01 01-12-13 12.42 Sida 1 01 01-12-13 12.42 Sida 2 01 01-12-13 12.42 Sida 3

Rösträtten 80 år 01 01-12-13 12.42 Sida 4

Boken kan beställas från: Justitiedepartementet 103 33 , Sverige

Redaktör: Christer Jönsson Grafisk form och produktion: Svensk Information Tryckt hos: Graphium Västra Aros 2001 01 01-12-13 12.42 Sida 5

Innehåll

Förord ...... 7 Britta Lejon

Inledning ...... 8 Christer Jönsson

DEL I: KAMPEN OM RÖSTRÄTTEN

1. Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt ...... 13 Christina Florin och Josefin Rönnbäck

2. Osynliga förbindelser: Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen ...... 33 Birgitta Ney

3. ”Medborgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!” Ironier, metaforer och analogier i kvinnornas rösträttsargumentation ...... 43 Brigitte Mral

4. Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin ...... 55 Niklas Stenlås

5. Högern 1900-1940: En historisk vandring mot demokrati ...... 71 Torbjörn Nilsson

6. Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap ...... 85 Gunnela Björk 01 01-12-13 12.42 Sida 6

DEL II: KVINNOR OCH MÄN PÅ DEN POLITISKA ARENAN

7. Demokratiskt genombrott med förhinder: Kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden ...... 101 Kjell Östberg

8. ”Mina herrar!” Mansrepresentationen i Sveriges ...... 115 Ann-Sofie Ohlander

9. Kvinnors röst: En kamp mellan partier ...... 129 Lena Wängnerud

DEL III: DEN RÖSTANDE MEDBORGAREN

10. Valdeltagandet i Sverige: variation i tid och rum ...... 149 Svante Ersson och Jessica Wide

11. Deltagande i lokalval i Norden i ljuset av demokratiteori ...... 169 Per Stava

12. Barn och demokrati i ett historiskt perspektiv ...... 183 Kristina Engwall och Ingrid Söderlind

13. Rösträtten och barnen ...... 199 Gunnel Gustafsson

14. Medborgarskapets dynamik: Reflektioner kring 2006 års förstagångsväljare ...... 213 Erik Amnå

15. Elektroniska omröstningar ...... 233 Åke Grönlund

16. Globalisering, medborgarskap och demokrati ...... 255 Christian Fernández, Jonas Johansson och Magnus Jerneck 01 01-12-13 12.42 Sida 7

Förord

Rösträtten fyller 80 år i år! och engagemang. Trenden mot ett lägre valdeltagande i Den 10 januari 1922 samlades den första folkvalda riks- Sverige och de västliga demokratierna är allvarlig och ska dagen i Sverige, efter införandet av den allmänna och lika behandlas därefter. Det är mot den bakgrunden denna rösträtten. Arbetarrörelsen och de liberala krafterna hade forskarantologi ska ses. Om demokratin ska kunna fort- vunnit en kamp som pågått under decennier. Kraven på sätta utvecklas och inte stelna i sina former krävs kun- demokrati och rösträtt var inte bara formella krav, det skap. handlade om en befrielserörelse. Friheten från förtryck, Jag vill tacka alla medverkande till denna antologi. Ett friheten att själv råda över sitt liv och rätten att tillsam- särskilt tack vill jag rikta till riksdagen och Riksbankens mans med andra forma vår framtid. Jubileumsfond som bidragit till att denna bok blivit verk- En väl fungerande demokrati kräver mer än de for- lighet. mella institutionerna, den kräver människors delaktighet

Britta Lejon Demokratiminister

7 01 01-12-13 12.42 Sida 8

Inledning Christer Jönsson

Demokratins och parlamentarismens genombrott i 1921 jämfört med 19 procent vid 1911 års val. I januari Sverige sammanföll i tiden med första världskrigets slut- 1922 gjorde de första valda kvinnliga ombuden sin debut skede. Uppgörelsen om en rösträttsreform träffades i i riksdagen. skuggan av den ryska revolutionen samt Tysklands och Den här boken är skriven till åminnelse av denna mil- Österrike-Ungerns sammanbrott. Rädslan för general- stolpe i den svenska demokratins utveckling. Författarna strejk och revolution även i vårt land bidrog till att en är historiker och samhällsvetare, som redovisar egen och politisk stridsfråga, som satt sin prägel på 1900-talets två andras forskning kring temat rösträtt. Bokens bidrag första decennier, fick sin lösning. Genom beslut av 1919 blickar såväl bakåt som framåt. En rad kapitel ger detalj- och 1921 års riksdagar infördes allmän rösträtt. erade och nyanserade inblickar i den politiska kampen Reformen innebar först och främst att kvinnor fick som föregick rösträttsreformen, andra blottlägger lång- rösträtt och blev valbara till riksdagen. Den svenska väl- siktiga förändringsmönster, och andra åter funderar kring jarkåren fördubblades därmed. Dessutom avskaffades det rösträttens framtida utveckling. s.k. utskyldsstrecket, enligt vilket endast de som erlagt Detta är en jubileumsskrift – men inte en panegyrisk skatt tidigare haft rätt att rösta. Båda formerna för utvidg- hyllningsskrift. Grundtonen är, som sig bör bland forska- ning av rösträtten var kontroversiella, som framgår av ett re, problematiserande snarare än idylliserande. Vi vill ju yttrande i andrakammardebatten 1921 av Carl Arvid gärna se Sverige som ett demokratiskt föredöme och Andersson i Storegården, lantmanna- och borgarpartiet: föregångsland. Och visst finns det all anledning att fira det demokratiska genombrott som 1921 symboliserar. Mot kvinnornas rösträtt kunna icke framföras samma Samtidigt bör vi emellertid akta oss för att slå oss alltför anmärkningar som mot skatteskolkarnas rösträtt, även mycket för bröstet. Det finns, som framgår av bokens om man är av den övertygelsen, att det ändå är litet bidrag, åtminstone tre skäl till ödmjukhet – två historis- väl mycket att på en enda gång släppa fram hela mas- ka och ett nutida med framtida implikationer. 1 san av kvinnor uppgående till c:a 1 /2 miljon. För det första låg Sverige vid en internationell jämför- else inte i täten i fråga om kvinnlig rösträtt. Redan 1893 Genom rösträttsreformen fick 54 procent av befolkning- hade t.ex. Nya Zeeland infört allmän rösträtt. Även i en möjlighet att gå till valurnorna i andrakammarvalet jämförelse med våra nordiska grannländer hamnar Sverige på efterkälken. Finland genomförde som första europeiska land kvinnlig rösträtt 1906. Norge följde Christer Jönsson är professor i statsvetenskap vid Lunds universitet och sty- relseledamot i Riksbankens Jubileumsfond. Hans forskningsområde är in- efter 1907, samt Danmark och Island 1915. ternationell politik, särskilt förhandlingar och diplomati. Bland hans senare För det andra hade rösträttsreformen begränsade arbeten kan nämnas Organizing European Space (medförf. Sven Tägil och Gunnar Törnqvist, 2000). effekter på könsfördelningen i valda församlingar under

8 01 01-12-13 12.42 Sida 9

Christer Jönsson

anmärkningsvärt lång tid. Den första riksdag som valdes rättsmotståndarnas perspektiv. Medan liberaler och soci- efter den kvinnliga rösträttens införande hade endast en aldemokrater entydigt förespråkade allmän rösträtt, kom handfull kvinnliga ledamöter, och andelen kvinnor ökade kampen om rösträtten att i hög grad utspelas inom dåti- inte förrän mot slutet av 1930-talet. Man kan, som Kjell dens höger, som inte var ett politiskt parti med åsiktsge- Östberg gör i den här boken, tala om ett ”demokratiskt menskap eller ideologisk sammanhållning utan en lös genombrott med förhinder” eller, som Ann-Sofie koalition av riksdagsmän som representerade den gamla Ohlander, påpeka att det var först i början på 1960-talet eliten. Niklas Stenlås följer i kapitel 4 kampen mellan som männens andel bland riksdagsledamöterna föll rösträttsmotståndarna inom det gamla etablissemanget under 90 procent. och den ”moderata”, rösträttsvänliga högern från sekel- För det tredje ser vi idag en tendens till att allt färre skiftet fram till 1921. I kapitel 5 vidgar Torbjörn Nilsson utnyttjar den rösträtt som en tidigare generation fick tidsramen till att omfatta tiden fram till andra världs- kämpa så hårt och länge för. Under det senaste decenni- kriget. I fokus står utvecklingen av högerns demokrati- et har valdeltagandet sjunkit. Att allt färre ser det som syn. Denna del av boken avslutas med en bild av hur självklart att gå till valurnorna är ett bekymmer, som kampen för rösträtt utspelades på lokal nivå. Medan de flera av bokens författare tar upp utifrån olika utgångs- föregående kapitlen anlagt ett nationellt perspektiv, punkter. handlar kapitel 6 om det politiska vardagsarbetet i Öre- I bokens första del, Kampen om rösträtten, söker sig bro. Vid seklets början kunde kvinnor i egenskap av författarna tillbaka till 1900-talets början, då rösträtts- inkomsttagare eller egendomsägare ha kommunal röst- och demokratifrågor stod högt på den politiska dagord- rätt och vara valbara till kommunala församlingar. ningen. Gunnela Björk skildrar mot denna bakgrund kvinnornas Christina Florin och Josefin Rönnbäck beskriver i väg mot politiskt medborgarskap på lokal nivå. kapitel 1 hur kampen för kvinnlig rösträtt formade sig Bokens andra del, Kvinnor och män på den politiska till ett stort bildningsprojekt för kvinnor. Med hjälp av arenan, riktar sökljuset mot utvecklingen av den svenska protokoll, cirkulär, kursmaterial, dagböcker och brev ger representativa demokratin efter den allmänna rösträttens de livfulla inblickar i rösträttskvinnornas organisering, införande. Kjell Östberg visar i kapitel 7 att kvinnors engagemang samt föredrags- och kursverksamhet, som representation i valda politiska församlingar förblev syftade till att skapa en politisk medvetenhet bland kvin- påfallande låg trots reformen. Männen var ovilliga att nor. I kapitel 2 behandlar Birgitta Ney den viktiga och avstå från sina egna privilegier. Deras argumentation mot delvis förbisedda roll som kvinnliga nyhetsreportrar i ökat kvinnligt deltagande kan idag te sig synnerligen pri- dagspressen, de s.k. pennskaften, spelade i kvinnors röst- mitiv och närmast kränkande, men faktum kvarstår att rättskamp. Hon kartlägger de kvinnliga journalisternas etablerade attityder och nätverk reste svårforcerade hin- nätverk, som innefattade flera ledande företrädare för der för kvinnornas intåg på den politiska arenan. I kapi- rösträttsrörelsen. Kvinnornas rösträttsargumentation står tel 8 utvecklar Ann-Sofie Ohlander detta tema vidare i centrum för Brigitte Mrals analys i kapitel 3. Hon visar genom att problematisera representationen i riksdagen hur rösträttskvinnornas agitation i betydande utsträck- utifrån männens snarare än kvinnornas perspektiv. Fråge- ning kom att utformas som svar på motståndarsidans ställningarna gäller då inte den låga kvinnorepresenta- ofta grova artilleri. tionen utan den höga, länge exklusiva mansrepresenta- De två följande kapitlen behandlar kampen ur röst- tionen. Som Lena Wängnerud visar i kapitel 9, var det

9 01 01-12-13 12.42 Sida 10

Inledning

inte förrän vid 1970-talets början som kvinnorepresenta- grund och relief till kapitel 13 av Gunnel Gustafsson, tion blev till en angelägenhet för de politiska partierna. som granskar argumenten för och emot rösträtt för barn Då först inleddes en politisk tävlan, där varje parti ville – en tanke som kan te sig orealistisk för många men som överträffa de andra i fråga om jämställdhet och kvinno- återkommer i debatten kring rösträttens gränser och representation. tänkbara utvidgning. I del tre, Den röstande medborgaren, är det problem Bokens tre avslutande kapitel är alla framtidsorien- och frågor kring rösträtten i nutid och framtid som står i terade. I kapitel 14 reflekterar Erik Amnå över framtida centrum. Denna inleds med två kapitel som behandlar beteende och attityder hos 2006 års förstagångsväljare valdeltagande. I kapitel 10 ger Svante Ersson och Jessika på grundval av en internationell undersökning av 14- Wide en exposé över hur valdeltagandet varierar över tid åringars politiska intresse och aktiviteter. Han utgår från samt mellan olika kommuner och olika medborgargrup- en karakteristik av sex medborgartyper, som också figu- per. Rösträtten har kontinuerligt vidgats sedan 1921, och rerar i kapitel 15 om elektroniska val och omröstningar en rad åtgärder har vidtagits för att underlätta valdelta- av Åke Grönlund. Han redovisar de olika försök att gandet. Ändå finns det sedan 1988 en klart nedåtgående utnyttja Internet i demokratins tjänst, som förekommit trend för valdeltagandet. Per Stava analyserar i kapitel 11 på olika håll i världen, samtidigt som han skärskådar skillnader i deltagandet i lokala val mellan de nordiska argumenten för och emot elektroniska val. Vår invanda länderna med utgångspunkt från en intervjuundersök- uppfattning om demokrati, som något som bara kan ut- ning i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Han ställer övas inom nationella ramar, utmanas slutligen av bl.a. frågan vilken betydelse det har att Sverige ensamt Christian Fernández, Jonas Johansson och Magnus har gemensam valdag för nationella och lokala val. Jerneck i kapitel 16. De ställer brännande frågor kring De två följande kapitlen berör en grupp, som saknar omvandlingen av det politiska rummet. Kan vi över rösträtt i Sverige liksom i andra länder, nämligen barn. huvud taget föreställa oss medborgarskap och demokra- Även om rösträttsåldern sedan 1921 sänkts successivt till ti på övernationell eller rent av global nivå? nuvarande 18 år, saknar idag en femtedel av Sveriges Det har blivit något av en klyscha att påstå att demo- medborgare rösträtt. Kristina Engwall och Ingrid kratin aldrig får tas för given utan alltid måste återer- Söderlind ger i kapitel 12 en översikt över hur barns övras. Vår förhoppning är att den här boken, med dess medborgerliga rättigheter och skyldigheter förändrats tillbakablickar och framtidsvisioner, kan bidraga till att sedan 1800-talets slut. Deras bidrag kan ses som bak- ge innehåll och konkretion till det slitna uttrycket.

10 01 01-12-13 12.42 Sida 11

DEL 1 KAMPEN OM RÖSTRÄTTEN 01 01-12-13 12.42 Sida 12 01 01-12-13 12.42 Sida 13

Gamla och nya rum i politiken: 1Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

Rösträttskvinnorna trädde fram i historien i en period rätten och valbarheten och visar att föreningen inte nöjde som inrymmer den mest omvälvande politiska revolutio- sig med medborgarskap som status, d.v.s. ett formellt med- nen i vår tid, nämligen demokratiseringsprocessen i bör- borgarskap som innebar rätt att representeras och repre- jan av 1900-talet. I den omvandlingen kom kvinnors poli- sentera. Landsföreningen ville möjliggöra ett aktivt med- tiska medborgarskap upp på dagordningen i och med att borgarskap för kvinnor. Ett sådant medborgarskap förut- ett stort antal politiskt intresserade kvinnor deltog i satte dock politisk socialisation och politiska kunskaper. offentligheten. Med politiken och rösträtten som redskap På sin väg för att bli accepterade som fullvärdiga med- skulle nya fält erövras. Politiken kunde bli en ny arena för borgare gick kvinnorna in i redan befintliga offentliga kvinnor där de kunde utöva påverkan på samhället. rum. De trädde t.ex. in i den borgerliga offentlighetens Rösträttskvinnorna hade dock en farlig väg att beträda, debatter, tidningsdiskussioner och möteskultur. De med- eftersom de genom sina handlingar utmanade en institu- verkade i det stora socialpolitiska projekt som pågick tion som männen behärskat i århundraden – staten – och samtidigt med rösträttskampen, och de arbetade också det komplicerade nätverk av makt om staten represente- intensivt för att stärka kvinnornas inflytande över kom- rade. Detta väckte vrede och hårt motstånd. Det gällde munalpolitiken. Men en stor del av arbetet kom att be- därför att handla strategiskt och ta ett steg i sänder. drivas i egna politiska rum, där kvinnorna skapade sig ett De kvinnor som ville utöka kvinnors politiska medbor- utrymme för att bedriva könspolitiska frågor och uppfost- garskap skapade en riksomfattande organisation – ran till medborgarskap. De aktiva i ledningen ville gärna Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) – se hela rörelsen som ett stort bildningsprojekt för kvinnor. och grundlade på det sättet en viktig politisk infrastruktur Detta kapitel handlar om den sidan av rösträttskam- för kommande kvinnorörelser. Rösträttskvinnornas kamp pen – om den politiska utbildningen, dess syfte och hur för rösträtten pågick i cirka tjugo år – mellan 1902 och den genomfördes. Hur skulle kvinnor ta igen det för- 1921. LKPR:s praktik avslöjar mycket om synen på röst- språng som männen redan hade fått genom århundraden

Josefin Rönnbäck är doktorand vid Historiska institutionen vid Christina Florin är professor i historia vid Stockholms universitet och universitet och arbetar med avhandlingen Politikens genus. Om Institutet för framtidsstudier. Centralt i hennes forskning är frågor om staten Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och dess kamp för svenska och individen i ett genusperspektiv. Hon har behandlat reglering av könsre- kvinnors politiska rättigheter 1902-1921, som är en del av det tvärveten- lationerna i böckerna Kampen om katedern, Där de härliga lagrarna gro, skapligt forskningsprogrammet ”Genus, medborgarskap och offentlig politik Något som liknar en oblodig revolution, Kvinnor mot kvinnor, Kvinnor på 1848-1998”, vilket finansieras av Vetenskapsrådet (Staten och människan- gränsen till medborgarskap. Hon arbetar f.n. med en bok om svenska suff- programmet). ragetter.

13 01 01-12-13 12.42 Sida 14

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

av politisk dominans? Skälen till att kvinnor var ute- könens positioner. Det moderna samhällets framväxt stängda från politiken ansågs ligga i kvinnornas dåliga luckrade upp gamla lojalitetsband och omdefinierade kunskaper – inte bero på männens makt och överord- könens relationer till varandra. Nya genuskonstruktioner ning. Om bara kvinnorna visade att de behärskade de blev nödvändiga. Rösträttsrörelsen med alla sina språk- politiska spelreglerna så skulle rösträtten bli deras. Ut- liga och kulturella uttryck och aktioner var en viktig del bildnings- och bildningsnivå betraktades gärna av samti- i denna politiska och diskursiva omvandling. Här vill vi dens ledande skikt som ett viktigt mått på politisk mog- analysera vad som utspelade sig i de nya politiska kvin- nad och samhällelig moral. Denna omognad kunde norummen och vilka strategier rösträttskvinnorna använ- avhjälpas med hjälp av bättre politisk bildning. Utbild- de sig av för att ”få röst”. Vi vill även diskutera vilka femi- ningen skulle ske på många olika sätt, bland annat genom nistiska konsekvenser rösträttskvinnornas agerande fick i föredrag och möten och genom en omfattande kursverk- förlängningen. Hur utvecklades deras politiska medve- samhet. Att få rösta var ju konkret att ”få röst” – att få tenhet och identitet under arbetet med rösträtten? delta i ett offentligt samtal, att på sikt få föra dialog med staten. Att få staten som samtalspartner var att tala med Första steget – att organisera sig ”män som grupp” och kunna närma sig den efterlängtade Det var i vardagens slit som den politiska kulturen mani- makten och få kommunicera med män på hög nivå. festerade sig. Till att börja med vill vi därför lyfta fram Detta krävde övning och kunskaper som först skulle rösträttskvinnornas organisationsbyggande som ett sätt praktiseras i de egna politiska rummen. att skapa ett eget rum med sina speciella kännetecken. Det som skiljer sekelskiftets kvinnooffentlighet från Det gällde att få till stånd en infrastruktur som kunde tidigare perioder är just mängden av kvinnor som börja- förena de rättrogna kvinnorna på olika orter till en fun- de delta i det offentliga livet och lägga sig i det offentli- gerande helhet. De behövde en samlande organisation, ga samtalet. Det nya var också att kvinnor gick samman och det blev landsföreningen LKPR. Verksamheten kräv- i en egen massrörelse – att kvinnor talade för kvinnor. de pengar, tid och kontakter. På några år fick de till stånd Tidigare hade enskilda kvinnor kunnat göra sig hörda i den första kvinnliga massrörelsen, en landsomfattande offentliga sammanhang, men nu uppstod en större rörel- organisation som i vissa avseenden kan betecknas femi- se med representanter från olika samhällsklasser och nistisk och som gick till attack mot mäns privilegier i skikt – fackliga, professionella, sociala, kulturella och samhället. Tusentals kvinnor engagerade sig för rösträt- politiska grupperingar och organisationer. I den borger- ten och offrade år efter år av arbete för ”saken”. Det liga offentligheten vid sekelskiftet 1900 fanns plötsligt tyder på ett omfattande och medvetet gräsrotsarbete – ett stort antal talande och skrivande kvinnor: författare, en pedagogisk kampanj som saknade motstycke i kvin- filantroper, lärarinnor, journalister, skolgrundare, reform- nornas tidigare politiska historia. vänner, politiker, fackliga ledare, föreningskvinnor och Även om det är svårt att finna den övergripande pla- socialarbetare. Alla talade de i offentligheten och hade nen för hur organisationen LKPR var tänkt, ger det fakt- språket som arbetsredskap. Allt fler ställde krav på att iska innehållet i arbetet och resultatet ändå ett intryck av samhället skulle förändras och att kvinnor skulle få sam- att det fanns en medveten och effektiv strategi. Den soci- hälleliga befogenheter. ala rörelse som tog form för att förändra samhället och Den offentliga debatt som följde tyder på att struk- vidga kvinnornas medborgarskap byggde på ett kollek- turella förändringar i tiden hade skapat frustration kring tivt organiserat handlande. I det avseendet liknade rös-

14 01 01-12-13 12.42 Sida 15

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

trättsrörelsen andra sociala rörelser. ligtvis blev annorlunda i ett kvinnopolitiskt samman- Stockholm och Göteborg var först ut 1902 med loka- hang. Det motstånd som de mötte från en stor del av la rösträttsföreningar, därefter kom landsföreningen till männen skapade också en speciell aktivistkultur i varda- stånd 1903, och sedan spred sig rörelsen under de när- gens praktik. De brottades med problemen ur ett tydligt mast följande åren. När föreningen var som störst bestod underläge. den av 217 lokalföreningar spridda över hela landet och För att bygga upp en politisk rörelse erfordrades kun- med en fungerande rösträttscentral i huvudstaden. skaper i politiska ting, upplysningsverksamhet och idé- Medlemsantalet steg till cirka 17 000. Den omedelbara spridning. Kvinnors ointresse och bristande bildning i orsaken – den tändande gnistan – för den svenska kvin- politiska spörsmål användes ofta av motståndarna som noorganiseringen var en proposition i riksdagen som ett argument för att kvinnor inte var mogna för politiskt föreslog att gifta män skulle få två röster i valen – en för medborgarskap, men även rösträttsrörelsens egna ledare sig och en för sin hustru. Detta uppfattades som en föll ibland in i den retoriken. De ansåg sig ha fått upp- bekräftelse på att kvinnorna inte betraktades som själv- draget att uppfostra sina medsystrar till politisk medve- ständiga individer eller medborgare utan bara som ett tenhet och medborgarskap. Kvinnorna måste lyftas och bihang till mannen. Inspirationen till en rösträttsorgani- ”upplysningskurser hållas för att immunicera kvinnorna sation kom också utifrån. Det blåste starka rösträttsvin- mot de manliga åskådningarna” som en rösträttskvinna dar i hela Europa, ja i hela världen, ungefär samtidigt. uttryckte det.1 Och i organisationens cirkulär talas ofta LKPR hade ständig kontakt med den internationella om okunnigheten som problem: rösträttsrörelsen. Det var för övrigt inte bara LKPR som hade kvinno- Kvinnornas intresse är på många håll vaket, de inse sin rösträtten på sitt program – Fredrika Bremer-förbundet, okunnighet, och de ha god vilja att avhjälpa den, men Vita Bandet, den socialdemokratiska kvinnorörelsen och de behöva stödet av initiativ och vägledning.2 frisinnade grupper hade också lyft fram denna fråga i olika sammanhang. Omkring 1907 tog också liberaler, Hur skola vi kunna begära, att männen skola arbeta frisinnade och socialdemokrater upp kvinnorösträtten på för vår sak, då vi icke själva visa så mycken politisk sina partiprogram och började lägga fram motioner i frå- vakenhet att vi infinna oss på mötena?… Vi få icke nu gan. genom visad likgiltighet giva våra motståndare rätt i Modellen för organiserandet sökte de svenska pionjä- påståendet, att kvinnorna själva icke önska rösträtt. rerna i folkrörelserna, som många av LKPR:s ledare följ- Det gäller nu att visa männen att våra 128 F.K.P.R. de på nära håll genom sina överlappande medlemskap med dess 11000 medlemmar icke äro döda siffror.3 och kontakter med partipampar, folkbildare och nykter- hetsfolk, men också i den manliga rösträttsrörelsen. Intet arbete under väntetiden, tills vi förvärvat politis- Kanske valde rösträttskvinnorna folkrörelsernas modell ka rättigheter, har så stor framtidsbetydelse som det av taktiska skäl för att bli offentligt accepterade och socialpolitiska upplysningsarbetet bland kvinnorna.4 respekterade. Kanske valde de en möteskultur som Dessa tre LKPR-citat handlar om kvinnornas politiska åtminstone de ledande rösträttskvinnorna kände till och omogenhet, ointresse och okunskap, fast på olika sätt. redan var inskolade i. Formerna för organisationsarbetet Det var omdömen som inte helt saknade verklighetsför- var således likartade även om innehållet i mötena natur- ankring, eftersom kvinnor i allmänhet saknade erfaren-

15 01 01-12-13 12.42 Sida 16

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

LKPR:s årsmöten anordnades växelvis på olika orter i landet, även om merparten hölls i Stockholm. De arrangerades som stora opinionsyttringar, men också som politiska och rituella avstamp för att stärka den interna sammanhållningen och kampandan. På årsmötena diskuterades politiska strategier. Här under- tecknades resolutioner och offentliga skrivelser. Denna gruppbild är från 1909 års centralstyrelsemöte i Örebro. Källa: Signe Bergmans arkiv, Rikdagsarkivet.

heter från partipolitiskt arbete och deras valdeltagande i nå sina uppsatta mål. LKPR pekade ständigt på sin natio- kommunala val var lägre än mäns. Men den skillnad som nella utbredning och det stora antalet medlemmar. fanns mellan kvinnor och mäns valdeltagande kan för- Numerärens betydelse hävdades oavbrutet. Genom stora modligen bättre förklaras utifrån faktorer som röstvana, och tidskrävande namninsamlingar, t.ex. masspetitionen ålder och ekonomi, än utifrån könstillhörighet. Rösträtts- 1906 och opinionsyttringen 1913, där LKPR lyckades kvinnorna fick ständigt konfronteras med den här typen samla ihop över 142 000 respektive 351 000 namn, ville av resonemang. landsföreningen visa på kvinnornas stora uppslutning Mäns argument om kvinnors ointresse för politik syf- och intresse för kvinnorösträttsfrågans lösning. LKPR tade till att få deras krav att framstå som orättmätiga, blev på så sätt ett kvinnopolitiskt rum, vars storlek och men LKPR försökte bemöta angreppen genom att hän- legitimitet inte kunde negligeras. visa till sin existens. Det fanns tillräckligt många intres- serade och engagerade i saken för att bilda en landsom- Andra steget: Att skapa en anda fattande organisation för ändamålet. Associationer, folk- Rörelsens aktioner är viktiga som analysobjekt, eftersom rörelser och föreningar var ju det typiska uttrycket för de bidrog till att stärka enigheten inom organisationen. människor som ville visa allvaret med sina intressen och Det gällde att åstadkomma en atmosfär som skulle stär-

16 01 01-12-13 12.42 Sida 17

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

Under rösträttsstriden växte vänskapsband fram mellan LKPR-medlemmar. Vänskapsbanden var nödvändiga för att orka med den press och det motstånd rösträttskvinnorna var utsatta för. Fester och samkväm var därför viktiga inslag i rösträttskulturen. Bilden är från ett samkväm på Högloftet på Skansen i anslutning till LKPR:s årliga centralstyrelsemöte i januari 1919. Källa: Signe Bergmans arkiv, Rikdagsarkivet.

ka banden mellan medlemmarna. Själva rörelsemiljön helhet som var något större än de enskilda delarna. Det och rösträttsandan är därför viktiga om man vill förstå var en plikt att vända upp och ner på de invanda före- varför kvinnorna engagerade sig och hur en kollektiv ställningarna om vad som var politik, och de gamla insti- identitet skapades. En viktig ingrediens var entusiasmen, tutionerna som höll kvinnorna tysta måste attackeras. glöden, kampen för saken. Det handlade också om en Det gällde att inte förtröttas trots alla motgångar: ”Ja, det uppriktig vilja att ”väcka” kvinnor. är bara att göra sig seg som gummi, outslitlig, hållbar för Rösträttsaktivisterna använde ofta ord och begrepp järnklackstramp”, som en av aktivisterna säger. som var hämtade ur väckelserörelsens vokabulär, när de Ibland var rösträttsagitatorernas språkbruk hämtat skulle beskriva sitt engagemang för rörelsen. De hade bli- från mer krigiska sammanhang. De var ute på ”krigar- vit ”omvända”, de hade fått en ”kallelse”, de var ”väckta”, stråt”, de skulle ”gå i elden” eller de skulle ut och ”jaga” de ”läste”, de ”predikade rösträtt”, de ”missionerade”, de anhängare, eller de kände sig som ”upptäcktsresande i en ”vittnade”, eller de kunde rent av vara ”rösträttsapostlar”. urskog”, eller ”vi behöver en hel armé av talande tungor” Det religiösa ordvalet hade ofta en ironisk udd som ska- och liknande metaforer. Upplevelsen av att befinna sig i pade distans, men samtidigt signalerade det bibliska språ- ständig kamp gav en känsla av spänning; det rörde sig, ket att de kände sig tillhöra en politisk trosåskådning,en det hände något – de var aktörer i ett specifikt politiskt

17 01 01-12-13 12.42 Sida 18

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

projekt som band dem samman. Det var ett projekt som denna fosterländska plats för att räcka varandra han- rösträttskvinnorna visste skulle bli historiskt. De var tröt- den och bilda kedja. Vi är uppfyllda av samma känsla ta på halvhet och kompromisser, de ville förändra och att hålla ihop i vår önskan att få skänka samhället våra åstadkomma något nytt. De var onekligen inne på områ- krafter och att få tjäna ett älskat fosterland, ställda den där det annars var den manliga identiteten som bru- sida vid sida med mannen. kade fira triumfer – frihetens, expansionens och offent- Vi bär lika tunga börder som våra bröder. Därför lighetens arena. De rörde sig i manlighetens gränszoner känner vi oss lika behövliga och lika oumbärliga i och den makten åtråddes. samhället som de, och därför längtar vi efter att få föra Rösträtten och agitationen var det stora äventyret för in moderlighetens och ömhetens ande i det offentliga en del och blev nästan meningen med livet för somliga. livet som i det enskilda. Det gällde t.ex. Ann Margret Holmgren, den radikala Vi vill bli fria från de band som binder våra händer, adelsdamen och professorsfrun från : så att Moder Svea måtte kunna bruka sina döttrars såväl som sina söners alla krafter i den gemensamma Jag lever bara i rösträtten, allt jag orkar, mitt i det stora hushållningen. Låt oss i denna högtidliga stund svåra arbetet med Kvinnornas rösträttsrörelsernas his- lova oss själva och varandra att troget och offervilligt toria till en Verdandibroschyr, som jag måste se tryckt sträva mot vårt mål. Då skall också vi en gång kunna före riksdagens behandling och allra helst före cen- fullgöra vår plikt som svenska medborgare. Leve vårt tralstyrelsemötet.5 fosterland, leve det!6

Det var Holmgren som genom sina tidiga resor grundla- Förutom den nationalistiska och maternalistiska retori- de infrastrukturen i föreningen, och hon var en av hjär- ken i detta propagandatal kan man lägga märke till den norna bakom upplägget under de första åren när det predikande tonen och det bibliska språket i folkrörelse- stora organisationsbyggandet pågick. Till en början hand- tappning. Att bli upptagen i gemenskapen var att gå lade föredragsresorna mest om att bilda föreningar, att igenom samma ritualer som på ett nykterhetsmöte eller stärka föreningar och att värva medlemmar. Talen som ett bönemöte. Man skall räcka varandra handen, bilda hölls var politiska och propagandistiska till sin karaktär. kedja, avge löften, lossa banden, offra sig och bejaka sina Här kommer ett exempel på ett av Holmgrens tal som känslor. Där finns också den svenska naturen med furans var mer fokuserat på själva rösträtten än de föredrag som sus och elden på härden och Skansen som ett litet senare kom att hållas i LKPR:s regi och som var mer Sverige i miniatyr. Men när Holmgren skriver till sina folkbildande till sin karaktär. närmaste vänner i nätverket, framstår hon mer som järn- lady än som väckelsepredikant. Nedan följer några Ärade församling! Många bland Er ha säkert erfarit, axplock ur typiska Holmgrenbrev, där hon predikar och att när hjärtat är fullt av stora känslor eller oroliga hamrar in gång på gång vad som måste göras. Lägg märke tankar tynga vårt sinne, så söker vi oss upp till till handlingskraften i rörelseverben: Skansens höjder. Där känner man sig som sluten i moderliga armar vid furans sus eller vid den flam- Man måste inympa saken i var enda människa som mande, värmande elden på härden. Vi här församlade kan läsa innantill och allt det där inom två och en halv kvinnor, gamla och unga, fattiga och rika, ha mötts på månad!7 Vi måste smida och hamra på dessa (tid-

18 01 01-12-13 12.42 Sida 19

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

ningarna) vid varje möjligt tillfälle för att få vår sak för den stora idé som med ens strax flytta dem upp i populär i allmänna opinionen.8 en högre klass i samhället.10

Vi måste sjunga ut. Jag avsänder i dag min sjätte arti- Makten hos elitskiktet i rösträttsrörelsen vilade på det kel i ärendet till skilda tidningar. … Vi måste ligga i kulturella och sociala kapitalet – den politiska kunskapen och skriva allt vad tygen håller, anser jag.… Vi måste och handlingskraften. Vissa grupper var bättre rustade än väcka upp människorna.9 andra att mobilisera olika tillgångar i kampen för sin sak. Kvinnorna som återfanns på ledande positioner i röst- I många brev från Ann Margret Holmgren kom det rättsrörelsen hade legitimitet och trygghet i sin utbild- instruktioner om hur man som rösträttskvinna skulle ning och sin höga samhällsklass. Ledarna rekryterades i bete sig: hur man skulle tala, resa på bästa och billigaste regel från den övre medelklassen. De kunde skriva och sätt, tigga pengar, sköta sin hälsa. ”Vi slita ihjäl oss”, säger tala och argumentera; de vågade vara kontroversiella och Holmgren liksom beklagande, men samtidigt var det just kunde reta gallfeber på sina motståndare. För att klara av det som var poängen med att vara aktivist. Det hårda att ständigt befinna sig i snålblåsten krävde rörelsen indi- slitet, som det ständigt talas om, uttrycker den extrema vider med starka subjekt men också med kollektiva band pliktkänsla och hårda arbetsdisciplin som ingick i den till varandra. Det krävde i sin tur goda relationer till politiska kulturen kring att vara en sann rösträttskvinna. familj och nära vänner. Det tunga arbetet var tillfredsställande i någon bemär- Elaka tungor kunde visserligen baktala rösträttskvin- kelse, eftersom det svetsade samman aktivisterna. norna och smäda dem i tidningar och i debatter, men Glöd, kamp, hårt arbete och offer var några av hörn- vedersakarna kunde inte göra vad som helst mot dem. stenarna i rösträttsandan. Kärntruppen i rörelsen visade Med hjälp av sitt kulturella kapital, sina namn, sina exa- på detta sätt upp sin elitposition gentemot de passiva, mina, sina vänner, sina familjer och en snabbt växande som inte ställde upp tillräckligt, och aktivisterna definie- organisation kunde de få skydd, och de åtnjöt trots allt rade sig som eliten. De kvinnor, som stod i ledningen och en viss respekt mitt i allt förakt. Folk kom och lyssnade som var behäftade med den rätta andan, kunde därför ta på deras möten. Partierna och vissa tidningar började dis- sig friheten att tala för alla kvinnor. kutera det legitima i kvinnlig rösträtt, och nya lokalföre- Rösträttskvinnorna i ledningen hade ”förstått” hur det ningar bildades. Kvinnorna i rösträttsrörelsens topp till- hela hängde ihop med männens övertag och kvinnors hörde samhällets intellektuella ledarskikt. Med utbild- beroende och maktlöshet. De ville tolka och bestämma ningen följde en viss livsstil, en självkänsla och rätten att reglerna för hur den nya diskursen (den nya samtalsord- tala, men då gällde det också att kunna tala. ningen) om kvinnor och offentlighet skulle gestalta sig, och de ville hålla i taktpinnen för hur alla ordlösa skulle Tredje steget: att tala få röst. De ville väcka, uppfostra och utbilda efter den politik och skapa en diskurs politiska och feministiska ideologi som var deras. Med hjälp av mötena och talandet kunde man skapa kontakter och sprida rösträttsbudskapet ut i landet. Huvudsaken är att få kvinnor väckta, så att ett reellt Talandet från talarstolarna var ett av de viktigaste instru- tryck skapas. För tryck ger riksdag och regering alltid menten för att åstadkomma ett nytt tänkande kring kön till sist vika… Kvinnor måste läras att offra en smula och politik. Organisationens strategier byggde på en lång

19 01 01-12-13 12.42 Sida 20

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

En viktig strategi i rösträttskampen var att hålla offentli- ga möten med politiska tal. Talandet från talarstolarna var ett sätt att skapa kontakter och sprida budskapet ut över landet. Genom att tala skulle kvinnorna äntligen ”få röst” och det skulle de spränga den manliga struk- Gulli Petrini var under några år LKPR:s resetalare. Det turens gränser. Kvinnorna uppträdde i skolor, bönhus, innebar att hon var ute på långa turnéer och höll föredrag nykterhetsloger, folkets hus eller som här i ett kommu- om framför allt den proportionella valmetoden men också nalhus. i en lång rad andra ämnen.

rad olika projekt som alla stödde sig på språkliga den manliga maktens yttersta symbol – talarstolen. uttrycksformer – tidningsskriverier, upprop, namninsam- Kvinnor hade nämligen inte haft någon självklar plats i lingar, petitioner, kursverksamhet, artiklar, cirkulär, bro- den borgerliga offentligheten, utan de hade tvärtom ofta schyrer, flygblad, bilder, teaterpjäser, böcker och tid- hindrats från att inta talarstolen och säga sin mening. skriftsserier. Men det var det muntliga talandet – att höja Väldigt få kvinnor hade fått någon träning i att yttra sig sin röst – som skulle spränga den manliga strukturens offentligt. Att inta talarstolen som kvinna vid denna tid gränser. var på sätt och vis att överträda en osynlig gräns för vad Det var ett talande som riktade sig till kvinnor, men som ansågs vara lämpligt beteende för det kvinnliga också förstås till män och till staten. Talandet skedde på könet. På många sätt var rösträttskvinnorna gränsöver- de tusen och åter tusen möten av alla slag som hölls över skridare – både i rumslig bemärkelse och i ”ideologisk” hela landet. Kvinnorna tog plats i offentligheten och bemärkelse. De var politiska pionjärer för svenska kvin- uppträdde i skolor, bönhus, nykterhetsloger, folkets hus, nor i allmänhet. kommunalhus, festplatser och partilokaler. De äntrade Redan under 1800-talet fanns det visserligen kvinnor

20 01 01-12-13 12.42 Sida 21

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

som var ute och höll tal och föreläste – långt innan de svenska suffragetterna började resa runt och agitera – men de var trots allt bara några få. Goda förebilder fanns dock, t.ex. Kata Dalström inom arbetarrörelsen, Emilia Rathou inom nykterhetsrörelsen eller Ellen Key inom folkbildningen. En handfull kvinnor talade också i sam- band med folkriksdagarna under 1890-talet. Talandet och resandet inlemmades från första början i LKPR:s praktiska verksamhet. Rösträttsresor var således ett viktigt inslag i LKPR:s arbete och hade olika syften. Det handlade om att bilda föreningar, att stärka föreningar, att återuppväcka före- ningar och att upplysa medlemmarna. Ofta var det en blandning av allt detta. Ann Margret Holmgren var en av de viktigaste resetalarna, men det fanns många fler inom rörelsen, och med tiden följde också en slags specialise- Rösträttskvinnor äntrade den manliga maktens yttersta symbol – talarsto- ring: len. Att inta talarstolen som kvinna vid denna tid var på sätt och vis att överträda en osynlig gräns för vad som ansågs vara lämpligt beteende för det kvinnliga könet. På många sätt var rösträttskvinnorna gränsöverskridare Man finner också specialister på det ena och andra – både i rumslig bemärkelse och i ”ideologisk” bemärkelse. De var politis- området, men alla kunde naturligtvis ”tala rösträtt”. ka pionjärer för svenska kvinnor i allmänhet. Här talar rösträttskvinnor i nationalistisk inramning på Skansen i anslutning till den Internationella Anna Wicksell behandlade juridiska och internatio- rösträttskongressen som hölls i Stockholm 1911. nella frågor, Frigga Carlberg fattigvård, Lydia Källa: Hvar 8 Dag 1911, Riksarkivet Wahlström anlade historiska synpunkter, Gulli Petrini demonstrerade de proportionella valen, Gerda att aktivt stödja de partier som agerade för kvinnoröst- Hellberg ivrade för nykterhet och folkuppfostran på rätten (d.v.s. de frisinnade, liberalerna och socialdemo- sitt lugna, litet bistert humoristiska sätt, Augusta kraterna), rapporterades att 29 talarinnor deltagit och Tonning förstod att ”tala till bönder på bönders sätt”, talat på 217 möten, varav 160 frisinnade och 57 social- medan Ellen Hagens vältalighet bäst lämpade sig för demokratiska. I ungefär en tredjedel av dessa möten (70 de stora mötena.11 fall) hade inbjudan kommit från valledningen, och i 11 fall hade en kvinna framträtt som ensam talare. Åhörar- Vid sidan om LKPR:s upplysningsmöten och propagan- na hade uppskattats till 90 000. Många rösträttskvinnor damöten var det en hel del rösträttskvinnor som reste var alltså även partipolitiker vid sidan av sitt rösträtts- land och rike runt och talade partipolitik för sina respek- engagemang. tive partier. Extra många möten hölls naturligtvis i sam- Det stora antalet rösträttsmöten inom partistrukturen band med valrörelsen och valår. I LKPR:s årliga verk- visar alltså det nära samröre LKPR i praktiken hade med samhetsberättelser redovisas hur många som varit ute framför allt det frisinnade partiet. Rapporteringen säger och hållit rösträttstal. Från valrörelsen 1911, då LKPR också något om talarordningen som fanns vid denna tid. avträtt den så kallade neutralitetsprincipen och beslutat Det var ovanligt att kvinnor bjöds in som talare, men det

21 01 01-12-13 12.42 Sida 22

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

förekom. Det var också mycket ovanligt med enbart har omvänt och noga tänka ut att få rätt lokal för rätt kvinnliga talare, men det inträffade. Kvinnorna hade publik, och man måste ha känsla för att Sverige är ett definitivt gjort entré även inom den snäva definitionen klassamhälle: av partipolitik. Man får en känsla av att hela Sverige vid denna tid genomkorsades av kvinnor som reste runt och Laga så att någon efter föredraget antecknar de för agiterade. På ett koncept i Gulli Petrinis arkiv finns det saken möjligen intresserade närvarande att bilda en en uppgift om att 40 000 tal hållits inom LKPR. Även förening. På håll där man ej förutsett ett vaknande om den siffran är tilltagen i överkant, säger den något om intresse och sådana listor inte funnits har det varit omfånget av möteskulturen och de politiska talen. besvärligt att få ihop folk efteråt vilket varit beklag- Hur gick själva resandet och talandet till? För att visa ligt.13 … Antingen måste en billigare sal fås, t.ex. hur denna opinionsbildning och idéspridning om kön goodtemplare, bönehus eller vad som helst, som rym- och politik helt praktiskt gick till skall vi här återge några mer minst 100 personer – eller ock måste några bänk- delar av en lektion i reseplanering, som Ann Margret rader säljas f. 50 öre. Detta tycks mig dock sämre. Holmgren gav brevledes åt rösträttskollegan Gulli Emellertid de överklassare som ämnat gå, gå nog även Petrini. I den amerikanska rösträttsföreningen NAWSA till en underklasslokal – av nyfikenhet om ej annat. lade man ned stor energi på s.k. rösträttskolor för att Men i dylik lokal kunde det nog hända att arbetsfolk utbilda rösträttsagitatorer i hur de bäst skulle nå stora komme, ty jag har en liten socialistkanal dit ner, som lyssnarskaror och hur de skulle agitera. I Sverige däremot möjligen kan inverka en smula.14 arrangerades inga skolor på detta sätt, utan kunskapen traderades från person till person. Här refereras Man måste försöka hitta en medelväg mellan underklas- Holmgrens handfasta råd till Petrini om hemligheten sens och överklassens matvanor och tänka sig att under- bakom ett lyckat tal: klassen skall hinna klä om och komma till föredraget i tid. Särskilt viktigt är det att man tänker på jungfrurnas arbets- Tidningen måste ombedas att när som helst skriva en tider och ekonomi. Som framgår av innehållet i förberedande notis och pressurklipp följa. ... Annons Holmgrens brev var aktivisterna väl medvetna om införes två dagar före föredraget – blott en gång – gra- klassamhällets problem, och Holmgren beklagar sig i en tis eller med rabatt. Tid, lokal, pris införes. Priset dagbok över hur svårt det var att hitta de rätta koderna när bestämmer ni. Kan man ta 50 öre för en del, 25 för de hon talade för underklassen. Här hade hon just föreläst i andra, eljest bara 25 öre, men då är det svårt att få Malmberget under sin stora turné i Lappland: kostnaderna täckta. Mycket svårt. I notisen bör även män uppmanas att gå och glöm inte att ge fribiljetter Jag är så ovan att tala till obildade, att jag hade svårt till tidningen så att de skriver om ämnet nästa dag att riktigt sovra föredraget från allt som endast passa- igen. Man är också skyldig att anmäla arrangemanget de de bildade. Likaså blev urvalet av citat svårt. Vad till polisen.12 store, kände filosofer menat om saken bry de sig nog Samtidigt passar hon på att ge henne andra tips: tid- inte om. Jag citerade i stället nu levande riksdagsmän punkten på kvällen är viktig – man måste lägga föredra- såsom Lindhagen, Wieselgren o.s.v.15 get så att de som jobbar i butiker och annat arbete hin- ner ta sig till lokalen, man måste fånga upp de själar man I Umeå däremot hade det gått lättare att göra sig för-

22 01 01-12-13 12.42 Sida 23

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

stådd, där hon hade en ”överklasspublik, och då går det Hon riskerade att förlora sin kvinnlighet i samma ögon- alltid bäst ty till dem vet jag vad jag bör säga. Att tala till blick hon klev upp i talarstolen. Det var därför viktigt för arbetare och arbeterskor lägger sig som en tyngd på brös- henne att hitta en accepterad talarroll. Enligt retorikfor- tet. Jag känner att de äro för mig obekanta – jag har för skaren Brigitte Mral valde många kvinnor att tala utifrån lite levt med dem vet ej deras tankesätt m.m.” I ett annat en yrkesroll, vanligtvis som lärare, eller utifrån en privat sammanhang i dagboken talar hon om hur svårt det är roll – som modern. Båda rollerna uppfattades som icke- att stå ut med fattiglukten i arbetarnas Folkets hus och erotiska kvinnliga roller. Den offentliga kvinnan var om hur hon måste vädra kläderna efter ett sådant före- annars liktydigt med den prostituerade kvinnan. drag. Liksom i förbigående nämner hon i ett brev till Petrini hur rutinerad hon börjar bli och hur hon reflek- Fjärde steget: Att utbilda medborgare terar över yrkestalarens villkor: Från sporadiska föreläsningar, med ett uttalat propagan- distiskt syfte för kvinnorösträtten, utökades verksamhe- Att komma till Karlskrona klockan 4 och föreläsa ten med en organiserad föredrags- och kursverksamhet samma kväll är svårt, mycket svårt. Huvudet blir med folkbildande karaktär. Ur ett internationellt aktörs- oklart av järnvägsresorna. Jag vill se salen innan jag perspektiv är LKPR:s folkbildande insatser mycket föreläser, veta hur jag har det, memorera, vila, klä mig, intressanta, och enligt rösträttskvinnan Lydia Wahlström ordna med listor och utropare för eventuell förening kan den svenska rösträttsrörelsen just särskiljas från o.s.v.... Ligger nu i värmen och dricker soppa så hes- andra länders genom att den förberedde kvinnorna för heten skall gå bort till i kväll.16 rösträtten med hjälp av medborgerlig upplysning. Ytter- ligare en rösträttskvinna framhöll i kvinnotidskriften Här talar ett föreläsningsproffs, som vet hur ett politiskt Dagny 1907 att det förmodligen aldrig inträffat förut att tal bäst skall gå hem och som därför lägger ned stort en ny väljargrupp rustat sig inför en kommande valrätt. arbete även på detaljer som kläderna. Klädseln var viktig, Rösträttsreglerna var långt ifrån enkla och självklara, men inte för fåfängans skull. Det handlade om att tas på och LKPR började först och främst med att upplysa allvar utan att samtidigt förlora sin kvinnlighet: kvinnorna om deras befintliga politiska rättigheter och möjligheter framför allt på kommunal nivå. De lokala I förbigående sagt var det en hederssak för rösträtts- föreningarna lade också ned stor energi för att upplysa kvinnorna att aldrig ge hugg på sig genom ett uppträ- och uppmana kvinnor att deklarera sin inkomst och se dande, som i något avseende kunde kallas okvinnligt, till att de uppfördes på röstlängden och, inte minst, att allra minst i fråga om toaletten, som tvärtom ofta de utnyttjade sin kommunala rösträtt. röjde både smak och omsorg. En skämtsam rösträtts- Reformer som infördes under själva rösträttskampens kvinna förklarade, att hon hoppades rösträtten snart år förutsatte nya informationskampanjer, och rösträtts- skulle gå igenom, så att hon kunde börja nöta på sina frågan rörde på sig ständigt. LKPR framhöll också att gamla kläder, som hon nu inte vågade begagna.17 folkbildningsbehovet blivit mera akut i och med 1909 Denna beskrivning visar på den svåra balansgången rös- års rösträttsreform, som bl.a. gjort kvinnor valbara till trättskvinnorna tvingades att gå. En rösträttskvinna i fler kommunala förtroendeuppdrag. Man behövde även talarstolen var inte bara tvungen att tänka på vad hon sa, redogöra för proportionalismen, som då införts och som och åt vem, utan också hur hon såg ut när hon talade. ansågs gynna flerpartisystem, eftersom mandat tilldela-

23 01 01-12-13 12.42 Sida 24

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

sina positioner. Om kvinnorna bara blev bättre utbildade och pålästa och fick bättre självförtroende, så skulle nog all- ting lösa sig – eller åtminstone bli bättre, var förhoppning- en. I medborgarskapsbegreppet låg både rättigheter och skyldigheter, och det måste man få insikter om. Folkbildningen hade LKPR gemensam med andra folk- rörelser vid denna tid, och man samarbetade gärna. En viktig samarbetspartner var exempelvis Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA), som initierade och drev frågor som den moderna välfärdsstaten senare tagit upp i sin regi. Lokalföreningar kunde anlita föredragshållare via CSA, och det var inte ovanligt att verkställande utskottet i Stockholm uppmuntrade lokalföreningarna att kontakta sin kommunordförande eller riksdagsman som föreläsare. En annan viktig samarbetspartner i detta samman-

LKPR var på många sätt en skola i demokrati. Föreningen hang var Folkbildningsförbundet. På LKPR:s initiativ ville utbilda kvinnor till politiska medborgare, som skulle bli upprättade Folkbildningsförbundet fyra vandringsbiblio- medvetna om sina rättigheter och kunna påverka politiken i framtiden. Kursinnehållet ger en fingervisning om vilken typ tek som lokalföreningar mot en viss avgift kunde få låna. av (politisk) kunskap som uppfattades som lämpligt för kvin- Vandringsbiblioteken, som upprättats särskilt för LKPR nor till en början. I ett första skede utbildades landsföre- ningens egna medlemmar. Tyngdpunkten låg på politik i av Folkbildningsförbundet, ger tydliga besked om vilka institutionaliserad bemärkelse. Kurserna var i sig opinions- bildande och fick medvetandehöjande konsekvenser. Detta områden som ansågs viktiga för kvinnor och omfattade: är ett av de första programmen för LKPR:s folkbildande verk- • fattigvårds- och bostadsfrågor, samhet från 1908. • folkbildnings-, nykterhets-, freds- och sedlighetsfrågor, Källa: Dagny 1908. • kooperation, arbetar- och kvinnofrågor, des proportionellt efter antalet avgivna röster. Man • statspolitik och spridda sociala frågor. behövde vidare redogöra för konsekvensen av avskaffan- Det var alltså ett brett spektrum av frågor – men det det av den 100-gradiga skalan till förmån för den 40-gra- fanns några områden som inte togs upp, t.ex. försvarspo- diga rösträttsskalan, som gjorde att rösterna blev mera litik eller utrikespolitik. Det var frågor som rösträtts- värda relativt sett. LKPR framhöll ”det nya ansvar” som kvinnorna så gott som aldrig tangerade – kanske ansågs väntade kvinnorna och som ”framkallat ett behov” hos de höra till de manliga tabubelagda områdena – en man- medlemmarna av vidgad social upplysning. lig maktbas som ingen ännu ville eller vågade utmana. Även om kurserna var öppna för alla kvinnor, inser man Folkbildningen inom LKPR var i hög grad var knuten till att det bara var en liten begränsad klick av kvinnor som den historiska kontexten och till de frågor, som var aktu- över huvud taget hade möjlighet att gå dessa kurser. Men ella i den socialreformistiska debatt som kvinnor kände det var början till något mycket större. På motsvarande sätt sig hemma i och redan deltog i. Folkbildningen handlade som arbetarklassen genom skötsamhet, nykterhet, bildning mycket om formerna, om teori och praktik, om mötes- och disciplin skulle flytta fram sina positioner, skulle kvin- teknik, om hur valförrättningar gick till, hur man kvalifi- norna genom bildning, kamp och organisation flytta fram cerade sig för kommunala och politiska rättigheter, om

24 01 01-12-13 12.42 Sida 25

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

valmetoden och statsskicket i stort, om kommunalpoli- medlemmarna. I Jönköping 1910 hölls t.ex. en föreläs- tiska frågor och kommunförvaltning, samt dagsaktuella ning av Emilia Broomé om ”Sättet att leda förhandling- frågor. Kvinnor skolades och socialiserades i politik, i ar” som åtföljdes av praktiska övningar. Det handlade politiskt tänkande och arbetssätt. Det fanns också ett alltså inte bara om passiv inlärning, utan också om aktiv starkt intresse och sökande efter kunskap. inlärning med diskussionsseminarier och arrangerade val- Förutom att dessa förbund och föreningar ideologiskt möten. Det här var också ett viktigt inslag i Fogel- låg nära varandra, hade CSA, Folkbildningsförbundet, stadsgruppens pedagogik, som etablerades på 1920-talet. Svenska Fattigvårdsförbundet (SFF), Svenska Stadsför- LKPR lärde kvinnorna att praktisera politik genom bundet och LKPR dessutom samma adress i ett hus vid arrangerade möten och iscensättande av valförrättningar. Lästmakargatan i Stockholm, vilket underlättade kon- I Göteborgsföreningen, under Frigga Carlbergs ledning, takterna. Progressiva borgerliga kvinnor fick genom över- fick medlemmarna t.ex. skriva och uppföra korta och lappande medlemskap och genom sitt arbete inom orga- pedagogiska skådespel. LKPR tränade kvinnor att sätta nisationer som CSA och Svenska fattigvårdsförbundet sig in i dagsaktuella frågor och upplyste om statsskick inflytande på socialpolitiken i en tid då de stod utan poli- och förvaltning, men även om fattigvårdslagstiftning, tisk rösträtt. Dessa organisationer kan därför sägas också pension och äktenskapslagstiftning och mötesteknik. ha bidragit till svenska kvinnors emancipation. Mötestekniken var över huvud taget en viktig fråga, Enligt stadgarna skulle LKPR enbart ägna sig åt kam- eftersom sammanträdeskulturen innehöll formella koder pen för rösträtt och valbarhet, men samtidigt såg kvin- och ritualer, som måste övas in för att bli de skulle bli norna hur viktiga gemensamma frågor hamnade mellan accepterade i de manliga politiska sammanhangen. stolarna mellan manliga partirörelser och kvinnorörelser- Även på andra sätt framgår det tydligt att utbildning na. De försökte bredda sin policy, men vissa rösträttkvin- och kunskap enligt LKPR var viktiga förutsättningar för nor var oroliga att det skulle ”gå politik” i vad de kallade ett aktivt politiskt medborgarskap. Både utbildningssy- sociala frågor. Dessa frågor upplevdes som opolitiska och stemet och den politiska arenan var tydligt könssegrege- ansågs kräva en rationell, vetenskaplig och social lösning. rade i Sverige vid 1900-talets början. Landsföreningen I dessa frågor ”propagerade” LKPR sällan, utan ägnade sig intresserade sig därför även för kvinnornas utbildning snarare åt ”upplysning” via sin enorma kursverksamhet och utbildningsmöjligheter i stort. Särskilt flickornas och föreläsningsturnéer. Att ”upplysa” i den sociala frå- medborgerliga uppfostran och behovet av samhällslära gan blev en kompromiss som de flesta kunde ställa sig betonades av enskilda rösträttskvinnor. Men den med- bakom. Försiktigheten i vilka frågor som behandlades borgerliga uppfostran gällde inte bara de unga kvinnorna och vilka begrepp som användes ger en antydan om att som gick i skolan. Detta framkommer med all tydlighet politik var minerad mark. i en artikel från 1909: I Stockholm började kursverksamheten 1907. Samma år utarbetades ett första utkast till en ingående socialpo- Vad som kräves av oss är – jämte personlighetsoffret – litisk upplysningsverksamhet inom FKPR. Där ingick uppfostran, strävan att vinna medborgarekunskap. bl.a. omfattande fortlöpande kurser i samhällslära för Den anmaning som med anledning av riksdagsbeslu- Stockholm och andra större städer, studiecirklar, vand- tet utfärdats till folkhögskolorna av FKPR, att låta ringsbibliotek och litteraturförteckningar. I anslutning till upplysning i kommunala frågor ingå som undervis- årsmöten arrangerades även kurser för centralstyrelse- ningsämne åt de kvinnliga eleverna, gäller oss alla,

25 01 01-12-13 12.42 Sida 26

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

även dem av oss, som för länge sedan övervunnit skol- trättskommittén i fjol, flera hundra då också, till tryck stadiet. Okunnighet får ej vara skälet varför vi undan- och föredrag. Vi måste tvinga dem att ge.19 draga oss de medborgarplikter, vi bliva kallade att fylla [i samhället som kvinnor].18 Rösträttsföreningen hoppades på stöd från kommun eller stat, men fick inget gehör. Lyckan blev därför stor Detta är också exempel på hur rösträttsrörelsen LKPR då det samma år blivit känt att fru Martina Bergman- agerade i andra frågor än rösträtt och valbarhet och för- Österberg, svensk banbrytare inom gymnastikens områ- sökte påverka staten. LKPR fungerade som en förmed- de och boende i England, förklarat sig villig att under 10 lande instans mellan kvinnor och staten och agerade som år donera 5 000 kr om året till samhällelig upplysnings- påtryckningsgrupp i en tid, då kvinnorna saknade de verksamhet bland Sveriges kvinnor. manliga politiska kanalerna och maktresurserna. Genom En kommitté tillsattes för att anordna de s.k. sin verksamhet bedrev LKPR i praktiken en slags skola i Bergman-Österbergska kurserna. De ambulerande kurser- demokrati och medborgarskap. Föreningen fungerade i na roterade länsvis, på motsvarande sätt som exempelvis vissa avseenden som ett kvinnoparti. Svenska Fattigvårdsförbundets möten och kurser. Rösträttskvinnorna krävde inte bara förändringar – de Kursverksamheten i sig är ett tydligt exempel på LKPR:s såg också till att driva igenom förändringar och banade planmässiga organisationsförmåga och visar på den stän- väg för den moderna välfärdsstaten. För att kunna for- diga växelverkan mellan lokalföreningarna och landsför- mulera dessa politiska krav och agera som medborgare, eningen. Landsföreningen fyllde en viktig uppgift som var de tvungna att sätta sig in i hur kommunerna styrdes nationell informationsförmedlare. och förvaltades. De var också tvungna att sätta sig in i Huvudsyftet med de Bergman-Österbergska kurserna, rådande lagstiftning. På så sätt hängde folkbildning, poli- som startade år 1912, var att göra kvinnorna ute på tisering och kvinnors aktiva medborgarskap ihop. landsbygden mer politiskt medvetna och förbereda dem inför rösträtten och det formella politiska medborgar- Femte steget: skapet. Bergman-Österberg sades lägga stor vikt vid Att skapa politisk medvetenhet ”bibringandet av kunskap om de lagar och förordningar, LKPR arbetade i motvind, var ständigt på jakt efter som röra kvinnor och barn, på det att kvinnorna, när de pengar till upplysningsverksamheten och tvingades ägna erhålla politisk rösträtt, må vara inne i dessa saker och sig åt kontinuerligt insamlingsarbete av kontanter. I ett beredda att särskilt på dessa punkter taga upp samhälls- brev från Ann Margret Holmgren till Frigga Carlberg arbetet.”20 Här kan man se hur ett nytt – men begränsat behandlas just behovet av donatorer: – fält anvisas för kvinnorna. Ett annat syfte var att visa på de länkar som fanns mellan kvinnors rösträttslöshet och Det är oerhört att förmögna kvinnor ej ha förstånd underordnade position i samhället. Enligt 1913 års rikt- nog att ösa pengar över oss som dra hela lasset. … Kan linjer fastställdes det dock att: du ej skriva till gamla fru Mannheimer och doktorin- nan Mannheimer och fru Erik Wijk…(oplockad mig Kursledare skola vara övertygade om det berättigade i veterligen) och riktigt beveka. Jag skriver så det osar kvinnornas rösträttskrav, dock bör ingen direkt agita- och bränner – så hett – får nej ibland, ja ibland så tion förekomma, såvida icke särskild begäran därom vingla vi oss fram. Jag ensam har tiggt nu som till rös- framställes. Men äger kursledaren frihet att under

26 01 01-12-13 12.42 Sida 27

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

föreläsningarna i samband med föreliggande ämne, des och förankrades folkligt, så att de säkert skulle upplysningsvis redogöra för kvinnornas rösträttsfråga. komma upp på den politiska agendan i riksdagen. Den politiska ”sociala frågan” fick dessutom draghjälp och Alltså, den direkta agitationen var förbjuden, och det var legitimerades av att den blev föremål för stort intresse av antagligen för att LKPR som kvinnopolitisk organisation den tidens mest kända samhällsforskare. skulle visa sig seriös och opartisk. Det kan också ha varit I anslutning till de Bergman-Österbergska samhälls- ett sätt att engagera kvinnor som inte var medlemmar i kurserna gavs en skriftserie ut, som behandlade ett brett LKPR eller intresserade av rösträtt. Men visst smög sig spektrum av komplicerade frågor som ännu var styvmo- rösträttskraven in, vilket kan utläsas av de tryckta före- derligt behandlade av (manlig) lagstiftning. Föredragen dragen. gick också ut på att visa hur bristfällig lagstiftningen var, Det främsta syftet med dessa kurser var alltså upplys- och ämnesvalen kan ses som ett tidens tecken. Skrifterna ning, men som en önskad bieffekt kan man säga att kur- handlade om: serna handlade om att medvetandegöra kvinnor om deras •Kommunernas organisation och förvaltning orättvisa och underordnade position gentemot männen. •Äktenskapslagstiftningen Kurserna gjorde det tydligt och förstärkte LKPR:s argu- •Kvinnornas ställning inom yrkena, ment att kvinnorna behövde rösträtten för sin egen skull •Folkpensioneringen och för sina barns skull. Kurserna bäddade således för ett •Skyddslagstiftningen, könspolitiskt uppvaknande och medvetenhet om att det •Statens organisation och förvaltning, fanns könsstrukturer som gav män och kvinnor olika •Fattigvårdslagstiftningen makt och inflytande. Det gjorde att kvinnor tillsammans •De praktiska ungdomsskolorna. kunde ifrågasätta mäns privilegium att formulera sam- Utformningen av kurserna och kurslitteraturen visar hällsproblem, och kurserna fick på så sätt feministiska också vilka politiska områden som ansågs vara av särskilt konsekvenser. Kurserna medförde också att kvinnor träf- intresse för kvinnorna – eller som kvinnorna ansågs sär- fades och att alla kunde känna sig delaktiga. Detta var en skilt lämpade för. Därför kan man också hävda att kvin- bild som man gärna framhöll: ”denna vinters samhälls- no- och rösträttsrörelsen i hög grad medverkade till kon- kurs [ha] förenat dem i ett starkt socialt intresse och struktionen av ett särskilt kvinnligt medborgarskap och kommit dem att lära känna varandra under arbetet för en politisk arbetsdelning mellan män och kvinnor. vidgad medborgerlig kunskap.”21 Kurserna bidrog således Tidigare hade deras sociala intressen kanaliserats genom till att stärka den kollektiva identiteten och förstärka den filantropiska verksamheter. Nu blev sociala frågor parti- könspolitiska medvetenheten. politiska frågor på en annan nivå, vilket förutsatte en Folkbildningen visar också på en av LKPR:s paradox- delvis ny könskodning av politiken. Det som i dagens er. Å ena sidan talade rösträttskvinnorna om att bevara debatt kallas för de ”mjuka frågorna” kom att för lång tid vissa frågor ”opolitiska” – å andra sidan bidrog LKPR framåt framstå som typiska kvinnofrågor. Men man kan genom sin folkbildning till att uppmärksamma vissa frå- samtidigt säga att den sociala frågan i sig utgjorde en gor med syftet i förlängningen att dessa frågor skulle realpolitisk möjlighet för kvinnor att få vara med och komma upp på statens dagordning, d.v.s. politiseras. genomdriva sociala förändringar – en väg in i medbor- Folkbildningen i sig var också opinionsbildande. Den garskapet. sociala frågan, eller snarare de sociala frågorna, förbered- Den första kursen anordnades våren 1912 med röst-

27 01 01-12-13 12.42 Sida 28

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

rättskvinnan Gerda Planting-Gyllenbåga, som även valts ålades att sända in en detaljerad plan med uppgifter om till stadsfullmäktige i Huskvarna, som föreläsare. Först i kursdatum, orter och tågtider. Dessutom skulle lokalför- och med de Bergman-Österbergska samhällskurserna eningarna ordna logi åt föreläsarna och sköta bokning av började landsföreningen att uppställa särskilda krav på lokaler, annonsering och affischering. På landsbygden kursledarna: kunde lokalföreningarna anmoda prästerna att kungöra kurserna. Det holmgrenska sättet att bedriva rösträttsar- Kursledaren måste först och främst vara besjälad av bete hade nu formaliserats från ett individuellt ansvar den varmaste lust för uppgiften att göra svenska kvin- och initiativ till en organisatorisk uppgift och en institu- nor intresserade för landets medborgerliga, sociala och tionalisering. politiska förhållanden, hon måste även ha vana och De Bergman-Österbergska samhällskurserna bestod förmåga att umgås med landsbygdens kvinnor, känna av flera typer av kurser: fasta årskurser som var uppdela- till deras liv och arbete, deras tanke- och känslovärld, de på höst- och vårkurser, månadskurser och fristående ha lätt att uttrycka sig, vara frisk och stark, då reseli- kurser med olika föreläsare. I och med den Bergman- vet med nödvändighet är ansträngande. Dessutom bör Österbergska donationen 1911 kan man säga att folk- hon äga kunskap i de ämnen, som ingå i föreläsnings- bildningen institutionaliserades inom LKPR. Man anord- planen eller den bildning och det intresse för saken, nade kurser fram till och med år 1920, och man hade som sätta henne i stånd att med tillhjälp av den gan- just inget avbrott, trots kriget. Det förekom också fri- ska rikhaltiga litteraturen inhämta nödiga kun- luftsmöten under sommaren, men konkurrensen med skaper.22 jordbruksarbetet försvårade arrangemangen.

Det var inga lågt ställda krav. Gerda Planting-Gyllen- Att erövra det politiska rummet: båga, den unga och nyblivna juristen Eva Andén, Valborg sammanfattande reflektioner Bergström, Tilly Borg och Emma Aulin torde ha motsva- LKPR:s mötesverksamhet var ett sätt att skapa egna rat dessa krav, eftersom de olika år arbetade som kursle- offentliga rum för kvinnor, innan de hade formell tillgång dare för de ambulerande Bergman-Österbergska kurser- till politisk makt, d.v.s. rösträtt och valbarhet. Som fram- na. Emma Aulin från Jönköping arbetade även som röst- gått av vår analys använde organisationen flera olika stra- rättskonsulent. Rösträttskonsulenter utsågs 1916, då tegier för att integrera kvinnorna i den manliga politiska LKPR ändrade inriktningen något på kurserna. offentligheten. Den stora landsorganisationen skulle fun- Rösträttskonsulenten var avsedd att hjälpa och stödja gera som en kanal mellan kvinnorna och statsmakten. svaga rösträttsföreningar, särskilt på landsbygden. Denna Man ville stärka banden mellan medlemmarna genom en tjänst inrättades i en period då både medlemsantal och specifik politisk kultur – en rörelseanda som skulle för- föreningsantal började gå tillbaka, och LKPR var mycket medla en kollektiv identitet. Viktiga inslag i detta syster- angelägen om att upprätthålla storleken – eftersom man skap var pliktkänsla, ansvar, handlingskraft och kamp. ständigt åberopade numerärens betydelse. Redan året Föreningen ville lyfta kvinnorna och utbilda dem till efter framhölls det att rösträttskonsulenten varit till stor politiska medborgare, som skulle bli medvetna om sina nytta. rättigheter och kunna påverka politiken i framtiden. Under 1912 fastställdes Riktlinjer och Anvisningar för För att åstadkomma detta konstruerades en könspoli- kurserna, som bland annat innebar att lokalföreningarna tisk diskurs, som utmanade den rådande samtalsordning-

28 01 01-12-13 12.42 Sida 29

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

en mellan män och kvinnor – kvinnor ville göra sig hörda Ibland framstår rösträttskvinnorna som lite naiva – inom politiken för att få tala i egen sak. Politikens genus eller åtminstone blinda för de strukturer som upprätthöll skulle bli tvåkönat. LKPR:s diskursiva praktik frambring- genusordningen – vilket gjorde att de skuldbelade sig ade nya politiska rum, som kan betraktas som nischer själva och trodde att förändringen bara var möjlig, om inom männens offentlighet. En kvinnopolitisk elit lade kvinnor ändrade på sig och blev ännu duktigare. En ned mycket arbete på att utbilda och uppfostra sina pessimistisk tolkning skulle kunna vara att kvinnors för- medsystrar till ett nytt medborgarskap genom kurser och sök till att duga på manssamhällets villkor var ett projekt föredrag. Detta var ett självpåtaget uppdrag, som framför dömt att misslyckas. Detta står i bjärt kontrast till den allt en grupp högt utbildade kvinnor inom den övre propagandistiska och optimistiska självbilden som Ann medelklassen ansåg vara en moralisk skyldighet att utfö- Margret Holmgren förmedlade strax efter att kvinnlig ra för nationens bästa. För många var rösträttsarbetet ett rösträtt införts: kall, en politisk trosåskådning eller ett stort äventyr som gav upplevelser och skapade mening i tillvaron. Dessa FKPR fingo ett stort inflytande på många tusen Allt detta skapade en politisk medvetenhet som allt- kvinnors utveckling i samhällsanda och utövade en eftersom fick feministiska konsekvenser. I den brokiga stor upplysningsverksamhet i samhällskunskap. De ha verksamhet som rösträttskvinnorna bedrev på gräsrots- även i alla delar av landet utgjort värdefulla centra där nivå såg de hur vissa patriarkala mönster upprepade sig, en mängd dugande kvinnor uppfostrats för allehanda och den insikten kunde användas för att väcka den poli- uppdrag i samhällets tjänst. Från FKPR har flertalet tiska medvetenheten. Resultatet blev att vissa politiska kvinnliga stadsfullmäktige i landet rekryterats.23 dörrar öppnades. De skaffade sig tillträde till socialpoliti- kens fält och fick tillgång till vissa arenor. Efter år av hårt Folkbildningen inom LKPR var på ett sätt ett medel för arbete infördes också den kvinnliga rösträtten och män- att nå målet – kvinnornas formella politiska medborgar- nens målsmanskap upphörde. skap. Folkrörelserna framhålls ibland som en skola i Men rösträttskvinnorna drog inte ut alla konsekvenser demokrati – och i så fall kan man säga att LKPR funge- av sin beprövade erfarenhet och försummade vissa kön- rade som en sådan skola för svenska kvinnor. Kunskap strukturer på djupet. De såg ej – eller ville inte se – den krävdes för att kunna ställa krav, formulera krav och för- grundläggande genusordningen. De vågade inte utmana ändra ett samhälle. LKPR hade en kunskapsförmedlande männens maktbaser i grunden – marknaden, maktpoliti- ambition och förmedlade såväl teoretiska kunskaper om ken i staten, könsideologierna och de sociala klassförhål- statsskick och lagstiftning i olika områden, som praktiska landena. De lärde sig männens formella mötesteknik kunskaper om mötesteknik och hur politik kunde bedri- men fick inte nyckeln till de informella koderna i den vas. Den kvinnliga rösträttsrörelsen LKPR:s kurser hand- manliga institutionella makten och offentligheten. De lade också om medvetandehöjning och om att stärka fortsatte att vara könsvarelser i politiken, och en arbets- kvinnornas självförtroende och kompetens. Det var sam- delning mellan könen fortsatte i politiken även efter tidigt ett uppfostringsprojekt och handlade om att utåt rösträttens införande. Den diskurs de skapade utgjorde stärka legitimiteten i rösträttskravet för kvinnor. en utmaning som var villkorlig. Rösträttskvinnorna valde LKPR nöjde sig inte med medborgarskap som status; också självmant könssegregation – att bilda en organisa- ett formellt medborgarskap som innebar rätt att repre- tion som fick utgöra ett eget politiskt forum för kvinnor. sentera och representeras. Landsföreningen ville möjlig-

29 01 01-12-13 12.42 Sida 30

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

göra ett aktivt medborgarskap för kvinnor. LKPR arbeta- nar av folkrörelsen – i arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen de för att kvinnor skulle kunna omsätta sitt medborgar- eller fredsrörelsen – och såg till att överföra folkbild- skap i praktiken. Föreningen såg därför till att upplysa ningstraditionen till LKPR. Många av LKPR:s medlem- kvinnor om de komplicerade reglerna som gällde för mar hade anknytning till skolväsendet och var lärarinnor rösträtt, valbarhet, statsskick och valmetod. Föreningen eller skolföreståndarinnor. En del arbetade i samskolor såg inte minst till att uppmuntra kvinnor att använda de och hade utbildning som sin profession och trodde på politiska rättigheter och möjligheter som stod till buds, kunskapens makt till förändring. LKPR medverkade till t.ex. kommunal rösträtt och valbarhet. att politiskt socialisera kvinnor och introducerade kvinnor Hela tiden fanns en stark folkbildningstanke inom till de nya och kommande medborgerliga rättigheterna. LKPR. Många var medlemmar och delaktiga i andra gre- Rösträttskvinnorna var våra första kvinnliga politiker.

30 01 01-12-13 12.42 Sida 31

Christina Florin och Josefin Rönnbäck

KÄLLOR OCH LITTERATUR Brevskolan, 1995). Rösträttskvinnan Lydia Wahlström Artikeln är en del av ett pågående tvärvetenskapligt forsk- behandlar också LKPR och folkbildningen i Den svenska ningsprojekt vid Stockholms universitet: Genus, medborgar- kvinnorörelsen (Stockholm: Norstedts, 1933). Irene skap och offentlig politik 1848-1998, som finansieras av Andersson undersöker LKPR som rekryteringsnätverk för Vetenskapsrådet (Staten och människan-programmet) och fredsfrågan i Kvinnor mot krig. Aktioner och nätverk för fred Institutet för framtidsstudier. Delar av artikeln kommer i 1914-1940 (Lund: diss., 2001). omarbetad version att publiceras av Christina Florin i en För frågor om kvinnors medborgarskap och rösträtts- kommande bok om svenska ”suffragetter” och i Josefin kampen på lokal nivå, se Gunnela Björk, Att förhandla sitt Rönnbäcks avhandlingsarbete Politikens genus. Böckerna medborgarskap. Kvinnor som kollektiva politiska aktörer i kommer att publiceras av Atlas. Örebro 1900-1950 (Lund: Arkiv, 1999) och Christina Florin Artikeln bygger dels på källmaterial, som finns i De och Lars Kvarnströms inledningskapitel ”Kvinnor på grän- kvinnliga rösträttsrörelsernas arkiv på Riksarkivet och som sen till medborgarskap” i boken med samma namn (se innehåller tryckta och otryckta protokoll, årsberättelser, rös- ovan). Diskussionen om medborgarskap som status och trättsbroschyrer, cirkulär, anvisningar och kursmaterial; dels praktik är hämtad ur Ruth Lister, Citizenship: Feminist på brevsamlingar i Gulli Petrinis arkiv, Göteborgs universi- Perspectives (London: Macmillan, 1997). Kvinnors utträde i tetsbibliotek (GUB), Signe Bergmans samling på Riks- offentligheten behandlas också i några andra forskningspro- arkivet (RA) och Ann Margret Holmgrens samling vid jekt: Det vidgade rummet, som leds av Eva Österberg, Lunds Uppsala universitetsbibliotek (UUB). Några samtida tid- universitet, och Formering för offentlighet, som leds av ningar och tidskrifter har också använts, nämligen Dagny Donald Broady, Uppsala/Stockholms universitet. och Rösträtt för kvinnor. Gruppbilderna från LKPR:s årsmö- Andra kvinnorörelser som också arbetade för rösträtt ten är hämtade från Signe Bergmans arkiv i Riksdagsarkivet. behandlas av Christina Carlsson, Kvinnosyn och kvinnopoli- Fotomontaget från föredrag på Skansen är hämtat från ett tik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 (Lund: tidningsklipp ur tidskriften Hvar 8 Dag, som finns i De Arkiv, 1986); av Stina Nicklasson i Högerns kvinnor. Problem kvinnliga rösträttsrörelsernas arkiv på Riksarkivet. och resurs för Allmänna valmansförbundet perioden 1900- Den kvinnliga rösträttskampen i LKPR:s regi behandlas 1936/37 (Uppsala: diss., 1992); och i Ulla Manns, Den även av Rönnbäck i ”Rätt är makt. Rösträtten som mål och sanna frigörelsen. Fredrika Bremerförbundet 1884-1920 medel för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt”, i (Stockholm: Symposion, 1997). Om motståndet till kvin- Christina Florin & Lars Kvarnström (red.), Kvinnor på grän- nors rösträtt, se t.ex. Gunhild Kyle, ”Hvarför skola kvinnor- sen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800- na vänta?”, Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 2, 1983. 1950 (Stockholm: Atlas, 2001) och av Josefin Rönnbäck Brigitte Mral har skrivit om kvinnor och retorik i boken ”Rösträttsrörelsens kvinnor – i konflikt och samförstånd”, Talande kvinnor. Kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Kvinnovetenskaplig Tidskrift 2000: 4. En ingående veten- Key (Nora: Nya Doxa, 1999). skaplig studie av den svenska rösträttsrörelsen har gjorts av Riksdagen har tidigare publicerat två jubileumsskrifter Bertil Björkenlid, Kvinnokrav i manssamhälle. Rösträtts- som behandlat kvinnorösträtten: Ruth Hamrin-Thorell kvinnorna och deras metoder som opinionsbildare och påtryck- m.fl. (red.), Kvinnors röst och rätt (Stockholm: Allmänna argrupp i Sverige 1902-21 (Uppsala: diss., 1982). Kerstin Förlaget, 1969) och Rätt att rösta 1919-1994: så fick kvinnor Engman berör LKPR:s folkbildning i ett kapitel i sin bok, politiskt inflytande (Stockholm: Riksdagen, 1994). Kvinnor i bildningens tjänst (Stockholm: Utbildningsförlaget Rösträttsrestriktionerna och manliga rösträttsrörelsen be-

31 01 01-12-13 12.42 Sida 32

Gamla och nya rum i politiken: Kvinnorösträttsrörelsen som bildningsprojekt

handlas av Torbjörn Vallinder, I kamp för demokratin. NOTER Rösträttsrörelsen i Sverige 1886-1900 (Stockholm: diss., 1 Protokoll från det andra enskilda mötet, §6, 8-9 jan, 1915, 1962). Problemen kring kvinnors medborgarskap, som upp- De kvinnliga rösträttsrörelsernas arkiv, LKPR, Riksarkivet. kommer efter rösträttens införande, behandlas av Kjell Öst- 2 Cirkulär nr 31, 1907. berg i boken Efter rösträtten. Kvinnors utrymme efter det 3 Cirkulär nr 45, 1908. demokratiska genombrottet (Stockholm: Symposion, 1997) 4 Cirkulär nr 46, 1908. och Lena Eskilsson i Drömmen om kamratsamhället 5 Ann Margret Holmgren till Frigga Carlberg, 28 okt. 1918. (Stockholm: Carlssons, 1991) liksom i Florin & Kvarnström, 6 Koncept till tal på Skansen 1906. Ann Margrets 2001. Holmgrens arkiv, (AMHA), Uppsala universitetsbibliotek. Folkbildning inom folkrörelserna behandlas av Ronny 7 Odaterat, troligen 1905 för innehållet i brevet antyder Ambjörnsson i Den skötsamme arbetaren. Idéer och ideal i ett Norgekonflikten. norrländskt sågverkssamhälle (Stcokholm: Carlssons, 1991), 8 Ann Margret Holmgren till Frigga Carlberg, 26 sept. 1918. i Eva Dahlmans artikel ”Folkrörelserna som skola i demo- 9 Ann Margret Holmgren till Frigga Carlberg, 26 sept. 1918. krati”, i Anders Björnsson (red.), Från undersåte till medbor- 10 Ann Margret Holmgren till Frigga Carlberg 31 okt. 1906. gare. Om svenska folkets demokratiska traditioner (Stock- 11 Sigrid Björklund, Anna Whitlock – en svensk märkeskvin- holm: Ordfront, 1981) och i Sven Lundkvist, Folkrörelserna na, (Stockholm 1931), s. 120. i det svenska samhället (Uppsala: Almqvist & Wicksell, 12 Ann Margret Holmgren, 3/3 1903; 8/3 1903; 9/3 1903, 1977). Se även Björn Olsson, Den bildade borgaren. Bild- Gulli Petrinis arkiv (GPA). ningssträvan och folkbildning i en norrländsk småstad (Stock- 13 Ann Margret Holmgren 8/3 1903, GPA. holm: Carlssons, 1994). 14 Ann Margret Holmgren, 9/3 1903, GPA. Många forskare har intresserat sig för den s.k. sociala frå- 15 Dagbok från Lapplandsresan 1903, UUB. Se även Kersti gan. Se Mikael Sjögren, Fattigvård och folkuppfostran. Liberal Ullenhag, ”Ann Margret Holmgren. Den kvinnliga rösträt- fattigvårdspolitik 1903-1918 (Stockholm: Carlssons, 1997), tens agitator”, (Uppsala 1997), s. 11. Per Wisselgren, Samhällets kartläggare. Lorénska stiftelsen, 16 Ann Margret Holmgren, 13/3 1903, GPA. den sociala frågan och samhällsvetenskapens formering 1830- 17 Sigrid Björklund, Anna Whitlock… 1931, s. 102 1920 (Stockholm: Symposion, 2000). Se även Lennart 18 Dagny 1907, s. 251. Lundquist, Fattigvårdsfolket. Ett nätverk i den sociala frågan 19 Ann Margret Holmgren till Frigga Carlberg, 25 aug. 1900-1920 (Lund: Lund University Press, 1997). 1907. För historisk forskning om utbildning i ett genusperspek- 20 Cirkulär nr 72, 1911. Se även Rösträtt för kvinnor 1911, tiv, se Tord Rönnholm, Kunskapens kvinnor. Sekelskiftets stu- nr 14, s. 2. dentskor i mötet med den manliga universitetsvärlden (Umeå: 21 Dagny 1908, s. 254. diss., 1999) och Christina Florin & Ulla Johansson ”Där de 22 Kerstin Engman, Kvinnor i bildningens tjänst (Stockholm härliga lagrarna gro..” Kultur, klass och kön i det svenska läro- 1995), s. 37. verket 1860-1914 (Stockholm: Liber, 1993). 23 Ann Margret Holmgren, ”Två internationella organisatio- ner”, Verdandi småskrifter nr 241, 1921. Jfr Holmgren, ”Kvinnorösträttens historia i Norden”, Verdandi småskrifter nr 229, 1920, s. 44.

32 02 01-12-13 12.57 Sida 33

Osynliga förbindelser: 2 Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen

Birgitta Ney

Helene, Inga och gymnastikdirektören hade redan hun- känslor? undrade hon beskt. Elvira för sin del slutade dis- nit hem till Anni för lördagsklubbens träff. Nu väntade kutera och tänkte inom sig att rösträttens motståndare de bara på Elvira med särskild spänning, för de ville höra sannerligen inte argumenterar med förståndsskäl. vad hon tyckte om Elin Wägners nya roman Pennskaftet. Elvira, Inga, Helene, gymnastikdirektören och Anni Elvira var inte precis nödbedd när hon kom. Som hon utgjorde kärntruppen i Lördagsklubben Histam, och kunde prata sig varm för den romanen; så glad hon var; mötet ovan utspelades i sena oktober 1910. Klubbens så skulle det agiteras för rösträtten! Minst tusen nya träffar, deltagare och samtal känner vi till, för att de finns medlemmar skulle föreningen få, trodde hon. Helene, skildrade i krönikans form i Dagens Nyheter när det som visserligen betalade sin avgift till föreningen, men begav sig. Krönikor, som den om lördagsklubben, kan ”utan trons flamma i sitt bröst”, var mer tveksam och beskrivas som en variant av fiktion i spalterna; journalis- tyckte nog ändå att boken var rätt elak mot rösträtts- ten skriver mer eller mindre fritt ur hjärtat i en eller kvinnorna. Gymnastikdirektören struntade i vad folk annan aktuell fråga. Elin Wägners roman utkom i okto- tyckte huvudsaken var att folk pratade om rösträtten. ber 1910 och var således alldeles färsk på bokhandels- Inga däremot var upprörd, för hennes man hade förkla- diskarna, när lördagsklubbens diskussioner om journalis- rat för henne hur det låg till med boken och dess konse- ter, rösträtten, kvinnosaken och erotiken dök upp i DN kvenser. Anni, värdinnan fru Anni Ljung, sa just inte så söndagen den 30 oktober. mycket alls; hon tyckte det blev obehagligt när samtal I krönikans form kunde journalisten skriva friare om övergick i gräl, och gräl var vad hon kallade alla engage- reaktioner på bokens innehåll och budskap än om hon rade samtal. Upphetsat blev det mycket riktigt när de hade varit tvungen att intervjua namngivna personer. pratade om rösträtten, romanen, sanna kvinnor och kär- Signaturen Regan rapporterade från denna informella lek. ”Hur kan hon blanda rösträtt och erotik, det är som kvinnliga sammanslutning mest varje söndag. Om just sylt och pannkaka, typiskt fruntimmersaktigt”, utbrast den klubben existerade utanför tidningens spalter, det Inga. ”Nej, Inga, nu blir din man tråkig”, tyckte då gym- vet vi däremot inte. Lördagsklubben Histam må vara fik- nastikdirektören och ville bena ut argumenten: om röst- tiv, men Elin Brandell, som dolde sig bakom den upp- rätten kväver kvinnligheten så är vi inga så kallade sanna kvinnor och då ska vi inte ha rösträtt, sägs det. Nu visar Birgitta Ney är docent i genusvetenskap och universitetslektor på Centrum ju romanen att vi faktiskt har känslor, och likafullt vill vi för kvinnoforskning vid Stockholms universitet. Tillsammans med Kristina Lundgren har hon redigerat boken Tidningskvinnor, 1690-1960 (Student- ha rösträtt. Skall vi då inte ha den rätten för att vi har litteratur, 2000).

33 02 01-12-13 12.57 Sida 34

Osynliga förbindelser: Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen

skattade signaturen i tidningen, kan mycket väl ha inspi- Kvinnliga kamratkretsar rerats till sina kåserier av något kamratgäng hon själv Elin Brandell, hon som skrev krönikorna om vad som dis- ingick i eller hört talas om. En grupp kvinnliga journalis- kuterades i Lördagsklubben Histam, brukar inte räknas ter i Stockholms dagspress började exempelvis kalla sig till rösträttskvinnorna i vår historia, men i hennes artiklar för Ligan ungefär vid denna tid. Året därpå skulle Ligan finner vi en berättelse som kan betraktas som ett direkt bli mer offentlig; de arrangerade en omskriven tillställ- och indirekt stöd för rösträttskampen. Elin Brandell var ning, en pennskaftssoaré för att samla in pengar till rese- journalist på Dagens Nyheter från 1906 och långt in på stipendier för kvinnliga journalister med Elin Wägner 30-talet. Bland hennes vänner fanns Ellen Rydelius, som som en av de ledande kreatörerna. Såväl Elin Brandell kom till Dagens Nyheter bara några år efter henne, liksom som Elin Wägner fanns i Ligankretsen och båda skrev de Elin Wägner, som skrev på frilansbasis för tidningen när för DN: de var bekanta, de var väninnor – de är exempel hon flyttat till Stockholm. På andra tidningar fanns exem- på förbindelser, kontaktvägar mellan kvinnor och grup- pelvis Lotten Ekman, Vera von Kræmer, Célie Brunius, per i samhället som inte nödvändigtvis var uppenbara för Elisabeth Krey-Lange, Anna Byström Lindhagen, Ester dagstidningens läsare. Blenda Nordström, Ellen Landquist och Gerda Marcus. De osynliga förbindelser, som rubriken till detta kapi- Många fanns mer eller mindre i Ligankretsen. Vittnes- tel syftar på, handlar om de kontaktvägar mellan kvinn- målen om Ligan finner vi dels i dagspressens rapportering liga journalister och rösträttskvinnor som bör ha varit runt den pennskaftssoaré de arrangerade 1911, dels långt synnerligen nyttiga i kampen för kvinnors rösträtt. När senare när Ria Wägner, mest känd som programledare i rösträttens historia skrivits har föreningars verksamhet TV, berättat om hur hon hade mammas väninnor, kvin- och organiserade aktivister studerats, och rörelsens egna norna i Ligan, likt féer ståendes runt vaggan. Ria Wägner skribenter har särskilt uppmärksammats. Under några år föddes 1914 som dotter till Ellen Rydelius och Harald bedrev de en verksamhet som har drag av formligt pro- Wägner, d.v.s. Elin Wägner var hennes faster. Föräldrarna duktionsbolag eller reportagebyrå – de distribuerade hade blivit ett par på arbetet likt några andra av journa- artiklar i rösträttsfrågan som publicerades i mängder av listäktenskapen i tiden: Elin Brandell var gift med Simon tidningar landet runt och nådde många tusentals läsare. Brandell på DN, Célie Brunius med August Brunius på Sådana artiklar var skrivna av rörelsens egna aktiva; några Svenska Dagbladet. av dem var flitigt förekommande i pressen men då som Journalisterna var en yrkesgrupp med täta förbindel- fria skribenter. I detta kapitel skall jag i stället presentera ser över redaktionsgränserna och eftersom antalet kvin- några av de kvinnor som hela tiden fanns på tidningarnas nor på redaktionerna var begränsat kände de till och var redaktioner, de journalister som senare tider kallat penn- inte sällan bekanta med dem som arbetade på övriga tid- skaft efter Wägners roman. Det var dessa pennskaft som ningar. De kan ha lärt känna varandra när de arbetat på helt i tidens referatjournalistiska anda bevakade möten, samma redaktion om de inte träffat varandra tidigare, föredragskvällar, namninsamlingsaktioner och konferen- under studier i Uppsala eller än tidigare på någon av ser – de bidrog till rösträttskampen med sin nära nog flickskolorna. Samma studiebakgrund hade ofta kvinnor- namnlösa gärning i det dagliga journalistarbetet. na som var verksamma i den så kallade kvinnosaken, oav- sett om det var fråga om rösträttskampen, välgörenhets- arbetet, utbildningsverksamheten eller det rikt floreran- de föreningslivet. Det finns antagligen fog för att tala om

34 02 01-12-13 12.57 Sida 35

Birgitta Ney

att en grupp kvinnor, en ganska stor grupp, i realiteten informera sig om rösträtten och frågorna genom att läsa utgjorde ett omfattande nätverk vid denna tid. tidningen redan dagen efter mötet. Genom pennskaftens bevakning i dagspressen nådde rösträttskvinnorna där- Spetsiga kommentarer med även ut till andra än den grupp som begivit sig till Journalisten, författaren – och senare akademiledamoten kvällsmötet. – Elin Wägner tillhör de mer kända namnen i svensk Om läsare i Helsingborg då kände till att det var Elin kvinnohistoria, och hennes insatser i freds- och kvinno- Wägner som dolde sig bakom signaturen E. -er vet vi saken har studerats i många olika sammanhang. Sina för- inte, men de kan mycket väl ha känt till signaturbrukets sta publicistiska år gjorde hon emellertid i likhet med kodsystem, eftersom det var regel att tidningarnas jour- övriga kvinnor i detta kapitel som journalist. Alldeles vid nalister inte signerade artiklar med sina verkliga namn. kampens början, de kvinnliga rösträttsföreningarnas tidi- Namnet i förkortning var en vanlig variant, E. -er för ga 1900-tal, arbetade hon på Helsingborgs-Posten. Bland Wägners reporteruppdrag, medan andra signaturer hennes många publicerade referat finner vi i november kunde användas för mer kåserande artiklar. Texter som 1903 att hon bevakade en rösträttsafton i Helsingborg. var närmare fiktionen kanske krävde en särskild persona. Hilma Borelius, dåvarande licentiaten och senare vår för- Tre veckor efter artikeln om rösträttsmötet kunde tid- sta kvinnliga doktor i litteraturhistoria, föreläste torsda- ningens läsare exempelvis ta del av en Wägnerkrönika gen den 12 november över ämnet ”Några allmänna syn- signerad Cafour. Fredagen den 4 december 1903 handlar punkter för den qvinliga rösträttsrörelsen”. Elin Wägner krönikan om hur en förståndig fru försöker tala skriben- blev inte helt övertygad rösträttskvinna förrän några år ten till rätta. Vi kan läsa detta som att Elin Wägner ytligt senare, brukar det hävdas, men redan i artikeln dagen sett kritiserade damernas broderiraseri i samband med efter mötet i Helsingborg finner vi den syrliga ton som produktionen av välmenande men onödiga julklappar utmärker så många av dagspressens pennskaft: hon ralje- och att hon då skrev i form av en tämligen fiktiv dialog. rar en aning kring vad de kvinnor måtte ha tänkt som En läsare, ”en mycket förståndig fru”, som det står i tex- läste annonsen om föredragsaftonen och lät det stanna ten, förklarar för skribenten att fruarna måste tillåtas att med det, d.v.s. stannade hemma. Hennes artikel vittnar brodera: ”Hvad skola de göra, om de icke få brodera? Alla om hur bistert det kunde vara för de tidiga rösträttsta- kunna ju icke skrifva romaner - -”. Förståndiga frun för- larna – damerna i Helsingborg kan ha uteblivit från klarar för skribenten att damerna måste sysselsättas med Borelius föredrag på grund av att de tyckte det var syn- något ofarligt, och vi anar att romanskrivande skulle vara nerligen olämpligt att bli betraktade som rösträttskvin- farligt nog. Jag undrar om vi inte dessutom ska läsa in att nor. Wägners artikel antyder att föredraget (och före- hon menar att här föreligger risk för rösträttsagitation, dragshållaren?) föraktades i vissa kretsar. när frun i nästan samma andetag deklarerar att om hon I texten följer en kort lektion i rösträttens krav och hade med saken att göra så skulle hon föreslå något. grunder – det var fråga om ansvar, skyldigheter, politisk Varpå skribenten replikerar att det kunde hon väl göra uppfostran och en vilja att bidra i samhällsarbetet. ändå; skulle man bara ägna sig åt det man direkt hade Kvinnornas krav på rösträtt handlade inte om att de ville med att göra så... och lämnar öppet för kompletteringen ha en oförtjänt förmån, de ville ha rätten att få fullgöra att inte mycket skulle bli gjort. Men förståndiga frun sina medborgerliga skyldigheter, hade Borelius förklarat i säger i stället att livet nog skulle bli mycket angenämare sitt föredrag. Damerna i Helsingborg kunde således i så fall och ger sig in i en lång utläggning om att damer-

35 02 01-12-13 12.57 Sida 36

Osynliga förbindelser: Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen

na kunde brodera eleganta bälten i stället för kuddar, en förbindelse över redaktionsgränserna. som alla redan har för många av. Skribenten kommente- Möjligen var just den kvinnoklubben en kortvarig his- rar då spetsigt att de flesta damer ju skänker broderierna toria, för strax efter att Idun haft en presenterande arti- till sina manliga släktingar, så hon undrar om förståndiga kel kunde stockholmarna läsa i dagspressen om nattligt frun tänker sig ett vitt sidenskärp med broderade förgät- polisingripande utanför klubbens lokaler på Drott- migejbuketter som en lämplig julklapp till maken. Det är ninggatan efter påstådda äggkastningar från klubbens knappast en övertolkning att läsa krönikan, som med fönster. Sådana uppträden ville inte kvinnor som Lotten satirens tonläge behandlar den knepiga frågan om ”Hur Ekman bli sammankopplade med, kan vi anta, säkert inte skola vi undgå att bli öfversvämmade af soffkuddar”, som Elin Wägner heller. Det finns notiser i Stockholms en diskussion kring kvinnors rätt att använda sin kraft till Dagblad som förklarar att det inte var Kvinnliga konst- något väsentligt – i det här fallet välgörenhetsarbete och närslaget som haft ordinarie möte när äggen kastades: en i förlängningen annat samhällsarbete. notis mer än antyder att konstnärslaget inte var en så väl fungerande sammanslutning. Men, och det är skälet till Klubbliv i storstaden att jag berättar om klubben, den är ett exempel på en När Elin Wägner några år senare levde och verkade i mötesplats för kvinnor som Elin Wägner och Lotten Stockholm som redaktör för Idun, frilansande skribent i Ekman, d.v.s. kvinnor verksamma i det offentliga livet i Dagens Nyheter och som debuterande författare, fann staden. Må vara att konstnärslaget inte gått till historien hon sig vara en av flera kvinnliga journalister på tidning- för sin långa och inspirerande historia; jag tror att vi ska arnas redaktioner. På DN fanns framåt 1910 som sagt Elin uppfatta den som ett tecken på att kvinnorna ideligen Brandell och Ellen Rydelius, på Svenska Dagbladet Célie sökte sig nya former att samverka i och därigenom ska- Brunius och på Stockholms Dagblad Lotten Ekman och pade rum för kvinnor ur olika grupperingar att mötas. Elisabeth Krey, för att nämna några. Vid denna tid fanns Den redaktionella referatlunken och därmed dagstid- dessutom ett aktivt klubbliv i staden, och då syftar jag ningarnas spalter rapporterade nästan dagligen från såda- inte bara på de två föreningarna för pressen där kvinnor na möten och aktiviteter. kunde vara medlemmar: Publicistklubben och Svenska Journalistföreningen. Söndagen den 9 januari 1910 fanns Rörelsen i arbete i Stockholms Dagblad en stort uppslagen och illustrerad Brandells krönika om lördagsklubben och Wägners om artikel med rubriken ”Det kvinnliga Stockholms före- samtalet med förståndiga frun må vara mer fiktiva ningslif.” – där berättades om föreningar som Nya Idun, utrymmen i dagstidningen, men som vi såg kunde även Kvinnoklubben, Kvinnliga diskussionsklubben, Fredrika ett mötesreferat ge skribenten visst utrymme för person- Bremerförbundet, Kvinnliga kontorist- och expeditföre- ligt färgade kommentarer. När Lotten Ekman, som eta- ningen och Kristliga föreningen af unga kvinnor. Det var blerad journalist på Svenska Dagbladet med sin mest Lotten Ekman som rapporterade och som den gången sig- kända signatur Nitouche, rapporterade om en landsom- nerade sig Femina. Ännu en sammanslutning, Kvinnliga fattande namninsamlingsaktion, kan artiklarna lätt läsas konstnärslaget, skymtade i pressen våren 1909. Där med- som ett direkt stöd för kvinnornas rösträtt. Den 8 febru- verkade Lotten Ekman som vice ordförande och Elin ari 1906 berättar hon om hur arbetet på rösträttsbyrån Wägner som ordförande – den sammanslutningen är ett bedrivs under högtryck, som det står i rubriken. Hon formellt belägg för att de två var bekanta. Där ser vi ännu redogör ordentligt för vad som utlöst aktionen: de många

36 02 01-12-13 12.57 Sida 37

Birgitta Ney

petitioner som mötts med ”bleklagda nej” hade eggat se i medgång som summerar sin aktion. Hon hävdar att kvinnorna att bevisa att de hade omfattande stöd för sitt om inte annat så har aktionen väckt Sveriges kvinnor. krav på rösträtt. Nu gäller det ”ingenting mindre än att När den omständliga dubbelkontrollen avslutats, visade på det mest eklatanta sätt vederlägga riksdagens och det sig att insamlingen resulterat i 142 128 namn, och regeringens åsikt att krafvet på politisk rösträtt för kvin- det tycks som om reportern och den namnlösa rösträtts- nor ännu icke vunnit någon allmännare eller lifligare kvinna som citeras flitigt är lika övertygade om resulta- anslutning från kvinnornas egen sida”. Lotten Ekman tets betydelse: ”En meningsyttring af hundrafyrtiotvå letar sig upp till byråns pittoreska vindskammare i ett tusen kvinnor bör väl något kunna tynga i vågskålen!” Så tidigt skede av aktionen och kan rapportera om hur optimistisk kunde tonen vara mer än ett decennium byrån i Stockholm ansvarar för insamlingen i länet och innan det vägde tillräckligt tungt. att de många föreningarna runtom i landet arbetar på samma sätt. Och hon avrundar artikeln med en mindre Kvinnosakskvinnor intervjuas gestaltning av vad som väntar den som söker upp rös- Hösten 1906, d.v.s. några månader innan namninsam- trättsbyrån för att lära sig mer genom att använda sig lingsaktionen avslutats, hade Lotten Ekman intervjuat en själv i texten: hon beskriver hur hon lämnar byrån efter representant för en som det kallas ny kvinnotyp från ”det en halvtimmes instruktivt samtal, med rösträttsbroschy- nya Finland”, ett land där kvinnorna nu hade rösträtt. Dr rer under armen och rikare på erfarenhet än när ”man Maikki Friberg besökte staden för att tala för kvinnors med tom hjärna och tomma händer knackade på dörren rösträtt, och i den intervjun, en porträttintervju som for- till vindskammaren”. Nitouche verkar själv ha tagit mar sig till god (och gratis) reklam inför den kommande intryck: ”Samlarifvern har redan börjat smitta; den som föreläsningen, gavs förstås goda möjligheter att agitera har lust att dra ett strå till stacken, men ej blifvit lycklig- för saken. Dr Friberg uppmanas att uttala sig i frågan om gjord med någon lista, har bara att tillskrifva Rösträtts- kvinnor borde inte bara få rösta utan även vara valbara, byrån, Kommendörsgatan 8.” Det är nästan svårt att diskret nog utan hänvisning till den svenska aktion som tänka sig hur en reporter skulle kunna vara tydligare i sitt ju pågick samtidigt. Lotten Ekman formulerar sin fråga i ställningstagande på nyhetsplats. tryck så här: ”Apropå er återkomst till Finland: hvad Året därpå kan Nitouche rapportera i samma tidning anser ni om de finska kvinnornas förslag att ställa upp om att räkningen av namnen på de många listorna äntli- kvinnliga kandidater till landtdagen?” – och hon får klara gen avslutats. Läsarna får den 6 februari 1907 klart för besked. Rösträtt utan valbarhet är ett monstrum, anser sig att det hela har gått ordentligt till: ”Stockholms- Dr Friberg. Försiktigtvis avslutar reportern artikeln i listorna har först räknats på rösträttsbyrån och sedan oktober 1906 med en mening om att det inte är gott att kontrollerats af fröken Pettersons juridiska byrå, medan veta om gästen kommer att lyckas i sin föresats att hjäl- kontrollen öfver landsortslistorna ombesörjts af verkstäl- pa de svenska kvinnorna till samma seger. lande utskottet i landsföreningen.” I denna artikel, på Ett par år senare finner vi Lotten Ekman som repor- långt mer än en spalt, får en rösträttskvinna berätta om ter på Stockholms Dagblad, och i en artikel onsdagen hur arbetet har bedrivits under året, och hon utbrister den 2 december 1908 intervjuar hon Anna Whitlock, att det var skillnad ”mellan de första mödosamma spad- som då aviserat sin avgång som ordförande för tagen och den förståelse, som allmänt mötte oss under Föreningen för kvinnans politiska rösträtt. Här får den den sista tiden!”. Intrycket i artikeln är att det är en rörel- läsande allmänheten, d.v.s. också folk utanför rörelsen,

37 02 01-12-13 12.57 Sida 38

Osynliga förbindelser: Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen

insikter i hur det varit att arbeta för rösträtten i en rörel- Kvinnosakens manifestationer se som blivit alltmer omtalad. Anna Whitlock säger sig Ur Lotten Ekmans journalistik kunde jag plocka mäng- avgå av hälsoskäl, och hon förklarar att idealet vore att der av exempel på hur hon lyckas förmedla röst- organisationen hade en ordförande och sekreterare som rättsrörelsens frågor i alla upptänkliga sammanhang – jag inte behövde arbeta med annat; själv hade hon ju en ska avsluta med hennes bevakning av hyllningarna till skola att tänka på och ”skolan måste gå i första rummet”. Selma Lagerlöf i december 1909: ”Den ståtligaste fest i Föreningsarbetet ställer kolossala anspråk på kvinnornas svenska kvinnoannaler” dagarna efter nobelprisutdel- krafter, förklarar hon. Möjligen förvånade det en och ningen. I en stort uppslagen och illustrerad artikel i annan läsare att Anna Whitlock inte anser sig vara någon Stockholms Dagblad refererar Nitouche (Lotten Ekman) kvinnosakskvinna: Kvinnosakskvinna är jag egentligen hela kvinnokalaset eller banketten, som den kallades. inte alls, säger hon och förklarar att hon anser att rös- Tidningens läsare hade dagen tidigare informerats om att trättsarbetet är en fråga av social art. Hon ville arbeta för flera tusen ivriga som ville vara med på kalaset hade bli- att ”få rörelsen enhetlig, politiskt neutral och ifrig att vit utan biljetter. Banketten formar sig också till en mani- bereda sig för framtida bruk af rösträtten”. Hon såg såle- festation för kvinnosaken eller åtminstone rösträtten, des föreningen som i det närmaste folkbildande. samtidigt som den förstås är en hyllning till den älskade Upplysningsarbetet hade varit hennes specialitet. författarinnan. Lydia Wahlström höll det stora hyllnings- Möjligen är det gränsdragningar av denna mer finstil- anförandet, och där framgår med all önskvärd tydlighet ta art mellan rösträtt och kvinnosak som föranledde att denna kloka och prisade författare numera var röst- Lotten Ekmans bror att förklara att hon minsann inte rättskvinna. Selma Lagerlöf avtackas för att hon lagt sitt alls varit någon kvinnosakskvinna, när han skrev en bok ord för saken: ”för att din konstnärssjäl är stor nog att om hennes liv några år efter hennes död. Broderns mar- sluta alla grenar af ädelt mänskligt sträfvande i sin famn”. kering kan tänkas bero på skillnader i språkbruk från det Talet återges i sin helhet i reportaget och reportern regis- tidiga 1900-talet till vårt sekelskifte, något som inter- trerar alla entusiastiska applåder och näsduksviftningar vjun med Anna Whitlock ovan antyder. Även om kvin- efter tal och musikhyllningar. I lokalen, Grand Hotel nor ännu inte hade fått rösträtt när Ernst Ekman skrev Royal, fanns dessa kvällstimmar omkring 1 200 kvinnor sin bok 1914, är en troligare förklaring att hans intresse samlade, och det var ingen mindre än fru Skogh (hotell- för kvinnosaken i dess många dimensioner möjligen inte direktören) själv som stod för arrangemanget, som var lika utvecklat som systerns. För senare tiders läsare genomfördes helt enligt planerna. av hennes journalistiska produktion framstår broderns ”Allt gick snabbt och säkert, inga longörer, ingen oro – påstående som svårbegripligt: Lotten Ekman skrev och på slaget tio var, som bestämdt, allting slut.” Kalaset mängder av krönikor och artiklar om kvinnofrågor, och recenseras nästan som om det vore fråga om en teaterfö- hennes inställning i frågorna var tydlig. Hon skrev om reställning, och det skall vi nog också uppfatta det som. hur svårt det var för kvinnor att försörja sig på sin låga Här visar en samlad kvinnorörelse ännu en gång vad den kvinnolön, om hur svårt det var för kvinnor att få till- kan; som på en scen avlägger kvinnorna prov i talanger träde till nya arbetsområden; hon skrev om hur eländigt att hantera offentligheten. Lotten Ekman utdelar betyget ställt det var med kvinnorepresentationen i ”det allmän- godkänt, mer än godkänt:”Kvinnorna ha än en gång visat na”, d.v.s. utrednings- och kommittéväsendet i sam- hvad de förmå. För öfrigt förspilla de aldrig ett godt till- hället. fälle: under alla pauser gick en ung dam omkring och

38 02 01-12-13 12.57 Sida 39

Birgitta Ney

värfvade medlemmar i rösträttsföreningen!” men var inte så utvecklad; de provisoriska skådespelarna Med exempel från tre pennskaft – Elin Brandell, Elin behövde bara röra på munnen eftersom detta utspelade Wägner och Lotten Ekman – har jag visat prov på hur sig på stumfilmens tid. Föga förvånande rapporterades det dagliga journalistiska arbetet erbjöd goda möjligheter flitigt i dagstidningarna om såväl filminspelning som soa- att ge stöd åt rösträttskampen på bästa nyhetsplats i réns generalrepetition med pressvisning och den utsålda dagspressen. Här har Elin Wägner varit det personliga kvällsunderhållningen. Pengarna efter soarén tycks också navet i förbindelserna kvinnorna emellan – Elin Brandell ha räckt till ett antal stipendier för kvinnliga journalister, och Elin Wägner var kolleger på en redaktion, Elin även om några resor ställdes in på grund av krigsutbrot- Wägner och Lotten Ekman hade bevisligen träffats i en tet 1914. Anna Lisa Andersson på Aftonbladet fick det av de många kvinnogrupperna i staden. Men Lotten första för att skriva om pressens insats i det sociala arbe- Ekmans tid i yrket tog hastigt slut, då hon insjuknade tet i London och Paris år 1913. och lämnade redaktionen i början av 1910. Hon avled i Att de kvinnliga journalisterna kände varandra är lätt cancer i oktober det året, samma månad som romanen att förstå, eftersom de utgjorde en så begränsad skara. om pennskaften kom ut. De kvinnliga journalisterna Det exakta antalet känner vi inte, men vi kan tänka oss förefaller ha formerat sig allt tydligare vid denna tid, och att det totalt på Stockholms dagstidningar rör sig om fler med sin soaré år 1911 markerade de både professiona- än tio, vilket bör ha motsvarat omkring tio procent av lism och yrkesglädje. I kraft av sitt yrke hade de tillträde journalistkåren. Tillsammans med de frilansande skri- till kvinnosakens många evenemang, även de utsålda, benterna rör det sig förstås om betydligt fler kvinnor i och de talade med föredragshållare, festarrangörer och yrket. Till detta skall läggas att tidningarna då hade sina internationella gäster. De kunde därmed se och lära hur adresser inom ett begränsat område av staden. De s.k. det gick till att arrangera möten, samla in pengar, väcka Klara-kvarteren var därmed ett område där journalister opinioner – och det på betald arbetstid. Betalningen i det ideligen mötte kolleger på väg till och från redaktioner- egna yrket var troligen en bidragande anledning till na. Som framgått träffade dessa kvinnliga yrkespionjärer pennskaftens aktion. Kvinnorna hade lägre lön än sina i sin dagliga gärning representanter från kvinnorörelsen, manliga journalistkolleger, halva lönen var inte ovanligt. och om de inte kände dem personligen tidigare kan de ha De stipendier som Publicistklubben årligen delade ut till blivit alltmer bekanta ju längre kampen pågick. Samma utrikes resor gick inte kvinnornas väg, och det var den journalister träffar samma talare och arrangörer genom akuta orättvisan som skulle åtgärdas genom att samla in åren. För att förstå hur förbindelserna mellan de olika pengar till kvinnliga resestipendier. grupperingarna löper kan vi fundera lite på vad Ada En kommitté tillsattes, där bl.a. Ellen Rydelius ingick, Nilsson skriver i en minnesbok många år senare: ”Else och soarén genomfördes i festvåningen på Grand Hotel Kleen och Elin Wägner hade under en följd av år varit fredagen den 17 februari. Kvällens huvudnummer skulle rösträttsrörelsens pressdrabanter och kom därigenom bli visningen av filmen ”Hon fick platsen!” – en film med med i alla hithörande kretsar.” manus av Elin Wägner om en ung kvinna som ville bli pennskaft. Ellen Rydelius ger en dråplig skildring i sina Rösträttens pressdrabanter memoarer av filminspelning i det fria på en dansbana Elin Wägner dyker som väntat upp som en påstådd med snön hjälpligt bortsopad på golvet och deltagare i pressdrabant. Else Kleen, som nämns i samma andetag, Ligan i diverse roller som platssökande. Dialogen i fil- debuterade som modeskribent i Dagens Nyheter och

39 02 01-12-13 12.57 Sida 40

Osynliga förbindelser: Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen

blev med åren en aktad skribent i Stockholms- görande eller behjärtansvärda ändamål, och som regel Tidningen, känd för sin formuleringskonst i uppskattade fanns en eller annan kvinnogrupp i bakgrunden som krönikor av signaturen Gwen, liksom för sina kritiska arrangör. Arrangörer och referenter måste med tiden ha reportage inom olika samhällsområden. Intressant för träffat varandra så ofta och i så många skiftande sam- denna diskussion är hur Ada Nilsson menar att det var i manhang att de åtminstone blev bekanta. Troligen var drabantegenskapen som journalisterna kommit med i det så att kvinnliga arrangemang oftast bevakades av alla ”hithörande kretsar”. Hur kan det tänkas ha gått till? kvinnliga journalister, vilket medförde att en grupp kvin- Tidigare i detta kapitel har jag nämnt den redaktio- nor arrangerade händelser som bevakades av en annan nella referatlunken under 1900-talets första decennier, grupp kvinnor – alldeles som den grupp män som då d.v.s. att dagstidningarnas spalter var fyllda av referat. gjorde politik bevakades av en grupp tidningsmän. På Detta betyder i sin tur att journalisterna skrev ned vad den manliga kanten blev gränserna dessutom tämligen som behandlades i olika sammanhang: när de var närva- luddiga, eftersom en och annan tidningsman också var rande på årsmöten och föredragsaftnar, serverades läsar- politiskt verksam som riksdagsman. na i tidningen hela mötet i sammandrag. Eftersom dags- De kvinnliga journalisterna och rösträttsaktivisterna tidningarna vid denna tid också visade ett nymornat hade alltså många möjligheter att träffas så att säga i tjän- intresse för sina kvinnliga läsare, började kvinnosidor ta sten; den ena bevakade den andras verksamhet. form, även om de inledningsvis utgjorde mer eller mind- Inledningsvis beskrev jag också att journalisterna lärde re sorterade notiser samlade under en vinjett, som ”För känna varandra över redaktionsgränser. Här kan det vara våra damer” i Svenska Dagbladet från hösten 1903. Runt idé att peka på att säkert hände det mer än en gång att 1910 hade flertalet tidningar åtskilligt material samlade en bror, far eller farbror hjälpte sin kvinnliga familje- på vissa sidor, och det var de kvinnliga journalisterna som medlem in i yrket. Annorlunda uttryckt: familjernas nät- sattes att fylla de spalterna i sina respektive tidningar. verk hade också betydelse. Så arbetade Lotten Ekmans Elin Brandell skulle exempelvis komma att ansvara för bror på Svenska Dagladet sommaren 1898 när hon bör- Dagens Nyheters redaktionella hantering av kvinnoma- jade där. Vera von Kræmer var dotter till Anna Branting terialet ännu in på 30-talet. Referatjournalistiken är på och hette egentligen fru Hjärne när hon började på SvD intet sätt begränsad till pennskaftens mötesbevakningar; vid sekelskiftet; några år senare arbetade hon på tidning- vi erinrar oss hur en fiktiv gestalt som Arvid Falk i roma- en Social-Demokraten. Vera von Kræmer skilde sig tidigt nen Röda Rummet gjorde sin lärlingstid i den redaktio- och gifte sig senare med Hugo Lindberg, som var jour- nella världen genom att just skriva referat. Kvinnornas nalist också han. Vi kan notera att Ellen Landquist på rösträttskamp utspelade sig visserligen långt före eter- Stockholms Dagblad är syster till författaren och kultur- mediernas bryskare frågetekniker, men visst förekom skribenten på John Landquist, som i sin tur var gift med intervjuer i dagspressen redan då, även om de kallades Elin Wägner och att hon hade sin bror på Dagens för samtalsstunder eller audienser. Referatlunken bör för Nyheter. Vi kan därmed skymta mer än konturerna till pennskaftens del dessutom kompletteras med basartram- ett intrikat nätverk i dagstidnings-Stockholm. För att pet – pennskaften kunde antagligen ses vandra runt mel- flytta blicken till kvinnosakens förgrundsfigurer: Lydia lan utställningsborden i alla upptänkliga lokaler. Var det Wahlström, i denna text nämnd som den som höll talet inte fråga om säsongsvisa utställningar av konsthantverk till Selma Lagerlöf; grundade under sin studietid före- eller hemslöjd så var det fråga om försäljningar till väl- ningen för kvinnliga akademiker i Uppsala och lärde där-

40 02 01-12-13 12.57 Sida 41

Birgitta Ney

igenom känna bland andra Klara Johanson som länge var läsare ändå osynliga förbindelser in i dagspressen hade kulturskribent på Stockholms Dagblad. Några av penn- kvinnorörelsen därmed tillgång till det spaltutrymme, skaften, Elin Brandell och Elisabeth Krey exempelvis, var som de kvinnliga reportrarna hade som sin särskilda upp- studenter med fil. kand.-examen från Uppsala. Hur gift att fylla med artiklar. Bara någon tidningssida ifrån de många av pennskaften som varit elever i någon av de artiklar, som brukar undersökas i studier av politik och skolor som leddes av kvinnor som Anna Whitlock med offentlighet, finns därmed referaten av kvinnors kamp flera kvinnliga skolgrundare och skolledare känner vi inte för rösträtten i tidningsläggen. Berättelser om kvinno- till ännu, men forskning pågår.Vi kan redan med den väv saken i svensk historia finns i så fall publicerade bland av förbindelser jag har skisserat ovan föreställa oss att det kåserande artiklar om hur damerna skulle förnya sin gar- periodvis verkligen har funnits fog för talet om att alla derob eller arrangera trevliga middagar under spalt- känner alla. vinjetter som ”För våra damer” eller på den sida i tid- Ada Nilsson skrev ner sin version av sådana minnen i ningen som kom att kallas kvinnosidan. De kvinnliga en bok om Frisinnade kvinnor, och när den föreningen reportrarna, pennskaften, förefaller ha använt det spalt- bildades 1914 blev verkligen journalister som Elin formade utrymme de tilldelats i offentligheten till att Brandell och Vera von Kræmer snabbt medlemmar. Det erbjuda läsarna en fyllig bevakning av kvinnosakens bör således vara möjligt att tala om att kvinnorörelse- många dimensioner. De vände begränsningen, att fylla Stockholm så tidigt som runt 1910 vilade på en grund ett visst utrymme på sidorna med kvinnomaterial, till sin bestående av flera nätverk med förbindelser mellan olika fördel och använde det som ett nära nog eget rum för yrken, familjer och bekantskaper. Med sina för många kvinnosaken i de stora dagstidningarna i huvudstaden.

41 02 01-12-13 12.57 Sida 42

Osynliga förbindelser: Om kvinnliga journalisters dolda insats i rösträttskampen

KÄLLOR OCH LITTERATUR förbindelser bygger också på mina förberedande studier Detta kapitel bygger på kunskaper som formulerats inför ett forskningsprojekt med arbetstiteln ”Rösträttens genom forskning inom ramen för ett projekt som avslu- okända pressröster”. tades häromåret med slutrapporten ”Pennskaft blir Förbindelsen mellan pennskaften och rösträttskam- reporter”, publicerad på institutionen för journalistik, pen signaleras redan av Ada Nilsson, när hon pekar ut ett medier och kommunikation, Stockholms universitet par kvinnliga journalister som rörelsens pressdrabanter i (2000:2). I det arbetet deltog: Britt Hultén, Birgitta Ney, sin minnesbok om Frisinnade kvinnor, Barrikaden valde Kristina Lundgren och Margareta Stål. Margareta Stål oss, 25 år ur en kämpande förenings historia (Stockholm: skriver om bl. a. pennskaftssoarén i ”Ligan som banade Axel Holmströms förlag, 1940). Ellen Rydelius skildrar vägen. Kvinnliga journalister i 1910-talets dagspress” i sina journalistminnen i Leva randigt (Stockholm: Kraftfält, forskning om kön och journalistik (JMKs skrift- Bonniers, 1951). Ria Wägners memoarer heter Rena serie 1998:1). De tidiga kvinnliga journalisterna och rama Ria: intryck och hågkomster (Stockholm: Natur och rösträttskampen finns litterärt gestaltade i romanen kultur, 1991). Bertil Björkenlid har i Kvinnokrav i mans- Pennskaftet av Elin Wägner (Stockholm: Ljus förlag, samhälle (Uppsala, 1982) visat hur kvinnornas rösträtts- 1910). Tillsammans med Kristina Lundgren var jag rörelse runt 1910 försåg pressen runt om i landet med redaktör för boken Tidningskvinnor, 1690-1960 (Lund: artiklar som författats av rörelsens medlemmar. Donald Studentlitteratur, 2000) – där finns presentationer av de Broady leder ett pågående forskningsprojekt kallat journalister som nämns i detta kapitel tillsammans med ”Formering för offentlighet” som syftar till att bl. a. skri- en eller flera av deras publicerade tidningsartiklar. Lotten va en kollektivbiografi över Stockholmskvinnor vid det Ekman och hennes journalistik har jag studerat och pre- förra sekelskiftet. senterat i Reporter i rörelse, Lotten Ekman i dagspressen vid Väsentliga källor i övrigt är dagspressens bevakning av förra sekelskiftet (Nora: Nya Doxa, 1999). Ernst Ekmans kvinnosakens många yttringar, och jag har här huvudsak- bok om sin syster heter Lotten Ekman, journalist, humo- ligen använt artiklar ur Dagens Nyheter, Svenska rist och utkom 1914 (Oskarshamn). Klassikern på områ- Dagbladet och Stockholms Dagblad från åren 1906- det är Margareta Bergers första inventerande kartlägg- 1911, men även Helsingborgs-Posten år 1903 och vecko- ning Pennskaft, kvinnliga journalister under 300 år tidningen Idun år 1909. (Stockholm: Norstedts, 1977). Detta kapitel om osynliga

42 03 01-12-13 12.57 Sida 43

”Medborgarrätten heter icke 3 allenast pengar utan också byxor!” Ironier, metaforer och analogier i kvinnornas rösträttsargumentation

Brigitte Mral

Under de många decennier som de svenska kvinnorna längre tid, och även kvinnorna hade därmed fått en arena kämpade för rösträtt hölls en mängd agitationstal och för att kunna göra sin röst hörd. För även om folkrörel- framfördes ett otal argument för att ändra opinionen och serna i praktiken inte var särskilt jämställda, fanns där driva igenom den demokratiska reformen. Frågan var ändå idealföreställningen om allas lika värde och rätt att som bekant komplicerad både vad gällde sakfrågor och delta i den demokratiska processen. känslor. Att kräva rösträtt för alla vuxna kvinnor oavsett Tider av stora förändringar skapar osäkerhet, och klass och civilstånd var exempelvis inte gärna tänkbart i kvinnors krav på samhälleligt deltagande upplevdes av början, eftersom större delen av den manliga befolkning- många som ett påtagligt hot mot den rådande ordning- en var utesluten från samma rätt på grund av inkomst- en. Rösträttskvinnorna hade därmed inte enbart att strecket. Enligt äktenskapslagstiftningen var dessutom argumentera mot rådande lagar och maktförhållanden gifta kvinnor omyndiga och kunde därför inte gärna få utan också mot närmast existentiella farhågor om köns- medborgerliga rättigheter heller – för att bara nämna rollernas, familjebandens och samhällsordningens upp- några av problemen. Årtiondena kring sekelskiftet var en lösning. tid som krävde stort nytänkande av dem som var enga- Syftet med detta kapitel är att analysera vilka argu- gerade i samhällets angelägenheter. För de flesta kvin- ment, bilder och visioner som rösträttskvinnorna använ- norna var själva tanken på politiska aktiviteter främman- de sig av för att tala för den sak som för dem var uppen- de. Välgörenhetsarbete av olika slag var en legitim sam- bart rättvis och självklar, men som för motståndarna hällelig insats, även vissa utbildningskrävande yrken var framstod som ett fundamentalt angrepp på det beståen- öppna för kvinnor och framför allt var många kvinnor de. Exemplen hämtas från tal och skrifter av både kända tvungna att försörja sig och sina familjer med lågbetalda och mindre kända rösträttsförespråkare från Fredrika arbeten. Att kräva del i den makt som styrde även kvin- Bremer på 1840-talet över Emilie Rathou, Kata nors levnadsvillkor var däremot ett stort steg som mötte många hinder. Men det fanns sedan en tid tillbaka Brigitte Mral är professor i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro demokratiska fora som var öppna också för kvinnor. De universitet, där hon även är ansvarig för retorikämnet. Hennes senaste bok är Talande kvinnor. Kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key (Nya Doxa, olika folkrörelserna hade gjort sig gällande under en 1999).

43 03 01-12-13 12.57 Sida 44

”Medborgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!”

Dalström och Elma Danielsson årtiondena kring sekel- som bör tas upp i det politiska livet. Även bildningsar- skiftet, till Selma Lagerlöf, kort före rösträttens införan- gumentet var gemensamt – tanken att delaktighet i stats- de. makten skulle vidga människors vyer och höja bildnings- Den svenska rösträttskampen har ibland betecknats nivån i stort. som alltför defensiv, och skälen för dess långsamma Men så fanns det argument, som var specifika för framgångar har sökts i kvinnornas alltför diplomatiska, kvinnornas kamp och som här ska stå i fokus, argument anpassliga strategier. I Sverige fanns ju inga militanta som i mångt och mycket var försvarsargument mot åter- suffragetter; inte heller förekom det särskilt många kommande påhopp från motståndarsidan. Angreppen offentliga symbolhandlingar i form av exempelvis spek- framfördes högljutt och med stor indignation. Man kan i takulära demonstrationer. Men även om strategierna stort sett urskilja tre grupper av argument mot kvinnor- hade defensiva drag, var de i grund och botten klart mål- nas organisering och delaktighet i det politiska livet: inriktade och kompromisslösa. Det defensiva låg på ytan För det första resonerades utifrån en av det patriarka- och måste bedömas som ett svar på den retoriska situa- la borgerliga samhällets grundpelare, nämligen en väl- tion man befann sig i och som var präglad av hejdlösa fungerande privatsfär. Samhällsengagerade kvinnor, och delvis infama angrepp. När man undersöker retoris- ansåg många, försummade sina husliga plikter, omsorgen ka strategier i konfliktsituationer, måste alltid kontexten om männens och barnens behov, vilket skulle leda till all- och motståndarargumenten tas som utgångspunkt för män familjeupplösning. Kvinnornas engagemang skulle analysen. Ordet var inte fritt, utan rösträttskvinnorna därmed rubba den naturliga ordningen i samhället och argumenterade ur ett underläge och mot starka bilder på sikt leda även till själva samhällets upplösning och i och argument från den maktägande och synnerligen slutändan till revolution. Här såg man också en hotande offensiva motståndarsidan. Mycket i kvinnornas agitation fara för den allmänna sedligheten. Kvinnor i offentlighe- är därmed en reaktion på kontrahenternas argument, en ten likställdes i princip fortfarande med ”offentliga kvin- påtvingad defensiv hållning. Samtidigt hade ju rösträtts- nor”. En kvinna, som visade upp sig offentligt, på scenen kravet ett stort mått av självklarhet – inom rörelsen. Hur eller i talarstolen, ansågs inte vara någon riktigt ärbar argumenterade man då för ett uppenbart rimligt och uti- kvinna. Kvinnors deltagande i politiken skulle därmed i från demokratiska tankar naturligt krav, som motståndar- värsta fall kunna leda till sedlighetens förfall. sidan anser som fullständigt onaturlig? För det andra angavs mera uppenbart biologiska och pragmatiska skäl. Man ansåg att kvinnor saknade både Allmänna och kvinnospecifika intelligens, mognad och erfarenhet samt intresse för att rösträttsargument engagera sig i politiken. De sågs kort sagt inte som fullt Kvinnornas rösträttskamp hade föregåtts av och pågick utvecklade människor och samhällsmedborgare, värdiga samtidigt med männens kamp för allmän rösträtt och samhällets förtroende. delade många av dess värderingar och argument, t.ex. För det tredje salufördes utpräglat maskulina farhågor. tanken om människovärde, rättvisa och medborgerliga Det var mycket tal om att emanciperade kvinnor blev rättigheter. Inte minst utilitaristiska tankar var gemen- okvinnliga. Rösträttskvinnorna betecknades som fula, fri- samma, d.v.s. man ansåg att var och en bäst känner sina gida, som mänskliga neutra. I förlängningen fanns rädslan egna angelägenheter, bäst kan tala för sin sak – att alltså för att alla kvinnor skulle förlora sin genuina kvinnlighet, kvinnorna bäst känner till kvinnors problem och frågor om de engagerade sig i politiska frågor

44 03 01-12-13 12.57 Sida 45

Brigitte Mral

Som synes är detta tämligen motsägelsefulla argu- För Fredrika Bremer var kvinnornas deltagande inte ment, som sammantaget målade upp en hotbild som minst ett uppfostrings- och bildningsprojekt. Större fri- gjorde varje kvinnlig rösträttsaktivist till potentiellt het föder större ansvar, slår hon fast, och nog skulle sam- mänskligt monster och samhällsomstörtare. Att bemöta hället bli bättre denna grova ammunition krävde, åtminstone i inled- ningsskedet, motsvarande överdrivet argumentativt krut. när de, som äro människosläktets mödrar och fostra- Farhågorna fanns givetvis inte enbart hos den manliga rinnor, bli så goda och så visa, som ljuset av en vidgad delen av befolkningen, utan även för många kvinnor var livssfär skall göra dem, när den ljuskälla, som tanken på en hotande ”onaturliga” nyordning skrämman- Skaparen skänkt deras natur, får obehindrat framvälla de. Hur bemöter man då anklagelserna om samhällsom- och sprida sina livande floder inom hemmet, sam- störtande verksamhet? hällslivet och staten.

”Mödrarnas klarhet” och det Goda hemmet I sin entusiasm över de positiva upplevelserna i USA tar Temat var aktuellt redan på Fredrika Bremers tid, kort hon även till de stora orden: ”Jag tror att denna frihets- efter att rösträttskraven på 1840-talet hade börjat disku- utveckling är den yttersta och djupaste, på vilken sam- teras i USA. Fredrika Bremer hade på sin amerikanska hällets pånyttfödelse beror, och på vilken den nya värl- resa bl.a. besökt kväkarnas relativt jämställda samhällen, dens storhet och lycka beror.” Samtidigt som kvinnors där kvinnorna både fick delta i de allmänna angelägen- naturliga moderlighet är till nytta för samhället, blir heterna och göra sina röster hörda. I sina brev, publicera- kvinnorna själva mera fulländade som mödrar om de får de i Hemmen i den nya världen, bemöter hon farhågorna känna sig ansvariga för hela samhället. ”Mödrarnas mör- om kvinnoemancipationens samhällsomstörtande effek- ker kastar sin skugga över barnen; mödrarnas klarhet kas- ter utifrån sina positiva erfarenheter av att kvinnornas tar sitt ljus över barnen ifrån släkte till släkte.” Den vision deltagande hos kväkarna ”sker i all stillhet och synbarli- som Fredrika Bremer målar upp är alltså inget mindre än gen till samhällets bästa. … Besinning och saktmod äro världens pånyttfödelse genom kvinnornas upphöjning utmärkande drag hos dessa fria kvinnor.” Hon hade till samhällsmedborgare. Kanske behövdes de stora observerat att kvinnorna inte alls tog till orda i tid och orden eftersom allmän rösträtt vid den tidpunkten som otid, vilket många tydligen befarade, utan endast om de Fredrika Bremer skrev ner sina betraktelser för svenska verkligen hade något att säga. Den seriösa politiska dis- förhållanden var ett oerhört krav, som hon, även inför sig kussionen ansåg hon därmed ohotad. själv, fick motivera med oerhörda förhoppningar om Fredrika Bremers huvudargument för kvinnornas frälsning. medverkan i samhällslivet är annars moderlighetens för- Tanken om kvinnans världsförbättrarmission, om ädlande inverkan: moderligheten och det trygga hemmet återkommer i den senare rösträttsdebatten inte minst hos Ellen Key, När det kvinnliga medvetandet av livet blir vad det i som komprimerade sin utopi om kvinnornas betydelse våra tider kan bliva, huru välgörande bör ej dess infly- för det goda samhället i metaforen ”Samhällsmodern”. tande kunna bli på samhällets rådsförsamling. Nu är Liksom kvinnorna bygger upp det goda hemmet för de denna berövad det befruktande liv som tillhör den sina bör de också kunna få sin del av ansvaret för att moderliga sfären. bygga det goda samhället för alla, menade hon i sin skrift

45 03 01-12-13 12.57 Sida 46

”Medborgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!”

Missbrukad kvinnokraft från 1896. Det som kvinnorna vården är större”. Hilda Sachs bemöter detta i sitt svar kunde tillföra samhället var även ur hennes synvinkel till Hallgren med den bitska kommentaren: ”det är moderlighet, en ”naturlig” egenskap som skulle bilda en endast i granna ord man prisar kallets höghet – i det motvikt mot den manliga aggressiviteten och destrukti- verkliga lifvet röna kvinnorna icke ett uns erkännande viteten. för denna höga funktion”. Hon tar sina exempel från alla Man kan se att motargumenten mot anklagelser om de lågtbetalda och dåligt ansedda barnflickorna, de samhällsomstörtande tendenser under hela rösträttsrö- tusentals småskolelärarinnor som lever i fattiga förhål- relsen i grund och botten komprimerades i bilden om landen, de knappast av samhället högt aktade fattiga det goda hemmet. För att bara ta ett exempel från den mödrar med stora barnaskaror – för att inte tala om alla vanliga vardagliga rösträttsagitationen: I broschyren från de ogifta mödrar som på grund av sin ensamma försörj- 1905, Hvarför vi begära rösträtt, börjar Anna Linder sin ningsbörda knappast kan ägna sig åt barnavård. Hennes uppräkning av relevanta rösträttsargument med att beto- slutsats blir att ”aldrig upphöjas och prisas hemsysslorna na kvinnans betydelse för familjelivet: så, som när det gäller att försvara ansedda manliga syss- lor för intrång från kvinnligt håll”. Att hennes första och hedersammaste plats är i hem- Analogin mellan staten och det goda hemmet är met, har aldrig någon, man eller kvinna, som arbetat givetvis central i Selma Lagerlöfs tal ”Hem och stat”, som för kvinnans rösträtt, förnekat. Tvärtom, torde vår hon höll på den internationella rösträttskongressen sträfvan bidraga till att – där så kan behöfvas – stärka 1911. Mycket bildrikt målar hon upp kvinnornas kamp i hennes ställning i hemmet och gifva ökad betydelse alla tider att skapa en trygg hemmiljö för familjen, ett just åt hennes arbete för hemmet. arbete som har utförts i tysthet, men som har varit sam- hällets grundpelare och grundlagt dess kulturmönster: Detta är alltså, mer än femtio år senare, samma argu- mentationslinje som hos Fredrika Bremer. Och Anna Vi har byggt på denna lilla byggnad sedan vår moder Linder drar konsekvensen: Evas tid. Vi har ändrat planen, vi har experimenterat, vi har upptäckt nytt, vi har återvänt till gammalt, vi Har ej den egenskap, hon hittills – ingen torde bestri- har anpassat oss själva. Vi har gått ut och tämjt dem da det – friast fått utveckla, nämligen att skapa hem bland de vilda djuren, som hemmet behövde, vi har och hemkänsla, så stor betydelse, att det vore väl, om bland markens växter sökt ut sädesslagen, de fruktbä- den tillvaratogs just för samhällets utveckling? rande träden, de välsmakande bären, de skönaste blommorna. Vi har klätt vårt hem och prytt det, vi har Motståndarsidans argument om kvinnors egentliga utarbetat dess seder, vi har skapat uppfostringskon- naturliga kall som hemmets, och enbart hemmets vår- sten, trevnaden, hövligheten, det glada, behagliga darinna, formulerades också ofta som om det gällde umgängessättet. omsorg om kvinnans lycka och väl, och framför allt bar- nens välmåga, som i tidningsmannen Adolf Hallgrens Kvinnan har i skapandet av hemsfären löst omvårdnads- resonemang: ” När kvinnan vill vända sig från familjelif- och andra sociala frågor, men hon har också haft förmå- vet, vänder hon sig i själfva verket från något högre till gan att kämpa för sitt hem i kritiska situationer: ”med något lägre”, och: ”Samhällsvården är stor, men barna- disktrasan och kvasten, med den vassa tungan och den

46 03 01-12-13 12.57 Sida 47

Brigitte Mral

klösande handen”. Kvinnorna har sällan varit lika krigis- föringen är påtagligt envis och offensiv samt logiskt/sak- ka som Kristina Gyllenstjärna och Jeanne d’Arc, men ligt underbyggd. ändå stått upp för sin hemsfär om så har behövts. Hur bemöter man tesen att kvinnor inte räcker till för Därmed lyckas hon, inom parentes sagt, med konst- politiken, vare sig som intelligensvarelser eller som full- stycket att i så att säga samma andetag både måla upp värdiga människor? den hemvårdande kvinnostereotypen och framhäva kvinnor som framgångsrikt bröt mot stereotyperna och ”Kvinnor i egenskap av människor” rollförväntningarna. Slutsatsen blir naturligtvis, som hos Det som var ett givet och gångbart tema i den ameri- Ellen Key, att om kvinnor har kunnat bygga upp det goda kanska kvinnliga argumentationen, nämligen människors hemmet, bör de också vara betrodda att hjälpa till att lika värde och rättigheter, ett påstående baserat på fri- bygga det stora hemmet – staten, men, och där uttryck- hetsdeklarationen, hade inte samma tyngd i Sverige. Att er hon strategisk försiktighet, inte utan männens hjälp: kvinnor skulle vara människor på samma nivå och med ”Det lilla mästerverket, hemmet, var vår skapelse med samma rättigheter och skyldigheter som männen var på mannens hjälp. Det stora mästerverket, den goda staten, 1800-talet för många, både män och kvinnor, en avlägsen skall skapas av mannen, då han på allvar tar kvinnan till och tämligen oprövad tanke. Kvinnor uppfattades som i sin hjälpare.” grunden annorlunda och underlägsna, i varje fall när det Folkhemsbegreppet formulerades visserligen först gällde förmåga till logiskt tänkande. Dessutom ansåg något årtionde senare, men tankarna bakom begreppet är man att kvinnor skulle driva smala särintressen, om de uppenbarligen sedan länge fast förankrade i kvinnorörel- tilläts komma i beslutande ställning. Den underförstådda sen. För att ta ett annat exempel så kallade Anna Linder premissen var naturligtvis här att männen drev allmänin- i sin broschyr från 1905 samhället/staten för ”det stora tressen och såg till helheten, därmed även till kvinnornas hemmet”: ”Besinna, hur det ändå mer skulle stärka hen- bästa. Kvinnornas intrång på bred front skulle tränga nes intresse och öka arbetsglädjen, om hon ej behövde undan de viktiga angelägenheterna till förmån för margi- känna sig utanför det stora hemmet utan där ägde med- nella, mjuka frågor. Kvinnornas huvudsakliga intressesfä- bestämmanderätt. … Jag tror, att hon skulle kunna hjäl- rer, ”kök och barnkammare”, skulle komma att domine- pa till att göra det mera hemlikt för många af dessa, som ra politiken. måste sakna ett eget, värmande hem.” Dessutom betraktades kvinnorna som lättrörda, käns- Anna Linder betonar hela tiden det altruistiska i röst- lotänkande och lätt upptända, och det ansågs att deras rättskravet: ”Det innersta motivet till vårt arbete för full medverkan därför skulle vara till skada för det politiska medborgarrätt åt kvinnan är detta: Låt vår kraft ej för- arbetet. Vitalis Nordström påpekade exempelvis kvin- slösas, där den kan användas för det allmänna!”’ Det har nornas brist på logik och begåvning i största allmänhet. sagts att argumenten för kvinnlig rösträtt gärna fick en Enligt bl.a. Albert Engström utmärkte den sanna kvinnan altruistisk karaktär, men denna oegennyttiga argumenta- sig genom att vara helt och fullt könsvarelse, som inte tion uteslöt givetvis inte att de underliggande motiven önskar något högre än att lyda mannen. Och kvinnan var strategiska och handlade om makt. Altruism var bara som inte följer denna naturliga läggning betecknas som ett skickligt drag och ett av de överhuvudtaget möjliga ett ”oting”, ett ”tredje kön”. sätten att bemöta det starka motståndet. Argumenta- En som med stor kompromisslöshet tillbakavisade de tionen är visserligen oftast på ytan defensiv, men bevis- psykologiska och pragmatiska argumenten mot kvinnors

47 03 01-12-13 12.57 Sida 48

”Medborgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!”

politiska engagemang var Emilie Rathou, fredsaktivist, niska och hon blefve äfven lika själfständig som man- nykterhetskämpe och journalist. När Stockholms all- nen! männa kvinnoklubb grundades 1892 var Emilie Rathou en av initiativtagarna, och hon höll inledningsanförandet Människorättsargumentet formulerar hon på följande vid kvinnoklubbens första möte, där hon enligt ett refe- sätt: ”Allt kraftigare ljöde i dessa dagar ropet på allmän rat talade om rösträtt åt männen, kvinnorna däremot komme i andra rummet. Men lika så visst som kvinnan vore människa, männens benägenhet att betrakta kvinnorna som hon såväl som mannen, bör kvinnan äfven erhålla samma underordnade, och hur detta tar sig uttryck bland rätt”. annat i att alldeles lika arbete betalas mindre om det Ett annat pragmatiskt motståndarargument var det utföres av kvinnor än om det utföres av män. … Och stora flertal kvinnors ointresse i politiska frågor. Emilie hon manade kvinnorna att sammansluta sig för att Rathou tillbakavisar detta kategoriskt med att många skola sig och visa att även de var människor, som ville kvinnor helt enkelt inte är uppfostrade till att se sitt eget det sanna och rätta. Och hon slöt sitt anförande med: bästa: ”Vidare talades om, att kvinnan i alla fall saknade ’Männen ha byggt det samhälle vi ha och det är ej för intresse för allmänna angelägenheter. Nonsens, fraser. Vi vackert, må vi börja reflektera och gå in i klubbar och stöta i detta fall åter på kvinnans uppfostran, som är all- skola oss där, och när vi bli starka nog skola vi gå upp deles särskilt egnad att vända hennes håg bort från det till våra herrar - och regeringsmän och fråga offentliga lifvet. Kvinnan uppfostras till docka, men icke dem: Vilja ni ge oss några rättigheter, vilja ni ge oss till människa, där är grundfelet”. rösträtt?” Emilie Rathous argumentation är, i all sin indignation, påfallande logisk, med sakskäl, jämförelser, analogier, Emilie Rathou var för övrigt den enda kvinnan bland de hopning av exempel etc. Detta envist logiska argumen- 123 representanterna vid första Folkriksdagen 1893. Två terande är tydligt i mycket av rösträttsrörelsens resone- år tidigare hade hon varit första kvinnliga talare vid för- mang, sannolikt som ett svar på angreppen att kvinnor sta maj-mötet i Stockholm. Enligt referat i Social-Demo- inte kan tänka logiskt. Så skriver Hilma Sachs i sin kraten från detta möte upptogs mycket av talet av röst- debattskrift mot Adolf Hallgren, angående samma fråga rättsargumentation. Här finns många ilskna och raska om kvinnornas ointresse: angrepp mot antagonisterna. Argumentet att kvinnans intelligens inte skulle räcka till för politiska samman- Och äfven om så vore, att man i ”modestare kvinno- hang, en enkel biologism, som annars sällan bemöts, tur- kretsar” hyser en starkt lefvande opposition mot att nerar hon med följande orsaksförklaring: kvinnorna skulle få rösträtt, så är det väl dock en säll- sam dom, att man för deras skull, som icke vilja äga en Man hade gjort många invändningar mot kvinnans sak, skulle förneka den åt dem som åstunda den. Och deltagande i det politiska lifvet. Man hade sagt, att har man väl någonsin för de politiskt likgiltiga män- kvinnan saknar intelligens och själfständighet. Detta nen hyst samma grannlagenhet? vore dock grundfalskt, ty det var en förvänd uppfos- tran som gjorde kvinnan synbart mindre intelligent än Även Kata Dalström bemöter de ologiska argumenten mannen. Men fostra upp henne till en förståndsmän- mot kvinnors delaktighet med påpekanden om uppen-

48 03 01-12-13 12.57 Sida 49

Brigitte Mral

bara orimligheter i motståndarsidans resonemang. Dels Högern vänstern, vänstern högern. Om mogenhets- anför hon människorättsaspekten: ”Ur etisk synpunkt är principen gällde, då skulle någon sorts politisk stats- det emellertid nödvändigt att kvinnorna, i egenskap av examen privilegiera de män och kvinnor, som ägde ett människor, bli fullmyndiga medborgare och ej längre lik- erforderligt kunskaps- och tankemått, men utesluta ställas med omyndiga, dårar och brottslingar.” Dels påvi- den okunniga mängden. Det är denna teori som den sar hon paradoxen att kvinnor kan ha samma uppgifter allmänna rösträttens princip efter oändliga strider och och ansvar i arbetslivet som männen, men inte samma svårigheter slagit ihjäl. Hur kan den då nu stå upp igen rättigheter: ”Finnes det mening i att en kvinnlig läkare, och spärra vägen för kvinnan? Hur kan man låta lärarinna, bankkvinna o.s.v. ej ha sin medborgarrätt, men denna aflidna ande gå ikring och spöka? deras manliga kamrater ha det?” Just arbetslivsargumen- tet bedömdes uppenbarligen som tungt och anfördes Frågan om bristande kompetens i politiska angelägenhe- gång på gång, inte minst i mera vardagliga agitationsfö- ter bemöts gärna med hjälp av historiska exempel på redrag och -broschyrer, som Anna Linders Hvarför vi framgångsrika kvinnliga politiker. Emilie Rathou anför begära rösträtt. Hon menar att kvinnor redan arbetar i några allmänna typfall: ”Kvinnorna hade ju dock icke samhällets tjänst, även i ledande ställningar, och hon ansetts odugliga att sitta på tronerna, på Englands tron hopar exemplen på varandra: ”i sjukvård, fattigvård, för sutte en kvinna och här i Sverige hade vi haft flere skolinspektion, i fosterbarnsnämnd”, samt i bankrörelser regentinnor”. Drottningar var förstås givna bevis för som kassör, kamrer och bokhållare. Och vore det då inte kvinnors duglighet. Liksom den danska kvinnorörelsen dags att ge henne det egentliga samhälleliga mogenhets- brukade även den svenska anföra Drottning Margareta betyget? som föredöme. Så publicerade Lydia Wahlström 1917 Omogenhetsargumentet bemöttes ofta, som redan skriften Drottning Margareta i uppenbart hagiografiskt hos Fredrika Bremer, med argument att mogenhet kom- syfte, som en kvinnlig hjältedyrkan. I Sverige användes mer med ansvar. Frida Steenhoff har en mera ironisk annars mest Heliga Birgitta som portalfigur. Mellan 1916 hållning i frågan. Hon skriver i sin broschyr Hvarför skola och 1919 firades en speciell rösträttsdag under namnet kvinnorna vänta?: ”Den allmänna rösträttens princip är Birgittadagen. Birgitta var dels förebild, men användes ingen mogenhetsprincip. Den hyllar ingen mogenhets- också som bevis för att en kvinna kan vara lika hand- census. Den delar icke upp normala människor i mogna lingskraftig och politiskt ansvarstagande som en man. och omogna. Den vill samla hela folket just sådan det Andra kvinnliga förebilder var Hypatia, Jeanne d’Arc är”. Och förresten, menar hon, om den inte anförs när och Charlotte Corday. det gäller männen, hur vågar man då komma med den Som ett mera aktuellt exempel på kvinnlig handlings- när det gäller kvinnor? kraft, kompetens och retorisk förmåga nämndes ofta Susan B. Anthony, som var en stor förgrundsfigur i den Hvem kan gå i borgen för alla de nu röstberättigade amerikanska rösträttsrörelsen på 1840- och 50-talet. männens politiska mogenhet? Eller alla de blifvande Exempelvis har Emilie Rathou en omfattande och be- manliga väljarnes? Om moget omdöme skulle vara undrande artikel om henne i sin tidning Svenske villkoret, huru många skulle då komma öfver streck- Medborgaren. Frigga Carlberg skrev en biografi över et? Hvilka skulle examinera och sätta betyg? Alla poli- Susan B. Anthony, där hon lovordar henne som aktivist, tiska motståndare anse hvarandra för totalt omogna. diplomat och talare. Frigga Carlberg påpekar här också,

49 03 01-12-13 12.57 Sida 50

”Medborgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!”

hur stort motståndet mot kvinnosaken var redan då, det och sarkastisk. Tidningsreferenten citerar: motstånd som Anthony och alla aktivister efter henne konfronterades med. Hon citerar en tidningsskribents Så grufvade man sig vidare öfver de kvinliga behagens föraktfulla omdömen om rösträttskvinnorna som samla- försvinnande, om kvinnan droges in i det offentliga lif- des på mötet i Syracuse år 1852: vet, men talarinnan ville fråga hvad det blir af de kvin- liga behagen och allt det myckna talet om dem, när Några av dem äro gamla nuckor, vilkas personliga kvinnan ändock icke skyddades mot att slungas in på behag aldrig ägt någon lockelse och som blivit åsido- arbetsmarknaden och underbjuda mannen såsom en satta av det andra könet. … andra återigen äro man- vida billigare arbetskraft. Höra vi ett kvitt om de kvin- haftiga, naturens missfoster, liksom hönor som gala. liga behagen, eller tages hänsyn till dem på murare- (Rösträttsmöten kallas också ”Hönsmöten”.) Så är det ställningen eller i fabriken? dem som drivas av en gränslös äregirighet, som tro att de i intellektuellt hänseende stå över alla andra och Detta är liknande tankar om kvinnlighet som redan den njuta av att se sina tal och föredrag i tryck. … De fles- amerikanska svarta kvinnoaktivisten Sojourner Truth, ta av dessa kvinnor äro ytliga, fåfänga och skrävlande. kväkare och före detta slav, förde fram i ett tal från 1830- talet: Och hur kan man egentligen försvara sig mot anklagel- serna om okvinnlighet, mot att betecknas som ”naturens That man over there says that women need to be hel- missfoster”? ped into carriages, and lifted over ditches, and to have the best place everywhere. Nobody ever helps me Tredje könet kontra bevarad kvinnlighet into carriages, or over mud-puddles, or gives me any Redan Fredrika Bremer formulerade farhågorna om att best place and aren’t I a woman? Look at my arm! … den kvinnliga egenarten skulle gå förlorad i Hemmen i den I have ploughed and planted, and gathered into barns, nya världen. Eftersom hon till en viss gräns delade dessa and no man could head me – and aren’t I a woman? farhågor fick hon övertyga även sig själv om att kraven på … I have borne thirteen children, and seen them lika rättigheter inte hotade ordningen. Hon skriver: almost all sold off to slavery, and when I cried out with a mother’s grief, none but Jesus heard – and Huru liten fara denna jämlikhet innebär, och huru aren’t I a woman? liten yttre förändring den åstadkommer i samhället har kväkarsamfundet faktiskt bevisat. Man och kvinna Oavsett om Emilie Rathou kände till detta uttalande ha där lika rättigheter och utöva dem lika. Men de ha eller ej, var påpekandet av männens selektiva syn på de därunder blivit trogna sina naturer, hon mera vänd kvinnliga behagen ett exempel på osaklig argumentation inåt hemmet, han mera utåt samhället. Kvinnorna ha som var enkelt att bemöta. Kata Dalström konstaterar att förblivit lika kvinliga, men blivit därjämte mera bety- man talar så mycket om att kvinnornas ”kvinnlighet” dande till karaktär. skall gå förlorad, ifall hon dras in i dagspolitikens strider, och fortsätter sarkastiskt: Medan Fredrika Bremer uttalar sig i lugnande ordalag är Emilie Rathou i sitt första majtal 1891 mera kategorisk man anser från motståndarhåll att det poetiska skim-

50 03 01-12-13 12.57 Sida 51

Brigitte Mral

mer som nu vid punsch- och vinglasens klang synes Och jag är säker på att jag på vägen till urnan omge henne skall försvinna, och så skålas det ”för Hvarken blir ful eller dum eller mindre värdig att kvinnan”, glasen töms. Men kanske samma herrar leva älskas. på sina hustrurs arbetsförtjänst eller på hennes peng- ar, och hur många hundratals kvinnor få ej såsom hus- Annars fanns inte mycket plats för humor i rösträttsrö- trur och mödrar försörja sina odugliga män eller relsens skrifter. Ett undantag är Hilda Sachs’ bitska ironi i söner? Jag för min del avstår från skåltal och vackra hennes svar på tidningsmannen Adolf Hallgrens debattin- idealistfraser och kräver i stället att få mitt människo- lägg. Hallgren hade menat att en valmanskår av kvinnor värde erkänt. skulle vara ”ledd av känslor och tycken, som icke höra statslifvet till”, vilket Hilda Sachs replikerar med: ”Vi De misogyna stämningarna och tanken om de emanci- måste måhända öfverse med dylikt, skrifva det på käns- perade kvinnornas okvinnlighet var emellertid seglivade. lans område.” Och hon återger ett citat från 1904 års Några särskilt primitiva uttalanden stod Albert Engström internationella kvinnokongress i Köpenhamn: ”Det är för, i en (något haltande) hexameterdikt ”Min personliga icke argument männen längre ha att komma med, det vi mening”, som publicerades i Strix så sent som den 23 juli måste strida emot är deras känslor.” Här och var kan man 1913: också hitta någon ilsken sarkasm eller ironisk vändning, som i Elma Danielssons tal i Örebro år 1907: ”Med- Front emot kvinnornas rösträtt ock, men front på det borgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!” enda Känslorna svallade högt på båda sidor; ändå kan man Sätt som står mannen till buds, en maskulin och konstatera att kvinnorörelsen bemödade sig om att rela- energisk, tivt lugnt och seriöst rada upp motargumenten. Argu- Effektiv erotik, och jag tror att de ge politiken mentationen var oftast logisk i den meningen att man Den så kallade Fan, när debatterna sluta i ömma tillbakavisade angrepp och invändningar med hjälp av Hviskningars hetsigt eggande sorl eller drunkna i exempel och analogier, siffror och sakliga utredningar. barnskrik. Otåligheten växer Med närmast överjordiskt mild vänlighet och ironi Ju längre tiden gick, desto otåligare blev argumentatio- bemöter Alma Söderhjelm, en kvinnlig akademiker från nen. Frida Steenhoff verkar i sitt föredrag från 1905, Finland, hans utfall i samma tidskrift och på samma vers- ”Hvarför skola kvinnorna vänta?”, hjärtligt trött på ”agi- mått en vecka senare: tationsbråket”. Hon ställer den retoriska frågan:

Ack! Att du icke förstår, att kvinnan förblifver den- Kan någon tänka sig framåt en femton–tjugoårig röst- samma, rättsrörelse, med ständiga möten och föredrag om äfven om rösträtt och mera ansvar henne man unnar. kvinliga rösträtten, utan att rysa? Hur ska man få folk Ack! Att du icke förstår, att ingen Don Juan blir lott- att höra på? Borde man inte af barmhärtighetsskäl lös! afhålla sig från att uppmana människor till något Kvinnan faller ändå, om ock hon sitter i riksdan. sådant? … Man skall inte tråka ut folk i onödan, inte … ens kvinnor.

51 03 01-12-13 12.57 Sida 52

”Medborgarrätten heter icke allenast pengar utan också byxor!”

Otåligheten och kamptröttheten blir förstås alltmer inblandad i brygden, och den skall sätta hela massan i påtaglig efterhand, och i och med kriget skjuts kraven i rörelse, bara den får tid på sig, men till dess fordras tåla- bakgrunden, samtidigt som just kriget och kvinnans för- mod.” Senare i talet jämför hon rörelsen med ”arbetare, ändrade roll i nödtiden befrämjade själva sakfrågan. som i åratal ha hållit på att samla materiel till ett bygge. ”Nöd föder demokrati” och ”med hunger följer krav på Vi ha grund, vi ha ritningar, vi ha sten, vi ha bruk, men demokratiska reformer”, sade Anna Wicksell i ett tal på vi ha inte ännu kunnat utverka oss tillåtelsen att börja en LKPR-kongress den 13 maj 1917. Just demokratibe- verket.” Man väntar på tillåtelse, och hon ber en obe- greppet verkar tidigare inte ha använts särskilt ofta expli- nämnd makt om att få komma till verket, att, liksom cit inom rörelsen. Man talade om människorätt, rättvisa såningsmän som står med sina påsar vid kanten av åkern, och medborgarrätt, men just ordet demokrati hade ännu få strö ut sin säd. tydligen ingen större bärkraft. Efter dessa två synnerligen manliga metaforer kom- På samma kongress uppträdde även Selma Lagerlöf mer så den sista bilden: ”Vi äro tiggerskor.Vi lida av hård med ett kortare tal. Hon försöker trösta de otåliga med tid, vi tyngas av förtvivlan, vi ha sedan år tillbaka endast att viktiga politiska reformer i ”de mänskliga framstegens hört om olyckor, vi äro nästan färdiga att digna av trött- historia” generellt tar tid. De historiska paralleller till het. Låt komma en smula glädje till oss.” Selma Lagerlöf långsamma reformer som hon anför är avskaffandet av uttrycker alltså en påtaglig resignation, ett uppgivet väd- träldom och blodshämnd, kristendomens goda verkning- jande. Men hon avslutar i alla fall sitt tal med en liknan- ar samt nykterhetskampen. Hon varnar också, lätt upp- de frälsarvision som Fredrika Bremer nästan 80 år tidiga- given, för tron på stora förändringar efter rösträttens re: ”Hur härligt måtte det inte kännas att i tider utan införande: ”Reformen är för stor, för oerhört betydande hopp vara den, som skingrar mörkret och låter en aning för att genast framträda i hela sin vidd. Men jästen är av ny, oväntad lycka stråla ner över mänskligheten.”

52 03 01-12-13 12.57 Sida 53

Brigitte Mral

KÄLLOR OCH LITTERATUR Kvinnokrav i manssamhälle. Rösträttskvinnorna och deras Artikeln bygger på följande tal och skrifter av rösträtts- metoder som opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige aktivister: 1902-21 (Uppsala Universitet: 1982) Emilie Rathous första majtal 1891, i Brigitte Mral, Vivi Edström har i sin studie ”Selma Lagerlöf och kvin- Talande kvinnor. Kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen nans rösträtt”, (i Gunnar Qvist (red.), Kvinnomystik och Key (Nora: Nya Doxa, 1999); kvinnopolitik. Kvinnohistoriska studier (Göteborgs Kata Dalströms föredrag i rösträttsfrågan: ”Kvinnorna, i Universitet: 1974) analyserat Selma Lagerlöfs olika tal i egenskap av människor”, utdrag i Leif Åslund, Tal i tiden rösträttsfrågan. I samma antologi finns en analys av Beata (Stockholm: Natur och Kultur, 1994); Losman om ”Den heliga Birgitta och kvinnosaken”. Frida Steenhoffs föredrag Hvarför skola kvinnorna vänta? Analyser av retoriken inom den amerikanska kvinnorö- (Stockholm: Björck & Börjesson, 1905); relsens samt hos Kata Dalström, Emilie Rathou och Hilda Sachs’ debattinlägg Kvinnornas rösträtt. Svar till Ellen Key finns i Brigitte Mral, Talande kvinnor. Kvinnliga Herr Adolf Hallgren (Stockholm: Björck & Börjesson, retoriker från Aspasia till Ellen Key (Nora: Nya Doxa, 1905); 1999). Anna Linders föredrag Hvarför vi begära rösträtt Gunnar Qvist citerar och kommenterar Fredrika (Flygblad N:o 1, utgifvet av Föreningen för kvinnans Bremers hållning i rösträttsfrågan i Fredrika Bremer och politiska rösträtt i Landskrona, 1905); kvinnans emancipation. Opinionshistoriska studier, Selma Lagerlöfs tal från 1911 ”Hem och stat”, i Troll och (Göteborg: Akademiförlaget, 1969, s. 122ff samt 213 ff). människor (Stockholm: Bonniers, 1955); samt Olika sakargument för kvinnors rösträtt framhäver Selma Lagerlöfs föredrag på L.K.P.R’s offentliga möte Josefin Rönnbäck i sin studie ”Rätt är makt: Rösträtten den 13 maj 1917 (Stockholm: Landsföreningen för kvin- som mål och medel för Landsföreningen för kvinnans nans politiska rösträtt, 1917). politiska rösträtt”, i Christina Florin & Lars Kvarnström Den hittills mest djupgående behandlingen av kvinnor- (red.) Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, poli- nas rösträttskamp finns i Bertil Björkenlids avhandling tik och offentlighet 1800-1950 (Stockholm: Atlas, 2001).

53 03 01-12-13 12.57 Sida 54 Demokratins vedersakare? 4 Högerns kamp för och emot demokrati

Niklas Stenlås

Kring sekelskiftet 1900 formerades den politiska värld inom det politiska etablissemanget och följaktligen inom som vi känner idag. De politiska partiorganisationerna högern. Visserligen stod arbetarrörelsen, liberalerna, den byggdes upp, partiprogrammen formulerades och parti- utomparlamentariska rösträttsrörelsen och folkopinio- politiken institutionaliserades. Den kanske viktigaste nen för starka påtryckningar, utan vilka någon allmän institution som formerades vid den här tiden och som rösträtt aldrig kommit till stånd, men det fanns också kom att sätta sin prägel på hela det framväxande politis- starka motsättningar inom den politiska eliten mellan ka fältet var den politiska rösträtten. dem som var för eller emot rösträttsreformer. Dessa Rösträttsfrågan var tillsammans med försvarsfrågan grupper använde också opinionen i sina inbördes upp- den dominerande politiska frågan från mitten av 1890- görelser och maktkamper. talet fram till införandet av allmän och lika rösträtt 1921. Det är lätt att idag få intrycket av att alla goda Vänstern och högern vid sekelskiftet 1900 krafter samverkade för att slutligen nå målet allmän och Rösträtten var tillsammans med försvarsfrågan de stora lika rösträtt. Eftersom dagens alla politiska krafter iden- partiskiljande frågorna som framför andra avgjorde om tifierar sig med rösträtt, demokrati och parlamentarism en politisk formation skulle räknas som vänster eller blir det framför allt rösträttshjältarnas historia som höger.Vänstern bestod av socialdemokrater och liberaler, skrivs. För att få en fullständig bild av kampen för allmän vilka båda önskade utökad rösträtt och lägre försvars- och lika rösträtt är det emellertid nödvändigt att sätta utgifter. Högern däremot är inte lika lätt att karaktärise- rösträttskampen i sitt historiska sammanhang och teckna ra. Innan liberaler och socialdemokrater vunnit insteg i även rösträttsmotståndarnas historia. Vilka motsatte sig riksdagen saknade begreppet höger mening. Alla riksda- rösträttens framväxt och på vilka grunder gjorde de det? gens ledamöter var då ”högermän”.Högern karaktärise- När och hur bröts motståndet? Hur påverkade mot- rades alltså under 1900-talets första decennium inte av ståndarna den politiska rösträttens framväxt och hur på- verkades motståndarna själva av sitt motstånd? Niklas Stenlås disputerade 1998 på Historiska institutionen, Uppsala uni- Den tidiga högern representerade den gamla eliten i versitet. Doktorsavhandlingen, Den inre kretsen, behandlade storföretagar- en tid av snabb och genomgripande omvärldsomvand- nas inflytande över de svenska politiska partierna under 1940-talet. F.n. arbetar han dels med ett projekt om den svenska högerns historia under ling. Hur förhöll sig Sveriges ancien regime till demokra- 100 år vid Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola, dels med ett tiseringen? Vid en närmare undersökning visar det sig att projekt om det svenska militär-industriella komplexet vid Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria vid KTH. Båda projekten finansieras av Riks- kampen för demokratin i stor utsträckning utkämpades bankens Jubileumsfond.

55 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin någon åsiktsgemenskap eller ideologisk sammanhållning. myndiga män. Under återstoden av 1800-talet tillkom ”Höger” var de som inte var liberaler eller socialdemo- endast ett fåtal medborgare, allteftersom stigande löner krater. Inte heller samlades högern i någon gemensam förde dem över inkomststrecken.1896 hade fortfarande organisation. Det fanns under en period två högergrup- bara 6% av folket rätt att delta i andrakammarvalen. I per i riksdagens första kammare och två i den andra. andra kammaren hade ända sedan 1860-talet pågått en Dessutom fanns från 1904 den organisation som senare debatt om utvidgning av rösträtten men stödet för en skulle komma att bli den samlande högerorganisationen reform var svagt. I första kammaren fanns inget intresse i svenskt politiskt liv, det Allmänna valmansförbundet för frågan. Från och med 1890-talet växte den utompar- (AVF). Mycket förenklat skulle man kunna säga att lamentariska opinionen för rösträttsreformer. Denna opi- högern i sin helhet önskade ett starkt försvar, samtidigt nion kom alltmer att sätta press på riksdag och regering. som den konservativa högern var negativ till demokrati- 1890 bildades Sveriges Allmänna rösträttsförbund, sering medan den moderata var positiv. Rösträttsfrågan och 1893 och 1896 genomförde vänstern så kallade folk- var alltså partiskiljande inom högern. riksdagar med allmän rösträtt för båda könen. Namnet Motståndet mot en utökad rösträtt återfanns huvud- ”folkriksdag” förargade den politiska eliten eftersom det sakligen inom det gamla etablissemanget inom högern. pekade på det demokratiska underskottet i valen till den Där fanns emellertid också en stark s.k. ”moderat” falang ordinarie riksdagen och antydde att denna inte var en av icke-radikala förespråkare för en utökad rösträtt. Även folkets riksdag. Inom hela det politiska etablissemanget då det gällde rösträtt för kvinnor uppkom spänningar drog man sig för kraven på allmän rösträtt. En allmän inom högern, då högerkvinnor med kvinnans politiska rösträtt skulle i ett slag ändra hela riksdagens samman- rösträtt på agendan hamnade i opposition mot ledning- sättning. Mellan de radikala kraven på omfattande röst- en för Allmänna valmansförbundet. rättsreformer och det konservativa motståndet började Kampen för rösträtten kan därför i hög grad sägas ha nu utbildas en moderat syn, där rösträttsfrågan koppla- försiggått inom högern (utanför högern var man i stort des till försvarsfrågan. 1901 infördes allmän värnplikt i sett enig om att rösträtten behövde utvidgas). Denna Sverige. Nu förväntades alla svenska män försvara landet kamp kom att på ett avgörande sätt forma den politiska i händelse av krig. Skulle de då inte ha en röst i valen till högern för lång tid framöver. Den heterogena sekelskif- Sveriges riksdag? ”En man – en röst – ett gevär” blev en teshögern integrerades mellan 1904 och 1935 från en lös slagkraftig paroll. Inom den moderata högern ansåg såväl koalition av riksdagsmän i mer eller mindre väl samman- ideologen Harald Hjärne som statsministern E.G. hållna riksdagsgrupperingar till ett sammanhållet riks- Boström att satsningarna på ett starkare försvar måste gå täckande politiskt parti. Under denna process tvangs de hand i hand med reformer av rösträtten. Regeringen lade mest konservativa grupperna inom högern gång på gång fram en proposition som föreslog en smärre utökning av att uppge sina positioner. I vissa fall innebar detta att de rösträtten, men vänstern förkastade förslaget som en helt utraderades från den politiska kartan eller marginali- skenreform och propositionen fälldes i båda kamrarna. serades till obetydlighet. 1898 startades en petitionsrörelse med krav på en grundlig rösträttsreform. 364 000 underskrifter insamla- Rösträttsrörelsen och folkriksdagarna des och överlämnades till regeringen 1899. Regeringen 1866 års riksdagsordning gav politisk rösträtt åt 5 procent avböjde dock att agera med hänvisning till den tidigare av Sveriges folk. Detta motsvarade 21 procent av alla fällda propositionen.

56 Niklas Stenlås

Debatten handlade framför allt om en utvidgning av undersökt saken har dock menat att ekonomisk tillväxt mäns rösträtt till riksdagens andra kammare. Kvinnors vid den här tiden förde många nya människor över röst- rösträtt var inte någon framträdande fråga ännu, och inte rättsstrecken och att detta var en viktigare orsak än heller diskuterades någon utvidgning av rösträtten till landsföreningens arbete. Men för samtiden framstod de riksdagens första kammare. Första kammaren valdes in- liberala framgångarna som ett resultat av landsförening- direkt av landstingen, och enligt riksdagsordningen skul- ens organiserade arbete. ”Af skadan blir man vis” skrev le första kammaren vara en konservativ kraft – en mot- den konservativa tidningen Vårt Land och menade att nu vikt mot alltför häftiga utslag av folkviljan, som kunde var tiden kommen även för högern att skapa en väljar- förekomma i den direktvalda andra kammaren. Även om rekryteringsorganisation. rösträtten hade varit allmän och lika till båda kamrarna, Problemet var emellertid det att ”högern” inte var skulle Sverige ändå inte varit demokratiskt på det sätt någon enhetlig politisk gruppering. Högerorienterade som vi uppfattar demokratin idag, eftersom parlamenta- valorganisationer med lokala ambitioner hade bildats i rismen ännu inte erkänts som princip. Även om riks- Göteborg 1895, i Gävle 1901, i Värmland 1902, i dagen uttryckte folkviljan, var det alltså kungen som Dalsland och i Lund 1903. Någon högerorganisation valde regering. med ambition att förena hela den svenska högern kunde emellertid inte bildas av några andra än ledarna för för- Rösträttsfrågan vid Allmänna stakammarhögern. Dessa utgjorde kring sekelskiftet valmansförbundets bildande 1900 den dominerande grupperingen inom svensk höger. Allmänna valmansförbundets tillkomst var i och för sig Det var gruppen kring bruksägaren Christian Lunde- en obetydlig händelse för den svenska högern. Det var berg, ledaren för första kammarens konservativa majori- ingen stark organisation som bildades, den leddes inte av tet, som var den främsta konservativa kraften i svensk någon central person inom den tidens höger, och den politik vid denna tid. kom heller inte att spela någon framträdande roll i de En av initiativtagarna för att starta en väljarorganisa- kommande valrörelserna. Trots detta var partibildningen tion för högern var Gustaf Fredrik Östberg. Östberg ändå en formativ händelse i den meningen att den kom representerade Stockholm i första kammaren. Han till- att få en viktig framtida betydelse för den svenska hörde gruppen kring Lundeberg och han hade tillsam- högern. I och med att frågan bereddes plats i valmans- mans med ytterligare en Lundeberg närstående person, förbundets program kom förbundet att få en moderat verkställande direktören för Rörstrands porslinsfabrik, prägel. Den första kammarens konservativa majoritet Robert Almström, år 1902 bildat Svenska Arbetsgivare- tvangs att kompromissa med moderata rösträttsvänner föreningen, i vars styrelse även Lundeberg hade säte. De för att över huvud taget få en partibildning till stånd. var alla tre ledamöter av förtroenderådet för första kam- Partiorganisationen kom sålunda att förena olika höger- marens majoritetsparti. grupperingar, samtidigt som den inom sig kom att Östberg var pragmatiskt lagd. Han såg ett behov av att rymma skilda uppfattningar om vad den svenska högern bilda en front mot den framryckande vänstern, i synner- var. het mot socialdemokratin. Han var dock inte särskilt Bildandet av Frisinnade landsföreningen 1902 uppfat- intresserad av ideologiska frågor och han tänkte sig att en tades allmänt som en avgörande orsak till liberalernas valorganisation skulle kunna bildas för riksdagens olika frammarsch i andrakammarvalet samma år. Forskare som högerpartier med endast antisocialism som minsta

57 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin gemensamma nämnare. På så vis tänkte sig Östberg att Tamm, den outnämnde ledaren för förstakammaroppo- man skulle kunna undvika principiella och ideologiska sitionen. Den 9 september hölls ett förberedande möte motsättningar de olika högergrupperna emellan. Detta där programförslaget diskuterades. Hugo Tamm hävdade var säkert inte bara Östbergs ståndpunkt. Han represen- att endast antisocialism var för snävt och för negativt för terade här förstakammarmajoriteten. De önskade en att fungera samlande. Tamm menade att en reform av väljarorganisation som motvikt mot liberalernas för att rösträtten var nödvändig att inkludera i programmet, för bibehålla högerns positioner i andra kammaren. Någon att detta skulle kunna samla väljarstöd. rösträttsreform ville de emellertid absolut inte ha, efter- Då det stod klart att första kammarens konservativa som en sådan skulle verka i rakt motsatt riktning. avsåg att bilda en väljarrekryteringsorganisation utan att Den starkaste kraften inom den moderata, rösträtts- inkludera rösträttsfrågan, formerade sig en opposition vänliga högern vid den här tiden var gods- och industri- inom den moderata högern. Frågan var så viktig för de ägaren Hugo Tamm. Denne hade ärvt en stor förmögen- moderata att man till och med överlade om att bilda en het i vilken ingick järnbruken Österby, Strömbacka, egen väljarrekryteringsorganisation, om man misslycka- Hedvigsfors, Nianfors och Iggesund. Dessutom hade han des med att få gehör för frågan i den konservativa orga- köpt majoriteten av Husqvarna gevärsfaktori. Tamm kan nisationen. Östberg korresponderade med Tamm i hopp kanske bäst karaktäriseras som en reformvänlig patriar- om att kunna övertyga de moderata om att kunna hålla kalist. Han var starkt oppositionell till den konservativa frågan utanför det konstituerade mötet. Östberg sam- förstakammarmajoritetens försök att hålla rösträttsfrå- manträffade också med ledande moderata ur första kam- gan utanför valorganisationen. Han uppfattades som en maren, såsom godsägaren och delägaren i Stockholms ledare för minoriteten i första kammaren. Dagblad Oscar Walldén, grosshandlarna Oscar Almgren Initiativtagarna var å ena sidan beroende av medverkan och John Lovén samt industrimannen Carl Schwartz. De från förstakammarminoriteten samt från lantmannapar- poängterade alla för Östberg att rösträttsfrågan måste tiet och de moderata reformvännerna i andra kammaren. inkluderas i programmet. Dessa måste ju medverka i uppropet om det skulle bli Båda sidor argumenterade utifrån uppfattningen att de någon samling bakom högerns väljarorganisation. Å andra hade opinionen på sin sida. De moderata menade att sidan kunde inte de övriga högerfraktionerna tänka sig att högerns alla landsortstidningar stod på deras sida och att samarbeta med förstakammarmajoriteten så länge den väljarrekryteringsorganisationen skulle bli ett fiasko utan var omedgörlig i rösträttsfrågan. Förstakammarmajori- ett positivt program. Östberg menade att det bland folket tetens förtroenderåd beslöt vid möte på restaurang Riche i bygderna inte fanns något intresse för en sammanslut- den 8 augusti 1904 att utsända ett upprop för bildande av ning för att främja rösträttsfrågan. Behov förelåg däremot, en valorganisation för högern. menade Östberg, av stöd att ”drifva valrörelsen i moderat För att den nya valorganisationen skulle få så bred riktning”,så att ”bönderna kunde bevaras i andra kamma- anslutning som möjligt, sändes ett programförslag ut till ren”. Vidare fanns enligt Östberg ”ett behof av samman- ledarna inom riksdagens alla icke-liberala och icke-socia- hållning gent emot socialdemokratien”, vilken hotade den listiska grupperingar. Personer som man önskade skulle privata äganderätten och industrins lugna utveckling. medverka i uppropet var Pehr Pehrson i Törneryd, Carl Ett sista försök att övertyga de moderata gjordes av Person i Stallerhult och Hans Andersson i Nöbbelöv, Östberg två dagar före det utlysta konstituerande mötet, ledarna för andra kammarens lantmannaparti och Hugo då han bjöd Tamm och Lundeberg till ”hvardagsmiddag”

58 Niklas Stenlås i sitt hem. Följande dag träffades undertecknarna av upp- Lundeberg-fraktionen misslyckades alltså med att ropet hos Lundeberg, och på kvällen träffades den sätta en konservativ prägel på den nybildade organisa- moderata oppositionen på Operakällaren. Arne Wåhl- tionen. Rösträttsfrågan kunde inte hållas utanför och den strand meddelar i sin skildring av AVFs bildande, att en nya organisationen kom därmed att få en mer ”moderat” mängd redaktörer för landets högertidningar samlats prägel. Lundeberg skildrade själv nederlaget i brev till dagen före det konstituerande mötet och med 21 röster ledamoten av första kammaren och av majoritetspartiets mot 3 uttalat sig för att rösträttsfrågan måste tas upp i förtroenderåd borgmästaren Carl Moberg, vilken inte väljarrekryteringsorganisationens program. Sålunda kunnat närvara vid mötet: mönstrade de olika grupperna sina styrkor inför den kommande kraftmätningen dagen därpå. De inbjudna tidningsmännen hade samlat sig dagen Då AVFs konstituerande möte sammankallades på res- förut, 1sta Kens lilla grupp likaså, De förstnämnda taurang Runan i Stockholm den 17 oktober 1917, var framlade genast det förslag Du sett om rösträttsfrasen. alltså programfrågan fortfarande olöst. Sannolikt cirka De hade ”förståndigt nog” från deras ståndpunkt stuck- 200 personer hade hörsammat kallelsen. Ett 60-tal riks- it in sig här o hvar i den stora församlingen och gåfvo dagsmän, varav 40-talet från första kammaren och 20-tal- efter hvarje yttrande med tillslutning till deras förslag et från andra, var närvarande liksom ett 10-tal redaktörer. signal till bravorop, hvaremot andra yrkanden motto- Mötet öppnades av Hans Anderson i Nöbbelöv som häl- gos mycket kallt. Det var ej svårt att se huru landet låg, sade välkomna å inbjudarnas vägnar. Därefter valdes och under sådana förhållanden äfven klokast att ej landshövdingen Axel Svedelius till ordförande. Denne genom ifrigt motstånd framkalla bitterhet och strid. tillhörde förstakammarhögern men var ej känd som ultra- konservativ. Östberg inledde genom att presentera och Ett av huvudsyftena för förstakammarhögern – att vinna motivera programutkastet. De starkt konservativa första- stöd för en restriktiv hållning i rösträttsfrågan – hade miss- kammarmännen höll sig av taktiska skäl i bakgrunden. lyckats. Den moderata högern hade därigenom satt sin Under mötet förlorade de konservativa initiativtagar- prägel på organisationsbildningen redan från begynnelsen. na kontrollen över situationen. Förmodligen hade man tänkt sig försöka att genom att tillsätta ett beredningsut- Införandet av allmän rösträtt för män skott förhindra att utvidgningen av rösträtten upptogs i Efter att unionen med Norge upplösts 1905 var rösträt- partiprogrammet, eller åtminstone få till en kompromiss. ten den allt överskuggande frågan i svensk politik. I 1905 Opinionen på mötet var emellertid mycket starkt för att års andrakammarval hade vänstern för första gången inkludera rösträttsfrågan i partiprogrammet. Inte minst erövrat majoriteten i andra kammaren och en liberal högertidningarnas redaktörer drev frågan hårt. Östberg regering bildades. Liberalerna misslyckades dock med att försökte argumentera för att det ”vore klokast att nu icke reformera rösträtten. Regeringen Staaffs proposition var fatta något beslut utan att överlämna frågan om program för radikal och kunde inte accepteras av första kamma- och stadgar åt ett utskott”. Undanmanövern misslycka- ren. Propositionen gick ut på allmän rösträtt, majoritets- des dock. Mötet fattade ett principbeslut om att uppta val till båda kamrarna och dubbla utskyldsstreck, d.v.s. rösträttsfrågan i programmet, och endast formuleringen den som inte betalt skatt skulle heller inte rösta. I debat- överläts åt beredningsutskottet som behandlade frågan ten i första kammaren hävdade Staaff den andra kam- till mötets andra dag. marens primat genom påståendet att andra kammaren

59 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin såg till att ”klockan går”, medan första kammaren bara dubbelt proportionell rösträttsreform, var det ett antal hade att konstatera ”vad klockan är slagen”. Nej, svarade andrakammarledamöter som måste övertygas om för- en förstakammarledamot, första kammaren har också att tjänsterna med en mer konservativ lösning än den libera- se till ”att klockan går rätt”. lerna tidigare föreslagit. Det förefaller som om olika hö- Nederlaget i rösträttsfrågan ledde till regeringen Staaffs gerledare nu gemensamt mobiliserat sina krafter för att avgång efter blott ett år vid makten. fick då uppnå en acceptabel rösträttsreform och därigenom av- kungens uppdrag att bilda regering. Lindmanregeringens föra frågan från dagordningen. Opinionsbildning kunde huvudmål var att lösa den nu svårt infekterade rösträttsfrå- vid denna tidpunkt ske antingen genom pressen eller gen- gan en gång för alla. Lindman hade dragit vissa lärdomar av om personlig agitation och spridande av broschyrer. Om Staaffs misslyckade rösträttsreform. Bondepolitikern man kunde få de tidningar som tidigare förhållit sig nega- Alfred Persson i Påboda hade som motförslag till Staaffs tiva eller tveksamma till proportionell rösträtt att byta proposition författat en proposition som syftade till pro- ståndpunkt, skulle man kanske kunna påverka tillräckligt portionella val till båda kamrarna, s.k. dubbelproportiona- många riksdagsmän att stödja regeringen Lindmans förslag. lism. En allmän rösträtt innebar visserligen att riksdagen En rad initiativ togs för att påverka olika redaktörer. demokratiserades, men med ett proportionellt valsystem Det mest spektakulära – om än för samtiden helt okänt skulle högern inte längre riskera att utraderas i andra kam- – var bildandet av den s.k. Junifonden den första juni maren, vilket var ett fullt möjligt resultat om allmän röst- 1906. Fonden var ett försök att köpa Stockholms- rätt infördes inom ramen för ett majoritetsvalsystem. När Tidningen för att genom den kunna påverka opinions- Staafs proposition tidigare förkastats av första kammaren, bildningen i huvudstaden. I fonden samarbetade ledarna hade majoriteten uttalat sig för Påbodas proposition. Det för de båda högerfraktionerna i första kammaren fanns alltså en viss beredskap för rösträttsreformer även Lundeberg och Tamm med många av landets övriga inom första kammaren. För Arvid Lindman innebar industrimän. Även Arvid Lindman bidrog till insamling- Påbodas motion en möjlig öppning för en kompromiss, en till fonden. Under sommaren 1906 samlade fonden in som skulle kunna passera båda kamrarna. 338 000 kr för att köpa aktiemajoriteten i tidningen från Arvid Lindman hade mycket goda relationer med båda den tidigare ägaren Anders Jeurlings dödsbo. Planen de dominerande högerledarna i första kammaren. Det var kunde emellertid inte förverkligas, eftersom verkställan- på Christian Lundebergs initiativ som han först erbjudits de direktören i tidningsbolaget Anders Leijon själv köpte riksdagsmannauppdrag i första kammaren. Både Lindman tidningen. Stockholms-Tidningen fortsatte alltså som en själv och hans far hade arbetat för Hugo Tamm som dis- av landets viktigaste liberala tidningar med en konse- ponenter på Iggesunds bruk. Han uppfattades som en per- kvent linje beträffande majoritetsval i rösträttsfrågan. son som stod mitt emellan protektionister och frihandla- I stället bildade Junifonden efter ytterligare ekonomis- re, moderata och konservativa. Lindmans regering beteck- ka tillskott aktiebolaget Societas och förvärvade aktiema- nades som moderat-liberal. Det var en högerregering som joriteten i Svenska Dagbladet. Tidningen bytte mycket stod så långt åt vänster som möjligt utan att hamna i det riktigt hållning i rösträttsfrågan och blev ett viktigt stöd liberala lägret. Det var bara en sådan regering som hade för regeringen vid den avgörande tidpunkten. Societas någon möjlighet att få tillräckligt många vänstermän med förvärvade även aktiemajoriteten i Svenska Morgon- på en högerreform av den allmänna rösträtten. bladet för 85 000 kr.Trots att Tamm i brev till Lundeberg Även om förstakammarmajoriteten kunde vinnas för meddelade att han efter förvärvet avtalat med tidningen

60 Niklas Stenlås att den skulle propagera för såväl proportionell valmetod radikaliserades ytterligare uppfattade många som en som kommunaltskattestreck, dementerade en av ägarnas katastrof. Lindman gick helt enkelt för långt. Christian bulvaner att köpet hade ägt rum. Även Svenska Morgon- Lundeberg var bunden till händer och fötter. Han kunde bladet hade tidigare intagit en vankelmodig inställning till inte backa nu. Då skulle högerns reformförsök falla och proportionell valmetod men intog efter förvärvet en tyd- därmed också regeringen. I ett nyval skulle första kam- ligare regeringsvänlig hållning. maren få ta hela skulden. Vänstern skulle erövra ytterli- Samtidigt som opinionen bearbetades gemensamt av gare positioner i andra kammaren, och utsikterna att få högerledare från olika grupperingar, var den lindmanska ett proportionellt valsystem till stånd skulle för alltid ministären verksam för att få fram en proposition som vara borta. Lundeberg tvangs därför att satsa hårt på att kunde godtas av riksdagens båda kamrar. För att uppnå få igenom en reform som han inte längre ville ha. Utan detta tvangs Lindman att på ett antal punkter radikalise- Lundebergs påtryckningar skulle första kammaren san- ra sin proposition i förhållande till ”påbodalinjen”. I det nolikt ha fällt propositionen. lindmanska förslaget hade rösträttsåldern sänkts från 25 På 1909 års riksdag gick rösträttsreformen slutligen till 24 år, proportionalismen utsträckts till de korporatio- igenom. Endast socialdemokraterna, några liberaler och ner som genomförde de indirekta valen till första kam- de mest ultrakonservativa röstade emot. Inom högern var maren, d.v.s. landstingen och storstädernas stadsfullmäk- de flesta missnöjda med att reformen gått för långt. Inte tige och, viktigast av allt, det kommunala fyrktalssystemet heller bland socialdemokrater och liberaler var man nöjd – det ålderdomliga skattesystem som låg till grund för med en sådan halvmesyr, och det skulle inte dröja länge beräkningen av röster i kommunalvalen och som kunde förrän krav på en fullständig demokratisering av riksdagen ge upp till 5 000 röster även till företag – ersatts av en 40- vann gehör inom vänstern. Frågan om rösträtt för kvinnor gradig skala. Genom denna sista radikalisering kunde hade inte varit aktuell i riksdagen. Även om liberaler och reformen vinna stöd från en rad motståndare till bolagens socialdemokrater i princip var sympatiska till kvinnlig makt inom kommunerna, t.ex. Norrlands skogsägande rösträtt, hade frågan avförts genom tillsättandet av en bönder. Lindman tvangs emellertid att gå längre än han utredning. Lindman vägrade att förekomma utredningen, hade stöd för inom förstakammarhögern. För att få det och därmed fick frågan om kvinnlig rösträtt vänta. nödvändiga stödet från andra kammaren föreslogs dessut- För högern kostade reformen mer än den smakade. om en halvering av valbarhetscensus till andra kammaren, Sprickan mellan konservativa och moderata kom att till 40 000 kr för fastighet och 2 000 kr för inkomst, samt cementeras, och klyftan mellan första- och andrakam- införande av arvode för kammarens ledamöter. marhögern blev alltmer markerad. Regeringen Lindman I många av de konservativas ögon hade nu förslaget till blev för första kammarens konservativa närmast liktydig rösträttsreform gått för långt. Man lyckades visserligen med förräderi. ”Majoriteten i första kammaren var jämka valbarhetscensus till 50 000 respektive 3 000, direkt fientlig”, skriver Ivar Anderson i sin biografi över men det var tveksamt om första kammaren kunde accep- Lindman, ”när statsministern vädjade till kammaren att tera förslaget. Förstakammarmajoriteten var ytterst miss- acceptera arvodesprincipen; först när han ställt kabi- nöjd. De hade accepterat långt mer vittgående efter- nettsfråga på bifall till kravet på arvoden kunde han, gifter än de egentligen önskat för att få till stånd ett pro- under starka protester från gamla vänner och menings- portionellt valsystem. De hade satsat hårt på att propa- fränder, vinna tillräckligt många röster för att få igenom gera för en reform på högerns villkor. Att förslaget nu ett beslut som sedan kunde sammanjämkas med andra

61 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin kammarens”. Andersons biografi liksom Hugo Hamiltons undvek ändå och förhalade frågan, eftersom den skulle dagböcker vittnar om att de gammalkonservativa aldrig ha försvårat konsolideringen av högern. Under sitt första förlät Lindman för rösträttsreformen. år som ordförande för AVF medverkade Lindman till en stadgeändring som medgav kvinnliga medlemmar i för- Kampen inom högern för bundet. Nicklasson förklarar den nye ordförandens age- och emot kvinnlig rösträtt rande dels med insikten om kvinnors ökade värde i kom- I boken Högerns kvinnor. Problem och resurs för Allmänna munalpolitiken, dels med rädslan för ökad splittring av valmansförbundet perioden 1900-1936/37 redogör Stina högern. Den senare målsättningen hade dock redan miss- Nicklasson för högerkvinnornas kamp för att nå erkän- lyckats. Att kvinnor fått möjlighet att bli medlemmar i nande inom partiet med bibehållen självständighet. Vid AVF innebar inte att SMKF upplöstes. Den kvinnliga sär- bildandet av Allmänna valmansförbundet 1904 hade inga organisationen fortfor att existera och bibehöll sitt full- kvinnor deltagit. Enligt de stadgar som antogs vid bildan- ständiga oberoende gentemot AVF. det var kvinnor inte ens välkomna som medlemmar. För att möta hotet från SMKF byggde AVF upp en ”Medlem av förbundet är varje välfrejdad till myndig intern, kontrollerad och lojal kvinnoorganisation. Lokal- ålder kommen man, som är villig att verka för förbundets organisationerna uppmanades att ansluta kvinnliga med- ändamål”,löd stagarna. Sveriges konservativa kvinnor sak- lemmar. Högerpressen mobiliserades för att motarbeta nade alltså politisk hemvist. De konservativa kvinnornas SMKF. Enligt Lindman och ombudsmannen Jonas Folcker rösträttskamp kom därför till en början att utkämpas i hade SMKF konkurrerat med valkretsförbunden om pre- den politiskt neutrala Landsföreningen för kvinnans poli- sumtiva medlemmar. ”Skall den svenska högern kunna tiska rösträtt (LKPR), bildad 1902. Föreningens ordföran- icke allenast bestå”, skrev Lindman, ”utan med kraft och de 1909-1911 var den konservativa filosofie doktorn i framgång hävda sin plats i tävlan med de alltmer öppet historia från Uppsala Lydia Wahlström. samverkande vänsterpartierna, är fullständig enighet inom Eftersom högern varken medgav kvinnligt medlem- de egna leden en omistlig förutsättning”. I april 1915 star- skap i sitt valmansförbund eller förhöll sig positiv till tade Lindman en ”motorganisation”. Edit Kindvall, som kvinnlig rösträtt, valde LKPR att stödja vänstern i 1911 tidigare varit verksam inom SMKF, engagerades för att års val. Därmed var föreningens politiska neutralitet bru- organisera högersinnade kvinnor inom AVF. Under fem års ten, och i konsekvens härmed avgick Wahlström. AVFs tid startade hon ett femtiotal kvinnoföreningar, främst på oförmåga att hantera frågan om den kvinnliga rösträtten landsbygden. Dessa hade inte någon hierarkisk uppbygg- ledde till att en kvinnlig konservativ politisk särorganisa- nad utan förutsattes ingå i den lokala AVF-organisationen. tion bildades i Stockholm i samband med kommunal- Kindvall arbetade direkt under AVF:s verkställande valet 1911. Organisationen kallade sig Stockholms Mo- utskott, och hennes verksamhet stöddes av AVF:s månads- derata kvinnoförbund (SMKF). blad, där man redogjorde för organiseringen av AVF:s Trots att högerkvinnorna hade ett visst stöd för sitt kvinnor. SMKF hade inte något motsvarande organ. Lind- krav på rösträtt från vissa ledande högermän som t.ex. mans AVF kan alltså sägas ha fått sitt elddop i försöken att , tvangs de föra sin kamp mot AVF. För kontrollera de besvärliga högerkvinnorna. Arvid Lindman, AVF:s ordförande från 1913, framstod Till skillnad från andra partiers kvinnoorganisationer SMKF både som en tillgång och som ett hot. Han var lyckades det inte högerkvinnorna att ändra sitt partis ingen principiell motståndare till kvinnlig rösträtt men inställning till kvinnlig rösträtt, innan dess att rösträtten

62 Niklas Stenlås

ändå genomfördes 1919-21 på grund av yttre tryck. Michels och Ostrogorski kunde demokratikritikern hämta Detta berodde bara till en del på högerns generellt skep- insikter om partiorganisationernas korrumperande verkan tiska attityd mot utökningar av rösträtten. Ett än viktig- på politiken. I partiorganisationerna fanns enligt Michels are skäl var högerns kaotiska och fraktionsartade organi- en inneboende tendens till oligarki. Partierna var kampor- sation. SMKF bildades som en av många högerorganisa- ganisationer inom vilka dissidenter måste kväsas för att tioner, och dess självständiga ställning utanför AVF kom organisationen skall kunna utveckla största möjliga kraft. därför att hota Lindmans strävanden att integrera högern Partiledarna tenderade att bli självsvåldiga och betrakta till en politisk enhet. den delegerade makten som privat egendom. För demo- kratikritikern var det lätt att kombinera dessa insikter med Kampen mot allmän motstånd mot själva demokratin. och lika rösträtt 1918–21 Flera svenska högerideologer som Karl Hildebrand, Högerns motstånd mot demokratin hade ingalunda bru- Rudolf Kjellén och Gösta Bagge publicerade demokrati- tits i och med 1909 år rösträttsreform. Tvärtom fanns kritiska artiklar i svensk Tidskrift och Nya Dagligt Alle- fortfarande starka antidemokratiska sentiment inom de handa under 10-talet. De gav uttryck för vad Donald olika högergrupperingarna. Dessutom ansågs allmänt, Söderlind kallat en ”aristokratisk” konservatism – en anti- även bland de mer moderata, att högern redan varit allt- demokratisk konservatism, som önskade andra principer för reformvänlig genom Lindmans reform. Arvid för ledarval än de demokratin tillhandahöll. Lindmans egen biograf, Ivar Anderson, menar t.o.m. att Även om det konservativa motståndet mot ytterligare Lindman själv kan ha ansett att han i sin reform gått rösträttsreformer snarare var av pragmatisk än ideologisk radikalerna längre tillmötes än han egentligen velat. natur – en utvidgning av rösträtten skulle innebära ett ökat Det principiella motståndet hämtade näring från fran- inflytande för socialisterna – var de konservativa debattö- ska sekelskiftesideologer som Gustave Le Bons 1895 ut- rerna tvungna att ange vilka principer för en reformerad komna Psychologie des foules och Emile Faguets 1910 rösträtt som ändå var önskvärda. Den konservativa pressen utkomna Le culte de l’incompetence. Även partiteoretikerna önskade allmänt en graderad rösträtt, där artskillnaden Robert Michels och Moisey Ostrogorski hade nyligen mellan riksdagens båda kamrar ändå bibehölls. utkommit med sina klassiska verk, vilka gav en starkt skep- År 1917 var läget i rösträttsfrågan det att en ny vänster- tisk bild av partiarbetets möjligheter. De bärande tankarna regering bildats av liberalen Nils Edén. Regeringen hade hos Le Bon och Faguet var att folkmassor suggereras av som främsta mål att nå ett slutligt avgörande i rösträttsfrå- starka ledare. Ledarnas demagogi och massans brist på gan. Händelser i omvärlden satte också press på regering bildning medför att förnuftsskäl förs undan, medan impul- och riksdag att demokratisera statsskicket. Vintern sivitet och känslor får fullt genomslag i den politiska agi- 1917/18 blev den svåraste landet upplevt sedan 1800- tationen. Demokratin för enligt Le Bon fram manipulati- talet. Rågskörden slog fel och tillgången till bröd minskade. va ledare, eftersom det är de som har de bästa förutsätt- Brist uppstod på foder och 1918 även på potatis. Eftersom ningarna att lyckas. Faguet menade att massan var helt landet var avspärrat kunde bortfallet inte kompenseras oförmögen att uppskatta en ledares kunskaper och därför genom import. Det uppstod också en svår brist på import- bara såg till ledarens moraliska egenskaper. Enligt Faguet erad kol. I oktober detta år störtades den ryska regeringen, hyllade massan de ledare som besjälades av dess egna för- vilket skapade något av en revolutionär stämning. domar och lidelser och gav dessa ett kraftfullt uttryck. Hos Allmän rösträtt för män till andra kammaren var

63 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin införd sedan 1909. Kvinnor hade ingen rösträtt. De kvar- gradiga skalan i de kommunala valen. dröjande privilegierna för den svenska samhällseliten Ledamöterna i första kammaren valdes av landstingen fanns i form av en 40-gradig skala vid kommunala val. och stadsfullmäktige i städer utan landsting. Den 40- Välbeställda medborgare hade alltså betydligt fler röster gradiga skalan var ett resultat av 1907–09 års rösträtts- i de kommunala valen än arbetare. Även juridiska perso- reform. Tidigare hade det varit möjligt att ha mer än 40 ner såsom aktiebolag hade rösträtt. Detta var samtidigt röster. Nu gav systemet röster efter inkomst och ägande högerns privilegium, eftersom valen till riksdagens första av fastighet. Dessutom hade företag rösträtt. Eftersom kammare var indirekta och grundades på kommunal- fastigheter kunde ägas i flera kommuner och företag valen. Den 40-gradiga skalan gav alltså högern majoritet också vara verksamma på skilda orter fanns möjligheten i första kammaren. till rösträtt i flera kommuner. För att vara röstberättigad I det läge landet befann sig 1917 såg socialdemokratin var man tvungen att ha betalt sin skatt, det s.k. skatte- en möjlighet att koppla samman missnöjet med försörj- strecket, och man fick inte ha obetalda skatter, det s.k. ningssituationen med kraven på författningsreform. Det utskyldsstrecket. Kommunalskatten betalades inte av folkliga missnöjet, menade man, kunde lätt urarta om arbetsgivaren utan av varje enskild skattebetalare, vilket man inte gav alla lika möjlighet att göra sin röst gällande ledde till att många i praktiken släpade efter med sina i politiken. Även liberalerna önskade undanröja ”herrar- skatter och således föll för utskyldsstrecket. nas” privilegierade position i första kammaren. Den 40-gradiga skalan upplevdes av många, även hade tänkt sig ett engelskt system, där parlamentarismen inom högern, såsom otidsenlig, eftersom den gav upphov skulle baseras på positionerna i andra kammaren och för- till egendomliga effekter såsom att den som sålt respek- sta kammaren då kunde finnas kvar utan någon reell tive förvärvat en fastighet kunde likaledes förlora eller makt. Hursomhelst var det angeläget för liberalerna att förvärva röster. Den som gick i pension kunde förlora undanröja den 40-gradiga skalan på vilken förstakammar- röster. Dessutom hade kriget inneburit en prisstegring högerns position vilade. Inom högern hade motsättning- som medförde att många människor steg på skalan till arna mellan konservativa och moderata minskat efter den följd av dyrtidstillägg. Det fanns också föreställningar om allmänna rösträttens genomförande. Här fanns fortfaran- att krigsprofitörer orättfärdigt steg till skalans topp. Den de personmotsättningar och skilda världsbilder mellan 40-gradiga skalan var kort sagt inte riktigt legitim i de dessa grupper men hela högern hade nu det gemensamt flesta medborgares ögon. Därmed ifrågasattes även första att man motsatte sig reformer av den kommunala röst- kammarens ställning. rätten. Så länge krisläge rådde, menade en enig höger, Vänsterregeringen tillsatte en utredning i november fanns ingen anledning till konstitutionella reformer. 1917 och på våren året därefter lade regeringen fram sin Beträffande rösträtt för kvinnor ansågs inte den som proposition. Såväl första kammarens som andra kamma- någon central fråga för dåtidens manliga politiska eta- rens högergrupperingar bemötte propositionen iskallt. blissemang. Visserligen hade såväl socialdemokrater som Varken de konservativa eller de grupper som tidigare liberaler frågan i sina program, men den spelade inte benämnts moderata visade någon förhandlingsvilja. ”De någon roll som motor för att driva fram en rösträttsut- rättigheter, som den gällande lagen givit oss”, meddelade vidgning. Motorn var den gamla elitens kvardröjande förstakammarhögerns ledare Ernst Trygger riksdagen, privilegier som förkroppsligades av första kammarens ”hava vi erhållit icke i enskilt, utan i samhällets intresse ställning. Denna ställning vilade i sin tur på den 40- för att kunna som sig bör tillvarataga dess behov och

64 Niklas Stenlås bidraga till dess lyckliga utveckling. Vi äro därför förhin- regeringen på deras besked. Högern bereddes alltså inte drade att avstå från dessa rättigheter, så länge de medfö- tillfälle att delta i förhandlingar om propositionens ra det gagn för samhället som de åsyfta, och icke ersättas utformning. Som svar på regeringspropositionen utarbe- av andra bestämmelser, genom vilka statens och kom- tade högern ett manifest. Det blev något av en brasklapp. munens bästa i lika hög grad tillgodoses.” Han avslutade Trots att regeringens proposition var olycklig och trots sitt anförande med orden: ”Vi hava ej rätt att förgäta, att att en rösträttsreform enligt regeringens förslag enligt den enskilde medborgaren blott har kort tid att leva och manifestet skulle vara skadligt för Sverige skulle inte verka, men att Sveriges rike och Sveriges folk äro odöd- högern motsätta sig eventuella reformer. Högern var allt- liga.” Högern, i första såväl som andra kammaren, mode- så mot förslaget, men för att uppnå nationell samling rata såväl som konservativa, sade alltså blankt nej till den skulle man fritt pröva förslaget. Manifestet ger alltså bil- föreslagna reformen. den av att högern var nödd och tvungen att medverka till Genom sin dominans i första kammaren kunde första- en reform för att uppnå samförstånd. kammarhögern blockera varje reform. Det var just detta Den 22 november lades regeringens proposition fram som stack så i opinionens ögon och som vänstern ville för- i riksdagen. Samtidigt lade också högern fram en motion ändra. Under sommaren 1918 blev det alltmer uppenbart utarbetad av . Motionen gav uttryck för att Tyskland skulle förlora kriget. I slutet av september var högerns önskemål om bevarade privilegier, s.k. garantier. den tyska armén fullständigt utmattad och i början av I grundlagen uppfattades första kammaren som en oktober begärde Tyskland vapenstillestånd. Som följd av garant mot alltför omvälvande förändringar. Första kam- nederlaget kastades Tyskland in i ett revolutionärt till- maren skulle vara en återhållande kraft, som kunde verka stånd. Kejsaren abdikerade, makten överlämnades åt modererande på andra kammarens folkvilja. Med rege- socialdemokraterna, och upplopp förekom i de stora stä- ringens proposition skulle denna karaktärsskillnad mel- derna. Europas gamla regimer föll nu en efter en. Var och lan kamrarna helt försvinna. Samhällsintresset krävde, en ställde sig förstås nu frågan hur detta skulle påverka menade högern, garantier mot alltför radikala och om- Sverige, den svenska kungamakten och den gamla välvande politiska beslut. regimens kvardröjande fördemokratiska privilegier. Motionärerna accepterade att släppa den 40-gradiga Allteftersom kejsartyskland föll samman uppfattades skalan men önskade i gengäld höjd rösträttsålder till 24 år, revolutionshotet som mer överhängande i Sverige. ett förändrat men bevarat utskyldsstreck, obligatoriskt ”Ingen människa tänker på att det är fred”, skrev Mia kommunfullmäktige för alla kommuner med mer än Leche Löfgren, justitieministerns hustru i sin dagbok, 1 500 invånare, ökad statlig kontroll av kommunal be- ”alla lever i bolsjevikskräckens tecken”.Stämningarna skattning och kommunala utgifter. För första kammarens måste gjort intryck även på riksdagshögern. När de båda del önskade högermotionen att särskilda valkollegier skul- parlamentsgrupperna träffades den 13 november fanns le utse första kammarens ledamöter, att rösträttsåldern till ingen som höll fast vid den 40-gradiga skalan. Däremot valkollegierna skulle vara 34 år samt att mandatperioden önskade högern skalan utbytt mot något annat system för första kammaren skulle utsträckas till åtta år. som upprätthöll dess privilegier. Riksdagen tillsatte nu ett särskilt utskott för att Regeringen forcerade nu propositionen för att dra behandla regeringspropositionen. var nytta av det förmånliga opinionsläget. Trots att höger- utskottets ordförande, och högern representerades av ledarna inte avvisat regeringens sonderingar, väntade inte bl.a. Arvid Lindman, Carl Swartz och Ernst Trygger. Det

65 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin var först i utskottsarbetet som högermännen tilläts med om. Det påstås att bland dessa även ska befinna sig påverka rösträttsförslaget och då bara marginellt. Arvid Lindman.” Senare fick Hamilton sig Lindmans Högerns linje hade varit att försöka få med så många hållning bekräftad. ”På kvällen talade jag med Lindman, garantier som möjligt i utskottsförslaget till riksdagen. skrev han den 12 december, Han var djupt nedslagen och Socialdemokraterna vägrade emellertid att diskutera ett ångerköpt. Jag gjorde allt vad jag kunde för att uppmun- bevarat utskyldsstreck. Däremot lyckades det högern att tra honom och få honom att lägga lite vidare syn på påverka rösträttsåldern. Eftersom den inte privilegierade saken. Men jag tror näppeligen att jag lyckades.” Själv såg någon särskild samhällsklass var socialdemokraternas Hamilton ljusare på saken. ”För min del tror jag att det motstånd minst här. I utskottsförslaget till riksdagen sat- var synnerligen lyckligt att det gick som det gjorde”, tes därför rösträttsåldern till såväl kommun som riksdag skrev han, ”Högern hade i alla fall måst kapitulera.” till 23 år. Dessutom sattes rösträttsåldern till de val- Den 17 december lades utskottets förslag fram i riks- korporationer som skulle utse första kammarens leda- dagen. I första kammaren antogs förslaget utan votering. möter till 27 år. Det lyckades också högern att få till I andra kammaren gjordes två yrkanden, ett från höger- stånd utökade mandatperioder: åtta år för första kamma- oppositionen och ett från vänstersocialisterna. Höger- ren och fyra för den andra. Även högermotionens krav på oppositionens yttrande gick ut på bibehållet utskylds- obligatoriskt kommunalfullmäktige för alla kommuner streck och det avslogs med 122 röster mot 37. Första- med mer än 1500 invånare inkluderades i utskottsförsla- kammarhögern avstod alltså från att fälla förslaget, och i get till riksdagen. I förhandlingarna krävde också höger- andrakammarhögern protesterade många genom att representanterna skatte- och utskyldsstreck. Ett skatte- lägga ned sin röst. Demokrati var införd i Sverige. Detta streck skulle ha inneburit att rösträtten faktiskt inte bli- hade skett med högerns medverkan men mot dess vilja. vit allmän, och detta var oacceptabelt för vänstern. Dock I riksdagsdebatten inför omröstningen avslutade stats- accepterade man högerns krav på ett utskyldsstreck för minister Edén sitt anförande med att tacka förstakam- ett år av tre. Det innebar att villkoret för att få rösta var marhögern för dess samarbete. Inom högern uppfattade att kommunalskatten var betald för ett år av de tre senas- man inte saken så. Man hade lidit ett nederlag och med- te. Det blev ett sorts ”ordentlighetsstreck”. Regeringspro- verkat till reformen mot sin övertygelse och vilja. positionens förslag om rösträtt för kvinnor ifrågasattes i Regeringens forcering av författningsfrågan var oansvarig, detta läge inte av högern. Högern hade tidigare förhållit menade Ernst Trygger. Den gammalkonservative första- sig ljumt eller lätt negativt till frågan, men eftersom kammarledamoten Aaby Ericson var bitter på sina höger- kvinnlig rösträtt inte förväntades innebära någon politisk kollegor som fallit till föga. Han angrep regeringen radikalisering motsatte man sig inte kvinnlig rösträtt i Lindman som 1907 och Carl Swartz, vilka han menade slutförhandlingen. representerade ”den politik, som idag skänker bort de Hugo Hamilton vittnar i sin dagbok om stark olust sista värden, som vi ha kvar”. Även Arvid Lindman rikta- inom högergrupperna dagarna före riksdagsbeslutet. Det de skarp kritik mot regeringens kuppartade agerande. ryktades att Ernst Trygger planerade ”att göra sortie ur Trots detta, menade Lindman, ställde sig högern nu det politiska livet. […] Det blir nog flere, tänker jag”, bakom ett förslag som man kraftigt kritiserade och som konstaterade han lakoniskt den 8 december. Två dagar stred mot högerns övertygelser. Detta gjorde man för att senare meddelade Hamilton att ”här i Stockholm gå nu lösa frågan i ”enighetens tecken”,för att uppnå ett natio- åtskilliga av högern och äro ångerköpta över vad de varit nellt samförstånd kring en svår fråga i en svår tid.

66 Niklas Stenlås

Statsvetaren Stefan Olsson har visat att garantier mot sök till sprängningar och nybildningar av dessa. Kampen en alltför omvälvande samhällsutveckling har en än mer gällde första kammarens politiska legitimitet. Kammar- allmängiltig betydelse vid regimskiften där en maktelit ens konservativa majoritet uppfattade inte något behov byts ut mot en annan. När ett politiskt system demokra- av en demokratisk politisk legitimitet. De byggde sin tiseras, innebär det att en gammal maktelit ger upp sin position på 1866 års grundlag, de var skeptiska till demo- position och sina privilegier för att en ny maktelit med kratin, de såg inga fördelar med demokratiskt stöd, och demokratisk legitimitet ska kunna formeras. Med garanti- de menade sig stå över de särintressen som formerade sig er menas då de villkor på vilka den gamla makteliten ger utanför riksdagen. De moderata rösträttsvännerna inom upp sin position. En elit som ser sin maktbas erodera högern menade i stället att 1866 års idéer inte var nog väljer att göra upp om ett maktskifte på vissa villkor hell- för att motivera förstakammarhögerns privilegier. Även re än att riskera att tvingas bort från makten med våld. första kammaren måste skänkas demokratisk legitimitet för att kunna bestå. Omvärldsförändringarna krävde helt Demokratins införande enkelt detta. Försvarsreformerna på 1890-talet, den all- och högerns modernisering männa värnpliktens införande 1901 samt de påfrestning- Lösningen av rösträttsfrågan innebar att de sista hindren ar och krav på medborgarlojalitet som unionskonflikten undanröjdes för en omvandling av högern från en privi- med Norge medförde nödvändiggjorde helt enkelt en ligierad politisk elit skapad av 1866 års statsskick till ett utökning av medborgarrätten och en förstärkning av det politiskt parti av samma slag som högern själv tidigare politiska etablissemangets legitimitet. betraktat med sådan skepsis. I och med rösträttsfrågans En första kompromiss mellan fraktionerna uppnåddes lösning skapades nya förutsättningar för en integration av i och med Allmänna valmansförbundets bildande 1904. högern. Kampen för och emot rösträtten var kanske den Förstakammarhögern var indirekt beroende av en stark viktigaste formativa frågan för högern. höger även i andra kammaren. För att uppnå detta tog I ett första skede gick rågången mellan motståndare förstakammarhögerns ledning initiativet till en väljar- och förespråkare för allmän rösträtt rakt igenom högern. rekryteringsorganisation. Detta aktualiserade genast frå- Högern var då inte ett politiskt parti i modern mening gan om högerns politiska legitimitet. Det visade sig helt utan ett konglomerat av fraktioner med olika belägen- enkelt omöjligt att skapa en väljarorganisation med till- heter i det politiska systemet. De moderata högermän, räckligt brett stöd enbart på de förstakammarkonser- som befann sig i minoritet i första kammaren men i vativas upprop om front mot socialismen. Allmänna val- majoritet i andra kammaren, var för en utvidgad rösträtt mansförbundet fick därför redan från början – mot de på villkor att den kopplades till frågan om ett starkare konservativas önskan – en moderat prägel med utvidg- försvar och medborgarens plikt för fosterlandet. De var ningen av rösträtten på programmet. därmed eniga med liberaler och socialdemokrater i rös- Allmänna valmansförbundet var emellertid inte trättsfrågan men inte i försvarsfrågan. De konservativa någon central del av högern. Högerns politik och även högermän som befann sig i majoritet i första kammaren dess valrörelser planerades och utformades inom riks- ville inte höra talas om utvidgad rösträtt över huvud dagspartierna. Det var där som de färgstarka höger- taget. Kampen mellan dessa två huvudfraktioner inom ledarna fanns. Högerns starka fäste var framför allt i för- högern fördes inom ett flertal olika riksdagspartier, och sta kammaren. Där hade de konservativa majoritet och den förorsakade sprängningar och nybildningar och för- kunde blockera varje lagförslag de ogillade. Då Arvid

67 Demokratins vedersakare? Högerns kamp för och emot demokratin

Lindman 1913 valdes till valmansförbundets ordförande, högerns integration. Efter att gång på gång ha misslyck- uppkom en personalunion mellan andrakammarhögern ats med att tvinga in SMKF i partiet började han i stället och valmansförbundet, som stärkte förbundet och knöt att uppmuntra mera lojala högerkvinnor till att bilda en det närmare andrakammarhögern. lojal kvinnoorganisation inom partiet. Denna process De kvinnliga rösträttsaktivisterna fick gehör i sina pågick för fullt, då högern ställdes mot väggen 1919 och respektive partiorganisationer olika snabbt. Det gick rösträttsreformen med en gång gjorde arbetet för kvinn- betydligt bättre inom socialdemokratin och frisinnade lig rösträtt överspelat. landföreningen än inom högern. Processen var inte klar Någon integration till ett politiskt parti i den mening inom högern vid tidpunkten för införandet av kvinnlig som vi idag lägger i ordet var inte möjlig förrän i och rösträtt. Anledningen till detta var att högern inte var med den allmänna och lika rösträttens införande någon gräsrotsrörelse och inte hade som primärt syfte att 1919–21. Intill dess var högern fortfarande ett konglo- slussa in nya politiska representanter i riksdagen. merat av självständiga fraktioner bland riksdagsleda- Högerns riksdagspartier var sammanslutningar av möter, regeringar, väljarorganisationer och tidningar. etablerade politiker, och därför var man ointresserad av Över dessa grupper hade Allmänna valmansförbundet frågan om kvinnlig rösträtt. Till Allmänna valmansför- inget inflytande. Den starkaste gruppen fram till rös- bundet hade kvinnor inte ens tillträde. Detta ledde till trättsreformen var förstakammarhögern, vilken ensam att högerkvinnornas opinionsbildning kom att organise- kunde blockera varje lagförslag. I och med reformen ras som en helt självständig organisation, Stockholms upplöstes denna konservativa kärntrupp som självstän- Moderata Kvinnoförbund (SMKF). 1913 hävdes förbu- digt kraftcentrum. Högern hade inte längre majoritet i det mot kvinnors medlemskap i Allmänna valmansför- någon kammare. I och med detta kunde arbetet börja bundet. Att kvinnor fick möjlighet att bli medlemmar i med att samordna de båda riksdagsgrupperna genom förbundet innebar inte att SMKF upplöstes. SMKF blev Allmänna valmansförbundets försorg. Processen fullbor- liksom Allmänna valmansförbundet ytterligare en själv- dades slutligen 1935, då riksdagsgrupperna slutligen ständig organisation som gick under beteckningen höger. kom att uppgå i Allmänna valmansförbundet som sam- För Lindman framstod SMKF närmast som ett hinder för tidigt ändrade namn till högern.

68 Niklas Stenlås

KÄLLOR OCH LITTERATUR tin” och av högerpressens kritik av reformen 1919-21 Skildringen av motsättningen mellan moderata och kon- bygger på Donald Söderlinds artikel ”Demokrati och servativa inom förstakammarhögern bygger på Staffan parlamentarism i svensk högerpress 1918-1922” i Mats Runestams Förstakammarhögern och rösträttsfrågan Kihlbergs och Donald Söderlinds Två studier i svensk 1900-1907 (Stockholm: Svenska Bokförlaget/Norstedts, konservatism 1916-1922 (Stockholm: Almqvist & 1966). Även uppgifterna om Junifonden bygger på Wiksell, 1961). Vad beträffar Arvid Lindmans hållning Runestam. Avsnittet om Allmänna valmansförbundets till allmän och lika rösträtt se Ivar Andersons biografi bildande bygger huvudsakligen på Arne Wåhlstrands över Arvid Lindman: Arvid Lindman och hans tid skildring Allmänna valmansförbundets tillkomst (Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag, 1956). (Stockholm: Almqvist & Wiksell 1946). Citatet från Skildringen av rösträttsreformen 1918 bygger huvudsak- är hämtat ur brev från Lundeberg ligen på Stefan Olssons Den svenska högerns anpassning den 28/10 1904 till Carl Moberg, som förvaras i till demokratin (Uppsala: Skrifter utgivna av statsveten- Christian Lundebergs arkiv i Uppsala Universitets- skapliga föreningen i Uppsala, 2000). Stefan Olsson bibliotek. Uppgiften om Staaffs replikskifte vid 1906 års använder begreppet ”den gamla regimen” synonymt med riksdag är hämtad ur Sten Carlssons Svensk Historia 2. högern. Det finns en god poäng i att göra det, eftersom Tiden efter 1718 (Stockholm: Scandinavian University det markerar högerns karaktär av etablissemang snarare Books, 1980). Avsnittet om högerns motstånd mot än politiskt parti. Allmänna valmansförbundet var en kvinnlig rösträtt bygger huvudsakligen på Stina rudimentär väljarrekryteringsorganisation, som grunda- Nicklassons Högerns kvinnor. Problem och resurs för des 1904, medan högern vid samma tid snarast var en Allmänna valmansförbundet perioden 1900-1936/37 samlingsbeteckning för ledamöter av riksdagen som inte (Stockholm: Almkvist & Wiksell, 1992). Skildringarna av var liberaler eller socialdemokrater. Även citaten från ”den aristokratiska konservatismens kritik av demokra- Trygger och Leche-Löfgren är efter Olsson.

69

05 01-12-13 13.06 Sida 71

Högern 1900–1940: 5 En historisk vandring mot demokrati

Torbjörn Nilsson

Allmän rösträtt i vår nutida mening – en röst åt varje håll föredrog man alltså ståndsprincipen före personlig- vuxen person, man eller kvinna – var ingen brännande hetsprincipen. Viktigast var att samhällets ledande sociala fråga under större delen av 1800-talet. Tanken att under- skikt skulle ha inflytande, inte att individen kunde rösta klassen, ja t.o.m. kvinnorna, hade rätt att rösta ansågs på den han (eller ännu mindre hon) ville se som sin helt absurd, inte bara av de konservativa. Länge var representant. Man betonade också kungens makt. huvudfrågan i stället vilka sociala grupper som skulle Riksdagen skulle visserligen bestämma statens utgifter beredas plats i riksdagen, vilken utformning riksdagen och inkomster, men nya lagar krävde kungens godkän- skulle ha och vilken makt den skulle ha gentemot nande, och den löpande, verkställande makten (som idag kungen. Trots att allmän rösträtt under 1800-talet före- regeringen har) sköttes av kungen och hans rådgivare. föll så långt borta, som en smått galen utopi, kan striden Dessa rådgivare, statsråd, utsåg kungen själv bland de om rösträtten i början av 1900-talet och högerns ageran- högsta ämbetsmännen. Till skillnad från dagens ministrar de bara förstås mot bakgrund av utvecklingen under det behövde de inte riksdagens stöd. Statsråden sågs som föregående seklet, en tid då kampen stod mellan olika ämbetsmän, inte som politiker. De var lojala med kung- konservativa och liberala grupper. Radikala demokrater en, inte med riksdagen. och socialister förde än så länge en undanskymd tillvaro. Liberalerna ville skapa en ny riksdag som vilade på personlighetsprincipen. Alla röstberättigade skulle lägga Rösträtten under 1800-talet sina röster i samma val. Om t.ex. Örebro hade tre man- I en rad politiska strider under 1800-talet drabbade de dat, skulle de tre med flest röster därifrån komma in i konservativa samman med liberalerna. De mest konser- riksdagen, oavsett om de var adelsmän, ämbetsmän eller vativa ville bevara fyrståndsriksdagen, medan de mer hantverkare. Ingen skulle vara självskriven ledamot av moderata kunde tänka sig förändringar om den kollekti- riksdagen beroende på social tillhörighet eller position i va ståndsprincipen ändå behölls. Adel, präster, borgare samhället. Liberalerna ville också stärka riksdagens ställ- och bönder, eller eventuellt andra grupper som militärer, ning i förhållande till kungamakten. Även om man än så skulle välja sina egna representanter, som sedan samlades i respektive stånd. På så sätt förändrades inte makt- Torbjörn Nilsson är docent i historia vid Samtidshistoriska institutet, förhållandena mellan dessa grupper. Oavsett om t.ex. Södertörns högskola. För närvarande leder han det av Riksbankens Jubile- bondeståndet hade flest ledamöter fick bönderna som umsfond finansierade projektet ”Högern 1904-2000. Moderniseringens vän eller fiende?” Han är också verksam vid SCORE, Stockholms centrum för stånd bara en av fyra röster i riksdagen. På konservativt forskning om offentlig sektor.

71 05 01-12-13 13.06 Sida 72

Högern 1900–1940: en historisk vandring mot demokrati

länge inte krävde parlamentarism i vår mening (att riks- vilket liberalerna såg som en stor seger. Arkitekten dagen kan fälla regeringen), skulle riksdagen få mer insyn bakom reformen, justitiestatsminister (motsvarar dagens och regeringen i ökad utsträckning samverka med de statsminister) Louis De Geer (1818–1896), syftade folkvalda. emellertid inte till att utvidga rösträtten. Några nya Uttrycket de folkvalda får i fråga om 1800-talet inte grupper inom medelklassen släpptes in, men i stort sett tolkas alltför bokstavligt. I den fyrståndsriksdag, som fick endast samma grupper som tidigare delta i valen. existerade fram till 1866, var rösträtten begränsad och Skillnaden var att riksdagsmännen valdes utifrån nya valsättet komplicerat. Borgarståndets ledamöter valdes principer. av de grosshandlare, finansmän och hantverkare i staden Till andra kammaren var rösträtten begränsad. Bara som hade rätt att bedriva sådan verksamhet (innehade den som tjänade 800 kr per år, hade förmögenhet eller ”burskap”). Så småningom kom också fastighetsägare i ägde en jordbruksfastighet till ett visst värde fick röst- städerna och bruksägare att ingå i borgarståndet. Lär- rätt. I början uppfyllde bara drygt 20 % av de vuxna lingar, tjänstefolk och industriarbetare stod utanför männen (kvinnorna var helt utestängda, oavsett tillgång- valen. I teorin kunde kvinnor som hade övertagit t.ex. ett ar) dessa krav. De fick alla varsin röst och kunde också skrädderi sedan mannen avlidit eller ägde en fastighet, väljas in i riksdagen vid de val som hölls vart tredje år. också rösta. Om några kvinnor utnyttjade den lilla möj- Första kammaren grundades på den kommunala rösträtt- ligheten vet vi inte mycket om. Prästerna valde sina en, som visserligen omfattade en betydligt större del av representanter bland kyrkans folk, men biskoparna var de vuxna männen, men rösträtten var samtidigt graderad självskrivna ledamöter av prästeståndet. När bondestån- efter inkomst. De förmögna kunde förfoga över flera dets representanter utsågs utestängdes drängar, arrenda- hundra röster, och även bolag i en kommun erhöll röst- torer och tjänstefolk liksom landsbygdens kvinnor. rätt. Anledningen var att kommunen på 1800-talet i Slutligen fanns adelsståndet vars ledamöter inte valdes mycket sågs som ett aktiebolag. De som hade störst eko- överhuvud taget. Varje ätt som ingick i Riddarhuset nomiskt intresse i kommunen borde också ha störst representerades av släktens huvudman. Denne kunde inflytande. Annars ansågs risken överhängande att de överlåta sin plats till någon annan av adlig börd; t.o.m. många fattiga skulle införa höga skatter, som drabbade de försäljningar av riksdagsplatsen förekom. På detta krång- rika, och sedan använda pengarna till gåvor åt de sämst liga sätt tillsattes en representation där bönder valde ställda. Efter val på kommunal nivå valdes också lands- bönder, adelsmän valde adelsmän o.s.v. En kuriositet i ting i varje län och de större städerna. Dessa valde slut- sammanhanget är att den förste arbetaren i Sveriges riks- ligen i sin tur ledamöter till första kammaren. Tanken var dag dök upp redan vid 1800-talets mitt, långt innan att detta överhus skulle bestå av personer med god arbetarrörelsen blev en maktfaktor. Det var en verk- utbildning och ekonomisk självständighet. Så motiverade stadsarbetare som representerade sin adliga ätt på man att bara personer över 35 år och med mycket hög Riddarhuset! årsinkomst, 4 000 kr, eller förmögenhet, 80 000 kr, fick väljas in Det gjorde att bara drygt 6 000 personer var val- Modern riksdag – traditionellt styre bara till första kammaren vid tvåkammarriksdagens in- Efter flera decennier av politisk strid avskaffades stånds- ledningsskede. riksdagen. Den ersattes av en tvåkammarriksdag (i sin tur Resultatet blev att andra kammaren fick en majoritet avskaffad 1970) som byggde på personlighetsprincipen, av hemmansägare (bönder). De övriga var antingen äm-

72 05 01-12-13 13.06 Sida 73

Torbjörn Nilsson

betsmän, företagare eller i några fall tidningsmän, t.ex. den graderade kommunala rösträtten som försvårade för Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. Första kamma- dem att få makten i kommunerna och att få in sina ren fick, precis som var tänkt, en mer exklusiv karaktär. representanter i första kammaren. Den största gruppen var höga ämbetsmän, de flesta ad- Att den exklusiva första kammaren skulle driva röst- liga. Därefter kom godsägare, även här fanns många rättsfrågan var naturligtvis ännu mer osannolikt. Man adelsmän, och slutligen storföretagare och finansmän. motsatte sig både att den graderade skalan skulle tas bort Borgerlighetens industrimän, som tidigare hade verkat och att rösträttsgränsen vid riksdagsvalen till andra kam- inom det betydelsefulla borgarståndet, degraderades till maren sänktes. Det fanns dock undantag. Enskilda minoritet i båda kamrarna. I stället ökade jordbrukarnas Bankens skapare (dagens SEB) André Oscar Wallenberg inflytande. Sverige fick en mer modern form av repre- (1816–1886) var i ekonomiska frågor liberal men knap- sentation, men grupper som stod för den mer traditio- past någon demokrat. Ändå föreslog han en halvering av nella jordbruksnäringen tog kommandot i den nya riks- rösträttsstrecket till 400 kr i årsinkomst 1878, vilket dagen. skulle ge många yrkesarbetare rösträtt. Skälet var att han För att en ny lag skulle godkännas måste båda kamrar- starkt ogillade andra kammarens bondemajoritet. Den na säga ja, samt dessutom kungen/regeringen. När det bromsade alla försök till att modernisera näringslivet i gällde budgeten röstade kamrarna tillsammans om de var kapitalistisk riktning. Med fler arbetare i riksdagen, som oense. Systemet gjorde att andra kammarens bönder lättare kunde inse industrins och handelns behov, skulle kunde förhindra modernisering av industrin eller bank- samhällets modernisering kunna gå lättare, trodde han. väsendet och andra reformer, som de inte såg värdet av. Dessutom föreslog Wallenberg att skattskyldiga kvinnor Samtidigt kunde första kammarens överklass, ”herrarna” skulle erhålla rösträtt. Förslaget föll dock varken bönder- enligt dåtidens språkbruk, förhindra att rösträtten utvidga- na eller de konservativa i smaken. Ändå kan man säga att des eller att första kammarens maktställning inskränktes. tanken hade framtiden för sig. Socialdemokrati och stor- företagsamhet kom från 1930-talet att samverka i syfte Få röster för rösträtt att modernisera näringsliv och samhälle. Under 1870- och 1880-talen dök då och då motioner om Argumenten mot allmän rösträtt byggde på en miss- utvidgad rösträtt upp i riksdagen. Något större stöd fick tro mot de breda folklagren. Dels ansåg man att de lätt aldrig dessa demokratiska krav, inte ens i andra kam- kunde falla offer för propagandister och politiska lyck- maren. Bönderna var i allmänhet ovilliga till att ge inflyt- sökare. Därmed skulle ett nytt envälde skapas, lika för- ande åt landsbygdens underklass: arrendatorer, drängar, kastligt som en absolut kungamakt. Dels fanns mer tjänstefolk och arbetare. Då skulle deras egen ställning öppna maktpolitiska skäl, t.ex. att arbetarklassen skulle försämras. I takt med att arbetarrörelsen växte fram, undergräva de fria böndernas ställning. De konservativa framstod dess krav på jordens socialisering som ett över- accepterade egentligen inte ens själva begreppet rösträtt. hängande hot. ”Samma dag Sveriges jordbrukare låta all- Att få rösta var ingen allmän rättighet utan något man män rösträtt blifva lagstadgad i Sverige, skrifva de ock skulle göra sig förtjänt av. Målet var att åstadkomma ett under sin egen politiska dödsdom”, sade Wilhelm styre som gagnade det svenska riket, inte att tillfreds- Nauckhoff, förbundsekreterare i det konservativa Sve- ställa individers önskan om inflytande. Så här kunde det riges Agrar- och landtmannaförbund vid årsmötet 1900. låta när riksdagens konstitutionsutskott 1899 avvisade Vad andra kammarens bönder i stället ville avskaffa var kraven på rösträtt:

73 05 01-12-13 13.06 Sida 74

Högern 1900–1940: en historisk vandring mot demokrati

Enligt utskottets åsigt är det nemligen icke den enskil- lertid inom Landsföreningen för kvinnans politiska röst- des rätt, som bör vara i första hand bestämmande för rätt, en åtminstone i början tvärpolitisk organisation där frågan om den politiska rösträttens utsträckning, utan även högerkvinnor ingick. Motståndet mot kvinnlig röst- statens bästa, och det är derför statens både rättighet rätt var annars starkast inom högern, eller Allmänna Val- och skyldighet att tillse, det valrättsbestämmelserna mansförbundet, AVF, som partiet hette officiellt från blifva så afvägda, att icke ett öfvervägande inflytande grundandet 1904. Fram till 1913 fick kvinnor inte ens bli vid valen tilldelas de samhällsmedlemmar, som hafva medlemmar i AVF. de minsta förutsättningarna för att förvärfva sig den sjelfständighet, den mognad i politiskt omdöme och Högerledare som rösträttens riddare den erfarenhet, hvilka böra förefinnas hos dem, åt hvil- Rösträtten var en av de viktigaste politiska stridsfrågorna ka inflytande på statens angelägenheter skall anförtros. i början av 1900-talet. Situationen var helt annorlunda jämfört med under det föregående seklet. Frågan fällde Bland liberalerna fanns också länge en skepsis mot den flera regeringar, men sedan olika förslag bollats fram och fulla rösträtten. Skillnaden var att de hade en uttalad tillbaka, genomfördes en långtgående rösträttsreform framtidstro. Med förbättrad skolgång och medborgar- åren 1907–1909. Alla män över 24 år fick nu rösta, med fostran skulle successivt nya grupper kunna ges politiskt undantag för personer som inte hade betalat in sina ansvar. Så skedde också, och de liberaler som bildade skatter eller var beroende av fattigvården. Otvivelaktigt partiorganisationer kring sekelskiftet 1900 förde upp all- drabbades de sämst ställda av dessa inskränkningar, men män rösträtt på sitt program. en stor majoritet av männen kunde ändå rösta i valet 1911, som blev en klar framgång för vänstern (dåtidens Högern och rösträttsstriden begrepp för de samverkande socialdemokraterna och Opinionen för allmän rösträtt växte sig allt starkare kring liberalerna). Ändå var det inte vänstern som drev igenom sekelskiftet 1900. Till det hade tullstriden på 1880-talet reformen, utan högern med dess statsminister Arvid bidragit. Tusentals människor som inte hade rösträtt Lindman (1862–1936) i spetsen. Hur kunde det komma engagerade sig i kampen för och, mer vanligt, emot sig? Hade högern bytt fot? tullar. Samtidigt steg valdeltagandet bland de röstbe- Arvid Lindman och andra reformsinnade krafter inom rättigade märkbart. Även många bönder slöt nu upp högern hade insett att allmän rösträtt på sikt skulle kring kravet på allmän rösträtt. Försvarsfrågan spelade komma. Snöbollen var i rullning. Ute i Europa hade allt också in. När staten krävde ökade insatser av värnplikti- fler länder demokratiserats. I Sverige bidrog industriali- ga, borde väl också denna plikt förenas med politiskt seringen, standardhöjningen och inflationen till att fler medborgarskap? Rösträttsrörelsen arrangerade s.k. folk- och fler vänsterväljare tillkom. Här låg högerns dilemma. riksdagar, vars delegater valdes med allmän rösträtt, både Å ena sidan ville män som Lindman, själv bruksdis- för män och kvinnor. Men striden gällde i första hand ponent och representant för ”industrihögern”, gynna in- männens rättigheter. Av taktiska skäl måste kvinnornas dustrialiseringen; å andra sidan hotade denna utveckling politiska likaberättigande vänta, ansåg majoriteten inom den gamla maktfördelningen. Lindmans lösning blev att socialdemokratin och frisinnade landsföreningen, det formulera en samhällsbevarande rösträttsreform som riksparti som utgjorde basen för liberala samlingspartiet skulle tillfredsställa tillräckligt många på liberalernas i riksdagen. Kampen för kvinnlig rösträtt fortsatte emel- högerflank utan att de mer konservativa inom högern

74 05 01-12-13 13.06 Sida 75

Torbjörn Nilsson

skrämdes bort. Om reformen fördes i hamn av en höger- sig äran av att ha genomfört allmän rösträtt för män. regering kunde den fyllas med tillräckligt starka konser- Samtidigt reformerades första kammaren, något som vativa garantier för att högern skulle bevaras som in- vänstern absolut inte ville veta av. Den skulle avskaffas, flytelserik politisk kraft. Alternativet – att avstå från ansåg man. En reformerad första kammare var därför ett förändringar – kunde leda till att vänstern tog över och större hot än den tidigare, som lätt kunde stämplas som genomförde en radikal omläggning av systemet som artistokratisk och reaktionär. skulle radera ut högern. Reformförslaget försågs med Rösträttsreformen var tillräckligt samhällsbevarande främst två slags konservativa garantier: för att den skulle sväljas av högern, men alltför konser- 1. Proportionella val. Med majoritetsval skulle högerns vativ för vänstern. Paradoxalt nog kom därför två av röst- kandidater bli tvåa i en mängd valkretsar men endast rättens mest energiska förespråkare, liberalernas ledare vinna ett fåtal mandat. Proportionalismen gav partiet i Karl Staaff och socialdemokraternas Hjalmar Branting, stort sett samma andel riksdagsmän som andelen höger- att 1907 rösta nej till den reform som gav (nästan) alla väljare. Minoritetens rättigheter skyddades, hävdade svenska män rösträtt. högern. 2. Första kammaren behölls. Däremot begränsades den Högern och parlamentarismens hot graderade skalan i kommunalvalen, som indirekt avgjor- Vårt nutida politiska system är demokratiskt och parla- de valen till första kammaren, till högst 40 röster. Kraven mentariskt. Alla män och kvinnor som fyllt 18 år får på valbarhet sänktes också. Ändå uppfylldes syftet att rösta, och regeringen är beroende av riksdagens stöd. första kammaren även fortsättningsvis skulle vara till- Ofta används demokrati med allmän rösträtt och parla- räckligt konservativ för att säga nej till vidare demokrati- mentarism i samma andetag, men för att förstå det poli- sering. Som tidigare nämnts kunde sådana reformer stop- tiska spelet för hundra år sedan måste begreppen skiljas pas av respektive kammare. åt. Inte heller i vår tid förenas f.ö. alltid demokrati byggd Några år tidigare, 1904, hade Allmänna valmansför- på allmän rösträtt med parlamentarism. USA är en bundet bildats. Både socialdemokrater och liberaler hade demokrati men tillämpar inte parlamentarism. Reger- sina partiorganisationer och högerns män insåg att de ingen utses av den folkvalde presidenten. Parlamentet också behövde ett parti, när rösträttsfrågan blivit allt heta- (Kongressen) kan inte avsätta vare sig regeringschefen re. De konservativa var annars traditionellt emot partivä- (presidenten) eller ministrarna. I apartheidtidens Syd- sendet. Partier splittrade landet och riksdagsledamöterna afrika tillämpades parlamentarism – regeringens makt förlorade sitt oberoende, ansåg man. Ändå tog högern ste- vilade på partierna i parlamentet – men inte demokrati, get att bilda AVF, som också från början fick en moderat eftersom den svarta majoriteten inte tilläts delta i valen. karaktär. De konservativa ytterlighetsmännen fick en För det tidiga 1900-talets svenska höger blev en utvid- undanskymd roll i partiet, helt i linje med Lindmans gad rösträtt alltmer acceptabel, men däremot inte parla- önskan. För att rösträttsreformen skulle gå igenom krävdes mentarism. Statsråden skulle ansvara inför kunga- en hård uppgörelse med de mest konservativa högermän- makten, inte inför riksdagen. Till skillnad från dagens nen, en strid som Lindman gick segrande ur. USA var inte statschefen (kungen) vald. Därför kan de Reformens förlorare var alltså de oböjligt principfasta konservativa inte sägas ha accepterat demokratin fullt ut konservativa. Men också vänstern blev lurad på konfekt- ens med reformen 1907–1909. Första kammaren vilade en av Lindmans skickliga agerande. Högern kunde ta åt fortfarande på graderad kommunal rösträtt och kungen

75 05 01-12-13 13.06 Sida 76

Högern 1900–1940: en historisk vandring mot demokrati

skulle avgöra regeringsbildandet. Först när kvinnlig röst- mänhet. Tolkningen av Sveriges historia kunde få ett rätt och parlamentarismen slagit igenom ett drygt decen- direkt inflytande på olika stridsfrågor, vilket följande nium senare hade demokratin segrat. laddade exempel visar. Varför kunde rösträtten då accepteras men inte parla- En till synes vanlig debatt om parlamentarismen i mentarismen? En av det tidiga 1900-talets mest framstå- riksdagens andra kammare i mars 1909 kom genom de ende profiler var Rudolf Kjellén (1864–1922), professor historiska parallellerna att vålla en hetsig polemik. I sitt i statsvetenskap i Göteborg och senare i Uppsala. Den inlägg drog liberala samlingspartiets Carl Carlsson Bonde riktning som han representerade, ”unghögern”, fick inget på ett positivt sätt historiska paralleller till ”frihetstiden” avgörande inflytande i riksdagen, men som tankeström- (1719–1772), en tid när kungamakten sattes på undan- ning påverkade man tidens konservativa. Å ena sidan var tag (kungens namnunderskrift på officiella beslut er- Kjellén starkt konservativ. De bråkiga norrmännen sattes tidvis med en namnstämpel) och en tidig form av behövde tuktas för att Sveriges överhöghet inom union- parlamentarism kom att utvecklas. Riksdagen kunde en skulle bevaras. Å andra sidan ville ”unghögern” förnya avsätta ministrarna, vilket var unikt för sin tid. Detta politiken, skapa en nationell samling som med hjälp av politiska experiment upphörde när Gustav III 1772 stark industri och vetenskap kunde lyfta Sverige ur det gjorde en kupp, varvid kungamakten återfick sin forna svaghetens träsk som förödmjukelsen 1905 – unionsupp- ställning. Sedan dess hade bilden av frihetstiden som kor- lösningen – hade fört med sig. En sådan nationell samling rumperat partivälde etsat sig fast, inte bara hos de kon- (”folkhem” som han sade långt före ) servativa. Uppståndelsen över Carlsson Bondes tal, som kunde bara åstadkommas om också arbetarna tilläts bli fick instämmande av 79 andra liberaler, berodde kanske fullvärdiga medborgare. Ofta tycktes Kjellén uppskatta ännu mer på att han i positiva ordalag nämnt en viss Carl arbetarna, åtminstone så länge de avvisade socialismen, Fredrik Pechlin. Denne adelsman sågs av många konser- mer än de bakåtsträvande konservativa som enligt vativa som frihetstidens värsta politiske skurk. honom intet förstod av den nya tidens krav utan bara Efter debatten inledde högerpressen en våldsam kam- sade nej till allting. Liberala (och socialdemokratiska) panj mot liberalerna. Stockholms Dagblad skrev att krav på parlamentarism hade emellertid ingen plats i Pechlin var en ”principlös partigängare” under ”namn- hans program. Kungamakten var en grundbult i Sveriges stämpelns tidehvarf”, en landsförrädare som tagit emot nationella utveckling. Riksdagen skulle ha inflytande ryska mutor. Nya Dagligt Allehanda ansåg att liberalerna över skatter och budget, liksom delat ansvar för lagstift- ”rest ett äreminne öfver en af de tvetydigaste karaktärer ning. I riksdagen skulle alla sociala klasser representeras, vår politiska historia ägt.” Dagens Nyheter, som stödde men både kungamakten och första kammarens vetorätt liberalerna, försvarade inte Pechlin men däremot lämnades orörda. På så sätt byggde Kjellén sitt program Carlsson Bondes allmänna syn på frihetstidens parla- på samma idéer som 1800-talets konservativa, men mentarism, mot den traditionella konservativa uppfatt- införde nya tankar om att arbetarna skulle integreras i ningen. Förräderimotivet skulle sedan återkomma i nationen. angreppen på samtidens liberaler, främst under smuts- kampanjer mot Karl Staaff, t.ex. i samband med bonde- Historien som vapen mot demokratin tåget 1914. Kung Gustav V tog då inför 50 000 försvars- Historien och det nationella arvet hade en central roll vänliga bönder avstånd från Staaffs liberala regering på inte bara för Kjellén, utan för sekelskiftets höger i all- grund av dess ovilja att rusta upp försvaret, och den kon-

76 05 01-12-13 13.06 Sida 77

Torbjörn Nilsson

servativa pressen framställde liberalerna som onationella. högern, Ernst Trygger som ledde högerns styrkor i första Också parallellerna med frihetstiden levde vidare fram till kammaren, var däremot uttalad antidemokrat. För demokratins slutliga seger åren efter första världskriget. I Trygger stod kungamakten över partierna; den represen- tydlig bitterhet över det parlamentariska genombrottet terade statsmaktens enhet inåt och utåt. Fram till demo- skrev den högern närstående Svensk Tidskrift 1919: kratins fulla genombrott präglas högerns syn på det sven- ska statsskickets utveckling av tre teman: en stark frihets- Vår nationella parlamentarism är frihetstidens, med tradition, ett styre byggt på inhemsk, nationell grund och dess försvagade regeringsmakt – alltså ej blott kunga- en lyckosam politisk samverkan kungamakt–folk. makt – med dess allsvåldiga ständer, med dessas ohejdade benägenhet att utsträcka sin befogenhetssfär Frihetstraditionen över tillbörliga gränser, krönande verket med en ny Det går knappast att finna någon svensk konservativ aka- konkurrenskraftig byråkrati, en riksdagsbyråkrati, som demiker under 1900-talets början, som inte hyllade från utskottsväsendets historiskt vigda rum utsträcker tesen om Sveriges unika frihetstradition. Det talades om sina polyparmar kring den svenska författningen. en tusenårig utveckling, eller om hur de germanska tingsplatserna ännu längre tillbaka i tiden grundlade Tolkningen av frihetstiden var bara ett inslag i vad som denna frihetstradition. Den långa erfarenheten av frihet kan kallas högerns historiesyn. Med det menas vilka hän- och nationell självständighet ansågs ha skapat en stark delser och företeelser i den svenska historien man hylla- rättskänsla. När friheten hotats, har folket satt sig till de, och vilka man tog avstånd ifrån. Likaså ingår hur motvärn. Ett viktigt belägg var att allmogen aldrig kuva- högern såg på det nationella i förhållande till det inter- des på samma sätt som på kontinenten. nationella. Var Sverige unikt? Vilade det svenska poli- Författningen hade en central plats i detta frihetsper- tiska systemet på importer från andra länder eller var det spektiv. 1809 års regeringsform var för statsvetaren djupt rotat i den inhemska traditionen? Vilka krafter i Pontus Fahlbeck resultatet av en tusenårig historia, samhället hade drivit utvecklingen framåt? Vilka tradi- ”Sveriges historia omsatt i lagparagarafer”. Maktdelnings- tionella institutioner var avgörande för framtiden? principen ansågs skydda de medborgerliga fri- och rättig- När högern i början av 1900-talet talar om det svenska heterna mot både en enväldig kungamakt och en makt- statsskickets framväxt betonas Sveriges särart: de unika hungrig riksdag där partierna styrde. Värnandet om lagen inhemska traditioner, som steg för steg lett fram till det handlade dock inte bara om friheter utan också om nuvarande systemet. ”Den svenska självstyrelsetraditio- ansvar och pliktkänsla. Därmed uppstod det i denna fri- nen”, ”den svenska folkstyrelsens idé”, ”svensk frihetstra- hetstradtion också en förgrening till mer auktoritära dition” och ”det folkliga självstyret” är emellertid inte tänkesätt. Parollen ”Land skall med lag byggas” riktades samma sak som modern demokrati. Gärna inflytande från åren kring första världskriget gärna mot strejkande arbet- olika samhällsgrupper, men också en bevarad kungamakt are och antimilitarisk propaganda. I valuppropet 1917 med ett särskilt ansvar för rikets välbefinnande. syftade parollen på de hungerdemonstrationer och Arvid Lindman, partiledare 1912–1935, kunde se för- tvångsrekvisitioner av livsmedel som ägt rum och som delarna med ett ökat folkligt inflytande. På så sätt skapa- ofta drabbade bönderna. Bevarandet av den fria bonde- des nationell sammanhållning, och samhället utveck- klassen var ett huvudmål för högern. Den var fast rotad lades lugnare. Hans huvudkonkurrent om makten inom i jorden och försvarade den privata äganderätten. På så

77 05 01-12-13 13.06 Sida 78

Högern 1900–1940: en historisk vandring mot demokrati

sätt får bönderna också i historien representera frihets- framvuxen svensk styrelseform. Hans Järta, sekreterare i tanken: ”Vår historia kan uppvisa talrika exempel på hur det riksdagsutskott som utformade författningen 1809 svensk allmoge med egen hand tog sig rätt mot fogdars sade stolt om dess svenska karaktär: ”Den var ej tillsku- och adelsmäns förtryck.” Citatet i sig kunde vara hämtat ren efter någon af de samhällscostumer, som då voro från vänsterpressen, men här sattes det in i en konserva- moderna i det öfriga Europa, utan efter den åldriga tiv idétradition. svenska dräkten, med bondtröjan närmast lifvet.” Kristendomen hade givetvis en central plats i högerns Tolkningen ifrågasattes emellertid på 1910-talet av historiesyn. Tendensen var tydligt antikatolsk, och Uppsalaprofessorn i statsvetenskap Axel Brusewitz, som Gustav II Adolfs insatser i trettioåriga kriget hyllades. var starkt påverkad av liberalernas kamp för folkstyre Också inom religionens område tilldelades således och parlamentarism. Hans historiesyn låg i linje med den Sverige en ärorik historia som frihetens försvarare: nya generation av källkritiska historiker, fast beslutna att ”Sverige kan alltså med sanning betecknas som själfva rensa bort nationalistiska förvrängningar, som främst religionens och trons försvarare, på samma gång dess folk representerades av bröderna Lauritz och Curt Weibull i som ett mänsklighetens föregångsfolk häfvdade den Lund. För Brusewitz var regeringsformen ett resultat av religiösa toleransen i tankefrihetens namn.” kontinentala idéströmningar, främst Montesquieus I konservatismens idévärld är en lång tradition i sig ett maktfördelningslära med dess lagstiftande, verkställande argument för ett bevarande. Historien har därigenom och dömande statsmakter. bevisat värdet av en lag, institution eller sedvänja. Därför De skilda tolkningarna var ingen inomvetenskaplig blev det viktigt att koppla regeringsformen 1809 så strid utan grep i allra högsta grad in i den författnings- starkt till traditionen. Det drygt hundraåriga styrelse- politiska konflikten. Den som betonade det hävdvunna skicket kan på så sätt ta del av en tusenårig erfarenhet. svenska och såg med skepsis på importerat tankegods Maktdelningen i regeringsformen kontrasterades mot motsatte sig samtidigt demokratin och parlamenta- frihetstidens partisplit, intriger och korruption – förete- rismen till förmån för Sveriges historiska arv, en stark elser som också den moderna parlamentarismen ansågs kungamakt. Brusewitz internationalistiska tolkning av frambringa. Även rätten kunde riktas mot de grupper 1809 förenades med 1917 års krav på parlamentarism. som krävde demokrati och parlamentarism. På så sätt Författningar kunde såväl 1809 som 1917 ändras utifrån blev frihetstraditionen ett vapen för högern i dess kamp utländska erfarenheter; något självklart stöd i historien mot demokratins politiska frihet vid 1900-talets början. hade inte författningskonservatismen. De konservativas angrepp på frihetstidens partisplitt- Styre på nationell grund ring (som ansågs hota landets oberoende), korruption Det är inte bara frihetstraditionen som har inhemskt och riksdagsvälde fick som tidigare nämnts en direkt ursprung. Styrelseskicket är i sin helhet byggt på natio- dagspolitisk betydelse. Avarterna bevisade att frihet var nella traditioner enligt sekelskiftets konservativa. oförenligt med riksdagsvälde, ett fritt styre med parla- Därmed underströks än tydligare att utländska idéer mentarism. Denna dystra epok frambringade ett parti- (parlamentarism, republik) aldrig kan rota sig i den välde, något som stod i strid med den svenska traditionen svenska myllan. Poängen med att så hårdnackat slå vakt av stark kungamakt. ”Ett frihetsälskande folk vill i spets- om 1809 års regeringsform låg inte bara i värnandet av en för sig se en man, icke en slaf under det ena eller det en frihetstradition utan också av en genom seklerna andra partiets småtyranner.” I konservativ tradition är

78 05 01-12-13 13.06 Sida 79

Torbjörn Nilsson

snabba omvälvningar av ondo, likaså införandet av karolinska förfädernas bragder. ”Tyskarna och deras system som inte byggde på historiens erfarenheter. bundsförvanter kämpa nu för samma mål, som fordom Sverige, övergivet och motarbetat, icke kunde uppnå”. Samverkan kungamakt–folk Samtidigt finns en spänning mellan högerns använ- En klassisk linje i svensk historieskrivning är den förtro- dande av Karl XII-myten och dess försvar av 1809 års endefulla samverkan mellan kung och folk som anses ha regeringsform. Den senare var ju direkt avvisande till det burit upp landet. Redan författaren och historikern Erik karolinska (och gustavianska) enväldet. När demokratin Gustaf Geijer (1783–1847) hade denna allians som tema. och parlamentarismen var på väg att segra 1918 avvisade Adeln däremot sågs som kosmopolitisk, opålitlig och som Kjellén de långtgående konsekvenserna av att följa i Karl företrädare för egenintresset. Engelbrekts bondehärar, XII:s fotspår: ”Som politiskt ideal är Karl XII död för oss. sturarna, Gustav Vasa, Karl IX, Gustav II Adolfs trofasta … Men som moraliskt ideal lever han idag och alla soldater, Karl XI:s reduktion, Karl XII:s nära band med dagar.” sina soldater samt Gustav III:s stöd från de ofrälse 1789 Högern gynnades visserligen av den utomparlamenta- var historiska exempel som ständigt återkom. riska aktivitet, som ledde fram till bondetåget 1914, men Temat aktualiserades självfallet under försvarsstriden ett problem var att försvarsrörelsen innehöll extrema och i samband med bondetåget 1914. Här knöts den his- element, som ville gå längre än vad Lindmans moderata toriska tolkningen på ett mycket handfast sätt till dags- höger kunde gå med på. Några siktade på att ställa folk- aktuell politik. Åter blev bönderna monarkens främsta representationen helt åt sidan, att åstadkomma en reell stöd, när fosterlandet var i fara. Bondetåget ansågs ha återgång till det karolinska enväldet. En folkstat, där en återupprättat den svenska kungamaktens sjunkande pre- enväldig kung samverkade med folket, skulle ersätta den stige och kunnat ”tjäna till befästande af det urgamla nuvarande partistaten. Kritik kunde därmed riktas även bandet mellan konung och folk”. Bondeklassen hyllades mot högerns ledning, som var mer pragmatisk, särskilt som den nationella traditionens väktare. Bönderna hade dess representanter i andra kammaren. För Lindmans alltid försvarat rätten och friheten gentemot herre- höger gällde fortfarande den konstitutionella maktbalan- mannavälde och utländskt förtryck. sen i linje med 1809 års system, ett system som i sin tur Under åren kring första världskriget använde högern hade skapats av en tusenårig svensk utveckling. När ofta Karl XII-gestalten i sin propaganda. Karl XII käm- högern slutgiltigt gav efter för kraven på parlamentarism, pade inte bara för Sveriges sak utan för den rätt, som höll första kammarens demokratisering och kvinnlig rösträtt, samman Europa och motverkade maktpolitikens urart- spelade oron för en revolutionär utveckling in. I Ryssland ning. Europas kultur värnades, med historieprofessorn och Tyskland har tsaren respektive kejsaren störtats. Att och högermannen Harald Hjärnes ord, gentemot en högern länge hade pläderat för ”nationell samling” och ”från öster barbariserad kultur”, representerad av redan 1907–1909 på eget initiativ genomfört en närmast Ryssland och Turkiet. Karl XII blev på så sätt ett vapen i allmän rösträtt för män spelade också in. De mer uttalat striden om det svenska försvaret, där just hotet från antidemokratiska krafterna inom högern hade fått en Ryssland var avgörande för högerns krav på upprustning. undanskymd roll i AVF. Samtidigt bör man inte glömma För Hjärne och hans krets innebar Karl XII-renässansen bort att många högermäns – och högerkvinnors, när de att sympatierna för Tysklands sak under första världs- släppts in i partiet – uppslutning kring demokratin var kriget stärktes. I Tysklands kamp kände man igen de villkorlig. Om den inte kunde garantera folkets och rikets

79 05 01-12-13 13.06 Sida 80

Högern 1900–1940: en historisk vandring mot demokrati

välfärd måste frågan om styrelseskicket omprövas, något härar, som Sturarna blödde för och Vasarna gåvo fast- som också blev fallet under det oroliga 1930-talet då det het och form. fascistiska hotet blev en realitet i Europa. För Lindman stod högerns program helt på nationell Historien som vapen för demokratin grund. De extrema idéer som hämtats från Tyskland an- Den politiska oron under 1930-talet fick till följd att den sågs oförenliga med svensk tradition, med svenskt kynne. svenska högern fastare knöts till det demokratiska syste- Likaså angreps nationalsocialisternas negativa syn på met. Ett undantag var Sveriges Nationella Ungdomsför- kristendomen. I polemiken mot SNU avvisade högern bund, SNU, som sedan bildandet 1915 nära samverkat inte bara nationalsocialismens ras- och författnings- med AVF. Under 1920-talet gick SNU starkt framåt. politik utan också ”dess dubiösa sociala och ekonomiska Medlemsantalet steg från drygt 6 000 (1927) till ca program”. Liksom tidigare finns också i kritiken av natio- 40 000 (1932). Fram till dess hade man någorlunda lo- nalsocialismen ett värnande av monarkin, den styresform jalt stött högerpolitiken, men med omvälvningen i som blivit ”den högsta symbolen och den starkaste Tyskland ökade SNU:s aptit på självständighet, samtidigt garantin för friheten och ordningen i landet”. Med som de tyskvänliga tongångarna blev allt tydligare. Bryt- kungadömets hjälp kunde en nationell enhetspolitik ningen med moderpartiet 1934 ledde till att AVF fick en föras, en politik som i motsättning till klasstänkande och konkurrent till höger om sig, vars högerorienterade och intressepolitik skulle gagna hela folket. antidemokratiska budskap man måste avgränsa sig ifrån. Konservatismens strävan att förstå varje företeelse ut- Vad innebar det för högerns tolkning av historien? Tving- ifrån dess historiska förutsättningar blev ett värn mot ade uppslutningen kring demokratin fram en omtolkning totalitära strömningar. En viss sympati för delar av det av synen på det svenska statsskickets historia? tyska programmet kan utan tvivel skönjas. Men betonan- det av skilda länders särart gjorde att de tyska erfarenhe- Historisk kontinuitet terna inte kunde överföras till Sverige. Högern behövde Intressant nog återkommer de tre teman, som dominera- inte göra någon nytolkning av historien, inte formulera de högerretoriken kring sekelskiftet, också vid 1930- någon ny historiesyn, utan kunde med bevarad kontinui- talets början: den urgamla frihetstraditionen, ett styre på tet avvisa de nya idéerna. Liksom parlamentarismen tidi- nationell grund och den fruktbringande samverkan gare hade setts som en importerad lära, något som aldrig kungamakt–folk. skulle slå rot i den svenska myllan, blev nu nationalsocia- Förbundsorganet Medborgaren hänvisade 1932 till lismen oacceptabel genom sina osvenska drag. Geijer, 1800-talets främste företrädare för den gammal- Såväl åren kring första världskriget som 1933–1934 germanska uppfattningen om det intima förbundet byggde högerns politik på de historiska myter som mellan kungamakt och allmoge till skydd för foster- rymdes inom begreppet ”det svenska folkstyret”. I det landet. Och året efter skrev man förhoppningsfullt: ena fallet var demokratin huvudmotståndare, i det andra nazidiktaturen och dess svenska företrädare. Måhända skall det en gång bli den svenska konserva- Bland de mer moderata högermännen inneslöts demo- tismens stora uppgift att samla folket kring frihetens kratin alltmer i det svenska folkstyrets traditioner. Med heliga sak, den frihet, som Engelbrekt en gång värna- en sådan evolutionär syn kunde den moderna demo- de i spetsen för de svenska bygdelandskapens bonde- kratin förbindas med historiska företeelser som fornti-

80 05 01-12-13 13.06 Sida 81

Torbjörn Nilsson

dens bondesjälvstyre, Engelbrekt och 1800-talets kon- Högern och demokratins stabilitet stitutionalism. Sammanfattningsvis innebar högerns brytning 1934 med sitt alltmer antidemokratiska ungdomsförbund SNU inte Villkorlig demokratisyn någon ideologisk helomvändning jämfört med mot- Däremot var stödet för demokratin inte villkorslöst. En ståndet mot demokratin 20 år tidigare. I själva verket grundförutsättning var att den inte kom i konflikt med byggde ställningstagandet vid båda tillfällena på ett för- den nationella styrelsetraditionen. Högerledare som svar av vad man betecknade som det traditionella sven- Lindman och Ivar Anderson, SNU:s partilojale ordföran- ska folkstyret, ett system med maktdelning och kungligt de 1931–1932, uteslöt inte en diktaturperiod men ansåg inflytande under konstitutionella former. Vid båda till- att en sådan ”aldrig kunde vara annat än en övergångs- fällena omfattade partiet en historiesyn grundad på en form, en nödfallsutväg betingad av särskilda förhållan- mytisk tolkning av den svenska historien: dess uråldriga den, som dess bättre ännu icke äro för handen i vårt frihetstraditioner, styrelse på nationell grund och tradi- land” (Anderson). tionella samverkan kungamakt–folk. Demokratin kom Gösta Bagge, från 1935 Lindmans efterträdare som under 1930-talet att inlemmas i denna folkstyrelsetradi- partiledare, ansåg att det inom demokratins ram uppstått tion. Denna sammansmältning blev emellertid inte full- hot mot den historiskt framvuxna samhällsordningen. En ständig. Hela tiden påtalade ledande partiföreträdare att socialistisk samhällsomvandling, i tysk eller sovjetisk demokratin kunde hota de värden som det svenska folk- tappning, skulle kunna bli en följd av den allmänna röst- styret genom seklerna mödosamt hade skapat. Först efter rätten. En sådan utveckling bröt mot den svenska själv- erfarenheterna av andra världskrigets nationella samling styrelsetraditionen, även om demokratins formella ramar försvann även dessa reservationer. bevarades. Krisuppgörelsen 1933 och den socialdemo- Den svenska högerns hållning under det tidiga 1900- kratiska valsegern och koalitionen med bondeförbundet talet präglades av konstitutionalism. Troheten mot den 1936 fick högerns och Bagges kritik mot undergrävandet gällande författningen var en hörnsten i de konservativas av folkstyrets traditioner att tillta: ”Demokratin har fört tänkande. Denna uppfattning medgav ett relativt utveck- med sig partierna, partiväldet har urartat och nått en lat folkligt inflytande och demokratiska fri- och rättig- stabil makt i samhället, och sedan är det den ledande heter. Samtidigt fanns ett bestämt motstånd mot full de- klicken inom det härskande partiet, vars välde represen- mokrati och särskilt parlamentarism. Systemet skulle terar det s.k. demokratiska styrelsesättet.” innehålla konservativa garantier, så att det traditionella Uttalandena bör inte ses som ett flirtande med dikta- samhället inte vältes över ända. Som på andra håll ute i turen. Alla tre tog avstånd från nationalsocialismen. I Europa kunde detta ha lett till ett närmande till höger- stället är det myten om det traditionella svenska folksty- extremismen under 1930-talet. I Sverige innebar ret och skepsisen mot partier, parlamentarism och klass- emellertid årtiondets politiska oro att högern tydligare motsättningar som skiner igenom. Myten har efterhand slöt upp kring demokratin. Nationalsocialismens lära förändrats; i mångt och mycket kan demokratin integre- ansågs osvensk. Nationalism, omsorg om det historiska ras med folkstyrets ideal, men det finns fortfarande re- arvet och demokrati kom att harmoniera, åtminstone servationer och kritik av vissa inslag i demokratin. sedan krigsårens erfarenheter ytterligare stärkt den nationella samlingstanken.

81 05 01-12-13 13.06 Sida 82

Högern 1900–1940: en historisk vandring mot demokrati

Högern och antifascismen ett tidigare kommunistiskt parti lett av Nils Flyg, som Forskningen har ofta satt sökljuset på förbindelserna kom att utgöra den viktigaste nyrekryteringen för natio- mellan höger och högerextremism, tillfällen när högern nalsocialismen, sedan man mot 1930-talets slut alltmer bromsat demokratins införande eller hotat dess fort- orienterat sig mot Tyskland. Sammantaget var ändå den bestånd. Mindre intresse har ägnats åt högerns demokra- öppna svenska nazismen mycket svag – mer än någon tiska agerande och betydelsen av partiets uppslutning procent av rösterna uppnådde de olika partierna inte i kring det demokratiska systemet. riksdagsvalen. Att sympatin för Tysklands sak i kampen Med sitt ursprung som motståndare till de folkliga mot Sovjetunionen var betydligt större är en annan sak. rösträttsrörelserna, till parlamentarism och partiväsen, Med all rätt har socialdemokraters och liberalers reso- sin nationalism och antiliberalism var högern i Europa luta bemötande av de svenska nazistgrupperna framhål- under 1930-talet en potentiell rekryteringsbas för extre- lits, något man bland annat kan läsa om i förre utrikes- ma rörelser. Så blev alltså inte fallet i Sverige, förutom ministern Torsten Nilssons memoarbok Lag eller näve gruppen inom SNU, som emellertid förlorade sina riks- (1980). Med tanke på den sympati för, eller åtminstone dagsledamöter och snabbt hamnade på politikens bak- accepterande av nationalsocialismen och fascismen, som gård. Inom bonderörelsen fanns också antidemokratiska kontinentens höger gjorde sig skyldig till, är den svenska strömningar, och likaså klart uttalad antisemitism. högerns vandring mot demokratin väl värd att uppmärk- Genom krisuppgörelsen 1933 knöts bondeförbundet samma. Kanske Arvid Lindmans avståndstagande ifrån upp kring demokratin och parlamentarismen. Några år diktaturlärorna från Tyskland och Italien hade större senare hade ekonomin stabiliserats och det mesta av betydelse för den svenska demokratins fortlevnad än de underlaget för missnöjesagitation på landsbygden för- rörelser som såg sig själva som mest antifascistiska? svunnit. I stället blev det resterna av Socialistiska Partiet,

82 05 01-12-13 13.06 Sida 83

Torbjörn Nilsson

KÄLLOR OCH LITTERATUR Festskrift till Georg Andrén (Stockholm, 1960). För vida- Tvåkammarsystemets utveckling och rösträttsreformen re referenser till avsnitten om högerns historiesyn vid 1907-1909 behandlas i Nils Stjernquists standardverk 1900-talets början respektive på 1930-talets hänvisas till Tvåkammartiden. Sveriges riksdag 1867-1970 (Stock- Torbjörn Nilsson ”Högern, historien och demokratin”, holm: Sveriges riksdag, 1996). För Första kammarens roll Scandia (kommande). SNU:s orientering mot Tyskland se Torbjörn Nilsson, Elitens svängrum. Första kammaren, har undersökts både av Eric Wärenstam, Sveriges staten och moderniseringen 1867-1886 (Stockholm: Nationella Ungdomsförbund och högern 1928-1934 Almqvist & Wiksell International, 1994). Vilhelm (Stockholm: Scandinavian University Books, 1965), och Nauckhoffs oro över utvidgad rösträtt är hämtad från av Rolf Torstendahl, Mellan nykonservatism och libera- hans historik Sveriges Agrar- och landtmannaförbund lism. Idébrytningar inom högern och bondepartierna 1918- 1895-1914 (Stockholm: Norstedts, 1919). A.O. Wallen- 1934 (Stockholm: Svenska Bokförlaget, 1969). Av Arvid bergs rösträttsförslag tas upp av Göran B. Nilsson i hans Lindmans tal kan nämnas Mot bolsjevism och klasskamp, biografi André Oscar Wallenberg. III 1866-1886. Ett namn 1933, För fäderneärvd frihet, 1933, och Frihet eller för- att försvara (Stockholm: Norstedts, 1994). Konstitutions- tryck, 1935. Alla utgivna som broschyrer. Ivar Andersons utskottets avvisande är från riksdagsprotokollet för 1900, uttalanden är från två tal 1934, Högern och nationalsoci- KU:s utlåtande nr 14, s. 5. Allmänna Valmansförbundets alismen och Högern och den nya tiden. För Gösta Bagges bildande, inklusive ytterligare litteratur därom beskrivs i hållning till nationalsocialismen se broschyren Svensk Torbjörn Nilsson, ”Moderniseringens vän eller fiende? konservatism och tidslägets krav, 1934, samt Högern i Den svenska högern 1904-2000” i Anders Björnsson & opposition, 1937 (för närmare uppgifter om de tre höger- Peter Luthersson (red.) Efter partistaten – uppsatser om männens historiesyn och källorna därtill se den ovan politiska kulturer igår, idag och imorgon (Stockholm: nämnda uppsatsen i Scandia). Nils Flygs utveckling skil- Hjalmarson & Högberg, 2000). Om Kjellén se Fredrika dras i Håkan Blomqvists bok Gåtan Nils Flyg och nazis- Lagergrens avhandling På andra sidan välfärdsstaten. En men (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 1999). Se även studie i politiska idéers betydelse (Stockholm/Stehag: Torbjörn Nilsson, ”Från internationell socialism till natio- Symposion, 1999). Stormen kring Carlsson Bonde har nell folkgemenskap. Socialistiska Partiet 1938-1945”, analyserats av Sven-Ulric Palme i uppsatsen ”C.F. Pechlin Historisk tidskrift 1985. i andra kammaren 1909”, i Civibus et rei publicae.

83 05 01-12-13 13.06 Sida 84 06 01-12-13 13.08 Sida 85

Det politiska vardagsarbetet 6 för rösträtt och medborgarskap

Gunnela Björk

Kampen för rösträtt och valbarhet utspelades inte enbart oberoende var starkt beskurna. En gift kvinna stod under på nationell utan även på lokal nivå. Det var i det poli- makens målsmanskap och måste, åtminstone formellt tiska vardagsarbetet, i städer och landskommuner runt sett, ha hans tillstånd för att arbeta utom hemmet. Även om i Sverige, som de allra flesta människor kom i kon- om stora grupper av män också saknade rösträtt, var det takt med rösträttsfrågan, tog ställning och handlade. bara kvinnor som var utestängda med hänvisning till att Aktörerna i den här framställningen är kvinnor i före- de hade fel kön. Kvinnor stod alltså utanför många av de ningar och nätverk i Örebro, en medelstor svensk stad, civila, ekonomiska och politiska rättigheter, som tillsam- vid förra sekelskiftet. På andra platser agerade andra mans utgjorde det som ofta kallades ”ett fullvärdigt med- kvinnor, i föreningar och nätverk som mycket liknade borgarskap”. De förväntades främst utöva sin samhälls- dem som här kommer att beskrivas. De hade att förhål- nytta i familjen medan den offentlighet, där det politis- la sig till omvälvande samhällsförändringar och ett nytt ka medborgarskapet måste utövas, var reserverad för demokratiskt samhällsskick i vardande. Det var här och män. Det är mot denna bakgrund som agerandet i de på alla andra platser som den samhälleliga diskussionen många kvinnoföreningar som bildades runt sekelskiftet om rösträtt och medborgarskap fördes, om mäns och kan förstås. Att gå med i en förening och handla tillsam- kvinnors förväntningar på samhället och på varandra och mans med andra kvinnor var inlägg i en diskussion om samhällets förväntningar på dem. Hela tiden fanns det vad det skulle innebära att vara medborgare i det nya en växelverkan mellan det lokala och det nationella. samhälle som höll på att växa fram. Idéer och förslag vandrade bägge vägarna, både uppåt och nedåt. På det nationella planet samlades och artiku- Med Gud för nykterhet, sedlighet och rättvisa lerades tankar och utvecklingslinjer som hade formule- Redan under 1800-talet fanns en lång rad föreningar i rats på det lokala planet, samtidigt som den centrala Örebro som på olika vägar sökte hantera tidens växande nivån efterhand påverkade och utformade det som sked- sociala problem. Den frivilliga fattigvården var ett stort de lokalt.1 åtagande i föreningsform; andra föreningar drev barnhem, beklädde fattiga barn och gav några av dem möjlighet till Att gå samman och handla

I början av 1900-talet var kvinnors medborgarskap i en Gunnela Björk, fil. dr. i historia, disputerade år 2000 vid Stockholms uni- rad avseenden annorlunda än mäns. Deras möjligheter versitet på avhandlingen Att förhandla sitt medborgarskap. Kvinnors kollek- tiva handlande i Örebro 1900-1950 (Arkiv 1999). Hon arbetar som univer- till arbete och utbildning och därmed till ekonomiskt sitetslektor i historia vid Örebro universitet.

85 06 01-12-13 13.08 Sida 86

Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap

utbildning. Ytterligare en förening försökte få ett barn- Även i Vita Bandet framhölls betydelsen av att över- sjukhus till stånd i staden. Män beklädde de styrelseposter brygga klassmotsättningar och orättvisor mellan könen. som krävde ekonomisk och juridisk myndighet, medan Utifrån Paulus´ord ”Här är icke man eller kvinna, alla kvinnor utförde merparten av det praktiska arbetet. ären I ett i Kristus” argumenterades för att kristna kvin- De flesta av dessa filantropiska föreningar var resultat nor inte bara skulle arbeta för att lindra nöd utan också av lokala initiativ. De byggde inte nödvändigtvis på med- se till att angripa orsakerna: underbetalt kvinnoarbete, lemsdemokrati och hade ingen centralorganisation. osedlighet och omänsklig fattigvård. Detta kunde bara Därmed skilde de sig från de framväxande folkrörelserna ske genom att kvinnor lärde sig mer om samhället och som var centralt organiserade, demokratiskt uppbyggda sökte vinna medborgerliga rättigheter. och ofta i opposition mot den rådande samhällssynen. Omkring sekelskiftet blev det vanligare med föreningar Föreningen för kvinnans politiska rösträtt för enbart kvinnor. Kristliga föreningen af unga kvinnor För de kvinnor, som i början av 1900-talet genom filan- (KFUK) och Vita Bandet var två kvinnoföreningar som tropiskt arbete uppfyllde sina medborgerliga plikter, var bildats efter utländsk förebild, med en demokratisk alltså tanken på att kräva medborgerliga rättigheter inte struktur men med en verksamhet som anknöt till filan- alltför avlägsen. Många av de mest aktiva kvinnorna i tropins mål och arbetsmetoder. Bägge föreningarna fick KFUK och Vita Bandet hörde också till de hundratalet betydelse för mobiliseringen av kvinnor kring kraven på kvinnor som år 1903 samlades för att bilda Föreningen politiska rättigheter. för kvinnans politiska rösträtt, FKPR, i Örebro. Ett år När KFUK Örebro startade sin verksamhet 1893 var tidigare hade Landsföreningen för kvinnans politiska målsättningen att fånga upp unga kvinnor ”innan de, rösträtt (LKPR) bildats; nu fick den sin trettiofjärde skydds- och värnlösa, som de många gånger stå vid sitt lokalförening, och snart skulle det finnas en lokalföre- utträdande i lifvet, nås av förförelser och lockelser till det ning på över 200 orter i Sverige. ondt är”. I föreningslokalen kunde unga arbeterskor lika väl som seminarister och lite äldre skolflickor träffas för samkväm, kurser, föredrag och diskussioner. Styrelsen dominerades av ogifta kvinnor, många av dem lärarinnor. Den filantropiska verksamheten och intresset för kvinnoemancipation tycktes gå hand i hand, och kvinno- frågor stod ofta på programmet: ”Kvinnans utvidgade rättigheter och motsvarande större skyldigheter”, ”Kvinnan och fattigvården”, ”Kvinnas politiska rösträtt” och ”Kvinnan som samhällsmedlem” var några rubriker. Ännu tydligare var det emancipatoriska budskapet i den kvinnliga nykterhetsföreningen Vita Bandet som bildades 1902. Mottot löd: ”För Gud, för hem och foster- land” och målet var att ”skapa en här av röstande män och kvinnor, som se till att rättfärdiga lagar stiftas och Unga yrkeskvinnor bar upp många av de kvinnoföreningar som bildades i Örebro och på andra platser runt sekelskiftet för välgörenhet, nykterhet tillämpas”. och kvinnans emancipation. Foto: Örebro läns museum

86 06 01-12-13 13.08 Sida 87

Gunnela Björk

Vilka var det då som ivrade för den kvinnliga röst- Den kommunalpolitiska arenan var av stor taktisk be- rätten? Omkring hälften av de som antecknade sig för tydelse för det lokala rösträttsarbetet runt om i landet. Det medlemskap var ogifta kvinnor, många med egna yrken: gällde att – ständigt och överallt – bevisa att motståndar- lärarinnor, affärsidkare, kontorister, handelsbiträden, nas ihärdigt återkommande argument om kvinnors brist- telefonister, sjuksköterskor. Även några av de gifta kvin- ande intresse för och okunnighet om samhällsfrågor var norna var yrkesarbetande, men de flesta antecknade sig ogrundade. Genom föredrag, föreläsningsserier, studie- som fru eller använde makens titel: doktorinna, prostin- cirklar och kurser i samhällsfrågor förbereddes kvinnorna na, professorska, soldathustru. De kvinnor som valdes till för det fulla politiska medborgarskapet. På förenings- styrelseledamöter var föreningsvana, med erfarenheter möten diskuterade allt från renhållningsstadgan till egna- från KFUK, Vita Bandet, Röda Korset, välgörenhetsföre- hemsfrågan, och medlemmarna uppmanades att närvara ningar eller religiösa samfund. Lokalföreningarnas främ- vid stadsfullmäktiges sammanträden för att på så sätt sta mål var att verka för att ”svensk kvinna må erhålla demonstrera sitt intresse för kommunala angelägenheter. politisk rösträtt på samma villkor som svensk man”. År De kommunala valen utlöste stor aktivitet i Örebro FKPR 1907 tillkom kravet på valbarhet. med möten, annonsering, rösträttsbyrå och information Den lokala rösträttskampen drevs med fredliga om hur kvinnor skulle bli röstberättigade. Kandidat- medel. Det var viktigt för kvinnorna att föra fram sina listorna diskuterades, rösträttsföreningen föreslog egna krav på ett sätt som kunde accepteras av män, för det var (tills vidare manliga) kandidater och tryckte ibland upp män som till syvende og sidst hade makt och befogenhet egna vallistor med kandidater som var välvilligt inställda att besluta om kvinnor skulle inkluderas i det politiska till den kvinnliga rösträtten. Det kunde leda till konflikter medborgarskapet eller ej. Därtill var staden en begränsad mellan frisinnade och högersinnade kvinnor, när vardera miljö; de män som kravet på rösträtt riktades till var sam- sidan hävdade sina manliga kandidaters förträfflighet. tidigt rösträttskvinnornas makar, fäder, bröder, grannar, Inför valrörelsen 1908 diskuterades, på uppmaning av arbetsgivare. Därför hade rösträttsarbetet mer karaktären Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), av en långdragen förhandling med män än kamp mot dem. rösträttskvinnornas förhållande till de politiska partierna. Att värva medlemmar, söka samarbete med andra för- Medlemmarna uppmanades att ansluta sig till ett parti, eningar, ordna offentliga möten med tillresta talarinnor, både för att påverka partiet i frågan om kvinnlig rösträtt uppvakta länets riksdagsmän, skicka skrivelser till makt- och för att, som det stod i protokollet: ”vinna insikt och havarna i Stockholm och föra ut budskapet i lokal- vana att deltaga i offentliga förhandlingar, för vilket fler- pressen var några av inslagen i det lokala rösträttsarbetet. talet ännu är helt och hållet främmande”. Högerpartiet Somt gjordes på eget initiativ, annat var förslag eller och Frisinnade föreningen i Örebro fick på denna väg påbud från centralstyrelsens verkställande utskott i sina första kvinnliga medlemmar. Stockholm. Örebroföreningen deltog naturligtvis i de landsomfattande namninsamlingar för kvinnlig rösträtt Arbetarklassens kvinnor som genomfördes år 1906 och 1913. Genom sina valda Som framgått dominerades rösträttsrörelsen i Örebro av representanter deltog den också i centralstyrelsens arbe- medelklasskvinnor, och så var det över hela landet. So- te och med hjälp av täta besök av kvinnliga föredrags- cialdemokratiska kvinnor ingick visserligen i Lands- hållare från landsorganisationen, LKPR, hölls medlem- föreningens ledning, men de hade en kluven inställning marna i Örebro à jour med den aktuella debatten. till kravet på rösträtt för kvinnor på samma villkor som

87 06 01-12-13 13.08 Sida 88

Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap

för män. Det innebar ju i praktiken rösträtt för många Ändå kom ett möte mellan kvinnoklubben och FKPR över- och medelklasskvinnor, under det att de flesta arbe- till. Trots att samarbetet från socialdemokratiskt håll tarkvinnor riskerade falla för inkomststrecket. För betecknades som ”nästan omöjligt”, tillsattes en samar- medelklassens kvinnor var frågan om kvinnlig rösträtt betskommitté. Kanske var det lättare att komma överens inte bara ett mål i sig utan också ett medel för att på sikt i de socialdemokratiska männens frånvaro, för snart tyck- ge gifta kvinnor en bättre ställning inom äktenskapet och tes även de mest kritiska ha ändrat inställning. Mötet ogifta kvinnor möjligheter till högre statliga tjänster. blev inledningen till ett regelbundet samarbete mellan Även för arbetarkvinnor var försörjningsfrågan viktig, de bägge kvinnoföreningarna; det framgår av kvinno- men för de arbetstillfällen som stod dem till buds fanns klubbens protokollsbok: ”En inbjudan af rösträttsföre- få formella hinder. Deras problem hette i stället långa ning att närvara vid deras rösträttsmöte framlades för arbetsdagar, låga löner och svårigheter att förena försörj- klubben varvid klubbens medlemmar fingo uppmaning ning och omvårdnad. Dessa skilda verkligheter kom att att mangrant infinna sig efter som di var ganska talrika på prägla inställningen till rösträttsfrågan.2 klubben rösträttsmöte.” Före sekelskiftet förefaller kravet på kvinnlig rösträtt Efter 1910 avtog kontakterna mellan kvinnoklubbis- ha varit en relativt självklar och okontroversiell fråga för terna och rösträttsföreningen. Till det bidrog kanske hän- det socialdemokratiska partiet, men när partiet lade fram delser på riksplanet. Den kvinnliga rösträttsrörelsen ska- sin första egna rösträttsmotion till 1902 års riksdag gäll- kades av konflikter, i riksdag och regering hårdnade atti- de förslaget endast allmän rösträtt för män. Därmed för- tyden till kvinnofrågorna och den första vågens kvinno- sattes de socialdemokratiska kvinnorna i en svår situa- rörelse mattades av. Därtill kom att partipolitiseringen av tion. Männen i partiet krävde uppslutning bakom parti- kommunalpolitiken tydligare underströk skillnader mel- linjen och såg inte med blida ögon på samarbetet med lan olika grupper av kvinnor. I Örebro stagnerade aktivi- den kvinnliga rösträttsrörelsen. Först år 1907 följde soci- teten både i rösträttsföreningen och i kvinnoklubben. aldemokraterna sitt partiprogram och motionerade om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Kommunalpolitiken som arena Frågan om huruvida socialdemokratiska kvinnor skul- Röd som en pion i ansiktet var Hanna Lindberg, när le driva rösträttsfrågan i egen regi eller tillsammans med hon första gången trädde in i stadsfullmäktigesalen. de kvinnliga rösträttsföreningarna runt om i landet dis- Framme vid ordförandebordet stod häradshövding kuterades vid upprepade tillfällen. Av allt att döma var Tersmeden och tittade avvaktande mot ingången för det snarare undantag än regel att socialdemokratiska att ta emot den första kvinnan i stadsfullmäktige. Så kvinnor var aktiva i de lokala rösträttsföreningarna. I snart Hanna Lindberg visade sig i dörren gick han Örebro utvecklades trots allt ett samarbete mellan rös- henne till mötes och ledde henne chevalereskt till trättskvinnor och den socialdemokratiska kvinnoklub- hennes bänk, som jag i förväg valt ut åt henne längst ben, men halvt i det fördolda. fram i salen. Han höll sedan ett ovanligt varmhjärtat När kvinnoklubben diskuterade förhållningssättet till välkomsttal, som säkerligen var ärligt menat, trots FKPR år 1905 var några medlemmar för samarbete hans kritiska inställning mot kvinnorösträtten. Under medan andra argumenterade mot: ”alldenstund rösträttsf. tiden han introducerade henne bland ”fädren” var vi bestod nästan uteslutande af kvinnor ur öfverklassen hvil- alla högtidligt stående.3 ka icke kunde ha samma intressen att tillvarata som vi.”

88 06 01-12-13 13.08 Sida 89

Gunnela Björk

Hanna Lindberg blev år 1910 den första kvinnliga leda- också ska vara med och bestämma. Det innebar att även moten i stadsfullmäktige i Örebro. Hon var 45 år, ogift en kvinna kunde ha rösträtt förutsatt att hon var ogift, och drev en egen hattfabrik. Åren runt sekelskiftet hade myndig och uppfyllde de ekonomiska villkoren. Den Hanna Lindberg först gått med i KFUK och senare i den gifta kvinnan stod under mannens målsmanskap och fick kvinnliga rösträttsföreningen där hon snart hamnade i inte rösta i kommunala val. Hennes eventuella inkomst styrelsen. Inför valet 1910 placerades hon på valbar plats påfördes mannens, han betalade skatten och kunde där- på Frisinnade föreningens lista. I kraft av inkomst, för- med öka sitt röstetal. Även om synen på gifta kvinnors mögenhet och myndighet hade Hanna Lindberg länge myndighet i början på 1900-talet var stadd i förändring, haft kommunal rösträtt, men inte kunnat väljas till stads- var det fortfarande oklart om en gift kvinna med egen fullmäktige på grund av sitt kön. Nu hade de nya kom- debetsedel skulle anses röstberättigad eller inte. munalförfattningarna trätt i kraft, som bl.a. innebar att Det var alltså inte som medborgare, utan som in- kvinnor i fortsättningen var valbara till alla kommunal- komsttagare eller egendomsägare, som kvinnor (liksom politiska uppdrag. Ungefär samtidigt hade allmän röst- män) fick kommunal rösträtt. För valbarhet till kommu- rätt och valbarhet för män till riksdagen genomförts, nala uppdrag krävdes däremot manligt kön. År 1889 medan Hanna Lindberg och alla andra kvinnor fortfaran- ändrades bestämmelserna så att kvinnor kunde väljas till de nekades fullt politiskt medborgarskap. fattigvårdsstyrelse och skolråd och till folkskolestyrelse, Scenen med häradshövdingen som eskorterar en rod- fosterbarnsnämnder och barnavårdsnämnder i de fall nande fröken Lindberg förbi de stående stadsfullmäkti- sådana fanns. I samband med den kommunala författ- geledamöterna och artigt döljer sin motvilja mot hela ningsreformen 1907-1909 blev kvinnor valbara till kom- situationen väcker många frågor.Varför var det så genant munala församlingar. Till skillnad från en man, hade en för en framgångsrik företagare och erfaren förenings- kvinna laglig rätt att avsäga sig sitt uppdrag. Valbarheten människa att stiga in i fullmäktigesalen? På vilket man- var med andra ord en medborgerlig skyldighet för män dat tog Hanna Lindberg plats i den hittills exklusivt och en medborgerlig möjlighet för kvinnor. manliga politiska offentligheten? Lägg också märke till Åter till den inledningsvis beskrivna scenen med den samspelet mellan mannen och kvinnan: han chevaleresk, generade fröken Lindberg, den artige häradshövdingen hon blossande röd; han leder henne fram till den plats och de högtidligt stående stadsfullmäktigeledamöterna. som i förväg har utsetts åt henne. För rösträttskvinnorna i Örebro som på andra ställen hade valåret 1910 inneburit ett intensivt arbete. Det Den kommunala rösträtten och valbarheten gällde att få gifta kvinnor att utnyttja sina möjligheter att I Sverige skilde man länge mellan kommunal rösträtt och skaffa egen skattsedel och därmed bli röstberättigade. Av vad som då kallades politisk rösträtt, d.v.s. rätten att rösta de kvinnor som blev nominerade till fullmäktige var i riksdagsval. När det gällde den politiska rösträtten och nästan alla knutna till rösträttsrörelsen. Ju närmare valet valbarheten förändrades betingelserna för kvinnor i ett kom, desto större blev partiföreningarnas intresse för att slag år 1921; från intet till allt. Med de kommunalpoli- ställa upp något kvinnligt namn på listan, men det var tiska rättigheterna förhöll det sig annorlunda. 1862 års bara Frisinnade föreningen som tydligt deklarerade att kommunalförordningar skilde inte på män och kvinnor partiet önskade få in en kvinna i stadsfullmäktige. Vilket när det gällde rösträtt. Antalet röster var direkt relaterat partiet som vi såg också lyckades med. till skattekraften, enligt principen att den som betalar Samtidigt som Hanna Lindberg tog plats i stadsfull-

89 06 01-12-13 13.08 Sida 90

Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap

mäktige i Örebro, tog ytterligare 34 kvinnor plats i andra manträden och i beredningsavdelningarna. De ställde sig stadsfullmäktigeförsamlingar runt om i Sverige. Därmed bakom motioner, yttrade sig, kom med förslag och reser- hade den kvinnliga rösträttsrörelsen nått ett delmål på verade sig stundom. Att de såg sitt kommunalpolitiska vägen mot fullt politiskt medborgarskap. Den kommu- arbete som ett arbete för kvinnosaken var tydligt. När nala valbarheten var en viktig förändring i kvinnors med- Mathilda Tengvall efter tio års intensivt arbete för röst- borgerliga status. Reformen var också ett bevis för att rätten och nykterhetssaken valdes in i stadsfullmäktige rösträttskampen gav resultat och ingav förhoppningar skrev hon till sina kamrater i FKPR om sin bävan inför om fortsatta framgångar. Den utmanade bilden av politi- uppgiften: ” men /å/ andra sidan är ju varje nyvunnen kens arenor som manliga inhägnader och gav ny inne- kvinnlig post i den kommunala ledningen ett steg fram- börd åt kvinnors medborgarskap. Men den krävde också åt mot det fulla erkännandet av kvinnornas människo- sitt pris. Redan innan Hanna Lindberg klev över tröskeln och medborgarevärde och därför anledning till glädje.” till stadsfullmäktigesalen hade hon blivit en offentlig person, vilket stred emot tidens uppfattning om hur en De socialdemokratiska kvinnorna kvinna skulle vara. Hon hade mätts och vägts i nomine- ringsarbetet, hennes placering på listorna hade orsakat Det kan emellertid inte döljas att det bland männen konflikter inom Frisinnade föreningen, och hon hade fått råder en viss animositet ifråga om arbetarekvinnornas utstå mer eller mindre förtäckt kritik i tidningarna, både anslutning till vårt parti. Skälen härtill äro till en del på grund av sin klass och sitt kön. Det är inte att undra desamma som rests mot den kvinnliga rösträtten: det på om hon kände sig besvärad över de manliga fullmäk- är ingen brådska, kvinnorna äro ännu inte mogna, tigeledamöternas uppmärksamhet; några av dem var samt – där kvinnorna vinner insteg där följer även hennes tillskyndare, men flera hennes motståndare i skvallret och intrigerna. kampen för kvinnors politiska rättigheter. År 1914 fick Hanna Lindberg sällskap i fullmäktige av Så skrev ”en känd partivän inom länet” i socialdemokra- lärarinnan Mathilda Tengvall, även hon invald (som tiska Örebro-Kuriren 1914. Inlägget – vars syfte sades ersättare) för Frisinnade föreningen. Med undantag för vara att plädera för organiseringens makt och möjlighet Hanna Lindbergs tidigare beskrivna entré i stadsfullmäk- att ”fostra våra kvinnor till hängivna medkämpar för vår tige uppmärksammades de kvinnliga ledamöterna inte sak” – säger något om de svårigheter som mötte kvinnor- på något särskilt sätt. Snarare tvärtom. År 1915 fick Ma- na i arbetarrörelsens organisationer. thilda Tengvall finna sig i att bli omnämnd på följande vis Arbetarkvinnorna var, i Örebro som på många andra i protokollet: ”Fjärde beredningsafdelningen: Herrar håll, uppdelade mellan kvinnoklubben och arbetarekom- Norell, Sundelius, Linder, Axner, Booberg, Haglund, munen på ett sätt som försvårade för kvinnor att påver- Hallin, Tengvall...” ka den politiska dagordningen. De oftast gifta och hem- De kvinnliga ledamöterna måste annars både ha synts arbetande kvinnoklubbisterna tycktes ha svårt att och hörts. Stadsfullmäktiges protokoll visar att de agera- komma i kontakt med industriarbeterskor och andra de i en rad frågor rörande barnträdgårdar, skollovskoloni- grupper av självförsörjande kvinnor i arbetarklassen. er, den högre flickskoleundervisningen, skolbyggnader, Industriarbeterskorna i Örebro saknade egna föreningar livsmedelsförsörjning, bostäder, nykterhet och fattigvård. som uttryckte deras speciella intressen; de hade en Kvinnornas närvaro var hög, både vid fullmäktiges sam- underordnad position både på arbetsmarknaden och i

90 06 01-12-13 13.08 Sida 91

Gunnela Björk

fackföreningarna och var i praktiken utestängda från den var det i FKPR de hade sin maktbas – att vara nominerad politiska arenan. Arbetarekommunen dominerades helt av den kvinnliga rösträttsföreningen var en merit som av fackligt aktiva män, och fackföreningsrörelsens kluvna räknades jämte andra meriter från välgörenhet och nyk- inställning till kvinnors lönearbete och fackliga medlem- terhetsarbete. En sammanställning av politiskt valda skap kom därmed att också prägla partiet. Frågan om kvinnor i Örebro, som FKPR gjorde år 1916, visade att rättvisa mellan könen underordnades frågan om en rätt- av de 16 kvinnor som då var förtroendevalda samtliga vis fördelning av samhällets resurser mellan olika sociala utom tre var medlemmar i FKPR. Så bevakade också grupper, och arbetarkvinnorna i Örebro hade små möj- rösträttsföreningen både valen till stadsfullmäktige och ligheter att ha synpunkter på den prioriteringen. valen till stadens nämnder och styrelser. När en plats väl Då relativt få av kvinnorna i arbetarklassen hade kom- var vunnen såg FKPR till att en avgående kvinna ersattes munal rösträtt, bedömdes de uppenbarligen av ledning- med en annan kvinna. Inför varje val uppmanades samt- en för den socialdemokratiska arbetarekommunen som liga partier att sätta upp kvinnor på sina listor och FKPR en mindre viktig väljargrupp. Ingen kvinna sattes upp på föreslog också lämpliga kandidater. En kommitté för de socialdemokratiska valsedlarna i kommunalvalen i ”kvinnors användande i kommunala uppdrag” ställde Örebro under den här tiden. Örebro utgjorde därvidlag samman en lista till stadsfullmäktiges valnämnd med inget undantag; av de 35 kvinnor som valdes in i landets namn på personer som var villiga att låta sig nomineras stadsfullmäktigeförsamlingarna vid 1910 års kommunal- till nämnder och styrelser. Det kommunalpolitiska ar- val var bara tre socialdemokrater. betet var en ständigt pågående demonstration av kvin- nors intresse och duglighet för politiskt arbete, hela tiden På väg mot politiskt medborgarskap med det slutgiltiga målet i sikte: samma politiska rättig- Efter kommunalvalen 1910 var situationen för politiskt heter som män. En av rösträttsrörelsens portalfigurer aktiva kvinnor radikalt annorlunda än tio år tidigare. uttryckte sig så här i en artikel i den frisinnade Nerikes- Kvinnor var organiserade i egna föreningar och formellt Tidningen år 1914: ”Att uppdraga en gräns för kvinnor- berättigade att delta i politiken på lokal nivå. När de pro- na mellan kommunal och politisk valbarhet är som att portionella valen infördes år 1910 stärktes partiväsendet. draga ett streck i strandkanten och befalla havets flodvåg Många rösträttskvinnor gick in som medlemmar i Fri- att icke våga sig över detta märke.” sinnade föreningen i Örebro, men hade trots sina erfar- Som antyddes tidigare var det ingen sinekur att arbe- enheter från FKPR och andra organisationer svårt att ta för kvinnlig rösträtt. Efter 1910 hårdnade motståndet göra sig gällande. I den interna striden mellan förbuds- mot rösträttskampen i hela landet, också i riksdag och vänner och liberaler kom de många gånger i kläm. regering. Periodvis kände sig kvinnorna i Örebro FKPR Riksdagshögerns envetna motstånd mot kvinnlig rösträtt förtalade och förlöjligade och i protokollsboken notera- ställde många gånger högerkvinnorna inom rösträttsrö- des att ”följden därav har varit att vi vid flere tillfällen relsen i en besvärlig situation. År 1916 bildade höger- varit rädda att synas utåt, och icke av andra skäl än av kvinnorna i Örebro en egen förening. Två kvinnor som fruktan för att skada den stora saken”. tidigare varit ordförande i rösträttsföreningen ingick i Motståndet utifrån och rösträttsrörelsens inre konflik- dess första styrelse. ter bidrog till att medlemsantalet stagnerade. I juni 1911 Även om många av de ledande kvinnorna inom röst- uppmanade LKPR sina medlemmar att bojkotta högern rättsföreningen var medlemmar i något politiskt parti, i höstens riksdagsval, sedan partiet åter sagt nej till

91 06 01-12-13 13.08 Sida 92

Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap

kvinnlig rösträtt. Det var ett kontroversiellt beslut i en en skrivelse som tillställdes samtliga riksdagsmän inför rörelse som hittills gjort stora ansträngningar för att 1917 års riksdag. Skrivelsen publicerades också i samtliga framstå som partipolitiskt neutral. Den interna debatten lokaltidningar. Den var undertecknad av ett femtiotal blev häftig, och en del högerkvinnor lämnade organisa- framstående män i Örebro – präster, fabrikörer, advoka- tionen. I Örebro FKPR sjönk medlemsantalet markant ter, lärare, de flesta frisinnade men också många höger- och det blev fortsättningsvis en övervikt av frisinnade män och någon enstaka socialdemokrat. Det var (några kvinnor i styrelsen. av de) män som hade makt att bestämma om kvinnor Världskrigets utbrott år 1914 ställde rösträttsrörelsen skulle få rösträtt eller inte. Sympatiyttringen från män- inför nya problem. Rösträttskampen fick stå tillbaka för nen tyder på att FKPR i Örebro hade lyckats i sin balans- olika fredsarrangemang och en omfattande hjälpverk- gång mellan kamp för och förhandling om kvinnors poli- samhet som gick under namnet Kvinnornas Uppbåd. Ini- tiska medborgarskap. tiativet kom från en rad kvinnoorganisationer i Stock- holm som ville skapa en tillfällig sammanslutning av Kvinnliga nätverk kvinnor från alla samhällsklasser för att i samarbete med Rösträttsarbetet bidrog till att ett stort, informellt och myndigheterna lindra den akuta livsmedelsbristen, er- väl fungerande nätverk av kvinnor och kvinnoorganisa- sätta den inkallade manliga arbetskraften med kvinnor tioner i Örebro tog form under 1900-talets två första samt samla pengar och kläder till behövande. Uppbådet decennier. Detta nätverk, eller delar därav, kunde mobi- omtalades som ett kvinnornas försök att ”efter bästa för- liseras för olika ändamål. måga söka fylla sin värnplikt”. Runt om i Sverige togs Som nämndes ovan kunde FKPR sammankalla 22 lokala initiativ till kommittéer för Kvinnornas Uppbåd. I kvinnoföreningar för att år 1914 bilda Kvinnornas Upp- Örebro skedde det genom att FKPR sammankallade 22 båd. Mellan många av dessa kvinnoföreningar fanns det kvinnoföreningar i staden till ett gemensamt möte. Men sedan länge starka personband och gemensamma erfa- i det rådande politiska klimatet hade FKPR blivit en ifrå- renheter av tidigare samarbete. I nätverket ingick förut- gasatt organisation, och när länets rösträttsföreningar om rösträttsföreningen bl.a. Kvinnoföreningen Djur- träffades noterades det att man på många ställen inte vännerna, Småskollärarinnornas diskussionsförening, hade vågat tala om varifrån initiativet kom. Örebro Folkskollärarinneförbund, Kvinnliga kontorist- Genom att förena rösträttsarbetet med olika sociala föreningen, Sjuksköterskeföreningen, Barnmorskeför- aktiviteter av välgörenhetskaraktär, som medlemmarna eningen, KFUK, Vita Bandet, Örebro Moderata kvinno- kunde enas omkring, försökte FKPR komma tillrätta förening och Örebro Socialdemokratiska kvinnoklubb. med sina interna problem och bemöta den hårdnande Mer i periferin fanns en rad välgörenhetsorganisationer: attityden i samhället mot rösträtt. Att kvinnor gjorde Röda Korsets kvinnoförening, Frivilliga fattigvården, viktiga insatser till gagn för samhällsnyttan var ju ett av slumsystrarna och frikyrkoförsamlingarnas kvinnoföre- rösträttsrörelsens starkaste argument för politiskt med- ningar som vid behov kunde mobiliseras. Pensionsfrågan, borgarskap. Men under revolutionsåret 1917 vände den fredsfrågan, utomäktenskapliga barns ställning, De hårda motvinden. Gamlas Dag, Morsdagskommittén och kommittén för ”Undertecknade vädja till Riksdagen att bifalla den byggandet av ett barnbördshus var bara några av de kon- vid årets riksmöte gjorda framställan om kvinnans poli- kreta frågor och projekt där kvinnoföreningarna samar- tiska likställande med mannen.” Så löd slutklämmen på betade med varandra. Det var ett nätverk som skulle

92 06 01-12-13 13.08 Sida 93

Gunnela Björk

komma att leva vidare långt efter beslutet om allmän för drygt 80 år sedan låter oss ana något om de förhopp- och lika rösträtt och inkludera många av de nya före- ningar som hon och många andra kvinnor knöt till det ningar som bildades under mellankrigstiden. nya politiska medborgarskapet. Arbetarhustrun Elisabeth Karlsson var också förvän- tansfull. I 15 år hade hon arbetat politiskt, framför allt i Det politiska medborgarskapets den socialdemokratiska kvinnoklubben, för att kvinnor- formativa period 1919–1922 na skulle komma ikapp och lära sig den parlamentariska År 1919 hölls de första kommunala valen med allmän takten. Nu var det dags att skörda frukterna. Men medan och lika rösträtt. År 1921 var det dags för det första riks- Maja Forsslund betonade möjligheten till en ny makt- dagsvalet med allmän och lika rösträtt och valbarhet för ordning mellan könen framhävde Elisabeth Karlsson det både män och kvinnor. Året därpå blev det folkomröst- nya politiska medborgarskapets klassutjämnande aspekt- ning om ett eventuellt rusdrycksförbud. Det var tre till- er: ”Hittills ha vi ju stått utanför samhället men i och fällen för kvinnor att använda sitt nyvunna fullvärdiga med den nya författningsreformens genomförande ha politiska medborgarskap och pröva vad det var värt. När även vi fått lika mycket att säga till om som vilken annan det gällde de formella rättigheterna var striden vunnen, som hälst, rik eller fattig, det betyder intet.” men hur var det med innebörden – vad betydde det nya Sina förväntningar tycktes de dela med många kvin- medborgarskapet? nor. Veckorna före det första kommunala valet i Örebro med allmän och lika rösträtt sökte hundratals kvinnor medlemskap i de politiska partierna. I ett slag hade situa- Stadsfullmäktigevalet 1919 tionen radikalt förändrats och allt föreföll möjligt. Aldrig förr i de svenska kvinnornas historia har väl så Vad blev då resultatet av stadsfullmäktigevalet? När stora förändringar försiggått på en helt kort tid som det gällde kvinnor som väljare visade de sig, trots sin nu. I dec. förra året var vårt inflytande i det kommu- röstovana, nästan lika benägna att gå till valurnorna som nala livet nästan lika med noll, och nu föga mer än 2 männen. När det däremot gällde antalet valda ledamöter månader därefter är det så stort, eller rättare kunde var skillnaderna betydligt större: fyra kvinnor att jämföra vara så stort, om vi ville använda det. Att vi i alla sam- med 46 män. Hur gick det till? Vem eller vilka var det hällen där kvinnorna äro fler än männen – o. det antar som bestämde hur stadsfullmäktige skulle se ut? Var det jag är de flesta – kunde välja myndigheter med kvinn- verkligen väljarna som valde? lig majoritet. Vi kunde alltså regera kommunerna om Varken i partiföreningarna eller i lokalpressen be- vi ville..... handlades den kvinnliga rösträtten som en seger för de- mokratin eller för kvinnorna. De nya oförutsägbara Så funderade lärarinnan och rösträttskvinnan Maja kvinnliga väljarmassorna sågs snarare som ett problem, ja Forsslund en kort tid efter det att riksdagen fattat det rent av en fara för demokratin. Och problemet var inte första beslutet om allmän och lika rösträtt i Sverige. I de hur man skulle få kvinnor valda, utan hur man skulle få stundande kommunalvalen våren 1919 skulle de nya dem att välja och välja rätt. Att organisera kvinnor och få rösträttsbestämmelserna för första gången prövas, vilket dem aktiva i valarbetet blev med ens viktigt. I både innebar att det med ens fanns fler röstberättigade kvin- Frisinnade föreningen och högerns partiförening kvoter- nor än män. De anteckningar som Maja Forsslund gjorde ades kvinnor in i styrelsen. I de socialdemokratiska leden,

93 06 01-12-13 13.08 Sida 94

Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap

där kvinnorna var sämst organiserade och minst integre- dade att kvinnor inte gjorde något i politiken. Förutsätt- rade i partiorganisationen, förväntades de gifta männen – ningarna för kvinnor att handla som medborgare hade för- handgripligen – ta ansvar för sina hustrurs röstdeltagan- ändrats radikalt sedan Elsa Ericsson, senare gift Perselli, år de. I den socialdemokratiska lokaltidningen upprepades 1903 gick med i den nybildade kvinnliga rösträttsförening- budskapet dagligdags inför valet: ”Arbetare, tag fullmakt en, men hon förstod att medborgarskap var mer än en fråga av din hustru om hon själv icke har tid att deltaga i valet om formell rösträtt och valbarhet. för Örebro stads södra krets i morgon.” I riksdagsvalet valde samtliga partier i Örebro att pla- När vallistorna skulle ställas samman uppstod många cera en kvinna på sin riksdagslista, men långt ner och problem och konflikter i de lokala partiföreningarna. utan möjligheter till inval. Detsamma skedde på de fles- Åtminstone en kvinnornas representant behövdes på ta håll i landet. Kvinnor fick alltså bli symboliskt repre- listan för att mobilisera kvinnliga väljare. Samtidigt gäll- senterade. Det kunde tolkas som ett erkännande av kvin- de det att inte orsaka split inom det egna partiet (och nors medborgerliga status; ett slags honorärt politiskt riskera spränglistor) eller skrämma bort manliga väljare medborgarskap och en uppmaning till de kvinnliga välj- genom att placera flera kvinnor (än övriga partier) på de arna att rösta. Däremot var det inte alls självklart att eftertraktade platserna högt upp på listorna. Det var kvinnor skulle ha rätt till närvaro och inflytande i riks- främst i den processen som andelen kvinnliga stadsfull- dagen, d.v.s. rätt till ett reellt politiskt medborgarskap. mäktigeledamöter avgjordes, och inte av väljarna i valet. Kvinnliga kandidater deltog i partiernas valmöten med appelltal riktade till de kvinnliga väljarna. I tidning- arna fick de kvinnliga kandidaterna ibland mer upp- Riksdagsvalet 1921 märksamhet som valkandidater än vad deras placering på I viss mån äro nog kvinnorna ursäktade, om deras poli- listorna motiverade. Den enda kvinnan på listorna pre- tiska intresse nu genast ej kan vara så stort, ty de ha senterades ofta som ”kvinnornas kandidat” även om hen- ofta fått höra i mycket skarp form, att de ej borde nes möjlighet att bli vald var obefintlig. Nerikes- befatta sig med samhällsfrågorna, emedan dessa låge Tidningen uppmanade t.ex. kvinnorna att rösta på De utanför deras område. Sådana ord ha fastnat i minnet frisinnades lista, för att de i Elsa Perselli skulle få en dug- och det är ofta svårt att få det ur kvinnornas med- lig representant i riksdagen – trots att hon var placerad vetande. långt ner på riksdagslistan, utan möjlighet till inval. Efter de första valen till de politiska församlingarna Året var 1921 och Elsa Perselli var ute på landsorten och med allmän och lika rösträtt hade viktiga frågetecken valtalade. Det ingick i skyldigheterna för den vars namn bli- rätats ut. Den oro för vad kvinnliga väljare kunde tänkas vit placerat på valsedeln, även om det var på en plats utan ställa till med, som hade kommit till uttryck i press, i möjligheter till inval. Folkskollärarinnan och riksdagskandi- partier och politiska debatter, hade visat sig ogrundad. daten Elsa Perselli hade hört och sett ett och annat under Kvinnor röstade inte anmärkningsvärt annorlunda än de senaste tio åren som politiskt aktiv, först i rösträttsför- män. Inte heller hade kvinnor strukit män från valsedlar eningen och sedan i Frisinnade föreningen i Örebro. Som eller på annat sätt bekräftat de farhågor som fanns. framgår av talet ovan var hon inte beredd att stämma in i Styrkeförhållandena mellan partierna hade visserligen den kör av företrädesvis manliga röster, som förut hävdat förändrats, men inte på grund av de nya kvinnliga väljar- att kvinnor inte hade något i politiken att göra och nu häv- na. Oroliga män kunde andas ut, medan många kvinnor

94 06 01-12-13 13.08 Sida 95

Gunnela Björk

förlorade sina förhoppningar om vad rösträtt och valbar- Lika kompakt var motståndet från kvinnor i Örebro. het skulle kunna betyda för deras möjligheter att påverka Tjugoåtta kvinnor reste i samlad tropp till Stockholm politiken. Ett år senare var det dags för den första folk- och begav sig – oanmälda – till riksdagshuset, där de efter omröstningen om ett eventuellt rusdrycksförbud. en timmes väntan lyckades få träffa länets riksdagsmän. Delegationen leddes av Mathilda Tengvall, ordförande i Vita Bandet i Örebro och f.d. stadsfullmäktigeledamot Förbudsomröstningen 1922 för Frisinnade föreningen. I sitt tal till riksdagsmännen, I den gamla goda tiden hette det, att mannen skulle som refererades i lokalpressen, vädjade hon till dem att vara stark och kvinnan dygdig. Liksom allt annat vill inte stödja förslaget om särskiljande av rösterna, efter- man nu också förändra detta, och meningen tycks vara som det ingav allvarliga farhågor om värdet av kvinnors att (genom rösträtt etc.) göra kvinnan stark, så att hon nyvunna politiska medborgarskap: kan tvinga mannen att vara dygdig. ...denna särdelning komme att leda till undervärde- Så kommenterades den kvinnliga rösträtten i lokalpres- ring av kvinnorösterna för förbudet, vilken utgång sen år 1921. Kvinnors förment positiva betydelse för komme att för oss kvinnor kännas som en djup kränk- samhällsmoralen hade onekligen varit ett ofta framfört ning av vårt människovärde. Förfaringssättet stode väl argument för deras rösträtt. Men när formerna för den för övrigt i strid med verkligt demokratiska synpunk- planerade folkomröstningen om ett ”ja” eller ett ”nej” till ter. Denna sak hade ju också en principiell innebörd, ett rusdrycksförbud skulle fastställas, var det inte längre då det är första gången vi kvinnor ha att ta ståndpunkt så självklart att kvinnorna skulle få ”tvinga mannen att till en stor allmännelig fråga. vara dygdig”. I förbudsfrågan skar åsikterna genom både klass och parti, samtidigt som det fanns ett tydligt köns- Många av kvinnorna i delegationen var aktiva i Vita mönster. Vad var kvinnors medborgarskap värt när de Bandet. Andra var medlemmar i nykterhetsföreningar kunde tänkas rösta på tvärs mot mäns intresse? I propo- och frikyrkoförsamlingar, och några hade tidigare varit sitionen om en konsultativ folkomröstning, som lades med i den kvinnliga rösträttsrörelsen. Där fanns också fram av riksdagens lagutskott våren 1922, ingick ett för- medlemmar från Frisinnade föreningen, Moderata slag om att röstsedlarna skulle könsmärkas. kvinnoföreningen och den socialdemokratiska kvinno- Frågan om könsmärkning skar rätt igenom partierna; klubben. Troligen var samtliga förbudsvänner, men säkert det fanns motståndare och förespråkare inom samtliga är det inte; motståndet mot könsmärkningen var stort partier.Till en del var ställningstagandet taktiskt betingat; också bland kvinnor som inte ville ha förbud. Nykter- förbudsvänner var i större utsträckning motståndare till hetsfrågan engagerade många kvinnor. Den drog andra könsmärkning, medan förbudsmotståndare ansåg att ett gränser mellan kvinnor än vad klassfrågan gjorde. Det var ja som inte stöddes av en stabil manlig majoritet knappast ingen tvekan om att kvinnor var mer förbudsvänliga än skulle komma att leda till en lag om förbud. Från kvinno- män, och den här gången fanns det anledning att tro att håll däremot var motståndet mot könsmärkning kom- gifta kvinnor inte tänkte rösta som sina män. Därtill – pakt. De kvinnliga riksdagsledamöterna motsatte sig eller kanske därför – kom folkomröstningen också att bestämt en uppdelning av rösterna, liksom de politiska handla om arten och karaktären av kvinnors medborgar- kvinnoförbundet och en rad kvinnliga yrkesföreningar. skap, sedan lagutskottet föreslagit och riksdagen beslutat

95 06 01-12-13 13.08 Sida 96

Det politiska vardagsarbetet för rösträtt och medborgarskap

om att mäns och kvinnors röster skulle räknas var för sig. I och med lagändringarna 1918-1921 var kvinnors Könsmärkningen av röstsedlarna i förbudsomröstningen kamp för samma medborgerliga status som män över, gav besked om att kvinnor inte skulle tillåtas använda men innebörden i detta politiska medborgarskap var sina medborgerliga rättigheter till att bestämma över fortfarande en öppen fråga. Rösträtten gav kvinnor ett män, inte ens i frågor som annars brukade hänföras till annat och bättre förhandlingsläge än tidigare i den loka- det kvinnliga kompetensområdet. la politiken, framför allt som de nya väljarskarorna främst utgjordes av kvinnor. De politiska partiernas kvin- De nya förutsättningarna noorganisationer fick många nya medlemmar, samtidigt Tiden från sekelskiftet fram till och med 1922 var en i som det bildades ännu fler kvinnoföreningar. Förvänt- högsta grad formativ period, då innebörden i kvinnors ningarna var höga, men efter de första demokratiska politiska medborgarskap mejslades fram. Den eftersträ- valen visade det sig att bara ett fåtal kvinnor hade valts vade rösträtten och valbarheten var en kraftfull symbol in i de politiska församlingarna. I den folkomröstning om för kvinnors politiska jämställdhet med män och ett rusdrycksförbud som hölls 1922 beslutade riksdagen att möjligt vapen för att genomdriva reformer som låg i könsmärka röstsedlarna. Därmed bekräftades farhågorna kvinnors intressen, men inte alltid i mäns. om att kvinnors politiska medborgarskap inte bara var Genom sitt kollektiva handlande i egna föreningar annorlunda utan också mindre värt än männens. banade sig kvinnor en väg ut i offentligheten, stärkte sitt Rösträtten som under 1900-talets två första decennier självförtroende, samlade argument och bevis för sin sam- varit ett gemensamt mål för många kvinnor, blev fort- hällsnyttighet – kort sagt byggde upp sina förhandlings- sättningsvis en gemensam utgångspunkt för kollektivt positioner. Genom ett enat uppträdande kunde kvinnor- handlande och samarbete över klassgränser. Där kvinnor na i Örebro kräva att få vara med och bestämma. Priset tidigare hade delat sitt politiska utanförskap, fick de nu för detta var att de ofta blev behandlade som en enda gemensamma erfarenheter av mäns motstånd mot att grupp, en minoritet, med rätt till representation inte i för- dela med sig av den politiska makten till kvinnor. Detta hållande till sin storlek och styrka utan som ett särintresse var den verklighet som kvinnor hade att förhålla sig till i bland många i respektive parti. Det kunde innebära en den fortsatta kampen för att få vara med och bestämma. representant för kvinnorna, men nästan aldrig fler.

96 06 01-12-13 13.08 Sida 97

Gunnela Björk

KÄLLOR OCH LITTERATUR NOTER Skildringen av kvinnornas politiska vardagsarbete bygger 1 Ronny Ambjörnsson, Den skötsamme arbetaren. Idéer till stora delar på min doktorsavhandling i historia: Att och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930 förhandla sitt medborgarskap. Kvinnor som kollektiva poli- (Stockholm: Carlssons, 1991), s. 266 f. tiska aktörer i Örebro 1900-1950 (Lund: Arkiv, 1999). 2 Christina Carlsson Wetterberg, ”Med eller utan fäder När det gäller den kvinnliga rösträttsrörelsen har jag och bröder? - kvinnor i 1900-talets politiska liv”, i Mot bl.a. haft användning av Bertil Björkenlid, Kvinnokrav i halva makten - elva historiska essäer om kvinnors strategi- manssamhälle. Rösträttskvinnorna och deras metoder som er och mäns motstånd (SOU 1997:113), s. 43. opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige 1902-1921 3 Örebro stadsfullmäktige under hundra år, s. 19. Det är (Uppsala: diss., 1982) och Christina Carlsson, Kvinnosyn Frisinnade föreningens Elof Ljunggren som berättar och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati detta. 1880-1910 (Lund: Arkiv, 1986). Om kvinnor och tidig kommunalpolitik står bl.a. att läsa i Sven Ulric Palme, ”De första kvinnliga stadsfull- mäktige” och ”De första proportionella kommunalvalen” – bägge uppsatserna återfinns i Hundra år under kom- munalförfattningarna 1862-1962 (Stockholm, 1962); Yngve Larsson, På marsch mot demokratin. Från hundra- gradig skala till allmän rösträtt 1900-1920 (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1967); Kjell Östberg, Kommunerna och den svenska modellen. Socialdemokratin och kommu- nalpolitiken fram till andra världskriget (Stockholm/ Stenhag: Symposion, 1996); samt Mikael Sjögren, Fattig vård och folkuppfostran. Liberal fattigvårdspolitik 1903- 1918 (Stockholm: Carlssons, 1997).

97 06 01-12-13 13.08 Sida 98 07 01-12-13 13.08 Sida 99

DEL 2 KVINNOR OCH MÄN PÅ DEN POLITISKA ARENAN 07 01-12-13 13.08 Sida 100 07 01-12-13 13.08 Sida 101

Demokratiskt genombrott med förhinder: 7 Kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

Kjell Östberg

Kvinnor i Sverige erhöll rösträtt och valbarhet på samma kompetenta, erfarna och välutbildade kvinnor, som utan villkor som män under första världskrigets turbulenta vidare i åtskilliga hänseenden kunde mäta sig med mer- slutfas. 1919 fattade den svenska riksdagen beslut om att parten av de män som kandiderade på riksdags- och full- tilldela kvinnor rösträtt till riksdagsvalen, och efter nöd- mäktigelistor. Men framgångarna uteblev nästan helt. vändiga grundlagsändringar kunde kvinnorna för första Till den första riksdag som valdes efter den kvinnliga gången hösten 1921 delta, och låta sig väljas, i valen till rösträttens genomförande utsågs fem kvinnor av totalt andra kammaren. Samtidigt blev de valbara till första 380 ledamöter; en i första kammaren och fyra i den kammaren. andra. Situationen var föga bättre i de första kommuna- Redan i december 1918 beslöts om de förändringar la församlingarna som utsetts med allmän och lika röst- som garanterade allmän och lika rösträtt i kommunala rätt: 3,5 procent av alla kommunalfullmäktigeledamöter val. Här hade kvinnor med egen inkomst haft rösträtt i 1919 var kvinnor, 8,9 av landets stadsfullmäktige och primärkommunala val sedan 1862 och varit valbara till bara en halv procent av landstingsfullmäktige. Vad värre stads- och kommunalfullmäktige sedan 1910. Eftersom var, det dåliga resultatet var inte bara en olycklig start, män i väsentligt högre utsträckning än kvinnor betalade utan andelen kvinnor i de politiska församlingarna sjönk kommunalskatt, vilket fram till 1918 var inträdesbiljet- kontinuerligt under hela 1920-talet. 1931, efter tio år av ten till den kommunala rösträtten, var det därför betyd- kvinnlig rösträtt hade de kvinnliga riksdagsledamöterna ligt fler kvinnor än män som för första gången kunde minskat från fem till fyra, och bara två riksdagsgrupper, utnyttja sin rösträtt i kommunalvalen. högern och socialdemokraterna kunde räkna in kvinnor Förväntningarna bland kvinnorna om ett betydande bland medlemmarna. Andelen stadsfullmäktigeledamö- politiskt genombrott var stora, och inte ogrundade. Som terna hade halverats under ett årtionde, till 4,3 procent. framgår av Christina Florins och Josefin Rönnbäcks I landskommunerna hade tre av fyra kvinnor försvunnit, bidrag till denna bok var de svenska kvinnorna utomor- och 99 av 100 fullmäktigeledamöter var män. dentligt väl förberedda för sin politiska myndighet. Genom den kvinnliga rösträttsrörelsen, LKPR och i en rad kvinnopolitiska, fackliga och andra kvinnoorganisa-

tioner hade de tränat sig i politiska diskussioner och par- Kjell Östberg är professor i historia och föreståndare för Samtidshistoriska lamentariskt arbete i såväl teori som praktik. I ledningen institutet vid Södertörns högskola. Han har bl.a. publicerat boken Efter röst- rätten. Kvinnors utrymme efter det demokratiska genombrottet. Just nu hål- för denna breda kvinnorörelse fanns en samling ytterst ler han på med en studie av 60-talsradikaliseringen och .

101 07 01-12-13 13.08 Sida 102

Demokratiskt genombrott med förhinder: kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

Tabell 1. Andelen kvinnor i kommunalfullmäktige och landstingsfullmäktige 1919-38

1919 3,5 0,5 1922 2,1 1,4 1926 1,4 0,8 1930 1,0 0,5 1934 1,2 0,8 1938 2,9 3,9

Antal kvinnor i förhållande till hela antalet riksdagsledamöter i riksdagen 1922-37

tot % h l+f s v/skp 1922 5/380 1,3 1/101 2/79 2/143 0 1925 4/380 1,1 1/107 0/64 2/156 0 1929 4/380 1,1 1/120 0 2/142 0 1933 6/380 1,6 1/105 0 4/162 0 1937 10/380 2,6 1/87 1/42 6/178 1/5

Varför valdes inte kvinnor? fel. Sommaren 1926 gjorde högerns ledande organ Vad berodde detta misslyckande på? Man kan lite till- Svenska Dagbladet en första utvärdering av vad som spetsat tänka sig tre olika förklaringar, som inte nödvän- hänt efter den kvinnliga rösträttens genomförande under digtvis helt utesluter varandra: rubriken ”Kvinnorörelsen efter segern”. Det senaste årti- Orsaken är främst att söka hos kvinnorna själva, som ondet har varit de ouppfyllda förhoppningarnas tid för inte förmådde utnyttja sina nyvunna rättigheter. kvinnorörelsen, är tidningens budskap. För de dugliga är Det var männen, som på grund av fördomsfullhet, varje framkomstlinje fri. Men kvinnorna har bara i ringa omedvetenhet eller makthunger inte släppte in kvinnor- utsträckning tillvaratagit de nyskapade möjligheterna. na i politiken. Efter all den gamla kvinnorörelsens förkunnelse om lik- Eller kanske är det inte en fråga om någons fel. Det tar heten mellan könen hade ett annat resultat kunnat vän- tid att skaffa sig erfarenheter och utrymme i politiken, tas, menar tidningen. Om kvinnornas agitation hade vilat och därför var detta scenario precis vad man kunde för- på riktiga grunder, borde resultatet ha varit annorlunda. vänta sig. ”Nu ser det ut som om kvinnorna icke kunna eller velat Vi skall inledningsvis pröva dessa tre tolkningsalternativ. åtaga sig de stora uppgifter, som de förut krävde.” Orsakerna till detta misslyckande hittar tidningen i Kvinnornas fel? det förhållandet att kvinnorna försökt kopiera männen. För de män som i samtiden försökte förklara saken var Naturvetenskapens senaste rön uppvisar skilda, om än i svaret i de flesta fall givet. Från höger till vänster på den och för sig lika värdefulla, egenskaper hos män och kvin- politiska skalan gavs samma svar: Det var kvinnans eget nor. Nu händer det att naturen ibland gör ett missgrepp

102 07 01-12-13 13.08 Sida 103

Kjell Östberg

och utrustar en kvinna med manligt psyke; framför allt Kvinnor i allmänhet ”har nog inte något intresse för hos kvinnor som måste försörja sig själv. politik och det är därvidlag, som jag tror, att det framför Tidningens åsikter är inte uttryck för någon extrem, allt gäller att få till stånd en ändring”, menade högerle- isolerad antifeminism. Den sammanfattar i stället väl daren Bagge i en debatt som Kommittén för ökad kvin- uppfattningar som var djupt förankrade i det politiska norepresentation anordnade 1940. ”Jag vet inte, om det etablissemanget under dessa år: Kvinnorna hade numera är riktigt som det säges, att kvinnorna alltid tänker på samma formella rättigheter som män. Den kvinnorörel- politik, men aldrig talar om den. Om man emellertid se som kämpade för lika rättigheter mellan män och lyssnar på samtal mellan kvinnor, så är det förbluffande kvinnor var föråldrad och hade ett löjets skimmer över hur lite samtalen rör sig om politiska och andra allmän- sig. Problemet låg framför allt hos kvinnorna själva, som na frågor”. Särskilt var det kafferepet som flera politiker inte kunnat eller brytt sig om att utnyttja dem fullt ut. framhöll som symbol för det innehållslösa pladder som Ledaren uttrycker inte heller någon speciell borgerlig kännetecknade kvinnors samtal. syn på frågan. I socialdemokratiska Smålands Folkblad Ett annat allvarligt problem var kvinnornas politiska några månader senare uttrycker tidningens politiske re- omognad: ”Arbetarekvinnan, som lever samma liv som daktör samma sak: sin manliga kamrat, har icke samma mått av politisk upplysning som han. Hon saknar den sociala och politis- Det kan inte hjälpas att kvinnofrågan låter gammalt ka överblick av ett sakläge, som för tänkande människor och härsket... Faktum är att kvinnan i vårt nutida sam- [sic!] blir anledning till inträde i organisationer för enig hälle knappast kan kalla sig själv förtryckt. I politiskt kamp mot ett visst mål.” hänseende har hon samma rättighet som mannen – Kvinnorna var okvalificerade och okunniga. En fram- och då hon faktiskt är i majoritet, har demokratin allt- stående socialdemokratisk politiker hävdade bestämt att så gett henne tillfälle att få övertaget. Kvinnan har rät- ”kvinnorna ha de mest glänsande chanser att skaffa sig tigheterna, posterna äro öppna för henne, och partier- inflytande, men de kan icke besätta alla de poster de na anse det av rent konventionella skäl nödvändigt att borde vara kvalificerade till, därför att de erfarna och ställa upp kvinnliga kandidater på valbara platser – kompetenta kvinnorna är så fåtaliga”. En kommunistisk tyvärr även ibland, då erforderlig kompetens icke kvinna speglade samma åsikt bland sina partikamrater: föreligger – ... Männen ha – det måste nog erkännas – ”Åsikten att vi kvinnor inte begriper och inte ens vilja utan fördomar tagit emot kvinnan i hennes nya värv. begripa politik är utbredd i häpnadsväckande grad även Hon själv har emellertid haft svårt att tro på sig själv. inom arbetarklassen.” Det fanns ytterligare en viktig egenskap som från alla Utifrån detta allmänna resonemang kan man sedan följa håll tillskrevs kvinnorna: deras läggning för skvaller, in- hur manliga politiker, forskare och samhällsdebattörer bördes splittring och avundsjuka. utvecklar synen på kvinnans ansvar för den uppkomna Kvinnorna har mycket svårt att enas om vilka kvinnli- situationen. Kvinnor tillskrivs ett antal karaktärsegenska- ga kandidater de skall föra fram, framhöll högerledaren per som tillsammans skall förklara det kvinnliga politiska Domö. ”Jag har iakttagit den saken många gånger när jag debaclet. arbetat på att få fram någon kvinnlig kandidat. Det är Först och främst är alltså kvinnor politiskt omogna och ytterst svårt att få intresset koncentrerat till en kandidat ointresserade av politik. och man nöjer sig ofta inte heller med resultatet av

103 07 01-12-13 13.08 Sida 104

Demokratiskt genombrott med förhinder: kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

nomineringen utan gör separataktioner. Detta är någon- Jag har valt att ge en relativt omfattande provkarta på ting rätt allvarligt som kvinnorna själva bör rätta till.” En citat från mellankrigstidens debatt om kvinnors politiska folkpartistisk ombudsman hade sett samma sak: ”Med deltagande – den skulle kunna göras betydligt längre – av orden ‘skall hon vara med, skall också jag det’ karaktäri- flera skäl. Dels visar den att dessa uppfattningar inte bara serade talaren den avundsjuka, som dessvärre ofta gör sig torgfördes av en isolerad grupp rabiata antifeminister. gällande då kvinnor skola sättas upp på vallistorna.” Värst Omdömen fälls av den tidens ledande manliga politiker, verkar det annars ha varit hos kommunisterna: partiledare, riksdagsledamöter, tidningsredaktörer. Dels, och detta är kanske mest uppseendeväckande, går det Kvinnan själv har ofta varit kvinnornas värsta fiende, inte att hitta några avgörande skillnader i synen på kvin- varit deras största hinder, i det att kvinnokönet aldrig nors tillkortakommande mellan olika politiska uppfatt- kunnat frigöra sig från intriglystnad och skvallersjuka, ningar. Det skulle inte vara förvånande om högerns före- från småsinnad avund och konventionella fördomar. trädare, som konsekvent i det längsta motsatte sig kvinn- Kvinnornas bristande solidaritetskänsla, deras totala lig rösträtt, och inledningsvis inte ens tillät konservativa frånvaro av kamratskapets anda har störtat dem i för- kvinnor bli medlemmar i partiet, skulle hysa uppfatt- nedring. Så må man då hoppas att den nya livssyn som ningen att detta var precis vad man kunde förvänta sig. socialismen skänker – fattad i dess djup – skall vara Men som framgått ovan finns det här ingen avgörande både en vägvisare och en ljudande larmsignal som skillnad mellan kommunister, socialdemokrater, liberaler skall uppväcka de sovande själarna. och högermän – ja Högern, länge kvinnorösträttens hår- daste motståndare, var under lång tid det parti som hade Till syvende och sidst var det alltså kvinnornas fel att de flest kvinnor valda till politiska uppdrag. Alla förenas inte lyckats hävda sig – om detta var alla partiers manli- icke desto mindre i en gemensam grundsyn: Kvinnan hör ga företrädare överens. Sedan kunde orsaken vara brist inte hemma på den politiska arenan. på intresse, kunskaper, kompetens, sammanhållning eller initiativ. Att männen skulle ha något ansvar för den upp- Männens fel? komna situationen förnekas med eftertryck från alla håll. Detta för oss över till den andra förklaringsmodellen för ”Den erfarenhet som jag gjort, understryker i mycket det uteblivna kvinnliga genombrottet: männens mot- hög grad, att man med ljus och lykta söker efter lämpliga stånd. Kvinnors försök att nå en del av makten har mötts kvinnor för både kommunala och politiska uppdrag”, häv- av ett djupt liggande försvar, lett av männen bakom bar- dade den socialdemokratiske chefredaktören och riksdags- rikader, skriver en av de maskulinitetsforskare som i ge- mannen Rickard Lindström. ”Misstron mot kvinnorna kan nusperspektiv intresserat sig för att utforska mäns strate- ej övervinnas förrän kvinnorna själva genom insiktsfullt gier för att behålla sin makt. Detta försvar sträcker sig och dugligt deltagande i samhällsarbetet skaffade sig från legalt utestängande, över formella rekryteringsregler respekt”, menade frisinnade . Och från höger som förutsätter erfarenheter, kvalifikationer eller meriter hette det: ”Anledningen till att så få högerfullmäktige äro som är svårare att uppnå för kvinnor, till en rik uppsjö av kvinnor ligger icke däri att högermännen hysa misstro mot informella värderingar och fördomar som samverkar till sina kvinnor, utan däri att valmännen såväl manliga som männens fördel. Bakom dessa barriärer finns, utifrån bara kvinnliga önska få så väl kvalificerade kandidater som möj- svagt urskiljbara, självreproducerande strategier från de ligt för vårdandet av samhällets intressen.” eliter som envist fortsätter att välja män till makt.

104 07 01-12-13 13.08 Sida 105

Kjell Östberg

Den bild som män över klass- och partigränser ger av Det har också gjorts gällande att kvinnans deltagande den politiskt ointresserade, okunniga och omogna kvin- i det politiska arbetet varit till direkt skada för detta... nan passar väl in som en första försvarslinje i ett system Högermännens inställning till och bemötande av för att behålla sina privilegier. Vad männen samtidigt gör kvinnornas arbete har varit av den art, att det kan är att de definierar politiken som en manlig arena, man spränga sönder organisationen. Den oavlåtligt visade ger politiken ett genus. Samtidigt utdefinierar man kvin- överlägsenheten och de illegala metoder, männen norna från den arenan. Men strategierna för att hålla begagnat sig av i ett läge som varit kritiskt för partiet, kvinnor utanför var betydligt mer omfattande och mång- ha ingivit många kvinnor en obotlig leda vid politiken. facetterade än så. I de efter septembervalen hållna kandidatnomine- Hösten 1938 skrev högerns kvinnor i Västerbotten ett ringsmötena för kyrkofullmäktigevalen ha på många brev till partiets verkställande utskott. I detta lät man håll inga högerkvinnor deltagit. årtiondens besvikelser och bitterhet över hur männen behandlat kvinnor i politiken komma till ytan. Samtidigt Högerkvinnornas erfarenheter är generella. Kvinnor i alla gav man en rik provkarta på alla de finter, knep och tra- partier vittnar om samma behandling. Männen använde kasserier som kvinnor i alla partier ansåg sig utsatta för sina erfarenheter, positioner och föreningstekniska kun- av de politiskt aktiva männen. skaper för att manipulera bort kvinnorna. Och det fanns alltid en anledning varför en kvinna inte kunde placeras Högerkvinnorna i Västerbotten till ett antal av över på valbar plats just då. Valkretsen är kanske liten, partiet 100 ha efter en diskussion om konsekvenserna av de har bara ett mandat, och där sitter redan en man. Att senaste valen beslutat uttala sin protest mot det sätt peta en redan sittande riksdagsman görs ytterst sällan i varpå Västerbottens läns högermän i ett flertal kom- Sverige. Eller kretsen är stor, den geografiska representa- muner bedömt högerkvinnornas arbete och mött tionen måste tillgodoses, och då finns det inte utrymme deras representanter i olika fullmäktigeinstitutioner. för någon kvinna. Det är med djup oro och beklämning vi bevittnat När kvinnor uppfördes på riksdagslistor placerades de de former, detta motstånd tagit. Kvinnorna, som på oftast precis under ”strecket”, alltså platsen efter det sista officiella nomineringsmöten, i vilka kvinnor talrikt säkra mandatet i valkretsen. Syftet från männens sida var deltagit, placerats på valbara platser, ha på senare lätt genomskådat. På så sätt hoppades man att kvinnor i möten strukits från listorna. På somliga håll ha andra partier skulle rösta på denna lista, för att åtmins- kandidatnomineringsmöten ej annonserats och kvin- tone säkra en kvinnas inval. Det fanns bara ett problem noföreningarna ej kallats till dem. Man har också i med denna geniala idé: Eftersom alla partier använde sig dessa sammanhang yttrat sig hånfullt och ringaktande av den blev den verkningslös som lockbete, och vid oför- om kvinnorna, och gjort gällande, att man såsom man ändrad mandatställning valdes ingen kvinna alls in. icke kunde rösta på en kvinna, att kvinnans arbete Om någon kvinna valdes in i en politisk församling, icke behövdes i kommunala styrelser, att om man var hon för det mesta ensam kvinna i ett hav av män. önskade de dugligaste personerna blevo valda, man Många vittnesmål finns om hur dåligt dessa kvinnliga måste rösta på en manlig. När man placerade kvin- pionjärer fann sig till rätta, och det var mycket vanligt att norna på listorna har det ofta varit på de utsatta plat- kvinnor lämnade sina uppdrag redan efter en valperiod, serna så att de vid mandatminskning måste falla bort. eller under löpande mandat. De utpräglat manliga för-

105 07 01-12-13 13.08 Sida 106

Demokratiskt genombrott med förhinder: kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

samlingarna dominerades naturligtvis av manliga värde- Också den tidens statsvetenskapliga forskning har ringar och fördomar. Även den mest kända av de kvinn- samma uppfattning, det är t.ex. en huvudtes i Herbert liga riksdagsledamöterna, Kerstin Hesselgren, blev utsatt Tingstens internationellt uppmärksammade Political för sexistiska anspelningar under pågående riksdags- Behaviour från 1937. behandling, något som tidningarna snabbt gjorde sig lus- En första blick på valstatistik pekar onekligen i denna tiga över. ”Jag hörde inte vad han sade, men jag hörde så riktning. I det första riksdagsvalet 1921 röstade 62 pro- mycket mer det allmänna skrattet, som jag kände som ett cent av de röstberättigade männen och 47 procent av slag i ansiktet”, beskrev hon själv sin upplevelse. kvinnorna. Kvinnors röstdeltagande var alltså ca 15 pro- Och den ensamma kvinnan sågs inte av sina manliga centenheter lägre än mäns. Differensen sjönk till ca 10 kolleger. När talmannen i första kammaren 1922 hälsade procentenheter 1932 och 4,5 1940. I de kommunala den nyvalda församlingen välkommen tilltalade han i valen sjönk skillnaderna på motsvarande sätt under mel- vanlig ordning sina ledamöter ”Mina herrar”, trots att där lankrigstiden. också satt en kvinna, och det fortsatte han med under hela sin mandatperiod. När Per Albin Hansson öppnade Tabell 2. Valdeltagande i riksdagsvalen riksdagsgruppens sammanträde efter valet 1928 bjöds de nytillkomna ”välkomna i brödraskapet”. Det stämde 1911-17 män, i andel av samtliga myndiga män nästan, men för de två kvinnor som ändå suttit där i sex år bekräftades att ingen sett dem. Moa Martinsson satt en 1911 45,0 % period under 1920-talet i kommunalfullmäktige, invald 1914 52,7 på en socialdemokratisk lista. Med ilska noterade hon 1917 51,2 samma sak: hur fullmäktiges ordförande konsekvent till- talade församlingen ’Mina herrar’, ”trots att jag ser myck- 1921-1940 för män och kvinnor i andel av antalet röstberättigade et kvinnlig ut”. Det budskap kvinnorna fick gick inte att misstolka: de räknades inte, de hörde inte hemma där. Män Kvinnor Differens M/K 1921 62,0 47,2 14,8 Hur röstade kvinnor? 1924 60,0 46,7 13,3 En av de argument som män oftast framförde som stöd 1928 72,6 62,7 9,9 för sin uppfattning att kvinnorna inte var mogna för po- 1932 73,1 62,5 10,6 litiska uppdrag var kvinnors lägre valdeltagande. 1936 78,6 70,7 7,9 Kvinnorna påstod svika sin medborgerliga skyldighet. 1940 72,6 68,1 4,5 Särskilt upprörda var socialdemokratiska företrädare, eftersom borgerliga kvinnor röstade i högre utsträckning än arbetarkvinnor. Dessutom ansågs kvinnor rösta mer Aktuell feministiskt orienterad forskning har emellertid till höger än män. ”Genom kvinnorösträtten har socia- velat problematisera bilden av att detta framför allt lismen förlorat terräng på grund av kvinnans mera kon- skulle reflektera kvinnors lägre politiska medvetande. servativa kynne samt på grund av överklassens större Det finns två grundläggande brister i de förhärskande kvinnoprocent och dess kvinnors flitigare valdeltagande”, meningarna om kvinnor och politik, dels i form av meto- skrev socialdemokraternas tidskrift Tiden anklagande. dologiska fel, dels genom en undervärdering av det poli-

106 07 01-12-13 13.08 Sida 107

Kjell Östberg

tiska i kvinnors politiska bidrag, menar kritiker. Politiska de förvärvsarbetande arbetarkvinnorna var under 30 år, karaktäristika tilldelas män och kvinnor som om de vore medan färre än 20 procent av de förvärvsarbetande man- homogena politiska grupper.Variationer inom grupperna liga arbetarna var det. Eftersom röstfrekvensen generellt nedtonas och i stället lyfts skillnader mellan könen fram. – hos både män och kvinnor – var lägst hos de allra yng- (Siltanen och Stanworth, 1984). sta och de äldsta grupperna bidrar även detta förhållan- Några sådana faktorer som komplicerar den gängse de till att förklara dessa kvinnors låga valdeltagande bilden ska vi kort beröra. En handlar om röstvana. En översiktlig genomgång av mäns och kvinnors röst- Det är inte orimligt att anta att det tar tid att utveck- beteende enbart utifrån dessa faktorer ger alltså stöd för la ett röstbeteende. Allmän rösträtt för män infördes uppfattningen att tidigare undersökningar i stället för att 1911, men hälften av de röstberättigade männen hade studera variationer och skillnader inom grupperna, som redan tidigare kunnat rösta i riksdagsvalen. Innan dess röstvana, ekonomisk och social ställning just lyfter fram hade män med mer än 800 kronors inkomst rösträtt, en skillnader mellan könen. En analys där man tar hänsyn gräns som de flesta industriarbetare vid den tiden upp- till dessa variabler visar i stället förvånansvärt små skill- nått. En jämförelse mellan kvinnornas röstdeltagande nader. En ung, lågavlönad, ensamstående, förstagångsrös- 1921 och männens tio år tidigare visar att män som nyss tande man och en dito kvinna, för att nämna ett antal fått sin rösträtt uppvisar samma röstbeteende som kvin- variabler som var och en indikerar lågt valdeltagande, nor i samma situation. (Se tabell 2. Eftersom ett mycket gick till valurnorna i ungefär samma ringa utsträckning. stort antal män före 1920 förlorade sin rösträtt på grund Men det finns också ett annat sätt att tolka kvinnors av de många rösträttsstreck som fanns, har andelen före lägre valdeltagande: att det rörde sig om en medveten detta år räknats på hela antalet män, inte antalet röstbe- politisk handling. Kvinnorna utgjorde på 1920-talet över rättigade. De som förlorade sin rösträtt till riksdagen hälften av befolkningen, 45 procent av väljarkåren – och efter 1920 var bara några promille, varför denna skillnad 1,5 procent av de valda. Det torde inte vara allt för djärvt i underlaget inte nämnvärt påverkar resultatet.) att anta att detta påverkade kvinnors motivation att gå En annan faktor som såväl den tidens manliga politi- till valurnorna. Kanske skall man också se det som en ker som forskning tenderat att bortse ifrån rör de sociala mer eller mindre tydligt artikulerad protest mot ett poli- och ekonomiska variabler som starkt påverkar män- tiskt system som inte ville ha kvinnor. niskors röstbeteende. Det var två kvinnliga undergrupper, ”arbetare” och Hur lång tid skall det ta? ”lägre huslig tjänst”, d.v.s. hembiträden, som röstade i Men låt oss också diskutera en tredje förklaring till de särskilt liten utsträckning. Dessa grupper var extremt uteblivna framgångarna för kvinnorna under mellan- lågavlönade, och deras låga röstfrekvens stämmer väl krigstiden. Man kan ifrågasätta om det alls var ett miss- överens med de siffror som generellt redovisas för de lyckande. Är det egentligen så orimligt att det tog några lägst avlönade, män som kvinnor. De hårt angripna kvin- årtionden innan kvinnor i någon större utsträckning fick norna verkar alltså rösta som vilken utpräglat lågavlönad plats i de parlamentariska församlingarna. Det tar väl grupp inom arbetarklassen som helst, om man i stället ändå lite tid att skaffa sig den erfarenhet och de kunskap- för kön utgår från ekonomiska variabler. Dessutom er som krävs för att sköta ett land. Här finns, menar jag, måste man väga in åldersfördelningen. Dessa kvinnor var en intressant jämförelse att göra. i betydande utsträckning unga och ogifta. 60 procent av Det demokratiska genombrottet gav, om man så vill,

107 07 01-12-13 13.08 Sida 108

Demokratiskt genombrott med förhinder: kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

fulla medborgerliga rättigheter åt två kategorier som Särskilt liberalerna lade ner stora ansträngningar för tidigare varit utestängda från den parlamentariska arenan att på olika sätt ta hand om arbetarrörelsen (läs deras – arbetare och kvinnor. manliga ledare), i syfte att uppfostra dem ”till lojalt Påståendet är naturligtvis en förenkling, som inte tar parlamentariskt, nationellt arbete”, som Staaff formule- hänsyn till viktiga omständigheter. De manliga arbetarna rade det. I riksdagen fick det socialdemokratiska partiet fick gradvis tillgång till rösträtten i takt med att de snart uppdrag i kommittéer och utskott, och genom val- passerade 800 kronor i årsinkomst, vilket allt fler gjorde samverkan mellan liberaler och socialdemokrater kunde efter sekelskiftet; från 1911 års andrakammarval hade bägge partier öka sin representation. Men också högern alla män, som inte föll för något av strecken, rösträtt; om var tidigt mån om att genom samarbete få socialdemo- det var någon manligt grupp som fick sitt genombrott kratin att delta i det politiska arbetet på ett sätt som 1910 var det inte i första hand industriarbetarna utan underlättade en fredlig övergång till nya politiska förut- landsbygdens drängar, statare och torpare. Det social- sättningar. Det var en högerregering som lade fram den demokratiska partiet, som här görs lika med arbetarklas- proposition som såväl medförde allmän manlig rösträtt sens parti, stöddes inte bara av arbetare. Inte minst kom från 1910 som ett proportionellt valsystem som garante- deras parlamentariska företrädare många gånger från rade socialdemokratin representation inte bara i riksdag andra sociala skikt. Och slutligen är självfallet också så utan också i utskotten. Detta kom snart också att gälla att en mycket stor del av de kvinnor som fick rösträtt viktigare kommunala organ. Socialdemokraterna tilläts samtidigt tillhörde arbetarklassen också spela framträdande roller i det politiska livet. I Det handlar alltså om delvis ojämförbara storheter. såväl försvarsberedningarna som förarbetena inför 1913 Arbetarklassen är i grunden en socioekonomisk, genus- års pensionsreform, för att nämna ett par av det tidiga överskridande bestämning, med inte alltid helt klara 1900-talets viktigaste politiska frågor, var social- avgränsningar. Kvinnor är i detta sammanhang en genus- demokraterna accepterade som politiskt fullt jämbördiga bestämning som omfattar flera klasser och sociala skikt. deltagare. Också på den kommunala nivån fanns samma Samtidigt är jämförelsen inte orimlig. I den rösträttsa- tendens. Speciellt under första världskrigets kristider gitation som föregick det demokratiska genombrottet var gjordes stora ansträngningar från de borgerliga partierna det, åtminstone efter sekelskiftet, framför allt arbetar- att dra in arbetarrörelsens representanter i den lokala rörelsen och kvinnorörelsen som mobiliserade sina styr- kristidsadministrationen. Den slutgiltiga bekräftelsen på kor för den allmänna rösträtten. Det var också farorna det borgerliga samhällets beredskap att acceptera arbe- med just kvinnors och arbetares rösträtt som diskutera- tarrörelsen var naturligtvis när t.o.m. kungen välsignade des av motståndarna. Skulle arbetarna/kvinnorna verk- socialdemokraternas deltagande i den Edén-Brantingska ligen vara mogna att ges ett betydande politiskt inflytan- ministären 1917. De borgerliga underlät inte heller att de? Skulle arbetare/kvinnor inte framför allt driva sina understryka den duglighet man menade att de social- egna särintressen, baserade på klass eller kön? Skulle följ- demokratiska riksdagsmännen och kommunalpolitikerna den av kvinnors/arbetares rösträtt inte bli politiskt kaos? visade – särskilt när de visade samarbetsförmåga och Motståndet var som vi vet betydande mot såväl arbeta- kompromissvillighet i det politiska arbetet. re som kvinnor. Men samtidigt går det att hävda att arbe- När det gäller kvinnorna gjordes som vi sett få sådana tare (nästan alltid definierade som och företrädda av män) försök att medvetet integrera kvinnorna, att lyfta in dem på ett helt annat sätt integrerades än vad kvinnor gjorde. i de formella och informella beslutsstrukturerna. Man

108 07 01-12-13 13.08 Sida 109

Kjell Östberg

skulle exempelvis kunna tänka sig att någon form av arna som kvinnor saknades. De var också så gott som positiv särbehandling av kvinnor skulle ha kunnat under- frånvarande också i de politiska partiernas centrala och lätta för kvinnor att bli valda, men alla sådana försök lokala ledningar. Bara en av ett tjugotal ledamöter i so- avvisades bestämt. Det kan visserligen – ibland – vara en cialdemokraternas partistyrelse var kvinna under mellan- förtjusande egenskap att vara kvinna. Men säraktioner krigstiden, och i det verkställande utskottet saknades för att få dem valda måste avvisas, hävdade en socialde- kvinnorna helt. Den kvinnliga särorganiseringen blev mokratisk ombudsman. Klaga inte, spotta i nävarna, därför ett nödvändigt och på sikt framgångsrikt medel krävde folkpartiledaren . för kvinnor att artikulera sina krav och verka för att få Man hade kunnat tänka sig samma scenario här. Män dem genomförda. som säger: vi måste få kvinnorna att växa in som aktiva Även om såväl högerns som liberalernas och social- samhällsmedborgare, lära dem det politiska spelet, skapa demokraternas kvinnor redan före första världskriget bil- former för en proportionell sammansättning av beslu- dat egna lokala kvinnoorganisationer, dröjde det till den tande organ, acceptera särorganisering, erkänna och upp- kvinnliga rösträttens genomförande innan de manliga muntra kvinnors obestridliga duglighet. partiledarna gav sin välsignelse åt kvinnorna att bilda Inget av detta genomfördes. Tvärtom. De borgerliga egna riksorganisationer. Männens förhoppning var troli- partierna förskingrade de erfarenheter en hel generation gen i första hand att kvinnoorganisationerna skulle ytterst kompetenta rösträttskvinnor skaffat sig genom att kunna mobiliseras i kampen om de nya kvinnliga väljar- knappt välja in en enda av rösträttsrörelsens tiotusentals na. Förbunden fick emellertid snart två andra funktioner, aktivister i de politiska församlingarna. Och socialdemo- på sikt kanske viktigare. De blev dels viktiga pådrivare krater och kommunister handskades lika vårdslöst med och kritiker inom partierna i frågor viktiga för kvinnor. de arbetarkvinnor som visat sina politiska egenskaper Dels utvecklades snart ett nära samarbete mellan de som fackföreningsorganisatörer, kvinnoklubbsaktivister politiska kvinnoförbunden och andra kvinnoorganisatio- och ledare för de omfattande massdemonstrationerna ner. De politiska kvinnoförbunden växte kraftigt under våren 1917. mellankrigstiden, och hade vid 1930-talets slut samman- lagt ca 75 000 medlemmar, en flerdubbling på tio år. Vad gjorde kvinnorna i stället? Mellankrigstiden är över huvud taget den kvinnliga Vad gjorde kvinnorna då i stället? Ja, ska man tro de särorganiseringens stora period i Sverige. Det var inte manliga kritikerna satt de väl på sina kafferep och skvall- bara på det politiska fältet som kvinnorna organiserade rade. sig i egna förbund. Också en stor del av fackförenings- Men tittar man bakom tidens fördomsfulla ridåer ser rörelsen var könsuppdelad under denna tid, ett idag näst- man hur kvinnor snarare drunknar i vad man idag skulle an helt bortglömt förhållande. En viktig orsak till detta kalla politiskt arbete. Problemet var att det skedde i for- var den skärpta genusarbetsdelning, alltså uppdelning mer och med ett innehåll som då inte ansågs ha med mellan manliga och kvinnliga yrken och arbetsuppgifter politik att göra. och mellan mans- och kvinnolöner som kännetecknar Formerna först: En följd av att kvinnor utestängdes mellankrigstiden. LO, har som bekant med få undantag från de politiska salongerna var att de tvingades att skapa aldrig accepterat manliga och kvinnliga fackföreningar. egna fora för att kunna påverka sin samhälleliga situa- Men de flesta yrkesarbetande kvinnor vid denna tid tion. Det var inte bara i de parlamentariska församling- fanns inom yrken som bara i begränsad utsträckning

109 07 01-12-13 13.08 Sida 110

Demokratiskt genombrott med förhinder: kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

organiserades av LO: kontorsanställda, lärarinnor, sjuk- förvärvsarbete som en bred allians av män i riksdagen, sköterskor, affärsanställda, statligt anställda inom telegraf från vänster till höger, ville få genomförd under 1930- och post o.s.v., och här var särorganiseringen regeln. De talet. Kvinnorna svarade med att mobilisera hela den manliga folkskollärarna hade sitt fackförbund, de kvinn- styrka och klokskap den samlade kvinnorörelsens liga lärarinnorna sitt, de kvinnliga kontoristerna sin egen hundratusentals medlemmar kunde utveckla. De höll förening o.s.v. Inom många yrkesgrupper, som sjukskö- massmöten, skrev petitioner och tidningsartiklar, gjorde terskor och småskollärare, saknades ju dessutom männen egna utredningar och påverkade alla de män man kunde. helt. Först i och med uppkomsten av tjänstemännens Och resultatet blev en formidabel framgång. I stället för fackliga centralorganisationer under och efter andra förbud mot gifta kvinnors förvärvsarbete blev resultatet världskriget upphörde den fackliga särorganiseringen för av den statliga utredningen – där kvinnorna själva var dessa grupper. Denna sammanslagning skedde för övrigt representerade – en lag som förbjöd avsked av gravida inte utan betydande motstånd från kvinnors sida. I de kvinnor. egna fackliga organisationerna hade kvinnor skolats i En viktig händelse i det politiska samarbetet var bild- fackligt arbete på alla nivåer. I de nya, könsblandade för- andet av Kommittén för ökad kvinnorepresentation. bunden reproducerades snabbt den kvinnliga underord- Hösten 1935 tog Fredrika Bremer-förbundet initiativet ningen, männen intog omedelbart de flesta ledande pos- till ett möte med 25 politiskt obundna kvinnoföreningar, ter. bland dem Svenska kvinnors nationalförbund, Sveriges Det fanns en hel rad andra kvinnoorganisationer Husmodersföreningars riksförbund, Svenska kvinnors också: de kvinnopolitiska, som Fredrika Bremer-förbun- samarbetsorganisation, Svenska kvinnors medborgarför- det och Svenska kvinnors medborgarförbund; hus- bund och Yrkeskvinnornas riksförbund. Mötet ledde modersförbund, filantropiska föreningar; kulturförening- fram till en ökad aktivitet från kvinnoorganisationernas ar; nykterhetsorganisationer; fredsföreningar och för- sida vid riksdagsvalet 1936. Inför nästa val konstituerades svarsvänliga organisationer. sedan formellt hösten 1937 Kommittén för ökad kvin- De senaste årens forskning har visat och understrukit norepresentation, med i stort sett samma medlemmar det nära samarbete som kännetecknar svensk kvinno- som tidigare. Påfallande många av dem var kvinnliga rörelse under mellankrigstiden. I viktiga frågor som gäll- yrkessammanslutningar. Kommittén utvecklade en de kvinnors rättigheter och ställning kunde ett nära sam- omfattande verksamhet inför de följande valen. Den arbete ske över den tidens annars så skarpa politiska och anordnade opinionsmöten, gav ut broschyrer och skrev sociala gränser. tidningsartiklar. Ett tjugotal lokalkommittéer bildades Flera av de viktigaste frågorna för kvinnorörelsen gäll- också. I ledningen för kommittén återfinns samtidens de kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Då de ofta ledande kvinnosakskvinnor: Fredrika Bremer-förbundets rörde statens förhållande till sina anställda, eller lagstift- ordförande Hanna Rydh var ordförande. I vilken ut- ning inom arbetsmarknadens område blev frågorna sträckning den ökade kvinnorepresentationen i riksdag snabbt politiserade. Under denna tid stod t.ex. frågan om och kommunala organ under 1930-talets sista hälft kan kvinnors behörighet till statstjänster eller de speciella tillskrivas kommitténs verksamhet kan alltid diskuteras. manstillägg som de statliga löneplanerna innehöll i skott- Men en sak stod klart för samtiden: Kvinnorna utmana- linjen. Mellankrigstidens viktigaste kvinnopolitiska fråga de uppenbarligen politiken som manlig arena. var emellertid kampen mot det förbud mot gift kvinnas Ett välorganiserat nätverk av kvinnoorganisationer

110 07 01-12-13 13.08 Sida 111

Kjell Östberg

ingrep alltså, inte sällan med framgång, i en rad viktiga Fredrika Bremer-kretsar finner man dessa till bredden politiska frågor av betydelse för kvinnor, alltifrån med- fyllda med lokal politik. Med den kvinnliga kommunal- borgarskap och politisk representation till lika lön och politiken ser i betydande utsträckning annorlunda ut. De till nedrustning. Det mest fascinerande är kanske den ständigt återkommande frågorna gäller barn, skola, häl- utomordentliga bredd som finns representerad i dessa sovård, mödravård, hygien och nykterhet. kvinnonätverk. Här samarbetar höger och vänster, krist- Initiativet till skolhälsovård och skoltandvård kom na och fritänkare, fredsaktivister och försvarsupprustare, ofta från lokala kvinnoorganisationer. Kommunala beslut ja, t.o.m. demokrater och fascister i frågor som anses om barnavårdscentraler och hemsysterverksamheter kräva kvinnors enhet och mobilisering. hade också ofta sin upprinnelse i kvinnoföreningar, lik- Det handlar här uppenbarligen om en slags utompar- som tillkomsten av kommunala badhus och tvättstugor. lamentariskt påtryckningsarbete, med könslig särorgani- De är ofta på alerten när det gäller att övervaka pris och sering som grund. Samtidigt är det viktigt att under- kvalitet på livsmedel eller lokala transporter. Inrättandet stryka att samarbetet inte byggde på något kvinnligt av lokala förlossningshem är en fråga som enar kvinnor särartstänkande, på någon uppfattning att kvinnor av över parti- och klassgränser vid denna tid. Under hung- princip inte bör beblanda sig med män. Tvärtom tror jag erdemonstrationerna våren 1917 var det kvinnorna som att man bör se särorganiseringen i stor utsträckning som tände gnistan och tågade i täten mot de kommunala dyr- framtvingad av det motstånd och den isolering kvinnor- tidsadministrationerna för att kräva ökade matransoner na kände sig utsatta för. Och målsättningen var hela åt män och barn. Mot slutet av 1930-talet flyttade tiden att bli accepterade i samhällsarbetet på samma sätt många av dessa frågor också upp till rikspolitisk nivå. som män. Man skulle kanske kunna säga att särorganise- Med folkhemspolitikens etablering blev moderskapser- ringen blev jämlikhetskampens främsta redskap. sättning, barnbidrag och bostäder för barnfamiljer plöts- Men också frågan om vad politik är formulerades ligt centrala på den politiska dagordningen. olika av män och kvinnor. Mest tydligt blir kanske detta De frågor som stod i förgrunden för kvinnors politis- om man tittar på den lokala nivån. Med bara en procent ka engagemang, som länge skedde utanför de etablerade kvinnor valda i början på 1930-talet betyder det att de manliga politiska strukturerna, var ofta knutna till den allra flesta kommunalfullmäktigeförsamlingar var en- reproduktiva sfären, till fortplantning, livsförnödenheter könade, eller på sin höjd hade en kvinna invald. De kom- och omsorg. Det var frågor som i stor utsträckning munala diskussionerna domineras av traditionella kom- flyttats utanför familjen och på så sätt politiserades av munala spörsmål: budgetberedningar, skattefrågor, löne- kvinnorna. Detta kan förstås på flera sätt. Det kan vara och anställningsfrågor, byggen av vägar, ålderdomshem uttryck för en påtvingad begränsning av kvinnors politis- och andra investeringarna i den kommunala infrastruk- ka verksamhet, förorsakad av männens vägran att släppa turen, och så den allra viktigaste kommunala frågan in kvinnor på deras område. Det kan samtidigt vara ett under mellankrigstiden – arbetslösheten. medvetet strategiskt val av kvinnor för att flytta fram Och hur såg den kvinnliga lokala dagordningen ut? Ja, sina positioner. Resultatet blev hur som helst att kvin- tittar man i stads- och kommunalfullmäktiges handling- norna på detta sätt var de som utvecklade de frågor som ar från dessa år hittar man alltså inte många kvinnor. snart kom att bli de centrala i det politiska samhälls- Tittar man däremot i protokoll och verksamhetsberättel- bygget. Det var i avgörande utsträckning kvinnor som ser från kvinnoklubbar, Röda kors-föreningar och lade grunden till den moderna välfärdsstaten.

111 07 01-12-13 13.08 Sida 112

Demokratiskt genombrott med förhinder: kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden

Detta resultat ger ytterligare stöd för de slutsatser produkten var ett resultat av kompromisser och överens- läsaren nog anar att jag kommit till när det gäller att för- kommelser, där olika grupper och skikt ville försäkra sig klara orsakerna till kvinnornas uteblivna politiska om former som gynnade dem. Variationerna mellan de genombrott efter 1920. Jag formulerade inledningsvis tre borgerliga demokratier som upprättades i Europa under alternativa tolkningsförslag. Att orsaken skulle vara att mellankrigstiden var som bekant betydande, när det gäl- kvinnor skulle sakna intresse, förmåga eller vilja att verka ler såväl utformning och djup. politiskt har lite stöd i den verklighet jag studerat. Lika Inte minst när det gäller de informella relationerna ovedersägligt kan man se att männen var ytterst ovilliga och beslutsprocesserna var dessa något som vuxit fram i att avstå sina egna privilegier. ett samspel mellan de politiska aktörerna. I denna for- Det demokratiska genombrottet var inte något som mering av den politiska demokratins praxis var kvinnor- genomfördes över en natt efter en färdig mall. Det var na från början utestängda. tvärt om en lång process fylld av tvära kast. Den slutliga

112 07 01-12-13 13.08 Sida 113

Kjell Östberg

KÄLLOR OCH LITTERATUR ten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige, (Lund: Denna artikel bygger delvis på tidigare arbeten som jag Arkiv, 1998); och Irene Andersson, Kvinnor mot krig : publicerat, framför allt boken Efter rösträtten. Kvinnors aktioner och nätverk för fred 1914-1940 (avhandling, utrymme efter det demokratiska genombrottet (Stockholm: Lund: Studia Historica Lundensia, 2001). Det fackliga Symposion, 1997) och artiklarna ”Män, kvinnor och kom- nätverket behandlas också i Bengt Nilsson, Kvinnor i sta- munalpolitiken under mellankrigstiden”, i Marja Taussi tens tjänst: från biträden till tjänstemän (avhandling, Sjöberg och Tinne Vammen (red.), På tröskeln till välfär- Uppsala: Studia Historica Upsaliensis, 1996). Om mel- den: välgörenhetsformer och arenor i Norden 1800-1930 lankrigstidens skärpta genusdelning se Ulla Wikanders (Stockholm: Carlsson, 1995) och ”Krig och fred i svensk ”Delat arbete, delad makt, om kvinnors underordning i kvinnorörelse”, i Christina Florin, Lena Sommestad och och genom arbetet”, i Gertrud Åström och Yvonne Ulla Wikander (red.), Kvinnor mot kvinnor. Om systerska- Hirdman (red.), Kontrakt i kris. Om kvinnors plats i väl- pets svårigheter (Stockholm: Norstedts, 1999). Den kvinn- färdsstaten. (Stockholm: Carlsson, 1992). Andra arbeten liga rösträttens följder behandlas också i Sven Ulric Palmes som använts för denna artikel är Yvonne Hirdman, bidrag i Ruth Hamrin-Thorell (red.), Kvinnors röst och rätt ”Genussystemet”, i Demokrati och makt i Sverige. Makt- (Stockholm : Allmänna förlaget, 1969). utredningens huvudrapport (SOU 1990:44); R.W. Forskningen om de kvinnliga nätverken under mellan- Connell, Masculinities (Berkeley: University of California krigstiden innefattar Gunnela Björk, Att förhandla sitt Press, 1995); samt Janet Siltanen & Michelle Stanworth, medborgarskap: kvinnor som kollektiva politiska aktörer i Women and the Public Sphere: A Critique of Sociology and Örebro 1900-1950 (Lund: Arkiv, 2000); Renée Frangeur, Politics (New York: St. Martin’s Press, 1984). Yrkeskvinna eller maktens tjänarinna: striden om yrkesrät-

113 07 01-12-13 13.08 Sida 114