IFS lnfo 5/02

Magnus Petersson

"Breal< glass on ly in case o f war: ...."

Den svenska försvarsmakten som säkerhetspolitiskt instrument under l 00 år Tables of contents

Om forfatteren ...... 3 1. Inledning ...... 4 2. Historisk översikt ...... 4 3. Mönster och möjliga orsaker till mönstren ...... 13 4. Avslutning ...... 14 Noter...... 17 English summary...... 20 Om forfatteren

Magnus Petersson er ansatt ved Institutionen för säkerhet och strategi, Försvarshögskolan i . Han er doktorand ved Smekholms universitet og arbeider med en avhandling om svensk-norske sikkerhetspolitiske relasjoner i tiden 1949-1969. Petersson har tidligere publisert studien "Vapenbröder. Svensk-norska säkerhetspolitiska relationer under kalla kriget», IFS In f o nr. 5, 2000. "Break glass on ly in c:ase of war... '' Den svenska försvarsmakten som säkerhetspolitiskt instrument under l 00 år

l. Inledning' slutligen vår egen tid. Den första perioden inleds med den svensk-norska unionsupplösningen 1905 Säkerhetspolitik är enligt en vanlig definition en och sträcker sig över de båda världskrigen. Den samlingsbeteckning på en stats politiskt styrda andra perioden omfattar tiden från 194g.1949 aktiviteter i syfte att kunna förverkliga sina mål fram till Östenropas frigörelse och Sovjetunionens också i situationer där den ställs inför hot från upplösning 1989-1991. Den sista perioden utgörs andra aktörer, särskilt från andra stater, i det av tiden från 1991 och fram till idag. internationella systemet.' Statsledningen kan använda sig av ett antal olika medel, eller instnt­ Perioden 1905-1945-Världskrigsperioden mellt, för att uppnå de säkerhetspolitiska målen. Den svenska forsvarsmaktens användning som Sådana instrument kan vara av skiftande karaktär. s:ikerhetspolitiskt instrument under perioden 1905- Exempel är diplomatiska, ekonomiska och militära 194 5 iir främst förknippad med tre svåra kriser medel eller, vilket oftast är fallet, en kombination och krig - unionskrisen, första och andra av flera typer av medel. världskriget- då delar av eller i det närmaste hela Syftet med den här uppsatsen är att behandla försvarsmakten mobiliserades under kortare el­ användningen av militära medel i svensk ler längre perioder. Den politiska ledningen fick säkerhetspolitik under de senaste 100 åren. Först under denna period vid upprepade tillfällen under ges en historisk översikt av hur den politiska led­ mycket svära omständigheter ta ställning till hur ningen har använt sig av och förhållit sig till försvarsmakren skulle användas som medel i användandet av krigsmakten och försvarsmakten säkerhetspolitiken. som säkerhetspolitiskt instrument i olika Under Unionskrisen var situationen ungefär situationer. Därefter identifieras några följande. På norsk sida hade man i början av juni framträdande mönster rörande denna fråga och 1905 tydlib't markerat arr man önskade aweckla ett försök till analys av orsakerna till dessa mönster unionen. Pi svensk sida var man villig att gå med görs. slutligen skisseras några möjliga alternativ på detta, men endast på vissa villkor och under till gårdagens och dagens lösningar inom detta ordnade former. Förhandlingar inleddes i Karlstad område. i månadsskiftet augusti-september 1905, vilka genast körde fast rill följd av oenighet om villkoren för awecklingen. Dessa kritiska veckor inföll samtidigt med de svenska regementsmötena, vilket innebar att Sverige utan att ens behöva tillgripa 2. Historisk översikt extra inkallelser hade cirka 50.000 man utbildat folk under vapen. Den svenska krigsmakten skulle !Vlan kan, då denna fråga behandlas, med fördel vid mobilisering vara kvantitativt vida överlägsen dela in de senaste 100 åren i tre perioder: den norska (de ungefärliga jämförelsetalen var de världskrigsperioden, kalla krigsperioden och klassiska 3: l) och mindre beredskapsåtgärder hade

4 IFS lnfo S/02 vidtagits på båda sidor. Det storpolitiska läget var instrument i större skala var under första gynnsamt för Sverige. Ryssland var upptaget med världskriget. Det allmänna politiska läget i Sve­ Japan i öster, vilket gav Sverige möjlighet att rige inför första kriget var följande. En strid om gruppera huvuddelen av de svenska stridskraft­ försvarsanslagen hade rasat sedan några år, vilken erna i väster, och en fransk -tysk konflikt om hade tillspetsat den konstitutionella kampen Marocko uppband de västliga stormakternas mellan Kung Gustav V och riksdagen om parla­ intresse. Regeringen innehöll två fackmilitärer, mentarismens princip. Detta ledde till det så kal­ krigsminister och sjöminister Arvid lade borggårdstalet i februari 1914, vilket slutligen Lindman, som kunde bidra med militär sakkun­ fick statsminister att avgå och beredde skap. Trots alla dessa, som man kan tycka, vägen för en mer kungatrogen och försvarsvänlig fördelaktiga ingångsvärden var regerings­ ämbetsmannaministär under Hjalmar majoriteten angelägen om att undvika militära Hammarskjöld. mått och steg som man menade kunde verka Regeringen Hammarskjöld kom att få ta an­ eskalerande på krisen och försvåra en fredlig svar för den svenska neutralitetspolitik som fördes lösning.' under kriget fram till våren 1917. Denna Representanterna för den militära sakkunska­ neutralitetspolitik fick vidare allmänpolitiska kon­ pen hade gärna sett ett mer aktivt användande sekvenser eftersom den skapade väsentliga av krigsmakten i syfte att sätta kraft bakom de försörjningssvårigheter, vilket inom parentes vid svenska orden och att vara beredd om en fredlig några tillfällen gav upphov till att försvarsmakten lösning inte gick att uppnå. Under de återupptagna användes som ett säkerhetspolitiskt instrument­ förhandlingarna i Karlstad i början av september men då för att upprätthålla den inre säkerheten. ringde krigsminister Tingsten - som befann sig i Hammarskjölds politik undergrävde helt regering­ Srockholm och därför inte kunde följa ens ställning gentemot riksdagen och regeringen Karlstadsförhandlingarna i detalj - upprepade tvingades slutligen avgå i slutet av mars 1917, för gånger upp statsminister och att efterträdas under en korrare period av en ren krävde ytterligare beredskapsåtgärder på svensk högerregering under . Med den sida. Lundeberg var dock mycket ovillig. Tings­ ministär under liberalen Nils Eden som tillträdde i ten lät då publicera en kornrnunike i slutet av 1917 och bestod av socialdemokrater Stockholrnstidningarna där omfattningen av de och liberaler, fick Sverige såväl sitt parlamentariska norska mobiliseringsåtgärderna klargjordes. En som demokratiska genombrott. rasande Lundeberg ringde samrna natt upp Tings­ Sverige hade under lång tid före utbrottet av ten och hävdade att Tingsten nu äventyrat första världskriget orienterat sig mot Tyskland i förhandlingarna. Tingsten klagar bittert i sina flera avseenden, inte minst militärt. Detta hade memoarer över hur hans militära sakkunskap på flera håll i Sverige skapat en aktivism för delta­ förklingade inför Karlstadsförhandlarnas «min­ gande i kriget på Tysklands sida och vissa dre villigtlyssnande öron».' Den politiska lednin­ förväntningar i Tyskland om en sådan utveckling. gen valde alltså vid unionskrisen att i första hand Det svenska säkerhetspolitiska syftet med denna satsa på förhandlingar och diplomatiska medel tyskorientering var förstås i första hand att för att uppnå de säkerhetspolitiska målen - inte balansera det ryska inflyrandet i östersjöområdet. på militära medel. Och detta i ett läge då Till detta kom beundran på många håll för det förutsättningarna för användning av militära tyska statsskicket och tysk kultur, kungliga medel var ovanligt gynnsamma. familjeband m.m. Trots dessa ingångsvärden Nästa tillfälle för den politiska ledningen att måste den samlade bedömningen bli att regeringen använda krigsmakten som ett säkerhetspolitiskt Hammarskjölds och de senare krigsregeringarnas

IFS lnfo 5/02 5 överordnade mäl var att hålla Sverige utanför med gällande konventioner. Starka åländska kriget och att Sverige inte vid något tillfälle var krafter arbetade dessutom för återförening med nära att dras in i kriget.5 Sverige och snart började också den svenska rege­ Då kriget utbröt i månadsskiftet juli-augusti ringen, som nu alltså bestod av en koalition av 1914 förklarade sig Sverige neutralt. Den stora socialdemokrater och liberaler under statsminis­ diskussionen huruvida allmän mobilisering skulle ter Eden, att arbeta för en sådan lösning. Dock ske verkar ha hållits den 5 augusti. Kungen hade med förbehållet att detta kunde ske i samförstånd då argumenterat för en sådan, medan det bland med Finland. Den 2 februari 1918 överlämnades statsråden fanns en enighet mot. Enligt till svenske kungen en massadress med hemställan ecklesiastikminister Karl Gustaf Westmans om Ålands återförening med Sverige. l Finland dagboksanteckningar ska kungen då ha böjt sig hade några dagar innan detta skedde inför statsrådet med motiveringen att han hade inbördeskriget mellan röda och vita styrkor star­ oinskränkt förtroende för denna ministär till tat? skillnad från den förra. Anekdotiskt kan också Svenska regeringens agerande i förhållande nämnas att statsminister Hammarskjöld några både till det finländska inbördeskriget och till dagar tidigare mycket energiskt lär ha förordat Ålandsfrågan väckte stark irritation på finländsk allmän mobilisering i närvaro av sida. Finländska regeringen hade före generalstabschefen Knut Bildt. Bildt ska då ha inbördeskrigets utbrott begärt att får köpa vapen modererat statsministern genom frågan: «Mot för att kunna upprätthålla ordningen i landet och vem tänker Ers Excellens föra krig?». Det blev redan detta hade skapat strid i den svenska rege­ således ingen allmän mobilisering utan regeringen ringen mellan de socialdemokratiska och liberala kunde istället gradvis och under ordnade former statsråden. Den 27 januari, då inbördeskriget höja beredskapen, d.v.s. använda försvarsmakten startade, och dagarna därefter begärdes från som ett säkerhetspolitiskt instrument i syfte att finlänsk sida vapen- och materielköp, tillåtelse att skydda neutraliteten. Armen mobiliserades endast transitera vapen och ammunition från Tyskland partiellt, flottan och kustartilleriet i sin helhet. genom svenskt territorialvatten samt svensk inter­ Beredskapsförstärkningar vidtogs främst på Got­ vention för ordningens upprätthållande. Någon land samt längs kuster och gränser. Redan i mit­ svensk intervention på det finländska fastlander ten av augusti kunde man på grundval av var dock aldrig aktuell och de socialdemokratiska krigsurvecklingen dra slutsatsen att någon allmän statsråden befarade arr vapentransiteringar skulle mobilisering på kort sikt inte skulle bli aktuell, framkalla oroligheter bland arbetarna i Norrland. varför regeringen minskade beredskaps­ Det blev en mycket häftig inrikespolitisk strid om organisationen. 6 den svenska Finlandspolitiken de närmaste Ålandsexpeditionen i februari 1918 är mer veckorna, en strid som inte minskade i intensitet uppseendeväckande med avseende på den militära av regeringens beslut att ändå intervenera - fast maktens användande som säkerhetspolitiskt in­ endast på Åland.' strument. Bakgrunden var följande. Den 31 Den utlösande faktorn för Sverige var uppgifter december 1917 erkände Ryssland Finland som bland annat i pressen som gjorde gällande att det självständig stat. Kort därefter erkände Sverige förekom övervåld mot civilbefolkningen från den och flertalet europeiska stater Finlands ryska garnisonen på ögruppen. Den 13 februari självständighet. Vid Sveriges erkännande av Fin­ sändes därför Isbrytaren l och ångaren Runeberg land hade inget förbehåll gjorts för Åland, även eskorterade av pansarskeppet Thor att evakuera om man på svensk sida oroades över de de Ålandsbor som så önskade. Svenska regeringen befästningar ryssarna låtit uppföra på öarna i strid motiverade Ålandsexpeditionen med humanitära

6 IFS Info 5/02 skäl, medan man på finlänsk sida tolkade aktionen använda försvarsmakten som ett som att Sverige ville skaffa sig kontroll över säkerhetspolitiskt instrument. Kriget är därför ögruppen. Den svenska «humanitära aktionen» mycket intressant då det ger ett antal exempel på utvecklades strax till en militär operation utanför regeringens förhållande till användning av militära landets gränser, den första sedan överförandet av medel. Den storpolitiska och den svenska svensk-norska trupper till Fyn 1848. Den svenske utvecklingen före kriget förutsätts vara känd, men sjöministern, sedermera utrikesministern, Erik några ord bör ändå sägas orn den så kallade Palmstierna, var här pådrivande och" en av dem Stockholmsplanen. som såg det svenska ingripandet på Aland ur ett Under mellankrigstiden hade Ålands och Fin­ vidare säkerhetspolitiskt perspektiv. En pansarbåt lands betydelse ökat den svenska tillfördes den 14 februari, ett kustartillerikompani försvarsplaneringen. När stormaktsmotsätt• den 19, ytterligare två pansarbåtar den 20 och ningarna under våren 1938 skärps så pass att slutligen en bataljon ur armen den 24 februari. stormaktsingripanden mot Åland inte längre Inom några veckor från igångsättandet av den kunde kallas osannolika, inledde Sverige och Fin­ svenska expeditionen opererade inte mindre än 6 land förhandlingar i syfte att förbättra öarnas aktörer i området: svenskarna, den ryska garni­ försvar och därmed minska risken för sådana sonen, en vit finländsk kår, en röd finländsk kår, stormaktsingripan den. Sverige kunde på detta sätt åländska skyddskårer och sist, men inte minst, en också tänkas minska risken för en finländsk ori­ tvsk Ålandsexpedition som anlände i början av entering mot Tyskland och samtidigt skapa mesta ~ars. I och med detta hade tyskarna såväl möjliga kontroll över Ålands remilitarisering, som markerat närvaro som övertagit rollen som de nu ej längre ansågs gå att stoppa. Detta initiativ huvudsakliga «beskyddarna» av Åland. Den sven­ skulle knappt ett år senare resultera i ­ ska regeringen beslutade i detta läge, den 8 mars, planen. Främste pådrivare på politisk sida var att de svenska styrkorna skulle dras tillbaka. De utrikesminister och på militär sida missförstånd om Sveriges avsikter som regeringen överstelöjtnanten, sedermera försvarsstabs- och menade hade uppstått skulle därmed undanröjas. armechefen, Carl August Ehrensvärd som Den svenska evakueringen började den 14 mars, anlitades av Sandler som expert och förhandlare i men en mindre styrka stannade efter många turer militära frågor. Planen utarbetades under år 1938 k-var till den 25 maj för att övervaka de av ryssarna och slutredigerades i början av januari 1939. Den kvarlämnade militära förråden.' innebar i stora drag att ett antal fasta befästningar Om nu syftet med den svenska skulle etableras på Åland och att svenska solda­ Ålandsexpeditionen var rent humanitär måste ter vid krigsfara under vissa omständigheter - man säga att den var lyckad. Om däremot dock ej automatiskt- skulle överföras till öarna i expeditionen hade vidare säkerhetspolitiska syften syfte att förstärka deras försvar. 10 är den ett bra exempel på hur det kan gå då Det största problemet med stockholmsplanen militära medel används ad hoc i säkerhetspolitiken. var att den förutsatte samtycke såväl från Sov­ Hursomhelst demolerades år 1919 de ryskbyggda jetunionen som signatärmakterna till 1921 års fästningarna på ögruppen av svenska och Ålandskonvention, eftersom planen inte rymdes finländska trupper. Med 1921 års inom dess bestämmelser. Detta skulle dock, trodde Ålandskonvention neutraliserades och de svenska och finländska regeringarna, bli en ren demilitariserades ögruppen och ålänningarna fick formalitet. Förutom Stockholrnsplanen skapade de ett visst mått av självstyre från Finland. svenska och finländska militärledningarna, efter Under ,mdra världskriget kom de verkligr stora regeringarnas godkännande, en plan för koordinat­ prövningarna för den politiska ledningen att ion av försvarsansträngningarna i syfte att vid

IFS lnfo 5/02 7 krigsfara inom Östersjöregionen trygga den inte vidtogs viigrade Sandler kvarstanna i rege­ neutraliserade Ålandszonen och spärra tillträdet ringen och en samlingsregering bildades korr till Botrenviken. Alltså en plan som kunde särras i därefter." verket omedelbart i väntan på att den större Under och efter Vinterkriget befarades ett Stockholmsplanen skulle godkännas av berörda västmaktsingripande i Norden, vilket ansågs i sin makter. I början av maj 1939 hade positiva svar tur kunna leda till ett ryskt anfall mot Skandinavien. från samtliga berörda makter utom Sovjet Det blev därför från 1940 ett centralt inslag i den inkommit. Etr tydligt nekande svar kom dock några svenska säkerhetspolitiken att framhålla för rysk­ veckor senare genom etr tal av utrikesminister arna att man på svensk sida skulle avvisa Vja~eslav Molotov den 31 maj. Detra fick den västmaktsingripanden med militär makt. När så svenska regeringen, trots Sandlers envisa rykten började cirkulera om tyska motstånd, att starkt tveka om realismen i truppsammandragningar i Östersjöhamnar i Stockholmsplanen, som därför efter månadsskiftet månadsskiftet mars-april 1940 instruerade rege­ maj-juni 1939 blev hängandes i luften. Efter ringen åter den svenske Berlinministern att inför Molorov-Ribbentroppakten den 22 augusti ryskarna framhålla att ingen anledning fanns att behövde något krig mellan Östersjöns båda stor­ frukta brittisk kränkning av Nordens neutralitet makter inte befaras, vilket gjorde planen i och meddela att svenska regeringen både kunde praktiken död i den svenska regeringen. Detra och skulle avvisa eventuella intrång." visade sig tydligt vid vinterkrigets utbrotr. 11 Regeringen ansåg dock inte att det fanns anled­ Den socialdemokratiska regeringen hade vid ning till svenska beredskapsförstärkningar, trots världskrigets utbrott i början av september 1939 indikationer om ett nära förestående ryskt anfall varit återhållsam med beredskapshöjningar. Den norrut. Ej heller ansåg den det nödvändigt att gjorde samma bedömning som regeringen avbryta den pågående hemförlovningen av Hammarskjöld 1914, det vill säga att inga dir­ Norrlandstrupperna efter vinterkrigers slut. ekta faror förelåg för Sveriges del. De verkliga Militärledningen var dock mer oroad än rege­ påfrestningarna på regeringen började när det ringen och den 4 april yrkade ÖB (Forsuarssje­ sovjetisk-finländska vinterkriget bröt ut den 30 fen) OlofThörnell på förstärkt försvarsberedskap november samma år. Militärledningens i Sydsverige. När hans första förslag ej vann gehör rekommendationer att mobilisera två fördelningar lade han för försvarsministern fram ett alternativ i Norrland mötte såväl statsminister Per Albin med mindre långtgående beredskapsför• Hanssons som försvarsminister Per Edvin Skölds stärkningar. Statsråden var dock inte alarmerade. tvekan och Hansson ville understryka att Först den 6 april bemyndigades ÖB av regeringen beredskapsåtgärderna inte fick ha någon «demon­ att företa delar av de inkallelser han begärt i sin strativ karaktär». Inom såväl regeringen som i mindre omfattande framställning. Men detta ska utrikesnämnden fanns en majoritet motett svenskt inte ses som att regeringen var alarmerad. Mobi­ militärt ingripande i Finland, något som liseringen betydde nämligen inte att några nya militärledningen hade planerat för och förordade. truppförband inkallades. Söndagen den 7 april Inte heller ansåg regeringen att något svenskt kom mycket tydliga inrlikationer på att något var ingripande på Åland var aktuellt, något som alltså i görningen mot Danmark och Norge och inför noga planerats och förberetts såväl politiskt som regeringssammanträdet den 8 april hade ÖB militärt och förordades av militärledningen. Detta återkommit till sin större begäran från den 4 april. meddelades, efter direkt begäran, återigen Försvarsministern föreslog en mer begränsad finländarna av statsministern personligen den 2 beredskapshöjning med den l O april som första december. Eftersom åtgärderna beträffande Åland mobiliseringsdag. Regeringen gick på

8 IFS Info 5/02 försvarsministerns linje, vilket betydde att när tysk­ yrkade vid statsrådsberedningen den 18 februari arna ockuperade Danmark och Norge den 9 april på beredskapshöjningar och denna gång fanns i fanns inga nämnvärda förband i beredskap i södra regeringen och utrikesnämnden, trots enighet om och västra Sverige. Först när anfallet var ett fak­ att ryktena verkade otroliga, en vilja atr höja be­ tum fick Thörnell klartecken till sina förslag om redskapen rejält. Ytterligare 100.000 man ökad beredskap. Efter kriget motiverade den lantstridskrafter, nästan hela flyget, kustartilleriet dåvarande utrikesministern Christian Giinther och luftvärnet mobiliserades. För att understryka regeringens aterhåll samhet med att man på svensk att åtgärderna inte primärt var riktade mot Tysk­ sida med allt större visshet insåg att den tyska land lät kungen skriva ett brev till Hitler där han aktionen ej gällde Sverige och att man inte framhöll att Sverige med vapenmakt skulle möta onödigtvis skulle provocera fram ett tyskt ang­ en allierad aktion på Nordkalotten och framställde repp genom truppsammandragningar vid beredskapshöjningen som en naturlig åtgärd inför sydkusten, bakom vilken allierade trupper kunde en väntad aktivitet på fronterna till våren. När samlas om de vann den kapplöpning om Norden man på svensk sida sommaren 1943 sade upp det som pågick. Sköld uppgav efter kriget att rege­ svensk-tyska transiteringsavtalet togs heller inga ringen tvekade inför nya mobiliseringar då demo­ risker. Man följde militärledningens råd och kal­ biliseringen av Norrlandsfördelningarna pågick. 14 lade trots skördetiden in300.000 man.16 Agerandet vid finska vinterkrigets utbrott och Den restriktivitet i fråga om före den 9 april 1940 visar tydligt hur tveksam beredskapshöjningar som den politiska regeringen var till användandet av militära medel ledningen hade intagir under 1939-1941 i säkerhetspolitiken, t.o.m. då tydliga indikationer (förutom det stora pådraget efter den 9 april fanns på att landet inom kort kunde anfallas. Un­ 1940) förvandlades alltså till beredvillighet der de följande krigsåren skulle detta förhållande under 1942-43. Under 1944-45 minskade dock ändras något. Bidragande orsaker var erfaren­ åter benägenheten att höja beredskapen. I heterna från den 9 april, den allt starkare och mer slutskedet av kriget uttrycktes till den svenska välfungerande svenska försvarsmakten och det regeringen danska och norska önskemål om allt mindre hotet från Nazityskland. I och med det svenska förberedelser för militär intervention i tyska anfallet på Sovjetunionen midsommaren de båda länderna om anarkiska förhållanden 1941 -då regeringen för övrigt inte vidtog några skulle utbryta i till följd av atr tyskarna inte beredskapsåtgärder i syfte att stärka landets skulle ge upp. På norsk sida ansåg man att en handlingsfrihet i förhållande till Tyskland -lättade svensk mobilisering skulle vara tillräcklig för nämligen trycket mot Sverige högst avsevärt efter­ att få tyskarna att ge upp. Den svenska som större delen av de tyska styrkorna därefter regeringens uppfattning var dock alldeles den var bundna i öster. 15 motsatta, det vill säga att en svensk Regeringens agerande vid den så kallade mobilisering, eventuellt i kombination med hot «februarikrisen» 1942 visar tydligt på detta. om intervention, snarare skulle förhindra än Rykten började vid denna tid cirkulera om att tysk­ befrämja en fredlig avveckling av arna kunde tänkas vidta aktioner för att ockupationen. Ett militärt ingripande i nedkämpa Sverige innan den stora våroffensiven Danmark och Norge uteslöts förvisso inte och mot Sovjetunionen skulle sättas in. Dessutom fanns planer fanns utarbetade, men de militära hela tiden i bakgrunden den oro för västmaktemas åtgärderna hölls nere under slutskedet. Endast ingripande i Norden som förut berördes. Rege­ 20.000 man kallades in för inryckning den 3 ringen var skeptisk till ryktena om en tysk aktion, och den 7 maj som förstärkt gränsskyddY medan militärledningen var orolig. ÖB Thörnell Därmed var man tillbaka till den försiktiga linje

IFS Info 5/02 9 som man förut intagir i förhållande till användning av militära medel i skrims en veckaöversikt fick saken vila över natten Och säkerhetspolitiken, något som skulle fortsätta så gick man. f Sverige rådde trots alltfred och iförsvaret hade tidsbudgeteringen införts. Det krävdes mer än att under der kalla kriget. någon supermakt gick upp i Red Alert för att mbba den saken. 19 Perioden 1948-1991-Kalla kriget Under der kalla kriget uppstod i ett antal akuta Det verkar i själva verket ha varit så att den kriser och regionala krig som mycket väl kunde politiska ledningen vid de kriser och regionala krig ha resulterat i storkrig mellan supermakterna. Av som uppkom under det kalla kriget var mer orolig dessa kan nämnas Koreakriget (1950-1953), över att den svenska neutralitetspolitiken skulle Berlinkrisen och den sovjetisk-finländska notkrisen särras under tryck från opinionen än över bristande 1961, Kubakrisen 1962 och slutskedet av det så svensk beredskap. Koreakrigets utbrott är ett kallade Jom Kippurkriget 1973. Inte vid någon intressant exempel. Sratsminister av dessa kriser och regionala krig vidtog den sven­ skriver i sina metnoarer: ska regeringen några omfattande beredskaps­ åtgärder. Användningen av försvarsmakten som Jag hade från början klart för mig all Koreakriget kunde säkerhetspoliriskt instrument var således, under påverka den svenska opinionen till ett ställningstagande i det kalla kriget Det ble\ r en 1~' påfrestning av samma hela det kalla kriget, mycket restriktiv. Göte Blom typ som kommunist/atppen i 1Jeckoslovakien 1948. Den och Per Rudberg, som specialstuderat frågan, sam­ gången lamde vi hålla den nezJirala utrikespolitiska manfarrar sin undersökning med att de politiska Å11l"Sen. Skulle det gå lika bra nu"' initiativen eller påtryckningarna för att nå en bättre omedelbar beredskap hade varit påfallande Erlander var alltså i första hand rädd för att den få. Benägenheten att höja beredskapen i krislägen internationella spänningen skulle driva in Sverige var låg, trots att det vid vissa kriser inkom alarme­ i NATO - inte för att beredskapen för ett nytt rande underrättelser. Dessa förhållanden berodde, storkrig var låg, vilket man oroade sig för i andra enligt författarna, inte bara på regeringens ovilja västländer. Den så kallade Catalinaaffären i juni att mer aktivt använda försvarsmakten som ett 1952 är ett annat exempel. När det första sven­ säkerhetspolitiskt instrument, utan också på ska flygplanet skjutits ned av ryssarna började trögheter inom försvarsmakten. 18 Erlander strax fundera på om svensk militär akti­ Ett betecknande exempel på det sistnämnda finns vitet provocerat Sovjet - inte huruvida svenska från slutskedet på Jom Kippur-kriget i oktober beredskapsåtgärder borde vidtas. l regeringen 1973. Händelseutvecklingen höll då på att ge spekulerades det om ryssarnas motiv för upphov till den första rik-tigt stora konfrontationen nedskjutningarna kunde ha varit att «testa» Sve­ mellan supermakterna sedan Kubakrisen 1962. rige. Här citeras åter Erlanders memoarer: Sovjetunionen hotade med att ingripa på Egypt­ ens sida och USA svarade med att höja heredska­ Kunde det vara så, att l}wsarna ville undersöka om vi med de 1!1-'G argument som nedslg·utningen givit oss ville pen för sina styrkor i hela världen. Någon vidare driva folkopinionen hän mot Atlantpahen? Höll vi stånd svensk reaktion, höjd beredskap eller liknande, nu, skulle ryssarna fo ett begrepp om styrkan och företogs dock inte. Inte heller reagerade man på beslll.lsamheten i rår hållning. u försvarsstabens underrättelseavdelning där man var på väg hem för dagen. Wilhelm Agrell skri­ Det var med andra ord inte i första hand beslut­ ver: samhet att värna svenska intressen att vistas på och över internationellt vatten, utan beslutsam­ Det såg inte bra ut, men eftersomnästa dag var ji·edag het att till nästan varje pris vidmakthålla den och det därmed skulle hålla\' veckosammatHräde och neutralitetspolitiska doktrinen som upptog rege- l O IFS In f o 5/02 ringen. Ett aktivt användande av försvarsmakten i stället för att verka avskräckande kunde fram­ som säkerhetspolitiskt instrument kunde till och mana ett sovjetiskt preventivanfall och därmed med äventyra detta mål. Regeringens syn på onödigtvis dra in Sverige i krig.2' försvarsmaktens roll i säkerhetspolitiken var så• Försvarsmaktens primära funktion i ledes begränsad till att ett starkt försvar ansågs säkerhetspolitiken under det kalla kriget ansågs ha en avskräckande verkan gentemot fientliga således vara att skapa trovärdighet i omvärlden 'ntenrioner utifrån och vara en förutsättning för för neutralitetspolitiken. Om Sverige inte skulle en trovärdig neutralitetspolitik och för en ha ett starkt avskräckande försvar skulle rege­ självständigt förd säkerhetspolitik." ringen av inre och yttre tryck riskera att, som Nils­ Denna funktion har lyfts fram otaliga gånger son alltså uttryckte det 1964, «Överlåta åt andra av svenska regeringsledamöter under det kalla att ta ansvaret över vår säkerhet». Något mera kriget. J ett radioanförande 1964 meddelade aktivt säkerhetspolitiskt instrument var alltså utrikesminister Torsten Nilsson att en konsekvens försvarsmakten inte för den politiska ledningen av neutralitetspolitiken var ett «förhållandevis under det kalla kriget. Försvarsmakten var, starkt och kostnadskrii· mde försvar. Vi kan inre förenklat uttryckt, en statisk komponent i en sta­ överlåta åt andra att ta ·1svaret för vår säkerhet. tisk neutralitetspolitik och var uteslutande till för Vi kunde då äventy; obundenheten i ·,år defensiva syften. Det krävdes mycket starka politik»." På liknande sätt motiverade sig stats­ indikationer, t.o.m. mer än högsta beredskap hos minister 1984 när han försvarade den supermakternas stridskrafter, innan regeringen ens svenska försvarspolitiken mor kritiker inom det skulle överväga några mer omfattande egna partiet: «Tror man inte att vi har förmåga beredskapsåtgärder. att värna vårt territorium också med militära medel kan inte heller neutralitetspolitiken Perioden 1991-2002-Vår egen tid fullfölj as». 24 Efter det kalla kriget slut utmärktes den Ett annat inslag i detta tänkande var att internationella miljön av kraftigt minskade försvarsmakten skulle utformas så att den inte spänningar mellan stormakterna. Samtidigt skulle kunna tolkas som offensiv eller upplevde världen en ekonomisk kris. Denna överhuvudtaget verka hotande på omgivningen, kombination frammanade fram till den 11 sep­ eftersom detta kunde dra in Sverige i krig i onödan. tember 2001 nedskärningar av de militära med­ Redan uttalat offensiva inslag len i hela västvärlden, också i Sverige. Den sven­ krigsplanläggningen ansågs kunna öka risken för ska försvarsmaktens kapacitet hade visserligen sovjetiskt preventivkrig. Sverige skulle ha en de­ krympt såväl kvalitativt som kvantitativt sedan fensiv militär strategi inriktad på att bara försvara slutet av 60-talet, men efter det kalla krigets slut det egna territoriet i syfte att vinna tid i väntan på kom de riktigt stora neddragningarna. Samtidigt evenn1ell hjälp utifrån.25 måste man nog säga att det utifrån perspektivet Ett av de tydligaste exemplen på det defensiva «försvarsmakten som säkerhetspolitiskt instru­ försvarstänkandet är beslutet att inte utveckla ment», har skett betydande förändringa~ ja till egna kärnvapen. Statsminister Tage Erlander, ett och med trendbrott. Särskilt två fenomen kan antal andra centrala statsråd och före detta stats­ identifieras. Det första är att försvarsmakten ef­ råd, folkpartiet, högern och hela militärledningen ter det kalla krigets slut i mycket större skala var under 50-talet klart för utveckling av egna använts utanför landets gränser. Det andra är att kärnvapen. Det huvudsakliga argumentet mot, användandet av försvarsmakten utanför landets som var det sakargument som till slut fällde gränser har skett i nära samverkan med de avgörandet också för Erlander, var att atomvapnet säkerhetsstrukturer som under det kalla kriget var

ll'S In f o 5/02 11 otänkbara att öppet samverka med, det vill säga skulle uppstå mellan uppbyggnad av resurser för EUochNATOP det nationella försvaret och uppbyggnad av En viktig förutsättning för dessa fundamentala resurser för internationella insatser, ska det sen­ förändringar beträffande användningen av are prioriteras. militära medel har med största säkerhet varit den Det ska för ordningens skull tilläggas att Sve­ «uppmjukning» av Sveriges säkerhetspolitiska rige under såväl mellankrigstiden som efter­ doktrin som företogs av regeringen krigstiden har bidragit med enheter till 1992. Det har efter denna omskrivning varit fredsbevarande operationer i olika delar av alliansfrihet och inte neutralitetspolitik som har världen, men det engagemang som uppvisas av varit nyckelordet i doktrinen." Den nya doktri­ den politiska ledningen idag är av en annan nen tillät såväl PfP-samarbetet 1994 som svenska karaktär. De svenska insatserna på Balkan - styrkor under NATO-befäl och ED-medlemskap Bosnien, Makedonien och Kosovo- under 90-ta­ från 1995. Två citat visa på den slående skillnaden let och nu senast i Afghanistan måste, av de jämfört med det kalla kriget som detta innebär. anledningar som ovan anförts, ses som något i Det första fälldes av den svenske handelsministern grunden nytt. Det måste också regeringens eng­ Kjell Olof Fel d t i EG:s ministerråd 1970: agemang för etablerandet av en europeisk insatsstyrka sedan slutet av 90-talet. f'1 kan inte delta i sådanafonner för samarbete beträffimde utrikespolitiska, ekonomirka, monetära och Försvarsmaktens omvandling från ett andra .frågor, som enligt vår bedömning skulle ävenl)'TG territorialförsvar till ett insatsförsvar har också i möjligheterna att bedriva en fast nmaralitet\politik. högre grad gjort det möjligt för den politiska led­ Detta innebär all vi inte kan delta i el/ j(hpliktande ningen att använda försvarsmakten som ett utrikespolitiskt samarbete inom en viss ,1..:,711tpp tn' stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunk1er.=9 säkerhetspolitiskt instrument. Trendbrottet i vår egen tid, det vill säga arr Det andra är hämtat från statsministerns politikerna aktivt har börjat använda anförande i försvarsutskottets betänkande i början försvarsmakten som ett instrument i av 80-talet. Statsminister Torbjörn Fälldin anförde säkerhetspolitiken, har dock fört med sig en del följande: problem som kanske främst kan anses bero på ovana och på strukturella faktorer inom Förberedelser och överläggningar som S)jico· till militär statsapparaten. I en artikel i Krigsvetenskapsaka­ samverkan med.främmande länder i krig är uteslutna. demiens tidskrift 2000 redogör Gunnar Magnus­ Förn ·aret måste vara så uiformat att dess uteslutande son för en del av dessa problem. Magnusson tar deji?nsiva s;jie-försvar av det egna landet- klart fi-amgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som utgångspunkt i den svenska Kosovostyrkans sena ett hot. 30 ankomst 1999 och söker identifiera vad det var som gick fel och varföL Hans slutsats är arr det Efter omviilvningarna i hörjan av 90-talet har främst var bristen på en fungerande beslutsapparat Sverige öppet fjärmat sig ftån denna syn. Sedan på nationell nivå som orsakade förseningarna, det 1996 års försvarsbeslut har förmågan att vill säga att förvaltningsapparaten inte var organ­ genomföra internationella insatser uttryckligen iserad på ett sådant sätt att instrumentet gick att fastställts som en av försvarsmaktens fyra använda snabbt. Detta trots att regeringen redan huvuduppgifter. Efter detta har kraven ytterlig­ tidigt bestämt sig för att använda försvarsmakten are skärpts beträffande internationella insatser, som ett säkerhetspolitiskt instrument i Kosovo och både rörande mängden förband och beredskap. att försvarsmakten anmält att den svenska Det framgår också klart av den tillgängliga snabbinsatsstyrkan organiserats och var klar. dokumentationen att om en prioriteringssituation Magnusson menar att försvarsmaktens ledning

12 IFS In fo 5/02 borde integreras i försvarsdepartementet för att Orsakerna till det första mönstret, ovilligheten råda bot på detta. En motsvarande debatt har att anviinda krigsmakten i tillspetsade situationer, också förts i Norge. 31 är säkerligen att det inom den politiska ledningen allmänt ansetts att maktprojicering med militära medel riskerar att eskalera kriser istället för att desarmera dem, att provocera motståndaren i stället för att avskräcka denne. l avvägningen 3. Mönster och möjliga orsaker mellan avskräckningseffekter och provokations­ till mönstren effekter har den politiska ledningen och den militära ledningen, då den alls tillfrågats, ofrast På grundval av denna historiska översikt av den haft olika uppfattning. 33 poliriska ledningens syn på och användning av försvarsmakten som säkerhetspolitiskt instrument Ett andra mönster: ovilja attfölja militära råd under 100 år kan ett antal mönster identifieras Ett andra mönster är att den politiska ledningen, och en analys av möjliga orsaker till dessa mönster då den inhämtat militärledningens råd i tillspersade göras. situationer, sällan följt dessa råd. Under unionskrisen skapade krigsministern och genera­ Ett första mönster. restrik1iv användning len Tingsten snarast irritation hos statsminister Ett första mönster är att den politiska ledningen Lundeberg då han ville höja beredskapen. Under med få undantag har förhållit sig mycket restrik­ första delen av andra världskriget fick den militära tivt till ett aktivt användande av försvarsmakten ledningen arbeta energiskt för att få till stånd som säkerhetspolitiskt instrument i tillspetsade beredskapshöjningar överhuvudtaget och när de simationer. Under unionskrisen fanns, trots mycket kom till stånd var de oftast mindre omfattande än goda förutsättningar, ingen vilja till någon militär vad den militära sakkunskapen förespråkade. aktion mot Norge eller till beredskapshöjningar Carlgren uttrycker det som att stats- och för att sätta mer kraft bakom orden vid försvarsministrarna upparbetade «en viss rutin att förhandlingarna i Karlstad. Vid vinterkrigers ut­ skruva ned [ÖB] Thörnells framsrällningar om brott ville statsministern inte att beredskaps­ ökad beredskap». 34 Under det kalla kriget var den åtgärderna skulle ha någon «demonstrativ politiska ledningen ovillig både att skapa karaktär>•. Före den 9 april1940 ville regeringen förutsättningar för snabba beredskapshöjningar trots mycket tydliga indikationer i det längsta och attvidta beredskapshöjningar i krislägen, trots vänta med beredskapshöjningar. Carlgren menar militära påtryckningar i den andra riktningen. att Sverige vid detta tillfälle «mötte ett tyskt Orsakerna till detta andra mönster är säkert blixtkrig mer med en politik 'wait and see' än med delvis desamma som i det förra fallet, det vill säga ökad beredskap».32 Vid krigsslutet menade rege­ tendensen att <

IFS Info 5102 13 de militära framställningarna framförs. l11örnells satsningen på och användandet av insatsstyrkor framställningar under andra världskriget har bes­ utanför landets gränser, dels det öppna militära krivits som träaktiga, ataktiska och samarbetet med NATO och inom EU och med opsykologiska. Att de varvades med detta en strävan mot förmåga att samverka i krig. säkerhetspolitiska handlingsrekommendationer i Orsakerna till detta fjärde mönster är säkert strid mot regeringens linje, till exempel att huvudsakligen att regeringen har velat ta sitt an­ underlätta de tyska operationerna mot Sovjet, svar för en fredlig utveckling och att den velat gjorde det säkert inte bättre. Det orsakade signalera Sveriges också säkerhetspolitiska sannolikt det motsatta, nämligen att Thörnell och tillhörighet i väst, något som inte gjordes öppet militärledningen hölls utanför viktiga moment i under det kalla kriget. En annan möjlig orsak är regeringens politik. I mars 1944 meddelade att de internationella operationer som det har varit försvarsstabschefen Carl August Ehrensvärd frågan om visserligen har varligt farliga för kabinettssekreteraren Erik Boheman att det «var insatsstyrkorna, men inte farliga ur fullständigt sagolikt att i krigets femte år alla säkerhetspolitisk synpunkt. Den dagen de möjliga starsråd voro orienterade», det vill säga internationella operationerna kryper närmare in om de finländsk-sovjetiska fredsförhandlingarna på Sveriges gränser skulle det förvåna om en där Sveriges roll kunde tänkas föranleda tyskt svensk regering är lika villig till deltagande i ingripande, «men icke ÖB och jag». 35 internationella insatser överhuvudtaget, och i synnerhet till att ställa upp med förband. Skulle, Etttredje mönster. mindre lyckade resultat med andra ord, den svenska regeringens vilja till Ett tredje mönster är att resultatet på olika sätt maktprojicering med militära medel vara lika stor har varit mindre lyckat då försvarsmakten använts om insatsområdet hette Baltikum i stället för Bal­ eller planerats användas som ett säkerhetspolitiskt kan? instrument utanför landets gränser i tillspetsade situationer. Ålandsoperationen 1918 va.; om man ser den ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, min­ dre lyckad. Stockholmsplanen 1938-39 fick inte Sovjerunionens sanktion och sjösattes inte heller 4. Avslutning då frågan ställdes på sin spets. Kosovoinsatsen, som hade starkt politiskt stöd och från militärt Vad kan man då avslumingsvis dra för lärdomar håll ansågs klar att implementera, försenades av detta, det vill säga, om det spetsas till, att sven­ kraftigt. Orsakerna till dessa mindre lyckade sven­ ska politiker inte gärna vill använda försvars• ska maktprojiceringar har varit bristande plane­ makten som säkerhetspolitiskt instrument, att de ring, förberedelser och konsekvensanalys (som inte gärna lyssnar till fackmilitära rekommen-dat­ Åland 1918), feltolkningar av stormakternas ioner och att de gör fel när de försöker använda intentioner (som Åland 1918 och 1938-39), oklara militära medel? målformuleringar och strukrurella trögheter inom Riktigt så illa är det nu inte, men det är nog så statsförvaltningen (som Kosovo 1999). att ett fungerande politiskt-militärt samarbete präglat av ömsesidig tillit i stället för ömsesidig Ettfjänle mönster. trendbrott misstro är en viktig nyckel till de problem som Ett fjärde mönster är att regeringen efrer det kalla faktiskt existerat och som existerar än idag. Den krigets slut har förändrat sin syn på militära stora utmaningen, menar en forskare på områ• medels användande som säkerhetspolitiskt instru­ det, är att förena en militärmakt stark nog att göra ment, framför allt beträffande dels den starkt ökade det som politikerna önskar att den ska göra med

14 IFS l nfo 5/02 en militärmakt underordnad nog arr göra endast personliga avlämnings-PM till efterträdaren Tor­ sten Rapp var inte långt efter: «Lat, inte allt för vad politikerna bemyndigar den att göra. 36 Ett annat sätt att uttrycka detta på är att det finns en begåvad, ytlig, 'slåss' för sin egen 'politiska spänning mellan fackmilitär handlingsfrihet och ställning' mer än för försvaret. Visar gärna upp demokratisk kontroll. Men det finns också ett stort sin 'styrka' genom att desavouera militärer. behov av ett nära samarbete mellan den politiska Välvillig i frågor av ofarlig art». Regeringen ansåg och militära ledningen på en överordnad strate­ å sin sida att militärledningen gärna «politiserade» gisk nivå. För att åstadkomma detta, och därmed och agerade självsvåldigt inom statsför• 3 ett effektivare utnyttjande av militära medel i valtningen. ' säkerhetspolitiken, är en lösning att Med ett sådant förhållande mellan den politi­ militärledningen i en eller annan form knyts ska och militära ledningen är det knappast konstigt närmare regeringen. att det var svårt att bringa den politiska och Det har också varit militärledningens önskan militära ledningen i samklang om väsentliga mo­ att etablera ett närmare samarbete med den politi­ ment i säkerhetspolitiken. Informella möten mellan ska ledningen, i alla fall under 40-, 50- och 60- den inre regeringskretsen och militärledningen talen. Erfarenheterna under kriget gjorde att ÖB kunde dock upprätthållas med viss regelbundenhet 39 Thörnell ville inrätta ett «krigskabinett», under 50-talet. Men detta var också det enda fungerande även i fredstid, där utrikespolitiken och som blev kvar av Thörnells tankar på ett perma­ den militära krigsplanläggningen kunde bringas i nent «krigskabinett». Allt tyder på att också detta samklang. Ingen ledande politiker verkade dock forum försvann på 60-talet då försvarsrådet förespråka en sådan lösning, allra minst för att ge inrättades, vilket ÖB Rapp verkar ha varit utomordentligt missnöjd med:'o ÖB, som Carlgren uttrycker det, «ett forum för att inför en innersta krets centrala beslutsfattare l en uppsats om regeringen, ÖB och lägga militära synpunkter pä utrikespolitik». ÖB utrikespolitiken under andra världskriget skriver ansågs vara en okvalificerad utrikespolitisk Wilhelm Carlgren: bedömare - som dock gärna kom med politiska Relationerna mellan politik och krig{dring, mellan synpunkter- och hans agerande ledde till att han statsman och fältherre, dr en i stannakternas historia sällan släpptes in i de utrikespolitiska återkommande klassiskfråga På samma plan rör man diskussionerna. Vid några av de stora sig inte i nyare svensk historia. Dar kan man inte som i avgörandena hölls han till och med utanför in i tysk tala om statskonst och krigshantverk 11tan for hålla sig till ne!ltralitetspolitik och bered,/wp. 'I der sista.37 Thörnells efterträdare Helge J ung var också en Det är, som framgått, väl dokumenterat att inter­ förespråkare av nära kontakt med regeringen och aktionen mellan den politiska och militära lednin­ hans insatser för arr bibehålla ÖB-institutionen i gen i Sverige sällan har gett upphov till fred kan till del tolkas i den riktningen. Själva ÖB• synergieffekter. Tvärtom har den innehållit institutionen räckte dock inte till. Såväl J ung som betydande friktioner, vilket alldeles säkert har hans efterträdare Nils Swedlund hade - med minskat både den politiska ledningens vilja och Swedlunds relation till Torsten Nilsson som viktigt dess förmåga att använda försvarsmakten som undantag-stora kommunikationssvårigheter med ett säkerhetspolitisk instrument. sina respektive försvarsministrar. Jung ansåg att Hur ska då den politiska och militära ledningen Allan Vougt var «icke blott den otillförlitligaste kunna bringas i samklang beträffande viktiga utan också den opålitligaste herre» han råkat och moment i säkerhetspolitiken? Ett nationellt Swedlunds omdöme om försvarsministern , säkerhetsråd där ÖB och eventuellt andra delar sedermera utrikesministern, Sven Andersson i sin

IFS Info 5/02 15 av militärledningen skulle ingå kunde vara en gen med de policyskapande, planerande och lösning. En annan möjlig lösning är arr, som inriktande delarna av försvarsdeparrementet på Magnusson förespråkar, integrera militärlednin- följande särr:

FÖRSVARSMINISTER

Expeditionschef l statssekretär l l l

Räddnings- Plant.~ings- Försvars- chef chef chef l

Stab Und Ana Plan Stab

CENTRAL RÄDDN!NGSLEDN!NG - OPERATIV rNSATSLEDN!NG \ Operationschef i

TOTALFÖRSVARS- Anne- i'vtarin- Flyg- Logi- DISTRIKT ----- chef chef vapen- - s tik/ chef Under- hold l l l l Läns- Lands- Kom- Armt:- Marin- Flyg- styrelse ting mun er --- förband tOrband f'drband

Källa: Gumzar Magm-tSSOit, n Försvarsmakten- central ment, eftersom kopplingen mellan den över• förvaltningsm)•zdighet eller d)"zamiskt säkerhetspolitiskt ordnade strategiska nivån och säkerhetspolitiken instrument?" i Kungl Krigsuetenskapsakademiens kan antas vara svagare i ett sådant system. handlingar och tidskrift (1 :2000) s. 172. Förhållandet kan också antas minska den demokratiska komrollen över försvarsmakten:12 Det finns många skäl som talar för detta. En stark Om man i stallet integrerade militärledningen i ÖB-institution som inte har blivit svagare med åren försvarsdepartementet som man har gjort i de och som är förhållandevis frikopplad från den flesta jämförbara västländer, förutom de nordiska politiska ledningen är inte bara ovanlig i en länderna, skulle sannolikt den fackmilitära jämförelse med övriga demokratier. Det är också autonomin bli lidande, men man skulle nog uppnå en strukturell lösning som kan försvåra den ett närmare samarbete och en större samsyn politiska ledningens användande av mellan den politiska och den militära ledningen. försvarsmakten som ett säkerhetspolitiskt instru- Därmed skulle antagligen bättre förutsättningar

16 IFS lnfo 5/02 skapas för den politiska ledningen att använda Noter försvarsmakten som ett säkerhetspolitiskt instru­ 'Ett stort rack riktar jag till Wilhelm Carlgren, Olof ment. Det är emellertid ändå inte säkert att den Kronvall och Per !ko för värdefulla kommentarer till poliriska viljan skulle finnas. Mycket tyder ännu denna text. Jag vill understryka de uppfattningar som framförs i uppsatsen är mina egna och således inre på att den grundläggande inställningen i Sverige utgör någon officiell svensk syn eller något uttryck för till användning av militär makt i säkerhetspolitiken Försvarshögskolans syn. kan sammanfattas som «break glass only in case 2Nils Andren: säkerhetspolitik (Norstedts juridik, of war ... >> Stockhohn 1997) s. 16. Denna definitions för- och nackdelar diskuteras av Kjell Goldmann i uppsarsen: <<.Miljöhot, migration och terrorister i Tokyo- om begreppet säkerhetspolitik» i Leif Leiflan d, Bengt Sundelius, Krister Wahlbäck & Gunnar Wallin (red): Brobyggare: En vänbok till Nils Andren (Nerenius och Santerus förlag, Stockhohn 1997). 3Folke Lindberg: Den svenska utrikespolitikens historia: III 1872-1914 (Norstedts, Stockholm 1958) s. 165f. 4Lars Tingsten: Hågkomster (Bonniers, Stockholm 1938) s. 226 [och] följandesidor (ff) och Gunnar Åselius: <(Lars Tingsten>> i Gunnar Arteus (red): Svenska diplomatprofiler zmder 1900-ta/et (Militärhögskolan och A..xel Abrahamssons förlag, Stockhohnoch Karlskrona 1996) s. 63f. 5Standardverket om Sverige under det första världskriget är Torsten Gihl: Den svenska utrikes­ po!itikeiiS historia: IV 1914-1919 (Norstedts, Stock­ hohn1951). 'Wilhelm Carlgren: «Gustav V och utrikespolitiken" i Studier i modem historia: tillägnade Jarl Torbacke den 18 augusti 1990 (Militärhistoriska förlaget, Stockholm 1990) s. 44; Hakon Leche: Generalstabs­ chefell Bildt och Sveriges försvar (Militärhistoriska förlaget, Stockholm 1992) s. 99-104 (citat från s. 102) och Karl Gustaf Westman: Politiska allteckningar juni 1914-mars 1917, utgivna genom \Vilhelm Carlgren (Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Stockholm 1983) s. 17 [och] följande sida (f). 'Gihl anfört arbete (a.a.) s. 355-357. 'Gihl a.a. s. 358-365. 'Gihl a.a. s. 366ff. För en mer detaljerad redogörelse om Ålandsexpeditionen, se Bertil Stjemfelt: «Åland 1918-säregen föregångare till nutida FN­ operationeP> i Kungl krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 3:1981. Se även Göran Rysta d: «Åiandsbefiistningarnas demolering och kampen om Åland 1918-1919» i Studier i modem

rrs Info 5/02 17 /;istorkl a.a. s. 258f. En enskild utredning om Vårstonnar: 1944-Krigsslutet skönies (Probus, Alandsexpeditionen har även gjorts på Militärhög• Stockholm 1995a); Stellan Bojerud: «'Hur ska vi skolan av Rainer l11or: <

18 IFS lnfo 5/02 Betänkande av Neutraliretspolitikkommissionen, SOU Zetterberg (red): Totalförsvar och atomvapen. Tre 1994:11 (Frirzes, Srockholm 1994). studier kring uppbyggnaden av det Sl,enska "Se Erlander a.a. s. 75ff. totalförsvaret oc!J kämvapendimensimwz 1950-1970 "Jämför Andren 1996 a.a. s. 190. (Försvarshögskolan, Stockholm2001 ), särskilt s. 65. '"Jämför Krister Wahlbäck: «Aderton missför• 41 Wilhelm Carlgren: «Regeringen, ÖB och utrikespoli­ stånd om svensk säkerhetspolitik» i lnternatio- tiken: Reflexioner över anteckningar av general 1Wlla Studier (3:1995). Thörnell om erfarenheter från krigsåren)> i Kungl "Citerat ur Andren 1996 a.a. s. 145. Krigsuetenskapsakadmniens handlingar odJ tidskrift 30FöU 1981/82:18, s. 3. 6:1982 s. 280. 31Gunnar Niagnusson: u Försvarsmakten -central 42Magnusson a.a. och Bjerga & Surlien a.a. Det förvalmingsmyndighet eller dynamiskt säkerhets• verkar dock inre finnas något vidare stöd varken hos politiskt instrument?» i Kungl Krigsvetenskapsaka­ regeringen eller hos militärledningen eller för den demiens handlingar och tidskrift(1:2000). Fördebat• delen från inflytelserika säkerhetspolitiska debattörer ten i Norge, se särskilt Kjell-Inge Bjerga & Knut för en integrering av militärledningen i försvars~ Amund Surlien: "Forsvarets overkommando-en departementet. Se till exempel «Behovet av ett anakronisme?" i Norsk miliiiert tidsskrift 12:2000. krigsövat ledarskap>' av Olof Santesson i Kungl 32Carlgren 1973 a.a. s. 147. Krigsvetenskapsakadmziens handlingar och tidskrift 33Jämför till exempel Hu gemark 2000 a.a. 6:2001. 34 Carlgren 1973 a.a. s. 147. 35Citatet från Carlgren 1982 a.a. s. 281. Se också Cronenberg a.a. "Peter Douglas Feaver: «TI1e Civil-Military Proble­ matique: Huntington,Janowitz and the Question of Civilian ConrroJ, I Amted Forces & Society (2:1996) citerad i Anna Bolin: Politicai-Military Relatio11S. An Introduction to a Field ofStudy {Försvarshögskolan, Stockholm2000) s. 9. 37Carlgren 1982 a.a., citat från s. 282. '"Hans Zettermark: «Överflödigt befäl? Frågan om ÖB-institutionen i samband med 1945 års försvars• kommine och 1948 års försvarsbeslut" i Kungl krigs­ ve/mskapsakademiens handlingar och lodskrift 4:1999. Omdömet om Vougt hämtat från s. 122. För omdömet om Sven Andersson, se Nils Swedlunds arkiv, Volym 4, «Personlig avlämningsPM (Samtal med Rapp 7/6 61 )», Krigsarkivet. För moderna exempel på kommunikationssvårigheter mellan försvarsministrar och ÖB hänvisas till Thage G. Peterson: Resan mot mars: A1ttecktti1tgar od1 minnen (Bonniers, Stockholm 1999) särskilt s. 513ff. För en vetenskaplig undersökning om spänningen mellan regeringen och statsförvaltningen i säkerhetsfrågor, se Karl Molin: Omstridd neutralitet: Experternas kritik av svensk utrikespolitik 1948-50 (Tiden, Stockholm 1991). 39Agrell a.a. s. 148. 40Per Iko: <(Ett totalare försvar? Samordningen av toraiförsvarets högsm och centrala ledning') i Kent

IfS lnfo 5/02 19 English summary bur economic and psychological factors may also have played their part. Military readiness "Break glass only in case of war... " is expensive, and to remobilise a war weary 'sArmed Forces as an instrument unit can have negative psychological effects. ofsecurity policy during 100 years The form of the military recommendations is certainly another reason. For example, many The purpose of this artide is to discuss the use of the suggestions made by the Supreme of arrned forces as an instrument of Swedish Commander during the Second World War security policy during the last 100 years. Firstfy, have been described as unsubtle and a brief historical overview is being made of how provocative. the government has dealt with the use of A third partern identified isthat the results of milirary power. Secondly, same patteros in this planned or actual use of the Arrned Forccs as field are identified and tentative explanations an instrument of security policy have not been for those patterns are given. Final/y, same very successful. The Swedish expedition to alternatives to yesterday's and today's solutions Åland in 1918 was, in a security policycontext, in this field are sketched. unsuccessful. The Swedish-Finnish plans to A first partern identified is that the Swedish defend Åland in 1939 did not get support from government has generally been restrictive the Soviet Union and were not realised when regarding the use of military power. This war broke out. The Swedish unit to Kosovo in partern is particularly evident during the 1999 was heavily delayed. The reasons for this Swedish·Norwegian Union-Crisis in 1905, partern are probably a lack of planning, during the Second World War and during the misperceptions of the intentions of the great Cold War. The reason for this partern is powers, undear aims and srructural frietian probably that the governments have believed wirhin the government machinery. t hat the use of military power is Iikely to escalate A fourth partern identified is that after the crises rather than disarm them, and to provoke end of the Cold War, the government has starred the adversary rather than deter him. The to rhink more a bo ut the use of military power military leaders have often held a contrary as an instrument of security policy. One striking opinion. feature is an increasing concentration on the A seeond partern identified isthat the Swedish use of Swedish forces outside Swedish territory government has rarely asked the generals and in peacetime, in open cooperarian with the EU admirals for their opinion, and, when it has, and NATO. This was unthinkable during the seldom has followed their advice. During the Cold War. The reasons for this partern are Second World War the military leaders had to probably rhat the government wants to signal work very hard to achieve a higher state of its affiliation with the West (i.e. its orientation military readiness, even when there were away from neutrality policy). obvious signs that something was "brewing", The artide conducles rhat many of the as for example before April 9th, 1940 when problems in this field in thepastand the present Hitler attacked Norway and Denmark. During are due to a deficienr cooperarian between the the many crises of the Cold War, the military and political leadership. A well­ government was unwilling to order a higher working polirical-military relation, state of military readiness, despite pressute from characterized by mutual confidence rather than the military men. The reasons for this partern mutual distrust, is a very im portant key to solve are probably the same as for the first pattern, the problems that still exist. One method ro

20 IFS Info 5/02 achieve this is to attach the military leadership closer to the government, for example to integratethe Military Council with the Defence Ministry, which is the case in many other comparable countries. Even if this was done and a smoother cooperarian between the political and military leadership were achieved, it is stilllikely that the government would take a cautious approach to the use of military power as an instrument of security policy. Many signs still seem to indicate that the basic political approach to the use of military power can be summarized as "break glass only in case of war. .. ".

lf'S Info 5/02 21 l FS l nfo 5/0r2

Magmus Petersson

"Break glass on ly in case o f war. ..''

Den svenska försvarsmakten som säkerhetspolitiskt instr-ument under l 00 år

Institutt for forsvarsstudier Norwegian Institute for Defence Studies lnfo

lnstitutt for forsvarsstudier Norwegian ~nstitute for Defence Studies

Oslo mii/Akershus N-0015 OSLO Norway

Tlf: +47 23 09 31 05 Fax: +47 23 09 33 79

for forsvarsstudier Norwegian Institute for Defence Studies