NR 4 2006 Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE

TEMANUMMER BORNHOLMS LÖSEN F Ale Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge utges av Dc skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund.

Redaktionskomm i tté Docent Peter Carelli, Lund Universitetslektor Gert Jeppsson. Lund, redaktör Museichef Göran Larsson, Lund Docent Sten Skansjö. Lund Professor Anna Christina Ullsparre. Lund

Innehåll Sid. Gert Jeppsson: Bornholms lösen Vederlagsgodset i Skåne och Danmark på 1660-talet 1

TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB, 2007 BORNHOLMS LOSEN•* Vederlagsgodset i Skåne och Danmark på 1660-talet

Gert Jeppsson — ' JiJ c .,_x,/,A «j / Æ pjcirf --

sen

S $ íf r i?A o/e/f- \Q

W* & A JtAXJ’ j

'O>1 _ý’o ( a C t?A -riv ífJi *»» . . føj »wsak fl A R. E 2J-A2 &!ÿÿÿ ß A L V% ■*: £.“ A3

> ? .hct'Æn* CnatrjAM TIC UM 'ÿOTPME * *W _ __

Karta över Bornholm från 1676 med omgivande delar av Skåne och Blekinge. Kolorerad tuschteckning. Storlek: 58 x 56 cm. Tillhör Del Kongelige Bibliotek. København. Kortog Billedafdelingen. Signum: KBK III, 26-0-1676/2. Den latinska titeln; »Hunc Typum insularum Bornholm et Christianoe cum maritimo traetu vicimarum Provinciarum Sac. Reg. Maiest». Innehåll Bornholms lösen Vederlagsgodset i Skåne och Danmark på 1660-talet 4 Inledning 4 Den politiska bakgrunden 5 Stockholmsförhandlingarna 9 Vägen till Malmötraktaten 11 Huvudgårdarna i Bornholms vederlag 14 Ägarebilden 15 Den geografiska fördelningen 16 Taxeringen av godsen 16 Enskildheter i taxeringen 17 Vederlagshuvudgårdarnas storlek 20 Vederlagsgodsets kondition 21 Förändringar för bönderna 22 Huvudgårdarnas användning och betydelse 24 De skånska vederlagsgodsen i Danmark 26 Sammanfattning 29 Tabeller 32 Summary 37 Noter 37 Referenser 39 Karta 40

Några använda förkortningar: b.,bd = band/bind LLA = Landsarkivet i Lund dl. = daler Llb. = Lunds stifts landebok cirka 1 570 DHT = Dansk historisk tidsskrift LUB ~ Lunds universitetsbibliotek DRA = Dansku Rigsarkivet; København rdl. = riksdaler ; Ed./ed. = editor/utgivare r. = rakke hd - härad Sk.gen,guv. = Skånska generalguvernementet i hgd = huvudgärd smt = silvermynt ' HTS = Historisk tidskrift för Skåneland SOÅ = Sydsvenska ortnamnssällskapets årsbok • jb. = jordebok, jordebog lltk. = tunnor haitkorn 1 Jr.prol. = Jordrevningsprotokoll 1670-1671 tun. - tunna/tunnor i Kr.Sk = Kronens Skøder

I samband med den här redovisade Bomholmsforskningen har jag fått välkommet stöd från Gyllenstiemska Krapperupstiftelsen och Ebbe Kocks stiftelse. Ett varmt tack till de båda stiftelsestyrelserna. Bomholms lösen Vederlagsgodset i Skåne och Danmark på 1600-talet

Inledning son och broder till Corfitz, som innehade När begreppet Skåneland lanserades i initten posten fram (ill 1650. Därtill torde det talade av 1800-talet, innefattades även Bornholm i språket på Bornholm ha legat mycket nära detta. Skåne, Halland, Blekinge och Born¬ det sydostskånska. holm inneslöts i det geografiska området. Ärkebiskopen hade hela ön som län efter Sett i historiskt perspektiv hade ön alltsedan segern 1259 över kungamakten. Det var är¬ 1 000-talet och fram till år 1 660 varit nära in¬ kebiskop Jakob Erlandsen (Galen) som fick tegrerad med Skåne. Detta faller sig natur¬ hjälp av sin bror Anders Erlandsen och furst ligt, då endast cirka 4 landmil skiljer närmas¬ Jarmer av Rügen att besegra kung Kristoffer te land, Skånes sydostkust, från Bornholm. l:s styrkor och ödelägga det kungliga fästet Från flera strategiskt belägna platser på Lilleborg i öns centrala del. Redan tidigare, Österlen syns ön vid horisonten i sydost, och sedan ärkebiskop Eskils tid 1 149, hade tre av omvänt kan man från höjden uppe vid Ham- öns fyra härader legat som län under Lund. mershus t.o.m. identifiera vissa landmärken i Ärkebiskopen hade på sig fått överlåtet de sydöstra Skåne. kungliga rättigheterna, viktigast uppbörds- Men efter Köpenhamnsfreden 1660, slutet rätten av skatt, ö-skatten. pä det andra svensk-danska kriget, tillhörde Efter reformationen övergick Bornholm ej alltså de båda landsdelarna skilda länder. Det i danskt kungastyre, ulan en Lübeckperiod må i ett kortfattat förord som exempel på tog vid 1525-1575. Som lack lör hjälpen i föreningsband vara tillräckligt att peka pä tronstriden fick hansestaden Lübeck Born¬ den judiciella sidan, där Skånelagen jämväl holm som län av Fredrik I efter segern över gällde på Bornholm fram till landslagens till¬ Christian II. komst - med landsting i Åkirkeby - för de Även under tiden efter avskiljandet av fyra häraderna. Vidare den kyrkliga gemen¬ Bornholm från Skåne 1660 har områdenas skapen, där Bornholms femton socknar ut¬ historia länkats samman vid liera tillfällen. gjorde en del av Lunds stift. Även här var t.ex. blev Bornholm en tillflykt för skåningar Åkirkeby huvudort. Under den långa medel¬ som för att rädda sina liv var tvungna att söka tida storfiskeperiodeu fanns bl.a. den ekono¬ skydd för de nya svenska makthavarna efter miska kopplingen till Rönne som medlem i Skånska krigets slut 1679 och många fattiga den s.k. Skånemarknaden. På fästningen emigranter från Skåne fann i slulet av 1 800- Harnrnershus, politiskt, militärt och admini¬ talet sitt livsuppehälle i Bornholms stenindu¬ strativt centrum, satt genom århundradena stri och jordbruk. De mest dramatiska hän¬ många skånska adelsmän som länsherrar: delserna med Bornholm i fokus under de lundaärkebiskopens fram till 1522 och svenska relationerna inträffade dock i sam¬ danske kungens efter 1575. F.n av de mer be¬ band med de båda krigen 1658-1660. 1 Born¬ kanta var Ebbe Ulfeldt. Christian TV:s svär¬ holms fall får man förlänga tiden drygt ett år,

4 fram till sommaren 1661, innan punkt kunde Tyngdpunkten i denna uppsats kommer i sättas för nyordningen. tiden att ligga mellan Köpenhamnsfreden i Den politiska historien kring dessa år är maj 1660 och överenskommelsen om Born¬ välkänd och utforskad, och den kommer i holms lag i juni 1661. Huvudfrågan som denna framställning endast att resumeras så skall besvaras lyder: Hur skulle Sverige kom¬ mycket som behövs för att ha den nödvän¬ pensera sig för förlusten av Bornholm? diga plattformen att stå på. Däremot finns yt¬ I händelsekedjan kring Bornholms avträ- terligt litet skrivet på svensk sida om det pris delse äger också ett spel rum på en annan som Danmark fick betala för att återfå Born¬ arena. Från och med 1661 och några år fram¬ holm och för att fortsättningsvis,efter Köpen¬ åt måste Fredrik III gottgöra de skånska hamnsfreden 1660, få räkna det som dansk adelsmän som avstått herrgårdar i Skåne. domän. Denna uppsats är tänkt att här fylla Detta har tidigare obetydligt uppmärksam¬ en lucka. Det är ett välkänt faktum att svensk¬ mats i svensk historieskrivning, men jag skall arna i sin historia läser om Älfsborgs lösen försöka visa att bytena blir i stort sett ett som ett svenskt villkor att uppfylla efter nollsummespel för de involverade adelsmän¬ fredssluten med Danmark både 1570 och nen. Förlusten fick den danska kronan själv 1613, men färre känner till att Danmark har stå för. Jämför man tiden före och efter en Bornholms lösen, ett begrepp jag härmed Köpenhamnsfreden finner man att det eko¬ gärna vill introducera, parallellt och syno¬ nomiskt går jämnt ut för den svenska kronan. nymt med den redan existerande termen - I någon mening skulle Tegnérs kända slutord Bornholms vederlag. I dansk historieskriv¬ i dikten Svea kunna travesteras - det gällde ning använder man sig av termen »Born¬ för svenskarna att inom Skånes gränser er¬ holms Ækvivalent» för att beteckna samma övra Bornholm åter. sak. Den politiska bakgrunden När Sverige under det 30-åriga kriget drogs r in i den europeiska kontinentala politiken, kom det strategiskt väl belägna Bornholm att hamna i skärningspunkten för svenska vägar och intressen. Bornholm, som förut legat skyddat av danskt land och i farvatten be¬ härskade av den danska flottan, blottades genom de svensk-danska frederna i Brömse- bro 1645 och i Roskilde 1658. Redan under kriget 1644-1645 hade Sverige visat intresse för Bornholm, och svenska styrkor under ge¬ neral Karl Gustav Wrangel hade ockuperat ön en kortare tid 1645. Några politiska följ¬ der uppkom dock inte och ön återlämnades i ■* Brömsebrofreden 1645. Roskildefreden med¬ förde emellertid att Bornholm följde med \i Skåne vid nationalitetsbytet. Den svenske Fredrik III, Danmarks kung 1648-1670. översten Johan Printzenskiöld utsågs till

5 kommendant och tog Hammershus i besitt¬ ning med stöd av cirka 100 soldater jämte 12 officerare och underbefäl.' Ett uppror mot svenskarna, som av allt att döma Fredrik III själv hade initierat och där troligen borgmästaren i Hasle Peder Olsen legat bakom och utnyttjats som redskap, lyckades i december 1658. Då var kriget sedan augusti åter igång mellan Danmark och Sverige. En bornholmsk delegation /) kunde avsegla till Köpenhamn och över¬ lämna ön till Fredrik III. En dansk historiker har på senare tid visat att den danske kungen själv satte upp bomholmamas gåvobrev och sköt deras eget medhavda åt sidan. Det man VM skall observera i detta kungliga brev är att Fredrik III lät bornholmarna ge honom och hans efterkommande ön som personlig gåva, inte lät den gå till den danska kronan.2 Dessa Johan Printzensköld (ca 1615-1658), prästson, adlad, svensk överste och kommendant på Bornholm med säte två fakta, en landsända fri från svenska trup¬ på Hammershus. Dödad under upproret mot svenskarna per och ett Bornholm mottaget som person¬ 1658. Efter kopia på Bornholms museum. lig egendom av kungen, återkommer vid flera tillfällen under den följande tidens utdragna förhandlingar om Bornholm. Hannibal Sehested ( 1609-1666), dansk fredsförhandlare Vi förflyttar oss framåt i tiden till våren om Bornholm, senare riksskattmästare, Fredrik III:s svåger. Kopparstick efter målning av Karel van Mander 1 660. Efter en misslyckad svensk stormning 1650. Det Nationalhistoriske Museum på Frederiks¬ av Köpenhamn i februari 1659, nederlag för borg. _ de svenska trupperna vid Nyborg på Fyn och den svenske kungen Karl X Gustavs död i Göteborg den 1 3 februari 1660 var de krig¬ förande parterna mogna för fred. Han som skulle bli dansk huvudaktör i den kommande OC\ tidens Bomholmsförhandligar, kungens halvsvåger Hannibal Sehested, äntrade nu den historiska scenen.3 Låt oss först mycket kort introducera Sehe¬ sted. Såsom Christian IV:s svärson och riks¬ råd vid 31 års ålder tjänstgjorde han som ståthållare i Norge under 1640-talet. Efter Fredrik III:s trontillträde 1648 föll han lik¬ som de övriga svågrarna i kunglig onåd, men inträdde nu från den politiska kylan i händel¬ sernas centrum och utsågs i maj 1660 till dansk fredsförhandlare vid de pågående

6 överläggningarna i Köpenhamn. Förhandlare graf hänsköts frågan till avgörande i särskild på svensk sida var riksråden Schering Rosen- ordning. En birecess utfärdades samma dag, hane och Sten Bielke. I de senares instruktio- den 27 maj 1660,som huvudtraktaten utfärda- ner ingick att de i Roskildefreden förvärvade des. Huvudinnehållet i birecessen var detta: områdena Trondhjems län och Bornholm Bornholm skulle lämnas till den danske kunde återgå till Danmark. För det senare kungen mot vederlag i skånska gårdar eller skulle dock krävas lämpligt vederlag. Här eventuellt annat som man kunde enas om. möter vi alltså för första gången den proble- Parterna hade ett drygt år på sig för att kom- matik kring vilken denna framställning kret- ma fram till en lösning eller till S:t Hans dag sar - vederlaget - dock utan att detta till en (midsommardagen) 1661. Misslyckades man början gavs något substantiellt innehåll. skulle Sverige behålla Bornholm.4 Det var Frågan om Bornholm var dock alltför således en villkorad avträdelse av Bornholm komplicerad för att lösas vid sittande för- som Sverige i maj 1660 gick med på, en pre- handlingsbord. I fredstraktatens femte para- liminär lösning. Vid ett förhandlingssam-

C. */*••-

•r* •w /...*** Jf t •j/’-ér t , Át‘ .... .'. -i/-'"*/' <«-»»-ÿ

//„• , . „v SZ'-'/r'

Sluttiden av dokumentet rörande Köpenhamnsfreden 1660 med namnteckningar och sigill. I JfuuélvX fredstraktatens femte paragraf Jr? avträder Sverige Bornholm till Danmark på vissa villkor, som Ú regleras i en birecess av samma datum. Den sista meningen lyder: »Actum uthi Lägret för Köpenhapn den 27 Maij Anno 1660». DRA. København. Foto Det Kongel. Bibliotek.

7 manbrott kunde status quo från 1658 komma ler de s.k. konfiskerade godsen. I samband att gälla. med det första svensk-danska kriget hade Men var detta ett särskilt sannolikt scena¬ omkring två tredjedelar av de skånska huvud¬ rio eller en önskvärd utveckling för svensk¬ gårdarna efter 1658 konfiskerats av Sverige arna? Knappast. Ser vi enbart till det militär¬ under motivering de jure belli, dvs. med politiska läget kan följande konstateras. En krigets rätt. De hade givits som betalning till återgång av Bornholm till Sverige skulle tro¬ svenskar, som i många fall tagit gårdarna i ligen behöva medföra en militär insats från besittning och börjat driva dessa när vi nu är den krigströtta och illa åtgångna svenska framme vid fredsförhandlingarna våren 1660/' krigsmakten. En militär operation riktad mot Detta gällde huvudgårdar vars ägare tillhörde Bornholm, med en självmedveten befolkning den s.k. obeedigade delen av Skåneadeln, efter frigörelsen, kunde vara vansklig från och det var majoriteten, de som fortfor att den synvinkeln att Nederländerna, som gått vara danska medborgare och som inte hade över till den danska sidan under kriget, med avlagt ed till den svenske kungen. Till en sin starka flotta i Östersjön skulle kunna början trodde de svenska fredsförhandlarna i skydda Bornholm från en invasion. Köpenhamn att dessa konfiskerade gods I vilken riktning pekade då den svenska kunde utgöra betalning i sin helhet för Born¬ politiska viljan? Under vårens förhandlingar holm. Men den vägen visade sig vara ofram¬ och fram till dess Bomholmstraktaten i juli komlig. Sverige var ju inte i samma forhand¬ 1660 var klar fanns inte en, utan många olika lingsposition nu som två år tidigare och viljor och förslag som torgfördes. Här har kunde inte diktera och dirigera händelseut¬ Jerker Rosén undersökt och redovisat de vik¬ vecklingen. Sålunda fick man lämna tillbaka tigaste uppfattningarna i främst det svenska Trondhjems län och man måste också krav¬ rådet i Skånska privilegie- och reduktionsfrä- löst återbörda de konfiskerade Skånegodscn gor I65H-I6H6? Även om det fanns svenska till sina forna skånska ägare i freden 1660. rådsherrar- t.ex. Seved Bååth -som menade Det svenska rådet och förmyndarrege¬ att det bästa alternativet var att behålla Born¬ ringen var alltså tillbaka i utgångsläget när holm, så var majoriteten av den uppfattning¬ förhandlingarna om Bornholm skulle fort¬ en att den säkerhetspolitiska aspekten vad sätta. Det fanns få säkerhetsplatser i Skåne i gällde ett fortsatt befästande av ett svenskt form av betydande svenskägda gods, om man Skåne krävde svenskägda stödjepunkter i undantar några få huvudgårdar som från landskapet. Sådana svenska inbrytningar danska kronans ägo direkt övergick till den skulle ett framtida ersättningsgods för Born¬ svenska, t.ex. Haminar, Haglösa, Herre- holm kunna ge, en ståndpunkt som den vadskloster och Börringekloster. Visserligen svenske fredsförhandlaren Schering Rosen¬ hade man som en tillgång den beedigade hane stod för. Därtill hade den svenska kro¬ skånska adeln och dess gods, men lojaliteten nan stora ofinansierade skulder till många hos denna hade inte på allvar satts på prov. högre befattningshavare, militärersom civila. Tills vidare fanns också Corfitz Ulfeldts Den nyutnämnde generalguvernören över indragna gårdar, främst Bosjökloster och Skåne, Gustav Otto Stenbock, var endast en Torup, på svensk hand.7 Därtill var ersätt¬ av dem. ningsfrågan olöst gentemot de svenskar som I detta sammanhang skall en fråga med återlämnat konfiskeringsgodsen.“ Man kan många dimensioner beröras, en fråga som således påstå att det vid det fortsatta spelet också angick Bornholms ersättning. Den gäl¬ om Bornholm, vilket närmast skulle fortsätta

8 Freden i Köpenhamn i maj 1660. Freds- talten utanför staden enligt kopparstick & hos Pufendorf. Jäm¬ :ÿ för bildtexten s. 7. - ct-

KO te ■: j]

M < dl

rr?

i Stockholm, låg såväl en godsfråga, en med syfte att ställa till rätta och gottgöra den säkerhetspolitisk fråga som en ekonomisk berörda skånska adeln. fråga i potten. Det har tidigare sagts att ansvaret hade lagts i Hannibal Sehesteds händer vad gällde den danska hanteringen av Bomholmsfrågan. Stockholmsförhandlingarna Han betraktades som persona grata av det Det skulle visa sig att Bornholmsdramat svenska rådet, eftersom han stått utanför de krävde ytterligare tre scener med olika inne¬ båda krigen, ja t.o.m. under en tid uppehållit håll, olika aktörer på skilda spelplatser, innan sig hos Karl X Gustav och troligen betraktat ridån kunde gå ner efter sista akten. Dessa sig själv som ganska neutral. I Stockholm spelplatser var i kronologisk ordning belägna gällde det att dra upp riktlinjerna för Born¬ i Stockholm, Malmö och Köpenhamn. I den holms frånträdande, att fatta beslut i stort. första akten agerade Danmarks och Sveriges Två huvudfrågor krävde framför allt en lös¬ yppersta diplomatiska och politiska krafter. ning: 1. Vad var Bornholm värt? 2. Vad skulle Nivån låg så högt man kunde komma. I akt vederlaget bestå av? två flyttades scenen till provinsen, till Låt oss innan vi går in på diskussionen och Malmö. De medverkande, kommissarierna, ställningstagandena under den knappt må¬ stod ett trappsteg eller två lägre ner i sam¬ nadslånga forhandlingsperioden helt kort se hällshierarkin. Istället för diplomatisk och på några relevanta fakta kring Bornholm. Ön, politisk rekvisita nyttjades nu kamerala som till ytan är 1/18 av Skånes, hade vid handlingar, kompletterade med fältstudier 1600-talets mitt cirka 8000 invånare. Ett de¬ och personliga närkontakter. Slutscenen var mografiskt bakslag hade inträffat kort före en intern dansk-skånsk affar i Köpenhamn krigen i form av pestens härjningar 1653.

9 Särskilt de små städerna, sådana som Nexö, varandra, 8000 respektive 10000 thk. Kon¬ Gudhjem och Åkirkeby, drabbades mycket sensus uppnåddes vid ett vederlag som skulle svårt. Till skillnad från övriga Danmark sak¬ uppgå till 8500 thk. När beslutet togs i rådet nade ön landsbyar. Bondgårdarna var ensam¬ den 26 juni var detta dock inte enhälligt. gårdar och antalet tiondegivare, decimanter, En minoritet, innefattande bl.a. Schering uppgick enligt Lunds stifts Landebok till Rosenhanes bror, riksrådet Johan Rosen¬ cirka 900 omkring 1570.9 Numerären var hane, samtyckte inte till beslutet. Denna ungefär densamma 1660.10 Ifråga om gårdar¬ grupp höll fast vid en värdering av Bornholm nas jordnatur intar Bornholm en särställning. till 10000 thk.14 Omkring 700 eller cirka 75% av gårdarna Ett besvärligt övergripande problem var var jordegna, dvs. brukades av självägande nu löst. Vågskålarna låg nu i jämnhöjd med bönder. I Skåne var motsvarande siffra 8% varandra. Något lättare var den andra huvud¬ på 1650-talet. Resten var huvudsakligen kro¬ frågan, den om substansen i vederlaget. Även nans gårdar, indragna från kyrkan efter 1536. om man i efterhand får intrycket av att det Det har i den historiska litteraturen om Born¬ hela tiden var gods i Skåne som var huvud¬ holm ständigt upprepats att adelshuvudgår- målet för svenskarna, så måste även några av dar och adelsbönder inte har funnits där de övriga alternativen redovisas. Eftersom under tidigmodern tid. I stort sett är på¬ hartkornsvärdet vid försäljning fixerades till ståendet korrekt, men jag kan modifiera det 50 rdl. per tunna hartkorn gick det lätt att något efter att ha påträffat en liten huvud¬ fastställa ett kontantpris: 425000 riksdaler. gård, Wallands gård, med några underlig¬ Men tanken på kontantersättning för Born¬ gande veckodagsbönder i den jordebok som holm fick vika. Karl X Gustavs strävan att låg till underlag för det stora arvskiftet efter flytta fram den svenska gränsen mot Norge Henrik Brahe till Vittskövle (t1587) och hans hustru Lene Thott (t1599) år 1599. Henrik Brahe hade en tid suttit som lensman S. R på Hammershus, och som den store gods¬ samlare han var är det inte otänkbart att han % under denna tid skaffat sig de gårdar på ön som redovisas i ovannämnda jordebok." Sehested förhandlade i Stockholm med den erfarne svenske diplomaten, riksrådet mm Schering Rosenhane, men han har också träf¬ fat det samlade svenska rådet. Svaret på den ovan ställda frågan om storleken på den år¬ 1* liga avkastningen från Bornholm varierade högst avsevärt. Jordeböckema hade förkom¬ mit.12 En direkt köpslagan om vederlagets storlek kan bevittnas i källmaterialet. Se¬ hested gick ut med öppningsbudet 6736 1/4 £*• tunnor hartkorn (thk.), medan den svenska -\ uppskattningen av Bornholms värde var mer ara Schering Rosenhane ( 1609-1663), svenskt riksråd, fred¬ än dubbelt så hög, 16736 1/4 thk.11 Efter ytter¬ förhandlare och undertecknare av Stockholmsfördraget ligare diskussion låg man betydligt närmare 1660 om Bornholms vederlag. Rådhuset, Stockholm.

10 till älven Glommen och på så sätt bl.a. få den Vägen till Malmötraktaten viktiga fästningen Halden i svensk besittning Nu skiftade fokus från Stockholm till Malmö, hade ventilerats men fallit. Det verkar mest som fram till sommaren 1661 blev centrum som ett hugskott när man långt fram i för¬ för händelserna kring Bornholms vederlag. handlingarna visade svenskt intresse för det Från svensk sida tog nu den nye general¬ lilla Würden vid floden Weser, en enklav i guvernören över Skåne, Gustav Otto Sten¬ det sedan 1648 svenska biskopsdömet Bre¬ bock, befälet. Han utnämnde tre kommissio- men, som var förenad med det danska Olden¬ närer för att sköta de löpande kontakterna burg.13 med de tre motsvarande danska. Av källma¬ Den 3 juli 1660 var Stockholmsfördraget terialet framgår att det är en synnerligen klart för undertecknande.16 Från svensk sida komplicerad process som nu tar sin början. skrev Rosenhane och riksskattemästaren Den underlättades inte heller av den nyhets¬ Gustav Bonde under. Ramarna för Born¬ bulletin som inlöpte från Köpenhamn, att holms vederlag var nu definitiva. Skånska Fredrik III genom en statskupp gjort sig en¬ gods till ett värde av 8 500 thk. skulle för¬ väldig och avskaffat adelsväldet. Väsentligt handlas fram och köpas upp av Fredrik III försämrade privilegievillkor kom att följa för och därefter överlämnas till den svenska kro¬ de danska adelshuvudgårdarna genom av¬ nan. Häremot skulle Bornholm överlämnas skaffandet av veckodagsfriheten, dvs. skat¬ till Fredrik III personligen, inte till danska tefrihet för alla hoverigörande adelsbönder kronan. Man hade ungefär ett år på sig för inom huvudgårdssocknen. Skånska adels¬ att nå fram till målet, till den 24 juni 1661 män blev härigenom mer betänksamma att närmare bestämt, enligt birecessen i freds¬ lämna ifrån sig eller byta bort sina gods i traktaten. Skåne mot vederlag i Danmark. Trots detta grus i maskineriet arbetade de danska kom- missionärerna under hösten 1660 och vintern 1661 ihärdigt på att förhandla fram bytes¬ objekt. Det skedde ganska mycket i det tysta, via kontakter med ägarna ute på fältet, in- spektionsresor och besök på presumtiva bytesgårdar, studier av jordeböcker, upp¬ rättande av värderingsinstrument etc. De svenska kollegorna kunde till en början inta en mer passiv hållning. Den skånska adeln var sedan gammalt van vid godshandel och godsbyten, s.k. mage¬ skiften, sinsemellan eller med kronan som motpart. Men vid sådana mageskiften visste man vad man fick istället och kunde avstå från ett byte om man inte var nöjd. I detta speciella fall rörde det sig visserligen om ett mageskifte, men inte ett normalt sådant. Självklart skulle den enskilde adelsmannen Gustav Bonde (1620-1667), riksskattemästare, under¬ tecknare av Stockholmsfördraget 1660 om Bornholms få ersättning - den danska kronan kunde ju vederlag. inte konfiskera några gods - men det var en ersättning med fördröjning. Den enskilde huvudgårdarna. I detta första utkast till ve godsägaren kände inte till när eller var, och derlag ingick 14 huvudgårdar (se tabell 1 ). Vid inte heller vad typ av vederlagsgods som en genomgång av dessa gårdars ägarelängder kunde komma ifråga: huvudgårdar, strögods finner man att det merendels rör sig om per¬ eller kanske reda pengar. Det var alltså soner utan skånska lokalintressen eller såda¬ osäkert i vilken landsdel crsällningsgtKlsct na som ville avveckla sitt godsengagemang skulle komma att bli beläget; även tidpunk¬ östansunds. Till den senare gruppen hörde ten när man skulle få tillgång till det var rikshovmästaren och riksdrotsen Joakim oviss. Det rörde sig således om en viss lojali Gersdorff, som var ägare till jämnt hälften av tet hos den enskilde, ett förtroende för kung¬ de namngivna huvudgårdarna. ens vilja och förmåga att göra rätt för sig. I Det hade som tidigare anförts legat ett om¬ och för sig var det allmänna utgångsläget fattande arbete bakom del danska förslaget i gott och de grundläggande godsförhållandena form av förhandlingar, inspektioner och gynnsamma för kommissionen. Skåne var kameralt arbete för att få fram rättvisande nämligen Nordens på huvudgårdar rikaste värderingsinstrument m.m. Mycket av detta provins med cirka 140 st vid dansktidens slut arbete visade sig dock vara gjort förgäves, och med ett jordinnehav i adelns hand på mer genom att svenskarna vägrade att godtaga än 50%.17 flera av de föreslagna huvudgårdarna och Del skall också tillfogas att man både i hade åtskilliga invändningar att komma med Danmark och Skåne parallellt hade flera vik¬ efter att själva ha besiktigat godsen. Endast tiga angelägenheter på gång som försenade en mindre del var av »consideration» som det Bornholmsfrågans slutliga lösning. I Dan¬ hette, och vissa hade to.m. legat öde under mark hade man som sagt enväldets genom¬ lång lid. Del fanns även andra invändningar, förande och en ny grundlag att förhålla sig såsom förfarandet med pantgårdarna under till. I Skåne inträffade snapphaneincidenler de olika huvudgårdarna. Svenskarna ville och misstänksamheten var stor efter rättspro¬ själva lösa in dem och låta dem stanna utan¬ cessen mot Malmösammansvärjningens in¬ för beräkningarna. De danska kommissa¬ blandade samt högförräderiprocessen mot rierna var därför nödsakade att fortsätta Corfitz Ulfeldt. Men fram i mars 1661 blås¬ jakten på lämpliga objekt efter denna första tes nytt liv i vederlagsförhandlingama i och och inte så fruktbara konfrontation. med att Sehested själv kom över till Malmö Den danske riksamiralen Ove Gedde hade och hade personliga överläggningar med nyligen avlidit, rik på skånska gods. Hans Stenbock just som de danska kommissa¬ arvingar godtog att låta Gyllebo, Tommarp, rierna var redo att presentera sitt första för¬ Lövestad och Dragsholm ingå i vederlags¬ slag på bytesgods. Dessa danskar, som stod godset. Täta kontakter förekom i detta för- under Sehesteds befäl, var Peter Redtz, handlingsskede mellan Malmö och Köpen¬ Mogens Friis och Jens Juel. Stenbock sekon¬ hamn via de danska kommissarierna. Ett ex¬ derades av Magnus Durell, Johan Hård och empel på resultatet från en sådan förhandling Lars Broman.18 är det byte som i sista minuten ägde rum när Från svensk sida ställde man inte några Bältcberga oeh Videröra försvann från listan krav på bestämda gods, med undantag av och Gladsax och Svabesholm, båda belägna i Flyinge19 som för stallstatens skull nödvän¬ Simrishamnstrakten, istället kom in. Flera digtvis måste ingå i vederlaget. Dock godtog huvudgårdar och ladugårdar än de i tabell 1 man inte s.k. strögods, dvs. utsockne fäste- redovisade var uppe till förslag i den löpande gårdar som inte låg till någon av de avträdda diskussionen, t.ex. Krabbes Kassagärd i 12 Ausås socken, södra Åsbo härad. Efter änd¬ ringarna accepterade svenskarna samman¬ sättningen av vederlagshuvudgårdar, märk¬ ligt nog kan man tycka i skenet av det som längre fram kommer att redovisas beträf¬ fande status och beskaffenhet för flera av m ■ godsen som inte ens var huvudgårdar. - Den 5 maj var parterna överens och då SK» .'PS underskrevs själva traktaten. En komplet¬ ItsM. terande slutakt i form av Fredrik III:s ces- sionsbrev av de 17 skånska godsen20 ut¬ färdades den 12 juni, med utsatta taxerings¬ ■ värden för varje huvudgård. Det rörde sig ju om en rent kunglig affär. Bornholm avstods till den danske kungen och hans efterföljare som evig egendom och de till svenska kronan avträdda huvudgårdarna hade övergått i Ove Gedde till Tommarp (1594-1660).rdansk riksami¬ Fredrik III:s ägo från den skånska adeln före ral. Hans dödsbo bidrog med fyra huvudgårdar till överlämnandet. En senare fråga blev dennes Bornholms vederlag. betalning till de berörda skånska godsägarna. I slutdokumenten reglerades också i vilket tillstånd de bornholmska vederlagsgodsen inte med gårdarna. Djuren var likaså undan¬ skulle lämnas. Åkrarna skulle - eftersom tagna. Huruvida de nya brukarna av praktiska man var framme på försommaren - vara be¬ skäl köpte något av detta och lät det stanna sådda för året, men jordbruksredskap och på den enskilda gården, vet vi ingenting om. mobilier såsom vagnar och liknande följde Hur de över 1 300 böndernas ställning för-

Förteckning över ägarnas andelar i Bornholms vederlag.

Justerat thk. enl. Ägare Thk. enl.jb. i LLA Värde i riksdaler ersättningsjb. i DRA Joakim Gersdorff 3 141 3 250 Yi 162 533Yi Ove Gedde 1 744 1 524 76 205 Yi Henrik Thott I 458 920 46 009 'A Axel Sehested I 267 1 137 Yi 63 207 Henrik Lindenow 888 705 35 251 Yi Summa 8 498 7 537 383 207 Mogens Friis 623 Yi 31 190 '/4 Olof Rosenkrantz 105 Yi 5 282 Yi Vibeke Thott 128 405 % Sten Hundorf 44 2 228 Margarete Ulfeldt 60 Yi 3 024 Summa 961 Yi 42 130 Yi Totalsumma 8 498 Yi 425 337 Yi

Anm. 1. Thk.-talet är avrundat varför slutsumman inte blir exakt 8 500. Anm. 2. Uträkning i rdl. stämmer inte för Sehested och V. Thott av obekant anledning.

13 ändrades skall jag längre fram återkomma laget utgörs av handskrifter i Landsarkivet i till. Lund. Det har varit möjligt att nedbringa Innan framställningen glider över till att textmassans omfång genom att här liera re¬ handla om »Bornholmshuvudgårdarna», sultat redovisas i tabeller och på karta. skall det sägas att den kamerala ekvationen Arbetet med att få fram ett antal gods som inte löstes så enkelt som det ovan kan före¬ kunde accepteras på den svenska sidan har falla. I praktiken fanns många problem. Det avsatt tre handskriftsvolymer som till över¬ ovan sagda om pantsatta lästegårdar var bara vägande delen är jordcböcker tillhöriga ett. Ouppklarade och stridiga arvskiften, för¬ Lunds Landsarkiv (LLA).22 Alla är daterade sålda men inte betalda gårdar, utarrenderade 1661. 1 volymen G III a:2 har jordeboksut- gårdar och ödejordar var andra. Kommissio- drag över Bornholms vederlagsgods buntats närerna fick en restpost uppgående till samman. Tyvärr saknas jordebok över Vollsjö 960 thk. Denna, fördelad på fem ägare, be¬ huvudgård,22 och inte heller har vi bevarade stod av strögods, något som svenskarna inte några dokument över de fem huvudgårdar accepterade. Därför verkar danskarna ha gått som ratades av svenskarna i mars 1661, även bakom ryggen på den svenska kronan och i om sådana måste ha funnits, Jordeboksutdra- efterhand gjort en intern justering, i vilken vi gen överlämnades officiellt den 4 juli 1661 idag inte känner till alla detaljer. till de svenska kommissarierna, underteck¬ Av källmaterialet från Fredrik III:s veder¬ nade och sigillcrade av den danske ränteskri- lag till de skånska »borgenärerna» och delvis varen Samuel Biener. När Bornholmsmate- från den s.k. konceptjordeboken för Born¬ rial vid enstaka tillfallen och i begränsad holms vederlagsgods framgår vilka personer omfattning utnyttjats av forskare, är det utanför huvudgårdsägarnas krets som blivit emellertid den renskrivna jordeboken G III inblandade Här märks främst räntemästaren a: 4 som använts.:1 Några kommentarer kring Mogens Friis, tillika ingående i den förut dessa båda handskrifter lämnas i samband omtalade danska Bornholmskommissionen, med diskussionen kring taxeringen. 1 denna som gjorde mycket stora stödköp-gårdar till volym tinns också några handlingar rörande cit värde av över 600 thk. - för att få olika gårdar som Axel Sehested - han som avstod godstransaktioner att gå ihop. Det är särskilt Månstorp och Flyinge - hade pantsatt till med Henrik Thott till Gladsax och Svabes- OtteThott. Att denna jordebok är den slutliga holm, som Mogens Friis gör affärer med framgår även därav att häri utfärdas före¬ gårdar, men även t.ex. Lövcstad i Färs härad skrifter om hur de nya svenska kronojorde- finns med i denna bild. För övriga involve¬ böckcrna skulle inrättas. Bl.a. skulle en sär¬ rade rör det sig bara om smärre poster, upp¬ skild ny godskategori bokföras för sig själv, skattningsvis varierande mellan 10 och 20 nämligen Bornholms vederlagsgods. Dessa fästegårdar.21 jordeböcker började redan samma år att läggas upp. Den tredje av de bevarade jorde- böckerna över Bornholms vederlagsgods är Huvudgårdarna i Bornholms en konceptjordebok, G III a: 3, upprättad vederlag efter äldre förlagor, till synes efter materialet I det följande kapitlet skall det nytillkomna, i G Illa: 2. Den är ur källkritisk synpunkt svenskägda vederlagsgodset i Skåne, det f.d. viktig genom att den försetts med tilläggs- adelsgodset, både huvudgårdar och bonde¬ uppgifter om proveniensen för de olika gods, granskas från olika synvinklar. Under- huvudgårdarnas åtkomsthandlingar.

14 I samma arkiv har vi därutöver handlingar dagsfria och gjorde naturligt nog inget hoveri rörande vissa av vederlagsgodsen från till en bondgård. I den svenska jordeboken spridda år, 1669-1690, som jämväl kastar irån 1663 upptages 15 hela gårdar i Mjällby, ljus över godsens status 1661. Det rör sig någon är t.o.m. dubbelt så stor som Hörby,“ främst om lantmätarnas jordrevningshand- och l gatehus som Bornholms vederlags¬ lingar, men även räkenskaper m.m. påträffas. gods. De är emellertid inte rubricerade som Detta material, fördelat på fyra digra voly¬ »ugedagsbönder», vilket är praxis i denna mer, har också genomgåtts och utnyttjats.25 jordebok för andra insockne bönder under De värdefulla huvudgårdsbeskrivningama, huvudgårdar tillhörande Bornholms veder¬ som ingår i tiondekommissionens arkiv från lag. Hörby var 1663 en vanlig fästegård 1682, medtar också vederlagsgodset och ger pantsatt till Ebbe Ulfeldt till Råbelöv och information om ägareförhållanden, byggna¬ Araslöv. tion m.m.26 Det är i och för sig viktigt med Hörby hade dessutom ingen egen jorde¬ uppgifterna från året 1682, men därtill har bok, utan redovisades i den för Lillö, liksom liondekommissariernas redogörelser ofta en Legeved och Uddarp. Egentligen borde inte retrospektiv karaktär. heller de ha räknats som huvudgårdar, något Innan framställningen föres vidare måste som synes i denna framställning. Det är inte vi stanna upp och infoga en förklaring till en alls osannolikt att GcrsdorfT hade för avsikt av Bornholmsgårdarna som inte var någon alt av sill talrika bondegods i Mjällby och huvudgård, nämligen Hörby i Mjällby andra Listcrsocknar verkligen etablera en socken, Listers härad i Blekinge. Det står »riktig» huvudgård, oin inte katastrofen 1658 visserligen i Bornholmstraktaten att arton kommit för honom. Han hade nämligen gjort huvudgårdar skulle avstås, och det må vara mycket stora inköp av lästegårdar, 1656 av au Joakim GcrsdorfT som ägde Hörby räk¬ Helsingborgs borgmästare och råd samt 1656 nade den som huvudgård, men danska kro¬ och 1658 av Henrik Lindcnow.-7 Som fram¬ nan gjorde det aldrig före 1658. Gården hade går av tabell 3 fick han härigenom ett väl- inga huvudgärdsprivilegier och räknades ka¬ arronderat godsinnehav på totalt 76 fäste- meralt av räntekammaren i Köpenhamn för gårdar, men kriget och dess konsekvenser en helgård, en adelns fästegård. På Hörby lade som sagt hinder i vägen för expansions- satten bonde, Per Knutsson. Den upptogs till planema. Det är tänkbart att Hörby längre ett taxeringsvärde av 14 1/2 thk. och till den tillbaka, i slutet av medeltiden, varit en liten kunde sås 20 tun. råg och korn och höstas huvudgård.Vid ett enstaka tillfälle 1661 kall- 40 lass. Den var satt till landgille, vilket ald¬ las den nämligen »hoffgården». Det är en rig skedde med en huvudgård, och erlade inte helt ovanlig benämning på vissa fäste¬ »3 pund biug {sv. korn, motsvarar 10 tun.), gårdar i tidig modem tid i Skåne för nedlagda 1/2 tun. ål, 2 tun. are (sv. havre), 2 tun. medeltida adelsgårdar. Men uppgiften är i av¬ fornødsarc (sv. Ibdcrnötshavre), l feed svin». saknad av andra belägg svår att värdera. Konverterat till hartkorn blir summan 14 1/2 thk. Gården räntade 40 dl.,27 och som jäm¬ Á garebilden förelse kan nämnas den minsta skånska Vid tiden för vederlagstraktatens underteck¬ huvudgården Uddarp, vilken med stor tvekan nande i maj 1661 återstod endast tre huvud- räknades som huvudgård. Den avkastade gårdsägare i livet av dem som avträtt gods. 62 dl. Mänga av Gersdorffs Blekingegårdar Dessa var Henrik Lindenow som lämnat låg i Mjällby socken, men de var inte vecko- Vollsjö, Hannibal Sehesleds släkting Axel

15 Sehested som ägt Månstorp och det av svenskarna åtrådda Flyinge, samt Henrik Thott som innehaft Gladsax och Svabesholm. Rikshovmästaren Joakim Gersdorff, Roskil- defredens huvudförhandlare, hade efter sjuk¬ dom avlidit i april 1661 och fick således aldrig uppleva slutresultatet av de två svensk¬ danska krigen och inte heller se sitt eget stora e£t\ , bidrag om sju skånska huvudgårdar slutligt * A accepteras och ersättas med annat danskt •» gods. Trots att han valt att avveckla sitt inne¬ hav av Skånegårdarna skrev han sig ändå till ■ Tunbyholm i Ingelstads härad, den enda av hans gårdar som hade något sånär byggnads- status sedan hans ägda Lillö stenhus jämnats med marken på Karl X Gustavs befallning. Som hög riksämbetsman lär han ytterligt sporadiskt ha besökt sina gårdar. Tillsam¬ Joakim eller Jockum Gersdorff till Tunbyholm (1611- mans med riksamiralen Ove Geddes dödsbo 1661), dansk rikshovmästare och riksdrots. Bidrog med stod dessa två avlidna storgodsägare för 12 sju huvudgårdar i Skåne till Bornholms vederlag. Det Nationalhistoriske Museum på Frederiksborg. av de 17 vederlagsgårdama eller omkring 58 % av totalsumman 8500 thk. var svåra att få fram på grund av de rådande Den geografiska fördelningen kamerala rutinerna i Danmark. Genom att Med tanke på de många alternativa veder- alla underliggande bönder i en huvudgårds lagshuvudgårdar som figurerade i diskussio¬ hemsocken var veckodagsfria, dvs. skattebe- nen under förhandlingarna går det att direkt friade för det hoveri de istället gjorde till sin påstå att slutresultatet inte avspeglar någon huvudgård, hade den danska kronan inga speciell strategi från svensk sida. Vid ett stu¬ jordeböcker eller skattelängder över deras dium av kartan (s. 40) framgår det att majori¬ gårdar. Adelns utsockne bönder däremot be¬ teten av Bornholmsgodsen låg i sydöstra talade skatt och fanns medtagna i mantals- Skåne, tre huvudgårdar låg nära intill var¬ registren för extraskatt. andra i nordöstra Skåne och likaledes gjorde De danska bomholmskommissarierna för¬ så de tre i nordvästra Skåne. Endast Flyinge sökte få fram relevant material från arvskif¬ och Månstorp låg så att säga solitärt. ten, försäljningshandlingar, adelns egna jor¬ deböcker etc. Många gånger var dessa källor Taxeringen av godsen föråldrade och behövde uppdateras. Bond¬ Vederlagsgodset delades vid taxeringen upp gårdar hade ibland lagts ner och jorden lagts i två kategorier: huvudgårdarna med sin egen till huvudgården, nya hade köpts till, andra domän samt bondegodset. Detta var skulle hade pantsatts eller försålts för att nu nämna det visa sig en besvärlig process med många några vanliga förändringar. Det äldsta hu¬ gränsdragningsproblem, något som framgår vudunderlag man använde sig av var en gam¬ av det bevarade källmaterialet. Just något så¬ mal jordebok från 1615 för att taxera Tom- när aktuella taxerings- och landgilleuppgifter marp. Vi har alltså en tidsdiskrepans på 46 år

16 alt källkritiskt beakta. För tlera huvudgårdar, Det är i konceptjordeboken (G III a: 3) kom¬ såsom Lövestad. Onslunda, Vollsjö och Tun- missarierna upplyser oss om varifrån de byholm, hade man inte senare skøde- eller hämtat uppgifterna. Det framstår också som mageskiftesbrev att tillgå än från 1630-talet. motiverat att presentera dessa källor, efter¬ Kommissarierna har genom kompletterande som originalen i de flesta fall är försvunna material gjort tillägg och korrigeringar i idag. grunddokumenten, när man upprättat under¬ laget för vederlagsgodset. Resultatet blev de Enskildheter i taxeringen ovan nämnda officiella jordeboksutdragen Som exempel på hur den slutliga jordeboken som den 4 juli 1661 överlämnades till de (G ill a: 4) i taxering avviker från verklig¬ svenska kommissarierna i Malmö.10 heten, en verklighet som redovisas i de offi¬ För att illustrera både de olika slag av käll¬ ciella jordeboksutdragen (G III a: 2), kan material som kom till användning och tidsav¬ nämnas den s.k. egaliseringen. Det framstår ståndet från dokumentens upprättande fram nästan som ett mode under årtiondena när¬ till 1661 redovisas här nedan de bakomlig¬ mast före 1658, inte bara för vissa av Born¬ gande källorna till Bornholms vederlagsgod¬ holms vederlags huvudgårdar utan även för sets jordeböcker. Dessa källangivelseråskåd flera av de övriga i Skåne, att ägarna som ett liggör rörligheten pä godsmarknaden under led i en rationaliserad godsdrift oberoende av några årtionden och ger dessutom i en del tidigare storlek gjorde de insockne fästegär- fall uppgifter om tidigare ej kända ägareför¬ darna lika stora i areal och landgille. Oftast hållanden och överlåtelseår för huvudgårdar. gjordes alla till halvgårdar eller fjärdc-

Källöversikt

Ka I kms Huvudgård Kall typ lildei

Tonnnarp 1615 »Eller en gammal jordebok underskriven av Hr Ove Giedde och Sifwert Grubbe 1615 den 18 januari, war efter lottenia upprättad.» Lövestad 16.36 »Kftcr Mårten Mormans Skøde 1636 är denna gärd bytt till ilr Ove Giedde emot Österödh i Halland.» Vollsjö 1637 »Approberal elier skötebrev av Palle Rosencrantz givet 1639» Tunbyholm 1639 Hr Palle Rosencrantz skøde 1639» Onslunda 1639 »Hr Palle Rosencrantz. sålt Hindrich Hvitfeldt och sedan gängit i arv till Ilr Joclunn Gcrsdortf lyder Skiøde 1 639» Gyllebo 1648 »Efter Palle Urnes Skøde 1648 sålt ammiralen Hr Ove Giedde.» Dragsholin 1648 »Elier Claes Gagges bevis daterat 17 juli A:o 1648 haver Hr Ricksammiralcn eonten- terat närbcmälle gård och skog som specificerat står.» Bi I lesholm 1652 »Hr Hindrich Lindenou försålt till riksdrolsen lyder brevet 1652.» Gladsax 1652 »Efter upprättat lott efter sahl. Hindrich Hvidfelt emellan H Joclium Gcrsdorff och Hindrich Toll 1652.» Svahesholm 1652 »Efter upprättad lott efter H. Hindrich Hvitfelt emellan H. Jochum Gersdorff och H. Hindrich Toll 1652.» Lillö ined Uddarp, Legeved och Hörby 1652 »Eller sal. Hr Hindrich Hvitfelds lott.» Flyinge 1655 »Erich Herlöffsson sålt Hr Axel Seestedt lyder skødet den 3 ang A:o 1655» Ingelstad 1656 »Ifwar Krabbes skøde 1656.» Månstorp 1656 »Efter lotten upprättad i Malmö den 28 nov, 1656. Söskensskifte.» Smedstorp 1656 »llrJoran Kruses Skøde 1656.»

17 delsgårdar. Hoveriet, som tidigare inte varit tus. Det gällde Ingelstad, Tommarp, Löve¬ differentierat med hänsyn till fastegårdarnas stad, Gyllebo och Vollsjö. Den summa som storlek, blev härigenom också rättvisare för¬ här hade tillfallit den skånsk-danske ägaren i delat om bärkraften var lika för alla. Lillö, form av tiondeavgifter räknades in i taxe¬ Gyllebo och Lövestad hade genomgått en så¬ ringsvärdet, dock bara till hälften. I Stock- dan strukturomläggning, en form av tidigt holmsfördraget 1660 hade bestämts att vaqe skifte. Det är den sistnämnda jordeboken tunna hartkorn skulle åsättas ett värde av som får anses vara mest korrekt, uppdaterad 50 rdl., men jus patronatus-inkomster endast och med en huvudgårdsbild som avspeglar 25 rdl. För Ove Geddes vidkommande låg utvecklingen från respektive källas tillkomst förvärvet i tiden så nära som 1649, och en fram till 1661. Trots detta har den renskrivna detaljerad avräkning finns bifogad jordeboks- slutversionen, den som undertecknats av materialet.33 I andra fall var patronatsrättig- kommissarierna, bibehållit de äldre okorri¬ heterna av äldre datum och därför svårare att gerade uppgifterna. Egaliseringen har helt verifiera. enkelt inte accepterats. Detta gäller också Om Flyinge möter ofta den uppgiften i flera fall där fästegårdar lagts ner och jorden äldre handlingar, så också i Bornholms ved¬ dragits in under huvudgården, och vilka så¬ erlags jordeböcker, att »det är ett gammalt ledes inte existerade som brukningsenheter adeligt fritt birk». Det betydde att Flyinge 1661. Egaliseringen kunde få den konse¬ huvudgård med underliggande fästegårdar i kvensen, såsom i Gyllebos fall, att antalet hemsocknen Södra Sandby och närliggande fästegårdar minskade kraftigt.31 Eftersom socknar var undandraget häradstingets juris¬ den slutliga Bornholms vederlagsjordeboken diktion och hade eget birketing och egen inte har denna typ av ändringar införda, är birkefogde som ägaren till Flyinge fram till det i den historiska litteraturen förekom¬ 1661 tillsatte. Denna situation förde med sig mande talet 917 vederlagshemman inte kor¬ inkomster, främst i form av utdömda böter, rekt.32 Jag använder i denna uppsats gårdsbe- men denna förmån inräknades inte i taxe¬ greppet. Under den danska tiden fanns ingen ringen.34 hemmansberäkning. I Bornholms vederlags Ängsmarken räknad i det antal hölass den jordeböcker varierar gårdarnas storlek från avkastade har givetvis räknats in, men vi har helgård till åttondedelsgård. inte några explicita siffror i denna sak. Från Till fem av huvudgårdarna låg jus patrona- andra källor35 har jag hämtat uppgifter om

i Flymxr XI -sv»*" :/ • «J ..‘•1 :-V«.~CL£ 1 ■t�SS-.- Flyinge cirka 1680 ur Burman-Fischers planschverk utg. 1756. Foto LUB. Till höger syns den nyuppförda beridare- längan.

18 höskörden för att bidraga till belysningen av När det gäller förpantade gårdar så hade de olika huvudgårdarnas odlingskaraktär. den frågan diskuterats under förhandlingar¬ Dessa undersökningsresultat av höskördens na. 1 det avsatta källmaterialet ser man inte storlek finns redovisade i tabell 2. En del särskilt många spår efter pantgods. 1 något taxeringar som ligger påfallande högt över fall möter vi uppgiften att svenska kronan in¬ utsädestalen som t.ex. Lillö och Flyinge kan löst pantsatta gårdar, såsom Axel Sehesteds troligen förklaras av dessa gårdars omfat¬ till Otte Thott intecknade fästegårdar.3* I öv¬ tande ängsareal. rigt synes pantgodset ha följt med respektive Även skogens värde har beaktats vid huvudgård där sådant har förekommit taxeringen. Endast i ett fåtal fall får vi några Ödegårdar utgjorde inte något problem. 1 exakta värden såsom för Vollsjö och Drags- den slutliga jordeboksversionen (G III a: 4) holm. För den förstnämnda huvudgårdens finns ett antal anvisningspunkter från kom¬ vidkommande noteras i konceptjordeboken missarierna. Det heter i punkt tre att »ödegår¬ att till Vollsjö hör skog värderad till 300 dar under huvudgårdarna lagda, sortera under svinsollon. I marginalen har tillskrivits att huvudgårdarna och räknas där allena». Öv¬ denna post, som konverterad i hartkorn upp¬ riga ödegårdar avkortades med en fjärdedel i gick till drygt 9 tun., skulle inräknas i värderingen. huvudgårdstaxeringen, men man har ändå Vissa substantiella värden, vilka ibland glömt bort detta. Däremot har skogarna för kunde vara ganska betydande, har inte taxe¬ det lilla obetydliga Dragsholm verkligen rats utan följt med på köpet. Detta gäller gate¬ taxerats. Situationen är ganska anmärknings¬ husen, bådede som föll inom kategorin »med värd. Dragsholm taxerades till 20 thk., men avel», dvs. med jordbruksdrift, och de som skogen till huvudgärden var 1 500 svinsollon var »utan avel». Gatehusen erlade vanligen stor och värderades till mer än dubbelt mot ett litet landgille, ofta 2 mark. Det värdeful¬ den övriga huvudgården eller till 46 1/2 thk. laste med de insockne gatehusen sett ur Under de jordrevningar som många av de huvudgårdsägarens synvinkel var gatehus- sjutton huvudgårdarna underkastades under männens hoveriskyldighet. Denna var dock i 1670- och 1680-talen framgår att flera av dagar per år räknat blygsammare än insockne dem haft ollonskogar som inte kommit med i fästeböndemas. Enbart de insockne gate- taxeringen 1 66 1 . v’ husens antal i Bornholmsgodset uppgick till Vi stöter vidare på en tillgång som särskilt 154, vartill kom nyttan av all den special¬ fick beaktas, den s.k. sammelskatten. Delta kompetens inom hantverksyrken och tjänste¬ var ett kollektivt landgille som hela byn in sektorn som kom godsen till godo från denna corpore stod bakom. Denna medeltida relikt kategori. Belysande kan vara den bild som vi förekom huvudsakligen på Österlen vid ett får från Smedstorp i Ingelstads härad rörande mindre antal huvudgårdar. Låt oss exempli¬ dem: »Gatehusmän hava sina hus nära vid fiera med Onslunda ladugård som omgavs av gården, göra dagsverken, hava litet åker en stor bondby. Vid huvudgårdens etablering bland gårdens, bärga hö om året bland skog lades 1 6 gårdar under ladugården, dvs. unge¬ och buskar, vardera 7 lassV' fär halva byn. Då kunde de resterande Inte heller inkomsterna från fisket räkna¬ bönderna inte betala lika mycket som förut, des in. För ett av vederlagsgodsen, nämligen utan fick sammelskatten nedsatt till hälften, Gladsax, var detta mycket betydande. Det 14 1/2 thk. Den andra halvparten lades till rörde sig om ålfisket vid Skånes östkust norr huvudgårdens egen taxering.'7 om Simrishamn. I en jordrevning får vi veta

19 TSp, V-ÿ ■ '."--21-T 1:*** wSP*'- '" TH"* *\\v\\W* vlgm ~JzT' AÄ:--, \ Tommarp cirka 1680. Kopparstick efter Gerhard Burmans— teckning. A Fishers Pmspecler 1756. Foto LUB. att ålfångsten uppgick till 20 tun. år 1681. dröja vid storleken till att börja med. Man Somliga år låg den på 16 å 18 tun. och 14 tun. kan uttrycka denna med hjälp av olika para¬ »säges vara minsta fange». Eftersom 1 tun. ål metrar, t.ex. egendomens arealstorlek mätt i i taxeringsvärde sattes lika med 4 thk., fick tunnor utsäde, taxeringsvärdet eller det totala Gladsaxinnehavaren således ett helt gratis antalet underliggande fästegårdar. Skall vi tillskott under goda ålår med 80 thk.40 Man göra en jämförelse mellan samtliga Skånes kan också uttrycka det så att svenskarna ge¬ huvudgårdar och vederlagsgodset vid denna nom detta sätt att taxera fick en huvudgård tid, cirka 1660-1680, så kan vi endast välja extra. Mindre ekonomiskt värde represente¬ variabeln egendomänens omfattning. Det be¬ rade fisket under Tommarp. Detta hade an¬ varade källmaterialet har för stora luckor vad nan karaktär - laxfiske i Rönne å - och var gäller huvudgårdarnas taxering och deras utarrenderat till »pappersmakaren på Klip¬ totala innehav av bondgårdar för att möjlig¬ pan» för 12 dir smt per år.41 göra en jämförelse, men genom uppgifter i I konceptjordeboken räknas också upp en jordrevningar och genom tiondekommis¬ del udda och ovanliga pålagor som förblev sionens utförliga beskrivningar 1682 kan vi oberäknade vid taxeringen. Exempel på så¬ få en översikt av utsädestalet, vilket redo¬ dana prestationer är gästeripengar, höst¬ visas i tabell 2. pengar, hästskatt och fogdegästeri. En stor Sett till hela Skåne ligger medelstorleken fordel som tillföll den svenska sidan utan för den årliga utsädesmängden på cirka 85 tun. motprestation var den oreglerade och omfat¬ för huvudgårdarna.42 De tre jordeböckerna tande dagsverksskyldigheten, hoveriet. Nå¬ över vederlagsgodset har inga implicita ut- got sådant existerade inte på Bornholm. sädesmängder upptagna, men genom de Vid en komparation mellan huvudgårdarna ovannämnda källorna kan ett medeltal för och de underliggande fästegårdama kan vi vederlagsgodset räknas fram. Detta stannar konstatera att de förra endast utgjorde en vid 65 tun. i egenareal per huvudgård, dvs. liten del uttryckt i måttet tunnor hartkorn av väsentligt lägre än Skånes genomsnitt. En¬ bondegodset. Förhållandet var ungefär 1:9. dast Månstorp (215 tun.), Gladsax (154 tun.) och Ingelstad (127 tun.) får betraktas som Vederlagshuvudgårdamas storlek stora huvudgårdar, mätt efter skånska förhål¬ Det kan vara av intresse att försöka göra sig landen.43 Måhända kan Lillö, Tommarp och en bild av de överlåtna huvudgårdarna. Mer Flyinge med sina väldiga betestillgångar i detaljerat framgår detta av tabellerna. Vi kan sina respektive ådalgångar också göra an- 20 språk på att räknas som stora. Djurhållningen klagan över lörlåll och ödetillstånd redan torde ha varit betydande. Flyinge ingick som under förhandlingarnas gång 1661 var helt nämnts i stallstaten. Bland de små huvud¬ säkert välgrundad. gårdarna finns det däremot många, cirka en Såsom framgår av följande avsnitt om tredjedel av hela antalet vederlagsgods, som bönderna skapades genom vederlagstrakta¬ endast obetydligt eller knappast alls höjer sig ten inga ekonomiska förutsättningar för att över en bondgård i storlek. Vi jämför då med hjälpa upp läget. Tvärtom försämrades den en s k. helgård med 1 5 tun. eller däröver i ekonomiska basen för vederlagsgodsen efter utsäde. Köplalsen får man reservera för 1661. Det privata ägandet hade inneburit ett Dragsholm, som inte hade något åkerbruk visst ansvar för jord och byggnader, och efter över huvud taget utan endast ängsmark.44 onda lider försökte man göra godsen räntabla igen. Situationen förändrades helt med Vederlagsgodsets kondition svenskövertagandet. Arrendatorerna bylte av Liksom det avsatta källmaterialet omkring varandra med korta tidsintervall. 1 flera fall 1661 saknar slorleksuppgifter om huvudgår¬ var innehavarna officerare som inte bodde på darnas egendomän, så spårar vi inte heller den eller de huvudgårdar man hade anslagna några upplysningarom det skick som huvud på sin lön. Man hann inte, inan ville inte för¬ gårdarna befann sig i vid övergången i svensk bättra och underhålla, man fick inte ut even¬ ägo, vare sig byggnadsmässigt eller drifts- tuellt nedlagt kapital när man flyttade. Det mässigt. Samma källor som anfördes ovan saknades helt enkelt incitament i den onda kan även i detta avseende komplettera bil¬ cirkel som Bornholmshuvudgårdama ham¬ den. Krigen 1657-1660 samt 1675-1679 nade i. satte sina spär. Därför kommer exempel från Byggnaderna räknades inte in i huvudgår¬ mellankrigstiden att prioriteras för att kon¬ darnas taxeringsvärden 1661. Ekonomibygg¬ statera om någon återhämtning ägde rum. naderna var viktigast för de nya svenska Huvudgårdsbeskrivningarna från 1682 är innehavarna och dem fick man till på köpet ofta retrospektiva. vid tillträdet. Flera av de största huvudgår¬ Svenskarna drog ingen vinstlolt med de darna i vederlaget fick sina slott eller man- nya huvudgårdarna vad själva byggnaderna gårdsbyggnader ödelagda. Lillö stenhus revs anbelangar. Den danska ägarkoncentratio- redan 1659, Eske Billes Månstorp stod efter nen var mycket påtaglig; åtta huvudgårdar två decennier som ruin, Billesholm var före - nio om man räknar med Hörby i Blekinge Skånska kriget merendels förfallet och efter -ägdes av Gersdorff. fyra av Ove Gedde, två kriget totalt ruinerat. Gladsax stenhus var av Henrik Thott och två av Axel Sehested. sedan tidigare obebott och resten av den in¬ Gersdorff skrev sig visserligen till Timby- tilliggande huvudgården var under starkt för¬ holm, men torde endast i begränsad omfatt¬ fall 1680. Endast ett par undantagsfall står att ning ha varit där. De övriga har näppeligen leta upp. På Flyinge byggdes ett stort berida- varit adelsbebodda. Flera saknade över huvud rehus för kronans hästar och på Lövestad i taget en ständsmässig karaktärsbyggnad, så¬ Färs härad, där kavalleriöversten Carl Gyl- som Uddarp, Legeved och Onslunda. Lik¬ lenpistol själv bodde, gjordes reparationer nande gällde de övriga uppräknade, ägaren och tillbyggnader och t.o.m. trädgården och kunde ju bara bo på ett ställe åt gången. Ove humlegården ställdes i ordning. Det har re Gedde t.ex. höll för sin del Tornmarp som sin dan nämnts hur åkerbruket helt hade lagts sätesgård i Skåne. De svenska förhandlarnas ner på Dragsholm på grund av att jorden var

21 oduglig. Det heter om Dragsholm 1682 att na bondekategorin. Det märks inte minst av »detta säteri synes bättre passa till bondgår¬ mängden skrivelser till generalguvememen- dar än till sätesgård». Samma gällde Uddarp, tets kansli från olika tjänstemän på mellan¬ som låg helt öde omkring 1680 och om vilket nivå ute i landskapet, främst befallningsmän- det ganska målande heter: »Detta säteri, enär nen. Likaså har vi ett stort antal inkomna det bliver reparerat, som det förut varit haver, klagomål från bönderna över deras försäm¬ kan det likna en väl byggd präste- eller bon¬ rade förhållanden. degård.» Det lilla Legeved i Villands härad Ungefär 1 365 bönder totalt följde med upphörde helt att vara huvudgård. Ett par av huvudgårdarna 1661 i Bomholmsvederlaget, de omtalade gårdarna saknade självständig¬ som framgår av tabell 3, när man summerar het i och med att de var ladugårdar, såsom de enskilda huvudgårdarnas totala gårdsin- fallet var med Onslunda och Uddarp.45 nehav. In- och utsockne bönderna fördelade En viss indikation på en från början låg sig så att 498 veckodagsbönder ingick i den status, som med tiden försämrades, för Born¬ förra kategorin och 867 i den senare. För ett holms vederlagsgodsen utgör det faktum att par huvudgårdar, Månstorp och Billesholm, endast fyra av dem ansågs uppfylla kriteriet har utsockne bönder i en grannsocken - med som herrgård, när den danske konstnären status som insockne - också räknats till de Ferdinand Richardt 200 år efteråt tecknade senare. Den s.k. jordnaturen ändrades givet¬ av de skånska herrgårdarna 1852-1854. vis för dem och adelsjorden blev till svensk Teckningarna, med tillägg av Gustaf Ljung¬ kronojord. Enstaka undantag uppkom, såsom grens beskrivningar, gavs samlat ut 1863 i i Lillös fall. Denna huvudgård var ett tag i det klassiska monumentalverket Skånska Kristian Bamekows till Vittskövle privata herregårdar:46 De fyra medtagna är Tunby- ägo. Alla de nya kronogårdama infördes nu i holm. Smedstorp, Gyllebo och Tommarp. kronans jordeböcker under den särskilda rubriken Bornholms vederlagsgods. Under den danska tiden hade man inte haft Förändringar för bönderna några uppgifter om adelns insockne bönder, Det uppstod många anpassnings- och till- varken i jordeböcker eller mantalsregister. lämpningsproblem i nya situationer att för¬ Merparten av de utsockne bönderna skulle hålla sig till för den ovana svenska efter 1661 betala full skatt till kronan. Sedan administrationen när det gällde den tillkom- är det sin sak att terminsskatten ofta inte gick

Jtilirf Irohn

L- ' - -—T ... m- - ■' -"tr* - r ÍTV — - Billesholm cirka 1680 ur Burman-Fischers planschverk Pmspecter 1756. Foto LUB.

22 TM >«rs- •*- st r

:ÿ \iL-y / A V v >Cÿar s=: •y :Hfc g= ». i ; ' . ■ 1 Tunbyholm cirka 1680 ur Burman-Fischers planschverk Prospecter 1756. Foto LUB. till kronan utan direkt till respektive huvud¬ högsäsong. De kvarvarande insockne bön¬ gårds pantinnehavare eller låntagare.47 Om vi derna, som verkligen hade en hög hoverikvot riktar blickarna särskilt mot de tidigare in¬ i jämförelse med bönderna på de flesta andra sockne bönderna, de veckodagsfria, som ge¬ huvudgårdar, klagade inför jordrevnings- nom sina dagsverken skötte driften på kommissionen 1671 på att de omöjligen för¬ huvudgårdarna, så finner vi att deras ekono¬ mådde driva »aveln» själva.51 miska situation blev i det närmaste ohållbar. De hårt tyngda hoveriböndema till Smeds¬ De miste veckodagsfriheten. Fästegårdamas torps huvudgård hade 1671 tydligen passerat bärkraft klarade vanligen inte både hoveri gränsen för vad de kunde utstå. Flera hade och skatt, låt vara att en del huvudgårds- inte sått någonting, andra enbart delvis. Inne¬ arrendatorer underlättade dagsverksbördan havaren, översten Kock, försökte hjälpa bön¬ genom att hålla egna oxar och eget arbets¬ derna ur det trängda läget genom att själv folk. Där uppgifter finns att hämta kan vi kon¬ hålla tre par oxar och att vid höskörden låta statera att den svenska kronan insett orimlig¬ främmande arbetskraft från 6-8 socknar mot heten och låtit de insockne bönderna erlägga betalning bistå dem. Att dessa hoveribönder endast halv terminsskatt.48 Detta anges för de var totalt utblottade framgår även därav att tidigare veckodagsbönderna under Månstorp. deras husbonde erlade terminsskatten åt dem, De skulle emellertid betala full salpeterskatt för hur lång tid framgår inte. Det kan tilläg¬ och koppskatt, »och dock dagligen göra gas att i Smedstorps socken förelåg det dagsverken och arbete till gården» 49 Liknande ovanliga förhållandet att två huvudgårdar, upplysningar lämnar källorna för Ingelstad, Smedstorp och Tunbyholm, var etablerade i Tunbyholm, Gladsax och Onslunda.50 För samma socken och konkurrerade om arbets¬ den sistnämnda ladugården förvärrades situ¬ kraften.52 ationen av att de tidigare utsockne bönderna För de före detta utsockne adelsböndema i Tranås, Tryde och Ramsåsa socknar upp¬ har man svårt att upptäcka att någon omedel¬ hörde med sitt hjälphoveri under jordbrukets bar försämring inträffade enbart med anled-

23 ning av övergången till kronobönder med tum att många av huvudgårdarna inte förblev Bornholms vederlagsstatus. De var ju skat¬ intakta enheter efter 1661. För att förstå detta tepliktiga redan före 1661. Ibland kunde de får vi först se till avsikten med huvudgårds- rentav - som i det ovan relaterade Ons- användningen. Det är sällan man träffar på lundaexemplet -få lättade pålagor. rena donationer av vederlagets huvudgårdar, De utsockne bönderna var som nämnts utan det är ersättning för utlägg eller lån till störst till numerären, 867 personer eller cirka kronan, lönercstantier, direkt lön eller i några 63,5 % av totalantalet 1365, medan de in- fall byten mot annat gods. Det sistnämnda sockne uppgick till 498 eller cirka 36,5 %. skälet förelåg t.ex. när Kristian Barnekow till Totalt utgjorde vederlagsbönderna 9,1 % av Vittskövle bytte bort sitt Riigengods mot Skånes knappt 15(XX).53 Lillö. När kronan hade att likvidera en skuld En intressant och viktig information, som eller betala en viss lön till en person, var kan¬ vi kan räkna fram ur Bomholmsvederlagel är ske inte räntan från en viss huvudgård kon¬ medelstorleken av landgillet för den skånska gruent med personens fordran, utan endast bondgården vid 1600-talets mitt. Vi känner en del av huvudgården behövde förlänas. Det talen för hela vederlagsgodset (8500 thk.), går att peka på Lövestad som exempel och på för huvudgårdarna (cirka 888 thk.) respektive fallet med riksrådet Henrik Horn, som fick fästegårdarna (cirka 7612 thk.) samt antalet strögods i sex härader utan någon huvudgård. av de senare (1 365). Den taxerade medel¬ Det utsockne bondegodset naggades efter storleken för landgillet blir 5,6 thk. Eftersom hand i kanterna, men det var endast de min¬ vederlagsgodset låg spritt över hela Skåne sta huvudgårdarna som helt dukade under och utgjorde en så stor del av det totala går¬ (Legeved) eller hade svårt att överleva (Ud- dantalet i landskapet, får siffran 5,6 anses darp och Dragsholm). vara representativ.M Vi återgår till läget vid 1660-talets början. Redan i juli 1661 hade generalguvernören fått brev om att rådet beslutat att »de oss för Huvudgårdarnas användning och Bornholm cederade gods åt vårt rikes råd i betydelse lörläning att förunna». När man studerar Det antyddes inledningsvis att det fanns olika tabell 4, finner man också alt det är Gustav viljor i det svenska rådet beträffande använ¬ Otto Stenbock, tillika generalguvernör 1 658- dandet av Bornholms vederlag. Det skall 1664, Karl Gustav Wrangel, riksamiral och först poängteras att detta gods ofta bytte Gustav Banér, generalguvernör från 1664, innehavare, varför del inte är möjligt att på som tog de bästa bitarna; dessutom ett par av alla punkter vid varje tillfälle från 1661 till de skånska storgodsägare och höga adelsmän början av 1680-talet ge en fullständig bild. som snabbt avlagt ed till svenska kronan, fått För att komplettera den deskriptiva framställ¬ ämbeten, bevistat den svenska riksdagen ningen har en övcrsiktstabell (tabell 4) upp¬ och introducerats på Riddarhuset, nämligen rättats med cirka tjugo års intervall mellan de Kristian Bamekow och Ebbe Ulfeldt. En viss båda redovisningstillfällena. animositet torde ha funnits mellan de två Redan vid en inledande analys av materia¬ senare på grund av att Ulfeldt gång på gång let framgår att läget inte är detsamma på redan före Bornholmstraktatens tillkomst 1 660-talet som på 1 680-talet. Två situations¬ hade hävdat arvsrätt till Lillö, men blivit av¬ bilder med olika strategier kan upptäckas. visad och att i stället Barnekow hade tillbytt Något som inte syns av tabellen är det fak- sig denna gård.

24 mönstret är generalguvernementets kamre- rare Niklas Jonsson Cronacker, som fram till 1670 satt med en sådan stor gård som Tom- marp på hand. Bakgrunden var ett lån till Karl X Gustaf som på detta sätt betalades \ vit tillbaka. Cronacker hade ju bättre än någon # annan kännedom om godsmarknaden i Skå¬ t ne, och han utnyttjade denna insyn bl.a. till att göra förmånliga uppköp av skuldsedlar gällande danska godsägares pantinnehav i skånska gods. Dragsholm fortsatte han att -‘V' 4 behålla även efter det att Skånes nye general¬ guvernör Gustav Banér övertagit Tommarp. Det var av Bornholmsvederlaget endast Fly- inge som stannade kvar under den svenska Gustav Otto Stenbock (1614-1685). riksamiral, det kronans kontroll.55 Skånska generalguvernementets torste generalguvernör Huvudintrycket från det första decenniet 1658-1664, under en tid innehavare av huvudgårdar i efter Bomholmstraktatens tillkomst står helt Bornholms vederlag. Foto Svenska Porträttarkivet klart det var råd och högadel som domi¬ Nationalmuseum. - nerade bland innehavarna av de nyblivna svenskägda kronohuvudgårdarna. Inte ett ord har skrivits om försvenskning, Som synes av tabell 4 är det främst en del uniformitet och nationalism i detta avsnitt. av huvudgårdarna i sydöstra Skåne som gick Under tiden fram till 1680-talet finns det till högre yrkesofficerare. Den ende som i mycket liten anledning att göra så. Roskilde- fråga om börd och befattning bryter av från och Köpenhamnsfrederna hade försäkrat

i

■ iL ti •• • % 1*1 •V * i «mr *Æå — V-*»! “«äg l> 41, t ÄMUffe* ■.y fygxi

Lillö år 1658. Teckning i Nationalmuseum, Stockholm, utförd av Erik Dahlberg. Det fasta stenhuset raserades året därpå.

25 Skånes befolkning oförändrade lagar, seder De skånska vederlagsgodsen i och privilegier. De här omskrivna godsen Danmark skulle teoretiskt ha kunnat fungera som en Den tredje fasen, den ekonomiska gottgörel- sorts försvenskningsöar, men gjorde det inte. sen till de berörda skånska godsägarna, i det Ägarna - med undantag för ett par officerare invecklade Bornholmsspelet är obetydligt - bodde inte på godsen. De var ränletagare omskriven och känd i historielitteraluren och främst intresserade av att dc tillsatta östansunds. När ratificeringen av Malmö- gårdsfogdarna höll uppe avkastningen. Vins¬ traktaten i juli 1661 förelåg klar, återstod det ten för svenska kronan låg i skede ett främst att hitta lämpliga vederlag i Danmark för de däri att en del ekonomiska problem löstes, skånska adelsmän som avhänl sig 17 huvud¬ skulder likviderades, nya löncplattformar gårdar. Uppgiften hörde inte till de lättaste tillkom samt i det faktum att man gjorde en att lösa, eftersom kronan i sin penningnöd inbrytning i själva jordägandet bland de avyttrat mycket kronogods. Trots all den skånsk/danskägda huvudgårdarna. danska godspolitiken från centralmaktens Den ovan skisserade bilden från 1660-talet sida haft en klar inriktning mot att samla på var tämligen förändrad 1680-talet. Borta gods på Själland och istället lämna sitt inne¬ var svenska råd och högadeln, och istället hav i Skåne under de talrika mageskiften som hade nu tjänstemän på mellannivå och högre ägde rum under särskilt Fredrik II:s tid officerare blivit innehavare av vederlagsgod¬ (1559-1588), saknades huvudgårdar i till¬ sen. Tunbyholm, Smedstorp, Lövestad och räckligt antal. Detta bytesgods, inkluderande Tommarp verkar bland officershuvudgårdar- många huvudgårdar, var främst det som fri na ha varit bebodda. Det är intressant att kon¬ gjorts genom indragningar från kyrkan efter statera hur ett par av gårdarna - Lillö och reformationen 1536. Tänker man sig den Svabesholm - utnyttjades som tjänsteställen omvända situationen att danska kronan -före för befallningsmän.56 1 dessa och några andra 1658-skulle haft anledning att i Skåne kom¬ fall kan nian tänka sig att huvudgårdarna har pensera adeln med huvudgårdar, hade pro¬ spelat en mer aktiv roll i den förändrade po¬ blemet varit helt olösligt. Nu skall man också litiska kurs som Karl XI under 1680-talet notera att de två storgodsägarna Joakim slog in på. Det skulle för övrigt ha varit önsk¬ Gersdorff och Ove Gedde, som tillsammans värt att få grepp om de personer som i ägar¬ lämnat ifrån sig ej mindre än 13 huvudgår¬ nas ställen drev Bornholms vederlags huvud¬ dar, ej längre var i livet när slutuppgörelsens gårdar (dvs. gårdsfogdar, ladufogdar m.fl.) tid stundade. Arvingarna i respektive dödsbo när det gäller att kartlägga deras roll i för- fick ta emot vederlaget. svenskningsarbetet, men någon sådan under¬ Man bör uppmärksamma att de godsägare, sökning torde vara ytterligt svår att genom¬ eller arvingarna till dem. som lojalt lämnade föra. Med det underlag som finns tillgäng¬ från sig gods i Skåne för att täcka veder- ligt blir konklusionen den att man inte lagssumman, i princip lade sin sak i kungens får överskatta betydelsen av Bomholms- händer. De måste förlita sig på att han inom huvudgårdarna i uniformitetssträvandena den närmaste tiden skulle ha både resurser och »svensk-nationaliseringen».57 Däremot och vilja att ge dem full gottgörclse. Sam¬ skall den militärstrategiska rollen framhävas tidigt som det från godsägaradelns sida var och understrykas. Det Skånska kriget 1675- ett nollsummespel, måste man ha varit med¬ 1679 var ett upp-tillbevis-tillfälle. veten om att statens ekonomi var körd i bot-

26 ten och att den danska kronan hade ont om saken på tal under våren 1661. Danska kro¬ huvudgårdar att betala med. nan gick runt problemet på så sätt att man - i Denna slutprocess har avsatt en bevarad de fall där ingen huvudgård ingick - gav till- arkivakt i det Danska Rigsarkivet, »Skatt¬ låtelse för den nye ägaren att det skulle »stå kammerets Jordebog for hves Gods, som er honom och efterföljande ägare av godset fritt giffuen for Boringholm 1661-74».™ Redan att bygga en sätesgård var det var honom av arkivtiteln framgår att ärendet kom att dra lägligast».™ Vid andra tillfällen fick tillträda- ut på tiden innan mageskiftet slutgiltigt var ren, om han så ville, rätt alt bygga ut en ladu¬ ur världen. Men det kan genast sägas alt hu¬ gård till en herrgård och sätesgård eller ut¬ vuddelen av ekvivalenta gods redan under vidga cn namngiven större bondgård till en 1661 och 1662 förhandlades fram och gavs huvudgård.61 Den störste mottagaren av ersätt¬ åt de f.d. skånska godsägarna. Eftersom den ningsgods, sterbhuset efter Joakim Gcrsdorff, första överlåtelsen ägde rum redan i juli fick däremot fullständigt carte blanche för att 1661, kort efter Malmötraktatens sigillering, anlägga hur många nya huvudgårdar som ar¬ är det högst troligt att förhandlingar om vingarna önskade, var som helst, trots att skånskt vederlagsgods i Danmark påbörjats huvudgårdar ingick i de fyra överlåtelse¬ redan före traktatsslutet. transaktioner det rörde sig om. Man får se Överlåtelsen av ersättningsgods till de detta som en kronans gest för att kompensera största fordringsägarna ägde rum i flera för de åtta huvudgårdar som rikshovmästa¬ etapper. Ifråga om huvudgårdar övergick inte ren lojalt lämnade från sig i Skåne. några 17 stycken från den danska kronan till Det kan i vissa överlåtelser vara svårt att fä de tidigare skånska godsägarna. Endast 6 bilden att klart framstå, då även gamla ford¬ huvudgårdar fanns med bland de »skånska ringar och skulder involverades i Bomholms- vederlagsgodsen» i Danmark och av dem var ekvivalenten, såsom fallet var 1662 vid er¬ 1 ladugård. Det rörde sig om endast mindre sättningen till Axel Sehested. Kvittningar, eller medelstora huvudgårdar sett till egen¬ likvidationer och transfereringar ägde rum. domänen. Den största var Aakær i Hads Ett exempel kan anföras. Räntemästaren härad, taxerad till 80 thk. Bland de avträdda Mogens Friis fick i september 1661 en stor skånska huvudgårdarna var 5 större än denna. post uppgående till 858 thk. Han hade en I flera fall fick den danska kronan gå in och fordran på endast 623 thk. Mellanskillnaden betala en mellanskillnad i reda pengar när kvittades mot en del av kronans skuld till tillgången på huvudgårdar och fästegårdar Friis, som ändå hade en ytterligare fordran tröt. Detta lät sig göras ganska enkelt om på 349 thk. Denna transporterade han till parterna var överens om kontant ersättning Henrik Thott som i sin tur fått just denna genom att det i traktaten som följde pä summa i form av gårdar som delbetalning för Stockholmsförhandlingarna fastslogs att vär¬ Gladsax och Svabesholm i augusti 1661. det på 1 thk. skulle vara det vedertagna, Detta danska gods hade han sedan sålt till 50 rdl. I åtminstone fyra fall förekom pengar Friis och de 349 thk. (=17490 rdl.) var just som delersät1ning.,‘l När inte huvudgårdarna betalningen. Henrik Thott hade således nya räckte till, fick de skånska mottagarna vara 349 thk. att fordra av kronan. Mogens Friis tillfreds med strögods, dvs. fästegårdar utan sitter här som spindeln i nätet. Det är han någon anknytning till en huvudgård. Detta som gör beräkningarna. Han dirigerar trans¬ hade svenskarna absolut vägrat att acceptera aktionerna. Det finns ingen överlåtelse som i Skåne, närde danska förhandlarna hade fört är så full med förmåner som den han själv

27 fick den 25 september 1661. Han avstod och samma by har utgjort en tämligen solid ingen huvudgård i Skåne, men nu erhöll han bas av hoveri bönder att etablera en huvud¬ Taarup ladugård och vidare rätt au anlägga gård kring. Möjligheten att efterhand genom huvudgårdar av Vormstrup, en stor bondgård, köp eller byten öka det insockne godset fanns och Østergaard som fanns i den lott han över¬ ofta. Man skall lägga märke till att det då var tog av Henrik Thott. hoveriet som den danske godsägaren kom åt. Det går knappast att vätja sig från slutsat¬ De insockne bönderna betalade skatt efter sen att räntemästaren och kommissarien Mo¬ enväldets införande 1660. gens Friis i sin dubbelroll berikade sig på Den danska kronan synes onekligen ha Bornholmsekvivalenten, detta pä flera andra fått gräva djupt för att vaska fram vederlags- sätt och vid andra tillfällen än det här kortfat¬ gårdar, eftersom man upptäcker att åtskilligt tat refererade exemplet.'’2 Om Mogens Friis' ersättningsgods var beläget i Norge. I tre fall gynnande av den egna personen har varit av fick norska län bidraga, nämligen Stavangers sådan art och sådan omfattning att man kan län den 20/8 1661 till Ove Geddes arvingar,"4 tala om oegentligheter från hans sida är svårt Trondhjems län den 31/7 1661 till Henrik att uttala sig om utan en noggrann revision. Lindenow och Bergenshus amt den 1 /5 1 663 Men visst är det graverande när en långt till Axel Sehested. Gottgörelsetransaktionen senare hand, en hand från 1 886, i Bornholms- till Lindenow är extra intressant inte bara för jordeboken i Danska Rigsarkivet inför föl¬ utlägget i Norge, utan också därför att den så jande tillägg om Friis’ erhållna ersättning tydligt visar hur kronans resurser var ut¬ den 25 september 1661: »I mellem ovennem- tömda. Man gav inte Lindenow några gods, te afskrift och det originale i Frijsenborgs utan en försäkran utställd på framtida krono- Arkiv beroende Skjöde, som i Aaret 1886 har inkomster. Kronan slöt ett avbetalningsavtal. varet forviist i Kongerigets Arkivkontor til Hela ersättningen skulle betalas i kontanter, Sammenligning, har der viist sig at være utom inkomsten från Odense ladugård. Hans flere uoverensstemmelser». Samtidigt skall fordran var på 35 25 1 rdl. Den skulle täckas den omständigheten framhållas att han för genom att Kgl. Majt »assignerat» 20000 rdl. egna medel köpte upp skånska fästegårdar, av Trondhjems län och genom att han genast när det har varit nödvändigt i brådskande skulle tillträda Odense län och gård, göra av¬ lägen för att nå fram till en positiv och smi¬ räkning för länet och hämta resterande 1 5251 dig lösning, och lade dem till främst Henrik rdl. därifrån. Allt skulle vara betalt till slutet Thotts lott. Han fick en fordran på kronan av 1662. Med avbetalningsterminer och rän- uppgående till 623 thk. Redan i juli 1661 be¬ teberäkningar är det ett väldigt komplicerat gärde han som den allra förste »satisfaktion» kontrakt. Man hör nästan sucken genom år¬ av kronan, då han beskrev sin insats så här: hundradena från räntekammarens tjänste¬ »Jeg har forskaffet ved mine egne Middler man, när han får räkenskaperna att stämma og Kredit en stor andel jordegods udi Skaane och som avslutning i ett invecklat fall skriver til Bomholms Ækvivalent.»65 »lignet och lagdt imod huer andre gaar del Det nyligen omnämnda tillståndet att an¬ liege op». lägga nya huvudgårdar har underlättats av Men inte nog med detta. Åtskilliga s.k. det faktum att även om det rörde sig om strö- jordegna gärdar, med självägande bönder, gods så har detta varit väl samlat. Geogra¬ har följt med i överlåtelserna. Ett av flera ex¬ fiskt tätt koncentrerade fästegårdsanhop- empel är Vibeke Thotts lilla lott, vari det in¬ ningar om tio till tjugo gårdar eller tiera i en gick minst sju självägande bönder.65 Liksom

28 för motsvarande skattefrälsegårdar i Sverige holm på 8 500 thk., efter det att de hade läm¬ vid denna tid har givetvis den privata ägande¬ nat ett orealistiskt öppningsbud som låg dub¬ rätten hotats eller alternativt förlorats för belt så högt. På den svenska sidan tycks riks¬ dessa bönder. ( övrigt har tiondeavgifter till rådet Schering Rosehane ha varit den mest kronan, jus patronatus m.m. räknats in i sum aktive och den som dragit del tyngsta lör- niorna, medan birkerätter, laxfisken och handlingslasset. gatehus gratis har fått följa med.“ Den enda I nästa omgång, den vid skånska general- inskränkningen vid godsens övergång till guvernementet i Malmö, agerade en annan privata adelsmän utgjorde det kungliga för¬ veteran i bakgrunden som statsman, näm¬ behållet att ha kvar jakträtten. En del av det ligen rikshovmästaren Joakim Gersdorff. gods som avträddes låg nämligen inom kung¬ Han hade på grund av ohälsa - han dog innan ens viltbanor. Bornholmsfrågan var helt klar på våren 1 66 1 Ur tabell 5 framgår detaljerna kring kom¬ - inte kunnat hantera första fiolen som han pensationen, när den inträffat, vem som har gjort vid tidigare dansk-svenska förhand¬ fått vad och var. Det kan också utläsas av lingar. Han visade emellertid sin storhet och tabellen att den danska kronan i stort sett ver¬ lojalitet gentemot sitt land genom att erbjuda kar ha fullgjort sina skyldigheter senast un¬ alla sina huvudgårdar i Skåne jämte utsockne der 1664. Endast en enda sen restitution åter¬ gods i Blekinge som ersättningsgods för stod till 1674, nämligen en smärre justering Bornholm. Gersdorff gjorde in i det sista vad på 64 ‘/2 thk. till Gersdorffs arvingar. han kunde personligen för att uppfylla fredsvillkoren. Därmed hade kommissarierna utan att behöva anstränga sig med en gång Sammanfattning fyllt mer än en tredjedel av vederlagskvoten. Det har ibland framförts den åsikten att Bom- När det kommer an på att betona enskilda holmsfrågan vid freden i Köpenhamn 1660 personers insatser, har vi även på denna nivå inte var så viktig, att den fick komma på slad¬ en person bland kommissarierna som genom den och lösas i efterhand. Sanningen är istäl¬ sina köpetransaktioner löser ekvationen med let den att det inte fanns någon konkret och ersättningsgods i slutskedet, nämligen ränte- enhällig lösning att presentera från svensk mästaren Mogens Friis. sida. Det svenska rådets åsikter, som i det Danskarna hade den tyngre bördan att bära föregående långt ifrån fullt ut blivit ventile¬ under Malmöskedet, medan svenskarna mer rade, var synnerligen spretiga. Frågans kom¬ eller mindre kunde välja och vraka bland de plexitet, förstärkt genom den utformning olika objekten. Mot den bakgrunden förefal¬ som parterna skisserade upp, gjorde dessut¬ ler det därför något märkligt att de senare i om att den inte - utan synnerligen utdragna slutuppgörelsen accepterade flera under¬ förhandlingar - hade kunnat lösas vid sit¬ måliga huvudgårdar. Då skall man emellertid tande fredsbord som nu kunde dukas av den ha i minnet att dessa främst hade ägts av 27 maj 1660. Gersdorff, och i hans fall gällde det för den 1 den inledande fasen, dä ramarna skulle svenska sidan att man måste ta emot rubb utformas och beslut i stort fattas, uppträdde och stubb. Det fanns trots allt många stora Hannibal Sehested som en dansk statsman och attraktiva huvudgårdar i given. vid förhandlingarna i Stockholm under som¬ När kommissionen summerade sitt arbete, maren 1660. Han fick bl.a. svenskarna att gå förfogade man på försommaren 1661 över med pä ett slutbud för intäkterna från Bom- 17 välarronderade huvudgårdar visade det

29 sig. De flesta av dem - 12 stycken - var av arvskifte till arvskifte utan att uppdateras. medeltida proveniens. Ekvivalenthuvud¬ Ollonskogarna är ett genomskinligt exempel gårdarna var under medelstorlek jämfört med på tillgångar som endast sporadiskt blivit totalantalet i Skåne och även under medel- medtagna. Brister i arealuppgifter avseende slatus ifråga om byggnation och jordbruks- huvudgårdarnas egendomän har funnits. kondition. Flera av dessa kritiska påpekanden bestyrk¬ Arbetet med att skaffa ersättningsgods tes vid de ofta förekommande jordrevning- verkar inte ha varit alltför ogörligt. Däremot arna av Bornholmsgodsen under de närmaste har det krävts betydande arbetsinsatser för decennierna efter 1661. Mer än hälften av att värdera del gods man hade på hand. Det huvudgårdarna jordrevades, vilket indikerar var inget kameralt rutinarbete att navigera att verkligheten inte stämde med slutver¬ mellan alla blindskär, som kunde utgöras av sionen av Bornholms vederlags jordebok. tvistiga och oklara arv. förpantade gårdar, Den svenska kronan torde inte ha varit förlo¬ öde gårdar - hur skulle termen öde tolkas? rare åtminstone inte ekonomiskt, då slut¬ gårdar under byte eller försäljning eller för¬ akten underskrevs den 5 maj 1661. sålda men ännu ej betalda samt egaliseradc Däremot har vi en förlorande part i Skåne, byar för vilka landgillet inte stämde med till¬ nämligen insocknc veckodagsbönderna un¬ gängliga åtkomsthandlingar. Listan på upp¬ der de 17 f.d. adelshuvudgårdarna. Från skat¬ tornade problem skulle kunna göras åtskilligt tefria adelsfästebönder övergick nu cirka 500 längre. Flera huvudgårdar hade jordeböcker istället till att bli skattebetalande kronobön- eller andra dokument - arvskiften, köpebrev der med sitt hoveri - dagsverksskyldighet - m.m. - från 1650-talet, som stämde tämligen oförändrat kvar. En mängd suppliker i arki¬ väl med verkligheten 1661, men för andra ven i form av klagomål från dessa bönder var den senaste jordeboken ålderstigen, i vittnar om att den nya situationen var svår något fall nästan ett halvt sekel gammal. Ett intill ohållbar. krångligt rekonstruktionsarbete måste till för Nyordningen efter 1661 innebar en fort¬ att fullständiga läget med den mellanliggan¬ skridande nedgång för de 1 7 kronohuvudgår- de tidens godstransaktioner. Det vilar något darna. Ett par upphörde att vara herrgårdar, av ödets ironi över en del av kommissionens andra förföll av brist på underhåll. Stora idoga uppdateringsarbete. Svenskarna visade medeltida gods som Gladsax, Månstorp och en misstrogen och konservativ attityd och Billesholm förlorade under 1600-talets sista godkände helt enkelt inte flera av de tidigare hälft sina karaktärsbyggnader. Därmed finns ägarnas åtgärder, såsom landgille-egalise- också en del av förklaringen utsagd varför ring, nedläggning av gårdar m.m., vilket Bornholms vederlagshuvudgårdarna, enligt framgår vid en jämförelse mellan de olika min uppfattning, endast hade en begränsad versionerna av jordcböckerna. betydelse för försvenskningen av Skåne. Generellt sett har huvudgårdarna ofta vär¬ Det har en passant tidigare sagts att det inte derats för lågt. Detta var delvis en följd av var första gången i historien som Danmark skrivningen i Bornholmstraktaten. Huvud- och Sverige värderade och bytte landområ¬ gårdsbyggnader, gatehus, fiskerier m.m. den. Det går att peka på ett så tidigt tillfälle skulle inte räknas in, men undervärderingen som 1332, dä den svenske kungen Magnus får också skyllas på att värdena i syskonlot¬ Eriksson förvärvade Skåne och Blekinge för ter som ofta användes som utgångspunkt 34 000 mark silver. Längre fram i tiden, efter var för lågt hållna. Dessa togs för gott från Stettinfreden 1570 och efter Knäredsfrcdcn

30 1613, var Sverige nödsakat att betala Dan¬ Bornholmsfrågan, med fokus på inrikespoli¬ mark i kontanter för att återfå fästningen Älfs- tiken, med avsikt att ytterligare säkra det man borg. Dessa båda Älfsborgs lösen har flera förvärvat 1658. Kronan blev ägare till nästan likheter med Bornholms lösen, som storleks- ytterligare 10 % av Skånes gårdar och där¬ mässigt låg mitt emellan de båda svenska till 17 huvudgårdar som militära och ekono¬ lösenbeloppen. Skillnaden består bl.a. i att miska stödjepunkter. Emellertid har det tre parter i det senare fallet var inblandade i också framgått att rädsmedlemmarna såg sig ett triangelbyte. En del av den skånska adeln själva som presumtiva innehavare av attrak¬ var inblandad som mellanhand och skulle tiva stora Skånegods. Detta skulle ju också kvitta sina fordringar för sina förlorade Skå- förverkligas under den närmaste tiden efter negods mot ekvivalenta gods i övriga Dan¬ 1661. Även om vi inte möter visionen av ett mark. Dessa skånska vederlagsgods uppgick danskt revanschkrig utsagt i breven eller de¬ - med hjälp av en del ersättning i reda pengar batten, måste detta scenario inte ha varit - visserligen till fullt belopp, 8 500 Ihk., men främmande för de politiskt initierade svensk¬ det var endast ett fåtal av den danska kronans arna. Med facit i hand kan man påstå att huvudgårdar som bytte jordnatur och blev svenskarna agerade klokt i Bornholmsfrågan. adliga herrgårdar. Det är visserligen sant att Likväl må det tillåtas den som har intresse de skånska mottagarna fick rätt att uppföra för strategi att ställa den kontrafaktiska frå¬ nya huvudgårdar på sitt erhållna bondegods, gan: Hur hade resultatet blivit om Sverige men detta var inte gratis, så en mindre förlust 1660-1661 fokuserat på utrikespolitiken och får vi registrera fördern. För den danska kro¬ valt en handlingslinje där ett kvarhållande av nan gick det definitivt inte jämnt ut. Sett över Bornholm hade prioriterats och en fortsätt¬ perioden 1658-1661 framstår den danska ning ägt rum av strävandena att göra Öster¬ kronan som förloraren, 8 500 ihk. fattigare på sjön till ett svenskt innanhav, dvs. en vidare¬ intäkter per år. Men Bornholm hade man utveckling av »dominium maris baltici-poli- kvar. tiken»? I denna byggnad hade Bornholm ut¬ Det svenska rådet och förmyndarregering¬ gjort en viktig grundsten som man nu valde en valde ett försiktigt handlingsalternativ i att inte foga in.

31 Tabell I. Huvudgårdarna, bortvalda och nytillkomna, med ägare.

Huvudgård Härad Socken Ägare

Första förslaget, mars 1661 l.illö Gärds Åsum Joakim Gersdorff Uddarp Gärds Skepparslöv - v — Legeved Villand Fjälkinge » Hörby läster (Blekinge) Mjällby — — Tunbyholm Ingelstad Smedstorp Ingelstad Ingelstad Ö. Ingelstad Smedstorp Ingelstad Smedstorp Månstorp (Mogenstrup) Oxie V. Ingelstad Axel Sehested Vol Isjö (Volsta) Färs Vollsjö Henrik Lindenow

Bortvalda Bälteberga Luggude Oltarp Axel Urup Videröra (Hviderod| Luggude Ottarp Rögle I.uggudc Välingc Jakob Grubbe Tulisbo Fürs Skartofta Dorotea Rosenkrant/ S:t Peters kloster Torna S:l Peters kloster Jens Larsen (Köpenhamn)

Nytillkomna, april, maj 1661 Flyinge Torna S. Sandby Axel Sehested Billesholm S. Åsbo S. Vrant Joakim Gersdorft Onslunda Ingelstad Onslunda Tommarp S. Åsbo Kvidinge Ove Gedde Lövestad Färs Lövestad Gyllebo Järrestad Vcmmcrlöv Dragsholm S. Åsbo Stenestad Svabesholm Al bo S. Meliby Henrik Thott Gladsax Järrestad Gladsax - » —

Källor: Bornholms vederlags jordeböcker (G III a: 2 4, LLA), Fabricius, K.. Skannes Overgang. Første Del. Syvende Kap.

32 Tabell 2. Huvudgårdarnas egenareal (ca 16X0) och taxering ( 1661 ).

Hoveriets storlek Utsäde Äng höskörd Taxering Huvudgård Härad Socken i tunnor utsäde per i tunnor i lass thk. veekodagsbonde

Lillö Gärds Å.sum 80 600 140 1,3 IJddarp ( iärds Skepparslöv 27 80 10 Vi 1.2 Legeved Villand Fjälkinge 25 '/i Hörby Lister Mjällby 20 40 14 ‘/2 Tunbyhulm Ingelstad Smedstorp 46 (43) 200 81 (.82 '/i) 1,8 Ingelstad Ingelstad Ö. Ingelstad 140(127) 400 (240) 1 10 10.0 Smedstorp Ingelstad Smedstorp 68 (80) 250 30 2,8 Onslunda Ingelstad Onslunda 75 150(200) 59 '/r 3.4 Billesholm S. Åsbo S. Vrinn 60(54) 200(300) 36 U Månstorp Oxie V. Ingelslud 215 500 163 6,4 Flyinge Torna S. Sandby 42 (55) 600(1 064) 108 1.6 Tommarp S. Åsbo Kvidinge 72 (51) 600 106(85) 1,4 Lövcstad Färs Lövcstad 70 300 75 (57) 1.2 Gyllebo Järrestad Vemmerlöv 37 (30) 100(120) 58 '/i (48) LO Dragshobn S. Asbo Stenestad 0 150 66 Svabesholm Albo S. Mcllby 29 % (25) Gladsax Järrestad Gladsax 154 4(8) (3(8)) 56(31) 2,7 Vollsjö Fars Vollsjö 26 200 39 ‘/2 (33) 1.0

Källor: Bornholms vederlags jordcböcker (G (11 a: 2ÿt, I.LA). Handlingar rörande kungsgårdar, Bornholms vederlagsgods (G III a: 1—4, LLA). Tiondekotnmissionens herr- gårdsbeskrivningar 1681-1683 (G III e: 4, G III e: 5, LLA). Jeppsson, G., 1967.

Anm. I. Ang. utsädets storlek: uppgifterna inom I ) avser resultatet Irän jordrevmngar, ( ) 660- 1 680-tal). Övriga upp¬ gifter Irän herrgårdsbeskrivningarna 1681-1683. Anm. 2. Ang. höskördens storlek: uppgifterna inom ( ) avser resultatet från jordrevningar. Osäkerhet i vissa fall om uppgiflslämnaren har räknat i normala hölass eller bondelass, s.k. knubor. För Lillö och Totnmarp misstan¬ kes del senare. Anm. 3. Ang. taxeringen: uppgifterna inom ( ) är de inakluella i G III a: 4. Se äv. Nilsson, T. & Hallberg, G.. SOÅ 1994, s. 45 I. Det var trots allt de »korrigerade uppgifterna som användes. Anm. 4. Ang. hoveriets beräkning, se Jeppsson G., 1967. Anm. 5, För I .egeved linns inga uppgifter. Den f.d. huvudgården sjönk ned bland bondegodset. Anm. 6. För Onslunda ladugård finns inga taxeringsuppgifter. Talet 59 Vi thk. har framräknats via de nedlagda och under Onslunda lagda fästegårdarna. Anm. 7. För Dragsholm finns inga uppgifter. Approximativ ängsareal framräknad via de betesinkomster den gav.

33 Tahe]I 3. Huvudgårdarnas in- och utsockne tasiebönder omkring 1660.

Antal Antal vecko- Antal Antal Totala Huvudgård Socken decimanter i dagsbönder i insockne utsockne antalet hgd-socken hgd-socken gatehus tasiebönder fästebönder

I.illö Åsuni 67 60 10 104 164 Uddarp Skepparslöv 49 25 2 O 25 Legeved Fjälkinge 57 8 3 0 8 Hörby Mjällby 143 0 0 76 76 Tunbyholm Smedstorp 53 24 21 44 68 Ingelstad Ö. Ingelstad 14 14 8 63 77 Smedstorp Sinedstorp 53 24 16 2 26 Onslunda Onslunda 23 21 5 0 21 Billesholm S. Vrarn 72 24+7 3+3 36 67 Månstorp V. Ingelstad 14 14+20 5+7 106 140 Flyinge S. Sandby 49 29 9 22 51 Tommarp Kvidinge 72 38 16 26 64 Lövestad Lövestad 75 57 10 19 76 Gyllebo Vemmcrlöv 51 24 0 48 72 Dragsholm Stenestad 21 17 I 0 17 Svabesholm S. Mellby 49 33 21 60 93 Gladsax Gladsax 40 34 6 97 131 Vollsjö Vollsjö 27 25 8 164 189 498 154 867 1365

Källor: Decimantboken 1651. j: Bornholms vederlagsgods jordeböcker 1661 (C iIII a: 2-4,1.IA)

Anm. För Hörby har alla gårdar räknats som utsockne trots att minst 15 av de 76 gårdarna låg i Mjällby. Eftersom Hörby inte var någon huvudgärd (se s. 15), var bönderna inte veckodagsbönder. För Billesholm liar inte de 7 utsockne veckodagsbönderna i N. Vram räknats in i ulsockneanlalet 36. Så har inte heller skett med de 20 bönderna i Ö. Grevie under Månstorp.

34 Tabell 4. De svenska innehavarna av huvudgårdarna på 1660- och 1680-talet.

Innehavare på 1 660-talet Innehavare pä 1680-talet Huvudgård Namn Befattning Namn Befattning

Lillö Karl-Gustav Wrangel Riksamiral Jacob Ulf Befallningsman Kristian Bamekow Vice hovrättspresident Uddarp Ebbe Ulfeldt Beedigad Öde. Obebott Legeved (ej hgd) skånsk/svensk Ej huvudgård Hörby (ej hgd) — » — högadel Ej huvudgård Tunbyholm Karl-Gustav Wrangel Riksamiral Kock von Chrimstcin Generalmajor Smedstorp — » — Johan B. von Schönlcben Generalmajor Onslunda — » — — » — Ingelstad Krister Karlsson Liljenberg Överstelöjtnant Johan Cederkranl/. Lagman Billesholm Gustav Otto Stenbock Generalguvernör Bengt Pil(erona) Borgmästare Pontus de la Gardie Greve, vice gcn.guv. Månstorp Gustav Otto Stenbock Generalguvernör Johan Gyllenpalm Justitiepresident Hyinge Kronan Kronans stuteri Caspar flindrich Gerdes Major Tommarp Niklas Jonsson Cronackcr Tjm. vid gcn.guv. Bertel de Martagnie Genarallöjtnant Gustav Baner Fältmarskalk Generalguvernör

1Avestad Ulf Bonde I.andsdomare Carl Gyllenpistol Överste Johan Pringel Överste Gyllebo B. H. von Biilow Generallöjtnant Ingen uppgift Dragsholm Niklas Jonsson Cronacker Tjm. vid gen.guv. Niklas Cronacker Tjm. vid Gen.guv. B. de Mortaigne Överste Svabesholm Axel Sparre Riksjägmästarc Zacharias Stobcus Ratällningsman Gladsax Två döttrar till Arvingar till Kock von Chrirnslein Generalmajor Åke Axelsson Tholl riksmarsken Vollsjö Nils Båth Generallöjtnant Wulf D. Stoisloff Överjägmästare

Källor: Tiondekommissionens herrgårdsbeskrivningar 1681-1683 (G III e: 4, G III e: S, LLA). Handlingar rörande kungsgårdar, Bornholms vederlagsgods etc. (G Vll a, LLA). Fabricius, K., Skaancs Overgang. Anden Del, Fjerde Kapitel.

35 Tabell 5. Vederlagsgudsen i Danmark lur Bornholm.

Ersättningens Medföljande huvudgård. Godsmottagare Tid Geografiskt läge Anmärkning slurlek i thk. storlek i thk. inom i )

Arvingarna efter Joakim Gersdorff 31/7 1661 1 05 1 '-i Samsø Søllcmarksgaard (42 Vi) 4/8 1661 135 V: Samsø jus patronatus, kronotiondet 4/8 1661 1 723 Vi N. Jylland Aak ier (80) 1/5 1664 80 N. Jylland 1/5 1674 64 Vi Arvingarna efter Ove Gedde 20/8 1661 1 089 Vi N. Jylland Schivehus (39) Även gods i Stavanger län. Norge 6/4 1662 387 Vi N. Jylland Kolderup (38) Henrik Thotl 20/8 1661 780 Vi N. Själland Holbeck slim (63 Vi) 21/8 1661 349 N. Jylland 2/7 1662 255 Vi N. Själland Axel Sehested 5/2 1662 164 S. Själland Summan reduceras pä grund av panlgods 1/5 1663 42299 34 nil. Bergens hus amt Henrik. Lindenow 31/7 1661 20000+15 251 rdl. Inkomster från Trondhjems län och Odense län Mogens Eri is 25/9 1661 858 N. Jylland Taarup ladegaard Endast 623 thk. avser Bornholm Vibeke Thott 31/7 1661 128 ‘/i thk.+ l7 rdl. N. Jylland V. Thott var änka efter Holger Rosenkrant/ t, Örup

Margarete Ulfeldt 20/8 1661 50 thk.+514 rdl. N, Jylland M. Ulfeldl l. Bosaip var förlovad m. Niels Juel

Anm. Uppgifter om Olof Rosenhnmlz ( 105 Vi thk.) och Sten Hundorf (44 thk.) saknas. Källor: Bornholms jordebog 1661 1674 (URA). Bidrag til jordebog for Bornholm (DRA). Kronens Skoder. II. Summary mission came up with seventeen Scanian country estates, which were approved as The Bornholm ransom compensation by the Swedes. These were During the years 1657-1660 Denmark and then redeemed by the Danish king Frederick Sweden fought two wars against each other. II] from the Scanian noblemen who owned Those wars ended with the peacesof Roskilde them. The greatest contributor was the 1658 and of Copenhagen 1660. In the first Danish major-domo Joakim GersdorfT, who one Sweden obtained inter alia the strategi¬ handed over no less than seven main proper¬ cally situated island of Bornholm, which ties in Scania. The country estates were then within historical times has always been assigned to the Swedish Crown, which on its linked to and integrated with Scania. At the part conferred most of them to high Swedish end of 1668 there was a rebellion in government officials, e.g. as reward for serv¬ Bornholm; the Swedes were compelled to ices rendered. leave and the island was conveyed to the From the tables you can among other Danish king Frederick III. In the peace nego¬ things find what country estates were in¬ tiations Sweden acknowledged fait accompli volved, their size and how may pertaining and on certain conditions surrendered the farms there were. The map shows where they island to Denmark. were situated. Sweden was to be compensated; Denmark The Scanian noblemen who had surren¬ was to pay as much as Bornholm yielded in dered main properties to the Danish king tax revenues. The matter could not be defi¬ were to be compensated with equally valu¬ nitely settled in the Copenhagen negotia¬ able properties in Denmark. This was done tions. In the peace treaty of May 1661 it was during the following years, 1661-1664, not stipulated in an additional paragraph that without considerable difficulties because of talks about the compensation for Bornholm Denmark’s weak financial position. should continue and be finished at the latest This process,called the Bornholm ransom, by Midsummer 1661. made the island remain a part of its old The first round of negotiations took place fatherland Denmark, but Bornholm was for in Stockholm in the early summer 1660. The good and all separated from Scania, which leading representatives were the Danish has been Swedish since 1658. king's brother-in-law Henrik Sehested and the Swedish councillor Schering Rosenhane. The most important decision that was made Noter 1 in Stockholm concerned the value of Born¬ Rasmussen, 1982. - Benson, 1999, har i SOÅ en kort översikt (6 s.( tor tiden 1657-1661. holm, In a compromise this was appointed to - Åberg, 1994. s. 36-38. Kilder til Bornholm, 1972, 8 500 barrels of hartkorn (hartkorn means passim. either rye or barley; barrel of hartkorn was 3 Se närmare om Sehested i Bhggild-Andersen. 1946. - Christiane, used as monetary standard and could consist Sehested var gift med halvsyster till Fredrik III Don var dotter til! Christian IV i dennes äktenskap of various things). med Kirsten Munk. The negotiations were shifted to Malmoe 4 Danmark-Norges traktater. 5.B., 1651-1664, s. 367, and the provincial government there, the 377 f. ' Rosén, s. 35-45. newly established Scanian general govern¬ 1944. * Exempel: Fredsförhandlaren odi riksrådet Schering ment led by governor-general Gustav Otto Rosenhane hade själv fått fiirläningsbrev på Krappcrup Stenbock. After negotiations a Danish com- 19/12 1659. Privatarkiv. Krapperup A L :vol. I .

37 ' Jeppsson, 1967. - Där inga specifika nolhänvisningar gods och andra kronan tillhöriga sätesgårdar. G VII a: sker i denna framställning, hänvisas generellt till detta lÿt. LLA. arbete. !r’ Sk.gen.guv.kontoret, G III e:4 och G III e:5, LLA. * De konfiskerade godsen överlämnades den 24 juni 27 G III a:2, LLA. 1660 till sina rätta ägare. JK Södra Kinderbecks gård gav 28 1/2 tun. i landgille. G 7 Llb. 1570, II, s. 513-549. III a:2, LLA. 10 Dccimantbokcn 1651, LLA. Fridericia, DHT 6.r II, G III a:3, LLA. s. 614 uppger 864 skattebetalande bönder. Därtill kom¬ G III a:2, LLA. mer ett litet antal fritagna. " Av 25 gårdar i Vemmerlövs by blir 15 kvar efter ;l Arvskiftet 1599. Al: I , Vittskövle godsark., LLA. Se egaliseringen. F,n nedgång i landgillet på näslan 10 tim. närmare leppsson, 2006. Huvudsakligen är det de 10 minsta gårdarna som för¬ 12 Uppgiften om avsaknaden av jordeböcker verkar san¬ svinner. G III a:2, Gyllebo. nolik. Fullständiga jordeböcker för hela ön börjar idag T.ex. Fabricius I, 1955, s. 161; Benson, SOÅ 1999, inle förrän 1661 i DRA. s. 1 1 . Tunnor (tun.) hartkorn (thk.). Detta var tidens värde¬ Kr.Sk. 1.27/1 1649. Det gällde jus pair. till Kvidinge, rings- och taxeringsmått i Danmark vid bl.a, landgille- Sönnarslöv, Ö.Vemmerliiv och Löveslad. Även G III beräkning. 1 thk. var delsamma som 1 tun. (cirka 140 1) a:3. råg eller korn. Alla övriga naturapersedlar åsattes enligt 14 G III a:4, Flyingc. en allmänt vedertagen och gällande konverteringstabell 15 Uppg. främst från herrgárdsbeskrivn. 1682. G III ett visst hartkornsvärde. 1 tun. ål var t.ex. lika med 4 thk. e:4-5. Skånska sätesgårdar 1682, HTS. bd 5. Se även Sedan kunde i sin tur hartkornstunnan bestämmas till ett tab. 2, anm, 3.- Enl. gängse konverteringstabeller gällde visst kapitaliserat penningvärde vid försäljning, van¬ 4 lass hö för 1 thk. Annan beräkning under Lillii: 9 par- ligen 50 rdl., som för Bornholms vederlagsgods. Ut¬ mar (cl. palmar) = 18 bondelass = 9 normallass. (G 111 förlig konverteringstabe]] finns i.ex. fogad till Lillös jb.. a:3). G III a:3. * T.ex. Gladsax. G Vil a: I ; vid taxering sattes 32 14 Rosenhanes dagbok. 1995, s. 291. »... att giffwa svinsollon lika med 1 thk. Bårnhålm för 8000 tz hartkorn ränta hwilkett war oför- ■’7 G II a:2, Onslunda. Se äv. SOÅ 1994. s. 75 om swarlighitt dy eonsenterade iagh inte där till och någlrra termerna sämjepetiningar eller sanigäld för svenska för¬ mädh migh såm hällte på 10 000 tunnor.» hållanden. 11 Fabricius 1, 1955. s. 158. ■M G 111 a:4 Särskilt Ingelstad var hårt pantsatt. För de 16 I framställningen har inte tagits upp till behandling dc tlesla gårdarna— slår i marginalen i 1656 års skpde: »till diskussioner som fördes i Stockholm mellan parterna införsel efter sal. Christen Billow 1656». angående svenska krav på garantier för Bornholms :w G VII a:t, Smedstorp; Jr.prot. 1671. Ingelstad hd, framtida status. De rann i slutändan 1661 också ut i san¬ Smedstorp. Jeppsson. 2002, s. 39-62. Häri finns en ut¬ den. förlig undersökning av gatehus och huvudgårdar under 11 Jeppsson, 1967, s. 177 ff. 1600-talet. 14 Fabricius I, 1955, s. 159. 411 G VII a: 1 , Gladsax. Äv. ett betydande tobisfiske norr Flyingc var l.undaärkcbiskopens borg till 1536, kro¬ oni Simrishamn som gav 13 rdl. nans 1536-1579, då det övergick i privat ägo. Se även 41 G VII a;2, Tommarp. nedan s. 18 om Flyinge. 42 Jeppsson, 1967, s.191. I detta begrepp innefattas också ett drygt sjuttiotal ut- 42 For enkelhetens skull räknas här volymen I tun. ut¬ sockne gårdar i Blekinge, inkluderat Hörby i Mjällby säde täcka arealen I tunnland (14 000 kvadratalnar). socken (se nedan s. 15). Denna Hörby gård, som i doku¬ Detta stämmer inte alltid helt. Där kontrollmöjligheter menten rörande Bornholms vederlag kallas för huvud¬ finns. t.ex. förTunbyholm, Onslunda, Gladsax, Ingelstad gård Irots all den inle hade sådan status, räknas i tidigare och Flyinge kan konstateras att utsädet (i tunnor) ligger litteratur in i vederlaget, vilket förklarar att antalet cirka 10% över arealen (i tunnland). Detta gäller före¬ huvudgårdar uppges till 18. trädesvis korn. För råg kan det omvända förhållandet 21 Jordebogh etc. for Bornholm. DRA; Konceptjorde- råda. särskilt på sämre jordar. - Jfr Gissel. 1969, s. 86. boken G III a:3. LLA. - Övriga bidragsgivare var: Olof " Herrgårdsbeskrivn. 1682, G III c:5. Rosenkrantz, Vibeke Thott,Sten Hundorf och Margarete 45 Om ladugårdarna i Skåne under 1600-talet, se när¬ Ulfeldt. mare Jeppsson, 2006. 22 Sk.gen.guv.kontoret G III a:2ÿ1, LLA. 46 Häflesvis hade Ljunggrens Skånska herregårdar 21 Lucka i G 111 a:2, s. 20-44 börjat utkomma redan 1 854. Verket upptog totalt 73 st. 14 Se Nilsson & Hallberg. SOÅ 1994, s, 45-51. 47 Så t.ex. för Tommarp och Dragsholm, där skatten 2S Handl, rörande kungsgårdar, Bornholms vederlags¬ uppbars av Niklas Jonsson Cronacker.

38 * Sk.gen.guv.kansliel, Skrivelser frän gen.guv.slatcns Det Kongelige Bibliotek. København: befattningshavare, 1665-1669, från gcn.guv.kanireraren Korl- og Billedafdeling. Bornholm Niklas Jonsson Cronaeker till gen.guv. odaterat memo¬ rial 1666, Läget har stabiliserats omkr. 1666 for de in- Landsarkivet i Lund: soekne kronobönderna. Genom cn kgl. förordning har Skånska generalguvernementskoniorels och landsbok- de försäkrats om halv skatt. hålleriets arkiv 4” Herrgärdsbeskrivn. l682.Glllo:5 G III a:2. G III a: 3. G III a: 4 G VII a: I < 1681 ). Tunbyholm, Onslunda.Glad.sax. G VII a: 1-4, G III e:4. G 111 e:5 51 Jr.prot.167 1 . Ingelstads härad. Onslunda. Skånska generalguvemcmcnlskansliets arkiv 5: Jr.prtH.l67l Ingelstads härad. Smedstorp. Liknande Skrivelser från generalguvernemcntsstatens arkiv be¬ uppgifter fråtlTonimarp, där 5 gårdar blivit öde pågrund fattningshavare vol 1661-1664. 1665-1668 av det ökade skattetrycket. 16/1 1664. Sk.gen.guv.kanx- Lunds domkapitels arkiv lict. gcn.guv.kamreraren Niklas Jonsson Cronaeker till G VI: 8, 9 och 10 (Dccimantboken 1651) gen.guv. Kristianstads läns landskontors arkiv 5;' DIIT6.r, 2bd, s. 589. Jordrevningsprotokoll ,4 Jfr Gissel. 1969. kap. 4. Vittskövle godsarkiv ' Fabrieius II, 1955. s. 79-83. ALL Arvskiftet 1599 Herrgärdsbeskrivn. 1682, G 111 e:4-5. ■'7 uniformitet och se Jeppsson, 2(X)5, Om inkorporering, Tryckta källor s. 253-282. 49 DKA. Rentekammeret. Amtsregnskaber (212.77). Johan Rosenhanes dagbok 1652-1661. utg. genom Arne Jansson, fill nämnda jordebok finns också t samma arkiv en— Kungl. Samfundet för utgivande av hand¬ dossier med »Bidrag til jordebog på gods, som er givet skrifter rörande Skandinaviens historia. Handlingar for Bornholm» (212.78). Häri ligger liera sigillerade del 18, Stockholm 1995. originalskoder (överlålelsebrev) frän Fredrik III till Kilder til Bornholm 1658. Ed. Rasmussen, E. G.. Rönne godsmottagarna. - Framställningen i detta avsnitt byg¬ 1972. ger huvudsakligen pä Jordebogen 1661 1 674. Av okänd Kronens Skøder paa afhændet og erhvervet Jordegods i anledning har Kr.Sk. II. s. XXI årlalet 1670 istället för Danmark fra Reformationen til Nutiden. I— II. udg. 1674. ved L. Laursen og F. J. West, København 1892- 59 Vid ersättningen till Henrik Lindenow gällde nästan 1908. enbart kontantersättning. Lunds stifts landebok. II utg. av K. G. Ljunggren och B. m Kr.Sk. 11. s. 1 29. Gällde Axel Sehested. Ejdcr, Skånsk senmedeltid och renässans 5. Lund 41 Mogens Friis 25/9 1661, Kr.Sk. II, s.108 och Henrik 1952. Thotl 21/8 1661, Kr.Sk, II, s. 100. Skånska sätesgårdar 1682. Samtida beskrivningar utg. 6; Kr.Sk. ILs. 106 ff. av Carl Gustaf Weibull. Historisk tidskrift för Skåne¬ 4i Citerat efter Fabrieius [. 1955, Noter elc, s. 25 not 12. land utg. av Lauritz Weihull, Bd 5. Lund 1914. M För Stavangers län har vi ett undantag för beräkning¬ en av del kapitaliscrade värdet av I thk. - det räknas här Litteratur för endast 40 rdl. Etl annat enstaka undantag redovisas i Benson. S.. Bornholm i vågskålen, Sydsvenska ort¬ Kr.Sk II, s. 108, där konverteringen sättes till 55 rdl. - namnssällskapets årsskrift 1999, Lund 2000. Ove Gedde ägde under sin tid gods i Norge Bøggi Id -Andersen, C. O.. Hannibal Sehested. En dansk 45 Kr.Sk. II.S.93. . statsmand, I. København 1946. *" Jus palronatus medföljer gratis i ctl fall, inte för¬ Erlandsson, A„Skånska Generulguveinememet 1658- vånande till Mogens Friis. Kr.Sk II. s. 108. 1693 och dess arkiv. Förvaltnings- och arkivhistoris¬ ka undersökningar. Fund 1967. Fabrieius, K.. Skaanes Overgang Ira Danmark til Sve¬ Referenser rige, I— II, Lundog København 1955 (1906). Eridericia, J. A., Historisk-statisliske Undersøgelser Otryckta källor over Danmarks Landboforhold i det 17de Aarhund- Danska Rigsarkivet. København: redc. DHT 6.r II, 1889 90. Rentekammeret, Amtsregnskaber Gissel, S., Landgilde og udsæd på Sjælland. København Jordebogh paa hues godt/, som er giffuen lör Boring¬ 1968. holm 1661-74 (212.77) Jeppsson. G., En omstridd befolkning. Kampen om Rilag til jordebog på gods, som er givet for Bornholm Skåne, Lund 2005. Ed. Rystad, G. (212.78) Jeppsson, G., Gatehus och huvudgårdar i Skåne under

39 1600-talet. Gatehus och gatehusfolk i skånska gods- Nilsson, T. & Hallberg, G., Hartkorn och skånska skat¬ miljöer, Lund 2002. Ed. Lundh, C. o. Sundberg, K. tepersedlar, Sydsvenska ortnamnssällskapets års¬ Jeppsson, G., Veckodagsfriheten i Skåne under 1500- skrift 1994, Lund 1994. och 1600-talen. Hist, inst.. Lund 1967. Nordisk Kultur, Mynt, 29. Stockholm 1936. Jeppsson, G., Arvskiften och nätverk med Vittskövle i Nordisk Kultur, Mått och vikt, 30, Stockholm 1936. fokus under 1500- och 1600-talen. Gods och bönder Rosén, J., Skånska privilegie- och reduktionsfrågor från högmedeltid till nutid. Lund 2006. Ed. Olsson 1658-1686. Lund 1944. M.. Skansjö, S. och Sundberg, K. Rasmussen, E. G., Dette gavebrev. Det politiske spil Jeppsson, G„ Det privilegierade ladugårdssystemet. omkring den bornholmske opstand og Peder Olsens Gods och bönder från högmedeltid till nutid. Lund indsats i løsrivelsesværket 1658-59, Rönne 1982. 2006. Ed. Olsson, M„Skansjö. S. och Sundberg, K. Åberg, A., Kampen om Skåne under försvensknings- Ljunggren, G., Skånska Herregårdar. Lund 1863. tiden, Stockholm 1994.

Karta med häradsgränser över huvudgårdarna i Bornholms vederlagsgods. Härader & A -r-N i •ÿv I Albo 3 I — V 2 Bara / y 1 23 / 3 Bjäre s 4 Frosta 5 Färs To.\ 13 * v. / / 22 A 6 Gärds \: I“J 7 Harjagers 'Dr i 21 8 Herrestads '2 i i L' 9 Ingelstads l / r.u 10 Järrestads 'WCr' IM S) >4 V N 11 Ljunits \ 16 ' / / 12 Luggude '-'V*»-' 4 6 13 N. Åsbo 7 / w'C’ ti 14 Onsjö II • VT./ 15 Oxie 'v 19 5 16 Rönnebergs <\ Q v \ SN 17 Skytts 2 V 1 18 S. Åsbo 15 * ‘V 19 Toma Må v"-XJ « 20 Vemmenhögs 20 Q a 17 J \ V 21 Villands 22 V. Göinge 23 Ö. Göinge Huvudgårdar Bi = Billesholm Le = Legeved Sv = Svabesholnt Dr = Dragsholm Li = Lillö To = Tommarp Fl = Flyinge Lö = Lövestad Tu = Tunbyholm G1 = Gladsax Må = Månstorp Ud = Uddarp Gy = Gyllebo On = Onslunda Vo = Vollsjö In = Ingelstad Sm = Smedstorp

40 DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades I 866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt oeh arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fomkunskap och bc- skrifning (1868 1873). Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894 1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 började föreningen utge ALE. Historisk tidskrift för Skåneland. Första året inkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tidskriften utges med bidrag från Vetenskapsrådet.

Brev oeh manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson. Vapenkroken 38, 22647 Lund.

F-pnst: [email protected] Hemsida: http://www.tidskriftenale.mi

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften lör 2006, 150 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2. De skånska landskapens historiska oeh arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas på Landsarkivet, Box 2016.22002 Lund.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd.

Föreningens styrelse:

Docent Slen Skunsjö. Lund, ordf., landsarkivarie Jan Dahlin, Lund. v.ordf., museichef Göran Larsson. Lund. sekr., länsarkivarie Anders Persson. Lund. v.sekr.. Le arkivarie Bengt Danielsson. Lund, skattmästare, samt docent Lars Berggren. Lund, fil, dr Kajsa B jurklint Rosenblad, [.und. docent Peter CarclJi, Lund, docent Tomas Gcnnundsson. Lund. I:e antikvarie Bengt Jakobsson, Gislöv, universitetslektor Gert Jeppsson. Lund, docent Hjördis Kristenson, Lund. docent Nils Lewan. Lund, landsantikvarie Barbro Mclltmdcr, Kristianstad. Lc arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Malmö, länsantikvarie Thomas Romberg, Malmö, länsantikvarie Leifh Stenholm, Karlskrona, fil. dr Peter Ullgren, 'fyringe, professor Anna Christina Ulfsparre, [.und, I :e antikvarie Pahlo Wiking- Faria, Varbcrg. Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING OCH LANDSARKIVET I LUND.

Innehåll

GERT JEPPSSON Bornholms lösen Vederlagsgodser i Skåne och Danmark på 1660-talct

Vinjetten pä framsidan återger det första tecknet - en f-runa - i runhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm.