Ronneby På 1890-Talct
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
BLEKINGEBOKEN 0 A.RG. 29 1951 BLEKINGEBOKEN 1tRSBOIC FÖR MEDLEMMARNA I BLEKINGE MUSEI- OCH HEMBYGDSFÖRBUND 1951 BLEKINGE MUSEI- OCH HEMBYGDSFORBUNDS FÖRLAG KARLSKRONA ÅRSBOKEN ÄR REDIG ERA D AV REIN H O LD ODE:--IC RA N TS OM SLAG ET I RODKRITT ECKNIN G ÄR UTFORT AV ERIK LAN GE.M ARK FORFATTARN A ÄR ENSAt>lM A AN SVARIG A FOR IN N EHÅLL ET I SIN A U PPSATSER TRYCKT HOS K. L. SVENSSONS EFT R:S BOKIN DUSTRI A.,B. I KARLSKRONA. KLICH EERNA H A R UTFÖRTS AV BERG STROM C.. C:o, STOCKHOLM, OCH PAPPERET LEVERERATS AV LESSEBO AKTIEBOLAG, LESSEBO KARLSKRONA 1951 0 ' INNEHALL Några medeltida konstverk i Blekinge Museum. Av ZYGMUNT LAKOCINSKI . • . 21 Ett landskap vårdar sina kulturminnen. Av BERTIL BERTHELSON . .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 24 Kring Vårfruklostret i Sölvesborg. Av STURE FJELLANDER Senhöst på Hanö. Av ERIK BENGTSSON Gamla hantverkare i Ronneby på 1890-talct. Av HENRIK SANDEN · · 77 Från gamla Karlskronaparnassen. AV RUNE HILLBOM . .. • . 92 Fabian Månssons minnesrum i Blekinge Museum. Av RUDOLF NYLANDER .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 10; MEDDELANDEN: Bertil Edstam in rnemoriam. Av R. ODENCRANTS ................... ········ . IC') Sven Björnsson in mcmoriam. AV BERNT NILSSON , , . • . • . • l l 0 Blekingskt konstliv. Av Z. L. 111 Blekingska fornminnen: 9. "Offerstenar" omkring Härsrorpssjön. Av AXEL HAMMELIN · .. II 5 1 o. "Assers rör". Av R. ODENCRANTS.................................. 121 NOTISER: Blekinge Musei- och Hembygdsförbund 122. Blekinge Museum . 123 Fritt och frivilligt folkbildningsarbete . 124 UR KLIPPARKIVET: Hembygdsföreningar ... ····· . 126 Minnesrunor • • • • • • • . • • • • • , . • • • • . 13 2. Jubileer . 135 Kärnfolk .. 136 Landskap och län . .. 139 Östra härad . 140 Medelsta härad . 141 Ilräkne härad Listers härad . 142 Karlskrona . 142 Ronneby .. I 44 Karlshamn , • . • 145 Sölvesborg •............................ , . 146 Kyrkor och prästgårdar , . 147 Blekingelitterarur , • .. - • • • • • • • • • • • • • , • • • , , . , 149 Blekinge musei- och hembygdsförbunds årsberättelse för ltr 1949 . I 54 Blekinge musei- och hembygdsförbunds bokslut för år 1949 . • . • . 156 Blekingebokens annonser och annonsregister . 162 "NÅGRA MEDELTIDA KONSTVERK I BLEKINGE MUSEUM." Bild r. Maria med barnet. Gammalstorp. Rödkritteckning av Erik Langemark. i Bild 2. Heliga "Anna Självtredje". Hjortsberga. Rödkritteckning av Erik Langemark. I . Bild 3. Heliga "Anna Självtredje". Hjortsberga. Rödkritteckning av Erik Langemarle. ·7 I l I l I l _! Bild 4. Hövitsman ur korsfästelsegrupp. Altarskåp från Edestad, Rödkritteckning av Erik Langemark. Bild 5. Krigsman ur korsfästelsegrupp. Altarskåp från Edestad. Rödkritteckning av Erik Langemark. Bild· 6. ·Krigsknekt i slagsmål. Altarskåp från Edestad. Rödkritteckning av Erik Langemarle. 0 N1\._GR1\._ ~1EDELTIDA KONSTVEI~K I Bl.iEICINGE I\1USEUjf Av ZYGMUNT LAKOCINSKI EN MEDELTIDA KONSTENS SKONHETSVKRDEN ha ingalunda alltid varit så uppenbara som fallet är nu. Inställningen har. tvärtom växlat från djupaste oförstående Dunder r6oo- och r700-talen till de mest svärmiska överdrifterna under romantikens tidevarv: Den fordom så Förkättrade "gotiska" konsten - termen uppfanns ursprungligen som en förklenande be- nämning för en föraktad konstutövning - upplevde under I 800- talets första hälft en renässans, "nygotiken", som parallell till Victor Hugos berömda verk "Notre Dame de Paris". Detta nyväckta in tresse stimulerade bl. a. även den konsthistoriska forskningen ro ~d Viollet le Du~ i spetsen. Dessa forskningars resultat blevo först förutsättningen för en mera objektiv bedömning av medeltidens konstskapande krafter. Enbart vetenskapliga resultat skulle dock knappast räcka till för att göra hela denna till synes så avlägsna konsten levande för vår generation. Först den utövande konstnären slår den sista bron till förståelse, .hans sätt att se och återge sin medeltida kollegas verk, låt vara på ett subjektivt sätt, gör konstverket riktigt levande för oss. Hans omtolkning hjällper oss att inse, hun mycket av männi skors tidlösa skönhetsbehov och känsla inneslöts i medeltidens kyrk liga konst, praktiskt taget det enda som bevarats till våra dagar. Och det är ingen tillfällighet att just den kyrkliga konsten skulle 21 innefatta allt detta. Visserligen har lejonparten av medeltidens pro fana konst skattat åt förgängelsen, bortsett från. konsthantverkets alster i mindre format, utförda i Mllbarare material. Man bör dock ej förbise den ofantliga rollen kyrkan spelat under medeltiden. Människornas hela liv var genomsyrat av religiösa föreställningar och tankevanor, såväl till innehållet som till formen. Till och med så världsliga verk som riddareposet "romanen om rosen" begagnar sig genomgående av kyrklig symbolik. Och omvänt - all ömhet och känsla i det dagliga livet lades ned i den kyrkliga konsten. Den heliga skriften erbjöd en outsinlig källa för känslofyllda ut broderingar, vars yttringar bevarats såväl i litteraturen, exempelvis den, stora massan av apokryfiska texter, som även inom den bil dande konsten. Kyrkans medelpunkt, Kristus, fram$tälldes mot medeltidens slut med allt större vikt på det rent mänskliga, synner ligen uttrycksfullt i Frälsarens Iidandeshistoria. Helgonlegender, den heliga familjen, allt detta ägde för medeltidens troende påtag-· ligt levande innebörd. Det var levande personligheter som aktivt deltogo i människans dagliga gärning, lika förtrogna som far och mor, syster och broder, barn · och makar. Kyrkobyggnaden, befol kad med helgon på altaren, väggar och tak, var lika omistlig som bostaden. Och bland alla himmelska personer stod likväl ingen rent mänskligt sett närmare än Guds moder, Maria. Hon representerade det högsta idealet för all dygd, skönhet, kärlek, glädje och sorg. Hennes ställning gentemot Kristus, moderns lycka och sorg i ota liga varianter, allt finner sitt uttryck i den bildande konsten. Madonna "Eleusa", Maria med jesusbarner, framstår här som kärlekens renaste och djupaste symbol. Stolt, skön och öm tronar Maria, i elegant dräkt, med krona på huvudet, som på skulpturen från Gammalstorp (bild r). Trots att derr härstammar från medel tidens slutskede bevarar den fortfarande mycket av sin arkaiska, representativa karaktär. Ett mycket mera intimt intryck förmedlas av en för medeltiden så betecknande grupp som "deru heliga Anna självtredje", kulten av den heliga familjen i sin mest koncentrerade form: Anna, hennes dotter Maria, med barnbarnet Jesus, här repre senterad av gruppen från Hjortsberga (bild 2 och 3). Hur väl om slutes icke denna grupp av konturens mjuka linjer, av huvudens böjning mot varandra i händernas gracila håJining och klädveckens spel, även detta ett fullödige uttryck föt senmedeltidens uppfattning. 22 I den mån större scener, såsom korsfästelsen, mot medeltidens slut bygges ut med ett allt större antal figurer, ökas äveru möjlig heterna till en konsekvent genomförd detaljbehandling, med alla skiftningar från: det lyriska till det groteska. Den individuella Karakteriseringen slår ut i blom. Ett tacksamt område utgör bl. a. den ansenliga skaran som' ledsagar Frälsarens död. Den renaste berättarglädjen finner lämpliga objekt i krigarskaran, som på altar skåpet från Edestads kyrka. Den präktiga riddarfiguren! med all varlig och ädel uppsyn, med finmejslade drag, rikt hår och böljande skägg (bild 4), uppställd representativt frontalt i gruppens mitt, kontrasterar verkningsfullt med det grovhuggna, bistra knekthuvu det (bild 5 ), med utstående kindknotor och tjock näsa, yvig mustasch och klätt i enklare huvudbonad. Det rent groteska slutligen repre senteras av knekten som under tärningsspel om Frälsarens mantel råkat i slagsmål med en kamrat (bild 6), som fått struptag på honom, så att hela huvudet blivit bakåtböjt, de :g_rova anletsdragen för vridna, med halvöppen mun och framträngande tunga. Senmedel tidens genre har här funnit sin mest expressiva form och ställer samtidigt hela epoken i omedelbar närlhet till vår tid. 23 E'Trr LA.NDSICAP ,r10tllDAI{ SINA ICUL'TURl\IINNEN Av BERTIL BERTHELSON E KULTURHISTORISKA VETENSKAPERNA har till uppgift att teckna bilden av äldre tider och åskådliggöra D utvecklingens förlopp. De måste liksom all annan veten skap sysselsätta sig med en mängd detaljer som sedda var för sig kan te sig oväsentliga men dock är betydelsefulla för helheten. Ingen som ordnar ett museum får tro att alla föremål skall väcka lika stort intresse hos besökaren, men man bör sträva efter att ordna dem på sådant sätt att de får en mening i ett större sammanhang. Och ingen arkeolog menar att varje gravhög skall bibehållas som ett omistligt minnesmärke, men om den tilläventyrs måste vika för byggenskap, vägar eller andra. anläggningar bör den· dessförinnan undersökas för att avvinnas sitt bidrag till kunskapen om forntiden. Motsvarande synpunkter kan tillämpas på gamla hus. Ibland är det möjligt att bevara dem, men blir det nödvändigt att riva dem gäller det att först granska konsrruktionen och den fasta inredningen som i uppmätningar och fotografier kan studeras även sedan huset försvunnit. Etnologerna anser inte att gamla brukningsmetoder skall hållas vid liv med konstlade medel, men kartläggningen av ålder- Föreliggande uppsats utgör en bearbetning av ett föredrag pi Blekingedagen 1946. Den inledande redogörelsen för museiväsendet och kultunninnesvården litergår på författarens framställning i Ad patriarn illustrandam (Festskrifr till Sigurd Curman 1946). 24 domliga byar, uppteckningen av åldriga sedvänjor och tillvaratagan det av uttjänta redskap får ökat historiskt värde ju längre utveck lingen