Nationalupplagan Av August Strindbergs Samlade Verk Och En Textkritisk Kommentar

Titel · 1

Samlaren

Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 118 1997

Svenska Litteratursällskapet 2 · Författare

REDAKTIONSKOMMITTÉ:

Göteborg: Lars Lönnroth, Stina Hansson Lund: Per Rydén, Margareta Wirmark, Eva Hættner Aurelius Stockholm: Ingemar Algulin, Anders Cullhed Uppsala: Bengt Landgren, Johan Svedjedal, Torsten Pettersson

Redaktörer: Hans-Göran Ekman (uppsatser) och Claes Ahlund (recensioner)

Distribution: Svenska Litteratursällskapet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 UPPSALA

Utgiven med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet

Redaktionen tackar de professorer i ämnet som verkat som referenter under en tvåårsperiod: Ingemar Algulin, Anders Cullhed, Eva Hættner Aurelius, Ulla-Britta Lagerroth och Thure Stenström.

Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 Uppsala. Samtliga insända uppsatser granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall lämnas först i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word for Windows, Word for DOS eller Word Perfect.

ISBN 91–87666–12–x ISSN 0348–6133

Printed in Sweden by Gotab, Stockholm 1998 306 · Övriga recensioner

Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk och en textkritisk kommentar. Redogörelsen för till- Del 21. Tjänstekvinnans son III–IV, redigerad och kom- komsten är betydligt mer omfattande i nationaluppla- menterad av Hans Lindström. Norstedts 1996. gan, och dessutom försedd med illustrationer, t.ex. av Del 22. Han och hon. En själs utvecklingshistoria (1875– bevarade utkast. Inte sällan bidrar redaktören med egen 76), redigerad och kommenterad av Hans Sandberg. forskning kring respektive verks framväxt. I Samlade Norstedts 1996. Verk tillkommer alltså ett avsnitt om mottagandet, en Del 54. Historiska miniatyrer, redigerad och kommente- avdelning där sekundärtexter återges och slutligen de rad av Conny Svensson. Norstedts 1997. mycket ambitiösa ordförklaringarna. Del 63. Den världshistoriska trilogin. Dramafragment, re- Här skall tre volymer som utkommit under 1996 och digerad och kommenterad av Gunnar Ollén. Norstedts två som publicerats under 1997 recenseras i kronologisk 1996. ordning efter verkens tillkomst. I förra numret av Sam- Del 65. En blå bok I, redigerad och kommenterad av laren anmälde Ulf Wittrock särtrycket ur Ungdomsdra- Gunnar Ollén. Norstedts 1997. mer I (1989), innehållande Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk. Presentation och redigerings- Under 1997 utges den 48:e volymen av 72 planerade i principer. Av särtrycket framgår bl.a. att Strindbergs ori- nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk, ginalmanuskript läggs till grund för textetableringen. ett projekt som inleddes år 1981. I genomsnitt har alltså Vidare genomförs nystavning i Strindbergs texter, en åt- tre volymer om året producerats, vilket får betraktas gärd som, i likhet med valet att använda de bevarade som en relativt hög takt med tanke på det stora arbete manuskripten som bastexter, blivit föremål för en del som ligger bakom varje volym. När redaktören för en kritik. Någon diskussion om nämnda principer för text- volym etablerat texten enligt principerna för utgivning- etableringen kommer inte att föras här. I stället skall de en i Samlade Verk, framställt ordförklaringar och redo- olika textvolymerna bedömas med utgångspunkt i de gjort för tillkomst och mottagande, granskas det hela av givna förutsättningarna. en huvudredaktör, varpå särskilda textkritiska problem underställs en redaktionskommitté för bedömning. Hans Lindström har tidigare redigerat och kommente- Ibland måste också specialister tillfrågas om fakta inom rat texten till Tjänstekvinnans son I–II, som utkom i något av de många ämnesområden över vilka Strindberg Samlade Verk 1989. Nu utger han de två följande de- rör sig i sina skrifter. Proceduren garanterar att de voly- larna, I Röda rummet och Författaren, i volymen Tjäns- mer som publiceras i Samlade Verk håller en hög veten- tekvinnans son III–IV. Parallellt med utgivningen av skaplig standard. självbiograWn har Lindström fullbordat det för Strind- Jämför man nationalupplagan med den tidigare ve- bergsforskningen så oundgängliga uppslagverket Strind- tenskapliga utgåvan, Samlade Skrifter utgivna av John berg och böckerna I–II (1977–1990), där han förtecknar Landquist 1912–20, – en beundransvärd enmanspresta- beståndet i Strindbergs tre bibliotek och registrerar för- tion – måste man konstatera att skillnaderna är stora. fattarens boklån och läsning. Sedan Landquist fullbordat utgivningen har en rad Lindström har till grund för utgåvan lagt de bevara- Strindbergsmanuskript blivit tillgängliga. Texterna kan de originalmanuskripten till I Röda rummet och Förfat- således etableras med en helt annat säkerhet enligt den taren. I den digra kommentaren, som upptar mer än en princip som både Landquist och Lars Dahlbäck, natio- tredjedel av volymens sidantal, ingår två sekundärtexter: nalupplagans huvudredaktör, varit eniga om, nämligen ”En Tvivlares Anteckningar” och ”Förord till Författa- att författarens intentioner skall tillvaratas, bl.a. genom ren”. Enligt redigeringsprinciperna för Samlade Verk att avlägsna det stora antal förvanskningar som upp- placeras på denna plats texter ”som har nära anknytning kommit sedan tryckmanus lämnats till förlaget. Ny tek- till verk som ingår i textvolymens textdel – det kan ex- nik har också kunnat utnyttjas. Stereomikroskopi och empelvis vara fråga om längre varianttexter som uppvi- infrarödbelysning har använts för att uppenbara text sar stora avvikelser eller tidigare otryckta, kortare texter dold under kraftiga strykningar, och datatekniken har – men som inte har naturlig hemortsrätt där” (SV 1, s. förenklat redaktörernas arbete genom att korrekturläs- 317). ning av texterna kunnat ske med hjälp av radkonkord- ”En Tvivlares Anteckningar” hör till kategorin ”tidi- anser, Strindbergs språkbruk har kunnat kontrolleras gare otryckta, kortare texter”. Sedan Strindberg i slutet genom konkordanser på mikrokort av tidigare utgivna av juli 1887 sänt Albert Bonnier manuskriptet till I Röda verk samt ordindex och framställningen av ordförkla- rummet, bifogade han separat fragmentet ”En TviXares ringar har underlättats genom en kumulerad lista över Anteckningar”, som han önskade infoga i det femte ka- hittills gjorda förklaringar. Kommentaren har kraftigt pitlet. Anteckningarna härstammar, enligt en uppgift av utökats i förhållande till Landquists utgåva, som endast Strindberg på manuskriptets titelsida, från 1870-talets innehåller information om respektive verks tillkomst början. Han tycks inför publiceringen i självbiograWn ha Övriga recensioner · 307 paginerat bladen och gjort strykningar i texten. Två må- per för textetableringen har resulterat i väsentliga skillna- nader senare, när publiceringen av I Röda rummet när- der mellan de två textkritiska editionerna av Författaren. made sig, ville förläggaren utesluta fragmentet, men I början av augusti 1886 grep sig Strindberg an det Strindberg protesterade. Bonnier gav så småningom som han först avsåg som den femte delen av Tjänste- med sig och lovade ta med ett urval ur ”En TviXares kvinnans son. Vid den tidpunkten hade han planer på Anteckningar” – ”der Wnnes ett och annat bra deri- att låta Han och hon följa på I Röda rummet. När det fär- bland” (SV 21, 240). Förläggaren ändrade sig emellertid diga manuskriptet till Författaren skickades till förlaget i och strök anteckningarna vid tryckningen. januari 1887 blev Bonnier besviken på innehållet. Det Samtidigt som fragmentet diskuterades, föreslog var mera ”kritik och polemik än egentligt underhållan- Bonnier att en kärlekshistoria mellan huvudpersonen de och berättande” (s. 245). En bidragande orsak till för- Johan och hushållerskan på Kymmendö skulle förkortas läggarens tvekan kan ha varit att självbiograWn sålde då- eller uteslutas, emedan den kunde ”i hög grad stöta” ligt. Först i samband med Strindbergs 60-årsdag ansåg (s. 239). Även till denna åtgärd ställde sig Strindberg han läget för en utgivning vara gynnsamt. Inför tryck- ovillig, men kunde tänka sig att gå med på någon för- ningen gjorde Strindberg emellertid uteslutningar, i kortning. Vid nyåret erkände han emellertid den stryk- korrekturet sammanlagt ca sex sidor, betingade av den ning och de ändringar av ”En TviXares Anteckningar” nya religiösa åskådning han anammat efter Inferno. De respektive kärlekshistorien på Kymmendö som Bonnier här ingreppen accepterade Landquist i Samlade Skrifter företagit. Det tog John Landquist fasta på när han 1913 och redovisade dem i stället i kommentaren i enlighet etablerade texten till I Röda rummet i Samlade Skrifter med grundprincipen att låta första upplagan fungera efter första upplagan. Där accepterade han Bonniers in- som bastext för editionen. I Samlade Verk utgår man grepp både vad gäller ”En TviXares Anteckningar” och som nämnts från manuskriptet och har därmed lättare kärlekshistorien. I ”Anmärkningar” har Landquist re- att avvisa ändringar gjorda under en senare författarperi- gistrerat var ändringarna har gjorts i manuskriptet, men od (vilket annars också är en regel hos Landquist, när texten i ”En TviXares Anteckningar” återges inte – däre- det gäller senare upplagor). De olika principerna får mot de strukna partierna i Kymmendö-episoden. Två konsekvenser också för det 1909 författade ”Förord till långa textsjok i (i SV 21 motsvarande s. 71 r. 15–34 och Författaren” som i Samlade Skrifter inleder verket, med- s. 72 rad 22–s. 73 r. 15) har utgått och ersatts av sex res- an det i Samlade Verk följdriktigt placeras i kommenta- pektive en och en halv rad. Nämnda textställen etable- ren. Viktigt är förstås att detta intressanta dokument ras däremot i Samlade Verk, där alla ändringar av cen- Wnns med i textvolymen – där ger Strindberg i koncen- surkaraktär avvisas. Uppenbarligen hör ”En Tvivlares trat sin syn på det egna författarskapet och dess ställning Anteckningar” inte dit, trots att textläget i mångt och i det litterära Sverige under fyra decennier. mycket liknar det som gäller för Kymmendö-episoden, Tjänstekvinnans son III–IV innehåller, liksom många där uteslutningarna återinsätts. av de senaste årens volymer i Samlade Verk, generösa Regeln att ”tidigare otryckta, kortare texter” skall ordförklaringar. För deras tillförlitlighet vad beträVar placeras i kommentaren har alltså vunnit i konkurren- identiWering av och data om personer garanterar dessut- sen med en annan viktig princip som talar för att avsnit- om en särskild utredning av Bo Bennich-Björkman. I tet kanske ändå ”har naturlig hemortsrätt” i verktexten, Tjänstekvinnans son I–II, beledsagas ordförklaringarna nämligen den grundläggande tanken att ”Strindbergs av en karta över Stockholm från 1867. När en plats i hu- intentioner vid författandet och förstagångspublicering- vudstaden omnämns hänvisas i förklaringarna till karen av respektive verk skall tillvaratas så långt det är möj- tan. En sådan karta saknas av förståeliga skäl i Tjänste- ligt” (SV 1, s. 280). Frågan är om inte också en estetisk kvinnans son III–IV, där handlingen tilldrar sig på Xera bedömning kan ha spelat en viss roll när ”En TviXares orter. I stället är kommentaren rikt illustrerad med ett Anteckningar” placerats i kommentaren. Fragmentet är tjugotal teckningar, xylograWer, träsnitt, litograWer eller nämligen ur litterär synpunkt ganska onjutbart – även fotograWer av platser som omtalas i texten. I ordförkla- om det, vilket Strindberg påpekade för sin förläggare, ringarna ges sedan hänvisningar till dessa bilder och till innehåller idéer som bidrar till att ge en bild av författa- ett drygt trettiotal bilder av personer som omnämns el- rens utveckling. ler antyds i texten. De litterära förebilderna utpekas i När John Landquist gav ut Författaren i Samlade ordförklaringarna med föredömlig försiktighet. Så upp- Skrifter hade han inte tillgång till manuskriptet, utan utges t.ex. Jonas Eriksson vara ”modell för Carlsson i gick från ett nu försvunnet korrektur till första upplagan Hemsöborna” (SV 21, s. 275) och Per Ekström ”i Röda 1909. Där Wnns också ”Förord till Författaren” som rummet porträtterad som målaren Sellén” (s. 277). Bild- Strindberg skrev inför tryckningen med anledning av att underskrifterna innehåller däremot inte några sådana manuskriptet blivit liggande sedan årsskiftet 1886–87. förbehåll. Där är Per Ekström ”’Sellén’ i romanen Röda De olika förutsättningarna vad gäller textläge och princi- Rummet” (bild 21), Martin Nyström ”’Ygberg’ i roma- 308 · Övriga recensioner nen Röda Rummet” (bild 22) och Måns Jönsson ”’Olle breven renskrivna och att det ovanför varje brev skulle Montanus’ i romanen Röda Rummet” (bild 32). Strind- anges ”Från xxx till xxx”, vilket Sandberg tolkar som att berg skriver visserligen i fjärde delen av Tjänstekvinnans Strindberg avsett att byta ut kryssen mot Wngerade son à propos Röda rummet att författaren ”till en vän namn eller titlar senare. I samma brev föreslår han emel- påstod att han kunde visa fotograWer av Wgurerna”, men lertid att namnen konsekvent skulle tecknas xxx. På ett i samma mening står ”att han ej fotograferat”. Vidare: liknande sätt hade Strindberg gått till väga i slutet av I ”Det var dikt och det var verklighet, och alltså verklig- Röda rummet, där han i ett avsnitt benämnt ”Utdrag ur hetsdiktning eller realism. Hur mycket han omdiktat brev till Vännen X” (ss. 103–112) återger sina egna brev, vet endast han själv, men det var mycket mer än man ersätter ett par personnamn med kryss och döljer några hade lust att tro, ty han ägde ännu då den förmågan att geograWska platser. Bonnier ställde sig emellertid myck- med fantasien trolla Wgurer och scener.” (s. 127.) Man et tveksam till en utgivning som skulle innehålla andras kan förstås invända att det citerade partiet bör uppfattas brev, men föranstaltade om en avskrift. Strindberg upp- som Wktion, eftersom det står i en text, där huvudperso- repade sitt önskemål om att namnen skulle uteslutas. nen utrustats med det distansskapande namnet Johan När Bonnier hade läst avskriften, föreslog han först och handlingen återberättas i tredje person. Det berätti- Strindberg att i stället för xxx dikta nya namn, men se- gar ändå inte att likhetstecken sätts mellan autentiska dan ändrade han sig och ville i stället att Strindberg personer och Wktiva karaktärer i en romankontext. skulle omarbeta manuskriptet till en ”kärleks och gifter- målshistoria” (s. 229) som kunde inlemmas i del tre av Att två volymer i Samlade Verk som hör nära samman, självbiograWn, vilket Strindberg vägrade att göra. Slutli- Tjänstekvinnans son III–IV och Han och hon, utkommer gen refuserade förläggaren manuskriptet deWnitivt, samma år förefaller mycket välplanerat. Strindberg hade Strindberg Wck tillbaka breven och erhöll renskriften i som nämnts tänkt låta brevromanen ingå som del IV, november 1886. Dessa dokument kom till användning, och han gav den samma undertitel som tidigare delar i när Strindberg följande år påbörjade En dåres försvarstal självbiograWn: En själs utvecklingshistoria. – men Han och hon förblev otryckt under Strindbergs I John Landquists utgåva av Samlade Skrifter åter- livstid. I det efterlämnade manuskriptet har Strindberg Wnns brevromanen allra sist, där delen fått nummer 55 i numrerat och redigerat breven, sorterat dem i kapitel, serien och placerats efter samlingsvolymen Efterslåtter. I eliminerat några brev och strukit vissa avsnitt. Han har Samlade Verk har den, vilket får anses vara en bättre lös- också påbörjat ett utbyte av personnamn mot kryss. ning, i stället fogats in efter självbiograWn, alltså i sitt Först 1919 publicerades brevromanen, då av John kronologiska sammanhang. För redigering och kom- Landquist i Samlade Skrifter. Han byggde på den nume- mentar till Han och hon står Hans Sandberg, som tidiga- ra förkomna renskriften, där Strindberg sannolikt gjort re givit ut de textkritiskt komplicerade delarna 4 och 5, en del ingrepp som resulterat i uteslutningar. I valet mel- Ungdomsjournalistik respektive Mäster Olof. Dessutom lan att följa Strindbergs lösning att ersätta namnen med har han varit verksam som biträdande huvudredaktör xxx och att låta namnen stå oförändrade, vilket tidvis för nationalupplagan. föresvävat Strindberg, följde Landquist i stället en tredje Vid etableringen av texten till Han och hon har utgi- väg, nämligen att ge personerna samma namn som i En varen ställts inför ett svårlöst problem. Brevromanen dåres försvarstal med undantag av huvudpersonen som består av en samling autentiska brev, de Xesta utväxlade kallades Johan såsom i Tjänstekvinnans son. Landquist mellan Strindberg och Siri von Essen under åren 1875– motiverade tillvägagångssättet med det faktum att bre- 1876. Planerna på att ge ut parets brev delgav författaren ven användes som förlaga till En dåres försvarstal och att Albert Bonnier första gången i slutet av juni 1886, när namnens utelämnande bara skulle skapa förvirring. han just hade avslutat andra delen av Tjänstekvinnans Dessutom omtalas två av personerna i renskriften på son. I ett brev till förläggaren berättar Strindberg att han Xera ställen med namn, ”som tydligen Strindberg själv tidigare hade diskuterat med sin hustru att publicera givit dem i det sända manuskriptet” (s. 221). Det ena är brevväxlingen anonymt och utan utsatta namn under alltså Johan, och det andra är Mathilde, ett täcknamn titeln ”Han och Hon”, men att han nu övervägde att ge som också förekommer i En dåres försvarstal. ut den ”utan något rentvagningsintresse, såsom en själs- Hans Sandberg ställer sig tveksam till Landquists roman men icke diktad eller arrangerad, utan lefvad” lösning av namnskicket och menar att det av dennes re- (SV 22, s. 224). När tredje delen av självbiograWn, I Röda dogörelse inte klart framgår om Strindberg bearbetat rummet, var färdig en månad senare, erbjöds Bonnier att renskriften. Längre fram i kommentaren, i samband se på Han och hon, då avsedd som del fyra. I Författaren, med en redovisning av uteslutningar, hävdar Sandberg som påbörjades i augusti, lämnade Strindberg en lucka emellertid att Strindberg ”med all sannolikhet” (s. 243) för åren som täcks av Han och hon. Till brevromanens gjorde ingrepp i renskriften. Ett annat argument mot manuskript fogade Strindberg ett önskemål om att få Landquists val är att originalbrevens växling mellan ef- Övriga recensioner · 309 ternamn, titlar och endast förnamn, vilket speglar per- Siri von Essens räkning. Han uppmuntrade henne att sonernas sociala relationer, där går förlorad. Därför har författa en roman eller längre novell om deras kärleks- Sandberg vid etableringen av texten i Samlade Verk i historia och föreslog henne bl.a. att använda de auten- stället valt att behålla de autentiska namnen. Han prio- tiska brev som sedan ingick i Han och hon. riterar sålunda de uttalanden av Strindberg som redovi- Ordförklaringarna är även i denna volym tämligen sar en dokumentär aspekt på romanen framför dem som omfångsrika. Det har delvis samband med att till ord- gäller författarens försök att genom xxx inlemma brev- förklaringarna har fogats ett stort antal jämförelser med romanen i självbiograWn. Graden av Wktion är trots allt motsvarande avsnitt i En dåres försvarstal. Sidhänvis- kraftigt markerad av Strindberg genom bearbetningen i ningar ges till Hans Levanders översättning av romanen originalmanuskriptet och sannolikt också i renskriften. från 1976. Naturligvis är jämförelserna värdefulla, men Man kan invända att Han och hon i föreliggande en bättre lösning hade väl varit att infoga dem i den nu skick mer fått karaktären av brevsamling än av brevro- pågående utgåvan av En dåres försvarstal i Samlade Verk man. Breven går ju att läsa på annat håll, utgivna av Tor- och då placera dem på annat håll i kommentaren än sten Eklund i första delen av August Strindberg brev. Det under rubriken ”Ordförklaringar”, där de enligt min argument som framförs i kommentaren, att det valda mening knappast hör hemma. alternativet bäst rimmar med den manuscentrerade hu- vudprincipen i Samlade Verk, kan ifrågasättas. Strind- Gunnar Ollén, som bl.a. skrivit den så användbara och i berg har trots allt i det manuskript som fungerar som ett stort antal upplagor utkomna Strindbergs dramatik, bastext egenhändigt påbörjat en kamouXering av nam- har redigerat och kommenterat Den världshistoriska tri- nen, vilket man nu inte tar hänsyn till vid textetable- login. Dramafragment. Ollén är utgivningens ankare och ringen. Att följa Strindberg i det fallet skulle dock inne- har som redaktör ansvarat för nästan en tredjedel av de bära, vilket Sandberg så riktigt hävdar, att utgivaren volymer som publicerats i Samlade Verk. Föreliggande skulle tvingas gissa sig till hur Strindberg tänkt fortsätta volym innehåller, förutom dramatrilogin, fyra drama- den påbörjade konstruktionen. Ett starkt argument mot fragment som aldrig publicerades under Strindbergs att ersätta namnen med xxx framhålls också, nämligen livstid. Samtliga ingår i den volym Samlade Otryckta att läsningen skulle försvåras kraftigt. Eftersom Strind- Skrifter I som 1918 utgavs av Vilhelm Carlheim-Gyl- bergs alla ingrepp i manuskriptet kommer att redovisas i lensköld. Alla dramerna härstammar från 1900-talet: den textkritiska kommentaren, får även Strindbergsfors- Holländarn 1902, Den världshistoriska trilogin som be- karen och den editionsWlologiskt intresserade – så små- står av dramerna Genom öknar till Arvland, Hellas samt ningom – en fullständig bild av hur Strindberg tänkt ge Lammet och Vilddjuret 1903, Homunculus 1904, Starkod- romanen dess Wktionskaraktär. der Skald 1906 och Toten-Insel 1907. De Wnns inte publi- Den långa redogörelsen för svårigheterna vid etable- cerade i Landquists utgåva av Samlade Skrifter. ringen av texten i Han och hon är inte ämnad att utmyn- Särskilt intressant i kommentaren till denna volym na i omdömet att utgivaren valt fel väg i Samlade Verk. är utredningen av de olika dramernas tillkomst. Under Det Wnns många starka argument för den lösning som den aktuella perioden Wnns ett stort antal utkast till valts. Avsikten har snarare varit att peka på vilken typ av Strindberg verk bevarade i den s.k. Gröna säcken, Nord- problem redaktör, huvudredaktör och redaktionskom- iska Museets deposition av Strindbergs efterlämnade mitté kan ställas inför och vilka slags bedömningar utgi- papper på Kungl. biblioteket. Med hjälp av utkasten, varen måste göra för att Wnna den bästa lösningen. Hans varav ett urval återges i faksimil, kan redaktören redogö- Sandberg har genom sin noggranna undersökning av ra för en väsentlig del av dramernas framväxt. Synd bara det beWntliga handskriftsmaterialet, trycket och doku- att förlaget inte kostat på bilderna av utkasten en bättre menten som belägger diskussionen mellan författare papperskvalitet – de kan ibland vara svårlästa. Vad gäller och förläggare gjort en kritisk analys av för- och nackde- den världshistoriska trilogin, som skildrar biblisk och lar med de etableringsmöjligheter som erbjuder sig. antik tid, har Ollén gjort en rejäl forskningsinsats ge- Textkritiken har ofta underskattats som disciplin. Det nom att undersöka författarens historiska och religiösa här exemplet visar emellertid hur komplicerad redan förlagor bland böckerna i Strindbergs bevarade biblio- etableringen av texten kan vara och vilka gedigna kun- tek i Blå tornet. Tydligen har de illustrerade verken spe- skaper och färdigheter som krävs av redaktören för en lat en stor roll. Ollén citerar en anteckning av Strind- vetenskaplig utgåva. berg, där han deklarerar att det var bilderna i en Bibel Liksom i volymen Tjänstekvinnans son III–IV redovi- tryckt 1851 med träsnitt av Schnorr von Carolsfeld som sas i kommentaren ett par sekundärtexter av intresse, i inspirerade honom att göra en serie bibeldramer. Vidare det här fallet sådana som utan tvekan bör vara placerade har Ollén funnit att Illustrerad Verldshistoria utg. av där: ett utmönstrat första kapitel till Han och hon samt Ernst Wallis 1882 innehåller partier som använts i trilo- ett novellutkast på franska som Strindberg författade för gin t.ex. i den inledande dialogen mellan farao och en 310 · Övriga recensioner präst i Genom öknar till Arvland. Frågan är emellertid Fredrik den store bad han att få: ”En utförlig biograW, om det är lämpligt att använda uppgifter i Tjänstekvin- memoarer, och en dålig roman af okänd författare.” (SV nans son i en redogörelse för tillkomsten. Ollén refererar 54, s. 291.) Strindberg var mån om att inhämta fakta, ett textställe, där det framgår att Johan redan i 21-årsål- men lät sig gärna inspireras av hur andra behandlat dern planerat att skriva ett skådespel om Jesus av Naza- stoVet i Wktionsform. För att inte riskera att bli anklagad reth. Att självbiograWn inte alltid är tillförlitlig som källa för plagiat, valde han emellertid att läsa mindre kända har framgått av tidigare forskning. författare. En intressant upplysning, som såvitt jag förstår kun- Ett omfattande avsnitt i kommentaren är reserverat nat beläggas först i kommentaren till Toten-Insel, är att för de olika novellernas tillkomsthistoria. Vad gäller de fragmentet vid någon tidpunkt varit avsett att fungera första åtta novellerna, som är resultatet av omarbetning- som ram till kammarspelet Pelikanen. Det framgår av ar av de världshistoriska dramerna, visar Svensson exakt markeringar på ett av bladen i Toten-Insels manuskript, vilka partier som använts vid överföringen till den nya där det står ”Text” på s. 15. Av en struken sidmarkering genren. Liksom Ollén redogör Svensson också för vilka att döma skulle Pelikanen ha passats in på detta ställe verk i det efterlämnade biblioteket Strindberg använt efter Lärarens replik: ”[…] emellertid du vill ha skåde- som källor och förlagor till sin framställning. Han kan spel! Må ske som du vill!” (ss. 343, 409 V.) dels i någon mån komplettera Olléns uppgifter om his- Avdelningen om det samtida mottagandet är av na- toriska källor för novellerna från antik och biblisk tid, turliga skäl inte särskilt omfattande. Med hänvisning till dels fortsätta kartläggningen av material som använts sin bok Strindbergs dramatik, kan Ollén emellertid ge till resten av miniatyrerna. Man kan jämföra hans un- exempel på att ett par av de otryckta dramerna, även dersökning med dem som företagits av Göran Stocken- fragmenten, legat till grund för senare teateruppsätt- ström avseende tillkomsten av Karl XII (i Meddelanden ningar och hur de mottagits. Om de utförliga ordförkla- från Strindbergssällskapet 1970–71) och av Ola Kindstedt ringarna skall ordas längre fram. i hans studie av framväxten av Kristina i avhandlingen om nämnda drama (1988). Att novellsamlingen Historiska miniatyrer från 1905 ut- Ett längre avsnitt i kommentaren ägnas brevväxlingen ges i Samlade Verk så tätt inpå Den världshistoriska trilo- mellan förläggare och författare om bokens utseende. gin har sina poänger. Åtta av novellerna är nämligen ett Där avslöjas författarens uppfattning om det egna ver- resultat av författarens bearbetningar av de otryckta his- ket. Strindberg ville att Bonnier skulle knyta an till toriska dramerna. Strindberg fyllde sedan på med ytter- Svenska öden och äventyr genom att ge den världshistoris- ligare fjorton noveller placerade i kronologisk ordning ka novellsamlingen samma format, det lilla duodesfor- efter innehållet fram till och med ”Dome-dagar” som matet, vilket också skedde. Svensson förmodar att be- tilldrar sig under franska revolutionen. Strindbergs åt- teckningen ”miniatyrer” bl.a. syftar på det planerade gärd var sannolikt betingad av en vid denna tid större Wckformatet. En annan rimlig tolkning, som han fram- efterfrågan på hans prosa än på hans dramatik. Redak- för, är att den anspråkslösa titeln korresponderade med tör för utgåvan är Conny Svensson, som tidigare bedri- Strindbergs värdering av innehållet. Författaren ville ab- vit forskning kring Röda rummet, framför allt i sin stu- solut att Historiska miniatyrer skulle presenteras i en die Åttitalet och konstnärsromanen (1985). sammanhållen volym, för att verkets helhetskaraktär inte Kommentaren på över 150 sidor, varav ordförkla- skulle gå förlorad. Strindberg anför bl.a. ett citat från ringarna utgör två tredjedelar, hör till de mest grundliga Tegnér: ”dumt är hvart stycke väl för sig men samlingen och omfattande i Samlade Verk. Liksom i Olléns edition tör lyckas” (s. 267). I det fallet tillmötesgick Bonnier inte presenteras i novellvolymen en rad nya forskningsresul- författarens önskan – samlingen gavs ut i två volymer. tat. Svensson kan korrigera en genom Lamm traderad Conny Svenssons herkuliska arbete med ordförkla- uppfattning att arbetet med miniatyrerna skulle ha kän- ringarna bör få en eloge. Det historiska stoVet kräver en netecknats av snabbhet och slarv. ”Han tyckes ha blädd- omfattande sakkommentar. Klokt nog har problem som rat i någon populär världshistoria och på måfå valt en gäller Strindbergs hantering av stoVet förvisats till avdel- personlighet eller en anekdot”, står det i andra delen av ningen ”Tillkomst och mottagande”. Ändå upptar för- August Strindberg (1942, s. 270). Att Lamms påstående klaringarna som nämnts drygt hundra sidor. En jämfö- inte har mycket fog för sig kan Svensson belägga genom relse med Olléns ordförklaringar till Den världshistoriska att redovisa det stora antalet bevarade förarbeten och trilogin visar att Svensson ändå reducerat dem till det hänvisa till Strindbergs brevväxling med önskemål om allra nödvändigaste. Jag skall ge ett exempel. I dramat böcker som skulle användas vid inläsningen i ämnet. Hellas står i en scenanvisning att Sokrates sitter på en Ett intressant uttalande i brev till den tyske översät- bänk vid torget, den s.k. hemicykeln, och i ordförkla- taren Emil Schering säger en hel del om författarens ar- ringen ger Ollén följande besked: ”(Sókrates) grekisk W- betsmetod. När Strindberg förberedde en novell om losof ca 470–399 f.Kr: hans åskådning har framställts i Övriga recensioner · 311 lärjungen Platons dialoger; han utgick från förnuftets läggning och innehåll. Där kommenteras t.ex. Strind- rätt att förutsättningslöst pröva alla frågor; han kritise- bergs religiösa grundsyn, formen av dialog mellan ”Lä- rade med bitande ironi soWsternas upplösning av kun- raren” och ”Lärjungen”, inXytandet från Swedenborg skapsbegreppet i subjektivt godtycke; anklagad för att och dragen av talmystik. Ett omfattande avsnitt ägnas förakta statens gudar och förstöra ungdomen dömdes de ofta mycket svårbegripliga personanspelningar som han till döden; trots att han erbjöds möjlighet att Xy förekommer i verket. Personerna identiWeras och ett rikt tömde han giftbägaren”. Svensson har inskränkt sig till bildmaterial kompletterar texten. Läsarna får, för första förklaringen: ”(470/469–399 f.Kr.), athensk Wlosof”. gången samlade, förklaringar till passager i uppsatserna Olléns upplysningar är naturligtvis värdefulla, men kan- som tidigare framstått som synnerligen kryptiska. ske inte helt nödvändiga. Något slags ekonomi ligger IdentiWeringarna av personerna i En blå bok ges sedan det förstås i att tidigt ge information som annars kunde också i ordförklaringarna, vilket förstås leder till en del ha behövt kompletteras längre fram i texten. I novellen utrymmeskrävande dubbleringar. Ollén ger även en väl- Hemicykeln i Athen ges betydligt Xer upplysningar om behövlig sammanfattning av Strindbergs verksamhet på Sokrates i kontexten, när han uppträder första gången. det naturvetenskapliga området och redogör för de Samma skillnad ifråga om utförlighet föreligger mellan grundtankar som ligger bakom författarens experiment dramat och novellen när Perikles, Fidias, Euripides, Pla- på alla de områden han beträtt: astronomi, botanik, ton, Alkibiades och Protagoras presenteras i ordförkla- zoologi, fysik, kemi, meteorologi, mineralogi, geologi, ringarna. Ollén har i sin volym haft plats för allmänbil- matematik och medicin. dande upplysningar, eftersom verkens mottagande har Värdefull är också den genomgång av samtida och upptagit ett minimalt utrymme och inga diskussioner senare tiders naturvetare som bedömt Strindbergs insat- mellan Strindberg och hans förläggare Wnns att redovisa. ser. Många har väl haft på känn att hypoteser i stil med Skulle samma typ av ordförklaringar ha använts i Histo- den om kornknarrens förXyttning till varmare länder till riska miniatyrer, hade förmodligen ytterligare ett hund- fots eller svalornas vinterdvala på sjöbotten knappast ratal sidor av kommentarens utrymme ha krävts. Svens- kan ha imponerat nämvärt på samtidens forskare. son har alltså funnit en framkomlig väg, när det gäller Mycket riktigt utsattes han för kritik av naturvetare så- faktaspäckade texter. Genom att inskränka förklaringar- som växtfysiologen Bengt Lidforss och kemisten John na till det allra nödvändigaste räddas redaktörerna från Landin. Även sentida bedömare som Ollén refererar, ke- att helt drunkna i kommentararbetet. misterna The Svedberg och George B. KauVman sparar på berömmet. Astronomerna Knut Lundmark och Arne Att den mycket krävande utgivningen av En blå bok I August Wyller uppskattar emellertid Strindbergs iaktta- anförtrotts Gunnar Ollén är inte förvånande. Det krävs gelseförmåga och hans beläsenhet på området. Listan säkerligen hans erfarenhet och överblick över författar- över naturvetare som tagit ställning till Strindbergs na- skapet för att klara av att kommentera denna heterogena turvetenskapliga insatser hade kunnat göras längre, med samling texter som knyter an till olika stadier i Strind- bidrag t.ex. från matematikern Tord Hall i hans Natur- bergs produktion och av författaren själv karakteriserats vetenskap och Poesi (1981) eller från Christa-Vera Grewe i som ”mitt lifs Syntes”. När det gäller beskrivningen av uppsatsen ”August Strindberg und die Chemie” (Sud- verkets tillkomst har Ollén haft en uppsjö utkast i Grö- hoVs Archiv, 1984), men bilden hade inte förändrats. na säcken att välja mellan. Genom att beledsaga fram- Strindberg kunskaper är trots allt så omfattande att ställningen med illustrationer i form av ett genomtänkt det är svårt för en lekman att förstå innehållet i en del av urval manuskript, blad ur bokliga förebilder, utkast och uppsatserna. Till läsarens fromma har kommentaren förteckningar lyckas han emellertid ge en tydlig och klar försetts ett appendix, där utgivaren återger utlåtanden bild av verkets framväxt från planen på ett breviarium, från en rad fackmän som kommenterar svårbegripliga ett slags andaktsbok, till En blå bok. Dess undertitel, av- inslag. I genomgången får Strindberg, trots att åtskilliga lämnad till vederbörande och utgörande kommentar till befängda utgångspunkter, felaktiga slutsatser, bristande ”Svarta fanor”, antyder bokens karaktär av ”vitbok”, kunskaper osv. påpekas, här och där ett erkännande från dvs. rapport eller kritisk utredning i en kontroversiell sakkunskapen. Så framhåller t.ex. professor Gunnar fråga. Naturvetenskapliga inslag tillkom tydligen först Larsson-Leander att Strindbergs förmodan i Homogent sedan Strindberg kommit en bit in i författandet. Hur Kosmos att kosmos är kemiskt homogent visat sig vara Strindberg ursprungligen placerat uppsatserna i manu- helt riktigt. (Däremot har hans antagande att månen skriptet, jämfört med deras ordning i den färdiga boken, troligen består av gips visat sig vara fel.) Strindbergs för- skall redovisas i en särskild tabell i den textkritiska kom- sök att i uppsatsen MorWn relatera morWnets verkningar mentaren. till delar av den angivna konstitutionsformeln, tyder på Avsnittet ”Tillkomst och mottagande” har utvidgats att han är ute efter ett samband mellan kemiska struktu- med en välkommen beskrivning av bokens syfte, upp- rer och farmakologisk aktivitet, något som enligt farm. 312 · Övriga recensioner lic. Nils Sterner idag sysselsätter läkemedelsforskarna. I lor och högskolestudenter får råd att skaVa böckerna. Stork-mysteriet diskuterar Strindberg frågan om vart När det nu Wnns en modern och pålitlig vetenskaplig storkungarna tar vägen – endast föräldrarna återvänder utgåva av nationalskalden bör det inte förekomma, vil- år efter år till samma ställe. Fil. dr Gunnar Brusewitz ket faktiskt skett, att andra förlag i pocket ger ut verk avslöjar att det faktiskt är ett problem som även upptar som bygger på John Landquists numera föråldrade modern ornitologisk forskning. Samlade Skrifter. Det är viktigt att det stora arbete som Lite besvärligt för den faktaintresserade är det förstås lagts ned på textredigering, presentation och ordförkla- att en del av uppsatserna diskuteras på Xera olika ställen. ringar kan komma alla till godo. Översättare av Strind- T.ex. är godbitarna om kornknarrens vandringar kom- bergs verk, uppsättare av Strindbergs pjäser och inte menterad först i ”Tillkomst och mottagande” (s. 451), minst lärare har vittnat om den nytta de haft av de gene- sedan i ”Appendix” (s. 501–504) och slutligen i ”Ordför- rösa ordförklaringarna. klaringar” (s. 511). Problemet löses i regel genom kors- Nationalupplagan bör också kunna verka stimule- hänvisningar. rande på Strindbergsforskningen. Numera lär det skri- Liksom ifråga om Historiska miniatyrer har texten i vas Xer avhandlingar om Strindberg utomlands än i En blå bok I ställt stora krav på ordförklaringar – de Sverige. Kan det bero på att man inte upptäckt hur upptar nästan en fjärdedel av volymen, som med sina många avhandlingsämnen som erbjuder sig redan ge- drygt 720 sidor är den hittills omfångrikaste i Samlade nom de innehållsrika kommentarerna i textvolymerna? Verk. Ändå uppger Ollén i ingressen att ord och uttryck Där kan receptionen studeras, liksom verkens genes ge- i de naturvetenskapliga uppsatserna kommenteras spar- nom redovisningen av utkast och källor, Strindbergs samt. En del av verkets tillkomsthistoria kompletteras i språk undersökas med hjälp av ordförklaringarna, de ordförklaringarna genom hänvisningar till Ockulta Dag- ordindex som framställs via Språkbanken vid Institutio- boken och till utkast i Gröna säcken, vilka båda av nen för svenska språket vid Göteborgs universitet och Strindberg utnyttjats som materialsamlingar. Det borde den Strindbergsordbok som är planerad att publiceras nog i ingressen till ordförklaringarna klarare ha framgått när alla volymer utkommit. att hänvisningarna till utkast i Gröna säcken endast ut- Tidigare recensenter av Samlade Verk har efterlyst de gör ett urval. Som framgått går ett mycket stort antal textkritiska kommentarvolymerna, utan vilka det är anteckningar och utkast i Gröna säcken att knyta till En svårt att bedöma textetableringen. Enligt Nationalupp- blå bok I. T.ex. hade Ollén i ordförklaringarna till upplagan av August Strindbergs Samlade Verk. Presentation satserna Serum-växter och Sumpfebrar kunnat hänvisa och redigeringsprinciper kommer dessa volymer att place- till en hel bunt kemiska anteckningarna i SgNM 22. En ras i svit i samma ordningsföljd som verken, vilket na- förteckning över förarbetena – om det nu är praktiskt turligtvis fördröjer publiceringen. Delarna 7–11 har möjligt beträVande En blå bok – hör enligt nationalupp- ännu inte utkommit. Eftersom verkkommentarerna i lagans redigeringsprinciper egentligen till den textkritis- första hand intresserar Strindbergsforskare och edi- ka kommentaren. tionsWlologer, kan man kanske inte räkna med att de blir Då framställningen av ordförklaringarna ställt orimli- bästsäljare i bokhandeln. Frågan är om inte en annan ga krav på encyklopediskt kunnande hos redaktören, har typ av edering är tänkbar, innan banden utkommer en- ett trettiotal sakkunniga inom olika ämnesområden anli- ligt den nämnda planen. Skulle inte en digital publice- tats. All den lärda möda som lagts ned på nationaluppla- ring på Internet med hjälp av Språkbanken, allteftersom gans edition av En blå bok I gör att läsaren får helt andra kommentarerna framställts av redaktörerna och veder- möjligheter än tidigare att tillägna sig dess innehåll. börligen granskats av redaktionen, vara en utväg? Då En praktisk olägenhet i innehållsförteckningarna i skulle den också på ett helt annat sätt bli tillgänglig för åtskilliga tidigare volymer har glädjande nog rättats till i den växande skaran av utländska Strindbergsforskare. En blå bok I. Avdelningen ”Tillkomst och mottagande” I väntan på den textkritiska kommentaren kan man har ju tenderat att växa allteftersom utgivningen fram- njuta av de välgjorda volymer som utkommer med jäm- skridit, vilket inte är att beklaga – tvärtom, men dess na mellanrum, trots hinder i form av svåretablerade tex- underrubriker har inte funnits med i innehållsförteck- ter, texter som kräver gigantiska insatser ifråga om ord- ningen. Nu har de införts där, vilket underlättar sökan- förklaringar och som ställer krav på nya lösningar vid ut- det i kommentaren. (Förhoppningsvis införs också hän- formandet av kommentaren. Norstedts har nyligen visningar i innehållsförteckningen till de olika sagorna i framställt en broschyr med en översikt över hittills publi- volymen Sagor. Ensam i en kommande upplaga.) cerade och planerade verk i nationalupplagan. Där fram- går att vi under 1997 får ta del av ytterligare en novell- Trots subventionering är delarna i nationalupplagan samling: Nya svenska öden, även benämnd Hövdingamin- ganska dyra. Man får hoppas att Norstedts inte dröjer nen, redigerad och kommenterad av Conny Svensson. alltför länge med att göra en pocketupplaga, så att sko- Barbro Ståhle Sjönell