Gränum vållade stort uppseende i pressen. Det var lant­ brukare B. Svanhall i Gränum, som vid grävning fann en båtformig stenyxa och 10 20 en håleggad mejsel av flinta (BLT /,, BLT, KA, Sbg-T /1). Fyndet hörrörde från en srenåldersgrav.

öllerska donationshemmanet, som äges gemensamt av Järnshög, Kyrkhult 17 och Näsums kommuner och som ligger i Näsum, skall försäljas .(KA /1, Sbg-T 22 20 /4, SSD /,). Donarionshemmaner har bestått i hundra år till förmån för 3 skolväsendet (SSD l/7).

Karlskrona

Högre tekniska läroverket invigdes 1/o i samband med dess första examen. Landshövdingen höll invigningstalet (BLT, SSD 2/o),

Ett nytt postkontor har öppnats på Saltö (BLT, SSD 1/o).

Nya ålderdomshemmet "Ekliden" har påbörjats under hösten (BLT 10/s).

Uppmätning av äldre byggnader har under sommaren utförts genom Nor­ diska museets försorg, sedan stadsfullmäktige anslagit medel härför (BLT, SSD 8 20 /o, BLT /,).

15 Wämöparken 40-årsjubilerar 18/o och SSD har /o en historik om parken och Föreningen Wämöparken.

14:5 En hundraårig agave har under somm aren blommat i Hoglands park till 10 förundran för både stadsbor och främlingar (BL T / s),

Hälsovårdstjänstmän mötas till konferens och studier, från Blekinge, Jön­ köpings och Kronobergs län (BLT, SSD 4/o).

Hundutställning anordnades på Stumholmen av Kennelklubbens lokalav­ delning med stort deltagande (BLT 10/o).

"Gubben Rosenboms österbottniska släktingar" av Emil Strömsnäs i BlT 4/2 behandlar fattigbössor i Österbotten och båtsmän från samma landskap.

Firman Palander & C :o av Gustaf Albrecht bar fortsatt med n:r XX­ XXXV i BLT C/2, 1s/2, 25/2, 15/s, 0/4, 5fu, s/o, =i; 3/1, 8/;, n;,, ~111, 10/s, i•/s, 23 12 /8, /0). Skildringen föres härmed fram till omkring 1920.

Ronneby

Inkorporering med staden av vissa områden bar diskuterats sedan 1945 och SSD har 23/2 en översikt av ärendets behandling. Olika remissyttranden har nu insänts till Kammarkollegium (BLT 14/10).

Generalplan upprättas för staden och arbetet härmed är mycket omfattande (BLT, SSD "/,).

Vattenförsörjningen måste förstärkas, och närmast planeras ökad vatten­ täkt i Listerbyåsen, sedan ur Halsjön (BLT, SSD 25h och 16/").

Strandgatan har fått en lång spricka, så att stranden hotar att rasa. Det 15 hela är emellertid ej så farligt som det först tycktes vara (BLT, KA, SSD /11, BLT, RP 10/11).

Hamnen muddras så att det blir möjligt för större fartyg att lasta här 19 (BLT, SSD /10).

Gamla hantverkare berättade f. lokförare H. Sanden om inför Ronneby fabriks- och hantverksförening (BLT 20'6).

Rotaryklubb har bildats staden iped högtidlig charterfest 31/s (BLT 4/oJ.

144 Vinterbild fr!l.n hamnen, Karlshamn 1903. W. Eurcnius' fotosamling i Blekinge Museums arkiv.

Karlshamn Häradsrätten i Karlshamns stad och Bräkne härad började sin verksamhet med årets ingång (BLT, KA 11/1),

Hamnmöte h1Hles av Föreningen Smålands och Blekinge kusthamnar, som därmed fyllde 30 år. Föreningen konstaterar, att svårigheter uppstått genom minskad frakt av vissa varor över mindre hamnar (BLT, KA 1/1).

Oljefabriken fyller landets behov av matfett, meddelar fabrikschefen, och oljeväxtodlingen i landet stiger (KA ~/s).

Järnvägens breddning är nödvändig för staden, men svårigheterna att leda en elektrifierad bredspårig järnväg genom Karlshamn äro storn, Olika alternativ för bangårdsanläggningen undersökas (BLT 21/3). - Sammanträde hålles med kommitterade fdn SJ för diskussion av frågan (BLT 1/o). - Jämvägsproblemen behandlas i KA 14/11. - Oljefabriken kommer möjligen att flyttas, om Ka h­ hamn ej snart får bredspårig järnväg. Nuvarande trafikmedel förslå ej .längre (KA 8/o).

1!45 · Bornholms-linjen öppnades med M/s Frem mellan Rönne och Karlshamn vid midsommartiden (BLT, KA, SSD 22/o).

Kulturvårdsnämnden föreslår, att "Rackarebacken" skall bli park och gör även andra förslag för stadens kulmrminnesvård (BLT, KA 16/2, SSD 1½).

Frågan om hur museum skall ordnas i Karlshamn har dryftats under flera år utan att någon riktig lösning kommit fram. Den 27/i har KA en utförlig artikel om hur museet kunde inrymmas i den gamla Smithska gården. Tidningen 9 20 återkommer flera gånger (KA /2, /o) och yrkar p!l lösning. Kulturvårdsnämn­ den gör vad den kan för att påskynda beslut (BLT, SSD 10/o). Vid stadsfullmäkriges sammanträde den 22/u framställdes en fråga om huru resultatet blivit av en utredning rörande Smithska gårdens användning. Där­ med uppstod debatt om museifrågans lösning. Resultatet blev besked från Drät­ selkammaren om att etc förslag skall framläggas om lokaler för museet. När­ mast åsyftades att provisoriskt inrymma stadsbiblioteket i Smithska gårdens bot­ renvåning, medan museet skulle få disponera övre våningen. Det uttalades dock tvivel om att scadsbiblioteket skulle få lämpliga lokaler i den gamla byggnaden. (BLT, KA, SSD 23/11.) Museifrågan behandlades p!l ledande plats i KA 22/11 21 och /11, varvid uttalades, att saken måste bli klar så snart som möjligt. Drätselkammaren har låtit utarbeta en plan med ritningar för stadsbibliotekets inredning. (BLT, KA, SSD 8/12.) Kulturvårdsnämnden tog ställning till den framlagda planen vid samman­ träde den 11/12. Det uttalades en bestämd mening, att inrymmandet av två institutioner i Smirhska gården måste bli en mycket tiJlfällig anordning. Både museet och stadsbiblioteket böra slutgiltigt få lämpliga lokaler. Land-antikvarien framhöll, att Ka:rlsharnns museum för sina omfattande samlingar behöver alla de utrymmen, som finns i den Smithska gården. (BLT, KA, SSD 12'12.)

Sölvesborg

Jätteeken på slottets ägor strax utanför stadsgränsen har måst offras, då den vid bl3.sväder utgjorde en stor fara för trafiken. Dess omkrets vid roten var S m. och den har i många år varit fridlyst (SSD 18'7).

Karmeliterklostret (?). Under grävning för muren framför prästgården upptäcktes en del fynd, som möjligen kan ha samband med karmeliterklostret (Sbg-T 37/a, SSD ¼).

Lillevik, den enda insjön inom Sölvesborgs område har fyllts igen och den forna sjön skalJ bli modernt industriområde (BiT 7/o, Sbg-T och SBI Nfs,).

Sölvesborgsbryggeriet har fr. o. m. den 1 oktober uppgått i Karlskrona­ bryggcrierna. Vid avslutningsfestcn utdelades förtjänsttecken till företagets trotjänare (SBJ,' Sbg-T, SSD o/o). 146 Stormarknadsdagen hade inte samlat så stor publik som vanligen brukar vara fallet och kommersen med hemslöjd, skinnvarcr och typiska marknadsvaror 2 var föga livlig ((SSD /11).

Ny generalplan skall upprättas för staden i samband med Eglers sradsplane­ 20 byrån i Stockholm (SBI /10).

Ny turistbrosch~r skall utarbetas för staden sedan den tidigare sålts slut (Sbg-T 11/11).

Textilindustrin f&r nytt tillskott sedan beslut nu fattats att Stockholms Bomullsspinneri och Väveri A.-B. avslutat sina förhandlingar med staden. Den nya fabriken skall förläggas till det nyplanerade industriområdet i Falkvik (SSD 14/o).

Medborgarhus kommer med tiden att uppföras, sedan stadsfullmäktige nu 27 beviljat ett anslag på 15.000 kr. för en arkitektpristävlan (Sbg-T /:-,).

Kyrkor och prästgårdar

2 Sölvesborg. I anslutning till visitationen har S. Fjcllander SBl /u en artikel med spridda notiser ur församlingens historia. - S :t Nicolai kyrka saknar stor­ 31 klocka, och man önskar att få en sådan (SBl, Sbg-T / s).

Ronneby. Kyrkans kl~ckor ha fått elektrisk ringanordning (SSD 22/a, BLT 4 27 20 -:! '3, /a). Prästgården skall restaureras (SSD /10).

Karlshamn. Carl-Gustafs kyrka måste genomgå en omfattande restaurering 26 (BLT, KA 16/2). Denna påbörjas under sommaren (BLT, KA /s), Ett stort antal gravhällar finnas i kyrkan (BLT 10/io).

Kristianopels kyrka skall restaureras (BLT, SSD 10/2).

Torhamns kyrka restaureras, förses med el-värme och får en altartavla målad av Gunnar Torhamn (BLT, SSD 7'3).

Jämjö kyrka skall renoveras och kyrkogården utvidgas (BLT, SSD 30/-io).

Flymens kyrkogård har blivit utvidgad (BLT 8/io, BLT, SSE> 0/u).

16 Sturkö kyrka har under sommaren blivit reparerad (BLT /11). 147 0 "Munktrappan i Fridlevstads kyrka" av R. Odencrants (BL T ~ /,) ger ca förklaring till rnurtrappan.

Sillhövda kyrka har återfått sitt gamla altarskåp, som en längre tid stått i Frid.levstads kyrka (BLT, SSD 30/o).

Listerby kyrka har blivit grundligt restaurerad, och i absiden har Gunnar 22 30 2 2 Torharnn utfört en vacker målning (BLT /;, /o, /10, SSD /10).

Tving har utvidgat sin kyrkogård (BLT, SSD zs/s, BP 2"/s).

148 BLEI(INGELlTTERA.TUR

Av REINHOLD ODENCRANTS

Blekinge kyrkokrönika. 1950. Den från utgivna lilla krönikan är redigerad som vanligt. Inledande artiklar behandla kyrkomusik, och sedan följa biografiska och andra artiklar om aktualiteter inom kyrkan, blekingskt församlingsliv m. m.

Fataburen. Nordiska museets och Skansens årsbok 1950. Elisabeth Strömberg skriver om broderade hängldäden från Blekinge ach av bildar olika typer. Traditioner om hur de olika mönstren tillkommit behandlas även. Föreningen Gamla Karlskrona. Årsbok 1950. Årsboken inledes. med en samling planscher frlln Väscerudden, reproduceridc efter akvareller av konstnären Erik Langemark. Den gamla stadsdelen skildras i ord av Sven-Djvind Swahn. Gotclieb Wirdes 100-årshistorik om "Västeruddens egen skola, Enskilda småbarnsskolan" anknyter till det övriga i årsbcken.

Göransson, G.: Canutus Hahn. - Samlingar och studier till Svenska kyr­ kans historia, N:o 25. (Diakoniscyrelsens Bokförlag, 1950.) En av Karl XI:s främste medhjälpare vid försvenskningen av de 16 58 eröv­ rade provinserna var Canutus Hahn, biskop i Lund 1680-1687. Halm var smålänning och blev efter studier i Uppsala professor i Lund. Åren 1671-79 var han kyrkoherde i Ronneby, och där bodde han kvar under sitt första år som biskop. Från Lund och under täta visitationsresor ledde han införandet av svenskt språk i skolorna och svensk ordning i gudstjänsten. Göranssons avhand­ ling ger en väldokumenterad och klar framställning av Halms l'v och verk­ samhet under brytningstiden, då Blekinge och Skåne slutgiltige förenades med Sverige. 149 Högre Folkskolans Jul. - Sölvesborg 1950. Innehållet i jultidningen från Järnshög är omväxlande med både skönlitterära bidrag och annat. Sven E. Salje har lämnat ett bidrag "Om övertro och vid­ skepelse i samband med fruktodling i gångna tider". "Minnen och hågkomster" av August Rydell, "Olofström, några minnesanteckningar" av John Lindgren, och "Elevernas Bidrag" innehålla årskilligt från äldre tid.

Kalmar län. 1950. 1vI. Hofren skriver om "Vägar och broar i Kalmar län" och har där att nämna bl. a. Brömsebro och Furs bro, som båda ligga på gränsen till Blekinge.

Karlskrona Folkskolas Gymnastik- och Idrottsförening 25 år. Minnesskriften ägnas huvudsakligen åt fritidsanläggningen Mörtsjöåsen, som från 1934 varit i föreningens ägo. Här ha under årens lopp många glada dagar tillbringats i härlig skogsterräng, varom text och bilder vittna. Kven från andra håll berättas om ett friskt liv.

Kristianstad-Blekinge Slakteriförening 1925-1950. En rike illustrerad minnesskrifc över 25 års verksamhet i Blekinge och nord­ östra Skåne, med en ständige stigande omfattning. Skriften skildrar både före­ ningens organisation och verksamheten vid dess anläggningar.

Karlskrona Skytteförening 50 år. På uppdrag av styrelsen har Kurt Nilsson utarbetat en rninnesskrifr, där fören.ingens öden skildras, mästerskyrtar och ledande män presenteras.

Landin, Gustaf: P. J. Rösiö - Jordbrukets apostel. (Harriers Förlag, 1950.) Jordbruksaposteln Per Jönsson Rösiö var född i Jämshögs socken och växte där upp på Rösjögården. Här började han också sin lantbruksskola, som slut­ ligen drevs på Hagaberg vid Jönköping. Rösiös mångsidiga verksamhet, som alltid syftade till att förbättra i synnerhet de mindre gårdarnas jordbruk, får här en detaljrik framställning. Författaren har tagit med många citat både frm. Rösiö själv liksom från hans vänner och motståndarna. De sistnämnda voro ju många, men till slut vann Rösiö gehör, och många bevis på uppskattning kommo fram. Författaren har hämtat mycket material ur "Rösiö-arkivet" i Jönköping, där brev och tidningsklipp m. m. förvaras. Läsaren får en stark känsla av huru det länge stod en häftig strid omkring den energiske jordbruks­ läraren och hans skola, hans skrifter och hela hans verksamhet.

Liden, Oskar: Häligröpningsscudier i anslutning till nya sydsvenska fynd. Bland yngre hällgröpningar behandlas även stenarna vid Halahule i Blekinge, 'vilkas gropar och tecken sättas i samband med kvardröjande hedendom. Hala­ hult jämföres med liknande stenar i södra Sverige, och därigenom sättas sten­ 'tecknen in i nytt sammanhang,

15('.) Meddelanden från Lunds Universitets historiska museum. 1950. Ett fynd från Sturkö av ett guldbeslaget svärdsfäste från folkvandringsridcn beskrives av H. Arbman i samband med liknande arbeten i s. k. Verroterie cloisonncc,

Nobling, Tore: Det förgångna Karlskrona. 1950. Konstnären Tore Nobling, som ofta i en akvarell eller teckning fångat stäm­ ningen i Karlskronas gamla kvarter eller gårdar eller tecknat gatornas perspektiv, har här samlat ett urval av dessa bilder och försett dem med text. Han har själv minnen av sådant, som nu tillhör det förgångna, han har frågat och an­ tecknat, och genom studier i stadens arkiv har författaren kommit längre .bakår i tiden än vad enbart minnen kunnat nå. Han beskriver enstaka g3.rdar, vandrar en gata fram eller hälsar på här och var i ett kvarter. Det har blivit en trevlig bok om stadsdelar, där under de senaste åren den gamla träbebyggelsen fåct vika för modärna stenhus. Noblings reportage i ord och bild har räddat fr&n glömska åtskilliga gamla "original" och deras bostäder. Bilderna äro i allmänhet reproducerade i svart-vitt, men ett par färgplanscher lysa upp boken.

Nordbeck, Gunnar: Hotellaktiebolaget Carlskrona. Minnesskrift 1890-1950. Då Ronnebygaran återuppbyggdes efter branden 1887 uppfördes även ett stadshorell, som invigdes 1890. Efter ombyggnad 1942 är hotellet numera av högsta klass.

Olen, Gunnar: Läsarfolk. i' närbild. (Halls Förlag 1950.) En del av boken är reseskildringar, medan resten handlar om väckelser i Blekinge, personer och episoder. Här berättas bl. a. om syföreningen med barn­ hemmet i Karlskrona, om predikanten August Andersson och hans verksamhet, om Fabian Månsson som frälsningssoldat samt "Drag ur Blekinges andliga geo­ grafi de senaste 75 åren". Materialet är i många fall insamlat av författaren själv.

Salje, Sven Edvin: De flyendes eldar. LT:s förlag, Stockholm. Med denna sin nya bok har Sven Edvin Salje givit ytterligare ett bevis på sin förmåga att levandegöra sina människoporträtt, att ge en bild av en bygd och att skildra en ideutveckling. I sina tidigare romaner har han hållit sig kring jordbruksbygden och dess folk. Han gör det även i denna senaste roman, även om han denna gång låter handlingen spela I ett stenhuggarsamhälle. Men han känner även denna form av samhällsliv och det arbete som där bedrivs lik­ som dess människor. Handlingen i boken utspelas på tv3. plan, dels under sekel­ skiftet och dels i nutiden. Tidshändelserna skymtar fram den ena efter den andra; lugnet i början av seklet, världskriget, kriserna, jobberiet och mycket annat. Saljes styrka är denna miljöteckning och hans grepp om bokens huvud­ personer, den gamle stenhuggaren Hjort, länsmannen Thoor och stenhuggaränkan

151 Tali Klernens. Bäst är kanske ändock hans skildring av bygden, där dessa män­ niskor lever och verkar. Och den bygden är inte bara det lilla stenhuggarsam­ hället, utan den kan nog kännas igen på många ställen i vårt land.

Sjöbeck, Mårten: Bleking. - Färdvägar och vandringsstigar utgående från järnvägarna. - 1950. I Statens Järnvägars serie av landskapsböcker har utgivits en volym om Ble­ kinge, liksom de föregående utarbetad av Måtten Sjöbeck. Järnvägarna bilda stommen i landskapsskildringen, och av hänsyn därtill omfattar denna bok även nordöstra Skåne och södra Småland. Inledningen är en skildring av hur bygderna vuxit fram genom uppodling och hur olika näringsgrenar inverkat på utformningen av landskapet. Angsmarkerna, fäladen och andra marktyper spela en stor roll för författarens framställning. Huvuddelen av boken är sedan be­ skrivningar av de olika järnvägslinjerna och de orter som ligga utmed dessa. Bland alla de uppgifter om fakta och data som lämnas, saknar nog en och annan numera aktualitet. Men om det som finns emellan de större orterna har för­ fattaren mest att berätta, och det är ut i naturen han vill locka läsaren. För­ fattaren har själv gjort omfattande strövtåg i terrängen och med kamerans hjälp givit sin bok många vackra och instruktiva bilder. Sjöbecks bok innehåller så mycket av värde ur historisk och geografisk synpunkt, att den väl lämpar sig för studier både för den i landskapet boende och för den resande turisten. Den rikhaltiga litteraturförteckningen ger goda anvisningar för den som vill läsa mera om Blekinge.

Svenska Turistföreningens Årsskrift 1950. B. Bengtsson berättar under rubriken "Nu spela källorna ..." om en resa från Brömscbro genom Blekinge mot Skåne. Ärsskriften ägnas åt r öoo-raler, och från detta sekel hittar den resande åtskilligt, bl. a. i Kristianopel, K2 riskrona och Karlshamn.

Säasä. Skånsk samling. Del VIII. Malmö 1950. I senaste årgången fortsätter författaren· Ax;el de la Nietze att berätta om barndomsminnen från Jämshögsbygden under rubriken Blomster från min färde­ väg. William Lengertz skildrar de la Nietzcs växlingsrika levnad och presen­ terar hans författarskap. En del av detta har tidigare varit publicerat i andra sammanhang. Vidare förekommer en översikt av Skånsk samlings verksamhet 1937-1950 av Ernfrid Tjörne.

Ulfvenstam, L.: Harry Martinson. (Bonniers 1950.) Författaren kallar sin introduktion till Harry Martinsons diktning "Ett ut­ Rast" och naturligtvis kan det bli mera att skriva framdeles om honom. Här får man lära känna den diktning som fört Martinson till en plats i Svenska Akademien.

152 Wentz, Hilmer: Präster, professorer och pedagoger. Minnesteckningar till prästmötet i Lund 1950. Stockholm 1950. Pietetsfulle gjorda minnesteckningar av sedan föregående prästmöte avlidna prästmän inom Lunds stift. Vi möter många namn från Blekinge, Axel Levan, Fritz Witzell, Carl Forsthcm, August Eker, Waldemar Danell, Thorsten Pihl, Oskar Kronsjö och Carl Adrian, Sedermera prosten i Hjärsås Jöns Kjällblad tjänstgjorde en tid i Karlskrona och var med om att bilda K. F. U. M. härstädes. Kyrkoherde Anders Helgesson, Stehag, som tidigare tjänstgjort i Asarum och Karlshamn hopbragte omfattande samlingar till belysande av Bengt Nordenbergs minne. Han var den främste kännaren av traditionen om Nordenberg.

Aberg, Alf: Rutger von Ascheberg. (Gleerups Förlag, 1950.) Från 1680 var R. v. Ascheberg generalguvernör över Skåne och andra eröv­ rade provinser, dock ej Blekinge, där hans måg generalamiralen Hans Wacht­ meister regerade. Efter den tidigare våldsamma behandlingen av de nyförvär­ vade landskapen, införde v. Ascheberg en mera moderat försvenskningspolirik, som ledde till ett gott resultat. Bl. a. fingo dessa landskap sända ombud till riksdagen. Åbergs skildring ger också en god bild av de svenska statsorganens verksamhet, krigföringen och reduktionen.

Akerblad, J.: Backaryds kyrka 150 år. Minnesskrift. 1950. I samband med att Backaryds kyrka återinvigdes efter restaurering vid sitt 150-årsjubileum, utgav kyrkoherde J. Åkerblad en minnesskrift. Här skildras församlingens öden och kyrkobygget, först som ett kapell. Nuvarande kyrkan invigdes 1799.

11 153 BLEK.INGE :MUSEI" OCI-I HEMBYGDSFÖRBUNDS STYRELSES ÅRSBERA.TTELSE FÖR J\.R 1949

Förbundet har under året haft sorgen att förlora sin ordförande sedan många år, greve Axel Wachtmeister, vilken avled den 7 augusti 1949. Han var den ledande inom Blekinge hembygdsförbund sedan dess tillkomst 1923 och inom Blekinge museiförbund från 1926. När de båda organisationerna 1930 samman­ slogos blev han därför den självskrivne ordföranden. Vid förbundets årsmöte, som hölls i Blekinge museum den 16 augusti, leddes förhandlingarna i vice ordförandens frånvaro av direktör Emil Petersson. Vid årsmötet godkändes styrelsens årsberättelse och balansräkningen liksom även revisionsberättelsen. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet, och samtliga kvarstående ledamöter omvaldes. Efter greve Axel Wachtmeister invaldes brandchefen Axel Bergdahl, Karlskrona. Årsmötet beslöt antaga ett från föregående årsmöte vilande förslag om att till "ständiga ledamöter" kalla "personer, som nedlagt stora för­ tjänster för förbundets verksamhet", Till ny ordförande valdes vid styrelsens sammanträde den 8 oktober civil­ jägmästaren greve Hans Wachtmeister. Styrelsen har sammanträtt två gånger och verkställande utskottet fjorton gånger. Landsantikvarien har varit tjänstledig för sjukdom under tiden 8 april-I 5 december. Under första tiden svarade förbundets skattmästare Rudolf Nylander för landsantikvariens tjänst, och från u oktober till 1 5 december förordnades dr Zygmunt Lakocinski, Lund, som vikarie. En sedan länge behövlig reparation av museibyggnaden igångsattes i februari med byggmästare K. A. Karlstedr som huvudentreprenör. Början gjordes med trappan till övervåningen, som ersattes med en ny trappa av sten. Vinde.is Bjälklag måste läggas helt nytt, och vinden fick därefter en ny inredning. Här inbyggdes sålunda bl. a. det minnesrum över Fabian Månsson, till vilket inred- 154: ningen 1940 donerades till museet. Reparationsarbetet pågick under hela 11.ret och var vid årsskiftet långt ifrån färdigt. Museibyggnaden blev även nyputsad utvändigt under sommaren, Kostnaderna för dessa arbeten stega till 36.23 5 kr. Museets samlingar mäsze, då reparationerna började, sammanföras i några rum i mellanvåningen, varefter endast museets expedition kunde hållas öppen. Expeditionen flyttades ned i mellanvåningen. For sin verksamhet har förbundet emottagit anslag av länets landsting med 10.000 kr., varav 4,000 kr. för landsanrikvaricns avlöning. Karlskrona stad har anslagit 4.000 kr. till förbundets verksamhet. Ur Gulinska fonden har Karls­ krona stadsfullmäktige anvisat .20.000 kr. till vindens inredning i museet. Till de anslagsgivande myndigheterna framför förbundets styrelse härmed sitt varma tack för det stöd de sålunda lämnat. För att fll. medel till uppförandet av Fal5ian Månssons minnesrum utsändes under hösten listor för tecknande av bidrag till enskilda och organisationer. In­ samlingen blev ej avslutad före årsskiftet. Museets samlingar ha under året ökats genom gåvor och inköp, sil. att inven­ tarieliggarens nummerserie stigit från 1.2.940 till 12.968. Av de flesta inom länet utgivna böckerna har museets bibliotek erhållit ett exemplar. I museets expedi­ tion ha diarieförts 292 inkommande skrivelser och expedierats 277 utgående skri­ velser. Årsboken Blekingeboken utkom i mitten av juni. Museibibliotekets bytesförbindelser ha som vanligt uppehållits genom Blekingeboken, och bytes­ skrifter av olika slag överlämnats från skilda hål]. Kungl. Arbetsmarknadsstyrel­ sen har under hela året ställt en arkivarbetare till förfogande för arbete i mu­ seets arkiv. Blekinge museums byggnadsfond har under !l.ret tillförts upplupna räntor. Vid greve Axel \Vachtmeisters begravning lämnades i stället för blommor bidrag till en minnesfond, som förvaltas av förbundet. Sedan restaureringen av den gamla museigården genomförts, kvarstår likväl alltjämt behovet av en modärn museibyggnad med bl. a. lokaler för tillfälliga utställningar av skilda slag. Behovet av en sådan utställningslokal har under senaste år blivit alltmera kännbart. De ekonomiska möjligheter styrelsen har för en sådan byggnads uppförande och inredning aro emellertid långt ifrån till­ räckliga, varför musei- och hembygdsförbundet ,är i stort behov av ekonomiskt stöd för genomförande av byggnadsplanerna.

Karlskrona i juni 1950.

Pil. styrelsens vägnar: HANS WACHTMEISTER. Ordförande.

R. Odencrants.

155 BLEKINGE l\IUSEI- 001-1 I-IElV[BYGI)S­ FÖRB1JNDS BOKSLUT FÖR 1~R 19,:19

Balansräkning. 31 Tillgångar: 1'1 1949. /12 1949. Fastigheter . 64.000: - 64.000: - Inventarier . 3.694: 33 3.880: 83 Samlingar . 7r.064: r6 7r.477: 4I Blekingesrugan . r.658: 63 r.658: 63

Obligationer: Kon.-rikec Sveriges Sradshypotekskassas av år 1937, 3 °/o • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • r.950: - r.95o: - D:o av år 1941, 3 ½ 0/o . 25.000: - 25.000: - D:o av år 1943, 3 1/~ 0/o ...... ••..•..•..... • 50.000: - 50.000: - D:o av år 1944, 3 1/~ 0/o .•...... •..... 1.000: - 1.000: - D:o av år 1945, 3 0/o ...... •...... •.....•.. - 2.000: - Sveriges Allm. Hypoteksbank av år 1935, 3 0/o 60.000: - 60.000: Stockholms stad av år 1942, 3 ½ 0/o ... • •. • • • • 23.000: - 21.000: - Svenska statens lin, järnvägslånet: Av år 1940, 3 0/o . 20.000: - 20.000: - Av år 1946, 3 0/o . 20.000: - 20.000: Halahults offerplats . ro: - ro: - Blekingebibliografien lagerbehållning . 2,000: - 1.978: 50 Hjortsberga prästgård ; . 15.000: - 15.000: - Grenadjärrorpcc . 2.000: - 2.000: - Innestående på postgiro, grundavgifc . 5: - 5: - 2.651: 09 618: 76 ,, ,, bank , •, 88.785: 97 76.372: 8r Kassa 102: 36 3o4: 5l Summa kronor 452.921: 54 439.256: 45 156 Skulder:

Lotterimedelsfonden 200.000: 200.000: Inteckning .' . 20.000: 20.000: Landshövding Hagströrners minnesfond . 15.981: 40 16.299: 55 Byggnadsfondcn . 23.o49: 03 23.620: 20 Greve Axel Wachtmeisters fond . 12.521: 94 4.622: 37 Grenadjärhcmmets fond .' : . 34.808: 04 35.678: 24 Grcnadjartorpets underhållsfond . 2,000: 2.000: Anställdas skattekonto . - t.o97: Fabian Månssons minnesrurn . -:- 1.684: 20 K. L. Svenssons Eftr., Karlskrona . - 1.048: 35 Kapitalkonto ------. -1-44-.56-1:-13- 133.206: 54 Summa kronor 452.921: 54 439.256: 45

Enligt förestående balansräkning uppgår museets byggnadsfond per 31 den /12 1949 till • • • • • • • • • • • • • • • • • · · · · · · · · · · · · 23.620: 20 Därtill komma under särskilda 'villkor beviljade, ej erhållna anslag: År 1944: 'av ·Jandstinget . · : : . 50.000: av sradsfullmäkrige . 50.000: År 1945: av landstinget . 50,';)00: av Iotterimedclsfonden . 75.000: Dessutom har· sradsfullmäktigc' ställt tomt· till förfogande, inköps- värde . 60.0000: Summa kronor 308.620: 20

Vinst- och Förlusträkning den 31 december 1949.

Intäkter:

Anslag av landstinget . 10.000: - ,, stadsfullmäktige . 4.000: Statsanslag, bidrag till landsanrikvariens lön . I. 150: Bidrag av Gulinska fonden till reparation av fastigheten ...... • 20.000: ,, Wachtmeisterska fonden till reparation av fastigheten .. II,915: 60 _ . ,, Blekinge musei vänner till reparation av fastigheten .. 244: - Ärsavgifter . 7.781: 90 Annonser ...... •...... 2.432: 70 Försålda äldre årsböcker . 60: 75 Räntor: av lönefonden ...... •...... 6.550: - ,, Grenadjärcorpets underhållsfond . 70: ,, övriga ...... •...... , . 529: 66

151 Hyror: fastigheten . 525: Hjortsberga prästgård ...... • . . . _ 3r2: 50 Fester . 835= r6 Entreavgifter ...... • • . . . _ 26: Återburna skattemedel ...... ••..• 57: Diverse inkomster ...... ••.•. _ • • • • 5 8: Kapitalkonto -_ -----•--rr.-354-: 5-9 Summa kronor 77.902: 86

Utgifter:

Reparation av fastigheten ...... ••..• 39.3o9: 34 Skatter ...... ••..• 250: Räntor ...... •.... 600: Löner och arvoden ...... ••••• 20.566: r5 Forskningsanslag ...... ••.•• 2r3: 70 Värme, vatten och ljus ...... •...... •.•••.. r.378: -'5 Försäkringspremier ...... ••..• 632: 19 Årsbokens omkostnader ...... ••..• 9.02r: 97 Telefon, porto och skrivmateriel ...... ••..• 829: Tjänsteresor ...... •...... •...• 265: 50 Pensionsavgifter . r.526: 84 Hjortsberga prästgård ...... •.....••..• 39r: 94 Diverse omkostnader •...... •••.• 2.9r8: r8 Summa kronor 77.902: 86

Karlskrona den 3r januari 1950.

R. NYLANDER. Skattmäsrare,

R. Lundgren. Bokförare. j J I t [58 Undertecknade, utsedda att granska Blekinge musei- och hembygdsförbunds räkenskaper och förvaltning under ltr r949 få efter fullgjort uppdrag härmed Tillgångar i obligationer å tillsammans 200.000: - kronor äro förvarade på avgiva följande

REV ISI ONSB ERÄTTELSE.

Räkenskaperna, som av oss siffergranskats, äro förda med ordning och nog­ grannhet, samt vederbörligen verifierade. Kassaförvaltarens Förestående redogörelse rörande den ekonomiska ställningen vid ltrets början och slut samt hets inkomster och utgifter överensstämmer till alla delar med räkenskaperna, vadan vi härutinnan endast hänvisa till nämnda redogörelse. De vid styrelsens sammanträden under året förda protokollen ha vi genomläst utan att finna anledning till någon erinran. Fastigheter, samlingar och övriga inventarier äro försäkrade till belopp, som torde fll anses betryggande. Tillgångar i obligationer å tillsammans 200.000: - kronor äro förvarade på betryggande sätt. Dlt ingen anledning till anmärkning under revisionen förekommit, tillstyrka vi ansvårsfrihet för r949 års räkenskaper och förvaltning.

Karlskrona den 17 maj r950.

SAM. ZANDER. ARVID PETERSON.

159 Blekinge Musei- och Hembygclsförbunds styrelse och övriga funktionärer för år 1950.

Styrelse. Andersson, Johan, lantbrukare Odencrants, R., landsantikvarie, Aspegren, Sture, stadsombudsman sekreterare Bergdahl, Axel, brandchef Ohlsson, B., rektor Björk, Axel, kontorist Perersson, Emil, riksdagsman Björnsrede, J., kamrer Salje, S. E., författare Eurenius, \V., redaktör Svensson, R., landstingsman Feuk, J., rektor Swahn, S.-0., folkskollärare Gustavsson, E., installationsinspektör Swenson, R., grosshandlare Hainer, G., överstelöjtnant Södöö, G., tandläkare, v. ordförande. Hammelin,-A., ingenjör Thomasson, Olof, lantbrukare Jephson, C. H., direktör Törnkvisr, Algot, riksdagsman. Krook, A., bokhandlare Wachtmeister, Hans, civiljägmästare, Mårtensson, Vera, fru ordförande Lindström, G., folkskollärare Wessman, Ewald, kyrkovaktmästare Nelsson, Signe, fröken - Wiren, F., folkhögskolelärare Nylander, Rudolf, tillsynslärare, skattmästare

Verkställande utskott.

Aspegren Swahn Bergdahl Södöö t Hammelin Tomkvist Nylander Wach tmeister Odencrants Wiren Perersson

Revisorer. Ordinarie. Suppleanter. Peterson, Arvid, annonschef Johansson, Fritz, köpman Zander, Sam., landskanslist Åkerhed, Edv., revisor

Tjänsteman. Odencrants, Reinhold, fil. lie., landsantikvarie i Blekinze län, intendent för Ble- kinge museum, Karlskrona. "'

lf6.Q Summarisk översikt den 31 december 1950 av årsmedlemmarnas fördelning inom Blekinge.

Karlskrona ...... 330 Hjortsbcrga . 12 Ronneby stad och Ronneby Listerby . 16 landskommun ...... 199 Nättraby . 21 Karlshamn ...... 132 Sillhövda . 13 Sölvesborgs stad och Sölves- Tving • • 15 borgs landsförsamling . . . . 38 Olofström ...... 21 Asaru.m . Bräkne-Hoby . Augerum ...... 18 Hällaryd .....•...... Jämjö , 9 Ringamåla . 9 Kristianopcl ...... 7 Oljehult . 5 Lösen ...... 16 Åryd . II Ramdala ...... 14 Sturkö . Gammalstorp ...... • • . . 17 Rödeby ...... •... Järnshög ...... 44 Tjurkö . Mjäll by ...... '...... 28 Torhamn . 4 Kyrkhult ...... • .. . .. IT Mörrum och Elleholm ...... 28 Aspö •...... 5 Ysane 9 Backaryd . 3 Edestad . 5 Summa 1.153 Eringsboda ....•...... 3 Fridlevstad . 17 Utom Blekinge ...... 393 Hasslö . Förkärla . 9 Summa medlemmar 1.546

t6l BLEKINGEBOKENS ANNONSER

Elt flertal firmor i handel, hantverk och industri i Blekinge stöder hembygdsförbundet genom att annonsera i Blekingeboken. De ger

därigenom en värdefull bild av länets moderna liv i ekonomi och

bankväsen, i industri, hantverk och kommunikotionsväsen, i press-, bildnings- och kulturförhållanden. Samtidigt som hembygdsförbundet framför sitt vördsamma tack härför uppmanar den allo årsbokens läsare att noggrant studera dessa annonser, som på ett intressant och givande sätt utgör ett ypperligt komplement till årsbokens upp­ satser. Genom att gynna annonsörerna stödes jämväl indirekt hembygdsförbundets arbete.

162 I 1 ANNONSRl~G ISTE I{

Asarum:

Ahlgren, Torsten, Stenhuggeri ...... 2 3 I Asarums Sparbank , , , •. • • • • • • • • • • • • • • 233

Augerum: Augerums Kvarn A.-B...... 214

Bräkne-Hoby : Blekinge Läns Folkhögskola och Lantmannaskola ...... 174 Bräkne-Hoby Sparbank ...... 228

Eringsboda:

Eringsboda Fastighetsförmedling ...... 220 Karlssons Träförädling ...... 220

Fågelmara: Althinis Konservfabrik • • ...... 170 Alrhini, Carl, Diversehandel ...... 218

Holmsjö: Johansson, Ruben, Handlande 219

J ohannishus: Hjortsberga Sparbank 2.21

163 Jämjö: Hallarums Tegelbruk • •. • •. • • • • • • • • • • • • • Jämjö Sparbank • • . • • • • • • . • • • , • • • • • • • • • • • · • • · · • · · · Nya Hotellet, Jämjöslätt • • • • • • . • • • . • • • • • • • • • • • • • · • • · · ·

Jämshög: Sparbanken Järnshög • • • • • • • • • • • · • • · · · · · · · · · · · · · · · · · · · 2 34

Kallinge: Djupafors Fabriks Aktiebolag • • • • • • • • • • • • • • • • • • • · • • · · 228 Kallinge Sparbank • . • • • • • • • • • • • • • • • • • • • · · · • · • · 227 Kockums Jernverk • • • • • • • • • • • • • • • · • • · • 226-

Kalmar: \'fahlgren, Sven, Konservator • • • • • • • • • 238.

Karlshamn: 229, !~rf~;!:,ag~~g·.· ~: : : : : : : : : : : : : : : : : : : : ·: : : : : : : : : : : : : : : : : : : : : : : : : : 229 Fernström, A. K., A.-B • .. • • • • • • • • • • • • • • • • 231 Karlshamns Sparbank • • • • . • • • • • • • • • .231 Schmidt & C:o, W. . , · .. , · 229- Strömma Bomullsspinneri A.-B. . • . • • 230.

Karlskrona:

ABF, Blekinge Distrikt ...... 172 Abrahamson, Axel, Bokbinderi...... 189, Andersson, A. J., Manufakturhandel :...... 201 Andersson & C:o, J., Garnhandel ...... 197 _Anderssons Eftr., R. S., Päls- och Mössaffär . . • ...... 195 Andrens Eftr., Aug. . .. , ...... •...... , . , ... , .. , . , . 21 l Benskiölds Läderaffär ...... •...... •••••••••••.. 197 Berthold, Nils, Speceriaffär m. m. . .'...... 189, -Billighetsaffären •U...... 184 Bilägarnas Inköpsförening ...... 194 Bjelkes Blomsterhandel ...... 201 Bjerrings Juvelerareaffär ...... •. . . . 194 Björkered, K., Målarmästare ·.... 188 Björkmans Järnhandel ...... •...... "..,. 187 Björkman, Ivar, Velociped- & Elektrisk Affär ...... 183 Blekinge Läns Hemslöjd ; ·. . . 2 r r Blekinge Läns Tidning ...... 178- [64 Blekinge Musei- och Hembygdsförbund ...... 169 Blekinge Stadshypoteksförening ...... • ...... 199 Illekinge Turisttrafikförening ...... 172 Bokindustri-A.-B., K. L. Svenssons Efrr...... 208 Bohlins Eftr., Hovjuvelerare ...... 211 Bryggeribolaget ...... 202 Carlsson, Gunnar, Konsthandcl • • 175 Charl0tte, Specialaffär i Damunderkläder ...... 177 Centralatfären ...... 191 Continental, Konditori ...... 203 Cronstedts Elektrovcrkstad ...... 202 Cul,m, Elof, A.-B., Piskexport ...... 210 De Blindas Vänners affär • •. . . . 2I4 Det Förgångna Karlskrona . . • ...... 176 Eldings Elektriska Affär ...... 181 Elftman, Frans, Speceri- och Delikatessaffär ...... 203 Elit, Konfektyr- och Kaffeaffär ...... 206 Eskilstunaboden ...... 203 Eva-Salongen, Modeaffär ...... 182 Fehr, Knut • 179 Fotohörnan •. • 193 Frölings, Väskor, Paraplyer m. m • 179 Granlund & Bengtsson, Ur- och Optisk Affär ...... 185 Hahn, G. & C., A.-B., Kemikalieaffär ...... 198 Hanssons Möbelaffär ...... 206 · Havannamagasinet ...... 181 Hedbergs Herrekipering ...... 189 Hjelm, Gustav, A.-B., Partiaffär , . 197 Håkanssons Färghandcl ...... 18 5 Håkansson, Ivar, Bageri ...... 212 Johansson, Alfred, Ångbageri ...... 191 Johansson & Bergqvists Eftr...... 205 Järnborgs A.-B., Verkstäder...... 182 K.akelfabriks A.-B...... 209 Karlskrona Allmänna Djurskyddsförening ...... 173 Karlskrona Expressbyrå, A.-B...... 204 Karlskrona Föreläsningsförening ...... 17 2 Karlskrona Hattfabrik, A.-B...... 186 Karlskrona Järnaffär, A.-B ·...... 210 Karlskrona Lampfabrik, A.-B...... 239 Karlskrona Stadsbibliotek ...... • ...... • 171 Karlskronatraktens Mejeriförening , ...... 198 Karlskrona Ångslups A.-B , '. , ,.. 199 Karlstedt, K. A., Byggmästare ...... 190 Kindborgs Skeppshandel ...... • . 196

165 Konsum-Kooperativa , , • • • Krocks Bokhandel, A.-B . Larsson, Eric, Speceriaffär ...... •...... , , , . , .. , Lejonet, Skomagasin , , .. , • Liljevall & Son, A.-B . 204 Lindohfs Blomsterhandel ...... •...... , , , , , , , , , . 207 Lindqvist, W. E., Ur- och Optisk Affär , , . r87 Ljungströrn & Andersson, Vedaffär . 2IJ I undströrn, Signe, Charkuteriaffär , .. , .. 183 Lussekatten, Finbageri . 195 Malmqvists Blomsterhandel, Systrarna . 204 Missionsbokhandeln , . 206 Monrelius Bokhandel, A.-B...... 207 Nicklassons Efrr., K., Glasmästeri , ...... 193 Nilsson, Albert, A.-B., Herrekipering , . . 179 Nilsson, Anna, Antikhandel ...... 209- Nilsson, Lilly, Modeaffär ...... 187 Nordin, Einar, Speceriaffär ...... 179 Nya Hembageriet ...... 205' Nya Möbelaffären ...... 195 Nya Ångtvätt- och Srrykinrätmingen ...... 18r Nyman, Ernst, Herrekipering ...... 194 Nymans Efrr., A.-B., Gustaf, Möbelaffär ...... 212 Nyströms Eftr., Lisa, Modeaffär ...... 177 Peterssons Eftr., Gustav, Kemikalieaffär ...... 187 Petersson & Son, S. P., Målerifirma ...... r83- Polyfoto ...... I 82 Rarniernagasiner, A.-B...... 188 Regnbågen, Restaurant ...... 201 Ruths Efrr., A.-B., Ångbageri ...... 184 Råberg & C:o, Automobilfirma ...... 207 Segerfalk, Nils, Målerifirma ...... 212 Skoreparationsvcrkstad, Mek...... 18 3 Smålands Bank, A.-B • ...... 204 Sparbanken i Karlskrona ...... 180. Sport kompaniet ...... I 8 5 Srar, Herrekipering ...... 179• Stil, Modehus ...... 192 Svenska. Handelsbanken, A.-B....• , ...•...... , ...... 2u Svensson, Albert Fiskexport A.-B...... 197 Svensson, Erik, Elektrisk Byrå ...... 196. Svensson, F., Ur- och Optisk Affär ...... 195 Svensson, K. P., Fiskexport .. , ...... 189, Sveriges Kreditbank, A.-B , .. , , , . . . . . 181 S.ydöstra Sveriges Dagblad ...... 212.

166 Thornanders Speceriaffär ...... 205 Thörn, Lcopold, Kol- & Koksimport ...... • ...... • 177 Thörnblads Eftr., Päls- & Mössaffär ...... 193 Utterströms Bilskola ...... • . . . . . 191 \'{/'ictorsson, Bruna, Byggnadsfirma •...... • •...... 213 Wämöparken ...... • ...... • ...... 171 Ornen, Herrekipering ...... • • . . . • . . 198

Listerby:

Listerby, Hasslö och Aspö Sparbank 220

Lister-Mjällby:

Mjällby Sparbank 237

Lyckeby: Källbackens Konditori ...... 217 Lyckeby Bryggeri ...... • . . . . • ...... • ...... 216 Lyckeby Galvaniseringsfabrik ...... 216 Olofssons Tobaks- och Fotomagasin ...... 217 Petersson, Olof, Bosättningsaffär m. m...... 217 Svensson, Urmakare ...... • ...... 217 Östra Härads Sparbank ...... 216

Lyckeåborg: Johannesfors Byggnadsvaror ...... 214 Lyckeåborgs Bruk ·A.-B...... • . . . . 2r 5

Mörrum: Mörrums Sparbank , ...... • ...... 233

Nättraby:

St. Vörta Tegelbruk ...... • . . . . . 219

Olofström: Svenska Stålpressnings A.-B...... 236

Ronneby:

Benckcr & Persson, Installationsfirma • ...... • . . . . • ...... • 223 Blekinge Läns Bildningsförbund ...... • ...... • 174 Blekinge Läns Föreläsningsförbund ...... • ...... • • .. • 17; Bustorps Tegelbruk ...... • ...... • . . . . • . . • • . . . . • . • . 219

167 . Förenade Vattenfabrikerna, A.-B . 225 . Johnsson & Johanssons Elektriska Affär • • • 223 Kockums Emaljerverk . 222 Nilsson & Son, Värme A.-B • • •. 227 Nya Bryggeriet ; . 221 ..Orsredrs Färghandel . 225 ..Ronneby Automobilaffär, A.-B . 227 Ronneby Distrikts Sparbank . 224 Ronneby Elektriska Installationsbyrå _. . 227 Ronnebyorrens Mejeriförening . 221 Snickeri & Trä . 223 Stadshotellet . 225

Rödeby:

Aldsren, Bröderna, Cementvarufabrik m. m...... 2! S Fridlevscads och Rödeby Sparbank •· . . . . 22.-,

Spjutsbygd:

Strömsbergs Snickerifabrik, A.-B...... 215

Stockholm:

Bergström & C:o, A.-B., K.licheanstalt

Svängsta:

Halda Aktiebolag ...... 232 1 \:rahlquistska Klädesfabriken ...... 233

Sölvesborg:

Museet i Gammelg~rden ...... 234 · Nilsson, And., Läder & Skodon, A.-B...... 235 Sparbanken i Sölvesborg ...... 2 3 5 Swenson, Joh., A.-B., Konfektionsfabrik : . . . . . 23-1 Sölvesborgs Glasbruk, A.-B _.... 237 Tving:

Tvings Sparbank ····· ········ ·········· ·········· . 219 Vilshult:

SLS Bleking~ Distrikt ...... 173

Äkeholm:

Karlshamns Yllefabri~s A.-B.: ,.. , . 229 l6'8 ~lekinge ~u~ettm Amiralitetstorget 27, Karlskrona, Tel. 383

Oppet vardagar kl. 13-16, lördagar " 10-13, söndagar kl. 13-15 Måndagar STANGT.

Expeditionen öppen varje vardag kl. 9-11,30; 13-16, lördagar kl. 9-13.

Alla medlemmar av ~le~inge ~u%ei,, och Jbem&ygö$för&un& erhåller BLEKINGEBOKEN mot årskort 6 5 kr. Arskort o 6 kr. berättigar dessutom till .fritt inträde under året till Blekinge Museum,

Av äldre Blekingeböcker finnas följande årgångar till salu vid rekvisition hos Blekinge Museums exp., Karlskrona. Blekingebygder 1924, 1925 Blekingeboken 1927, 1928, 1932, 1937, 1939, 1940, 1941. 1942, 1944, 1945, 1946, 1947, 1948, 1949, 1950. Pris pr årgång: Kr. 4:-.

12 169 Ännu en årgång av Blekingeboken ligger framför Er och beräiiar på sitt sym­ patiska sätt om gångna tiders liv och leverne i våra bygder och vårt landskaps skönhet och "vävda" struktur. Den mörka punkten i en för övrigt ljus bild utgör dock våra dagars kommu­ nikationer, varmed då avses våra smalspåriga järnvägar. För näringslivet utgör detta ett svårt hinder. Vårt landskap har genom eflersläpning på defia område blivit •oiillgängligi" för industrialisering och följden har blivit en mindre välkommen export, en export av blekingar, som finner torvan för liten och i brist på andra utkomstmöjligheter tvingas lämna en kär hembygd. Problemet ligger inte här, kanske Ni invänder. Nej, kanske inte i dag och inte direkt klart påtagligt, men grunden till det hela är dock i alla fall den brisiande anknytningen i våra kommunikationer med det övriga landet. Vad som nu utgör lockelser för oss blekingar i en prövningens stund, hade vi lika väl kunnat haft inom våra egna gränser. Vi i Blekinge ställer emellertid hoppet till den industri vi trots allt dock har, aU den skall rida ut stormen och utvecklas till fromma för vår landsdel.

Althinis i Fågelmara, det lilla siationssamhällei i östra Blekinge, är en exponent på sitt sätt för blekings± näringsliv. Där förädlas bl. a. till konserver vad som hämtats ur havet och exporteras ut över landet och ut över 1: kontinenterna. EU g_ott bidrag till deita företags vidare utveckling är att alltid fråga Er handlande om han har något gott från ALTHINIS att sälja. Visserligen hopas dysira moln på himmeln, 40-falets ran­ soneringsspöke hänger över oss och prisskruven har på sis­ I I ione dragits ål betänklig±, men med förenade krafter och sammanhållning ha vi rätt alt trots allt hysa hopp om en ljusnande framtid.

17@ 7I

måste ses av varje turist som besöker Blekinge

Kulturhistoriska byggnader och samlingar. Gott göstgiveri med öl- och vinrättigheter. Utmärkta kommunikationer såväl land- som sjöledes.

LÄS OCH FORSKA!

Kostnadsfria boklån från KARLSKRONA STADSBIBLIOTEK Centralbibliotek för Blekinge län

Huvudbiblioteket, Ronnebygafan 17, tel. 2350

FILIALER: Bergåsa: Valhallavägen 12 A, tel. 4598 Häsfö: Alebrunnsvägen 32 Pantarholmen: Ungdomsgården, Landsvägsgatan 12

Expedition för länet, tel. 2350

171 Bliv medlem i

Genom alt insända 3 kronor å poslgiro n:r 8 03 66 kan var och en bliva med­ lem i föreningen och härigenom bidraga till all göra B L E K I N G E känt inom och utom Sverige. Medlem erhåller gratis föreningens broschyrer och reklam. ABP ARBETARNES BILDNIN GSFORBU ND ------BLEKINGE DISTRIKT-----­

lnsfrukför: KARL-IVAR ANDERSSON, Karlskrona, Telefon 2805,

Lokalavdelningar Asarum, Bräkne-Hoby, ]ämjö, }ämshög, Ka/linge, Karlshamn, Karlskrona, Kyrkhult, Lyckeby, Mörrum, Nällraby, Olofström, Ronneby, Sti/leryd, Sturkö, Svängsla, Sölvesborg, Torhamn

Bibliotek Backaryd, Björkeryd, Bredåkra, El/eholm, Eringsboda, Fågel­ mara, Gränum, Hakarp, Hemsjö, Hjortahammar, Horsaryd, Hovmansbygd, Häslö, }ohannishus, Kuggeboda, Lislerby, Lister-Mjä/lby, Möljeryd, Mörby, Parkdala, Ramdala, Rödeby, Saleboda, Spjälkö, Sti/leryd, Strångamåla, Sölve, Tjurkö, Torhamn, Tving, Ysane, Aryd

Karlskrona Föreläsningsförening

anordnar årligen under tiden 15 september-1 april minst ett 20-ta/ offentliga föreläsningar ofta i aktuella ämnen.

Tid: Måndagar kl. 20.00. lokal: Folkets Hus A-sal.

172 Karlskrona Allmänna Djurskyddsförening verkar för god omvårdnad om husdjuren och skydd för djuren i naturen

Stöd föreningen genom att bliva medlem

Mecllemsskap vinnes lättasf genom att årsavgiften 1 krona insändes å postgiro n:r 13 17 45 eller genom anmälan till

Ordföranden: Länsveterinär T. NEDSTROM, - Tel. 255 Sekreteraren: Lantbr. HARRY MÅRTENSSON, Senoren, Ramdala. Tel. 16 Kassaförvaltaren: I. d. Statspolis ALBIN JOHANSSON, Tel. Lyckeby 259

För skolungdom är årsavgiften 25 öre.

SLS Svenska Landsbygdens Studieförbund BLEKINGE DISTRIKT Distriktsordförande: IVAR JOHNSSON, Kullan, Vilshult Postbox 59. Telefon Vilshult 85

VERKSAMHET I Asarum, Backaryd, Bräkne,Hoby, Edestad, Elleholm, Eringsboda, Fjärdsjömåla, Eridlevsisd, Förkärla, Gammalstorp, Hällaryd, ]ämjö, Järnshög, Karlskrona, Krisfianopel, Kyrkhult, Kättilsmåla, Lisietby, Lösen, .Mjällby, Mörrum, Nättraby, Ramdala, Ringamåla, Ronneby, Riideb», Sil/hävda, Tving, Torhamn, Ysane, ,Aryd, Oljehult. Inom distriktet arbeta f. n. 88 studiecirklar och 14 bibliotek.

173 Blekinge Läns Bildningsförbund

förutvarande Blekinge fo/k­ eftersträvar att stärka samhö­ högskolekursförening, stiftad righet och effektivt samarbete av Blekinge godtemplare lir mellan allo folkbildningsorgani­ 7910, den första i /andel. sationer i länet

Förbundet anordnar i samarbete med lokalt verksamma organisationer

Ordförande: MEDBORGARKURSER

Tor Wolgasf, Bräkne­ Under år 1950 hö/los 10 sådana kurser Hoby nämligen i Ramdala, , Hällevik, Bräkne-Hoby, Mörrum, Föreståndare: Aspö, Borvidsmåla, Kyrkhult, Sil­ Karl Engström, Ronneby pinge, Fjärdsjömåla. Förbundet anordnade dessutom konstutställning i Kal/inge.

Blekinge läns Folkhögskola och Lantmannaskola Bräkne-Hoby

I. Folkhögskolans huvudkurs för manlig ungdom: 1 nov.-10 april Il. Folkhögskolans 2:dra årskurs: (övre avd.) för manlig och kvinnlig ungdom: samma fid 111. Folkhögskolans for!sätfningskurs 1 maj-12 juli IV. Folkhögskolans sommarkurs för kvinnlig ungdom: 1 maj-1 augusti V. Lanlmannaskolans huvudkurs: 1 nov.-10 april

Inga kursavgifter. Bi/liga omkostnader. Statsstipendier för mindre bemedlade. Prospekt och upplysningar lämnas på begäran. Tillskriv Folkhögskolan eller lantmannaskolan, BRÄK N E-H O BY. l'Z1 Blekinge Läns Föreläsningsförbund Adress: Karlstorpsgatan 3, RONNEBY Tel. 165 Samarbetsorganisation för föreläsningsförcningarna i

Bräkne-Hoby, Fridlevstad, Fur, ]ämjö, ]ämshög, Kal/inge, Karlshamn, Karlskrona, Kyrkhult, Kättilsmåla, Lyckeby, Mörrum, Nättraby, Olofström, Ramda/a, Ronneby, Rödeby, Sillhövda, Spjutsbygd, Svängsta, Sölvesborg, Öljehult

Föreläsningar anordnas även på andra platser på initiativ av bi/dningsförbundets ortsombud

Gunnar Carlsson

KONSTI-IANDEL Hantverkaregatan 4, Karlskrona. Tel. 2659

Förnämliga konstverk av framstående svenska konstnärer

Tii5 DET FÖRGÅNGNA KARLSKRONA En samling skildringar i ord och bild av TORE NOBLING J. A. Krooks A.-B. Bokhandel, Karlskrona Pris: Häftad kr. 10:-, bunden kr 16:- l76 Leopold Thörn Karlskrona Tel. Linjeväljare 162, 342, 142 Kol- & Kokslmpert Briketter

Warners' Korsetter Werners' Bysthållare största sortering

Vi ut pröva den för varje figur passande modellen

SPECIALAFFAR BORGMl\STAREG. 17

Q~~l1.'t> nyhetet 1. ~amhal:.l:.at LISA NYSTROMS EFTR. Astrid Jansson MODEAF.FÄR

Borgmäsfaregafan 12, Karlskrona, Telefon 1047 Blekinge Läns Tidning

Följ med händelserna från länet och hembygden! _,

Prenumerera på länets och sydöstra Sveriges största dagliga tidning!

Platsredakfion och · Huvudredaktion Totalupplaga Il annonskontor i och kontor i över RONINEBY och KARLSKRONA KARLSHAMN 24,00(:) ex. 1,

['Z8 Har Ni provat vårt erkänt goda kaffe Alltid nyrostat EINAR NORDIN Hanfverkareg. 9, Karlskrona Tel. 930

HERR:: och GOSSKLADER HERREKIPERING RESEFFEKTER Herrekipering Star • AB Albert Nilsson Borgmästaregatan 11 Ronnebygatan 53 KARLSKRONA

Glöm aldrig att KNUT FEHR har stora lager svenska och utländska MATTOR till salu

Norra Kungsgatan 3, Karlskrona, Telefon 1048

Stort urval av VA.SKOR, PARAPLYER, HAND­ SKAR, STRUMPOR och RESEFFEKTER

179 HO G ST A gällande inlåningsränta

för närvarande 3 %

L Ä G S TA gällande utlåningsränta

tillämpas alltid av

Sparbanken i Karlskrona

Expeditionstid: vardagar (utom lördagar) kl. 70-14 fredagar dessutom kl. 18-79 . lördagar endast kl. 10-73

Telefon: linjeväljare 1787, 269, 1209, 1279 HAVANN AMAGASINET N. Kungsgatan 4 R. ANDERSSON Telefon 1314

In- och utländska Tidningar och Böcker Välsorterat lager av Tobaksvaror i parti och minut Stor sortering i Rökpipor, Pappersvaror, Minnessaker

0. Köpmangatan 24, Karlskrona

======Utför======

allt inom elektriska installationsbranschen, såväl nyinstallationer som tillökningar och reparationer

Telefon Tel. Bosfaden Infordra kostnadsförslag

Välsorterat lager av Elemsieiiel, Armatur, Hushålls• apparater och Glödlampor Entreprenör för Karlskrona stads Elektricitetsverk

Affärsbanken till Eder tjänst Sveriges Kreditbank A.-B.

Karlskrona Korlshcmn Ronneby - :, 181 I I l ! l -- - ... -- 7-l p lyfofo

Ronnebygafan 31

KARLSKRONA

Värme» och Sanitära anläggningar

samt Rostfria plåtarbeten efter måttagning

Utföres av Aktiebolaget Järnborgs Verkstäder Tel. 1856 Karlskrona Tel. 1856

Rornnebygatan 21 Karlskrona Telefori 2187 Ivar Björkmans Velociped- & Elekfr. affär Landbrogafan 13 Telefon 1484 Velocipeder Elekir. armatur Cykelreparationer

Signe Lundströms Charkuteriaffär Hantverkaregatan 32, Karlskrona Telefon 859 REKOMMENDERAR sina goda matvaror.

Mek. Skoreparafionsverkstad

Konsfapelsgatan 27, Karlskrona

Telefon 978

Målerifirman S. P. Petersson & Son Sven Persberg "Tel, 2890 Etablerad 1891 Kar:-lskrona

REPARATIONER - NYBYGGNADER Infordra offert

]83 Kappor, klänningar och underkläder för

herrar, damer och barn

köpes fördelaktigast i

Tel. 1357 och 2112

A.~B. L. RUTHS EFTR. KARLSKRONA

REKOMMENDERAR sina tillverkningar av alla slags bakverk såsom Matbröd, Kaffebröd, Thebröd, Småbröd o. Tärtor m. m. ALLT FÖR KUNDENS BASTA

Egna affå'ter ==::::::::::==~ r Gamla Skeppsbrogatan 3, Tel. 199, 345 Norra Kungsgatan 28, Tel. 976

: Hantverkaregatan 5, Tel. 1145 l Landbrögatan 8, Tel. 1610

is4 Gå till SPORTKOMPANIET när det gäller idrottsmateriel, cyklar m. m. Fullständig cykelverkstad Hantverkaregatan 9, Karlskrona Telefon 4760

Tel. 1645, 551, 652

Vid reparation och' inköp av ur, vänd Eder till fackmannen - stjärnurmakaren

GRANLUND & BENGTSSON UR & OPTISK AFFAR Hanfverkaregafan 6 Telefon 2015

Nya Ångtvätt~ o. Strykinrättningen Gunnar Enfalk Ronnebygatan 23 Telefon 826 S P E C I A L I T E: Skjortor, Kragar och vita Västar De senaste nyheterna inom vår bransch borgar för det allra bästa utförande. - Hämtning och hemsändning -

13 l'.85 HATTAR

STILFULLA FARGER OCH MODELLER

186 Pendylen är en gåva för generationer

LINDQVIST * Stjärnurmakare * Sporbankshusef

Björkmans Järnhandel, Karlskrona Vid behov av byggnadssmide, papp alla sorter, pumpar, rör och rördelar, spisar, vapen och hushållsgeråd RING 57 ELLCR 1147

Gustav Petersson Eftr.

Fisktorget 5 KARLSKRONA Telefon 1265

Största sortering i rapeter, Färger, Fernissor och övriga kemikalier

J!.i/fy M-/33cm3 HATT-, MÖSS- & MODEAFFÄR REKOMMENDERAS Ronnebygatan 48, Karlskrona - Telefon 2096

187' MAGAStNEl AB KARLSKRON4 Damernas shoppingcentrum i Karlskrona Alltid främst i kvaliteer och nyheter!

Målarmästare

Ronneby!Jatan n KarJskrona Telefon 4t33

Kvalitetsarbete Humana priser

188 När det gäller ULLGARN finner Ni ständigt stor soriering hos oss l

Bra varor. God behandling. Stor sortering.

finner

Ni alltid hos

Dagligen till lägsta dagspriser: FARSK TORSK OCH TORSKFILE, SILL, LAX, GADDA, NYRÖKT BÖCKLING Ring: Karlskrona 1015, 1041, 5046. Efter kontorstid 1015. K. P. SVENSSONS FISKEXPORT KARLSKRONA Fiskhamnen, Saltö

BOK TRYCK AFFÄRSTRYCK PAPPER AXEIL ABRAHAMSONS KARLSKRONA Borgmäsfaregafan 3 Telefon 717 & 1624

189 Byggnadsfirma K. A. KARLSTEDT Tel. 1391 Karlskrona Tel. 1391

!I~ D DD DDD

1!90 Förnämsta inköpskälla av Kapp-, Dräkt- och l(länningstyger

är CENTRALAFFAREN A.-B. Ronnebygatan 49 (Sparbankshuset) Tel. 1146

Firman grundad 1903 POSTGIRO 9 72 54 TEL. VÄXEL 1838

UttezjftÖmj BILS KOLA Rådhusgatan 5, Karlskrona Telefon 3434 Bostaden 527 Ljudfilmsundervisning

]91 Tel. 3647 Ronnebygatan 43 Tel. 4736 Karlskrona

HAR ETT OVERLÄGSET SORTIMENT AV LANDETS ALLA LEDANDE FABRIKAT

Vi kunna därför erbjuda Eder det största urval av

KAPPOR DRÄKTER KLÄNNINGAR BLUSAR JUMPERS KJOLAR KORSETTER STRUMPOR och UNDERKL~DER

192 Äär clet gäller FOTO

;f"A~I)~ J, THORNBLADS EFTR. r""I v, Tel. 42 Parkgatan 5 Tel. 42 I..? z Pälsar, collier lösa skinn Mössor

Allt i största sortering

193 S3Jerrings HOLMS _JLJVELERAREAFFAR KARLSKRONA, TEL 250 Förlovningsringar Guld- & Silverarbeten i egen verkstad

Bilägare och Motormän! Besök stadens modernaste servisstation och garagerörelse. Bilverkstad och vulkaniseringsverkstad samt batteriverkstad - allt till medlemmarnas och kundernas tjänst. Överväg fördelen av medlemskap i vår förening. Filialer i Lyckeby, tel. 350 och Nättraby, tel. 80 , .Bilägarnas lnköpsförening Borgmästarekajen 32, KARLSKRONA

Tel. Linjeväljare 2660, 5310, 5355

0r5)ude,, atlticl sista 7l!Jheter Pälsar, pälsjackor i olika skinnslag Beställningar, moderniseringar utföras fort och billigt. Uniformsmössor Hett», Dem» och Barnmössor Stor sortering, billiga priser. R. S. ANDERSSONS EFTR. Ronnebygatan 23 Telefon 556

För bosättning eller kompleffering av möbler, maiior, gardiner m. m. vänd Eder med förfroende till NYA MÖBELAFFÄREN LANDBROGATAN 21 KARLSKRONA TELEFON 502

Drottninggatan 27 Karlskrona Telefon 2181

F. Svenssons Eftr. Ur- & Optik ·- l Borgmästarehron 6, Karlskrona. Tel 1084 Välsorterat lager av förgyllda pendyler och väggur.

Reparationer utföras snabbt och noggrant under garanfi. ERIC L.1: S N SPECERI:: &.. DELIKATESSAFFAR Landbrogatan 8 Karlskrona Telefon 616

Borgmästaregatan 6 Tel. 657 KARLSKRONA Tel 657

Vi utföra alla slags elektr. installationer och reparationer. Fackmässigt arbete, humana priser.

Försäljer från välsorterat lager alla slags elmaterieler, hushållsapparater, armatur och glödlampor.

Entreprenör för Karlskrona El-verk och Sydsvenska Kraftaktiebolaget.

ALLT son1 berör en välsorterad skeppshandel, såsom: Wire, Kätting, Tågvirke, Segel, 6. Presenningsduk, Kompasser, Lanternor, Ankare, 6. Skeppsbeslag, Brann», Smörj- 6. Linoljor, Fisknät, Garner, Oljekläder, Gummi, kläder, Stövlar, Blåkläder, Slangar 6. Remmar, med till­ behör. Olika slags packningar, Asbetsgarn, 6. papp m. m. f"örsäljes till billigaste 11ris av Hin,lbo1.·gs Skeppshandel liipecerier och li.onserver Drottninggatan 54 Telefon 166 6. 1280 Karlskrona 196 Skor, Läder, Damväskor, Portföljer :l!,ensAiölds Lädervaror Tel. 4209 N. Kungsgatan 14 Tel. 4209 KARLSKRONA

Albert Svensson Fiskexport A.-8. Fiskhamnen, Saltö, Karlskrona Tel. 1574 & 2556

Dagligen färsk fisk i parti

1. Andersson & Co. [ I GARN HANDEL Telefon 369 Etablerad 1879 landbrogatan 4 DAM-, HERR-, BARN- STRUMPOR

GUSTAF HJELM AKTIEBOLAG Partiaffär i Frukt och Grönsaker Nederlag av JACKOBANANER Nederlag för WASA SPISBR<:>DSFABRIKER . Borgmästarebron 16-18 Tel. 5300 KARLSKRONA Tel. 3366

19i7 Jfa !LI.. T vad Ni önskar i modern, praktisk och elegant EKIPERING för alla åldrar köper Ni bäst och billigast hos oss. Varje kunds smak och anspråk respekteras och tillfredsställes korrekt och ornsorqs­ full!. Onskas någon SPECIAL-nyhet - eUerhör denna hos HERREKIPERING ORNEN HERRKONFEKTION Landbrogaton 5 - KARLSKRONA - intill Kungshuset

KÖP MJÖLK

på glasflaskor !

Karlskronafrakfens tv1ejeriförening från mejeriet till bordet.

Gammal vacker byggnadskultur vårdas och konserveras bäst genom användning av våra färger och kon~erveringsmedel. Särskilt rekom­ menderas "Blekinge Rödfärg" med den fina och traditionella tonen

Allt för målning hos G. ~- C. HA H N A.-B.

Länets äldsfa o. sförsfa branschaffär Grundad 1861

]98 Blekinge Stadshypoteksförening

och Södra Smålands och Blekinge Bostadskreditförening Ronnebygatan 47 Karlskrona Telefon 3095

Utlämnar lån mot säkerhet av inteckningar i stadsfastigheter i Blekinge län på förmånligaste villkor

öcn uacfu.:a ga1.:fofo.:ona$f:tfö.:gco.:6en med våra ångslupar och motorbåtar

Sommarturlistor tillhandahålles på båtarna, S. J. Resebyrå, i banker och frisersalonger

Förfrågningar besvaras på tel. 980 och 480 KARLSKRONA ÅNGSLlJPS~A.-B. amverkan vi•sar va••gen

13 konsumtionsföreningar med mer än 12.500 anslutna hushåll - medlemmar, och 120 försäljnings­ ställen med c:a 17,5 milj. kronor i omsättning är resultatet av hushållens samverkan i Blekinge. KONSUtvi Föreningen som äges och förvaltas av medlemmarna själva.

Gör dina inköp i det företag du har insyn och medbestämmanderätt. BLIV MEDLEM

KO M SAMANNONSERING FÖR SAMTLIGA KOOPERATIVA FÖRENINGAR I BLEKINGE

2QO Restaurant - Konditori - Bar 01 - Vin

Abonnemang

N. Kungsgatan 1 Karlskrona >f vid Stortorget Telefon 371

Köp goda varor till humana priser

uti

A. J. ANDERSSONS Manufakturhande/ Karlskrona

S!jjelkqs S!J!omsferh.andel

Landbrogatan 3 Telefon 1233 KARLSKRONA Rekommenderas

14: 201 RYGG-JE~1I B 01..AGJET§

RJEKOMMJENID5JE~AS

Vet Ni att CRONSTEDTs I KARLSKRONA UTFOR: Reparation av elektriska motorer :_ pu.mpar - mjölk­ maskiner - oljeeldningsaggregat-dammsugare:.... El. apparater Tillverkning av transformatorer och 'värmeapparater Installation av Elektriska motorer - elpumpar Kylanläggningar - kylrum - frysboxar Vi ha även de· största och bäsj utrustade verkstäderna i Blekinge för delta arbete: TEL. ViXXEL 4200 Vi rekommendera vårt rikhaltiga lager av Byggnadssmiden, H ushållsartiklar, Fiske och sportartiklar, Vapen och ammunition ESKILSTUNABODEN, Joel Andersson Telefon 353 Landbrogatan 3, Karlskrona Telefon 353

När det B·äller inköp a~ I(AFFE I(ONSERVER SPECERIER eller DELII(ATESSER vänd Eder med förtroende till Frans Elftman Ronnebygatan 32 Karlslcrona · Telefon 81, 278

X12clitorz' f?cmtinenza1 J(ekommencleras JeL. 2f'f :7:Eanlverkaregalan 3

203 KONTOR I BLEKINGE

KARLSKRONA ~ BRAKNE=HOBY

HOLMSJö ~ OLOFSTRÖM

FULLSTÄNDIG BANI~RÖR.ELSE

Aktiebolaget S. A. Liljevall & Son GRUNDAD 1842

KOLONIALVAROR I PARTI

Telefonanrop lfl]EVALL & SON

A.-B. KARLSKRONA EXPRESSBYRÅ Landbrogatan 25, Karlskrona Etablerad 1907 Tel. 39, 1039

Möbeltransport, Emballering, Packning, Magasinering, Spedition, Körslor m. m, Järnvägarnas entreprenör - För,äkringsagentur ALLT UNDER GARANTI

Ombud för HELGASJONS TVÄ TTINRiUTNING

~:ysfrarna ~afmqnisfs ~{om$ferhan6e[ $cu:f.slirona 'Wdefon 933, .Gosfo6 1585

reliommenöerus

20~ NYA HEM BAGERIET

BORGMASTAREGATAN 3, KARLSKRONA

TELEFON 977

Rekommenderas

Th:·ornanders Speceriaffär · Stortorget 2 Tel. 927 Bostad, tel. 64 Tel. 787

Specerier :: Delikatesser

205 MI§SIONSBOKHANDELN, Karlskrona BÖCKER PAPPER KONST MUSIK Stortorget 2 Telefon 780

KONFEKTYR:: och KAFFEAFFÄR .Ronnebygatan 46 KARLSKRONA Telefon 154:4 Egna tillverkningar av Konfekt, Choklad och Kola Zoeges goda kaffe

Konserthuset, Karlskrona == Tel. 1234, 2234: . har det mesta av det bästa

Eder sko i 5.AOHUUJ,asinet :fejanet' N. Smedjegatan 4, Karlskrona. Tel. 1262 ~ AB ~

V Telefon 188 KARLSKRONA T..lefon 6166 . .. . - BOKAVDELNING . PAPPERSAVDELNING AU::ilKAVDELNING KONTORS.MASKINSAVDELNJNG

Bilen underhålles m.est ekonomiskt hos oss. Vår moderna verkstad med förstklassig maskinelJ utrustning och yrkeskunnig personal garanterar för ett snabbt utfört arbete till lågt pris. Vi hava ett välsorterat lager av tillbehör och reservdelar till de flesta bilmärken. Speciell lackeringsverkstad linnes samt speciella tvätt- och smörjhallar.

Telefoner 1964, 1965, 1966 Sigurd Råberg_ & C:o Sunnavägen 99 (mitt emot lasarettet) Karlskrona

Tel. 807 - Bostaden 2538 Karlslc-ro11a K. L. Svenssons Eftr:s BOKINDUSTRI AB

N. KUNGSGATAN 18

KARLSKRONA

TELEFONER

BOKTRYCKERI 392

BOKBINDERI 433

BOKTRYCKERI BOKBINDERI

KONTORSBÖCKER STÄMPLAR

208 Jflnna Jflilssonn )1intihlJanllrl lflonnehygatan 42, 1 tr. (E>iriuspalatset) l!hirlshrona ,Ql;eirfon 480 _...._._...... _...... _ l!trbommrntlrras

Kakelplattor - Golvplattor

såväl vita som i tonfärg och konstglasyr

Kakelugnar, Oppna Spislar

Kakelfabriks Aktiebolaget i Karlskrona Telefon 154

1 ' J. A. Krooks Bolc:handel A.-B. Grundad 1862

Telefon 281 KARLSKRONA Telefon 260

Aukt. ombud för: A-B Linjebuss Nordisk Resebureau Svenska Lloyd

209 Ao=Bo ELOF CULLIN FISICEXPORT ...... ~~

FISKHAl\'INEN, SALTÖ KARLSKRONA TEL. 289 & 714

Järnvaror i parti och minut Bosättnings- och hushållsartiklar

1, Verktyg, lantbruksredskap, maskindelar m. m.

Marinmotorer, Penta m. f/. märken 1 Båtar jämte beslag och utrustning

Gör ett besök eller ring 113 & 130 ,, AB. KARLSKRONA JÄRNAFFÄR Skandiahusef _- ' Jos. W. Bohlins Eftr. Hovjuvelerare L. Hillermark

Hedersgåvor ldrotfspriser Telefon 824 Karlskrona

Aug. Andrens Eftr. FILIALER ======Kung/. Hovleveranlör N. Smedjeg. 31 - 35 Tel. 1046 Vallgalan 24 ...... , 1846 KARLSKRONA Tel. 233, 243, 547 Gräsvik . • . . . • • • ., 946 Bergåsa . . . . • : • . ., 1200 Specerier - Konserver Utridarevägen 3 . . . ., 221 Konfektyrer och Frukter

~Iekirrqe ~cin-5 c3Sem,5föj& ~foos!tofcHcf ~adsfu:ona ~efcfon 237

vårdar blekingska traditioner gynnar blekingsk konstskicklighet försäljer blekingska hemslöjdsalster tillverkar blekingska folkdräkter

Svenska Handelsbanlren Karlskrona Ronneby Karlshamn

står till bleltingarnas tjänst • i allt som rör banlrnffärer 211 SYDÖSTRA SvERIGEs DAGBLAD

EN TIDNING PÅ FRAMMARSCH

I BLEKINGE LÄN

i m~ 1llatto.~ Gacciiner I

(

~,mn/Yyiiiaj)s i i i ~ 'l5 i« I l ! , a' 1llålecificma 'llils s~~alk V. Prinsgatan 25 Karlskrona Telefon 4071 I Sommarbost. Nälfroby, telefon 381

: Utför förstklassigt arbete till humana priser i

I I Il : Ivar Håkanssons Bageri j Gott Jiaffebröd och matbröd samt småbröd, i I halielser och tårtor. I I -~ : Beställningar emottages tacksamt i Filialen I I Borgmästareg. 24, tel. 1461 & 1533 samt Lyclieby, tel, 53

212 När det gäller reparation av Fastigheten Inläggning, Maskinslipning och Syntekobehandling av Parkettgolv

Vänd Eder med förtroende till Byggnadsfirtna Bruna Wictorsson Hantverkaregatan 21 KARLSKRONA Tel. 569

Vid behov av prima torr VED såväl hel som sågad och huggen

Il Ring till 1383, 1548 I I Ljungström & Andersson Sunnavägen, Karlskrona Lägsta dagspriser Reel behandling ~e f3å;_n~ag -o...: a66ät. HANTVERKAREGATAN 2 - KARLSKRONA - TELEFON 1899 Försäljer blindarbelen i parti och minut. Herrar affärsmän torde /1ava godheten vid inköp av BORSTAR infordra offert från DE BLINDAS VÄNNERS AFFÄR GRIPEN

extra kärnvetemjöl i fredskvalitet

Johansfors Byggnadsvaror TORSKORS

Hyvlat och sågat virke. Träfiberplattor och Takpapp. Köper skog på rot och vid bilväg. •

Telefon LYCKEÅBORG 30 Il ='------,------~11 2M! Aktiebolaget Lyckeåborgs Bruk TORSKORS Telefon Lyckeäborg 29 eller 92

Tillverkningar: Klippspik, klippdyckert, listspik och timmerspik. Pressade, galvaniserade och förnicklade arbeten.

11inkec 'lli &J<µµt?

11 Vänd Eder med förtroende till

11 Il A-B Strömsbergs Snickerifabrik

Telefon 48 Spjutsbygel Telefon 48 Il

Allt i snickuieJt, tcäva,,wJt oc~ piatto,e m,., m~ Il .. Il · Avm ~sfkstaq,

·215 rekommenderar sina specialfillverkningar av Galvaniserade Hinkar, Baljor, lnkok­ ningsapparafer, Skopor, Latrinkärl m. m. samt patenterade Sopkärl o. Brunnshinkar Infordra offert! Tel. Lyckeby 49

ÖSTRA HÄRADS SPARBANK llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll Grundad 1865 flllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll

INLÅNINGSRÄNTA 3 PROCENT

BEVILJAR LÅN TILL LÄGSTA GÄLLANDE RÄNTA

Öppen alla dagar kl. 10-13

Postgiro nr 27 37 29 LYCKEBY Telefon 37

LYCl(EBY BRYGGERI Gott Måltidsdricka

Ring 184, Lyckeby Telefon 534 LYCKEBY Telefon 534 REKOMMENDERAS Beställningar emottages tacksamt

Firma OLOF PETERSSON - Lyckeby

BYGGNADS­ BOSÄTTNINGS­ KEMIKALIE­ Tel, 118 avdelnlng Tel, 134 BYGGNADSMA­ Husgeråd, Glas, Kemikalier, Par­ TERIAL Porslin, Keramik, fymerier, Toilell­ RULLGARDINER, Nysilver arfiklar KORK- & GANG­ och Oljor, Färger MATTOR Rosifriti Fernissor, Tapefer

Olofssons Tobakshandel och Fotomagasin. Telefon 310 L YCKEBY Telefon 310

Platsens mest välsorterade alfär i branschen. Utför fram­ kallning, kopiering och förstoring från eget laboratorium. LlRMAKARE SVENSON Telefon 75 LYCKEBY Telefon 75 Alla slags ur, av Urmakeritekniska Prövningsinstitutet god­ kända märken. Optik, Radio, Kameror och Film. Reparerar fackkunnigt ur, glasögon och optiska instrument Radioservlce - fotografiskt laboratorium. Medlem av S. U. F. * Sijdmurmakar« * l.'.> 217 BRÖDERNA ALDSTEN Telefon 199 RÖDEBY Telefon 199

Tillverkar prima betonghålsfen och slaggbefongplaHor m. m.

Utför ritningar och beskrivningar till nybyggnader av egna hem och större villor samf lämnar råd i alla byggfråfjor

NYA HOTELLET Jämjöslätt Telefon 109 Innehavare: S. Lindman Telefon 109 REKOMMENDERAS

God maf, propra resanderum till humana priser

JÄMJÖ SPARBANK Goiigör insäifare högsta gällande ränta Expediiionsiid: Varje helgfri onsdag kl. 10-14 Telefon 93 Jämjösläii Telefon 93 Sätt in Edra besparingar i hemortens sparbank

CAR_L AL'T'I-IINI Tel. 10 FÅGELMARA Tel. 10 Platsens största och mest välsorterade Diversehandel Rekommenderas Särskilt stor sortering i manufakturvaror .och garner, specerier, charkuterivaror, skodon samt järnvaror m. m.

218 St. Wörta Tegelbruk, Nättrabyhamn Tel. Nättraby 1 Bustorp Tegelbruk, Ronneby Tel. Ronnebyhamn 51 Hallarums Tegelbruk, Järnjöslätt Tel. Jämjöslätt 7

Rekommenderar sina tillverkningar av:

Fasadtegel, Murtegel, 1- och 2 kupig sträng- taktegel, Falstaktegel samt Dräneringsrör i: RVBEN JOHANSSON TEL. 16 HOLMSJö TEL. 16

SPECERIER, MANVFAI

TVING SPARBANK Il :Betalar högsta gällande inlåningsränta :Beviljar lån på för·månliga villkor Il 11 Il Öppen varje helgfri lördag kl. 10-13 I,

TVING Telefon 48 JFridlevstad och Rödeby Spa1·bank Grundad år 1865 ------

Postgiro 290 91 RÖDE:BY Tel. Rödeby 19

Öppen: Onsdagar och lördagar kl. 10-14

Gynna Eder hemort med Edra Sparmedel

Karlssons Träförädling Tel. 67 ERINOSBODA Bost. 187

SÅGADE och HYVLADE trävaror, lister m. m. sfändigf i lager Uppköper skog på rot och sågtimmer Emottager till förädling all slags byggnadsvirke

Eringsboda Fastighetsförmedling Inneh.: Albert Abrahamsson Tel. Eringsboda 69 Förmedlar köp och försäljningar av lsni» gårdar, sieds» och lantfastigheter, hotell, industrier, affärsöverlåtelser m. m. Humant arvode och redbar behandling

SÄTT IN EDRA PENGAR I

Listerby7 Hasslö och Aspö Sparbank TELEFON LISTERBY 78 SPARBANKSLOKAL V.l!D LISTERBY KYRKA lliEÖGSTA GÄLLANDE INLÅNINGSRÄNTA

2l0 HJORTSBERGA SPARBANK GRUNDAD 1866

Öppen alla helgfria lördagar Id. 10-13 Betalar högsta inlåningsränta och beviljar lån på förmånliga villkor

JOHANNISHUS Tel. 19

Nya Bryggeriets SIGFRID SVENSSON · tillverkningar rekommenderas

Kyrkogatan 38 RONNEBY Telefon 205

Ronnebyortens Mejeriförening

Tel. 104 och 144 u. p. a. Tel. 104 och 144

Moderna maskiner och hygieniska lokaler ge möjlighet att framställa produkter av toppkvalitet

22~ 222 Telefon 418 RONNEBY Postgiro 14 24 53

Allt Eleldriskt Armatur Radio

I nstallationsfirma BENCKER & PERSSON Karlskronagatan 15 Tel. 467, 689 Ronneby

Elektrisk Armatur - Materiel Radioapparater och Motorer Al la slags elektriska anläggningar och reparationer utföras Fullständig radioservice

Bostadstelefoner: 8. Bencker 689 - N. Persson 578

Bl}ggnadsmaferiaf sdquert: ocb f)qvferi Sll/CRERI & TRR. ROllllEBI/ Tel 140 ocf) 740

223 Ronneby Distrikts Sparbank

Stiftad 1839

Huvudkontor i Ronneby

Expeditionstid: 10-14 ,, dag före helgdag 10-13

Avdelningskontor i Backaryd

Expeditionstid: Måndagar 13-15

Sparbankskommitte i Hallabro

Expeditionstid: Torsdagar 13-15

224 STADSHOTELLET

Modern resandevåning Fullst. rättigheter MVSII< dagligen DANS onsdagar och lördagar

Vichyvatten och läskedrycker

alla slag

tillhandah_ålles

av

A.-B. Förenade Vattenfabrikerna Telefon 49 RONNEBY Telefon 491

I Ohrstedts Färghandel 1, Huvudaffär: Torget Filial: Telegrafhuset Tel. 501, 901 Tel. 101 I Ronneby

225 13 B p1sarna

Modernaste hushållsspisa~:

Crem-emaljerad med svartemaljerad överhäll 3 präktiga kolcplaftor Rymlig stekugn, 35 cm. bred 23 cm. hög Isolerade, därför bränslebesparande Sfarfspjäll, därför lätta att tända

V-KOCK med 15 liters varmvaffencistern VY-KOCK med varmvattenpanna för varmvaften till tappkranar i kök och toileffer samt till dusch och bad KOCKUMS JERNVERK KALLINGE

.226 V-äcmdedninga~ Värme-A.-B. OSCAR NILSSON & SON Ronneby Telefon 67 och 607 A.-B. NILS FRI D E N Karlskrona · Telefon 1106

Bilägare anlita fackmän vid såväl inköp av bilar som när det gäller bilreparationer

Vänd Eder med förtroende till oss och Ni blir belåtna Ronneby Automobilaffär A.-B. Telefon 515 RONNEBY Telefon 277

Ronneby Elektriska lnstallationsbyrå Telefon 406 H. Gustavsson Telefon 406 ELEKTRISKA INSTALLATIONER MODERN ARMATUR

KALLINGE SPARBANK öppen alla helgfria vardngnr torsdngar k1. 10-13, 18-19, övrign helgfria dngnr kl. 11-13 LÄMNAR HÖGSTA INLÅNINGSRANTA UTLÄMNAR LÅN PA FÖRDELAKTIGA VILLKOR

Postgiro 296 04 KALLINGE SPARBANK Tel. Knllinge 29

227 Kallinge station

Blekt och oblekt falskarfong

Laminerade specialkvalitefer

Telefon: Namnanrop Djupafors Bruk, Ronneby

BRÄKNE-HOBY SPARBANK

TEL. 20 BRÄKN E-HOBY TEL. 20

Expeditionstid: Onsdagar. och lördagar kl. 11-13

Betalar högsta gällande ränta å insatta medel

Lån utlämnas på förmår:1liga villkor

228 !Egna tillverkningar av hemstickade Y Il ev aror, Strumpor, Genscre, Koftor, Jumpers, Sticktäcken Kvalitetsvaror kända över hela landet. AUG. BORJESSON KARLSHAMN. Tel. 360, 597.

I HEMSLÖJDSGARN spunnet av ull från utegångsfår stor hållfaslhet, äkta färger, antimalbehandlat tillverkat av Karlshamns Yllefabriks AB, Åkeholm

B. S. BOLACjET

l

I KARLSHAMN Il

Kol Koks Oljor Byggnadsmaterialier W. SCHMIID1" &. C:© KARLSHAMN - Tel.190, 1740, 648

229 STROMMAS ' ... ' ,.•

fA8RIKSMÅRKE

garn ve•• v strumpor

250 A..-B. A. K. Fernsfröms Granitindustrier Jämte dolterförefag Svenska Granitindusfri Aktiebolaget Aktiebolaget Förenade Granitindustrier KARLSHAMN Telefon: Namnanrop A. K. Fernsfröm Leverera Råblock, Byggnadssten, Gat- och Kantsten, 1 Gravvårdar och andra Granifarbeten

På många olika sätt vill Sparbanken tjäna sina kunder - genom högsta ränta på sparpengarna, genom lägsta ränta på lån, genom olika sparformer och olika låneformer. Drag fördel av sparbanksräntan: spara och låna i Sparbanken.

Karlshamns Sparbank

Oppen vardagar 10 - 14 lördagar 9 - 13

liorsten Ahlgrens Stenhuggeri

Telefon 86 ASARUM Telefon 86

Rekommenderar sina tillverkningar av gravvårclar av olika granifsorter Vackert och stilfullt arbete fil/ billigaste priser

231 ~_den forsto ~sve11sltfl r1sesJri'vmosJine11 En liten maskin med en stor maskins alla skrivegen­ skaper, Den har en jämn och vacker skrift och ett be­ hagligt anslag som Ni själv ställer in för att passa Er personliga »touch», Den ljudisolerade bottenplattan, en teknisk finess, gör den tystgående och synnerligen stadig att skriva på, Er Halda P blir frän första stund en angenäm bekantskap, som Ni kommer att fä mycken nytta och glädje av.

0 ATVIDABERGS STOCKHOLM, GOTEBORG, MALMO • Försäljningskontor över hela landet

232 ASARUMS SPARBANK Gr. 1865 Tel, Asarum 9 Postgiro 360 40 Beviljar lån. Gottgör å insatta me­ del högsta gällande ränta. Expeditionstid: Söckendagar kl. 9-13 samt helgfria fredagseftermiddagar kl. 17-18,30

I Il Wahfrgubtica /(/;;,Jejja&tzlcen

SVJ\NGSTA

;,

Rekommenderar sina välkända tillverkningar I

lln.z/;azmjflälen. Spazttyyet 7zltat

li

- Mörrums Sparbanl{ Expediiionstid: alla vardagar kl. 10-13 samt fredagskvällar kl. 17-18,30

Telefon Mörrum 21 i1

- 233 16 5PARBANl

AB Joh. Swensons Konfektionsfabrik SO LV E 5 B O R G - Tel. 104 15

Ti I !verkar:

Damkappor, Dräkter, och Kjolar

Chicka modeller - Högsta kvoliteer - Bästa utförande

61{used i ~cxmmefgår6en

?lJ. ~forgafan ~ppef enfigf ansfog 11i6 porten

234 And. Nilsson. Läder & Sl:odon AB

11111111111111111111111111111111111111111111111111111111 SÖLVESBORG 11111111111111111111111111111111111111111111111111111111

Slrndon Seldon

i parti och minut

Telefon 109 30 växel

SPARBANKEN GRUNDAD 1839 I SOLVESBORG

Egna och förvaltade medel c:a 16,000,000 kronor

Goftgör högsta gällancle ränta å insatta meclel

Beviljar lån på förmånliga villkor

235 Svenska Stålpressnings A.-8. Olofström

11 I

. 236 AKTIEBOLAGET SOLVESBORGS GLASBRUK SOLVESBORG Tel. 10039, 10169

Tillverkar: Medicinglas, Glas för kem.-, tekn.-, läkemedels- och livs­ medelsindustrin m. m.

Expeditionstid: vardagar kl. 10-13 dessutom fredagskvällar kl. 17-19 Inlåningsränta 3 °lo · Lägsta utlåningsränta

23i'/ BER.GSTR.6M å CQ KLICH [ANSTALT AB. MALMS Kl LLNADSG. 54 STOCKHOLM ; V 'S

TAVLOR - PORTRÄTT - SKVLPTVR INTERIÖRER OCH ANNAN KONST

RESTAVRERAS

FABRIKSQATAN 18 KALMAR TELEFON 2.335

J

238 Vi tillverka och försälja genom ombud över hela landet Elektrisk Belysningsarmatur Fotogenlampor och Brännare Lyktstolpar

För den lokala marknaden arbeta vi på följande avdelningar Arn1aturutställning Ronnebygalan 26. Tel. 205. Armatur. Dammsugare. Kylskåp. Tväftmaskiner.. 1'1etall,rarufal)rik Västra Kvarngalan 6. Tel. 83. Metallpressning. Bleckslageriarbeten. Förnickling. Förkromning. Metallfärgning. 1'lekanisk Verkstad Västra Kvarngalan 6. Tel. 83. Järnkonstruktioner. Grovplåtarbeten. Elektrisk svetsning. Acetylensvetsning. Maskinreparationer. Eleldi.•isli. Installationsbyrå Ronnebygalan 26. Tel. 202, Representant för ASEA och STAL i östra Blekinge. Auktoriserad installatör för Karlskrona Stads Elektricitetsverk och Sydsvenska Kraftaktiebolaget. AKTIEBOLAGET KARLSKRONA LAJJIPFABBIK KARLSKRONA Huvudkontor och Kassa: Västra Kvarngalan 6. Tel. 153 och 263.

239 I ,