"Piarf~R Ledde Norges Secession 1 905 Inte Till Krig?
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se "Piarf~rledde Norges secession 1905 inte till krig? ecession, a termed used in political science to signi. the withdravvri of a state Sfrom a confederacy or composite state, of which ir had previously been part; and the res~irnptionof all powers formerly delegated by it to the federal govemment, and of its status as an independent state. To secede is a sovereign right; secession, therefore, is based on the theory that the sovereignty of the individud states forming a confederacy or federal union has not been absorbed inro a single new sovereignty Secession is a right claimed or exercised by weaker states of a union vvhose rights are threatened by the stronger states, which seldom acknowledge such a principle. War generally follows rh'i secession of a mem- ber of a union, and the seceding state, being weaker, is usuaily conquered and the union more firmlp coilsolidated. The history of Europe fiirnishes severai esamples of secession or atrempts to secede: ... in 1523 S~vedenseceded from the Kalmarian Union formed in I397 of Denmark, Sweden and Nonmy; and in 1814 Noiuvay seceded and enrered into a union with Svreden, from which, the same ?ear, it attempred to secede but was forcibly prweil- red; No~uray,however, accornplished a peacehil secession from the Union in 1905 and resurned her independent status. Emqclopedia Bi:*i~a~arzfca($911) In recent European history ii is possible to find oriiy one example of she completely non- violen? settlement ofa major dispute benveen mo governments.. The relations benveen the nvo countries have renlained cordiai ever since. AUow _imle3 Endi maad Means (B938Ja Nar jag 1.371 avslutade min doktorsavhandliilg om unionsupplösningen i 305, kuncie jag knappast tanka mig något statsvetenskapligt ämne, som var mer f~rald- rat. PGationalismen var död son politisk kraft. Skandinaverna byggde med obru- ten framtidstro det modernistiska projekret. Alla blicI<ademedl oreflekterad opti- mism mot framtiden; något intresse av tvivel, historia och tillbakablickande fanns inte. Men naturligtvis tog jag fel. Diirfi~ar unionsupplösningen aktuell! Ui~ionsuppl~sningenhar fått förnyad aktualitet. Det första tecknet på detta, som nådde mig, var en israelisk forskare, som kom till Uppsala med frågor om varf~r © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se vår gamla skilsrr,iissa skedde i fred. På derta fridsamma satt borde också israeler och palestinier lösa sina problem. Det var ditsa den fredliga lösningen av en svår bonilikt, som först började intressera en och annan person i omvariden (jfr Deutsch 1933, Lindgren 1359). En andra anledning till att unionsbrottet fått hrnyad relewns %ratt det inord- nats i ett stort, fiarhix obearbetat teoretiskt perspektiv. Unionsbrottet har kommit att betraktas som ett hl1 av en generell Mass av företeelser, secessioner, riksuppl6s- ningar, vilken tidigare knappast studerades som klass. Vilka ar anledningarna till act utbrj~ningarur besrående statsbildningar äger r~m?Vilka ar betingelserna f6r att secessioner skall lyckas eller f6r att de skdl aga rum fredligt! Nar ar de: mora- liskt berattigat att bryta sig ut ur en bestående statsbildning? Secessionens motsats ar integrationen eller amalgarnationen, vilket också rnbjtt stegrat intresse fran fors- karnas sida. Viiilh betingelser driver fram integration mellan sjalvständiga lander? Vad ar det exempelvis som legat bakom framvaxten a17 den Europeiska unionen? Men den verkliga pZnyttf6deisen fik unionsupplejsningsintresset har varit ut- vecklingen i Osteuroga eker kommunismens fall. Mur bar ni er egentligen it f~r att skilsassan skulle bli fredlig! Varför blev det Inte vagnad konflikt mellan norr- man och svenskar, nar er fiarening sprack 130$?Kan vi östeurspier tira något av er! Dessa fragor har ofPa stallts till svensk2 journalister i Osteuropa efier sovjet- blockts kollaps och nasioi~disarrensrenässans. Uppina;ksamheren har har inte bara gdlt den fredliga lösningen av en konflikt vilken som helst uran aven att uppkisningar av just bestående sratsbildningar, secessioner, kan ske i samförstånd. Kanske har detta intresse varit störst i Tjeckoslovakien, dar unionsupp9ijsninga f~rstsanktes som en f6rebild vid a~sPu9jnirsgenfran dubbelmonarkin och dareker vid uppdelningen p2 Tjecken och SlovGen ("Unionsupplösningen 1905 och Osteuropa," Gomorron Varldrn, Sveriges Radio, Riksradion PI, 25/10 h., S 992). Fredlig losning av ~ationellakonflikter, ~-~acktseoretiskt intresse för secessio- ner samt praktiskt intresse for fridsamma riksupplösningar, se dar tre ailledningar till varkr unionsbrottet 1905 Fått fiirnyad aktualizet. Sfie och andysmodel Andamget med uppsatsen ar att belysa frågan varfbjr Norges secession den 7 juni P905 inte Bedde til! krig. Förldaringar rili secessboner iihom integrationer brukar dlmanneligen siakas på två hal: hos genzenshapen eller hos de deltagande stattrna.' Tanken ar art varje staisftirbindelsemåste ha något gemensamt organ och an det-tc organs aktiviteter kan IörPdara var integration skjuter fart eller vargr gemenska- pen hrsvagas elier upph6r~Tanken ar vidare att de dellagande staterna - de som ingir i eller kommer att inga i sratsförbindeisenvid integrationer och utbrytarstat respektive reststat vid secessioner - påverkar h2nde~seförloppen.För att ra den Europeiska unionen som exempel så brukar f6rMaringaï till den aligarnt fortgåen- © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se V~ORLEDDE PIORGES SECESSION 1905 INTE TILL KRIG' de europeiska integrationen sökas i drivkrafter, som utgår antingen hån alleu- ropeiska institutioner som kommissionen eller från de enskida aediemslander- na. Etc annat exempel kan hamras från globda regsnlatoriska miljtiregimer som Wierikonventionen 198j och dess Montrealprotokoil 1987 nied revisioner 19901, 1332 och 1335 till skydd för det stratoslariska ozonsk4kter. I ftiraaringarna till varhr världssamfi~ndetsstater Lyckades integrera sina milj~progratill denna den hrsta samlade, verkigt globala miljöpoliriken brukar man h-amhålla den padri- vande roil, soin spelades dels av FN:s miijöscyrelse och dess administrative chef, dels iforontogruppen av stater biand vilka både Sverige och Tuorge ingick (Bene- dick 1991). Detta synsätt hiimtat fran integrationsteorin skall här i princip anlag- gas på den svensk-norska unionens upplösning. Jag shiver i princip, ty de unio- nella organens instdining ar relativi tatt att Marliigga liksom utbrytarstaten laTorges instilning. Reflexionerna bygger i hu-adsak pi perspektivet hur tidigare hegemo- ner ställer sig till secessioner, d.v.s. i det konkrera fallet hur d-er. större, domineran- de parten i fGrbii~delsen,nämligen Sverige, hanterade upp16'sningen i sin egen- skap av reststat. Till detta utbvarssat-reststatsperspektiv anläggs har kortfattat ett tredje perspektiv niimligen omgivningens agtrande, d.v.s. hur intressenter urznftir de gemensamma institutionerna och de ingående staterna, framf6r dit omgiv- ningens stormakter, staiide sig till unionens uppkisning. halysmodeilen sammanfattas i figur B. Den generella loimu!eringen anges först, medan de specifika formuleringarna f6r fdet unio~asupplösningen1305 anges Ir-icm parentes. Deltagande staternas agerande Utbrytarstatens agerande] Figur 1. Anal~sinociell © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se Begreppet sesecessron I sin Wirterbuch zur I)ulitik definierar Manfred G.Schmidt (1935) fac8itermerm "Sezession" p2 följande satt: (von lat. secessio = Absonderung, Trennung), die Abtrennung eines Teils eines Staatsgebietes oder der Ausrrirc eines Teils der Mitgliedstaaten aus einer Sraatenver- bindung, wic z. B. die S[ezession] der elf amerikanischen Sudstaaten ans des Union und ihr Zusammenschluss zu den bnföderierten Staaten von Amerika (1861). En secession betecknar alltsi a) en avskiljning- en del av ett statsområde eller b) ett uttrade a17 en medlemsstat ur en statsförbindelse, som t.ex, Sydstaternas uttra- de ur Amerikas Förenta Stater och bildande av berikas Konfedererade Stater. Med Manfred ScRmidts begreppsbestamning ar unionsripplösningen 1985 owe- rydigt en secession, men av det senare, svagare siager. Unionen var en statshrbin- delse som medlemsstaten Norge rrädde ut ur. Darernot är unionsupplösningen ingen secession i den krsta, starkare bemärkelsen, eftersom Norge och Sverige aldrig urgjorde etc statsområde (jfr Buchanan 1931%). k4rf6r inte krig 99052 På frågan varf6r unionsupplösningen inte slutade i en väpnad konflikt brukar dagens historielösa svenskar stå svarslösa. Sa ui~derligi:ar iau inte detta. Inte ens i den vetenskapliga litteraturen ar nämligen den har fragan om krig och fred 1905 ordentligt utredd. Mot historisk bakgrund ar unio~ensfredliga upplösning ingalunda naturgi- ven. Vapna.de konflikter mellan de nordiska länderna har snarare varit regel än undantag. Motsattningen till DanmarWNorge går som en r6d :råd genom Sveri- ges hävder. Ett av undren i svensk historia ar hr hatet mot "juten" i svenska befoikningen helt försvann under 1808-talet. Den förra, medeltida unionen upp- löstes 1523 efter dragna och blodiga krig. Vi behöver bara erinra oss Engelbrekt, slaget vid Brunkeberg, Sten Sture, Stockholms blodbad och Gustaf Vasas beiriel- sekrig. Därefter har vi Nordiska sjuirskriget 4 563-1 570, den dei av Kalmarkriget P 6 11-1 6 13 som i Jämtland och Harjedalen kallas Baltzarfejden, Torstenssons anfall på Danmark 1644-45 som ledde ti!l freden i Brömsebro, Karl X Gustafs :åg över Balt i658 och det andra angreppet på Danmark-Norge 1658-1660, det dansk-norska iiafallet i Vastsverige och Skåne och slaget vid Lund 1576,Karl XI:s landstigning på Sjalland år 1700,