KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT

TIDSKRIFT Litteratur Norge 1905 – och sedan

av redaktör Olof Santesson

GretheVærnø: 1905-2005. Fra tvangsekteskap til partnerskap. Skilsmesse med sik- kerhetspolitiske komplikasjoner, Forsvarets høgskoleforening, Studievalgets skriftserie. Hefte nr. 2/2005.

ågot har varit särskilt kittlande i då en verklig risk för öppet krig mellan minnet av 1905. Man har fäst sig två skandinaviska länder, en upprepning av Nvid vapenskramlet på vägen till allt som hade varit hundra år tidigare och unionsupplösningen. Särskilt tydligt är dessförinnan under århundraden? detta på svenskt håll. Mer intressant hade ”Det råder ingen tvekan om att faran det kanske varit om betraktare på båda för krig med Sverige var reell.” Den kom- sidor funderat över betydelsen av det som mentaren av en norsk forskare kunde man brast – snarare än det självklart positiva läsa i Dagens Nyheter1 som reaktion på en att norrmännen fick sin frihet från Sverige, nyhetsartikel i tidningen byggd på minnes- som de så hett eftertraktade. Vann båda län- anteckningar från det särskilda utskott som derna på kuppen även säkerhetspolitiskt, är sommaren 1905 hade att hantera Norges de vinnare än idag med Norge i NATO men ensidiga unionsuppbrott den 7 juni.2 I utanför EU, och Sverige tvärtom? artikeln fanns bl a följande passus: ”San- Nu tog det flera årtionden innan Norge ningen var att Sverige och Norge år 1905 och Sverige övervann misstro och kyla, stod på randen till krig.” I en kulturartikel och någon utpräglat norsk-svensk gemen- samma dag spekulerades det i risken för en skap kan väl inte sägas ha kommit till tändande gnista med nervösa truppuppbåd stånd. Allt hade givetvis ändå varit långt nära varandra.3 värre om det verkligen hade kommit till Fakta i målet var ju att norrmännen åren krigshandlingar hösten 1905. Fanns det före hade byggt skansar öster om den s k

1 ”DN-avslöjande väckte Norge”, Dagens Nyheter 2005-05-18. 2 Stenberg, Ewa och Petersson, Gustav J: ”Vi måste ta Norge”, Dagens Nyheter 2005-05-17. 3 Larsmo, Ola: ”När brödrafolken nästan drog i krig”, Dagens Nyheter 2005-05-17.

5-2005 136 5-2005 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT

TIDSKRIFT Litteratur Glommenlinjen. De hade t o m rustat upp Grethe Værnøs tankar kring följderna av den utdömda fästningen Fredriksten, ut- unionsupplösningen och Norges skiftande anför vilken Karl XII hade mött sitt öde, säkerhetspolitiska konjunkturer fram till med fyra franska 12 cm artilleripjäser i dagens föränderliga värld. pansartorn av märket Schneider.4 Nu gick Först en bedömning av Arvid Cronenberg Norge längre. Som svar på att den svenska i hans studie över beredskapen i Jämtland flottan flyttade enheter norrut mot norska och Härjedalen under unionskrisen. Trots farvatten mobiliserade norrmännen den 13 den av generalstabschefen Axel Rappe september en del förband i Östnorge. sedan 1893 utarbetade fälttågsplanen mot Krigsminister Lars Tingsten var upptänd Norge blev det varken uppmarsch eller och överrumplade statsminister Christian allmän mobilisering, och det tog tid innan Lundeberg genom att på eget bevåg gå ut skyddstrupper mobiliserades. Man kan tala i pressen med uppgiften att Norge hade om en rustningsspiral men, skriver Cronen- inlett en ”gradvis” mobilisering. Det blev berg, bara upp till en modest nivå.6 några nervösa ögonblick för de förhandlare Bo G Hall, författare till en nyutkom- som sedan två veckor suttit i Frimurarlogen men biografi över krisens svenske biläg- i Karlstad. Sverige reagerade med att dra gare Christian Lundeberg,7 vill inte heller samman skyddstrupper, och 50 000 man blåsa upp krigsrisken.8 Över hans artikel i inkallades till repetitionsövningar. SMB, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, En hel del litteratur har ägnats åt hund- har dock någon satt rubriken ”Krig med raårsminnet,5 men jag tänker nöja mig med Norge?”9 Författaren spekulerar själv i hur att ta upp vad Akademiens egna ledamöter det skulle ha gått om det otänkbara trots har skrivit i ämnet ur ett företrädesvis för- allt hade inträffat: ”En militär konflikt bör svars- och säkerhetspolitiskt perspektiv. ha slutat med svensk seger; särskilt om den Framför allt gäller det kallade ledamoten blev kortvarig.” Konflikten således.

4 Nagell, Olav Risøen: Fredriksten festning og 1905, Fredriksten festnings venner, Halden 2002. 5 Se t ex Nilsson, Torbjörn & Sørensen, Øysten: 1905 – unionsupplösningens år. Nya perspektiv på ett svenskt-norskt drama; Goda grannar eller morska motståndare? Sverige och Norge från 1814 till idag, båda Carlssons Bokförlag 2005. 6 Cronenberg, Arvid: ”Jämtland och Härjedalen i unionskrisen”, Jämtlands fältjägarregemente band 2, Helsingborg 2002. 7 Hall, Bo G: Storsvensken som blev fredsfurste. Statsmannen och brukspatronen Christian Lundeberg, Proprius 2005. 8 Christian Lundeberg presenteras bl a i Halls artikel ”Sveriges främste politiske DOLDIS”, Kulturens Värld 3/2005. 9 Pennan & svärdet, nr 8/2005.

5-2005 137 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT

Om krigsrisken skriver också Tommy till en nationalstat”, heter det med en for- Jeppsson, i Officerstidningen. Han tar av- mulering som kanske få svenskar skulle stamp i att stämningen hade nått kokpunk- komma på att ta till. ten. ”Detta hade möjligen motiverat en Författaren kommer så in på sitt hu- krigsförklaring och ett kortare krig.” Men vudtema. Unionsbrottet kallar hon ett Jeppsson tvivlar på att svensk opinion hade säkerhets- och försvarspolitiskt ”skjep- hållit för långvariga krigshandlingar med nevalg”. Det var utgångspunkten för den stora förluster. Norrmännen hade tveklöst utveckling som ledde till den stora splittr- motivationen. Den bars upp av en våg av ingen 1949 (sammanbrottet för planerna nationalism. Men både norska och svenska på en skandinavisk försvarsunion). Denna politiker, främst de två Christian, Michel- utveckling lägger framöver hinder i vägen sen och Lundeberg, ville annorlunda och ett försvarspolitiskt samarbete, något som har stor del i att krigsrisken kom av sig.10 de två länderna under alla år halvhjärtat I sin skrift Fra tvangsekteskap til part- har försökt kompensera för med mer eller nerskap är Grethe Værnø inte benägen att mindre lycka. tona ned det svenska trycket mot Norge. Det kan enligt Grethe Værnø faktiskt Det var Sveriges sista försök att få kontroll argumenteras för att unionens fördel var att över norsk säkerhetspolitik. I Norge mer den kunde anlägga en samlad helhetssyn än Sverige sågs Oscar II som en tyskvän, på unionsländernas säkerhet och planlägga eggad av Wilhelm II att ta i med hårdhand- för ett gemensamt försvar. Sådant hör vi skarna mot sina tredskande undersåtar. inte ofta, särskilt inte detta minnesår. Man Sedan de norska kraven på ett själv- kunde nästan tro att det var en storsvensk ständigt konsulatväsen börjat skapa kris- som skrev så. Nu splittrades Skandina- stämningar hade 1895 ett svenskt hot om vien, och det finns inte skäl att påstå att maktbruk fått normännen att tills vidare ge en gemensam utrikesledning hade klarat vika. 1905 fanns det en rimlig grund för utmaningarna bättre än de två länderna var att Norge denna gång, efter upprustning för sig, medger författaren. och med en stark försvarsvilja, inte skulle Unionen var ett tvångsäktenskap, fastslår böja sig för krigshot och att maktspråk från norskan. I en tid när en stark nationalism svensk sida faktiskt skulle leda till verk- härjade som en farsot i Europa ville norr- ligt krig. Men framför allt går den norska männen befrias. Demokratirörelsen växte försvarsexperten in på det som verkligen snabbare än i Sverige. I nationalkänslan hände, utan att närmare granska de fördelar ser hon limmet som befäster den nödvän- som dåtidens norrmän såg. ”Norge växte diga solidariteten och gemenskapen inom till en nationalstat, Sverige reducerades staten.

10 Jeppsson, Tommy: ”Kriget som inte blev av”, Officerstidningen 5/2005.

5-2005 138 5-2005 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT

Med unionsupplösningen bröt man upp hämndlysten svensk skadeglädje efter den från vad många hade uppfattat som en stra- 9 april på temat: se hur det gick när Norge tegisk enhet. Det som hade skilt parterna prompt skulle ut ur unionen. Först efter åt var näringspolitiska intressen mer än Stalingrad vågade svenskarna börja hjälpa utrikes- och säkerhetspolitik. Krigen hörde det ockuperade landet, anför hon syrligt. till det förflutna. Det är ingen rolig läsning för en svensk. Något av gammalt groll fanns för all Man får nästan intrycket att Sverige ur del kvar, som kan utläsas av att Sverige norskt perspektiv tycktes vilja lägga fick igenom att norska gränsfästningar krokben för Norge i NATO på grund av revs – nya fort skulle byggas till skydd en snarast doktrinär och inför Sovjetun- för Glommenlinjen – och Norge fick till ionen hukande hållning. Mest negativ är stånd den demilitariserade zon som med författaren mot förhållandena under Olof undantag för de tyska ockupationsåren Palmes regeringstid. Hon påminner om fanns kvar ända till 1993. Sverige behöll det norsk-svenska seminarium 1985, som ytterligare några årtionden ett ”krigsfall Utrikespolitiska Institutets dåvarande di- N (Norge)” eller N plus E (England), och rektör Nordal Åkerman ordnade och där norrmännen skapade ett försvar åt öster. hon själv deltog. De svenska deltagarna Men därefter räknade den svenska gene- fann hon besvärade av en fri diskussion. ralstaben inte med något militärt hot längs Och på svenska UD grinade man illa. den långa västgränsen, förrän Hitler sade Ett försvarssamarbete var omöjligt, något annorlunda. även om ett nätverk av personkontakter Ett utrikespolitiskt oerfaret Norge för- växte fram. Man fick nöja sig med ett mer sökte isolera sig från stormaktsspelet. Det sporadiskt och informellt samarbete ifråga gick i första världskriget och sprack totalt om sådant som elevutbyte vid militära hög- i det andra, då man inte hade någon som skolor, flygräddning och (norska) köp av helst hjälp av självbestämmanderätten. krigsmateriel. Tiden efter det kalla kriget Vad det gäller fortsättningen – den tycks inte ha medfört någon radial förändr- tyska ockupationen, befrielsen, haveriet ing. Hur skall då i fortsättningen den egna för en skandinavisk försvarspakt och rösten brukas för att tjäna norska intressen? Norges medlemskap i NATO tillsammans Å ena sidan är de största utmaningarna mot med Danmark – delar författaren många samhället gränsöverskridande och måste norska betraktares syn på Sveriges roll. mötas i samarbete med andra, å andra sidan Hon skriver om hur man i Sverige såg det finns nationella utmaningar knutna till de demonstrerat att det självständiga Norges nordliga områdena. svaghet innebar ett direkt hot mot det egna Nästan alla inser att NATO inte längre landet. I en tillspetsad formulering, som är det forum där Norge skulle kunna synas veterligen inte alls känns igen i svensk och få det nästan automatiska stöd som historieskrivning, finner hon en nästan tidigare var fallet. Norge irrar enligt för-

5-2005 139 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT

fattaren på jakt efter ett fotfäste i en värld av tidigare spärrar. Norge riskerar att bli i förändring. Och föga tyder på att andra mer ensamt än någonsin sedan mellan- nordiska länder har någon särskild förståel- krigstiden. ”Den egna rösten har blivit ett se för norska intressen och synpunkter när problem snarare än en lösning.” det gäller möjliga konfliktfrågor i norr. Hypotetiskt men inte orealistiskt skulle Vad hände då med de mest tydliga spåren Norden, eller Sverige, bli en naturlig sä- av kampen för denna röst för hundra år se- kerhets- och försvarspolitisk partner till dan, närmare bestämt Schneiderkanonerna Norge, om alla var medlemmar i samma på Fredriksten? Några av dem flyttades till organisationer. Ser man längre fram, fortet Trögstad, där de 1940 var i strid med måste man enligt författaren, räkna med tyskarna mellan den 12 och den 15 april, att NATO eller EU eller båda inte klarar innan besättningen kapitulerade. Senare att möta utmaningarna. Då skulle de nord- användes de av tyskarna i Atlantvallen iska länderna, med den norska skribentens mot de allierade. bildspråk, vara tillbaka till utgångspunkten År 1992 kom i alla fall en av pjäserna som en trekant innanför en ny och oförut- tillbaka till Fredriksten. Där står den nu sebar makttriangel. som ett minnesmärke över vad som kunde Med ett perspektiv som i Sverige känns ha hänt 1905.11 ovanligt slutar Grethe Værnø sin betrak- Någon risk för krig fanns nog egentli- telse klart pessimistiskt. Norden är inte gen inte den gången för hundra år sedan. svaret på dagens säkerhets- och försvars- Men när det gäller att möta gemensamma politiska utmaningar, även om det begrän- problem och faror hade något gått förlo- sade samarbetet och vidgade kontakter har rat. Att hopfoga det återstår, och även på ett egenvärde. Den nordiska dimensionen svensk sida vill nog många tänka sig att är så svag att den närmar sig symbolpolitik det bara kan ske inom en större ram än den – trots ökande konvergens och ett bortfall skandinaviska.

11 Fredriksten festning og 1905, s 99-103.

5-2005 140 5-2005 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT

Summary Norway 1905 – and Afterwards by Senior Editor Olof Santesson

For ninety years Norway and Sweden steaming towards the Norwegian capital. were joined together in a union under the The fact that cooler heads took charge on Swedish monarchy. As the years went by both sides has not stopped some fellows the Norwegians felt more and more un- of the Royal Swedish Academy of War comfortable with being under Swedish tu- Sciences from speculating what might telage. In the year 1905 the conflict was no have happened. longer containable, and a European crisis One Norwegian fellow of the Acad- was at hand. The Swedes were angry over emy, Grethe Værnø, sees the conflict Norwegian intransigence. That Norway as Sweden’s last attempt at controlling and Sweden nevertheless peacefully went Norwegian national security policy. But their separate ways was a unique event. her main argument is that a self-governing In Europe it has only been repeated once Norway became vulnerable, a fact that - when the Czech Republic and Slovakia was manifest to all when Nazi Germany split up in 1993. attacked it in the spring of 1940. Now that So there was no risk of a full-scale war Norway’s NATO umbrella seems thinner, between Norway and Sweden? Well, the she worries and sees her country having Norwegians mobilised part of their army its own say as more of a problem rather and the Swedes took some countermeasur- than a solution. es, including sending a naval battle fleet

5-2005 141