ATT FÖRHANDLA SANNING

En kulturanalytisk studie av sanningsstriderna i klimatdebatten

Författare: Emelie Svanström Handledare: Helena Pettersson

Masteruppsats i kulturanalys, 30 hp Institutionen för kultur- och medievetenskaper Vt 2020

2 Abstract

The essay To negotiate truth is a cultural analytical study of the boundary work that takes place in the comment sections, more specifically in relations to the climate change debate and Greta Thunberg’s climate activism. This paper deals with empirical material in the form of comments obtained from the Swedish newspapers Aftonbladet’s and Expressen’s comment field on Facebook. The data-gathering method used for this paper is digital ethnography. This study aims to create an understanding of how argumentation is presented in open social arenas such as Expressen and Aftonbladet's comments field. The purpose of the study has been to show how the contested claims and facts are legitimized and negotiated in the comment fields. The theoretical framework has consisted of discourse theory and Boundary objects theory. The questions to be answered in the study is: In what way is truth constructed in the debate? How are the various claims of truth legitimized? In what way are facts and science used in the legitimization of the different claims of truths? The analysis shows that truth is constructed in many different ways, partly through what i choose to call denial and distrust discourse. The analysis also showed how climate research and the climate can be seen as a boundary object and be used to stabilize the denial discourse further. The result also showed that scientific evidence can be used in a variety of ways in the legitimization of the different claims of truth. On the one hand, there is a demand for more nuanced research to be presented in the media, this creates an image that there are two sides of climate science that are of equal importance. The analysis also showed how mistrust and doubt against established media, political processes and science in general can be used in the legitimization of various statements of truth. I also claim that Greta can be seen as a boundary object in the ongoing negotiation. The use of religious metaphors also proves to be of great importance in trying to undermine the climate issue and climate research in general.

Keywords: Post-truth, boundary objects, boundary work, Facebook, discourse, climate change, Greta Thunberg, comment section, Climate change denial

3 4 Innehållsförteckning

1. Inledning ...... 7 1.1 Syfte och frågeställningar ...... 8 1.2 En kulturanalys av gränsarbetet ...... 8 1.2.1 Post-truth ...... 9 1.3 Teoretiskt perspektiv ...... 11 1.3.1 Diskurs ...... 11 1.3.2 Gränsobjekt och gränsarbete ...... 12 1.4 Metod och material ...... 13 1.4.1 Urval och avgränsning ...... 13 1.4.2 Digital etnografi ...... 15 1.4.3 Tillämpning och tillvägagångssätt ...... 15 1.4.4 Etiska aspekter ...... 17 1.4.5 Det nya mediala landskapet ...... 18 1.4.6 Reflexivitet ...... 19 1.5 Tidigare forskning ...... 20 1.5.1 Mitt bidrag till forskningsfältet ...... 21 1.6 Disposition ...... 22 2. Striderna om vetenskapliga fakta ...... 23 2.1 Tankekollektiv och paradigmskiften ...... 23 2.2 Vad är vetenskap? ...... 25 3. ”Lyssna inte på mig, lyssna på forskarna” ...... 28 3.1 Skeptisk eller förnekande? ...... 28 3.1.1 Ett brådskande ärende eller onödigt alarmistisk ...... 32 3.2 En nyansering ...... 35 3.2.1 Klimatförnekare — ett helhetspaket ...... 38 3.3 Sammanfattning ...... 40 4. Den stora bluffen ...... 42 4.1 En produkt av media ...... 42 4.2 Vem betalar Greta? ...... 47 4.3 Klimatsekten ...... 50 4.4 Sammanfattning ...... 54 5. Några avslutande reflektioner ...... 55

5 Sammanfattning ...... 58 Käll- och litteraturförteckning ...... 59 Tryckta källor ...... 59 Elektroniska källor ...... 61 Bilagor ...... 65

6 1. Inledning

"To say of what is that it is not, or of what is not that it is, is false, while to say of what is that it is, and of what is not that it is not, is true” - Aristoteles

Frågan vad som är sanning har sedan länge tillbaka varit en av de största filosofiska frågorna. En av de tidigare definitionerna av sanning kan spåras tillbaka till Aristoteles, en av antika Greklands stora filosofer. Aristoteles citat här ovanför kan kopplas samman med korrespondensteori för sanningar, och detta antyder då att ett uttalande är sant om saker och ting i världen är som uttalandet säger att det är. Ett uttalande är alltså sant om det överrensstämmer med fakta, och falskt om det inte gör det (Schantz 2002:1). Påståendet att gräset är grönt är alltså sant, eftersom att gräset faktiskt är grönt. Det är en tillsynes grundläggande och kanske även banal definition av vad som är sant och falskt, men det överrensstämmer till stor del med hur gemene man ser på konceptet sanning - överrensstämmer påståendet med hur världen faktiskt ser ut så är det per definition sant. Men vad händer egentligen när den här gemensamma uppfattningen av sanningar inte längre går att förlita sig på? Om sanningar är baserade på huruvida de passar in i verkligheten, hur förhåller vi då oss till sanningar när var och en har olika uppfattningar om hur verkligheten ser ut? Sociala medier spelar idag en stor roll i att göra det möjligt för fler att ta del av olika debatter, göra sin åsikt hörd, höra andras åsikter och sätta sig in i aktuella händelser och nyheter. Under det senaste året har den debatt som kanske fått störst räckvidd varit den om klimatförändringar i allmänhet och Greta Thunberg i synnerhet, vilket även har satt igång en diskussion om klimatförändringarnas fakticitet. Den 20e augusti 2018 satte sig den svenska klimataktivisten och dåvarande högstadieeleven Greta Thunberg utanför Riksdagen i Stockholm med den nu mera ikoniska skylten med texten ”Skolstrejk för klimatet”. Där blev hon sittandes i tre veckor fram till valdagen den 9e september samma år, detta i hopp om att rikta politikernas uppmärksamhet mot den brådskande klimatkrisen. Den, till en början, blygsamma sittstrejken blev startskottet för en högljudd aktion som kom att engagera miljontals människor världen över. Men samma sittstrejk blev även en katalysator i debatten kring huruvida klimatkrisen är en kris överhuvudtaget.

7 Samtidigt som Gretas klimataktivism når nya framgångar i allt från att ha lyckats inspirera över 170 länder att delta i klimatstrejken för #fridaysforfuture1 till att bli nominerad till Nobels Fredspris, så väcks även ett stort misstycke men kanske framförallt en misstro. Inte bara bland gemene man men även hos stora världsledare så som Donald Trump och Vladimir Putin. Det är tydligt att klimatfrågan, och Greta Thunberg, väcker starka känslor från alla håll. Men det är inte huruvida klimatkrisen är ett faktum eller ej som jag vill undersöka, utan jag ämnar ta reda på hur sanning konstrueras i debatten i offentliga kommentarsfält på sociala medier samt hur denna debatt har öppnat upp för en diskussion om de olika striderna kring sanning och vad som är vetenskaplig fakta.

1.1 Syfte och frågeställningar

Den här studien ämnar att skapa en förståelse för hur argumentation anförs i öppna sociala arenor så som Expressen och Aftonbladets kommentarsfält på Facebook. Ämnet för den undersökta debatten är olika sanningsuttalanden kring klimatförändringar och Greta Thunbergs klimataktivism, specifikt de som är kritisk gentemot klimatfrågan. Syftet med studien är således att visa hur fakta och de stridande sanningsanspråken legitimeras och förhandlas i kommentarsfälten.

Följande tre frågeställningar har formulerats och ämnas besvaras i uppsatsen:

• På vilket sätt konstrueras sanning i den undersökta debatten? • Hur legitimeras de olika sanningsanspråken? • På vilket sätt används fakta och vetenskap i legitimeringen av sanningsanspråken?

1.2 En kulturanalys av gränsarbetet

I boken Kulturanalyser (2001) beskriver etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren kulturanalys som ett sätt att följa reflektionerna från små vardagligheter ut till stora frågor. Genom kulturanalys kan man alltså lyckas få fram mängder av kulturell information ur alldagliga fenomen och på så vis lära sig mer om hur människor tänker och lever. Kultur kan definieras på många olika sätt, men i denna studie ansluter jag mig till Ehn och Löfgrens tanke om kultur som de koder, föreställningar och värden som människor, medvetet eller

1 #Fridaysforfuture är en rörelse som startades i Augusti 2018 i samband med Greta Thunberg satt utanför riksdagen i tre veckor. https://www.fridaysforfuture.org/about Hämtad: 2019-11-21

8 omedvetet, kommunicerar och bearbetar i sitt sociala handlande. (Ehn & Löfgren 2001: 7-9). I relation till ämnet för min studie är det språket som är bärande för de kommunicerade föreställningarna. Ehn och Löfgren beskriver det som ett aktivt kulturskapande, det vill säga hur ifrågasättande av dominerande föreställningar omformar människors tänkande och livsstil (Ehn & Löfgren 2001: 10). Det pågår en ständig kamp om vilken verklighetsbild som är mest giltig och hur verkligheten skall definieras. Denna studie är alltså en kulturanalytisk redogörelse för hur denna kamp om att definiera verkligheten kan yttra sig i kommentarsfält på Facebook, mer specifikt i debatten kring klimatet och Greta Thunberg. Jag vill med följande avsnitt sätta kontexten för studien som komma skall genom en redogörelse för det relativt nya begreppet post-truth, och hur fenomenet post-truth kan hjälpa att skapa en förståelse för den offentliga debatten.

1.2.1 Post-truth

Som jag nämnde tidigare är det egentligen inte en objektiv sanning som är föremål för undersökningen, utan snarare konstruktionerna av så kallade sanningar. Men det är komplicerat att prata om sanningar i ett post-faktiskt samhälle, där det finns olika strider om hur verkligheten är beskaffad. Ordet ”post-truth” har använts sedan 90-talet men det var i efterdyningarna av Brexit och det amerikanska presidentvalet, som Donald Trump gick segrande ur, som ordet fick ett rejält uppsving. Begreppet post-truth valdes 2016 till årets ord av ordboken Oxford Dictionaries (svt.se 2016). Enligt Oxford Dictionaries beskriver ordet situationer där skapandet av folklig opinion allt mindre är beroende av objektiva fakta och istället allt mer anspelar på känslor och personlig övertygelse. Bruce McComiskey, professor i engelska, beskriver också post-truth i relation till Donald Trump och hans presidentkampanj. Han menar att post-sanningsretorik är något som präglade presidentkampanjen under 2016, och att ”Trump-effekten” är ett socialt resultat av ett lyckat användande av denna typ av retorik. Post-sanningsretoriken består enligt McComiskey av att ”skitsnack” får stå som sanning och att ethos och pathos får stå som logos2. (Trump) effekten av detta blir således ilska, rädsla och våld i samhället (McComiskey 2017: 33). Jag kommer framöver använda en svensk översättning av post-truth, det vill säga post-sanning eller post-faktiskt. Det finns vissa svårigheter i att översätta det till en början engelska begreppet till svenska. I många fall kan det post-faktiska låta absolut och odiskutabelt. Men detta är inte något jag menar att göra anspråk på, utan jag förhåller mig till en mer abstrakt användning av begreppet.

2 Ethos, logos och pathos är tre byggstenar inom den klassiska retoriken. Det är alltså de medel som används för att övertyga. Ethos handlar om att övertyga med hjälp av sin (talarens) personlighet och trovärdighet, pathos handlar om att övertyga med hjälp av att hänvisa till publikens känslor. Logos å andra sidan handlar snarare om att övertyga med hjälp av fakta, där talaren vädjar till publikens förnuft och kritiska omdöme snarare än känslor och sin egna trovärdighet (Karlberg & Mral 1998).

9 För att förstå hur post-faktisk retorik kan se ut kan jag ge ett exempel där Sverige är inblandat. I början av 2017, när Trump nyligen hade blivit vald till president höll han ett tal i Florida. I talet kom han in på säkerhetspolitik (i ljuset av de tragiska terrordåden i Paris, Nice och Bryssel), och nämnde då även Sverige som ett avskräckande exempel. Han sa: ”Ni såg vad som hände i Sverige igår kväll. Sverige! Vem kunde tro det här?” (svt.se 2017). När nyheten om Trumps uttalande om Sverige nådde svenskarna uppstod ett lätt förvirrat tillstånd. För vad hände egentligen i Sverige igår kväll? Svaret var att inget särskilt hade hänt i Sverige, åtminstone inget som var relevant för Trumps brandtal om säkerhetspolitik och invandring. Problemet med såna här tvivelaktiga uttalanden är inte bara att de sägs från första början, utan att de många gånger får gå obemärkt förbi, att de förblir givna och stabila istället för att utmanas och ifrågasättas. I boken Post-truth (2018) skriver den amerikanska filosofen Lee McIntyre om ett annat målande exempel för hur ett post-faktiskt samhälle kan se ut. I exemplet tar han upp en konversation mellan Newt Gingrich (etablerad republikan och en av Trumps tidigare toppkandidater till posten som vice president) och CNN-reportern Alisyn Camerota. Debatten som rör samtalet är att Trump och republikanerna uttryckte att mordstatistiken i USA i början av 2017 var rekordhög, den högsta under de senaste 47 åren. Camerota påpekar att statistiken faktiskt visar motsatsen, brottsstatistiken är sjunkande och ekonomin är på väg uppåt, detta enligt FBI:s egna statistik. Gingrich godtar i sin tur inte denna fakta och menar bestämt att det amerikanska folket känner sig hotade: ”No, but what I said is equally true. People feel more threatened”. Camerota svarar: ”Feel it, yes. They feel it, but the facts don’t support it” (McIntyre 2018: 4). Här visas ett tydligt exempel där känslor (i det här fallet folkets potentiella rädsla och hot om våld) och personlig övertygelse får stå över relevant fakta och statistik. McIntyre försöker i sin bok redogöra för de olika anledningarna till det post-faktiska samhälle som vi enligt honom lever i idag. Däribland hittas faktaförnekelse, vilket både kan ses som en orsak men även som ett resultat av post-truth. McIntyre beskriver faktaförnekelse som något som kan uppstå av ekonomiska men även ideologiska skäl, det är helt enkelt en produkt av att någon har något att förlora på att människor ansluter sig till den fakta och forskning som presenteras. Ett exempel av detta är bland annat debatten som uppstod USA på 50-talet kring tobaken och rökningens koppling till lungcancer. Helt plötsligt ställdes de stora tobaksföretagen inför en situation där forskning kunde komma att skada deras industri ekonomiskt i och med att rökning och cigaretter kopplades samman med uppkomsten av lungcancer. I ett försök att skapa tvivel om denna vetenskapliga konsensus startades The Tobacco Industry Research Committee av de olika tobaksföretagen. Kommittén, som alltså var finansierad av tobaksföretagen, lyfte i sin tur fram annan forskning och menade att det inte fanns någon konsensus kring denna länk mellan rökning och cancer, alltså att denna länk ifrågasattes av flera andra forskare. Denna alternativa forskning fick i sin tur en stor spridning i medier, och helt plötsligt gavs skenet av att det fanns två sidor av riskerna kring

10 rökning och att dessa två sidor förtjänar lika stora delar av det mediala utrymmet (McIntyre 2018: 21-22). Detta leder oss vidare till ytterligare en av orsakerna till det post-faktiska samhällsklimatet, nämligen medias rädsla för att vara partiska. Traditionell media och journalister spelar en viktig roll i att sprida expertutlåtanden till allmänheten. Men när experter har delade åsikter i olika sakfrågor och ämnen så strävar media efter att förmedla en jämn balans mellan dessa konkurrerande expertutlåtanden. Psykologiprofessorn Derek Koehler menar att många mediakritiker har uttryckt en oro inför att denna strävan efter balans hos media har blivit som en typ av standard som till och med tillämpas på ämnen vars bevis överväldigande stöder en ”sida” av debatten. Detta fenomen har kommit att kallas falsk balans, och enligt Koehlers studie kan denna falska balans snedvrida opinionen genom att blåsa upp oenighet och osäkerhet bland experter (Koehler 2016:34). Klimatförändring är ett sådant ämne som ofta faller offer för denna falska balans i media. Den sista anledningen till det post-faktiska samhället som McIntyre nämner i sin bok är postmodernismen, vilket leder vidare till de olika striderna om vad som egentligen är vetenskapliga fakta. Detta återkommer jag till i kapitel 2.

1.3 Teoretiskt perspektiv

1.3.1 Diskurs

Diskursanalysens angreppssätt är lägligt i forskning av kommunikationsprocesser i olika sociala sammanhang. Vilket i sin tur lämpar sig väl i min egna forskning, i och med att uppsatsens empiriska material hämtas från Expressen och Aftonbladets kommentarsfält på Facebook. Diskursanalysen är omdebatterad i forskningsvärlden och det råder ingen exakt överenskommelse för vad det egentligen är. Winther Jørgensen & Phillips (2000) menar att diskursanalysen inte är en enda ansats, utan en hel rad av tvärvetenskapliga och mångdiciplinära ansatser. Diskursanalysen kan exempelvis ses som en metod, eller både en metod och ett teoretiskt perspektiv. I och med att språket i första hand är bärande för min studie är teoretiska ramverket ett diskursanalytiskt sådant. Den diskursanalytiska utgångspunkten är att sanning och kunskap kan beskrivas som effekter av ett specifikt, och etablerat sätt, att beskriva världen (Svensson 2019: 90). Det som blir fokus för min studie är alltså inte huruvida de åsikter som lyfts i kommentarerna överensstämmer med en ”faktiskt” och ”objektiv” sanning, utan snarare handlar det om hur denna ”sanning” konstrueras genom språket. Vad är det med dessa faktapåståenden som får dem att framstå som givna och stabila? Enligt Michel Foucault är det omöjligt att nå fram till en absolut sanning eftersom man aldrig kan tala från en position utanför diskurserna. Han ser istället ”sanning” som ett system av procedurer för hur olika utsagor produceras, regleras och sprids. I och med att det inte är

11 möjligt att nå någon ”sanning” ska inte heller fokus ligga på ifall något är sant eller falskt utan fokus skall vara på de processer där diskurser konstrueras. Det är i dessa processer som diskurser ser ut att ge antingen sanna eller falska bilder av verkligheten (Winther Jørgensen & Phillips 2000:21). Foucault menar att ”sanning” är något som samhällen måste arbeta för att producera, snarare än något som bara är abstrakt. Varje samhälle har enligt Foucault en egen sanningsregim, en typ av generell sanningspolitik — det är alltså de olika diskurserna som finns i ett samhälle som får stå för sanningar (Foucault 1979: 46). För denna uppsats är mitt fokus således att undersöka hur dessa dominanta diskurser legitimeras i den undersökta kommunikationen.

1.3.2 Gränsobjekt och gränsarbete

Utöver Foucaults diskursteoretiska förhållningssätt har jag även använt mig av Susan Leigh Star och James Griesemers Boundary Object Theory, alltså teorin om gränsobjekt och gränsarbete. I artikeln ”Institutional Ecology, 'Translations' and Boundary Objects: Amateurs and Professionals in Berkeley's Museum of Vertebrate Zoology, 1907-39” från 1989 myntar Star och Griesemer begreppet boundary object. Begreppet har introducerats för att illustrera hur deltagare inom olika forskningsområden med olikartade perspektiv ändå lyckas samarbeta med hjälp av så kallade gränsobjekt (jag kommer i fortsättningen använda den svenska översättningen av begreppet). Ett gränsobjekt kan således beskrivas som ”plastiska nog att anpassa sig till lokala behov och begränsningar hos grupper som använder dem, men ändå robusta nog att upprätthålla en gemensam identitet över och mellan olika miljöer” (Star & Griesemer 1989: 393). Men vad kan egentligen räknas som ett gränsobjekt? Star beskriver i en senare artikel hur gränsobjekt har kommit att bli nästintill synonymt med flexibelt tolkande (Star 2010: 602). Om vi tar objektet ”vägkarta” som exempel, så kan kartan för en grupp visa vägen till en campingplats, en plats för rekreation. Men samma karta kan för en annan grupp, exempelvis forskare, visa vägen för olika platsers geologiska betydelse. En grupps campingplats kan alltså vara en annan grupps källa till datainsamling (Star 2010: 602). Det blir i det här exemplet tydligt att ett gränsobjekt kan delas av flera grupper men inneha helt olika betydelser, innebörder och användningsområden. Ett gränsobjekt kan vara allt från ett dokument, en viss diskurs, idéer och människor till olika typer av processer. Det som krävs för att kunna kallas gränsobjekt är att det skall finnas i flera akademiska och/eller sociala världar och anpassas efter lokala behov (Hallberg 2001: 146). Vidare beskriver Star tre kriterier som definierar ett gränsobjekt: 1. Objektet finns mellan olika sociala världar där det är dåligt strukturerat. Det vill säga att gränsobjektet inte är fixerat, vilket möjliggör striden om att definiera det. 2. Vid behov förhandlas objektet av lokala grupper som upprätthåller dess vaga identitet som ett gemensamt objekt, samtidigt som de gör det mer specifikt och skräddarsytt för lokala behov inom en specifik social värld.

12 3. Grupper, eller sociala världar, som samarbetar utan konsensus tråcklar sig fram och tillbaka mellan objektets olika former (plastisk och robust/vag eller fixerad) (Star 2010: 604-605). Star och Griesemer menar att det är viktigt att förstå hur individer från olika sociala världar kan samarbeta utan konsensus. Men i dessa samarbeten uppstår såklart även svårigheter, vilket blir tydligt i förhandlingen och görandet av ett gränsobjekt. Det är viktigt att förtydliga att bara för att det sker ett gränsarbete betyder det inte att ett friktionsfritt samarbete mellan de olika världarna är resultatet. Gränsarbete kan även vara antagonistiskt och splittrande (Wenger 2000: 233). I den här studien är det just gränsobjektens flexibilitet och anpassning som kommer vara av vikt. Likt diskursperspektivet som redogörs här ovanför handlar gränsarbete och gränsobjekt om ett sätt att definiera världen. Hallberg beskriver det som en typ av strid. De olika gränsobjekten genomgår en form av dragkamp mellan de olika sociala och akademiska världarna där objektens betydelse och definition ämnas stabiliseras. Även om gränsobjekten kan delas med andra grupper får de inte försvinna eller upphöra att förknippas med det egna kunskapsområdet. Det är alltså värt att strida om gränsobjekten (Hallberg 2001: 146-147). I denna studie kommer teorin om gränsobjekt och gränsarbete användas som ett analytiskt verktyg för att åskådliggöra vilka de aktuella gränsobjekten i den undersökta debatten är samt hur dessa gränsobjekt förhandlas och skapas i det pågående gränsarbetet mellan de olika sociala världarna i kommentarsfälten.

1.4 Metod och material

I detta avsnitt kommer jag redogöra för studiens metod och tillvägagångssätt. Den valda insamlingsmetoden är digital etnografi, så kallad netnografi med fullständig observation. Jag kommer även föra en diskussion kring forskningsetik, metodkritik samt ge en redogörelse för hur det nya mediala landskapet ser ut i relation till vetenskap och expertis.

1.4.1 Urval och avgränsning

Det empiriska materialet i denna uppsats består av kommentarer från Aftonbladet och Expressens Facebooksidor, mer specifikt kommentarsfält under artiklar som berör klimataktivisten Greta Thunberg. Materialet består av nedsparade skriftliga inlägg och diskussioner. Greta Thunbergs klimatengagemang har varit ämne för debatt under det senaste året, vilket i sig ger ett stort underlag för materialhämtning. För att underlätta i urvalet har jag helt enkelt använt mig av Facebooks sökfunktion när jag har besökt Expressen och Aftonbladets Facebooksidor. De sökord jag har använt mig av är uteslutande ”Greta Thunberg”. Därigenom har jag fått jag fram alla artiklar som nämner Greta Thunberg på ett eller annat vis. Därefter har jag valt ut 12 artiklar från vardera kvälls- och nättidning som alla

13 är publicerade under 2019 fram till början av 2020 och som har Greta Thunberg i sin rubrik. De kommentarer som jag sedan har använt i analysen är de som på ett eller annat vis gör anspråk på att besitta sanning eller korrekt fakta. Jag har alltså inte lagt något fokus på de kommentarer som exempelvis hejar på Gretas klimatarbete med diverse smileys eller ”Bra jobbat!”, inte heller de kommentarer som tar avstånd från Greta genom att visa sitt missnöje i form av endast glåpord eller rena förolämpningar. De kommentarer som har valts ut är de som argumenterar för en viss tes, i det här fallet ifall huruvida klimatkrisen är ett faktum eller ej. Det kan vara åsikter som uttrycks i ”jag tror”, ”jag tycker” eller ”jag vet”-form samt sanningspåståenden som ”det här är lögn” eller ”det här är falskt”. Urvalsprocessen är inte alltid så okomplicerad, det räcker således inte att göra ordsökningar. Att välja ut kommentarer kräver en noggrann avläsning av kommentarsfälten för att hitta de sanningsuttalanden som inte är lika tydliga. Det kan handla om att vissa metaforer används för att påvisa att något är lögn eller att en kommentars undermening syftar till något som kan tolkas som ett sanningsanspråk. Jag är även medveten om att mitt urval är min subjektiva tolkning. Det är även viktigt för mig att påpeka materialet som blivit utvalt för att ingå i min studie inte ämnar visa någon jämn fördelning av för- och motargument för klimatkrisen. Istället har ett fokus lagts på förnekande och skeptiska kommentarer. Vid de tillfällen som kommentarer av annat slag har använts är syftet att visa på att de olika sanningsuttalandena inte går obestridda förbi. Syftet är då att åskådliggöra hur striderna om sanningar kan se ut. Valet av Facebook som utgångspunkt för min materialinsamling är främst på grund av dess tillgänglighet för gemene man. Enligt Internetstiftelsens rapport från 2019 är Facebook en av de populäraste sociala plattformarna hos det svenska folket. Under 2019 var det hela 74% av alla internetanvändare som använde sig av Facebook, och 51% använder det på en daglig basis (svenskarnaochinternet.se 2019). I och med att Facebook har funktionen att dela inlägg har plattformen även blivit en stor plats för debatt och ger en möjlighet att tycka till och delge sina åsikter i aktuella händelser och nyheter. Enligt samma rapport redovisas det att 24% av Facebookanvändarna använder plattformen främst till att de dela nyheter och artiklar på sin tidslinje. Traditionell media (det vill säga etablerade medier så som tidningar, tv och radio) och sociala medier delar många funktioner, dels genom att båda tillhandahåller nyheter till användarna. Men till skillnad från traditionell media så har sociala medier möjligheten att skapa ett visst förhållande mellan nyheterna i sig och användarna av sociala medier (Lee & Ma 2012: 332). Det är alltså denna delningsfunktion som är nyckeln till detta unika förhållande. Det vill säga att användare själva är aktiva i producering av nyhetsinnehåll genom att kunna dela nyheter från olika källor. En annan funktion som är unikt för sociala medier i relation till nyheter och spridningen av dessa är möjligheten för användarna att interagera med varandra. Till denna interaktion hör att lämna kommentarer, delta i diskussioner eller att rösta genom att exempelvis ge ett inlägg en tumme upp (Lee & Ma

14 2012: 332). Detta leder i sin tur till att användarna aktivt deltar i att sätta agendan för journalistiken genom att dela och kommentera nyhetsinnehåll (Goode 2009). Facebooks kommentarsfält under Expressen och Aftonbladets artiklar blir alltså en relevant plats för materialinsamling.

1.4.2 Digital etnografi

Materialet har samlats in genom den kvalitativa, tolkande metoden netnografi, också kallad digital etnografi. Den digitala etnografin är anpassad till de typiska egenskaperna som finns i dagens nätbaserade sociala världar, dess kommunikation, interaktion och gemenskap (Kozinets 2011: 9). Metoden lämpar sig väl i studier av fenomen som språk, kommunikation, diskurser eller kommunikationens roll i att skapa och reproducera makt, status, identitet och gemenskap (Bertilsson, Eksell & Thelander 2014: 112). När det kommer till att använda sig av den digitala etnografin som insamlingsmetod gäller det för mig som forskare att först bestämma vilken position, eller grad av deltagande jag som forskare skall ha i studien och i insamlandet av materialet. Det finns två olika huvudtyper inom netnografin: fullständigt deltagande (complete participant) och fullständig observatör (complete observer) (Bertilsson, Eksell & Thelander 2014: 115-116). Den position jag har valt i den här studien är som fullständig observatör, jag har alltså ingen ambition av att delta i den kommunikation som undersöks, enbart observera. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att det empiriska materialet kan tala för sig själv snarare än att bli ett resultat av forskarens påverkan och en mer naturlig kommunikation kan således undersökas. Huruvida netnografiska studier skall innefatta deltagande observation eller ej är något som diskuteras bland forskare. Vissa menar att utan den etnografiska deltagande observationen skapas en avsaknad av kunskap och erfarenhet av det kulturella sammanhanget, vilket i sin tur påverkar tolkningen av det insamlade materialet. Genom att inte vara delaktig i den gemenskap som undersöks finns det heller ingen möjlighet att vända sig till någon i gemenskapen för att bekräfta, motbevisa eller utveckla sin tolkning (Kozinets 2011: 108). Jag förstår att deltagande observation är en värdefull aspekt i ett etnografiskt fältarbete, men jag ser även att detta inte är en nödvändighet, beroende på vilken gemenskap som skall undersökas och i vilket syfte. I och med att jag har både tidigare erfarenhet av att använda det sociala mediet Facebook i privat syfte samt att jag har använt mig av plattformen som plats för materialinsamling förut så anser jag att jag har kunskaperna som krävs för att förstå gemenskapen utan att behöva anta rollen som deltagande observatör.

1.4.3 Tillämpning och tillvägagångssätt

I min studie har jag valt att följa Robert V. Kozinets netnografiska metodprocedur bestående av fem steg (Kozinets 2011: 91).

15 Dessa steg är: 1. Definiera frågeställningar, forskningsämne och studieobjekt. 2. Identifiera och välj gemenskap. 3. Välj grad av deltagande och observation i den kommunikation som studeras samt datainsamling. 4. Analys av data och tolkningar av resultaten. 5. Skriv, presentera och rapportera forskningsresultaten och studiens bidrag.

Facebook som nätgemenskap har för mig länge varit en del av vardagen. Det är över tio år sedan jag första gången blev medlem på sajten. Jag har sedan länge varit bekant med denna typ av gemenskap, jag har en kunskap om dess funktioner och hur människor ter sig i sociala medier överlag, samt haft ett intresse för hur människor använder sig av sociala medier. Eftersom jag i min tidigare magisteruppsats använde mig av digital etnografi som insamlingsmetod samt sociala medier och kommentarsfält som plats för insamling har jag kunskap och erfarenhet av området. Enligt Kozinets modell här ovanför är det första steget att definiera frågeställningar, forskningsämne och studieobjekt. Detta gjorde jag relativt tidigt under höstterminen 2019. I och med detta blev valet av den empiriska kontexten och platsen för insamling väldigt naturlig för mig, det vill säga kommentarsfält på Facebook. Innan jag började min insamling av material skapade jag en generell överblick av Aftonbladet och Expressens inlägg och de tillhörande kommentarsfälten. När jag väl bekantat mig med fältet påbörjade jag min materialinsamling i form av att spara länkar till de kommentarsfält jag har använt mig av. I min insamling av material använde jag mig av Facebooks egna filtreringsfunktion bland kommentarerna. Där ges möjlighet att välja vilka kommentarer som skall synas först och det blir således en typ av förvald prioriteringsordning. De alternativ som finns är ”mest relevanta”, ”senaste” eller ”alla kommentarer”. Jag valde det sistnämnda alternativet vilket innebär att alla kommentarer visas, inte bara de kommenterar som genererat flest reaktioner i form av ”likes” eller svarskommentarer. I och med att jag använder filtreringsfunktionen och alternativet ”visa alla kommentarer” får jag en helhetsbild av all kommunikation som sker i kommentarsfältet. Jag har valt att i första hand prioritera ursprungskommentarer, det vill säga de kommentarer som är publicerade direkt under den delade artikeln, och inte de kommentarer som svarar på ursprungskommentarer. I enstaka fall har jag valt att göra en djupdykning även i svarskommentarerna, dessa fall styrs av att den debatt som pågår fyller en funktion i min analys. Exempelvis om det uppstår en debatt om någons sannings- och/eller faktauttalanden. Mitt fältarbete har gått till på så sätt att jag öppnar de tidigare nämnda kommentarsfälten i min webbläsare. Därefter går jag noggrant igenom kommentarerna för att försöka urskilja olika teman i kommentarsfälten, finns det några gemensamma nämnare? Ser jag några tydliga diskurser? De kommentarer som anses vara intressanta för min analys kopieras sedan och klistras in i ett dokument. Dessa kommentarer behandlas enligt dataskyddsförordningen

16 och de forskningsetiska riktlinjerna (läs mer om detta under 1.4.4 Etiska aspekter). I dokumentet samlar jag kommentarer under de specifika teman som jag har lyckats urskilja. Under tiden som jag genomför mitt fältarbete och insamling av material för jag även fältanteckningar. Detta för att skriva ner mina erfarenheter och tankar kring mitt deltagande på fältet. I fältanteckningar dokumenterar netnografen sina egna iakttagelser och personliga känslor som uppkommer under fältarbetets gång (Kozinets 2011: 158). Det är viktigt att föra anteckningar i och med att dessa iakttagelser och känslor lätt bleknar i minnet efter en tid.

1.4.4 Etiska aspekter

Att bedriva forskning på internet är knepigt ur ett forskningsetiskt perspektiv. Individernas identitet och personuppgifter måste såklart skyddas, men det är även besvärligt vad gäller samtycke (Codex, 2018). Även om kommentarerna hämtas från offentliga nyhetssidor (exempelvis Aftonbladets Facebooksida) så är det upp till mig som forskare att hitta ett tillvägagångssätt som tillåter anonymitet hos de som skriver kommentarerna i och med att jag saknar samtycke från deras sida att ingå i min forskning, samt föra en diskussion kring anonymiteten. Ett självklart val är såklart att låta personernas namn censureras och jag kan även välja att omskriva kommentarerna på ett vis som både behåller dess andemening men även utökar skyddet av de individer som skrivit kommentarerna. Huruvida en forskare behöver informerat samtycke i netnografiska fältstudier beror på ifall den undersökta nätgemenskapens kontext uppfattas som offentlig eller privat, och detta kan avgöras genom att följa tre kriterier. Det första kriteriet berör en sajts registrering. Ifall det krävs ett medlemsskap eller registrering kan sajten av majoriteten uppfattas som privat (Bertilsson, Eksell & Thelander 2014: 117). Det är dock lite mer komplicerat än så när det gäller Facebook, i och med att dess medlemmar rör sig i både privata och offentliga rum. Med de privata rummen syftar jag på medlemmarnas egna flöden, interaktion med sina utvalda vänner och i slutna grupper. Den offentliga interaktionen sker i de öppna Facebookgrupperna, i detta fall Expressen och Aftonbladets Facebooksidor som båda har kring 500 000 följare. Detta för oss vidare på det andra kriteriet som berör en nätgemenskaps omfattning i antal medlemmar. Ju fler medlemmar en sajt har desto offentligare uppfattas den vara. Även i rapporten Ethical Decision-Making and Internet Research (2012) läggs det stor vikt på att skydda den undersökta nätegemenskapen. Ju större sårbarhet gemenskapen har desto större skyldighet har forskaren att skydda dess deltagare. Det sista kriteriet handlar om de ämnen som gemenskapen diskuterar samt gemenskapens syfte. Exempelvis uppfattas en gemenskap som behandlar personliga erfarenheter av diverse sjuktillstånd som mer privat än en gemenskap som diskuterar mode och skönhet (Bertilsson, Eksell & Thelander 2014: 117). I och med att den plats jag har valt för insamling av empiri är Expressen och Aftonbladets kommentarsfält, och kommentarerna där publiceras för allas beskådan, gör jag en sammanfattad bedömning

17 att det är en offentlig gemenskap och kommunikationen som sker där inte anses vara av privat karaktär. Om än jag har gjort den sammanfattade bedömningen att den kommunikation som skall undersökas är av offentlig karaktär behöver jag ändå ta hänsyn till GDPR, Dataskyddsförordningen, när jag behandlar det insamlade materialet. I och med att de kommentarer som kommer stå som grund för min analys insamlas utan personernas samtycke är det av stor vikt att dessa kommentarer inte inskränker på enskildas grundläggande rättigheter och friheter, gällande deras rätt till skydd av personuppgifter. Det insamlade materialet har behandlats säkert och förvarats oåtkomligt för obehöriga.

1.4.5 Det nya mediala landskapet

”These are dangerous times. Never have so many people had access to so much knowledge, and yet been so resistant to learning anything.” - Tom Nichols, The Death of Expertise (2017)

Under senaste åren har expertis och expert-rollen ifrågasatts och diskuterats. Exempelvis diskuteras expert-rollens förändrade position i Tom Nichols bok The Death of Expertise (2017). Nichols menar att människor har tröttnat på att lyssna på expertutlåtanden och istället vill forma sina egna övertygelser, och att internet kan vara en av orsakerna till detta. Varför lyssna på experter när svaren på alla dina frågor och funderingar finns bara en ”googling” bort? Han menar även att internet på ett sätt har blivit en typ av genväg till lärdom, det möjliggör för oss människor att efterlikna en intellektuell prestation genom att ta del av internets oändliga utbud av fakta, vilket i sin tur ger illusionen av expertis (Nichols 2017: 106). Innan internet fanns till vårt förfogande krävdes det en större ansträngning för att inhämta fakta och förvärva ny kunskap, man fick låna böcker på bibliotek, leta upp saker i facktidskrifter och uppslagsverk. Men nu är kunskap paketerat på ett sådant enkelt vis att vi får en känsla av att vi genom en ”googling” förstår hur saker och ting hänger ihop (Wikforss 2017: 127, Nichols 2017). Kunskap är således väldigt lättfångat och det finns inte längre en lika stor anledning att förlita sig på experter. Det nya mediala landskapet har även en betydelse för hur vetenskapliga resultat presenteras för allmänheten. När vetenskapliga resultat skall presenteras för allmänheten så måste det genomgå en slags populariserande process, det vill säga presenteras på ett sådant vis att lekmän kan få en förståelse av innehållet utan att inneha några specifika förkunskaper inom ämnet. Men resultatet av denna popularisering påstås innebära att lekmän utvecklar en övertro på sin vetenskapliga förståelse, där populariserade artiklar riktade mot lekmän uppfattas av allmänheten som mer trovärdiga än de vetenskapliga artiklar som riktar sig mot

18 experter (Scharrer et al. 2017). Övertron i sig själv och ifrågasättandet av experter är dock inte alltid fallet i det nya mediala landskapet. Om vi exempelvis ser på den personkult som byggts upp kring Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell under den rådande Covid-19 pandemin3 så ser läget annorlunda ut. Det har snarare blivit en sorts revansch för expertisen, där folket prisar och hyllar Tegnell, vissa har även gått så långt att låta hans ansikte pryda sina kroppar i form av tatueringar. Vad denna popularitet grundar sig i är svårt för mig att svara på, men kanske har han förmågan att vara lugnet i stormen, vilket kanske är precis det svenska folket behöver just nu. Undersökningar visar även att den svenska tilliten till staten och Folkhälsomyndigheten är högre än i många andra länder, och i och med pandemin har den ökat än mer (Sveriges television 2020). Kanske kan Tegnells växande populäritet vara ett tecken på just detta. När det gäller debatten kring klimatförändringarnas existens, eller icke-existens, så är tilltron till expertis blandad. Eller så handlar det kanske snarare om att synen på vad som klassas som expertis ser olika ut beroende på vilken sida av debatten man står.

1.4.6 Reflexivitet

Enligt Billy Ehn och Barbro Klein går det inte att beskriva verkligheten utan att påverka den (Ehn & Klein 1994: 10). De menar att som forskare är du en del av det som studeras, inte bara en distanserad åskådare. I och med att min uppsats använder sig av ett diskursanalytiskt perspektiv är det viktigt för mig att även vara medveten om mitt egna språk. Ehn och Klein menar att det kulturvetenskapliga skrivandet ger utrymme åt personlig uttrycksförmåga, men att det kräver viss regellydnad för att tygla subjektiviteten (Ibid: 40). De menar således att de ord jag använder mig av har en betydelse för hur det jag undersöker skildras. Mina beskrivningar är även dem ett sätt att konstruera en viss verklighet genom språk och verkligheten betraktas genom dess beskrivningar (Ibid: 42). Detta är något jag har haft i åtanke under min skrivprocess. I och med att jag som forskare även väljer mitt ämne så är mitt verk således en del av det meningsskapande jag undersöker. I Ehn och Kleins ord så ”begrundar man mer eller mindre sin egen existens” (Ibid: 10). Det är därför viktigt för min studie att jag redogör för mitt val av ämne. Jag har sedan länge haft ett intresse för människor och kommunikation, speciellt i relation till sociala medier och de nya sociala möjligheter dessa olika plattformar öppnar upp för. I mina tidigare uppsatser har plats för materialinsamling alltid varit sociala medier i någon form, allt från bloggar och Twitter till kommentarsfält på Facebook. Det finns något intressant i hur människor använder sig av sociala medier, både i syfte att kommunicera och hålla kontakt med nära och kära, för att hitta samhörighet i någon Facebookgrupp med andra

3 Covid-19 är en virussjukdom som började spridas i slutet av 2019 och som under början av 2020 klassades som en pandemi (Folkhälsomyndigheten 2020).

19 som delar samma intresse för odling, skapa opinion eller att delta i aktuella debatter. Sociala medier är mångfacetterat, och det är det som är tjusningen med det hela. Mitt val av ämne har dels att göra med detta, men det finns även en nyfikenhet som ligger till grund. Jag är nog kanske inte ensam med att ha snubblat förbi upprörda kommentarer i exempelvis Expressen och Aftonbladets kommentarsfält, och undrat; ”Varför kommentera människor egentligen?”. Det finns något intressant i den tanken, för det säger ju något om oss människor i tiden som är nu. Det är dock inget som denna uppsats ämnar att svara på, men jag tror att jag åtminstone kan ge en liten inblick i den kommunikation som sker i de öppna kommentarsfälten.

1.5 Tidigare forskning

Som underlag och inspiration till denna uppsats har ett antal publikationer på ämnet funnits. Jag har i detta avsnitt valt att lyfta några utvalda exempel av den tidigare forskning som behandlar det valda forskningsområdet. Dessa områden är post-truth, klimatskepticism och faktaförnekelse i stort. Alla dessa ämnen har på ett eller annat vis visat sig relevanta för min analys. En hel del har tidigare skrivits om sanningar och fenomenet post-truth. Ofta i relation till Brexit och Donald Trumps seger i presidentvalet 2016. I boken Post-truth (2018) ställer den amerikanska filosofen Lee McIntyre frågan ifall vi lever i ett post-faktiskt samhälle? Och isåfall, hur blev det så? Han spårar utvecklingen i fenomenet från faktaförnekelse gällande rökning, evolution, vaccin och klimatförändringar. En av anledningarna till fenomenet post- truth menar han bland annat är just faktaförnekelse, men även traditionell medias förfall och sociala mediers uppkomst. Det kanske mest provokativa argumentet McIntyre för i sin bok är att postmodernismen kan ha betydelse för det post-faktiska, nämligen i och med att den högerpopulistiska politiken kan ha lånat tanken att det inte finns något sådant som en objektiv sanning. Denna typ av argumentation används sedan i attackerna mot vetenskap och fakta för att etablera politisk makt. Även den svenska filosofen Åsa Wikforss undersöker det post-faktiska fenomenet, men denna gång från ett svenskt och amerikanskt perspektiv. I boken Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender (2017) redogör hon för allt från fakta- och kunskapsresistens, desinformation och propaganda till de kognitiva skevheter som även kan ligga till grund för det faktapolariserade samhället. Hon gör avstamp i filosofin, där hon reder ut vad kunskap är och kritiskt granskar påståendet om att det inte finns några fakta eller en objektiv sanning. Wikforss erbjuder även en möjlighet till ett ”gör om gör rätt” för forskare, politiker, journalister och privatpersoner i det sista kapitlet, där frågan om vad vi kan göra för att motverka faktaresistens utreds.

20 I artikeln Alliance of antagonism: Counterpublics and polarization in online climate change communication (2017) redogör Jonas Kaiser och Cornelius Puschmann för den polariserade onlinekommunikationen kring klimatförändringar. Genom att titta på hur den tyskspråkiga onlinekommunikationen är strukturerad visar sig en typ av allians av antagonism. De menar att skeptiska röster på nätet inte bara är begränsade till frågor om klimatförändringar, utan bildar en allians med andra extrema fraktioner så som rasister, misogynister och konspirationsteoretiker. Det vill säga andra radikala ståndpunkter som inte heller är representerade i den allmänna offentliga kommunikationen. Rusi Jaspal med flera undersöker i artikeln Embracing and Resisting Climate Identitets in the Australien Press: Sceptics, Scientists and Politics (2016) hur den australiensiska klimatdebatten kan ha påverkats av hur pressen har använt sig av religiösa metaforer i rapporteringen kring klimatfrågan. Det visar sig att en stor mängd artiklar från den australiensiska pressen har använt dessa metaforer som ett sätt att rama in klimatforskningen och klimatforskare på ett visst sätt. Klimatvetenskapen konstrueras som spekulativ och dogmatisk snarare än förankrad i vetenskapen. Martin Hultman, Anna Björk och Tamya Viinikka undersöker klimatdebatten utifrån ett svenskt perspektiv i artikeln Far-right and Climate Change Denial (2019), där de ser ett samband mellan högernationalism och klimatförnekelse Studien visar att klimatförnekelse i den svenska högernationalistiska politiken består av en kombination av en anti- etablissemang-retorik och användande av tvivel som marknadsföring. Karaktäristiskt för sammanslutningen mellan högernationalism och klimatförnekelse är även att de delar ideologiska likheter i och med att de ser världen utifrån ett industriellt maskulint synsätt.

1.5.1 Mitt bidrag till forskningsfältet

I relation till den tidigare forskningen jag har presenterat blir det tydligt att forskning kring post-sanning, klimatförnekelse och faktaresistens har undersökts ur ett bredare perspektiv. Det handlar ofta om Donald Trumps presidentskap och amerikansk politik, hur klimatdebatten inom högerpopulistiska kretsar ser ut eller hur media med sin inramning konstruerar klimatfrågan. Jag ser därför att det finns en möjlighet för fördjupning och vidare analys genom att närma mig den klimatdebatt som sker bland ”det vanliga folket”. För att parafrasera etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren så kan något intressant hittas genom att följa reflektionerna från små vardagligheter ut till stora frågor (Ehn & Löfgren 2001). I och med att min studie ämnar att skapa en förståelse för hur argumentation anförs i kommentarsfält på Facebook så kan jag bidra till forskningsområdet med ett kulturanalytiskt perspektiv.

21 1.6 Disposition

Den här uppsatsen är disponerad i ett kapitel för historisk bakgrund och kontext, två empiriska huvudkapitel samt en avslutande diskussion följt av en kort sammanfattning. I det första kapitlet Striderna om vetenskapliga fakta redogör jag för den historiska kontext som ligger till grund för diskussionen om hur fakta och vetenskap uppnås. Jag presenterar Ludwig Flecks teorier om tankestil och tankekollektiv samt kunskapteoretikern Thomas Kuhns teori om paradigmskiften. Vidare ges ett mer aktuellt exempel på diskussionen kring fakta och vetenskap genom det så kallade ”vetenskapskriget” mellan naturvetenskapliga realister och postmodernistiska kritiker. I kapitlet Lyssna inte på mig, lyssna på forskarna lyfts det empiriska materialet som berör användandet av evidens och bevis i legitimeringen av olika sanningsuttalanden samt hur dessa kommentarer upprätthåller en så kallad förnekelsediskurs. Jag visar även på hur klimatets mående kan ses som ett gränsobjekt och används i att stabilisera förnekelsediskursen. I kapitlet Den stora bluffen skiftar jag fokus till den misstroendediskurs som har identifierats i det insamlade materialet. Jag visar hur en misstro och tvivel gentemot bland annat etablerade medier, politiska processer och vetenskap i stort kan användas i legitimeringen av olika sanningsuttalanden. Här lyfts även en diskussion om Gretas skiftande maktposition och på vilket vis hon kan ses som ett gränsobjekt i det pågående gränsarbetet. I uppsatsens avslutande kapitel konkretiseras analysen i hur syftet och frågeställningarna har kunnat besvaras.

22 2. Striderna om vetenskapliga fakta

Som en inledning till mina kommande empiriska kapitel kommer jag här redogöra för olika strider om vetenskapliga fakta. I och med att denna studie ämnar analysera hur de stridande sanningsuttalandena om klimatförändringar och Greta Thunberg legitimeras i kommentarsfälten, ser jag ett värde i att visa den historiska kontext som ligger till grund för diskussionen om hur fakta och vetenskap förvärvas. Enligt filosofen Lee McIntyre är det många som påstår att en lösning på det post-faktiska tillståndet vi lever i är att vända sig till akademiker. Detta i och med att akademiker alltid har ägnat sig åt kritiskt tänkande, skepticism och kognitiv bias. Men han menar dock att det kanske är på grund av just dessa tänkare, mer specifikt postmodernistiska tänkare, som det post-faktiska tillståndet är så pass utbrett. McIntyre menar att det postmodernistiska förhållningssättet, med dess tankar om att det inte finns något sanning utan bara narrativ, öppnar upp möjligheterna för det post-faktiska att rota sig ytterligare och vetenskapliga fakta förlorar sin position (McIntyre 2018). Om det inte finns en objektiv sanning, hur ska man då reagera när någon säger att något faktiskt är sant?

2.1 Tankekollektiv och paradigmskiften

Debatten om vad som är vetenskaplig kunskap och fakta har sedan länge diskuterats i de olika akademiska fälten. Redan på 1930-talet diskuterades vetenskapens utveckling och kunskap av den polska läkaren och biologen Ludwik Fleck. Trots sitt tidiga intresse för kunskapsteori var Fleck i stort sett okänd som vetenskapsteoretiker fram till 1980-talet. I boken Genesis and Development of a Scientific Fact (1935) analyserar Fleck exemplet syfilis och hur kunskapen kring detta (men även annan vetenskapliga fakta) är en produkt av både historien och samhället, och att de är under ständig förändring. Han menar att det finns en viss växelverkan mellan gammal och ny kunskap. Det som redan är giltig kunskap påverkar hur ny kunskap utvecklas, vilket i sin tur även expanderar och ger ny innebörd åt den gamla kunskapen (Fleck 1997: 48). Fleck myntar i sin bok begreppen tankekollektiv och tankestil för att visa hur kunskap är kontextberoende. Han beskriver tankekollektiv som ett medel att kunna undersöka tänkandets sociala villkor, det refererar alltså inte till en bestämd grupp eller en social klass, utan är mer funktionellt snarare än substantiellt. Han beskriver tankekollektiv som en gemenskap av människor där tankar och idéer utbyts och en individ kan ingå i flera olika tankekollektiv samtidigt. Dessa tankekollektiv är alltså bärare av en viss tankestil, det vill

23 säga tankeområdets historiska utveckling, en viss mängd kunskap och en viss kultur (Ibid: 48, 101-103). Enligt Fleck finns det två olika typer av tankekollektiv, momentana och stabila. Momentana tankekollektiv uppkommer alltjämt när två eller flera människor möts och utbyter tankar, och dessa tankekollektiv försvinner lika snart när det sociala utbytet upphör. Stabila tankekollektiv å andra sidan uppstår i anslutning till organiserade sociala grupper. Han menar även att om en större grupp existerar tillräckligt länge fixeras tankestilen inom detta tankekollektiv och får en formell struktur (Ibid: 103). Förhållandet mellan tankestil och tankekollektiv beskriver Fleck i relation till sanningsfrågan:

Sanningen är inte ”relativ” eller ens ”subjektiv” i ordets populära betydelse, utan är alltid eller nästan alltid fullständigt bestämd inom en tankestil. Man kan aldrig säga att samma tanke är sann för A och falsk för B. Om såväl A som B hör till samma tankekollektiv är tanken antingen sann eller falsk för båda. Om de tillhör olika tankekollektiv är det ändå inte samma tanke eftersom den för den ene måste vara antingen oklar eller förstås på ett annat sätt (Ibid: 101).

I och med att en individ kan tillhöra olika tankekollektiv, var av varje tankekollektiv har en egen specifik tankestil, så är det som upplagt för motsättningar och konflikter. Fleck är dock tydlig med att individen inte har särskilt stort ansvar i kunskapsbildandet utan att kunskapens bärare snarare är ett välorganiserat kollektiv, han menar att allt vetande är knutet till en tradition och ett samhälle. Redan i ord och vanor binds kollektivet samman (Ibid: 51). Med begreppet ”vandring” förklarar Fleck hur tankar och kunskap vandrar mellan individer i det egna tankekollektivet. Han beskriver en process där tankar, genom sin vandring mellan individer, hela tiden omformas allteftersom nya individer knyter nya associationer till dem. Det uppstår en typ av viskningslek där tanken förflyttar sig i det egna kollektivet och tillslut finns det praktiskt taget ingenting kvar av det ursprungliga innehållet (Ibid: 51). Flecks idéer om tankekollektiv och tankestil har gjort ett stort avtryck i sociala studier av vetenskaplig kunskap, och en som fann inspiration i Flecks teorier var den amerikanska vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn. I boken The Structure of Scientific Revolutions (1962) skriver Kuhn om vetenskapen och hur den omstruktureras vid vad han vill kalla paradigmskifte. Kuhn menar att ett paradigm är en typ av förebild eller idealexempel inom vetenskapen, den grundläggande strukturen av ett vetenskapligt område. Paradigmet är alltså den för givet tagna modell eller det mönster som forskare arbetar efter. Ett paradigmskifte är när den grundläggande strukturen inom en vetenskap genomgått en djupgående förändring och omstrukturerats. Den kunskap som bildats i ett tidigare paradigm är alltså inte längre giltig när det sker ett paradigmskifte. Man skulle kunna säga att forskare med det nya paradigmet ser världen med ”nya ögon” (Hallberg 2001: 142). Detta möjliggör således nya vetenskapliga debatter och teoribildningar. Kuhn menar att det finns två slags

24 typer av vetenskaplig utveckling, normal och revolutionär. Normalvetenskapen menar han innebär den forskning som följer rådande vetenskapliga normer och tankemönster, majoriteten av all vetenskap tillhör normalvetenskapen (Kuhn 2012: 41). Inom denna normalvetenskap finns vissa anomalier (avvikelser) som det vetenskapliga kollektivet inte förmår sig att förklara (eller kanske inte vill förklara), i och med att de är ”fast” i sina specifika tankemönster (Ibid: 72ff). Anomalierna kan exempelvis vara när en ny observation inte korrelerar med paradigmets grundläggande teorier. Paradigmskiftet sker när forskningen kommer till en kris där anomalin helt enkelt måste förklaras. Genom att bryta mot det gamla tankemönstret, det vill säga genom att testa nya teorier, metoder och ingångar, förklaras anomalin som del i en större felaktig världsbild och föreställning. Det nya tankemönstret vinner gehör och vetenskapen har nått en revolutionär status, det vill säga ett paradigmskifte har skett (Ibid: 82ff). Efter tid kommer dock en ny fas av normalvetenskap även inom det nya paradigmet, och man kan ana ett typ av vetenskapligt kretslopp där ny kunskap ständigt ersätter den gamla. Om man skulle ansluta sig till Kuhns teori om paradigmskifte blir det tydligt att de vetenskapliga striderna inte är någon ny företeelse, utan har funnits enda sedan vetenskapens begynnelse. Vi får ständigt mer kunskap om världen ju längre tiden går. Historiker vet exempelvis mer nu än vad de visste för 50 år sedan, och om 50 år kommer de sannolikt veta mer än vi vet nu.

2.2 Vad är vetenskap?

Det som har kommit att representera en av de största striderna om vetenskapliga fakta i modern tid är just den mellan naturvetenskapliga realister och postmodernistiska kritiker, denna debatt har kommit att kallas The Science Wars. Debatten uppstod i 1990-talets USA och utspelade sig i både den akademiska och traditionella pressen, och ämne för debatten var just dessa stridande åsikter om vad som egentligen är vetenskapliga faktan. För att göra en lång historia kort så handlar debatten i grund och botten om synen på vetenskap och kunskapsbildning, men även synen på människan och världen som sådan. I boken Etnologisk koreografi skriver vetenskapsteoretikern Margareta Hallberg att sociala vetenskapsstudier är något som har vuxit fram under 1970-talet, genom en kritik mot att vetenskapsfilosofin länge har kretsat kring naturvetenskapen och placerat den naturvetenskapliga kunskapen på en piedestal. Kritiken har alltså varit att vetenskapsfilosofin har varit normativ. Den har separerats från andra verksamheter och den vetenskapliga kunskapen har kritiserats för att vara rationell, att den saknar kontext, samhälle och människa (Hallberg 2001: 13). De sociala vetenskapsstudiernas syfte blir alltså att visa att det som antas vara kunskap, sanning och

25 rationellt, egentligen skapas i specifika sociala och historiska sammanhang, likt Kuhn och Flecks teorier. Detta blir alltså avgörande i, eller åtminstone påverkar vad som anses vara sanning. Vetenskap skall alltså betraktas som vilken annan institution som helst, varigenom det som där sker genererar vad som betraktas som kunskap. Hallberg menar att den naturvetenskapliga kunskapen, i och med den (social) konstruktivistiska teorin, blir ställd mot en stor utmaning. Den naturvetenskapliga kunskapen relativiseras och på så vis även förlorar sin unika position som förebild för annan kunskapsbildning (Ibid: 14-15). Den naturvetenskapliga sidan av debatten i The Science Wars företräddes av bland annat matematikerna Alan Sokal och Norman Levitt samt biologen Paul R. Gross. I boken Higher Superstition: The Academic Left and Its Quarrels with Science från 1994 skriven av Gross och Levitt, beskriver de postmodernismen som nonsens. De menar att postmodernismen utövas av humanister som vet nästintill inget om hur vetenskap verkligen fungerar och att de missar den allra viktigaste vetenskapliga poängen, nämligen att involvera fakta snarare än värderingar (McIntyre 2018: 129-130; Gross & Levitt 1994). Man kan förstå att denna konflikt gällande kunskap och sanningar uppstår, när biologer, fysiker och kemister som länge sökt efter sanningar om verkligheten genom att testa sina teorier mot empiriska bevis, plötsligt ställs inför socialkonstruktivister som hävdar att vår verklighet är socialt konstruerad och att en objektiv sanning således inte finns. Socialkonstruktivismen har dock inte bara kritiserats av personer inom naturvetenskapen, utan även av en av dess förespråkare och grundare, nämligen den franska filosofen Bruno Latour. I artikeln Why Has Critique Run out of Steam? från 2004 ifrågasätter Latour de grundläggande förutsättningarna, som han har baserat majoriteten av hans karriär på, genom att ställa sig själv frågan: ”Was I wrong to participate in the invention of this field known as science studies?” (Latour 2004: 227). Han fortsätter:

Entire Ph.D. programs are still running to make sure that good American kids are learning the hard way that facts are made up, that there is no such thing as natural, unmediated, unbiased access to truth, that we are always prisoners of language, that we always speak from a particular standpoint, and so on, while dangerous extremists are using the very same argument of social construction to destroy hard-won evidence that could save our lives (Ibid: 227).

I sin artikel uppmärksammar Latour det faktum att konservativa grupper hade börjat använda metoder som liknar de i kritisk teori för att kasta tvivel på debatter som exempelvis rör klimatförändringar. Detta genom att peka på bristen av vetenskaplig säkerhet. Han var alltså orolig för att hans kritiska ”vapen” hade ”smugglats” över till andra sidan (Ibid: 230). Att peka på bristen av vetenskaplig säkerhet har sannerligen präglat klimatdebatten som pågår runt om i världen just nu. Det är nog kanske ett av de vanligaste motargumenten mot

26 den vetenskapliga konsensus gällande en antropogen klimatförändring - men som Latour uttrycker det: ”The question was never to get away from facts but closer to them, not fighting empiricism but, on the contrary, renewing empiricism” (Ibid: 231).

27 3. ”Lyssna inte på mig, lyssna på forskarna”

Enligt den klassiska kunskapsanalysen uppnås kunskap ifall tre kriterier, eller villkor, är uppfyllda. Det första villkoret innebär att en person har en övertygelse. En övertygelse beskrivs som ett psykologiskt tillstånd med ett specifikt tankeinnehåll. Jag är exempelvis övertygad om att asfalten utanför min lägenhet är synlig, det har nämligen varit soligt i några dagar och snön som tidigare låg där har smält bort. Det nästa villkoret är att denna övertygelsen faktiskt är sann, det vill säga att asfalten utanför lägenheten faktiskt är synlig. Jag har dock inte varit utanför min lägenhet idag, så min övertygelse om att asfalten är synlig är egentligen bara en (om än kvalificerad) gissning. Det visar sig dock, när jag faktiskt öppnar dörren och tittar ut, att asfalten som var synlig igår idag är dold av ett tunt snötäcke igen. Det är ju faktiskt april-väder, och då kan det snabbt förändras från dag till dag. Detta leder oss vidare till det sista villkoret, nämligen att övertygelsen måste vara baserad på någon form av goda skäl eller evidens (Wikforss 2017: 23). Jag kan alltså aldrig med säkerhet säga att asfalten är bar förrän jag har bevis för det. Kunskap är alltså inte detsamma som övertygelser. Hur starka mina personliga övertygelser än är så är det inte kunskap förrän jag har belägg för dem. I det post-faktiska samhället är evidens och bevis nödvändigtvis inte något som är av särskilt stor betydelse, och inte heller i de undersökta kommentarsfälten. Som tidigare nämnt bygger den post-faktiska retoriken snarare på känslor och personlig övertygelse än objektiva fakta och bevisföring. I detta kapitel kommer jag ta en närmare titt på hur kommentarerna i de undersökta kommentarsfälten förhåller sig till just evidens och bevis i relation till klimatkrisen och Greta Thunberg. Det kan handla om alternativa fakta och forskning, sanningsuttalanden utan vetenskaplig anknytning, fakta- och kunskapsresistens och åsikter om vinklad och missvisande forskning. Gemensamt för kommentarerna är att de faller in under vad jag har valt att kalla en förnekelsediskurs. Syftet med det här kapitlet är att visa hur de olika sanningsuttalandena legitimeras med hjälp av evidens och bevis.

3.1 Skeptisk eller förnekande?

Idag pratas det ofta om att vi har blivit faktaresistenta, kanske främst i diskussioner om källkritik och internet och 2015 kom ordet med på Språkrådets och Språktidningens

28 nyordslista (Språktidningen 2015). Faktaresistens innebär en ovilja att ta till sig fakta, eller åtminstone fakta som går emot ens egna uppfattning. Åsa Wikforss beskriver vidare att det handlar om att tvivla på evidens och expertutlåtanden, om politisk polarisering och att beskriva etablerade medier som politiskt styrda. Ja, kort och gott handlar det om att tro det man vill tro (Wikforss 2017: 8). Hon menar dock att det kanske snarare handlar om en typ av kunskapsresistens, snarare än faktaresistens. För fakta tar vi till oss, vare sig vi vill eller inte. Det är en del av vår vardag och överlevnad. Dock finns det fakta vi saknar kunskap kring. Och när vi får kunskap presenterat för oss, av experter, kring ett visst fakta (exempelvis klimatet, vaccin, invandring och arbetslöshet), så är vi oförmögna att ta till oss denna kunskap eller att vi av olika anledningar helt enkelt slår ifrån oss den (Ibid: 14). Filosofen Lee McIntyre skriver också om fakta- och kunskapsresistens, men denna gång i relation till faktaförnekelse (science denial) och post-sanning. Som jag tidigare har nämnt menar han att faktaförnekelse är både en effekt av och en anledning till det post-faktiska samhället. Enligt McIntyre har vad som har hänt med vetenskapen under de senaste decennierna lett till vad som idag kan kallas det post-faktiska. De vetenskapliga resultaten som länge har varit auktoritära och respekterade blir idag öppet ifrågasatta av lekmän som av olika anledningar helt enkelt inte håller med (McIntyre 2018: 17). I kommentarerna under de artiklar som berör klimatet och Greta Thunberg finns en stor mängd övertygelser. Det handlar om övertygelser om att det i allra största grad pågår en klimatkris, övertygelser om att klimatkrisen är ett påhitt och även de som är skeptiska. Man skulle kunna dela upp kommentarerna i tre olika kategorier - skeptiker, förnekare och troende. I min analys kommer majoriteten av kommentarerna vara av skeptisk eller förnekande karaktär och de gånger jag lyfter fram kommentarer som går under kategorin ”troende” så är detta för att visa på det aktiva gränsarbetet som pågår i den undersökta debatten. Trots att majoriteten av alla världens klimatforskare är rörande överens om att de rådande klimatförändringarna beror på hur vi människor lever (Carlton et al 2015), så finns det alltså fortfarande de som är skeptiska och förnekande. I ett av kommentarsfälten hittar jag denna kommentar: ”Det mest pinsamma är väl att Greta kämpar för en ”ickefråga”. Det finns inget ”klimatproblem”. Klimatet har alltid förändrats. En del forskare menar att vi går mot en kallare period”. Kommentaren menar att klimatfrågan är en ickefråga, det finns alltså inget klimatproblem överhuvudtaget. För att styrka argumentet i sin kommentar påpekar personen att det till och med finns forskare som anser att vi istället går mot en kallare period, snarare än en global uppvärmning. Kommentarer som dessa är inte alls ovanliga, det vill säga hur de använder forskning som del av sitt argument utan att egentligen använda källor. Vidare kommenterar någon: ”Så komiskt att läsa Klimat"jesus"alarmistens alla lärjungar i kommentarsfältet. Ett hett tips, läs den genuina forskningen istället för att lyssna på en 16-årig bortklemad överklass-snorunge”. I denna kommentar benämns Greta

29 som klimat-Jesus och alarmist, och de som håller med henne som hennes lärljungar. Denna typ av användning av religiösa metaforer är något som är väldigt vanligt förekommande i kommentarsfälten och har en betydande roll i att skapa tvivel kring klimatförändringar och Greta. Att använda sig av religiösa metaforer kan ge ytterligare styrka i en argumentation som syftar på att bevisa att något inte är sant (jag kommer återkomma mer till detta i kapitel 4). Men det som även denna kommentar har gemensamt med den föregående är hur det refereras till forskning, utan att hänvisa till någon specifik källa. Detta ger intrycket att personen bakom kommentarerna besitter fakta, men vad denna fakta egentligen är nämns inte. Att hänvisa till en viss forskning som genuin innebär även att man bekräftar att det finns forskning som inte är genuin, det vill säga falsk. Vilken är egentligen den genuina forskningen som kommentaren uppmuntrar andra till att läsa? Om vi återgår till den tidigare kommentaren där personen menar att ”en del forskare” anser att vi går mot en kallare period, så finns där något intressant i formuleringen. Lee McIntyre skriver i boken Respecting Truth: Willful Ignorance in the Internet Age (2015) om hur det finns många missuppfattningar om hur vetenskapliga övertygelser bildas. Han skriver att den allmänna uppfattningen är att en forskare samlar bevis, testar en hypotes och sedan finner ”sanningen”. Han menar dock snarare att ingen vetenskaplig teori, oavsett hur väl det bekräftas av bevisen, någonsin kan bevisas helt sant. Detta betyder alltså att även om vetenskap siktar mot sanningen kan den tekniskt sett aldrig helt nå den. I vetenskapen är sanningen ett vägledande ideal, inte en destination (McIntyre 2015: 8-9). Men detta skall inte ses som att vetenskapen är en felande process, utan detta visar snarare på att vetenskap är tentativ och öppen. Det finns alltid en möjlighet att nytt bevis dyker upp vilket får oss att revidera våra nuvarande teorier. Hur väl ens teorier passar med det nuvarande beviset så är det alltid öppet för revision. Men denna typ av ”brist” i hur vetenskap fungerar kan nog i många fall ge utrymme för stridande fakta och kunskap. Som exempelvis kommentaren ovanför som menar att en del forskare anser att vi är på väg mot ett kallare klimat. I en enkätundersökning med klimatforskare från 2015 framkom det att det fanns ett övervägande konsensus på 93,6 % bland klimatforskare att medeltemperaturen har stigit och fortsätter att stiga, samt att de flesta (91,9 %) av de svarande tror att människan är bidragande faktor i den stigande temperaturen och klimatets förändring (Carlton et al 2015). Trots att forskning alltså visar på en övervägande konsensus används den lilla minoritet av de forskare som inte tror på en temperaturhöjning som argument i debatten i kommentarsfälten. Att välja den forskning som passar ens egna övertygelse beskriver vetenskapsteoretikern och filosofen Sven Ove Hansson som en form av cherry-picking (körsbärsplockning), vilket betyder att de bästa bevisen (för ens egna syfte) används för att styrka ens övertygelser medan andra bevis ignoreras. Genom cherry-picking kan du alltså bevisa nästintill vad som helst, bara du väljer rätt bevis. Hansson menar att cherry-picking är en egenskap hos faktaförnekelse som har en stor epistemologisk betydelse för detta misslyckande i att ge oss

30 tillförlitlig kunskap (Hansson 2017: 40-41). Att använda sig av cherry-picking är också väldigt vanligt i argumentationen bland de som uttrycker sig skeptiskt gentemot klimatförändringarna. Genom att plocka specifik forskning som utmanar bilden av att det finns en vetenskaplig konsensus kring en antropogen klimatpåverkan skapas såklart ett fortsatt tvivel (Liu 2012: 130). Jag kommer att återkomma till detta i kapitel 4 där jag redogör mer för tvivel som redskap i att underminera evidens. När Greta Thunberg höll sitt tal för den amerikanska kongressen i september 2019 vädjade hon till åhörarna att lyssna till forskningen snarare än att lyssna på henne, detta i samband med att hon lämnade över FN:s klimatpanels rapport om vad som sker vid en uppvärmning av 1,5 grader. Fakta, i form av forskning och en specifik forskningsrapport, får i det här fallet bli bärande för hennes argumentation. Fakta och forskning är som tidigare visat återkommande i de sanningsspråk som konstrueras. I kommentarsfältet under en debattartikel av Lars Lindström från Expressen skriver en person:

När man säger att Greta har fel så säger man samtidigt att hela forskarvärlden har fel. Troligt? NEJ! Dags att ta upp huvudet ur sanden och inse fakta, vi måste göra något här och nu om vi vill att kommande generationer ska ha en framtid.

Kommentaren syftar på att alla som misstror Greta även anser att alla klimatforskare har fel. I det här fallet blir Greta synonym med klimatforskningen, hennes åsikter är desamma som forskarnas. Kommentaren uttrycker även att det finns en konsensus bland klimatforskarna, att en hel forskarvärld delar samma uppfattning om att det sker en klimatförändring på grund av hur vi människor lever. Kommentaren, i jämförelse med de tidigare, visar även på det aktiva gränsarbetet som pågår i kommentarsfälten där forskning får stå som gränsobjekt mitt i striden. Vilken är egentligen ”den korrekta” forskningen och faktan? Det är intressant hur forskning, som egentligen står för samma sak oavsett vem som åberopar det (dvs ny kunskap och ökat vetande) kan vara så fundamentalt olika. Att hänvisa till forskning för att höja en kommentars trovärdighet, eller ens ords värde i debatten, är som sagt vanligt förekommande. Men det är inte lika vanligt att de som hänvisar till forskning redovisar källor för sina påståenden. Möjligtvis beror det på att det inte är någon som kräver att ett faktapåstående behöver uppföljas med källhänvisning i ett kommentarsfält på Facebook. Det finns dock en del kommentarer som särskiljer sig genom att även länka till de källor som de hänvisar till: ”[…] och fortsätta fokusera på det viktiga; klimatet. Vi har 10 år på oss att vända utvecklingen. Inte "bara" enligt Greta utan enligt en enhällig seriös forskarkår”. Kommentaren avslutas med att länka till en artikel från Aftonbladet där Johan Rockström professor i miljövetenskap kommenterar FN:s senaste klimatrapport. Ytterligare en kommentar stärker sitt påstående genom att länka till ett nyhetsklipp från TV4 där professor i oceanografi Anna Wåhlin uttalar sig: ”Ja, Greta har säkert bättre koll på läget än en professor i oceanografi: Anna Wåhlin, oceanograf, är inte

31 bekymrad för klimatet, och vattenståndsökningen vi ser nu är normal för jorden, havet stiger inte mer än det gjort de senaste 10 000 åren”. I ett kommentarsfält under en artikel från Expressen, angående Gretas eventuella utmärkelse som årets unga miljöhjälte, uppmanas det även där till att lyssna på forskningen: ”Hon är inte värd en enda utmärkelse allt är bara bluff lyssna på alla forskare istället på en flicksnärta”. Forskning som argument används alltså av många, oavsett ståndpunkt i debatten. Men jag kan inte låta bli att se ironin i att både personen bakom kommentaren här ovanför och Greta själv hänvisar till forskning men av två helt skilda anledningar. Det blir tydligt att forskning har olika innebörd för de olika sidorna av debatten, eller egentligen har de samma betydelse (dvs att forskning är bärare av någon typ av sanning eller fakta), men att denna sanning och fakta ser olika ut beroende på vilken sida av debatten och vilken forskning som lyfts fram.

3.1.1 Ett brådskande ärende eller onödigt alarmistisk

En stor del av de kommentarer som på ett eller annat vis motsäger sig allvaret med klimatkrisen, eller klimatkrisen befintlighet överhuvudtaget, menar ofta att den debatt som förs är alldeles för alarmistisk. Detta kan hittas i exempelvis denna kommentar: ”Lars Lindström borde lyssna till vår mest meriterade forskare inom klimatområdet, Lennart Bengtsson, för att få en något mer nyanserad uppfattning och inte bara gå alarmisternas ärenden”. Personen hänvisar till Lennart Bengtsson, professor i meteorologi, som är uttalat kritisk mot hur den svenska klimatdebatten tenderar att anspela på jordens eventuella undergång (Svenska Dagbladet 2019). Personen bakom kommentaren menar att Bengtssons forskning bidrar till en mer nyanserad bild av klimatdebatten istället för att agera alarmerande. Greta och de som sympatiserar med henne benämns ofta som alarmister i kommentarsfälten. Att benämna någon som alarmistisk stärker den redan befintliga förnekelsediskursen ytterligare. Detta i och med att ordet alarmist syftar till någon som uttrycker sig på ett sätt som väcker oro, och i det här fallet är den oron obefogad och på så vis skapar den onödig rädsla inför något som inte är ett problem. Angående den, enligt många, alarmerande debatten om klimatet lyfts ofta argument om att klimatet alltid har förändrats, oavsett människans påverkan:

Varifrån kommer det fullständigt vansinniga ordet "klimatförnekare"? Det finns väl för tusan ingen vettig människa som förnekar att vi har klimat på jorden? Det åtskilliga av oss inte sväljer med hull och hår är att den temperaturhöjning som just nu sker inte till någon större del orsakas av mänsklig aktivitet. Jordens klimat står under ständig förändring. […] Det vi dårar, som i folkmun kallas klimatförnekare, ifrågasätter är människans möjligheter att påverka jordens temperatur. Vi tror att det är andra faktorer som styr klimatet. Exempelvis små förändringar i solens intensitet, kosmisk strålning eller kanske t.o.m. små förändringar i jordaxelns lutning eller

32 mindre förändringar i jordens rotationshastighet. o.s.v. Varifrån kommer den vansinniga uppfattningen att just vi i just vår tid lever i precis det klimat som för all framtid kommer att bestå? Klimatet och livsbetingelserna på jorden är i ständig förändring. Kalla oss därför inte "klimatförnekare" utan i så fall hellre ”klimatrealister”.

Att använda dessa argument fungerar som en slags lugnande effekt i och med att människans ansvar i klimatförändringarna suddas ut: — ”det är inte klimatfrågan som är alarmerande, det är ni som är onödigt alarmistiska”. Istället ges intrycket att de förändringar som har skett och fortsätter att ske helt enkelt är naturens gilla gång. Här sker även ett ifrågasättande och avståndstagande av begreppet klimatförnekare. Personen menar att klimatförnekelse är ett vansinnigt ord i och med att det inte finns någon vettig människa som förnekar jordens klimat. Hen menar istället att det rätta ordet att använda sig av är klimatrealist. Klimatrealism används ofta som en typ av motpol i debatten kring klimathotet, där klimatalarmisterna representerar den andra sidan. Klimatrealisterna blir i debatten de som står för sunt förnuft och sans, de som kan ta reda på fakta medan klimatalarmisterna står för det motsatta. Vidare indikerar även valet av att benämna sin egna grupp som ”realister” att de som inte tillhör gruppen är orealistiska. Vidare kommenterar någon: ”500 av världens främsta klimatforskare har skickat en skrivelse till FN där de hävdar att det inte finns något klimathot. Jag tror mer på dem än på Greta som bara ha skapat en masshysteri”. I kommentaren hänvisas det till den skrivelse som i september 2019 skickades in till FN och EU. Brevet är en del av en kampanj för att stoppa förslaget om att nollvisionen av koldioxidutsläpp skall bli lag. Brevet som tituleras ”There is no Climate Emergency” har signerats av hundratals klimatförnekare, akademiker, politiker och lobbyister som anser att den antropogena klimatförändringen är en myt (Weston 2019). Gruppen bakom brevet påstår, likt den tidigare kommentaren, att de klimatförändringar som sker är vad som förväntas av klimatsystemets cykliska beteende och att det inte finns något bevis för att det är människans koldioxidutsläpp som är orsak för detta. Som en liten parantes så är det i det här fallet även intressant hur information färdas mellan ursprunglig källa och personen som skrev kommentaren. Enligt kommentaren är det 500 av världens främsta klimatforskare som skickat in skrivelsen, när det i själva verket är en salig blandning av allt från forskare, klimatskeptiska politiker till lobbygrupper och tankesmedjor (Weston 2019). Alla med samma intentioner, nämligen att underminera den vetenskapliga konsensus som finns angående en antropogen klimatförändring. Denna typ av underminering är å andra sidan ingenting nytt när det gäller klimatdebatten. Redan 2007 startades kampanjen ”The Oregon Global Warming Petition Project”. Kampanjen var kritisk

33 mot Kyotoprotokollet4 och syftet var att sprida information om att över 30 000 forskare har skrivit på en skrivelse om att det inte finns något bevis för att koldioxidutsläppen orsakade av människan leder till den globala uppvärmningen. Kampanjen blev dock snabbt avfärdad som en bluff, kanske främst på grund av att färre än 0.1 % av underskrifterna på skrivelsen var av personer med en bakgrund i klimatforskning. Det visade sig även att bland underskrifterna fanns den sedan länge avlidne Charles Darwin, Geri Halliwell från den brittiska popgruppen Spice Girls samt ett flertal Star Wars karaktärer. Skrivelsens legitimitet kunde således avfärdas av flera olika anledningar (Grandia 2009). I diskussionerna om huruvida klimatkrisen är en kris eller ej pågår även där ett visst gränsarbete. Denna gång är det klimatet själv som får stå som gränsobjekt, eller snarare diskursen kring klimatets mående. Vissa menar att det finns en klimatkris och att den är på grund av hur vi människor lever, andra bekräftar att det pågår klimatförändringar men att dessa är på grund av klimatsystemets cykliska (och naturliga) beteende medan vissa helt och hållet förnekar att klimatet har förändrats. Star och Griesemer menar att varje social värld har delad befogenhet att tolka de resurser som gränsobjektet representerar och att dessa stridande tolkningar skapar förhandlingsproblem när de överlappas (Star & Griesemer 1989: 412). Det blir alltså i det här fallet en krock i förhandlingen kring klimatet och dess mående. Star och Griesemer gör en metaforisk jämförelse mellan gränsobjekt och marginaliserade personer5 för att visa hur ett gränsobjekt fungerar i och med sin tillhörighet i flera olika sociala världar. De menar att marginaliserade personer som ”tillhör” flera olika världar, exempelvis en person vars mamma är från Sverige och pappa är från Iran, reflexivt kan stöta på problem med identitet och medlemsskap. Människor löser problem med marginalisering genom att exempelvis ”passera” på en sida eller en annan, förneka en sida, hoppa mellan olika världar eller bilda en ny social värld sammansatt av andra som sig själva. Men gränsobjekt som tillhör flera sociala världar behöver å andra sidan inte ändra sig själva eller hantera problem med medlemsskap. Istället är det medlemmarna i de olika sociala världarna som hanterar och konstruerar gränsobjekten. Objekten kommer således bilda en gemensam gräns mellan världarna genom att bebo dem båda samtidigt (Ibid: 411ff). Om vi exempelvis ser diskursen kring klimatets mående som ett gränsobjekt, så är klimatets betydelse definierat olika av de olika världarna. Vissa ser klimatet som något att värna om medan andra har en relativt likgiltig syn på klimatet. För att de olika grupperna

4 Kyotoprotokollet är en internationell överenskommelse som trädde i kraft den 16e februari 2005. Överenskommelsen hade som mål att årligen minska de globala utsläppen av växthusgaser. https:// sv.wikipedia.org/wiki/Kyotoprotokollet Hämtad: 2020-05-15 5 Notera att marginalisering, inom den äldre sociologin, refererar till de människor som tillhör två eller fler sociala grupper (denna definition används i Star och Griesemers artikel från 1989). Idag syftar marginalisering snarare på marginal/periferi och en idé om att det finns ett socialt centrum varifrån vissa människor utesluts. Marginaliserade människor är alltså individer eller grupper som exkluderas från makt och status. (se Star 2010: 603)

34 skall kunna fixera diskursen kring klimatets mående (och därmed även avgöra vilka åtgärder som krävs i klimatfrågan) används därför forskning och bevis som en del i gränsarbetet. Det blir en slags förhandling om gränsobjektets definition. Olika kunskaper har i det här fallet en stark koppling till makt, inte bara i att de olika kunskaperna framstår som sanningar utan även i och med att kunskap har makten att göra sig själv sann. Michel Foucault skriver i boken Discipline and Punish (1977) att all kunskap, när den appliceras i den verkliga världen, har riktiga effekter och i det avseendet ”blir sanning” (Foucault 1977: 27). Det vi tror att vi har kunskap om i en specifik tidsperiod har enligt Foucault en påverkan på hur vi sedan agerar utifrån dessa sanningar. Det är alltså de diskursiva formationerna som upprätthåller en viss sanningsregim. I Discipline and Punish använder Foucault kunskapen kring brottslighet som exempel. Kunskapen om brottslighet påverkar hur vi reglerar, kontrollerar och straffar brottslingar. Likaså har kunskapen kring klimatet en påverkan på hur vi agerar i klimatfrågan. Om exempelvis diskursen kring att klimatkrisen är en ickefråga eller bluff stabiliseras och blir till vedertagen sanning så blir konsekvenserna av detta möjligtvis att ingenting görs åt klimatsituationen, vilket enligt klimatforskningen skulle ha förödande effekter i framtiden. Men om diskursen om att klimatkrisen är ett faktum istället går ”segrande” ur striden så blir effekten av det snarare ett agerande. Politiker och personer med makt kan då gemensamt enas och ta beslut kring en åtgärdsplan.

3.2 En nyansering

I artikeln Climate Change Scepticism: A Conceptual Re-Evaluation (2015) redogör Willem Van Rensburg för tre centrala kategorier inom klimatskepticismen. Dessa är ”evidence”, ”process” och ”response”. Med evidence scepticism (bevisskepticism) syftar Rensburg på den skepticism som är centrerad kring bevis. Det handlar om ett ifrågasättande av erkända fakta kring klimatet (Van Rensburg 2015: 3) Exempelvis som i kommentarerna i det tidigare avsnittet som menar att klimatet snarare går mot en svalare period, att den stora mängd koldioxidutsläpp är bra för klimatets mående eller att klimatkrisen är en bluff. Process scepticism syftar på den kritik som riktas mot de vetenskapliga, byråkratiska och politiska processerna bakom den allmänna klimatvetenskapen (Ibid: 4). Denna typ av skepticism kan kopplas samman med att efterfråga en mer nyanserad klimatdebatt. De argument som används är ofta kopplade till att det finns en typ av ensidighet i klimatforskningen och att ”ny” och motstridande forskning ofta förbises. Den sista kategorien, response scepticism (responsskepticism), syftar på de argument som tvivlar på effekten av åtgärder mot klimatförändringar (Ibid: 4). Den australiensiska etikprofessorn Clive Hamilton beskriver hur respons skepticismen fungerar på detta vis:

35 First, they deny that climate change is occurring. Then they say that if it is occurring it’s not due to humans. Then they claim that if it is due to humans, the effects are trivial. If the effects are shown to be non-trivial, they opine that the benefits will exceed the damage. If the damage is shown to predominate, they say the cost of avoiding the damage is too high (Hamilton 2013).

Bland de kommentarer som är skeptiska mot klimatkrisen och Greta Thunberg lyfts ofta en förfrågan (eller kanske snarare krav) på en mer nyanserad bild av klimatdebatten, det vill säga att motstridande forskning även ska lyftas fram. Det blir tydligt att en typ av process- skepticism tar form i kommentarsfälten. Detta visar sig bland annat i dessa kommentarer: ”I kommentarerna ser vi mängder av vänsterfolk och deras sympatisörer och hysteriker som motsäger sig allt historievetande om vårt klimat! Snälla ni — lyssna även på den andra sidan!” samt ”Men kom igen det finns forskning både för och emot. Synd att lura barn till att ha klimatångest”. Det är vanligt förekommande att det uppmuntras till ”att se och lyssna på båda sidorna” i klimatdebatten. Som visat i det tidigare avsnittet finns det exempelvis en generell diskurs kring huruvida människans inverkan är en bidragande faktor eller ej på klimatets förändring, samt ifall de brådskande klimatförändringarna är brådskande överhuvudtaget, vilket i sin tur visar vilka några av de motstridande åsikterna är. Att hänvisa till ”den andra sidan” ger intrycket av att det finns två sidor som är likvärdiga vad gäller bevis och att de förtjänar lika stort utrymme i den aktuella debatten. Men vad innebär då denna efterfrågade nyanseringen? I en kommentar skriver någon detta:

Denna CO2 bluff och felplacerade pengar kunde satsas på riktiga problem som miljögifter etc. En forskning som verkar kunna vara en av de mera rejäla spikar i kistan för denna alarmism, domedagssekt och propaganda i länk nedan. Möjlig Nobelprisvinnare. "Klimatsans", "Stockholmsinitiativet" och Swebb-TV med Lars Bern ger även bra rim och reson (länk till Facebookgruppen ”Klimatsans”).

Kommentaren menar att istället för den alarmistiska, domedagssekt och propaganda (som Greta och majoriteten av klimatforskarna står för) så kan rim och reson hittas i Facebookgruppen ”Klimatsans”, Stockholmsinitiativet samt Swebbtv med Lars Bern. Gemensamt för de tre alternativa källor som kommentaren hänvisar till är att de alla har en förnekande och/eller skeptisk agenda. Klimatsans är en relativt liten Facebookgrupp vars syfte är att samla de människor som ansluter sig till åsikten att klimatkrisen är en bluff. I gruppens beskrivning står det: ”Klimatbluffen är med råge den största bluffen i

36 mänsklighetens historia” (Facebook ”Klimatsans” 2020). Bara i gruppens beskrivning ges en tydlig bild av gruppens syfte och innehåll6. Vidare hänvisar kommentaren ovanför även till Stockholmsinitiativet, som är en politiskt och ekonomiskt oberoende ideell förening som verkar för en rationell klimat- och energipolitik. Stockholmsinitiativet driver även webbsidan Klimatupplysningen. Stockholmsinitiativet menar att klimathotet har blivit en sanning som ej får ifrågasättas, och föreningens syfte blir alltså att hindra denna politik som de menar är både skadlig och meningslös (Klimatupplysningen 2020). Den sista källan som kommentaren ovanför hänvisar till är Swebb-tv och teknologie doktor och samhällsdebattören Lars Bern. Både Swebbtv och Lars Bern är återkommande i kommentarerna: ”Vad är det för fel på svenska folket. Nej för Greta, ja för den bästa Lars Bern. Kolla honom på Swebb-tv. Den killen är ju lite påläst”. Lars Bern är öppet kritisk mot vad han kallar den alarmistiska klimatdebatten och menar istället att klimatsituationen inte är särskilt brådskande (Expressen 2019). Swebbtv, plattformen där Lars Bern ofta syns, är en svensk mediekanal som har beskrivits som alternativmedia på högerkanten med innehåll som bland annat är invandrarkritiskt och konspiratoriskt (Hultman, Björk & Viinikka 2019). Enligt hemsidans egna beskrivning är Swebbtv ett medborgarfinansierat initiativ som har som uppgift att skapa medborgarjournalistik. De anser att de etablerade/traditionella medierna inte ger en korrekt bild av verkligheten och är styrda av politisk korrekthet inom de tre områdena feminism, massmigration och klimatlarmen (Swebbtv 2020). Det blir i dessa kommentarer tydligt att den nyansering som efterfrågas oftast syftar till alternativa källor som har en klimatskeptisk och ibland även klimatförnekande karaktär. En vanligt förekommande egenskap hos faktaförnekare, som även kan bidra till förståelsen av hur det kan ses i en social kontext, är enligt Sven Ove Hansson hur de ofta vädjar direkt till folket. När klimatskeptiska forskare exempelvis misslyckas att publicera i vetenskapliga tidskrifter vänder sig de sig istället direkt till allmänheten (Hansson 2017: 44). Swebbtv, som beskriver sig själv som ett medborgarfinansierat initiativ med syfte att skapa medborgarjournalistik, blir ett tydligt exempel på hur denna vädjan till folket kan gå till. Fakta och information (oavsett om den är pålitlig eller ej) blir på så vis väldigt lättåtkomlig för allmänheten. Hansson menar dock att i och med att motståndare till klimatvetenskap ofta sprider sina ståndpunkter främst i böcker, broschyrer och webbsidor så uppstår det ett problem inom den allmänna kunskapen om vetenskap. Eftersom forskare vars studier blir publicerade i legitima vetenskapliga tidskrifter är mindre benägna att skriva för allmänheten så uppstår dilemmat att vissa fakta blir lättillgänglig medan annan fakta inte blir det (Ibid: 44). Detta kan i sin tur ha en inverkan på vilken forskning allmänheten tar del av och anser vara legitim.

6 Ur ett forskningsetiskt perspektiv vill jag förtydliga att Facebookgruppen Klimatsans är öppen för allmänheten och kräver inget medlemsskap för att läsa innehållet, däremot krävs medlemsskap för att publicera inlägg.

37 3.2.1 Klimatförnekare — ett helhetspaket

I de kommentarer som efterfrågar nyansering i form av alternativa fakta och forskning är begreppet ”globalisternas agenda” återkommande. Bland annat i denna kommentar finns begreppet: ”Den hjärntvättade massan fortsätter paniken. Ingen bryr sig om fakta. Typ att vattennivån är densamma som för 100 år sedan. Över 99% av riktiga forskare är överens, bara IPCC som fortsätter dra lögner för att tjäna globalisternas agenda. Ni är riktiga dårar!”. Vidare skriver någon annan:

Hela den här klimatångesten är bara en del av globalisternas agenda. Om ni verkligen bryr er om miljön så bör ni läsa på så att ni förstår att allt man har hittat på nu som ska främja miljön inte kommer att hjälpa miljön på något vis alls! Det finns andra sätt som gör skillnad på riktigt som inte innebär massa dumma skattehöjningar. Ni verkar också ha fått för er att koldioxid är ett gift. Koldioxid är en basmolekyl som är nödvändig för att liv ens ska kunna vara möjligt! Men ni valde väl också att skolka så ni fick väl inte lära er det.

Enligt sociologen David Held kan globalismen idag beskrivas genom två distinkta fenomen. Först syftar det till att en kedja av den politiska, ekonomiska och sociala aktiviteten blir världsomfattande. För det andra så syftar det till att det har funnits en intensifiering av nivåer av interaktion och samtrafik inom och mellan stater och samhällen (Held 1999: 340). Att benämna någon som globalist används ofta av globalismens motståndare, ofta i ett nedsättande syfte. Det är även vanligt att de alternativa medierna innehåller en betydande mängd anti-globalistiska teman, oavsett om det handlar om anti-vaccin, klimatet eller invandring (Starbird 2017). Klimatkorrespondenten Erika Bjernström analyserar, i relation till förbundsdagsvalet i Tyskland 2017, hur vänster- och högerskalan inom politiken håller på att spela ut sin roll, och istället ställs globalister mot nationalister. Hon menar att det nu är de globala, alternativa och liberala som står mot traditionellt konservativa, auktoritetsbundna nationalister. (svt.se 2017). Lars Bern är en uttalad anti-globalist, och har gjort många uttalanden på Swebbtvs plattform angående ”globalisternas agenda”, samt hur denna agenda styr dagens medieflöde där klimatskrämsel propageras ut för att inskränka på ”det vanliga folkets” frihet i att exempelvis använda bil, flyg och att äta kött (swebbtv.se 2019). Det blir tydligt att samma retorik som kan hittas på Swebbtv samt i Lars Berns webbseminarium återfinns även i kommentarsfälten. Hanssons (2017) tankar kring faktaförnekares kännetecken att vädja till folket blir i diskursen kring en globalistisk agenda också väldigt tydligt. Det blir således ett typiskt populistiskt förhållningssätt i debatten där gobalisterna får stå för eliten, de som utövar makt och inskränker på det vanliga folkets sätt att leva.

38 I de undersökta kommentarsfälten och i debatten kring klimatet visar sig även en än tydligare politisk uppdelning beroende på vilken fakta och information personerna i kommentarsfälten ansluter sig till. Till exempel som i kommentaren i början av detta avsnitt där det refereras till ”vänsterfolket” och deras sympatisörer och hysteriker. I samma kommentar uppmanas det att lyssna till den andra sidan, och i det här fallet skulle den andra sidan således vara ”högerfolket”. Vidare finns även dessa två kommentarer: ”Vänstersvansen följer tillbedjande” och ”Svärjevännerna är avundsjuka”. De två öknamn som används kan kopplas till de politiska partierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Uttrycket ”svärjevänner” är en medveten felstavning som oftast används i hånande syfte gentemot de som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Ursprungligen användes uttrycket av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, men då med den korrekta stavningen ”Sverigevänner” för att tala till sitt parti och dess väljare. Greta Thunbergs motståndare och de som är skeptiska mot klimathotet kopplas i kommentarsfälten ofta samman med en högerextrem och/eller främlingsfientlig politik. Någon skriver:

Gretas kritiker är mentala dinosaurier som troligtvis följer samma negativa synsätt på allt. När man går in i många av deras profiler så ser man så många gemensamma nämnare: delar Samhällsnytt, pro-SD och anti-Greta. Inte mycket vetenskapligt bevisade faktum som tycks vara värda att dela i stället. Snart är de väl även Flat Earthers också. Hör ni hatare, man kan faktiskt vara rädd om miljön fast man är höger. Tänk, det här kommer att bli en fullständig mind-fu*k för er men ni kan faktiskt vara rädda om miljön och ändå fortsätta att vara rasister. Helt crazy men sant! Ni behöver liksom väljer precis allting by the pucko. Är det inte trevligare att vara en rasist på en planet som inte har brunnit upp? Vi tar det här med rasism sen. Baby steps.

I denna kommentar görs en typ av profilering av den stereotypa motståndaren till Greta med klimatskeptiska tendenser. Dels målas en bild upp av att dessa personer är sympatisörer av Sverigedemokraterna samt delar artiklar från alternativa medier så som Samhällsnytt. Paralleller dras även till den konspiratoriska gruppen Flath Earth Society, som om det vore ett naturligt nästa steg i en klimatförnekares liv. Vidare skriver någon annan:

Världen beundrar Greta och även större delen av svenska folket och hon är den bästa reklamen för Sverige ute i världen. Sen finns det en liten, liten klick avundsjuka personer här i Sverige som sprider hat och hån mot henne och hennes engagemang. Oftast samma personer som hyllar Trump, hatar invandrare och HBTQ-personer. Grattis till Greta du är så värd alla utmärkelser och den stora majoriteten svenskar är grymt stolta över dig och över allt du uträttar med ditt brinnande engagemang.

39 Även här görs kopplingar mellan klimatskeptiska Greta-motståndare och en typisk högerextrem och nationalistisk position. Det vill säga att det oftast är samma personer som kritiserar Greta som hyllar Donald Trump samt hatar invandrare och HBTQ-personer. Att klimatförnekelse kopplas samman med högernationalister är inte helt oväntat. Chalmersforskaren Martin Hultman, docent i teknik-, vetenskaps och miljöstudier ingår i det nya forskningsprojektet ”Varför tas inte klimatvetenskapen på allvar? Studier av klimatförnekelse”, och forskar kring just detta samband. Hultman menar att det finns ett samband mellan konservatism, främlingsfientlighet och klimatförnekelse. Särskilt visar det sig i en stark koppling mellan främlingsfientlighet och klimatförnekelse hos Sverigedemokraterna i och med att de aktivt arbetar mot en fungerande klimatpolitik. Detta genom att de bland annat röstade mot att skriva under Parisavtalet 2016 samt delade information till klimatförnekelsegrupper så som Stockholmsinitiativet och Klimatsans (Hultman, Björk & Viinikka 2019). Även i Tyskland har denna koppling mellan högernationalism och klimatförnekelse gjorts. I en undersökning av hur tyskspråkig klimatkommunikation online är strukturerad så formas en så kallad allians av antagonism (Kaiser & Puschmann 2017: 381). Med detta menas att de skeptiska rösterna på nätet inte bara är begränsade till frågor om klimatförändringar, utan bildar en allians med andra extrema fraktioner så som rasister, misogynister och konspirationsteoretiker. Det vill säga andra radikala ståndpunkter som inte heller är representerade i den allmänna offentliga kommunikationen (Ibid: 381). Det blir tydligt att denna koppling även kan göras i de undersökta kommentarsfälten på Expressen och Aftonbladets Facebooksidor.

3.3 Sammanfattning

I det här kapitlet har fokus varit den evidens och bevisföring som används i debatten för att legitimera de olika sanningsuttalandena. Legitimeringen har yttrat sig i form av forskning men även i en underminering av den allmänna konsensus som finns gällande klimatforskningen. Undermineringen fungerar som ett sätt att visa att forskningen inte är så entydig som den framstår att vara, att det finns fler aspekter som skall tas i åtanke. En efterfrågan av en mer nyanserad forskning har i sin tur skapat en bild av att det finns två sidor av klimatforskningen som är av lika stor vikt och att båda sidor förtjänar att lyftas i den aktuella debatten. Både forskning som sådan och de olika beskrivningarna kring klimatets mående kan ses som gränsobjekt i det aktuella gränsarbetet. Klimatets mående definieras olika av de olika sidorna och forskning används således som ett sätt att fixera de olika definitionerna.

40 Vidare har även en anti-globalistisk diskurs identifierats i det undersökta materialet. En populistisk uppdelning tar form där globalister står för eliten, de som kontrollerar medieflödet och sprider klimatpropaganda i syfte att kontrollera det vanliga folkets sätt att leva. I kommande kapitel kommer jag gå mer in på hur de olika sanningsuttalandena kan kopplas till en misstroendediskurs. Misstro och tvivel gentemot Greta och hennes klimatengagemang samt hur etablerad media påstås spela en roll för spridandet av detta.

41 4. Den stora bluffen

Oavsett vilken fakta som presenteras, huruvida den är baserad på legitim vetenskap, är konspiratorisk eller fullt ut påhittad så tenderar människor att tvivla. Som tidigare nämnt har övertygelse en stor inblandning i kunskapsbildande. För tro eller övertygelse är en viktig komponent i kunskapen, och spelar en betydande roll för våra handlingar. Vi kan exempelvis få forskning om klimatets förändringar presenterade för oss, vi kan ta in den faktan, men om vi inte har någon övertygelse eller tro i det vi läser så kommer vårt handlingsmönster aldrig förändras. Åsa Wikforss menar att kunskapsförmedling inte bara handlar om att sprida information, utan att man även måste få folk att tro på det som påstås (Wikforss 2017: 17). Övertygelser är dock inte synonymt med fakta, oavsett hur starka dessa övertygelser är. Detta blir väldigt tydligt i de undersökta kommentarsfälten. En av de starkaste övertygelserna som kan identifieras i det undersökta materialet är en av tvivel och misstro, inte bara gentemot människans eventuella påverkan på klimatet utan även gentemot Greta Thunbergs engagemang inom klimatrörelsen och medias roll i spridandet av detta. I detta kapitel kommer jag fokusera på den misstroendediskurs som identifierats bland det insamlade materialet. Greta Thunberg framställs ofta som en spelpjäs i ett större politiskt spel, det antyds att det finns större ekonomiska och politiska krafter bakom som styr hennes klimatarbete. Var kommer denna misstro ifrån och hur kommer det sig att så många ansluter sig till denna typ av verklighetsbeskrivning? Syftet med detta kapitel är således att visa hur misstro och tvivel kan användas i legitimeringen av de olika sanningsuttalandena.

4.1 En produkt av media

En misstro som är återkommande i de undersökta kommentarsfälten är en den gentemot medierna, främst Expressen och Aftonbladet men även andra etablerade nyhetsförmedlare. I den undersökta debatten framkommer ofta åsikter om hur media hanterar rapporteringen kring klimatet och Greta Thunberg. Som jag nämnde i det tidigare kapitlet målas det allt som ofta upp en bild av en ojämn och partisk rapportering kring klimatet, där en mer nyanserad bild efterfrågas. Att medierapportering uppfattas olika av olika människor, beroende på deras ståndpunkt i den aktuella debatten, är bevisat genom vad som kallas fientliga medieeffekter. Jesper Strömbäck och Bengt Johansson menar att kärnan i fientliga medieeffekter är att människor har en tendens att uppfatta innehållet i medierna som att det missgynnar den egna sidan eller positionen och gynnar den andra sidan i en debatt eller konflikt. Denna effekt är dock inte lika sannolik hos alla grupper. De faktorer som verkar ha störst betydelse

42 för denna effekt handlar främst om hur engagerad man är i en viss fråga eller konflikt samt hur starkt man identifierar sig med den grupp som är inblandad i det medierna rapporterar om. Det handlar alltså till stor del om en typ av grupptillhörighet, exempelvis att man känner en stark tillhörighet med ett politiskt parti. (Strömbäck & Johansson 2017: 102). Angående medias eventuella partiska rapportering skriver någon denna kommentar:

Om Greta hade fortsatt att gå i skolan kanske hon hade lärt sig mer om källkritik. Hon hade lärt sig att Aftonbladet, Svt, SR, tv4, IPCC, mfl. INTE är seriösa i sin rapportering om ”klimathotet”. De pratar bara om vad vissa forskare tror. De struntar fullständigt i de tiotusentals forskare som hävdar att Co2 inte har ett dugg med ”klimatkrisen” att göra.

Här riktas misstankar om en vinklad och partisk rapportering hos Aftonbladet, men även hos andra medier så som Sveriges Television och TV4. Hen menar att de inte är seriösa i sin rapportering kring klimatet och att det bara är vissa forskare som får komma till tals medan ett tiotusentals andra forskare med motstridande forskning ignoreras. Att insinuera att nyheterna är vinklade och undanhållande indikerar att det finns ”en annan sida av myntet”, en annan sanning som dolts och inte får komma fram. Att personen bakom kommentaren även placerar ordet klimatkris inom citationstecken kan uppfattas som ytterligare ett sätt att förstärka sin åsikt om klimatkrisens tvivelaktiga existens. I relation till de åsikter som menar att media är vinklad eller partisk i klimatfrågan beskrivs Greta som någon som fallit offer för detta. Hon beskrivs ofta som en typ av produkt av medierna: ”Ok vad har Greta gjort som är så speciellt? Hon har ju fan inte gjort ett dugg! Hur pantade är folk! Egentligen skrämmande!!! Det är media som har skapat henne, hyllat henne m.m så att folk ser henne mer och mer. Hon gjorde en sak och det var att skolka och stå med en skylt. Resten är det bara media som har fixat”. Gretas engagemang för klimatet reduceras i den här kommentaren till att hon endast har skolkat och hållit upp en skylt, resten av jobbet har media gjort genom att hylla henne och ge henne medialt utrymme. Det är som om Gretas makt försvinner helt och hon framställs istället som någon som utnyttjas av medierna. Vidare skriver någon: ”Hela Greta-grejen har spårat ut totalt. Media skriver om henne som en profet som ska rädda världen och är helt ointresserade av att skriva vilka som ligger bakom. Att Greta skulle agera helt ensam är helt uteslutet, hon har inte dom kunskaperna utan är en medieprodukt som går andras ärenden […]”. Även här beskrivs Greta som en skapelse av medierna. Kommentaren syftar även till att media är ointresserade av att rapportera om vilka som ligger bakom Gretas engagemang, vilket även antyder att media skulle undanhålla denna information. Ytterligare missnöje gentemot medierna riktas i denna kommentar:

43 De flesta bryr sig inte det minsta om Greta. Det är medias enögda rapportering och avsaknaden av ifrågasättande som ”triggar känslor”. Varje gång man öppnar en dagstidning eller går in på sociala medier översvämmas man av icke-nyheter om Greta och klimathyckleriet. Tydligen måste man avfölja massmedia för att slippa propagandan.

Här kallas medias rapportering ”enögd”, vilket antyder att media är partisk. Det som även är en del i kritiken är en avsaknad av ifrågasättande från medias sida. Innehållet i artiklarna kring Greta och klimatet benämns i den här kommentaren även som propaganda. Att hänvisa till något som propaganda skapar en viss konnotation gällande syftet med den information som förmedlas. Istället för att syftet med medierna är att informera, skapas bilden av att syftet egentligen är att påverka eller manipulera med hjälp av missvisande eller felaktig information. Att det i klimatdebatten efterfrågas en opartisk medierapportering, där båda sidor får komma till tals, är ingenting nytt. I en intervjuundersökning från 2016 med personer som är aktiva inom svenska alternativa medier (så som Avpixlat, Fria tider och Nya tider) framgår det att en av utgångspunkterna för de alternativa mediernas existens är de etablerade mediernas misslyckande med att göra sitt jobb. Respondenterna menar att de etablerade medierna medvetet undanhåller eller snedvrider fakta från allmänheten i syfte att styra människors åsikter (Holt 2016: 145). I relation till den påstådda falska bild som etablerad media målar upp hittas även denna kommentar:

Bara för att man tycker att media målar upp en falsk bild och att EU och Sverige driver en konstig klimatpolitik så betyder det de facto inte att man hatar Greta eller det hon står för. Bara för att man ser saker från ett annat perspektiv så betyder det inte att man är mobbare och inte vill göra något åt klimatet. Det kan faktiskt vara så att olika människor har rätt på olika punkter. Pinsamt att man inte kan acceptera det.

Personen bakom kommentaren försöker på sätt och vis medla mellan de polariserade sidorna i kommentarsfälten och menar att det skall gå att acceptera att det finns människor som tycker olika. Det jag finner mest intressant med den här kommentaren är det faktum att olika åsikter i klimatfrågan benämns som att se saker från ”ett annat perspektiv”. Om etablerade mediers rapportering kan ses som ett dominerade narrativ, så kan ”ett annat perspektiv” ses som ett alternativt narrativ, alltså en alternativ syn på verkligheten. I relation till vad som enligt kommentarerna är en felaktig rapportering hos medierna kan man ställa sig frågan vad som egentligen anses vara felaktigt? Vilka är kriterierna för vad som stämmer eller inte stämmer? Massmedieforskaren Lennart Weibull ville i en

44 undersökning7 från 2017 undersöka just detta — vilken är svenskarnas syn på sanning i nyheterna? Frågan som ställdes i undersökningen var:

Ett huvudkrav på nyheterna i press, radio och tv är att dessa ska vara sanna. Det finns dock många delade meningar om vad man ska lägga in i ordet sanning. Vad betyder det enligt din uppfattning att tankar och påståenden som uttryckts i massmedierna är sanna? (Weibull 2017: 146).

Frågan kunde besvaras med åtta svarsalternativ och ett eget alternativ. En klar majoritet (50%) av svarspersonerna instämde med alternativet att nyheterna är sanna ifall de överensstämmer med hur det är i verkligheten. Det svarsalternativ som var näst störst (13%) menar att nyheterna är sanna när de stämmer överens med våra vetenskapliga teorier. Det tredje största svarsalternativet (10%) var att ordet sanning är meningslöst. Weibull menar att en tolkning av detta kan vara att en majoritet anser att nyheter är osanna och felaktiga när de inte stämmer överens med verkligheten medan en betydligt mindre mängd har ett mer kritisk förhållningssätt där ”verklighet” som kriterium för sanning inte är tillräckligt (Weibull 2017: 149). Om jag återvänder till mitt resonemang i inledningen till denna uppsats, gällande Aristoteles sanningsdefinition och korrespondensteorin för sanningar, så kvarstår frågan: ”Om sanningar är baserade på huruvida de passar in i verkligheten, hur förhåller vi då oss till sanningar när var och en har olika uppfattningar om hur verkligheten ser ut?”. Detta visar kanske på att vetenskap inte har så stor betydelse i frågan om sanningar i medier. Utan människors inställning till vad som är sant i media baseras mer på hur väl de anser att rapporteringen stämmer överens med deras syn på verkligheten. Det är alltså snarare en subjektiv verklighetsbild som spelar roll än vetenskaplig fakta. Generellt sätt har svenskarna ett stort förtroende för medier, främst för Sveriges television och Sveriges radio (Andersson & Weibull 2017: 76). I en undersökning visar det sig att 54% har en hög tilltro till svenska medier (som.gu.se 2017). I USA ser däremot tilltron till medier lite annorlunda ut. Bland annat visar en opinionsundersökning från 2019 att bara 13% av den amerikanska befolkningen har ett stort förtroende för massmedia och ytterligare 28% har ett någorlunda stort förtroende (Brenan 2019). Misstron gentemot mediers rapportering kring klimatet har i Sverige och USA många sätt liknande drag, men skillnaden är att i USA så har faktaförnekare, enligt Lee McIntyre, räknat ut hur man kan utnyttja medias oro kring objektivitet. Genom att påpeka att det finns annan forskning kring klimatet

7 ”Undersökningen genomfördes inom ramen för medborgarpanelen LORE, Göteborgs universitet i mars 2017 och avser 1 595 personer bosatta i Sverige i åldern 18–74 år. Urvalsramen – 2 500 personer – är delvis självrekryterad, vilket påverkar representativiteten. För att få en jämförelse ställdes samma fråga samtidigt till ett slumpmässigt urval i en undersökning hos Sifo; det likartade utfallet pekar på att resultaten bör kunna behandlas som representativa” (Weibull 2017: 147).

45 men att medierna inte rapporterar kring det, så måste det betyda att medierna är partiska. Detta blev en lyckad strategi, för snart började amerikansk media rapportera ”båda sidor” av kontroversiella frågor så som klimatförändringar och vaccination (McIntyre 2018: 77). Enligt McIntyre är en av anledningarna till fenomenet post-sanning en generell rädsla hos medierna att uppfattas som partiska och vinklade. Som tidigare nämnt så spelar medier och journalister en viktig roll i att sprida expertutlåtanden till allmänheten. Det är via dessa plattformar gemene man kan ta del av information om diverse aktuella händelser, samhällsinformation och även forskning. Men när experter har delade åsikter i olika sakfrågor och ämnen så strävar media efter att förmedla en jämn balans mellan dessa konkurrerande expertutlåtanden. Problemet är dock att denna balans inte bara appliceras på opinionsbaserade ämnen utan även på rapportering kring vetenskapliga frågor så som klimatförändringar. Psykologiprofessorn Derek Koehler menar att många mediakritiker har uttryckt en oro inför att denna strävan efter balans hos media har blivit som en typ av standard som till och med tillämpas på ämnen vars bevis överväldigande stöder en ”sida” av debatten. Detta fenomen har kommit att kallas falsk balans, och enligt Koehlers studie kan denna falska balans snedvrida opinionen genom att blåsa upp oenighet och osäkerhet bland experter, där det egentligen finns en vetenskaplig konsensus (Koehler 2016: 34). Ett exempel på hur fel det kan gå med falsk balans i medier kan kopplas till kontroversen kring MPR-vaccinet och dess påstådda koppling till autism. 1998 skrev den brittiske läkaren Andrew Wakefield en artikel i den medicinska tidskriften The Lancet om sambandet mellan MPR-vaccinet och autism. Artikeln fick stort genomslag och användes som argument mot vaccinering. Rönet från forskningen användes även i massmedia för att visa fler sidor av vaccinationsdebatten (McIntyre 2018: 82ff). Det som dock snart blev tydligt var att Wakefields artikel egentligen helt saknade vetenskaplig grund. Bland annat visade det sig att Wakefield var jävig, hade manipulerat data och brutit mot andra etiska riktlinjer. Forskningen var helt enkelt en bluff. Artikeln drogs delvis tillbaka 2004 och återkallades helt 2010 (The Editors of The Lancet 2010) och Wakefield blev av med sin läkarlicens, men då var det tyvärr redan försent. Efter år av uppmärksamhet och spridning i massmedia hade kopplingen mellan vaccin och autism slagit rot. Dels sägs det ha resulterat i att vaccinationsantalen på Irland och i Storbritannien sjönk kraftigt, vilket sedermera ledde till en ökning i antalet fall av mässling och påssjuka (McIntyre & Leask 2008). Mässlingen som en gång hade varit en nästan utrotad sjukdom hade i USA 2014 sitt största utbrott under de senaste 20 åren (Salzberg 2015). Argumentet att vaccin leder till autism används än idag av den så kallade antivaccinationsrörelsen, och Wakefields forskning lever vidare trots att den sedan länge blivit motbevisad. Det blir tydligt att falsk balans i medier kan ha förödande effekter. Här har även internet en betydande roll i spridandet av vetenskapliga rön. Tillskillnad från tidningsartiklar i pappersformat så är information på internet envis på så sätt att den kan dyka upp i sökningar även om informationen i sig har fastslagits som osann och felaktig. Tom

46 Nichols menar att ”dålig information” kan stanna online flera år, och om informationen blir viral så färdas den genom den elektroniska världen till den grad att den blir nästintill omöjlig att korrigera (Nichols 2017: 144). I en studie av prestigepressen i USA (New York Times, Washington Post, Los Angeles Times och Wall Street Journal) visar det sig att denna stävan efter en jämn balans hos amerikanska medier även kan ha bidragit till förvrängda offentliga uppfattningar kring klimatförändringar (Boykoff & Boykoff 2004: 134). Studien visar att det finns en betydande skillnad i diskurserna hos det vetenskapliga samfundet och den amerikanska pressen gällande existensen av en antropogen klimatförändring samt beslut om åtgärder mot global uppvärmning. De menar att denna journalistiska norm rörande balanserad rapportering är problematisk när debatten handlar om människans påverkan på klimatet och de åtgärder som krävs för att bekämpa det (Ibid: 134). Statistiken talar kanske för att denna strategi har fungerat. I USA är det nämligen bara 48% av befolkningen som delar forskarnas åsikt om att klimatförändringarna är på grund människan (pewresearch.org 2016), medan 86% av svenskarna tror att människan till mycket och ganska stor omfattning är anledningen till klimatförändringarna (Novus 2019). Falsk balans i rapportering kring klimatförändringar kan alltså ge en större trovärdighet i de åsikter som strider mot vetenskaplig konsensus, och gruppen av klimatskeptiker får sina uppfattningar än mer förstärkta. Att väcka misstro om etablerade mediers rapportering är således ett kraftfullt vapen i legitimeringen av motstridande åsikter kring klimatet.

4.2 Vem betalar Greta?

En annan misstro som tar tydlig form i de undersökta kommentarsfälten är en som kan ses som nästintill konspiratorisk. Åsa Wikforss skriver att en vanlig form av konspirationsteori, som även har historiska rötter, är att världen styrs av en hemlig maktelit bestående av experter, medier och politiker. Grundtanken kring denna konspiration är att eliten vill ge en missvisande bild av verkligheten, vilket de gör genom att undanhålla fakta om viktiga samhällsfrågor (Wikforss 2017: 146). Denna typ av tankegång bland kommentarerna har redan påpekats i det tidigare kapitlet där en generell anti-globalistisk diskurs har identifierats, där eliten ställs mot folket, samt i den misstro gentemot medier som påvisats i det tidigare avsnittet. I detta avsnitt kommer jag dock redogöra för de kommentarer som misstänker att någon form av lobbyverksamhet med en politisk och ekonomisk agenda ligger bakom Gretas engagemang och klimatrörelsen i stort. Att uttrycka misstankar kring en eventuell konspiration bakom klimatvetenskapen hör även samman med den process skepticism jag redogjorde för i det tidigare kapitlet. Willem Van Rensburg menar att de politiska beslutsprocesserna relaterade till klimatfrågan, direkt

47 och indirekt, ifrågasätts av skeptiker när de hävdar att klimatfrågan är en konspiration (Van Rensburg 2015: 4). Denna typ av misstro handlar nödvändigtvis inte om bevis eller vetenskapliga fynd, utan handlar snarare om de politiska processer som eventuellt ligger bakom den allmänna kunskapen kring klimatförändringarna. I kommentarsfältet kan denna typ av hävdande se ut så här: ”Klimathysterin är enbart en politiskt ideologi och ett sätt för företag att tjäna mer pengar. Allt är orkestrerat av de som sitter på makten. Co2 är bra för planeten”. De kan även ha en mer diffus karaktär:

Är det verkligen någon som tror på riktigt att Greta på egen hand skulle klara av det som hon just nu håller på med förutom att hon skolkar från skolan förstås. Förstår inte folk att detta styrs av proffs och som använder Greta som en frontfigur. Det kan slå hårt mot henne när hon förstår att hon utnyttjas.

Här hävdas, likt i kommentarerna angående medias inblandning, att Greta utnyttjas för någon annans vinning. Greta avsägs även all egen inblandning i sin klimataktivism, hon används enbart som frontfigur. Gretas egna engagemang i klimatfrågan reduceras ofta till att bara vara en spelpjäs i något som är betydligt mer välorganiserat. En annan kommentar jämför det hela med en föreställning: ”Det var en välregisserad föreställning, ett färdigskrivet manus och det lät ju inte som hon hade skrivit det, hon är galjonsfigur för en lobby som vill tjäna pengar på att vi får miljöpanik”. Kommentaren syftar på ett tal som Greta höll inför FN i september 2019. Talet jämförs här med en välregisserad föreställning med ett inövat manus. Att använda metaforer som föreställning och manus stärker även den befintliga diskursen kring klimathotets fiktiva tillstånd. Att benämna henne som galjonsfigur är ytterligare sätt att reducera hennes betydelse i klimatrörelsen. Hon blir således bara en representant utan någon verklig makt. Ytterligare en kommentar väcker frågor kring en eventuell konspiration och Gretas position inom den: ”Kan bara föreställa mig hur hon blir indoktrinerad i hur hon ska bete sig och prata. Påminner mig som I Nordkorea, riktig Kim Jong-anda. Utnyttjar ett barn till några stora företags eller elitens affärer/planer”. Denna gång jämförs Gretas sätt att bete sig och prata med en typ av indoktrinering, det vill säga en typ av hjärntvätt. Personen drar även paralleller till Nordkoreas regim för att ytterligare förstärka den indoktrinering Greta påstås ha genomgått. Personen menar även att Greta utnyttjas av stora företags och elitens syften. Här visar sig även polariseringen mellan eliten och folket igen. Det finns flera vanliga konspirationer kring klimatförändring, där de flesta centrerar kring vetenskapliga resultat i relation till politisk makt och pengar. Några av de populäraste konspirationerna listas av Karen Douglas och Robbie Sutton i en studie från 2015. Dessa är: 1) Forskare fabricerar av politiska skäl; denna teori syftar alltså till att forskare fabricerar och vrider sina resultat för att få politisk makt och stötta politiker som strävar efter makt. 2) Forskare fabricerar för att få finansiering; denna teori bygger på tanken att forskare i

48 allmänhet kämpar för att säkra finansiering, vilket motiverar dem att fabricera och överdriva data. Alarmerande data ökar sannolikheten för dem att få fortsatt forskning finansierad. 3) Global uppvärmning är ett ”grönt” bedrägeri; denna teori hävdar att många människor har investerat i företag med fokus på förnybar energi, vilket även betyder att dessa människor skulle förlora mycket pengar ifall klimatförändringarna visar sig vara en myt. Detta motiverar dem att muta klimatforskare till att fabricera data så att deras investeringar i grön energi säkras (Douglas & Sutton 2015: 100). Att klimatfrågan är politisk råder det nog inget tvivel om, vilket även väcker misstankar om vem eller vilka som står bakom ”konspirationen”. Douglas och Sutton (2015) menar att konspirationsteorier kring klimatförändring ofta i grunden är politiskt laddade, där de delade åsikterna grundar sig i deras position på ett höger/vänster-spektrum (Ibid: 101). I kommentarsfältet under en artikel från Expressen om Naomi Seibt, den så kallade Anti- Greta, blir frågan om lobbyism, politiska och ekonomiska agendor allt mer tydlig. Artikeln handlar om Naomi Seibt, den tyska tonåringen som under senaste tiden har framställts i media som en antitet till Greta i den bemärkelse att hon via youtube och sin blogg är öppet klimatförnekande. Artikeln visar att Seibt avlönas av den konservativa amerikanska lobbyorganisationen Heartland Institute. Heartland Institute menar själva att de är världens mest framträdande tankesmedja som främjar skepticism gällande en antropogen klimatförändring (McIntyre 2015: 75). Efter avslöjandet att Naomi Seibt avlönas av en klimatförnekande tankesmedja tog det inte länge innan kommentarer gällande Gretas eventuella ekonomiska och politiska uppbackning dök upp: ”Tänk om ni hade varit lika ivriga med att avslöja de vänsterextrema grupperna bakom Greta och hur de arbetar”. Här förstärks bland annat den befintliga diskursen att medier är vinklade och partiska. Personen hävdar även att det är vänsterextrema grupper som står bakom Gretas klimatarbete. Vidare skriver någon:

När ska ni göra en lika grundligt granskning av Greta och alla intresseorganisationer och lobbyister som finansieras och jobbar i Gretas sfär för att hon ska presentera deras åsikter. Jag tvivlar att svensk media kommer någonsin göra det.

Här efterfrågas en granskning av Greta och de intresseorganisationer och lobbyister som eventuellt står bakom henne. Personen bakom kommentaren menar dock att det är osannolikt att svensk media kommer göra en sådan granskning. Bland kommentarerna finns även de som argumenterar mot dessa konspiratoriska kommentarer. Oftast är även dessa av politisk karaktär, men denna gång är det Sverigedemokraterna och högerextremismen som får stå för lobbyverksamheten. Någon skriver: ”Greta Tunberg är en vagel i ögat på SD partiet, högerextremismens lobbyister och dess nättroll”. Denna kommentar menar att kritiken mot Greta grundar sig i en högerextrem lobbyverksamhet. Vidare skriver någon annan detta som motargument till hävdandet att det skulle finnas en extern ekonomisk kraft

49 bakom Greta: ”Det cirkulerar runt ett tweet från trollfabriken SD om Soros-pengar (troligen ursprung Ungern) som stinker "lögn" lång väg”. Personen jämför Sverigedemokraterna med en trollfabrik. Fenomenet trollfabrik syftar till en organiserad grupp människor (internettroll) på nätet, som via olika uppdragsgivare genererar en mängd åsikter i syfte att skapa en bild av kraftig opinion för att beblanda sig i politisk beslutsfattning och opinion (Språktidningen 2015). Kommentaren syftar alltså till att Sverigedemokrater fungerar på samma sätt som trollfabriken i anseendet att de sprider falsk information för att förstärka en viss opinion kring Greta. Det är vanligt förekommande bland kommentarerna att den ”elit” som sägs ligga bakom Gretas klimatarbete egentligen är den ungersk- amerikanske miljardären och filantropen George Soros; ”Var får Greta sina stålar i från? George Soros m.m”. George Soros har länge varit ämne för konspirationsteorier av olika slag, främst på grund av sin filantropi och sitt stöd i progressiva och demokratiska rörelser runt om i världen. Kritiken och konspirationerna kommer allt som oftast från ett högerpopulistiskt håll (Soskis 2017; Werne 2018). Det finns alltså en tendens till politisk polarisering även i kommentarerna som handlar om de externa krafter som eventuellt står bakom Gretas aktivism och klimatfrågan i synnerhet. Douglas och Sutton (2015) menar en av anledningarna till att så många ansluter sig till konspirationsteorier gällande klimatförändringarna kan förklaras genom motiverat resonerande, mer specifikt ett politiskt motiverat resonerande. Juridikprofessorn Dan Kahan menar att politiskt motiverat resonerande innebär att politisk eller ideologisk övertygelse motiverar hur man tar till sig evidens. Det grundar sig alltså i en typ av identitetsskydd, där man bildar övertygelser som upprätthåller sin koppling och status inom en viss identitetsdefinierande grupp vars medlemmar förenas av delade värderingar (Kahan 2015: 2; Wikforss 2017: 93). Det handlar alltså nödvändigtvis inte om att människor aktivt söker sig till de bevis och teorier som bekräftar deras befintliga åsikter, utan det kan handla om en omedveten reaktion om vad vi tar in av den information vi får, samt hur vi sedan värderar den informationen (Wikforss 2017: 92). Douglas & Sutton menar att vetenskapliga bevis för klimatförändring således kan polarisera opinionen än mer, snarare än informera på ett rationellt vis. När klimatforskare exempelvis ses som en del av en vänsterelit kan deras rön alltså bli avvisade av den enkla anledningen att de går emot människors politiska och ideologiska övertygelser (Douglas & Sutton 2015: 102).

4.3 Klimatsekten

I de undersökta kommentarsfälten benämns Greta och klimatfrågan ofta i religiösa metaforer. Att göra språkliga kopplingar till religion fyller i det här fallet en funktion.

50 Religion får stå för det overkliga och kanske även det påhittade. Det är således också ett sätt att skapa tvivel och misstro kring klimatfrågan. Någon kommenterar: ”Varför skriver Expressen aldrig något om de forskare som har en annan åsikt än den som frälsaren Greta har? Den nya religionen har spårat ur fullständigt!”. Här benämns Greta som frälsare, och klimataktivismen som ”den nya religionen”. Kommentaren antyder även att Expressen inte rapporterar om forskning som är motstridande. En annan kommentar lyder: ”Härom dagen hade SVT ett inslag om hur barn hjärntvättades av Jehovas vittnen, bland annat för dess domedagsprofetior. Men att SVT, Expressen och andra liknande medier dagligen basunerar ut domedagsprofetior om klimatet, det är tydligen i sin ordning”. I den här kommentaren likställs Sveriges Television och Expressen med trossamfundet Jehovas vittnen och menar att på samma vis som JV har hjärntvättat barnen inom samfundet hjärntvättar SVT och Expressen sina konsumenter med nyheter om klimatet. Hjärntvätten i det här sammanhanget talar för att det pågår en manipulation, ett byte av verklighetsuppfattning. Ytterliga en religiös parallell dras i denna kommentar: ”Sju millioner vilseledda får trampar på mot demokratins undergång påhejade av undergångsprofeterna som laddar på för att fylla sina penningkåta bankböcker! Bevara oss för framtiden!”. De vilseledda fåren är de som ansluter sig till klimatdemonstrationerna och undergångsprofeten blir i det här fallet Greta och de som eventuellt står bakom henne. Att antyda att någon är vilseledd kan även tolkas som att någon har blivit lurad och manipulerad. Att använda sig av religiösa metaforer i klimatdebatten har tidigare uppmärksammats i forskning kring klimatkommunikationen i bland annat Tyskland och Australien. I den australiensiska studien Embracing and Resisting Climate Identitets in the Australien Press: Sceptics, Scientists and Politics (2016) undersöks utvecklingen av etiketten ”greenhouse sceptics” som tidigt identifierats i den australiensiska klimatdebatten. Dels identifieras religiösa metaforer som ett sätt att inrama klimatforskning och forskare på ett visst sätt. Jaspal med flera menar att användandet av religiösa metaforer kan fungera som ett sätt att konstruera klimatvetenskap som spekulativ och dogmatisk snarare än empirisk och vetenskapligt grundad (Jaspal et al. 2016: 811). Klimatförändringen ses således som en irrationell religion snarare än en rationell vetenskap. Klimatvetenskapen är förankrad i religion genom användandet av metaforer som ”profetior” och ”tro” i relation till vetenskapliga förutsägelser. Forskarnas ”tro” konstrueras alltså som överdriven och ”profetian” som falsk (Ibid: 815). Användandet av religiösa metaforer utgör således en viktig retorisk funktion i att avlegitimisera klimatvetenskapen och i att separera bra forskare från dåliga. Jaspal med flera menar dock att risken finns att denna process snarare riskerar att avlegitimisera vetenskapen själv (Ibid: 821). I undersökningen av klimatkommunikationen hos den tyska extremhögern och konservativa klimatskeptiker identifieras även där religiösa kopplingar:

51 As we have highlighted, many tropes in far-right climate-change communication are familiar from research on conservative climate-change skepticism. These include criticism of mainstream scientists and the media as distorting climate-change communication; accusations against the mainstream as being alarmist and close to a religious cult; attacks against climate policies such as money-making scams; and the rejection of such policies as causing economic harm (Forchtner et al. 2018: 600).

Användandet av religiösa metaforer i klimatdebatten har även undersökts i den brittiska pressen. I en vetenskaplig artikel från 2012 analyserades 122 artiklar från femton brittiska tidningar under åren 2003-2008, gemensamt för alla artiklar var att de använde sig av religiösa metaforer i rapporteringen kring klimatförändringar (Woods et al. 2012: 236-237). Studien visade att religiösa metaforer användes för att svärta ner klimatdebatten och klimatarbete på två olika vis: 1) dels användes metaforer för att undergräva dess vetenskapliga status genom att konstruera den som en irrationell trosbaserad religion och dess förespråkare som religösa extremister som är intoleranta mot kritik; 2) samt håna klimatarbete genom föreställningen av synder, till exempel genom att jämföra miljömedvetet beteende med en typ av försoning eller uppoffring. Vidare menar Woods med flera att de religiösa metaforerna underminerar och drar läsarnas uppmärksamhet ifrån vetenskaplig data och teorier (Ibid: 335-336). De religiösa metaforerna tillhandahåller alltså ett sätt att undergräva den antropogena klimatförändringen utan att ens behöva hantera evidens och bevis i form av motstridande forskning. I jämförelse med de kommentarer som i kapitel 3 använder sig av motstridande forskning och alternativa teorier för att underminera klimatforskningen, används här istället ett enkelt men kraftfullt retoriskt knep för att legitimera olika sanningsuttalanden. Woods med flera menar dessutom att i och med att klimatforskare och klimataktivister framställs som extremister som är intoleranta mot kritik så undermineras den vetenskapliga statusen ytterligare. Detta i och med att klimatskeptiker insinuerar att den andra sidan inte är genuint öppna för debatt eller motstridiga bevis, vilket är en av avgörande aspekt för god vetenskap (Ibid: 336). Detta blir även tydligt i det undersökta kommentarsfältet, där klimataktivister, klimatforskare och Greta Thunberg framställs som en religiös sekt med skygglappar på. Någon kommenterar: ”Komiskt att läsa alla Greta-fans svar. Det låter ju nästan som när Jehovas predikar och skyddar sin religion”. Här syftar personen på de kommentarer som i kommentarsfältet hejar på Gretas engagemang och håller med henne. Medhåll blir således synonymt med att skydda religionen från extern kritik. I dessa religiösa benämningar får även Greta en annan typ av maktposition än i de tidigare kommentarerna. Tidigare har Greta kunnat uppfattas som passiv och nästintill oförmögen att handla själv, eftersom det snarare är medierna eller den politiska lobbyverksamheten som utnyttjar henne för att sprida klimatpropaganda. I dessa kommentarer tillskrivs Greta mer makt. I och med att hon beskrivs som en profet eller

52 liknande uppfattas hon som någon som folk följer och lyssnar på. Hon har således en mer aktiv roll i den bluff som klimatkrisen anses vara. I relation till Gretas förändrade maktposition skriver någon: ”Vem orkar bry sig om Gretas klimatsekt?”. Även här läggs ett större ansvar på Greta i och med att klimatrörelsen påstås vara hennes klimatsekt. Vidare skriver någon annan: ”Jättebra! Greta är vår tids Messias! Hon kommer så småningom leda oss till ljuset och se hennes klimatförändringar. Hennes far (Gud) har gett oss en sådan klok person”. I denna kommentar, som jag vågar påstå innehåller en betydande mängd sarkasm, benämns Greta som vår tids Messias. Hon är alltså någon som skall leda oss övriga till ljuset så även vi kan se klimatförändringarna. Det blir även tydligt hur Greta kan ses som ett gränsobjekt i det pågående gränsarbetet. Detta i och med Gretas förändrade maktposition (och där med även skiftande beskrivningar) i de olika kommentarerna. Bowker och Star (1999) menar att ett ”ting” bara kan bli ett gränsobjekt i en kontext av handling och användning (Bowker & Star 1999: 298). För att förklara detta närmare använder de sig av begreppet hysteri och hur det naturaliserades inom både vetenskap och populärkultur i slutet av 1800-talet. Diagnosen hysteri användes av människor som ett sätt att dels utöva social kontroll gentemot kvinnor, men även som medicinsk behandling. I förlängningen kan hysteri alltså ses som ett gränsobjekt som används av allt från läkare, socialteoretiker och romanförfattare för att diskutera och förstå smärta, ångest och kvinnors föränderliga sociala status (Ibid: 298). Ett gränsobjekt är alltså något som har förmågan att förmedla vissa efterföljande effekter. Greta som gränsobjekt definieras således olika av de olika grupperna och syftet med förhandlingarna kring Greta i kommentarsfälten är att stabilisera en viss diskurs för ett visst ändamål. För den grupp som ser klimathotet som ett faktum definieras Greta som bärare av fakta, hon är någon som förmedlar den korrekta forskningen (med den vedertagna klimatforskningen bakom sig) och uppmuntrar till förändring. Hon fyller således en positiv funktion i klimatfrågan. För den mer klimatskeptiska eller förnekande gruppen definieras Greta på flera vis. Som påvisat i de kommentarer som misstror media eller tror på en politisk eller ekonomisk agenda bakom klimatrörelsen, tillskrivs Greta en mer passiv roll. Hon anses vara någon som utnyttjas för ”elitens” syfte och är oförmögen att handla själv. Effekten av detta kan således bli att diskursen kring ”elitens” onda avsikter mot det ”vanliga folket” förstärks ytterligare. Som tidigare noterat är tvivel, det vill säga att så tvivel, ett kraftfullt verktyg för att konkurrera med fakta. Den sista definitionen av Greta som har identifierats är den jag beskriver ovanför i relation till användandet av religiösa metaforer. Där tillskrivs Greta en mer aktiv roll i den bluff som klimathotet anses vara. Genom att beskrivas som sektledare, vår tids Messias och klimat-Jesus tillskrivs en viss makt i hennes position. Hon är den som har makt att påverka (vilket är tydligt i och med det stora engagemang hon skapat inom klimatrörelsen). Men i en kontext av att klimatrörelsen ses som en sektliknande religion förvandlas denna positiva inverkan snarare till någon form av manipulation.

53 Klimatforskningens vetenskapliga status suddas ut och kvar står en sektledare redo att utföra sin hjärntvätt.

4.4 Sammanfattning

I det här kapitlet har fokus varit hur Greta används för att legitimera olika sanningsuttalanden. Detta har visat sig i hur Greta kan ses som ett gränsobjekt. Hennes skiftande maktpositioner i de olika diskurserna kan visa på den förhandling som sker när gränsobjektet ska definieras och diskurserna stabiliseras. Det finns en generell misstroendediskurs gentemot medias rapportering av klimatfrågan samt en misstänkt inblandning i Gretas klimataktivism, detta kan ses som ett kraftfullt vapen i legitimeringen av motstridande åsikter kring klimatet. Det framkommer även konspirationer och alternativa teorier kring en eventuell politisk och ekonomisk elit bakom Gretas klimataktivism och klimatfrågan i stort. Detta kan ses som ett sätt att sätta tvivel i frågan hur kunskap kring klimatvetenskap genereras. Genom att ifrågasätta de politiska och ekonomiska processerna ifrågasätts även indirekt den vetenskapliga processen. Denna misstro visar på att saker och ting inte har gått rätt till i produktionen av kunskap kring klimatet, och klimatvetenskapen kan således tolkas som illegitim. Användandet av religiösa metaforer kan ses som ett sätt att styra iväg uppmärksamheten från vetenskapliga bevis och vetenskaplig konsensus. Genom att klimatfrågan och klimatvetenskapen konstrueras som spekulativ och dogmatisk snarare än vetenskapligt förankrad undermineras den antropogena klimatförändringen utan att ens behöva hantera evidens och bevis i form av motstridande forskning.

54 5. Några avslutande reflektioner

I den här delen kommer jag redogöra för de huvudsakliga resultaten av min analys samt ge svar på de frågeställningar som formulerats i inledningen. Uppsatsen har ämnat skapa en förståelse för hur argumentation anförs i öppna sociala arenor så som Expressen och Aftonbladets kommentarsfält på Facebook. Ämne för den undersökta debatten har varit olika sanningsuttalanden kring klimatförändringar och Greta Thunbergs klimataktivism, specifikt de som är kritisk gentemot klimatfrågan. Syftet med studien har således varit att visa hur fakta och de stridande sanningsanspråken legitimeras och förhandlas i kommentarsfälten. Följande tre frågeställningar formulerades och skall nu besvaras:

• På vilket sätt konstrueras sanning i den undersökta debatten? • Hur legitimeras de olika sanningsanspråken? • På vilket sätt används fakta och vetenskap i legitimeringen av sanningsanspråken?

Språket, i det här uppsatsen, blir talande för hur verkligheten konstrueras i det sociala. Dominerande idéer i samhället resulterar alltså i det vi ser som sanning, vår verklighet (Svensson 2019: 39). Språket beskriver alltså inte världen så som den ”verkligen” är, utan skapar olika dominerande föreställningsramar som ger vissa sanningseffekter. Att leta efter de dominerande diskurserna har alltså varit ett sätt för den här uppsatsen att närma sig svaret på hur dessa sanningar konstrueras. I den undersökta debatten konstrueras sanningar på flera olika vis. Dels genom att visa en misstro och tvivel gentemot massmedias rapportering. Det är många som upplever de nyheter de möts av som missvisande, undanhållande och osanna, kanske av den enkla anledningen att de inte överensstämmer med deras verklighetsbild. Vilket i sin tur blir ett slags sanningsanspråk i den mån att de som uttrycker sig så anser sig veta hur det egentligen står till. Ytterligare ett sätt att konstruera sanning är att påpeka att någonting är bluff och båg, detta appliceras på både den allmänna klimatforskningen och Gretas klimataktivism. Men även klimathotet som sådant beskrivs som en bluff. Men det är viktigt att påpeka att även de kommentarer som håller med Greta och stöttar klimatrörelsen också ett sätt att konstruera en viss sanning. För genom att visa medhåll visar man även att det är en verklighetsbeskrivning som man ställer sig bakom. I frågan om sanningsanspråk så blir dessa skiftande verkligheter väldigt tydliga. Som en person kommenterade: ”Bara för att man ser saker från ett annat perspektiv så betyder det inte att man är mobbare och inte vill göra något åt klimatet. Det kan faktiskt vara så att olika människor har rätt på olika punkter”. Är det bara en fråga om alternativa perspektiv? Ja, till viss del så är det nog vara en fråga om olika perspektiv. Men det pågår en ständig strid

55 mellan dessa olika perspektiv. Att fakta och vetenskap används i den undersökta debatten råder det inga tvivel om, men jag skulle ändå vilja påstå att fakta och vetenskap har en sekundär funktion i den pågående förhandlingen. I och med att klimatdebatten allt mer tycks handla om politiska övertygelser istället för vetenskapliga belägg så är det som om fakta inte längre spelar någon större roll. Fakta och vetenskap används istället genom vad Sven Ove Hansson beskriver som ”cherry-picking” (Hansson 2017: 40-41). Man skulle kunna påstå att användandet av fakta och vetenskap i den undersökta debatten är politiskt motiverad. Det faktum att klimatdebatten snarare är politisk får människor även att efterfråga en mer nyanserad debatt, där ”alla sidor” bör få komma till tals och olika perspektiv väger lika tungt som vetenskapliga bevis. För att legitimera de olika sanningsanspråken och verklighetsbeskrivningarna har vissa knep identifieras i de undersökta kommentarerna. Dels görs denna legitimering med hjälp av evidens och bevis. Legitimeringen yttrar sig i form av forskning men även i en underminering av den allmänna konsensus som finns gällande klimatforskningen. Undermineringen fungerar som ett sätt att visa att forskningen inte är så entydig som den påstås vara, att det finns fler aspekter som skall tas i åtanke. Detta förstärker ytterligare påståenden om att klimatkrisen inte är ett faktum. För hur kan det vara sant om det finns motstridande bevis som säger annat? En efterfrågan efter en mer nyanserad forskning har i sin tur skapat en bild av att det finns två sidor av klimatforskningen som är av lika stor vikt och att båda sidor förtjänar att lyftas i den aktuella debatten. Den nyanserade forskningen kopplas i sin tur till alternativa källor, som oftast har en klimatskeptisk och ibland även klimatförnekande karaktär. De alternativa källorna kan uppfattas som mer lättillgängliga på det viset att de ofta vädjar direkt till folket. I denna efterfrågan efter en mer nyanserad forskning så identifieras även en anti-globalistisk diskurs, där påståenden om att klimatfrågan är en del av globalisternas agenda. En agenda vars syfte är att förtrycka och kontrollera det vanliga folket. Denna typ av misstänksamhet, att någon mäktig aktör ligger bakom klimatforskningen, medierna och Gretas aktivism, är också ett sätt att legitimera de olika sanningsanspråken. Genom att uttrycka misstankar eller påstå att en eventuell konspiration ligger bakom klimatfrågan indikerar man även att de bevis som finns inte är beskaffade på rätt sätt. Det tydligaste (och kanske även mest förrädiska) sättet att legitimera sina sanningsanspråk är användandet av religiösa metaforer i beskrivningen av klimatfrågan och Gretas aktivism. Användandet av religiösa metaforer riskerar nämligen att avstyra all uppmärksamhet från vetenskapliga teorier och data. Klimatvetenskapen förlorar sin status och uppfattas som en irrationell religion snarare än en rationell vetenskap. Sammanfattningsvis har uppsatsen bidragit till en större kunskap och förståelse kring hur argumentationen gällande klimatfrågan kan se ut i öppna kommentarsfält på Expressen och Aftonbladets Facebooksidor. Genom det diskursteoretiska och kulturanalytiska perspektivet har vissa dominerade föreställningar åskådliggjorts, vilket i sin tur visar på olika sanningseffekter. De olika gränsobjekten har identifierats som medel i den pågående

56 förhandlingen av vilken verklighetsbild som är mest giltig. Det blir tydligt att det till stor del handlar om olika perspektiv med viss politisk förbindelse. Klimatdebatten är omstridd och vetenskaplig fakta och bevisföring spelar en allt mindre roll. På grund av den här uppsatsens omfattning finns det helt klart fler aspekter att undersöka inom ämnesområdet, jag har endast snuddat vid ytan. I och med den pandemi som har pågått under mitt uppsatsskrivande har jag även reflekterat kring hur människors inställning till olika kriser uttrycker sig i sociala medier. Som jag påpekade i avsnittet gällande det nya mediala landskapet har Covid-19 pandemin yttrat sig i en större tilltro till expertis, i synnerhet gentemot statsepidemiologen Anders Tegnell. Även de olika kriserna i sig (klimatförändringarna och Covid-19 pandemin) uppfattas ha varierande brådskande karaktär. Om än det är vetenskapligt bevisat att klimatförändringarna sker nu, så uppfattas denna kris som avlägsen i jämförelse med Covid-19 pandemin. Sociala mediers hanterande av spridandet av desinformation gällande klimatet och Covid-19 ser även väldigt annorlunda ut. Den populära appen och sociala nätverket TikTok8 har exempelvis vidtagit vissa åtgärder för att motverka felaktig information. Alla inlägg som publiceras i appen som på något vis berör Covid-19 är bunden till en info-ruta som i sin tur vidarebefordrar en till Världshälsoorganisationens information och riktlinjer gällande Covid-19. Även Facebook har en liknande åtgärd med ett informationscenter för viruset, där de uppdaterar med aktuell statistik och hänvisar till erkända hälsoorganisationer. Detta väcker i sin tur tankar om källkritik och faktakoll i sociala medier i allmänhet. Har sociala medier något ansvar i förhindrandet av spridningen av felaktig fakta och information? Senast för några veckor sedan valde exempelvis den sociala plattformen Twitter att för första gången någonsin göra en faktakoll Donald Trumps inlägg på plattformen. I inläggen påstår Trump att poströstning kommer leda till röstfusk. Twitter, som tidigare mottagit kritik för att inte förhindra spridandet av desinformation, har nu markerat Trumps inlägg som ogrundade påståenden (Segerström Lindau & Wedin 2020). Det finns alltså många intressanta aspekter att forska vidare kring i framtiden gällande användandet av fakta och vetenskap och de stridande sanningsanspråken i sociala medier.

8 TikTok är en kinesisk underhållnings- och sociala medier-app där man kan skapa videoklipp, skicka meddelanden och starta livesändningar. Appen har under senare tid vuxit och blivit en av de mest populära sociala plattformarna. Under 2018 hade TikTok över en halv miljard aktiva användare världen över (Nyteknik 2019).

57 Sammanfattning

Den här uppsatsen har ämnat att skapa en förståelse för hur argumentation anförs i öppna sociala arenor så som Expressen och Aftonbladets kommentarsfält på Facebook. Ämnet för den undersökta debatten har varit olika sanningsuttalanden kring klimatförändringar och Greta Thunbergs klimataktivism. Syftet med studien har således varit att visa hur fakta och de stridande sanningsanspråken legitimeras och förhandlas i kommentarsfälten. Följande tre frågeställningar formulerades: På vilket sätt konstrueras sanning i den undersökta debatten? Hur legitimeras de olika sanningsanspråken? På vilket sätt används fakta och vetenskap i legitimeringen av sanningsanspråken? I kapitlet Lyssna inte på mig, lyssna på forskarna lyftes det empiriska materialet som berör användandet av evidens och bevis i legitimeringen av olika sanningsuttalanden samt hur dessa kommentarer upprätthåller en så kallad förnekelsediskurs. Jag visade även på hur klimatforskning och klimatets mående kan ses som ett gränsobjekt och användas för att stabilisera förnekelsediskursen. Resultatet visade även att evidens och bevis kan användas på flera olika sätt i legitimeringen av olika sanningsanspråk. Dels framkommer en efterfrågan att en mer nyanserad forskning skall presenteras i medierna, detta skapar en bild av att det finns två sidor av forskningen som är av lika stor vikt. I kapitlet Den stora bluffen skiftade jag fokus till den misstroendediskurs som har identifierats i det insamlade materialet. Jag visade hur en misstro och tvivel mot etablerade medier, politiska processer och vetenskap i stort kan användas i legitimeringen av olika sanningsuttalanden. Här lyftes även en diskussion om Gretas skiftande maktposition osch på vilket vis hon kan ses som ett gränsobjekt i det pågående gränsarbetet. Användandet av religiösa metaforer visar sig även vara av stor vikt i att försöka underminera klimatfrågan och klimatforskningen.

58 Käll- och litteraturförteckning

Tryckta källor

Bowker, GC, & SL Star, Sorting things out: classification and its consequences . Cambridge, Mass, MIT Press, 1999. Carlton, J.S., R. Perry-Hill, M. Huber, et al. (2015). The climate change consensus extends beyond climate scientists. Environmental Research Letters 10(9): 094025. Douglas, KM, & RM Sutton, ‘Climate change: Why the conspiracy theories are dangerous’. in Bulletin of the Atomic Scientists, 71, 2015, 98–106. Eksell, Jörgen & Thelander, Åsa (red.) (2014). Kvalitativa metoder i strategisk kommunikation. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Fleck, Ludwik (1997). Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum: inledning till läran om tankestil och tankekollektiv. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion. Forchtner, B., Kroneder, A. and Wetzel, D. (2018). Being Skeptical? Exploring Far-Right Climate-Change Communication in Germany. Environmental Communication. 12(5), pp.589–604. Foucault, Michel (1995[1977]). Discipline and punish: the birth of the prison. 2nd Vintage books ed. New York: Vintage Books Foucault, Michel. (1979) Truth and power: an interview with Alessandro Fontano and Pasquale Pasquino., in Morris, Meaghan and Patton, Paul (eds) Michel Foucault: Power/ Truth/Strategy, Feral Publications, Sydney: 29.48. Goode, L. (2009). Social news, citizen journalism and democracy. New Media & Society, 11(8), 1287–1305. Gross, Paul R. & Levitt, Norman (1994). Higher superstition: the academic left and its quarrels with science. [New ed.] Baltimore: Johns Hopkins University Press Hallberg, Margareta (2001). Etnologisk koreografi: att följa ett ämne i rörelse. Nora: Nya Doxa. Hansson, S.O. (2017). Science denial as a form of pseudoscience. Studies in History and Philosophy of Science. 63, pp.39–47. Held, David (1999) Models of Democracy. Cambridge: Polity, 2nd edition. Holt, Kristoffer (2016). ”Alternativmedier”? En intervjustudie om mediekritik och mediemisstro. I Lars Truedson (red.), Migrationen i medierna – men det får en väl inte prata om? (sid. 113–149). Stockholm: Institutet för mediestudier. Hultman, M., Björk, A. and Viinikka, T. (2019). Far-right and climate change denial: Denouncing environmental challenges via anti-establishment rhetoric, marketing of

59 doubts, industrial/breadwinner masculinities enactments and ethno-nationalism In: Far Right And The Environment Politics, Discourse And Communication. Jaspal, R., Nerlich, B. and van Vuuren, K. (2016). Embracing and resisting climate identities in the Australian press: Sceptics, scientists and politics. Public Understanding of Science. 25(7), pp.807–824. Kahan, Dan. (2015). ”The Politically Motivated Reasoning Paradigm, Part 1: What Politically Motivated Reasoning Is and How to Measure It”. In: Emerging Trends in the Social and Behavioral Sciences. Karlberg, Maria & Mral, Brigitte (1998). Heder och påverkan: att analysera modern retorik. Stockholm: Natur och kultur. Koehler, D.J. (2016). Can Journalistic “False Balance” Distort Public Perception of Consensus in Expert Opinion? Journal of Experimental Psychology: Applied. 22(1), pp.24–38. Kozinets, Robert V. (2011). Netnografi: etnografiska undersökningar på nätet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Kuhn, Thomas S. (2012). The structure of scientific revolutions. 4. ed. ; 50th anniversary ed. Chicago: The University of Chicago Press Latour, B. (2004). Why Has Critique Run out of Steam? From Matters of Fact to Matters of Concern. Critical Inquiry. 30(2), pp.225–248. Lee, C.S. and Ma, L. (2012). News sharing in social media: The effect of gratifications and prior experience. Computers in Human Behavior. 28(2), pp.331–339. Liu, D.W.C. (2012). Science Denial and the Science Classroom. CBE - Life Sciences Education. 11(2), pp.129–134. McComiskey, Bruce (2017). Post-truth rhetoric and composition [Elektronisk resurs]. Mcintyre, P, & J Leask. (2008) ’Improving uptake of MMR vaccine’. in BMJ, 336, 2008, 729–730. McIntyre, Lee C. (2018). Post-truth. MIT Press: MIT Press McIntyre, Lee C. (2015). Respecting truth: willful ignorance in the Internet age. New York: Routledge, Taylor & Francis Group Nichols, Tom (2017). The death of expertise: the campaign against established knowledge and why it matters. New York, NY: Oxford University Press Schantz, Richard (red.) (2002). What is truth. Berlin: de Gruyter Scharrer, L, Y Rupieper, M Stadtler, & R Bromme, ‘When science becomes too easy: Science popularization inclines laypeople to underrate their dependence on experts’. in Public Understanding of Science, 26, 2017, 1003–1018. Star, S. (2010). This is Not a Boundary Object: Reflections on the Origin of a Concept. Science, Technology, & Human Values, 35(5), 601–617.

60 Star, S., & Griesemer, J. (1989). Institutional Ecology, `Translations’ and Boundary Objects: Amateurs and Professionals in Berkeley’s Museum of Vertebrate Zoology, 1907-39. Social Studies of Science, 19(3), 387–420. Starbird, K. (2017, May). Examining the alternative media ecosystem through the production of alternative narratives of mass shooting events on Twitter. In Eleventh International AAAI Conference on Web and Social Media. Strömbäck, J. and Johansson, B. (2017). När bjälken sitter i betraktarens ögon: Om fientliga medier-fenomenet In: Misstron Mot Medier., pp.100–116. Svensson, P. (2019). Diskursanalys Upplaga 1. Lund : Studentlitteratur. The Editors of The Lancet 2010. Retraction—Ileal-lymphoid-nodular hyperplasia, non- specific colitis, and pervasive developmental disorder in children. The Lancet. 375(9713), pp.445–445. Van Rensburg, W. (2015). Climate Change Scepticism: A Conceptual Re-Evaluation. SAGE Open. 5(2). Weibull, L. (2017). Synen på sanning i nyheterna In: Truedsson, L. (Red). Misstron Mot Medier., pp.136–165. Wenger, E. (2000). Communities of Practice and Social Learning Systems. Organization. 7(2), pp.225–246. Wikforss, Åsa (2017). Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender. [Lidingö]: Fri tanke Winther Jørgensen, M & Phillips, L (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur. Woods, R, A Fernández, & S Coen, ‘The use of religious metaphors by UK newspapers to describe and denigrate climate change’. in Public Understanding of Science, 21, 2012, 323–339.

Elektroniska källor

Bengtsson, Lennart. (2o19) Orealistiskt att snabbt skära ner utsläppen. https://www.svd.se/ orealistiskt-att-snabbt-skara-ner-utslappen (Hämtad: 2020-04-03)

Bjernström, Erika (2017) Analys: Globalister ställs mot nationalister i Europa. https:// www.svt.se/nyheter/utrikes/vanster-och-hogerskalan-haller-pa-att-spela-ut-sin-roll-i- stallet-stalls-globalister-mot-nationalister (Hämtad: 2020-05-18)

Brenan, Megan (2019) Americans' Trust in Mass Media Edges Down to 41%. https:// news.gallup.com/poll/267047/americans-trust-mass-media-edges-down.aspx

61 Expressen (2019) Lars Bern: "Jag tror inte på IPCC”. https://www.expressen.se/tv/klimat/ lars-bern-jag-tror-inte-pa-ipcc/ (Hämtad: 2020-05-12)

Facebook ”Klimatsans” (2020) Om. https://www.facebook.com/groups/118018715518646/ about/ (Hämtad: 2020-05-18)

Folkhälsomyndigheten (2020) Covid-19. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd- beredskap/utbrott/aktuellautbrott/covid-19/ (Hämtad: 2020-06-15).

Forsén, Joacim. (2016) ”Post-truth” är årets engelska ord. https://www.svt.se/kultur/ medier/post-truth-ar-arets-engelska-ord (Hämtad: 2020-01-02).

Grandia, K (2009) https://www.huffpost.com/entry/the-30000-global- warming_b_243092? guccounter=1&guce_referrer=aHR0cHM6Ly93d3cuZ29vZ2xlLmNvbS8&guce_referrer_sig= AQAAAKOLpC3Dva3-MoMko_L8ey04ybmAQhG52Ql5vLwjORrtRPQZYpv11- JHZSOATXm5iXR9B1YXS9U_AAVKXisGjlsrTZe_9kMtKwmqy- AO_NpV383iHe8DAmWIcC5PICl3hxs7o-1twNwH6f0pbWtF1NvW17w-iD9i6qh4VVO3ft8O (Hämtad: 2020-04-03)

Grönberg, Anna. (2018) Faktiskt.se – fem medieföretag bakom nytt faktagranskningsprojekt. https://www.svt.se/kultur/medier/faktiskt-se-nytt-faktagranskningsprojekt (Hämtad: 2020-02-05).

Grönlund, Erik. (2017) Trump höll tal: ”Ni såg vad som hände i Sverige i går kväll”. https:// www.svt.se/nyheter/utrikes/trump-holl-tal-se-vad-som-hande-i-sverige-i-gar-kvall (Hämtad: 2020-01-03).

Hamilton, C. (2013). Abbott and co can’t ignore climate change forever. The Drum. Hämtad från: http://www.abc.net.au/news/2013-08-26/hamilton-abbott-and-co-cant-ignore- climate-change-forever/4912456 (Hämtad: 2020-04-03)

Internetstiftelsen. (2019) Svenskarna och internet. https://svenskarnaochinternet.se/ rapporter/svenskarna-och-internet-2019/sociala-medier/? gclid=EAIaIQobChMI0_eXw7_s5wIVlBsYCh0tAAHiEAAYASAAEgIpkfD_BwE#facebook- instagram-och-snapchat (Hämtad: 2020-02-25)

Klimatupplysningen (2020) Om oss. https://www.klimatupplysningen.se/om-oss/ stockholmsinitiativets-syfte/ (Hämtad: 2020-05-12)

62 Markham, Annette & Buchanan, Elizabeth. (2012) Etichal desicion-making and Internet research. Rapport association of Internet Researches. http://aoir.org/reports/ethics2.pdf (Hämtad 2019-12-12).

Novus (2019) Novus rapport: Klimatoro. https://novus.se/wp-content/uploads/ 2019/06/156a5ed08e7d012d29dd36e7c50b4be4.pdf (Hämtad: 2020-05-18)

Ny teknik (2o19) Det här är TikTok – allt du behöver veta om populära appen. https:// www.nyteknik.se/popularteknik/det-har-ar-tiktok-allt-du-behover-veta-om-populara- appen-6946313 (Hämtad: 2020-06-16).

Olsson, Jonas. (2020) Novus: Fortsatt högt förtroende för regeringens hantering av coronaviruset https://www.svt.se/nyheter/inrikes/novus-undersokning-fortsatt-hogt- fortroende-for-regeringens-hantering-av-coronaviruset (Hämtad: 2020-05-27).

Pew Research Center (2016) Public views on climate change and climate scientists. https:// www.pewresearch.org/science/2016/10/04/public-views-on-climate-change-and-climate- scientists/ (Hämtad: 2020-05-18)

SOM-institutet (2017) Förtroende för medier i sverige. https://som.gu.se/digitalAssets/ 1639/1639004_medief--rtroende-vetenskapsfestivalen-2017.pdf (Hämtad: 2020-05-18)

Salzberg, Steven (2015) Anti-Vaccine Movement Causes Worst Measles Epidemic In 20 Years. https://www.forbes.com/sites/stevensalzberg/2015/02/01/anti-vaccine-movement- causes-worst-measles-epidemic-in-20-years/ (Hämtad: 2020-05-18)

Segerström Lindau, Amanda & Wedin, Helena (2020) Twitter faktagranskar nu Trumps inlägg. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/trumps-inlagg-faktaskollas-av-twitter (Hämtad: 2020-06-16).

Soskis, Benjamin (2017) George Soros and the Demonization of Philanthropy. https:// www.theatlantic.com/business/archive/2017/12/soros-philanthropy/547247/ (Hämtad: 2020-05-18)

Språktidningen (2015) Nyord 2015. https://spraktidningen.se/nyord2015 (Hämtad 2020-03-23)

63 Språktidningen (2015) Veckans nyord Trollfabrik https://spraktidningen.se/blogg/veckans- nyord-trollfabrik (Hämtad: 2020-05-18)

Swebbtv (2020) Om oss. https://swebbtv.se/om-oss (Hämtad: 2020-05-18)

Vetenskapsrådet – Regler och riktlinjer för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (Uppdaterad 2018-12-18): http://www.codex.vr.se/forskninghumsam.shtml (Hämtad: 2019-12-12).

Werne, Kent (2018) Hatet mot George Soros – gammal antisemitism i ny kostym. https:// www.sydsvenskan.se/2018-12-27/hatet-mot-soros-ar-gammal-antisemitism-i-ny-kostym (Hämtad: 2020-05-18)

Weston, P (2019) Hundreds of climate sceptics to mount international campaign to stop net-zero targets being made law https://www.independent.co.uk/environment/climate- change-science-deniers-boris-johnson-environment-leak-a9094631.html (Hämtad 2020-03-23)

Wikipedia (2020) Kyotoprotokollet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyotoprotokollet (Hämtad: 2020-05-o3)

Willgert, Mikael (2019) Lars Bern 30 januari - globalismen leder till fascism. https://www.swebbtv.se/blogg/200-lars-bern-30-januari-globalismen-leder-till-fascism (Hämtad: 2020-05-18)

64 Bilagor

Det analyserade materialet redovisas genom länkarna här nedan. Det skall tilläggas att det material som används i studien möjligtvis inte stämmer överens med de bifogade bilagorna då kommentarer kan ha redigerats eller raderats från det hämtade datumet.

Facebook (2019) Gretas kritik mot facebook. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10157051487630345

Facebook (2019) Gretas hälsning efter klimatdemonstrationerna. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156974646780345

Facebook (2019) Greta kan bli årets unga miljöhjälte. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156981896940345

Facebook (2019) Greta vädjar om att vuxna ska få med i klimatstrejken. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156815694125345

Facebook (2019) Lars Lindström: Vi vet alla att Greta har rätt. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156877043180345

Facebook (2019) Därför förtjänar Greta fredspriset. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10157005905505345

Facebook (2020) Så arbetar lobbygruppen för att bygga ”Anti-greta”. Expressen. Hämtad: 2020-03-01 https://www.facebook.com/expressen/posts/10157463659325345?__tn__=-R

Facebook (2019) Kyrkklockorna slår – för Greta Thunberg. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156968957880345 Facebook (2019) Greta Thunberg har klivit i land på Manhattan. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156899999460345

Facebook (2019) Jimmie Åkessons känga till Greta Thunberg: ”Ett barn”. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156593563780345

Facebook (2019) Här klimatstrejkar världen med Greta. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156953231665345

Facebook (2019) Greta Thunbergs strejk - trotsar midsommarfirandet. Expressen. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/expressen/posts/10156732486585345

Facebook (2019) Jimmy Åkesson om Greta: Det är iscensatt. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2593862007290652

Facebook (2019) Kravet på talmannen: Låt Greta prata i riksdagen. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2600924139917772

Facebook (2019) Greta om fredspriset. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2522203347789852

Facebook (2019) Dalai lama skickar brev – till Greta Thunberg. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2664813650195487

Facebook (2019) Mina hatare verkar vara mer rädda för mig än för klimatkrisen. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2440476702629184

Facebook (2019) Greta blir hedersdoktor i Belgien. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2634345709908948

Facebook (2019) Greta utsedd till årets person av Times. Aftonbladet. Hämtad: 2020-03-01 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/3090922334251281?__tn__=-R

Facebook (2019) Greta prisad i Frankrike - skänker hela summan. Aftonbladet. Hämtad: 2019-11-20 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2762165083793676

Facebook (2019) Prins Harry och Meghan - ”följ Greta på instagram!”. Aftonbladet. Hämtad: 2020-03-01 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2722753744401477

Facebook (2o19) Greta talar i FN - ”Vi kommer aldrig förlåta er”. Aftonbladet. Hämtad: 2020-03-01 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2888235951186588

Facebook (2019) Greta Thunberg utsedd till en av världens mest inflytelserika personer. Aftonbladet. Hämtad: 2020-03-01 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2581244608552392

Facebook (2019) Thunberg demonstrerar utanför vita huset. Aftonbladet. Hämtad: 2020-03-01 https://www.facebook.com/aftonbladet/posts/2863074260369424