<<

Varför uppländska krucifix i Norrland? : krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland Jacobsson, Carina Fornvännen 93:2, 125-34 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_125 Ingår i: samla.raa.se Varför finns uppländska krucifix i Norrland?

Krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland

Av Carina Jacobsson

Jacobsson C. 1998. Varför finns uppländska krucifix i Norrland? - Krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland. (The Rood Crudfixes in Järvsö and Segersta in the Province of Hälsingland.) Fornvännen 93. .

The Churches ofJärvs ö and Segersta in the province of Hälsingland in Northern contain crudfixes from the second quarter of the 14th century. They are monumental and skilfully carved, and show stylistic features in common with some crudfixes in the province of . The Järvsö crucifix is very similar to that at Nysätra Church, Uppland, while the Segersta crucifix is akin to the altar or processional crudfixes in the Churches at Harg and Hilleshög in Uppland. The aforesaid crncifixes in Uppland belong to a group of wooden sculptures re­ lated to the Cathédral workshop at Uppsala. Most of these works are monumen­ tal and skilfully carved, and show "cathédral characteristics". Several of these sculptures are found in churches with special links with the Cathédral: some of these churches periodically had canons, members of the Cathédral chapter, as parish priests. But apart from the fact that Hälsingland belonged to the Arch- diocese, was there any special connection between the Churches at Järvsö and Segersta and the Cathédral at Uppsala? Medieval documentary sources are sparse, but some records from the 1350's show that the parish priests at Järvsö and Segersta were in contact with the Uppsala Cathédral and its chapter. Therefore it is tempting to see the occurrence of these crudfixes as evidence of links be­ tween the parish churches and the cathédral.

Carina Jacobsson, Konstvetenskapliga institutionen, universitet, SE-106 91 Stockholm.

I Järvsö kyrkas sakristia förvaras torson av ett träffades endast krucifixets kropp, ty under triumfkrucifix (fig. 1). Figurens armar och föt- många år förvarades krucifixets huvud i Upp- ter saknas, medan huvudet, kroppen och länd- landsmuseet i Uppsala, medan kroppen fanns klädet är tämligen välbevarade. Polykromin är kvar i Järvsö kyrka. Anledningen till att figu- helt bortnött, istället framträder den rena trä- rens huvud kommit till Uppsala, var att det ytan. Krucifixet är skuret i furu, vilket är ovan- medtagits av arkitekt C. A. Ekholm när denne ligt, ty oftast är medeltida träskulpturer snidade restaurerade Järvsö kyrka på 1880-talet I ett i ek eller något annat mjukare lövträ. Träslaget brev, som förvaras bland kyrkans handlingar i furu brukar däremot vara vanligt förekom- Antikvarisk-Topografiska Arkivet i Stockholm, mande i korsen. Att det här använts till en km- skriver Erik Salvén att krucifixets huvud genast dfixfigur vittnar sannolikt om att det rör sig bör fordras in till kyrkan. Så småningom, år om ett inhemskt, svenskt arbete. 1936, återbördades figurens huvud till kyrkan När Erik Salvén inventerade Järvsö kyrka år och sammanfogades med kroppen (Järvsö kyr- 1919 för Riksantikvarieämbetets räkning på- kas handlingar, ATA).

Fomvännnen 93 (1998) 126 Carina Jacobsson

I en annan kyrka i Hälsingland, i Segersta, Likartade krucifix finns ett väl bibehållet triumfkrticifix (fig. 3, 4). Man får främst inventera kyrkorna i Uppland Till och med en del av figurens polykromi har för att finna skulpturer som är nära besläktade bevarats: håret är mörkbrunt, törnekronan med dessa norrländska krucifix. I Nysätra kyrka grön med röda taggar, huden ljust rosa med i Uppland finns ett arbete som är mycket likt små gisselsår från vilka röda blodstrimmor rin­ det i Järvsö (fig. 2). Märkligt nog är Ny- ner och på underarmarna sitter ett antal röda sätrakrudfixet skadat ungefär på samma sätt blodlevrar fastade. Ländklädet har ursprungli­ som det i Järvsö, då såväl armar som fötter sak­ gen varit blått. nas. Det intressanta är dock att Järvsö- och Ny- Såväl krucifixet i Järvsö som det i Segersta sätrafigurernas ansiktsdrag, sammandragna åskådliggör den lidande Frälsaren, ty huvudena ögonbryn, skägg, frisyrer, kroppar och länd- är nedsjunkna med knappt slutna ögon och lätt kläden nästan är identiskt utformade. Nysätra- öppen mun (fig. 1, 3, 4). Ansiktena är genom­ bildens överkropp är dock »lagad» på två stäl­ gående känsligt snidade med mjukt modelle­ len med ifogade trästycken av furu, fastän fi­ rade drag, det i Segersta är dock litet smalare guren i övrigt är gjord av ek. De ilappade med fint utmejslad näsa, fylliga korkskruvsfor- bitarna tycks vara ursprungliga eftersom de ex­ made tinninglockar och lockigt skägg. Krop­ akt överensstämmer med det omkringliggande parna är utformade på ett anatomiskt överty­ skulpturala detaljarbetet. gande sätt, bröstkorgarna är breda med mar­ Segerstakrucifixets närmaste släktingar är kerade revben och magpartierna rundade. processionskrucifixen i Harg och Hilleshög i Järvsökrucifixets ländkläde är omfångsrikt, Uppland (fig. 5, 6). Det är framförallt ansiktet mitt fram formas tyget i mjukt rundade, påsiga frisyren med fylliga tinninglockar, det veckrika veck och på sidorna samlas det i flikar av olika ländklädels draperingssystem och den breda längd. Särskilt framträdande är veckfliken vid bröstkorgen som upprepas i mindre format. högra höften. Segerstakrucifixets kläde drape­ Även en sådan detalj som Segerstakrucifixets ras på ett något mer komplicerat och oregel­ sidosår i form av en halvmåne med bågen bundet sätt. Tyget är nedvikt fram i ett stort lätt uppåt förekommer på processionskrucifixen i hängande veck, därunder draperas det i en rad Harg och Hilleshög. svängda former och samlas i linjerika flikar på sidorna. På höger lår plattas en veckformation Tidigare forskning ut, tyget sitter nära huden och fortsätter ned De norrländska krucifixen har inte nämnvärt om knäet Båda figurerna har underbenen pla­ behandlats av den tidigare forskningen. Henrik cerade ovanpå varandra och fötterna fastade Cornell nämner Segerstakrudfixet, enligt ti­ med en spik (i Järvsö saknas fötterna). Den dens rådande attribiieringsprinciper, i sam­ korsfäste i Segersta mäter 155 cm och tiguren band med den s.k. Dalbymästaren (Cornell i Järvsö ca 170, vilket innebär att den i kom­ 1918, s. 169 f). I Snabbinventeringen i ATA plett skick torde ha varit ca 190 cm. Det rör sig från år 1919 för Erik Salvén båda krucifixen till således om monumentala arbeten. Dalbymästarens krets. Det är Carl R. af Ugglas, Krucifixen företer flera karakteristiska stil­ som har konstruerat denne anonyinmästare, drag, som tydligt vittnar om tillkomsttiden, som han menar har snidat krucifixen i bl.a. bland annat det lidande ansiktet, som inramas Dalby, Rasbo och från Frösthult i Uppland (af av vågigt hår i en S-sväng över örat, kroppens Ugglas 1909, s. 19-45). Aron Andersson odi i utformning med lätt uppdragna knän och sam- viss mån även af Ugglas kommer senare att be­ manspikade fötter samt ländklädels drapering trakta dessa krucifix jämte några andra monu­ med nedhängande veck fram och sidoflikar; mentala helgonbilder som tillkomna i en verk­ allt talar för en datering till 1300-talets andra stad med anknytning till domkyrkobygget i fjärdedel. I det följande presenteras rön som Uppsala (af Ugglas 1951, s. 71-91, Andersson stärker verkens datering. 1958, s. 70 ff, 1966, s. 125 ff). Ytterligare verk, som tillhör gruppen är krucifixen i Skuttunge,

Fornvännnen 93(199Si Varför finns uppländska krucifix i Norrland? 127

Fig. 1. Triumfkrudfix i järvsö kyrka, Hälsingland. Foto Lennart Karlsson. — Holy Rood in Järvsö Church, Hälsingland.

Fig. 2. Triumfkrudfix i Nysätra kyrka, Uppland. Foto Lennart Karlsson. — Holy Rood in Nysätra Church, Uppland.

Fornvännnen 93(1998) 128 Carina Jacobsson

Fig. 3. Triumfkrudfix i Se­ gersta kyrka, Hälsingland. Foto Lennart Karlsson. — Holy Rood in Segersta Church, Hälsingland.

Vidbo, Orkesta, Lägga, Olofsbilderna i Roslags- plastik i Uppsala domkyrka, nämligen S:t Olof bro, från Frötuna (SHM), S:t Erik i Gamla Upp­ från domens nordportal och sydportalens ar- sala och en madonna från okänd kyrka i Upp­ kivolt- och linteautigurer från tiden omkring sala universitets museum (af Ugglas 1912, s. 1300. De stilistiska överensstämmelserna gäller 282-306, 1918, s. 97-106). Att skulpturerna framförallt utformningen av figurernas ansik­ förts till en verkstad, som troligtvis har varit ten och vissa veckbildningar, som går utöver knuten till domkyrkan, beror på att de företer det som utgör ett allmänt höggotiskt form­ nära stilistiska överensstämmelser med sten- språk.

Fornvännnen 93 (1998) Varför finns uppkindska krucifix i Norrland ? 129 Nya infallsvinklar och metoder Förutom ovan nämnda stilistiska överensstäm­ melser föreligger ytterligare omständigheter, som skulle kunna tala för teorin att skulptur- verkstaden under en tid har varit knuten till Uppsala domkyrka. Min utgångspunkt är där­ för att undersöka i vilken utsträckning dessa träskulpturer förekommer i kyrkor med speciell anknytning till domkyrkan och om de påträf­ fas i kyrkor vars kyrkoherdar har tillhört det högre prästerskapet genom att vara prostar el­ ler kaniker (ledamöter av domkapitlet i stiftssta­ den). Det förekommer att kaniker är kyrko­ herdar i Norrland, ty ärkestiftet omfattade un­ der medeltiden ett mycket stort landområde. Förutom Uppland ingick Gästrikland, Hälsing­ land, , Ångermanland, Västerbotten, och Jämtland, trots att sistnämnda landskap politiskt hörde till Norge. Innan Äbo stift bildades, ingick även västra delen av Fin­ land i ärkestiftet. Äland inlemmades i Äbo stift först under tidigt 1300-tal (Tunberg 1919, s. 7). Innan diskussionen förs vidare är en kort genomgång av domkyrkans tjänstemän nöd­ vändig. En särskild grupp i domkapitlet ut­ gjorde prelaterna: domprosten (prepositus), ärke­ djäknen, dekanen, kantorn och skolasten, övriga Fig. 4. Detalj av triumfkrudfix i Segersta. Foto Len­ medlemmar kallades kaniker. Prelaterna lik­ nart Karlsson.— Holy Rood in Segersta Church, de­ som kanikerna hade till sin försörjning in­ tail. komsterna från sina prelaturer eller kanonikat, d.v.s. kapellstiftelser, bestående av ett altare i Vem som var kyrkoherde i en sockenkyrka är kyrkan och en fond, prehenda, som kunde vara betydelsefullt eftersom denne spelade en vik­ uppbyggd av donerade eller inköpta gods, rän­ tig roll vid införskaffandet av nya inventarier, tor från stadsfastigheter och ibland patronats­ t.ex. kultbilder till sockenkyrkan. Ett välkänt rätten över en kyrka. Till prelaterna var föl­ senmedeltida exempel på detta från Sverige ut­ jande prelaturer knutna: preposituren, archidia- gör alarskåpet i Bälinge kyrka i Uppland, ef­ konatet, dekanatet, canlorian och scholaslrian. tersom det ursprungligen har innehållit upp­ Vidare fanns andra präster i domkyrkan, pre­ gifter om både beställare och tillverkare. Enligt bendater, som var fast knutna till särskilda alta­ Peringskiöld fanns på skåpets baksida en nu­ ren i domkyrkan kapell. Liksom kaniken hade mera försvunnen inskription, som berättade att prebendaten anslaget på sin lön ett prebende verket var gjort år 1471 av Johannes Stenrat på jämte ett hus i stiftstaden som prebendebostad. uppdrag av Kort Rogge, ärkedjäkne vid Upp­ I enlighet med prebendestiftdsens bestäm­ sala domkyrka, till ärkediakonatets annexkyrka melser skulle innehavaren sjunga eller läsa ett i Bälinge (Kempff 1994, s. 25, 129). Det (inns visst antal mässor per vecka eller månad. Om även fall belagda i urkunder från 1300-talet, en kanik föredrog att vistas i stiftsstaden i stäl­ som visar att tjänstemän vid domkyrkan var be­ let för att tjänstgöra i sockenkyrkan, avlönade ställare av konstföremål. Sysslomannen (fabri­ denne en vikarie, som upprätthöll tjänsten i cans föreståndare, tjänst av ekonomisk karak­ sockenkyrkan (se t.ex. Dahlbäck 1977, s. 32 ff). tär) vid Uppsala domkyrka, herr Lars skänker

Fornvännnen 93 (199.S, 130 Carina Jacobsson exempelvis i sitt testamente från 1343 en ny Förutom kyrkoherden är det är också möj­ Mariabild till Börje kyrka och ett stenfönster ligt att en förmögen frälseman i socknen kan med glasmålningar till kyrkan i Kungs-Husby ha beställt och bekostat kyrkans konstnärliga (DS V: 3691). Mariabilden finns inte längre utsmyckning, varför jag har tagit del av Olle kvar i Börje kyrka - det är dock möjligt att det Ferms och Sigurd Rahmqvists forskningar om är den madonnan, som åsyftas i 1829 års in­ s.k. stormannakyrkor i Uppland (Ferm & ventarium, som förvaras i ATA (Bonnier 1987, Rahmqvist 1985, s. 70 ff). s. 107, 236). Vad glasmålningarna i Kungs- Husby beträffar, finns vissa skärvor bevarade Relationer mellan domkyrka och sockenkyrka från höggotisk tid (Nisbeth 1992, s. 16 ff). Man Vilka omständigheter föreligger då som kan får dock beakta att träskulpturer liksom andra stärka antagandet att ovan nämnda skulptur- inventarier är flyttbara ting, som ursprungligen verkstad, som tillverkat skulpturerna i Dalby, kan ha tillhört någon annan kyrka än den de Rasbo, Skuttunge, Vidbo, Orkesta, Lägga, nu befinner sig i; det finns dock ingen anled­ Roslagsbro m.fl., under en tid har varit knuten ning att tro att förflyttningar förekommit i till Uppsala domkyrka? Genom att undersöka större utsträckning, endast enstaka fall är be­ vilka relationer som förelåg mellan Uppsala lagda. De gamla konstverken blev ofta kvar i domkyrka och de uppländska sockenkyrkorna helgedomen trots att kyrkan byggdes om un­ med träskulpturer framkom följande (enl. der senare tider. Dahlbäck 1977, s. 80 ff, DS V: 3835): Det finns ytterligare belysande fall från Dalby (triunifkriidfix): Preposituren ägde 1344 gods andra stift. Genom att uppmärksamma vem i Dalby socken och kaniktionde betalades från som tjänstgjorde som kyrkoherde i Munktorp i kyrkan till del första kanonikatet Västmanland under tidigt 1300-tal, har jag fun­ Rasbo (triumfkrudfix): Rasbo kyrka var det sjunde nit en plausibel förklaring till förekomsten av kanonikatels annexkyrka, dess kyrkoherde var sålunda kanik och ledamot av domkapitlet en samtida Olofsbild från denna kyrka. Skulp­ Frösthult (triumfkrudfix): Ingen direktanknytning, turen utgör en isolerad företeelse i Västerås kyrkan betalade dock kaniktionde till dekanalcl, stift eftersom den har sina närmaste stilistiska det tredje kanonikatet Vidare ligger Frösthult motsvarigheter i Östergötland och på kvrka mycket nära Simtuna, som var det elfte ka­ (Jacobsson 1995, s. 73 ff, 231). Bevarat käll­ nonikatels annexkyrka. Skiillunge (triuintkrudfix): Skuttunge kyrka var san­ material visar nämligen att år 1313 och 1318 nolikt tillsammans med Helga Trefaldighetskyr­ finns en Peter Tyrgilsson belagd som kyrko­ kan (Bondkyrkan) i Uppsala det själte kanonika­ herde i Munktorp (DS III: 1936, 2645). Denne tet» annexkyrka. Kyrkoherden var kanik och med­ man var en son av Linköpingsstiftet, han här­ lem av domkapitlet; i samband med Skuttunge finns en ständig vikarie belagd på 1340-talet (DS stammade från Skänninge i Östergötland, men 11:1643, V:398S). ban gjorde även kyrklig karriär i andra stift, var Vidbo (triumfkrudfix): Ferm & Rahmqvist (1985, s. bl.a. kanik i Uppsala och påträffas som ärke­ 70 ff.) menar att Vidbo kyrka har varil cn s.k. stor- biskopens sändebud i Avignon år 1327. Bro­ mannakyrka. I Nils Jonssons till Rickeby (åttud- dernjohan Tyrgilsson var kanik i Uppsala och dig stjärna) med hustru Christinas testamente frän den 2 februari år 1316 görs en donation till ärkedjäkne i Linköping. Peter Tyrgilsson kom innehavaren av Vidbo pastorat (DS 111:2045) Vi­ långt på den kyrkliga banan, han blev biskop i dare är kyrkoherden Ingevald flera gånger belagd Linköping 1342 och ärkebiskop år 1351 i Vidbo vid tiden omkring 1350, vid elt tillfälle (Schuck 1959, s. 71 ff). Visserligen finns inget kallas han även vikarie (DS V: 4143, VL4374, 4563, dokument, som knyter samman kyrkoherde Pe­ 4890). Logga (triumfkrudfix): Lägga kyrka värdet fjärde ka­ ter Tyrgilsson med nämnda Olofsskulptur, men nonikatels annexkyrka, varför dess kyrkoherde genom hans förbindelser till Linköpingsstiftet var kanik och medlem av domkapitlet Kungen stärks antagandet om skulpturens ursprung hade patronatsrätt till kyrkan, d.v.s rätt att tillsätta därifrån. Vidare råkar skulpturens stilistiska da­ kyrkoherde. tering överensstämma med kyrkoherdens verk­ Roslagsbro (S:t Olof eller Erik): Ingen direktanknyt­ ning, kaniktionde betalades dock från Roslagsbro samhet i Munktorp. kyrka till det nionde kanonikatet

Forn vännnen 93(1998) Varför finns uppländska krucifix i Norrland? 131

Fig. 5. Processionskrndfix i Hargs kyrka, Uppland. Foto Carina Jacobsson. — Pro- cessional crucifix in Harg Church, Uppland.

Frötuna (S:t Olof): Kyrkan har nägon gång efter 1344 domkyrka tjänsten som kyrkoherde i Nysätra. I och före 1540-talet tillsammans med Torstuna regel är dock sysslomannatjänsten förenad med och Börje ersatt Vårfrukyrkan som prepositurens Börje som prebende (Åmark 1939, s. 110 ff). I annexkyrka. Vidare betalade kyrkan kaniktionde övrigt utgick kaniktionde till det första kanonika­ till det nionde kanonikatet. Flera kaniker finns tet från Nysätra. Vidare tycks kyrkan ha varit en belagda som kyrkoherdar i Frötuna kyrka, vid s.k. stonnannakyrka. Högfrälsemannen Eskil An­ flera tillfällen från 1350 till 1369 omtalas kaniken dersson (lejonlilja) ägde en stor del av kyrkbyn i Nils i Frötuna (DS V: 4081, VI: 4747, 5103, VII: Nysätra, kanske hela. Är 1328 testamenterar han 5663, 6357, IX: 7780a, 7966). hela 5 mark till denna sockenkyrka (Rahmqvist Gamla UppsaUi (S:t Erik): Tidigare biskopssäte. Pre- & Ferm 1985, s. 74 ff, DS III: 2666). posituren och flera kanonikat ägde 1344 gods i Harg (processionskrucifx): En vikarie finns belagd i Gamla Uppsala. Ar 1335 finns en kyrkoherde Jo­ Harg år 1349 (Bonnier 1987, s. 252, DS VI: 4419). hannes i Camla Uppsala belagd som prebendat vid domkyrkan (DS IV: 3145). Nysätra (triumfkrudfix): Mellan 1393 och 1403 in­ Det har således förelegat nära förbindelser nehar kaniken och sysslomannen vid Uppsala indian flertalet av de ovan uppräknade socken-

Fornvännnen 93(1998) 132 Carina Jacobsson kyrkorna och Uppsala domkyrka, vilket kan detta (Bonnier 1987, s. 206 ff). Denna in­ stödja antagandet om träskulpturernas ur­ skription är av betydelse för ovan nämnda sprung i en verkstad, som en tid har varit knu­ träskulpturer - ty genom dateringen av kyrkan ten till domkyrkobygget. Det gäller i synnerhet till tiden omkring 1330 får man även en san­ för Rasbo, Skuttunge och Lägga kyrkor, som nolik tillkomsttid (med en marginal på något samtliga var annexkyrkor till olika kanonikat decennium) för valvplattorna i kyrkan och de Vidare finns kaniker eller vikarer belagda i ex­ stilistiskt besläktade krucifixen i Uppland (An- empelvis Frötuna, Vidbo och Harg. dersson 1966, s. 127). Därigenom stärks även de stilistiska dateringarna av krucifixen i Järvsö Västeråkers kyrka och Segersta i Hälsingland. Ett annat belysande fall utgör förhållandena kring Västeråkers kyrka i Uppland. Där finns Domkyrkans förhålUinde (illJärvsö och två valvplattor med figurframställningar, den Segersta kyrkor ena företer en manligt ansikte med skägg och Frågan är då om det existerade någon särskild vågigt hår och antydan till pannlock, den andra förbindelse mellan Järvsö och Segersta kyrkor ett kvinnligt ansikte med dok. Det är möjligt i Hälsingland och domkyrkan i Uppsala? Nå­ att figurerna föreställer Jesus och Jungfru Ma­ got närmare samband mellan Järvsö kyrka och ria. Som stöd för detta, framförallt beträffande Uppsala domkyrka kan inte utläsas av källma­ den manliga gestalten, kan anföras att figurens terialet från tidigt 1300-tal. Däremot finner moddlering, ansiktsdrag, skägg och frisyr med man intressanta uppgifter från 1350-talet I ett pannlock står nära Rasbokrucitixets. brev daterat den 18 juli 1359 i Uppsala (DS I Västeråkers kyrka är fru Ramborg Israels- VII: 6099), omtalas nämligen en man vid dotter (And) begravd. Fru Ramborg var dotter namn Ulf, som är prebendat vid Uppsala till lagmannen Israel Andersson (And) till Vik. domkyrka samtidigt som han innehar tjänsten Hon var först gift med Karl Gregersson (fol- som kyrkoherde i Järvsö. Dokumentet berät­ kungaättens oäkta gren) och sedan med Arvid tar att Lars Nilsson Unge, domprost i Uppsala, Gustavsson (Sparre), som dog i samband med Johan Karlsson, domprost i Linköping och ka­ Nyköpings gästabud 1317. Hon hade även re­ nik i Uppsala, föregående dag har öppnat Erik lationer till domkyrkan i Uppsala, hennes sys­ den heliges skrin i närvaro av sakristanen Jo­ terson var ärkebiskop Olov Björnsson och han Hartlevsson och Gregers Valtersson, Ulf, hennes farbror domprost Andreas And. San­ kyrkoherde i Järvsö, Anders Hennekesson, nolikt har dessa relationer varit betydelsefulla Ingevald Ragnvaldsson, Johan Nilsson från för utformningen av kyrkan. Vad arkitekturen Korshamn och Jakob Torstensson, samtliga pre­ beträffar skall nämnas att långhusets båda tra­ bendater vid Uppsala domkyrka. Det hade varit véer är täckta av kryssvalv med profilerade strå­ nödvändigt att öppna skrinet eftersom det lar. Dessa går långt ned och vilar på konsoler av hade gått sönder på några ställen och man grå kalksten, vars förebild finns i Uppsala fruktade att det skulle falla isär då det på in­ domkyrka (Norberg 1968 och Smedberg stundande Maria Magdalena dag (22/7) skulle 1980). bäras till Gamla Uppsala, såsom Peter Tyrgils­ Fru Ramborgs grav är belägen i en nisch i son, ärkebiskop i Uppsala, hade bestämt (Aili korets norra vägg. Gravplattan av koppar är da­ et al. 1990). terad till år 1327 genom en inskription. Det När det gäller Segersta är uppgifterna fåta­ finns även inskrifter såväl nedanför som ovan­ liga från tidigt 1300-tal. Först i en urkund från för hennes gravnisch. Den övre omtalar att fru 1360 omtalas en kyrkoherde Olof i Segersta på Ramborg år 1331 på egen bekostnad låtit ånyo ett sätt, som vittnar om nära kontakter med en uppbygga Äkerby kyrka av sten. Inskriften om­ prelat i Uppsala. Dokumentet är ärkedjäknen talar vidare att hon donerat jord lill prästbor­ Ringvid Nilssons testamente, daterat den 15 ok­ det, kyrkan, klockaren i utbyte mot själamässor tober 1360 (DS VII: 6357), i vilket han bl.a. varje vecka samt att ärkebiskopen bekräftat skänker penningar till Uppsala domkyrkas fab-

Fomvännnen 93 (1998) Varför finns uppländska krucifix i Norrland? 133

Fig. 6. Processionskrudfix i Hilleshögs kyrka, Uppland. Foto Lennart Karlsson. — Processional crucifix in Hil­ leshög Church, Uppland.

rica. Vidare uppräknas flera personer, som i Segersta efterskänks de 20 écus (franska gubtmynt) mottagare av diverse gåvor: Linköpings som denne har varit skyhlig lestalor. domkyrkas syssloman herr Ingevald erhåller en Det framgår således av dessa urkunder att börs; Irsta kyrka i Västmanland en baldakin och kyrkoherdarna vid respektive församlingar i kyrkoherden där 2 mark penningar; kyrkoher­ Hälsingland på olika sätt hade förbindelser den Nils i Frötuna i Uppland, som även var ka­ med domkyrkan i Uppsala; Ulf i Järvsö var även nik vid domkyrkan, erhåller ett myggtält; pros­ prebendat vid domkyrkan och Olof i Segersta ten i Jämtland, herr Agnuind får några skriv­ uppräknas i ärkedjäknens testamente, kanske tavlor av elfenben, som inköpts i Paris; var de goda vänner. Eftersom det är franska kyrkoherden Olof i Ovansjö i Gästrikland till­ guldmynt, som efterskänks Olof i Segersta, är delas en kniv med dfenbensskaft och herr Olof det möjligt att denne har studerat i Frankrike,

Fornvännnen 93 (1998) 134 Carina Jacobsson kanske vid universitetet i Paris, vilket var nöd­ Referenser vändigt för en kyrklig karriär under 1200- och Aili, H. et al. 1990. Röster från svenk medeltid. Stock­ 1300-talen (Schuck 1900, s. 9-78). Efter 1350 holm. j\ndersson, A. 1958. Till frågan om Rasbo-krucifixets for man företrädesvis till Böhmen, för att stu­ mästare, Konsthistorisk tidskrift 27 b. 3-4. dera vid universitetet i Prag (Thörnqvist 1929, — 1966. Romanesque and Gothic Sculpture, Medieval s. 235-298). Att ärkedjäknen Ringvid Nilsson Wooden Sculpture in Sweden 2, Stockholm. har varit i Paris antyds av testamentets formu­ Björklund, B. 197'4. Järvsö kyrka. Ljusdal. — 1988. Kyrkan på ån berättar. Malung. lering om skrivtavlorna. Detta styrks av ett do­ Bonnier, A. C. 1987. Kyrkorna berättar- Uppbinds kyr­ kument från 1355 (DS VI: 5131), i vilket ärke­ kor 1250-1350, Upplands fornminnesförenings tid­ biskopen och domkapitlet ger fullmakt åt är­ skrift, 51, Uppsala. — 1994, Medeltidskyrkornas vittnesbörd, Hälsing­ kedjäknen Ringvid och magister Ingemar att lands bebyggelse före 1600, Bebyggelsehistorisk tid­ försälja det hus i Paris som möjligen tillhör skrift, 27. domkapitlet i Uppsala (Aili et al. 1990 s. 68 ff). Cornell, H. 1918. NorrUinds kyrkliga konst under medel­ Det framgår inte av källmaterialet när ovan tiden, Uppsala. Dahlbäck, C. 1977. UppsaUi domkyrkas godsinnehav med nämnda herrar tillträdde sina tjänster som kyr­ särskiUl hänsyn till perioden 1344-1527, Studier till koherdar i Hälsingland och man vet inte heller det medeltida Sverige 2, Stockholm. vilka som har varit deras företrädare. Däremot DS. Diplomatarium Suecanum. utg. avj. G. Liljegren, kan dylika förbindelser med domkyrkan ha va­ B. E. Hildebrand, S. Tunberg, E. Nygren m.fl., Stockholm 1829-. rit av betydelse för anskaffandet av konstnärlig Fenn, O. 8c Rahmqvist, S. 1985. Stormannakyrkor i utsmyckning. Ann Catherine Bonnier fram­ Uppland. Studier i äUire historia tillägnade Herman håller i en artikel om kyrkobyggandet i Häl­ Schuck 5/4 1985, Stockholm. Hanzén, J. J:son 1938. Järvsö kyrka och dess föregång­ singland, att det tycks ha funnits senmedeltida are. En urhundsgranskning med anledning av 1838 kapell på kyrkorna i Delsbo, Forsa, Ljusdal och års kyrkas hundraårsjuhikum. Ljusdal. Järvsö. Jämförelser med förhållandena i Upp­ Jacobsson, C. 1995. Höggotisk träskulptur i garnUi Lin­ land skulle kunna tala för att dessa kyrkor har köpings stift, Visby. Kempff, M. 1994. Attribueringarnas mångfald. Johannes haft kyrkoherdar som har tillhört det högre Stenrat och Hans Hesse. Den senmedeltida verkstadens prästerskapet - kaniker och prostar. Många produktion. Stockholm. uppländska kyrkor med kaniker som kyrko­ Nisbeth, Ä. 1992. Kungs-Husby i Trögd. Kungsgård, herdar har nämligen fått tillbyggda kapell: kyrka och socken. Studier till det medellida Sverige 6, Stockholm. Alunda, Bälinge, Rasbo, Simtuna, Vaksala och Norberg, R. 1968. Västeråkers kyrka. Upplands kyrkor Trefaldighetskyrkan i Uppsala. När det gäller 77, Uppsala. Forsa, är det belagt att där residerade prosten Schuck, H. 1900. Svenska Pariserstudier under me­ över Sundeds prosteri redan i början av 1300- deltiden, Kyrkohistorisk Årsskrift. Schuck, Herman 1959. Ecclesia Lincopensis - Studier talet och i Delsbo tycks en prost ha funnits 1490 om Linköpingskyrkan under medeltiden och Gustav (Bonnier 1994, s. 105-132). Som jag ovan har Vasa, Stockholm. visat har således även Järvsö kyrka haft en kyr­ Smedberg, G. 1980. Västeråkers kyrka, Upplands kyrkor koherde som har tillhört ett särskilt skikt av 77 (senare uppl.), Strängnäs. Thörnqvist, C. 1929. Svenska studenter i Prag under prästerskapet genom att vara prebendat vid medeltiden, Kyrkohistorisk Årsskrift. domkyrkan. Tunberg, S. 1919. ÅUinds ställning i historisk tid, Stock­ holm. Förekomsten av dessa triumfkrucifix i Norr­ Ugglas, C. R. af 1909. »Dalbymästaren». Om några land, som företer gemensamma stildrag med krucifix i uppländska kyrkor, Upplands fornmin­ flera uppländska verk, av vilka flertalet finns i nesförenings tidskrift, 26. kyrkor som på olika sätt har varit knutna till — 1912. Bidrag lill kännedomen om den franska bildhuggarkolonin vid Uppsala domkyrka, Upp­ domkyrkan, blir särskilt intressant när det även lands fornminnesftvrenings tidskrift, 28. föreligger kopplingar mellan Uppsala — 1918. Nyupptäckta arbeten av Etienne de domkyrka och Järvsö och Segersta kyrkor. Det Bonneuil, Uppbinds fornminnesförenings tidskrift, 33. skulle dock föra för långt att betrakta de ovan — 1951. Etienne de Bonneuil och Dalby-mästaren, Efterlämnade konsthistoriska studier, Stockholm. nämnda kyrkoherdarna som verkens bestäl­ Ämark, M.1939. Uppsala domkyrkas medeltida syss­ lare, fastän tanken är lockande. loman, Kyrkohistorisk Årsskrift.

Fornvännnen 93 (1998)