Kyrkheddinge 8:37

RAPPORT 2015:18

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING 2013 Kyrkheddinge 8:37

Gård 8 och 9 i Kyrkheddinge by Skåne, Staffanstorps kommun, Kyrkheddinge socken, Kyrkheddinge 8:37 fornlämning Kyrkheddinge 6:1 Linda Billström

RAPPORT 2015:18

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING 2013 Kyrkheddinge 8:37

Gård 8 och 9 i Kyrkheddinge by Skåne, Staffanstorps kommun, Kyrkheddinge socken, Kyrkheddinge 8:37 fornlämning Kyrkheddinge 6:1 SHMM dnr 5.1.1-00228-2015 Linda Billström Statens Historiska Museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten Odlarevägen 5 226 60 Lund Tel.: 010-480 00 00 Fax: 010-480 82 67 e-post: [email protected] www.arkeologiuv.se

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning.

Bildredigering Henrik Pihl Layout Henrik Pihl Omslag Linda Billström och praktikant Oskar Spjuth undersöker de välbevarade bebyggelselämningarna i Kyrkheddinge. Foto: Statens Historiska Museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten.

Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2015 Innehåll

Inledning 5 Den arkeologiska undersökningen, bakgrund, kunskapsläge och undersökningsstrategi 8 Undersökningsplan och frågeställningar 8 Landskap och fornlämningsmiljö 9 Tidigare undersökningar 10 Kyrkheddinges kulturhistoria 12 Pågående vetenskaplig diskussion 13 Upplägg och metoder 15 Undersökningens resultat 20 Bebyggelseutvecklingen på gård 8 och 9 20 Fyndmaterialet 43 Analyser 63 Osteologisk analys 63 14C-analys 63 Utvärdering av upplägg och metoder 64 Källkritiska aspekter 64 Projektets organisation 67 Avsteg från undersökningsplanen 67 Resultatsammanfattning och måluppfyllelse 68 Bebyggelseutvecklingen 68 Måluppfyllelse 76 Referenser 81 Källor 84 Administrativa uppgifter 85 Bilagor Bilaga 1. Fas- och gruppbeskrivningar 86 Bilaga 2. Fyndlista 101 Bilaga 3. Analysresultat 108 Bilaga 4. Fyndgrupp Hus & husgeråd 109

VIKINGATID TIDIG MEDELTID HÖGMEDELTID SENMEDELTID TIDIGMODERN TID MODERN TID

700 1000 1200 1400 1600 1800 2000 V Ringsjön Landskrona Häljarp

Saxån Eslöv

Lundåkrabukten

Kävlinge

Löddeköpinge

Lödde å Kävlingeån

Bjärred Lund S Sandby

Lommabukten Lomma Dalby

Staffanstorp Kyrkheddinge Malmö

Genarp Bara

Bunkeflostrand Oxie Yddingesjön

Svedala

Sege å Vellinge Börringesjön

Skanör Höllviken Falsterbo Ljunghusen

Kämpingebukten

Trelleborg

Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur GSD-Översiktskartan, Skåne län, blad 20 Malmö. Skala 1:300 000.

4 Kyrkheddinge 8:37 Inledning

Med anledning av att Staffanstorps kommun planerat att uppföra en ny förskola inom fastigheten Kyrkheddinge 8:37, Kyrkheddinge bytomt, RAÄ 6:1, beslutade länsstyrelsen om att en arkeologisk slutundersökning skulle genomföras (Dnr 431-605-2013). Länsstyrelsen i Skåne län uppdrog åt Riksantikvarieämbetet, UV Syd, att genomföra en arkeologisk slutundersökning inom ovan nämnda fastighet. I den undersökningsplan som upprättades fastlades målsättningen att dokumentera och analysera bebyggelseutvecklingen med hänseende på kronologi och struktur (RAÄ dnr 3.1.1–0905-2013). Kyrkheddinge ligger ca 1 km från Staffanstorp och ca 4 km från Dalby. Detaljplaneområdet ligger i den nordvästra delen av Kyrkheddinge bytomt, strax norr om Gamla Dalbyvägen, omgivet av villabebyggelse på alla håll utom i öster. Två historiskt kända gårdslägen, nr 8 och nr 9, berördes av den planerade exploateringen. Undersökningsområdet mätte ca 32×38 m och den totala ytan uppgick till ca 1055 m2 (fig. 1–3) Undersökningen gjordes under några veckor i maj år 2013. Den över- gripande frågeställningen var bebyggelseutvecklingen och hur denna för- höll sig till bebyggelseutvecklingen inom tidigare undersökta områden av den historiska bytomten. De lämningar som påträffades bestod till största delen av bebyggelselämningar i form av kulturlager, dessutom påträffades diken och nedgrävningar av olika slag. Undersökningsområdet delades in i en intensiv och en extensiv yta, där den intensiva ytan skulle undersökas kontextuellt och den extensiva med den mer traditionella metoden att dokumentera nedgrävningars sektioner. Stratigrafin inom den intensiva delen var bitvis mycket komplex. De arkeologiska resultaten kunde efter en stratigrafisk analys presenteras genom 13 byggnadsfaser, vilka omfattade såväl förhistoriska som historiska lämningar. I den äldsta fasen påträffades en mindre stolpburen ekonomibyggnad i undersökningsområdets östra del, som sannolikt tillhört en gårdsenhet i närheten. Det var dessvärre inte möjligt att närmre datera lämningen, då den typologiskt kunde härstamma från såväl äldre som yngre järnålder. En vikingatida datering är emellertid mest trolig med tanke på byggnadens läge på det som skulle bli ett medeltida gårdsläge. Under tidig medeltid fanns en bebyggelse som representerade en gårdsenhet med stolpbyggda hus, gränsdiken och gropar av olika slag. Under första halvan av 1200-talet skedde ett arvsskifte som resulterade i två separata gårdsenheter med stolpbyggda hus, gropar och en gårdsnära odling. Gårdarnas tomter markerades gentemot det gemensamma utrym- met på bygatan genom ett långlivat nord-sydligt gränsdike. Under mitten av 1300-talet drabbades de boende av digerdöden och efterföljande ödeläggelse med en omläggning av markanvändningen som följd. Under några decennier efter 1350 fanns ingen bebyggelse på platsen. Istället brukades jorden som åker eller låg för fäfot. Senmedeltiden innebar en nyetablering på tomten. Det fanns dock en stor skillnad från föregående bebyggelsefaser, endast en gårdsenhet kunde beläggas från senmedeltid fram till modern tid. Detta kan

Kyrkheddinge 8:37 5 0 40 80 120 m

Figur 2. Utsnitt ur enskifteskartan (1806) över dubbelgården 8/9 i nordvästra delen av Kyrkheddinge by. Direkt till vänster om undersökningsområdet syns dubbelgårdens tre längor.

6 Kyrkheddinge 8:37 Bjällerup 10:1 Bjällerup 11:1–2 Bjällerup 6:1

Bjällerup 12:1 Bjällerup 13:1

Bäckalid

Kyrkheddinge 28:1

Emmylund Kyrkheddinge 8:1

Kyrkheddinge 30:1

Höje å Kyrkheddinge 7:1

Åkersfält

Kyrkheddinge 36

Kyrkheddinge 4:1 Kyrkheddinge

Östergård Kyrkheddinge 18:1–2

Kyrkheddinge 6:1

Kyrkheddinge 32:1 Kyrkheddinge 19:1

Kyrkheddinge 34:1

Kyrkheddinge 33:1

Kyrkheddinge 17:1

Figur 3. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, samt kända fornlämningar i området. Skala 1:10 000. Flintevång Kyrkheddinge 16:1

Kyrkheddinge 8:37 7

Hällbo emellertid vara ett resultat av de kraftiga avröjningar och markarbeten som utförts på fastigheten under senare tid, men som inte gått tillräckligt djupt för att påverka lämningarna från tidig- och högmedeltid. Under senmedeltiden uppfördes boningshuset som en öst-västlig länga, först stolpburen och sedan syllburen, på den plats där det skulle ligga kvar fram till att det sista huset revs år 2013. Ett relativt omfattande fyndmaterial togs tillvara vilket speglade vardagliga aktiviteter på gården.

Den arkeologiska undersökningen, bakgrund, kunskapsläge och undersökningsstrategi Undersökningsplan och frågeställningar Undersökningens målsättning var att dokumentera och analysera bebyggelseutvecklingen inom den aktuella fastigheten med hänseende på kronologi och struktur samt att ställa detta mot vad som är tidigare arkeologiskt känt om byn. Målsättningen var även att skapa meningsfull kunskapsuppbyggnad, med relevans för myndigheter, forskning och allmänhet. Enligt Länsstyrelsens förfrågningsunderlag utgjorde frågan kring bebyggelseutvecklingen det övergripande problemområdet som skulle belysas genom den arkeologiska slutundersökningen. Tidigare undersökningar i Kyrkheddinge har visat att det funnits en storgård i södra delen av byn samt att den undersökta gård 1 gick att följa ända ned i 900-tal. De förundersökningar som genomförts inom aktuell fastighet har däremot inte kunnat påvisa bebyggelse äldre än 1200-tal. Detta föranledde en hypotes om att den nordvästra delen av byn inte hade samma ursprung som den sydöstra, utan kan ha etablerats senare då storgården spelat ut sin roll. Ett troligt etableringsskede är under det expansiva 1200-talet. Tillsammans med det övergripande problemområdet bebyggelseutvecklingen, den inriktning som angivits av Länsstyrelsen och den pågående vetenskap- liga diskussionen, kunde ett antal frågeställningar ställas upp:

• Vad betyder det att denna senare bebyggelseetablering tillkom? Vad har hänt i byn? Vilka aktörer kan tänkas ligga bakom nybyggnationen? Har produktiviteten ökat, har man satt in fler brukare och i samband med detta reglerat och minskat tomterna för att få in fler gårdar? När sker utvidgningen av byn, finns det ett samband med det expansiva 1200-talet?

• Hur ser bebyggelseutvecklingen ut på platsen för gård 8 och 9? Bestod enheten av en gård från början som delades upp på två för att sedan slås ihop till en dubbelgård igen eller fanns två enheter från början som blev en dubbelgård? Är det möjligt att urskilja när dessa gårdar slogs ihop till en dubbelgård? Hur förhåller sig bebyggelseutvecklingen för gårdarna 8 och 9 till den utveckling som kunde belysas gällande gård 1 vid slutun- dersökningen år 1995? Sker strukturförändring och reglering enligt samma mönster?

8 Kyrkheddinge 8:37 • Går det att spåra ödeperioder eller bebyggelsekontinuitet i materialet?

Ambitionsnivån skulle enligt förfrågningsunderlaget från Länsstyrelsen vara hög.

Landskap och fornlämningsmiljö

Naturgeografiska förutsättningar Kyrkheddinge bytomt, fornlämning nummer 6:1 i Kyrkheddinge socken, ligger i en fullåkersbygd. Höje å rinner igenom bebyggelsens östra delar och har under modern tid varit föremål för flera uträtningar och damman- läggningar, bland andra vid Lunds reningsverk. Tidigare var Höje å ställvis mycket meandrande och stora delar av dalgången bör därför ha svämmats över på våren. Det är möjligt att ån tidvis varit farbar och därmed varit en viktig kommunikationsled mellan inland och kust. Topografin utgörs av mindre svackor och svaga förhöjningar runt Kyrk- heddinge, som ligger på gränsen mot backlandskapet som börjar i närheten av Dalby. Längs med Höje å och i dalgångarna består marken till största delen av lätta och sandblandade jordar. Bortanför dalgångarna, ut mot Lun- daslätten, dominerar sydvästmorän och tunga och styva sjöleror. Under de ca 200 år som har gått sedan enskiftesreformen under början av 1800-talet, har byarna och deras kulturlandskap kommit att kraftigt för- ändras. De byar som tidigare karaktäriserade landskapet splittrades och idag består bebyggelsen runt Kyrkheddinge av ensamliggande jordbruksenheter. Endast ett fåtal av dessa enheter ligger kvar inom de gamla bytomterna, där majoriteten av bebyggelsen idag utgörs av gathus eller villor. Den aktuella fastigheten Kyrkheddinge 8:37 var en av de få sista kvarvarande jordbruksenheterna inom Kyrkheddinge gamla bytomt.

Fornlämningsmiljön kring Kyrkheddinge Längs med Höje ås dalgång återfinns flera registrerade fornlämningarna (fig. 3), majoriteten utgörs av stenåldersboplatser, till exempel RAÄ 34 och 33 (Kyrkheddinge sn), RAÄ 76 (Genarp sn), och RAÄ 14 (Gödelöv sn). Nordväst om Kyrkheddinges bytomt ligger RAÄ 36 (Kyrkheddinge sn), en boplats vars huvudsakliga utbredning troligen låg längre söderut. Säkra lämningar från bronsåldern utgörs i nuläget endast av skålgropar på mindre, lösa granitblock vilket innebär att de kan ha flyttats. Tre hällristningar av denna typ (RAÄ 21:1–3, Kyrkheddinge sn) har påträffats i närheten av Kornheddinge bytomt (RAÄ 5, Kyrkheddinge sn), drygt 1 km söder om Kyrkheddinge. Järnåldersbebyggelsens läge i trakten kan inte avgöras, men efterleden -inge, som förekommer i de tre platsnamnen Kyrkheddinge (äldre benäm- ning Heddinge), Kornheddinge och Mellanheddinge, har sitt ursprung i äldre järnålder och antyder en förekomst av bosättningar under denna tid. Ordet -heddinge är ett områdesnamn härlett från danskans -hadd (ängsull), troligen syftandes på utbredd växtlighet i landskapet. Möjligen har den

Kyrkheddinge 8:37 9 äldsta järnåldersbebyggelsen legat vid platsen för byn Mellanheddinge, som i äldre tider kallades ”Kudheddinge” efter Kodd-, som syftade på en eller flera mindre höjder inom byområdet. En annan möjlighet är att den äldre bebyggelsen låg vid platsen för byn Kornheddinge (Schmidt Sabo 1998). Stora områden i närheten uppvisar höga fosfathalter. På Arrhenius fosfatkarta från år 1934 syns kraftiga koncentrationer av fosfater i direkt anslutning till den kända medeltida bebyggelsen. De högsta värdena anses indikera gårdslägen och de näst högsta kan knytas till gödslad inägomark (Riddersporre 1995). Då erfarenhet visar att många förhistoriska föregångare till de medeltida byarna ligger strax intill den historiska bytomten, är det möjligt att en del järnåldersboplatser döljer sig i de stora sammanhängande områden med förhöjda fosfatvärden, som förekommer runt byarna. Sedan enskiftet i början av 1800-talet har de flesta gårdarna i byarna runt om flyttats ut och endast ett fåtal brukningsenheter finns fortfarande kvar på sin hävdvunna plats inom bytomten. Vissa rester efter ett äldre odlingssystem kan ses, bland annat fossil åkermark med rester av ryggade åkrar invid Höje å i Esarps socken (RAÄ 23).

Tidigare undersökningar

Fastigheten Kyrkheddinge 8:37 År 2012, genomförde Riksantikvarieämbetet, UV Syd en översiktlig arkeologisk förundersökning (FU1) under maj månad samt en fördjupad arkeologisk undersökning (FU2) i november samma år, inom fastigheten Kyrkheddinge 8:37. Vid den översiktliga förundersökningen påträffades bebyggelselämningar i form av stolphål, rännor och kulturlager. Efter undersökningen gjordes bedömningen att lämningarna i den centrala och nordvästra delen av fastigheten hade störst vetenskaplig potential (Rosen- dahl 2012). Detta bebyggelseområde kom att undersökas vid den fördjupade förundersökningen i november samma år (Rosendahl 2013). Vid den för- djupade förundersökningen påträffades bevarade bebyggelselämningar som kunde dateras till 1200–1300-tal i de centrala och nordvästra delarna samt upp emot 0,50 m mäktiga kulturlager under den betongplatta som utgjort grunden för det nyligen rivna bostadshuset. En liten del av dessa kulturlager undersöktes och tolkades som delar av ett hus, daterat till 1400-tal. I fyndmaterialet återfanns keramik, bränd lera, obrända djurben och järnföremål. Keramiken bestod till största del av yngre rödgods, vilket påträffades vid schaktning och i de översta kulturlagren under det moderna bostadshuset. Något längre ned i dessa kulturlager påträffades enstaka kera- mikskärvor av yngre svartgods och äldre rödgods. Tillsammans utgjorde keramikmaterialet dateringsgrund för den byggnad som benämndes hus 1 och som daterades till 1400-tal. Övriga fynd var inte daterbara och utgjordes bland annat av spik, lerklining och matavfall. Analysen av de jordprover som togs vid den fördjupade förundersök- ningen visade att bevaringsförhållanden för förkolnade växtmakrofossil var bra och rikt varierat vilket innebar en god potential för vidare analyser. Detsamma gällde det osteologiska materialet.

10 Kyrkheddinge 8:37 Sammanfattningsvis påvisade de båda förundersökningarna tydliga bebyggelselämningar med varierande dateringar och att bevaringsförhål- landena inom området var goda.

Kyrkheddinge by Ett antal arkeologiska undersökningar har utförts i Kyrkheddinge. Ca 125 m nordväst om aktuellt detaljplaneområde, genomfördes en arkeologisk utredning av UV Syd 2010. Vid denna utredning påträffades 13 anläggningar, varav sex gropar, två stolphål och ett dike vilka tolkades ha förhistorisk eller tidig-historisk härkomst. De två stolphålen och en av groparna i södra delen av undersökningsområdet kopplades till de anläggningar som framkom vid arkeologiska undersökningar år 1987, se nedan (Becker 2010). Ett möjligt boplatsområde (RAÄ 36 Kyrkheddinge sn) avgränsades i sydöstra delen av undersökningsområdet. Troligen utgör de framkomna anläggningarna den norra utkanten av en boplats, vars huvudsakliga läge fanns längre söderut. Anläggningar av bronsålderskaraktär, som påträffades vid undersökningen år 1987, utgör troligen detta boplatsområdes södra utkant. Under mitten av 1990-talet byggdes vägnätet ut mellan Dalby och Staffanstorp och berörde väg 11. I och omkring Kyrkheddinge gav detta anledning till ett antal arkeologiska utredningar samt förundersökningar, av vilka en yta kom att gå tvärs genom den historiska bytomten. Platsen för gård 1 samt en del av bygatan och gårdens toftmark berördes. Gård 1 låg ca 370 m sydost om gårdarna 8 och 9. Lämningarna visade sig vara mycket välbevarade och en kontinuerlig bebyggelseutveckling från 1000-tal fram till 1500-tal kunde påvisas (Nagmér 1996). De välbevarade gårdslämningarna undersöktes vidare 1995 vid en särskild arkeologisk undersökning (Schmidt Sabo 1998) som även låg till grund för en akademisk sammanläggningsav- handling i historisk arkeologi vid Lunds universitet år 2006 (Schmidt Sabo 2001 och 2005). Vid undersökningen 1995 påträffades ett stort antal bebyggelselämningar hörande till ett gårdsläge. De äldsta lämningarna inom området kunde föras till senneolitikum och de yngsta till nyare tid, ca 1600–1800-talets början. Ett mycket omfattande fyndmaterial (>7000 fynd) tillvaratogs. Den enskilt största fyndkategorin utgjordes av keramik, både förhistorisk och historisk. Ovanliga keramiktyper som anglo-skandinavisk Thetford-typ och Torksey- typ påträffades i kontexter daterade till 900–1000-tal (Schmidt Sabo 1998). Med anledning av husbyggnation utförde Riksantikvarieämbetet UV Syd en förundersökning samt en fortsatt undersökning 1987, nordväst om det aktuella detaljplaneområdet. Vid förundersökningen påträffades tre härdar och en grop i den norra delen av undersökningsområdet. I en av härdarna fanns en keramikskärva som möjligen kunde dateras till bronsålder. Härdarna och den troliga bronsålderskeramiken föranledde en fortsatt undersökning i områdets västra del med avsikt att lokalisera en eventuell bronsåldersboplats. Vid undersökningen påträffades ett dikessystem, vilket troligen kan kopplas till odlingssystemet i byn under historisk tid. Eventuellt kan det röra sig om ryggade åkrar (Wallin 1988). Undersökningsområdet omfattade stora delar av toftmarken hörande till de aktuella gårdarna 8 och 9.

Kyrkheddinge 8:37 11 Kyrkheddinges kulturhistoria

Enligt enskifteskartan från år 1806 låg bytomten på västra sidan av Höje å och hade en avlång, något oregelbunden form. Bytomten var placerad i den östra delen av byns ägor. Bebyggelsen låg väl samlad på ömse sidor om bygatan med toftmarkerna i direkt anslutning till de historiskt kända gårdslägena. Ungefär mitt i byn låg kyrkan, uppförd under 1100-talet. Byn hade tre vångar, Norre vång, Söndre vång och Flinte vång i väster. I anslutning till bygatan i sydvästra delen låg en större sammanhängande ängs- och betesvång. Tvärs över Höje å låg Vallby bytomt (RAÄ 7, Kyrkheddinge sn). Denna typ av tvillingbyar, på var sin sida av ett vattendrag, var ett utmär- kande drag gällande bebyggelsestrukturen längs de skånska åarna. Vid tiden för skiftet var Kyrkheddinge by helt inriktad på att producera spannmål, i likhet med många andra byar på den sydvästskånska slättbyg- den. Odlingslandskapet var öppet med få träd. Korn och råg utgjorde de viktigaste grödorna i regionen. Under nyare tid kom systemet alltmer att förändras då betesmarker, äng och djurhållning fick ge vika till förmån för en utökad spannmålsproduktion. Vid tiden för enskiftet saknade Kyrkhed- dinge, Kornheddinge och Esarp egna större ängsarealer, Mossheddinge förfogade fortfarande över ett mindre markområde i anslutning till en mossmark medan Hemmestorp och Örup fortfarande hade tillgång till egna ängavångar. Situationen norr om Höje å var markant annorlunda. Byarna Bjällerup, Vallby, Trulstorp, Alberta och Svinarp hade alla del i ett samfällt ängs- och betesmarkstråk mellan byarna och den höglänta terrängen vid Dalby. Gemensamma fäladsmarker hade med stor sannolikhet tidigare funnits även på andra sidan om ån, vilket antyds av marknamnet ”Allmän- ningen” som förekommer i Kyrkheddinge, Hemmestorp och Mossheddinge. Det är svårt att avgöra när fäladsmarken kom att odlas upp, redan under 1670-talet angavs att gårdarna i Kyrkheddinge hade betydligt mindre avkastning från ängsmark än genomsnittet (Pettersson 2001). Det äldsta kända omnämnandet av Heddinge (Kyrkheddinge) är i Necrologium Lundense, nedtecknad mellan åren 1123–1170. Notatet omta- lar en donation till Lunds domkyrka, från en kvinna vid namn Etta, som i gengäld skulle få årliga själamässor lästa över sig. Det ursprungliga omnäm- nandet lyder: ”obiit Etta laica de heddingi”. Kvinnan Etta anses ha tillhört det världsliga frälset med koppling till byn Heddinge. Genom donationen grundlades troligen kyrkans omfattande inflytande i Kyrkheddinge, vilket kom att bestå långt fram i nyare tid. I Lunds Stifts Landebok framgår att det i Kyrkheddinge fanns 11 decimanter (tiondegivare) och att de betalade tionde till kyrkan i form av råg, korn, havre, lamm och gäss. Under 1600- talet bestod Kyrkheddinge av sju hela och två fjärdedels kanikhemman samt ett fjärdedels kronohemman. Enligt 1662 års jordebok skattade gårdarna i korn, havre, smör, ved och råg (Ljunggren & Ejder 1950:488; Sundberg 1998; Pettersson 2001:168). Gård nr 5, i byns sydöstra del, hade en betydligt större toft än de andra och toftmarken tolkas som läget för en vikingatida storgård (Schmidt Sabo 2001). Vid denna tid fanns troligen ett antal brukningsenheter som ingick

12 Kyrkheddinge 8:37 i den nybildade byn och var underställda huvudgården som styrde produktionen. Den år 1995 arkeologiskt undersökta gård nr 1 var med största sannolikhet en sådan enhet (se Tidigare undersökningar). Även gårdarna 3 och 6 hade tofter som var större än de genomsnittliga för byn, vilket skulle kunna innebära att det hade funnits mer än en storgård i byn. I några av byarna kring Malmö har det under vikingatid funnits två storgårdar, varav den ena vid någon tidpunkt försvunnit (Schmidt Sabo & Söderberg 2012).

Pågående vetenskaplig diskussion

Under lång tid har forskningen kring bybildningen dominerats av den historiska arkeologin med den medeltida byn och den historiska bybildningen i centrum. Detta synsätt har överskuggat frågan om byars existens och betydelse före den medeltida perioden. Under 1990-talet bidrog nya under- sökningsmetoder till att flera kronologiska skikt kunde iakttas i byarna. Det blev även tydligt att eftermedeltida lämningar innehöll mycket kunskap om byarnas och böndernas historia. Frågan kring byarnas ursprung fick minskat intresse inom den historiska arkeologin och en fokusering på den medeltida byn och dess fortsatta utveckling skedde på bekostnad av det långa tidsper- spektivet i bybildningsfrågan. Inom järnåldersarkeologin bidrog ett fokus på centralplatserna till att byfrågan hamnade i skymundan. Idag diskuteras inte längre frågan om kontinuitet och brott i samma utsträckning, mycket på grund av att frågan har blivit mer komplex. Intresset och fokus ligger nu på flera bybildningsprocesser genom historien med uppmärksamhet på olikheter och variation. Generella drag i denna samhällsutveckling söks inte längre. Det har visat sig att den ”historiska” bybildningen har varit en av många sådana och att processen troligen varit mer lokalt anpassad än vad som tidigare antagits (Fallgren 2006; Schmidt Sabo 2011; Schmidt Sabo & Söderberg 2012; Strömberg & Carlie 2012). Storgårdarnas roll i bybildningsprocessen är en annan diskussion som förs inom den historiska byforskningen. Det har varit viktigt att lokalisera storg- årdar vid arkeologiska undersökningar, att konstatera eller dementera deras förekomst i byarna. Tolkningen har varit att det övre sociala markägande skiktet hade en starkt drivande roll i etablerandet av byar och i bybildningsprocessen. Det har visat sig att storgårdar har kunnat lokaliseras i nästan varje by på den skånska slätten, antingen genom retrogressiva kartstudier och arkeologiska undersökningar eller genom förekomst av runstenar, tidiga träkyrkor och breda västtorn. Samma förhållanden har påvisats för delar av Finnveden och Värend i Småland under yngre järnålder och tidig medeltid (Skansjö et al. 1989; Riddersporre 1998, 2003; Tollin 1999, 2010; Schmidt Sabo 2005; Jönsson & Persson 2008; Billström (2014, I tryck)). I en studie av bebyggelseutveckling och bybildning i Malmöområdet under sen vikingatid och tidig medeltid (800–1300 e. Kr.), har Katalin Schmidt Sabo och Bengt Söderberg sammanfört de två disciplinerna förhistorisk och historisk arkeologi. Undersökningen berör frågor kring bybildningen och förekomsten av storgårdar och deras roll i denna process, med utgångspunkt i de arkeologiska undersökningarna i Lindängelund i

Kyrkheddinge 8:37 13 de södra delarna av Malmö under åren 2008–2010. Den bild som studien visar är att de byar som kallas historiska byar inte anläggs samtidigt, de som ingår i studien anläggs runt 950, 1050, 1150 och 1200. Detta innebär att det finns historiskt kända byar som anlades redan under förhistorisk tid. En del byar som bildats under förhistorisk tid kom att försvinna före eller under tidig medeltid. Detta betyder att de historiskt kända byarna inte har en och samma bybildningshistoria, eftersom samhället genomgick stora för- ändringar under den 250-årsperiod som dessa byar anläggs. Vissa skeenden inom etableringen av byar är likartad, detta gäller exempelvis storgårdarnas närvaro och deras uppsplittring på ett antal gårdar i samband med att de antingen läggs ned eller omorganiseras. Under vikingatiden existerade ett storgårdssystem och detta system går att följa fram till dess upplösning mellan åren 1150–1200. Detta är den tid då ett nytt ekonomiskt system införs, där den ofria arbetskraften ersätts av landbosystemet med självstän- diga familjejordbruk med fria brukare. Den tidigare fysiska makten över människor övergår i makt över jord med nya juridiska och ekonomiska avtal mellan jordägare och brukare (Schmidt Sabo & Söderberg 2012). Inom den aktuella forskningsdiskussionen är det av vikt att förstå storg- årdarna och deras betydelse för etableringen av den historiska byn, att förstå bebyggelseutvecklingen och strukturerna inom byarna.

Teoretiska utgångspunkter Under senare år har forskningen fokuserat på bybildningen ur ett längre perspektiv och tyngdpunkten har legat på förekomsten av vikingatida och tidigmedeltida storgårdar, vilka i olika utsträckning anses har påverkat bybildningsprocessen. Under den tidigmedeltida bybildningen skedde en rumslig omorganisering av bebyggelsen med ett förändrat bosättningsmöns- ter som följd. Människor från flera spridda bosättningar kom att koncentre- ras i en bebyggelse på byplatserna. En lokal markägande elit var i de flesta fall närvarande och de har troligen varit involverade i denna omstrukturering. Inte bara den lokala eliten gagnades av att den samlade befolkningen lättare kunde kontrolleras och att den agrara produktionen kunde effektiviseras, även kungamakten och kyrkan hade intresse av att detta skedde. Vid senare delen av 900-talet etablerades gård 1 i Kyrkheddinge, troligen etablerades flera andra gårdar i byn samtidigt med gård 1. Avsaknad av tydliga och synliga gränser under denna första tid, har tolkats som att gården inte fungerade som en separat brukningsenhet, utan var underställd en storgård, tillsammans med de andra gårdarna i byn. Under loppet av 1100-talet kom gård 1 att själv hantera sin produktion och sitt eventuella överskott, vilket tyder på att storgården spelat ut sin roll och att herraväldet i byn hade övergått till makt över jord med fria landbor med egna gårdar, som betalade avrad till markägaren (Schmidt Sabo 2001). Slutet av 1100-talet och under följande århundrade innebar en expan- sionsperiod inom hela samhället. Urbaniseringen tog ordentlig fart, kungamakten och kyrkan stärkte sina positioner. Inom jordbruket skedde också en expansion som bland annat innebar en förbättrad produktion med

14 Kyrkheddinge 8:37 effektivare redskap i samband med omfattande nyodlingar. Bebyggelsen i byarna kom att regleras alltmer och avgränsas med hägnader, diken eller rännor. Även inne i husen reglerades utrymmena och olika aktiviteter delades upp på olika rum. Denna rumsindelning, både inom- och utomhus vittnar om att även samhället fick en fastare struktur och ökad kontroll. Samhället blev mer komplext med en ökad grad av social interaktion och ett uttalat mål att gruppera aktiviteter och människor. Det är möjligt att det i samband med denna expansion och reglering även kom att etableras nya gårdar i byn. Det har tidigare angivits att bybildningen troligen skett på initiativ av en lokal markägande elit. Studier har emellertid visat att olika aktörer kan ha varit aktiva vid olika tillfällen. Detta skulle kunna betyda att en eventuell förtätning av den existerande bybebyggelsen genom nyetablering av gårdar, skedde på kyrkans initiativ, då kyrkan var en stor markägare i Kyrkheddinge under slutet av 1500-talet enligt Lunds stifts landebok. Flera arkeologiska undersökningar har visat att det mellan olika byar och även inom en och samma by, finns en stor variation gällande gårdarnas status, deras livslängd, utformning, benägenhet att ta till sig och genomföra förändringar samt bevarandegraden för det arkeologiska materialet. Detta innebär att det inte går att förvänta sig att en arkeologisk undersökning av två gårdsenheter skall ge likvärdiga resultat.

Upplägg och metoder

Fältmetod och dokumentation Intensiv yta Inom den intensiva ytan plandokumenterades alla framkomna kontexter med RTK-GPS och därefter banades de yngre lagren av i ca 0,10 m skikt, med maskinens hjälp. De framkomna yngre lagren mättes in och beskrevs på kontextblankett och de fynd som påträffades togs tillvara. När äldre kulturlager började framkomma, ändrades metodiken till en kombination av maskinavbaning och kontextuell arkeologi, alternativt enbart kontextuell metod, beroende på kulturlagrens art och tillgänglig fälttid. Det kontextuella arbetssättet innebär att alla framkomna arkeologiska lämningar anses vara lika viktiga för tolkningen och undersöks på samma sätt samt beskrivs på blankett utifrån fastställda kriterier, oavsett om det rör sig om kulturlager, nedgrävningar eller sten- och träkonstruktioner. Alla kontexter kom då att undersökas till 100 % och dokumenteras på kontextblanketter samt tolkas. Den undersökta kontextens stratigrafiska relationer till omgivande objekt angavs samt dess fysiska relationer. Kontexterna ordnades sedan stratigrafiskt i en relativ kronologi och fördes in i ett relationsschema. Metalldetektering användes konsekvent vid avbaning av matjorden samt vid undersökning av lager, gropar, brunnar, diket etc. Tidigare byunder- sökningar har visat att avsökning med metalldetektor är mycket effektivt och en genomgång av matjorden kan bidra med viktig information om lämningarnas utbredning, bevarandegrad och datering.

Kyrkheddinge 8:37 15 Extensiv yta Inom det extensiva området banades matjorden av och eventuella sentida lämningar i form av utjämnings- eller raseringslager banades av under uppsikt. Avbaningen upphörde då arkeologiska lämningar i form av ned- grävningar av olika slag framkom i alven. Dessa kontexter, stolphål, diken, rännor och gropar, plandokumenterades med RTK- GPS och undersöktes i mån av tid för hand till 50 %. Större gropar och brunnar undersöktes med maskin, handgrävning eller en kombination av båda. De kontexter som undersöktes inom den extensiva ytan dokumenterades i sektion på ritfilm i skala 1:20 och beskrevs i text på ritfilmen. Syftet med att undersöka en så pass stor yta extensivt var att försöka knyta ihop de lämningar från 1200-talet som framkom vid den fördjupade förundersökningen med lämningar som påträffades på gårdsplanen och under det senmedeltida huset. Dessa lämningar kunde eventuellt ge en fingervisning om hur området strukturerats och reglerats under medeltiden. Ett utbrett och relativt mäktigt odlingslager (L406) täckte hela det intensiva området och föreföll även finnas inom den extensiva ytan. Ett långt schakt drogs i ungefärlig nord-sydlig riktning med syfte att konstatera hur pass utbrett lager 406 var. Lagret kunde följas ett flertal meter söderut i schaktväggen, på grund av tidsbrist dokumenterades lagret endast i sektion (3C230) och dess ungefärliga utbredning uppskattades och ritades in i Intrasis. Övriga delar av lagret undersöktes med maskin i samband med avbaningen av det extensiva området.

Bildokumentation Kontexter som ansågs viktiga för tolkning, vetenskaplig och populär publi- cering, dokumenterades med digitalkamera.

14C-analys Ett antal 14C-analyser ansågs vara nödvändiga för att kunna besvara frågor kring gårdslägets och bebyggelsens utveckling och kronologi. Materialet samlades i första hand in från hus och konstruktioner men även från kontexter där det kunde antas att verksamheter av olika slag hade ägt rum. Totalt 10 prover skickades till Ångströmlaboratoriet i Uppsala för analys (se vidare under Analyser).

Bearbetning av det arkeologiska materialet Begrepp och terminologi I arbetet med den stratigrafisk analysen av det arkeologiska materialet från undersökningen, användes begrepp som fas, grupp och kontext. Kontexten utgjorde den enskilda arkeologiska lämningen, vilken mättes in med RTK- GPS och fick ett eget ID-nummer. Gruppen representerade en handling eller en konstruktion, bestående av en eller flera kontexter. Nästa steg i analysen var att dela in grupperna i faser, vilka representerade övergripande och strukturella förändringar på gården och som oftast omfattade längre tidsperioder.

16 Kyrkheddinge 8:37 Stratigrafisk analys Lämningarna i Kyrkheddinge 8:37 uppvisade en stratigrafisk komplexitet som är relativt ovanlig i landsbygdssammanhang och snarare hör hemma i en urban miljö. De oftast stratigrafiskt enkla lämningarna på landsbygden, beror i mångt och mycket på att de tidigare gårdslägena i historiska byar odlades upp eller utnyttjades på annat sätt efter skiftena under 1700- och 1800-talen, med resultatet att äldre lämningar förstördes och försvann. Den speciella situationen inom fastigheten Kyrkheddinge 8:37, med en betongplatta som skyddande lock, har på ett ovanligt sätt bevarat äldre kulturlager. För att kunna identifiera och förstå mänskliga handlingar, som resulterat i arkeologiska lämningar i form av kulturlager, är det nödvändigt att dokumentera och tolka samtliga stratigrafiska enheter (kontexter). Utöver det rent deskriptiva momentet i undersökningen, är frågan varför handlingar ägt rum ett viktigt led i förståelsen av det förflutna. För en stratigrafisk analys som genomförs med kontextuell metod, innebär synsättet att varje stratigrafisk enhet inte kan existera ensam utan anses höra samman med andra enheter eller sammanhang (lat. kontext) och som därigenom får sina begränsningar och relationer. De stratigrafiska enheterna utgör den minsta analytiska beståndsdelen och ligger till grund för vidare bearbetning och resonemang (Larsson 2000: 98 ff ). Varje enskild stratigrafisk enhet är ett resultat av en handling, medveten eller omedveten, och skall därför undersökas, dokumenteras och tolkas. Detta arbetssätt leder till ett stort antal enheter, vilka måste bearbetas ytterligare för att kunna hanteras och presenteras. Att korrekt ange kontextens stratigrafiska relationer, till andra enheter runt omkring, är av yttersta vikt för att en stratigrafisk analys ska kunna göras. Varje kontext inordnas i ett stratigrafiskt relationsschema (Harris matrix) med syfte att illustrera de enskilda kontexternas rumslighet och varaktighet. Hela undersökningsytan kan på detta sätt åskådliggöras och förtydligas. Eventuella misstag i den stratigrafiska sekvensen upptäcks också lättare likaså utgör schemat ett underlag för vidare bearbetning och indelning av kontexterna i grupper.

Gruppering och fasindelning Efter det att varje kontexts stratigrafiska förhållande till omkringliggande kontexter fastställts, börjar arbetet med att ytterligare förenkla hanteringen av materialet genom att indela kontexterna i grupper. En grupp består av en eller flera kontexter som tillsammans utgör en helhet/konstruktion eller som har likvärdig tolkning. En grupp kan sägas vara ett resultat av en aktivitet, vilken efterlämnat spår alternativt avsaknad av spår (avröjning). Indelningen av kontextuella enheter i grupper är beroende av vad arkeologen lägger i begreppet och hur pass detaljerad grupperingen skall vara. Ett stolpbyggt hus kan utgöra en grupp, där alla ingående strukturer (stolphål, härdar etc) har sammanförts som en grupp. I de fall då en övergripande tolkning i form av hus inte har varit uppenbar eller då en mer noggrann gruppindelning har använts, kan ett hus komma att utgöras av flera grupper exempelvis en grupp för golvlager, en grupp för eldstad och en grupp för innerväggar.

Kyrkheddinge 8:37 17 Grupperna har då vid bearbetningen efterhand kunnat läggas samman och bilda en huslämning bestående av flera grupper. Fasindelningen utgör en högre tolkningsnivå än grupperna. Varje fas har byggts upp av flera grupper, vilka tolkats vara förhållandevis samtida i tid och rum, med hjälp av en stratigrafisk gruppmatris. I många fall har sannolikhetsresonemang omkring gruppernas tidsmässiga och rumsliga förhållanden fått ligga till grund för fasindelningarna. Den stratigrafiska komplexiteten och det relativt korta tidsspann som kulturlagren inom fastigheten Kyrkheddinge 8:37 representerade, medförde en del svårigheter. Traditionella dateringsmetoder såsom typologi och fynd kunde inte på ett tillfredställande sätt särskilja de olika skeenden som framträdde vid bearbetningen. Förändringar i bebyggelsens utseende var det som tydligast kunde utläsas i materialet, även om förändringar i fyndens sammansättning och dateringar kunde användas till att närmre definiera händelserna på platsen. Vid fasindelningen användes bebyggelsens utseende och förändringar som utgångspunkt. Avgörande för ett skifte av faser blev identifierade och övergripande omstruktureringar av bebyggelsen, av tomten eller av ett enskilt hus eller del av ett hus. Varje bebyggelsefas beskrivs på två platser i rapporten, dels som löptext under rubriken Bebyggelseutvecklingen på gård 8 och 9, dels i tabellform som Bilaga 1.

Fyndinsamlingsmetodik och registreringsförfarande Utifrån resultatet från den översiktliga såväl som den fördjupade förunder- sökningen förväntades antal fynd bli relativt många. Förväntade fyndkategorier var keramik, tegel, bränd lera, djurben, järnföremål och stenföremål såsom brynen.

Insamling och dokumentation Fynd som ansågs anmärkningsvärda eller där kontexten var viktig mättes in med RTK-GPS. Övriga fynd samlades in per kontextenhet och relaterades vid registreringen till respektive kontext. Fynd med förmodat förhistoriskt, medeltida eller tidigmodernt ursprung togs tillvara och registreras. Alla registrerade fynd kommer att förvaras på Lunds universitets historiska museum (LUHM). Fragment av ben, bränt ben, bränd lera med mera som var alltför små för att identifieras tillvaratogs inte. Deras närvaro dokumenteras enbart i text. Bränd lera och lerklining sparades endast om det förekom någon sorts avtryck i dem eller som representativt urval. Det förmodade massmaterialet av järnföremål behandlades enligt följande strategi: de föremål som inte var alltför förstörda av rost och som var möjliga att bestämma togs tillvara, registrerades och kastades i de flesta fall. Enstaka järnföremål med betydelse för den övergripande tolkningen av platsen sparades, så som exempelvis bultlås, bordskniv och armborstbult. Vid metalldetektering tillvaratogs föremål med förmodat förhistoriskt, medeltida eller tidigmodernt ursprung. Fynd med yngre dateringar tillvaratogs inte.

18 Kyrkheddinge 8:37 I fält lades insamlade föremål i förslutna plastpåsar som märktes med undersökningens namn, kontextnummer, eventuell bestämning av föremålet samt datum och initialer. Metallföremål förvarades med lite av den jord de låg i och så lite luft som möjligt. Inga särskilt känsliga föremål påträffades och upptagande som preparat var inte nödvändigt. Bas- och specialregistrering av fynd gjordes i Intrasis och för varje fyndkategori registrerades alla relevanta data enligt de metadatamallar som är framtagna för olika materialkategorier. Vid registreringen vägdes och räknades fynden och flyttades därefter till särskilda fyndkartonger av syrafri papp, som märktes med LUHMnr, fyndnummer och fyndkontext samt övrig administrativ information. Fyndkartongerna ställdes i träbackar som förvaras i backställ tills de fyndfördelas. Huvudprincipen är att överföring till magasinering skall ske så fort som möjligt. I samband med rapportskrivningen gjordes också den slutgiltiga, sam- manfattande bedömningen av konserveringsbehovet. Föremål av järn skulle endast konserveras om de hade betydelse för tolkningen och frågeställning- arna. Då en bedömning gjordes att inga fynd hade en sådan betydelse för tolkningen att de borde konserveras, skickades inga fynd till konservator och därmed utgår inte schablonkostnaden á 10 000 kr.

Fyndgrupper För att ytterligare underlätta analyser och databearbetning delades före- målen in i totalt 17 fyndgrupper, baserade på funktion. Detta innebär att fynd som kanske inte vanligtvis grupperas ihop hamnar i samma fyndgrupp, till exempel keramik, dryckesbägare av glas, planglas, pottkakel och lerklining. I gruppen Övrigt har föremål placerats om de inte riktigt har gått att stoppa in i några av de andra grupperna. Detta kan bero på att fynden varit alltför fragmenterade eller att de har förhistoriskt ursprung, som till exempel flintavslag. Benämningarna och indelningskriterierna är till viss del lånade från publikationen av det medeltida fyndmaterialet från Eketorp-III (Borg 1998).

Datering En traditionell indelning i perioder, exempelvis tidig medeltid, högmedeltid och senmedeltid, skulle ha blivit alltför grov och övergripande, dessutom sammanfaller inte alltid fas- och periodindelning. De angivna dateringarna är varken hundraprocentiga eller helt fasta, de är avsedda att fungera som riktmärken och kronologiska hållpunkter snarare än exakt tidsangivelse för enskilda fasers livslängd. En exakt tidsangivelse för varje förändring är inte heller nödvändig om det finns enstaka kronologiska hållpunkter där varierande intensitet i omstruktureringar av rummet kan förtydligas (Lars- son 2000:118). Därför har vissa faser daterats inom relativt vida tidsramar, medan andra har tilldelats betydligt snävare ramar, se tabell I nedan.

Kyrkheddinge 8:37 19 Undersökningens resultat Bebyggelseutvecklingen på gård 8 och 9

Det arkeologiska materialet resulterade i att 13 faser, från vikingatid till år 2013, kunde identifieras. I sammanhanget är det viktigt att vara medveten om att de presenterade faserna endast utgör en av många möjliga tolkningar av händelserna på platsen. I beskrivningarna av bebyggelsefaserna nedan, anges gruppernas nummer inom parentes tillsammans med G för grupp, varje grupp beskrivs sedan i detalj i Bilaga 1, Fas- och gruppbeskrivningar. I de fall det förekommer identitetsnummer utan prefix, avses den enskilda kontexten.

Tabell I. Undersökningens Bebyggelsefaser och deras dateringar

Bebyggelsefas Datering 1 Yngre järnålder, vikingatid 2 1000–1100-tal 3 Sent 1100-tal–tidigt 1200-tal 4 Andra halvan av 1200-talet–tidigt 1300-tal 5 Första halvan av 1300-talet 6 Ca 1350–1400 7 Tidigt 1400-tal 8 Första delen av 1400-talet 9 Mitten av 1400-talet 10 Andra halvan av 1400-talet 11 Ca 1500–1600 12 Ca 1600–1700-tal 13 1800–2013

Fas 1, yngre järnålder/vikingatid

Under järnålder låg ett hus (G167) i de centrala delarna av det som senare skulle bli en gårdstomt i den historiska byn. Huset var troligen en ekonomibyggnad och hörde till ett gårdskomplex vars andra byggnader låg i närheten, men som inte kunde konstateras vid undersökningen. Huset låg i nord-sydlig riktning, hade rundade gavlar och mätte ca 4×8 meter. I den norra gaveln fanns ett ingångsparti markerat med två mindre stolphål utanför gavelstolparna. Byggnaden föreföll vara enskeppig, något som var relativt ovanligt men inte okänt under äldre förromersk järnålder, men som även förekom under senare delen av vikingatiden, då ett flertal olika byggnadstyper existerade samtidigt. Liknande byggnader, daterade till för- romersk järnålder (500 f. Kr–Kr f.), påträffades vid Ramlösa 9:6, strax söder om Helsingborg. Hus IX låg i öst-västlig riktning och mätte ca 5×8 m, gavlarna var rundade och det kan ha funnits en härd i byggnaden. Hus X låg i nordostlig-sydvästlig riktning och mätte ca 4,9×8,5 m. Hus X hade även det rundade gavlar. Båda dessa byggnader tolkades som ekonomibyggnader hörande till ett större hus (Hus I). Det större långhuset var ett treskeppigt hus som var 26 m långt och ca 6,4 m brett (Omfors & Streiffert 1999:16, 23). Under första halvan av 900-talet dyker enskeppiga hus med takbärande jordgrävda stolpar i ytterväggarna upp i danskt material. Ursprungligen fungerade de som uthus av olika slag, men från tiden runt år 1000 även

20 Kyrkheddinge 8:37 Fas 1, järnålder

167 Förhistoriskt hus

Figur 4. Den äldsta kända byggnaden på platsen, daterad till järnålder. Skala 1:300.

som bostadshus. Ytterväggarna kunde vara antingen raka eller svängda (Skov 1994:141). Det är mest sannolikt att byggnaden som påträffades i Kyrkheddinge kan dateras till yngre järnålder/vikingatid, med tanke på läget inom det framtida gårdsläget. Några andra lämningar från denna tid kunde inte konstateras vid undersökningen. I det yngre gränsdiket G179, samlades träkol in som vid 14C-analys dock visade sig härröra från yngre bronsålder–äldre järnålder (600–400 f. Kr). Diket G179 var betydligt yngre än så, men dateringen bekräftar att det har bott människor i närheten sedan ca 500 f. Kr.

Fas 2, 1000–1100-talet Från och med denna fas framträder en väletablerad gårdsenhet med en tydlig funktionsdelning av området, där den norra delen varit förbehållen

Kyrkheddinge 8:37 21 Fas 2, hus 181

94 Avfallsgrop

Stolphål Ungefärlig husyta Schaktad yta

Figur 5. Tolkningsförslag av hus 181. Skala 1:100.

olika typer av aktiviteter, som alla haft ekonomikaraktär. I den södra delen låg bostadsområdet, som konsekvent hölls ”rent” från mer utpräglade och grövre arbetsstrukturer, med undantag från två gropar längst i söder. I norr låg en enskeppig ekonomibyggnad (G181) med en större avfallsgrop (G94) i södra delen, som såg ut att ha varit omgärdad av stolpar, en del med stenskoning, runt dess högra sida. Gropen innehöll primärfyllning (G93) bestående av lerig och kolbemängd silt med stående djurben och koncentrationer av träkol och sot. I primärfyllningen fanns även några skärvor östersjökeramik. I norra delen av byggnaden (G181) fanns någon sorts inre konstruktion som kan ha fungerat som avgränsningar eller utgjort lättare väggar (se fig. 5). I sydöstra delen av byggnaden fanns en mindre utbyggnad. Kanske hade byggnaden någon sorts koppling till metallhantverk som verkstad och skydd

22 Kyrkheddinge 8:37 Fas 2, 1000–1100-tal 181 Ekonomibyggnad 61 Gränsdike

94 Avfallsgrop 169 Spridda stolphål

103 Arbetsgropar

93 Primärfyll 102 Äldre gränsdike 107 Stolphål i alv

168 Gränsdike 157 Fyrstolpshus 120 Stolpbyggt hus 61 Gränsdike 109 Äldre brunn

164 Stolpbyggt hus 166 Gränsdike

165 Härd

5 Gropar Ungefärlig husyta Schaktad yta

Figur 6. Bebyggelsen under fas 2. Skala 1:300.

för väder och vind. Strax nordväst om verkstadsbyggnaden låg två gropar (G103) vilka tolkades ha varit kopplade till metallhantverk i liten skala, eller snarare en mindre gårdssmedja vars uppgift var att hålla efter redskapen som behövdes för gårdsbruket. En av groparna innehöll en större sten, vilken kan ha fungerat som ett städ. I den andra gropen fanns kollager och gropen har sannolikt fungerat som avfallsgrop. På ytan runt groparna fanns ett flertal stolphål (G107, G169) vilka förefaller ha omgärdat området och fungerat som hägnader i syfte att hålla frigående djur ute. Stolphålen formade en liten tratt i nordost vilket för tankarna till en ingång till området från norr. I södra delen av området låg tre byggnader och en brunn samt ett vat- tenhål, mitt emellan byggnaden i norr (G181) och de i söder fanns en öst-västlig ränna (G168), som tolkades som en gränsmarkering mellan en ekonomiinriktad del av tomten i norr och en bostadsdel i söder. Det största

Kyrkheddinge 8:37 23 huset i söder var ett stolpbyggt enskeppigt hus (G164) i nordost-sydvästlig riktning (ca 4,2×8 m), med en härd i husets västra del (G165). Närvaron av härden ledde till att byggnaden tolkades som ett bostadshus. Huset hade minst två rum och en ingång i den södra långsidans östra del. Vinkelrätt mot och norr om bostadshuset låg en stolpburen enskeppig byggnad (G120) med något skeva väggar. Någon härd kunde inte konstateras i huset och detta tolkades därför som en ekonomibyggnad, möjligen en förrådsbyggnad eller en ladugård. Enstaka stolphål fanns inuti huset och kan vara rester efter inre konstruktioner såsom bås eller dylikt. En liten bit nordväst om ekonomibyggnaden fanns ett litet fyrstolpshus (G157). Tolkningen av dessa mindre byggnader är omtvistad, de har bland annat tolkats som upphöjda förvaringsplatser för hö eller som spår efter bikupor. I söder låg även två gropar (G5) med oklar funktion, möjligen var de deponier för hushållsav- fall. De tre byggnaderna omslöt en gårdsplan i västra delen av tomten. På gårdsplanen fanns en omsorgsfullt grävd brunn samt ett avlångt och oregelbundet vattenhål (G109). Både brunnen och vattenhålet stärker bilden av det södra området som bostadsdel. Genom gränsmarkeringar i form av rännor (G61, G102, G166) framträder ett tydligt avgränsat gårdsläge, ca 35 m långt och 18 m brett.

Fas 3, sent 1100-tal–tidigt 1200-tal I den norra delen revs den äldre verkstadsbyggnaden och ersattes av en ny, något mindre byggnad (G158) i öst-västlig riktning (ca 4×10 m). Den nya byggnaden var enskeppig och det fanns två större stenar (G178) mitt i byggnaden. Stenarnas funktion kunde inte bestämmas, men eventuellt har de varit någon sorts fundament till stolpar som burit upp ett loft. Mjukt svängda stolprader slöt an till ekonomibyggnadens båda långsidor, i norr en stolprad i nordvästlig riktning, vilken sedan svängde av mot öster (G7) och i söder några stolphål i sydöstlig riktning, som sedan svängde mot sydväst (G163). Stolpraderna kan ha utgjort hägnader eller någon annan typ av avgräns- ning. Strax nordöst om den nordligaste stolpraden påträffades en stolprad bestående av fem stolphål (G110) i en nordväst-sydöstlig riktning, även den tolkad som en avgränsning. Om stolpraden G110 hade varit förbunden med G7 gick inte att avgöra, men det är möjligt. Alldeles invid schaktkanten i norr låg ett stort dubbelstolphål (G115) vilket tolkades vara en del av G110. Innanför stolpraden (G7) låg 14 gropar (G118), varav sju innanför avgränsningen G110. Groparna var av varierande storlek och form och innehöll inga fynd som kunde underlätta en tolkning, inte heller den sekun- dära fyllningens sammansättning tillförde något. Förslagsvis hade de varit avfallsgropar eftersom de inte innehöll några större mängder träkol eller sten. Två gropar, även de i det norra området, var tveklöst avfallsgropar (G104, G121) utifrån deras fyndsammansättning och fyllning att döma. Avfallsgropen G104 var omsorgsfullt grävd med skarpa nedgrävningskanter och vertikala sidor. Intill gropen fanns ett stenlyft (G105) vars funktion inte kunde avgöras. I närheten av arbetsgroparna G103 från föregående fas, anlades en konstruktion bestående av en ca 1×1 m stor grop med fem stolphål grävda omkring nedgrävningens kanter (G177). Möjligen har detta varit

24 Kyrkheddinge 8:37 Fas 3, sent 1100-tal till tidigt 1200-tal

115 Dubbelstolphål 118 Gropar 110 Stolphål

118 Gropar

104 Förvaringsgrop

105 Stenlyft

179 Äldsta gränsdiket 177 Vattenhål 7 Stolphål i alv med stolpar 178 Stenar

158 Stolpbyggt hus

163 Stolprad

121 Avfallsgrop

166 Gränsdike

120 Stolpbyggt hus

109 Äldre brunn

168 Gränsdike 124 Hus II

165 Härd

Ungefärlig husyta Schaktad yta

Figur 7. Bebyggelsen under fas 3. Skala 1:300. ett vattenhål varifrån vatten hämtades vid behov. Det har troligen inte varit dricksvatten utan vatten att tvätta sig i, släcka eventuella bränder, bevattning och så vidare. Vattenhålets fastillhörighet är osäker och det är möjligt att det anlagts i samband med utomhussmedjan i föregående fas. På södra delen av gårdsläget skedde också förändringar då bostadshuset revs och ersattes med ett nytt, längre hus. Det nya huset (G124) var ca 5,7 m brett och minst 16 m långt, dess fulla längd kunde inte avgöras eftersom det begränsades av schaktkanten i öster. Huset behöll den nordost-sydvästliga riktningen och troligen användes den äldre härden fortfarande. Ungefär mitt i huset fanns enstaka stolphål som tolkades vara rester efter en mellanvägg som delade huset i ett östligt och ett västligt rum. Härden låg i den västliga delen och i den östra delen fanns ett ingångsparti mitt på den södra lång-

Kyrkheddinge 8:37 25 sidan. I övrigt tedde sig den södra delen som under föregående fas med ett fyrstolpshus, ladugård/förråd och brunn samt vattenhål. Troligen fanns även några av tomtgränsens diken kvar, däremot flyttades den östra tomtgränsen ca 2,5 m österut mot den gemensamma bygatan (G179).

Fas 4, andra halvan av 1200-talet–början av 1300-talet En genomgripande strukturell förändring av gårdsläget kunde konstateras under fasen. Från mitten av 1100-talet till tiden runt 1250 reglerades byarnas struktur och de enskilda gårdslägena, vilket har kunnat konstateras i många av de tidigare undersökta medeltida byarna runt om i Skåne. Liknande regleringar skedde i södra delen av byn inom gård 1, dock något tidigare (Schmidt Sabo 2001: 65 f, 75). Den tidigare gårdsenheten delades upp i två separata enheter, en i norr och en i söder, med var sin brunn och ett område mellan dem utan bebyggelse. Denna uppdelning berodde sannolikt på ett arvsskifte. I den södra delen uppfördes ett nytt bostadshus (G123, G155) samt en tillhörande ekonomibyggnad (G125), till största delen utanför undersökningsområdet. I norr byggdes en öst-västlig byggnad med oklar funktion (G117). På södra gårdsläget byggdes det nya bostadshuset direkt över de två före- gående byggnaderna och en tydlig platskontinuitet framträdde. Byggnaden var minst 16 m lång, den exakta längden kunde inte bestämmas eftersom huset skars av schaktkanten i öster, och ca 5 m bred. Härden G165 användes troligen fortfarande som värmekälla och låg i det nya husets mittersta rum. Totalt hade huset tre rum, två mindre i den västra delen och ett större i den östra delen. På västgaveln fanns en ingång, markerad med två indragna stolpar och ytterligare en ingång fanns ungefär mitt på den norra långsidan, även den markerad med indragen stolpe. Endast ca 1 m från boningshusets södra vägg uppfördes en stolpburen byggnad i vinkel (G125). Detta hus var ca 5,8 m brett, längden kunde inte bestämmas då den större delen av huset låg utanför undersökningsområdet. Husets gavel hade flera stolpar som grupperade sig två eller flera tillsammans, något indraget och i husets mittaxel fanns ett stolphål, vilket troligen indikerar att huset var tvåskeppigt. Funktionen kan ha varit som ekonomibyggnad. Den tidigare öst-västliga gränsmarkeringen i form av en ränna förlorade sin funktion och en brunn anlades delvis över rännan (G182). Brunnen hade ett flätat brunnskar och var ca 1 m i diameter. Den nya brunnen anlades ungefär mitt på området och tillhörde troligen den norra gårdsenheten, medan den södra gårdsenheten fick sitt vatten från en nygrävd brunn (G30) strax väster om boningshuset. Mellan den norra gårdens nya brunn och byggnaden G117, lades äldre stolphål igen och ett ca 7×13 m stort, lades ut. Marklagret (G106) tolkades som resterna efter en gårdsnära odling, en kålgård. En alternativ tolkning är att detta lager var resterna efter gårdsplanen. Oavsett tolkning var det nöd- vändigt att fylla igen tidigare håligheter och skapa en jämn yta (G73). Strax väster om marklagret fanns en grop med oklar funktion, ca 1 m i diameter. Två avfallsgropar (G112) fanns på den norra enhetens gårdsplan, den ena gropen hade primärt använts som förvaringsgrop med prydligt intryckta stenar i kanten (6422). Längst i norr framkom två rader stolphål vilka utgjorde

26 Kyrkheddinge 8:37 Fas 4, andra halvan av 1200-talet till början av 1300-talet

117 Stolpbyggt hus 112 Avfallsgrop

106 Äldre markhorisont

112 Avfallsgrop 73 Fyll

176 Grop

182 Brunn

155 Stolphål, tillhör 123

123 Hus I 165 Härd

30 Brunn

Ungefärlig husyta 125 Hus III Schaktad yta

Figur 8. Bebyggelsen under fas 4. Skala 1:300.

den södra långsidan av en nyuppförd byggnad (G117). Byggnadens funktion och totala bredd kunde inte bestämmas, men längden uppgick till ca 14 m i öst-västlig riktning. Gränsdiket G179 markerade fortfarande skiljet mellan gårdslägen och bytomt. Det är möjligt att även delar av stolpraderna (G110, G163) från föregående fas fanns kvar. Makrofossilanalyser från den fördjupade förundersökningen visade att man under 1200–1300-talen hade hanterat råg, skalkorn, havre, pors och fisk i form av abborre på gården, troligen hade dessa sädesslag och växter

Kyrkheddinge 8:37 27 även odlats här. Kanske hade abborren fångats i den närliggande Höje å. Av den osteologiska analysen framgick att djurbeståndet avspeglade de normala förhållandena på en medeltida gård, med förekomst av häst, nötkreatur, svin, får och fjäderfä. Vissa av djuren var unga och förefaller ha slaktats vid en ålder som inte översteg två år, i andra fall ser det ut som att vuxna djur har begravts i kadavergropar eller liknande med tanke på det stora antalet ben (ofta ryggrad och höft) som påträffades i anatomiskt läge i bland annat diket FU798. Benmaterialet, tillsammans med det makrofossila materialet, stämmer mycket bra överens med de uppgifter som framkommer i Lunds Stifts Landebok från 1570-talet, där Kyrkheddinges bönder betalar sitt tionde i råg, korn, havre, lamm och gäss (Ejder & Ljunggren 1950:488; Rosendahl 2013:18).

Fas 5, första halvan av 1300-talet, innan katastrofen Under bebyggelsefas 5 förändrades disponeringen av gårdsläget, en mindre grop fylldes igen (G174), kålgården/gårdsplanen flyttades och sedan upp- fördes ett nytt hus (G91, G129, G131, G175) på platsen, ca sju meter söder om den något äldre byggnaden (G117). Varför man valde att bygga ett nytt hus efter en så kort tid efter det tidigare, är oklart. Det är emellertid möjligt att det äldre huset förstördes av en brand, vilken inte avsatt spår i materialet, alternativt har de båda byggnaderna existerat samtidigt vilket innebar en ökad slutenhet. Den nya byggnaden låg i öst-västlig riktning och var ca 5×17 m stort. Huset var tydligt flerfunktionellt med en härd i östra delen och ett stall eller fähus i den västra. Huset hade varit tvåskeppigt med en förhållandevis bred ingång i västra gaveln samt rester efter bås till djuren i fähuset. Denna byggnad tolkades inte som ett regelrätt boningshus, utan har förmodligen varit en av gårdens ekonomibyggnader där några av djuren hölls och där även en stalldräng kunde ha sin bostad. Boningshuset på gården låg sannolikt norr om undersökningsområdet under fasen. Ungefär 1,5 m norr om den flerfunktionella byggnaden låg en mindre avfallsgrop (G116) med fynd av yngre svartgods och äldre rödgods i fyllningen. Söder om ekonomibyggnaden påträffades en öst-västlig hägnadsrest (G101) ungefär 11,5 m lång. Strax söder om huset framkom en rundad stolpkonstruktion (G114), ca 3 m i diameter. Konstruktionen kan tolkas som en mindre för- rådsbyggnad, antingen med upphöjt golv som i en stacklada, eller så utgjorde stolparna husets väggar. En annan tolkning kan vara att detta var en bikupa eller dylikt. Under fasen tillkom tre avfallsgropar (G180), två stycken väster om byggnaden G91 och en i den södra delen av gårdsläget. På det södra gårdsläget fanns den öst-västliga bostadslängan kvar tillsammans med brunnen. Längst i väster grävdes två gropar med en genomsnittlig diameter på 1,5 m. De tolkades som avfallsgropar tillsammans med två mindre gropar, en norr om boningshuset och den andra söder om (G119). På ytan mellan de båda gårdarna framkom ett flertal spridda stolphål (G156), vilka inte kunde föras till en tydlig konstruktion. Det är möjligt att några av dem hade utgjort någon sorts hägnad eller avgränsning mellan de två gårdslägena, eftersom det fanns tendenser till stolprader, mer eller mindre oregelbundna.

28 Kyrkheddinge 8:37 Fas 5, första halvan av 1300-talet

117 Stolpbyggt hus

116 Avfallsgrop 91 Flerfunktionell byggnad 129 Härd

131 Nedgrävning 174 Grop och stolphål 175 Båskonstruktion

114 Rund konstruktion

101 Hägnad 180 Avfallsgropar

182 Brunn 156 Spridda stolphål

123 Stolpbyggt hus

119 Gropar 165 Härd

Ungefärlig husyta Schaktad yta

Figur 9. Bebyggelsen under fas 5. Skala 1:300.

Fas 6, 1350–1400, digerdöd och ödeläggelse

Senmedeltiden karaktäriseras av nedgång och kris som bland annat hade sitt ursprung i 1300-talets klimatförsämring och den befolkningsmässiga katastrof som digerdöden under mitten av 1300-talet innebar. Resultatet blev att befolkningen minskade kraftigt, gårdar lades öde och den totala produktionen i samhället minskade. Inom undersökningsområdet syntes dessa omvälvande händelser genom att en större del av området kom att utnyttjas mer extensivt, möjligen genom odling och/eller djurhållning. Över en stor del av ytan ackumulerades ett

Kyrkheddinge 8:37 29 Fas 6, 1350–1400

113 Gränsdiken

128 Ränna

92 Fyll

14 Odlingshorisont

Utbredning odlingslager

Figur 10. Utbredningen av odlingslagret G14 under fas 6. Skala 1:300.

mäktigt odlingslager (G14, G92, G127), vilket överlagrade många av de äldre strukturerna. I nordöstra delen framkom ett dikessystem (G113, G128, G171), vilket kom att hägna in ett ca 89 m2 stort område. Detta avgränsade område kan ha varit en kålgård eller en mindre inhägnad för djur. Efter en tid ändrades brukandet och delar av gränsdikena överlagrades av odlingsjord. En växelvis användning av området framträdde, där marken odlades under en tid för att sedan ligga för fäfot. Några byggnader eller andra strukturer kunde inte påvisas på tomten och det bodde inga människor på platsen under en tid. De tidigare invånarna

30 Kyrkheddinge 8:37 Fas 7, tidigt 1400-tal

126 Brandlager

Stolpbyggt hus

98 Stolphål+nedgrävning

108 Brunn

Figur 11. Bebyggelsen under fas 7. Skala 1:300.

kan ha flyttat till en bättre gård som blivit ledig eller dukat under för pesten, det är även möjligt att området kom att brukas av åbor på en annan gård under en tid.

Fas 7, tidigt 1400-tal Tiden efter ödeläggelsen och omläggandet av produktionen, innebar en försiktig återetablering av bebyggelse på det forna gårdsläget. En fullständig återgång till förhållandena före den senmedeltida krisen verkar inte ha varit fallet. Endast en gård framträder, med boningshuset (G18, G21, G82, G86,

Kyrkheddinge 8:37 31 G98, G126, G130, G145, G146, G147) på den plats där den flerfunktionella byggnaden från fas 5 hade legat. Bilden av en enda gårdsenhet på platsen är emellertid förknippad med en del källkritiska aspekter. Eftersom hela ytan, med undantag av de kulturlager som bevarats under betongplattan, var mycket förstörd och till stora delar kraftigt avröjd och utschaktad, har eventuella spår efter en senmedeltida bebyggelse utöver den ovan nämnda byggnaden försvunnit. Detta förhållande gäller över hela undersöknings- området från tidigt 1400-tal till uppförandet av de moderna byggnader som revs inför undersökningen år 2013 (se vidare diskussion under Källkritiska aspekter). Utbredningen av den nya byggnaden kunde inte fastställas helt eftersom gavlarna saknades, men den torde ha varit minst 16 m lång och ca 4,80 m bred. En mesularad av kraftiga stolpar löpte i husets mittaxel och rester av ett lergolv påträffades. Huset hade haft minst två rum och låg i öst-västlig riktning. På gårdsplanen söder om byggnaden anlades en ny brunn med stenskoning samt ett vattenhål (G108). Vid någon tidpunkt brann delar av huset, vilket bland annat resulterade i att delar av taket eller väggarna rasade ned på lergolvet i form av sot och träkol. Branden föranledde även en ny bebyggelsefas.

Fas 8, första halvan av 1400-talet Efter branden städades resterna (G69, G132, G133, G136, G137) ut och samlades utanför byggnaden. Hela huset brann inte ned utan branden verkar ha varit koncentrerad till husets centrala delar. I samband med att brandres- terna städades ut, drogs skadade stolpar upp (G96) och golvytan jämnades till (G85, G97, G152). Husets konstruktion behölls, med en takbärande stolprad längs husets mittaxel (G67, G70, G84, G134, G143), en del stolpar var något förskjutna i förhållande till de föregående. I husets sydöstra hörn lades ett jordgolv (G80) ut och ett litet rum skapades med hjälp av mellan- väggar (G79, G88). Rummet mätte ca 3×3,5 m och i golvlagret påträffades många hushållsrelaterade fynd såsom skärvor av äldre rödgods och yngre svartgods, mynt och ett bryne. Ungefär mitt på den norra långsidan uppför- des en eldstad, troligen en rökugn (G144), en murad skorstenslös ugn vilken användes som värmekälla och för brödbak (Mårtensson 1964:445 f ). Söder om mesularaden och till vänster om det lilla rummet, påträffades spår efter en tunna eller ett laggkärl (G149), ca 0,52×0,63 m stort. En förmultnad botten var resterna efter en behållare eller förrådskärl av trä, som stått på golvet och som senare hade blivit kvar i huset. Brunnen och vattenhålet från förra fasen försåg fortfarande gårdens folk och fä med vatten.

Fas 9, mitten av 1400-talet, nytt hus med ny byggteknik Vid den fördjupade förundersökningen år 2013 påträffades två lerlager, vilka tolkades som golvlager, men som vid bearbetningen av slutundersök- ningens resultat omtolkades till ihopblandat golv och rester efter en rasad vägg (FU1166, FU1189). Fyndmaterialet från FU:n gav en vid datering till 1400-tal. Vid förundersökningen kunde inga lagerskiljen ses och därför

32 Kyrkheddinge 8:37 Fas 8, första halvan av 1400-talet

Stolpbyggt hus

80 Trampad yta

108 Brunn

Figur 12. Bebyggelsen under fas 8. Skala 1:300.

hamnade golvet och väggens konstruktion, brukande och destruktion i samma kontexter, det vill säga FU1166 och FU1189 (Rosendahl 2013). Vid förundersökningen undersöktes båda nämnda lager helt och togs bort, vilket förklarar varför det inte påträffades några golvlager i huskropparnas västra delar vid slutundersökningen. Under analysarbetet med resultaten från slutundersökningen blev det klart att de båda nämnda kontexternas konstruktionstidpunkt sannolikt kunde läggas i fas 9, brukandet i faserna 10 och 11 samt destruktionen i fas 12 (se vidare nedan).

Kyrkheddinge 8:37 33 Under loppet av 1400-talet genomfördes en genomgripande förändring i och med att en ny byggnad på stensyll uppfördes och ersatte den äldre med dess jordgrävda stolpar. Arbetet med att uppföra det nya huset började med att rasera hela eller delar av den äldre byggnaden. Stolpar drogs upp och håligheterna fylldes igen (G83, G95, G135, G148). Den nya byggnaden (G27, G29, G172) var enskeppig och ca 5×18 m stor. Ett lergolv (G56) lades ut över de igenfyllda stolphålen. Golvet var endast bevarat i husets centrala del. Det hade legat i husets östra del också, men tagits bort under den fördjupade förundersökningen. Under golvet påträffades två husoffer i form av ett kranium från en häst och ett från ett nötkreatur (Fnr329 och Fnr330). Placeringen av husoffren, invid den södra ytterväggen, var en relativt vanlig placering under senmedeltiden (Falk 2008). Det som gör husoffret än mer intressant är dateringen av hästkraniet, vilket genom 14C-analys kunde dateras till tiden 1150–1270, det vill säga betydligt äldre än själva huset. Hästkraniet hade därmed förvarats någonstans under en lång tid, för att sedan läggas ned i samband med uppförandet av det nya huset. Det har varit av yttersta vikt att spara hästkraniet i 200 år (!), det förefaller otroligt, men det är inte omöjligt. För ytterligare diskussion kring husoffer, se under kapitlet Fyndmaterialet. En del av den äldre stolpburna mellanväggen behölls och en mindre syllstensrad (G55) i nord-sydlig riktning bildade grunden för en ny mel- lanvägg. I och med detta gjordes rummet i den östra delen större. En eldstad, troligen en rökugn (G3), byggdes i hörnet som bildades av södra långsidan och den nord-sydliga innerväggen. I husets västra del anlades ytterligare en eldstad, en enkel härd i en skålformad grop (G12, G13). Ett lergolv lades ut i väster och en innervägg restes som delade av det västra rummet från husets östra delar.

Fas 10, andra halvan av 1400-talet Fas 10 var den tolkningsmässigt mest problematiska fasen, med flera alterna- tiva tolkningar och en fyndsammansättning som inte gav någon kronologisk fingervisning, eftersom fyndens dateringar var desamma som i de föregående faserna 7–9 och i den efterföljande fasen 11. I det arkeologiska materialet framträdde en byggnad med flera nya strukturer och en samtidighet som var minst sagt förvirrande. Detta innebar att det inte gick att bestämma en längsta möjliga varaktighet för byggnaden och inte heller huruvida de ingående strukturerna i realiteten varit samtida eller om det kan ha förflutit ett antal år dem emellan. Med detta sagt fanns därför två troliga tolknings- möjligheter; den första att det skedde flera stora ombyggnationer, men att huset fortfarande fungerade som bostad, den andra innefattade samma stora ombyggnationer, men även en eventuell funktionsförändring från bostadshus till ekonomibyggnad i form av ett kok- eller brygghus. Husets yttre ändrades troligen inte, endast den inre utformningen. Rökugnen och lergolven från förra fasen fanns kvar liksom den västra mellanväggen. I denna del lades ett utjämningslager ut (G9) över den tidigare härden och sedan anlades en ny härd-/ugnsplatta (G2). Runt omkring eldstaden fanns spår efter brukningen i form av utrakade och uttrampade

34 Kyrkheddinge 8:37 Fas 9, mitten av 1400-talet

83, 95, 135, 148 Fyll 12 Ugn 88 Stolprad

56 Golv

3 Ugn 27 Bortplockad syll 172 Syllrest

108 Brunn

Figur 13. Bebyggelsen under fas 9. Skala 1:300.

sot- och kollager (G8) och i eldstaden fanns brukningslager som tillkommit genom kontinuerlig användning (G22). Under de två lagren från förunder- sökningen (FU1166 och FU1189) framkom en ugnslämning (FU1209) vilken inte undersöktes helt utan lämnades kvar till slutundersökningen, och som motsvarades av ugnsplattan G2 och brukningslagret G22 i aktuell undersökning. I husets östra del ersattes den tidigare mellanväggen av trä

Kyrkheddinge 8:37 35 (se G88, fas 8 & 9) med en lerstensvägg vilande på stensyll (G75, G87, G89, G90). Norr om den nya mellanväggen byggdes en bakugn (G65), uppmurad av marksten med en hålighet i mitten där det låg kvar avsatta brandlager (G138). Bakugnen förefaller ha legat delvis utanför den norra långsidan och haft en murad, välvd kupol. Över ytan i husets centrala delar påträffades ett kompakt lager (G44, G77, G81) som hade lagts ut som utjämningslager och sedan även fungerat som golvyta i huset. Lagret begränsades tydligt i väster, där det gått upp emot den stående innerväggen och i nordöst där det gått upp emot bakugnen. Lagret var mycket fyndrikt och innehöll hushållsrelaterade föremål liksom föremål som användes i det dagliga arbetet på gården, exempelvis kannor av äldre rödgods och yngre svartgods, trebensgrytor och flera brynen. I direkt anslutning till rökugnen anlades en stenlagd yta (G43), delvis överlagrande G44, och som fungerat som arbetsyta alternativt stengolv. En förvaringsgrop (G64) grävdes intill den norra begränsningen av stenläggningen. Gropen hade varit klädd med lera och även stenskodd. Innanför den nya mellanväggen i husets östra del påträffades ett mycket stort stenlyft (G50), ca 0,92×0,67×0,42 m stort. Stenen som en gång legat på plats kan ha haft en funktion inne i huset, oklart vilken. På den äldre golvytan från föregående fas, låg ett konstruktionslager bestående av tegelkross och kalkbruk (G139). Lagret hade sannolikt tillkommit då bakugnen byggdes och resterna hade dumpats bredvid. Över lagret av tegelkross och det stora stenlyftet lades utjämnande lager ut i syfte att skapa en jämn yta (G62, G78, G142). Sedan lades ett knaddergolv på den utjämnade ytan (G76, G160, G173). Knaddergolvet blev inte långvarigt, en mindre brand efterlämnade ett brandlager (G74) över stengolvet och sedan lades ett nytt golv ut, denna gång av lera (G71). En större stolpe (G52) hade stått invid den norra långsidan, stolpen hade bytts ut vid någon tidpunkt och ersatts med en nyare stolpe vilken hade stabiliserats med stenskoning (G51, G53). Stolphålens dimensioner och kraftiga stenskoning tyder på att stolpen var avsedd att bära upp en större tyngd, kanske ett loft eller innertak. Bredvid det stora stolphålet låg ett mindre sådant (G141), vars funktion inte kunde bestämmas, möjligen har där stått en stolpe som kompletterat den kraftigare stolpen intill. Öster om byggnaden anlades en mat- eller jordkällare (G58), vilken var fodrad med lera och hade plan botten. Strax intill fanns en stolpe som kan ha fungerat som fästanordning för att kunna hålla upp en lucka. Återkommande bränder förefaller ha varit relativt vanligt och fas 10 avslutades med en brand i det mindre rummet i husets sydöstra del. Branden förstörde den nyuppförda väggen på stensyll och delar av golvet skadades (G46).

Fas 11, 1500–1600-tal, tidigmodern tid Branden som förstörde det lilla rummet i öster, föranledde en ny fas med samma öst-västliga länga men med delvis annorlunda innehåll. För första gången kunde en anslutande nord-sydlig byggnad spåras.

36 Kyrkheddinge 8:37 Fas 10, andra halvan av 1400-talet

44 Trampad yta 43 Stenlagd arbetsyta 65 Bortplockad stenläggning 64 Förvaringsgrop 75 Sättlera FU1209 Ugn

139 Tegel

3 Ugn 56 Golv 46 Brandlager 27 Bortplockad syll

108 Brunn

Figur 14. Bebyggelsen under fas 10. Skala 1:300.

Efter branden städades resterna ut (G16, G40) och ett rektangulärt stenfundament byggdes (G6), arbetet med att röja bort brandrester och sedan uppföra ett fundament resulterade i ett trampat lager (G47). Funda- mentet mätte 1,55×2,35 m och bestod av marksten satta i ett siltigt lager. I packmaterial till fundamentet påträffades bland annat pottkakel (Fnr320, Fnr321) och kalkbruk varför konstruktionen tolkas som en kakelugn. Drygt en halvmeter till vänster låg två stolphål (G42) som kan kopplas till fundamentet. En liten kladd bränd lera (G48) påträffades invid fundamentets södra sida. Branden hade varit begränsad till det mindre rummet och resten

Kyrkheddinge 8:37 37 av byggnaden var tämligen litet påverkad och de aktiviteter som försiggåtts där under tidigare fas, fortsatte utan avbrott. Däremot förändrades miljön utanför huset. Markförberedande arbeten (G37) jämnade ut ytan söder om den äldre byggnaden och en nord-sydlig länga uppfördes. Den nya byggnadens norra gavel var sammanbyggd med det äldre husets södra långsida och en L-formad gård framträdde för första gången. Under tidigare faser hade flera samtida byggnader kunnat konstateras, men inte några som var sammanbyggda. Den nya byggnaden tolkades som en ekonomibyggnad uppförd på stensyll (G161), med en tvärgående ränna (G38, G39) i södra delen. Rännan hade stenar i botten och hade haft en dränerande funktion, möjligen kan det nya huset varit en ladugård eller ett stall. Byggnaden var minst 5 m bred och den fulla längden kunde inte avgöras på grund av senare tiders avröjningar. Det är möjligt att stensyllen G161 endast hade varit en mellanvägg och inte en yttervägg, men det kunde inte avgöras. Två större stenlyft återfanns väster om den nya byggnaden, de kunde inte kopplas till någon konstruktion (G170). Mat- eller jordkällaren från förra fasen hade spelat ut sin roll och fylldes igen och marken jämnades ut (G57, G60). En kompakt tilltrampad yta bildades under igenfyllningsarbetena (G34), när gropen hade fyllts igen grävdes ett stolphål (G36) som försågs med stenskoning. Gårdens vattenförsörjning var inte längre beroende av brunnen och vattenhålet från fas 7. En ny brunn grävdes på gårdsplanens östra del, ca 5 m söder om det öst-västliga huset. Brunnen (G159) var 1,58×1,72 m stor och hade en mycket prydlig stenskoning, vilken fungerade som brunnskar (fig. Z17). Runt omkring brunnen hade ett stängsel satts ned, bestående av stolp- och störhål (G162) ca 1 m utanför brunnens begränsning. Stängslet hade troligen till uppgift att hindra barn och djur från att ta sig fram till brunnen. Brunnen undersöktes aldrig, eftersom den fortfarande var i bruk vid tidpunkten för undersökningen, dock inte som vattenförsörjning utan snarare ett pittoreskt inslag med överbyggnad av rödmålat trä. I södra delen av gårdsläget återfanns en nedgrävd kalktunna (G183), ca 0,50 m i diameter. Träet i tunnan hade ruttnat bort och endast den vita kalken fanns kvar som en vit cirkel i alven. Det var något osäkert om kalktunnan skulle föras till aktuell fas eller inte, men eftersom det inte fanns något som talade emot en sådan fasindelning, gjordes så. Fasen avslutades med att hela gården, alternativt endast den äldre öst-västliga längan, revs och marken jämnades ut (se nedan).

Fas 12, 1600–1700-tal, avröjning och nybyggnation Fas 12 karaktäriserades av utbredda och mäktiga raserings- och utjäm- ningslager samt avröjning av ytan inför byggandet av en ny öst-västlig länga. Föregående länga hade med stor säkerhet blivit för gammal och i för dåligt skick. Dock påträffades inga lämningar efter någon ny byggnad och alla spår förefaller ha försvunnit i samband med uppförandet av modernare byggnader på platsen. Den nord-sydliga längan kan ha stått kvar på sin plats även under denna fas.

38 Kyrkheddinge 8:37 Fas 11, 1500–1600-tal

64 Förvaringsgrop 65 Bortplockad stenläggning

43 Stenlagd arbetsyta

12 Ugn

6 Fundament

44 Trampad yta 27 Bortplockad syll 34 Trampad yta 56 Golv 3 Ugn 159 1600-talsbrunn

170 Stenlyft i alv 37 Utjämning

38 Ränna

162 Hägnad kring brunn Osäker utbredning

161 Yngre syll

183 Kalktunna

Figur 15. Z13. Bebyggelsen under fas 11. Skala 1:300.

De allra flesta grupperna i fasen är delar av en och samma händelse: utläggandet av det tjocka raserings-/utjämningslagret (G15). Då den äldre byggnaden skulle ersättas av en ny, utfördes förberedande arbeten genom att rasera den äldre byggnaden, dra upp stolpar och plocka bort stensyllar och andra konstruktioner (G17, G20, G26, G28, G41, G54, G63, G68, G140). Under loppet av husets livstid, hade en del sättningar uppkommit då äldre lager och fyllningar sjunkit samman (G25, G31, G49). När arbetet med att röja av ytan var klart, lades ett stort och mäktigt raserings-/utjäm-

Kyrkheddinge 8:37 39 Fas 12, 1600–1700-tal

32 Brandlager 66 Fyll

19 Lagerrest

15 Rasering/utjämning 159 1600-talsbrunn

162 Hägnad kring brunn

Figur 16. Z14. Bebyggelsen under fas 12. Skala 1:300.

ningslager ut (G15, G19, G23, G 24, G32, G33, G45, G66, G68). Lagret hade varierande tjocklek och kunde vara upp emot 0,30 m mäktigt på sina ställen. De flesta skärvorna av yngre rödgods påträffades i detta lager, liksom kritpipsfragment. Endast ett fåtal äldre keramiktyper framkom, vilket daterar lagret till 1600–1700-tal. Lagret, som skyddats av den moderna betongplattan, bestod av mycket raseringsmaterial såsom bränd lera, träkol och stenar. En del av den äldre byggnadens beståndsdelar ingick troligen som komponenter i utjämningen, men det är även möjligt att raseringsmassor hämtats någon annanstans ifrån.

40 Kyrkheddinge 8:37 Fas 13, 1800-tal–2013

122 Recent

59 Recent källare

4 Modern syll

122 Recent

Figur 17. Z15. Bebyggelsen under fas 13. Skala 1:300.

Fas 13, 1800-tal till 2013, ”modern tid” I den sista fasen ingår lämningar som speglar de sentida aktiviteterna på platsen. Minst en äldre byggnad föregick det sista huset som revs inför de arkeologiska undersökningarna, men spåren efter dessa byggnader har med stor säkerhet röjts av då det sista huset och de tillhörande sidobyggnaderna uppfördes. Precis under matjorden (G10) framkom en kraftig öst-västlig syllstensrad (G4) bestående av stora stenar vilka ofta lagts i bredd. Över syllen låg ett lager gul lera, i vilken stora sprängstenar hade utgjort ett modernare hus

Kyrkheddinge 8:37 41 Syll 549 Sektion 588 mot väster

1. Homogen gråbrun sand. Torr 1 4 1 2. Lucker och humös gråbrun sand med enstaka och bränd lera. Äldre syll. 3. Gulbrun kompakt lera med enstakabränd lera. Yngre syll. Packning 3 4. Fläckig blandning av 1 och 3. Sten 2

Figur 18. Z16. Sektionsritning 3C588 över två generationer grundmurar/syllar. Skala 1:20.

grundmur. Dessa stenar schaktades bort tillsammans med leran och mättes inte in eftersom de ansågs alltför recenta. Dock finns de dokumenterade på en sektionsritning (fig. 18). Det fanns få spår av bostadshuset som stått på betongplattan och som hade rivits i samband med den arkeologiska förundersökningen år 2013. I östra delen av betongplattan, låg en stor recent källare (G59) som hade grävt av mycket av de äldre kulturlagren och som troligen hörde till den sista byggnaden på platsen. Källaren bestod av marksten och betong och var ca 4×4,5 m stor. Källaren undersöktes inte och djupet kunde därför inte fastställas. Spridda över ytan låg även gropar och brand-/härdrester som ansågs vara så pass moderna att de inte undersöktes (G122). Enligt information från enskifteskartan tillhörde gård 8/9 kronan och fungerade som rusthåll vid Sallerups Compagnie vid början av 1800-talet. Under den sista fasen skedde förändringar av den gamla gårdsstrukturen allt snabbare. I Lantmäteriets arkiv finns uppgifter om att gården (fastigheten) 8 genomgick flera hemmansklyvningar. År 1834 genomfördes en hemmansklyvning och på den tillhörande kartan syns en tvålängad gård tydligt och den motsvarar med största sannolikhet den avbildade dubbelgården på enskifteskartan (Lantmäteriet 12-KYR-13). År 1862 genomfördes ytterligare en hemmansklyvning, då en fastighet benämnd Kyrkheddinge 8:2 skapades (12-KYR-50). På kartan syns en fyrlängad gård på platsen och det är troligen denna gård som utgjorde gård 8 vid mitten av 1800-talet. Detta skulle i så fall betyda att gården nu existerade som självständig enhet, inte längre som den dubbelgård som avbildats på enskifteskarta drygt 50 år tidigare samt på kartan från år 1834. Ytterligare tre mindre fastigheter bildades genom hemmansklyvningen år 1862, 8:2 utgjorde den största fastigheten. Därefter kom ett flertal mindre fastigheter att avsöndras från 8:2 under årens lopp och 1970 köpte Staffanstorps kommun fastigheten i syfte att upplåta marken till bostäder. Detta kom inte helt att genomföras, eftersom en privatperson köpte delar av fastigheten 8:2 samma år, för att starta upp ett stuteri. Denna nya fastighet kom att registreras som Kyrkheddinge 8:37.

42 Kyrkheddinge 8:37 Fyndmaterialet

Den största fyndgruppen blev inte överraskande Hus & husgeråd med 219 fyndposter, där de allra flesta utgjordes av keramik. Den minsta fyndgruppen var Ben- & hornhantverk med endast en fyndpost, hantverksavfall, med en vikt av 1 g. Även kategorin Vapen bestod av en fyndpost, en armborstbult av järn med holk (72 g). Antal fynd inom varje fyndgrupp varierar, de flesta fyndgrupperna (11 stycken) ligger mellan intervallet 1–10 fynd, två stycken mellan intervallet 11–20 fynd och fyra fyndgrupper utmärker sig genom ett större antal fynd: 28 (Övrigt), 54 (Trähantverk), 120 (Osteologi) och 448 stycken fördelade på 219 fyndposter (Hus & husgeråd). Vid hänvisning till enskilda fynd anges fyndnumret inom parentes, tillsammans med prefixet Fnr, vid hänvisning till enskild kontext anges ID-numret inom parentes. Tabellen över fyndgruppen Hus & husgeråd har av utrymmesskäl lagts som bilaga (Bilaga 4). I texten hänvisas i flera fall till den bebyggelsefas som respektive fynd relateras till, se vidare Tabell 17, bilaga 4..

Ben- och hornhantverk Bland fynden påträffades endast ett hantverksavfall av ben (tabell II). Troligen är det ett avfall från tillverkningen av en beslagskena till en dubbelkam. Benfragmentet är ca 10×20 mm stort, endast några millimeter tjockt, och har en slät yta. Två dubbelkammar (Fnr 94 och 95) påträffades vid undersökningen, något som kan indikera att det har skett tillverkning av kammar på gården eller i byn (se nedan under Hygien). Fragmentet påträffades i det stora tjocka utjämnings- och/eller raseringslagret 976 (del av G15), som täckte hela kulturlagerplatån och som daterats till 1600–1700-tal. Det tillvaratogs emellertid även ett mindre antal benfö- remål vid undersökningen, men dessa föremål har bedömts höra till andra fyndgrupper utifrån deras färdigställandegrad (ej förarbete eller halvfa- brikat) och användningsområde. Föremålen visar dock på att det troligen förekom lokalt ben- och hornhantverk, utöver kammakeri. Förutom dubbelkammarna påträffades en pärla (Fnr 210), en flöjt (Fnr 30), en sländtrissa (Fnr 140) och en vävkam (Fnr 96). Dessa fynd återfinns under fyndgrupperna Smycken, Lek, spel & dobbel samt Textil- & läderhant- verk.

Tabell II. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Ben- och hornhantverk samt kontext där det påträffades. Fyndnr Namn Subklass Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 31 Hantverksavfall Obränt ben Ben Bearbetat 1 1 976 Summa 1 1

Kyrkheddinge 8:37 43 Tabell III. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Beslag samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Subklass Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 38 Låsbeslag Järn Järn Beslag 1 127 976 87 Prydnadsbeslag Cu-leg CU-leg Beslag 1 1 406 99 Bältesbeslag Cu-leg CU-leg Beslag 1 11 929 Summa 3 139

Beslag I fyndgruppen Beslag har tre föremål placerats, två var tillverkade av Cu-leg och ett av järn (tabell III). Beslaget av järn (Fnr 38) tolkades som ett låsbe- slag av överfallstyp. Beslaget var smitt av ett större järnstycke med upptaget hål i den ena änden. Det var ca 150 mm långt och 35 mm brett. Med tanke på storleken har beslaget sannolikt suttit monterat på ett kistlock. Denna typ av överfall lämpade sig väl till regling med bultlås. Liknande låsbeslag påträffades bland annat på Eketorp (Cinthio 1998: 246, fyndnummer Å 13:10, Ä 23:22). Beslaget med fyndnummer 87 var ett droppformat prydnadsbeslag ca 15×20 mm stort, tillverkat av ett bronsbleck. Ungefär mitt på fanns rester efter en sönderrostad järnnit, troligen avsedd att fästa beslaget på textil eller läder, i övrigt saknades dekorationer. Beslaget påträffades i det stora odlingslagret 406 (G14), vilket representerade en tid av ödeläg- gelse och avsaknad av bebyggelse på platsen. Området brukades som åker och beslaget har troligen tappats vid någon typ av jordbruksaktivitet under slutet av 1300-talet. Det tredje föremålet (Fnr 99) var ett bältesbeslag av Cu-leg, vilket bestod av ett avlångt bleck som vikts dubbelt och försetts med tre stycken nithål i vardera kortände. Beslaget var ca 20 mm brett, 100 mm långt och förhål- landevis grovt samt saknade dekoration. Både detta fynd och låsbeslaget påträffades i det stora utjämnings-/raseringslagret G15, med en förhål- landevis sen datering till 1600–1700-tal. Det utesluter emellertid inte att föremålen kan vara äldre och omdeponerade.

Handel Till fyndgruppen Handel kunde sju föremål föras, alla var mynt som hade tillverkats av Cu-leg (tabell IV). Bestämningen av mynttypen är något osä- ker, då inga av mynten skickades till numismatiker för närmare bestämning. Under slutet av 1200-talet anses mynt cirkulera som betalningsmedel i större utsträckning på landsbygden i Sverige (Klackenberg 1992:194). Mynt hade existerat tidigare, men på landsbygden är det troligt att bytesekonomi var dominerande, snarare än en monetär ekonomi. En stor koncentration av danska så kallade borgarkrigsmynt, traditionellt datera till ca 1241–1330, har återfunnits i Danmark och Skåne och dessa antyder att det fanns ett mycket stort behov av mynt. Samhället var i högre grad än tidigare baserat på en penningekonomi. När den danske kungen Valdemar Seier avled år 1241 utbröt inbördeskrig vilket hade negativ inverkan på centralmakten och

44 Kyrkheddinge 8:37 Tabell IV. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Handel, samt kontexter där de påträffades

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 32 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 1 976 50 Mynt CU-leg Mynt 1 1 8823 102 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 2 2 10232 103 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 1 10760 125 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 1 100 238 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 1 10408 Summa 7 7

ekonomin. Under denna period präglades mynt av låg valör med likaledes låg silverhalt, ibland nästan enbart av koppar. Mynten kan inte hänföras till bestämda kungar eller biskopar och är ofta dåligt präglade med varierande motiv såsom exempelvis en krona (kungligt attribut) en nyckel (biskop- ligt attribut) eller stjärnor, liljor och halvmånar. När den svenska kungen Magnus Eriksson tog över som regent i Skåne (1332–1360), fortsatte myntningen av borgarkrigsmynten lokalt i Lund även om mynten inte fick någon större spridning. Istället var det utländska mynt som dominerade under resterande decennier av 1300-talet och början av 1400-talet och den danska myntningen var i det närmaste obefintlig. Ett undantag utgjordes av myntverkstaden i Lund, vilken fortsatte sin myntning till slutet av 1360-talet (se ovan). Bland de utländska mynten var det framför allt mynt från de nordtyska hansestäderna som cirkulerade (Steen Jensen 1992:97 ff; Bornestaf 1993:5 f ). Fem av mynten katalogiserades som borgarkrigsmynt (Fnr 50, 102, 103, 125, 238). Det första (Fnr 50) tolkades som ett borgarkrigsmynt även om det inte var möjligt att se någon prägling på ytorna. Det påträffades i ett raseringslager i fas 12 (1600–1700-tal) och hade därför blivit omdeponerat vid ett eller flera tillfällen. Den andra fyndenheten (Fnr 102) bestod av två mynt vilka påträffades i ett raseringlager i fas 8 (1400-tal). Det ena kan möjligen föras till de mynt som präglades i Lund under Magnus Eriks- sons regeringstid (1332–1360) med präglad kungakrona på ena sidan och ett malteserkors på andra (Bornestaf 1993:38, figur 21). Det andra myntet från samma kontext ser ut att vara präglat med en skrift runt utkanterna tillsammans med punsdekor i form av prickar. I övrigt kunde inget attribut eller motiv utläsas. Det fjärde borgarkrigsmyntet (Fnr 103) påträffades i en stolphålsfyllning i hus G91, i fas 5 (första halvan av 1300-talet) och var alltför dåligt bevarat för att någon prägling skulle kunna utläsas. Det femte myntet (Fnr 125) framkom vid metalldetektering av matjorden innan schaktningen påbörjades och är därför tydligt omdeponerat. Myntet hade genomborrats och i hålet satt resterna efter en järnnit kvar. Det hade haft en sekundär användning som beslag, kanske skyddsamulett eller dylikt. Det sjätte myntet (Fnr238) hade en romboid form med ett präglat kors på ena sidan och ett ankare på andra, punsdekor samt enstaka bevarade bokstäver, vilka dock inte kunde tydas. Utifrån myntets formelement daterades det till

Kyrkheddinge 8:37 45 Kristoffer II (1319–1332) och hade med stor sannolikhet präglats i Lund under senare delen av dennes regeringstid (Bornestaf 1993:23, figur 11). Myntet påträffades i golvlagret 10408/G80 i fas 8 (1400-tal). Två av myntens (Fnr 102, Fnr 238) datering till ca mitten av 1300-talet och det faktum att de sedan påträffades i kontexter som daterats till 1400-tal, kan vara ytterligare ett indicium på att borgarkrigsmynten faktiskt inte tvångsmässigt växlades in varje år, vilket tidigare antagits, utan förblev i cirkulation under en längre tid (Steen Jensen 1992:97). Det övriga myntfyndet har endast katalogiserats som ”Mynt” utan närmre bestämning (Fnr 32). Myntet från lager 976 (G15) var i mycket dåligt skick (ärgat), vilket antyder att det dels hade mycket låg silverhalt, dels hade blivit omdeponerat flera gånger. Myntet kan möjligen dateras till medeltid.

Hus och husgeråd Fyndgruppen utgjorde den otvetydigt största gruppen med 448 fynd, varav majoriteten bestod av keramik. Keramiken är oftast det främsta sättet att datera lämningar. Sammanlagt registrerades 370 keramikskärvor med en vikt av 3039 g (Tabell V). Keramikmaterialet uppvisade inte några form- eller godstyper av det mer ovanliga slaget, som till exempel svartgods av Thetford- och Torkseytyp eller kärlformer som Kugeltopf, vilket var fallet vid undersökningen av gård 1 år 1995 (Brorsson 1995:108 f ). En kort jämförelse mellan keramiktyper påträffade vid den aktuella undersökningen och typerna från undersökningen av gård 1(1995) samt från andra relevanta undersökningar presenteras under respektive keramiktyp. För närmare information om periodindelning och datering på gård 1, se Tabell XIX.

Fajans Fajans är ett lergods som glaserats med en ljus men ogenomskinlig glasyr. Namnet kommer av staden Faenza i Italien där keramiktypen tillverkades under renässansen. Redan under 1200-talet tillverkades dock fajans på Mal- lorca, då med namnet majolika. Inte förrän under slutet av 1600-talet blev fajanserna vanliga i Skandinavien och kärlen importerades från fram för allt Holland. Mot slutet av 1700-talet producerades fajanser i stor omfattning även i Skandinavien (Brorsson 2013:178). Endast två skärvor fajans påträffades vid undersökningen i Kyrkheddinge. De kom från ett fat med vit tennglasyr, vilket påträffades i fas 12. Från undersökningen av gård 1 år 1995 registrerades sammanlagt 13 skärvor av fajans och de påträffades i perioderna 3, 4, 5 och 7, och daterades till 1700- och 1800-talen (Brorsson 1998:107, 116).

Oglaserat rödgods (BII:3) I gruppen oglaserat rödgods finns drejat oxiderat rödgods, vars exakta gods- tillhörighet inte kunde avgöras. Bland annat fördes skärvor till gruppen i de fall där ingen glasyr kunde ses eller om glasyren hade fallit av. Det är därför möjligt att skärvor från de andra rödgodstyperna har hamnat i grup-

46 Kyrkheddinge 8:37 Tabell V. Redovisning av den totala mängden keramikskärvor, antal och i vikt (g), som påträffades vid undersökningen i Kyrkheddinge, fördelat på faser.

Godstyp Fas 1 Fas 2 Fas 3 Fas 4 Fas 5 Fas 6 Fas 7 Fas 8 Fas 9 Fas 10 Fas 11 Fas 12 Totalt Fajans 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2/26 2/26 Oglaserat rödgods 0 0 1/3 1/7 0 2/15 0 0 0 25/154 0 45/230 74/409 (BII:3) Protostengods (CI) 0 0 0 0 1/2 1/1 0 0 0 0 0 0 2/3 Rödgods (spjälkat) 0 0 0 4/25 0 0 0 0 1/7 3/17 0 3/17 11/66 Stengods (CII) 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5/70 3/22 8/92 Yngre rödgods (BII:4) 0 0 1/1 0 0 12/111 2/5 0 1/41 6/29 31/234 44/457 97/878 Yngre svartgods (BI) 0 0 0 3/23 2/4 15/84 1/4 3/14 6/47 11/61 1/3 4/22 51/262 Äldre rödgods (BII:1) 0 0 0 7/64 1/12 4/51 0 11/100 9/168 41/393 3/23 27/360 103/1171 Östersjökeramik (AII) 0 8/46 1/4 0 0 0 0 0 2/14 1/8 0 0 12/72 AIV-keramik 0 3/10 0 0 0 0 0 0 0 1/3 0 0 4/13 (vikingatida) Äldre svartgods (A) 0 2/13 0 6/28 0 1/6 0 0 0 0 0 0 9/47 Totalt antal 0 13 3 21 4 35 3 14 19 88 40 128 Total vikt(g) 0 69 8 147 18 268 9 114 277 665 330 1134

pen. Utbredningen i tid och rum för det oglaserade rödgodset är i stort sett detsamma som det äldre och det yngre rödgodset tillsammans. Sammanlagt klassificerades 74 skärvor som oglaserat rödgods, med en totalvikt av 409 g. På gård 1 hade motsvarande 197 skärvor lagts i gruppen (Brorsson 1998:114).

Protostengods (CI) Protostengods eller nästanstengods, är en föregångare till det äkta stengodset. Skillnaden är att godset inte är helt genomsintrat och att mag- ringskornen kan urskiljas, godset är inte heller lika hårt bränt som det äkta stengodset. Under medeltiden importerades all protostengods, i huvudsak från Niedersachsen och Rehnområdet. Prototstengodset från Niedersach- sen är lätt att känna igen på den lila/violetta glasyren med kornig yta. En stor produktion fanns även i Limburgområdet i Holland och i Belgien. Godstypen dateras främst från andra hälften av 1200-talet till slutet av 1300-talet. Under loppet av 1300-talet ersatte kannor av protostengods successivt kannorna av yngre svartgods (Brorsson 2002: 126; 2013:176). Från undersökningen i Kyrkheddinge kommer två skärvor med violett glasyr med proveniens från Niedersachsen. En skärva påträffades i fas 5 (Fnr100) och den andra i fas 6 (Fnr70). I Kyrkheddinge användes protostengodset samtidigt som både kärl av yngre svartgods och äldre rödgods. Från gård 1 registrerades 13 skärvor, de flesta kunde proveniensbestäm- mas till Siegburg i Tyskland (Brorsson 1998:115).

Rödgods, spjälkat Totalt klassificerades 11 skärvor med en vikt av 66 g, som spjälkat rödgods. Klassificeringen innebar att skärvorna inte kunde föras till någon av de andra rödgodsgrupperna, utan enbart bestämmas som rödgods. Denna grupp ingick i gruppen Oglaserat rödgods vid undersökningen av gård 1, se ovan.

Kyrkheddinge 8:37 47 Stengods (CII) I Kyrkheddinge påträffades sammanlagt 8 skärvor med en vikt av 92 g. Skärvorna kom uteslutande från faserna 11 och 12. Det äkta stengodset var, som nämnts ovan, hårdare bränt och helt genomsintrat. Det medeltida stengodset importerades från främst Rehnområdet och uppträdde tidigast i slutet av 1300-talet i Skandinavien. Stengodset från undersökningen är sannolikt inte medeltida, utan snarare från tidigmodern tid, 1500–1600-tal. Sammanlagt sju skärvor registrerades som stengods från gård 1 och de flesta förefaller vara omdeponerade. Från period 7 (1600–1800) registrerades emellertid två skärvor från ett Westerwaldkrus (Brorsson 1998:116).

Yngre rödgods (BII:4) Yngre rödgods är ofta ett massmaterial på undersökningar, som omfattar sen medeltid och tidig modern tid. Det yngre rödgodset var bränt i oxiderande atmosfär, därav den röda färgen, hade glasyr på utsidan och insidan av kär- len. Med godstypen introducerades en ny kärltyp, faten, vilka blev vanliga i skånskt material först från mitten av 1600-talet, även om formtypen förekom redan under 1500-talet. Godstypen dateras generellt från mitten av 1300- talet till 1900-talet, men blir vanlig först under 1400-talet. De vanligaste kärltyperna var trebensgrytor (från 1400–1700-tal), fat, skålar, krukor och stekpannor (Brorsson 2013:175 f ). I Kyrkheddinge var det yngre rödgodset däremot inte den största kera- mikgruppen, vilket i och för sig kan förklaras med att en del av utjämnings/ raseringslagret i fas 12 undersöktes redan under den fördjupade förunder- sökningen och att mycket av det yngre rödgodset tillvaratogs redan då. Totalt påträffades 97 skärvor med en sammanlagt vikt av 878 g och keramiktypen var vanligast i faserna 11 och 12, vilket inte var överraskande. Däremot förekom skärvor av yngre rödgods i fas 3, men i en sekundär fyllning i ett stolphål och kan således vara en yngre inblandning. Sedan dröjer det ett tag innan godstypen dyker upp igen, denna gång i fas 6, där 11 skärvor (111 g) påträffades. Nio skärvor kom från ett eller flera fat (Fnr69, Fnr90) och hade troligen hamnat i eller precis över det stora odlingslagret, som ett resultat av avröjningar och markarbeten. Övriga skärvor kom från en trebensgryta med invändig gulgrön glasyr (Fnr68) som möjligen kan dateras till sent 1300-tal. Från fas 7 kom skärvor från en trebensgryta och en skål, vilka båda kan anses ha samma datering som fasen och tillhöra ett hushålls vardagliga föremål. Från fas 9 (ca mitten av 1400-talet), kom ytterligare delar av en trebensgryta (Fnr208). I följande fas förekom samma typ av matlagningsrelaterade kärl, inga fat påträffades. Under faserna 11 och 12 ökade så det yngre rödgodset både i antal och vikt. Faten framträder nu och fördelar sig mellan de båda faserna med endast ett undantag, fas 6 (se ovan). Fas 11 daterades till ca 1500–1600-tal och det gick inte att snäva in dateringen ytterligare utifrån fyndmaterialet. Faten som kärltyp kan därför sägas ha introducerats i Kyrkheddinge under loppet av 1500-talet. Enligt resultat från byn Örja, introducerades typen där under senare delen av 1500-talet och möjligen kan samma datering ges i Kyrkheddinge. Under 1500-talet blev det även återigen vanligt

48 Kyrkheddinge 8:37 med blyglaserade kärl av rödgods, framför allt dekorerade bordskärl, efter att de varit undanträngda av stengodset sedan slutet av 1300-talet eller början av 1400-talet. Keramiken hade förbättrats och anses kunna sammanfalla med ett ökat intresse för en kontinental kultur med bland annat kakelugnar. Vid undersökningen av gård 1 i Kyrkheddinge visade det sig att det under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet började uppträda kökskärl med invändig glasyr, dock inga dekorerade bordskärl. Först under 1600-talet introducerades dekorerade bordskärl av yngre rödgods (Elfwendahl 2001: 130, 136; Brorsson 2013:176). Det fanns därför en skillnad mellan de båda undersökta gårdsenheterna gällande när dekorerade bordskärl/fat uppträdde; under slutet av 1500-talet på aktuell gård och mitten av 1600-talet på gård 1.

Yngre svartgods (BI) Denna godstyp benämns även ”Drejat reduktionsbränt gods” och var till skillnad från det äldre svartgodset, drejat och hårdare bränt. Godset var sannolikt importerat från norra Tyskland. Två nya kärltyper dök upp i samband med det yngre svartgodset: trebensgrytor och kannor. Det yngre svartgodsen brukar dateras till mitten av 1100-talet och användes upp i 1400-tal. Från byn Örja, i Örja socken (nu Landskrona socken), fanns en samtidighet mellan yngre svartgods, Östersjökeramik och äldre rödgods under 1200-talet (Brorsson 2013:174). I Kyrkheddinge framträdde det yngre svartgodset i fyndmaterialet i fas 4, genom tre skärvor i en avfallsgrop (Fnr223, Fnr224, Fnr226). I fas 5 påträffades endast 2 skärvor av en trebensgryta i en avfallsgrop (Fnr309). Under fas 6 ökade mängden yngre svartgods markant, totalt 15 skärvor med en vikt av 84 g. Detta beror troligen på att den odlade jorden hade gödslats med hushållsavfall, i vilket det bland annat fanns äldre keramiktyper (se bilaga 1, tabell 1). Under de följande två faserna minskade återigen antalet fynd, fas 7 uppvisade den lägsta förekom- sten sedan godstypen introducerades, även fas 8 innehöll få skärvor. Det är inte omöjligt att denna nedgång kan förklaras med ödeläggelsen och krisen under fas 6 och att återhämtningen dröjde. Under fas 9 och fas 10 märktes ytterligare en tydlig ökning av godsmängden, vilket skulle kunna tydas som att gårdsenheten hämtat sig igen, både ekonomiskt och storleksmässigt. Fas 11 (ca 1500–1600-tal) uppvisade endast en skärva, vilket inte är förvånande eftersom godstypen spelat ut sin roll under loppet av senmedeltiden och ersatts av andra gods- och kärltyper. På gård 1 framkom de flesta skärvorna i perioderna 3–5, med tyngdpunkt i period 5 (1250–1475). Flertalet skärvor påträffades i en byggnad som raserades som tidigast i slutet av 1300-talet och keramiktypen var troligen i funktion in i 1400-talet. Endast sporadiska skärvor registrerades i de andra perioderna (Brorsson 1998:113).

Äldre rödgods (BII:1) Det äldre rödgodset från undersökningen utgjorde den allra största gruppen med sammanlagt 103 skärvor med en vikt av 1171 g. Äldre rödgods brändes i oxiderade atmosfär i keramikugnar och försågs med blyglasyr på utsidan av kärlet. Till att börja med tillverkades det äldre rödgodset ibland annat

Kyrkheddinge 8:37 49 Holland, Belgien och Tyskland och under loppet av 1200-talet påbörjades en produktion i Danmark. Kärlen tillverkades bland annat i Skåne, där de så kallade skånekannorna utgjorde en vanlig kärlform. De mindre och mer lokala producenterna blev förmodligen allt vanligare i takt med att godstypen blev alltmer populär. Generellt brukar typen dateras till 1200–1400, men enligt senare forskning bör gränserna förskjutas både uppåt och nedåt i tid. Från kv. Tegnér i Lund kom äldre rödgods daterat till sent 1100-tal och i kv. Liljan i Malmö kunde typen dateras till 1200–1450. Under 1400-talet blev det äldre rödgodset utkonkurrerat av importerat stengods och yngre rödgods (Brorsson 2013:174 f). Det äldre rödgodset påträffades sporadiskt, med endast ett fåtal skärvor, i faserna 4, 5 och 6 vilket motsvarade andra halvan av 1200-talet till slutet av 1300-talet. Fas 7 uppvisade generellt mycket lite keramik och inget äldre rödgods påträffades. Från och med fas 8 (första halvan av 1400-talet) ökade andelen äldre rödgods (11 skärvor, 100 g) och mängden förhöll sig på samma nivå även under följande fas (9 skärvor, 168 g). Fas 10 innebar en mycket kraftig ökning med 41 skärvor och totalvikt på 393 g, vilket kan anses lite märkligt eftersom fasen daterats till andra hälften av 1400-talet och godstypen oftast går ur bruk vid denna tid. En tänkbar förklaring kan vara att gården inte hade råd med importerade serveringskärl av stengods eller yngre rödgods, utan fortsatte att använda den äldre typen av keramik ännu en tid. Under fas 11 kunde en betydande minskning i både antal och vikt konstateras, endast tre skärvor på sammanlagt 23 g påträffades, samtidigt registrerades 31 skärvor på 234 g yngre rödgods, vilket ytterligare bekräftar tolkningen av ett mindre välbeställt hushåll under fas 11. Fas 12 innebar en kraftig ökning återigen med 27 skärvor och 360 g, dock torde detta stora antal skärvor av äldre rödgods, kunna förklaras med att massor till utjämningen av ytan togs från flera håll och kunde bestå av raserings- och avfallsmassor från tidigare perioder. De vanligaste kärltyperna var kannor men även en relativt sett ovanlig kärlform påträffades, fem skär- vor tillhörande trebensgrytor av äldre rödgods (Fnr 110, Fnr 142, Fnr 207, Fnr 261, Fnr 269). Tre av fynden (Fnr 261, Fnr 269, Fnr 207) påträffades i golvlager i fas 9 och fas 10, vilka båda dateras till andra halvan av 1400-talet. Från en sekundär stolphålsfyllning i fas 12 kommer fyndet med fyndnummer 142, vilket innebär att skärvan har blivit omdeponerad. Fyllningen låg i ett stolphål som förts till fas 10 (8664). Från samma fas kommer ytterligare två skärvor, vilka påträffades i ett utjämningslager (G62). På gård 1 utgjorde det äldre rödgodset den näst största gruppen, med sammanlagt 654 skärvor. Godstypen introducerades någon gång under 1100-talet och gick ur bruk under andra halvan av 1400-talet (Brorsson 1998:114 f ).

Östersjökeramik (AII) Östersjökeramiken var den vanligast förekommande godstypen från yngre järnålder och tidig medeltid i Kyrkheddinge. 12 skärvor Östersjökeramik påträffades, samt ytterligare en skärva (Fnr 220) som dock inte kunde

50 Kyrkheddinge 8:37 bestämmas säkert och därmed fördes till gruppen ”Äldre svartgods”. Öst- ersjökeramiken dök upp i Skåne vid övergången mellan 900-talet och 1000-talet, keramiken producerades troligen i Skåne och blev snabbt den dominerande typen bland keramikinventariet i hushållen. Godstypen dateras generellt fram till omkring år 1200, men har använts under 1300-talet (Brorsson 2013:173). I Kyrkheddinge återfanns Östersjökeramiken fram- förallt i fas 2, 1000–1100-tal (Fnr 120, Fnr 128, Fnr 149, Fnr 161, Fnr 186, Fnr 230). En skärva påträffades i hus 124 i fas 3 (Fnr 101), vilken dateras till sent 1100-tal och tidigt 1200-tal. Tre av skärvorna föreföll ha blivit omlagrade (Fnr 193, Fnr 196 och Fnr 284), eftersom de låg i kontexter som fördes till faserna 9 och 10, vilka dateras till första halvan av 1400-talet. Fyndfördelningen antyder att Östersjökeramiken dök upp under början av 1000-talet och varit i bruk in i 1200-talet i Kyrkheddinge. Godstypen användes långt upp i 1200-talet på gård 1 och kanske även under 1300-talet (Brorsson 1998:112).

AIV-keramik Totalt påträffades fyra skärvor AIV-keramik, men ytterligare fem skärvor skulle kunna föras till kategorin. Bedömningen av dessa skärvor var osäker och de ligger därför i gruppen ”Äldre svartgods”. AIV-keramiken var ett äldre svartgods, med en sämre godskvalitet och bränning än Östersjökerami- ken (AII), se nedan. Keramiktypen anses vara inhemsk och dateras generellt från omkring 700 till mitten av 1000-talet även om yngre dateringar före- kommer. Majoriteten av skärvorna (Fnr 108, Fnr 183, Fnr 185) påträffades i kontexter hörande till fas 2, tidig medeltid, vilket passar förhållandevis bra in på godstypens generella datering. En skärva (Fnr 141) insamlades från en sekundär stolphålsfyllning i fas 10 och kan därför anses ha blivit omlagrad. Från gård 1 tillvaratogs sammanlagt 19 skärvor från 15 olika kärl, i kontexter som daterades till 1000-talet (Brorsson 1998:112).

Äldre svartgods (A) Sammanlagt nio skärvor kunde bestämmas till A-gods (svartgods) men inte närmre än så. Orsaken var antingen att det var en alltför liten skärva eller att skärvan var i dåligt skick. Två skärvor med fyndnummer 104 och fyndnum- mer184, kopplades till fas 2 (1000–1100-tal) och skulle därför kunna vara av Östersjötyp. Från fas 4, ungefärligt daterad till sent 1200-tal och tidigt 1300-tal, kom sex skärvor. En skärva påträffades i huset G123 (Fnr 122) och de övriga i en avfallsgrop (Fnr 220, Fnr 225). Skärvorna med fyndnummer 225 skulle eventuellt kunna vara av yngre svartgods och stämmer då bättre in i fasdateringen. Den sista skärvan (Fnr 156) insamlades från det stora odlingslagret G14, från mitten av 1300-talet, och kan ha följt med upp till den dåvarande markytan i samband med jordbruksaktiviteter. Det äldre svartgodset från gård 1 kunde delas in i tre typer: Kugeltopf (AI), Torksey (AI) och Thetford (AI) samt en allmän indelning i A-gods för de skärvor som inte gick att närmre bestämma. Ingen av de västeuropeiska formtyperna (AI) påträffades vid aktuell undersökning på gård 8/9. På gård 1 framkom däremot fem skärvor Kugeltopf-keramik i lager daterade till

Kyrkheddinge 8:37 51 1200-talet, något av kärlen kan ha varit importerat och andra av inhemsk produktion. De två Anglo-skandinaviska typerna Torksey och Thetford fanns inte heller representerade på gård 8/9. Namnet antyder att formen var engelsk men kärlet tillverkades ofta lokalt i Lund. Däremot kunde det beläggas att Thetfordkeramiken från gård 1 hade producerats i England och därefter importerats till Lund/Kyrkheddinge. Totalt 11 skärvor klassificerades som Torkseykeramik vilken påminner om kugeltopf gällande kärlform. Keramiktypen hade troligen lokalt ursprung och daterades till andra halvan av 1000-talet (Brorsson 1998:108–110).

Övriga fynd inom gruppen De fynd som kunde kopplas till huset, byggnaden, utgjordes av lerklining, murtegel, taktegel, golvtegel, dörrbeslag, planglas/fönsterglas och kakel. Fynden kopplade till hushållet var färre och bestod av en bordskniv, en eldslagningsflinta och en skärva blått glas som möjligen skulle kunna komma från en bägare. Sammanlagt 34 fyndposter med en vikt av 2687 g registrerades. Kategorin bränd lera var störst med 60 föremål och 2460 g. Lerklining påträffades i de flesta faser, men endast ett urval plockades in och därför är inte fyndmängden representativ för några av faserna. Det kan emellertid konstateras att lerklining hade använts flitigt, både på husens väggar och i ugnar. Kategorin tegel är mer rättvisande och murtegel såväl som taktegel uppträdde för första gången i fas 4, vilket tyder på att någon av gårdens byggnader troligen hade tegeltak, däremot härstammade mur- teglet sannolikt från en eldstad eftersom en eventuell korsvirkesbyggnad på landsbygden skulle haft lertegel i facken och inte det dyrare teglet. Det är emellertid inte omöjligt att en del av lerkliningen ursprungligen utgjort lerstenar som bränts vid en brand. Från fas 6 registrerades golvtegel, taktegel och lerklining. Då inga byggnader stod på platsen under ett antal decennier, är det troligt att fynden här- stammar från tidigare byggnader och att raseringsmaterial från dessa hamnat på åkern, kanske uppblandat med hushållsavfall. Från fas 8 tillvaratogs fem bitar lerklining och bit murtegel, från fas 9 fanns endast fem bitar lerklining som troligen var ett resultat av och rester efter en brand i fas 7. Från fas 10 kom en vackert formad bordskniv av järn (Fnr 256) med ett litet nätt blad och en tånge som vid änden böjdes bakåt mot knivbladet. Det har troligen funnits ett handtag av trä eller ben ursprungligen, men detta var inte bevarat. I övrigt tillvaratogs ett dörrbeslag samt lerklining. Alla tre fynd påträffades i brandlager (G46). I fas 11 dyker pottkakel upp i fyndmaterialet, vilket tyder på att gården vid denna tid (ca 1500–1600-tal) hade fått en ny typ av eldstad. En annan ny föremålskategori var planglas, vilket kan komma från fönsterglas eller en spegel (Fnr 296). Fynden från fas 12 fortsätter att peka mot en blandning av äldre föremål som hamnat i massor som under aktuell fas användes som utjämningsmaterial och tidsspecifika föremål såsom kritpipor och lergodsfat. Bland övriga fyndkategorier kan nämnas golvtegel, eldsslagningsflinta, fönsterglas samt ett litet fragment av blått glas (Fnr 27) vars yttre sida försetts med dekorativa upphöjningar, som små kullar. Glasfragmentet har troligen varit en dryckesbägare men dateringen

52 Kyrkheddinge 8:37 Tabell VI. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hygien, samt kontexter där de påträffades

Fyndnr Namn Subklass Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 94 Dubbelkam typ 3c Obränt ben Ben Bearbetat 1 3 6816 1200–1450 95 Dubbelkam, typ 3c Obränt ben Ben Bearbetat 1 3 9776 1200–1450 Summa 2 6

är ytterst osäker, möjligen renässans. Till sist en bit kopparlegering från ett metallkärl, troligen en gryta (Fnr 33).

Hygien Till fyndgruppen kunde endast två föremål föras, två dubbelkammar av ben (tabell VI). Den bäst bevarade kammen kom från fas 4 (6816) och mätte ca 35×40 mm. Kammen var i det närmaste komplett och saknade endast två tänder samt en bit av en tredje tand. Kammen var helt odekorerad med finare tänder på ena sidan och grövre på den andra. Utifrån typologi kunde den klassificeras som tillhörande typ 3c, generellt daterad till perioden 1200–1450 (Broberg & Hasselmo 1981:72). Även den andra kammen tillhörde typ 3c (Fnr 95) men var sämre bevarad, mer än hälften saknades och det bevarade fragmentet mätte ca 18×35 mm. På kammens ena sida syntes två punktcirklar vid tandradernas bas. Motsvarande kamtyper fanns i Eketorps-materialet från Öland (Borg 1998:297) och PK-banksmaterialet från Lund (Persson 1976:325).

Hästmundering Till gruppen hästmundering fördes fyra föremål av vilka två ansågs säkert kunna klassificeras som hästmundering (hästsko och sporre) medan de andra två (söljor) var mer osäkert (tabell VII). Hästskosömmar påträffades inte i materialet, men det är möjligt att sådana kan ha funnits bland de mycket dåligt bevarade järnspik som kastades efter registrering, alternativt inte tillvaratagits i fält. En bronssölja med ledat rembeslag (Fnr 84) påträffades i odlingslagret 406, från fas 6, och den andra av samma typ (Fnr 190) påträffades i ett golvlager i fas 10. Båda söljorna hade tillverkats av ett tunt metallbleck som vikts dubbelt om ramens bakre del. Själva ramen fästes sedan med en nit. Rembeslaget från fas 6, hade ett utstansat hål strax innanför ramens baksida för en lös torne, vilken inte längre fanns kvar. Längre ut på rembeslaget fanns tre utstansade hål, formerade i en trekant och möjligen har det även funnits ett inristat linjemotiv på beslaget. Blecket var ca 16 mm brett och ca 35 mm långt, men avbrutet. Den andra söljan var ännu enklare i sin utformning och saknade synliga dekorationer. Liksom den föregående söljan hade den en lös torne och ett metallbleck som vikts dubbelt kring en ram. Blecket var ca 12 mm brett och ca 50 mm långt, men avbrutet. Till viss del påminner söljorna om de söljor som påträffats i Eketorp och som daterades till 1000–1100-tal. Söljorna med ledat rembeslag daterades till

Kyrkheddinge 8:37 53 Tabell VII. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hästmundering, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 84 Sölja CU-leg Beslag 1 7 406 173 Hästsko Järn Hästsko 1 96 12191 190 Sölja CU-leg Sölja 1 8 8228 200 Sporre 1500-tal Järn Sporre 1 51 605 Summa 4 162

1200-tal (Borg 1998:271). Skillnaden var att söljorna hade ledat rembeslag, inte fast. Utformningen av söljorna var relativt grov och inte så ornerad som de från Eketorp, varför de tolkades som en del av hästmunderingen snarare än klädedräkten. Söljornas datering var oklar och de kunde inte med säker- het dateras till annat än 1300–1400-tal Endast en hästsko påträffades vid undersökningen (Fnr 173) och den var kraftigt korroderad och fragmenterad. Hästskon var 100 mm lång och 90 mm bred och kategoriserades som en toffelsko. Toffelskon kännetecknades av en slät ytterkant och höga, snett framåtlutande hakar. Skon var vanligt förekommande från 1250-talet och framåt (Wallander 1996:224). Sporren (Fnr 200) var fragmenterad och svårt korroderad, endast en mindre del av skänklarna, sporrfästet och halsen fanns bevarade, vilket gör en klassificering och datering mycket svår. Med utgångspunkt i skänklarnas utseende, platta och bredare mot sporrfästet, anses sporren vara en så kal�- lad piksporre. Själva piken på sporren saknas och halsen var avbruten, det gick därför inte att avgöra hur lång halsen hade varit. En mycket lång hals anses vara en indikation på professionellt rytteri och dateras till 1400-tal och början av 1500-talet. Samma sorts sporre, men med en kortare hals använde till vardags. Den sporre som hittades i Kyrkheddinge liknar den som påträffades inom Getaryggsprojektet (Engkvist, Pettersson & Wen- nerberg 2012:14), vilken daterades till andra halvan av 1500-talet. Sporren från Kyrkheddinge påträffades i ett brukningslager till en ugn, vilken förts till fas 10. Piksporrar förekom redan under äldre järnålder, först vid slutet av 1200-talet uppkom de första sporrarna med trissor, men konkurrerade inte ut piksporrarna.

Klädedräkt Gruppen Klädedräkt bestod av tre föremål, där bronsblecket (Fnr 45) måste betecknas som osäkert (tabell VIII). Blecket var mycket tunt och ca 30×28 mm stort och oregelbundet format. En kant föreföll vara avklippt och i den änden fanns två bronsnitar, avsedda att fästa blecket på tyg eller läder. En dubbelsölja (Fnr 35) påträffades i samma kontext, det stora utjämningslagret (976) i fas 12. Dubbelsöljan påminner i form och storlek om de som påträffats i Lund, framför allt den från Kattesund. De medeltida söljorna daterades till hög- och senmedeltid (Blomqvist 1947:148). Dessvärre är detta en form som

54 Kyrkheddinge 8:37 Tabell VIII. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Klädedräkt, samt kontexter där de påträffades

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 35 Dubbelsölja CU-leg Sölja 1 44 976 45 Metallbleck CU-leg Bleck 1 1 976 275 Sölja CU-leg Sölja 1 4 8228 Summa 3 49

Tabell IX. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Lås och nycklar, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 81 Bultlås Järn Lås 1 115 406 255 Bultlås Järn Lås 1 121 9449 Summa 2 236 fortfarande finns idag och en närmre datering har inte varit möjligt. Däremot är söljan med ledat rembeslag (Fnr 275) från fas 10 av utpräglad medeltida typ. Ramens främre del var profilerad, sidorna konvexa och basen rät. En liten del av tornen fanns bevarad. Formtypen förekom både i Eketorpsma- terialet och från Lund och daterades till 1200-talet (Blomqvist 1947:149, bild 34: Borg 1998:274). Fas 10 har daterats till andra halvan av 1400-talet, söljan kan ha varit tillverkad under denna tid, men med ett äldre formspråk, alternativt blivit omlagrad.

Lås och nycklar Två bultlås påträffades, det ena (Fnr 81) påträffades vid avbaning av det stora odlingslagret i fas 6, det andra (Fnr 255) i ett utjämningslager hörande till fas 10 (tabell IX). Detta lås var tillverkat av järn samt brons, medan det första låset enbart bestod av järn. Dessvärre var båda låsen i relativt dåligt skick och kunde inte närmre typbestämmas, men var med största sannolikhet medeltida. Några nycklar hittades inte vid undersök- ningen.

Metallhantverk Ett flertal fynd knutna till metallhantering påträffades, bland annat bläster- munstycken och ämnesjärn samt smältor (tabell X). De fynd av bränd lera som katalogiserats som ugnsvägg, behöver inte nödvändigtvis kopplas samman med metallhantverk, men har förts till fyndgruppen eftersom de i fält tolkades som ugnsväggar. Det är framför allt fynden av blästermunstycken samt ett ämnesjärn som tydligt visar att det har förekommit metallhantverk på gården. Noteras bör att det inte har varit metallhantverk i någon större skala eller för avsalu, mest troligt är att det funnits en gårdssmedja där var- dagsföremål tillverkades och lagades. Blästermunstycket med fyndnummer 14, återfanns i det stora raserings-/ utjämningslagret i fas 12 som täckte hela kulturlagerytan och som daterats

Kyrkheddinge 8:37 55 Tabell X. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Metallhantverk, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 14 Bränd lera Blästermun-stycke 1 36 976 85 CU-leg Smälta 1 9 406 86 Bly Smälta 1 7 406 132 Bränd lera Blästermun-stycke 1 23 11894 197 Järn Järnten 1 23 3811 246 Bränd lera Ugnsvägg 3 66 8959 248 Bränd lera Ugnsvägg 5 90 632 Summa 13 254

till 1600-tal, möjligen även 1700-tal. Fyndomständigheterna gör emellertid att blästermunstycket kan vara äldre än 1600–1700-tal. Det andra blästermunstycket (Fnr 132) tillvaratogs från en sekundär- fyllning i en grop som grävts ned i odlingslagret i fas 6. Den sekundära fyllningen låg under en stor trampad yta (G44) som fördes till fas 10, andra halvan av 1400-talet. Ämnesjärnet påträffades i ett stolphål som ingick i hus 120 i fas 2. Båda smältorna, den ena av Cu-leg (Fnr 85), den andra av bly (Fnr 86) fanns i odlingslagret 406, fas 6, som daterats till andra halvan av 1300-talet. Sammantaget pekar fynden mot en metallhantering som pågick under framför allt högmedeltid, men både tidigare och senare dateringar kan inte uteslutas.

Mångsidiga redskap Till denna grupp har förts föremål som har kunnat användas på olika vis och vars funktion inte har varit helt fastställd utan har kunnat anpassas utifrån behov (tabell XI). I fyndmaterialet finns två typer av dessa mångsidiga redskap, knivar och brynen, båda typer absolut nödvändiga i det dagliga livet. Föremålen kan även betecknas som tidlösa, då de inte förändrats nämnvärt över tid med hänseende på utseende eller funktion. Knivarna var dessutom alltför förstörda av rost för att kunna bestämmas närmre, inga knivskaft hade bevarats. En kniv (Fnr 40) och ett bryne (Fnr 44) återfanns i raserings-/utjäm- ningslagret 976 (fas 12) och i det utbredda odlingslagret i fas 6, påträffades också en kniv (Fnr 82) samt ett bryne (Fnr 157). Ett kasserat bryne (Fnr 171) påträffades i avfallsgropen 6422, tillhörande fas 4. I ett brandlager från fas 7 fanns två knivar (Fnr 162, Fnr 189), möjligen hade knivarna blivit kvar till följd av en brand. I lergolvet 9630 (fas 9) återfanns en kniv (Fnr 209) och det är rimligt att anta att kniven kommit bort och inte återfunnits. I utjämningslagret 9449 (fas 10) påträffades ett bryne av bergart. Intressant är att notera att i två större lager, vilka båda tolkats som golvytor, det vill säga ytor över vilka människor och möjligen även djur rört sig regelbundet, har föremål påträffats som styrker tolkningen att ytorna dels utgjort golv- nivåer, dels legat där gårdens invånare spenderade en del tid och utförde olika sysslor, bland annat slipa knivar och andra redskap. I lager 10408 (fas 8) återfanns ett bryne (Fnr 239) och en kniv (Fnr 240) tillsammans med

56 Kyrkheddinge 8:37 Tabell XI. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Mångsidiga redskap, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 40 Järn Kniv 1 41 976 44 Sandsten Bryne 1 153 976 82 Järn Kniv 1 30 406 157 Sandsten Bryne 1 25 406 162 Järn Kniv 1 36 11304 171 Sandsten Bryne 1 12 6422 189 Järn Kniv 1 23 11304 209 Järn Kniv 1 8 9630 239 Sandsten Bryne 1 10 10408 240 Järn Kniv 1 23 10408 254 Bergart Bryne 1 150 9449 270 Sandsten Bryne 1 559 8228 271 Bergart Bryne 1 124 8228 272 Sandsten Bryne 1 75 8228 279 Sandsten Bryne 1 98 8228 Summa 15 1367 ett mynt och flera keramikskärvor, se vidare under fyndgrupperna Handel och Hus & husgeråd. I det trampade lagret 8228 (fas 10), återfanns inte mindre än fyra brynen (Fnr 270–272, Fnr 279) samt söljor, sländtrissor, keramikskärvor med mera (se vidare under Hästutrustning, Klädedräkt, Textil- & läderhantverk, Hus & husgeråd).

Osteologi Vid undersökningen framkom en stor mängd djurben från olika kontexter (tabell XII). Eftersom ett relativt stort djurbensmaterial togs tillvara vid den fördjupade förundersökningen och på grund av de strama ekonomiska ramarna, togs beslutet att inte genomföra någon osteologisk analys och därför inte heller plocka in djurben. Dock insamlades en del djurben, vilka basregistrerades och sedan gallrades ut. Undantaget utgörs av de två husoffer, i form av två kranier, som påträffades i golvlagret 9630 i fas 9. Det ena kraniet (Fnr 329) var från en häst (Equus caballus) och det andra (Fnr 330) från ett nötkreatur (Bos taurus). Förekomsten av medeltida byggnadsoffer och definitionen av sådana har behandlats av Ann-Britt Falk (2008) och en kortare redogörelse för detta görs här i samband med presentationen av de två fynden. Enligt Falks definition måste husoffer (grundläggningsdepositioner) vara avsiktliga och depositionen förseglas i och med byggnadens uppförande. Till depositioner i golv kan de fynd knytas, som inte hör till byggnadens bärande konstruktion, men som är placerade inuti byggnaden. Fynden ska kunna kopplas till byggnadens uppförande eller ombyggnad. Denna typ av grundläggningsdepositioner förekommer sporadiskt under yngre järnålder för att bli vanligare under loppet av medeltiden och modern tid. Under medeltiden lades de flesta depositionerna ned i bostadshus. Hästkranier har påträffats i eller under lergolv bland annat i Bunkeflo, gård 1 (1100–1200- tal) och Fosie, gård 18 samt Hyllie, gård 9, båda daterade till 1300-tal. Av

Kyrkheddinge 8:37 57 Tabell XII. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Osteologi, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 41 Djurben Ben 11 75 976 47 Djurben Ben 43 320 6422 61 Djurtand Ben 1 7 3283 181 Djurben Ben 12 40 12659 195 Djurben Ben 2 126 11006 244 Djurben Ben 1 5 8959 291 Djurben Ben 2 6 8823 307 Djurben Ben 1 7 11907 308 Djur- och fiskben Ben 6 6 5574 311 Djurben Ben 1 30 9357 315 Djurben Ben 5 46 2671 322 Djurben Ben 21 412 11375 323 Djurben Ben 4 445 11375 324 Djurben Ben 3 546 11375 325 Horn Horn 1 370 11375 326 Djurben Ben 6 2046 11375 329 Husoffer häst Ben Offer Ej räknat 1560 9630 330 Husoffer nöt Ben Offer Ej räknat 1000 9630 Summa 120 7047

senare datum var två hästkranier påträffade under golvet i ett hus daterat till 1600–1700-tal. Under modern tid placerades husoffren oftast under golvet, men det förekommer även under järnåldern och medeltiden. Under tidig medeltid nedlades de flesta depositionerna i närheten av vägglinjerna. Under hög- och senmedeltiden förändrades sakta mönstret då allt fler depositioner placerades i de inre delarna av huset. Depositionsmönstret under högmedeltid fokuserade allt tydligare på hemmets gränser och det finns indikationer på ett samband mellan dessa nedläggningar och köksfunktioner. Falk menar att nedläggningen av hästkranier kan kopplas till tanken om att byggnaden behövde en väktare och hästen ansågs vara intelligent och stå i själslig för- bindelse med övernaturliga krafter. Dessa egenskaper lämpade sig väl för att vakta en byggnad (Falk 2008:37, 99 ff, 193 f). Om grundläggningsdepositioner innehållande hästkranier var dominerande under medeltiden och tidigmodern tid, var nedläggning av kranier från nötkreatur betydligt ovanligare. Under tidigmodern tid och modern tid förekom depositioner av kranier från ko i begränsad omfattning men inte under medeltiden (vilket till viss del motbevisas av fyndet från Kyrkhed- dinge). Enstaka delar från ko har även förekommit i medeltida kontexter såsom exempelvis ett höftbensfragment i gård 1, Bunkeflo (1260–1300) och ett armbågsben från gård 2 (1100-tal), i samma by (Falk 2008:100, 194, 236). De hästkranier som deponerades saknade oftast underkäke och var skeletterade vid nedläggningstillfället, vilket betyder att de hade sparats eller bevarats för detta speciella tillfälle. Bevarandet över en längre tid är ytterligare indikation på hästens betydelse för ritualen (Falk 2008:191).

58 Kyrkheddinge 8:37 I samband med avrapporteringen genomförde osteologistuderande Åsa Pehrson sin praktik på UV Syd och hon tog sig an en analys av de två kranierna. Analysen visade att hästkraniet var komplett om än fragmenterat, det saknades tydliga slaktspår (avlivning, avhudning, dekapitering), inte heller vittringsspår syntes, varför skallen antogs ha blivit deponerad kort efter döden. En undersökning av tänderna visade att det var fråga om ett ca 10 år gammalt sto. Vid analysen av koskallen konstaterades att alla tänder saknades samt mulen, hornen och hornkvicken hade avlägsnats till skallbasen, vilket efterlämnat tydliga huggspår. Skallen var vittrad och det kan förklaras med att den legat exponerad en längre tid innan deponering. Djuret hade varit äldre än 2 år vid sin död, dess kön kunde inte bestämmas.

Smycken Sammanlagt tre smycken framkom vid undersökningen, två pärlor och ett möjligt örhänge (tabell XIII). Från odlingslagret i fas 6 kom en bärnstens- pärla, ca 15×15 mm stor, rund med något plattare ändar där ett hål hade borrats. Den andra pärlan var tillverkad av polerat ben, ca 15 mm i diameter och framkom i golvlagret från fas 9. Pärlan var rund och hade platta ändar med ett borrat hål. Båda pärlorna har sannolikt burits som smycken i ett halsband, de förefaller något för stora för att ha ingått i en rosenkrans. Ett mer intressant fynd är den lilla tunna ring så påträffades i ett golvlager från fas 7. Ringen är ca 15 mm i diameter och endast 1 mm tjock. Örringen var tillverkad av Cu-leg, ringen var tillplattad och försedd med dekorativa räfflor. Dessvärre har en del av ringen försvunnit och det är därför svårt att se om det funnits något sorts lås, men mot den ände som fanns bevarad ökade tjockleken och tvärsnittet blev rundare. Detta kan indikera att ringen haft en eller två omböjda ändar, som kunde låsas fast genom örat. Liknande örringar påträffades vid Thulegrävningen i Lund (Blomqvist & Mårtensson 1963:196) samt Eketorpsgrävningen (Borg 1996:277).

Tabell XIII. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Smycken, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 107 Bärnsten Pärla 1 1 406 163 CU-leg Hänge 1 1 11304 210 Ben Pärla 1 3 9630 Summa 3 5

Spel, lek och dobbel

De flesta fynden i gruppen påträffades i det stora raserings-/utjämnings- lagret (G15) i fas 12 (tabell XIV). Två kritpipsfragment (Fnr 29, Fnr 72) registrerades, det sistnämnda dock från fas 6, men har hamnat där som en följd av senare tiders aktiviteter, eftersom kritpiporna är att betrakta som ledartefakter för 1600–1700-talen. Båda fynden utgjordes av odekorerade skaft. Från fas 12 kom även en benflöjt tillverkad av ett rörben från får. Flöjten var fragmenterad och mätte ca 50 mm och hade en diameter av 9 mm.

Kyrkheddinge 8:37 59 Tabell XIV. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen spel. Lek & dobbel, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 29 Kritpipa 1600-1700-tal Keramik Kritpipa 1 3 976 30 Benflöjt Ben Föremål 1 4 976 37 Klocka CU-leg Föremål 2 3 976 72 Kritpipa 1600-1700-tal Keramik Kritpipa 1 7 406 229 Spelbricka? Flinta Övrigt 1 26 12614 redskap Summa 6 43

En ytterst fragmenterad miniatyrklocka framkom i kontext 976 (fas 12). Brättet var tillverkat av tunt bronsbleck med upphängningsögla på den övre delen. Kläppen förefaller ha tillverkats av järn eller en blandning av järn och Cu-leg. Liknande klockor påträffades i Eketorp-III, exempelvis fyndnummer Å14:66 och Aa 18:186. Bjällrorna kunde fästas på klädedräkten eller seldonen alternativt användas som musikinstrument och det är möjligt att detta även gällde för miniatyrklockor (Borg 1996:316). En bit flinta med oval form och plan botten har kategoriserats som en möjlig spelbricka, detta är emellertid ytterst osäkert. Fyndet påträffades i en avfallsgrop från fas 2.

Textil- och läderhantverk I fyndgruppen återfinns inga redskap som kan kopplas till läderhantverk. Sländtrissorna är den största kategorin med fyra fyndposter (tabell XV). Sländtrissorna var tillverkade av olika material, två av sten, en av ben och en av keramik. Fyndkategorin brukar vara rikligt företrädd i medeltida material. Den äldsta sländtrissan påträffades i en förvaringsgrop i fas 3 och var tillverkad av ett lårbenshuvud, troligen av nöt. Kulan hade skurits rakt av vilket gav trissan en halvsfärisk form. I mitten fanns ett borrat hål som vidgade sig något mot basen (Fnr 140). Från fas 10 kom en sländtrissa tillverkad av hårt bränd keramik och sedan glättad. Trissan hade bikonisk form och tillplattade ändar (Fnr 274). Från fas 11 och 12 ändrade sländtrissorna form och material. Från fas 11 kom en skivformad stentrissa försedd med ett cylindriskt hål. Trissan var ca 45 mm i diameter och 9 mm tjock, inga dekorationer kunde urskiljas och kanterna var mjukt avrundade (Fnr 112). Från fas 12 kom en mindre stentrissa med en diameter på 33 mm och en tjocklek på 10 mm, och med mjukt rundade kanter. Hålet var cylindriskt och trissan hade dekorerats med ristade streck i zig-zag-mönster på båda sidorna (Fnr2). Sländtrissor med koniska hål var avsedda för spolformade sländtenar medan de med cylindriska hål hade använts för en likaledes cylindrisk sländten. Från samma lager (9005) i fas 11 kom en fragmenterad bronsnål som tillverkats av ett hoprullat bleck (Fnr 123). Varken huvudet eller spetsen var bevarad och bestämningen kan därför vara något osäker. Nålfragmen- tet mätte ca 22 mm och hade ett runt tvärsnitt, avsmalnande mot ena änden. Nålen var något böjd och påminde om nålar påträffade i Eketorp-

60 Kyrkheddinge 8:37 III (Cinthio 1996:152). Från ett brandlager i fas 8 (9857) framkom en vävkam där endast huvudet och början av tänderna bevarats. Redskapets funktion är osäker, men benämns vanligen vävkam och har därför fått den benämningen även här. Funktionen torde vara att istället för ett vävsvärd använda den mindre och mer lätthanterade kammen. Vävkammen kunde då föras in genom skälet i varpen och trycka till inslagstråden, kanske vid finare mönstervävnader i stående vävstol. Vävkammarna tillverkades oftast av mellanfotsben (metatarsus) från nöt. En rektangulär skiva sågades ut och mellan fem och tolv tänder sågades ut. Huvudet var oftast dekorerat och försett med upphängningshål (Cinthio 1996:157). Vävkammen från fas 8 hade försetts med sex parallella ristade linjer samt ett upphängningshål och hade ursprungligen troligen åtta tänder. Ytterligare ett fynd kan kopplas till den äldre vävstolstypen, vilken stod upp, lutad mot en vägg. Från fas 12 kom en vävtyngd tillverkad av dåligt bränd lera (Fnr 180), ca 110 mm i diameter med ett hål för att knyta fast tyngden i varpen. Även om vävtyngden återfanns i en 1600–1700-talskon- text, är dateringen betydligt äldre. Den stående vävstolen var vanlig under vikingatid och tidig medeltid i Skandinavien, innan den ersattes av den tek- niskt mer avancerade trampvävstolen. Under loppet av det sena 1100-talet och 1200-talet i Europa utvecklades trampvävstolen och den kom framför allt att användas av män i de stora textilproducerande städerna såsom Brygge, Gent och Ypres. Det är något oklart när denna nya teknik nådde den skånska landsbygden, däremot är det tämligen säkert att vävstolen endast användes till husbehov på gård 8/9 och att vävningen utfördes av gårdens kvinnor.

Tabell XV. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Textil- och läderhantverk, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 2 Sländtrissa Sandsten Sländtrissa 1 25 976 96 Vävkam Ben Bearbetat 1 11 9857 112 Sländtrissa Sandsten Sländtrissa 1 28 9005 123 Nål CU-leg Föremål 1 1 9005 140 Sländtrissa Ben Sländtrissa 1 16 12217 180 Vävtyngd Bränd lera Vävtyngd 4 542 7860 274 Sländtrissa Bränd lera Sländtrissa 1 28 8228 Summa 10 651

Trähantverk

Endast järnspik fördes till denna fyndgrupp (tabell XVI) och inte alla spik samlades in vid undersökningen, vilket ger en missvisande bild av fyndför- delningen. På grund av en stram budget och fyndmässiga prioriteringar, kom järnföremålen (i den mån de samlades in) att registreras och sedan kastas. Spiken som registrerades från undersökningen var dåligt bevarade och i många fall saknades huvudet. Det är möjligt att andra typer av spikliknande föremål, såsom järntenar och hästskosöm av misstag registrerats som spik på grund av de dåliga bevaringsförhållandena. De spik som var bättre bevarade var handsmidda.

Kyrkheddinge 8:37 61 Tabell XVI. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Trähantverk, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 39 Spik Järn Spik 5 62 976 43 Järnföremål bla spik Järn Föremål 21 384 976 53 Spik Järn Spik 2 15 8462 57 Spik Järn Spik 2 3 632 83 Spik Järn Spik 2 11 406 92 Spik Järn Spik 2 12 406 127 Spik Järn Spik 1 3 10300 172 Spik Järn Spik 3 18 6422 174 Spik Järn Spik 1 15 12191 188 Spik Järn Spik 1 16 11304 194 Spik Järn Spik 1 20 1000395 228 Spik Järn Spik 1 24 10136 241 Spik Järn Spik 5 24 10408 242 Spik Järn Spik 1 12 10115 257 Spik Järn Spik 2 19 8676 273 Spik Järn Spik 1 15 8228 305 Spik Järn Spik 1 12 10232 312 Spik Järn Spik 2 68 9357 Summa 54 733

Vapen

Endast ett fynd kunde föras till denna grupp, en holkförsedd armborstbult som påträffades i ett golvlager hörande till fas 10 (8228)(tabell XVII). Arm- borstbulten var mycket angripen av rost, men dess form gick fortfarande att se. Formen kunde typologiskt bestämmas till typ D2, pilspetsens blad var prylformat med rombiskt tvärsnitt. Typen var vanligt förekommande i Europa från och med 1200-talet och hörde specifikt samman med arm- borstet. Vapentypen pilspets klassificeras som ett offensivt fjärrvapen, där vapnets verkan ligger på avstånd från nyttjaren, men även i direkt närhet till densamme (Sandstedt 1998: 197).

Tabell XVII. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Vapen, samt kontext där det påträffades.

Fyndnr Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 276 Järn Armborstbult 1 72 8228 Summa 1 72

Övrigt

I fyndgruppen finns bland andra åtta föremål av flinta, de flesta avslag -för sedda med retusch, en bit bränd flinta, en skrapa samt en eldslagningsflinta (tabell XVIII). Dessa har inte närmre klassificerats och det är därför troligt att även någon eller några perioder hörande till stenåldern finns representerade i materialet, kanske även bronsålder. Då dessa perioder inte var fokus för

62 Kyrkheddinge 8:37 Tabell XVIII. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Övrigt, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 36 Nyckelring? CU-leg Ring 1 15 976 42 Bränd flinta Flinta Avslag 1 3 976 51 Cu-leg bleck CU-leg Bleck 3 3 8823 89 Flinta Flinta Eldslagningsflinta 4 62 406 109 Flintavslag Flinta Avslag 1 3 701 111 Flintavslag Flinta Avslag 1 1 100 114 Bränd lera Bränd lera Lerklining 2 10 701 119 Rullat bleck CU-leg Bleck 2 1 8738 158 Flinta med retusch Flinta Avslag m retusch 1 12 406 159 Skrapa Flinta Redskap 1 87 12614 160 Flintavslag Flinta Avslag/avfall 1 7 12614 182 Flinta Flinta Avslag/avfall 2 59 12659 191 järn Järn Föremål 3 107 3910 289 Järnföremål, blan- Järn Föremål 5 81 8228 dat Summa 28 451 undersökningen, lades ingen ytterligare tid på att analysera fyndmaterialet. I övrigt återfinns svårdefinierade föremål i denna grupp, exempelvis ett rullat bleck av Cu-leg samt järnföremål som var så pass förstörda av korrosion att de inte ens kunde typbestämmas. De flesta föremålen i gruppen avfördes efter registrering.

Analyser Osteologisk analys En relativt stor andel djurben plockades in vid den fördjupade förunder- sökningen och resultaten av den osteologiska analysen finns redovisade i rapporten (UV Rapport 2013:72). På grund av den pressade ekonomin för slutundersökningen togs beslutet att inte tillvarata djurben eller utföra någon osteologisk analys. Detta till trots kunde en mindre analys utföras på de två offerfynden som påträffades under lergolvet 9630 i fas 9 (Fnr 329, Fnr 330). Analysen utfördes av osteologistuderande Åsa Pehrson under hennes praktik på UV Syd. Analysresultatet visade att hästkraniet var komplett om än fragmenterat, det saknades tydliga slaktspår på hästkraniet (avlivning, avhudning, dekapitering), inte heller vittringsspår syntes, varför skallen antogs ha blivit deponerad kort efter döden. En undersökning av tänderna visade att det var fråga om ett ca 10 år gammalt sto. Vid analysen av koskallen konstaterades att alla tänder saknades samt mulen, hornen och hornkvicken hade avlägsnats till skallbasen, vilket efterlämnat tydliga huggspår. Skallen var vittrad och det kan förklaras med att den legat exponerad en längre tid innan deponering. Djuret hade varit äldre än två år vid sin död, dess kön kunde inte bestämmas.

Kyrkheddinge 8:37 63 14C-analys

Enligt undersökningsplanen skulle 10 prover skickas vidare till 14C-analys. Analyserna ansågs vara nödvändiga för att kunna besvara frågor kring gårdslägets och bebyggelsens utveckling och kronologi. Totalt samlades 28 prover in, både rena kolprover och miljöprover samt ett prov från hästkra- niet (Fnr 329). Under arbetet med att registrera och ordna det arkeologiska materialet, valdes prover ut och skickades på analys till Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Alla prover utom benprovet från hästskallen, hade samlats in från sekun- där fyllning i stolphål, diken och gropar. Det ultimata hade varit att proverna samlats in från primärdeponerade kontexter, som till exempel golv eller andra strukturer som representerade konstruktions- eller brukningsperioden. I dessa fall hade proverna visat på det tidsintervall inom vilket kontexten, gruppen eller fasen hade existerat och använts. Prover insamlade från sekun- där återfyllning är däremot inte meningslösa, eftersom de kan ge en datering på när strukturen togs ur bruk och raserades. Proverna genererar en terminus post quem-datering (senast möjliga) till konstruktioner och kulturlager, det vill säga de kan inte anses brukade efter ett specifikt årtal, däremot kan deras konstruktion ligga längre bak i tid. Resultaten från analysen redovisas i Tabell 16, bilaga 3.

Utvärdering av upplägg och metoder

Att planera en arkeologisk slutundersökning och beräkna fyndmängd, antalet arkeologiska kontexter och den tid som krävs för att genomföra under- sökningen är till stora delar en kvalificerad gissning, baserad på erfarenheter från tidigare slutundersökningar av liknande lokaler och de inledande undersökningar som gjorts på platsen (AU och FU). Till detta kommer samordnandet av arbetsinsatser utförda av underkonsulter, det vill säga att få rätt utrustning på rätt plats vid rätt tidpunkt. UV har väl inarbetade mallar och arbetssätt som täcker den arkeologiska delen, men mängden av föremål eller den stratigrafiska komplexiteten av lämningen går aldrig att riktigt förutse och beräkna precis i detalj. Den aktuella undersökningens upplägg gjordes utifrån det arbetssätt som vanligtvis tillämpas vid undersökningar i agrar miljö, då en viss stratigrafisk komplexitet kan förväntas. Metoderna var till stor del de gängse, en blandning av traditionell arkeologi, där kontexter i alven undersöks med hjälp av spade och dokumenteras på ritning och kontextuell arkeologi där kontexter i kulturlager undersöks med grävsked, deras stratigrafiska relationer bestäms och dokumenteras på blankett.

Källkritiska aspekter

Flera källkritiska aspekter är närvarande vid arkeologiska undersökningar och påverkar resultatet mer eller mindre. Vissa aspekter är kopplade till den arkeologiska lämningen och varierar beroende på typen av fornlämning,

64 Kyrkheddinge 8:37 lämningens stratigrafiska uppbyggnad och dess bevaringsförhållanden. Andra aspekter är direkt relaterade till undersökningen, givna förutsätt- ningar och ramar, undersökarnas kompetens, utrustning och strategi. En arkeologisk undersökning enligt kontextuella principer kräver mycket av de enskilda arkeologerna, både utbildning och erfarenhet, då dessa har ansvar för dokumentation och tolkning av de enskilda kontexter som de undersöker. Vidare krävs att all dokumentation kontrolleras, registreras och bearbetas löpande under fältarbetets gång, eftersom eventuella logiska fel eller brister då snabbt kan fångas upp i en mycket stor informations- och relationsmängd som skapas vid denna typ av undersökning. Ett historiskt gårdsläge utgör, i vissa fall, ett komplext undersökningsområde med en bosättning och diverse aktiviteter koncentrerade på en liten yta under en lång tid. Detta innebär att ett stort antal arkeologiska spår skall undersökas och omvandlas till ett strukturerat och användbart källmaterial. Förutsättningarna är oftast till stor del beroende av lämningarnas bevaringsgrad och sekundära händelser, såsom yngre nedgrävningar, som kan ha fragmenterat äldre lämningar. Identifiering och avgränsning av olika kontexter kan försvåras och ta mycket tid i anspråk. En större grad av fragmentering innebär även att varje kontext har ett större antal fysiska och stratigrafiska relationer som måste bearbetas.

Objektrelaterade aspekter De arkeologiska lämningarna inom fastigheten Kyrkheddinge 8:37 uppvisade mycket stor variation av stratigrafisk komplexitet, vilket innebar att den arkeologiska undersökningsmetoden måste anpassas efterhand, beroende på kontext. Inom större delen av undersökningsområdet var de bevarade lämningarna förhållandevis fragmenterade och påverkade av senare tiders aktiviteter. Ytan var till stora delar kraftigt avröjd och utschaktad och eventuella spår efter en senmedeltida och tidigmodern bebyggelse, utöver de som fanns bevarade under betongplattan, hade med stor säkerhet försvun- nit. Detta förhållande gällde tiden från tidigt 1400-tal till uppförandet av de moderna byggnader som revs inför undersökningen år 2013. Undersök- ningens resultat och diskussionerna kring bebyggelseutvecklingen riskerar därmed att bli något missvisande. Förhållande inom området där den skyddande betongplattan hade legat var däremot det motsatta, med mycket välbevarade lämningar. Men även om lämningarna kunde konstateras vara välbevarade och inte påverkade av moderna ingrepp i någon större utsträckning, innebar en stor komplexitet och många händelser på en begränsad yta att mer tid måste läggas på att bestämma respektive arkeologiska objekts inbördes stratigrafiska relationer. Detta gjorde att området under betongplattan blev mycket svårundersökt och tidskrävande. Utanför betongplattan var det på de flesta ställen ned- schaktat till alven. Detta innebar att lagrens avgränsningar blev ”artificiella” och att olika strukturer som framträdde, ibland var begränsade på ett sådant sätt att de inte gick att tolka in i ett större sammanhang.

Kyrkheddinge 8:37 65 Undersökningsrelaterade aspekter De källkritiska aspekter som kan kopplas till undersökningen berodde i mångt och mycket på en mycket pressad ekonomi och att personalen inte kunde vara densamma från fältstart till avslutandet av fältarbetsfasen. Den pressade ekonomin berodde på att parterna önskade en snabb och smidig undersökning. Dessvärre kom detta att påverka den planerade arbetsfördel- ningen och till viss del det arkeologiska arbetet negativt. Tidsaspekten är en viktig variabel att ta ställning till vid beräkning och planering av en arkeologisk undersökning. Kostnaden för den aktuella undersökningen skulle understiga 20 prisbasbelopp, medan ambitionsnivån enligt länsstyrelsens förfrågningsunderlag skulle vara hög. Den intensiva delen med kulturlager uppskattades till ca 150 m2, med beräknade 0,5 m mäktiga kulturlager innebar detta en total volym på ca 75 m3. En universell beräkningsmodell gällande medeltida kulturlager är att en person kan undersöka och avlägsna ca 0,3 m3 per dag. Detta i sin tur ger att det med fyra arkeologer skulle ta ca 62 arbetsdagar att totalundersöka kulturlagren med single-context teknik. Med de ekonomiska direktiven som angivits, kom istället antalet mandagar att beräknas så snålt som möjligt och även tiden för den löpande kontrollen och registreringen av kontexter i fält. Resultatet blev att vissa arkeologiska kontexter undersöktes mycket snabbt samt att maskin måste användas mot slutet av fälttiden för att bana av ett större kulturlager, istället för att undersöka detta för hand vilket hade varit önskvärt. Den planerade stratigrafiska kontrollen i fält kunde inte genomföras eftersom den tiden behövdes för att hinna med att undersöka de framkomna lämningarna. All kontroll, registrering och bearbetning måste därför göras efter fältfasen och kom att ta mycket tid i anspråk. Dessvärre fanns det inte avsatt någon tid för detta arbete i projektbudgeten, med följden att projektledaren faktiskt kom att ägna en del kvällar och helger åt att färdigställa rapporten så att nödvändig akribi kunde uppnås. Personalen utgjordes av erfarna arkeologer, men som till viss del inte vanligtvis arbetar med kontextuella undersökningar eller som inte hade kontextblanketten som väl inarbetat arbetsredskap. Dessvärre kom därför blanketterna och de där angivna stratigrafiska relationerna, lämningens karaktär och tolkning, att ibland vara ofullständiga och svåra att reda ut i efterhand, eftersom ingen tid fanns att i fält kontrollera kontextblanketterna. Den pressade budgeten kom även att innebära att en del analyser inte kunde genomföras, det fanns helt enkelt inte pengar till någon paleoeko- logisk analys av exempelvis material från brunnarna, vilken hade kunnat svara på frågor kring hur det omgivande landskapet såg ut och kosthållet på gården. En osteologisk analys av benmaterialet hade inte planerats in i budgeten, mycket beroende på att det tillvaratogs ett förhållandevis stort material vid den fördjupade förundersökningen. I fält togs ett beslut att endast tillvarata djurben vid mycket speciella omständigheter. I den planerade budgeten fanns inte utrymme för specialstudier av keramiken från

66 Kyrkheddinge 8:37 gården, vilket hade varit önskvärt, dels beroende på en stor mängd yngre svartgods och äldre rödgods där det förekom en del ovanliga kärlformer, dels eftersom den sådan studie hade gjorts av keramikmaterialet från gård 1. Dessvärre ryms inte heller någon vetenskaplig artikel inom projektbudgeten. Det vore därför önskvärt att undersökningar med denna grad av komplexitet fortsättningsvis inte läggs under alltför strama ekonomiska ramar, utan tillåts kosta mera och således fokusera på de arkeologiska resultaten, vilka till syvende och sist är de viktiga i sammanhanget.

Projektets organisation

Planering och samordning Hela projektet med alla de ingående undersökningsnivåerna (AU, FU1, FU2 och SU) var från början lite av ett problemprojekt i förhållande till platsens tillgänglighet. De inledande undersökningarna utfördes då de sista byggnaderna fortfarande stod på tomten och undersökningsschakten måste därför anpassas till dessa samt de stora träd som skulle bevaras och inte fick skadas. Då den fördjupade förundersökningen skulle genomföras, var riv- ningen och bortforslandet av rivningsmaterial i full gång, vilket innebar att det inte gick att undersöka de södra delarna av fastigheten. Rivningsarbetena utfördes dessutom sent på hösten och marken var mjuk och lerig och det fanns farhågor att de underliggande lämningarna skulle skadas av de tunga maskinerna som användes. Vid slutundersökningen kunde inga sådana skador konstateras, däremot framkom ett stort antal kontexter i den södra delen av undersökningsområdet, i första hand stolphål och flera byggnader kunde identifieras vid bearbetningen. Det södra området kom således att kräva en större arbetsinsats än planerat. Det vore önskvärt att den arkeologiska insatsen inkorporerades i ett plan- eller byggärende så tidigt som möjligt. Detta skulle spara tid och pengar och i förlängningen leda till bättre och mer effektiv arkeologi. Att genomföra en arkeologisk undersökning samtidigt med rivnings- eller byggnadsarbetet bör undvikas så långt som möjligt, inte bara för att det skulle underlätta tillgängligheten och ge ett bättre planeringsunderlag, utan även på grund av de stora risker i arbetsmiljön som det innebär.

Projektledning Denna typ av komplexa undersökningar bör ledas av en projektledargrupp, där de olika ansvarsområdena delas upp, istället för en enda projektledare med ansvar för arbetsmiljö, samordning och logistik, ekonomi, administra- tion och sist men inte minst det arkeologiska arbetet och resultatet. Ett sådant upplägg ger ingen vinst, vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt, utan snarare det motsatta. Det är också en arbetsmiljöfråga då den enskilda projektledaren kan utsättas för mycket hög stress.

Kyrkheddinge 8:37 67 Avsteg från undersökningsplanen

Avstegen från undersökningsplanen sammanfattas i punktform nedan.

• Det totala antalet arkeologiska kontexter kom att uppgå till 1298 stycken, ungefärligt beräknat antal var ca 500 stycken.

• Sammanlagt avbanades 908 m2, mot den planerade totalytan 1055 m2.

• Arkeologiska kontexter som framkom inom den extensiva ytan skulle endast undersökas i mån av tid enligt undersöknings- planen. Då ett stort antal kontexter påträffades, bland andra ett antal tidigmedeltida byggnader, förändrades strategin efter samtal med Länsstyrelsen och en arkeolog avdelades till att undersöka byggnadslämningarna.

• Enligt förfrågningsunderlaget skulle rapporten färdigställas inom 12 månader från fälttidens avslutande. På grund av andra arkeologiska uppdrag har rapporten blivit försenad.

• Projektledaren var planerad att, förutom de projektadminis- trativa uppgifterna, kontrollera och registrera kontextblanketter under fältarbetet. Det stora antalet arkeologiska objekt som påträffades vid undersökningen, betydde att all personal behövdes för att hinna undersöka alla kontexter inom den intensiva ytan. Följden blev att all registrering måste göras efter fältarbetets slut och att denna registrering tog betydligt mer tid i anspråk än planerat.

• Ett förhållandevis stort animalosteologiskt material framkom vid undersökningen, eftersom ett stort material hade plockats in vid den fördjupade förundersökningen samt att det inte fanns utrymme i budgeten för osteologisk analys, togs beslutet att inte tillvarata djurben annat i speciella fall.

Resultatsammanfattning och måluppfyllelse

Enligt länsstyrelsens förfrågningsunderlag var undersökningens målsättning att dokumentera och analysera bebyggelseutvecklingen inom den aktuella fastigheten med hänseende på kronologi och struktur samt att ställa detta mot vad som är tidigare arkeologiskt känt om byn. Undersökningen var framgångsrik och gav möjligheter att besvara de angivna frågeställningarna, trots de problem som angivits i föregående kapitel. Bebyggelseutvecklingen inom undersökningsområdet följer i mångt och mycket den utveckling som kunde ses för gård 1 vid undersökningen

68 Kyrkheddinge 8:37 år 1995, med vissa skillnader och variationer. Detta är i sig inget ovanligt eftersom en by bestod av flera mer eller mindre självständiga brukningsenheter med en egen utvecklingslinje. En stor variation inom en och samma

Tabell XIX. Resultaten från undersökningen år 2013 jämfört med resultaten från undersökningen år 1995. Informationen om gård 1 är hämtad från Schmidt Sabo 2001:31.

Fas gård 8/9 Datering Byggnader Period gård 1 Datering Byggnader 1 Yngre järnålder 1 stolpbyggt hus med 1 Sent 900-tal–1050 1 stolpbyggt långhus runda gavlar 2 grophus 2 Ca 1000–1100-tal 3 stolpbyggda långhus 2 1050–början av 1 stolpbyggt långhus 1 gårdssmedja 1100-talet 1 svårtolkat hus 1 fyrstolpshus 1 hus med nedsänkt golv Gropar, hägnader, brunn, 1 grophus vattenhål Rännor Ö-V Brunnar, gropar, rän- och N-S nor N-S 3 1100-tal 1 stolpbyggt långhus 1 hus på träsyll Brunn, gropar, långhärd, rännor N-S 3 Sent 1100-tal till mit- 3 stolpbyggda långhus 4 1200–1250 2 stolpbyggda längor i ten av 1200-talet 1 fyrstolpshus vinkel 1 gårdssmedja Golvlager, gårdsplan, rän- Hägnader, gropar, brunn, nor Ö-V och N-S vattenhål Ev. en brunn Rännor Ö-V och N-S 4 1250–1300 2 gårdsenheter: Nord 5 1250–1475 2 syllburna längor i vinkel och Syd Brunn, gropar, golvlager, Nord: 1 stolpbyggt hus gårdsplan 1 brunn, hägnad Rännor Ö-V och N-S Kålgård/gårdsplan, gropar Gemensam ränna N-S ------Syd: 2 stolpbyggda lång- hus i vinkel 1 brunn, gropar, 5 1300–1350 Nord: 1 stolpbyggt lång- hus, 1 förrådsbod brunn, hägnad, gropar Gemensam ränna N-S ------Syd: 2 stopbyggda lång- hus i vinkel, brunn 6 Ca 1350–1400 Ödeläggelse, digerdöd Odling och djurhållning på ytan, inga byggnader Ränna N-S 7 Tidigt 1400-tal 1 gårdsenhet 1 stolpburen länga Lergolv, brunn, vattenhål Ränna N-S 8 Första halvan av 1 stolpburen länga 1400-talet Jordgolv, eldstad, brunn, vattenhål Ränna N-S 9 Mitten av 1400-talet 1syllburen länga Lergolv, rökugn, härd, brunn, vattenhål Ränna N-S

Kyrkheddinge 8:37 69 Fas gård 8/9 Datering Byggnader Period gård 1 Datering Byggnader 10 Andra halvan av 1 syllburen länga 6 Ca 1475–1600 1 hus på stensyll 1400-talet Lergolv, rökugn, härd, Brunn, golvlager, gårds- bakugn, jordgolv, sten- plan läggning, gropar, jordkäl- Rännor Ö-V och N-S lare, brunn Ränna N-S 11 Ca 1500–1600 2 längor på stensyll i vinkel Lergolv, rökugn, bakugn, kakelugn, stengolv, brunn Ränna N-S 12 Ca 1600–1700 2 längor på stensyll 7 Ca 1600–1800 2 längor på stensyll i Raseringslager vinkel Brunn Brunn, gropar, golvlager, Ränna N-S gödselgrop, raseringsla- 13 Ca 1800–2013 2–3 moderna längor ger, rännor 2 vinkelbyggnader 1 källare Brunn Stenlagd gårdsplan Gropar/härdar Gödselstad

by fanns gällande gårdarnas status, utformning, takten på förändringarna och hur väl det arkeologiska materialet har bevarats.

Bebyggelseutvecklingen

Den aktuella undersökningens resultat redovisas dels i tabellform (tabell XIX) tillsammans med resultaten från undersökningen av gård 1, dels i löptext. På så vis åskådliggörs likheter och skillnader tydligt och under- lättar en jämförelse mellan de två undersökningarna. I diskussionen om bebyggelseutvecklingen har informationen om gård 1 främst hämtats från monografin ”Vem behöver en by? Kyrkheddinge, struktur och strategi under tusen år” (Schmidt Sabo: 2001) om inget annat anges.

Yngre järnålder/vikingatid Under yngre järnålder/vikingatid fanns en bebyggelse etablerad på den blivande historiska bytomten. Bebyggelsens utbredning är fortfarande oklar, men det har troligen etablerats flera gårdsenheter vid denna tid, på andra ställen inom bytomtens område. Några gränser för bebyggelseenheten inom gård 8/9 kunde inte beläggas, men de kan ha existerat på andra ställen utanför undersökningsområdet. Inte alla gränser behövde vara så påtagliga som grävda rännor, de kunde även existera i ”tanken” eller i form av ett träd eller en stor sten. Gård 1 hade varit en enhet som ingick i en storgårdsdrift vid denna tid, vilket inte har kunnat beläggas för gård 8/9.

Tidig medeltid Under 1000–1100-talet infördes ett nytt byggnadsskick på gård 1, med enskeppiga hus och takbärande väggar, en större rumslighet skapades genom fler byggnader vilka var mer spridda över gårdens område. Flera nya

70 Kyrkheddinge 8:37 aktiviteter ägde rum på gården, bland annat belägg för textilt arbete samt slakt i det norra huset. Gården kan ha hyst flera hushåll. En större hand- lingsfrihet framtonade med en större sammanlagd inom- och utomhusyta samt fler verksamheter. På gård 8/9 uppfördes också enskeppiga byggnader med takbärande väggar. Det har inte kunnat beläggas om det skapades en större rumslighet eller inte, eftersom den första fasen endast bestod av en byggnad. Däremot kunde en tydlig funktionsuppdelning ses, med mer utrymmeskrävande och kanske även smutsigare aktiviteter i norra delen, och med bostadsdel och verksamheter knutna till boende, matlagning mm i den södra delen. Här fanns ett boningshus med värmekälla, ett fyrstolpshus och en ladubyggnad. I den norra delen fanns en gårdssmedja som försåg gården med de viktigaste redskapen och/eller endast reparerade dessa redskap. Gårdens område var tydligt markerat med nord-sydliga rännor i öster och väster, vilket ytterligare begränsade rörelsefriheten. Gården hade redan under fas 2 en egen smedja samt tydligt markerade gränser, vilket tyder på att gården fungerade som en egen enhet och inte, som var fallet med gård 1, var underställd en storgård/huvudgård.

Ca 1100−1250 Perioderna 3 och 4 på gård 1 motsvaras av fas 3 på gård 8/9 och omfattade ca 1100–1250. Vid denna tid sker genomgripande förändringar inom de båda gårdslägena. På gård 1 försköts hela gårdsplatsen söderut och ett nytt tvåskeppigt boningshus uppfördes. Resandet av denna nya byggnad innebar att den vikingatida byggnadskulturen övergavs. Området mot norr delades genom en öst-västlig hägnad från boningshusets östra gavel. Det var oklart vad denna delning innebar, kanske var den norra delen avsedd för djuren eller gårdsnära odling. Söder om boningshuset byggdes ett hus på träsyll. Den sammanlagda bostadsytan krympte, vilket tolkades som en del av omläggningen av produktionen alternativt en befolkningsminskning. På gård 8/9 ersattes den tidigare byggnaden i norr av en öst-västlig orienterad byggnad. Gårdssmedjan fanns troligen fortfarande kvar och en ökad aktivitet kunde spåras med ett flertal gropar samlade i norr. Groparnas funktioner var något oklara, de hade troligen flera olika användningsområden. I södra delen byggdes ett nytt boningshus, i ungefärlig öst-västlig riktning, med minst två rum. Om bostadsytan krympte på gård 1, var situationen den motsatta på gård 8/9. Bostadsytan ökade i och med uppförandet av det nya huset, däremot minskade ytan avsedd för smide och annan verksamhet i norr. Under period 4 på gård 1 uppfördes två vinkelställda byggnader, där alla gårdsfunktioner samlades. Boningshuset låg i öst-västlig riktning och innehöll tre rum, i ladulängan (nord-sydlig riktning) fanns fyra eller fem rum, med en värmekälla i det sydligaste. Detta rum tolkades som en bostad, vilken kunde utnyttjas under sommarhalvåret, som bakstuga, drängstuga och så vidare. Gårdsplanen blev delvis innesluten och vände sig tydligt mot bygatan och allmänningen för första gången samtidigt som gränser anlades vilka avgränsade tomten mot norr och söder. Den totala inomhusytan ökade igen liksom antalet rum i byggnaderna. Det blev allt viktigare att gruppera människor och aktiviteter, samhället blev mer komplext och troligen skedde

Kyrkheddinge 8:37 71 en övergång mot enskilda brukningsenheter inom ett landbosystem. Kring sekelskiftet 1200 genomfördes troligen ett antal organisatoriska föränd- ringar, vilka gav upphov till regleringav av tomterna och byggnadernas rumsliga utbredning.

Ca 1250−sent 1400-tal Följande tidsperiod på gård 1, period 5, omfattade tiden ca 1250–1475. Under motsvarande tid kunde sex olika bebyggelsefaser konstateras för gård 8/9 (fas 4–9). Detta betyder inte nödvändigtvis att det inte har skett något på gård 1, utan kan vara ett resultat av att lämningarna blivit så påverkade av tidens gång och sentida ingrepp, att det inte varit möjligt att urskilja mindre genomgripande förändringar och dylikt inom bebyggelsen och gårdsstrukturen. På gård 1 uppfördes ett nytt bostadshus med tre rum. En ny byggteknik introducerades i och med att huset restes på stensyll. I det mittersta rummet fanns en överbyggd ugn. Ladulängan från period 4 ersattes under mitten av 1300-talet av en ny ekonomilänga. En annan skillnad från föregående perioder var att man från och med nu uppförde nya byggnader helt eller delvis överlagrande äldre byggnader. Detta var ett tydligt trendbrott och innebar att gårdsplanen och byggnadsstrukturen förblev densamma under en lång tid. Period 5 framstod som en blomstringsperiod för gård 1, bland annat genom att en hög andel ungdjur slaktades och förtärdes på gården. Gårdsenheten föreföll även inta en friare ställning gentemot markägarna, där ett ekonomiskt överskott kunde investeras i föremål och byggnader. På gård 8/9 innebar andra halvan av 1200-talet (fas 4) att en mycket stor förändring genomfördes, inte bara gällande gårdsstrukturen utan även hela gården som enhet. Ett arvsskifte gav troligen upphov till att gården delades i två brukningsenheter, en i norra delen av tomten och en i den södra delen, detta kan även vara relaterat till en reglering av tomten. I norr uppfördes ett nytt öst-västligt hus med dubbla stolprader längs med den södra långsi- dan. Huset hade minst två rum och hade fungerat som ekonomibyggnad. I området som skapades mellan de två enheterna anlades en kålgård hörande till den norra gården. I detta område låg även den nordliga gårdens brunn samt ett fåtal gropar. Gårdens boningshus låg ytterligare längre norrut och omfattades inte av undersökningen. På den södra delen uppfördes ett nytt boningshus direkt ovanpå de två äldre föregångarna och en tydlig platskontinuitet blev synlig. Totalt hade huset tre rum, två mindre i den västra delen och ett större i den östra delen. På västgaveln fanns en ingång, markerad med två indragna stolpar och ytterligare en ingång fanns ungefär mitt på den norra långsidan, även den markerad med indragen stolpe. Endast ca 1 m från boningshusets södra vägg, alternativt sammanbyggd med denna, uppfördes en stolpburen byggnad i vinkel. Husets gavel hade flera stolpar som grupperade sig två eller flera tillsammans, något indraget och i husets mittaxel fanns ett stolphål, vilket troligen indikerar att huset var tvåskeppigt. Funktionen kan ha varit en ekonomibyggnad.

72 Kyrkheddinge 8:37 Fas 5, 1300−1350 Under början av 1300-talet uppfördes en ny byggnad på den norra gårds- enheten, det är oklart varför det var nödvändigt att bygga nytt efter en så kort tid. Uppförandet av den nya byggnaden innebar en omdisponering av gårdsytan då byggnaden uppfördes på platsen för en grop och direkt över kålgården/gårdsplanen från föregående fas. Den nya byggnaden låg ca sju meter söder om den byggnad som uppfördes under fas 4 och det är troligt att de båda existerade samtidigt. Den nya byggnaden låg i öst-västlig riktning och var tydligt flerfunktionellt med en härd i östra delen och ett stall eller fähus i den västra. Denna byggnad tolkades inte som ett regelrätt boningshus, utan har förmodligen varit en av gårdens ekonomibyggnader där några av djuren hölls och där även en stalldräng kunde ha sin bostad. Söder om ekonomibyggnaden fanns en öst-västlig hägnad och en mindre förrådsbyggnad eller en bikupa. Fler avfallsgropar grävdes vilket kan betyda att det har skett en ökad aktivitet på gårdarna, eller att gårdarnas invånare hade blivit fler, vilket har krävt bättre resurser för att göra sig av med avfall. De båda gårdslägena avgränsades från varandra med hjälp av en hägnad som löpte i öst-västlig riktning.

Fas 6, 1350−1400 Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa av en av de värsta demografiska katastroferna någonsin, vilken innebar att upp emot ⅔ av befolkningen dukade under. Dödstalet varierar mycket från region till region, men pesten lämnade inte några av människorna under denna tid oberörda. Hur många som avled i Kyrkheddinge är okänt och det finns tecken på att även denna by drabbades av epidemin någon gång under mitten av 1300-talet. På gård 1 kunde en nedgång märkas först under senmedeltiden, men för de två gårdarna inom undersökningsområdets del var digerdödens framfart mycket påtaglig och direkt. Detta innebar att en större del av området kom att utnyttjas mer extensivt, möjligen genom odling och/eller djurhållning. Över hela det område som tidigare hade bebotts av människor och fungerat som två gårdsenheter bildades nu ett stort odlingslager utan spår av bebyggelse. Gårdarnas invånare hade antingen avlidit i pesten eller flyttat från platsen.

Fas 7, tidigt 1400-tal Exakt hur länge tomten låg öde har inte kunnat bestämmas närmre, det är troligt att det har förflutit en något längre tid från pestens intåg till dess att platsen åter bebyggdes, eftersom det heltäckande odlingslagret hade hunnit bli så pass tjockt. Två stora händelser kunde identifieras under fas 7, den första var den försiktiga återetablering som skedde i och med att ett nytt hus uppfördes och den andra och kanske viktigaste; endast en gårdsenhet tycks ha etablerats på platsen. Förklaringen kan troligen vara att det inte fanns behov av två enheter efter en kraftig befolkningsminskning, som en följd av återkommande pestepidemier och den allmänna samhällskrisen under senmedeltiden.

Kyrkheddinge 8:37 73 Inom undersökningsområdet påträffades endast en byggnad, vilken tolkades som gårdens boningshus. Det har sannolikt funnits fler hus på gården, men de har inte kunnat identifieras. Boningshuset förefaller ha varit tvåskeppigt med en mesularad av kraftiga stolpar i husets mittaxel. Huset hade haft minst två rum och rester av ett lergolv påträffades. På gårdsplanen söder om bostadshuset anlades en ny brunn med stenskoning samt ett vattenhål. Vid någon tidpunkt brann delar av huset, vilket bland annat resulterade i att delar av taket eller väggarna rasade ned på lergolvet i form av sot och träkol.

Fas 8, första halvan av 1400-talet Efter branden städades resterna ut och de skadade delarna av huset byggdes upp på nytt. Husets konstruktion var densamma med en takbärande mesularad. I husets sydöstra del uppfördes ett mindre rum med träväggar och intill den norra långsidan fanns en rökugn som försåg invånarna med värme och ljus och som även kunde användas för matlagning. Brunnen och vattenhålet försåg gårdens invånare med vatten.

Fas 9, mitten av 1400-talet Vid mitten av 1400-talet skedde en stor byggnadsteknisk förändring då det äldre, stolpbyggda huset revs och ersattes av ett hus på stensyll, även på gård 1 kunde denna förändrade byggnadsteknik identifieras under motsvarande period 5 (ca 1250−1475). Det är möjligt att de två byggnaderna på stensyll var samtida, men det är något osäkert eftersom period 5 på gård 1 omfattade 225 år. Fortsättningsvis uppfördes nya byggnader på gård 1 och gård 8/9 företrädesvis på stensyll. Det nya bostadshuset mätte ca 5×18 m och låg i öst-västlig riktning. En del av den äldre stolpburna mellanväggen behölls och en mindre syllstensrad bildade grunden för en ny mellanvägg. I och med detta gjordes rummet i den östra delen större. En eldstad byggdes i hörnet som bildades av södra långsidan och den nord-sydliga innerväggen. I husets västra del anlades ytterligare en eldstad, en enkel härd i en skålformad grop. Ett lergolv lades ut i väster och en innervägg restes som delade av det västra rummet från husets östra delar. Under lergolvet i husets mittersta del påträffades två husoffer, ett häst- kranium och ett kranium från nöt. Troligen har kranierna lagts ned som skyddsoffer för att försäkra sig om att huset och dess invånare inte utsattes för skada.

Sent 1400-tal−1600 På gård 1 innebar senmedeltiden och tidigmodern tid en regressionsperiod där endast ett bostadshus kunde konstateras på gården. Tomtens gränser fanns kvar, men gårdsstrukturen bröts. Bostadshuset låg i nord-sydlig riktning och bestod av minst två rum, med en värmekälla i det sydligaste rummet. Nedgången avspeglades såväl i fyndmaterialet som i bebyggel- selämningarna och var med största säkerhet en följd av den senmedeltida krisen och digerdöden. Möjligen inordnades gården under en mindre

74 Kyrkheddinge 8:37 huvudgård, kallad ”Heddinge gaard”, tillhörande Tommarps kloster under senmedeltiden. Gård 8/9 hade emellertid redan upplevt en nedgångsperiod i direkt anslutning till digerdöden och den senmedeltida krisen. Efter ca 50 år började gården återhämta sig och föreföll sedan inte beröras av krisens efterdyningar mer. På gård 8/9 påträffades en byggnad med komplicerade lämningar (fas 10) och där det utkristalliserade sig två troliga tolkningsmöjligheter; den första att det skedde flera stora ombyggnationer av en äldre byggnad, men att huset fortfarande fungerade som bostad, den andra innefattade samma stora ombyggnationer, men även en eventuell funktionsförändring från bostadshus till ekonomibyggnad i form av ett kok- eller brygghus. Husets yttre ändrades troligen inte, endast den inre utformningen. I husets östra del fanns ett loft eller ett innertak, uppburet av en kraftig stolpe. Förutom rökugnen uppfördes nu även en bakugn med en murad, välvd kupol, som förefaller ha legat delvis utanför den norra långsidan. Fyndmaterialet från fasen pekar mot att gårdens folk ofta uppehöll sig i de centrala delarna av huset när de utförde sina sysslor, lagade mat eller bara umgicks med varandra. Öster om byggnaden anlades en mat- eller jordkällare med en stolpe som kan ha fungerat som fästanordning för att kunna hålla upp en lucka. Någon gång under denna tid förstördes delar av huset av en brand, vilken föranledde en ny fas (fas 11) med samma öst-västliga länga men med delvis annorlunda innehåll. Efter branden städades resterna ut och en kakelugn med pottkakel byggdes i husets mellersta del. Pottkaklet var enkelt och utan större finess och hade troligen tillverkats lokalt. Uppförandet av kakelugnen kan tolkas som en statusmarkör på en rik gård, vilken skiljer sig markant från den krisdrabbade gård 1. Förekomsten av en kakelugn tyder dessutom på att huset fungerat som bostadshus, troligen redan under fas 10. För första gången kunde en anslutande nord-sydlig byggnad spåras, längan utgjorde troligen en av gårdens ekonomibyggnader, möjligen en ladugård eller ett stall. De två sammanbyggda längorna bildade en L-formad gård, öppen mot bygatan i öster. På gårdsplanen anlades en ny, stenskodd brunn med ett staket runt om för att förhindra att barn eller djur föll i. Förekomsten av ett skyddande staket talar för att brunnen inte hade någon överbyggnad eller annan konstruktion ovan mark som kunde fungera som hinder. En alternativ tolkning är att staketet i själva verket utgjorde denna överbyggnad.

Ca 1600−2013 Under period 7, daterad till 1600−1800, skedde en viss återhämtning på gård 1och återigen förändrades gårdsstrukturen. Nu bestod gården av två sammanbyggda längor i vinkel, med ett bostadshus i nord-sydlig riktning och en ladubyggnad i öst-västlig riktning. På gårdsplanen fanns en stor brunn och i västra delen av gårdsläget en stor gödselgrop. Gårdens längor som kunde iakttagas arkeologiskt, motsvarades av bebyggelsen på gård 1 från skifteskartan av år 1802/3. Dessvärre hade lämningarna skadats svårt av sentida aktiviteter och endast spridda rester fanns kvar.

Kyrkheddinge 8:37 75 På gård 8/9 motsvarades period 7 av fas 12 (1600−1700-tal), medan fas 13 har daterats till tiden ca 1800 till år 2013. Fas 12 karaktäriserades av utbredda och mäktiga raserings- och utjämningslager samt avröjning av ytan inför byggandet av en ny öst-västlig bostadslänga. Föregående länga hade med stor säkerhet blivit för gammal och i för dåligt skick. Dock påträf- fades inga lämningar efter en ny byggnad och alla spår tycks ha försvunnit i samband med uppförandet av modernare byggnader på platsen. Den nyare nord-sydliga längan kan ha stått kvar på sin plats även under denna fas. Då den äldre bostadslängan skulle ersättas av en ny, utfördes förberedande arbeten genom att rasera den äldre byggnaden. När arbetet med att röja av ytan var klart, lades ett stort och mäktigt raserings-/utjämningslager ut. Lagret hade varierande tjocklek och kunde vara upp emot 0,30 m mäktigt på sina ställen. De flesta skärvorna av yngre rödgods påträffades i detta lager, liksom kritpipsfragment. Enligt information från enskifteskartan tillhörde både gård 1 och gård 8/9 kronan och fungerade som rusthåll vid Sallerups Compagnie vid början av 1800-talet. Under den sista fasen skedde förändringar av den gamla gårds- strukturen allt snabbare. I Lantmäteriets arkiv finns uppgifter om att gården (fastigheten) 8 genomgick flera hemmansklyvningar. År 1834 genomfördes en hemmansklyvning och på den tillhörande kartan syns en tvålängad gård tydligt och den motsvarar med största sannolikhet den avbildade dubbelgår- den på enskifteskartan (Lantmäteriet 12-KYR-13). År 1862 genomfördes ytterligare en hemmansklyvning, då en fastighet benämnd Kyrkheddinge 8:2 skapades (12-KYR-50). På kartan syns en fyrlängad gård på platsen och det är troligen denna gård som utgjorde gård 8 vid mitten av 1800-talet. Detta skulle i så fall betyda att gården nu existerade som självständig enhet, inte längre som den dubbelgård som avbildats på enskifteskarta drygt 50 år tidigare samt på kartan från år 1834. Ytterligare tre mindre fastigheter bildades genom hemmansklyvningen år 1862, 8:2 utgjorde den största fastigheten. Därefter kom ett flertal mindre fastigheter att utsöndras från 8:2 under årens lopp och år 1970 köpte Staffanstorps kommun fastigheten i syfte att upplåta marken till bostäder. Detta kom inte helt att genomföras, eftersom en privatperson köpte delar av fastigheten 8:2 samma år, för att starta upp ett stuteri. Denna nya fastighet kom att registreras som Kyrkheddinge 8:37. Det är inte möjligt att inom ramen för detta projekt gå in i detalj gällande alla de hemmansklyvningar, utsöndringar och andra transaktioner som genomförts under de senaste 200 åren. Inte heller är det möjligt att närmre undersöka när de tre byggnaderna som revs år 2013 egentligen byggdes eller vem som varit ägare.

Måluppfyllelse

Det sammanlagda resultatet blev bra, men hade kunnat bli betydligt bättre med en större budget och mer tid att ytterligare analysera och studera det framkomna materialet. Paleoekologiska och osteologiska analyser tillsammans med ICP-analyser av keramikmaterialet hade på ett önskvärt sätt kunnat ge en helhetsbild av livet på en medeltida och tidigmodern gård i Skånes

76 Kyrkheddinge 8:37 Tabell XX. Frågeställningar inför slutundersökningen

1. Vad betyder det att denna senare bebyggelseetablering tillkom? Vad har hänt i byn? Vilka aktörer kan tänkas ligga bakom nybyggnationen? Har produktiviteten ökat, har man satt in fler brukare och i samband med detta reglerat och minskat tomterna för att få in fler gårdar? När sker utvidgningen av byn, finns det ett samband med det -ex pansiva 1200-talet?

2. Hur ser bebyggelseutvecklingen ut på platsen för gård 8 och 9? Bestod enheten av en gård från början som delades upp på två för att sedan slås ihop till en dubbelgård igen eller fanns två enheter från början som blev en dubbelgård? Är det möjligt att urskilja när dessa gårdar slogs ihop till en dubbelgård? Hur förhåller sig bebyggelseutvecklingen för gårdarna 8 och 9 till den utveckling som kunde belysas gällande gård 1 vid slutundersökningen år 1995? Sker strukturförändring och reglering enligt samma mönster?

3. Går det att spåra ödeperioder eller bebyggelsekontinuitet i materialet?

slättbygd. Det arkeologiska materialet kunde besvara de ställda frågorna i stor utsträckning, trots de problem som projektet hade att brottas med. Inom det övergripande problemområdet bebyggelseutvecklingen, kunde frågeställningarna delas in i tre huvudfrågor. Fråga 1 omfattade frågor kring bebyggelsens etablering inom byn i stort. Fråga 2 omfattade frågor kring bebyggelseutvecklingen inom fastigheten och gård 8/9, såsom den framstod på enskifteskartan. Fråga 3 omfattade frågor kring bebyggelsens kontinuitet respektive diskontinuitet.

Fråga 1 Aktörerna Frågan om vilka aktörer som kan ha legat bakom etableringen av den aktuella gården har inte gått att besvara, men troligt är att det var en familj som inte var knuten till en storgård, eftersom det framkom tydliga tomtgränser och aktiviteter som pekade mot en självförsörjande gård.

Bebyggelsens etablering Vid slutundersökningen visade det sig att det inom undersökningsområdet hade legat bebyggelse som var äldre än 1200-tal och som troligen kunde dateras till yngre järnålder (vikingatid). Bebyggelsen i den norra delen av byn har således troligen etablerats vid samma tid som i den södra delen, det vill säga slutet av vikingatiden.

Reglering och utvidgning Kring sekelskiftet 1200 genomfördes troligen ett antal organisatoriska för- ändringar, vilka gav upphov till regleringav av tomterna och byggnadernas rumsliga utbredning. Det kunde emellertid konstateras att gård 8/9 hade en tämligen väl avgränsad tomt redan under slutet av 1000-talet, medan gård 1 först runt mitten av 1200-talet försågs med tomtgränser. Under loppet av medeltiden, tidig modern tid och fram i 1800-tal, kom gårdarnas storlek i förhållande till antal hus och bostadsyta att variera även om gårdslägets yttre gränser i det stora hela förblev desamma fram till skiftesreformerna.

Kyrkheddinge 8:37 77 Fråga 2 Enkel- eller dubbelgård? På gård 8/9 innebar andra halvan av 1200-talet (fas 4) att en mycket stor förändring inträffade, inte bara gällande gårdsstrukturen utan även hela gården som enhet. Ett arvsskifte gav troligen upphov till att gården delades i två brukningsenheter, en i norra delen av tomten och en i den södra delen, detta kan även vara relaterat till en reglering av tomten. Vid återetableringen på platsen vid mitten av 1400-talet, framträdde endast en gårdsenhet. För- klaringen kan troligen vara att det inte fanns behov av två enheter efter en kraftig befolkningsminskning, som en följd av återkommande pestepidemier och den allmänna samhällskrisen under senmedeltiden. I Lantmäteriets arkiv finns uppgifter om att gården (fastigheten) 8 genomgick en hemmansklyvning år 1862 då en fastighet benämnd Kyrk- heddinge 8:2 skapades. På kartan syns en fyrlängad gård på platsen och det är troligen denna gård som utgjorde gård 8 vid mitten av 1800-talet. Detta skulle i så fall betyda att gården nu existerade som självständig enhet, inte längre som den dubbelgård som avbildats på enskifteskarta drygt 50 år tidigare. Delningen kan troligen härröra från en hemmansklyvning, dock har denna inte kunnat identifieras inom ramen för detta projekt. Ytterligare tre mindre fastigheter bildades genom hemmansklyvningen år 1862, 8:2 utgjorde den största fastigheten. Därefter kom ett flertal mindre fastigheter att utsöndras från 8:2 under årens lopp

Bebyggelseutveckling på gård 8/9 jämfört med gård 1 Under vikingatiden bestod gårdsbebyggelsen av stolpburna långhus. På gård 1 fanns även två grophus. Det är oklart hur den tidigaste bebyggelsen på platsen för gård 8/9 såg ut då endast ett hus kunde identifieras inom undersökningsområdet. Under 1000–1100-talen infördes ett nytt byggnadsskick på båda går- darna, med enskeppiga hus och takbärande väggar. På gård 8/9 framkom tre stolpbyggda hus, två i södra delen och ett i den norra delen av gårdsläget. I den norra delen fanns även en mindre gårdssmedja och i den södra ett fyrstolpshus. De båda delarna var tydligt avgränsade av en ränna i öst- västlig riktning, gårdsläget avgränsades även som helhet av rännor. På gård 1 fanns inte lika tydliga gränsmarkeringar och det är möjligt att sådana saknades på grund av storgårdsdrift, det ansågs även möjligt att de nedan angivna byggnaderna inte utgjorde en gård utan flera. Gård 1 bestod av ett stolpbyggt långhus, ett grophus, en förrådsbyggnad på kraftiga stolpar och ett hus med sänkt golv. Under senare delen av 1100-talet och till mitten av 1200-talet sker genomgripande förändringar inom de båda gårdslägena. Det blev allt viktigare att gruppera människor och aktiviteter, samhället blev mer komplext och troligen skedde en övergång mot enskilda brukningsenheter inom ett landbosystem. Kring sekelskiftet 1200 genomfördes troligen ett antal organisatoriska förändringar, vilka gav upphov till regleringav av tomterna och byggnadernas rumsliga utbredning.

78 Kyrkheddinge 8:37 På gård 1 försköts hela gårdsplatsen söderut och ett nytt tvåskeppigt boningshus uppfördes. Resandet av denna nya byggnad innebar att den vikingatida byggnadskulturen övergavs. Detta hus var funktionsdelat med bostadsdel i väster och ekonomi- eller fädel i öster. En mindre byggnad på träsyll fanns också på gården vid denna tid. Efter endast en kort tid restes två nya vinkelställda byggnader. Gårdsplanen blev delvis innesluten och vände sig tydligt mot bygatan och allmänningen för första gången samtidigt som gränser anlades vilka avgränsade tomten mot norr och söder. Vid mitten av 1200-talet genomfördes ett arvsskifte på gård 8/9, vilket innebar att en ny enhet avsöndrades från den tidigare gården. I norr uppfördes ett nytt öst-västligt hus med dubbla stolprader längs med den södra långsidan. Huset hade minst två rum och hade fungerat som ekonomibyggnad. I området som skapades mellan de två enheterna anlades en kålgård hörande till den norra gården. Dessa förändringar har inte gällt själva byggnadstekniken i stort utan snarare ombyggnader och reparationer. På gård 1 föreföll inga större förändringar inträffa under den långa period 5 (c 1250–1475). Flera olika mindre skeenden har däremot kunnat beläg- gas för gård 8/9 från mitten av 1200-talet till andra halvan av 1400-talet. Under första halvan av 1300-talet uppfördes en ny byggnad på det norra gårdsläget. Den nya byggnaden låg ca sju meter söder om den byggnad som uppfördes under fas 4 och det är troligt att de båda existerade samtidigt. Den nya byggnaden låg i öst-västlig riktning och var tydligt flerfunktionellt med en härd i östra delen och ett stall eller fähus i den västra. Omkring år 1350 drabbades gårdarna i norr av pestepidemier och för- modligen även följderna av den senmedeltida krisen. Resultatet blev en total omläggning av produktionen och brukandet av området, under ca 50 år fanns inga byggnader på platsen och jorden brukades istället som åker eller betesmark. Två stora händelser kunde identifieras under fas 7, den första var den försiktiga återetablering som skedde i och med att ett nytt hus uppfördes och den andra och kanske viktigaste; endast en gårdsenhet tycks ha etablerats på platsen. Förklaringen kan troligen vara att det inte fanns behov av två enheter efter en kraftig befolkningsminskning, som en följd av återkom- mande pestepidemier och den allmänna samhällskrisen under senmedeltiden. Boningshuset förefaller ha varit tvåskeppigt med en mesularad av kraftiga stolpar i husets mittaxel. Huset hade haft minst två rum och rester av ett lergolv påträffades. Vid mitten av 1400-talet skedde en stor byggnadsteknisk förändring då det äldre, stolpbyggda huset revs och ersattes av ett hus på stensyll, även på gård 1 kunde denna förändrade byggnadsteknik identifieras under motsvarande period 5. Det är möjligt att de två byggnaderna på stensyll var samtida, men det är något osäkert eftersom period 5 på gård 1 omfattade 225 år. Fortsättningsvis uppfördes nya byggnader på gård 1 och gård 8/9 företrädesvis på stensyll. En annan skillnad från föregående perioder var att man från och med nu uppförde nya byggnader helt eller delvis överlagrande äldre byggnader. Detta var ett tydligt trendbrott och innebar att gårdsplanen och byggnadsstrukturen förblev densamma under en lång tid.

Kyrkheddinge 8:37 79 På gård 1 innebar senmedeltiden och tidigmodern tid en regressionsperiod där endast ett bostadshus kunde konstateras på gården. Tomtens gränser fanns kvar, men gårdsstrukturen bröts. Möjligen inordnades gården under en mindre huvudgård, kallad ”Heddinge gaard”, tillhörande Tom- marps kloster under senmedeltiden. På gård 8/9 innebar perioden istället ett uppsving med bland annat en kakelugn med pottkakel i boningshuset. För första gången kunde en även anslutande nord-sydlig byggnad spåras. De två sammanbyggda längorna bildade en L-formad gård, öppen mot bygatan i öster. Uppförandet av kakelugnen kan tolkas som en statusmarkör på en rik gård, vilken skiljer sig markant från den krisdrabbade gård 1. Under period 7, daterad till 1600−1800, skedde en viss återhämtning på gård 1och återigen förändrades gårdsstrukturen. Nu bestod gården av två sammanbyggda längor i vinkel, med ett bostadshus i nord-sydlig riktning och en ladubyggnad i öst-västlig riktning. På gårdsplanen fanns en stor brunn och i västra delen av gårdsläget en stor gödselgrop. Gårdens längor som kunde iakttagas arkeologiskt, motsvarades av bebyggelsen på gård 1 från skifteskartan av år 1802/3. På gård 8/9 motsvarades period 7 av fas 12 (1600−1700-tal), medan fas 13 har daterats till tiden ca 1800 till år 2013. Fas 12 karaktäriserades av utbredda och mäktiga raserings- och utjämningslager samt avröjning av ytan inför byggandet av en ny öst-västlig bostadslänga. Föregående länga hade med stor säkerhet blivit för gammal och i för dåligt skick. Dock påträffades inga lämningar efter en ny byggnad och alla spår tycks ha försvunnit i samband med uppförandet av modernare byggnader på platsen. Den nyare nord-sydliga längan kan ha stått kvar på sin plats även under denna fas. Då den äldre bostadslängan skulle ersättas av en ny, utfördes förberedande arbeten genom att rasera den äldre byggnaden. Både likheter och skillnader kan ses i förhållande till bebyggelseutvecklingen på de två jämförda gårdslägena. De större strukturella förändringarna liksom förändringar i byggnadsskick tycks genomföras ungefär samtidigt, däremot kan skillnader i materiell kultur och verksamheter spåras i materialet.

Fråga 3 Ödeperioder eller bebyggelsekontinuitet Digerdödens framfart under mitten av 1300-talet tillsammans med den senmedeltida krisen lämnade stor förödelse bakom sig. Det arkeologiska materialet från de två gårdarna inom fastigheten Kyrkheddinge 8:37 kunde visa på detta med bister tydlighet. Över hela det område som tidigare hade bebotts av människor och fungerat som två gårdsenheter bildades nu ett stort odlingslager utan spår av bebyggelse. Gårdarnas invånare hade antingen avlidit i pesten eller flyttat från platsen. Detta innebar att en större del av området kom att utnyttjas mer extensivt, möjligen genom odling och/eller djurhållning. Perioderna av nedgång, ödeläggelse och återhämning varierade inom Kyrkheddinge. Gård 1 upplevde en nedgångsperiod över hundra år efter de första pestutbrotten, medan gårdarna (8/9) i norr påverkades av händelserna direkt. Däremot kunde de senast nämnda gårdarna återhämta

80 Kyrkheddinge 8:37 sig snabbare, frånsett att endast en enhet kom att återetableras, än gård 1 som ännu under början av 1600-talet höll på att återhämta sig från de senmedeltida kriserna.

Referenser

Anglert, Mats, 2006. Centraliteten och dess platser. I: Lars Ersgård. (red.). Det förflutna är att räkna med. En vetenskaplig programskrift från UV, sid. 54–73 Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Becker, Nathalie, 2010. Arkeologisk utredning i utkanten av Kyrkhed- dinge. Skåne, Kyrkheddinge socken, Kyrkheddinge 3:2 m.fl. Staffans- torps kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2010:28. Billström, Linda, 2014. Hamneda–Horn 10:4. Historiskt gårdsläge, Söre- gården, Horns by, Hamneda socken, fornlämning Hamneda 263:1, Ljungby kommun, Kronobergs län, Småland. Särskild arkeologisk undersökning 2012. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2014:101. Blomqvist, Ragnar, 1948. Spännen och söljor. I: Kulturen, en årsbok 1947, sid. 120–155. Lund. Blomqvist, Ragnar & Mårtensson W. Anders, 1963. Vardagsliv i lerhyd- dor. I: Ragnar Blomqvist & Anders W. Mårtensson (red.). Thulegräv- ningen 1961. En berättelse om vad grävningarna för Thulehuset i Lund avslöjade, sid. 136–212. Archaeologica Lundensia. Investigationes de Antiqvitatibus Urbis Lundae II. Kulturhistoriska Museet. Lund. Borg, Kaj, (red.). 1998. Eketorp-III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. Bornestaf, Ulrika. 1993. Skånska borgarkrigsmynt 1241–1377. En kronologisk och korologisk studie. Opublicerad C-uppsats i Arkeologi vid Stockholms universitet. Broberg, Birgitta & Hasselmo, Margareta, 1981. Keramik, kammar och skor från 7 medeltida städer. Fyndstudie. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer Rapport Medeltidsstaden 30. Stockholm. Brorsson, Torbjörn. 1998. Keramiken från Kyrkheddinge. I: Katalin Schmidt Sabo, (red.). Särskild arkeologisk undersökning 1995. Kyrk- heddinge bytomt, Kyrkheddinge 2:19, Kyrkheddinge socken, RAÄ 6. Riksantikvarieämbetet, UV Syd Rapport 1998:5, sid. 107–118. Brorsson, Torbjörn, 2002. Högmedeltid 1200–1400. I: Anders Lindahl, Deborah Olausson & Anne Carlie, (red.). 2002. Keramik i Sydsverige, en handbok för arkeologer, sid. 126–131. Keramiska Forskningslaborato- riet. Lund. Brorsson, Torbjörn, 2013. Keramiken från undersökningen i Örja. I: Katalin Schmidt Sabo, (red.). Örja 1:9. Skåne, Landskrona kommun, Örja socken, Örja 1:9, fornlämningarna Örja 9, 35, 40, 41 och 42. Arkeologisk undersökning 2010. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2013:68, sid. 169–188.

Kyrkheddinge 8:37 81 Cinthio, Hampus, 1998. Dörr-, lås- och skrinbeslag. I: Kaj Borg (red.). 1998. Eketorp-III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna., sid. 245–250. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. Cinthio, Hampus, 1998. Textil- och läderhantverk. Metallnålar. I: Kaj Borg (red.). 1998. Eketorp-III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna., sid. 152–159. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. Elfwendahl, Magnus, 2001. Medeltida och yngre keramik. En studie av kärlform och matkultur. I: Katalin Schmidt Sabo, 2001. Vem behöver en by? Kyrkheddinge, struktur och strategi under tusen år, sid. 127–129. Riks- antikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter 38. Lund. Engkvist, Sven, Pettersson, Claes, B. & Wennerberg, Rickard, 2012. Getaryggen 1567. Delrapport för år 2012. Miliseum Rapport 2012:1. Ersgård, Lars, (red.). 2006. Det förflutna är att räkna med. En vetenskaplig programskrift från UV. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Falk, Ann-Britt, 2008. En grundläggande handling. Byggnadsoffer och dagligt liv i medeltid. Vägar till Midgård. Nordic Academic Press. Lund. (Lic.). Fallgren, Jan–Henrik, 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelse och sam- hälle på Öland 200–1300 e. Kr. Aun 35. Uppsala. (Diss.). Jönsson, Lars & Persson, Lars, 2008. Det organiserade landskapet, Öre- sundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr 13, Malmö Kulturmiljö, Enheten för arkeologi. Malmö. Klackenberg, Henrik, 1992. Moneta nostra. Monetarisering i medeltida Sve- rige. Lund Studies in Medieval Archaeology 10. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. (Diss). Lagerås, Per, 2006. Grön arkeologi. I: Lars Ersgård (red.). 2006. Det förflutna är att räkna med. En vetenskaplig programskrift från UV, sid. 120–142. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Larsson, Stefan, 2000. Stadens dolda kulturskikt. Lundaarkeologins förut- sättningar och förståelsehorisonter uttryckt genom praxis för källmateri- alsproduktion 1890–1990. Archaeologica Lundensia. Investigationes De Antiqvitatibus Urbis Lundae IX. Kulturhistoriska muséet. Lund. (Diss.). Ljunggren, K. G. & Ejder, B, (red.). 1950. Lund Stifts Landebok. För- sta delen, nuv. Malmöhus län. Skånsk senmedeltid och renässans 4. Skriftserie utgiven av Vetenskaps-Societeten i Lund. Lund. Nagmér, B. Robert, 1996. Arkeologisk förundersökning, Skåne, Kyrkhed- dinge sn, vägarna 11, 798 och 799 förbi Kyrkheddinge 1994 och 1995. Riksantikvarieämbetet, UV Syd Rapport 1996:23. Omfors, Tina & Streiffert, Jörgen, 1999. Boplatslämningar vid Rååns dal- gång. Skåne, Helsingborg stad, Ramlösa 9:6, VKB 1A:7. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999:14. Persson, Jan, 1976. Kammar. I: Anders W. Mårtensson (red.). 1976. Uppgrävt förflutet för PK-banken i Lund. En investering i arkeologi, sid 317–332. Archaeologica Lundensia. Investigationes de Antiqvitatibus Urbis Lundae VII. Kulturhistoriska Museet i Lund. Lund

82 Kyrkheddinge 8:37 Pettersson, B. Claes, 2001. Byarna längs ån – en landskapsanalys av bebyggelse och mark i Kyrkheddinge socken. I: Schmidt Sabo, K. Vem behöver en by? Kyrkheddinge, struktur och strategi under tusen år, sid. 157–183. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar, Skrif- ter No 38. Stockholm. Riddersporre, Mats, 1995. Bymarker i backspegel. Odlingslandskapet före kartornas tid. Meddelanden från Lunds Universitets Geografiska Insti- tutioner 124. Lund. (Diss.). Riddersporre, Mats, 1998. Ravlunda och Uppåkra. Två exempel på för- svunna storgårdar? I: Lars Larsson & Birgitta Hårdh (red.). Centrala platser centrala frågor, samhällsstrukturen under järnåldern, en vänbok till Berta Stjernquist, sid. 165–177. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8°, No 28. Stockholm. Riddersporre, Mats, 2002. Large Farms and Ordinary Villages, perspec- tives on Uppåkra. I: Lars Larsson & Birgitta Hårdh (red.). Centrality- Regionality, the social structure of southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7, sid. 139–156. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8°, No 40. Stockholm. Rosendahl, Linda, 2012. Kyrkheddinge 8:37 och 8:38, Skåne, Staffans- torps kommun, Kyrkheddinge socken, Kyrkheddinge bytomt, RAÄ 6. Översiktlig arkeologisk förundersökning 2012. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:134. Rosendahl, Linda, 2013. Kyrkheddinge 8:37. Kyrkheddinge bytomt. Skåne, Kyrkheddinge socken, Kyrkheddinge 8:37, RAÄ Kyrkheddinge 6:1. Fördjupad arkeologisk förundersökning 2012. Riksantikvarieäm- betet UV Rapport 2013: 72. Sandstedt, Fred, 1998. Vapen. I: Kaj Borg (red.). 1998. Eketorp-III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna., sid. 190–211. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. Schmidt Sabo, Katalin (red.), 1998. Särskild arkeologisk undersökning 1995. Kyrkheddinge bytomt, Kyrkheddinge 2:19, Kyrkheddinge socken, RAÄ 6. Riksantikvarieämbetet, UV Syd Rapport 1998:5. Schmidt Sabo, Katalin, 2001. Vem behöver en by? Kyrkheddinge, struktur och strategi under tusen år. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersök- ningar, Skrifter No 38. Stockholm. Schmidt Sabo, Katalin, 2005. Den medeltida byns sociala dimensioner. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar, Skrifter No 67. Lund Studies in Historical Archaeology 1. Stockholm. (Diss.). Schmidt Sabo, Katalin, 2011. Varför gör vi på detta viset? Ideal och verklighet bland arkeologer och bönder i Skåne. I: Hans Andersson & Jes Wienberg (red.). Medeltiden och arkeologin. Mer än sex decennier, sid. 81–99. Lund Studies in Medieval Archaeology 14. Lund Schmidt Sabo, Katalin & Söderberg, Bengt, 2012. Vinna eller försvinna? Avgörande val i bybildningstid. In Situ Archaeologica 2011–2012:139– 163.

Kyrkheddinge 8:37 83 Skansjö, Sten, Riddersporre, Mats & Reisnert, Anders, 1989. Huvud- gårdar i källmaterialet. I: Hans Andersson & Mats Anglert (red). By, huvudgård och kyrka, studier i Ystadsområdets medeltid, sid. 71–133. Lund Studies in Medieval Archaeology 5. Stockholm. Skov, Hans, 1994. Hustyper i vikingetid og tidlig middelalder. Udviklingen av hustyperne i det gammeldanske område fra Ca. 800–1200 e. Kr. Hikuin 21. Landbebyggelse i middelalderen 1. Huse og gårde1994: 139–162. Steen Jensen, Jørgen, 1992. XI. Møntcirkulationen i Danmark ca 1241– 1550 belyst ved skattefund og andre fundtyper. I: Jørgen Steen Jen- sen, Kirsten Bendixen, Niels-Knud Liebgott & Fritze Lindahl, 1992. Danmarks middelalderlige skattefund c. 1050–c. 1550. Del 1. Indledning. Fundkatalog c. 1050–c. 1241., sid. 93–104. Nordiske Fortidsminder, Serie B. Bind 12,1. Det kongelige Nordiske Oldskriftselskab. Køben- havn. Strömberg, Bo & Carlie, Anne, 2012. Samhällen i förändring 300–700 e. Kr. In Situ Archaeologica 2011–2012: 103–138. Sundberg, Kerstin, 1998. Historiska källor till Kyrkheddinge, Kornhed- dinge, Mossheddinge, Hemmestorp och Vallby byars äldre historia. I: Katalin Schmidt Sabo (red) Särskild arkeologisk undersökning 1995. Kyrkheddinge bytomt, Kyrkheddinge 2:19, Kyrkheddinge socken, RAÄ 6. Riksantikvarieämbetet, UV Syd Rapport 1998:5. Thomasson, Joakim, 2005. Bybildningen och bönderna. I: Mats Mogren (red.). Byarnas bönder. Medeltida samhällsförändring i Västskåne. Skån- ska spår – arkeologi längs Västkustbanan, sid. 44–139. Riksantikvarie- ämbetet. Lund. Tollin, Clas, 1999. Rågångar, gränshallar och ägoområden. Rekonstruktion av fastighetsstruktur och bebyggelseutveckling i mellersta Småland under äldre medeltid. Meddelande nr 101. Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Stockholm. (Diss.). Tollin, Clas, 2010. Ägodomäner och sockenbildning i västra Östergöt- land, en rumslig studie om kyrkliga upptagningsområden och ägoför- hållanden vid tiden för Alvastra klosters grundande. SLU Rapport 167. Uppsala. Wallander, Anders, 1998. Hästskor. I: Kaj Borg (red.). 1998. Eketorp- III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna, sid. 223–228. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. Wallin, Lars, 1988. Boplatslämningar, dikessystem., Kyrkheddinge 8:37, Kyrkheddinge sn, Skåne. 1987. Riksantikvarieämbetet, Byrån för Arkeo- logiska Undersökningar. Arkivrapport.

Källor

Lantmäteriet 1806 – Enskifte Kyrkheddinge by, aktbeteckning 12-KYR-4. 1834 – Hemmansklyvning gård 8, aktbeteckning 12-KYR-13. 1862 – Hemmansklyvning gård 8, aktbeteckning 12-KYR-50.

84 Kyrkheddinge 8:37 Administrativa uppgifter

Geografiska uppgifter: Skåne, Staffanstorps kommun, Kyrkheddinge socken, Kyrkheddinge 8:37, fornlämning Kyrkheddinge 6:1. SHMM dnr: 5.1.1-00228-2015. RAÄ dnr: 3.1.1-00905-2013. Länsstyrelsens dnr: 431-605-2013. Riksantikvarieämbetets projektnr: 12470. Intrasisprojekt: UV2013:039. Undersökningstid: 6–30 maj 2013. Projektgrupp: Linda Billström (projektledare), Katalin Schmidt Sabo, Mats Anglert, Sofia Lindberg, Håkan Aspeborg, Helén Romedahl och Adam Bolander (fältpersonal) samt Oscar Spjuth (praktikant), Jane Jansen (Systemtekniker). Underkonsulter: Trimtec AB, Europcar, Lambertsson AB. Exploateringsyta: 1055 kvadratmeter. Undersökt yta: 908 kvadratmeter. Läge: GSD-Fastighetskartan, Kyrkheddinge 2C4i. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 85 foton med Unr 3539_42–155, 13 profilritningar i skala 1:20. Digital dokumentation: förvaras i form av ett Intrasisprojekt med beteck- ningen UV2013:039 på en server hos Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten Lund. Fynd: Fnr 1–327 förvaras på Statens historiska museer, arkeologiska uppdragsverksamheten, Lund, i väntan på beslut om fyndfördelning.

Kyrkheddinge 8:37 85 Bilagor

Bilaga 1. Fas- och gruppbeskrivningar

Fas 1, Yngre järnålder/vikingatid Beskrivning: byggnadslämning från järnåldern, möjligen förromersk järnålder alternativt vikingatid. Bygg- naden tolkades som en ekonomibyggnad hörande till en gårdsstruktur med ett långhus i närheten. Ingående grupper: 167 Dateringsunderlag: stratigrafi, typologi

Tabell 1. Fas 1, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 167 Vikingatida hus med rundade gavlar i 5881, 5891, 5911, 5921, 6713, 6722, Stolphål och stolphålsbottnar med varierande nord-sydlig riktning. Huset låg i den östra 6736, 6785, 6794, 6806, 12014, 12024, storlek, mellan 0,20–0,50 m i diameter, bygg- delen av området. 12057, 12058, 12247, 12270, 12476, naden var ca 4×8 m med en ingång i den norra 12483, 12489, 12556, 12566, 12574 gaveln.

Fas 2, 1000–1100-tal Beskrivning: ett gårdsläge framträder i den historiska byns nordvästra del, tomten har avgränsats och mar- kerats med diken ut mot bygatan i öster. Ingående grupper: 5, 61, 93, 94, 102, 103, 107, 109, 120, 157, 164, 165, 166, 168, 169, 181 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd, typologi,14 C-analys.

Tabell 2. Fas 2, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 5 Två gropar med oklar funktion, möjligen 3574, 4523 Avlånga gropar, något oregelbundna, grop avfallsgropar. 4523 minst 3,6 m lång och fortsatte in under schaktkanten i söder. 61 Gränsdike som löpte i nord-sydlig rikt- 6868, 12279 Två diken i östra delen av området, kontext ning och som avgränsade toftmarken mot 6868 är en förlängning av 12279 norrut. Totalt bygatan i öster. Diket hade grävts om vid mätte de båda dikena ca 34,5 m och var ca 1 flera tillfällen och gränsen således hävdats m breda. under en längre tid. 93 Primärfyllning i avfallsgrop, i botten av 12299 Brungrå till svart mycket lerig och kolbemängd gropen fanns djurben som stod upp i silt med koncentrationer av djurben fyllningen, vilket indikerar att de slängts i hastigt. I fyllningen fanns även koncentrationer av kol och sot, troligen utrakade brandlager från en härd. 94 Oval avfallsgrop som var omsorgsfullt 12614 Oval avfallsgrop som låg i nordvästlig-sydostlig grävd med skarpa nedgrävningskanter. riktning på tomtens nordöstra del, inte långt Gropen låg inne i en ekonomibyggnad ifrån gränsdiket 102. Gropen mätte 1,3×1,4×0,6 (G181). m och hade skarpa nedgrävningskanter. 102 Liten del av ett gränsdike som löpte ca 2276 Den synliga dikesresten mätte ca 5,80 m och 0,70 m innanför dike G61 och som slöt an var 0,70 m brett. till detta. Tolkades som en äldre version av samma gräns.

86 Kyrkheddinge 8:37 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 103 Två stycken arbetsgropar i områdets norra 5543, 12659 5543: avlång grop med stor sten, sannolikt dit- del, vilka båda förefaller ha använts till en rullad och nedgrävd. Kulturjord med kol under aktivitet som genererade kol och sot. Det stenen, ca 0,05 m tjockt. 12659: det förefaller är möjligt att den stora stenen i grop 5543 som att det egentligen handlar om två ned- har fungerat som städ och att båda gropar grävningar, där den äldre med kol på bottnen haft koppling till metallhantverk. blivit avgrävd av den yngre, som även varit större. På ritningen är den koliga ytan tämli- gen plan och gropen verkar vara omsorgsfullt grävd, liksom den yngre nedgrävningen där sidorna ser väldigt raka ut. 107 Spridda stolphål som inte har kunnat fö- 12774, 12781, 12787, 12816, 12823, Spridda stolphål med varierande storlek, mel- ras till någon konstruktion, ligger i norra 12929, 12991 lan 0,52×0,18 m i diameter. delen av området, i närheten av ekonomibyggnaden G181. 109 En brunn och ett vattenhål som låg på 3721, 3742 Brunnen 3742 mätte 1,67×1,13×0,70 m och gårdsplanen omgärdade av de tre bygg- var rund med en skarp nedgrävningskant och naderna G124, G157 och G120. jämnt lutande sidor, vattenhålet 3721 hade en oregelbunden avlång form, ca 1,74 m lång och 0,54 m djup. Båda skars av yngre brunn. 120 Stolphål och ränna i södra delen av områ- 289, 302, 312, 321, 332, 2167, 2428, Relativt jämnstora stolphål, en del dubbla, som det, troligen rester efter en byggnad med 2440, 2451, 2462, 2515, 2526, 2539, bildar en oregelbunden byggnad. inre konstruktionselement. Byggnaden 2550, 2580, 2591, 2610, 2620, 3811, tolkades som en ekonomibyggnad på 3821, 7760, 9327, 9335, 9341 grund av avsaknaden av värmekälla 157 Fyrstolpshus nordväst om ekonomibygg- 341, 2642, 11705 Mindre byggnad som mätte ca 1,36×1,87 m, naden (G120). endast tre stolphål var bevarade. 164 Gårdens boningshus med härden G165 3004, 3016, 3057, 3098, 3110, 3120, Byggnad i ungefärlig nordostlig-sydvästlig rikt- centralt placerad i huset, huset hade möj- 3132, 3226, 3236, 3272, 3304, 3314, ning, ca 8 m långt och 4,2 m brett. ligen två rum. Någon sorts inre stolpbu- 3327, 3370, 3381, 3406, 3417, 3429, ren konstruktion hade funnits i huset. 3511, 3523, 3563, 3656, 4591, 4617, 4626, 8380, 8392 165 Härd i hus G164 och G124 (fas 3), kan ha 3283 Oval härd med måtten 1,59×0,87×0,20 m, fungerat som värmekälla i hus G123 (fas 4) botten hård bränd, ytterligare två fyllningar i också, osäker datering och brukningstid. nedgrävningen, bestående av träkol och bränd sand. 166 Gränsdiken i gårdslägets västra del, di- 3616, 11237 Diken i västra delen av gårdsläget, dike 3616 ket 3616 löpte i nord-sydlig riktning och löpte i nord-sydlig riktning ca 10,3 m och av- avgränsade gårdstomten från toftmarken gränsade gårdstomten mot toftmarken i väster. i väster. Den lilla dikesresten 11237 löpte Diket 11237 låg till största delen utanför un- i öst-västlig riktning och kan ha fungerat dersökningsområdet, men den del som syntes som en gränsmarkering söderut. mätte ca 0,70 m och låg i öst-västlig riktning. 168 Äldre gränsränna/gränsdike i öst-västlig 11746 Diket var avgrävt i båda ändar, den bevarade riktning som delade området i två delar, delen mätte ca 6 m. en bostadsdel i söder och en ekonomiinriktad del i norr. 169 Spridda stolphål i norra delen av tomten, 5555, 5565, 5589, 5640, 5649, 5659, Stolphål av varierande storlek, de flesta med en stolphålen kunde inte föras till någon 5753, 5762, 5771, 6027, 6035, 6412, diameter mellan 0,25 och 0,35 m. tydlig konstruktion, men tillsammans 6447, 12122, 12123, 12420, 12467 med stolphålen i G107 förefaller de bilda en hägnad kring groparna i norr samt en ingång som vätte mot nordväst, ca 1,5 m bred. 181 Ekonomibyggnad i norr, som kan ha fung- 5954, 5974, 5984, 5993, 6001, 6550 Ca 6×13 m stort hus i nordvästlig-sydostlig rikt- erat som stallbyggnad med båsindelning 6567, 6606, 6617, 6625, 6664, 12233, ning, en mindre utbyggnad i sydöstra hörnet. alternativt var byggnaden kopplad till de 12312, 12320, 12325, 12331, 12336, två arbetsgroparna utanför (G103). 12341, 12369, 12370, 12380, 12381, 12393, 12394, 12410, 12411, 12419, 12435, 12442, 12449, 12457, 12458, 12476, 12502, 12508, 12516, 12523, 12533, 12540, 12548, 12566, 12585, 12594, 12647, 12653, 12796, 12804, 12811, 12831, 12838, 12845, 12858, 12898

Kyrkheddinge 8:37 87 Fas 3, sent 1100-tal till tidigt 1200-tal Beskrivning: ett nytt enskeppigt bostadshus uppförs på samma plats som föregående, samt en ny, mindre ekonomibyggnad på tomtens norra del. Ingående grupper: 7, 104, 105, 110, 115, 118, 121, 124, 158, 163, 177, 178, 179. Dateringsunderlag: stratigrafi, typologi, fynd,14 C-analyser

Tabell 3. Fas 3, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 7 Stolphål i norra delen av gårdsläget, stolp- 11908, 12107, 12166, 12876, 13026, Stolphål med en genomsnittlig diameter på hålen bildar en vinkel mot nordöst och 13045 0,35 m, alla med skarpa nedgrävningskan- kan vara rester efter någon sorts avgräns- ter, 13026 tolkades som en omstolpning av ning, en hägnad eller dylikt 13045. 104 Oregelbundet formad grop med skarpa 12217 Oregelbundet formad grop som mätte nedgrävningskanter och vertikala sidor, 1,04×0,83×0,62 m och i vars fyllning det på- som låg i det norra området. Tolkas som träffades en sländtrissa av en ledkula, oklart en avfallsgrop. från vilket djur. Fyllningen bestod av grå hu- mös lera med träkol, bränd lera och obrända djurben. 105 Stenlyft invid ovanstående avfallsgrop, 12210 Stenlyft med måtten 0,25×0,17×0,05 m, oval funktionen har inte kunnat klargöras. form med mjukt rundad botten. 110 Stolphålsrad bestående av fem stolp- 5931, 5966, 6575, 6586, 6597 Stolphål och stolphålsbottnar med en genom- hål, som löpte i en nordvästlig-sydostlig snittlig diameter på ca 0,23 m, två av stolphå- riktning i områdets norra del. Alldeles len var stenskodda. intill raden låg tre gropar (G118) och det är möjligt att de tillsammas utgjorde en sorts konstruktion eller så var stolpraden en rest efter en gräns innanför vilken ett antal gropar låg samlade. 115 Dubbelstolphål i närheten av schaktkan- 6079 Dubbelstolphål bestående av två relativt stora ten i norr, det ena stolphålet har ingått i nedgrävningar, ca 0,40×0,60×0,30 m. stolpraden G110. 118 Ett flertal gropar i norra delen, vars funk- 5599, 5741, 5870, 5941, 6011, 6635, Spridda gropar med oklara funktioner, sju av tioner inte har kunnat bestämmas, sju av 6649, 6694, 6746, 6762, 10689, 12137, dem ligger samlade i nordöstra delarna, inn- dem ligger innanför den möjliga avgräns- 12138, 12288 anför den troliga avgränsningen G110. ningen G110, i den nordöstra delen av området. Groparna kan ha fungerat som avfallsgropar. 121 Avfallsgrop som låg centralt på området, 2671 Avlång grop skuren av ett dräneringsdike mycket nära gränsen mellan den ekono- (TD2687) kopplat till brunnen på gårdsplanen. miinriktade norra delen och bostadsdelen Gropen mätte 2,32×0,81×0,46 m och innehöll i söder. djurben, lerklining och oglaserat rödgods. 124 Gårdens nya bostadshus med två rum och 1565,1577, 3069, 3196, 3206, 3532, Ett stolpburet bostadshus med minst två en härd i det västra rummet. 4406, 4481, 4491, 4669, 6145, 6158, rum, en härd (G165) i den västra delen och 7752, 7794, 7805, 7816, 7847, 7912, en ingång i södra långsidans östra del. Huset 7927, 8179, 8422, 8434, 8448, 9152, 14C-daterades till 1020–1260. Huset var ca 5,7 9162, 9171, 9378, 9388, 11620, 11645, m brett och minst 16 m långt, den totala läng- 11655, 11681 den kunde inte bestämmas då husets östra gavel låg utanför undersökningsområdet. 158 Stolpburen, enskeppig, ekonomibyggnad 351, 362, 2710, 2786, 2859, 2946, Byggnad i ungefärlig öst-västlig riktning med på gårdslägets norra del, ersatte den tidi- 12495, 12604, 10502, 12131, 12130 måtten 3,7×9,6 m. Inne i byggnaden låg två gare ekonomibyggnaden under föregå- större stenar (G178). ende fas (G181), oklart varför. 163 Stolphålsrad som slöt an till ekonomi- 2720, 2797, 2807, 2817, 2826 Jämnstora stolphål, ca 0,25 m i diameter. byggnadens södra långsida och sedan svängde mjukt mot sydväst, mot avfallsgropen G121. Möjligen utgjorde stolpraden en avgränsning eller hägnad av något slag. 177 Grop kringgärdad av fem stolphål, kon- 10602, 10614, 10624, 10636, 10649, Grop (1,2×0,92 m) med fem stolphål grävda struktionens funktion kunde inte avgöras, 10663 runt omkring. Stolphålen var förhållandevis men den var troligen kopplad till någon stora, ca 0,40 m i diameter. sorts ekonomifunktion eftersom den låg i den norra delen av området, tolkas som möjligt vattenhål med kringbyggnad.

88 Kyrkheddinge 8:37 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 178 Två stenar inne i byggnaden G158, osä- 12345, 12353 Två större stenar: 12353 (0,34×0,48 m) och kert om de utgör rester efter en konstruk- 12345 (0,30×0,33 m). tion och i så fall vad. 179 Gränsdike gentemot den offentliga by- 12866 Endast en liten del av diket hade bevarats, ca gatan, avgränsade gårdsläget och ersatte 1,4 m långt och 1 m brett. det tidigare gränsdiket G61.

Fas 4, andra halvan av 1200-talet till början av 1300-talet

Beskrivning: stora genomgripande förändringar, den föregående gårdsenheten splittras upp och istället framträder två separata enheter, en i norr och en i söder, en kålgård anläggs i de centrala delarna av området, i norr uppförs en ekonomibyggnad och i söder ett nytt boningshus, på samma plats som de två tidigare boningshusen, en tydlig platskontinuitet framträder. Ingående grupper: 30, 73, 106, 112, 117, 123, 125, 155, 176, 182 Dateringsunderlag: stratigrafi, typologi, fynd,14 C-analys

Tabell 4. Fas 4, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 30 Brunn som försåg den södra gårdsenhe- 11375 Utifrån sektionen kan man utläsa en omgräv- ten med vatten. ning, det är i denna nedgrävning som fyllningarna 1 och 2 finns. Under den nyare nedgräv- ningen återfinns fyllning 3, bestående av brun lera och gödsel samt trä längst ned. Fyllning 4 - eller lerskoningen, gör inhak i fyllning 3 på ömse sidor, ca 0,90 m ned från ytan, vilket kan tyda på att det finns ytterligare en omgräv- ning varvid gropen/brunnen försetts med ny lerskoning. Den ursprungliga funktionen har troligen varit en vattenkälla, därav lerskoningen. Efter detta har funktionen ändrats till att bli en gödselgrop (fyll 3). Något senare har funktionen ändrats igen, då en ny nedgräv- ning gjorts (något mindre än den ursprungliga nedgrävningen, ca 1,88 m längd). Syftet med den nya nedgrävningen är oklart, men i botten på denna återfinns fyllning 2, vilket kan vara utrakningsmaterial från någon härd i närheten. Till sist fylls även denna nedgrävning igen med fyll 1, en brun humös lera med förekomst av träkol och djurben 73 Sekundär återfyllning av stolphål med 150, 153, 154, 11907, 12106, 12165 Sekundära fyllningar syfte att jämna till marken inför anläggan- det av en kålgård (G106). 106 Äldre markhorisont, tolkad som resterna 11994, 12013, 12023, 12191 Markhorisont bevarad i östra delen av områ- efter odling, troligen en kålgård som legat det, bestående av grå – brungrå silt med inslag i närheten av bebyggelsen på gården. av träkol, djurben, bränd lera, lerprickar och sot, homogent lager. 112 Två gropar som använts som avfallsgro- 6422, 6816 Avfallsgropar, båda hade rundad form och var par, grop 6422 hade primärt fungerat mellan 1 och 1,5 m i diameter, grop 6422 hade som förvaringsgrop med stenar prydligt fyllning som 14C-daterats till 1220–1310. intryckta i leran på gropens kanter. Grop 6816 låg alldeles intill ekonomibyggnaden G117. 117 Stolpburen byggnad, troligen med eko- FU523, FU566, 637, FU908, FU917, Ekonomibyggnad i öst-västlig riktning, vid un- nomifunktion i norra delen av området, i 5669, 5678, 5688, 5696, 5706, 5716, dersökningen framkom ett antal stolphål invid huset låg en grop (FU1000002) som tro- 6044, 6055, 6067, 6095, 6105, 6471, norra schaktkanten, några av de stolphål som ligen hörde till byggnaden. Huset hade 6480, 6490, 6501, 6508, 6519, 6558, undersöktes vid förundersökningen kunde en yttre längsgående stolprad som burit 6676, 6686, 6777 föras till byggnaden tillsammans med en grop. upp ett skärmtak eller liknande. Det kan Huset daterades till 1260–1310 utifrån fyllning ha funnits två rum, i södra långsidan fanns i ett stolphål och gropen daterades till 1210– en ingång. 1280 utifrån sin fyllning. Byggnaden var minst 14 m lång och ca 5 m bred.

Kyrkheddinge 8:37 89 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 123 Gårdens nyuppförda boningshus i södra 250, 261, 3046, 3087, 3143, 3156, Stolpburen, enskeppig, byggnad med minst delen av området, uppfördes direkt ovan- 3167, 3248, 3260, 3339, 3393, 3457, tre rum, husets fulla längd kunde inte avgöras på det tidigmedeltida huset G124, här- 3475, 3488, 3501, 3550, 3595, 3603, eftersom den östra gaveln låg utanför under- den G165 har fungerat som värmekälla 4418, 4506, 4602, 6114, 6194, 6263, sökningsområdet. Byggnaden var minst 16 m även i denna byggnad. Huset hade minst 6278, 6296, 6307, 6319, 6329, 6342, lång och ca 5 m bred. tre rum och ingång i västra gaveln samt i 6354, 7839, 7939, 8155, 11633, 11668 norra långsidan. 125 Stolpbyggt hus i södra delen av området, 4637, 4646, 4657, 4681, 4695, 4706, Endast norra gaveln synlig innanför schaktkan- nord-sydlig riktning. Alltför litet av huset 4718, 4726, 4735, 6171, 6183, 6209, ten. Huset hade varit ca 5,80 m brett. Många kunde undersökas och funktionen kunde 6218, 6228, 6251 av stolparna grupperade sig i två eller flera inte bestämmas. tillsammans. 155 Mindre stolphål, eventuellt inre konstruk- 232, 241 Två minde stolphål hörande till huset 123. tion i hus G123 176 Grop med oklar funktion, fyllning av brun 11100 En grop med måtten 1,0×0,93×0,24 m, ore- humös sand, träkol, bränd lera och små- gelbunden form. Fyllningen 14C-daterades till sten. 1290–1370. 182 Brunn med flätat brunnskar, som försåg 11006, 11214 Ny brunn som var omsorgsfullt grävd med den norra gården med vatten. skarpa nedgrävningskanter och ett flätat brunnskar, ca 1 m i diameter.

Fas 5, första halvan av 1300-talet Beskrivning: gårdens bebyggelse samlas till tomtens centrala del, endast en flerfunktionell byggnad kunde påvisas. Ingående grupper: 91, 101, 114, 116, 119, 129, 131, 156, 174, 175, 180 Dateringsunderlag: stratigrafi, typologi, fynd

Tabell 5. Fas 5, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 91 Flerfunktionellt hus med bostadsdel i ös- 12632, 12962, 12952, 12980, 13003, Stolpburen byggnad med bostadsdel i öster ter och fädel i väster. Huset kan ha brunnit 11142, 11165, 11198, 11176, 11185, med en härd (129) samt stalldel i väster med eftersom det fanns träkol, sot och bränd 11789, 11824, 11808, 11813, 10727, en båskonstruktion (175) och nedgrävning lera i gropen 131 samt i en del av stolp- 10931, 10942, 10953, 10962, 10983, (131). Huset låg i nordnordostlig-sydsydvästlig hålen. 10993, 11041, 12705, 12697, 12689, riktning och var minst 17 m långt och ca 5 m 10739, 10748, 10760, 12426, 10783, brett. 10804, 10793, 12115, 12183, 12066, 11960, 11985 101 Hägnadsrest bestående av stolphål och 11855, 11846, 11866, 11772, 12760, Stolphål och stenlyft. ett stenlyft, löpte parallellt med gårdens 12753 byggnad G91 114 Rund stolpkonstruktion ca 3,5 m söder om 2837, 2848, 2870, 2881, 2891, 2902, Stolpkonstruktion, ca 3 m i diameter. huset. Möjligen kan denna tolkas som en 2956 mindre förrådsbyggnad, antingen upp- höjd som en stacklada, eller så utgjorde stolparna byggnadens väggar. En annan tolkning är att detta varit en bikupa eller ett duvslag 116 Avfallsgrop som påträffades ca 1,5 m norr 5574 Rund grop, ca 1×1 m stor och 0,24 m djup. I om byggnaden G91 fyllningen påträffades skärvor av yngre svartgods och äldre rödgods. 119 Gropar med oklar funktion i södra delen 274, 4436, 11447, 11469 Spridda gropar med varierande storlek och av området. Det är mycket osäkert om form, spridda över den södra delen av under- alla gropar kan föras till samma fas, men sökningsområdet. då det inte finns fynd eller stratigrafiska förhållanden som motsäger en sådan tolkning, har de alla lagts i denna grupp och fas. 129 En liten rest av en härd/eldstad som legat 11970 Härd/eldstadsrest som bestod av svart sot, i hus G91, härden/eldstaden kan ha varit träkol och aska, endast ca 0,01 m tjockt. I plan upphöjd eftersom det bevarade lagret var mätte lämningen 0,81×0,78 m. mycket tunt och underliggande lager ej värmepåverkat.

90 Kyrkheddinge 8:37 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 131 Nedgrävning som troligen kan kopplas till 12094 Oval nedgrävning med måtten 1,45×0,93×0,20 djurhållning eftersom den låg i fädelen i m, fylld med brun, röd och gul lera som inne- hus G91. höll träkol, bränd lera, silt, sot, tegelbitar och djurben samt fynd av bryne och äldre svartgods. 156 Stolphål i södra delen av området, har 372, 2177, 2188, 2559, 2570, 2632, Stolphål av varierande storlek, spridda över inte kunnat föras till någon konstruktion, 2748, 2758, 2767, 2913, 2924, 2935, ytan i söder, en del bildar raka eller svängda men det är möjligt att en del av dem har 3711, 3768, 3831, 3900, 4395, 4458, rader. utgjort någon sorts hägnad eller avgräns- 4469, 6238, 7727, 7955, 8392, 11431, ning. 11439, 11692, 11714, 11772, 11846, 11855, 11866, 12747, 12753, 12760 174 Grop med oklar funktion som lades igen 10704 Oregelbunden grop. innan hus G91 uppfördes 175 Stolphål och stenlyft som utgjorde bås- 10771, 10919, 10817, 10828, 10840, Stenlyft och stolphål i västra delen av hus G91. konstruktioner i det flerfunktionella huset 10847, 10908, 12713, 12152, 12159, G91. 12176, 11153, 11052, 11063, 11073, 11081, 11090, 12942 180 Gropar tillhörande den norra gården. 2731, 6393, 6458 Gropar med oregelbunden form och en dia- Groparna tolkades som avfallsgropar. meter mellan 0,88–1,40 m.

Fas 6, 1350–1400 Beskrivning: digerdöd, ödeläggelse och omläggning av produktionen, markens brukande förändrades från intensivt med bebyggelse till extensivt med odling och/eller betesmark. Ingående grupper: 14, 92, 113, 127, 128, 171 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd

Tabell 6. Fas 6, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 14 Utbrett lager som troligen bildats genom 406, 644, 1685, 7068, 7138, 7201, Utbrett lager bestående av grå-gråbrun silt, odling möjligen tillsammans med bete. 7226, 10083, 11937 relativt homogen, vilket pekar på att lag- Lagret överlagrar en stor del av området ret odlats. Tjockleken varierade från några och representerar en tid då det inte fanns centimeter i väster till över 0,30 m i öster. bebyggelse på platsen och marken ut- Skillnaden i lagrets mäktighet berodde på de nyttjades extensivt. små skiftningarna i topografin. I lagren på- träffades fynd från olika faser, vilket berodde på odlingen. 92 Sekundär fyllning i stolphål som tillkom- 11959, 11984, 12065, 12114, 12182, Grå-gråbrun silt med inslag av träkol, bränd mit då stolparna i hus G91 drogs upp och 12361 lera. håligheterna fylldes med jord i och med att platsen odlades upp. 113 Ränna som tillsammans med rännan 128, 6529, 6835, 6848, FU798 Rännorna omgärdade ett ca 89 m2 stort diket G171 och rännan 798 från förunder- område, som delvis låg utanför slutundersök- sökningen bildade ett inhägnad område ningens område. De rännor som framkom vid i nordöstra delen av gårdsläget. Detta slutundersökningen slöt an till rännan 798 område tolkades ha samband med den som framkommit vid förundersökningen. ändrade brukningen i och med fas 6. 127 Sekundär återfyllning av ränna 12036, då 12035 Fyllningen utgjordes av lager 406. den spelat ut sin roll och det inte längre behövdes rännor som hägnade in ett om- råde i nordost. 128 Gränsränna, öst-västlig riktning, se G113 12036 Svängd, ganska smal ränna 171 Gränsdike i öst-västlig riktning, se G113 6860 Endast en liten kort del var bevarad, ca 2,6 m var synlig i undersökningsområdets nordös- tra hörn, eventuell fortsättning på diket låg utanför undersökningsområdet.

Kyrkheddinge 8:37 91 Fas 7, tidigt 1400-tal

Beskrivning: tomten togs åter i besittning och en försiktig återetablering skedde, ett nytt tvåskeppigt boningshus uppfördes på den centrala delen, på ungefär samma plats som det flerfunktionella boningshuset legat. Ingående grupper: 18, 21, 82, 86, 98, 108, 126, 130, 145, 146, 147 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd.

Tabell 7. Fas 7, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 18 Stolphål och en liten del av en ränna vilka 210, 9766 Stolphålet var relativt stort, ca 0,5×0,5×0,4 m tolkades som delar av det nya husets med skarp nedgrävningskant, rännan skars södra långsida. av ett provschakt (219) och endast den yttersta delen var synlig, rännan låg i nord-sydlig riktning och mätte 0,64×0,35×0,33 m. Det är möjligt att det inte var en ränna utan ett omsatt stolphål. 21 Stolphål som var resterna efter en av de 1500 Runt stolphål med måtten 0,51×0,45×0,25 m. takbärande mittstolparna i huset. 82 Stolprad i öst-västlig riktning som utgjort 9972, 10127, 10137, 10147, 10898, Stolphålen var jämnstora med skarpa ned- en mellanvägg i det nya boningshuset, 11032, 11295 grävningskanter, hälften av dem var stenskod- samt delar av den nordöstra gaveln da, ca 0,35×0,35×0,20 m. 86 Tre stolphål som bildade en del av den 10300, 10873, 10885 Ett rejält stolphål samt två normalstora, 10885 takbärande stolpraden i det nya bonings- mätte 0,72×0,60×0,44 m. huset. 98 Konstruktion bestående av en nedgräv- 10343, 11257, 11265, 11277 Avlång nedgrävning (1,82×0,6 m) med sten- ning och ett stolphål med stenskoning skott stolphål och lerpackning som stabiliserat och lera packat runt stolpen, kan möjligen stolpen. ha haft en konstruktionsteknisk funktion, avsedd att förstärka just denna del av huset, då kontextgruppen ingått i den takbä- rande konstruktionen. 108 Brunn med stenskoning och ett vattenhål. 2975, 4909, 5835, 5842, 5848 Brunnen var rund med skarpa nedgrävnings- Vattenhålet har eventuellt varit avsett för kanter och oregelbundna sidor, i botten djuren eller för bevattning av en närlig- fanns rester efter stenskoning i form av två gande kålgård, i brunnen hämtade går- markstenar med diametern 0,39 och 0,34 m. dens folk sitt vatten. Vattenhålet låg på samma plats som den äldre vattenkällan 11006 (fas 4). 126 Lergolv med brandrester, vid branden 11304 Bränd lera, sot och träkol som låg i ojämna hade delar av taket eller väggarna fallit koncentrationer mellan två stolprader (G82 ned på golvet i form av sot och träkol. och G147), ca 3 m i öst-västlig riktning 130 Stolphål och med stabiliserande lerpack- 10566, 11920 I och omkring stolphålet fanns en lerpackning, ning, tillhörande den takbärande mesula- liknande struktur kunde ses i G 98 (se ovan). raden i det nya huset. 145 Sekundär fyllning i det tidigare stolphålet 10565 Sekundär fyllning bestående av brun och gul G130, när denna stolpe dragits upp, fyll- silt med inslag av bränd lera, lersjok, tegel- des håligheten igen. kross och träkol. 146 Omstolpning eller stödstolpning till ett 10552 Runt stolphål, ca 0,30×0,2 m stort tidigare stolphål (G130) i det nya husets mesularad. 147 Stolphål av varierande storlek som utgjor- 10222, 10593, 11876, 11885, 11951, Stolphål av varierande storlek, 10222 hade de delar av det nya husets mesulasrad. 1000396 satts om med 11876, 11951 var en lerpack- Även här fanns indikationer på omstolpning som sedan förts på runt den nya stolpen. ningar och stabiliserande lerpackning. Stolphål 11885 var betydligt mindre och låg intill 10222 och 11876, kan ha fungerat som stödstolpe.

92 Kyrkheddinge 8:37 Fas 8, första halvan av 1400-talet Beskrivning: ett delvis nytt tvåskeppigt hus uppfördes, på samma plats som det tidigare boningshuset, möj- ligen som ett resultat av en brand i husets västra del. Ingående grupper: 67, 69, 70, 79, 80, 84, 85, 88, 96, 97, 132, 133, 134, 136, 137, 143, 144, 149, 152 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd

Tabell 8. Fas 8, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 67 Stabiliserande packlera runt två av stol- 9218, 9611 Leran var kompakt och gulbrun melerad med parna i mesularaden (G70). bränd lera, djurben, kalkprickar, tegelkross och träkol, i 9611 fanns rester efter stenskoning samt fynd av yngre svartgods och äldre rödgods. 69 Raseringslager och del av ett lergolv, vilka 9038, 9776 Raseringslagret bestod av svart, grå och gul tolkades som en rest av den föregående silt med bränd lera, djurben, lera, småsten, sot, byggnaden i fas 7. Lagren låg utanför det tegelkross och träkol, det troliga golvlagret nya husets östra gavel och verkar ha dum- (9776) utgjordes av gul lera, upp emot 0,20 m pats där då platsen röjdes inför uppföran- tjock, med bränd lera, djurben, tegelkross och det av ett nytt boningshus träkol, samt en dubbelkam typ 3. 70 Större stolphål som ingick i det nybyggda 9182, 9357 Flera av de stora stolphålen i grupp 70 förefal- husets mesularad, dessa stolphål var de ler ha blivit omgrävda och omstolpade ett fler- kraftigaste och låg längst åt väster, möj- tal gånger vilket har gjort att nedgrävningen/ ligen har de även burit upp ett loft, vilket nedgrävningarna ofta ser ut som stora gropar, kan förklara den kraftiga konstruktionen med oregelbunden form. Ibland kunde om- med stenskoning, lerpackning och stora stolpningarna inte urskiljas alls. stolpar. 79 Stolphål som troligen utgjort en mellan- 9937, 9948 Två stolphål som grävts ned i den trampade vägg, vilken avskilde resterna av golvet ytan (80). (G80) från övriga delar av huset. 80 Trampad yta tolkad som en golvnivå i ett 10408, 10551, 10592 En kompakt yta, ca 3×3,5 m som fanns beva- mindre rum i huset. Lagret tillkom troligen rad i husets sydöstra del. Många fynd av äldre i samband med uppförandet av byggna- rödgods, yngre svartgods, bryne, mynt, kniv den och har sedan varit golvnivå i det fär- och spik. diga huset. Fynden från lagret pekar mot att det inte funnits något trägolv över, utan att rummet hade jordgolv. Huruvida resten av huset hade samma typ av golv gick inte att avgöra. 84 Tre stolphål av vilka två av dem skär stol- 10172, 10185, 10862 Relativt djupa stolphål, två av dem stenskodda. par som hörde till föregående hus mesularad. De nya stolparna är mindre än de föregående, men har haft samma funktion som takbärande stolpar. 85 Sekundär återfyllning i stolphål, med syfte 10872, 10884, 1000375 Fyllningen bestod av värmepåverkad gul-gul- att jämna till håligheter efter uppdragna röd lera med inslag av bränd lera, träkol, djur- eller nedbrunna stolpar, inför uppförandet ben och kalkprickar, vilket pekar mot att delar av nya delar i huset. av husets västra del hade förstörts av en brand. 88 Tre stolphål som ingick i en mellanvägg, 10106, 10115, 10116, 10538 Stolphålen var djupa, upp emot 0,65 m och det vilken avskilde ett ca 12 m2 stort rum i hu- största av dem mätte 0,40×0,51 m, de andra sets sydöstra hörn. Ett av stolphålen hade två var mindre och inte lika djupa. satts om alternativt försetts med stödstol- pe och fyllningen i det första stolphålet (10115) bestod av brandrester från den brand som föranledde ombyggnationen. 96 Nedgrävning i syfte att kunna ta upp en 10365, 11245 Oregelbunden nedgrävning (0,8×0,45×0,15 m) äldre stolpe, troligen förstörd i en brand. och ett runt stolphål (0,45×0,45×0,25 m). Efter det att stolpen tagits bort, sattes en ny ned och nedgrävningen och den tidigare konstruktionen fylldes med raseringsmaterial. 97 Igenfyllning och utjämning av håligheter 10232, 11256 Fyllningen bestod i stor delar av eldpåverkat efter det att en brandskadad stolpe dra- material såsom träkol och bränd lerklining. gits upp, marken jämnades till inför ombyggnationen.

Kyrkheddinge 8:37 93 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 132 Lerkladd som hamnat i en sänka, vilken 9985 Gul kompakt lera. orsakats av underliggande gränsdiken i G61 (se fas 2). 133 Humöst brunsvart lager i samma sättning 9928 Brunsvart silt med sot, tunnar ut. som ovan, del av raserings- och brandlagren från föregående fas 134 Två stolphål i den takbärande mesulara- 9893, 9915 Något ovala stolphål, ca 0,44×0,40×0,41 m. den. 136 Brandlager som städats ut ur huset och 9857, 9885, 9904 Brandlager bestående av svart sot med bränd samlats vid den östra gaveln tillsammans lera, djurben och träkol (9857), vit och svart med raseringslager (G69), lerlkadd (G132) aska, djurben, sot och träkol (9885) samt svart och svart sotlager (G133). sot och träkol tillsammans med hårt bränd lera (9904). Fynd av en vävkam i lager 9857. 137 Stenar och stenlyft över brandlagret G136 9850, 9870, 9876, 9881 Två stenar och två stenlyft med oklar funktion och under raseringen G69. Oklar funktion. 143 Större stolphål, troligen omsatt, liggande 11895 Ett större stolphål med måtten 0,66×0,54×0,28 något förskjutet norrut i förhållande till m, troligen omstolpat vid någon tidpunkt lik- de övriga takbärande stolparna, tolkades som stolphålen i grupp 70. trots detta som del av mesularaden. 144 Stenfundament för värmekälla, möjligen 11531 12 markstenar av varierande storlek, den störs- resterna efter en rökugn, placerad ungefär ta ca 0,20 m i diameter. mitt på den norra långsidan. 149 Förmultnad rest efter en trätunna eller 10252 Tunn, ca 0,02 m, rest av förmultnat trä, i plan laggkärl som stått på golvet i huset, inte var lagret ca 0,63×0,52 m stort. långt ifrån golvytan i det lilla rummet. 152 Stenavtryck efter en sten som legat på 10209 Ovalt format stenlyft (0,42×0,42×0,19 m) golvet i det föregående huset. Vid ombyggnationen togs stenen troligen bort och efterlämnade ett avtryck.

Fas 9, mitten av 1400-talet

Beskrivning: en förändring i byggnadsskicket, nu uppförs ett hus på stensyll, ett husoffer läggs ned under ett nytt golv, för att försäkra sig om lycka Ingående grupper: 3, 12, 13, 27, 29, 55, 56, 83, 95, 135, 148, 172 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd

Tabell 9. Fas 9, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 3 Eldstad i husets centrala del, placerad ut- 1290, 3439, 4772 Värmemagasin med sten, sättlera och en inra- med den södra långsidan, eldstaden var sad kupol av bränd lera. en rökugn, dvs en eldstad utan skorsten. 12 Eldstad/ugn i husets västra del, anlagd i 1625 Oval nedgrävning med måtten 1,41×0,99×0,42 en skålformad grop. m. 13 Brandlager som avsatts vid brukning av 1612 Primäravsatt brandlager med koncentrationer eldstaden/ugnen. av aska, sot, stora träkolsbitar (hela vedbitar som förkolnat på plats), bränd lera. Ställvis var den underliggande sanden påtagligt kompak- terad och färgad rödbrun eller mörkbrun = rejält värmepåverkad. Lagret låg upp emot en kraftigt skålformad grops kanter. 27 Rester efter en bortplockad syllstensrad 1639, 1854, 1893, 1917, 4194, 4204, Resterna av stensyllen mätte 4,4 m i nord-syd- i husets sydvästra del, bestående av en 4217, 4231, 4245, 4259, 4273, 4283, lig riktning och 7,7 m i öst-västlig riktning. igenfylld syllränna samt ett antal stenlyft 4298, 7114, 7125 vilka bildade ett hörn. 29 Stenlyft efter bortplockade syllstenar, 917, 1000161 Två stenlyft efter bortplockade syllstenar. hörde samman med gruppen ovan.

94 Kyrkheddinge 8:37 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 55 Stenlyft efter fyra stenar, vilka legat på 8696, 8715, 8723, 8731 Tre mindre och ett lite större stenlyft, ca 0,17– en ungefärlig nord-sydlig rad direkt öster 0,23 m i diameter. om eldstaden (G3). Det översta stenlyftet vek av något åt öster och det är möjligt att fler stenar hade legat som en fortsätt- ning mot öster. Stenarna ingick antingen i en konstruktion kopplad till eldstaden, eller utgjorde en mindre syllstensrad till en mellanvägg. 56 Lergolv som lades ut i husets centrala del 7882, 9630, 10478 Homogent lerlager, gulbeige till färgen och för- i samband med att eldstaden (G3) bygg- hållandevis tjockt. des. 83 Sekundär fyllning i stolphål hörande till 10171, 10184, 10861 Sekundär fyllning bestående av grå-gulbeige föregående fas, när det nya lergolvet lera, i största sannolikhet utgjordes fyllningen skulle läggas ut, drogs stolparna upp och av leran som påfördes som golv. håligheterna fylldes igen. 95 Sekundär fyllning i stolphål hörande till 10364, 11244 Se ovan, grupp 83. föregående fas, när det nya lergolvet skulle läggas ut, drogs stolparna upp och håligheterna fylldes igen. 135 Sekundär fyllning i stolphål hörande till 9838, 9914 Se ovan, grupp 83. föregående fas, när det nya lergolvet skulle läggas ut, drogs stolparna upp och håligheterna fylldes igen. 148 Sekundär fyllning i stolphål hörande till 10221, 11875, 1000395 Se ovan, grupp 83. föregående fas, när det nya lergolvet skulle läggas ut, drogs stolparna upp och håligheterna fylldes igen. 172 Rest av syllstensrad direkt söder om eld- 10264, 10271, 10282, 10289, 10295, Tio stenar. staden (G3). 10309, 10316, 10323, 10331, 10337

Fas 10, andra halvan av 1400-talet

Beskrivning: förändrad funktion för byggnaden, från boningshus till stekarhus med rökugn, bakugn och stenlagt golv/arbetsyta, en stensyll delar husets östra del i två delar, längst i öster grävs en matkällare. I slutet av fasen brinner en del av huset. Ingående grupper: 2, 8, 9, 22, 43, 44, 46, 50, 51, 52, 58, 53, 62, 64, 65, 71, 74, 75, 76, 77, 78, 81, 87, 89, 90, 138, 139, 141, 142, 160 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd

Tabell 10. Fas 10, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 2 Ugnsplatta av lera som anlagts på samma 963 Kompakt lerlager som till stor del är påtagligt plats som eldstaden/ugnen från föregå- bränt, vilket skett på plats. Rimligen rör det sig ende fas om en ugnsplatta som anlagts i en svagt skål- formad grop. 8 Utrakade alternativt uttrampade brandla- 684, 701, 733, 756, 774 Små tunna lager bestående av brandrester som ger från eldstaden/ugnen. till exempel bränd lera, sot och träkol. 9 Utjämnande lager utlagt över en äldre 1599 Fyllning över äldre fas av ugnen, sannolikt eldstad med syfte att jämna till ytan innan lagts ut strax innan anläggandet av ugnsplat- en ny ugnsplatta lades ut (G2). tan (963) och har då haft en utjämnande och fundamenterande funktion. Under fyllningen kommer ytterligare en nivå med bränt material (äldre fas, kontext 1612). I fyllningen framkom enstaka obrända djurben och annat som up- penbarligen inte varit utsatt för värme = sekun- därdeponerat.

Kyrkheddinge 8:37 95 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 22 Brukningslager i eldstad/ugn, vilka avsatts 605 Avsatt brukningslager i ugn innehållande mkt genom kontinuerlig användning. bränt material såsom bränd lera, träkol, sot och aska. Den brända leran härrör rimligen från en eller flera fragmenterade och skörbrända ugnsplattor som kan ha ersatts i omgångar. I fyllningen förekom koncentrationer av bränt material.

43 Stenlagd arbetsyta i direkt anslutning till 8195, 8670 Fragmentarisk öst-västligt orienterad stenlägg- rökugnen. En alternativ tolkning är att ning samt en avlång försänkning/nedgräv- det varit ett stenlagt golv i närheten av ning mellan den stensatta arbetsytan 8195 och rökugnen. rökugnen. Tolkas som del av arbetsytan 8195, där stenarna plockats bort av någon anledning. 44 Trampad yta vilken fungerat som golv i 8228 Relativt utbrett lager, som tjockast upp emot byggnaden. 0,15 m i södra delen. Lagret har delvis utgjort underlag för stenläggningen 8195. Lagret upp- levdes generellt som kompakterat och trampat. 46 Brandrester i byggnadens sydöstra del. 8612, 8676, 8738, 8981, 9254, 9818 Avsatta brandlager med innehåll av bland an- Överlagrade golvnivån 9289 (G71) och nat lerklining, låg som en tydlig avgränsad kon- kan tolkas som inrasad vägg eller som centration i östra delen av byggnaden. ett lergolv, eventuellt skulle det kunna vara lite av golvet och lite av en vägg som bevarats. 50 Stenlyft i sydöstra delen av byggnaden, 8785 Mycket stort stenlyft, 0,92×0,67×0,42 m. den borttagna stenen kan möjligen ha ingått i konstruktionen eller haft en funktion inne i huset. 51 Sekundär fyllning som hamnat i hålig- 8649 Fyllningen består av humös silt med inslag av heten efter det att stolpen i 8650 dragits gul lera upp. 52 Stolphål efter en inre stolpe i huset, oklar 8650 Relativt stort stolphål med måtten 0,6×0,6×0,3 funktion, kan ha varit en bjälke som stöt- m. tade upp taket eller ett loft. De kraftiga di- mensionerna talar för att konstruktionen måste kunna bära upp en större tyngd. 53 Stenskott stolphål efter en stolpe som er- 8664 Ca 0,6×0,6×0,34 m stort stolphål med stensko- satt den tidigare stolpen (8650). ning. 58 Mat- eller jordkällare för förvaring av ex- 9282, 8763 Nedgrävningen mätte ca 1,80×0,94 m, men ut- empelvis mat. Nedgrävningen hade en bredningen åt öster och söder kunde inte be- plan botten och var skodd med lera, strax stämmas helt eftersom det i dessa väderstreck intill fanns en stolpe som kan ha fungerat hade schaktats ut helt. I botten fanns rester som fästanordning för att kunna hålla upp efter en gul lerskoning, botten var plan. en lucka 62 Utjämningslager utlagt över den äldre 8788, 9449 Relativt homogent, men mot botten fanns golvnivån i föregående fas, efter det att mer komponenter och enstaka tegelbitar och lagret lagts ut och jämnats till, lades ett kalkprickar. lergolv ut (G71) 64 Förvaringsgrop strax intill den stenlagda 8321 Grop med oregelbunden form, i västra och arbetsytan/stengolvet. östra kanten satt två större stenar, kanten var klädd med lera 65 Bakugn i byggnadens nordöstra del, ug- 8812 Det negativa avtrycket efter en stenpackning nen har troligen delvis legat utanför den som plockats bort, endast stenlyften återstår. norra långsidan och haft en murad välvd kupol. 71 Fragmenterat lergolv i byggnadens syd- 9289 Bildade ingen sammanhängande yta, utan var östra hörn. relativt fragmenterad samt påverkad av ovan- liggande brandlager 8676 (grupp 46). 74 Brandlager som troligen blivit omblandat 9263, 9400 Orange bränd lera. med golvlagret över tid. Lagret kopplas till de övriga brandlagren i G46. 75 Sättlera utlagt för att stabilisera syllste- 9500 Gul kompakt lera, som vid undersökningen fö- narna i syllraden G90, en del av leran kan reföll ligga både över och under resterna efter även vara rester efter en inrasad mellan- stensyllen, detta kan förklaras med att lagret vägg. utgjordes av både sättlera och rester efter en vägg, det har inte gått att urskilja något skifte mellan dessa båda kontexter.

96 Kyrkheddinge 8:37 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 76 Stenläggning i byggnadens sydöstra del, 9213, 9565, 9713 Enstaka spridda stenar, en större platt sten vil- förmodligen rester efter ett knaddergolv. ken kan ha utgjort någon sorts gnistskydd. 77 Sekundär fyllning i äldre stolphål och en 8882, 9622 Fyllningen bestod av brun silt med inslag av sättning som har bildats ovanför detta, bränd lera och träkol. den sekundära fyllningen fungerade som utjämningslager för att skapa en jämn yta att gå på. 78 Sekundär stolphålsfyllning i håligheterna 9947 Bränd lera, träkol och kalkprickar, ligger under efter de borttagna stolparna i G79 från utjämningen grupp 62 och utgör troligen ett föregående fas. och samma lager. 81 Sekundär stolphålsfyllning, håligheterna 9971, 10126, 10136, 10146, 10897, Brun-gulbrun silt med förekomst av träkol, efter borttagna stolpar (G82, föregående 11031, 11032, 11499 småsten och lerprickar. fas) fylldes igen för att skapa en jämn yta. 87 Sekundär igenfyllning efter det att stol- 9936, 10105, 10537 Gulbrun lera med inslag av träkol. parna (G88 i fas 8 & 9) dragits upp, syftet var att jämna till marken och förbereda inför konstruktionen av en stensyll. 89 Nedgrävning som gjordes i syfte att kun- 9501 Oregelbunden nedgrävning, ca 3,60 m lång na dra upp äldre stolpar från föregående och mellan 0,23–1,4 m bred. fas (G88) och sedan ersätta dessa med en stensyll i samma öst-västliga riktning 90 Marksten och stenlyft som utgjorde rester 8866, 8873, 8891, 8900, 9075, 9088, Stenar och stenlyft av varierande storlek mellan efter en raserad stensyll i öst-västlig rikt- 9096, 9101, 9106, 9111, 9117, 9122, 0,14–0,42 m i diameter. Några av de ingående ning, på syllen hade sedan en vägg, av 9127, 9133, 9139, 9146, 9160, 9169, kontexterna låg kvar på rad, andra hade fallit ut trä eller lera rests, vilken delade huset i 9175, 9181, 9188, 9194, 9203, 9255, från den ursprungliga raden. två delar. 9265, 9323, 9423, 9424, 9556, 9557, 9819, 10093, 10380, 10518 138 Avsatta brandlager i mitten av bakugnen 9678 Eldpåverkat lager (bränd silt) som går ned i en ca 0,20 m djup försänkning. 139 Konstruktionslager bestående av tegel- 9795 Lager som till största delen bestod av tegelkross, tolkas som ett lager som bildats då bitar, tegelkross, kalkbruk och silt, inslag av byggnaden eller bakugnen uppfördes. träkol. 141 Stenskott stolphål mitt i byggnadens östra 9830 Ovalt stolphål med måtten 0,23×0,20×0,23 m, del, kan ha fungerat som stöd till ett loft. skarp nedgrävningskant och stenskoning. 142 Sekundär fyllning i ett äldre stolphål 11894 Gråbrun lera med inslag av bränd lera, småsten (G143, fas 8) med syfte att jämna till hå- och träkol, fynd av blästermunstycke (Fnr132). ligheten så att ytan kunde fungera som ett golv. 160 Stenlyft efter en borttagen sten, stenens 1342 Ovalt stenlyft. funktion kunde inte bestämmas. 173 Spridda stenar över ytan i byggnaden, 9221, 9229, 9247, 9440, 10528 Marksten med varierande storlek. mycket oklart om de har utgjort en konstruktion och i så fall vad.

Fas 11, 1500–1600-tal

Beskrivning: Ny nord-sydlig ekonomilänga uppförs i väster och är sammanbyggd med den äldre byggnaden, gården blir L-formad. En ny brunn med stängsel grävs söder om den öst-västliga byggnaden och gården vänder sig mot bygatan i öster. Ingående grupper: 6, 16, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 42, 47, 48, 57, 60, 159, 161, 162, 170, 183 Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd

Tabell 11. Fas 11, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 6 Stenfundament vilket eventuellt utgjorde 7696, 7713, 8645, 8652, 8662 Den största stenen i norr var flat på ovansidan undre delen av en spis eller en upphöjd och föreföll vara sliten, kan ha fungerat som arbetsplats. tröskelsten. Stenarna varierade i form och storlek, en del är rundade och andra ligger med en flat sida uppåt. Runt stenarna hade gulbrun silt packats och fungerade som sättlager. Konstruktionen mätte 2,35×1,55×0,18 m.

Kyrkheddinge 8:37 97 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 16 Avtryck efter bortplockad sten, stenens 9006 Stenlyft med oval form, ca 0,73×0,58×0,09 m. funktion kunde inte bestämmas, men den tydliga kanten mot omgivande lager av bränd lera, antydde att stenen låg på plats när det brända lerlagret (G46) tillkom, se föregående fas. 34 Trampad yta över den plats där matkäl- 1511 Kompakt brunsvart silt med djurben, kalk- laren från tidigare fas hade legat och fyllts prickar, sot och träkol. Fynd av yngre rödgods, igen. Oklart om ytan låg inomhus eller di- stengods, planglas och lerklining. rekt utanför byggnaden. Lagret utgjordes av brandlager som lagts ut över matkälla- rens fyllning och sekundärt fungerat som golv- eller marknivå. 35 Sekundär fyllning i hålighet som bildats 1537 Fyllning av sand i ett troligt stenlyft eller när stolpen spelat ut sin roll och drogs mindre stolphål, fynd av yngre rödgods med upp (G36). invändig grön glasyr. I botten flera mindre stenar, troligen raserad stenskoning. 36 Stolphål som grävts ned i den trampade 6929 Grunt stolphål eller snarare stolphålsbotten, ytan (G34) i öster, stolpens funktion kunde 0,32×0,3×0,15 m. inte bestämmas men den hade stabiliserats med en stenskoning. 37 Utjämning söder om den öst-västliga 3856, 3884, 3966, 3976, 3986, 4123, Utjämningslager delvis bestående av rase- längan. Utjämningen lades ut inför upp- 4165, 4334, 3996 ringsmaterial och brandlager såsom bränd förandet av en ny nord-sydlig ekonomi- lera, sot och träkol. Även lager med gulbrun byggnad, vilken slöt an mot den äldre silt fanns. I lagren påträffades även djurben. byggnaden. 38 Ränna i den nyuppförda ekonomibyggna- 3910 Rännan mätte ca 5,6×0,40 m, den fulla läng- den. Rännan hade troligen en dränerande den kunde inte avgöras eftersom en recent funktion eftersom det fanns stenar i bott- dränering hade grävt sönder rännans östra nen, möjligen var den nya byggnaden en del. Nedgrävningen gjordes på samma ställe ladugård eller ett stall. där en mycket äldre ränna hade funnits (se fas 2, grupp 168). 39 Primärfyllning i dräneringsrännan 3910, 1000171 Fyllningen bestod i huvuddrag av tre skikt, det då rännan grävts och stenarna lagts ned i översta väldigt lerigt, under detta och delvis botten, lades de uppgrävda massorna ned omblandat med det översta, ett lager alvig silt/ i rännan, vilket förklarar inblandningen av sand och gråbrun humös silt. Under detta ett alv i fyllningen. skikt av stenar, som fungerat som dränering och underst ytterligare ett lager av gul sand med inslag av alv. 40 Stenlyftsfyllning där övre delen utgjorde 9005 Stenlyftsfyllning med två distinkta lager, sekundär återfyllning av håligheten som överst brun silt med inslag av träkol, bränd lera bildats när stenen plockades bort, den och kalkprickar, 0,02-0,04 m, underst gul lera undre delen bestod av gul obränd lera (obränd) ca 0,05 m tjock. I leran påträffades en och hade varit ett stabiliserande lager för sländtrissa och ett nålfragment av cu-leg. Ev stenen. kan leran ha fungerat som stabilisering av stenen som en gång låg på platsen 42 Två stolphål som eventuellt kan kopplas 9259, 9271 Två ovala stolphål en dryg halvmeter vänster till det nybyggda stenfundamentet (G6) om stenfundamentet. alternativt som en bärande konstruktion till ett loft. 47 Trampad yta som tillkom i samband med 8622 Troligt tramplager som bildats ovanpå det un- avröjningen av brandrester från föregå- derliggande lagret 8676, det höga frekvensen ende fas samt uppförandet av stenkon- av träkol och sot härrör förmodligen från detta struktionen G6. undre lager, möjligen har soten dragits med från en annan plats, fastnat på skorna. 48 Liten lerklatt av bränd lera som sam- 8638 Litet brandlager som låg upp emot en sten. lats kring en sten. Troligen en rest av ett brandlager som försvunnit eller ett utrak- ningslager. 57 Sekundära fyllningar i matkällaren och det 8743, 8762 Fyllningen bestod av gråbrun lös silt med djur- tillhörande stolphålet. ben, lerprickar, småsten och träkol. 60 Tunt och diffust lager vilket tolkades som 8771 Gråbrun silt med kalkprickar, bitar av kalkbruk en del av markytan. och träkol, mycket tunt 0,01×0,05 m. 159 Ny brunn med stensatt brunnskar, gräv- 595 Brunnen hade ett brunnskar av marksten, mät- des i den östra delen av gårdsplanen, te ca 1,58×1,72 m och undersöktes inte varför några meter söder om den öst-västliga djupet inte är angivet. längan.

98 Kyrkheddinge 8:37 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 161 Yngre syllstensrad som ingick i den ny- 1694 Yngre syllstensrad som påträffades vid schakt- uppförda ekonomilängan, den är oklart ning. Mättes endast in och schaktades därefter om stensyllen utgjorde längans södra bort. 7 stenar borde höra till, ca 0,30–0,35 m begränsning eller om den var en mel- stora. Obränd gulgrå lera låg över och intill ste- lanvägg. narna, dvs man har använt lera som fogmedel. Bränd lera och träkol låg norr om raden. En fot till en trebensgryta hittades vid stenarna. Söder om syllen fanns många kabelnedgräv- ningar, området ordentligt stört. Stenarna mättes in som en polygon. Anses vara samtida med grupp 37 (1600-1700- tal) och brunnen grupp159 162 Stängsel kring brunnen som skärmade av 2295, 2304, 2314, 2325, 2335, 2345, 13 stolp- och störhål som bildade en halvcirkel brunnen mot söder med syfte att hindra 2354, 2365, 2375, 2384, 2395, 2406, runt brunnens södra kant, ca 1 m från brunns- djuren från att komma fram till brunnen. 2416 nedgrävningen. 170 Stenlyft som låg bredvid varandra väster 6364, 6378 Två större stenlyft, 0,63×0,66 m i diameter. om den nya ekonomibyggnaden. De kunde inte kopplas till någon konstruktion. 183 Nedgrävd kalktunna i södra delen av 3697 Nedgrävd tunna med kalk i, ca 0,50 m i diame- gårdsplanen. ter. Syntes som en rund ring av vit kalk, träet i tunnan hade förmultnat och endast kalken fanns kvar.

Fas 12, 1600–1700-tal

Beskrivning: avröjning och utjämning inför byggandet av en ny öst-västlig länga, inga spår påträffades efter en ny byggnad, alla spår hade troligen försvunnit i samband med uppförandet av modernare byggnader på platsen. De allra flesta grupperna i fasen är del av den stora utjämningen. Ingående grupper: 15, 17, 19, 20, 23, 24, 25, 26, 28, 31, 32, 33, 41, 45, 49, 54, 63, 66, 68, 140. Dateringsunderlag: stratigrafi, fynd.

Tabell 12. Fas 12, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 15 Stort och relativt mäktigt raserings- och 942, 976, 2062, 7593, 7772, 7872, Mycket tjockt och kompakt lager som troligen utjämningslager vilket täckte större de- 8695, 8714, 8722, 8730, 8784, 9061 är ett raserings-/utjämningslager. I lagret på- larna av ytan under den moderna be- träffades de flesta yngre rödgodsskärvorna, -en tongplattan. Lagret tillkom då en äldre dast ett fåtal äldre keramiktyper vilket antyder byggnad revs och marken förbereddes för att lagret kan dateras till 1600-1700-tal. Några uppförandet av en ny öst-västlig länga. kritpipsfragment påträffades också. Lagret hade varierande tjocklek, från några enstaka cm till upp emot 0,30 m - vilket tyder på att det fungerat som utjämningslager 17 Stolphålsfyllning tillkommen i samband 200 Fyllning av gråbrun homogen silt. med markförberedande arbete och utläg- gandet av det stora täckande utjämnings- lagret G15). 19 Lagerrester tillkomna i samband med 382, 632, 666 Gul lera med inslag av grus, kalkprickar, små- markförberedande arbete och utläggan- sten och träkol samt svartbrun silt. det av det stora täckande utjämnings- lagret (G15) 20 Gropfyllning bestående av de stora täck- 394 Brun silt med djurben och träkol. ande lagren i G15.

Kyrkheddinge 8:37 99 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 23 Relativt modernt raseringslager och/el- 808, 4314, 8462 Lager som utmärkte sig i ytan med en hög halt ler utjämningslager, kan även ha fung- träkol och bränd lera med många knytnävssto- erat som stabiliseringslager med många ra stenar. Enstaka fragment av yngre rödgods- knytnävsstora stenar, tegelbitar och träkol fat ger en datering till andra hälften av 1600-ta- samt bränd lera. Enstaka fragment av yng- let och framåt re rödgodsfat ger en datering till andra hälften av 1600-talet och framåt. Ligger över en äldre stenläggning samt lager 8273. Det är möjligt att lagret kan betrak- tas som en del av det stora utjämnings-/ raseringslagret 976, men att det har en större koncentration av tegel och sten. 24 Sekundära fyllningar som utgjorde delar 745, 796 Fyllning i sättningar, innehöll nästan uteslutan- av det stora raserings-/utjämningslagret de kompakt rödbrun bränd lera i förhållandevis G15. små bitar. 25 Sättningar och fördjupningar i underlig- 1843, 2267 Två sättningar med mjuka, runda bottenkanter gande yta, orsakade av att fyllningar och och bottnar. lager sjunkit ihop över tid. 26 Fyllning i stenlyft, tillkommen i samband 906, 1865, 1880, 1905, 1929, 1943, De sekundära fyllningarna bestod av gul lera med markförberedande arbete och ut- 1956, 1968, 1983 och brun silt med förekomst av bränd lera, sot, läggandet av det stora täckande utjäm- tegelkross och träkol. ningslagret (G15), då de äldre stensyllarna togs bort. 28 Fyll i stenlyft, se ovan under G26. 929 Se ovan. 31 Sättning bildad av att en fyllning i ett stort 2153 Oval försänkning, ca 0,60 m lång och 0,58 m underliggande stolphål sjunkit ihop och bred. bildat en fördjupning. Håligheten fylldes sedan igen av lager tillhörande G15. 32 Brandlager som utgjort en del av utjäm- 1225, 1238 Svart sot och silt med bränd lera och silt. ningslagren och raseringarna i G15. 33 Lager tillkommet i samband med markför- 1371 Utjämningslager av gul siltig sand. beredande arbete och utläggandet av det stora täckande utjämningslagret (G15) 41 Stolphålsfyllning vilken utgjorde en del 7860 Gulbrun silt med bränd lera, småsten, sot och av G15. träkol. 45 Lager tillkommet i samband med markför- 8273, 8300, 8344, 8970 Relativt kompakt och ojämnt lager, ca 0,02-0,14 beredande arbete och utläggandet av det m tjockt, av brungrå silt med inslag av träkol stora täckande utjämningslagret (G 15) och bränd lera. Möjligen har de undre fyllningarna satt sig varpå marken blivit ojämn och utjämningen lagts ut. Överst i lagret var leran väldigt uppblandad med träkol och bränd lera, annars en koncentration i södra delen.

49 Sättning bildad av att underliggande la- 8635 Oregelbunden försänkning, ca 0,70×0,70×0,05 ger sjunkit ihop. m stor. 54 Stolphålsfyllning bestående av raserings- 8663 Fyllning i stolphål, innehållande tre stora ste- material från lagren i G15. nar. Rikligt med träkol och bränd lera. 63 Sekundär fyllning i förvaringsgropen G64 8797 Eldpåverkade lager (bränd lera, bränd silt samt från fas 10. koncentrationer av träkol) som går ned i en oregelbundet formad grop. 66 Rasering/avfallslager som ackumulerats 8823, 8959 Lager vilka innehöll obränt material i form av i sänka. enstaka djurben samt rent raseringsmaterial som taktegel 68 Utjämningslager över håligheter som 9011 Brungul och svart silt med djurben, grus, lers- uppkommit då bakugnen från fas 10 ta- jok, småsten, sot, tegelkross och träkol. gits bort. 140 Stolphålsfyllning som tillkommit i sam- 9829 Stolphålsfyllning bestående av silt uppblandad band med markförberedande aktiviteter med klattar av fet gul lera, träkol och bränd och utläggandet av G15. lera.

100 Kyrkheddinge 8:37 Fas 13, ”modern tid” 1800-tal till 2013 Beskrivning: Lämningar som speglar de sentida aktiviteterna på platsen, en eller flera byggnader kan ha legat på platsen innan det sista huset byggdes, men spåren efter dessa har röjts av. Ingående grupper: 4, 10, 59, 122 Dateringsunderlag: stratigrafi, historiska kartor

Tabell 13. Fas 13, tolkning, ingående kontexter och beskrivning.

Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 4 Syllstensrad i öst-västlig riktning vilken 549, 1880, 1905, 1929, 1968, 1983, Syllstensrad bestående av noggrant lagda, run- utgjort den norra långsidan av en bygg- 6938, 6999 dade markstenar, ofta två i bredd. Dessvärre nad med oklar datering. Nedgrävningen har en modern ledning med tegelrör grävts för syllen hade skurit bland andra de stora ned längs med syllens norra sida och stört en raserings- och utjämningslagren i G15. del stenar. vidare har två cementrör med tillhö- rande ledningar (tegelrör) grävts ned, finns ca 1 m norr om. I söder ser det ut som att syllen ligger i en syllränna 6938. Syllrännan har i sin tur grävt av lager 406 (grupp 14) och lager 976 (grupp 15) och är därmed yngre. Över syllen fanns ett lager gul lera, i vilken stora sprängstenar hade utgjort det moderna husets grundmur. Dessa stenar och leran schaktades bort och mättes inte in, dock finns en sektionsritning som visar den yngre och äldre syllen (3C588, ritning nr 1). En tydlig nedgrävningskant mot 406 och 976 syns på ritningen och i fält. 10 Matjord/schakt, den nutida matjordsni- 100 Humös matjord med inslag av små prickar vån. bränd lera, träkol, småsten, grus samt fynd från föregående faser. Ca 0,20 m tjockt. 59 Recent källare i den östra delen av det ny- 1422, 1457 Modern källare med ca 0,60 m tjocka väggar ligen rivna huset. Källaren var uppbyggd av betong och marksten. Källaren undersöktes av betong och stora markstenar. Denna aldrig och djupet kunde därför inte fastställas. källare hörde troligen till de stora spräng- Källaren var ca 4×4,5 m meter stor. stenar som framkom vid schaktningen och som delvis finns avbildade på ritning över G4, se ovan. 122 Recenta lämningar bestående av bland 3178, 3778, 5609, 5780, 5789, 7010, Recenta lämningar som inte undersöktes. annat gropar och härd-/brandrester som 7534, 8949, 11224, 11421, 11834 påträffades spridda över området.

Bilaga 2. Fyndlista

Tabell 14. Summering av alla fynd från slutundersökningen, samt kontexter där de påträffades.

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 2 Sländtrissa Sandsten Sländtrissa 1 25 Textil- & läderhantverk 976 3 Stengods 1300-1900 Keramik Krus 1 1 Hus & husgeråd 976 4 Stengods 1300-1900 Keramik Krus 1 7 Hus & husgeråd 976 5 Bränd lerklining Bränd lera Lerklining 9 73 Hus & husgeråd 976 6 Ä rödgods c 1200-1450 Keramik Kanna 3 38 Hus & husgeråd 976 7 Y Rödgods 1660-1900 Keramik Fat 4 46 Hus & husgeråd 976 8 Y Rödgods 1660-1900 Keramik Fat 2 78 Hus & husgeråd 976 9 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebensgryta 2 13 Hus & husgeråd 976 10 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebensgryta 2 8 Hus & husgeråd 976 11 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 22 Hus & husgeråd 976 12 Golvplatta tegel Bränd lera Föremål 1 14 Hus & husgeråd 976 13 Fajans 1600-1900 Keramik Fat 2 26 Hus & husgeråd 976 14 Blästermunstycke Bränd lera Blästemunstycke 1 36 Metallhantverk 976

Kyrkheddinge 8:37 101 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 15 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 2 10 Hus & husgeråd 976 16 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 5 26 Hus & husgeråd 976 17 Y rödgods 1600-1900 Keramik Skål 4 33 Hus & husgeråd 976 18 Y rödgods 1400-1900 Keramik Kruka 3 23 Hus & husgeråd 976 19 Y rödgods 1600-1900 Keramik Skål 2 24 Hus & husgeråd 976 20 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 5 142 Hus & husgeråd 976 21 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 5 30 Hus & husgeråd 976 22 Y rödgods 1350-1500-tal Keramik Kruka 3 18 Hus & husgeråd 976 23 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 10 Hus & husgeråd 976 24 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 2 64 Hus & husgeråd 976 25 Äldre tegel Bränd lera Tegel 1 108 Hus & husgeråd 976 26 Oglaserat rödgods 1350- Keramik Kärl 45 230 Hus & husgeråd 976 1900 27 Bägare ev renässans Glas Dryckesbägare 1 1 Hus & husgeråd 976 28 Fönsterglas Glas Fönsterglas 5 3 Hus & husgeråd 976 29 Kritpipa 1600-1700-tal Keramik Kritpipa 1 3 Spel, lek & dobbel 976 30 Benflöjt Ben Föremål 1 4 Spel, lek & dobbel 976 31 Hantverksavfall Ben Bearbetat 1 1 Ben- & hornhantverk 976 32 Mynt Koppar Mynt 1 1 Handel 976 33 Gryta Metall Gryta 2 16 Hus & husgeråd 976 34 Eldslagningsflinta Flinta Eldslagningsflinta 1 44 Hus & husgeråd 976 35 Bältesspänne CU-leg Spänne 1 44 Klädedräkt 976 36 Nyckelring? CU-leg Ring 1 15 Övrigt 976 37 Klocka/bjällra CU-leg Föremål 2 3 Spel, lek & dobbel 976 38 Dörrbeslag Järn Beslag 1 127 Beslag 976 39 Spik Järn Spik 5 62 Trähantverk 976 40 Kniv Järn Kniv 1 41 Redskap med mångsidig 976 användning 41 Djurben Ben 11 75 Osteologi 976 42 Bränd flinta Flinta Avslag 1 3 Övrigt 976 43 Järnföremål bla spik Järn Föremål 21 384 Trähantverk 976 44 Bryne Sandsten Bryne 1 153 Redskap med mångsidig 976 användning 45 Metallbleck CU-leg Bleck 1 1 Klädedräkt 976 46 Äldre tegel Bränd lera Tegel 1 206 Hus & husgeråd 976 47 Djurben Ben 43 320 Osteologi 6422 48 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 1 9 Hus & husgeråd 8823 49 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 8823 50 Mynt CU-leg Mynt 1 1 Handel 8823 51 Cu-leg bleck CU-leg Bleck 3 3 Övrigt 8823 52 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 1 3 Hus & husgeråd 8462 53 Spik Järn Spik 2 15 Trähantverk 8462 54 Y rödgods 1350-1900 Keramik Fat 5 19 Hus & husgeråd 8462 55 Y rödgods 1400-1900 Keramik Kärl 1 1 Hus & husgeråd 4123 56 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebensgryta 2 3 Hus & husgeråd 632 57 Spik Järn Spik 2 3 Trähantverk 632 58 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebensgryta 1 9 Hus & husgeråd 382 59 Y rödgods 1600-1900 Keramik Skål 1 2 Hus & husgeråd 2975 60 Dörrbeslag Järn Beslag 1 61 Hus & husgeråd 8738 61 Djurtand Ben 1 7 Osteologi 3283 62 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 42 Hus & husgeråd 9231 63 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 4 Hus & husgeråd 9231 64 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 109 Hus & husgeråd 9231 65 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 21 Hus & husgeråd 9231 66 Taktegel Bränd lera Tegel 1 214 Hus & husgeråd 9231 67 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Kärl 2 15 Hus & husgeråd 406 1900

102 Kyrkheddinge 8:37 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 68 Y rödgods 1400-1900 Keramik Kruka 3 11 Hus & husgeråd 406 69 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 5 41 Hus & husgeråd 406 70 Protostengods 1250-1400 Keramik Krus 1 1 Hus & husgeråd 406 71 Äldre rödgods 1150-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 406 72 Kritpipa 1600-1700-tal Keramik Kritpipa 1 7 Spel, lek & dobbel 406 73 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 1 1 Hus & husgeråd 406 74 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 5 Hus & husgeråd 406 75 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 5 Hus & husgeråd 406 76 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 7 Hus & husgeråd 406 77 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 1 11 Hus & husgeråd 406 78 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 5 Hus & husgeråd 406 79 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 2 16 Hus & husgeråd 406 80 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 5 16 Hus & husgeråd 406 81 Bultlås Järn Lås 1 115 Lås & nycklar 406 82 Kniv Järn Kniv 1 30 Redskap med mångsidig 406 användning 83 Spik Järn Spik 2 11 Trähantverk 406 84 Remändesbeslag CU-leg Beslag 1 7 Hästmundering 406 85 Smälta CU-leg Smälta 1 9 Metallhantverk 406 86 Blysmälta Bly Smälta 1 7 Metallhantverk 406 87 Cu-leg beslag CU-leg Beslag 1 1 Beslag 406 88 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 19 Hus & husgeråd 406 89 Flinta Flinta Eldslagningsflinta 4 62 Övrigt 406 90 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 4 59 Hus & husgeråd 406 91 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 3 26 Hus & husgeråd 406 92 Spik Järn Spik 2 12 Trähantverk 406 93 Stengods 1300-1800 Keramik Krus 1 4 Hus & husgeråd 7713 94 Dubbelkam typ 3 c 1200- Ben Bearbetat 1 3 Hygien 6816 1450 95 Dubbelkam, typ 3 c 1200- Ben Bearbetat 1 3 Hygien 9776 96 Vävkam Ben Bearbetat 1 11 Textil- & läderhantverk 9857 97 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 1 Hus & husgeråd 3532 98 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 5 Hus & husgeråd 10185 99 Beslag CU-leg Beslag 1 11 Beslag 929 100 Protostengods c 1250- Keramik Krus 1 2 Hus & husgeråd 10760 1400 101 Östersjö 1000-1150 Keramik Krus 1 4 Hus & husgeråd 3069 102 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 2 Handel 103 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 1 Handel 10760 104 Äldre svartgods 700– Keramik Kärl 1 2 Hus & husgeråd 6412 1100-tal 105 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 6 Hus & husgeråd 1238 106 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 2 12 Hus & husgeråd 2062 107 Bärnstenspärla Bärnsten Pärla 1 1 Smycken 406 108 AIV-keramik 700–1100-tal Keramik Kärl 1 2 Hus & husgeråd 2642 109 Flintavslag Flinta Avslag 1 3 Övrigt 701 110 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Trebensgryta 2 20 Hus & husgeråd 9449 111 Flintavslag Flinta Avslag 1 1 Övrigt 100 112 Sländtrissa Sandsten Sländtrissa 1 28 Textil- & läderhantverk 9005 113 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 1 2 Hus & husgeråd 406 114 Bränd lera Bränd lera Lerklining 2 10 Övrigt 701 115 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 5 Hus & husgeråd 8612 116 Y rödgods fat, 1660-1900 Keramik Fat 1 12 Hus & husgeråd 9061 117 Y rödgods 1400-1600 Keramik Krus 1 5 Hus & husgeråd 8981 118 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 963 119 Rullat bleck CU-leg Bleck 2 1 Övrigt 8738 120 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 1 8 Hus & husgeråd 2462

Kyrkheddinge 8:37 103 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 121 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 1 1 Hus & husgeråd 756 122 Ä svartgods 700–1100-tal Keramik Kärl 1 4 Hus & husgeråd 6114 123 Nål CU-leg Föremål 1 1 Textil- & läderhantverk 9005 124 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebensgryta 1 3 Hus & husgeråd 1537 125 Borgarkrigsmynt CU-leg Mynt 1 1 Handel 100 126 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebensgryta 1 3 Hus & husgeråd 10300 127 Spik Järn Spik 1 3 Trähantverk 10300 128 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 2 12 Hus & husgeråd 12614 129 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 19 Hus & husgeråd 12614 130 Stengods 1300- Keramik Kanna 1 4 Hus & husgeråd 8771 131 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 7 Hus & husgeråd 8771 132 Blästermunstycke Bränd lera Blästemunstycke 1 23 Metallhantverk 11894 133 Y rödgods 1350-1600 Keramik Kärl 2 11 Hus & husgeråd 11894 134 Stengods 1300- Keramik Kanna 2 58 Hus & husgeråd 1511 135 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 11 Hus & husgeråd 1511 136 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 3 Hus & husgeråd 1511 137 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 22 Hus & husgeråd 1511 139 Lerklining Bränd lera Lerklining 5 56 Hus & husgeråd 10478 140 Sländtrissa Ben Sländtrissa 1 16 Textil- & läderhantverk 12217 141 AIV 700–1100-tal Keramik Kärl 1 3 Hus & husgeråd 9971 142 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Trebensgryta 1 40 Hus & husgeråd 8663 143 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 1 Hus & husgeråd 8663 144 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 12 Hus & husgeråd 3996 145 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 3996 146 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 5 Hus & husgeråd 3996 147 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 19 Hus & husgeråd 7772 148 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebensgryta 1 8 Hus & husgeråd 4334 149 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 1 8 Hus & husgeråd 12369 150 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 1 3 Hus & husgeråd 9611 151 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 6 Hus & husgeråd 9611 152 Tegel Bränd lera Tegel 1 33 Hus & husgeråd 9611 153 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 33 Hus & husgeråd 1694 154 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 5 Hus & husgeråd 8762 155 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 5 Hus & husgeråd 8762 156 A-gods 700–1100-tal Keramik Kärl 1 6 Hus & husgeråd 406 157 Bryne Sandsten Bryne 1 25 Redskap med mångsidig 406 användning 158 Flinta med retusch Flinta Avslag med re- 1 12 Övrigt 406 tusch 159 Skrapa Flinta Redskap 1 87 Övrigt 12614 160 Flintavslag Flinta Avslag/avfall 1 7 Övrigt 12614 161 Östersjö? 1000-1100-tal Keramik Kärl 2 4 Hus & husgeråd 12614 162 Järnkniv Järn Kniv 1 36 Redskap med mångsidig 11304 användning 163 Örhänge Cu-leg? CU-leg Hänge 1 1 Smycken 11304 164 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 40 Hus & husgeråd 11100 165 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 11 Hus & husgeråd 8743 166 Grönglaserat kakel 1600- Bränd lera Föremål 1 5 Hus & husgeråd 8743 tal? 167 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 1 Hus & husgeråd 8743 168 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 4 24 Hus & husgeråd 8743 169 Lerklining Bränd lera Lerklining 12 199 Hus & husgeråd 6422 170 Tegel Bränd lera Tegel 3 36 Hus & husgeråd 6422 171 Del av bryne Sandsten Bryne 1 12 Redskap med mångsidig 6422 användning 172 Spik Järn Spik 3 18 Trähantverk 6422 173 Hästsko Järn Hästsko 1 96 Hästmundering 12191 174 Spik Järn Spik 1 15 Trähantverk 12191 175 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 36 Hus & husgeråd 12191

104 Kyrkheddinge 8:37 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 176 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 13 Hus & husgeråd 12191 177 Golvtegel Bränd lera Tegel 1 95 Hus & husgeråd 11937 178 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 38 Hus & husgeråd 11937 179 Taktegel Bränd lera Tegel 1 199 Hus & husgeråd 11937 180 Vävtyngd Bränd lera Vävtyngd 4 542 Textil- & läderhantverk 7860 181 Djurben Ben 12 40 Osteologi 12659 182 Flinta Flinta Avslag/avfall 2 59 Övrigt 12659 183 AIV 700–1100-tal Keramik Kärl 1 3 Hus & husgeråd 12659 184 A-gods 700-1200 Keramik Kärl 1 11 Hus & husgeråd 12659 185 AIV-keramik 700–1100-tal Keramik Kärl 1 5 Hus & husgeråd 2526 186 Östersjö? 1000-1200 Keramik Kärl 1 5 Hus & husgeråd 2526 187 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 1 4 Hus & husgeråd 11304 188 Spik Järn Spik 1 16 Trähantverk 11304 189 knivblad? Järn Kniv 1 23 Redskap med mångsidig 11304 användning 190 Sölja CU-leg Sölja 1 8 Hästmundering 8228 191 järn Järn Föremål 3 107 Övrigt 3910 192 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 5 41 Hus & husgeråd 3910 193 Östersjö 1000-1200 Keramik Kärl 1 8 Hus & husgeråd 1000395 194 Spik Järn Spik 1 20 Trähantverk 1000395 195 Djurben Ben 2 126 Osteologi 11006 196 Östersjö 1000-1200 Keramik Kärl 1 6 Hus & husgeråd 9838 197 Ämnesjärn Järn Järnten 1 23 Metallhantverk 3811 198 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 3 Hus & husgeråd 8273 199 CI/CII 1250- Keramik Krus 1 14 Hus & husgeråd 8273 200 Sporre 1500-tal Järn Sporre 1 51 Hästmundering 605 201 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 91 Hus & husgeråd 9630 202 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 18 Hus & husgeråd 9630 203 Rödgods 1300-1400-tal Keramik Kruka 1 7 Hus & husgeråd 9630 204 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 9630 205 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 1 3 Hus & husgeråd 9630 206 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 9630 207 Y rödgods 1300-1400-tal Keramik Trebensgryta 2 54 Hus & husgeråd 9630 208 Y rödgods 1300-1400-tal Keramik Trebensgryta 1 41 Hus & husgeråd 9630 209 Kniv Järn Kniv 1 8 Redskap med mångsidig 9630 användning 210 Pärla Ben Pärla 1 3 Smycken 9630 211 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 9630 212 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 2 5 Hus & husgeråd 9630 213 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 6 Hus & husgeråd 9630 214 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 Hus & husgeråd 9630 215 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 2 Hus & husgeråd 6422 216 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 10 Hus & husgeråd 6422 217 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 1 Hus & husgeråd 6422 218 Rödgods 1200-1900 Keramik Kärl 3 15 Hus & husgeråd 6422 219 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 2 Hus & husgeråd 6422 220 Östersjö? 1000-1200 Keramik Kärl 2 9 Hus & husgeråd 6422 221 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Kruka 1 7 Hus & husgeråd 6422 1900 222 Ä rödgods (?) 1200-1450 Keramik Trebensgryta 1 10 Hus & husgeråd 6422 223 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 5 Hus & husgeråd 6422 224 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 1 3 Hus & husgeråd 6422 225 A-keramik 700-1400 Keramik Kärl 3 15 Hus & husgeråd 6422 226 Y svartgods 1150-1400 Keramik Klotformigt kärl 1 15 Hus & husgeråd 6422 227 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 11 Hus & husgeråd 9011 228 Spik Järn Spik 1 24 Trähantverk 10136 229 Spelbricka? Flinta Övrigt redskap 1 26 Spel, lek & dobbel 12614 230 Östersjö 1000-1200 Keramik Kärl 1 9 Hus & husgeråd 12614

Kyrkheddinge 8:37 105 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 231 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 1 Hus & husgeråd 8300 232 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 6 Hus & husgeråd 10408 233 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 5 Hus & husgeråd 10408 234 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 4 Hus & husgeråd 10408 235 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 13 Hus & husgeråd 10408 236 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 10 Hus & husgeråd 10408 237 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 3 54 Hus & husgeråd 10408 238 Mynt CU-leg Mynt 1 1 Handel 10408 239 Bryne Sandsten Bryne 1 10 Redskap med mångsidig 10408 användning 240 Knivblad Järn Kniv 1 23 Redskap med mångsidig 10408 användning 241 Spik Järn Spik 5 24 Trähantverk 10408 242 Spik Järn Spik 1 12 Trähantverk 10115 243 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 48 Hus & husgeråd 10115 244 Djurben Ben 1 5 Osteologi 8959 245 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 7 Hus & husgeråd 8959 246 Ugnsvägg Bränd lera Ugnsvägg 3 66 Metallhantverk 8959 247 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 2 21 Hus & husgeråd 9630 248 Ugnsvägg Bränd lera Ugnsvägg 5 90 Metallhantverk 632 249 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 13 Hus & husgeråd 9449 250 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 2 14 Hus & husgeråd 9449 251 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 6 Hus & husgeråd 9449 252 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 7 Hus & husgeråd 9449 253 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 25 Hus & husgeråd 9449 254 Bryne Bergart Bryne 1 150 Redskap med mångsidig 9449 användning 255 Bultlås Järn Lås 1 121 Lås & nycklar 9449 256 Bordskniv Järn Kniv 1 32 Hus & husgeråd 8676 257 Spik Järn Spik 2 19 Trähantverk 8676 258 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 89 Hus & husgeråd 8228 259 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 14 Hus & husgeråd 8228 260 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 8 Hus & husgeråd 8228 261 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebensgryta 3 24 Hus & husgeråd 8228 262 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 1 11 Hus & husgeråd 8228 263 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 10 Hus & husgeråd 8228 264 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Trebensgryta 1 11 Hus & husgeråd 8228 1600 265 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 7 Hus & husgeråd 8228 266 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebensgryta 1 3 Hus & husgeråd 8228 267 Rödgods 1200-1600 Keramik Kärl 3 17 Hus & husgeråd 8228 268 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 10 Hus & husgeråd 8228 269 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Trebensgryta 1 9 Hus & husgeråd 8228 270 Bryne Sandsten Bryne 1 559 Redskap med mångsidig 8228 användning 271 Bryne Bergart Bryne 1 124 Redskap med mångsidig 8228 användning 272 Bryne Sandsten Bryne 1 75 Redskap med mångsidig 8228 användning 273 Spik Järn Spik 1 15 Trähantverk 8228 274 Sländtrissa Bränd lera Sländtrissa 1 28 Textil- & läderhantverk 8228 275 Sölja CU-leg Sölja 1 4 Klädedräkt 8228 276 Armborstbult med holk Järn Armborstbult 1 72 Vapen 8228 277 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 6 128 Hus & husgeråd 8228 278 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Trebensgryta 6 63 Hus & husgeråd 8228 1600 279 Bryne Sandsten Bryne 1 98 Redskap med mångsidig 8228 användning

106 Kyrkheddinge 8:37 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Fyndgrupp Påträffas i 280 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 42 Hus & husgeråd 8228 281 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Trebensgryta 11 31 Hus & husgeråd 8228 1600 282 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Trebensgryta 2 12 Hus & husgeråd 8228 1600 283 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 7 35 Hus & husgeråd 8228 284 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 1 8 Hus & husgeråd 8228 285 Y rödgods 1350-1600 Keramik Kruka 1 5 Hus & husgeråd 8228 286 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 10 54 Hus & husgeråd 8228 287 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Kärl 5 37 Hus & husgeråd 8228 1600 288 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 13 Hus & husgeråd 8228 289 Järnföremål, blandat Järn Föremål 5 81 Övrigt 8228 290 Yngre rödgods 1500-tal Keramik Skål 1 30 Hus & husgeråd 8823 291 Djurben Ben 2 6 Osteologi 8823 292 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 5 Hus & husgeråd 8823 293 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 4 Hus & husgeråd 8823 294 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 2 7 Hus & husgeråd 8823 295 Golvtegel Bränd lera Tegel 3 339 Hus & husgeråd 8823 296 Planglas Glas Fönsterglas 2 5 Hus & husgeråd 1511 297 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 23 Hus & husgeråd 1511 298 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 15 Hus & husgeråd 1511 299 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 10 Hus & husgeråd 1511 300 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kruka 1 24 Hus & husgeråd 1511 301 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 5 Hus & husgeråd 1511 302 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 4 Hus & husgeråd 1511 303 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 7 Hus & husgeråd 10232 304 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 1 6 Hus & husgeråd 10232 305 Spik Järn Spik 1 12 Trähantverk 10232 306 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 20 Hus & husgeråd 10232 307 Djurben Ben 1 7 Osteologi 11907 308 Djur- och fiskben Ben 6 6 Osteologi 5574 309 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebensgryta 2 4 Hus & husgeråd 5574 310 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 12 Hus & husgeråd 5574 311 Djurben Ben 1 30 Osteologi 9357 312 Spik Järn Spik 2 68 Trähantverk 9357 313 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 16 Hus & husgeråd 9357 314 Lerklining Bränd lera Lerklining 4 65 Hus & husgeråd 2671 315 Djurben Ben 5 46 Osteologi 2671 316 Oglaserat rödgods 1200- Keramik Kärl 1 3 Hus & husgeråd 2671 1600? 317 Stengods 1500-1700 Keramik Kanna 1 4 Hus & husgeråd 7713 318 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 9 Hus & husgeråd 7713 319 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebensgryta 1 4 Hus & husgeråd 7713 320 Oglaserat rödgods 1350- Keramik 1 20 Hus & husgeråd 7713 1900 pottkakel? 321 Oglaserat rödgods 1350- Keramik 5 40 Hus & husgeråd 7713 1900 322 Djurben Ben 21 412 Osteologi 11375 323 Djurben Ben 4 445 Osteologi 11375 324 Djurben Ben 3 546 Osteologi 11375 325 Horn Horn 1 370 Osteologi 11375 326 Djurben Ben 6 2046 Osteologi 11375 327 Taktegel, medeltida Bränd lera Tegel 1 140 Hus & husgeråd 11375 328 Tegel Bränd lera Tegel 1 294 Hus & husgeråd 11375 329 Hästkranium, husoffer Ben Häst - 1560 Osteologi 9630 330 Nötkranium, husoffer Ben Nötkreatur - 1000 Osteologi 9630 Summa 724 16916

Kyrkheddinge 8:37 107 Bilaga 3. Analysresultat

Tabell 16. 14C-resultat från analyser utförda av Ångströmlaboratoriet. BP (Before Present) = år 1950. Kalibrerad (kalendarisk) ålder med 1 eller 2 sigma, procentsatserna inom parentes anger delintervallets sannolikhet i de fall 1 eller 2 sigma motsvarar fler än ett intervall. AD (Anno Domini) = e. Kr, BC (Before Christ) = f. Kr.

P13067 utgår på grund av kontaminering.

Kal. 1 σ Kal. 2 σ Provnr Kontext Kontextnr Beskrivning Material/art 14C-ålder BP Lab.nr 68,2 % prob. 95,4 % prob. P99 Golvlager 9630 Husoffer, fas 9 Häst 838±34 1165–1240 AD 1050–1080 AD Ua-31325 (66,2%) (3,3 %) 1245–1255 AD 1150–1270 AD (2,0 %) (92,1%) P738 Stolphål 3603 Hus 124, fas 4 Träkol 611±30 1300–1330 AD 1290–1410 AD Ua-31326 (27,8%) 1340–1370 AD (27,2%) 1380–1400 AD (13,2%) P9149 Grop 6422 Avfallsgrop, Träkol 715±31 1265–1295 AD 1220–1310 AD Ua-31327 fas 4 (86,4 %) 1360–1390 AD (9,0 %) P9399 Stolphål 3532 Hus 124, fas 3 Träkol 900±61 1040–1100 AD 1020–1260 AD Ua-31328 (29,0 %) 1110–1210 AD (39,2 %) P12262 Grop 11100 Grop, fas 4 Träkol 585±30 1315–1355 AD 1290–1370 AD Ua-31329 (48,8 %) 65,9 %) 1385–1405 AD 1380–1420 AD (19,4 %) (29,5 %) P13060 Dike 12279 Gräns, fas 2 Träkol 831±30 1180–1255 AD 1150–1270 AD Ua-31330 P13063 Stolphål 5678 Hus 117, fas 4 Träkol 694±30 1270–1300 AD 1260–1310 AD Ua-31331 (56,3 %) (74,4 %) 1360–1380 AD 1350–1390 AD (11,9 %) (24,0 %) P13067 Stolphål 13026 Fyllning, fas 4 Träkol 40 000 Utgår Utgår Ua-31332 P13068 Stolphål 13045 Fyllning, fas 4 Träkol 617±31 1295–1325 AD 1290–1410 AD Ua-31333 (27,8 %) 1340–1370 AD (26,9 %) 1380–1395 AD (13,5 %) P13070 Dike 12866 Gräns, fas 3 Träkol 2434±32 730–690 BC 760–680 BC Ua-31334 (11,6 %) (20,5 %) 540–410 BC 670–630 BC (56,6 %) (6,8 %) 600–400 BC (68,1 %)

108 Kyrkheddinge 8:37 Bilaga 4. Fyndgrupp Hus & husgeråd

Tabell 17. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hus & husgeråd, samt kontexter där de påträffades

Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 3 Stengods 1300-1900 Keramik Krus 1 1 976 4 Stengods 1300-1900 Keramik Krus 1 7 976 5 Bränd lerklining Bränd lera Lerklining 9 73 976 6 Ä rödgods c 1200-1450 Keramik Kanna 3 38 976 7 Y Rödgods 1660-1900 Keramik Fat 4 46 976 8 Y Rödgods 1660-1900 Keramik Fat 2 78 976 9 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebens-gryta 2 13 976 10 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebens-gryta 2 8 976 11 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 22 976 12 Golvplatta tegel Bränd lera Föremål 1 14 976 13 Fajans 1600-1900 Keramik Fat 2 26 976 15 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 2 10 976 16 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 5 26 976 17 Y rödgods 1600-1900 Keramik Skål 4 33 976 18 Y rödgods 1400-1900 Keramik Kruka 3 23 976 19 Y rödgods 1600-1900 Keramik Skål 2 24 976 20 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 5 142 976 21 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 5 30 976 22 Y rödgods 1350-1500-tal Keramik Kruka 3 18 976 23 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 10 976 24 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 2 64 976 25 Äldre tegel Bränd lera Tegel 1 108 976 26 Oglaserat rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 45 230 976 27 Bägare ev renässans Glas Dryckes- 1 1 976 bägare 28 Fönsterglas Glas Fönster-glas 5 3 976 33 Gryta Metall Gryta 2 16 976 34 Eldslagningsflinta Flinta Eldslagn- 1 44 976 ingsflinta 46 Äldre tegel Bränd lera Tegel 1 206 976 48 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 1 9 8823 49 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 8823 52 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 1 3 8462 54 Y rödgods 1350-1900 Keramik Fat 5 19 8462 55 Y rödgods 1400-1900 Keramik Kärl 1 1 4123 56 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebens-gryta 2 3 632 58 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebens-gryta 1 9 382 59 Y rödgods 1600-1900 Keramik Skål 1 2 2975 60 Dörrbeslag Järn Beslag 1 61 8738 62 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 42 9231 63 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 4 9231 64 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 109 9231 65 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 21 9231 66 Taktegel Bränd lera Tegel 1 214 9231 67 Oglaserat rödgods 1200-1900 Keramik Kärl 2 15 406 68 Y rödgods 1400-1900 Keramik Kruka 3 11 406 69 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 5 41 406 70 Protostengods 1250-1400 Keramik Krus 1 1 406 71 Äldre rödgods 1150-1450 Keramik Kanna 1 3 406 73 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 1 1 406 74 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 5 406

Kyrkheddinge 8:37 109 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 75 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 5 406 76 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 7 406 77 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 1 11 406 78 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 5 406 79 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 2 16 406 80 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 5 16 406 88 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 19 406 90 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 4 59 406 91 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 3 26 406 93 Stengods 1300-1800 Keramik Krus 1 4 7713 97 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 1 3532 98 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 5 10185 100 Protostengods c 1250-1400 Keramik Krus 1 2 10760 101 Östersjö 1000-1150 Keramik Krus 1 4 3069 104 Äldre svartgods 700–1100-tal Keramik Kärl 1 2 6412 105 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 6 1238 106 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 2 12 2062 108 AIV-keramik 700–1100-tal Keramik Kärl 1 2 2642 110 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Trebens-gryta 2 20 9449 113 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 1 2 406 115 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 5 8612 116 Y rödgods fat, 1660-1900 Keramik Fat 1 12 9061 117 Y rödgods 1400-1600 Keramik Krus 1 5 8981 118 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 963 120 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 1 8 2462 121 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 1 1 756 122 Ä svartgods 700–1100-tal Keramik Kärl 1 4 6114 124 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebens-gryta 1 3 1537 126 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebens-gryta 1 3 10300 128 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 2 12 12614 129 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 19 12614 130 Stengods 1300- Keramik Kanna 1 4 8771 131 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 7 8771 133 Y rödgods 1350-1600 Keramik Kärl 2 11 11894 134 Stengods 1300- Keramik Kanna 2 58 1511 135 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 11 1511 136 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 3 1511 137 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 22 1511 139 Lerklining Bränd lera Lerklining 5 56 10478 141 AIV 700–1100-tal Keramik Kärl 1 3 9971 142 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Trebens-gryta 1 40 8663 143 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 1 8663 144 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 12 3996 145 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 3 3996 146 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 5 3996 147 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 19 7772 148 Y rödgods 1400-1900 Keramik Trebens-gryta 1 8 4334 149 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 1 8 12369 150 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 1 3 9611 151 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 6 9611 152 Tegel Bränd lera Tegel 1 33 9611 153 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 33 1694 154 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 5 8762 155 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 5 8762 156 A-gods 700–1100-tal Keramik Kärl 1 6 406 161 Östersjö? 1000-1100-tal Keramik Kärl 2 4 12614 164 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 40 11100 165 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 11 8743

110 Kyrkheddinge 8:37 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 166 Grönglaserat kakel 1600-tal? Bränd lera Föremål 1 5 8743 167 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 1 8743 168 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 4 24 8743 169 Lerklining Bränd lera Lerklining 12 199 6422 170 Tegel Bränd lera Tegel 3 36 6422 175 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 36 12191 176 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 13 12191 177 Golvtegel Bränd lera Tegel 1 95 11937 178 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 38 11937 179 Taktegel Bränd lera Tegel 1 199 11937 183 AIV 700–1100-tal Keramik Kärl 1 3 12659 184 A-gods 700-1200 Keramik Kärl 1 11 12659 185 AIV-keramik 700–1100-tal Keramik Kärl 1 5 2526 186 Östersjö? 1000-1200 Keramik Kärl 1 5 2526 187 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 1 4 11304 192 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 5 41 3910 193 Östersjö 1000-1200 Keramik Kärl 1 8 1000395 196 Östersjö 1000-1200 Keramik Kärl 1 6 9838 198 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 3 8273 199 CI/CII 1250- Keramik Krus 1 14 8273 201 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 91 9630 202 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 18 9630 203 Rödgods 1300-1400-tal Keramik Kruka 1 7 9630 204 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 9630 205 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 1 3 9630 206 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 9630 207 Ä rödgods 1200–1450 Keramik Trebens-gryta 2 54 9630 208 Y rödgods 1300-1400-tal Keramik Trebens-gryta 1 41 9630 211 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 9630 212 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kärl 2 5 9630 213 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 6 9630 214 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 3 9630 215 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 2 6422 216 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 10 6422 217 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 1 6422 218 Rödgods 1200-1900 Keramik Kärl 3 15 6422 219 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 2 6422 220 Östersjö? 1000-1200 Keramik Kärl 2 9 6422 221 Oglaserat rödgods 1200-1900 Keramik Kruka 1 7 6422 222 Ä rödgods (?) 1200-1450 Keramik Trebens-gryta 1 10 6422 223 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 5 6422 224 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 1 3 6422 225 A-keramik 700-1400 Keramik Kärl 3 15 6422 226 Y svartgods 1150-1400 Keramik Klotform-igt 1 15 6422 kärl 227 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 11 9011 230 Östersjö 1000-1200 Keramik Kärl 1 9 12614 231 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 1 1 8300 232 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 6 10408 233 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kanna 1 5 10408 234 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 4 10408 235 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 13 10408 236 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 10 10408 237 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 3 54 10408 243 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 48 10115 245 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 7 8959 247 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 2 21 9630 249 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 13 9449

Kyrkheddinge 8:37 111 Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 250 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 2 14 9449 251 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 6 9449 252 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 7 9449 253 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 25 9449 256 Bordskniv Järn Kniv 1 32 8676 258 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 89 8228 259 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 14 8228 260 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 8 8228 261 Ä rödgods 1200–1450 Keramik Trebens-gryta 3 24 8228 262 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 1 11 8228 263 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 10 8228 264 Oglaserat rödgods 1200-1600 Keramik Trebens-gryta 1 11 8228 265 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 7 8228 266 Y rödgods 1350-1600 Keramik Trebens-gryta 1 3 8228 267 Rödgods 1200-1600 Keramik Kärl 3 17 8228 268 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 10 8228 269 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Trebens-gryta 1 9 8228 277 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 6 128 8228 278 Oglaserat rödgods 1200-1600 Keramik Trebens-gryta 6 63 8228 280 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 42 8228 281 Oglaserat rödgods 1200-1600 Keramik Trebens-gryta 11 31 8228 282 Oglaserat rödgods 1200-1600 Keramik Trebens-gryta 2 12 8228 283 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 7 35 8228 284 Östersjö 1000-1100-tal Keramik Kärl 1 8 8228 285 Y rödgods 1350-1600 Keramik Kruka 1 5 8228 286 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 10 54 8228 287 Oglaserat rödgods 1200-1600 Keramik Kärl 5 37 8228 288 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 13 8228 290 Yngre rödgods 1500-tal Keramik Skål 1 30 8823 292 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 5 8823 293 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 2 4 8823 294 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 2 7 8823 295 Golvtegel Bränd lera Tegel 3 339 8823 296 Planglas Glas Fönster-glas 2 5 1511 297 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 23 1511 298 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 15 1511 299 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 10 1511 300 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kruka 1 24 1511 301 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 5 1511 302 Y rödgods 1350-1900 Keramik Kärl 2 4 1511 303 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 7 10232 304 Y svartgods 1150-1400 Keramik Kruka 1 6 10232 306 Lerklining Bränd lera Lerklining 1 20 10232 309 Y svartgods 1150-1400 Keramik Trebens-gryta 2 4 5574 310 Ä rödgods 1200-1450 Keramik Kanna 1 12 5574 313 Lerklining Bränd lera Lerklining 2 16 9357 314 Lerklining Bränd lera Lerklining 4 65 2671 316 Oglaserat rödgods 1200-1600? Keramik Kärl 1 3 2671 317 Stengods 1500-1700 Keramik Kanna 1 4 7713 318 Y rödgods 1660-1900 Keramik Fat 1 9 7713 319 Y rödgods 1350-1900 Keramik Trebens-gryta 1 4 7713 320 Oglaserat rödgods 1350-1900 Keramik Pottkakel 1 20 7713 pottkakel? 321 Oglaserat rödgods 1350-1900 Keramik Pottkakel 5 40 7713 327 Taktegel, medeltida Bränd lera Tegel 1 140 11375 328 Tegel Bränd lera Tegel 1 294 11375 Summa 448 5726

112 Kyrkheddinge 8:37