Amanda Peralta
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
” ”inte kan jag berätta allas INTE historia?” Denna boks titel är hämtad ur Kristian Lund- bergs vittnesmål från bemanningsföretagens tide- KAN varv, romanen Yarden (2009). Frågan rymmer en viktig förskjutning i föreställningen om arbetar- litteraturens anspråk – från förra sekelskiftets JAG kollektivism till 2000-talets postindustriella individualism. Hur fnns och görs klass, och hur märks detta BERÄTTA i arbetarlitteraturen, nu som då? Hur gestaltar arbetarlitteraturen samhällets historiska och politiska förändringar, och hur påverkas den i sin tur av läsekretsens förväntningar? Detta är frågor som hela tiden måste ställas på nytt. ALLAS Volymen samlar 14 bidrag som behandlar före- ställningar om den nordiska arbetarlitteraturen utifrån följande perspektiv: HISTORIA – arbetarlitterär tradition inte kan jag – genreproblem ” – reception, medier och offentlighet berätta allas historia? – genus och sexualitet ” – religion och existens ? föreställningar om Medverkande: Beata Agrell, Christer Ekholm, ” Anna Forssberg, Anker Gemzøe, Christine nordisk arbetarlitteratur Hamm, Carl-Eric Johansson, Bibi Jonsson, Ole Karlsen, Katarina Leppänen, Per-Olof Mattsson, Sandra Mischliwietz, Magnus Nilsson, Birthe Sjöberg och Anders Öhman. beata agrell åsa arping magnus gustafson christer ekholm ISBN 978-91-88348-74-6 (red.) ISBN 978-91-88348-74-6 9 789188 348746 LIR.skrifter LIR.skrifter Beata Agrell, Åsa Arping, Christer Ekholm & Magnus Gustafson (red.) ”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur LIR.skrifter Beata Agrell, Åsa Arping, Christer Ekholm & Magnus Gustafson (red.) ”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur LIR.skrifter.5 © LIR skrifter & författarna 2016 Form: Richard Lindmark Omslag: Ulf Janson Omslagsbild: Hans Baluschek, Proletarierinnen (1900) Tryck: Billes tryckeri AB, Mölndal 2016 Boken har fnansierats med stöd av Stiftelsen Clara Lachmanns fond och Sven och Dagmar Saléns stiftelse isbn: 978-91-88348-74-6 innehåll Inledning 7 Arbetarlitterär tradition Per-Olof Mattsson: Konstruktionen av en svensk arbetar litterär tradition 19 Anna Forssberg: Identifkation och alienation – Föreställningar om arbete i Émile Zolas Germinal och Johan Falkbergets An-Magritt 35 Birthe S jöberg: Är vi åter vid Volgas stränder? – En jämförelse mellan Maksim Gorkijs noveller och Kristian Lundbergs Yarden 52 Genre konventioner och genreförväntningar Christer Ekholm: Från cigarrficka till hjälparefickor – För hållnings sätt till (arbetar)litterär retorik hos Hjalmar Söderberg och Alfred Kämpe 69 Sandra Mischliwietz: Leon Larssons Revolt – En verklig revolt eller ett miss lyckat skådespel? 83 Anders Öhman: Kurt Salomonson – Äventyret och arbetar litteraturen 99 Anker Gemzøe: Underdanmark i ny dansk prosa 113 Reception, medier och offent lighet Magnus Nilsson: En ny arbetarlitteratur? 131 Katarina Leppänen: Hella Wuolijokis Arbetarfamiljen – Kamp, ideologi och materialistisk estetik 153 Carl-Eric Johansson: Femtiotalet – Arbetarlitteraturen under omprövning 167 Genus och sexualitet Bibi Jonsson: Det negativa klassmärket – Föreställningar om kvinnors sexualitet hos Moa Martinson och Elsie Johansson 185 Christine Hamm: Arbeiderkvinnens destruktive seksualitet? – Moralsk per feksjo nisme i Torborg Nedreaas’ Av måneskinn gror det ingenting 199 Religion och existens Beata Agrell: Religion och föreställningar om arbetarlitteratur – Exemplet Mathilda Roos 215 Ole Karlsen: Kan arbeiderdikt være sentrallyriske? – En drøfting på bakgrunn av Alf Prøysens og Hans Børlis forfatterskaper 231 Medverkande 251 inledning ”Ja, jag måste berätta”, skriver Kristian Lundberg i epilogen till Yarden (2009), hans uppmärksammade roman om bemanningsarbete. Men ”inte kan jag berätta allas historia?”, heter det sedan: ”Nej, sanner ligen inte. Jag berättar min.” Reservationen är tänkvärd. En av drivkrafterna bakom denna bok är frågan om vilken roll klassen och kollektivet spelar i arbetarlitteraturen, från pionjärtiden vid förra se- kelskiftet fram till idag. Det svar som ges i Yarden är individualistiskt: ingen kan tala för någon annan än sig själv, och detta ”själv” måste utforskas – dess historia måste berättas, inte på kollektivets utan på det unika jagets villkor. Allt ”står i rörelse”, heter det, och ”det enda som är beständigt är att jag hela tiden måste söka mig mot min egen frihet”. Med dessa ord om den individuella friheten slutar Yarden, som därmed markerar en stark kontrast till pionjärtidens arbetarskildring, där klas- sen och kollektivet stod i centrum och individens frigörelse inte kunde skiljas från klassens. Men vad hände de följande åren, fram till idag? Lundberg är ju alls inte ensam i sin tid: i millennieskiftets och det tidiga 2000-talets Sverige har en lång rad självbiografska skildringar av olika arbetarmiljöer med sökandet efter den personliga identiteten i centrum givits ut. Där har även klass blivit ett identitetspolitiskt begrepp, tillsammans med exempelvis genus, etnicitet och sexualitet. Öppnar denna perspektiv- förskjutning för nya begrepp om arbetarlitteratur? Pågår liknande för- skjutningar på andra håll i Norden? Vad som kännetecknar arbetarlitteratur har i Sverige diskuterats ända sedan de första autodidakterna ur arbetarled debuterade i slutet av 1800-talet. Då fanns en växande, klart defnierad arbetarklass, både på landsbygden och i städerna. Dess usla livsvillkor och revolutionära potential gav upphov till den så kallade ”arbetarfrågan” hos en skrämd 7 borgerlighet. I dagens postindustriella kunskapssamhälle, präglat av bemanningsföretag, timanställningar och påtvingat eget företagande även bland arbetarna, är klasstrukturen mer mångfaldig och komplex. Frågan om arbetarlitteraturens egenart blir därmed ytterligare proble- matisk. Finns arbetarlitteratur i samma mening idag som för drygt hundra eller ens femtio år sedan? I vad mån är det fråga om en klass- litteratur? Vilka föreställningar är i så fall förbundna med den? Hur har föreställningarna om arbetarlitteratur förändrats? Både pionjärerna inom arbetarlitteraturforskningen och en rad efterföljare har sökt be- svara sådana frågor. Litteraturens historiska förändringar medför dock att frågorna ständigt måste ställas på nytt. De fjorton texter som ingår i denna volym bearbetar frågor kring te- mat föreställningar om arbetarlitteratur. De begränsas till nordiskt om- råde, där arbetarlitteraturen har en speciell och särskilt stark tradition. Temat aktualiserar emellertid många olika problemfält. Dit hör förstås frågor om reception, det vill säga frågor om mottagande av och uppfatt- ningar om arbetarlitteratur. Näraliggande frågor avser arbetarlitterära traditioner och genrer och inte minst frågan om arbe tar litteraturens egen genrekaraktär. Vidare aktualiseras frågor om arbetarlitteraturens eventuella egenart, exempelvis dess särskilda formkonventioner, sär- skilda estetik och särskilda funktioner eller ”nytta”. En annan aspekt av temat gäller arbetarlitteraturens förhållande till ideologier och före- teelser som inte är specifkt knutna till den proletära sfären, exempelvis identitetspolitiska områden som genus och etnicitet, liksom även reli- giösa och existentiella motiv. De forskningsområden som främst belyses genom temat i denna bok kan sammanfattas under rubrikerna arbetarlitterär tradition; genre- konventioner och genreförväntningar; reception, medier och offent lighet; genus och sexualitet; samt religion och existens. arbetarlitterär tradition Per-Olof Mattsson undersöker hur arbetarlitterär tradition konstru- eras och hur en kanon av texter uppstår och förändras. Arbetarlitteratu- ren har länge framstått som ett alternativ till den borgerligt dominerade litteraturen, men förhållandet till arbetarlitterär tradition har samtidigt präglats av ambivalens, både hos författare och kritiker. Mattsson be- skriver traditionsbildningens process med utgångspunkt från värdeladd- ningen i termerna ”proletär” och ”proletärdiktning” fram till Richard Steffens ambition att inkludera ”proletärdiktningen” i den allmänna svenska litteraturhistorien 1921 – ett försök som väckte debatt i alla läger långt in på 1930-talet. Med Steffen etablerades den arbetarlitterära 8 traditionen med innebörden litteratur skriven av, om och för arbetare, därtill som unikt svensk. Efterhand blev termen ”arbetarlitteratur” den vanliga, men innebörden är alltjämt föremål för livlig diskussion, och såväl term som innebörd är för närvarande under omförhandling. Anna Forssbergs bidrag diskuterar skildringar av arbete och arbe- tare som förväntade inslag i arbetarlitteraturen. Hon visar med stöd av arbetsvetenskap och retorisk teori att det fnns kanoniskt arbetar- litterära verk där arbetsskildringen inte är huvudsaken, utan snarare ett medel för andra mål. I Émile Zolas Den stora gruvstrejken (1885) är det huvudpersonens utveckling till politiker som står i centrum, snarare än arbetskollektivet. Mot Zola ställer Forssberg Johan Falkbergets Nat- tens Brød (1940–1946), där arbetet tillskrivs egenvärde. Detta är dock religiöst motiverat, utan klasskampsinslag, vilket även det avviker från standardföreställningarna om arbetarlitteratur. Däremot är klassoli- dariteten framträdande, vilket i sin tur avviker från den retoriska be- rättarpositionen hos Zola. Dessa skillnader i arbetets och arbetarens ställning, skriver Forssberg, har i hög grad format föreställningarna om arbetarlitteratur. Birthe Sjöberg frågar sig vilka föreställningar om arbetarlittera- tur som styr dagens svenska arbetarlitteratur. Eftersom det till stor del är trasproletariatet