Kriminologiska institutionen
Oro för brott i Stockholms stad
En kvantitativ studie om oro för brott inom olika geografiska områden
Examensarbete 15 hp
Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2014 Felicia Johansson Zetterlund
Sammanfattning Denna studie syftar till att försöka ta reda på om oro för att utsättas för brott kan påverkas av den anmälda brottsligheten inom specifika stadsdelsområden i Stockholms stad. Med utgångspunkt i den socialekologiska teorin, där brottslighet anses ha en förklaring på samhällsnivå snarare än individnivå, görs ett försök för att se om den anmälda brottsligheten kan förklara människors oro för att utsättas för brott. Tidigare forskning som gjort har handlat om att förstå varför brottslighet skiljer sig åt mellan olika geografiska områden och andra studier har gjort försök att förstå rädsla för brott och vad som bidrar till människors rädsla. Få studier har kombinerat dessa två inriktningar. Undersökningen utförs genom att studera material från Trygghetsundersökningen år 2008 och sedan jämföra det med den anmälda brottsligheten under samma tidsperiod. Resultatet visar att oro för brott skiljer sig åt mellan de olika stadsdelsområdena och samma stadsdelsområden återkommer när det gäller vilka områden där man är mest orolig respektive minst orolig för alla de olika brotten som studeras. Däremot är kopplingen mellan oro och anmäld brottslighet inte lika tydlig. I vissa områden stämmer det in och i andra inte. Det bör därför finnas andra förklaringar till oro.
1. Inledning 1
1.1. Syfte och frågeställningar 2
1.2. Disposition 2 1.3. Definitioner 3 2. Bakgrund 3
2.1. Teoretiska utgångspunkter 4 2.2. Tidigare forskning 6 3. Metod 9 3.1. Material 9
3.2. Data om oro för utsatthet 10
3.3. Data om anmäld brottslighet 11 3.5. Reliabilitet och validitet 12 3.4. Etik 14 3.5. Ogiltiga svar 15 4. Resultat 15
4.1. Oro för utsatthet 15
4.2. Anmäld brottslighet 18
4.3. Alternativa förklaringar till oro för utsatthet 19 4.3.1. Social tilltro 20 5. Analys 21 5.1. Ogiltiga svar 22 6. Diskussion 23
6.1. Förslag till framtida forskning 24 Litteraturförteckning 25 Bilagor 26
1. Inledning Det finns inte en absolut definition av kriminologi, men ordets ursprung säger oss ändå att det handlar om läran om brott och även ämnen som kan kopplas till brottslighet (Sarnecki, 2009, s. 28). Därför kan den kriminologiska forskningen te sig mycket bred, med många möjliga utgångspunkter. Något som har stor plats inom forskningen är försök till att förklara varför vissa individer begår brott. Ofta anses Cesare Lombroso som den moderna kriminologiska forskningens fader. Genom vetenskapliga undersökningar kom han fram till att brottsligt beteende var medfött och att man med blotta ögat kunde se vem som var brottsling eller ej. Även om dessa idéer idag är förkastade så utgör de en viktig grund för den fortsatta biologiska och psykiatriska forskningen om brottslighet (Sarnecki, 2009, s. 164). Strax efter den biologiska kriminologins framväxt skapades en ny, sociologisk riktning i USA på Chicagoskolan. På tidigt 1900-tal började det uppmärksammas att brottsligheten inom olika områden i ett samhälle ser olika ut och man började intressera sig för vilka faktorer som kan förklara detta. Fortsatt forskning har också visat att brottsligheten kan skilja sig kraftigt åt mellan olika städer och även inom samma stad. Den socialekologiska teorin fokuserar på att förklara brottslighet på samhällsnivå istället för individnivå, som den biologiska forskningen. Det jag vill få fram är att det inte finns endast ett sätt för att förstå kriminalitet och skillnaderna mellan sätten kan vara stora, dock inte alltid lika extrema skillnader som när man jämför med Lombroso. Men vad som skiljer individer som begår brott eller inte begår brott kan nog anses som den eviga frågan inom krimminologin. Rädsla för brott är en annan del av kriminologin och kan ses som en form av viktimisering, särskilt om individen ändrar sitt beteende på grund av sin rädsla. Rädsla för brott började uppmärksammas mer och mer i Sverige på 1990-talet, främst i media. Men någon omfattande forskning kring ämnet har inte gjorts här i Sverige (Heber, 2007, s. 11-12). Rädsla för brott kan förklaras av många olika faktorer, där media ofta ses som den främsta anledningen till varför många upplever rädsla. Många av Stockholms förorter har dåligt rykte och många människor har gemensamma fördomar om dessa områden, ofta kopplade till kriminalitet. Media hjälper till att sprida ordet om Stockholms farliga förorter, där det ofta är viktigt att få med ortsnamnet i rubriken. Människor hämtar kunskap om brott från medierna, till exempel uppfattningen om att brottsligheten ökar. Där sprids en bild av brottsligheten som inte alltid stämmer och de bidrar därmed med rädsla till sina läsare (Heber, 2007, s. 76 och 210ff). I den här studien vill jag kombinera dessa två riktningar, socialekologisk teori och teori om rädsla för brott, genom att undersöka om rädslan för brott kan förklaras av brottsnivån inom olika geografiska områden. Eftersom forskningen om rädsla för brott är relativt ny i Sverige och den socialekologiska teorin har ungefär 100 års forskning bakom sig, ska det bli intressant att försöka hitta gemensamma nämnare mellan dessa två då det ena perspektivet fokuserar på samhället och det 1 andra på individen. För att undersöka om brottslighet skiljer sig åt i olika områden och om individer som bor i ett område med hög brottslighet är oroligare att utsättas för brott än individer som bor i ett område med låg brottslighet, behövs det kunskap ifrån bägge inriktningar.
1.1. Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien är att undersöka om det finns variationer av oro för att utsättas för brott i olika stadsdelsområden och om dessa variationer kan förklaras av den anmälda brottsligheten. Jag vill ta reda på om oron för att utsättas för brott ser olika ut beroende på vilket stadsdelsområde i Stockholms stad man bor i. Med hjälp av statistik från den anmälda brottsligheten för varje stadsdelsområde vill jag se om de områdena där rädsla är hög också har en hög anmäld brottslighet. Jag tolkar resultaten utifrån den socialekologiska teorin inom kriminologi, som menar att brottslighet varierar mellan olika områden i ett samhälle, därför gör jag antagandet att det även bör finnas variationer i anmäld brottslighet. Om oro för brott är rationell torde områdena med hög rädsla också ha hög anmäld brottslighet. Frågeställningarna som jag ska försöka besvara i denna studie är:
- Skiljer sig oro för brott åt mellan olika stadsdelsområden i Stockholms stad?
- Hur ser förhållandet ut mellan oro för brott och anmäld brottslighet i olika stadsdelsområden i Stockholms stad?
1.2. Disposition Här nedan som en fortsättning på inledningsdelen följer en beskrivning av olika begrepp jag använder mig av, men som kanske har en annan innebörd utanför denna studie. I nästa kapitel redogör jag för mina teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning om närliggande ämnen som kan hjälpa till att tolka resultaten från den här studien. I den tredje delen presenteras det material som använts och det beskrivs hur materialet har använts. Materialen kommer ifrån tre olika källor och har bearbetas på olika sätt. Kapitel tre fortsätter med en redogörelse för etiska överväganden som gjorts. Där finns även ett delkapitel som handlar om validitet och reliabilitet och hur god validitet och reliabilitet önskas och tros uppnås i den här studien. Resultatet presenteras i den fjärde delen, först resultatet om oro för brott och sedan om den anmälda brottsligheten. I nästa kapitel följer en analys över resultaten och även förslag på andra faktorer som kan påverka resultatet. Jag tar även upp hur jag ser på det stora interna bortfallet som uppkom under enkätundersökningen. Denna uppsats avslutas sedan med en slutdiskussion och förslag till fortsatt forskning.
2
1.3. Definitioner Stadsdelsområde syftar i den här studien till de 14 stadsdelsförvaltningarna som Stockholms stad är uppdelat i. Stadsdelsförvaltningarna är en sammanslagning av olika stadsdelar med geografisk närhet, som bildar ett stadsdelsområde (Stockholms stad, 2014a). I de fall när jag skriver om områden är det också stadsdelsområde jag syftar till. Stadsdel är däremot ett mindre geografiskt område och kommer inte att diskuteras närmare i den här studien. Oro för brott är i den här studien en uppskattning som boende i de olika stadsdelsområden gjort själv på en ordinalskala med fyra alternativ. Deltagare i enkätundersökningen har fått uppskatta sin oro för att utsättas för olika typer av brott. Oro för brott är alltså en subjektiv uppskattning och definitionen av de olika svarsalternativen kan säkert variera mellan deltagare. Jag använder sedan deltagarnas svar och gör om dessa till endast två kategorier, ofta pratar jag om dessa som minst orolig eller mest orolig. I enkätundersökningen används ordet oro för brott, medan i den tidigare forskningen jag tagit del av används främst rädsla för brott. Jag tolkar dessa två begrepp som synonymer till varandra, men väljer ändå att använda båda uttrycken. Oftast använder jag oro för brott när jag hänvisar till enkätundersökningen och rädsla för brott när det gäller tidigare forskning. I den tidigare forskningen gör de en skillnad mellan oro och rädsla, vilket presenteras under det stycket. Därför väljer jag att använda olika två uttryck som är formulerat på samma sätt som i original sammanhanget. Oro för utsatthet används också synonymt till dessa två begrepp. Anmäld brottslighet är den registrerade brottsligheten, de brott som har anmälts till polisen. Den anmälda brottsligheten gäller här inte alla anmälda brott, utan endast några stycken som motsvarar de brott som tas upp i enkäten. Vilka brott som räknas in i anmäld brottslighet tas upp under avsnitt 3.3. När jag pratar om hög eller låg brottslighet i ett område i den här studie handlar det om många eller få anmälda brott sett till antalet invånare. Brottsligheten här avser ingen faktisk brottslighet och tar ingen hänsyn till något mörkertal.
2. Bakgrund Jag börjar här med att beskriva hur den socialekologiska teorin uppkom och begrepp som utvecklats från den. Sedan tar jag upp rädsla för brott, då skriver jag om olika kategoriseringar och definitioner av rädsla, som till viss del skiljer sig från min egen definition i den här studien. Jag fortsätter med teorier om varför vi är rädda för brott och teorier om medias roll när det gäller rädsla. Efter att ha skapat en teoretisk bakgrund till mitt ämne fortsätter jag med tidigare forskning. Där tar jag upp olika studier som utförts som bland annat är en modernare fortsättning på den socialekologiska teorin och olika studier om rädsla för brott.
3
2.1. Teoretiska utgångspunkter Den socialekologiska teorin växte fram under Chicagoskolans tid och bottnar främst i den geografiska forskningen från den tiden (Sarnecki, 2009, s. 171). Forskarna Robert Park och Ernest Burgess och deras elever gjorde kopplingar mellan det urbana samhället och Darwinistisk teori. Det urbana samhällets styrs av olika krafter som man även kan hitta i naturen, där konkurrens (competition) är en av de allra starkaste krafterna. Konkurrensen om de begränsade resurserna i samhället delar in samhället i olika zoner, där människor som bor i samma zon delar vissa karaktäristika. En av dessa begränsade resurser i samhället är mark och infrastruktur och områden som är attraktiva får också ett högre värde (Srinivasan, 2007, s. 106-107). Ur socialekologin kom the concentric zone theory, som användes för att förklara olika sorters problem i samhället, där brott är ett av dessa problem. Utifrån användningsområdet för olika områden i en stad, i detta fall Chicago, delades staden in i fem koncentriska ringar. Närmast utanför stadskärnan fanns byggnader i dåligt skick och de attraktiva zonerna fanns längre ut i det urbana landskapet. Att klättra på bostadsstegen, alltså flytta från ett dåligt område till ett bra kallade de för succession (Srinivasan, 2007, s. 107). Den innersta zonen, stadskärnan, kallas för zon 1 och är affärsdistrikten. Zon 2 kallas för övergångszonen. Det är här de fallfärdiga byggnaderna finns och det är också den äldsta delen av staden. I zon 3 hittar vi bostäder som tillhör utbildade arbetare. Bostäder till höginkomsttagare, så som villor, finns i zon 4 och zon 5 är förstäder, där till exempel pendlare bor (Sarnecki, 2009, s.171). Park och Burgess arbete handlade om sociala problem i allmänhet och med det som bakgrund började två andra forskare från Chicagoskolan att inrikta sig på brottslighet eller mer specifikt varför brottsligheten var högre i vissa områden och lägre i andra. Shaw och McKays teori om social disorganization studerar samhället på en makronivå istället för att fokusera på individen, som många andra kriminologiska teorier gör. Kortfattat utgörs teorin av att de olika områdena i en stad klassificeras på en skala från hög till låg desorganisation, där områden med hög desorganisation har hög brottslighet och vice versa. För att motverka brottslighet måste den sociala desorganisationen motverkas (Kurbin, 2010, s. 828). Områden som är socialt organiserade och områden som är socialt desorganiserade skiljer sig åt, speciellt tre faktorer: solidaritet (gemensamma normer och värderingar), sammanhållning (invånarna känner varandra) och integration (invånarna umgås med varandra). Anledningen till att dessa faktorer är så viktiga är för att de skapar en informell social kontroll. I ett område med hög social organisation där invånarna värderar liknande saker, som till exempel trygghet, och umgås med varandra och då även bryr sig om sin grannes trygghet, i ett sådant område är det större sannolikhet att man finner till exempel en neighbourhood watch-grupp som fungerar som en form av brottsprevention (Kurbin, 2010, s. 829). 4
Det kan uppfattas som svårt att applicera denna teori på ett nutida, svenskt samhälle. Och det är det. Många av deras slutsatser som dras är baserade på den dåvarande situationen i Chicago, så man skulle till och med kunna säga att det är svårt att applicera på någon annan stad överhuvudtaget, även andra amerikanska städer. Men kärnan i teorin fokuserar kring att det till största delen är yttre faktorer, så som boendesituation, ekonomi eller andra social problem, som kan ge förklaringen på varför en individ begår brott eller ej. Olika områden i ett samhälle har olika hög brottslighet och det är faktorer inom dessa områden som bidrar till brottslighet. Brottsligheten följer inte med individen som flyttar till ett bättre område. Grunden i teorin, om att studera brott på samhällsnivå och se samhället som en helhet istället för enskilda individer, det är det jag vill ta med mig från den socialekologiska teorin till min studie. I nästa avsnitt, 2.2., tar jag upp hur Shaw och McKays teori har använts i modern forskning och visar varför det fortfarande är aktuellt idag. Teorin om collective efficacy (social tilltro) liknar den om socialt desorganiserade områden. Där social kontroll och sammanhållning skapar en social tilltro inom grannskapet. Om invånarna i samhället har samma förväntningar på hur livet där ska vara och bryr sig om sin egen och andras trivsel i området, är det större chans att de utövar någon form av social kontroll för att uppnå detta (Morenoff, Sampson & Raudenbush, 2001, s. 520-521). Något som påverkar den sociala tilltron är omflyttningen. Om det är hög omflyttning, att många flyttar ut och in till ett område, skapas inte sammanhållning mellan invånarna och den sociala kontrollen uteblir. Det tar tid att skapa sociala band till ett samhälle och vid hög omflyttning stannar invånarna där under kortare perioder, alltså hinner de inte skapa några sociala band. Då blir den sociala tilltron lidande (Sampson, Raudenbush & Earls, 1997). I del 1.3. tog jag upp min definition av begreppen oro för brott och rädsla för brott. Begreppens betydelser varierar från person till person, men det finns en relativt vedertagen definition som beskrivs i litteraturen med tre olika typer av reaktioner på brott: riskbedömning, värdering och emotion. Riskbedömning tar jag inte upp i den här studien, men handlar kort om att man bedömer risk för brott utifrån sin närmiljö. Värdering är det som jag använder mig av främst, alltså oro för brott och skulle kunna förklaras som en reflektion över brottslighet som kan vara både kognitiv eller affektiv. I ett generellt perspektiv kan det betyda hur en individ tycker och tänker kring vilka brott som är allvarligast eller vilken typ av brott som bör prioriteras. På individuell nivå kan det vara att man tänker på den oro man känner inför att råka ut för ett brott. Den emotionella reaktionen på brott är rädsla. Oro för brott är inte nödvändigtvis kopplat till en emotionell reaktion, men det är rädslan. Rädslan kan yttra sig som oro eller fysiologiska responser och är en negativ reaktion för individen (Heber, 2007, s. 24-26). Det finns en del teorier kring vad som kan tänka sig påverka vår rädsla för brott, däribland medias påverkan som fått en ganska stor plats. Vi börjar dock med två andra förklaringar. När
5 människor pratar om brott med varandra ökar rädslan för brott. Det är vid sådana samtal som till exempel vanliga platser blir till farliga platser att vistas på. Många som råkar ut för brott berättar om detta för bekanta, vilka för detta vidare till sina bekanta. På så sätt sprids historien om ett brott, som blir närmare en själv än till exempel det som rapporteras i media (Heber, 2007, s. 79-80). En annan faktor är kriminalpolitiken och medborgarnas egna ansvar till brottsprevention och att skydda sig själva. Medborgarna har fått ett större ansvar från kriminalpolitiskt håll, att till exempel medverka i nattvandringar. Det är det ökande medvetenheten om den brottslighet som finns runt omkring anses öka oron för utsatthet, men även det egna ansvaret och pressen den medför (Heber, 2007, s. 83-84). Medias rapportering av brott anses vara en stor bidragande faktor till människors rädsla för brott. Det är inte att de rapporterar om brott, utan hur de rapporterar om brott som anses påverka. Mycket plats i media går åt till att rapportera om brott som är ovanliga och kan uppfattas som spännande att läsa om. Medan brott som är vanliga och inte lika spännande får mindre utrymme. Det verkar därför som att brott som mord är vanligare än vad det faktiskt är, eftersom det rapporteras mer om det än till exempel mindre brott så som snatteri (Heber, 2007, s. 80-81). Det finns två teorier om medial rapportering av brott kopplat till rädsla för brott. Först har vi kultiveringsteorin som handlar om att TV skapar en orealistisk och skrämmande bild av hur brott ser ut i verkligheten. Den hemska bilden av brott på TV gör att människor känner sig räddare (Heber, 2007, s. 171). Den andra är teorin om mediernas dagordningsfunktion. Media har möjligheten att avgöra vilka ämnen som är värda att diskuteras och bestämmer på så sätt vad medborgarna ska läsa eller höra (Heber, 2007, s. 172). Medias roll har en stor plats i den tidigare forskningen om rädsla för brott, det är däremot inte något som den här studien syftar till att studera vidare. För att uttala sig om huruvida media skulle kunna påverka resultatet för rädsla i den här studien skulle det krävas en djupare analys i vad som rapporterats och hur det rapporteras. Detta är dock inte något som det inte funnits tillräckligt mycket tid för att utföra i denna studie. Medias roll tas därför upp här ändå eftersom det är svårt att undvika när man diskuterar rädsla för brott, även fast det inte kommer användas för att diskutera resultaten i någon större utsträckning.
2.2. Tidigare forskning En studie som har genomförts för att testa Shaw och McKays teorier om socialt desorganiserade områden genomfördes i Storbritannien. I områden med låg ekonomisk status, etnisk mångfald och hög omflyttning fann man även högre brottslighet (Sampson & Groves, 1989, s. 774). Viktiga fynd från denna studie är att de lyckades föra in Shaw och McKays makroperspektiv på brottslighet i modern tid och visa att det fortfarande är aktuellt, även i andra delar av världen än USA (Sampson & 6
Groves, 1989, s. 799). Materialet som användes i studien kom från en enkätundersökning utförd i England och Wales på 1980-talet, kallad British Crime Survey. För att kunna mäta social organisation, tittade de på åtta aspekter som kan ha verkan på detta. Först har vi socioekonomisk status som operationaliserades genom att slå samman mått på utbildning, yrke och inkomst. Hur hög omflyttningen var i ett område, avgjordes av hur många av de svarande som hade sitt barndomshem endast 15 minuters promenad bort eller kortare. I enkäten fanns fem olika alternativ om etnisk tillhörighet som användes. Dessa tre aspekter, socioekonomisk status, omflyttning och etnisk tillhörighet, var Shaw och McKays originalaspekter när det gäller social organisation. I den här studien användes även lokala vänskapliga relationer, där de svarandes anger hur många vänner denne har inom ett 15 minuters promenad avstånd; medverkan i organisationer, vilken typ av sociala- eller fritidsaktiviteter man utför under en vecka; social kontroll av ungdomsgrupper, där svarande svarat på om de upplever att det finns störande ungdomsgrupper närvarande i ens bostadsområden; splittrade familjer, andelen skilda eller separerade och hem med ensamstående föräldrar; och urbanisering, där deltagande områden delades in i två: centrala stadsdelar och övriga (Sampson & Groves, 1989, s. 782ff). För att testa social tilltro gjordes en studie av Sampson, Raudenbush och Earls (1997, s. 919- 920) där de med hjälp av ett material från the Project on Human Developement in Chicago Neighborhoods och med vetskap om de olika grannskapen i Chicago och geografiska gränser så som vägar eller parker, delade de in de 847 folkräkningsområdena till 343 grannskapskluster. I dessa grannskapskluster valdes 8782 boende ut för att bli intervjuade i sina hem. För att mäta social kontroll fick deltagare svara på fem frågor om hur troligt det var att en granne skulle ingripa om de till exempel såg att ungdomar i området sprayade graffitti. Fem frågor ställdes igen för att testa social sammanhållning och tillit. Dessa frågor handlade om huruvida man kommer överens med sina grannar och om man kan lita på dem till exempel. Det märktes tydligt att social kontroll och social sammanhållning gick hand i hand. Om man litar och kommer bra överens med sina grannar så är det mer troligt att man skulle ingripa om det skulle hända något i bostadsområdet. För att mäta brottslighet i grannskapsklusterna fick deltagare svara på frågor om det nyligen begåtts något brott i området, till exempel bråk med vapen eller rån. Sedan fick de svara på en fråga om sin och sina familjemedlemmars egen viktimisering. Det sista de kollade på var mord som begåtts inom varje kluster. Eftersom att mord har en högre anmälningsstatistik jämfört med andra våldsbrott, ansågs mord vara det mest tillförlitliga anmälda brottet att använda sig av (Sampson m.fl., 1997, s. 920). Efter deras analys fann de ett starkt negativt samband mellan social tilltro och våldsbrott (uppfattat våld, egen viktimisering och mord enligt ovan). Ett starkt positivt samband kunde utläsas mellan socialt utsatta områden och uppfattat våld och mord. Ett visst positivt samband fanns även till
7 egen viktimisering. För faktorer som omflyttning och etnicitet varierade sambanden beroende på brottskategorierna (Sampson m.fl., 1997, s. 922). Studier som gjorts i Sverige har visat att i utsatta stadsdelsområden bor individer kvar endast under kortare perioder, likt övergångszonen inom concentric zone theory. Detta ses som ett problem eftersom den sociala stabiliteten i området sjunker (SOU, 1998:25, s. 75). Det är just den sociala stabiliteten som skiljer socialt organiserade och desorganiserade områden åt. Andra studier, både med vuxna och ungdomar, visar att oron för att utsättas för brott är högre i utsatta områden än övriga stadsdelar (SOU, 1998:25, s. 76). I en studie gjord i Stockholm jämfördes förorter med olika typer av boendebebyggelse med varandra gällande bland annat otrygghet. Man tittade på fyra områden med hyresrätter, två med hyresrätter, bostadsrätter och villor och sedan på två områden med bostadsrätter och villor. Då fann man att i de områdena som dominerades av hyresrätter kände man sig i allmänhet otryggare än vad individerna som bodde i områden med blandad bebyggelse eller egna hem (Brå, 2008:16, s. 19). I Anita Hebers avhandling om rädsla för brott skriver hon baserat på statistik från Statistiska centralbyrån att rädslan för att utsättas för brott tenderar att vara högre i storstäder jämfört med mindre samhällen. Rädslan för brott var högre, men även andel invånare som utsatts för någon typ av våld var högre. Man kan alltså se en rationell rädsla för brott i storstäderna (2007, s. 51). Vid en undersökning med flera trygghetsmätningar från olika kommuner i Sverige som underlag, fann man att det som förklarade skillnaderna i otrygghet mellan kommunerna bäst var den anmälda brottsligheten. Rädsla för brott varierade inte bara mellan kommuner, utan även inom. Ett urval av boende i stadsdelsområdet Liljeholmen deltog i en enkätstudie angående rädsla för brott. Där visades det sig att i två områden inom Liljeholmen skiljde sig rädslan markant. Dessa två områden låg precis bredvid varandra och hade liknande brotts- och problemnivå, ändå var 7 % i det ena området oroliga för brott medan samma siffra i det andra området var cirka 50 % (Heber, 2007, s. 52). I en studie med djupintervjuer valdes 20 individer ut som skilde sig från varandra sett till bland annat bostadsort inom Stockholm. Frågorna under intervjuerna handlade om brottslighet i allmänhet men även om oro och rädsla för brott. Många av intervjupersonerna menar att den största kunskapen om brottslighet får de via media och där får de även sin information om brottsutvecklingen. Några menar också att medias beskrivning av brott gör dem rädda för att utsättas för brott och att de ibland kan undvika ställen där de hört att ett brott har begåtts. Andra områden som deltagarna undviker är olika förorter till Stockholm. Anledningarna till varför de undviker förorten går lite isär, någon menar att det är mycket människor där och därför känns det otryggt, medan en annan menar att det är få människor i förorten och därför är det inte lika säkert. De flesta som säger att det är otryggt i förorten bor inte där och verkar inte heller varit i något av de områdena som de
8 nämner. Av de som bor i de förorter som uppfattas som otrygga anser de att det endast är otryggt på vissa plaster eller tiden, till exempel i centrum på kvällen. Ofta kopplar de ihop det med att många ungdomar samlas där och att det lätt blir bråk då. Annars känner de sig trygga i sitt bostadsområde (Heber, 2007, s. 95ff). Med syftet att undersöka hur rädsla för brott beskrivs i medier gjordes en studie med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Materialet som analyserades var artiklar från fyra stora tidningar med sitt säte i Stockholm. Artiklar rörande rädsla eller oro för brott i Sverige valdes ut till totalt 167 artiklar. Något som återfinns i många artiklarna är att brottsligheten ökar och blir allt grövre, även rädsla för brott ökar. En intressant del i detta är att det man fann i artiklarna, till exempel att antalet vapen ökar, finner man även i den ovan nämnda intervjustudien när deras kunskap om brott efterfrågas. Vilket återigen visar att mycket av den kunskap om brott som allmänheten har kommer ifrån olika medier (Heber, 2007, s. 180ff). Utifrån den forskning jag har tagit del av känns det som att en stor del av de sociala förklaringarna om brottslighet hänger ihop med till exempel socioekonomisk status eller social tillit. En undersökning som jag tar upp använder anmäld brottslighet som en delfaktor i sin förklaring, men då endast statistik om mord. Den främsta förklaringen till rädsla för att utsättas för brott verkar vara media och medias rapportering av brottslighet. Jag vill kombinera forskningen om sociala och geografiska faktorer som förklaring till brott och rädsla för utsatt för brott, eftersom jag upplever att det inte fått så stor plats i tidigare forskning. Först vill jag se om oro för brott kan förklaras av var en individ bor, alltså en geografisk faktor och om det skiljer sig åt mellan olika områden. Jag vill sedan se om oron för brott i de olika stadsdelsområdena kan förklaras av den anmälda brottsligheten i just det området.
3. Metod Jag har använt tre olika statistiska material för att få fram den information jag vill granska närmre. Datamaterialet från Stockholms stad har jag analyserat i SPSS, medan statistiken på den anmälda brottsligheten har jag fått fram via Brottsförebyggande rådets hemsida. Jag har även använt mig av befolkningsstatistik från Statistik om Stockholms hemsida. De två senare materialen har jag inte analyserat vidare i ett dataprogram, utan använt för att få fram den anmälningsstatistiken som jag använder mig av i den här studien.
3.1. Material Statistiken som delen om oro för utsatthet bygger på kommer från en enkätundersökning, Trygghetsmätningen, som gjordes i Stockholm stad år 2008. Deltagarna valdes ut genom ett
9 slumpmässigt urval och enkäten skickades ut med post till 32 415 individer i Stockholms 132 stadsdelar. Dessa stadsdelar utgör de 14 stadsdelsområdena, som man i vardagligt tal ofta kallar för stadsdelar. I varje stadsdel gjordes ett urval på 250 individer, med undantag för invandrartäta stadsdelar (vilket syftar till att mer än 40 % av de boende är invandrare). Eftersom deltagandet i dessa stadsdelar förväntades vara lägre så gjordes istället ett urval på 300 individer. För att öka deltagandet i undersökningen skickades det ut tre påminnelser, även dessa med post och till sist även en telefonuppföljning. Efter alla påminnelser slutade deltagarantalet på 20 355 individer, en svarsfrekvens på 65 %. Svarsfrekvensen varierade mellan stadsdelsområdena och den var lägst i Rinkeby-Kista med 50 % och högst i Älvsjö med 69 %. Cirka 56 % av de deltagande var kvinnor och ungefär en tredjedel av alla deltagare var kvinnor mellan 29-58 år. Männen i samma åldersgrupp utgör cirka 25 % av alla deltagare. Jag använder mig även av statistik om anmäld brottslighet via Brottsförebyggande rådet och befolkningsstatistik från Statistik om Stockholm som tillhandahålls av Stockholm stad. Hur jag har använt mig av den statistiken förklaras i del 3.3.
3.2. Data om oro för utsatthet För att ta reda på i vilken utsträckning invånare i Stockholms kommun är oroliga för att utsättas för brott har jag tittat närmare på en fråga i enkäten som handlar om huruvida man är orolig för att utsättas för sex olika typer av brott. I enkäten finns det fyra olika svarsalternativ, men i tabellerna i resultatdelen har svarsalternativen är inte orolig och ganska sällan slagits ihop, samma sak med ganska ofta och mycket ofta, för att skapa bättre överskådlighet. Jag gjorde en korstabell för varje brott, där man ser hur stor andel som valde de olika sammanslagna svarsalternativen och i vilket stadsdelsområde de bor i, inklusive det interna bortfallet. Det interna bortfallet anges i tabellerna om ogiltigt svar och är en sammanslagning mellan två olika sorters ogiltigt svar. Den största andelen består av deltagare som valt att inte ange något svar på just den frågan, men att enkäten i sin helhet anses som besvarad. Den mindre andelen består av svar där deltagare har angett fler än ett svar, vilket inte var tillåtet på den frågan som jag valt att studera. I resultatdelen har jag valt att ordna stadsdelsområdena efter vilket område som har störst andel minst oroliga boende. De får då placeringen 1. Eftersom det interna bortfallet varierar både när det gäller fråga och stadsdelsområden, kan de som har fått placering 1 även ha en större andel oroliga än det stadsdelsområde som fått placering 2. Samma sak gäller för det området som har lägst andel trygga invånare. Det området får då placering 14. Placeringen har inget värde i sig utan är en placering endast baserad på hur deltagare i studien har angett sina svar. Resultaten är listat eftersom jag vill se i vilka områden man känner sig oroligast respektive minst oroliga. Att lista stadsdelsområdena efter
10 alfabetiskt ordning hade varit neutralare men försvårar överskådligheten, därför har jag gjort på detta sätt. Att ge en placering gör det också lättare att jämföra mellan tabellerna.
3.3. Data om anmäld brottslighet Statistiken över den anmälda brottsligheten kommer från Brottsförebyggande rådet (Brå). I statistikdatabasen över anmälda brott kan man göra egna tabeller utifrån vad man själv är intresserad av. Det första steget är att välja brott. För att kunna jämföra den anmälda brottsligheten med de brott som finns som alternativ i enkäten, är jag endast intresserad av att hitta brott som motsvarade de som finns efterfrågade i enkäten. Statistiken över den anmälda brottsligheten är alltså endast över några utvalda brott och inte alla brott som har begåtts i de olika områdena. Brottskategorierna ser inte likadana ut i enkäten och i statistiken, så därför valde jag de anmälda brott som jag tyckte motsvarade de brotten i enkäten bäst. Detta finns lista här nedan i tabell 1.
Tabell 1. Brott i enkäten och motsvarade brottsrubricering i den anmälda brottsligheten.
Brott som det anges i enkäten Brott som det anges i statistikdatabasen
Överfall eller våld i den offentliga miljön Våldsbrott: Misshandel inkl. grov: mot kvinna 15 år eller äldre: utomhus och mot man 15 år eller äldre: utomhus
Överfall eller våld i hemmet Våldsbrott: misshandel inkl. grov: mot kvinna 15 år eller äldre: inomhus och mot man 15 år eller äldre: inomhus
Inbrott i din bostad Stöld-, rån- och häleribrott: inbrottsstöld: i bostad (lägenhet & villa)
Sexuella trakasserier Sexualbrott: sexuellt ofredande (ej blottning): mot barn 15-17 år och mot person 18 år eller äldre
Våldtäkt Sexualbrott: våldtäkt inkl. grov: mot personer 15 år eller äldre
Rån Våldsbrott: rån inkl. grovt: mot person (ej funktionsnedsatt)
Brottstyperna stämmer inte helt överens men motsvarar varandra i den mån det var möjligt. Till exempel, den andra brottstypen är överfall eller våld i hemmet och i statistikdatabasen blir brottskategorin misshandel inomhus. Överfall och misshandel behöver ju inte betyda samma sak, och även om ett brott begås inomhus behöver det inte vara i offrets hem. Så det finns trots allt en del skillnader mellan brottstyperna. Jag har valt att ta med individer som utsatts för brott från 15 års ålder när det alternativet fanns. Det yngsta personen som deltog i trygghetsmätningen var vid den tiden
11 cirka tio år. Eftersom det inte fanns någon gräns vid den åldern i statistiken från Brå valde jag att gå uppåt i åldern för att inte få med åldrar som ej varit med och svarat på enkäten. Nästa steg är att välja region och där valde jag Stockholms kommuns 14 stadsdelsområden. Perioden är samma år som Trygghetsundersökningen genomfördes, alltså år 2008. Efter att ha angett allt detta fick jag fram antalet brott som begåtts per brottstyp i valda stadsdelsområden. Eftersom jag inte kan använda endast antalet brott för att jämföra anmäld brottslighet mellan stadsdelsområdena, räknar jag ut antalet anmälda brott per 1 000 invånare. Varje stadsdelsområdes befolkningsmängd kommer från Statistik om Stockholm (2013). Där finns även 2008 års befolkningsantal och det är de siffrorna som jag utgår ifrån. Ett index för alla stadsdelsområden skapas för att kunna jämföras med oron för att utsättas för brott, där stadsdelsområdet med minst antal brott per 1 000 invånare är listad först.
3.5. Reliabilitet och validitet I kvantitativa undersökningar är det viktigt att hela tiden tänka på studiens reliabilitet och validitet. Reliabilitet är undersökningens tillförlitlighet, om undersökningen har utförts på ett korrekt sätt. Till exempel om urvalet är representativt för den grupp man vill undersöka, om fler än man själv kommer fram till samma sak eller om man helt enkelt räknat rätt. Validitet har att göra med om man faktiskt mäter det man avser att mäta. En undersökning kan ha hög reliabilitet medan validiteten är låg. Så även om undersökningen är tillförlitligt betyder inte det att resultatet vi får fram är svaret på det vi ville undersöka (Thurén, 2007, s. 26). Det finns några faktorer som kan hjälpa till att avgöra en undersöknings reliabilitet inom kvantitativ forskning: stabilitet, intern reliabilitet och interbedömarreliabilitet. Om måttet är stabilt skulle man få samma resultat om man utförde undersökningen en gång till efter det första tillfället. Dock finns det en del problem med att stabilitet som en indikator på reliabilitet, till exempel tid mellan tillfällena. Lämpligt exempel för denna undersökning är om en individ svarar att denne inte är orolig för att utsättas för brott och sedan vid nästa tillfälle ett år senare är samma individ mycket ofta orolig för hen nyligen utsattes för ett brott. Utifrån detta scenario är alltså reliabiliteten på undersökningen låg eftersom den inte är stabil (Bryman, 2011, s. 160-161). Den första Trygghetsmätningen gjordes år 2008 och sedan dess har ytterligare två mätningar gjorts. Mellan mätningen från 2008 och den senast år 2014 kan man inte se några större skillnader på resultatet (Stockholms stad, 2014b). Den undersökningen jag gör utförs endast på materialet från 2008, men om inga stora skillnader kan ses borde även stabiliteten för min undersökning vara hög. För att kunna avgöra stabiliteten helt borde även de andra två Trygghetsmätningarna som gjorts analyseras för att se om resultatet för just det som jag undersöker blir detsamma. Det är dock inget som har gjorts här. Att det inte finns några större skillnader mellan 2008 och 2014 års mätningar kan ändå betyda att det finns vissa skillnader. Den 12 enda skillnaden som nämns är att andelen som uppfattar tiggeri som störande har ökat, vilket inte är aktuellt för denna undersökning. Så då gör jag ändå antagandet att resultatet har varit stabilt över tid. Om man har flera olika frågor som man vill undersöka och lägger ihop respondentens olika svar och skapar en totalpoäng, finns det en risk att resultatet blir missvisande eftersom det kan saknas en inre överensstämmelse (Bryman, 2011, s. 160-161). Detta är dock inte något som utförs i denna undersökning. Interbedömarreliabiliteten är även den svår att applicera här eftersom det handlar om överensstämmelse när det finns fler än en observatör (Bryman, 2011, s. 160). Något annat som är nära besläktat med reliabilitet är replikation. Om en annan forskare av någon anledning vill kontrollera resultatet som man fått fram gäller det att originalundersökningen är replikerbar. För att en replikation ska vara möjlig måste den första forskaren beskriva så noga som möjligt hur denne har gått till väga för att genomföra sin studie. Replikerbarhet är nödvändigt för att kunna bedöma reliabiliteten (Bryman, 2011, s. 49). Jag har i denna studie försökt att beskriva mitt tillvägagångssätt så exakt som möjligt, för att den ska vara möjlig av replikera men det är också viktigt för att förstå hur jag kommer fram till det jag gör och varför jag utför undersökningen på just det sättet. Jag tycker att jag är mycket tydlig när jag förklarar vilka steg jag utfört, men någon annan som inte gjort dessa steg kanske uppfattar det som otydligt. Det är möjligt att någon annan utan samma förkunskap hade föredragit en tydligare beskrivning, men jag skulle ändå säga att replikerbarheten är hög på denna studie. Som jag skrev ovan handlar validitet om huruvida man faktiskt mäter det man avser att mäta, inom kvantitativ forskning är det ofta mätningsvaliditet man pratar om när man säger validitet. För att ta ett förenklat exempel, om det man vill mäta är vikt och man använder sig av mätinstrumentet måttband så kommer man inte att kunna mäta det man avser att mäta. Om vi mäter ett begrepp flera gånger och resultatet blir olika varje gång, måttet är alltså inte stabilt, blir inte bara reliabiliteten låg utan även validiteten. Om resultatet fluktuerar kan det betyda att mätinstrumentet är fel för det vi vill mäta (Bryman, 2011, s. 50). Det jag vill mäta i den här studien är om oro för brott skiljer sig mellan olika stadsdelsområden. För att göra det använder jag mig av en enkätundersökning där deltagarna har fått svara på hur oroliga de är att utsättas för brott. En enkätundersökning med specifika frågor om oro för brott skulle jag säga är ett valitt mätinstrument för att ta reda på om att utsättas för brott är någon människor oroar sig för. Visserligen kommer resultatet inte kunna generaliseras för alla typer av brott, eftersom det är bara sex typer av brott jag undersöker. Undersökningen sker på stadsdelsområdesnivå, så där får jag även in den faktorn. Om jag istället hade använt mig av en fråga som handlade om man är rädd att gå ut på kvällen när det är mörkt för att ta reda på oro för brott i olika områden, hade validiteten inte varit hög. Man skulle kunna anta att de som inte vill gå ut när det är mörkt ute är oroliga för att de kanske kommer utsättas för ett brott, men det skulle lika gärna
13 kunna vara så att de är rädda för att gå ut då för att de helt enkelt är mörkrädda och att den rädsla i sig inte har något med brott att göra.
3.4. Etik Enkätundersökningen är ett sekundärt material och frågornas utformning har jag inte haft möjlighet att påverka. Eftersom undersökningen görs av Stockholms stad får jag anta att enkäten är godkänd och uppfyller de forskningsetiska principer som finns. Dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera deltagare om olika praktiska delar av undersökningen, till exempel syftet och frivillighet att delta. Samtyckeskravet betyder att deltagarna själva samtyckt att delta i undersökningen utan påtryckningar och att deras deltagande när som helst kan avbrytas. Det tredje kravet om konfidentialitet handlar om att uppgifter om deltagare ska behandlas på ett sådant sätt att deras anonymitet inte äventyras. Det sista kravet innebär att uppgifterna från undersökningen endast ska användas i det angivna syftet, alltså endast användas till forskning (Bryman, 2011, s. 131-132). Det finns en del känsliga frågor som ställs i enkäten, några exempel på frågor som jag arbetat med är oro för olika sexualbrott och oro för våld i hemmet när enkäten även skickas hem till undersökningsdeltagarna. Det interna bortfallet på frågorna om rädsla för brott är emellanåt ganska högt, mellan 4,4 % som minst och 16,9 % och vid vissa frågor är andelen internt bortfall högre än andelen som svarat ganska ofta och mycket ofta orolig för att utsättas för brott. Det skulle kunna vara ett tecken på att frågorna som ställs upplevs som känsliga och privata. Det jag kan göra för att värna om de etiska principerna är att behandla materialet på ett sådant sätt att anonymiteten fortfarande kan garanteras. Jag är intresserad av materialet sett till stadsdelsområden och på det sättet blir det omöjligt att identifiera enskilda individer eftersom det är så pass många svaranden inom varje område. Om jag istället tittat på de 132 olika stadsdelarna, hade en identifiering fortfarande kanske varit svår men möjligheterna hade ökat. En annan viktig del för mig är att endast använda det materialet jag arbetat med för just det syftet som jag angav när jag ansökte om tillgång till materialet. Jag bör även när jag är klar med min undersökning radera allt material som jag använt mig av för att kunna genomföra den här studien. Både för att jag själv inte ska kunna missbruka materialet men också för att det av misstag inte ska hamna i obehöriga händer. Det andra materialet som jag använder mig av är offentlig anmälningsstatistik och befolkningsstatistik. Det är alltså inget datamaterial som har tagits fram genom en undersökning och där blir de forskningsetiska principerna inte applicerbara.
14
3.5. Ogiltiga svar Det finns olika anledningar till att en deltagare lämnar ett ogiltigt svar, till exempel att frågan anses som känslig. Många typer av frågor kan anses som känsliga, till exempel inkomst eller partitillhörighet. Känsliga frågor kan leda till att deltagare i en undersökning lämnar svar som kanske inte stämmer överens med dennes verklighet och att svaret som ges istället känns mer socialt acceptabelt. Men det kan även leda till internt bortfall eller objektbortfall (Japec et al., 1997, s. 120). Objektbortfallet från enkätundersökningen är 35 % medan det interna bortfallet varierar med frågorna. Däremot är det svårt att avgöra i vilket utsträckning deltagare har svarat sanningsenligt och inte valt något svarsalternativ som anses socialt acceptabelt. Det finns några saker man kan göra för att undvika bortfall vid känsliga frågor. Först och främst kan man avgöra om den känsliga frågan verkligen är nödvändig för enkäten eller om samma information går att få tag på annat sätt. Om de känsliga frågorna är nödvändiga för syftet kan det vara bra att tydligt förklara detta för deltagarna så de förstår varför detta är viktigt att svara på och att vara tydlig med anonymiteten. För att undvika ett objektbortfall kan känsliga frågor läggas i slutet av enkäten, med risken att det interna bortfallet blir högre (Japec et al., 1997, s. 125). Beroende på hur stort det interna bortfallet är kan det leda till svårigheter med att analysera resultatet och att osäkerheter i resultatet blir högre (Japec et al., 1997, s. 21).
4. Resultat Resultatet kommer presenteras i två delar, först resultatet för oro för utsatthet. Det resultatet gäller en fråga om oro att utsättas för sex olika typer av brott. Varje brott redovisas i en separat tabell där samtliga stadsdelsområden är listade (se bilagor). Efter det följer resultatet av den anmälda brottsligheten. Där visas statistiken för alla Stockholms 14 stadsdelsområden och presenteras utifrån anmälda brott per 1000 invånare. Samtliga brott som listas i tabell 1 under stycke 3.3. har slagits samman för varje stadsdelsområde.
4.1. Oro för utsatthet Nedan visas en sammanställning av resultatet när det gäller oro för utsatthet för brott utifrån svaren i enkätundersökningen. Frågorna presenteras i samma ordning som de ställdes i enkäten och det finns därför inget bakomliggande syfte med ordningen. Här redovisas endast några av tabellerna men i bilaga 1a-f finns de fullständiga listorna för samtliga stadsdelsområden. Fokus för presentationen av resultatet kommer att ligga på de stadsdelsområden som hamnat på placering 1-2 samt 13-14, eftersom det annars blir många områden att hålla reda på och det skulle kunna upplevas som rörigt. Den första frågan handlar om oro för våld eller överfall i offentlig miljö (se bilaga 1a), där kan vi se att boende i Kungsholmen och Bromma känner sig minst oroliga för att utsättas för brott. 15
Det är relativt lite procentuellt som skiljer dessa två områden åt. I Skärholmen som vi finner längst ner i tabellen, har 65,5 % angett att de inte/sällan är oroliga. Det skiljer nästan 20 % mellan Kungsholmen och Skärholmen på det svarsalternativet. En ganska stor skillnad och det ger oss en bild av att det finns stora skillnader i vilken utsträckning invånare är oroliga att utsättas för brott redan på den första frågan. Frågan som visas i tabell 2 har jag valt att redovisa i dess helhet eftersom det är den första frågan som handlar om ett relativ känsligt ämne, våld i hemmet. Den procentuella skillnaden mellan Kungsholmen och Skärholmen, som båda återfinns på samma placering, är lägre nu och ligger på cirka 14 %. Skillnaderna mellan Kungsholmen och Norrmalm, respektive Rinkeby-Kista och Skärholmen är fortfarande små. Under en procent respektive strax över en procents skillnad. Även fast det skiljer en del mellan Kungsholmen och Skärholmen är den procentuella övergången mellan områdena relativt jämn över hela tabellen.
Tabell 2. Korstabell med stadsdelsområde och svarsandelen på frågan om oro för att utsättas för överfall eller våld i hemmet. Stadsdelsområde Är inte orolig/ Ganska ofta/ Ogiltigt ganska sällan mycket ofta svar
1 Kungsholmen 91,8 % 1,3 % 6,9 %
2 Norrmalm 91,6 % 1,3 % 7,1 %
3 Bromma 90,7 % 1,6 % 7,7 %
4 Södermalm 90,5 % 1,1 % 8,4 %
5 Östermalm 90,3 % 1,6 % 8,1 %
6 Älvsjö 87,7 % 3 % 9,3 %
7 Hägersten-Liljeholmen 86,8 % 2,6 % 10,6 %
8 Skarpnäck 85,9 % 2,1 % 12 %
9 Spånga-Tensta 85,7 % 4,2 % 10,1 %
10 Årsta-Enskede-Vantör 84,7 % 3,6 % 11,7 %
11 Farsta 84,5 % 2,6 % 12,9 %
12 Hässelby-Vällingby 84,1 % 3,3 % 12,6 %
13 Rinkeby-Kista 79 % 6,1 % 14,9 %
14 Skärholmen 77,6 % 7,2 % 15,2 %
På frågan gällande oro för inbrott som visas i bilaga 1c ser vi återigen Kungsholmen på placering 1 och Skärholmen och Rinkeby-Kista på placering 13 och 14. Här ser vi en hög procentuell skillnaden
16 mellan områdena på placering 1 och 14, som ligger på strax över 24 %. Hos Skärholmen och Rinkeby- Kista ser vi en hög andel invånare som är ganska ofta till mycket ofta oroliga för att utsättas för inbrott. Ungefär en fjärdedel för båda områdena har angett detta. Här i tabell 3 ser vi en liten procentuell skillnad mellan områdena som ligger på placering 1 och 14, knappt 14 %. Även här ser vi en procentuellt jämn övergång mellan områdena. Det enda större procentuella glappet finner vi mellan placering 12 och 13, medan svarsfrekvensen är jämnare mellan de övre områdena.
Tabell 3. Korstabell med stadsdelsområde och svarsandelen på frågan om oro för sexuella trakasserier. Stadsdelsområde Är inte orolig/ Ganska ofta/ Ogiltigt ganska sällan mycket ofta svar
1 Bromma 89,6 % 1,9 % 8,5 %
2 Norrmalm 89,6 % 3 % 7,4 %
3 Kungsholmen 89,3 % 3,5 % 7,2 %
4 Södermalm 88 % 3,8 % 8,2 %
5 Älvsjö 87,9 % 2,2 % 9,9 %
6 Östermalm 87,9 % 3,4 % 8,8 %
7 Spånga-Tensta 85,8 % 2,9 % 11,3 %
8 Hägersten-Liljeholmen 84,9 % 3,4 % 11,7 %
9 Skarpnäck 83,1 % 4,1 % 12,8 %
10 Hässelby-Vällingby 83 % 4,2 % 12,8 %
11 Farsta 82 % 4,6 % 13,4 %
12 Årsta-Enskede-Vantör 82 % 5 % 13 %
13 Rinkeby-Kista 78,3 % 6,3 % 15,4 %
14 Skärholmen 76 % 7,1 % 16,9 %
Det femte brottet som tas upp i enkäten är våldtäkt och här kan vi se att den procentuella skillnaden mellan de olika områdena varierar mer när det gäller det första svarsalternativen. Svarsfrekvensen för det andra svarsalternativet är jämnare mellan de olika områdena. Det varierar med över 14 %-enheter mellan områdena, för det första alternativet. Medan variationerna för det andra svarsalternativet inte ens uppgår 6 %-enheter. Det sista brottet som tas upp är rån. Vi kan se en hög procentuell skillnad mellan Kungsholmen och Rinkeby-Kista, över 23 %. Mellan placering 12 och 13 finner vi återigen ett procentuellt glapp, men denna gång är skillnaden större. Det skiljer nästan 10 % mellan de två områden. Detta glapp förekommer i andra tabeller, men för rån är det som allra störst. 17
Vi kan se att variationen i oro för brott varierar inom Stockholms kommun, precis som tidigare studier har visat att oron kan göra. I korstabellerna över oron att utsättas för brott kan man se en tydlig överensstämmelse mellan i vilka stadsdelsområden man är orolig över att utsättas för brott och i vilka man känner sig säkrare. Det är samma områden som återkommer, även om det är mer variation på placering 1 och 2. Det är bara Skärholmen och Rinkeby-Kista som förekommer bland områdena längst ner i tabellen, där Skärholmen placerar sig på plats 14 flest gånger. På placering 1-2 ligger Östermalm, Bromma, Norrmalm och Kungsholmen, där Kungsholmen har placering 1 fem gånger.
4.2. Anmäld brottslighet Det som har presenterats tidigare är alltså resultatet i enkätundersökningen. Nedan visas resultatet över den anmälda brottsligheten. Här kan vi se att Bromma har minst andel anmälda brott. I tabellerna över oro för brott har vi även där kunnat se att Bromma ligger i topp. Här ser vi även Älvsjö på en hög placering, som inte har återfunnits högst upp i någon av tabellerna under föregående delkapitel. Rinkeby-Kista och Skärholmen ligger inte längst ner i denna tabell, utan här finner vi två innerstadsområden. Södermalm ligger inte långt ifrån Rinkeby-Kista, medan Norrmalm som ligger på en av de högre placeringarna i tabell 2 och 3, hittar vi längst ner i indexet. Kungsholmen och
Tabell 4. Index över anmäld brottslighet i de olika stadsdelsområdena. Stadsdelsområde Antal brott per 1000 inv.
1 Bromma 9,2
2 Älvsjö 11,7
3 Hägersten-Liljeholmen 13,3
4 Hässelby-Vällingby 13,3
5 Skarpnäck 13,5
6 Kungsholmen 14,4
7 Östermalm 14,5
8 Farsta 15,4
9 Enskede-Årsta-Vantör 16
10 Spånga-Tensta 18
11 Skärholmen 18,4
12 Rinkeby-Kista 22
13 Södermalm 23
14 Norrmalm 43,5
18
Östermalm ligger i mitten i detta index över anmäld brottslighet, trots det är de boende där i allmänhet mindre oroliga att utsättas för brott. Den största skillnaden hittar vi dock i Norrmalm, som vi kan se på en högre placering i två tabeller när det gäller oro för brott, som nu ligger på placering 14 när det gäller anmäld brottslighet. Man kan också se att det är ett stort mellanrum från Norrmalm till Södermalm som ligger närmast före, det skiljer över 20 enheter. Efter det är den största skillnaden strax under 4 enheter, så Norrmalm avviker kraftigt. I början av indexet ser vi en relativt jämn övergång i anmäld brottslighet mellan områdena. Utifrån oron för brott har de flesta områdena inte någon speciellt förvånande placering i indexet, förutom just innerstadsområdena som här hamnat antingen i mitten eller längst ner.
4.3. Alternativa förklaringar till oro för utsatthet Resultaten kommer att diskuteras närmare i analysen, men redan nu anser jag att utifrån det här resultatet kan inte oro för att utsättas för brott till fullo förklaras av den anmälda brottsligheten. Därför har jag undersökt alternativa förklaringar som kan bidra till oro. Detta är inte en del av det ursprungliga syftet för undersökningen, utan utförs endast för att belysa att det finns många faktorer som kan kopplas ihop med oro för brott. Utifrån den tidigare forskningen som jag har presenterat finns det några faktorer som återkommer som kan tänkas förklara variationer i brottslighet och oro, till exempel socioekonomisk status (Sampson & Groves, 1989). Jag har fått ett material från Stockholms stad där resultaten från 2008 års Trygghetsmätning sammanställts och presenteras, där finns även lite statistik om varje stadsdelsområde så som medelinkomst och invandrarandel. Motsvarande material från år 2014 finns på Stockholm stads hemsida (2014b). Jag kommer här välja att fokusera på de stadsdelsområden som förekommer mest i tabellerna över oro för brott, som då är Skärholmen, Rinkeby-Kista, Kungsholmen och Norrmalm. Bromma förekommer visserligen fler gånger än Norrmalm men just Brommas statistik från år 2008 har jag inte tillgång till. Jag skulle mycket väl kunna använda materialet om Bromma från år 2014 men väljer att hellre ta material från samma år och eftersom Norrmalm placerade sig nära 1-2 några gånger är skillnaden mellan dessa två stadsdelar inte så stor. De faktorer jag har undersökt närmre är medelinkomst, andel med försörjningsstöd, andel arbetslösa och andel invandrare. Statistiken redovisas i bilaga 2. Det man kan se på resultatet är att Skärholmen och Rinkeby-Kista har högst andel invandrare, försörjningsstöd och arbetslösa samt lägst medelinkomst. Rinkeby-Kista har den högsta andelen invandrare och försörjningsstöd samt medelinkomsten är lägst. Brottsligheten där var högre än i Skärholmen medan man i Skärholmen i allmänhet var oroligare att utsättas för brott. Utifrån endast dessa faktorer och dessa två områden skulle jag säga att det finns en viss koppling mellan denna statistik och anmäld brottslighet, snarare än till oro. Utifrån den slutsatsen så skulle då den högre arbetslösheten i Skärholmen kunna vara
19 bidragande till den högre oron, vilket skulle kunna motiveras med att eftersom arbetslöshet är en utsatt situation kanske man känner sig oroligare för utsatthet på andra plan. Kanske en bidragande faktor, men troligtvis kan den inte ensam förklara oro. Om vi tittar på Kungsholmen och Norrmalm ser vi inte någon större skillnad mellan de olika faktorerna, men det är en tydlig skillnad mellan dessa två och Rinkeby-Kista samt Skärholmen. Andelen invandrare skiljer sig med cirka 30-40 % och medelinkomsten skiljer sig med över 100 000 kronor. Innerstadsområdena har en lägre andel försörjningsstöd och arbetslösa. Det man skulle kunna säga om detta är att små skillnader för dessa faktorer spelar inte så stor roll för hur utbredd oron är, men man kan ändå uttyda en viss överensstämmelse när stadsdelsområden med stora skillnader i oro jämförs på dessa faktorer. Det jag tycker blir tydligt här är att det inte finns endast en eller några få faktorer som påverkar oron, vilket också syns i den tidigare forskningen då fler faktorer undersöks i olika undersökningar och ofta finner de något form av samband.
4.3.1. Social tilltro Låg omflyttning bidrar till hög social tilltro, kanske inte direkt men indirekt. En låg omflyttning möjliggör för invånare att skapa starkare band till sitt bostadsområde och människorna där, man blir mer mån om sina boendeförhållanden om man vet att man kommer bo där under en längre tid. Så på det sättet påverkar den låga omflyttningen den sociala tilltron i positiv riktning (Morenoff, Sampson & Raudenbush, 2001 och Sampson, Raudenbush & Earls, 1997). Eftersom jag inte ansåg att den anmälda brottsligheten ensamt kunde förklara oron för brott tittar jag på ytterligare en fråga i enkäten som handlar om omflyttning: hur länge de svarande har bott i deras nuvarande bostadsområde. Det presenteras i bilaga 3. Hög/låg social tilltro brukar snarare kopplas ihop med hög/låg brottslighet och inte nödvändigtvis med oro som är det jag söker efter. Men jag anser ändå att de går lite hand i hand, när invånare känner hög social tilltro har de starka band till samhället och känner många av de människor som finns i deras närhet och borde därför i viss utsträckning även känna sig tryggare där de bor. Det finns inga stora skillnader mellan de olika stadsdelsområdena, men bortsett från Hägersten-Liljeholmen så har de fyra innerstadsdelsområden den lägsta andelen boende som bott där i längre tid än fem år. Medan de som har den högsta andelen boende i över fem år är Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista. Även Skärholmen har en stor andel boende i över fem år. Jag tycker mig inte kunna uttyda någon relevant koppling mellan varken trygghet eller den anmälda brottsligheten. På vissa ställen där omflyttningen är låg är oron hög, på andra ställen där oron är låg är omflyttningen hög och på vissa ställen är oron låg likaså omflyttningen. Återigen så hittar jag en faktor som till viss del kan förklara oro men inte fullt ut.
20
Detta är långt ifrån en fullständig jämförelse mellan social tilltro och oro för brott. Frågor om hur väl man känner sina grannar eller om man skulle säga till andra personers barn i området om det gör något dåligt, likt tidigare nämnda studier, hade troligtvis varit bättre faktorer för att kunna dra några användbara slutsatser om social tilltros inverkan på oro för brott. Men jag tycker ändå att det visar hur många olika faktorer som kan spela in när det gäller oro för brott. Varje gång jag testat en ny förklaring, så finner jag att de nya faktorerna skulle kunna förklara oro i vissa områden medan samma faktor inte kan förklara oro i ett annat område.
5. Analys Bromma förekommer flesta gånger på placering 1-2 på de olika tabellerna rörande boendes orolighet för brott. Bromma är också det området som har den lägsta brottsligheten. Invånarna känner sig relativt trygga och brottsligheten är låg, här kan vi då se en rationell oro för brott. Men till skillnad från Bromma finner vi de andra områdena med låg oro, med en brottsnivån i mitten av indexet eller i slutet. Att den anmälda brottsligheten är hög i innerstadsområdena är inte speciellt förvånande, eftersom fler människor är i rörelse i de områdena. Eftersom brottsligheten är hög i de områdena så kan man tycka att de boende borde märka detta och oron då skulle vara högre. Det kan vara så att många människor och liv och rörelse runt omkring en ger en viss trygghet, kanske även till viss del en falsk trygghet. I en intervjustudie som omnämns under tidigare forskning (Heber, 2007) berättar en intervjudeltagare att denne är rädd för att vistas i förorten för att det känns säkrare i innerstaden där det är fler människor i närheten. Att vistas kring många människor kanske gör att man tänker att ingen kommer att utsätta mig för brott här eftersom att det är så många som ser, men många människor på en och samma plats betyder också fler potentiella gärningsmän och att fler eventuella konflikter kan dyka upp. Oron att utsättas för brott är som högst i förorterna, vilket man kanske till viss del kan skylla på mediernas osmickrande beskrivningar av dem. Men där oroligheten är som högst är också den anmälda brottsligheten hög. Så det är ändå en viss rationell rädsla som de boende där känner. I den tidigare forskningen har individer uppgett att de anser att det kan vara otäckt att vistas i förorten, främst på kvällen. Men det var i större utsträckning personer som inte hade några kopplingar till förorten som ansåg att det var otryggt att vistas där. Medan boende endast förknippade det otrygga med kväll och stora ungdomsgrupper (Heber, 2007). Beroende på hur de boende tänker när de svarar, så kan den höga oron förklaras av att de känner sig oroliga vid vissa tidpunkter och utgår från det när de svarar på enkäten. De övriga stadsdelsområdenas placeringar varierar och det blir därför lite komplicerat att jämföra med den anmälda brottsligheten. Dock kan jag inte se något som sticker ut, det känns som att de flesta områdenas rädsla är proportionerlig till andelen begångna brott. Förutom den upplevda tryggheten i Södermalm och Norrmalm. 21
Om vi tänker oss att innerstadsområdena hade svarat på ett sådant sätt att deras orolighet stod i proportion till den anmälda brottsligheten, ligger nästan alla de övriga områdena där man hade kunnat tänka sig utifrån resultatet om den upplevda oron. Det som i så fall skulle sticka ut mest är kanske Hässelby-Vällingby som placerar sig ned mot 11-12 tre gånger men ändå har en ganska låg brottslighet. Det kanske är på sådana ställen där medias beskrivningar om brott och förorten spelar in. Här kan man inte förklara oron för brott med den anmälda brottsligheten, eftersom oron är hög medan brottsligheten är låg. Men om medias bild av förorter är negativ, kanske den påverkar de boende som i sin tur får en negativ bild av sitt eget område och upplever att det är otryggt där eftersom man påminns om att det begås många brott i förorten. Om media beskriver förorten på ett osmickrande sätt och människor får sin största kunskap om brott från media, något som kommer fram i tidigare nämnda djupintervjustudie (Heber, 2007), kan media mycket väl påverka invånare att uppleva otrygghet i sitt eget område. Speciellt om de också får det bekräftat att brott begås där, eftersom brottsligheten finns överallt kan det vara svårt att undvika att höra talas om en bekant eller bekants bekant som utsatts för något brott. Om jag återgår till mina frågeställningar så skulle jag på den första frågan vilja svara ja, oron skiljer sig åt mellan olika områden. I de flesta fallen rör det sig inte om några stora skillnader, men skillnader finns. Svaret på min andra fråga däremot är inte lika klart. På vissa stadsdelsområden stämmer det in och på andra inte. Då är det främst innerstadsområdena där det skiljer sig åt. De områdena skiljer ju sig mot övriga områden i allmänhet då de inte är bostadsområden på samma sätt. De inre stadsdelsområden är ofta även en arbetsplats eller mötesplats och så vidare, i större utsträckning än områdena utanför innerstaden. Om de områdena hade uteslutits från den här undersökningen kanske svaret även på min andra frågeställning hade varit ja. Men som det ser ut här verkar det ändå som att det måste finnas fler faktorer som kan förklara oron för brott än anmäld brottslighet.
5.1. Ogiltiga svar Som vi kan se på resultatet finns det en stor andel ogiltiga svar. Den andelen är ofta högre än det sammanslagna svarsalternativet ganska ofta/mycket ofta. Om vi jämför med frågan om kön som är den första frågan i enkäten, där är det interna bortfallet endast är 1,7 %. Medan frågorna om orolighet har en variation på 4,4 % till 16,9 %. Man kan också tydligt se vid vilken typ av frågor som det interna bortfallet är som högst, nämligen frågor som gäller våld i hemmet och sexualbrott. Den förklaring jag kan tänka mig är att frågorna helt enkelt upplevs som känsliga och privata. Även att just den typen av frågor kan vara jobbiga att svara på eftersom att man då måste reflektera över det. Det kanske inte är något man tänker på i vanliga fall eller vill tänka på och därför undviks den frågan om det är möjligt. Eftersom bortfallet är så pass stort blir det svårt att helt förlita sig på de slutsatser som dras. Om 22 giltiga svar hade angetts skulle de kunnat påverka resultatet i olika riktningar beroende på vilket svar som anges. Risken att de känsliga frågorna skulle påverka deltagare till att inte svara sanningsenligt finns också. Däremot är det omöjligt att veta i vilken utsträckning deltagare har agerat på sådant sätt. Det interna bortfallet och möjliga socialt acceptabla svar, gör att resultatet till viss del blir skevt och att generaliseringar blir svårare. Om bortfallet har varit lika högt varje gång som Trygghetsmätningen har utförts kan det vara nödvändigt att se över frågorna. Frågorna är nödvändiga för syftet men syftet kan tydliggöras och även specificeras för just de känsliga frågorna. Att anonymitet råder skulle också kunna tydliggöras, kanske borde det även stå hur man arbetar för att garantera anonymitet.
6. Diskussion När jag började den här studien var jag säker på att det skulle finnas en tydlig överensstämmelse mellan oro och anmäld brottslighet och även att det skulle vara stor skillnad mellan olika geografiska områden. Visst kan man uttyda ett mönster då det är samma stadsdelsområden som förekommer på de lägre placeringarna när det gäller oro som även har en högre anmäld brottslighet. Men när det gäller de stadsdelsområdena där man känner sig tryggast, har de inte alltid den lägsta anmälda brottsligheten utan ligger runt mitten eller på en lägre placering. När jag i resultatet kollade på andra faktorer som kanske skulle kunna påverka fann jag också vissa kopplingar, men inte heller här tydliga. Det jag kan konstatera är att oro kan påverkas av många olika faktorer och kan inte, så som jag har försökt, förklaras av en enda faktor. Att mäta oro är mycket svårt eftersom det kan ha olika mening för olika personer. Om jag skulle vara deltagare i en sådan här enkätundersökning så skulle inte jag svara olika beroende på om ordet rädsla eller oro användes. Trots det så skulle jag i andra sammanhang göra en skillnad mellan dessa. Det är mycket möjligt att andra individer även skulle göra den skillnaden i enkäten. Därför var nog oro det bästa ordet att ta upp i enkäten eftersom att det inte känns lika starkt som rädsla. Om bara definitionen av ordet är svårt, hur svårt är det inte då att tolka svaren. Till exempel betyder ju inte svaret ganska sällan att man är helt befriad från oro, man är ju faktiskt orolig men bara ganska sällan. Jag har ju i min presentation av materialet valt att slå ihop de fyra svarsalternativen till bara två, vilket gör att det blir färre resultat att hålla reda på men resultaten blir inte lika exakta. Eftersom jag i den här studien inte använt mig av alla anmälda brott utan endast några utvalda blir därför inte resultatet representativt för alla brott utan endast de jag valt. Indexet över anmälda brott som jag har tagit fram kommer inte se likadant ut om man tar med andra typer av brott och lägger man till andra brott kanske de olika områdena får helt nya placeringar. Men å andra sidan hade det varit svårt att jämföra oron från enkäten om brott som inte ens togs upp där skulle vara representerat under den anmälda brottsligheten. Om huruvida en individ är orolig för att utsattas för 23 rån kan troligtvis inte förklaras utav andelen anmälda miljöbrott. Hade jag då tagit med miljöbrott och andra typer av brottslighet så hade resultatet kanske inte varit jämförbart med statistiken om oro.
6.1. Förslag till framtida forskning Under det här arbetets gång har det dykt upp många intressanta tankar om vad framtida forskning skulle kunna handla om relaterat till detta ämne. Några tar jag upp ytligt i analysdelen, till exempel att kolla på socioekonomiskstatus och dess betydelse för oro. Men att samtidigt ha olika geografiska områden i åtanke. Att undersöka social tilltro och dess betydelse för oro för brott hade också varit mycket intressant. Då hade man kunnat kolla på faktorer som är mer beskrivande för social tilltro än bara hur många år man bott i sitt nuvarande bostadsområde. En enkätundersökning tror jag skulle passa ett sådant forskningsprojekt, men om man även vill få in oro för brott tror jag att det kan vara bra med en kompletterande intervjuundersökning. Vid en intervjuundersökning skulle det vara lättare att få fram information om varför man är orolig för att utsättas för brott och inte bara vart på en skala man är orolig för det. Man kan undersöka kontexten för oro, om man alltid är orolig eller om det är vissa platser, tider etcetera. Endast en kvalitativ studie hade inte varit representativ för alla inom samma stadsdelsområde men det hade ändå kunnat lyfta från några faktorer som det till exempel inte finns så mycket statistik om och därmed inte är något som man utifrån skulle tänka på. Därför tror jag att en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder hade passat för ett sådant syfte. Jag anser att anmäld brottslighet är en delförklaring till oro, men vid möjlighet till en större undersökning kan man även undersöka andra faktorer mer ingående. Det kanske inte är just den anmälda brottsligheten som bidrar till oro utan snarare att man hört talas om brott mer om den anmälda brottsligheten är högre där man bor. Man skulle alltså kunna komplettera denna studie genom att också undersöka hur många som hör talas om brott som begås i ens närhet och hur ofta. Att man sällan hör talas om brott som begås skulle kunna förklara en låg oro i ett område som har hög anmäld brottslighet.
24
Litteraturförteckning Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB
Brå. Sök statistik över anmälda brott. Hämtat 2014-12-09 från: http://statistik.bra.se/solwebb/action/index
Brå. (2008). Otrygghet och segregation: Bostadsområdets betydelse för allmänhetens otrygghet och oro för brott. Stockholm: Brottsförebygganderådet.
Heber, A. (2007). Var rädd om dig! Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och dagspress (Doktorsavhandling). Stockholm: Stockholms universitet.
Japec, L., Ahtiainen, A., Hörngren, J., Lindén, H., Lyberg, L., & Nilsson, P. (1997). Minska bortfallet. Örebro: SCB-tryck
Kubrin, C.E. (2010). Shaw, Clifford R., and Henry D. McKay: Social Disorganization Theory. I: F.T. Cullen & P. Wilcox (red.) Encyclopedia of Criminological Theory. SAGE Publications, Inc.
Morenoff, J. D., Sampson, R. J., & Raudenbush, S. W. (2001). Neighborhood Inequality, Collective Efficacy, and the Spatial Dynamics of Urban Violence. Criminology, 39 (3), 517-560.
Sampson, R. J., & Groves, W. B. (1989). Community Structure and Crime: Testing Social- Disorganization Theory. American Journal of Sociology, 94 (4), 774-802. doi: 10.1086/229068
Sampson, R. J., Raudenbush, S. W., & Earls, F. (1997). Neighborhoods and Violent Crime: A Multilevel Study of Collective Efficacy. Science, 277 (5328), 918-924. doi: 10.1126/science.277.5328.918
Sarnecki, J. (2009). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur AB
SOU 1998:25. Tre städer: En storstadspolitik för hela landet. Stockholm: Elanders Gotab.
Srinivasan, S. (2007). Burgess, Ernest W. I: D.R. Goldfield (red.) Encyclopedia of American Urban History. SAGE Publications, Inc.
Statistik om Stockholm. (2013). Detaljerad statistik. Hämtat 2014-12-09 från: http://www.statistikomstockholm.se/index.php/detaljerad-statistik
Stockholms stad. (2014a). Stadsdelsförvaltningar. Hämtat 2015-01-02 från: http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Stadsdelsforvaltningar/
Stockholms stad. (2014b). Trygghetsmätningen 2014. Hämtat 2014-12-26 från: http://www.stockholm.se/Fristaende- webbplatser/Fackforvaltningssajter/Socialtjanstforvaltningen/Utvecklingsenheten/Prevention/Trygg -i-Stockholm-2011/
Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber AB
25
Bilagor
Bilaga 1a-f. Fördelning enkätfråga: Är Du orolig för att utsättas för följande brott? Bilaga 1a. Överfall eller våld i den offentliga
Stadsdelsområde Är inte Ganska Ogiltigt orolig/ ofta/ svar ganska sällan mycket ofta
1 Kungsholmen 83,5 % 11,3 % 5,2 %
2 Bromma 83,1 % 11,1 % 5,8 %
3 Östermalm 81,1 % 12,9 % 5,9 %
4 Älvsjö 79,8 % 13,3 % 6,9 %
5 Södermalm 79,8 % 14,7 % 5,5 %
6 Norrmalm 77,7 % 17,1 % 5,2 %
7 Hägersten-Liljeholmen 77 % 15 % 8 %
8 Spånga-Tensta 75,8 % 15,9 % 8,3 %
9 Skarpnäck 74,6 % 16,9 % 8,5 %
10 Farsta 73 % 17,3 % 9,7 %
11 Hässelby-Vällingby 72,8 % 17,4 % 9,7 %
12 Årsta-Enskede-Vantör 72,7 % 18,1 % 9,2 %
13 Rinkeby-Kista 69,7 % 20,1 % 10,2 %
14 Skärholmen 65,5 % 23,8 % 10,7 %
26
Bilaga 1b. Överfall eller våld i hemmet
Stadsdelsområde Är inte Ganska Ogiltigt orolig/ ofta/ svar ganska sällan mycket ofta
1 Kungsholmen 91,8 % 1,3 % 6,9 %
2 Norrmalm 91,6 % 1,3 % 7,1 %
3 Bromma 90,7 % 1,6 % 7,7 %
4 Södermalm 90,5 % 1,1 % 8,4 %
5 Östermalm 90,3 % 1,6 % 8,1 %
6 Älvsjö 87,7 % 3 % 9,3 %
7 Hägersten-Liljeholmen 86,8 % 2,6 % 10,6 %
8 Skarpnäck 85,9 % 2,1 % 12 %
9 Spånga-Tensta 85,7 % 4,2 % 10,1 %
10 Årsta-Enskede-Vantör 84,7 % 3,6 % 11,7 %
11 Farsta 84,5 % 2,6 % 12,9 %
12 Hässelby-Vällingby 84,1 % 3,3 % 12,6 %
13 Rinkeby-Kista 79 % 6,1 % 14,9 %
14 Skärholmen 77,6 % 7,2 % 15,2 %
27
Bilaga 1c. Inbrott i Din bostad
Stadsdelsområde Är inte Ganska Ogiltigt orolig/ ofta/ svar ganska sällan mycket ofta
1 Kungsholmen 86,7 % 8,5 % 4,8 %
2 Östermalm 84 % 11,4 % 4,5 %
3 Södermalm 83,5 % 11,6 % 4,9 %
4 Norrmalm 82,9 % 12,2 % 4,9 %
5 Bromma 80,5 % 15,3 % 4,2 %
6 Hägersten-Liljeholmen 79,2 % 14,5 % 6,3 %
7 Skarpnäck 78,9 % 13,4 % 7,7 %
8 Farsta 75,2 % 16,8 % 8 %
9 Hässelby-Vällingby 74,6 % 18,3 % 7,1 %
10 Årsta-Enskede-Vantör 73,7 % 18,8 % 4,9 %
11 Älvsjö 71,8 % 22,5 % 5,7 %
12 Spånga-Tensta 68,3 % 27,3 % 4,4 %
13 Skärholmen 67,3 % 25,5 % 4,4 %
14 Rinkeby-Kista 62,4 % 28,3 % 9,3 %
28
Bilaga 1d. Sexuella trakasserier
Stadsdelsområde Är inte Ganska Ogiltigt orolig/ ofta/ svar ganska sällan mycket ofta
1 Bromma 89,6 % 1,9 % 8,5 %
2 Norrmalm 89,6 % 3 % 7,4 %
3 Kungsholmen 89,3 % 3,5 % 7,2 %
4 Södermalm 88 % 3,8 % 8,2 %
5 Älvsjö 87,9 % 2,2 % 9,9 %
6 Östermalm 87,9 % 3,4 % 8,8 %
7 Spånga-Tensta 85,8 % 2,9 % 11,3 %
8 Hägersten-Liljeholmen 84,9 % 3,4 % 11,7 %
9 Skarpnäck 83,1 % 4,1 % 12,8 %
10 Hässelby-Vällingby 83 % 4,2 % 12,8 %
11 Farsta 82 % 4,6 % 13,4 %
12 Årsta-Enskede-Vantör 82 % 5 % 13 %
13 Rinkeby-Kista 78,3 % 6,3 % 15,4 %
14 Skärholmen 76 % 7,1 % 16,9 %
29
Bilaga 1e. Våldtäkt
Stadsdelsområde Är inte Ganska Ogiltigt orolig/ ofta/ svar ganska sällan mycket ofta
1 Kungsholmen 85,4 % 7,6 % 7 %
2 Bromma 85,2 % 6,7 % 8,1 %
3 Norrmalm 84,9 % 7,8 % 7,3 %
4 Älvsjö 83,9 % 6,2 % 10 %
5 Södermalm 83,1 % 9,4 % 7,5 %
6 Östermalm 83 % 8,6 % 8,4 %
7 Spånga-Tensta 81,9 % 7,5 % 10,6 %
8 Hässelby-Vällingby 79,2 % 8,3 % 12,5 %
9 Hägersten-Liljeholmen 79,1 % 9,9 % 11 %
10 Skarpnäck 77,4 % 10,5 % 12,1 %
11 Farsta 76,9 % 9,9 % 13,3 %
12 Årsta-Enskede-Vantör 76,6 % 11,3 % 12,1 %
13 Rinkeby-Kista 75,7 % 10 % 14,4 %
14 Skärholmen 71 % 12,1 % 16,9 %
30
Bilaga 1f. Rån
Stadsdelsområde Är inte Ganska Ogiltigt orolig/ ofta/ svar ganska sällan mycket ofta
1 Kungsholmen 85 % 10 % 5 %
2 Bromma 84,5 % 9,3 % 6,2 %
3 Östermalm 82 % 12,1 % 5,9 %
4 Norrmalm 82 % 12,8 % 5,2 %
5 Södermalm 81,4 % 12,9 % 5,7 %
6 Älvsjö 80,4 % 12 % 7,6 %
7 Hägersten-Liljeholmen 79,5 % 13,7 % 6,8 %
8 Skarpnäck 76,3 % 14,3 % 9,4 %
9 Spånga-Tensta 74 % 18,5 % 7,4 %
10 Farsta 73,9 % 16,7 % 9,5 %
11 Hässelby-Vällingby 73,1 % 18 % 8,9 %
12 Årsta-Enskede-Vantör 72,3 % 18,7 % 9 %
13 Skärholmen 62,8 % 27,2 % 10 %
14 Rinkeby-Kista 61,6 % 28,7 % 9,6 %
31
Bilaga 2. Utvald statistik från rapporten från Stockholms stad med sammanställningen om Trygghetsmätningen år 2008.
Stadsdelsområde Rinkeby-Kista Norrmalm Kungsholmen Skärholmen
Andel invandrare 54,1 % 14,4 % 13,3 % 43,9 %
Medelinkomst 184 900 kr 323 700 kr 310 400 kr 193 400 kr
Andel med försörjningsstöd 14,2 % 1,2 % 1,2 % 9,1 %
Andel arbetslöshet 3,2 % 1,3 % 1,5 % 4,8 %
32
Bilaga 3. Hur länge har Du bott i Ditt nuvarande bostadsområde?
Stadsdelsområde Mindre än 1 år 1-5 år Mer än 5 år Ogiltigt svar
Rinkeby-Kista 9,1 % 24,2 % 65,3 % 1,4 %
Spånga-Tensta 6 % 24,9 % 68,1 % 1,1 %
Hässelby-Vällingby 8,3 % 25,8 % 64,5 % 1,3 %
Bromma 8,1 % 28,5 % 62,6 % 0,7 %
Kungsholmen 10,3 % 39,4 % 49,4 % 0,9 %
Norrmalm 8,8 % 35,5 % 54,5 % 1,1 %
Östermalm 12 % 30,9 % 56,3 % 0,8 %
Södermalm 9,2 % 32,4 % 57,2 % 1,1 %
Årsta-Enskede-Vantör 8,2 % 26,9 % 63,2 % 1,7 %
Skarpnäck 8,1 % 30,8 % 59,7 % 1,4 %
Farsta 7,6 % 26,5 % 65 % 0,9 %
Älvsjö 7,4 % 26,4 % 64,9 % 1,2 %
Hägersten-Liljeholmen 10,3 % 31,9 % 56,6 % 1,3 %
Skärholmen 5,7 % 28,3 % 64,9 % 1,1 %
33