MH 2006:x

Underlag för effektivare insamling av farligt avfall i Umeå kommun

Arvid Nelehag

Handledare: Mauno Lassila, Umeå universitet Jörgen Eriksson, UMEVA

VT-terminen 2006

Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå universitet

Examensarbete, 20 poäng Miljö- och hälsoskyddsprogrammet Umeå universitet

Beställning av arbeten från D20-kursen Examensarbete, 20 p, vid miljö- och hälsoskyddsprogrammet kan göras från:

Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå universitet 901 87 UMEÅ

Telefon 090-786 63 22 Fax 090-786 67 50

Copies of this student report can be ordered from:

Department of Ecology and Environmental Science Umeå University S-901 87 UMEÅ Sweden

Telephone +46 90 786 63 22 Fax +46 90 786 67 50

Detta är ett examensarbete, 20 poäng i huvudämnet miljö- och hälsoskydd. Arbetet är granskat och godkänt, men författaren/na svarar själv för rapportens resultat och slutsatser.

This is a project work, 30 ECTS-credits in Environmental Health. The project is examined by the Department, but the student(s) is/are responsible for the results and conclusions presented.

Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, 901 87 UMEÅ, tel 090-786 50 00 Department of Studies in Ecology and Environmental Science, Umeå University, UMEÅ, Sweden, Tel +46 90 786 50 00 Förord

Skriften som ni håller i er hand (eller läser på er skärm) är ett 20 poängs examensarbete vid institutionen för ekologi, miljö- och geovetenskap, Umeå Universitet. Rapporten är ett beställningsarbete av UMEVA och därmed utformad efter deras önskemål.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka de personer som kontaktats i samband med arbetet, som alla villigt bidragit med sina kunskaper och erfarenheter. Jag vill även tacka all personal på UMEVA som hjälpt och stöttat under arbetets gång. Ett speciellt tack riktar jag till mina två handledare, Jörgen Eriksson på UMEVA och universitetslektor Mauno Lassila, som delat med sig av sina kunskaper och gett feedback under hela arbetet.

Tack även till min familj och vänner som gett värdefulla åsikter om arbetet och att ni stått ut med allt prat om farligt avfall. Hoppas att ni har lärt er något!

Umeå 2006-04-20 Arvid Nelehag Basis for more efficient hazardous waste collection in Umeå municipality

Arvid Nelehag

Abstract

This study examines the potential for more efficient collection of hazardous waste in Umeå municipality. The study also examined whether there is a difference in the handling of hazardous waste depending on residential area, type of residence, age, degree of information, personal involvement and to compare these parameters to the national level. The efficiency of spreading information regarding hazardous wastes was also considered. Finally, an appropriate system for collection of hazardous waste is presented. The information was collected in two ways, one by sending out surveys to 992 households (600 responded) and one by interviews in twelve municipalities. Based on the survey, young people are less likely to handle hazardous waste properly. The survey also shows that a higher degree of information results in the respondents taking better care of waste. The most popular source of information is from brochures. Almost 70 percent thought it was easy to return hazardous waste. The biggest complaint for those who found it difficult to return hazardous waste was too far a distance to disposal stations; 86% believe the collection of hazardous waste would be improved if the stations for returning were situated close to the households. Respondents’ trust in the system for collecting hazardous waste is high (86%). Conclusions that can be drawn from the study are that a higher degree of information together with better access for the households to dispose of the waste would improve the collection of hazardous waste in Umeå municipality.

Key Words: Hazardous waste, inquiry, interview, collecting systems.

Sammanfattning

Umeå Vatten och Avfall AB:s mål är att uppnå en insamlingsgrad på minst 90 procent av småbatterier, elektriskt och elektroniskt avfall samt övrigt farligt avfall från hushållen innan år 2008. År 2004 samlades det in totalt 983 ton farligt avfall i Umeå kommun men samtidigt slängdes ungefär 287 ton farligt avfall. Denna rapport syftar till att vara ett underlag för effektivare insamling av farligt avfall i Umeå kommun. Delsyftena har varit:

• Att kartlägga om det är någon skillnad i hanteringen av farligt avfall i Umeå kommun beroende på bostadsområde och boendeform eller personers ålder, informationsgrad och engagemang samt även att jämföra dessa parametrar med förhållandena på nationell nivå

• Att utreda om det är möjligt och i så fall hur man bäst effektiviserar spridningen av information om farligt avfall till de boende

• Att ta fram förslag på lämpliga system för insamling av farligt avfall för Umeå kommun

Rapporten består av två delar, en enkätunderökning i Umeå kommun och en intervjuundersökning i 12 valda kommuner.

Till enkätundersökningen valdes fem typområden ut i Umeå kommun. Totalt skickades ut 992 enkäter till personer i åldrarna 20 till 75 år. Svarsfrekvensen blev efter påminnelse 60,5 procent. Enkäten bygger på Svenska Renhållningsverksföreningens intervjufrågor och har anpassats efter undersökningens syfte. Resultaten är testade med chi-2 test med en signifikansnivå på 95 procent (p≤0,05).

Enkätundersökningen visade att yngre personer genomgående hanterade farligt avfall sämre än äldre. Vidare märktes att ett högre allmänt miljöengagemang eller en högre informationsgrad resulterade i bättre hantering av farligt avfall. De äldre ansåg sig i större utsträckning vara informerade och engagerade. Dessa resultat pekar på att information är viktigt och att den viktigaste målgruppen för denna är de yngre. Det gick dock inte att se någon större skillnad mellan olika bostadformer eller områdestyper, men området Ersboda stack dock ut negativt på vissa frågor.

En stor andel (74 %) angav att de var ganska eller mycket engagerade i miljöfrågor rent allmänt. Nästan 70 procent tyckte att det var ganska eller mycket lätt att lämna in farligt avfall. Långa avstånd var den största orsaken till att vissa respondenter tyckte att det var svårt att lämna in farligt avfall. Hela 79 procent lämnade in allt eller det mesta av sitt farliga avfall och nästan 80 procent slängde aldrig eller sällan farligt avfall i det vanliga sopkärlet.

De fraktioner av farligt avfall som hanterades sämst var smått elavfall, vattenlöslig färg och överbliven medicin. Bäst hanterades småbatterier, bekämpningsmedel, spillolja och lösningsmedel. Anmärkningsvärt var att hanteringen i Umeå var något sämre än på nationell nivå, trots ett högre engagemang. 74 procent ansåg sig vara ganska eller mycket väl informerade och störst andel (37 %) hade fått sin information via informationsbroschyrer. Resultaten visar att broschyrer är en populär källa till information; hälften ville ha information i broschyrform. Trots den höga informationsgraden var det bara 15 procent som kände till hur farligt avfall tas om hand sedan det lämnat insamlingsstället. Förtroendet för systemet var högt (86 %), men de som inte trodde på systemet angav att de inte visste hur det fungerar och inte heller vad som händer med det farliga avfallet. 86 procent av respondenterna trodde att insamlingen av farligt avfall skulle förbättras om fastighetsnära insamling eller en turbil infördes. De ansåg även att mer, bättre och tydligare information om hur farligt avfall ska hanteras, och vad som händer om man inte lämnar in det, skulle förbättra insamlingen.

Till intervjuundersökningen valdes 12 kommuner ut. Kommunerna kontaktades via telefon om sina erfarenheter av olika insamlingssystem för farligt avfall. I undersökningen framkom att flera kommuner valt att sluta med röda miljöboxar för farligt avfall, för att säkerheten inte var tillräckligt hög. Kommunerna med miljöbil/ farligt avfall-bil använde sig av dem på lite olika sätt. Att köra dessa två gånger per år i villaområden och sedan resten av året använda dessa i kampanjer, där exempelvis stora företag besöks så att personalen får lämna sitt farliga avfall i anslutning till sin arbetsplats, ser ut att vara en intressant lösning. Fastighetsnära insamling för flerfamiljshus har givit varierande resultat men den gemensamma nämnaren är att information är mycket viktigt. Fastighetsnära insamling är en service som är populär bland de boende. Budning till dörr, som användes av minst antal kommuner, får anses som den bästa servicen, men har inte visat bra resultat i förhållandet till kostnaderna..

För att uppnå Umeå Vatten och Avfalls mål krävs med säkerhet något eller några ytterligare system vid sidan av de befintliga, tillsammans med förbättrad information.

• Enklast skickas informationsbroschyrer ut via fakturan till enfamiljshus

• De boende i flerfamiljshus bör får sin information via fastighetsägaren i både muntlig och broschyrform

• Alla nyinflyttade måste få information så snabbt som möjligt

• Den viktigaste gruppen att nå är de under 34 år

• Det krävs olika typer av insamlingssystem för enfamiljsområden och flerfamiljsområden

• För områden med enfamiljshus är alternativet med farligt avfall-bil som körs i kampanjer vår och höst bra. Under resten av året kan den köras i kampanjer mot stora företag eller institutioner, där de anställda får lämna sitt farliga avfall

• För områden med flerfamiljshus är returskåp för farligt avfall en bra lösning Innehållsförteckning

Förord

Abstract

Sammanfattning

1 Inledning ...... 1

2 Syfte...... 3

3 Bakgrund ...... 3 3.1 Lagstiftning tillhörande farligt avfall...... 3 3.1.1 Vad är avfall, farligt avfall och hushållsavfall?...... 3 3.1.2 Ansvar för farligt avfall från hushållen ...... 4 3.1.3 Återvinningscentraler och miljöstationer i Umeå kommun...... 5 3.1.4 Svenska Renhållningsföreningens tolkning av lagstiftning kring fastighetsnära insamlingssystem av farligt avfall...... 5 3.2 Fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall...... 5 3.3 Hantering av farligt avfall i Umeå kommun ...... 6 3.3.1 Insamlingssystem...... 6 3.3.1.1 Insamling av farligt avfall i Umeå kommun...... 6 3.3.1.2 Återvinningscentraler i Umeå kommun ...... 6 3.3.1.3 Miljöstationer i Umeå kommun...... 7 3.3.1.4 Småbatterierinsamlingen i Umeå kommun ...... 7 3.3.1.5 Återvinningsgården på Holmön...... 7 3.3.2 Omhändertagande av farligt avfall från hushållen i Umeå kommun...... 7 3.4 Information från UMEVA ...... 9 3.5 Tidigare undersökningar ...... 9

4 Material och metod ...... 11 4.1 Källkritik ...... 11 4.2 Del 1 – Enkätundersökning i Umeå kommun...... 11 4.2.1 Ramar för enkätundersökningen...... 11 4.2.1.1 Urval av undersökningsområden för enkäten...... 11 4.2.1.2 Beskrivning av typområdena...... 12 4.2.2 Genomförande av enkätundersökningen ...... 13 4.2.2.1 Enkätutskicket ...... 13 4.2.2.2 Dataregister...... 14 4.2.2.3 Första utskicket...... 14

A 4.2.2.4 Andra utskicket...... 14 4.2.2.5 Databehandling av enkätsvaren...... 15 4.2.2.6 Enkätens innehåll...... 15 4.2.3 Respondenter, bortfall och svarsfrekvens...... 16 4.2.4 Databearbetning av enkätresultatet...... 17 4.3 Del 2 – Intervjuundersökning i tolv valda kommuner ...... 17 4.3.1 Genomförande av intervjuundersökningen ...... 17

5 Resultat och diskussion...... 17 5.1 Del 1 – Enkätundersökning i Umeå kommun...... 17 5.1.1 Fråga 1. Könsfördelning...... 18 5.1.2 Fråga 2. Åldersfördelning...... 18 5.1.3 Fråga 3. Hur många personer bor det totalt i ditt hushåll? ...... 19 5.1.4 Fråga 4. Boendeform ...... 19 5.1.5 Fråga 5. Hur tar du dig till miljöstationen eller återvinningscentralen för att lämna farligt avfall? ...... 20 5.1.6 Fråga 6. Vilket av följande påståenden beskriver bäst ditt engagemang i miljöfrågor rent allmänt?...... 20 5.1.7 Fråga 7. Tycker du att det är lätt eller svårt att lämna farligt avfall? ...... 21 5.1.8 Fråga 8. Om du tycker det är svårt att lämna farligt avfall, vilken är den viktigaste orsaken som gör att du tycker det är svårt?...... 24 5.1.9 Fråga 9. Vilket av följande påståenden beskriver bäst din hantering av farligt avfall från hushållet?...... 24 5.1.10 Fråga 10. Händer det att du slänger hushållets farliga avfall i det vanliga sopkärlet? ...... 28 5.1.11 Fråga 11. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna dessa produkter?...... 30 5.1.11.1 Lysrör/Lågenergilampor...... 30 5.1.11.2 Kvicksilvertermometrar...... 31 5.1.11.3 Bekämpningsmedel ...... 31 5.1.11.4 Överbliven medicin ...... 32 5.1.11.5 Lösningsmedel...... 32 5.1.11.6 Spillolja ...... 33 5.1.11.7 Smått elektriskt och elektroniskt avfall ...... 33 5.1.11.8 Småbatterier...... 34 5.1.11.9 Lacknafta ...... 34 5.1.11.10 Vattenlöslig färg ...... 35 5.1.11.11 Jämförelse med resultaten i Svenska Renhållningsverksföreningen 2005:15 ...... 35 5.1.12 Fråga 12. Vilket av följande påståenden beskriver bäst hur informerad du tycker du är när det gäller hur hushållet ska hantera farligt avfall?...... 36

B 5.1.13 Fråga 13. Hur har du fått information om hur hushållet ska hantera farligt avfall?...... 38 5.1.14 Fråga 14. På vilket sätt skulle du helst vilja få information om hushållets farliga avfall i framtiden? ...... 39 5.1.15 Fråga 16. Har du förtroende för hur systemet för farligt avfall från hushållet fungerar? ...... 41 5.1.16 Fråga 17. Tror du folk i allmänhet skulle sortera ut mer av det farliga avfallet om det fanns ett system för omhändertagande av farligt avfall i fastigheten eller om det gick att lämna till en turbil liknande ”glassbilen”?...... 42 5.1.17 Fråga 18. Tycker du att hanteringen av farligt avfall från hushållen kan förbättras, i så fall hur? ...... 43 5.1.17.1 Åsikter kring information...... 43 5.1.17.2 Åsikter kring förändring av systemet för insamling av farligt avfall...... 43 5.1.17.3 Åsikter kring återvinningscentralerna ...... 44 5.1.17.4 Åsikter kring avfallshantering...... 44 5.1.18 Fråga 19. Övriga synpunkter ...... 44 5.2 Del 2 – Intervjuundersökning i tolv valda kommuner ...... 44 5.2.1 Insamlingssystem för farligt avfall från hushållen i andra kommuner...... 44 5.2.1.1 Erfarenheter av röda miljöboxar för enfamiljshus...... 44 5.2.1.2 Erfarenheter av miljöbilar/farligt avfall-bilar ...... 46 5.2.1.3 Erfarenheter av fastighetsnära insamling av farligt avfall...... 47 5.2.1.4 Erfarenheter av budning av farligt avfall...... 49

6 Sammanfattande diskussion...... 49 6.1 Del 1 – Enkätundersökningen i Umeå kommun ...... 49 6.2 Del 2 – Intervjuundersökning i tolv valda kommuner ...... 51

7 Förslag till förbättrad insamling av farligt avfall i Umeå kommun...... 51 7.1 Informationsspridning...... 51 7.2 Insamlingssystem för farligt avfall från hushållet...... 52

8 Referenser...... 54 8.1 Referenser ...... 54 8.2 Muntliga referenser ...... 55

Bilagor:

1. Miljöstationer 2. Karta med undersökta områden och miljöstationer 3. Följebrev 4. Följebrev – påminnelse 5. Enkät

C 6. Intervju - frågeformulär 7. Samanställning över de 12 intervjuade kommunerna 8. Trender - ej signifikanta 9. Returskåp

D 1 Inledning

Farligt avfall kan vara explosivt, brandfarligt, hälsoskadligt, giftigt, cancerframkallande och eko-toxiskt (Avfallsförordningen (2001:1063)). Det är därför mycket viktigt att detta avfall separeras från det vanliga hushållsavfallet så det inte lämnas till den vanliga avfallsförbränningen. Om det farliga avfallet kommer ut i naturen riskerar människor, djur och natur att ta skada.

Varje år slängs mellan 4000 och 6000 ton farligt avfall i hushållsavfallet i Sverige (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2005). Svenska Renhållningsverksföreningen uppskattade att 26 000 ton farligt avfall samlades in under 2004. Omräknat per person blir det i genomsnitt 2,9 kg. I Umeå kommun samlades 2004 in totalt 983 ton farligt avfall. Exklusive bilbatterier, elektriskt och elektroniskt avfall och kylmöbler, gav insamlingen 175 ton farligt avfall (Umeå Vatten och Avfall AB, 2004a). I hushållsavfallet följde det samma år med ungefär 287 ton farligt avfall bland hushållsavfallet (Eriksson, 2006).

Ett av de 16 nationella miljökvalitetsmålen regeringen har satt upp är "en giftfri miljö" (Kemikalieinspektionen, 2006). "Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden." Tanken är att målet ska uppfyllas inom en generation framåt i tiden. Regeringen har även satt upp ett antal delmål, där ett är att det ska ske en utfasning av vissa särskilt farliga ämnen i nya produkter under perioden 2003 till 2015. Exempel på dessa särskilt farliga ämnen är kvicksilver, bly och kadmium som finns i många produkter runt omkring oss. Det är inte bara viktigt att producera miljövänligare produkter utan en viktigt bit i detta arbete är att samla in och ta hand om de produkter som redan finns ute i samhället och i hushållen idag.

För att kunna öka insamlingsgraden krävs mycket av både myndigheter och den enskilda människan. Det är därför viktigt att få kunskap om vad människor har för attityder till farligt avfall och vilken kunskap de har om hur farligt avfall ska hanteras. Information är en viktig del i att öka kunskapen och förändra attityder. För att få en så effektiv informationsspridning som möjligt gäller det att veta hur mottagaren helst vill ha informationen. Det är viktigt att människorna som ska använda systemet känner till hur det fungerar och har förtroende för det. Dessutom ska insamlingssystemen vara lätta att hantera så att insamlingen optimeras.

Umeå Vatten och Avfall AB (UMEVA) har som mål att senast 2008 uppnå en insamlingsgrad på minst 90 procent av småbatterier, elektriskt och elektroniskt avfall samt övrigt farligt avfall från hushållen (Åström, 2006). Idag ligger insamlingsgraden på 52 procent för småbatterier, 79 procent för elektriskt och elektroniskt avfall och 76 procent för övrigt farligt avfall (Umeå Vatten och Avfall AB, 2004b).

Den här rapporten kan förhoppningsvis ses som en bra referens inför framtida satsningar för att förändra attityder och öka kunskapen kring hanteringen av farligt avfall från hushållet. Svenska Renhållningsverksföreningen inleder en rikstäckande kampanj om farligt avfall under våren 2006. Målgruppen för kampanjen är unga människor i åldrarna 20 till 34 år,

1 vilket i tidigare undersökningar har visat sig vara den åldersgrupp som visar sämst insamlingsresultat (Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2005a).

2 2 Syfte

Rapporten syftar till att vara ett underlag för effektivare insamling av farligt avfall i Umeå kommun.

Rapporten har även tre delsyften:

• Att kartlägga om det är någon skillnad i hanteringen av farligt avfall i Umeå kommun beroende på bostadsområde och boendeform eller personers ålder, informationsgrad och engagemang samt även att jämföra dessa parametrar med förhållandena på nationell nivå

• Att utreda om det är möjligt och i så fall hur man bäst effektiviserar spridningen av information om farligt avfall till de boende

• Att ta fram förslag på lämpliga system för insamling av farligt avfall för Umeå kommun

Förutom huvudsyftet och de tre delsyftena är avsikten att denna rapport kan vara en referens om UMEVA kommer att utvärdera nya system för insamling av farligt avfall och informationskampanjer i framtiden.

Undersökningen tar inte upp några ekonomiska uträkningar eller lagstiftning kring transport av farligt avfall.

3 Bakgrund

3.1 Lagstiftning tillhörande farligt avfall

3.1.1 Vad är avfall, farligt avfall och hushållsavfall?

Vad som är avfall definieras i 15 kap. 1 § miljöbalken: "Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med." Med avfallskategori menas de rubriker som finns i bilaga 2 till Avfallsförordningen (2001:1063).

Farligt avfall är sådant avfall som är så farligt att hantering och omhändertagandet måste regleras mycket noggrant, så att inte miljön eller människor kan ta skada. I bilaga 2 till Avfallsförordning (2001:1063) listas allt som klassas som avfall i olika avfallskategorier. De avfallsslag som är betecknade med en asterisk klassas som farligt avfall. Avfallsslag som inte är upptagna i någon av avfallskategorierna men ändå besitter någon av de egenskaper, H1- H14 som finns i bilaga 3 till förordningen, ska även de klassas som farligt avfall.

3 Egenskaperna i bilaga 3 kommer från EG-direktivet 67/548 där endast H3-H8 och H10-H11 är definierade (Naturvårdsverket, 2003). För de övriga egenskaperna får nationerna själva ta fram kriterier, men några sådana finns ännu inte i Sverige (Gidlund, 2006). Svenska Renhållningsverksföreningen har dock tagit fram en vägledning för bedömning av de 14 egenskaperna (Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2004).

I 15 kap. 2 § miljöbalken definieras hushållsavfall som "avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet". Till 15 kap. 2 § miljöbalken finns en specialmotivering i regeringens proposition 1997/98:45 del, 2, s. 821. Av specialmotiveringen framgår att exempel på hushållsavfall är: "sopor, köksavfall, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar. Till hushållsavfall räknas också skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar och liknande föremål. Dit räknas även överblivna läkemedel samt miljöfarliga batterier, oljerester, färgrester, rester av bekämpningsmedel och annat farligt avfall som ingår som beståndsdel i avfall som kommer från hushåll." Hushållsavfall består därmed av både vanligt avfall och farligt avfall. Detta bekräftas även av en skrivning i regeringens proposition 2002/03:117 "Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp". På sidan 60 anges följande: "En förutsättning för ett miljömässigt gott omhändertagande är att det farliga avfallet sorteras ut och omhändertas särskilt. Det farliga avfallet från hushållen är en del av vad som definieras som farligt avfall."

I denna rapport kommer farligt avfall från hushållen att betyda sådana föremål, ämnen eller substanser som är märkta med asterisk i bilaga 2 avfallsförordningen (2001:1063) eller innehar någon av de egenskaper, H1-H14, som nämndes i bilaga 3 till förordningen. Dessutom ska det finnas i hushållet och innehavaren ska vilja göra sig av med avfallet.

3.1.2 Ansvar för farligt avfall från hushållen

Ansvaret för det farliga avfallet från hushållen ligger enligt 15 kap. 8 § miljöbalken på kommunen. Kommunen har både insamlings- och behandlingsansvar för det farliga avfallet som är en del av hushållsavfallet.

Enligt 9 § avfallsförordningen (2001:1063) ska inte bestämmelserna om farligt avfall i 21, 27, 34, 41 och 44 §§ gälla för farligt avfall från hushållen. Det betyder bland annat att hushållen inte behöver sortera och separera ut farligt avfall från annat avfall, dokumentera mängd farligt avfall som uppkommer i hushållet och ansöka om tillstånd för transport av farligt avfall till exempelvis miljöstation eller återvinningscentral.

Hushållen är dock skyldiga att sortera ut batterier enligt 7 § förordning (1997:645) om batterier. Enligt 8 § förordning (1997:645) om batterier är det kommunen som ska tillhandahålla ett lämpligt insamlingssystem för batterierna och se till att de transporteras bort och sorteras. Det är även kommunens ansvar att de återvinns eller bortskaffas.

Enligt 23 § avfallsförordningen (2001:1063) får man inte blanda elektriska eller elektroniska produkter med annat avfall. Elektriska och elektroniska produkter ska sorteras ut och hanteras så att återvinning främjas. Detta gäller hushållen och betyder att man inte får slänga dessa typer av avfall bland hushållsavfallet.

4 3.1.3 Återvinningscentraler och miljöstationer i Umeå kommun

Alla återvinningscentraler och miljöstationer i Umeå kommun är enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd s.k. C-anläggningar, förutom återvinningscentralen på Gimonäs som är en B-anläggning. Alla C-anläggningar är anmälningspliktiga enligt 21 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. C-anläggningarna har SNI-kod 90.005-2 C och får därmed inte mellanlagra mer än fem ton oljeavfall, 10 ton blybatterier, 10 ton elektriska eller elektroniska produkter som innehåller isolerolja eller ett ton övrigt farligt avfall. Alla B-anläggningar ska enligt 5 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd tillståndsprövas. B- anläggningen på Gimonäs har SNI-kod 90.005-1 B, vilket betyder att den mellanlagrade mängden får överstiga C-anläggningarnas begränsningar. Enligt tillståndet för återvinningscentralen på Gimonäs får det samtidigt mellanlagras högst tre ton olja, 20 ton blybatterier, 25 ton elektriska och elektroniska produkter, 40 ton färg-, lack- och limrester, 250 ton kylmöbler, fyra ton småbatterier och fem ton övrigt farligt avfall (Länsstyrelsen i Västerbottens län, 2003).

3.1.4 Svenska Renhållningsföreningens tolkning av lagstiftning kring fastighetsnära insamlingssystem av farligt avfall

Svenska Renhållningsverksföreningen tolkar lagstiftningen så att ”Batteriholkar och fastighetsnära lagring av hushållens farliga avfall i fastigheten behöver inte prövas som mellanlager av farligt avfall, utan betraktas som tillfällig lagring” (Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2003). Fastighetsägare får inte själva transportera bort det farliga avfallet enligt 15 kap. 18 § miljöbalken, eftersom det är kommunens ansvar.

3.2 Fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall

Det finns ett antal olika typer av fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall (Åström, 2006). De som tas upp i den här undersökningen/rapporten är röd miljöbox i villor, miljöbil, olika typer av fastighetsnära insamlingssystem och budning till dörr för farligt avfall. Nedan kommer en kort beskrivning om vad dessa olika system innebär. För ytterligare information rekommenderas Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling - Rapport 2003:07, Studie av fastighetsnära insamlingssystem för hushållens farliga avfall i Sverige.

Röda miljöboxar för villor innebär att varje villa/enfamiljshus får en egen röd box med lock, där de lägger sitt farliga avfall. Tömning sker ofta efter schemalagda turer och vissa kommuner kräver att villaägaren föranmäla att denne vill få sin box tömd. I vissa kommuner får villaägaren komma överens med chauffören var den röda boxen ska ställas, i andra kommuner ställer man ut den på framsidan av huset. Vid hämtning sorterar chauffören det farliga avfallet och placerar det i olika kärl och behållare. Boxen lämnas sedan på gården och i den kvarlämnas sådant som inte är farligt avfall. Vissa kommuner lämnar instruktioner om hur avfallet som lämnas kvar ska hanteras. En kemist kontaktas om chauffören inte kan identifiera vad avfallet är eller vet hur det ska hanteras. Om kemisten inte kan ge svar, lämnas avfallet kvar med instruktioner om att det ska lämnas på en återvinningscentral eller miljöstation.

5 Miljöbil är en rullande miljöstation i form av en mindre lastbil eller skåpbil som är inredd för att kunna transportera farligt avfall. Miljöbil kan även gå under namnet Farligt avfall-bil. Miljöbilarna körs ofta vår och höst efter ett turschema. Det varierar mellan de kommuner som har miljöbil om de bara besöker glesbygd, villaområden eller bostadsområden. Avfallslämnaren lämnar personligen över sitt farliga avfall till en utbildad chaufför som genomför en grovsortering i miljöbilen.

Fastighetsnära insamlingssystem kan se ut på en rad olika sätt. De går alla ut på att boende i flerfamiljshus ska kunna lämna sitt farliga avfall i anslutning till fastigheten, oftast i det ordinarie soprummet/avfallsrummet. Det är sedan kommunens uppgift att hämta det farliga avfallet.

Budning av farligt avfall innebär att avfallsinnehavaren ringer in och beställer hämtning av avfallet. Överlämningen är då från hand till hand.

3.3 Hantering av farligt avfall i Umeå kommun

3.3.1 Insamlingssystem

3.3.1.1 Insamling av farligt avfall i Umeå kommun

I Umeå kommun har det kommunala bolaget UMEVA ansvaret för insamling av farligt avfall från hushållen (Umeå kommun, 2002). UMEVAs system för insamling av farligt avfall från hushållen består av återvinningscentraler med miljöstationer, miljöstationer i anslutning till bensinstationer och batteriholkar vid återvinningsstationerna. En återvinningsstation är en obemannad anläggning för mottagning av förpackningar och returpapper och är därmed ingen anläggning för mottagning av farligt avfall (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004). Våren 2006 öppnas en återvinningsgård på Holmön med tillhörande miljöstation (Johansson, 2006). Det finns även fastighetsägare som har installerat fastighetsnära insamlingsställen för farligt avfall, men utanför UMEVAs system.

3.3.1.2 Återvinningscentraler i Umeå kommun

Återvinningscentral, förkortat ÅVC, är en bemannad större anläggning som tar emot grovavfall och trädgårdsavfall (Johansson, 2006). Återvinningscentralerna i Umeå kommun är utrustade med miljöstationer för farligt avfall. Miljöstationerna på återvinningscentralerna sköts av personalen och besökarna behöver själva inte sortera det farliga avfallet.

I Umeå kommun finns sex återvinningscentraler, nämligen Gimonäs ÅVC, Holmsund ÅVC, Hörnefors ÅVC, Tavelsjö ÅVC, Botsmark ÅVC och Sävar ÅVC (Umeå Vatten och Avfall AB, 2005a).

6 3.3.1.3 Miljöstationer i Umeå kommun

En miljöstation är en mindre obemannad anläggning, där farligt avfall från hushållen kan lämnas (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004). Miljöstationerna är låsta 10 fot stora containrar som är inredda för att ta emot farligt avfall (Bilaga 1). Nyckel hämtas hos personalen vid den intilliggande bensinstationen.

Miljöstationer finns vid Statoil Tegsvägen, Shell Backenvägen, OKQ8 Ersboda, OKQ8 Haga, OKQ8 Carlslid, Holmön ÅVG, Gimonäs ÅVC, Holmsund ÅVC, Hörnefors ÅVC, Tavelsjö ÅVC, Botsmark ÅVC och Sävar ÅVC (Umeå Vatten och Avfall AB, 2005a) (Bilaga 2). Miljöstationerna är bara till för privatpersoner.

3.3.1.4 Småbatterierinsamlingen i Umeå kommun

Småbatterier tas emot på återvinningscentralerna, de flesta av återvinningsstationerna, alla miljöstationer, butiker som säljer småbatterier och vissa övriga verksamheter (Åström, 2006). Exempel på övriga verksamheter är husägare med container, bostadsrättsföreningar och skolor som samlar in småbatterier och själva transporterar dessa till valfri återvinningscentral, där de får lämna dessa avgiftsfritt. Det är även avgiftsfritt för butiker som säljer småbatterier att lämna dessa på någon av återvinningscentralerna. Butikerna har även möjlighet att mot avgift få behållare och hämtning av småbatterier. Större mängder tas emot på återvinningscentralen på Gimonäs. Alla batterier som samlas in på övriga ovan nämnda platser transporteras till återvinningscentralen på Gimonäs för mellanlagring.

3.3.1.5 Återvinningsgården på Holmön

Återvinningsgården på Holmön är en bemannad anläggning där de boende på Holmön kan lämna grovavfall och farligt avfall (Johansson, 2006). Det som skiljer en återvinningsgård från en återvinningscentral är att på återvinningsgården går det inte att lämna trädgårdsavfall och byggavfall Anläggningen tas i bruk våren 2006 och kommer att hållas öppen hela året.

3.3.2 Omhändertagande av farligt avfall från hushållen i Umeå kommun

Allt farligt avfall från hushållen som samlas in i Umeå kommun transporteras av entreprenörer till olika anläggningar runt om i Sverige (Umeå Vatten och Avfall AB, 2004a).

Spillolja tar Ragn-Sells Specialavfall AB hand om (Appelblad, 2006). Den största delen förbränns i godkända förbränningsanläggningar och spillolja, som går att säkerställa att den bara innehåller olja, regenereras till ny olja. Oljan som går att regenerera är oftast olja från företag och inte från hushållen. Ragn-Sells Specialavfall AB tar hand om färg-, lack- och limrester i sin kryoanläggning i Halmstad. I kryoanläggningen kyls färg-, lack och limresterna ner till -180° C och krossas sedan så att de går att separera från metallemballagen. Metallen skickas till metallåtervinning och färg-, lack- och limresterna förbränns i godkända förbränningsanläggningar.

Oljefilter tar Ragn-Sells Specialavfall AB hand om i deras anläggning i Halmstad, ReUseOil. Med hjälp av centrifugering och magnetseparation skiljs motoroljan och metallen åt. Metallen

7 skickas för återvinning till svenska stålverk och oljan skickas till Tyskland för regenering och framställning av ny olja. Oljefilter består även av en pappersdel som skiljs från oljan och metalldelen och bränns i godkänd förbränningsanläggning.

Ragn-Sells Specialavfall AB tar även hand om rengöringsmedel, lösningsmedel och fotokemikalier som alla destrueras (Larsson, 2006; Appelblad, 2006). Glykolspill lagras för att sedan skickas till Danmark för återvinning. Allt ospecificerat farligt avfall som Ragn-Sells Specialavfall AB tar emot analyseras och om detta inte är möjligt, söks dispens och avfallet skickas sedan till SAKAB, där utredning görs för att bestämma innehållet.

SAKAB i Kumla tar hand om bekämpningsmedel, syror och baser, lysrör och kvicksilveravfall (Larsson, 2006). Bekämpningsmedel och elektriskt och elektroniskt avfall bränns i kampanjer för att det ska vara lättare att hantera slaggprodukterna som läggs på deponi, medan syror och baser neutraliseras med våtkemisk behandling (Larsson, 2006; SAKAB, 2006). Kvicksilveravfall förvaras bara för tillfället i väntan på behandlingsmetod och lysrör skickas till Danmark för behandling.

Den största delen av elektriskt och elektroniskt avfall från hushållet lyder under producentansvar (Mangren, 2006). Exempel på elektriskt och elektroniskt avfall med producentansvar är mobiltelefoner, MP3-spelare och kaffebryggare. Elektriskt och elektroniskt avfall med producentansvar går till företaget Kuusakoski i Skellefteå, där det demonteras. Det demonterade elektriska och elektroniska avfallet fragmenteras och aluminium och järn tas tillvara och säljs. Det som blir kvar än en plastfraktion, en ädelmetallfraktion och en kopparfraktion. Dessa fraktioner går vidare till Boliden Mineral i Rönnskär, där ädelmetallen och kopparen återvinns. Plasten används som bränsle i återvinningsprocessen.

Elektriskt och elektroniskt avfall utan producentansvar, exempelvis värmepumpar, varmvattenberedare och elektrisk utrustning för bilar, går till Stena Miljö AB i Umeå (Johansson, 2006).

Kylmöbler med producentansvar tas om hand av Bjästa Återvinning AB, där olja och freon sugs ur samt freonet i isoleringen tas reda på (Olsson, 2006). Olja och freon skickas till SAKAB, där det förbränns i godkänd förbränningsanläggning.

Blybatterier (bilbatterier) mellanlagras av Stena Miljö AB i Umeå och skickas sedan vidare till Boliden Bergsöe AB i Landskrona, där batterierna krossas och batterisyran renas samt neutraliseras (Ståhl, 2006). Blyet återvinns och renas för att sedan legeras efter kunders önskemål.

Småbatterier skickas till Reko Sundsvall AB där de sorteras i fem fraktioner (Östberg, 2006). Företaget skickar sedan slutna nickelkadmiumbatterier (NiCd) och nickelmetallhydridbatterier (NiMh) i separata fraktioner till SAFT NIBE AB i Oskarshamn, de små blybatterierna till Boliden Bergsöe AB i Landskrona för återvinning och knappcellsbatterier och kvicksilverbatterier till SAKAB i Närke för slutförvaring. Övriga småbatterier läggs i en speciell ficka i Reko Sundsvalls deponi. SAFT NIBE AB bränner först bort plasten på nickelkadmiumbatterierna för att sedan destruera ut kadmiumet i en

8 högtemperaturugn (Fogelberg, 2006). Gaserna från plasten förbränns sedan i en efterförbränningskammare. Nickelresterna skickas sedan till stålverk för återvinning. Kadmiumet används till produktion av nya batterier. Samma procedur används för nickelmetallhydridbatterier (NIMh), men då sker ingen destruering av kadmium.

3.4 Information från UMEVA

UMEVA har två informationsbroschyrer där farligt avfall tas upp, Återvinning för hushållen och Avfallsordlistan. De har även ett informationsblad som är riktat till nyinflyttade i villor och nyblivna fastighetsägare i Umeå kommun.

Informationsbroschyren Återvinning för hushållen tar upp att farligt avfall är skadligt för hälsa och miljö (Umeå Vatten och Avfall AB, 2005b). Broschyren nämner att el- och elektronikavfall från hushållen är farligt avfall och ska enligt lag sorteras ut från det övriga avfallet. Broschyren innehåller även exempel på farligt avfall och att det kan lämnas på någon av de olika återvinningscentralerna i Umeå kommun.

Även den andra informationsbroschyren Avfallsordlistan tar upp var miljöstationerna och återvinningscentralerna finns (Umeå Vatten och Avfall AB, 2005a). Broschyren består till största delen av en ordlista där förpackningar, material och produkter listas med hänvisning till hur de ska sorteras.

Informationsbladet de nyinflyttade innehåller några få exempel på farligt avfall och att sådant avfall kan lämnas på miljöstationer (Andersson, S, 2006). Information ges om att dessa finns vid återvinningscentraler och vissa bensinstationer.

I början av 2006 startade UMEVA ett projekt där tanken är att alla elever i årskurs fyra i Umeå kommun ska få två lektioner om vatten och avlopp, avfall och återvinning (Andersson, S, 2006). Farligt avfall ingår som ett avsnitt i undervisningen. Det är tänkt att samarbetet med skolorna ska fortsätta i framtiden.

Alla fastighetsägare erbjuds avgiftsfri utbildning inom en rad områden, där farligt avfall är ett (Åström, 2006). I dagsläget är det långt ifrån alla fastighetsägare som tar chansen att utbilda sig inom avfall, vatten och avlopp.

3.5 Tidigare undersökningar

Svenska Renhållningsverksföreningen har genomfört nationella studier både 1999 och 2005 om kunskapsläget kring farligt avfall och attityden kring hanteringen av detta avfall (Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2005a). Studierna genomfördes i två delar, en kvalitativ och en kvantitativ del. Den kvalitativa delen bestod av gruppintervjuer och den kvantitativa av telefonintervjuer (med ”fasta” frågor). Studien 2005 visade att kunskapen om farligt avfall inte har förbättrats nämnvärt sedan 1999.

Deras studie visar även att personer i åldersgruppen 20-35 år sticker ut på ett negativt sätt för samtliga frågor i intervjuerna. Personer boende i flerfamiljshus hanterar farligt avfall på ett

9 sämre sätt än de boende i enfamiljshus. Men det visade sig dock att boendeformen inte är den styrande parametern, utan det är åldern som har störst inverkan på hur korrekt det farliga avfallet hanteras. Ett större allmänt miljöengagemang visade sig inte heller har någon större inverkan på hur duktiga personerna var på att lämna in det farliga avfallet från hushållet.

Undersökningarna visade även på ett lågt förtroende för systemet, framför allt hur det farliga avfallet tas om hand efter att det har lämnats in. Bara ungefär tio procent kände till hur farligt avfall tas om hand. Kunskapen var dock hög om hur de själva skulle hantera det farliga avfallet.

En stor andel tyckte att de var ganska väl informerade eller väl informerade om hur farligt avfall skulle hanteras. De i åldersgruppen 20-34 år och de som bor i flerfamiljshus ansåg sig i större utsträckning än andra vara mindre väl informerade. De flesta ville ha skriftlig information, 45 procent angav att de ville ha information via broschyrer och 38 procent att de föredrog direktreklam som informationskälla.

90 procent av de utfrågade angav att de lämnade in allt eller det mesta och 60 procent angav att de aldrig slängde farligt avfall i hushållssoporna. 67 procent tyckte det var lätt att lämna det farliga avfallet, men jämför man mellan åldersgrupperna tyckte de yngre att det var svårare att lämna farligt avfall än de äldre. Totalt var det fler som tyckte det var lätt 2005 jämfört med 1999. De som sade att det var svårt att lämna avfallet angav att tillgängligheten var dålig.

Det allmänna miljöengagemanget hade inte förändrats nämnvärt sedan 1999. 60 procent var mycket eller ganska engagerade i miljöfrågor rent allmänt. Skillnaden mellan 1999 och 2005 var att det allmänna miljöengagemanget hade minskat i åldersgruppen 20-34 år.

De som utförde undersökningen stötte på en viss begreppsförvirring om hur de olika insamlingsplatserna för farligt avfall benämns.

Under april 2004 genomförde Kretsloppskontoret i Göteborg en intervjuundersökning bland de boende i kommunen (Göteborgs Stad, Kretslopp, 2004). Undersökningen behandlade kunskapsnivån kring farligt avfall, beteenden kring relationen till farligt avfall, attityder till avfallssystemet för farligt avfall, informationen och vad som kunde öka sorteringsgraden för farligt avfall.

Under februari 2004 genomfördes i Umeå en plockanalys av UMEVA i samarbete med Umeå Energi (Umeå Vatten och Avfall AB, 2004b). Plockanalysen genomfördes genom att samla in hushållsavfall från olika typområden i kommunen. Hushållsavfallet vägdes och därefter sorterades det farliga avfallet ut och vägdes. Under maj 2004 gjordes en uppföljning på flerfamiljshusen, där resultaten var bättre till stor del beroende på media uppbådet efter den första plockanalysen.

Under 2004 genomförde Svenska Renhållningsverksföreningen i samarbete med Nordvästra Skånes Renhållnings AB plockanalyser i sju svenska kommuner (Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2005b). Resultatet har räknats upp till nationell nivå och gäller därmed för Sverige som helhet.

10 4 Material och metod

4.1 Källkritik

Svenska Renhållningsverksföreningen är en branschorganisation och kan därmed ses som en mindre trovärdig källa, men på grund av att Naturvårdsverket frekvent använder sig av organisationen i sina skrifter, får Svenska Renhållningsverksföreningen anses som en tillförlitlig och invändningsfri källa.

För att till denna rapport insamla fakta kring olika system för insamling av farligt avfall i de utvalda kommunerna kontaktades personer med god branschkompetens och i vissa fall kontaktades två personer i samma kommun för att kontrollera riktigheten. I första hand kontaktades den ansvarige för farligt avfall på kommunen eller det kommunala bolaget. Om den ansvarige inte kunde svara på alla frågor, hänvisade denne då till person med spetskompetens inom det specifika området.

Personal från UMEVA har i vissa fall använts som källor och även där har den ansvarige för de olika områdena först kontaktats för att få bästa kvalité på informationen.

4.2 Del 1 – Enkätundersökning i Umeå kommun

4.2.1 Ramar för enkätundersökningen

4.2.1.1 Urval av undersökningsområden för enkäten

I samråd med UMEVA valdes fem typområden ut för undersökning. Områdena skulle ha olika karaktär i fråga om bostadsform, avstånd till miljöstation och till återvinningscentral. Ett typområde skulle ha enfamiljshus på landsbygden med mer än 10 km till närmaste miljöstation och återvinningscentral för att spegla variationen inom Umeå kommun.

För att få jämförbara typområden med liknande bostadsstruktur valdes ett mindre område inom tre av typområdena. Det mindre området avgränsades med hjälp av postnummer eller nyckelkod. Det betyder att områdena inte behöver vara representativa för typområdet. Nyckelkod är en indelning som Umeå kommun gjort för att kunna planera olika kommunala verksamheter. Kommunen för befolkningsstatistik över alla nyckelkodsområden och kan på så sätt planera för exempelvis nybyggnation av skolor och dagis. Ur ekonomisk synvinkel var det fördelaktigt att bara plocka ut ett postnummerområde inom typområdet, eftersom slumpning i flera postnummerområden ställer sig mycket dyrt.

De fyra områden i Umeå kommuns centralort som valdes var Ersboda, Teg, Sofiehem och Ålidhem. Bjännsjö med omnejd valdes som landsbygdsområde. För att begränsa kostnaderna för urvalet användes UMEVAs kundregister för att plocka fram gatuadresser inom typområdena Teg, Sofiehem och Bjännsjö med omnejd. UMEVAs kundregister är uppbyggt efter nyckelkoder och därför användes dessa för att begränsa ytan på områdena. Urvalet gjordes efter bostadsform, som i det här fallet var villor/enfamiljshus.

11 För att kunna göra jämförelser med Svenska Renhållningsverksföreningens rapport 2005:15, valdes samma åldersintervall för de intervjuade, nämligen 20-75 år. I UMEVAs kundregister går det inte att göra urval efter ålder och därför användes dataregistret KIVI för att plocka bort dem som inte matchade åldersintervallet 20-75 år. KIVI står för Kommuninvånareinformation och är en databas med personuppgifter och statistik om invånarna i Umeå kommun.

Ur det totala urvalet slumpades fram 200 adresser, men det visade sig att i området Bjännsjö med omnejd matchade bara 192 adresser urvalet. Därför gick det inte att göra ett slumpvis urval för Bjännsjö och alla som matchade urvalet togs med i undersökningen. Alternativet skulle ha varit att byta område eller öka områdets areal. Inget av dessa alternativ skulle emellertid ge ett bättre resultat och därför accepterades Bjännsjö med omnejd som undersökningsområde.

En stor andel av abonnenterna/kunderna i UMEVAs kundregister visade sig vara män och för att få en bättre fördelning mellan könen i enkätsvaren adresserades enkäten till hushållet och inte till en specifik person i områdena Teg, Sofiehem och Bjännsjö med omnejd.

Adresser till Ålidhem och Ersboda fanns inte i kundregistret och köptes därför av företaget PAR AB. PAR AB slumpade fram 200 adresser till personer mellan 20 och 75 år inom de två områdena. Som nämnts ovan togs ett mindre område ut, dvs. ett postnummerområde inom vardera typområde för att få en jämnare bostadsstruktur.

4.2.1.2 Beskrivning av typområdena

Ersboda ligger i norra delen av Umeå centralort. Ersboda består av delområden med industri, köpcentra och bostäder. Dessa senare delområden består av både enfamiljshus och flerfamiljshus (KIVI, 2006). På Ersboda bor något fler än 5700 personer i åldrarna 20-75 år, av vilka 51 procent är kvinnor och 49 procent män. Åldersgruppen 35-54 år är störst till antalet, följt av den yngre gruppen 20-34 år. Boende på Ersboda har något lägre disponibel inkomst jämfört med genomsnittet i Umeå kommun. Området som valdes ut på Ersboda består av både enfamiljshus (radhus) och flerfamiljshus. På Ersboda finns en miljöstation i anslutning till bensinstationen OKQ8 efter Formvägen, vilken är närmaste plats för att lämna farligt avfall i UMEVAS regi. Avståndet till återvinningscentralen på Gimonäs är ungefär åtta till nio km. På området har en del personer tillgång till Ragn-Sells AB:s fastighetsnära insamling av glödlampor, lysrör och småbatterier.

Teg ligger i södra delen av Umeå centralort och består av områden med både enfamiljshus och flerfamiljshus (KIVI, 2006). På Teg bor nästan 6800 personer i åldrarna 20-75 år och könsfördelningen är jämn (Statistiska Centralbyrån, 2005). På Teg (inkl. Röbäck) är det ingen åldersgrupp som sticker ut, eftersom åldersstrukturen är relativt jämn (Statistiska Centralbyrån, 2004). De boende på Teg har något högre disponibel inkomst jämfört med genomsnittet i Umeå kommun. Området som valdes på Teg består av enbart enfamiljshus. På Teg finns en miljöstation i anslutning till bensinstationen Statoil efter Tegsvägen. Avståndet till återvinningscentralen på Gimonäs är mellan fyra till åtta km.

Sofiehem ligger i sydöstra delen av Umeå centralort. Området består till största delen av enfamiljshus och där bor ungefär 1200 personer i åldrarna 20-75 år (KIVI, 2006). 48 procent

12 är män och 52 procent är kvinnor (Statistiska Centralbyrån, 2005). Sofiehem har något fler äldre än yngre personer (Statistiska Centralbyrån, 2005). De boende på Sofiehem har något högre disponibel inkomst jämfört med genomsnittet i Umeå kommun. Området som valdes för undersökningen var hela Sofiehem, nyckelkodsområde 112702, men enbart enfamiljshusen. Avståndet till återvinningscentralen på Gimonäs är något mer än två km. Närmaste miljöstation ligger i anslutning till OKQ8 på Carlslid. Avståndet till miljöstationen är ungefär tre km.

Ålidhem ligger i sydöstra delen av Umeå centralort. Området består i princip bara av flerfamiljshus (KIVI, 2006). På Ålidhem bor ungefär 5600 personer i åldrarna 20 till 75 år. Könsfördelningen är 52 procent män och 48 procent kvinnor (Statistiska centralbyrån, 2005). En stor andel av de boende på Ålidhem är unga människor, mellan 20 och 34 år (Statistiska centralbyrån, 2004). Det är en låg andel som är förvärvsarbetande jämfört med genomsnittet i Umeå kommun. Området har även en lägre andel föräldrar med barn. Ekonomisk sett är området uppdelat i två delar. Den ena delen består av personer som har hög disponibel inkomst jämfört med genomsnittet i Umeå kommun, bostadsbeståndet domineras här av bostadsrätter. Den del av Ålidhem med personer som har lägre disponibel inkomst består till stor del av studentlägenheter. Området som till slut valdes på Ålidhem består av både studentlägenheter och bostadsrätter. Närmaste plats för att lämna farligt avfall i UMEVAs regi är miljöstationen som ligger i anslutning till OKQ8 på Carlslid. Avståndet dit är under tre km. Ungefär lika långt är det till återvinningscentralen på Gimonäs. På området är det en del personer som har tillgång till fastighetsnära insamling av glödlampor, lysrör och småbatterier i Ragn-Sells AB:s regi.

Bjännsjö med omnejd ligger mer än tio km sydväst om Umeå centralort. Bjännsjö med omnejd är ett landsbygdsområde till största del bestående av enfamiljshus. Området består av byarna Bjännsjö, Yttersjö, Innersjö och Degersjön. Området kan även benämnas Yttersjöområdet och avgränsas av nyckelkodsområdet 102408 (KIVI, 2006). I området bor ungefär 400 personer i åldrarna 20-75 år, av vilka 51 procent är män och 49 procent kvinnor. De boende i Bjännsjö med omnejd har den högsta disponibla inkomsten av områdena i undersökningen. Avståndet till närmaste plats för att lämna farligt avfall är miljöstationen på Teg. Avståndet till miljöstationen är mellan elva och 17 km och avståndet till återvinningscentralen på Gimonäs är mellan 18 och 24 km.

4.2.2 Genomförande av enkätundersökningen

4.2.2.1 Enkätutskicket

992 enkäter tillsammans med följebrev och svarskuvert skickades till de olika typområdena i Umeå kommun. Typområdena hade som nämnts valts efter kriterier i samråd med UMEVA. Vid påminnelsen gavs även möjligheten att svara via Internet. Alla svar registrerades och analyserades på dator.

13 4.2.2.2 Dataregister

Två dataregister, ett adressregister och ett svarsregister konstruerades i Microsoft Excel för att underlätta hanteringen av de inkomna svaren och hanteringen av påminnelser vid ett eventuellt uteblivet svar. Adressregistret delades upp efter de fem typområdena och innehöll namn, adress, postnummer, ort, enkätnummer för första utskicket, enkätnummer för andra utskicket och lösenord för Internetenkäten. I svarsregistret registrerades alla svar områdesvis och kopplades till enkätnummer. Svarsregistret hanterade även det faktum att många personer angav flera alternativ på frågorna 5, 8, 13 och 14. Ett system upprättades även för att kontrollera att inga dubbletter räknades, det vill säga om någon svarade på både första och andra utskicket.

4.2.2.3 Första utskicket

Varje enkät märktes med ett unikt femsiffrigt nummer. De två första siffrorna, 10, 20, 30, 40 och 50 stod för vilket typområde enkäten skickades till. Resterande tre siffror var kopplade mot en adress i typområdet. Enkätnumret stämplades med en pagineringsmaskin av märket Rainer.

Adressetiketter var framtagna i Microsoft Word och Microsoft Excel med hjälp av adressregistret. Till varje enkät bifogades ett följebrev (Bilaga 3) och ett frankerat svarskuvert. I följebrevet informerades att enkäten var underlag för ett examensarbete, dess syfte, att enkätsvaren behandlades konfidentiellt, bearbetades anonymt och att inga enskilda personer skulle kunna identifieras i den slutgiltiga rapporten. Första utskicket lämnades in till posten 2006-01-20. Vid alla utskick användes B-post som beräknas ligga tre vardagar innan utdelning.

4.2.2.4 Andra utskicket

Påminnelsen gick ut till dem som inte svarat innan 2006-02-06, 17 dagar efter första utskicket. Ett nytt följebrev användes (Bilaga 4) med vädjan om att det var mycket viktigt att de berörda svarade. För att öka svarsfrekvensen gavs de som påmindes även chansen att svara på enkäten via Internet. Varje deltagare/person/adress fick med en lapp med enkätnummer och lösenord i kuvertet för att kunna logga in på www.umeva.se/enkat/ och komma åt sin Internetenkät. Med ett unikt lösenord kopplat till ett unikt enkätnummer, kunde en hög säkerhet erhållas. Lösenordet slumpades fram i Microsoft Excel och bestod av tre till fem siffror. Internetenkätens layout var densamma som pappersvariantens. När respondenterna svarat på Internetenkäten sparades alla svar i en databas. För att komma åt respondenternas svar krävdes ett användarnamn och lösenord för att kunna logga in på administrationssidan. Fysiskt låg enkäten och administrationssidan på servern http://www.croda.se/.

Alla adresser gavs ett nytt fyrsiffrigt enkätnummer. Den första siffran 1, 2, 3, 4 och 5 stod för det typområde enkäten skickats till. De resterande tre siffrorna var kopplade mot en adress i typområdet. Enkätnumret trycktes av kommunens tryckeri. Adresserna fick ett nytt nummer både för att det lättare skulle gå att skilja första och andra utskicket åt och att det bara gick att trycka nummer i serieföljd. Adressetiketter togs fram på samma sätt som i första utskicket.

14 4.2.2.5 Databehandling av enkätsvaren

Alla enkäter fördes över till svarsregistret. Enkäter som besvarats på Internet kopierades direkt från databasen till svarsregistret. Inga enkäter inkomna senare än 2006-02-17 har behandlats och ingår därför inte i resultatet.

4.2.2.6 Enkätens innehåll

Svenska Renhållningsverksföreningens intervjufrågor i rapporten 2005:15 ligger till grund för denna enkät (Bilaga 5). Svenska Renhållningsverksföreningens enkät ger en bra grund för att den är genomtänkt och bygger på Svenska Renhållningsverksföreningens tidigare erfarenheter av en liknade studie genomförd 1999 (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2005a). Genom att använda sig av deras nationella undersökning ges möjlighet att göra jämförelser med riksnivån. Svenska Renhållningsverksföreningens intervjufrågor har diskuterats med handledaren på UMEVA Jörgen Eriksson och sektionschefen för hushållsavfall Jan-Olof Åström. I samråd med dessa personer togs enkäten fram som skulle matcha syftet med undersökningen och klarlägga förhållandena i Umeå kommun.

Enkäten inleds med fem bakgrundsfrågor om, kön, ålder, antal personer i hushållet, bostadsform och hur de svarande tar sig till den plats, där farligt avfall från hushållet ska lämnas. Frågorna ställdes för att se om det fanns några skillnader mellan dessa olika grupperingar. Åldersindelningen, "20-34", "35-54" och "55+" överensstämmer med Svenska Renhållningsverksföreningens åldersindelning. Frågan om antal personer i hushållet användes för att kunna jämföra ensamstående med familjer. Enkäten delades bara ut till enfamiljshus (villor/radhus) och flerfamiljshus (lägenheter och korridorer), och därför fanns bara två svarsalternativ på frågan om bostadsform.

Enkäten fortsatte med sex frågor om respondenternas engagemang, attityd och hantering av farligt avfall från hushållet. Frågan om respondenternas allmänna miljöengagemang och de svarsalternativ som gavs var hämtade från Svenska Renhållningsverksföreningens rapport. Syftet med frågan var att kunna se hur stor vikt miljöengagemanget hade för svaren på de resterande frågorna. Frågan om hur de svarande tog sig till miljöstationen eller återvinningscentralen gjordes för att få en uppfattning om hur många som använde bil för att bli av med sitt farliga avfall.

Frågan och svarsalternativen om hur svårt det var att lämna farligt avfall var hämtad från Svenska Renhållningsverksföreningens rapport. Svarsalternativen hade fått kritik när de testades och granskades (se nedan) men valdes ändå att ingå i enkäten för att kunna jämföra resultaten med Svenska Renhållningsverksföreningens resultat. I följdfrågan om varför det var svårt att lämna farligt avfall fick respondenterna bara ange ett alternativ, för att lättare kunna se vilka som var de viktigaste orsakerna till att de tyckte att det var svårt att lämna farligt avfall.

Frågorna och svarsalternativen om respondenternas hantering av farligt avfall och om de slängde hushållets farliga avfall i det vanliga sopkärlet var hämtade från Svenska Renhållningsverksföreningens rapport. Den sista frågan om hanteringen av farligt avfall, vad de gjorde med en rad olika produkter, var också tagen från Svenska

15 Renhållningsverksföreningens rapport. För att göra det enklare för respondenterna fanns flera svarsalternativ jämfört med Svenska Renhållningsverksföreningens fråga, som inte hade några fasta svarsalternativ.

De följande tre frågorna handlade om hur informerade respondenterna var, hur de fått informationen och hur de skulle vilja bli informerade. Frågan om hur välinformerade de var och de tillhörande svarsalternativen var tagna från Svenska Renhållningsverksföreningens rapport. Svarsalternativen till frågan om hur de fått information och hur de skulle vilja få information valdes utifrån möjliga informationskanaler i Umeå kommun.

Kunskapsfrågan om respondenterna kände till hur farligt avfall tas om hand sedan det lämnat miljöstationen bedömdes som en svår fråga och har därför bara "Ja" och "Nej" som alternativ i stället för att respondenten själv ska fylla i svaret. Olika farliga avfall tas om hand på olika sätt (3.3.2) och därför var det svårt att ställa frågan med andra svarsalternativ.

Enkäten fortsatte med två frågor om systemet för insamling av farligt avfall från hushållet. Den första frågan gällde om respondenterna hade förtroende för systemet och om de trodde att folk i allmänhet skulle sortera ut mer av det farliga avfallet om det fanns ett system för omhändertagande av farligt avfall i fastigheten eller om det gick att lämna till en turbil. Den andra frågan var en s.k. indirekt fråga (Markgren, 2006), där man troligtvis skulle komma att svara som de själva hanterade avfallet. Detta användes för att en fråga riktad direkt mot respondenten inte skulle verka anklagande.

Enkäten avslutades med två frågor, där respondenterna fick chansen att först tycka till om hur hanteringen av farligt avfall från hushållen kunde förbättras och avslutningsvis en helt öppen fråga för övriga synpunkter.

Enkäten testades på ett tiotal personer och granskades sedan av sektionschefen för hushållsavfall på UMEVA, Jan-Olof Åström ,och chefen för avfall och återvinning på UMEVA Sture Tjernberg. Följebrevet var även det granskat av de nämnda personerna. Universitetslektor Sten Markgren granskade en tidigare variant av enkäten där fråga fem inte var med.

4.2.3 Respondenter, bortfall och svarsfrekvens

Efter första utskicket inkom 478 svar, motsvarande en svarsfrekvens på 48 procent. Efter påminnelsen inkom ytterligare 122 svar och den totala svarsfrekvensen blev därför 60,5 procent (Tabell 1).

Svarsfrekvensen varierade mycket mellan de fem olika områdena (Tabell 1). Områdena med flerfamiljshus, Ålidhem och Ersboda, visade en lägre svarsfrekvens än de resterande områdena med enfamiljshus. Av de svarande bodde 73 procent i enfamiljshus och 27 procent i flerfamiljshus.

Totalt blev bortfallet i svaren tio okända adresser, varav en på vardera Teg och Ersboda och 8 på Ålidhem. Två e-mail inkom dessutom och rapporterade att adressen ägdes av ett dödsbo.

16

Tabell 1. Svarsfrekvens uppdelat efter område. Område Utskickat antalSvarsfrekvens Procent Bjännsjö med omnejd 192 120 62,5 Teg 200 150 75,0 Sofiehem 200 138 69,0 Ålidhem 200 101 50,5 Ersboda 200 91 45,5 Summa 992 600 60,5%

4.2.4 Databearbetning av enkätresultatet

Där olika variabler jämfördes mot exempelvis område, ålder och bostadsform, testades resultaten med chi-2 test med en signifikansnivå på 95 procent (p≤0,05). När det inte finns en signifikant skillnad betyder det inte att det inte finns någon skillnad alls. Skillnaden är istället inte tillräckligt stor med en signifikansnivå på 95 procent. Alla statistiska beräkningar är utförda i SPSS version 13.

4.3 Del 2 – Intervjuundersökning i tolv valda kommuner

4.3.1 Genomförande av intervjuundersökningen

För att kunna ge förslag på förbättring av insamlingssystemet för farligt avfall i Umeå kommun valdes tolv representativa kommuner ut för intervjuer i samråd med Jan Olof Åström på UMEVA. Kommunerna valdes utifrån storlek, vilka typer av system de använde för insamling av farligt avfall och Jan Olof Åströms kännedom om kommunerna. Kommunerna kontaktades per telefon och ett formulär (Bilaga 6) med frågor användes. Endast de kommuner som hade röda miljöboxar, miljöbil, fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall eller budning presenteras under avsnitt 5.2. I bilaga 7 finns en sammanställning av kommunerna, deras system och vilka system som är upptagna under resultatet under avsnitt 5.2.

5 Resultat och diskussion

5.1 Del 1 – Enkätundersökning i Umeå kommun

Nedan presenteras och diskuteras frågorna i samma inbördes ordning som de hade i enkäten. Jämförelser görs även med Svenska Renhållningsverksföreningens rapport 2005:15 antingen i direkt anslutning till resultaten eller under egen rubrik. När jämförelser görs med det totala urvalet kan resultaten bara tas som en fingervisning, eftersom urvalen i undersökningarna inte är desamma. Svenska Renhållningsverksföreningen har en annan åldersstruktur och fördelning mellan olika bostadsformer och därför skiljer sig urvalet.

17 I några frågor jämförs hur olika grader av engagemang i miljöfrågor rent allmänt påverkar hur respondenterna svarar. Ibland slås de som svarat mycket engagerad ihop med dem som svarat ganska engagerad och kallas då engagerad i rapporten. På samma sätt slås de som svarat inte alls engagerad ihop med dem som svarat inte särskilt engagerad och kallas då inte engagerad.

5.1.1 Fråga 1. Könsfördelning

Av de 600 respondenterna var 306 kvinnor och 292 män och 2 utan angiven könstillhörighet. Det motsvarar en könsfördelning på 51 procent kvinnor och 49 procent män. Det fanns ingen signifikant skillnad i könsfördelningen mellan olika områden eller olika bostadsformer. Det visade sig mycket lyckat ur könsfördelningssynpunkt att skicka ut enkäten till postadresser i områdena Bjännsjö med omnejd, Teg och Sofiehem istället för att adressera direkt till de personer som fanns i UMEVAs kundregister. I annat fall hade könsfördelningen blivit mycket sned.

5.1.2 Fråga 2. Åldersfördelning

Den totala åldersfördelningen visar att den yngsta åldersgruppen 20-34 år var underrepresenterad och den äldsta åldersgruppen 55 + var överrepresenterad när jämförelse görs med Umeå kommuns åldersfördelning (Statistiska centralbyrån, 2005) (Fig. 1).

45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 20-34 år 35-54 år 55 år +

Respondenter Umeå kommun RVF 2005:15

Fig. 1. Åldersfördelningen bland alla respondenter jämfört mot Umeå kommun och Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning (Statistiska Centralbyrån, 2005; Svenska Renhållningsverksföreningen, 2005a).

Områdena med flerfamiljshus, Ersboda och Ålidhem, hade procentuellt flest i den yngsta åldersgruppen. Teg och Sofiehem hade den äldsta åldersstrukturen, där Sofiehem procentuellt hade fler äldre, 55 år + (Tabell 2).

18 Tabell 2. Åldersfördelning uppdelat efter område. Område 20-34 år 35-54 år 55 år + Bjännsjö med omnejd 11% 50% 39% Teg 6% 45% 49% Sofiehem 4% 35% 61% Ålidhem 47% 31% 21% Ersboda 32% 48% 19% Totalt 18% 42% 41%

5.1.3 Fråga 3. Hur många personer bor det totalt i ditt hushåll?

Över 80 procent av respondenterna bodde tillsammans med någon, medan nästan 20 procent var ensamstående (Tabell 3). Störst andel ensamstående fanns på Ålidhem med över 40 procent. Områdena Bjännsjö med omnejd, Teg och Sofiehem hade alla under tolv procent ensamstående. I de senare områdena dominerar villabebyggelse, medan Ålidhem består av hyreshus. Det visade sig att det inte gick att urskilja någon trend hur antalet personer i hushållet påverkar någon av de övriga frågorna.

Tabell 3. Antal personer i hushållet. Antal personer Svarsfrekvens Procent 1 112 19 2 225 38 3 92 15 4 112 19 5 eller fler 57 10 Totalt 598 100%

5.1.4 Fråga 4. Boendeform

Det visade sig att flerfamiljshus var underrepresenterade i undersökningen med förhållandet 73 procent enfamiljshus och 27 procent flerfamiljshus. En viss underrepresentation var väntad eftersom tre områden består av endast enfamiljshus (4.2.1.2). Men på grund av att områdena med flerfamiljshus, Ålidhem och Ersboda, hade lägst svarsfrekvens ökade skillnaderna. Det var stora skillnader mellan hur äldre och yngre bodde. Bland dem i den yngsta åldergruppen, 20-34 år bodde 68 procent i flerfamiljshus, vilket kan jämföras med den mellersta åldersgruppen, 35-54 år, där 77 procent bodde i enfamiljshus. Bland de äldsta, 55 år + bodde hela 86 procent i enfamiljshus. Risken är att underrepresentationen av flerfamiljshus kan ge en något skev bild av verkligheten. Området Ersboda är ett område med blandad bostadsstruktur (4.2.1.2), vilket resulterade i att 67 procent av respondenterna från Ersboda bodde i flerfamiljshus.

19 5.1.5 Fråga 5. Hur tar du dig till miljöstationen eller återvinningscentralen för att lämna farligt avfall?

På frågan inkom totalt 931 svar och många hade angett fler än ett alternativ. 50 procent angav bil, 49 procent att gå eller cykla och bara en procent svarade buss. Flera har dragit ett streck från olika svarsalternativ till orden miljöstation och återvinningscentral i frågan. Många angav på det sättet att de gick eller cyklade till miljöstationen och tog bilen till återvinningscentralen.

Frågan blev dåligt formulerad och därmed svår att analysera. Ett alternativ vore att fråga om respondenten har bil och därmed kunna jämföra exempelvis svårighetsgraden med dem som har eller inte har bil. Nu går det inte att säga så mycket mer än att nästan ingen tar buss och hälften tar antingen bil eller går/cyklar.

5.1.6 Fråga 6. Vilket av följande påståenden beskriver bäst ditt engagemang i miljöfrågor rent allmänt?

Hela 74 procent av de svarande var engagerade (Tabell 4). Det är något bättre än Svenska Renhållningsverksföreningens resultat på 63 procent. Bara två procent var inte alls engagerade, vilket även det är något bättre än Svenska Renhållningsverksföreningens resultat på sex procent. Att nästan tre fjärdedelar av respondenterna var engagerade och att bara ett fåtal respondenter var inte alls engagerade, får ses som ett mycket bra resultat.

Tabell 4. Miljöengagemang i miljöfrågor rent allmänt. Område Svarsfrekvens Procent Inte alls engagerad 12 2 Inte särskilt engagerad 141 24 Ganska engagerad 383 64 Mycket engagerad 58 10 Summa 594 100%

På grund av för få personer som svarat inte alls engagerad eller mycket engagerad är det svårt att statistiskt uttala sig om engagemanget. Vi ser dock en trend, där det inte är någon större skillnad mellan områdena, förutom att Sofiehem hade något fler som var mycket engagerade och Ersboda hade något fler som var inte engagerade (Bilaga 8). Det fanns ingen signifikant skillnad mellan olika boendeformer.

Den yngsta gruppen, 20-34 år hade fler som var både inte alls engagerade och inte särskilt engagerade (Fig. 2). Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade även att äldre var i större utsträckning mer engagerade än yngre personer. Det kan skilja sig mellan åldersgrupperna hur man värderar sitt engagemang.

En viktig fråga är om engagemanget ökar med åldern eller om de som är i den yngsta åldersgruppen, 20-34 år, kommer att i fortsättningen ha samma nivå av engagemang när de blir äldre? De som genomförde Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning trodde inte att engagemanget skulle komma att öka när de blir äldre. Troligtvis kommer

20 engagemanget att ligga på samma nivå om inget drastiskt händer i världen, som exempelvis någon större miljökatastrof. Engagemanget kanske går att höja med en högre medvetenhet som fås via information.

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% 20-34 år 35-54 år 55 år +

Inte alls engagerad Inte särskilt engagerad Ganska engagerad Mycket engagerad

Fig. 2. Miljöengagemang i miljöfrågor rent allmänt uppdelat efter åldersgrupp.

5.1.7 Fråga 7. Tycker du att det är lätt eller svårt att lämna farligt avfall?

Nästan hälften av respondenterna tyckte att det var ganska lätt att lämna farligt avfall (Tabell 5). Nästan 70 procent tyckte att det var ganska eller mycket lätt. Var tionde ansåg att det var mycket svårt. Procentuellt var det några färre i Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning som ansåg att det var mycket svårt att lämna farligt avfall, två procent respektive tio procent. Det var procentuellt fler i Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning som ansåg att det var mycket lätt (33 %) jämfört med den här undersökningen (20 %).

Tabell 5. Svårighetsgrad att lämna in farligt avfall. Svårighetsgrad Svarsfrekvens Procent Mycket svårt 59 10 Varken eller 115 20 Ganska lätt 280 49 Mycket lätt 114 20 Summa 568 100%

Bjännsjö med omnejd har längst avstånd till närmaste inlämningsställe för farligt avfall, men resultatet visade inte att de tyckte att det är mycket svårare än de andra områdena (Fig. 4). Det var procentuellt något färre som ansåg att det var mycket lätt men flest som ansåg att det var ganska lätt. Området som tyckte att det var svårast att lämna farligt avfall var Ersboda. Ersboda har längst till återvinningscentralen av de områden som ligger i Umeå centralort och har många unga människor (Tabell 2). Vi kan se att Sofiehem och Teg som har närmast till

21 återvinningscentralen, består av enfamiljshus och har en stor andel äldre människor som tyckte att det var lättast att lämna farligt avfall (Fig. 3). Troligtvis är det åldern i första hand som styr hur lätt respondenten tycker det är att lämna farligt avfall och i andra hand avståndet.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Bjännsjö Teg Sofiehem Ålidhem Ersboda

Mycket svårt Varken eller Ganska lätt Mycket lätt

Fig. 3. Svårighetsgrad att lämna farligt avfall uppdelat efter område.

Äldre personer tyckte det var lättare än yngre personer att lämna farligt avfall (Fig. 4). Yngre personer ansåg i större utsträckning att det var mycket svårt att lämna farligt avfall. Resultaten stämmer väl överens med Svenska Renhållningsverksföreningens resultat. Troligtvis har äldre personer i större utsträckning tillgång till bil och det kan påverka att de tycker det är lättare. Det kan verka konstigt att de över 55 år tycker att det är lättast. Det bör vara fler i åldersgruppen 55 år + som har problem med hälsan jämfört med de andra respondenterna och på så sätt blir hindrade att hantera sitt farliga avfall på ett korrekt sätt. Förklaringen kan vara att många i den äldsta gruppen, 55 år + är pensionärer och har mer tid både att sortera ut och lämna farligt avfall. Att de äldre var mer engagerade (Fig. 2) och mer informerade (Fig. 12) inverkade med största sannolikhet på resultatet.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% 20-34 år 35-54 år 55 år +

Mycket svårt Varken eller Ganska lätt Mycket lätt

22 Fig. 4. Svårighetsgrad att lämna farligt avfall uppdelat efter åldersgrupp.

Av dem som bor i flerfamiljshus tyckte fler att det var mycket svårt att lämna farligt avfall (16,2 %) jämfört med de boende i enfamiljshus (8,5 %) (Fig. 5). Skillnaden är inte lika stor bland dem som tyckte att det var mycket lätt. Även Svenska Renhållningsverksföreningens resultat pekade på att de boende i enfamiljshus ansåg att det var lättare att lämna farligt avfall än personer som bodde i flerfamiljshus. Svenska Renhållningsverksföreningen ansåg att det berodde på att större andelen av de yngre bodde i flerfamiljshus jämfört med i enfamiljshus. En liknande trend kan ses i den här undersökningen. Som nämnts i 5.1.4 (fråga 4 boendeform) var det en större andel yngre som bodde i flerfamiljshus än i enfamiljshus. Därmed bör man kunna säga att resultatet av boendeformens inverkan på svårigheten att lämna farligt avfall samvarierade med åldern.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Enf amiljshus Flerf amiljshus

Mycket svårt Varken eller Ganska lätt Mycket lätt

Fig. 5. Svårighetsgrad att lämna farligt avfall uppdelat efter bostadsform.

Vi ser även att ett större miljöengagemang påverkade attityden hur svårt man tyckte det var att lämna farligt avfall (Fig. 6). Av dem som var engagerade tyckte bara 8 procent att det var mycket svårt jämfört med 16 procent bland dem som inte var engagerade. De som var engagerade angav i större utsträckning att de tyckte det var mycket lätt (23 %) jämfört med dem som inte var engagerade (11 %). Dessa resultat skilde sig från Svenska Renhållningsverksföreningens resultat, där de inte kunde säga att engagemanget spelade någon väsentlig roll för hur svårt respondenterna tyckte att de hade att lämna farligt avfall.

Har man ett engagemang för något är det lättare att se fördelar och att undvika att se nackdelar, därför kan ett större miljöengagemang resultera i ett bättre handlande. Som nämnts tidigare var det en större andel äldre som var engagerade (Fig. 2), så därför är det svårt att säga vilken av variablerna, engagemang eller ålder, som styrde.

23

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Inte alls engagerad/Inte särkskilt Ganska engagerad/Mycket engagerad engagerad

Mycket svårt Varken eller Ganska lätt Mycket lätt

Fig. 6. Svårighetsgrad att lämna farligt avfall uppdelat efter engagemang i miljöfrågor rent allmänt.

5.1.8 Fråga 8. Om du tycker det är svårt att lämna farligt avfall, vilken är den viktigaste orsaken som gör att du tycker det är svårt?

253 respondenter svarade på frågan och sammanlagt blev det 279 delsvar. Ett antal respondenter svarade två eller tre alternativ. Alla svar har räknats. Svar kom in från både sådana som svarat mycket svårt, varken eller och ganska lätt. Övervägande delen av svaren kom från dem som svarat mycket svårt.

41 procent ansåg att långa avstånd var orsaken till att det var svårt att lämna farligt avfall. Långa avstånd var även den största orsaken i Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning. Hela 15 procent angav att sorteringen var jobbig och nästan lika många (14%) tyckte att de kunde för lite om avfallssortering. Båda svarsalternativen dåliga öppettider och har inte tid angav elva procent av respondenterna som orsak. Av de åtta procent som svarade annat var det många som angav avsaknad av bil som orsak till att det var svårt att lämna farligt avfall. Ingen svarade att de inte ville delta i miljöarbetet. I Bjännsjö med omnejd som har längst avstånd angav bara 47 procent att långa avstånd var orsak. En större skillnad mot det totala var förväntad. Ingen signifikant skillnad går att se mellan de olika åldergrupperna. Kollar vi bara på hur de yngsta och äldsta svarat, hade flertalet svarat att det var avståndet som gjorde det svårt att lämna farligt avfall.

5.1.9 Fråga 9. Vilket av följande påståenden beskriver bäst din hantering av farligt avfall från hushållet?

En stor andel (79%) lämnade in allt eller det mesta av det farliga avfallet (Tabell 6). Fyra procent lämnade inte in något och 20 procent lämnade inte in något eller bara en del. Resultaten är något sämre än jämfört med Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning, där nästan 90 procent lämnade in allt eller det mesta.

24

Tabell 6. Respondentens hantering av farliga avfall. Hantering Svarsfrekvens Procent Lämnar inte in något 25 4 Lämnar in en del 96 16 Lämnar in det mesta 284 48 Lämnar in allt 186 31 Summa 591 100%

Ersboda hade procentuellt flest respondenter som inte lämnade in något och minst som lämnade in allt (Fig. 7). De tre områdena med enfamiljshus, Bjännsjö med omnejd, Teg och Sofiehem, hade procentuellt minst antal som inte lämnade in något. Om bara åldern skulle vara den styrande faktorn, skulle även Ålidhem visat sämre resultat. Frågan är vad som hindrar respondenterna på Ersboda att inte lämna in mer av sitt farliga avfall. Det kan vara att avståndet till återvinningscentralen är längre jämfört med de övriga områdena i Umeå centralort och att många på Ersboda kanske inte har tillgång till bil. Vi måste komma ihåg att de har en miljöstation inom området och att bil inte är ett måste. Respondenterna på Ersboda ansåg sig vara mindre väl informerade (5.1.12) jämfört med de övriga områdena och det kan vara en orsak till att de hade en något sämre hantering av farligt avfall.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Bjännsjö Teg Sofiehem Ålidhem Ersboda

Lämnar inte in något Lämnar in en del Lämnar in det mesta Lämnar in allt

Fig. 7. Respondenternas hantering av farligt avfall uppdelat efter område.

Resultatet visade en tydlig trend där en högre ålder gav en bättre hantering av farligt avfall från hushållet (Fig. 8). Över 40 procent av dem som var 55 år eller äldre lämnade in allt, vilket kan jämföras med 20-34 åringarna, där bara 18 procent lämnade in allt. Dessa trender syns även tydligt i Svenska Renhållningsverksföreningens resultat. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat var överlag något bättre med större andel som lämnade in allt eller det mesta. Det kan skilja sig något mellan åldersgrupperna hur man värderade sin egen informationsgrad.

25 60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% 20-34år 35-54 år 55 år +

Lämnar inte in något Lämnar in en del Lämnar in det mesta Lämnar in allt

Fig. 8. Respondenternas hantering av farligt avfall uppdelat efter åldersgrupp.

Respondenter boende i enfamiljshus lämnade procentuellt in mer av det farliga avfallet än dem som bodde i flerfamiljshus (Fig. 9). Bara två procent av de boende i enfamiljshus lämnade inte in något jämfört med tio procent av respondenterna från flerfamiljshus. En orsak till att flerfamiljshus inte visar på bättre resultat kan vara att det är svårare att sortera sitt avfall i hemmet på grund av utrymmesbrist. Det kan även bero på att fler yngre bor i flerfamiljshus (5.1.4) och därmed samvarierar dessa faktorer med varandra. Jämför med RVF är det något större skillnader mellan boendeformerna.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Enf amiljshus Flerf amiljshus

Lämnar inte in något Lämnar in en del Lämnar in det mesta Lämnar in allt

Fig. 9. Respondenternas hantering av farligt avfall uppdelat efter bostadsform.

Ett större engagemang gav en bättre hantering av farligt avfall. 86 procent av dem som var engagerade lämnade in allt eller det mesta av farligt avfall (Fig. 10). Det kan jämföras med dem som inte var engagerade, där bara 63 procent lämnade in allt eller det mesta. Även här kan vi se en samvarians med åldern. I Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning var motsvarande resultat för engagerade hela 94 procent och 80 procent för inte engagerade.

26 Trots att Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade på färre engagerade (5.1.6), var det fler personer som hanterade avfallet på ett bra sätt.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Inte alls engagerad/Inte särskilt Ganska engagerad/Mycket engagerad engagerad

Lämnar inte in något Lämnar in en del Lämnar in det mesta Lämnar in allt

Fig. 10. Respondenternas hantering av farligt avfall uppdelat efter engagemang.

De respondenter som ansåg sig vara mer informerade hanterade det farliga avfallet på ett bättre sätt (Fig. 11). 87 procent av de respondenter som var ganska eller mycket välinformerade lämnade in det mesta eller mer av det farliga avfallet. Motsvarade resultat för dem som var inte alls eller inte särskilt väl informerade var bara 58 procent. Hur välinformerad respondenterna ansåg sig vara beror till stor del på vilken åldersgrupp de tillhör (5.1.12) och vi kan se att dessa faktorer samvarierar.

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Inte alls inf ormerad/Inte särskilt väl Ganska väl informerad/Mycket väl informerad informerad

Lämnar inte in något Lämnar in en del Lämnar in det mesta Lämnar in allt

Fig. 11. Respondenternas hantering av farligt avfall uppdelat efter hur informerade de anser sig vara.

27 5.1.10 Fråga 10. Händer det att du slänger hushållets farliga avfall i det vanliga sopkärlet?

Nästan hälften (49 %) av respondenterna som svarade på frågan slängde aldrig farligt avfall i det vanliga sopkärlet, ett lågt resultat om det jämförs med Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning där 58 procent aldrig slängde farligt avfall i det vanliga sopkärlet (Tabell 7). Bara ungefär en procent slängde ofta farligt avfall bland hushållsavfallet, och där gav Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning samma resultat.

Tabell 7. Farligt avfall i det vanliga sopkärlet. Frekvens Svarsfrekvens Procent Aldrig 294 49 Sällan 230 39 Ibland 65 11 Ofta 7 1 Summa 596 100%

Det är svårt att uttala sig statistiskt på grund av att det är för få som svarat ofta. Vi ser dock ett tydligt samband mellan ålder och hur ofta man slängde farligt avfall i det vanliga sopkärlet (Bilaga 8). Det var procentuellt fler äldre som aldrig eller sällan slängde farligt avfall i det vanliga sopkärlet. Även Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade att äldre var bättre på att sortera ut det farliga avfallet.

Det går inte att se någon signifikant skillnad mellan olika områden eller mellan olika bostadsformer. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade på att det inte var någon skillnad mellan bostadsformer, utan de ansåg att det var åldern som hade störst inverkan.

Ett större engagemang gav ett något bättre beteende. 92 procent av de engagerade slängde aldrig eller sällan farligt avfall i det vanliga sopkärlet (Fig. 12). Det kan jämföras med 76 procent bland dem som inte var engagerade och 88 procent totalt sett. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade på samma trend, 95 procent bland de engagerade slängde aldrig eller sällan farligt avfall i det vanliga sopkärlet, 84 procent bland dem som inte var engagerade och totalt sett 91 procent av de tillfrågade.

28 60%

50%

40%

30%

20%

10%

0% Inte alls engagerad/Inte särskilt Ganska engagerad/Mycket engagerad engagerad

Aldrig Sällan Ibland Ofta

Fig. 12. Samband mellan hur ofta respondenten slängde farligt avfall i det vanliga sopkärlet uppdelat efter engagemang.

Respondenter som ansåg sig vara mer informerade slängde mindre frekvent farligt avfall i det vanliga sopkärlet (Fig. 13). 91 procent av dem som ansåg sig vara ganska eller mycket informerade slängde aldrig eller sällan farligt avfall bland hushållsavfallet. Bland dem som ansåg sig vara inte alls- eller inte särskilt väl informerade var det 74 procent som aldrig eller sällan slängde farligt avfall i det vanliga sopkärlet. Hur välinformerad respondenterna ansåg sig vara beror till stor del på vilken åldersgrupp de tillhör (5.1.12) och vi kan se att dessa parametrar samvarierar.

100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inte alls inf ormerad/Inte särskilt väl Ganska väl informerad/Mycket väl informerad informerad

A ldrig/Sälla Ibland/Ofta

Fig. 13. Samband mellan hur ofta respondenten slänger farligt avfall i det vanliga sopkärlet uppdelat efter informationsgrad.

29 5.1.11 Fråga 11. Vad brukar du göra med/var brukar du lämna dessa produkter?

5.1.11.1 Lysrör/Lågenergilampor

Nästan 84 procent av respondenterna lämnade lysrören/lågenergilamporna till en återvinningscentral eller miljöstation. 13 procent slängde dessa bland hushållsavfallet. Knappt en procent lade dessa i en batteriholk och nästan 3 procent lämnade tillbaka lysrören/lågenergilamporna till butiker. Totalt sett var det 86 procent som gjorde rätt, det vill säga lämnade dessa till en återvinningscentral, miljöstation eller lämnade dessa till en butik.

Bland dem som hanterade lysrör/lågenergilampor på ett felaktigt sätt var det stora skillnader mellan åldersgrupperna. Nästan 30 procent av åldersgruppen 20-34 år jämfört med bara knappt 7 procent av åldersgruppen 55 år + hanterade lysrör/lågenergilampor på ett felaktigt sätt.

Respondenternas engagemang visade sig påverka hur mycket som hamnade fel av avfallet (Fig. 14). Bland dem som var mycket engagerade var det ungefär 93 procent som hanterade lysrören/lågenergilamporna på ett korrekt sätt jämfört med bara 50 procent bland dem som var inte alls engagerade. Det var mycket få som var inte alls engagerade (5.1.6) men det är en indikation att ett lågt engagemang ger en sämre hantering av lysrören/lågenergilamporna. Det stärks av att de som var inte särskilt engagerade i större utsträckning slängde lysrören/lågenergilamporna i det vanliga sopkärlet och att Svenska Renhållningsverksföreningen fick liknande resultat.

100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inte alls engagerad Inte särskilt Ganska engagerad Mycket engagerad engagerad

Rätt Fel

Fig. 14. Hantering av lysrör/lågenergilampor uppdelat efter engagemang.

De respondenter som ansåg sig vara ganska väl eller mycket väl informerade hanterade lysrören/lågenergilamporna på ett korrekt sätt (Fig. 15). De som tyckte sig vara inte alls informerade eller inte särskilt informerade visade på ett sämre beteende.

30 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inte alls inf ormerad Inte särskilt väl Ganska väl Mycket väl informerad informerad informerad

Rätt Fel

Fig. 15. Hantering av lysrör/lågenergilampor uppdelat efter informationsgrad.

Det var ingen signifikant skillnad mellan vare sig olika områden eller boendeformer i fråga om de hanterade lysrör/lågenergilampor rätt eller fel.

5.1.11.2 Kvicksilvertermometrar

65 procent av respondenterna lämnade kvicksilvertermometrar till en återvinningscentral eller miljöstation. 31 procent lämnade dessa till apoteket. Nästan två procent slängde kvicksilvertermometrar bland hushållsavfallet. Under en procent lade dessa i batteriholkar och nästan en procent lämnade in dessa till butiker. Hela 96 procent hanterade kvicksilvertermometrarna på ett korrekt sätt. Med korrekt sätt menas att de lämnade in dessa till en återvinningscentral, miljöstation, apotek eller en butik som säljer kvicksilvertermometrar.

De äldre respondenterna hanterade kvicksilvertermometrarna bättre än de yngre. 90 procent av dem i åldersgruppen 20-34 år hanterade dessa korrekt, vilket får ses som ett bra resultat. Bland de äldre åldersgrupperna, 35-54 år och 55 år + var det 96 respektive 98 procent som hanterade kvicksilvertermometrarna korrekt, vilket är ett utmärkt resultat.

Det är svårt att uttala sig statistiskt om skillnader mellan olika grader av engagemang. Det finns ingen signifikant skillnad mellan olika områden, boendeformer eller informationsgrader.

5.1.11.3 Bekämpningsmedel

Hela 92 procent av respondenterna lämnade bekämpningsmedlen till en återvinningscentral eller miljöstation. Något mer än två procent lämnade tillbaka dessa till butiker och lite mer än fem procent slängde dessa bland hushållsavfallet. Totalt sett hanterade hela 94 procent bekämpningsmedlet på ett korrekt sätt, det vill säga lämnade in dessa till en återvinningscentral, miljöstation eller en butik som säljer bekämpningsmedel.

31 Det var hela 98 procent av dem som är 55 och äldre som hanterade bekämpningsmedlen korrekt. Det är även bra resultat för åldergruppen 34-54 år, där 93 procent hanterade bekämpningsmedel på ett korrekt sätt. Den yngsta åldersgruppen visade inte upp lika bra resultat, 83 procent hanterade dessa på ett godkänt sätt, vilket innebär att hela 17 procent hanterade bekämpningsmedlen på ett icke korrekt sätt.

Det är svårt att uttala sig statistiskt om skillnader mellan olika områden, boendeform, engagemang eller informationsgrader när bara ett fåtal hade hanterat bekämpningsmedlen på ett felaktigt sätt.

5.1.11.4 Överbliven medicin

78 procent av respondenterna lämnade in överbliven medicin till apoteket och 14 procent lade den bland hushållsavfallet. Fem procent lämnade in medicinen till en återvinningscentral eller miljöstation. Nästan två procent spolade ner medicinen i WC. Butiker samt batteriholkar fick vardera knappt en procent av den överblivna medicinen. Det betyder att bara 78 procent hanterade överbliven medicin på ett korrekt sätt, eftersom det bara är apoteken som ska ta emot överbliven medicin .

70 procent bland dem i den yngsta åldersgruppen hanterade överbliven medicin på ett korrekt sätt jämfört med 72 procent bland åldersgruppen 35-54 år och 87 procent bland gruppen 55 år och äldre.

Det fanns ingen tydlig trend mellan de olika informationsgraderna. De som var ganska väl informerade handlade något bättre än dem som var mycket väl informerade. De som var inte alls informerade handlade bättre än dem som var inte särskilt väl informerade. Det går dock att se att de som var ganska eller mycket välinformerade hanterade den överblivna medicinen bättre än dem som var inte alls informerade eller inte särskilt väl informerade.

Det fanns ingen signifikant skillnad mellan olika områden och om man hanterade den överblivna medicinen på rätt sätt. Det fanns heller ingen signifikant skillnad mellan vare sig olika boendeformer eller grader av engagemang.

5.1.11.5 Lösningsmedel

Knappt 91 procent av respondenterna lämnade in lösningsmedel till en återvinningscentral eller miljöstation. Tre procent slängde det bland hushållsavfallet och tre procent spolade ner det i WC. Nästan tre procent lämnade in det till butiker. Det ger att hela 94 procent hanterade lösningsmedel på ett korrekt sätt, det vill säga lämnade in det till en återvinningscentral, miljöstation eller en butik som säljer lösningsmedel.

Bland åldersgruppen 55 år + var det hela 99 procent som hanterade lösningsmedel på ett bra sätt. Även i åldersgruppen 34-54 år var det över 90 procent som gjorde rätt, men i den yngsta åldersgruppen, 20-34 år var det bara 82 procent som hanterade lösningsmedel korrekt.

Det var ingen större skillnad mellan områdena förutom att Ersboda stack ut på ett negativt sätt. På Ersboda var det bara 83 procent som hanterade lösningsmedel på ett riktigt sätt.

32 Det är svårt att uttala sig statistiskt om skillnader mellan olika grader av engagemang och informationsgrader när bara ett fåtal hade hanterat lösningsmedel på ett felaktigt sätt. Det finns dock en trend som tyder på att både en högre informationsgrad och ett större engagemang ger bättre hantering av lösningsmedel (Bilaga 8). Det fanns igen signifikant skillnad mellan olika boendeformer och hanteringen.

5.1.11.6 Spillolja

Nästan 92 procent av respondenterna lämnade spilloljan till en återvinningscentral eller miljöstation. Knappt sju procent lämnade tillbaka den till butiker. Det innebär att nästan alla, 98 procent, hanterade spillolja på ett korrekt sätt. Över en procent slängde spillolja bland hushållsavfallet och under en procent spolade ner spilloljan i WC.

Det är svårt att uttala sig statistiskt om skillnader mellan olika åldersgrupper, områden, grader av engagemang eller informationsgrader när bara ett fåtal hade hanterat spillolja på ett felaktigt sätt. Trenden visar att ett högre engagemang påverkar hanteringen positivt, det går även att se Ersboda och Ålidhem hanterar spillolja sämst (Bilaga 8).

5.1.11.7 Smått elektriskt och elektroniskt avfall

Nästan 70 procent av respondenterna lämnade in smått elektriskt och elektroniskt avfall till en återvinningscentral eller miljöstation. Knappt 27 procent slängde det bland hushållsavfallet. Tre procent av respondenterna slängde smått elektriskt och elektroniskt avfall i batteriholkar och nästan en procent lämnade tillbaka det till butiker. Bara 71 procent hanterade smått elektriskt och elektroniskt avfall på ett korrekt sätt, det vill säga lämnade det på en återvinningscentral, miljöstation eller till butiken som säljer produkten. De respondenter som var över 55 år hanterade smått elektriskt och elektroniskt avfall bättre jämfört med de yngre respondenterna. Bland åldersgruppen 55 år + var det 19 procent som hanterade smått elektriskt och elektroniskt avfall på ett felaktig sätt jämfört med hela 37 procent bland de resterande respondenterna. De mellan 20 och 54 år var troligtvis även den grupp som i störst utsträckning var brukare av smått elektriskt och elektroniskt avfall. Det kan även tänkas att de två yngre grupperna var de som hade störst omsättning på sina produkter, det vill säga bytte till nyare modeller oftare.

Bland de respondenter som var mycket väl informerade var det 86 procent som hanterade smått elektriskt och elektroniskt avfall på ett riktigt sätt. Andelen som hanterade smått elektriskt och elektroniskt avfall rätt sjönk med informationsgraden, 73 procent bland de väl informerade, 59 procent bland de inte särskilt välinformerade och bara 38 procent bland de inte alls informerade.

Även engagemanget styrde hur respondenterna hanterade smått elektriskt och elektroniskt avfall. Ett högre engagemang gav en bättre hantering. Bland de mycket engagerade hanterade hela 92 procent smått elektriskt och elektroniskt avfall korrekt jämfört med bara 38 procent bland de inte alls engagerade.

Det fanns ingen signifikant skillnad mellan olika boendeformer.

33 Resultaten betyder att en stor mängd smått elektriskt och elektroniskt avfall går till förbränning i stället för till återvinning. Om de två yngre åldersgrupperna fortsätter att hantera smått elektriskt och elektroniskt avfall så som de gör idag, kommer den totala mängden att skjuta i höjden. Kan det vara så att många inte tänker på smått elektriskt och elektroniskt avfall som farligt avfall eller att de inte orkar lämna in det?

5.1.11.8 Småbatterier

Över 69 procent av respondenterna lade småbatterier i batteriholkar. 24 procent lämnade in dessa till en återvinningsstation eller miljöstation. Över fem procent slängde småbatterierna bland hushållsavfallet. Nästan en procent lämnade in dessa till butiker och en procent lämnade in småbatterierna till apoteket. Småbatterier hanterades rätt av ungefär 95 procent, vilket kan jämföras med plockanalysen, där insamlingsgraden bara var 52 procent (Umeå Vatten och Avfall AB, 2004b). Som nämnts i avsnitt 3.5 gav skriverierna i de lokala dagstidningarna och reportagen i TV resultatet att flerfamiljshus fick en insamlingsgrad på hela 63 procent. Men att den skulle ha nått över 90 procent får ses som otroligt. Det kan betyda att en del inte är sanningsenliga eller slänger en del av sina småbatterier bland hushållsavfallet utan att reflektera över det. En annan orsak kan vara att de som har slängt batterier i det vanliga sopkärlet slänger förhållandevis fler småbatterier än dem som angav att de lade dessa i en batteriholk eller lämnade in dessa.

Respondenter boende i flerfamiljshus hanterade småbatterier något sämre än de boende i enfamiljshus. Åtta procent för boende i flerfamiljshus jämfört med nästan fem procent för de i enfamiljshus hanterade småbatterier felaktigt.

Mellan olika informationsgrader fanns en trend där de som ansåg sig vara mer informerade handlade på ett bättre sätt. Bland dem som ansåg sig vara inte alls informerade slängde över 36 procent småbatterier bland hushållsavfallet jämfört med bara nästan tre procent bland dem som ansåg sig var ganska väl informerade och fem procent för dem som ansåg sig vara mycket välinformerade.

Det är svårt att statistiskt uttala sig om hur engagemanget påverkade hanteringen av småbatterier men trenden tyder på att ett högre engagemang gav en bättre hantering och även informationsgraden (Bilaga 8).

Det fanns ingen signifikant skillnad mellan åldersgrupperna eller de olika områdena.

5.1.11.9 Lacknafta

88 procent av respondenterna lämnade in lacknafta till en återvinningscentral eller miljöstation och två procent lämnade in den till en butik. Det betyder att 90 procent hanterade lacknafta på ett korrekt sätt. Nästan sex procent slängde den bland hushållsavfallet, fyra procent spolade ner den i WC och två procent lämnade in den till butiker, vilket inte är en godkänd hantering av lacknaftan.

34 Det går inte att statistiskt uttala sig om hur informationsgraden påverkade hanteringen av lacknafta, men trenden tyder på att en mer informerad respondent hade en bättre hantering jämfört med en mindre informerad respondent (Bilaga 8).

Det går inte att se några signifikanta skillnader mellan olika åldersgrupper, områden, boendeformer eller grader av engagemang.

5.1.11.10 Vattenlöslig färg

Nästan 75 procent av respondenterna lämnade in vattenlöslig färg till en återvinningscentral eller miljöstation och nästan två procent lämnade in den till butiker. Totalt sett var det bara 77 procent som hanterade vattenlöslig färg på ett korrekt sätt .13 procent slängde den bland hushållsavfallet och över tio procent spolade ner den i WC.

De äldre hanterade vattenlöslig färg bättre än yngre respondenter. 86 procent bland dem i åldersgruppen 55 år + hanterade den på ett riktigt sätt jämfört med 74 procent i åldersgruppen 34-54 år och bara 54 procent i den yngsta åldersgruppen, 20-34 år.

Det skilde sig inte så mycket mellan områdena, men Ersboda stack ut på ett negativt sätt. På Ersboda var det bara 55 procent som hanterade vattenlöslig färg på ett korrekt sätt. Bland respondenterna på Ersboda var det 16 procent som spolade ner vattenlöslig färg i WC och 28 procent som slängde den bland det vanliga hushållsavfallet.

Boende i enfamiljshus hanterade sin vattenlösliga färg bättre än dem som bor i flerfamiljshus. 79 procent respektive 67 procent hanterade vattenlöslig färg på ett riktigt sätt.

Om man analyserar informationsgraden kan en tydlig trend noteras. En mer informerad respondent hanterade sin vattenlösliga färg bättre jämfört med en mindre informerad respondent. Bland dem som ansåg sig vara mycket väl informerade var det 89 procent och ganska väl informerade 80 procent som hanterade den rätt. I andra änden var det bara 38 procent av dem som var inte alls informerade och 61 procent bland de inte särskilt informerade som hanterade vattenlöslig färg korrekt.

5.1.11.11 Jämförelse med resultaten i Svenska Renhållningsverksföreningen 2005:15

Svenska Renhållningsverksföreningen hade tagit med de respondenter som inte gjort något med sitt farliga avfall och därför går det inte att jämföra procentsatserna för hur många det var som slängde det farliga avfallet bland hushållsavfallet eller om respondenterna handlade rätt eller fel. Det som gick att jämföra var trender i beteenden. Svenska Renhållningsverksföreningen hade bara tagit fram skillnader mellan ålder, engagemang och boendeform och därför jämförs bara dessa trender.

I det stora hela stämmer trenderna i resultaten i den här undersökningen mycket väl med Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning och därmed stärks resultatens tillförlitlighet. På de fraktionerna där det var svårt att uttala sig statistiskt stärks trenderna av att Svenska Renhållningsverksföreningen hade signifikanta skillnader och att det går att utläsa liknade trender i denna rapports resultat. På de fraktioner där det inte fanns någon signifikant

35 skillnad kunde Svenska Renhållningsverksföreningen visa att det var vissa skillnader. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade att högre ålder och större engagemang resulterar båda i en bättre hantering av farligt avfall. Även vilken typ av boende respondenterna har, är med och påverkar deras beteende. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat styrker att de boende i enfamiljshus hanterar det farliga avfallet bättre jämfört med respondenter boende i flerfamiljshus.

5.1.12 Fråga 12. Vilket av följande påståenden beskriver bäst hur informerad du tycker du är när det gäller hur hushållet ska hantera farligt avfall?

Bara ett fåtal personer ansåg att de inte alls var informerade, men över en femtedel ansåg sig inte vara särskilt väl informerade (Tabell 8). Största andelen, 74 procent ansåg sig dock vara ganska eller mycket väl informerade. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visade på samma informationsgrad men med en något större andel mycket väl informerade, 18 procent jämfört med elva procent.

Att det bara var två procent av de svarande som var inte alls informerade måste anses som ett bra resultat. Det är dock en för hög andel som var inte särskilt väl informerade, den gruppen måste ses som den viktigaste målgruppen. Som det har visat sig i avsnitt 5.1 var det de som ansåg sig inte alls informerade eller inte särskilt väl informerade som hanterade det farliga avfallet på ett sämre sätt. Därför är det mycket viktigt att nå den gruppen som till stor del består av yngre människor (Fig. 16).

Tabell 8. Respondentens syn på hur informerad den är. Informationsgrad Svarsfrekvens Procent Inte alls informerad 14 2 Inte särskilt väl informerad 136 24 Ganska väl informerad 364 63 Mycket väl informerad 63 11 Totalt 577 100%

Det finns ett tydligt samband mellan ålder och respondenternas syn på hur informerade de tyckte att de var (Fig. 16). Vi ser samma samband som vi såg mellan ålder och hur ofta respondenten slängde farligt avfall i det vanliga sopkärlet (Fig. 12). Sambandet, dock inte lika tydligt, visar sig även i hur svårt respondenten ansåg att det var att slänga farligt avfall (Fig. 4). Yngre personer ansåg sig mindre väl informerade jämfört med äldre. Skillnaden mellan den yngsta gruppen, 20-34 år och den äldsta gruppen, 55 år + om man ser på andelen som var inte alls eller särskilt väl informerad, var 30 procentenheter (Fig. 16). Även i Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning spelade åldern en stor roll för hur informerad respondenten ansåg sig vara. De som var äldre ansåg sig vara mer informerade än de yngre. Det kan också finnas skillnader i hur olika åldersgrupper värderar sin kunskap, som kan påverka resultatet.

36 80% 70% 60% 50%

40% 30% 20% 10% 0% 20-34 år 35-55 år 55 år +

Inte alls inf ormerad Inte särskilt väl inf ormerad Ganska väl informerad Mycket väl informerad

Fig. 16. Respondentens syn på hur informerad den är uppdelat efter åldersgrupp.

Det finns ingen signifikant skillnad mellan vare sig olika bostadsformer eller områden d gäller graden av hur informerade de ansåg sig vara. Svenska Renhållningsverksföreningens resultat visar att de boende i enfamiljshus ansåg sig vara mer väl informerade, men det samvarierar med åldern. Respondenter på Sofiehem ansåg sig vara något mer informerade jämfört med de övriga områdena. Det visade sig att de boende på Ersboda ansåg sig vara sämst informerade.

De respondenter som var engagerade ansåg sig i större utsträckning vara mycket väl informerade eller ganska väl informerade jämfört med dem som inte var engagerade (Fig.17). Bland dem som var inte alls informerade var det ingen större skillnad i engagemang. Informationsgrad och grad av engagemang hänger naturligt ihop, där båda kan påverka varandra. Finns engagemanget är man troligtvis mer öppen för information. Omvänt kan det vara så att information gör människor mer engagerade.

80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inte engagerad Engagerad

Inte alls inf ormerad Inte särskilt väl inf ormerad Ganska väl informerad Mycket väl informerad

Fig. 17. Respondentens syn på hur informerad den är uppdelat efter engagemang.

37 5.1.13 Fråga 13. Hur har du fått information om hur hushållet ska hantera farligt avfall?

Över hälften hade fått sin information via tryckta medier (Tabell 9). Vanligast var informationsbroschyrer och minst vanligt var Internet, där bara ett fåtal fått sin information. Många av dem som svarat annat som informationskanal angav bekanta eller TV som informationskälla eller att de använde sunt förnuft. Många av dem som angett sunt förnuft har inte hanterat sitt farliga avfall på ett korrekt sätt. Enligt Svenska Renhållningsverksföreningens undersökning var broschyrer den vanligaste formen respondenterna fått in information från och även deras resultat visar att bara ett fåtal respondenter hade fått informationen via Internet. Undersökningen som genomfördes i Göteborg visade att direktreklam (47%) var den vanligaste informationskanalen följt av information från fastighetsskötaren (33%), dagstidningar (13%), Internet (3%) och Kretsloppsnämndens egen hemsida (1%) (Göteborgs Stad, Kretslopp, 2004). Även här ser vi att man vill ha en informationskälla som man kan spara och plocka fram när man behöver uppdatera sig och att Internet inte är någon populär informationskanal. Idag när människor använder Internet mer och mer kan man tycka att fler borde fått information via Internet. Information om farligt avfall och dess hantering finns tillgänglig på Internet. En orsak kan vara att man aktivt måste söka informationen och inte får den serverad i exempelvis broschyrform.

Tabell 9. Hur respondenterna har blivit informerade om hur hushållet ska hantera farligt avfall. Informationskanal Svarsfrekvens Procent Informationsbroschyr 315 37 Besök på återvinningscentral 140 16 Via lokala dagstidningar 124 15 Information från fastighetsägaren 89 10 Information på arbetsplats/skola 81 10 Annat 59 7 Internet 45 5 Totalt 853 100%

Åldersgruppen 20-34 år har överlag visat sig hantera farligt avfall sämre jämfört med de äldre respondenterna (Fig. 8 och Fig. 12). Därför är det extra viktigt att förstå hur de har blivit informerade och hur de vill ha informationen för att höja deras informationsgrad. I Figur 18 kan vi se hur åldersgruppen 20-34 år skiljer sig från övriga respondenter. Åldergruppen 20-34 år har i större utsträckning fått informationen från fastighetsägaren jämfört mot alla respondenter, vilket troligtvis beror på att de yngre i större utsträckning bor i flerfamiljshus jämfört med de äldre. Vi ser även att informationsbroschyrer är den överlägsna informationskällan för respondenterna i åldersgruppen 20-34 år. De yngre har i större utsträckning fått informationen via Internet men mindre ofta från återvinningscentralerna och lokala dagstidningar. Enligt marknadsanalytikern Anneli Lindström på Västerbottens-Kuriren är det större andel personer mellan 25 till 64 år som läser Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad i Umeå kommun än de yngre eller äldre. Läsarna är relativt jämnt

38 fördelade mellan åldrarna mellan 25 och 64 år men det är något fler bland dem som är 40 år och äldre. Att det är relativt färre yngre som fått information via återvinningscentraler kan vara ett bevis på att det är procentuellt färre yngre som är besökare på dessa centraler.

40,0% 35,0% 30,0% 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% Annat Internet Via lokala dagstidningar Besök på Besök Information på Information Information från Information fastighetsägaren arbetsplats/skola återvinningscentral Informationsbroschyr

20-34 år Totalt

Fig. 18. Hur respondenterna har blivit informerade.

5.1.14 Fråga 14. På vilket sätt skulle du helst vilja få information om hushållets farliga avfall i framtiden?

Nästan två tredjedelar ville få tryckt information och totalt ville hälften ha informationen via en broschyr (Tabell 10). Tio procent ville få information via Internet jämfört med fem procent som fått informationen via Internet. Som nämnts tidigare finns informationen på Internet, så skillnaden beror inte på avsaknad av information. Det måste betyda att respondenterna inte är villiga att själva aktivt söka efter information. Det var även fler som ville få information via lokala dagstidningar än dem som fått informationen den vägen. Det kan bero på att det inte finns tillräckligt med information i tidningarna och att det kan vara lätt att missa en annons med information. Det var procentuellt färre som ville ha informationen via återvinningscentralen än vad som fått informationen återvinningscentralen, samma sak ser vi med information från arbetsplats/skola. Det var ungefär lika stor andel som ville få informationen från fastighetsägaren, som fått informationen den vägen. Ungefär 40 procent av dem som bodde i flerfamiljshus angav att de ville få information från fastighetsägaren. Fastighetsägare måste ses som en viktig kanal till de boende. De två populäraste informationskanalerna enligt Svenska Renhållningsverksföreningens resultat var broschyrer och direktreklam. Resultatet från Göteborgs undersökning säger att det var överlägset flest som vill ha informationen via direktreklam (67%) (Göteborgs Stad Kretslopp, 2004).

39

Tabell 10. Hur respondenten vill få information om hushållets farliga avfall. Informationskanal Svarsfrekvens Procent Informationsbroschyr 384 50 Via lokala dagstidningar 131 17 Internet 78 10 Information från fastighetsägaren 70 9 Besök på återvinningscentral 70 9 Information på arbetsplats/skola 31 4 Annat 11 1 Summa 775 100%

Som nämndes i avsnitt 5.1.13 är det viktigt att veta hur åldersgruppen 20-34 år hade blivit informerad och hur den ville bli informerad för att det i avsnitt 5.1.9 och 5.1.10 har visats att åldersgruppen hanterade farligt avfall sämre än de äldre respondenterna gjorde. I Figur 19 ser vi att de yngre respondenterna ville få sin information via informationsbroschyrer och från fastighetsägaren. Vi ser även att det var fler yngre jämfört med alla respondenter som ville få sin information via fastighetsägaren. Lokala dagstidningar är tydligen något mindre populärt bland 20-34 åringarna som informationskanal.

60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Annat Internet Via lokala dagstidningar Besök på Besök Information på Information Information från Information fastighetsägaren arbetsplats/skola återvinningscentral Informationsbroschyr

20-34 år Totalt

Fig. 19. Hur respondenterna ville bli informerade.

Frågan är vilka informationskanaler det kan löna sig att satsa på för att öka den yngsta åldersgruppens informationsgrad? Resultatet visar att det finns störst utrymme för att satsa på informationsbroschyrer.

Fråga 15. Känner du till hur det farliga avfallet tas om hand sedan det lämnat miljöstationen?

Av de 585 respondenter som svarat på frågan angav bara 15 procent att de kände till hur farligt avfall tas om hand efter att det har lämnat miljöstationen (Fig. 20). Resultatet för

40 respondenter i enfamiljshus och respondenter i flerfamiljshus var detsamma. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan de olika områdena eller mellan de olika åldersgrupperna.

15%

85%

Ja Nej

Fig. 20. Om respondenten har kunskap om hur farligt avfall tas om hand efter att det har lämnat miljöstationen.

Jämför man respondenter som var inte engagerade mot dem som var engagerade, ser vi att de med lägre engagemang har sämre kunskap om hur farligt avfall tas om hand. 8 procent respektive 18 procent svarade att de visste hur det farliga avfallet tas om hand sedan det lämnat miljöstationen.

De som var antingen mycket väl informerade eller inte alls informerade ansåg i störst utsträckning att de visste vad som händer med farligt avfall efter att det har lämnat miljöstationen, 28 respektive 21 procent.

Svenska Renhållningsverksföreningen ställde samma fråga men krävde ett konkret svar. Ungefär tio procent angav att det farliga avfallet togs om hand i särskilda destruktionsanläggningar. 80 procent svarade att det lades på deponi eller soptipp. Att 15 procent vet hur farligt avfall verkligen tas om hand är troligen i överkant om de skulle bli tvungna att svara på hur det tas om hand. Det kan även vara några som ”vet” att det slängs på deponi eller soptipp och ändå svarat ja på frågan.

5.1.15 Fråga 16. Har du förtroende för hur systemet för farligt avfall från hushållet fungerar?

573 respondenter svarade på frågan och 86 procent angav att de hade förtroende för systemet (Fig. 21). Många av de som angav att de inte hade förtroende för systemet hade angett okunskap om hur det fungerar och vad som händer med det farliga avfallet som orsak. Det finns ingen signifikant skillnad mellan de olika områdena eller mellan de olika åldergrupperna.

41 14%

86%

Ja Nej

Fig. 21. Om respondenten har förtroende för systemet för farligt avfall från hushållet.

Det finns inte något samband mellan ett ökat engagemang och ett ökat förtroende för systemet. De med minst engagemang hade störst förtroende för systemet, hela 92 procent, jämfört med de mycket engagerade där bara 81 procent hade förtroende. Bland de ganska engagerade var det 88 procent jämfört med 77 procent bland de inte särskilt engagerade.

De respondenter som ansåg sig vara informerade hade större förtroende för systemet för farligt avfall (Fig. 22). Det visade sig även att största andelen hade förtroende för systemet trots att kunskapen om vad som händer med avfallet var låg (5.1.15).

100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inte alls inf ormerad Inte särskilt väl Ganska väl Mycek väl informerad informerad informerad

Ja Nej

Fig. 22. Hur informationsgraden påverkar om respondenten har förtroende för systemet för insamling av farligt avfall.

5.1.16 Fråga 17. Tror du folk i allmänhet skulle sortera ut mer av det farliga avfallet om det fanns ett system för omhändertagande av farligt avfall i fastigheten eller om det gick att lämna till en turbil liknande ”glassbilen”?

Av de 582 respondenterna som svarade på frågan ansåg 87 procent att ett fastighetsnära system eller en turbil liknande ”glassbilen” skulle öka insamlingen av farligt avfall. Det fanns

42 ingen signifikant skillnad mellan de olika områdena eller olika boendeformer. Yngre personer trodde mer på ett fastighetsnära system eller en ”glassbil” än de äldre. 94 procent av den yngsta gruppen, 20-34 år, var positiva jämfört med 87 procent i mellangruppen, 35-54 år, och 82 procent bland de äldsta, 55 år +.

Många angav avståndet som orsak till att de tyckte att det var jobbigt att lämna farligt avfall (5.1.8). Det tillsammans med att nästan alla av de yngre ville ha någon typ av fastighetsnära insamlingssystem tyder på att insamlingsgraden skulle gå att förbättra rätt mycket.

5.1.17 Fråga 18. Tycker du att hanteringen av farligt avfall från hushållen kan förbättras, i så fall hur?

5.1.17.1 Åsikter kring information

Det vanligaste var att respondenterna ville ha mer, bättre och tydligare information om hur farligt avfall ska hanteras och vad som händer med avfallet efter att det är inlämnat på en återvinningscentral eller miljöstation. De ville även veta vad som händer om man inte lämnar in det och vilka skador på miljön det i så fall blir. Information om vad farligt avfall är och vart det ska lämnas ansåg respondenterna var viktigt för att hanteringen av farligt avfall ska bli bättre. Informationen ska även vara kontinuerlig, exempelvis en gång per år tillsammans med fakturan från UMEVA. Problemet med att skicka information med fakturan är att den bara går till den som äger fastigheten, det vill säga att de som bor i flerfamiljshus inte kan ta del av informationskanalen.

Ett par personer hade även angett att man borde informera nyinflyttade, skolor och dagis, informera där det finns ungdomar och dessutom ge information på olika språk. Man borde också använda sig av tv-reklam med kändis och försöka göra avfallssorteringen ”inne”. Vissa ville även ha mer information och anvisningar på produkterna.

Respondenterna ville veta mer än bara att de ska sortera och lämna in det på en speciell plats. Med mer information om varför de ska lämna in farligt avfall kommer troligtvis ännu fler få förtroende för systemet och fler skulle förstå vikten av att hantera farligt avfall på ett korrekt sätt. Det är speciellt viktigt när det är svårt för respondenten själv att se vilka negativa konsekvenser deras handlande ger.

5.1.17.2 Åsikter kring förändring av systemet för insamling av farligt avfall

Många angav att insamlingen av farligt avfall måste vara nära hemmet, antingen fastighetsnära insamling eller med en turbil liknande ”glassbilen”. Ett stort antal av respondenterna som givit sin åsikt hade hänvisat till förslagen på fastighetsnära system och turbil i fråga 17. En del var skeptiska till förslaget i fråga 17 om det kommer att kosta mer. En vanlig åsikt var varför ska jag betala när andra inte sköter sig. Närhet och tillgänglighet var respondenternas ledord. Respondenterna ville även ha fler återvinningscentraler och möjlighet att slänga vissa typer av farligt avfall, exempelvis glödlampor vid återvinningsstationerna.

43 Flera tyckte att systemet idag kräver bil och att de utan bil har sämre möjligheter att lämna in sitt farliga avfall. De ville även att det ska bli lättare att sortera hemma innan man ska ta sitt farliga avfall till en insamlingsplats.

Ett par personer ville få möjlighet att nyttja ett system liknande röda miljöboxar och några ville införa pantsystem för farligt avfall eller någon typ av ekonomisk morot. Det fanns även åsikter om att det måste bli lättare att förstå hur man ska slänga avfallet när man är på en återvinningscentral eller miljöstation.

Några få tyckte att det måste bli strängare, att hushållsavfallet från flerfamiljshus skulle vägas och att det skulle göras stickprov i hushållsavfallet med påföljande vite om det inte var rätt sorterat.

5.1.17.3 Åsikter kring återvinningscentralerna

Det fanns en del personer som hade åsikter kring återvinningscentralerna. Antingen ansåg man att återvinningscentralerna var mycket bra och att personalen var duktig och hjälpsam eller också ansåg man att personalen var dålig. De som hade kommenterat öppettiderna ville ha mer helgöppet och mer regelbundna tider.

5.1.17.4 Åsikter kring avfallshantering

Några personer sade sig veta att allt bara hamnar på samma ställe eller att allt bränns upp på ”Dåva”. Andra hade hört av personer som de tyckte var insatta i avfallshanteringen hur dåligt det fungerade med sorteringen av olika typer av avfall och trodde därför inte att systemet fungerade. Det fanns även ett par personer som inte trodde på avfallshanteringen men ändå hanterade det farliga avfallet på rätt sätt. Det var framför allt äldre personer som hade dessa åsikter. Dessa aspekter bör beaktas när information tas fram.

5.1.18 Fråga 19. Övriga synpunkter

De övriga synpunkterna var framförallt kritik mot enkäten och att det borde funnits information i den om vad farligt avfall var för något, dessutom förklaring av skillnaden mellan återvinningscentral och miljöstation. Kritiken mot enkäten var även riktad mot fråga 5 och fråga 7, dvs. hur man tar sig till en återvinningscentral eller miljöstation samt om man tyckte att det var lätt eller svårt att lämna farligt avfall.

5.2 Del 2 – Intervjuundersökning i tolv valda kommuner

5.2.1 Insamlingssystem för farligt avfall från hushållen i andra kommuner

5.2.1.1 Erfarenheter av röda miljöboxar för enfamiljshus

Sex av kommunerna som kontaktades hade erfarenhet av röda miljöboxar, men bara en kommun använde sig av systemet. Den kommun som använde systemet med miljöboxar var

44 Täby, medan Uppsala, Örebro, Jönköping, Västerås och Helsingborg hade testat men tagit bort systemet.

Täby har använt sig av röda miljöboxar sedan början av 2000-talet (Frisén, 2006). Servicen gäller bara enfamiljshus och inte flerfamiljshus. Miljöboxen består av en röd plastbehållare med måtten 260 x 260 x 350 mm, vilket ger en volym på ungefär 23,5 l. På miljöboxen sitter ett ”barnsäkert” lock. När villaägaren vill ha sin miljöbox tömd, anmäler denne det till entreprenören och får då ett datum när hämtningen sker. Hämtning sker varannan vecka, vilket ger villaägaren möjlighet att få hämtning 26 gånger per år. När villaägaren gör sin anmälan uppges mängd och vilken typ av avfall denne vill bli av med. Om det skulle vara något extra farligt avfall, får villaägare om det är möjligt lämna över det personligen till chauffören för att öka säkerheten. Avfallslämnaren informeras att det är mycket viktigt att denne inte ställer ut miljöboxen kvällen före hämtning. Den kan då locka till sig barn och ungdomar, vilket kan leda till att barnen skadas. Enligt den avfallsansvarige Bengt Frisén har det inte kommit till hans kännedom att det har varit något påbud.

Efter överenskommelse med chauffören kan miljöboxen ställas på ett ställe så att den inte är direkt synlig från vägen. Hämtning sker sedan med en större bil med kapell och bakvagnslyft. Bilen är utrustad med kärl och lådor där det farliga avfallet grovsorteras av chauffören. Bilen har även en bur för el- och elektronikavfall och en mindre behållare för sådant som kan ta sig genom burens nät. Dokumentation görs vid avslutad tur. Det går även att lämna större el- och elektronikavfall som inte ryms i miljöboxen, men det måste då anmälas. Totalt samlar Täby kommun in ungefär 145 ton farligt avfall per år från miljöstationerna, återvinningscentralen och miljöboxarna. Siffran 145 ton är beräknad av företaget SÖRAB på grund av att återvinningscentralen delas med andra kommuner och därför inte är exakt. Täby kommer att fortsätta att använda sig av miljöstationerna eftersom de bidrar med ungefär hälften av den totala mängden. Från miljöboxarna inkommer bara två till tre ton farligt avfall per år. Kostnaden för kommunen för miljöboxarna är ungefär 85 kr per hushåll och år. Kostnaderna är oberoende av hur mycket de utnyttjas. Bengt Frisén tycker att systemet med miljöboxar fungerar bra och är en bra service till allmänheten.

Uppsala kommun testade systemet med röda miljöboxar några år i slutet av 1990-talet men lade ned försöket i slutet av år 2000 (Andersson, 2006). Tömningsintervallet de använde sig av var 1-2 gånger per år. Under sommaren 2000 genomförde avfallsavdelningen på tekniska kontoret i Uppsala kommun en utvärdering av systemet genom att skicka ut en enkät till alla dem som fått en miljöbox. Utvärderingen visade att de flesta föredrog att lämna sitt farliga avfall på återvinningscentral eller miljöstation. Bland dem som frekvent använde sig av miljöboxen var det en stor andel som tyckte att tömningsintervallet var acceptabelt. Bland dem som inte i någon större utsträckning använde miljöboxarna ansåg man att tömning skulle ske oftare. En annan orsak till att respondenterna inte nyttjade miljöboxarna var att de ville lämna allt avfall på en och samma gång. Resultatet visade även att många kände obehag över att ställa ut miljöboxen på gården när det fanns barn i området som kunde komma till skada. På Uppsala kommuns VA- och avfallskontor ansåg man att det var för stora risker för olyckor och att systemet inte användes tillräckligt frekvent av användarna och därför lades försöket ner.

45 Örebro har också budning för farligt avfall med hämtning var tionde vecka (Engström, 2006). Kommunen har testat röda miljöboxar men på grund av riskerna att barn skulle skada sig och att de inte användes i någon större utsträckning gick man i stället över till budning (se nedan).

Under tidigt 2000-tal testade Jönköpings kommun systemet med miljöboxar som i inledningsskedet blev mycket populärt (Judinsson, 2006). Det kom in stora mängder vid de inledande insamlingsturerna, men effekten avtog snabbt när det uppdämda behovet var tillgodosett. Kommunen fick avsluta systemet efter ett samråd med barnläkarna på länssjukhuset och personalen på miljökontoret. De kom fram till att direkt överlämning eller hämtning från låsbara utrymmen är de enda godtagbara lösningarna för insamling av farligt avfall för att kunna hålla en tillräckligt hög säkerhet.

Västerås kommun testade att lämna ut miljöboxar till hushållen, som de boende själva skulle ta till en återvinningscentral för att där få ut en ny box (Mattson, 2006). Resultatet blev att boxarna innehöll allt möjligt och i många fall hade avfallslämnaren blandat ihop olika slags avfall i boxen utan emballage. Det kan vara bra att erbjuda besökare på återvinningscentralerna att köpa en box där de kan förvara sitt farliga avfall i hushållet, men i stället för att de ska få lämna in den och få ut en ny, så får de plocka ur den på återvinningscentralerna eller miljöstationerna. Då bör boxarna skötas bättre.

Helsingborgs kommun genomförde under 2004 ett försök med röda miljöboxar i ett villaområde, där över 900 hushåll ingick i försöket (Skoglund, 2004). Kommunen hämtade miljöboxarna fyra gånger per år, med ca tio veckors mellanrum. Vid den fjärde och sista tömningen var det flest personer som utnyttjade systemet, dock var de bara ungefär 22 procent av samtliga deltagare. Enligt Linda Skoglund på Tekniska Förvaltningen – Renhållningsverket blev det ingen fortsättning på försöket för att kostnaderna blev alldeles för höga och att det inte gick att hålla tillräckligt hög säkerhet.

Att så många kommuner har tagit bort systemet med röda miljöboxar tyder på att det inte är något fördelaktigt sätt att samla in farligt avfall på. Servicen är hög men behöver alla enfamiljshusägare ha en sådan service så ofta under året? De små mängderna tyder på att hämtningen är för frekvent.

5.2.1.2 Erfarenheter av miljöbilar/farligt avfall-bilar

Av de kontaktade kommunerna använde sig fyra av miljöbil eller farligt avfall-bil, nämligen Göteborg, Eskilstuna, Norrköping och Helsingborg.

Göteborgs kommun började köra sin farligt avfall-bil 2005 och den blev mycket populär (Andersson, K, 2006). Farligt avfall-bilen är en lastbil och körs både i centrala delen och i utkanten av Göteborg. Farligt avfall-bilen körs vår och höst, ungefär fem veckor vardera. Bilen körs fyra gånger per vecka och stannar på ungefär tre ställen per gång. Turerna är dock koncentrerade till de områden som ligger i utkanten av staden och där är de boende enligt undersökningar mest missnöjda med insamlingen av farligt avfall. Turerna är lagda till kvällstid och annonseras ut några dagar i förväg i media. Totalt sett samlades det in ungefär 25 ton farligt avfall jämfört med 845 ton, som samlades in via återvinningscentraler och miljöstationer (Vallström, 2006). På kretsloppskontoret planerar man att börja buda ut farligt

46 avfall-bilen och även besöka stora arbetsplatser. När de besöker arbetsplatser är det meningen att arbetarna ska kunna lämna sitt farliga avfall från hushållet. Att använda farligt avfall-bilen till kampanjer mot stora företag bör vara ett bra sätt att öka effektiviteten för bilen.

Eskilstunas miljöbil består av en skåpbil, men man kommer inom kort att gå över till en lätt lastbil (Jakobsson, 2006). De ska kunna besöka större arbetsplatser, liknande det som planeras i Göteborg (se ovan). Miljöbilen använder återvinningsstationerna som hållplatser och stannar ungefär 20 minuter på varje hållplats. Varje år körs fyra turer kvällstid. Inom kommunen kommer det idag bara in en liten mängd farligt avfall med miljöbilen. Den största delen farligt avfall får de in vid återvinningscentralen.

Även Norrköpings kommun använder sig av en miljöbil (Larsson, 2006). Miljöbilen går två turer per år till enfamiljshus. Det lämnas inte någon större mängd farligt avfall till miljöbilen, utan de flesta villaägarna använder sig av någon av de fyra återvinningscentralerna som finns i kommunen. Miljöbilen går även sedan början av 2006 till flerfamiljshus efter att fastighetsägaren gjort en anmälan och bokat en tid.

Helsingborgs miljöbil används en till två gånger per år i kampanjer (Skoglund, 2006). Under 2004 fick de in 14 ton farligt avfall och 2005 8,5 ton. Miljöbilen besöker i störst utsträckning villaområden där de insamlade mängderna blir större. Enligt Linda Skoglund på Tekniska förvaltningen - Renhållningsverkets fungerar systemet med kampanjer bra.

Det skiljer sig något i hur de olika kommunerna använder sig av miljöbilarna. Att köra två turer per år är nog en bra lösning tillsammans med den höga säkerhet som systemet erbjuder, vilket ger att det är ett bra system. Det krävs mycket information för att turerna ska bli effektiva.

5.2.1.3 Erfarenheter av fastighetsnära insamling av farligt avfall

Av de kommuner som kontaktades hade sju stycken erfarenhet av någon typ av fastighetsnära insamling för flerfamiljshus.

Tekniska verken i Linköpings kommun genomförde ett projekt från sommaren 2004 till sommaren 2005, där de testade fastighetsnära insamling av farligt avfall (Tekniska Verken i Linköping AB, 2005). Området som testades var ett radhusområde med 60 hushåll på nära avstånd från en miljöstation. I ett av avfallsrummen placerades ett brandsäkert skåp utrustat med tydligt märkta backar för att kunna skilja olika typer av farligt avfall från varandra och som en säkerhetsbarriär om någon behållare skulle gå sönder. Skåpet märktes tydligt med både texten ”FARLIGT AVFALL” och en bild på några exempel på farligt avfall. På insidan av skåpdörren sattes det upp sorteringsinstruktioner och en plastficka för märketiketter och märkpennor så att avfallslämnare kunde märka sitt farliga avfall. Skåpet öppnades med hjälp av nyckeln till tvättstugan. Varje hushåll blev även tilldelad en röd box där de kunde förvara det farliga avfallet i hemmet innan de lämnade in det till skåpet. För att få skåpet tömt kunde både fastighetsskötaren eller någon av de boende kontakta Tekniska Verken. Innan projektet startades hölls två informationsmöten som kompletterades med informationsutskick. Informationsmötena var inte välbesökta. Under projektets gång tömdes skåpet två gånger. Totalt kom det in 28 kg farligt avfall, varav en del var sådant som inte klassas som farligt

47 avfall. 28 kg motsvarar ungefär 0,5 kg per person och år, vilket är mycket lägre än genomsnittet för hela kommunen som ligger på 1,7 kg per person och år. 1,7 kg kan vara i överkant när det finns risk att företag lämnar in farligt avfall till miljöstationerna, men ändå är det bara en liten mängd som kommit in till skåpet. Vid inspektion av skåpet var det inlämnade farliga avfallet uppmärkt och det rådde ordning och reda. De boende var nöjda och ville ha kvar skåpet i avfallsrummet. Tekniska verkens slutsats är att priset per kilo insamlat farligt avfall blev mycket högt, men att skåpet har skötts på ett bra sätt.

Täby kommun har fastighetsnära insamling av el- och elektronikavfall vid flerfamiljshus (Frisén, 2006). De flesta fastighetsägarna har insamling i anslutning till soprummet/avfallsrum eller i en speciell byggnad på gården. Tömning sker en gång i månaden. På grund av riskerna med övrigt farligt avfall tar man bara emot el- och elektronikavfall. Kostnaden per soprum/avfallsrum är 1717 kr per år och då ingår utrustning i form av en större bur för elektronik, rör för lysrör och latrintunnor för småbatterier och dylikt. Systemet har fungerat bra.

Även Örebro kommun har fastighetsnära insamling av el- och elektronikavfall hos fastighetsägare (Engström, 2006). De installerar även skåp för mottagning av el- och elektronikavfall på affärer och företag där privatpersoner kan lämna sitt el- och elektronikavfall. Hämtning sker efter anmälan och insamlingen sker efter turschema som är anpassat efter hur mycket som kommer in från olika områden. Systemet har fungerat bra.

I Göteborgs kommun är det bolaget Renova som har hand om den fastighetsnära insamlingen av både el- och elektronikavfall och övrigt farligt avfall (Pettersson, 2006). Fastighetsägaren får själv välja om och hur denne vill samla in farligt avfall Oftast bygger systemen på ett låst skåp, där avfallslämnare själva får sortera sitt farliga avfall i olika fack. Totalt finns ungefär 100 så kallade miljörum, där det finns insamling av farligt avfall. Under 2005 kom det in totalt 0,6 ton farligt avfall via miljörummen. Deras erfarenhet är att det ställs mycket runt omkring skåpen och att det krävs mycket mer information och handledning för att få ett fungerande system.

Jönköpings kommun har fastighetsnära insamling av farligt avfall men till största del el- och elektronikavfall (Judinsson, 2006). Det är upp till fastighetsägarna själva att bestämma om de vill tillhandahålla servicen till de boende. Jönköpings kommun rekommenderar att det farliga avfallet ska förvaras bakom låsta dörrar, men fastighetsägaren får själv välja hur denne vill organisera insamlingen. Det samlas inte in några större mängder el- och elektronikavfall eller övrigt farligt avfall, men det uppfattas som är en mycket bra service.

Norrköping använder sig av en bil som besöker flerfamiljshus efter att fastighetsägaren anmält hämtning (Larsson, 2006). De kallar systemet fastighetsnära, men är en blandning med farligt avfall-bil. Överlämningen sker från avfallslämnaren till chauffören på bilen. Hämtning sker ungefär var åttonde vecka. Systemet har visat sig vara populärt.

Eskilstuna har insamling av glödlampor, lysrör och batterier hos flerfamiljshus (Beckström, 2006). Systemet har fungerat bra och blir mer och mer använt av de boende i flerfamiljshus. I början av 2006 fanns ungefär 60 elektronikhäckar utställda. Antalet fastighetsägare som ansluter sig till systemet ökar hela tiden.

48 5.2.1.4 Erfarenheter av budning av farligt avfall

Endast två av kommunerna hade erfarenheter av budning. Örebro kommun var den ena och den andra var Jönköping kommun.

Örebro erbjuder budning var tionde vecka, men planerar att ändra till var 6:e vecka. Budningen är gratis för invånarna, men är dyr för kommunen. 2003 samlades det in 20 ton (exkl. elektriska- och elektroniska produkter) och 2004 var motsvarande siffra 15 ton. Under 2005, när Örebro introducerade fler återvinningscentraler, har dock resultatet försämrats.

Jönköping har inte fått lika bra resultat som Örebro men ser det dock som en bra service för invånarna.

6 Sammanfattande diskussion

6.1 Del 1 – Enkätundersökningen i Umeå kommun

Med en svarsfrekvens över 60 procent fås resultaten anses som relativt säkra. Det styrks av att resultaten stämmer bra överens med resultaten från Svenska renhållningsverksföreningens undersökning. Det negativa är att svarsfrekvensen inte var jämn över alla områden vilket kan ha påverkat resultatet. Frågan är hur en högre svarsfrekvens i områdena med flerfamiljshus skulle ha påverkat resultaten. Antar man att de som valt att inte svarat på enkäten är något mindre engagerad i miljöfrågor kan det betyda att hanteringen av farligt avfall är något sämre än vad resultaten visar.

När det totala resultatet granskas är det mycket viktigt att tänka på att den yngsta åldersgruppen 20-34 år är underrepresenterad i enkätundersökningen. Det betyder att det totala resultatet med största sannolikhet är mer positivt än det verkliga resultatet. Det sanna resultatet ligger troligtvis någonstans mellan det totala resultatet och resultatet för den yngsta åldersgruppen. Det märkliga är att respondenterna i Umeå kommun har större engagemang, men ändå hanterar farligt avfall sämre än nationen som helhet. Det större engagemanget kan förklaras av att det är en större andel äldre med i undersökningen jämfört med den nationella undersökningen. Därmed borde även hanteringen av farligt avfall vara bättre, men så är inte fallet.

I resultaten har vi sett att åldern på respondenterna i de flesta fall har störst inverkan på hur de hanterar sitt farliga avfall, deras syn på hur informerade de är och på deras engagemang. Vi ser även att informationsgraden och engagemanget påverkar hanteringen, men dessa faktorer samvarierar troligtvis till stor del med åldern. Vad kan det bero på att den yngre generationen anser sig vara sämre informerad, har mindre engagemang och hanterar farligt avfall i större utsträckning på ett felaktigt sätt? Frågan är om det är åldern i sig som har störst inverkan på att de hanterar farligt avfall på ett icke korrekt sätt, eller om det beror på att de yngre har blivit sämre informerade och därmed kanske blivit mindre engagerade. Det kan även vara det omvända att unga idag är mindre engagerade och är därmed inte lika mottagliga för

49 information. En annan förklaringsgrund är att det är för långt avstånd till miljöstationerna (5.1.8) och att de yngre inte har tillgång till bil i lika stor utsträckning som de äldre? Det blir därmed mer tidskrävande och besvärligt att lämna det farliga avfallet. Den yngsta åldersgruppen måste ses som den viktigaste målgruppen för information i framtiden. När engagemanget är lågt bland de yngre är det viktigt att redan tidigt i åldrarna informera och väcka ett intresse för att försöka skapa en bättre attityd till hantering av farligt avfall. Det kommer att resultera i att informationen om farligt avfall i framtiden blir effektivare.

Svenska Renhållningsverksföreningen kunde inte påvisa någon genomgående skillnad mellan respondenter boende i enfamiljshus eller flerfamiljshus. Även den här undersökningen stärker det faktum att det inte är någon större skillnad, vilket kan tyckas konstigt när enfamiljshus oftast har större lagringsutrymmen för att sortera olika fraktioner av avfall. En orsak kan vara att de boende i flerfamiljshus inte har lika stora mängder farligt avfall och att de därmed kan hantera det på ungefär samma nivå som de boende i enfamiljshus.

En viss skillnad går att se mellan olika typer av bostadsområden, men dock ingen definitiv skillnad. Området som sticker ut negativt är Ersboda. Det området har relativt stor andel yngre personer och lägre andel äldre personer i kombination med långt avstånd till återvinningscentralen. Det som talar emot att det är avståndet som ligger till grund för att respondenterna på Ersboda visar sämre resultat är Bjännsjö med omnejd, som inte sticker ut på ett negativt sätt. Detta trots att de boende där har längst avstånd till närmaste miljöstation.

En viss begreppsförvirring råder om skillnader mellan återvinningscentraler, återvinningsstationer, miljöstationer och soprummet vid fastigheten. Det kan beror på att begreppsförvirringen i vissa fall råder i media men även att det brister i informationen. Denna begreppsförvirring måste tas hand om och det görs endast via mer och tydlig information.

En fråga man måste ställa sig är om respondenterna svarar som de handlar, eller som de vill handla. Om detta går det bara att spekulera, men risken finns alltid att respondenternas svar skiljer sig från verkligheten. Att enkäten var anonym tillsammans med att respondenterna hade variation i sina svar, det vill säga att de inte konstant hade valt det bästa eller rätta alternativen tyder på att respondenternas svar ligger nära sanningen.

Huruvida de som inte svarat på enkäten hanterar farligt avfall bättre eller sämre jämfört med dem som svarat går bara att spekulera i. Ett antagande är att de som svarat har i genomsnitt större engagemang är dem som inte svarat. Det borde betyda att de som inte svarat på enkäten hanterar farligt avfall på ett sämre sätt när det lägre engagemang ger sämre hantering. Ersboda som i resultatet har stuckit ut på ett negativt sätt har även lägst svarsfrekvens, vilket kan betyda att verkligheten är något sämre än vad resultatet visar.

Till framtida undersökningar inom området bör frågorna ”Har du bil?” och ”Hur långt är du villig att gå med ditt farliga avfall för att bli av med det?” tas med. Dessa frågor kan då bytas ut mot fråga 3 ”Hur många bor det totalt i ditt hushåll?” och fråga 5 ”Hur tar du dig till Miljöstationen eller Återvinningscentralen för att lämna ditt farliga avfall från hushållet?” när dessa var svåra att analysera och få fram några resultat. En uppföljning av denna enkätundersökning bör göras inom fem år för att kunna se förändringar av olika insatser.

50 6.2 Del 2 – Intervjuundersökning i tolv valda kommuner

Ett system för insamling av farligt avfall måste vara effektivt och säkert. Effektiv i bemärkelsen att insamlingsgraden blir så hög som möjligt och att systemet är kostnadseffektivt. Med säkert menas att ingen ska kunna komma till skada, barn, avfallslämnare eller personalen som sköter systemet eller en chaufför.

De olika systemen som undersöktes har alla för och nackdelar. Systemet med röda miljöboxar har en hög servicegrad, men har visat sig vara mindre effektivt och framför allt inte tillräckligt säkert. Röda miljöboxar kan inte ses som något alternativ. Farligt avfall-bil/miljöbil används lite olika i kommunerna och systemet bör gå att få effektivt. Det är troligtvis ingen idé att köra allt för många turer utan det är bättre att låta de boende i flerfamiljshus samla på sig farligt avfall i någon box för att sedan få lämna det en eller två gånger per år till en farligt avfall bil. För de hushåll som har mer farligt avfall bör man kunna kräva att de tar sig till en miljöstation eller återvinningscentral. De fastighetsnära systemen för flerfamiljshus som har undersökts visar på att bara små mängder kommer in. Det torde bero på att informationen har varit för dålig, men kan även bero på att det inte finns några större mängder hos de boende i flerfamiljshus. Det finns även en rädsla för att ta emot annat farligt avfall än elektriska- och elektroniska produkter. Rädslan är i allra högsta grad berättigad när avfallet inte lämnas över till en utbildad person utan ställs i ett öppet skåp, eller i ett utrymme där alla i huset har tillgång till nyckeln. För att komma runt det krävs ett system, där bara kunnig personal kommer åt det inlämnade farliga avfallet. Budning måste ses som ett mycket kostsamt system och bör inte vara något alternativ. Budning skulle gå att erbjuda sjuka äldre personer som en extra service.

Umeå kommun är en relativt stor kommun med olika typer av bebyggelser, vilket betyder att det är svårt att bara förlita sig på en typ av system. I dagsläget finns ett välfungerande system som även i framtiden bör vara stommen för insamling av farligt avfall. För att kunna nå målen med 90 procent i insamlingsgrad krävs dock med största sannolikhet något eller några ytterligare system tillsammans med förbättrad information.

7 Förslag till förbättrad insamling av farligt avfall i Umeå kommun

7.1 Informationsspridning

Det är viktigt inom avfallshanteringen att nå en så stor grupp människor som möjligt med information. De boende i enfamiljshus kan med fördel informeras i samband med utskick av fakturan i form av informationsbroschyrer och informationsblad. De som bor i flerfamiljshus nås enklast via fastighetsägarna. Informationen från fastighetsägarna bör vara både muntlig och skriftlig. Det är viktigt att fastighetsägarna har en positiv attityd till farligt avfall, eftersom deras inställning lätt smittar av sig på de boende. Information bör sättas upp i anslutning till

51 det vanliga soprummet. Informationen bör vara kontinuerlig och invånarna bör få feedback på hur insamlingen fungerar.

Alla nyinflyttade bör så snabbt som möjligt få information om vad som gäller i Umeå kommun, eftersom hanteringen av farligt avfall skiljer sig från kommun till kommun och även gentemot andra länder.

Den viktigaste gruppen att nå med information är den yngre generationen, 34 år och yngre. Då en stor del av de yngre bor i flerfamiljshus är fastighetsägarna en viktigt informationskanal. Formen för informationen till åldersgruppen 20-34 år bör bygga på muntlig information under utbildningen och därefter i broschyrform. Ungdomar i högstadiet/gymnasiet bör få mer information i skolan, antingen via personal från UMEVA eller att lärare får utbildningsmaterial från UMEVA.

Informationsbroschyren om farligt avfall bör innehålla en definition av vad farligt avfall är, hur det ska hanteras och varför det är farligt och därför behöver hanteras på ett speciellt sätt. Broschyren bör även behandla hur det farliga avfallet tas om hand och vars det sker. Ett förslag till titel eller underrubrik är ”Bränns allt på Dåva?” för att ta bort de fördomar som finns om att allt avfall bränns där. Det bör även tydligt framgå skillnaden mellan miljöstationer, återvinningscentraler och återvinningsstationer.

Internet ska fungera som en sekundär informationskälla, där det ska gå att få lite djupare kunskaper och även den senaste uppdaterade informationen för den som är extra intresserad.

7.2 Insamlingssystem för farligt avfall från hushållet

Respondenterna, både de som bor i enfamiljshus och flerfamiljshus vill ha möjlighet att lämna farligt avfall i närheten av hushållet. Det är dock inte effektivast att ha samma system för både enfamiljshus och flerfamiljshus när deras förutsättningar för att lagra farligt avfall i hemmet skiljer sig åt.

För områden med enfamiljshus kan en farligt avfall-bil köras i kampanjer vår och höst. Farligt avfall-bilen bör vara en större skåpbil eller mindre lastbil, som är utrustade så att det går att sortera farligt avfall på plats. Farligt avfall-bilen körs runt till olika områden med enfamiljshus och stannar på olika angivna hållplatser. Hållplatserna bör vara träffpunkter, exempelvis affärer, kiosker, bensinstationer eller fotbollsplaner. Ett alternativ är att använda sig av återvinningsstationer som hållplatser, när många känner till dem. Avståndet mellan de olika hållplatserna bör vara ungefär 1-2 km, vilket betyder att de som får längst att ta sig till hållplatsen har en km. Till en början kan hållplatserna besökas i 20 minuter. Information om hållplatser och tidsschema kan skickas ut i samband med fakturan från UMEVA och annonseras i lokala dagstidningar några dagar innan kampanjen börjar. Personalen ska kunna informera avfallslämnarna om det är något de funderar över eller hänvisa dem rätt om de har avfall, som inte farligt avfall bilen tar emot. En möjlighet är att erbjuda enfamiljshusägarna att köpa en förvaringsbox liknande den röda miljöboxen, där de kan ställa sitt farligt avfall i väntan på farligt avfall-bilen eller att de själva åker till en miljöstation/återvinningscentral.

52 När inte farligt avfall-bilen används kan den användas i riktade kampanjer mot exempelvis större företag och Umeå universitet. Personalen/studenterna kan då lämna sitt farliga avfall från hushållet till utbildad personal.

Som tidigare nämns har de boende i flerfamiljshus inte samma möjlighet att samla på sig farligt avfall i hushållet och därför bör de kunna lämna det i anslutning till det vanliga soprummet. För flerfamiljshus är returskåp en bra lösning (Bilaga 9). Viktigt är då att fastighetsägaren utbildas så att denne kan svara på de frågor som dyker upp kring skåpen och hanteringen av farligt avfall. Fastighetsägaren bör även ha kunskap så att denne kan öppna och ställa ihop avfall så att lådorna utnyttjas effektivare. Det är även viktigt att alla boende får information om hur skåpen fungerar, vad som ska lämnas i lådorna och även varför de ska lämna in farligt avfall, för att de ska bli mer motiverade. Vid skåpet ska den information de boende fått sitta inplastad och väl synlig. Det ska även finnas ett telefonnummer som de boende och fastighetsägaren kan ringa om skåpet skulle bli fullt innan tömning skett.

53 8 Referenser

8.1 Skriftliga referenser

Andersson, L, 2005. Fastighetsnära hämtning av farligt avfall i flerfamiljsbostäder Utvärdering. Tekniska Verken i Linköping AB, 2005.

Avfallsförordningen (2001:1063).

Göteborgs Stad Kretslopp, 2004. Undersökning Farligt avfall – Brukare i Göteborgs kommun – 300 telefonintervjuer v. 16/17 2004.

Kemikalieinspektionen, 2006. Faktablad – Giftfri miljö med delmål.

KIVI, 2006. Kommuninvånareinformation – Umeå kommuns dataregister.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, 2003. Tillstånd enligt miljöbalken till anläggning för mellanlagring av farligt avfall vid Gimonäs återvinningscentral på fastigheten Tegelslagaren 5, Umeå kommun.

Miljöbalken (1998:808).

Naturvårdsverket, 2003. Farligt avfall – Handbok enligt avfallsförordningen (2001:1063).

Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2003. Studie av fastighetsnära insamlingssystem för hushållens farliga avfall i Sverige, 2003:07.

Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004. Svensk Avfallshantering 2004.

Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2004. Vägledning – Klassificering av farligt avfall, 2004:07.

Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2005a. Hushållens kunskap om farligt avfall, 2005:15.

Svenska Renhållningsverksföreningen Utveckling, 2005b. Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning – Plockanalys av hushållens säck- och kärlavfall i sju svenska kommuner, 2005:05.

Svenska Renhållningsverksföreningen, 2005. Svensk Avfallshantering 2005.

Skoglund, L, 2004. Utvärdering , fastighetsnära insamling av farligt avfall. Ett försök i Rydebäck, Helsingborg.

54 Statistiska centralbyrån, 2004. "Statistik för regioner och kommuner, statistikpaket BEFPAK 2003-12-31.

Statistiska centralbyrån, 2005. "Statistik för regioner och kommuner, statistikpaket BEFPAK 2004-12-31.

Umeå kommun, 2002. Renhållningsordning för Umeå kommun.

Umeå Vatten och Avfall AB, 2004a. Miljörapport 2004 Gimonäs ÅVC.

Umeå Vatten och Avfall AB, 2004b. Rapport – Plockanalys av hushållsavfall med avseende på farligt avfall och överstort material.

Umeå Vatten och Avfall AB, 2005a. Avfallsordlista.

Umeå Vatten och Avfall AB, 2005b. Återvinning för hushållen.

8.2 Muntliga referenser

Andersson, Kaj, Förvaltningschef, Kretsloppskontoret, Göteborg kommun. 2006-03-15.

Andersson, Mimmi, VA- och avfallskontoret, Uppsala kommun. 2006-03-13.

Andersson, Simone, Informatör, Umeå Vatten och Avfall AB. 2006-04-07

Appelbald, Patrik, Ragn Sells AB, Umeå. 2006-02-27.

Beckström, Peder, Avfallsansvarig, Eskilstuna Energi och Miljö AB. 2006-04-12.

Engström, Stefan, Planerare avfall, Tekniska förvaltningen, Örebro kommun. 2006-03-13.

Eriksson, Jörgen, Avfallsingengör, Umeå Vatten och Avfall AB. 2006-04-21

Fogelberg Olsson, Anders, SAFT NIBE AB. 2006-02-27.

Frisén, Bengt, Avfallsansvarig, Täby kommun. 2006-03-13.

Gidlund, Jard, Handläggare, Naturvårdsverket. 2006-04-07.

Jakobsson, Magnus, Miljöingenjör, Farligt avfall, Eskilstuna Energi och Miljö AB. 2006-03- 13.

Johansson, Elisabeth, Sektionschef, Deponi och Grovavfall, Umeå Vatten och Avfall AB. 2006-03-31.

Judinsson, Kjell, Farligt avfall, Tekniska kontoret, Jönköping kommun. 2006-03-21.

Larsson, Göran, SAKAB. 2006-02-27.

55 Larsson, Maria, Tekniska kontoret, Norrköping kommun. 2006-03-20.

Mangren, Ola, Kuusakoski, Skellefteå. 2006-02-27.

Mattson, Bertil, Kemichef, VAFAB, Västerås. 2006-03-21.

Olsson, Kent, Bjästa Återvinning AB. 2006-02-27.

Pettersson, Sara, Kretsloppskontoret, Göteborgs kommun. 2006-02-16.

Skoglund, Linda, Renhållningsverket, Tekniska förvaltningen, Helsingborgs kommun. 2006- 03-28.

Ståhl, Lotta, Boliden Bergsöe AB. 2006-02-27.

Åström, Jan Olof, Sektionschef, Hushållsavfall, Umeå Vatten och Avfall AB. 2006-03-31.

Östberg, Lena, Renhållningsingenjör. Reko Sundsvall AB. 2006-02-27.

56 Bilaga 1. Miljöstationer

Bilaga 1. Miljöstation

Miljöstationen på OKQ8 Haga.

Hyllor där avfallslämnaren själv får sortera sitt farliga avfall.

Oljefat där avfallslämnare kan lämna olja.

- 11(1) - UMEÅ KOMMUN

Gravfors

Mickelsträsk

Gravmark

Rödånäs

Rödåsel Kroksjö

Sand

Trehörningen

Långviken Bodbyn

Långviksvallen Sunnansjö

Haddingen Flurkmark Storhäggsjö Gunnismark 0

Kassjö ERSBODA Håkmark

Brattby Norrfors UMEÅ Ersboda

Baggböle

Klabböle Bjännsjön UmeåUmeåUmeå 4 Innertavle

Hössjö Yttersjö

Djäkneböle Degernäs

Bjännberg

Strömbäck

Norrmjöle

Ängersjö

Norrbyn 1(1) 1 3

5 TEG o B mråden ochmiljöstationer ilaga 2.Kartamedundersökta

6 Bjännsjön ÅLIDHEM 102408 SOFIE- HEM

3

7 Bilaga 3. Följebrev

1(1) Bilaga 4. Följebrev - påminnelse

1(1) Bilaga 5. Enkät

      










 














! " # $ %$  $   &






























' ($ $ "


   









    

) !     * + $   ,    "       & 
  


 






!




#$%













&'
(*(''






+(
'

!,'

- .   +  # %  %  " " + $   "&
-'

,,*
-'
(%'
,,*
%
,,*





























$.%'
,,*





























/ 01,           "    &
$.%'
!'







/%







%
(''






$.%'
(''






/'


2 3" 1,      "    4    $  $"    1,    &
+!,
'!*




0',
(
11,'



2!,
3''*



4
'
'*

























3
'

',



/
'
*'

31''



&'56666666666

5 .   +  # %  %          &
+(
'

!,'




+(


*




+(

*'
'




+(

'




6 !                $# &
&*,




0(




-
1*




7'

 

1(3)  . %    " 7 %    "   # $  & 




            !  " +$38!,, ======.%''
======%(,* ======>1
*.
======+3,*

======0 ======0!''

======0!1''

======+.%'
======/''3,
(, ======

  

  .   +  # %  % $ "  1,                &
-'

*




-'
(%'
(
*




%
(
*
















$.%'
(*





/'


  !   $ " $$"        &
/
%
*,'*,




-'
!
1''8%




-'1.$
-'
!
','(,





3%
!
9',.'





-''




&'5666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666

' 8     + $ " $$"       " &
/
%
*,'*,




-'
!
1''8%




-'1.$
-'
!
','(,





3%
!
9',.'





-''




&'5666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666

)           $"     " " + $&
:





;







- !    $   1"       &
:




7
<
3
'
666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666

/ 0 $  $  " $  "       $"   1" $"            $" ,  "    %    9 % 9&
:





;

 

2(3) 2 01,             % 4  & 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666

5 :  1# ;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;; ;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;; ;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;; ;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;; 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666

?.%
3
*
*%@

< %$          

3(3) Bilaga 6. IntervjuFrågeformelär - frågeformulä - r intervjuv

Bilaga 6. Frågeformulär för intervjuundersökningen

Datum:

Kommun:

Kontakt person:

System för insamling av farligt avfall

Erfarenheter

Positiva

Negativa

1(2) Funderat på att införa något nytt insamlingssystem för farligt avfall?

Har ni gjort någon undersökning om vad kommuninvånarna tycker om insamlingssystem för FA? JA Nej

Vad visade undersökningen?

Har ni gjort några försök med andra insamlingssystem för FA än de ni använder idag?

2(2) Bilaga 7. Sammanställning över de 12 intervjuade kommunerna

Erfarenheter av: Röd Kommun Invånarantal ÅVC Miljöstation miljöbox Miljöbil Fastighetsnära BudningKontaktperson Göteborg 484 942 4 17 X X Sara Pettersson, Kretsloppskontoret Malmö 271 271 2 5 Charlotta Rindhal, Kemist SYSAV Uppsala 183 308 8 8 X Mimmi Andersson, VA- och avfallskontoret Linköping 137 636 3 8 X Lasse Petterson, Avdelningschef avfall och återvinning Västerås 131 934 6(a) X Bertil Mattson, kemi chef VAFAB Örebro 127 733 4 4 X X X Stefan Engström, planerar, avfallsavdelningen Norrköping 124 642 4 X X Maria Larsson, Tekniska kontoret 1(1) Helsingborg 122 062 1(b) 6(c) X X Linda Skoglund, Renhållningsverkets tekniska kontor Jönköping 120 965 9 1 XX X Kjell Judinsson, Tekniska konroter - Avfall Eskilstuna 91 635 1 X X Magnus Jakobsson, Miljöingenjör - Farligt avfall Kalmar 60 924 6 Roland Warme, avfallsdeponi chef Täby 60 594 1 6 X X Bengt Frisén, Avfalls ansvarig

a = Återbruk d B

b = Återvinningsgård e 12intervjuadekommunerna ilaga 7.Sammanställningöver c = Miljöbodar X = Presenterade i avsnitt 5.2

- 1 -
      



 


         
    

! " #$%&&'#    

(
) 
'*+( #*+( *%( &*'( &*#( #*%( 

,
! " #$ &- #+ ## &% '$'    

(
) 
#%*%( #.*+( '/*/( ##*+( &#*&( #&*+( 
0 ,
! " /' -+ -+ 1& .. &-&    

(
) 
+.*-( .-*-( 1$*%( 1$*/( ./*'( 1$*.( 
234,
! "

1(7) &'/##/ ..-    

(
) 
#*.( '#*-( '1*#( /*&( .*$( /*-(   ! " '#% '$- '&1 /+ /& ./$
(
) 
'%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( 

    B 637

ilaga 8.Trender-ejsignifikanta
5 "  8#9 : ;  
!9<"  #-*'$$8 : '# *%%.

.
4 
8#.*%(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

'*--
  " 
"#$"" # "%&'" 



 7, 




,
0 ,
234,

               
  #%9&$
 ! " &. $/ '- # '%$

(
) 
&&*+( $+*'( '+*&( '*/( '%%*%(  
&.9.$
 ! " ''# '%% &$ & #$/

(
) 
$.*%( $%*#( '&*+( '*#( '%%*%(  
..

? ! " '$. -% '& # #$%

(
) 
2(7) 1%*$( &&*&( .*$( *-( '%%*%(    ! " #/# ##/ 1. + ./&
(
) 
$/*#( &-*1( ''*%( '*#( '%%*%(  

   

637


5 "  8#9 : ;  
!9<"  #-*/%&8 : 1 *%%%

&
4 
8#.*%(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

'*#&
 )*    "+ $ 



     



,
=
0 ,
=
234,
=

               
@   A ! " $ +- #-# $- $'#

(
) 
    .%*%( /%*+( /$*/( /1*%( /&*$( 
B  ! " $-'.##/

(
) 
    .%*%( /*&( .*'( $*%( 1*1(

3(7)   ! " - -1 #/+ .% $$'
(
) 
    '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( 

   

637


5 "  8#9 : ;  
!9<"  #+*#1%8 : & *%%%

#
4 
8#.*%(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

*.&
 )*    "   



    




,
0 ,
234,

               
@   A ! " $ -' #-& $/ $'+

(
) 
-%*%( -&*.( /.*&( '%%*%( /&*'(    
B  ! " ''1'$%&'

(
) 
#%*%( '1*.( $*+( *%( 1*/(      ! " . /+ #/+ $/ $$- 4(7)
(
) 
'%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%(    

   

637


5 "  8#9 : ;  
!9<"  #'*%##8 : & *%%%

&
4 
8&+*.(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

*&.
      



    




,
0 ,
234,

               
   A ! " + ''$ &1$ .$ .&/

(
) 
1&*1( -+*%( /+*-( /-*#( /$*+(    
B  ! " $'+-'&%

(
) 
&1*$( '&*%( #*#( '*-( .*&(      ! " '' '&' &+# .. .1/ 5(7)
(
) 
'%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%(    

   

637


5 "  8#9 : ;  
!9<"  $.*$&$8 : & *%%%

#
4 
8#.*%(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

*.-
   + $ 



     



,
=
0 ,
=
234,
=

               
   A ! " '% ''. &$/ .+ .&'

(
) 
    +1*/( -/*-( /+*.( /.*%( /.*%(  
B  ! " &'&/&#-

(
) 
6(7)     #&*'( '%*#( #*.( .*%( .*%(    ! " '& '#- &.- 1% ../
(
) 
    '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%(  

   

637


5 "  8#9 : ;  
!9<"  #%*+&'8 : & *%%%

#
4 
8#.*%(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

*1.
 ),& $+ $  

     



,
=
0 ,
=
234,
=

               
@ 4,  A ! " $ +& #11 $. &--

(
) 
    .+*'( -'*'( /&*%( /'*-( -/*-(  
B  ! " &'+#%$$$

(
) 
    $#*/( '-*/( +*%( -*#( '%*#( 7(7)    ! " + /% #-1 $/ $&#
(
) 
    '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%( '%%*%(  

   

637


5 "  8#9 : ;  
!9<"  '/*%#18 : & *%%%

#
4 
8#.*%(:
 =
>7 4 
4 "
 
 
.

"
>7 4 
4 "

*+' Bilaga 9. Returskåp

1(1)