Opuscula Historica Upsaliensia 6 Nikolaj Bucharin Och Den
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Opuscula Historica Upsaliensia 6 Aleksander Kan Nikolaj Bucharin och den skandinaviska arbetarrörelsen Opuscula Historica Upsaliensia är Historiska institutionens vid Uppsala universitet småskriftserie. Serien syftar till att sprida och informera om den forskning som bedrivs vid institutionen. Redaktion: Janne Backlund, Marie Clark Nelson, Anders Florén, Peter Knutar och Thomas Lindkvist Prenumeration (4 nummer) 100 kr sker genom inbetalning på Historiska Institutionens postgiro 18 10 71-2. Enstaka nummer, 40 kr, kan beställas från Historiska institutionen, S:t Larsgatan 2, 752 20 Uppsala. Även tidigare nummer kan beställas. För nummer 1,2,4 och 5 är priset 30 kr per utgåva och för nummer 3 är priset 75 kr. Aleksander Kan Nikolaj Bucharin och den skandinaviska arbetarrörelsen Distribution Historiska institutionen, S:t Larsgatan 2, 752 20 Uppsala © Aleksander Kan 1991 Grafisk form och sättning: Peter Knutar Framsidans illustration av Ivar Starkenberg (Zeth Höglund, Minnen i fackelsken III: Revolutionernas år 1917-21, s 113). Printed in Sweden 1991 by Reprocentralen, HSC, Uppsala ISBN 91-506-0874-6 ISSN 0284-8783 Revolutionerna äro alltid expansiva, ty friheten är expansiv... Må Budennys hästar snart dricka både Sprees, Seines och Temsens vatten! Fredrik Ströms dagböcker 1915-1921, ss 188,191 Till de svenska arbetarna Tätt efter de tyska kamraternas delegation anländer till oss en stor delegation från de svenska arbetarna. I det ögonblick då den inter nationella bourgeoisin, med den engelska bourgeoisin i spetsen, för söker att kring vårt land bilda en hatets ring med med militära kom plotter och kontrarevolutionära statsblock, sluter Europas arbetarklass ånyo sina led och fattande varandras kraftiga händer bilda modiga proletärer en revolutionär klassring omkring Sovjet-Unionen. Kraft mot kraft. Klass mot klass. Sanning mot lögn. Fred mot krig. Socia lism mot kapitalism. Revolution mot kontrarevolution. Vi hälsar också de svenska kamraterna välkomna, hälsar dem inner ligt. Ty de smida nya band för den allomfattande proletära solidarite ten, som ger oss segern världen över. Nikolaj Bucharin på Röda Torget i Moskva 22 juli 1925, referat i Frisk Nordan 1925, s 12 INNEHÅLL INNEHÅLL 3 Förord i 1. Frågeställning 1 2. Forskningsläget 3 3. Översikt av källmaterialet 9 3a. Arkivaliska källor 9 3b. Tryckta källor 10 4. Det nordiska emigrationsåret 14 4a. I Sverige. Häktning och utvisning 14 4b. I Norge. Bucharins nordiska författarskap når sin höjdpunkt 26 4c. I Danmark. Krusesaken 33 5. Kommunismens lärare och de nordiska vänstersocialisternas beskyddare (1917-20) 39 6. Bucharin, Komintern och de skandinaviska partibrytningarna 1921 -1924 48 6a. Exekutivens kritiska vändning mot de skandinaviska partiledarna 1921-1922 53 6b. Bucharin och den norska partisplittringen 1923 64 6c. Den svenska partisplittringen 1924 77 7. De skandinaviska partierna under Bucharins storhetstid - fram till och med sjätte Kominternkongressen 83 7a. NKP - partiets högerflygel under Bucharins skydd fram till den nya vänstervridningen 85 7b. Det svenska partiets framgångar i den bucharinska kursens spår 95 7c. DKP under "bucharintiden" - blygsamma framgångar efter det tvåfaldiga ledarskiftet 99 7d. Bucharin och skandinaverna under den sjätte Kominternkongressen 103 8. Det bucharinska nederlagets omedelbara följder: 1929-30 109 8a. Bucharins plats i den nya svenska partistriden 110 8b. NKP:s decimering under ultravänstervridningen 117 8c. Det danska partiet: partistriden skärps av Bucharin-hetsen 124 9. Förhållandet till den degraderade Bucharin 1930-36 128 9a. Norge 132 9b. Sverige 135 9c. Danmark. Bucharin i Köpenhamn 1936 137 10. Skandinaviska reaktioner på rättegången mot Bucharin 141 10a. Sverige 142 10b. Norge 145 10c. Danmark 148 Slutsatser 151 Summary 157 Referenser 163 Personregister 183 Förord Författarens intresse för ämnet går tillbaka till Lenin-jubileet 1970: mitt föredrag om Lenin, Komintern och Skandinavien förblev ändå otryckt. Intresset vaknade igen under Bucharinsymposiet i Wuppertal 1988. Anknytningen till detta symposium möjliggjordes tack vare två veteraner ur den tyska s k Kommunistische Partei-Opposition: stads arkitekt Erwin Gräff (Linköping) och symposiets organisatör profes sor Theodor Bergmann (Stuttgart). Mitt första tack går till dem båda. Sedan vill jag uppriktigt tacka kolleger på de tre skandinaviska arbe tarrörelsearkiven: Eva Karlsson, Klaus Misgeld och Lars Wessman i Stockholm, Einhart Lorenz och Trond Bergh i Oslo samt Gerd Calle- sen i Köpenhamn. Dessutom tack till personalen vid de båda riks arkiven i Stockholm - särskilt Folke Ludwigs - och Oslo samt vid uni versitetsbiblioteken i Uppsala, Göteborg och Oslo. Hans Arvidsson underlättade mitt arbete i Vänsterpartiets arkiv på Kungsgatan 84. Ste fan F. Hjartarson gav mig en enastående möjlighet att tillgodogöra mig material vid Arbetarrörelsens arkiv i Reykjavik. Bucharins nordiska aktiviteter och image har jag dryftat i samtal med veteraner, framför allt norska - Trygve Bull, Trond Hegna, Hå kon Lie och nyligen avlidne Johan Vogt. Möten med mina hjältars släktingar och bekanta var också mycket givande: med Gunhild Hög lund i Stockholm, Folke Ström i Göteborg, bröderna Hansteen och Adam Egede-Nissen i Oslo samt Elna Hjort Lorentzen i Köpenhamn. Uppmuntran och viktiga tips fick jag hos mina föregångare i ämnet: Martin Nag i Oslo, Per Maurseth i Trondheim, Torgrim Titlestad i Stavanger, Lars Björlin i Stockholm. Historicum i Uppsala har sedan utvandringen från Sovjet 1987 varit författarens livsviktiga fotfäste och umgängeskrets. Mitt tack går till såväl Historiska institutionen som Uppsala universitetet i allmänhet. Speciellt vill jag här nämna Anders Florén och Thomas Lindkvist, vil ka redigerat första versionen av mitt svenska manuskript. Min engels ka summary har granskats av Marie Clark Nelson. Författaren känner stor tacksamhet till Peter Knutar som ansvarat för produktionen av boken och även fungerat som språkgranskare. Tryckningen möjlig gjordes tack vare Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forsknings rådets samt Vitterhetsakademiens bidrag. Uppsala i juni 1991 Aleksander Kan i 1. Frågeställning Arbetarrörelsen i de nordiska länderna hörde redan under 1900-talets första fjärdedel till de starkaste i världen. Så tyckte till exempel både revolutionären Karl Iiebknecht1 och reformisten George D. Cole.2 Nikolaj Bucharin (1888-1938) behöver knappast någon presentation: bolsjevikpartiets erkände och älskade teoretiker, nationalekonom, samhällsvetare och publicist; han förkroppsligar både den ryska bol- sjevismens uppgång och dess fall. Bucharin deltog i den nordiska arbetarrörelsen både direkt och in direkt, muntligt och skriftligt: först som ung men redan känd exil publicist, senare som den kommunistiska lärans förkunnare och slut ligen som Tredje Internationalens ledarfigur. Både hans vistelse i Mellaneuropa,3 innan han kom till Skandinavien, och vistelsen i Förenta Staterna4 därefter förtjänar egentligen närmare utredning för att uppnå säkrare kunskap om hans betydelse för respektive arbetarrörelse och om respektive exilländers relevans för hans egen utveckling. Dessa frågor ställs tillsvidare inom en skandina visk och bara flyktigt inom en nordisk, dvs. inbegripen Finland och Is land, ram. Ytterligare frågor ligger nära: kan man urskilja de bucharin- ska bidragen inom den gemensamma bolsjevikiska inverkan på den skandinaviska socialistiska vänstern, senare kommunisterna? Hur uppfattades Bucharin under olika tidsskeden av sina nordiska menings fränder och -motståndare inom rörelsen samt (eventuellt och bara flyktigt) av den borgerliga opinionen och myndigheterna? Vad utvin ner man ur det nordiska källmaterialet om Bucharins liv, verksamhet, författarskap, personliga band? 1 Se hans öppna brev till de nordiska arbetarna, 22/12 1918 - Stormklockan, 25/11919. 2 Se hans History ofthe Socialist Thought, vol. 5, London 1960, ss 18 och 170. 3 Enligt vänliga upplysningar från Institut fur Geschichte der Arbeiterbewe- gung i Berlin saknas det i Institutets bibliotek studier rörande Bucharins tyska vistelse och hans verksamhet inom landets arbetarrörelse. 4 För torftiga data se: Jay Lovestone, The Birth of the American Communist Movement. - The Revolutionary Age, 1929, vol. I, nr 2, s 9; Theodore Dräper, The Roots of American Communism. New York 1957, s 76-77. 1 Samtliga frågor tillhör ett större och delvis tämligen utforskat pro blem: förhållandet mellan den nordiska vänstersocialismen resp. kom munismen och den ryska bolsjevismen. Med bolsjevismen förstår för fattaren som sagt (precis som Bucharins huvudbiogräf Stephen F. Cohen) den ryska kommunismen före dess åderlåtning samt organisa toriska och idépolitiska omstöpning genom Stalin, det vill säga fram till den stora terrorn. Utan någon ambition att ånyo skriva Bucharins biografi tar författa ren hänsyn till publicerandet av nya utomnordiska källor av och om Bucharin, vilka ej kunde uppmärksammas t ex i Stephen Cohens idé historiska standardverk (senaste utgåvan Moskva 1988). Trots, eller rent av till följd av, Cohens (liksom A. G. Löwys, R. Medvedevs, och Ju. Gorelovs) hänförda ställningstagande för Bucharin förblir dennes levnadsbeskrivning en olöst vetenskaplig uppgift, vilken endast sovje tiska forskare kan bemästra. Miklos Kuns bok om Bucharin och hans omgivning (Budapest 1988) har förblivit otillgänglig för författaren, inte minst på grund av språket En biografisk studie med begränsade syften kräver trots allt att man i viss mån undersöker de angränsande fälten: den nordiska arbetar rörelsens