Persiska mynt
En analys av sasanidiska och arab-sasanidiska mynt i Uppland,
deras ursprungskontext och införsel till Sverige
Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2014 Ashti Jangi Handledare: Torun Zachrisson
Innehållsförteckning
Inledning 1
Problemformulering 2 Syfte och frågeställningar 2 Metod 3 Teori 3
Undersökning 4
Hur många är de persiska mynten och hur stor andel utgör de av silverskatterna i Uppland? 4 När och var har de präglats? 8 Vad var deras roll i det persiska området, dvs deras ursprungskontext? 10 Hur och när kan de ha nått Sverige? 18
Slutsatser 23
Avslutande kommentar 25
Sammanfattning 25
Referenser 26
Litteratur 26 Muntliga referenser 28 Figurförteckning 28
Bilaga: Myntlista 28
Omslagsbilden visar ett urval av sasanidiska och arab-sasanidiska mynt. Den är hämtad från www.ancientresource.com och är omarbetad.
Abstract: In the Orient there were numerous cultures in the different countries. All these cul- tures wanted somehow to leave an imprint on the world, and one of those imprints was coins. Coins were used not only as economic means but also as political and religious tools and as a tool of propaganda. Somehow some of these coins ended up as hoards in Uppland, Sweden during the Viking era and maybe before. This paper takes off in the founding of the Sassanid Empire in the year 224 AD and traces the coins of five potent kings in Persia back to Uppland to answer the questions of how many, when and how the coins ended up in Uppland but also their originating context.
Inledning
I Orienten fanns ett antal civilisationer med olika kulturer i de olika länderna. Alla dessa kulturer ville på något sätt lämna ett avtryck till eftervärlden och ett av dessa avtryck var mynt. Mynten användes inte enbart ekonomiskt utan man ville även visa upp sina politiska, religiösa och sociala framgångar.
Under tidig medeltid var Persiska riket, vid sidan av Östromerska riket, det dominerande riket i Mellanöstern. Perserriket som sedan 224 e Kr styrdes av den sasanidiska dynastin sträckte sig som mest från Egypten i väster över Mesopotamien och det egentliga Persien till Indus i öster. Zoroastrismen med dyrkan av ljuset och elden som kännetecken var statsreligion, vilket tydligt framgår av myntens utseende: på frånsidan är ett eldaltare med två väktare avbildat. Även efter Sasanidiska rikets fall 651 e Kr fortsätter de persiska mynttyperna med storkonungens porträtt på åtsidan av myntet och eldaltaret på frånsidan att finnas kvar på mynten ända till slutet av 600-talet och i provinsen Tabaristan ända till slutet av 700-talet på de nya härskarnas, kalifernas, mynt. I de svenska silverskatterna har man hittat mynt från olika perioder av Sasanidiska riket och så kallade arab-sasanidiska mynt från tiden efter rikets fall. Den här uppsatsen handlar om de som påträffats i Uppland.
Figur 1. Hamadan
1
Problemformulering
Få uppsatser i alla fall på svenska är skrivna om sasanidiska mynt. Persiska mynt och persisk historia är överlag styvmoderligt behandlade. Det finns ett behov, menar jag, att enbart hålla sig till de sasanidiska mynten och sluta se på dem som ett anakronistiskt bihang till Kalifatet, och på motsvarande sätt låta den sasanidiska historien stå för sig själv utan att ses som antingen en fientlig spegling av den bysantiska historien eller som en tidsperiod utan egenvärde definierad utifrån de arabiska/islamiska erövrarnas självbild. Likaså finns det skäl att betrakta arab-sasanidiska mynt i första hand som sasanidiska, som de till utseendet är, och som en segt kvardröjande aspekt av sasanidiskt inflytande även under de nya förhållandena efter Sasanidiska rikets fall, och först i andra hand som arabiska/islamiska mynt.
Det är angeläget att få fram statistik över fynd av sasanidiska mynt om det så endast är från ett landskap i Sverige, samt att beskriva dem i görligaste mån, ställa upp en enkel kronologi och kartlägga deras präglingsområde. Det fyller också en viktig funktion att i samband med tolkningen av mynten redovisa både den historia som härskaren genom bilderna och texterna på mynten vill framhäva, och den verklighet som fanns därute bland människorna men som härskaren har dolt genom att inte uttrycka den på mynten. Skulle det dessutom vara möjligt att bringa lite bättre ordning på hur de sasanidiska mynten spreds från det persiska området och när de kom till Skandinavien och Uppland genom att sätta fokus på just de sasanidiska mynten och inte på mynt som präglades långt senare (jag är medveten om att mynt från olika tider kan ha förts in samtidigt), så skulle det inte vara utan betydelse.
Syfte och frågeställningar
Syftet är att förstå de persiska mynten som uppträder i de vikingatida silverskatterna i Uppland. Hur många är de persiska mynten och hur stor andel utgör de av silverskatterna i Uppland? När och var har de präglats? Vad var deras roll i det persiska området, d.v.s. deras ursprungskontext? Hur och när kan de ha nått Sverige?
2 Metod
För framsorteringen och räkningen av de sasanidiska och arab-sasanidiska mynten användes Sveriges Mynt Landskapsinventeringen Uppland som huvudkälla (Wiséhn 1989). Uppgifterna i landskapsinventeringen modifierades i vissa fall med uppgifter om mynten som var nedtecknade före 1989, närmare bestämt uppgifter från otryckta källor om Väsbymynten (SHM 512 Huvudkatalog B:5-6) och uppgifter om sex persiska mynt från en publicerad artikel (Linder Welin 1974). Ändrade eller mer precisa bestämningar av myntherre, årtal eller myntort som gjorts av Gert Rispling efter 1989 samt bestämningar av nytillkomna myntfynd på 1990- och 2000-talet (Rispling opubl.) lades till.
De myntkataloger som jag använt mest är Göbl, Sasanian numismatics (1971) och Antike Numismatik (1978), men även Sellwood, Whitting och Williams, An Introduction to Sasanian Coins (1985), Schindel, Sylloge Nummorum Sasanidarum (2004) och Tornberg, Numu Cufici (1848) när de varit tillämpliga.
För tolkningen av mynten och vad de kan säga om ursprungskontexten samt för utredningen om hur och när de kan ha kommit in till Sverige har kvalitativa metoder använts.
Teori
Motsättningarna mellan olika perspektiv spelar en stor roll i den här studien. En prioritering har varit att i mycket ha ett orientaliskt perspektiv i allmänhet och ett persiskt perspektiv i synnerhet genom hela uppsatsen, naturligtvis uppblandat med ett svenskt perspektiv när det fallit på sin plats.
I arbetet med den tredje frågeställningen om vilken roll de sasanidiska mynten hade i sin ursprungskontext, där jag utgått från myntens utseende, har Andréns artikel i postprocessuell anda om hur bild och text samverkar på runstenar (Andrén 2000) varit en inspirationskälla.
I svaret på den fjärde frågeställningen om ankomsten av de sasanidiska mynten till Sverige har en kombination av ett mikroarkeologiskt och ett makroarkeologiskt förhållningssätt (eller perspektiv) tillämpats.
3 Undersökning
Resultatet av undersökningen redovisas i fyra avdelningar som svar på de fyra frågeställningarna.
Hur många är de persiska mynten och hur stor andel utgör de av silverskatterna i Uppland?
I hela Sverige har det sammanlagt återfunnits ca 300 sasanidiska mynt enligt muntlig uppgift från Jahangir Yassi som har kategoriserat och bestämt sasanidiska mynt för Kungliga myntkabinettet i Stockholm. I Uppland finns det 112 rent sasanidiska mynt, dvs mynt präglade före sasanidiska rikets sammanbrott 651 e Kr. Dessutom finns det i Uppland ytterligare 39 mynt av persisk typ med sasanidisk storkonung på åtsidan, zoroastriskt eldaltare på frånsidan och inskrift på pahlavi, som är sasanidiska/zoroastriska till utseendet men arabiska/islamiska i politisk mening, eftersom de präglades under Kalifatet under en övergångstid innan mynt med islamiskt utseende utan bilder och med enbart arabisk skrift tillverkades. Sammanlagt är 151 mynt av persisk typ funna i Uppland.
Tabell 1. Antal persiska mynt i Uppland Myntgrupper Antal Sasanidiska [PhSs] 112 Arab-sasanidiska Umajjad [PhUm] 12 Arab-sasanidiska Tabaristan [PhAb] 26 Arab-bukharanska [PhBukh] 1 Totalt 151
Av de 112 sasanidiska mynten har 35 hittats under 1990- och 2000-talet, alltså efter att landskapsinventeringen för Uppland gjordes 1989 (Wiséhn 1989). Av de övriga 39 mynten av persisk typ är 31 funna efter 1989. Det ska tilläggas att Linder Welin redan på 1970 har bestämt ett sasanidiskt mynt som inte finns med i landskapsinventeringen, samt ombestämt två mynt till arab-sasanidiska (Linder Welin 1974:24-27) men som står kvar som sasanidiskt(?) respektive sasanidiskt/arab-sasanidiskt i landskapsinventeringen.
4 Tabell 2. Antal persiska mynt i Uppland fördelade på fyndtyper Sasanidiska Arab-sasanidiska Arab-sasanidiska Arab-bukharanska Fyndtyp [PhSs] Umajjad [PhUm] Tabaristan [PhIsp/Ab] [PhBukh] Lösfynd 5 1 - - Gravfynd 4 1 4 1 Hopat fynd 2 - - - Depåfynd 98 10 22 - Fyndtyp? 3 - - - Totalt 112 12 26 1
Tabell 3. Antal persiska mynt i Uppland fördelade på fyndlokaler Sasanidiska Arab-sasanidiska Arab-sasanidiska Arab-bukharanska Fyndlokal [PhSs] Umajjad [PhUm] Tabaristan [PhIsp/Ab] [PhBukh] Alsnö hus 1 - - - Birka 11 - 1 - Fittja 1 1 1 - Gamla Uppsala - - 1 - Gräsö 1 - - - Grävsta - 1 - - Helgö 2 1 1 1 Kunsta - - 1 - Sundveda 29 7 19 - Väsby 66 2 2 - Norra uppland 1 - - - Totalt 112 12 26 1
För de sasnidiska mynten är Väsby med 66 mynt den klart största fyndplatsen, den näst största är Sundveda med 29 mynt och den tredje största är Birka med 11 mynt (Adelsö socken med Birka och Alsnö hus har sammanlagt 12 mynt). De två stora depåfynden Väsby och Sundveda ligger bara 11 km ifrån varandra.
Väsbyskatten har stor betydelse i den här undersökningen eftersom mer än hälften av de sasanidiska mynten kommer därifrån, men det är stora problem med att räkna dem och tolka de gamla bestämningarna. (Mynten går inte att inspektera på nytt eftersom de har kommit bort sedan länge.) Silverskatten i Väsby hittades 1827 och ca hälften av mynten löstes in 1828. Samma år bestämdes de inlösta mynten av Schröder. En handskriven lista på två sidor finns kvar (SHM 512 Huvudkatalog B:5-6), där Schröder listar 365 ”cufiska” mynt (26 hela + 339 fragment) på den ena sidan, utom fem otydliga mynt inlösta från en herr Frestadius. På den andra sidan listar han 62 mynt (58 hela + 4 fragment) från ”Persiska Sasaniders heg[emoni]”, där två mynt från Frestadius och fem från greve Mörner inte har räknats in på den första sidan men kanske eller kanske inte på den andra sidan. Det som så småningom slog mig vid genomgången av Schröders myntbestämningar var framför allt två saker, dels att det verkar saknas ett stort antal fragment av sasanidiska mynt, dels att det saknas arab-sasanidiska mynt.
5 Det verkar som om Schröder intresserar sig mer för de arabiska mynten än för de persiska. Jag menar att människorna som hanterade mynten i Väsby år 1827-1828 hade ungefär samma inställning till mynten, nämligen att de arabiska mynten av någon outgrundlig anledning sågs som mer betydelsefulla eller ”värdefulla” än de sasanidiska mynten, och att ortsbefolkningen som grävde upp mynten och arkeologerna som löste in och bestämde mynten inte skilde sig åt i det avseendet. Det är uppenbart, tycker jag, att Schröder ägnar mycket tid och möda åt att leta efter årtal och myntorter på fragmenten av de arabiska mynten, medan han endast intresserar sig för de sasanidiska mynten om de är hela.
Fjorton år senare undersöker Tornberg 120 av mynten. På kvittot står det angående de persiska mynten ”Sasanider et Ispehbeds 64 hela o bitar” (SHM 512 Huvudkatalog A:2 och C:2), vilket betyder att det har dykt upp några arab-sasanidiska Tabaristan Ispahbad i samlingen. Ytterligare några år senare 1848 skriver Tornberg i sin latinska myntkatalog (Tornberg 1848:X-XI nr 18) lite grand om de mynt han fann mest intressanta när han undersökte Väsbyskatten 1842. Här omnämns för första gången att det fanns fragment av Pahlavi-mynt och dessutom läser han Said på fem mynt och Omar på tre mynt, vilket bör betyda att det fanns arab-sasanidiska Tabaristan Abbasid (observera Abbasid och inte Ispahbad) i Väsbyskatten.
Tornberg nämner knappt bilderna och symbolerna på de sasanidiska mynten fastän de är helt dominerande, utan ägnar sig helt och hållet åt inskrifterna. Det ger en ledtråd till hur Schröder kan ha gått till väga 14 år tidigare, när han exakt årtalsbestämmer Kawad-mynt (500-talet) men grupperar dem som Shapur III-mynt (300-talet) utan att ens nämna Kawad vid namn (SHM 512 Huvudkatalog B:6). Han tittar inte på bilderna utan på placeringen och stilen på inskriften är min gissning. Fixeringen vid skriftspråket kan ge förklaringen till det relativa ointresset för de persiska mynten från både Schröders och Tornbergs håll. De föredrog nog omedvetet de arabiska mynten och ansåg dem som frambringade av en mer ”högstående” kultur på grund av att de arabiska mynten helt och hållet förlitar sig på text, till skillnad från de persiska mynten med sina ”primitiva” stora bilder och ”futtiga” små texter.
År 1999 hittas med hjälp av metalldetektor 22 mynt varav ett helt sasanidiskt och ett fragment arab-sasanidiskt Umajjad vid fyndplatsen, och vid ytterligare en efterundersökning 2008 hittas 29 mynt inkluderande tre sasanidiska och tre arab-sasanidiska fragment (Elfver 2008:136-137). I efterskördarna finns både arab-sasanidiska mynt och fragment av sasanidiska mynt representerade till skillnad från redovisningen 1828 av huvudskörden.
6 Mynten från de bägge efterskördarna är förtjänstfullt bestämda av Rispling (Elfver 2008:136- 137; Rispling 1999 och 2010 opubl).
Figur 2. Väsby (2008). Fragment av sasanidiska mynt (1-3), arab-sasanidiska Umajjad-mynt (4-5 ) och arab-sasanidiskt Tabaristan-mynt (6). Foto: Kenneth Jonsson.
När det gäller räkningen av huvudskörden från Väsby har jag valt att i första hand använda Schröders (och inte Tornbergs) uppgifter, hur förvirrande de än är, eftersom de är gjorda i ett tidigare skede, tar upp många fler mynt och har bestämningar till årtal.
Tabell 4. Antal hela respektive fragment av persiska mynt i Uppland
Myntgrupp Hela Fragment Hela/fragment? Sasanidiska 61 46 5 Arab-sasanidiska Umajjad 2 10 - Arab-sasanidiska Tabaristan 4 18 4 Arab-bukharanska - 1 - Totalt 67 75 9
Det slående i tabell 4 är förhållandet mellan hela och fragment hos de sasanidiska mynten. Det som ger den snedfördelningen är Väsbyskatten med sina 58 hela mynt och endast 4 fragment. Skulle de sasanidiska mynten följa samma mönster som de 365 (26 + 339) arabiska mynten i samma skatt blir det 808 fragment av sasanidiska mynt. Skulle de ha samma proportionella fördelning som de två efterskördarna i Väsby med sina 8 (1 + 7) persiska mynt varav 4 (1 + 3) var sasanidiska blir det 427 förmodade persiska fragment eller 243 sasanidiska fragment i huvudskörden från Väsby. Sådana stora tal förändrar bilden av inte bara Väsbyskatten utan antalet och andelen sasanidiska mynt i hela Uppland.
Hur som helst är de flesta mynten som hittats i Uppland arabiska och inte persiska, och det är stor skillnad i antal.
7 Tabell 5. Persiska och arabiska mynt i Uppland (Väsbymynten enligt Schröder 1828)
Myntgrupp Uppland 2014 Hela Sverige 1981 (Hovén) Persiska, antal 151 312 Persiska, procent 5,1 % 0,9 %
Arabiska, antal 2783 34336 Arabiska, procent 94,9 % 99,1 %
Totalt, antal 2934 34648
De sasanidiska och arab-sasanidiska mynten i Uppland utgör endast 5,1 % av de orientaliska mynten. Den överväldigande andelen 94,9 % utgörs av arabiska mynt. Ändå är det 5-6 gånger fler mynt av persisk typ i Uppland 2014 än det är i hela riket 1981. I Uppland finns det 112 rent sasanidiska mynt jämfört med endast ca 300 (enligt Yassi muntligen) sammanlagt i Sverige. Vad är det som gör att Uppland bryter av mot riksgenomsnittet där förmodligen Gotland med sin dominerande ställning i antalet myntfynd ger kraftigt utslag och står som motpol? Skulle jag ha räknat med Tornbergs uppgifter från Väsbyfyndet, som landskapsinventeringen av Uppland gör, hade det blivit 5,8 % istället för 5,1 %. Skulle jag ha räknat med ett förmodat stort antal bortglömda fragment av sasanidiska mynt hade procenttalet skjutit mycket kraftigt i höjden.
När och var har de präglats?
Från år 497 och framåt har de sasanidiska mynten alltid årtal. Det är regentåret som anges med bokstäver på pahlavi. Står det t ex ”tre” på ett mynt från Hormizd IV (579-590 e Kr) så betyder det att myntet präglades 581 e Kr. Om årtalet inte syns kan man ofta bestämma myntet till rätt storkonung och på så sätt få en tidsangivelse till en regentperiod. Arab- sasanidiska Umajjad har årtal på pahlavi efter hijra (= 622 e Kr.) Tabaristan har årtal efter den sista sasanidiska storkonungens död (= 651 e Kr).
Tabell 6. Kronologisk fördelning av persiska mynt som hittats i Uppland
Tidsperiod Antal 474-484 (Peroz I 459-484) 1 ca 500 – ca 650 35 524-531 (Kawad I/2 499-531 4 ex, Ka/Kh 1 ex) 5 532-542 (Khusraw I 531-579) 34 532- ca 650 2
8 579-590 (Hormizd IV 579-590) 2 590-628 (Khusraw II 590-628) 31 590- ca 650 2 651-704 (Arab-sasanidiskt Umajjad) 12 711-761 (Tabaristan Ispahbad) 2 761-793 (Tabaristan Abbasid) 24 812-818 (Arab-bukharanskt) 1 Totalt 151
Många av de sasanidiska mynten som återfunnits i Uppland är inte bestämda till någon myntherre och kan därmed inte ges någon bestämd ålder. De mynt som är daterade till regentår eller åtminstone till en viss regent är mestadels från 524-542 (Kawad I och Khusraw I) där Väsbyskatten dominerar eller från 590-628 (Khusraw II) där Sundvedaskatten bidrar med flertalet. Äldst är ett mynt med Peroz I som myntherre (459-484 e Kr) från den senare delen av hans regentperiod (figur 2). Av de arab-sasanidiska mynten är det flest av Tabaristan Abbasid (den senare perioden på 700-talet) följd av Umajjad (andra hälften av 600-talet) och därefter kommer mynt från Tabaristan Ispahbad (den tidigare perioden på 700-talet).
Figur 3. Fragment av sasanidisk drahm från silverskatten i Sundveda, Odensala sn, Uppland. Daterad av Gert Rispling till den senare delen, 474-484 e Kr, av Peroz I:s regentperiod. Myntet är det äldsta orientaliska mynt som påträffats i Sverige. Foto: K. Jonsson. Skala 2:1.
Myntorter för de uppländska fynden är AB, AH (Hamadan i Media), AM (Amol i Tabaristan), ART (Ardashir-Korra i Fars), BYSh (Bishapur i Fars), MR (Merv i öster), MY (Maishan), NHR, NYHCh (Ctesifon eller Nakhdjawan?), NYH, PR, RAM (Ram-Hormizd i sydväst), RD (Ray i mellersta/norra distriktet) (2 ex), RS och YZ (Yasd i Fars) ger sammanlagt 15 olika förkortningar på myntorter på de sasanidiska mynten, samt sex olika men delvis samma som föregående på de arab-sasanidiska mynten och det arab-bukharanska myntet: BYSh, GD (Gay
9 i mellersta/södra distriktet), MR, MY, TPWRSTAN (Tabaristan) och Bukhara. Det finns ca 100 kända förkortningar för myntorter på sasanidiska mynt, men vissa syftar på samma ort (Encyclopædia Iranica 1992).
Figur 4. Myntorter i Sasanidiska riket som är representerade i de uppländska fynden
Av de 112 mynten är tyvärr endast en bråkdel bestämda till myntort på grund av att de är fragment eller oläsliga, men också beroende på att så många av de hela mynten är från depåfyndet i Väsby som ju har kommit bort. Av det lilla antal mynt som kunnat bestämmas till präglingsort verkar det som att mynten mest kommer från det persiska kärnområdet i nuvarande Iran men också med en avstickare åt nordost där den persiska kulturen också var (och är) stark.
Vad var deras roll i det persiska området, dvs deras ursprungskontext?
Förutom den självklara funktion mynten hade som pengar tjänade de andra syften. Härskaren ville framställa sig själv på ett fördelaktigt vis och ge en bild av samhället som enhetligt och kontrollerat. Detta syns tydligt i myntens utseende men indirekt framträder också något annat, 10 nämligen avsaknaden på mynten av de andra kulturerna, religionerna och språken som i hög grad levde därute bland människorna i det heterogena och inte alls så enhetliga Sasanidiska riket. Före den analysen kommer här en beskrivning av hur de sasanidiska mynten till utseendet är uppbyggda (figur 5):
Figur 5. De olika delarna på ett sasanidiskt mynt och vad de betyder. 1. Storkonungen (Khusraw II) avbildad på myntets åtsida, 2. Fyra nymånar i kombination med stjärnor, 3. Besvärjelse (Shan sha: Kungarnas kung), 4. Kungakrona, 5. Kungens namn (Khusraw), 6. Den tända elden på altaret, 7. Två ringar på myntets åtsida samt tre ringar på myntets frånsida, 8. Myntort, 9. Eldväktare, 10. Eldaltare och 11. Regentår vid präglingen
I analysen av mynten och deras kontext kommer jag då och då att hänvisa till förändringar av myntens utseende under den långa perioden som Sasanidiska riket bestod (224-651 e Kr) och särskilt då hur mynten ser ut som präglades under de fem storkonungar som är representerade i de uppländska fynden. Därför kommer här en sammanställning av skillnaderna mellan mynt från tiden för Peroz I (459-484 e Kr), Kawad I, andra regentperioden (499-531 e Kr), Khusraw I (531-579 e Kr), Hormizd IV (579-590 e Kr) och Khusraw II (590-628 e Kr) (figur 6). Olika mynttyper för en storkonung förekommer. Den här presentationen är förenklad, eftersom den inte tar upp avvikande mynttyper, och endast ämnad att ge en översikt:
11 Peroz I Kawad I Khusraw I Hormizd IV Khusraw II
Å
t En ring runtom En ring runtom En ring runtom En ring runtom Två ringar runtom Ingen nymåne eller s Tre nymånar med Tre nymånar vid Tre nymånar med Tre nymånar med stjärna vid kanten stjärnor vid kanten kanten. Ingen stjärna stjärnor vid kanten stjärnor vid kanten En liggande nymåne i Stjärna på var sida bredvid dem En stjärna till vänster till höger ovanför ovanför huvudet Stjärna till vänster ovanför huvudet huvudet d Nymånar på var axel ovanför huvudet Stjärna och liggande Stjärna och liggande nymåne ovanför och till a nymåne ovanför och höger om huvudet till höger om kronan
F
r
å En ring runtom Två ringar runtom En ring runtom En ring runtom Tre ringar runtom n Ingen nymåne eller Ingen nymåne eller Ingen nymåne eller Ingen nymåne eller Fyra nymånar med stjärna vid kanten stjärna vid kanten stjärna vid kanten stjärna vid kanten stjärnor vid kanten s En nymåne till höger En stjärna ovanför Två väktare med En nymåne till höger Två väktare vända ovanför och till vänster om ”spjut” vända ovanför eldsflammorna utåt/framåt i eldsflammorna eldsflammorna utåt/framåt En stjärna till vänster En stjärna till vänster Två väktare. Vänster ovanför eldsflammorna d ovanför väktare vänd eldsflammorna framåt/utåt. Höger a Två väktare vända väktare vänd mot mot eldaltaret och eldaltaret och ”rör ”rör elden” elden” Figur 6. Karaktäristiska drag på mynt från fem sasanidiska storkonungar. Teckningar Peroz I och Kawad I: från Schindel (2004). Teckningar Khusraw I, Hormizd IV och Khusraw II: Ashti Jangi
Ekonomi: Den allra första informationen som ett sasanidiskt mynt ger när det betraktas är att det är just ett mynt, dvs en präglad metallplatta använd som betalningsmedel. Det är en själv- klarhet, men utanför det område som mynten ägde giltighet var det enbart myntens metallvärde som stod för det materiella värdet. Så till skillnad från till exempel Skandinavien under motsvarande tid hade Sasanidiska riket ett ganska väl utvecklat penningsystem.
Sasanidiska riket använde silver, men även koppar, till sina mynt, till skillnad från den konkurrerande stormakten Romarriket som använde guld, och från och med Ardashirs regeringstid standardiserades vikten av en silverdrahm till 4,25 g. De sasanidiska silver- mynten var så välkända att Indien kopierade dem, vilket stärkte den ekonomiska makten och prestigen för Sasanidiska riket i grannländernas ögon (Daryaee 2008:145). I och med Kawad I
12 och Khusraw I skedde stora förändringar i Sasanidiska riket, och man lyckades skapa ett nytt ekonomiskt nätverk i Främre Orienten. Sasanidiska riket använde en aggressiv strategi som gick ut på att behärska vatten- och landvägarna för att kunna garantera säkerheten för de handlande och i gengäld ta ut skatt från dem. Man investerade i dammar och vattenprojekt samt engagerade sig i befolkningens välbefinnande. Man hade ett stort inflöde av utländska yrkesarbetande i de kungliga verkstäderna och hittade nya sätt att producera i de befintliga basarerna där den lokala handeln ägde rum. Vi vet inte mycket om den lokala ekonomin i Sasanidiska riket men den stora mängden kopparmynt indikerar att riket utvecklade en vitt spridd monetär ekonomi. I samband med de ökande krigen med Östromerska riket skedde en nedgång i handeln och man gjorde färre investeringar i vattenprojekt vilket i sin tur ledde till en ekonomisk nedgång. När muslimerna tog över efter Sasanidiska riket ärvde de ett befintligt välfungerande ekonomiskt system (Daryaee 2008:148-149).
Figur 7. Samarkand
Silver var en viktig handelsvara med högt värde som var lätt att transportera för de nomadiska folken och byttes mot hudar, fisk, vax, honung och bärnsten. Särskilt pälsar var högt värderade i Iran. En annan lyxvara från norr var elfenben från valross och mammut som användes till bland annat knivskaft och dekorativa föremål (Frye 1972:266). Däremot var perserna inte intresserade av utländska mynt (Yassi muntligen). 13 Politik och maktutövning: På åtsidan av mynten ståtar en suverän storkonung med en enorm bolliknande håruppsättning, en magnifik krona (som det inte kan ha varit så lätt att bära) och ytterst dyrbara smycken. Han framstår som gudalikt mäktigare än alla andra, i toppen av en hierarki, tillhörande den sasanidiska dynastin, den främsta ätten av alla, i ett enhetligt persiskt rike. Verkligheten var väl i mycket annorlunda. Det fanns säkert andra, konkurrerande klaner och framför allt fanns det andra folk: kurder, araber, turkar m fl, och det bör också ha funnits mer horisontella relationer mellan människorna än en strikt hierarkisk ordning, men av det syns det ingenting.
De sasanidiska mynten kunde användas som politiskt verktyg för att säkerställa en tronarvinge genom att som till exempel Ardashir låta prägla ett mynt med honom själv som kung på den ena sidan av myntet och Khusraw I, hans son, på den andra sidan. Inte bara myntens bilder utan även de besvärjelser som återfinns på myntets åtsida exempelvis Shan sha var en form av politiska budskap som visade på kungens särställning. Kungarna ansåg sig vara besläktade med gudarna men de använde också persiska gamla titlar som till exempel ”kung av kungar” på sina mynt för att visa på det dubbla arvet, dels kopplingen till de gamla persiska kungarna, dels släktskapet med gudarna (Daryaee 2008:34).
Jag blev fascinerad av ringarna och att de växlade i antal, och kan tänka mig att antalet ringar på mynten står i förhållande till hur oroligt det var i riket; större oroligheter skulle då innebära ett större behov av känsla av beskydd från kungen och därmed också fler ringar på mynten. Khusraw II försökte försvara den zoroastriska religionens eldtempel och riket, vilket synliggörs på de mynt som präglades under hans tid. Det syns att eldaltaret givits mindre utrymme, till förmån för tre yttre ringar på mynten (figur 6), vilka bör symbolisera statens styrka i försvar. Trots denna propaganda blev hans kampanj mot Bysans ett nederlag. Det skulle ha kunnat vara så att när tilllägget av en tredje ring på mynten infördes så var riket som starkast men samtidigt som skörast och stod inför ett ödesdigert avgörande. Det visade sig att efter nederlaget mot Bysans hämtade sig aldrig riket utan blev ett lätt byte för Kalifatet (Wickham 2009:32).
Religion: Den äldsta kända världsreligionen som även har kommit att påverka såväl judendomen och kristendomen som islam och även kom att dominera i stort sett hela Främre Orienten är zoroastrismen. Zoroastrismen förmodas vara den religion som haft störst inflytande av alla religioner på mänskligheten och den kom att vara statsreligion för tre blomstrande iranska imperier i 1100 år (Boyce 1979:1). Materialismen är utgångspunkten för 14 zoroastrismen där man hyllar det goda i livet och vad som är skönt för ögat (Daryaee 2008:73). Religionen kom att reformeras för att bli enhetlig över hela riket under Shabuhr I (Daryaee 2008:76), son till Ardashir, som var den som grundade Sasanidiska riket (Daryaee 2008:2).
Mynten talar till en och säger att det finns bara en enda religion, dvs en centraliserad variant av zoroastrism, men indirekt säger de något annat. I Sasanidiska riket fanns det nämligen inte bara en religion utan många religioner. Manikeism är ett exempel. Manikeisterna gör skillnad på det materiella och det spirituella, där det spirituella är gott och det materiella är ont (Daryaee 2008:73). Man tänkte också att om man inte kunde motstå sexuella begär kunde detta leda till att ljuspartiklar fastnade i kroppen (ibid.).
Av inskriptioner från slutet av 200-talet framgår det att människor med en annan religion än statsreligionen förföljdes. De religioner som nämns är judar, buddhister, hinduer, nazarener, kristna, mandeister och manikeister (Daryaee 2008:77). Det fanns alltså många religioner i riket och på slutet i samband med det sasanidiska rikets fall hade en ny världsreligion, islam, snabbt växt upp i området.
När jag ser på mynten som hittats i Uppland så kan jag konstatera att altaret är ganska smalt under Khusraw II. När jag sedan gör en teckning av ett av mynten och efteråt studerar min teckning så brister jag ut i skratt: eldaltaret ser ut som om det skulle rasa ihop vilket ögonblick som helst, så vingligt ser (det lite lutande) tornet med de små runda stenarna ut. När jag tittar på fotografier av mynt från hela den sasanidiska perioden är altarstenarna mycket breda och stabila från Sasanidiska rikets grundande (224 e Kr) och en tid framöver, minskar sedan i storlek men är fortfarande ganska breda och stadiga fram till och med Peroz I, och i viss mån Kawad I, men i och med Khusraw I (som tillträdde 531 e Kr) och hans efterföljare blir altaret allt smalare, ibland nästan trådlikt smalt i mitten. Zoroastrismen har nu fjärmat sig en hel del från den ursprungliga religionen, kan tänkas. Från och med Kawad I ser man att myntets kant har börjat att dekoreras med månskäror och ibland även i kombination med stjärnor i positionerna klockan 3, 6, 9 samt i förekommande fall klockan 12 (figur 6). Nymånen och stjärnan brukar anges som zoroastriska symboler, men var dessa symbolers exakta ursprung är vet jag inte.
Språk: På de sasanidiska mynten är det skrivna språket på pahlavi (medelpersiska). Vanligt förekommande ord på myntens åtsida är besvärjelser som exempelvis Shan sha, ”kungarnas
15 kung”, men även andra typer av besvärjelser som ”må hans härlighet växa” osv. Utöver denna information finns även information på pahlavi om kungens namn. På frånsidan intill den högra väktaren finns myntmärket som indikerar myntorten. Intill den vänstra väktaren är präglingsåret (regentåret) skrivet (figur 5).
Det är annars bildspråket som dominerar på de sasanidiska mynten. Det är uppskattningsvis tio gånger mer av utrymmet som upptas av bilder och symboler jämfört med de skrivna orden. Jag kan tänka mig flera orsaker: 1. Mynten är konstverk skapade av människor i en kultur där konstnärlighet sattes högt. 2. En bild säger mer än tusen ord. 3. Alla som hade pahlavi som modersmål kunde inte läsa och av den del av befolkningen som var läskunnig var flera bara läskunniga på sitt eget språk som inte var pahlavi, så därför satsade härskaren i första hand på bildspråket för att nå ut med sitt budskap. 4. Den zoroastriska religionen är materialistisk och bilder är mer konkreta än ord. Ibland uttrycks till och med rörelser och kroppsspråk i bilderna på mynten. Hur ska man till exempel förstå eldväktarnas aktivitet intill eldaltaret? På mynt från Peroz I och Kawad I ser det ut som att ena eller båda eldväktarna rör vid eller i elden (figur 6). Hur ska detta tolkas? Indikerar detta prästernas närmare koppling till gud, något som i så fall tonats ner hos de andra kungarnas mynt där väktarna står passiva intill eldaltaret och till och med vända utåt framåt istället för mot elden. Väktarnas uppgift tycks nu mer handla om att just vakta och inte att sköta elden, ett intryck som förstärks av att eldväktarna också givits vapen i händerna under denna förändring av bildspråket.
Könsroller: Det finns två kön men det är enbart män avbildade på mynten som hittats i den uppländska jorden, vilket inte är så överraskande eftersom härskare och myntherrar brukar vara just herrar. Väktarna är ofta lite svåra att könsbestämma men jag tror att de ska förställa män. Könsrollerna var nog låsta även i det avseendet. Det fanns två drottningar, Boran (630- 631 e Kr) och Azarmidokht (631-632 e Kr), men tyvärr finns de inte på mynten som är funna i Uppland. Boran blev härskarinna mycket beroende på att alla hennes bröder hade blivit mördade (Daryaee 2008:34, 36). Azarmidokht var Borans syster. Båda var bara under en kort tid statsöverhuvuden.
Mynt av persisk typ i en arabisk/islamisk kontext: Ett arab-sasanidiskt Umajjad-mynt skiljer sig från ett rent sasanidiskt mynt genom att det på åtsidan under härskarens namn snett ner till höger finns tillägget Bismillah med arabisk skrift, vilket betyder ”i Guds namn”, samt vanligen fyra prickar därefter (figur 8b). Ett arab-sasanidiskt mynt från Tabaristan har på åtsidan snett ner till höger ett ideogram, som ungefär betyder ”utmärkt eller underbar”, skrivet
16 på pahlavi. Det kan stå så också på äkta sasanidiska mynt från Khusraw II (eller så är de blanka där nere till höger; figur 8a), men mynten från Tabaristan har på frånsidan grupper med två eller tre punkter klockan halv två, halv fem, halv åtta och halv elva (figur 8c).
Figur 8. Jämförelse mellan (a) rent sasanidiskt mynt Khusraw II, (b) arab-sasanidiskt mynt Umajjad, (c) arab-sasanidiskt mynt Tabaristan och (d) arab-bukharanskt mynt. De tre första (a-c) är från silverskatten i Sundveda, Uppland. Foto: Bengt A. Lundberg. Det sista (d) är inte från de uppländska fynden, men ett fragment av ett annat arab-bukharanskt mynt har hittats i Helgö, Uppland. Foto: Morton & Eden Ltd.
Jag tycker att när man betraktar det äkta sasanidiska myntet (som i det här konkreta fallet är från 592), så ger det ett mer levande intryck än Umajjad-myntet (från 695/96) och än mer Tabaristan-myntet (från 781/82), vilket ju inte är så konstigt eftersom de sistnämnda är en sorts kopior. Tittar man på det arab-bukharanska (odaterat från slutet av 700-talet eller början av 800-talet) myntet så har bilderna av storkonungen och eldaltaret med väktarna så kraftigt stiliserats att myntet nästan ser bildlöst ut, särskilt på frånsidan (figur 8d). Det sker en förändring av det persiska konstnärliga uttrycket på mynten efter Sasanidiska rikets fall 651 e Kr, först under den umajjadiska tiden till den islamiska myntreformen 696-98, då kalifatet börjar prägla egna bildlösa mynttyper, sedan på 700-talet i Tabaristan där det persiska/zoroastriska envist stretar emot, för att i början av 800-talet i Bukhara vara nära upplösning. Det tog lång tid men till slut så segrade islam och det syns på mynten.
17 Hur och när kan de ha nått Sverige?
Persiska mynt i Uppland kallar jag min uppsats, vilket ger uttryck för en naiv förundran över hur just sasanidiska mynt har hamnat i just Uppland. Det finns i och för sig så många fler islamiska och västerländska än sasanidiska mynt hittade i Uppland och sasanidiska mynt har förstås blivit funna i andra landskap i Sverige och också i andra länder. Det väcktes hos mig ett intresse för att undersöka hur just de sasanidiska mynten har kommit till just Uppland. Det visade sig snabbt i min forskning att andelen av dessa mynt var större i de uppländska fynden jämfört med riksgenomsnittet. Att de sasanidiska mynten är äldst av alla orientaliska mynt funna i Sverige och präglade så tidigt som under folkvandringstid och vendeltid förde dessutom av naturliga skäl tankarna till möjligheten att de kunde ha kommit in till Skandinavien och Uppland före vikingatiden.
En viktig forskningsgren inom numismatiken ägnar sig åt myntens ursprungsområden och präglingsorter. En annan betydelsefull inriktning inom forskningen intresserar sig istället för områdena för silverimporten och söker svar på frågan om hur och varför mynten deponerades. En tredje typ av forskning riktar in sig på handeln med silver mellan exportområdena och importområdena.
Handeln skulle ha kunnat gå till så att skandinaver åkte ända ner till Orienten och bytte till sig silver för varor de hade med sig, eller att handelsaktiviteterna försiggick åt båda hållen. Yassi anger att det perserna främst var intresserade av var honung och järn, och att handeln mellan Skandinavien och Persien försiggick i ungefär tvåhundra år (Yassi muntligen). Som ett exempel på en resa från Orienten till områden belägna långt norrut tas ofta araben Ibn Fadlans resa år 922 från Bagdad ända upp till Bolgar i volgabulgarernas område i centrala Ryssland upp (Ibn Fadlan 2005). Mikkelsen försöker, när han gör sin undersökning av vikingarnas kontakter med islam (Mikkelsen 2008), att inte överdriva skandinavernas aktiviteter, och lyckas hitta en bra balans mellan det skandinaviska och det orientaliska perspektivet.
Istället för direkta kontakter mellan orientaler och skandinaver skulle handeln ha kunnat bedrivits på så sätt att människor i det mellanliggande området förmedlade varorna och silvret. Noonan siktar in sig just på mellanområdena i forntida Rus’, Khazarien och Volga- Bulgarien i sina numismatiska studier, och gör omfattande undersökningar av handeln mellan dessa transitområden och Skandinavien under vikingatiden (Noonan 1998). Kovalev gör motsvarande undersökningar för handeln mellan Orienten och transitområdena norr därom
18 under 900-talet och början av 1000-talet (Kovalev 2012). Silvret strömmade under vikingatiden från Orienten norrut över Kaukasus, över Kaspiska havet och tidvis via en östligare rutt söder om Ural till transitområdena och därefter vidare norrut till Skandinavien. Rispling betonar att det var khazariska (judiska) köpmän som förmedlade silvermynten och att det inte var vikingar som hämtade hem dem från besök i Orienten (Rispling 2012:61).
Figur 9. Karta över Iran, Ryssland och Sverige med ett antal platsangivelser. Några myntorter och handelsplatser i Sasanidiska riket: Amol, Bishapur, Bukhara, Maishan, Merv, Ray, Ctesifon och Yazd är markerade, liksom handelsplatserna Ibil i Khazariska riket, Bolgar i Volgabulgarernas rike, Kiev och Novgorod i Rus, floden Kama i nordöstra Ryssland (Perm- området), samt landskapet Uppland i Sverige. Omarbetad från och ortnamnen tillagda på karta av Anneli Sundkvist https://annelisundkvist.wordpress.com/category/arkeologihistoria/ på satellitbild från Google.
Hur varje enskilt mynt av de 112 sasanidiska mynten i min studie har vandrat från orten där det präglades till den plats i Uppland där det slutligen deponerades är naturligtvis omöjligt att ta reda på. Ett sådant mikroarkeologiskt perspektiv är dock bra att ha, eftersom det ställer frågan hur det i konkret mening verkligen förhöll sig, men för att få ett svar på hur transporten av mynt gick till krävs en generalisering eller om man så vill att mynten ses från ett makroperspektiv. Det verkar då för mig uppenbart att i alla fall de flesta mynten bör ha transporterats genom det väldiga Ryssland som ju ligger mitt emellan det persiska ursprungsområdet och Uppland (figur 9), och bytt ägare åtskilliga gånger.
19 Tidsmässigt är den gängse uppfattningen att importen av orientaliska silvermynt till Skandinavien började ca 800 e Kr: ingen import alls före 800 (Callmer 1976:175, 182-183), påbörjades i liten skala ca 800 (Jonsson 2008:21), i stora kvantiteter ca 790-1015 (Rispling 2007:51). Linder Welin anser däremot att det finns tydliga indikationer på att orientaliska silvermynt kom in till Sverige redan från ca 700 e Kr eller åtminstone från ca 750 e Kr (Linder Welin 1974, 1976). Linder Welin menar, att de gravfynd och lösfynd med mynt från 500-, 600- och första hälften av 700-talet som hon tar ett upp i sin artikel, indikerar att orientaliska mynt tidigt har kommit in först till Mälarlandskapen, och något senare till andra landskap på fastlandet och till Öland. Några gravfynd med mynt från tiden före 750 e Kr finns inte i gotländska gravar över huvud taget (Linder Welin 1974:29). Utomlands, vid floden Kama i Perm-området invid Uralbergen (Perm ligger på nästan samma breddgrad som Stockholm rakt österut), har en hög koncentration av sasanidiska fornsaker hittats i form av silverskålar från 400-talet till 700-talet (Frye 1972:265) och silvermynt från 300-talet till 600- talet (Spassky 1967:46 citerad av Linder Welin 1976:189).
I min undersökning finns det elva gravfynd eller lösfynd som är mycket gamla, äldre än 750 e Kr (tabell 7). (Sex av dem är samma som Linder Welin redovisar i sin studie.) Även några av de uppländska depåfynden uppvisar en ålderdomlig profil. I tabell 8 tas de fyra depåfynden upp som innehåller riktigt gamla, sasanidiska mynt 450 (474/84) - 650 e Kr, jämte yngre, arabiska.
Tabell 7. Gravfynd* och ensamfunna av persisk typ i Uppland
Nr enl bilaga Präglingsår Myntort Mynttyp Myntherre Fyndplats 42 581 Sasanidiskt Hormizd IV Birka (1873) 45* 590-628 NYHCh Sasanidiskt Khosrou II Birka (1873-) 48* 590-628 Sasanidiskt Khosrou II Birka (1873) 59 590-628 Sasanidiskt Khosrou II Helgö (fyndår?) 66* 605 AM Sasanidiskt Khosrou II Birka (1934) 70 620 PR Sasanidiskt Khosrou II Birka (1911) 75 500-650 Sasanidiskt Gräsö (1801) 107* 500-650 Sasanidiskt Birka (1876) 108 500-650 Sasanidiskt N Uppland (1904) 119 679/80 MR Arab-sasanidiskt, Umajjad Helgö (1964) 120* 682/83 Arab-sasanidiskt, Umajjad Grävsta (1930) 133* 776/77 Tabaristan Arab-sasanidiskt, Tabaristan Kunsta (1926) 134* 776 Tabaristan Arab-sasanidiskt, Tabaristan Helgö (1978) 146* 760-800 Tabaristan Arab-sasanidiskt, Tabaristan Birka (1874-) 147* 760-800 Tabaristan Arab-sasanidiskt, Tabaristan Prästgården (1973) 151* 812-818 Bukhara Arab-bukharanskt Helgö (1974)
20
Tabell 8. Depåfynd av orientaliska mynt i Uppland innehållande sasanidiska mynt
Fyndplats 450-550 5501-650 650-750 750-850 850- Äldsta Yngsta Andel frg Birka 1 (1872) - 2 - - 388 600/10/20 963/64 80,2 % Obestämt Um/Ab 18 Obestämt islamiska 59 Fittja (1879) - 1 11 106 18 611 866-69 13,2 %
Sundveda (2008) 1 28 68 385 - 474/84 843-44 77,6 % 864/65, 81,2 % Väsby (1827, 37 29 15 81 - 524 825/26, (ojämt 1999, 2008) 832/34 fördelat) Ob Um/Ab 315
Det måste å ena sidan tydligt framhållas att det inte finns något depåfynd i Uppland eller någon annanstans i Sverige som innehåller enbart sasanidiska mynt, så om det har kommit in sasanidiska mynt till Sverige redan under vendeltid är det i mycket liten omfattning jämfört med det stora inflödet av orientaliska mynt på 800- och 900-talet. Å andra sidan missbrukas generaliseringsverktyget. Istället för att på allvar intressera sig för det enskilda och det avvikande vänder generaliserande forskare oftast blicken mot den tid då handeln var som störst och definierar allt utifrån den tiden. Det blir också övergeneraliserande om det skulle antydas att t ex mynten i Sundvedaskatten hade hållits ihop som ett paket från en viss tid i Orienten via en annan tid i Khazarien till ett annat tillfälle i Uppland och vips vara deponerade i Sundveda. Det är mycket osannolikt att mynten skulle ha varit liksom fastklistrade med varandra under hela den vägen och tiden. Det är väl i stället så att mynt (liksom frimärken, böcker eller vilka ägodelar som helst) samlas in och ordnas för att sedan brytas ned i sina beståndsdelar och skingras, för att därefter ingå i nya samlingar av mynt. En plånbok innehåller mynt med en viss sammansättning, men vissa mynt kommer att försvinna från plånboken i samband med att det görs betalningar, medan andra mynt kommer att läggas in i plånboken när betalningar tas emot, så att sammansättningen av mynten i plånboken hela tiden ändras. Det enskilda myntet har ett präglingsår och är det funnet som ett ensamt mynt i en grav och graven kan dateras säkert, vilket man ofta inte kan, så är deponeringen också daterad. Det enskilda myntet i ett depåfynd kan dateras till präglingsår och dateras till det år som det tidigast kan ha deponerats genom depåfyndets tpq, det yngsta myntet, men vare sig
1 Obestämda sasanidiska mynt från ca 500 (eller i några fall från 532) har i tabellen flyttats fram till 550 e Kr.
21 det enskilda myntet i gravfyndet eller depåfyndet kan ges ett datum för när det befann sig på ett visst ställe i Ryssland, när det kom över ”gränsen” till Sverige, när det passerade gränsen till Uppland eller gränsen till Odensala socken.
Det är förhållandevis många åldersstigna mynt i de uppländska fynden. Flera gravfynd består av gamla, sasanidiska mynt (tabell 7). Jag associerar detta till tidigare studier av fynd i Birka som har visat att det kan finnas två myntstockar: en äldre i själva staden som syns i gravfynden, och en yngre i depåfynden (Gustin 2004:239-245). I min undersökning visar även ett par depåfynd upp mycket gamla mynt. Depåfyndet i Väsby har uppseendeväckande många sasanidiska mynt däribland från första hälften av 500-talet, men också depåfyndet i Sundveda har många sasanidiska mynt (tabell 8). Silverskatten i Väsby var deponerad invid gränsen till en annans äga, och alldeles i närheten (på grannens mark) fanns ett gravfält (Zachrisson 1998:291-292). Silverskatten vid Sundveda var deponerad som tidigast på 800-talet där en människa hade begravts på 600-talet i en stensättning gjord redan på 100-talet. Mynten var placerade i den översta delen av gravens stenpackning och inte täckt med jord (Evanni 2009:19-20). Silverskatterna i Uppland verkar fungera som gränsmarkeringar eller vara knutna till gravfält till skillnad från silverskatterna på Gotland som ofta är deponerade vid boplatser (Zachrisson 1998:75, 118-122). Kan den ålderdomliga profilen med relativt många sasanidiska myntfynd i just Uppland delvis förklaras med att fynden antingen är gravfynd eller också depåfynd i en grav eller som en gränsmarkering i anslutning till ett gravfält? Vissa av de sasanidiska mynten skulle kunna vara en del av en gammal myntstock, som i Birka.
Förflyttningen av mynten från Sasanidiska riket bör i största utsträckning ha skett på krokiga vägar i Ryssland innan de nådde Skandinavien och Uppland. Fastän någon enstaka österlänning kan ha färdats till Sverige, liksom en och annan skandinav kan ha tagit sig ända ned till det persiska området, så bör det ha hört till undantagen, utan det enskilda myntet bör ha förflyttats från hand till hand, från penningpung till penningpung, ibland snabbt men ofta i maklig takt genom transitområdet Ryssland, dvs även de sasanisiska mynt som eventuellt exporterades i ett tidigt skede följde samma princip som mynten senare färdades när kontakterna mellan Skandinavien och Orienten tog fart under 800-talet och 900-talet. Jag tror att många, kanske flertalet, av de enskilda sasanidiska mynten i depåfynd och hopade fynd samt de sasanidiska mynten i lösfynd och gravfynd kom till Uppland först under vikingatiden, men jag utesluter inte att flera av de sasanidiska mynten kom till Uppland redan under vendeltiden. Jag tror inte att handeln via mellanhänder i Ryssland med Orienten är begränsad
22 till vikingatiden, utan att det försiggick en sådan handel redan under vendeltiden, men att den är mycket blygsam jämfört med den omfattande handeln under vikingatiden.
Slutsatser
I Uppland har man funnit 151 persiska mynt varav 112 rent sasanidiska. De återstående 39 mynten är så kallade arab-sasanidiska eller arab-bukharanskt: 12 från Umajjad, 26 från Tabaristan och 1 från Bukhara.
Tidsbestämningen av de sasanidiska mynten är relativt enkel då de oftast är präglade med regentår på pahlavi för kungarna. I Uppland finns det mynt som inte gått att bestämma till någon myntherre och årtal. De daterade mynten utgörs till största delen av Väsbyskatten med mynt främst från Kawad I och Khusraw I (från slutet och början av deras respektive regentperioder 524-542 e Kr) samt Sundvedaskatten med mynt främst från Khusraw II (590- 628 e Kr). Det äldsta myntet är ett med Peroz I som myntherre (459-484 e Kr). När det gäller de arab-sasanidiska mynten är de vanligast förekommande mynten från Tabaristan Abbasid (från den senare perioden av 700-talet) följt av mynt från Umajjad (från den senare delen av 600-talet).
Myntorter för de uppländska fynden är Hamadan i Media, Amol i Tabaristan, Ardashir-Korra i Fars, Bishapur i Fars, Merv i Khurasan, Maishan i Maishan, Ctesifon, Ram-Hormizd i Khuriztan, Ray i mellersta/norra distriktet och Yasd i Fars för de sasanidiska mynten, samt för de arab-sasanidiska mynten och det arab-bukharanska myntet: Gay i mellersta/södra distriktet, Merv i Khurasan, Maishan i Maishan, Tabaristan och Bukhara. Tyvärr har endast en liten del av de 112 sasanidiska mynten kunnat få sin myntort bestämd då de ofta varit fragment eller oläsliga samt att en del har förkommit. Av de mynt som kunnat bestämmas tycks präglingsorterna främst ligga i det centrala Persien i nuvarande Iran.
23
Figur 10. Ray
Från och med Kawad I kom myntens utseende att förändras, dels kom altaret att bli allt smalare och stå på ett fundament utgörandes av några runda stenar staplade på varandra, vilket ger ett inte lika robust intryck som på de tidigare mynten, men framför allt introduceras ett helt nytt element nämligen den liggande månen i kombination med en stjärna kring myntets ytterkant på myntets frånsida. Vidare kan man också se att väktarna på myntets frånsida nu står vända framåt utåt istället för som tidigare vända mot eldaltaret och ibland även i aktivitet med elden. På mynt från Kawad I kan man tydligt se övergången där den vänstra väktaren nu står vänd framåt utåt medan den högra väktaren fortfarande står vänd mot eldaltaret.
De sasanidiska myntens väg till Uppland har främst gått från hand till hand genom Ryssland. De flesta sasanidiska mynten kom till Uppland under vikingatiden, men förmodligen kom även en del av mynten via handel redan under vendeltiden, även om det inte skedde i någon stor omfattning.
24 Avslutande kommentar
Under den här hösten har jag lärt mig fantastiskt mycket om mynt och då särskilt om mina nuvarande gunstlingar, de sasanidiska mynten, och framför allt har det varit så roligt, arbetsamt och intensivt, men roligt. Flera forskningsluckor och problem som behöver lösas tycker jag mig ha uppmärksammat. Kvinnornas roll i hanteringen av mynten och i handeln är endast ett av de problem som jag hade velat syssla med men inte hann.
Jag blev snabbt varse vid den första räkningen av de uppländska mynten att det just i Uppland finns en hel del av de annars så sällsynt förekommande sasaniderna, mest beroende på de två enastående depåfynden i Väsby och Sundveda. Det är dock svårt att räkna mynt som har försvunnit efter att de har samlats in. De hela och fina mynten har kommit bort och fragmenten verkar ha sållats bort redan i ett tidigt skede, vilket påverkar resultatet mycket. Det är också frustrerande att forska om mynt och inte ha tillgång till den största silverskatten av alla, Kungliga Myntkabinettets samlingar av 100 000-tals mynt, att inte själv få inspektera eller få fotograferat något av de fjorton mynt (inte Väsby-mynten som jag naturligtvis helst hade velat se) som jag noga hade valt ut och så gärna hade velat se. KMK skulle behöva få ordning på mynten och börja fotografera dem så att vi forskare kunde få del av den största av skatter.
Det var mycket intressant att ställa sig den givna och nästan ”förbjudna” frågan om inte sasanidiska mynt kan ha kommit in till Sverige redan under vendeltid. Något entydigt svar fick jag naturligtvis inte fram, men trots den ringa numerären: är det inte så att de sasanidiska mynten har blivit kraftigt underskattade i forskningen? En annan ambition som jag hade med min uppsats var att göra rättvisa åt det orientaliska perspektivet och inte minst då det persiska. Jag hoppas att jag någorlunda lyckades med detta. Jag hoppas också att det kan byggas fler broar mellan den kunskap och erfarenhet som finns i Orienten och den svenska, västerländska och ryska forskningen, och jag hoppas att mitt arbete åtminstone i någon grad kan inspirera andra till fortsatt sökande efter ny kunskap och nya infallsvinklar.
Sammanfattning
För att uppnå mitt syfte att förstå de persiska mynten som uppträder i de gamla silverskatterna i Uppland har jag delat in uppgiften i en kvantitativ och en kvalitativ del där den kvantitativa 25 delen inneburit att jag har sorterat och räknat de sasanidiska och arab-sasanidiska mynten utifrån Sveriges Mynt Landskapsinventeringen Uppland. Jag har också utgått från de mer precisa bestämningarna av myntherre, årtal och myntort som gjorts av Rispling efter 1989 samt bestämningar av nytillkomna myntfynd på 1990- och 2000-talet, allt för att kunna besvara de två första frågeställningarna om hur många de persiska mynten är och hur stor andel de utgör, respektive när och var de har präglats. Det visade sig att det i Uppland finns 151 persiska mynt, varav 112 sasanidiska, 38 arab-sasanidiska och ett arab-bukharanskt, och att de utgör 5,1 % av de orientaliska mynten. Det äldsta sasnidiska myntet är från 474/84, medan merparten av de som har kunnat dateras är från 524-542 och 590-628. De arab- sasanidiska mynten är från andra hälften av 600-talet och 700-talet, medan det arab- bukharanska har präglats i början av 800-talet. Flertalet har präglats i det persiska kärnområdet i nuvarande Iran med myntorter som Bishapur, Hamadan och Ray.
För frågeställning tre avseende de sasanidiska myntens roll i deras ursprungskontext har jag använt en kvalitativ metod och utgått från myntens utseende och teoretiskt använt Andréns tolkningar av bild och text på runstenar som en postprocessuell inspirationskälla. Mynten hade funktionen att, förutom att vara pengar, sprida propaganda för storkonungen och visa upp enhetlighet, vilket tydligt framgår av bildspråket på mynten, trots att samhället politiskt, religiöst, socialt och språkligt var mångkulturellt. Den kvalitativa metod jag använde för att besvara frågan rörande de sasanidiska myntens ankomst till Sverige var att kombinera ett mikro- respektive ett makroarkeologiskt perspektiv. Det resultat jag fick av min analys var att mynten har förflyttats från det persiska området via mellanhänder i Ryssland till Sverige och Uppland. Ankomsten till Sverige är omöjlig att datera för det enskilda myntet, men vissa kan ha nått fram redan under vendeltid före 800 fast i blygsam omfattning, medan flertalet kom in under vikingatiden efter 800. Genom hela uppsatsen har jag använt ett orientaliskt perspektiv i allmänhet och ett persiskt perspektiv i synnerhet, naturligtvis uppblandat med ett svenskt perspektiv när ett sådant varit relevant.
Referenser Litteratur
Andrén, Anders (2000). ”Re-reading Embodied Texts – an Interpretation of Rune-stones”. Current Swedish Archaeology. Vol. 8, Stockholm, s. 7-32.
Boyce, Mary (1979). Zoroastrians: Their Religious Beliefs and Practices. London: Routledge/Kegan Paul. 26 Callmer, Johan (1976). “Oriental coins and the beginning of the Viking period”. Fornvännen. Årg. 71, s. 175- 185. Daryaee, Touraj (2008). Sasanian Persia: The Rise and Fall of an Empire (International library of Iranian stud- ies; 8). London: I. B. Tauris & Co Ltd. Elfver, Frédéric (2008). ”Om ett betydelsefullt depåfynd från Hammarby i Uppland”. Svensk Numismatisk Tidskrift. 2008:6, s. 136-137. Encyclopædia Iranica (1992). Coins and Coinage. Hämtad 2014-12-19, http://www.iranicaonline.org/articles/coins-and-coinage- Evanni, Louise (2009). Sundvedaskatten: en grav med oväntat innehåll: Uppland, Odensala socken, Rävsta 5:123, RAÄ 201:1: arkeologisk undersökning. Hägersten: UV Mitt, Avdelningen för arkeologiska utredningar, Riksantikvarieämbetet. Frye, Richard Nelson (1972). ”Byzantine and Sasanian trade relations with northeastern Russia”. Dumbarton Oaks Papers 26, s. 265-296. Gustin, Ingrid (2004). Mellan gåva och marknad: handel, tillit och materiell kultur under vikingatid. Lund: Lunds Universitet. Göbl, Robert (1971). Sasanian numismatics. Braunschweig: Klinkhardt & Biermann. Göbl, Robert (1978). Antike Numismatik. München: Battenberg. Hovén , Bengt (1981), “On oriental coins in Scandinavia”. I: Oxford symposium on coinage and monetary histo- ry, Viking-age coinage in the northern Lands. Oxford, s. 119-128. Ibn Fadlan, Ahmad (2005). Ibn Fadlan's journey to Russia: a tenth-century traveler from Baghad to the Volga River /translated with commentary by Richard N. Frye. Princeton: Markus Wiener Publishers. Jonsson, Kenneth (2008). "Nässkatten 1704 och järnhandeln under vikingatiden". Myntstudier. 2008:2, s. 17-24. Kovalev, Roman K. (2012). Khazaria and Volga Bulgaria as Intermediaries in Trade Relations Between the Islamic Near East and the Rus’ Lands During the Tenth to Early Eleventh Centuries: The Numismatic Evidence: Part I. Linder Welin, Ulla S. (1974). “The first arrival of Oriental coins in Scandinavia and the inception of the Viking Age in Sweden”. Fornvännen. Årg. 69, s. 22-29. Linder Welin, Ulla S. (1976). ”Reply”. Fornvännen. Årg. 71, s. 186-190. Mikkelsen, Egil (2008). "The Vikings and Islam". I: Stefan Brink and Neil Price (red.). The Viking World, s. 543-549, New York: Routledge. Noonan, Thomas S. (1998). The Islamic World, Russia and the Vikings, 750-900: the numismatic evidence. Al- dershot, Hampshire: Ashgate. Rispling, Gert (2007). "Monetary circulation in the ninth and tenth centuries. A short survey in the light of die studies". Wiadomości Numizmatyczne (Warszawa) 2007:1-2, s. 51-65. Rispling, Gert (2012). ”Mynten i Sundvedafyndet”. Situne Dei (2006). 2012, s. 56-62. Schindel, Nikolaus (2004). Sylloge Nummorum Sasanidarum, Paris-Berlin-Wien. Vol. 3, Shapur II - Kawad I. Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften. Sellwood, David, Whitting, Phillip and Williams, Richard (1985). An Introduction to Sasanian Coins. London: Pardy & Son (Printers) Ltd. Statens historiska museum, SHM. Inventarienummer 512 med bilagor. Se Sök i samlingarna www.historiska.se Tornberg, Carl Johan (1848). Numi cufici regii numophylacii Holmiensis, quos omnes in terra Sueciae repertos digessit et interpretatus est Carolus Johannes Tornberg. Upsaliae: Leffler et Sebell. Wickham, Chris (2009), The inheritance of Rome: a history of Europe from 400 to 1000. London: Allen Lane. Wiséhn, Eva (red.) (1989). Sveriges mynthistoria: landskapsinventeringen. 4, Myntfynd från Uppland. Stockholm: Kungl. Myntkabinettet. Zachrisson, Torun (1998). Gård, gräns, gravfält. Sammanhang kring ädelmetalldepåer och runstenar från vikingatid och tidigmedeltid i Uppland och Gästrikland. Diss. Stockholm: Stockholms universitet.
27 Muntliga referenser
Gert Rispling, expert på orientaliska mynt. Myntbestämningar. Nytillkomna myntfynd i Uppland. Jahangir Yassi, kännare av sasanidiska mynt och persisk historia. Information om handeln i forntida Persien. Figurförteckning
Figur 1. Målning över Hamadan av Nisse Namnsson http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_paintings_and_plots_by_Pascal_Coste_and_Eug%C3%A8ne_Flandin#medi aviewer/File:Hamadan_2_by_Eug%C3%A8ne_Flandin.jpg
Figur 2. Elfver, Frédéric. Depåfyndet från Stora Wäsby, Hammarby sn, Uppland. Foto Kenneth Jonsson professor Numismatiska institutionen Figur 3. Edberg, Rune och Wikström, Anders. Situne Dei: Årsskrift för Sigtunaforskning och historisk arkeologi 2012. Foto Kenneth Jonsson professor Numismatiska institutionen Figur 4. Karta över Persien, egen produktion Figur 5. Mynt av Khusraw II. http://www.coinproject.com/siteimages/97-789441.jpg Figur 6. Myntbeskrivningar, egen produktion Figur 7. Samarkand. http://www.wdl.org/en/item/7307/view/2/205/#q=samarqand Figur 8. Jämförelse mellan sasanidiskt, arab-sasanidiskt Umajjad, arab-sasanidiskt Tabaristan och arab- bukharanskt mynt Figur 9. Karta över Iran, Ryssland och Skandinavien. Omarbetad karta från https://annelisundkvist.wordpress.com/category/arkeologihistoria/ på satellitbild från Google Figur 10. Bild över Ray. http://www.wdl.org/en/item/7307/view/1/755/#q=altar%20zoroastrian
Bilaga: Myntlista
Sasanidiska
Peroz I (457-484 e Kr) 1. År 474-84 myntort? frg Sundveda (2008) Myntet bestämt av Gert Rispling
Kawad I (andra regeringsperioden 499-531 e Kr) 2-5. År 524 Väsby (1827) Mynten bestämda av Johan Henrik Schröder (SHM 512 Huvudkatalog B:5-6)
Kawad I/Khusraw I? 6. År 531 Väsby (1827) Schröder
Khusraw I (531-579 e Kr 7. År 531-79 ART frg Sundveda (2008) Rispling 8. År 531-79 RS? frg Sundveda (2008) 9. År 534 Väsby (1827) Schröder 10-13. År 535 Väsby (1827) Schröder 14. År 535 frg Väsby (1827) Schröder 15. År 539 Väsby (1827) Schröder 16-18. År 541 Väsby (1827) Schröder 19-33. År 541? Väsby (1827) Schröder 34. År 541? frg Väsby (1827) Schröder 35-40. År 542 tvåspråkigt Väsby (1827) Schröder
28 Hormizd IV (579-590 e Kr) 41. År 579-90 AH (= Hamadan) frg Väsby (efterskörd 1999) Rispling 42. År 581 myntort? 3 frg ensamfunnet Birka (1873) Ensamfunnet Myntet bestämt av Ulla S. Linder Welin
Khusraw II (591-628 e Kr) 43. År 591-628 AB 1-38 frg Sundveda (2008) Rispling 44. År 590-628 MY (=Maysan) (Tidigare läst som MR (=Marw)) frg Helgö (1960-66 SML 4.149C) Hopat fynd Rispling 45. År 590-628 NIHCh (= Nakhdjawan?) frg Birka grav 29 (1873-95/1932) Gravfynd Linder Welin 46. År 591-628 RD 1-38 frg Sundveda (2008) Rispling 47. År 591-628 YZ 1-38 frg Sundveda (2008) Rispling 48. År 590-628 myntort? Birka 4A-D grav 83A (1873) Gravfynd Helt/frg? 49. År 590-628 myntort? Birka 32B (ca 1876) Fyndomständighet okänd Utan inv nr Helt/frg? 50-55. År 591-628 myntort? 1-38 frg Sundveda (2008) Rispling 56-58. År 591-628 myntort? 1-39 frg Väsby (efterskörd 2008) Rispling 59. År 590-628 myntort? frg Helgö (okänt fyndår SML 4.149D) Ensamfunnet Rispling 60. År 591-628? myntort? frg Birka Garnisionen (2001) Fyndomständigheter? Rispling 61. År 592 NYH 2 Sundveda (2008) Rispling 62. År 594 myntort? 4 frg Sundveda (2008) Rispling 63. År 596 RAM 6 frg Sundveda (2008) Rispling 64. År 600 BYSh 10 Sundveda (2008) Rispling 65. År 600, 610 el. 620 myntort NHR (=Nahr Tira) år x1 (11, 21 eller 31) frg Birka (1872) Depåfynd Rispling 66. År 605 AM 15 frg Birka SHM 21 064 (1934) Hopat f (Wisén) Gravfynd (Linder) Linder Welin 67. År 605 myntort? [1]5 frg Sundveda (2008) Rispling 68. År 611 RD 23 611 21 RY 611 Fittja SHL 4.183 (1879) Depåfynd Rispling 69. År 619 myntort? 29 frg Sundveda (2008) Rispling 70. År 620 PR (Tidigare?/senare? (Wisén?) läst som MR) regentår 31=620 frg Birka SHM 14592 (inkom 1911) Hopat fynd (Wisén) Ensamfunnet (Welin) Linder Welin 71. År 620 myntort? 30 frg Sundveda (2008) Rispling 72. År 621 myntort? 31 frg Sundveda (2008) Rispling 73. År 628 myntort? 38 frg Sundveda (2008) Rispling
Storkonung? 74. År ca 500-650 myntort? frg Birka (1872) Depåfynd Rispling 75. År ca 500-650 (224-651) Gräsö (1801) SML 4.207 Ensamfunnet Helt/frg? 76. År ca 500-650 myntort? Väsby (1827) Schröder 77-98. År ca 500-650 myntort? Väsby (1827) Schröder 99-106. År ca 500-650 myntort? frg Sundveda (2008) Rispling 107. År ca 500-650 (224-651 myntort?) Birka norr om Borg 2A-B grav nr 596 (1876) Gravfynd Helt/frg? 108. År ca 500-650 (224-651) myntort? N. Uppland? (1904?) Ensamfunnet SHM 12 183 SML 4.844 Helt/frg? 109-110. År 531-651 myntort? frg Väsby (1827) Schröder 111. År 590-ca 650 myntort? frg Alsnö hus (1917) Hopat fynd (Wisén) SMH/KMK 16 039 112. År 591-651 myntort? frg Birka Garnisionen terrass III (2004) Fyndomständigheter? Rispling
Arab-Sasanidiska, Umajjad 651-704 [PhUm]
`Abdallah b. `Amir (41-45/661-664) 113. År 661 MY 7 41 AH 661/62 `Abdallah (b. `Amir) Fittja (1879) Depåfynd SHM 6373 preciserad bestämning av Gert Rispling 114. År 661/62 myntort? [4]1 AH frg Sundveda (2008) Rispling
`Ubaydallah b. Ziyad (54-64/673-683) 115. År 673-83 myntort? 54-64 AH frg Sundveda (2008) Rispling
Temp. kalif `Abdalmalik; guvernör al-Hajjaj bin Yusuf 116. År 695-700? myntort? [76-81?] AH. frg Väsby (efterskörd 2008) Rispling al-Muhallab b. Abi Sufra (75-79/694-698) 117. År 694-96 BYSh 75-76 AH, 694-96 frg Sundveda (2008) Rispling 118. År 695/96 BYSh 76 AH, 695/96 Sundveda (2008) Rispling 29 Guvernör? 119. År 679/80 MR (=Marw) year 48 (=60 AH_679/80) frg Helgö (1964) ( i SML 4.151 beskrivet som Sasanidiska riket? efter 590) Hopat fynd? (Wisén) Ensamfunnet (Welin) Linder Welin 120. År 682/83 myntort? 63 AH (=682/83) frg Grävsta (1930) Gravfynd (i SML 4.565 beskrivet som Sasanid/arab-sasanid 550-750) Linder Welin 121. År ca 679-703 GD [ca 60-83] AH, c.679-703 frg Sundveda (2008) Rispling 122-123. År ca 650-700 myntort? frg Sundveda (2008) Rispling 124. År 651-704 myntort? xxx frg Väsby (efterskörd 2008) Rispling
Arab-Sasanidiska i Tabaristan, Ispahbad 711-761 [PhIsp]
Datburjmihr 125. År 737 Tabaristan 86(?) PYE = 737 AD Väsby (efterskörd 1999) W8 Rispling
Khurshid 126. År 761 Tabaristan 52 761 Khurshid 110 PYE Fittja (1879) Depåfynd SHM 6373 preciserad bestämning av Gert Rispling
Arab-Sasanidiska i Tabaristan, Abbasid 761-793 [PhAb]
`Umar b. al-`Ala' (771-780) 127. År 773/74 [TPWRSTAN] 122 PYE, 773/74 frg Sundveda (2008) Rispling 128. År 775/76 [TPWRSTAN] 124 775/76 frg Sundveda (2008) Rispling 129. År 778/79 [TPWRSTAN] [12]7 778/79 frg Sundveda (2008) Rispling 130. År 780/81 TPWRSTAN 129 780/81 Sundveda (2008) Rispling 131. År 780/81 T[PWRSTAN] [12]9 780/81 frg Sundveda (2008) Rispling 132. År 780/81 TPWRSTAN [129] 780/81 frg Sundveda (2008) Rispling
Said ibn Daladj 133. År 776/77Tabaristan Kunsta (1926) Gravfynd SHM/KMK 18 357 Helt/frg? 134. År 776 Tabaristan Helgö (1978) Gravfynd SML 4.154B Helt/frg?
`Umar (771-780) eller Jarir (786-788) 135-136. År 771-88 TPWRSTAN [120-29] eller [135-37] 771-88 frg Sundveda (2008) Rispling
Hani (788-790) 137. År 787-92 TPWRSTAN [136-40] 787-92 frg Sundveda (2008) Rispling
Guvernör? 138. År 755-76 [TPWRSTAN] 104, 114 eller 124 755-76 frg Sundveda (2008) Rispling 139. År 774/75 el. 784/85 TP[WRSTAN] [12]3 el. [13]3, 774/75 el. 784/85 frg Sundveda (2008) Rispling 140. År 778/79 [TPWRSTAN] 127 778/79 frg Sundveda (2008) Rispling 141. År 789/90TPWRSTAN [13]8 789/90 frg Sundveda (2008) Rispling 142-144. 761-812 [TPWRSTAN] [110-161] 761-812 frg Sundveda (2008) Rispling 145. År 761-794 Tabaristan 110-143 PYE frg Väsby (2008) Rispling 146. År 760-800 Tabaristan. Birka Hemlanden 1A-F grav 66 (1874-1934) Gravfynd Helt/frg? 147. År 651-800 Tabaristan. Prästgården (1973) Gravfynd SML 4.201 Helt/frg?
Ingen guvernör (Afzut, 780-793) 148. År 781/82 TPWRSTAN 130 781/82 Sundveda (2008) Rispling 149. År 785/86 [TPWRSTAN] 134 785/86 Sundveda (2008) frg Rispling 150. År 780-94 TPWRSTAN [129-43] 780-94 Sundveda (2008) frg Rispling
Arab-Bukharanskt 158-200/775-815 [PhBukh] al-Fadl b. Sahl 151. År 812-18 Bukhara 196-202 frg Helgö (1974) Gravfynd Tillhör ej depåfyndet SHM/KMK 30249a, SML 4.153A PhBukh ARAB-BUKHARAN/ARAB-KHWARIZMIAN Rispling
30