Victoria Benedictssons Novell "Förbrytarblod" 70
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
. • l, ~ .. _..I' .' '! '.-<) idskrift . ....ccr\"" "" ~ ! . ) . ,(]l') - -, .. ~ , '. -,v.> 'or ·'1 . , '\ " (. ..... ~.,...... , .. oj \' ) . / . , - itteraturveten'skap , -, . f -, '" '.' . .' .' .' . TIDSKRIf1 FÖR LITTERATURVETENSKAP Redaktörer: Claes Ahlund (ansvarig utgivare), Margareta Björkrilan Kassör: Nils Ekedahl Prenumerationer: Marika Andn" Recension & debatt: Marta Ronne Produktion: Caroline Graeske , . Redaktion: MarikaAndrre,Nils Ekedahl, Otto Fischer, Bo Georgii-Hemming, Caroline . Graeske, Eva Hemmungs Wrrtenil)orothea Hygrell, Mana Karlsson, Annika Olsson, Erik Peurell, Marta Ronne, Per Stam, Petra Söderlund Redaktionens adress: Tidskrift för litteratUrvetenskap Uppsala universitet· . Litteraturvetenskapliga institutioneh Slottet ing. AO. 75237 Uppsala. fax: 018 / 50 3'1 93 .e-mail: [email protected]:se Bidrag på upp till 25 A4-sidor (radavstånd I ',5) t~~ emot av redaktionen. De skaJlhelst vara skrivna på Macintosh, företrädesvis iprograrnmet Microsoft Word 5.1. Even tuella noter bör vara samlade i slutet av artikeln och utformas så att separat litteraturförteckning inte behöver användas. Titlar och citat bör vara väl kontrolle rade. Bidragen levererås först som utskrift, och efter eventuell antagning också på diskett, alternativt per e-mail. Korrekturändririgar kan inte göras mot !"anuskriptet. 'Prenumerationsavgift för hel årgång on, fyra nummer: 150 kr, fÖr studerande 120.kr. Lösnummerpris 50 kr. Dubbelnummer 75 kr. Nummer ur äldre årgångar, 1994 och tidigare, 2SrFspekti:ve 40'kr. Lösnurrimerrekvirer~ från'r~daktionen genom inbetal- ning på postgiro 63 90 65 - 2. Tidskriften utges av Föreningen för utgivande_av:"T:idskrift fo~.Litteraturvetenskap, Lund. Medlemskap i Föreningen' kan .erhållas moi en avgift av 10 kr. Tids,krift för Litteraturvetenskap utges med bidrag från Humanistisk-Samhällsveten• skapliga Forskningsrådet. Om$lag: Marta ~onne' Tryckning: Fyris-Tryck AB, Uppsala -ISSN·ll04 -'{)556 TIDSKRIFT FÖR 3 - 4·1995 LITTERATURVETENSKAP Tjugofjärde årgången INNEHÅLL Anna Williams: Där allting kan ses. 3 Farniljebilder hos Mare Kandre och Anna-Karin Granberg Annelie Bränström Öhman: "... den vittra orgapisationens 17 intelligenspinuppa" . Rut Hillarp och modernismens vanartiga kvinnor Eva Heggestad: Eva Brags Sjefviskhetens offer. 28 Följetongsberättelsen som fick raritets stämpel Lisbeth Stenberg: Nationen som hem. 47 Idyll, utopi och reella kontradiktioner i Selma Lagerlöfs Jerusalem Birgitta Thompson: Victoria Benedictssons novell "Förbrytarblod" 70 Margareta Fahlgren : "Att få eller inte få". 86 Kvinnliga författare och litterära priser i Sverige 1945-1991 Debatt: Maria Karlsson: 60-talist, doktorand och feminist. 10 l Doktorander samtalar om feministisk litteraturforskning Birgitta Holm: Kvinnor, kanon och kvalitet 113 Recensioner: 117 Horace Engdahl, Beröringens ABC. En essä om rösten i litteraturen - Martin Kylhammar, Frejdiga jramstegsmän och visionära världs• medborgare. Epoksldftet 20'tal- 30-tal genom fem unga och Lubbe Nordström-Olle Thörnvall, Novellisten GustafRune Eriks. En studie i hans liv ochförjattarskap- Stephan Michael Schröder, Literarischer Spuk. Skandinavische PhantastikimZeitalter des NordischenIdealis- mus - mf Lindberg, Rockens text. Ord, musik och mening - Bo G. Ekelund, In the pathless forest. John Gardner's literary project - Anders Olsson, Att skriva dagen. Gunnar Björlings poetiska värld Från redaktionen Årets sista nummer är ett dubbelnummer och det har också ett tema: litteraturvetenskaplig kvinnoforskning. Under denna medvetet vida rubrik presenteras här ett antal bidrag som kan belysa bredden i den forskning som bedrivs på detta livaktiga faJt. För att få en bild av kvinnoforskningens ställning inom vårt ämne samlade TFL i november några kvinnliga doktorander - från fem olika universitet och alla med feministiskt inriktade avhandlingSämnen - till en dags samtal i Uppsala Detta samtal kunde komma till stånd tack vare ett bidrag från Historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet. Utgivningen av detta dubbelnummer har möjliggjorts genom ett generöst bidrag från Svenska Akademien. Ett varmt tack till våra bidragsgivare. Till sist vill vi också påpeka att prenumerationsavgifterna för 1996 har höjts: studerande betalar i fortsättningen 120 kr för en årgång, övriga 150 kr. Inbeta1ningskort medföljer detta nummer. Claes Ahlund och Margareta Björkman ANNA WILLIAMS Där allting kan ses Farniljebilder hos Mare Kandre och Anna-Karin Granberg ej, nej, nej och åter nej" - så inleder Mare Kandre sin roman Aliide, N Aliide, som publicerades 1991 och som är en berättelse om en barndom, genomsyrad av upplevelsen av farfaderns sexuella övergrepp. Om sin familj tänker Aliide: "De märkte ingenting. De såg ingenting. De gick i sina egna, helt avskilda världar medan hon gick i sin." (s. 195) . Året därpå utkom Anna-Karin Granbergs bok Där ingenting kan ses med undertiteln "En familjeberättelse" . Så här låter den berättelsen: Ett barn levde med föräldrar och ett syskon i den lyckliga familjen. Där blev det lekt med, man log åt det, man tog dess sömn, man byggde en bur där det kuude tittas på. Man matade det med söta karameller, man penetrerade det oralt. O Ljuva Dröm att vara Allt för dem. Att bära dem till lyckans land, att göra deras dagar ljusa, att inte vara deras vredes källa. (s. 10 f.) I den svenska samtidslitteraturen är den slutna, sargade eller splittrade familjen ett återkommande tema, ofta relaterat till sexuella övergrepp och incest. Det förekommer i såväl mer som mindre uppmärksammade romaner och diktsamlingar, t.ex. av Inger Edelfeldt, Katarina Frostenson, Anna-Karin Granberg, Per Hagman, Mare Kandre, Stig Larsson och Carina Rydberg. Det är inte en slump att dessa texter kommer ut i en tid då incestuösa och andra sexuella övergrepp uppmärksammas offentligt i stor utsträckning och i skilda sammanhang. Det är ett plågsamt ämne. Det öppnar obönhörligen familjens slutna rum. Vad är det då som sker när detta ämne förvandlas till litteratur? Vad händer med familjebilden? Hos de kvinnliga författarna är gestaltningen av över• greppet ofta sammankopplat med formulerandet aven könsidentitet - ur framställningen av över- och underordningens mekanismer växer fram en skildring av den kvinnliga identitetens tillblivelse. Den processen slutar inte alltid i bilden aven individ på väg mot frigörelse eller försoning. I Carina Rydbergs roman Osalig ande (1990) är det signifikativt att den kvinnliga 4 TFL 3 -4·1995 huvudpersonen saknar kropp - Marika är efter sitt självmord förvandlad till en osynlig ande som kan betrakta sina vänner och anhöriga utan att själv bli sedd. Efter ett olyckligt liv fyllt av destruktiva förhållanden (hennes mor ser henne som misslyckad, hennes man bedrar henne, styvfadern förgriper sig sexuellt på henne, hon har ett incestnöst förhållande med sin tvillingbror Carl som är en uppmärksammad konstnär, hon misslyckas själv i sina försök som konstnär och skådespelare) fullbordas Marikas alienation i hennes död, och hon återföds dessutom i slutet av romanen - som sin brors son. För kvinnan i Osalig ande fInns ingen utväg och fruktlösheten i Marikas utbrytningsförsök ger romanen dess stämning av kyla och distans. Våldshandlingar begås i ett slags känslomässigt vaknum och understryker den kvinnliga huvudpersonens väg mot utplåning. Det kvinnliga subjektet är utraderat; det har ingen plats i det existerande systemet. Andra texter skildrar ett alternativt förlopp, där berättelsens framväxt och själva skrivprocessen är intimt sammankopplade och synliga, och där det kvinnliga subjektet ges starkare konturer allt eftersom historien utvecklas. Jag har valt att se närmare på två sådana romaner, Mare Kandres Aliide, Aliide (1991) och Anna-Karin Granbergs Där ingenting kan ses (1992) - två 90- talsromanerI som skiljer sig mycket åt (bl.a. genom att Anna-Karin Granbergs bok äruttalat självbiografisk) men som båda placerar det sexuella övergreppet som det nav i berättelsen från vilket alla känslor, tankar och upplevelser strålar ut. När det gäller bilden av familjen i romanerna skulle man kunna formulera det .så att den offentliga bildens yta perforeras av Aliides tiofaldiga nej på romanens första rad, och den perforeras därför att den inte visar någonting. Aliide tillägnar sig den fruktansvärda insikten att de vuxna är "invändigt blinda" (s. 252) och "att de ingenting kunde se" (s. 132,259). Där ingenting kan ses heter Anna-Karin Granbergs berättelse - även här ogiltigförklaras alltså redan i titeln den konventionellt synliga bildens värde: den osynliggör i stället för att visa något sanningsenligt. Överhuvudtaget är seendet, blicken och insikten centrala teman i båda romanerna. Det rör sig om en mångbottnad förträngning av seendet: familjen är inte förmögen att se vad som sker inom den och inte heller tillåter den någon insyn utifrån. Gestaltningen av denna blindhet blir ytterligt effektiv när det sexuella övergreppet görs till utgångspunkt. Det gör också att gestaltningen av huvudpersonernas gradvisa erövrande av seendet, som en kontrast till blind heten, blir lika verkuingsfullt. Att erövra detta seende är i båda texterna nära förbundet med den kritiska formuleringen aven kvinnlig identitet och en egen, självständigt skapad röst.2 Detta sker på olika sätt i de två romanerna. Låt mig börja med Aliide, Aliide. I berättelsens början har familjen just återvänt till Sverige efter en vistelse i Nordamerika och Aliide vantrivs med tristessen i det höghusområde där familjen bosatt sig. Aliide uppfattar naturen och människorna omkring sig som stadda i förfall; hon