Västerlånggatan, Bedoirsgränd och Prästgatan gamla stan, stockholm

Arkeologisk förundersökning SR 1188 Emmy Kauppinen med bidrag av Anna Bergman och John Wändesjö (text) Anna Bergman, John Hedlund och Emmy Kauppinen (foto)

Stadsmuseet rapporterar | 123 Omslagsbild: Omslagsfotografierna visar en källarglugg till fastigheten Ulysses 5, ett björknä- verlager i Bedoirsgränd, murade lämningar i Prästgatan samt en murad konstruktion i grundmuren till Morpheus 1. Fotografer: Anna Bergman, John Hedlund och Emmy Kauppinen. SSM 10020163, 10020159, 10020162 och 10020393.

Stadsmuseet Box 15025 104 65 Stockholm

Rapportförfattare: Emmy Kauppinen med bidrag av Anna Bergman och John Wändesjö. Foto: Anna Bergman, John Hedlund och Emmy Kauppinen Grafisk form: Cina Stegfors Tryckeri: BrandFactory, 2017

Publicering: 2017 ISBN 978-91-87287-84-8 © Stadsmuseet västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Innehåll 1 Inledning...... 4 2 Administrativa uppgifter...... 4 3 Sammanfattning...... 5 4 Bakgrund...... 6 5 Tidigare undersökningar...... 9 6 Utförande, metod och syfte...... 13 7 Undersökningsresultat...... 14 7.1 Schakt 1 och 2 i Västerlånggatan...... 14 7.3 Schakt 3 i Bedoirsgränd...... 22 7.4 Schakt 4 och 5 i Solgränd och Prästgatan...... 28 7.5 Schakt 6 i Prästgatan...... 28 8 Fyndkapitel...... 39 9 Slutsatser...... 41 10 Referenser...... 44 Källor...... 44 Litteratur...... 44 Bilaga I: Fyndlista...... 45 Bilaga II: Kontextlista...... 46 Bilaga III: Termer och dateringskriterier för murverk...... 49 Bilaga IV: C-14-analys...... 50 Bilaga V: Arkeobotanisk analys...... 51

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 3 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

1 Inledning 2 Administrativa uppgifter Stadsmuseet i Stockholm har enligt beslut från Stadsdel: Gamla stan Länsstyrelsen i Stockholms län övervakat schakt- Kvarter: Ulysses, Pandora, Aesculapius, Echo, ningar i Gamla stan inför nedläggande av fjärrvärme. Morpheus och Iris. Arbetet skedde under våren och hösten 2015. Adresser: Västerlånggatan 32–36, Bedoirsgränd 2, Uppdragsgivare var AB Fortum Värme, schak- Solgränd 2 och Prästgatan 15, 38 och 44. tentreprenaden utfördes av NCC. Intill fastigheten Typ av undersökning: Arkeologisk förunder­ Ulysses 5 hade schaktningen påbörjats utan att sökning Stadsmuseet kontaktats. Rapporten har skrivits av Uppdragsgivare: AB Fortum värme Emmy Kauppinen med bidrag av Anna Bergman Länsstyrelsens beslut dnr: 4311-44049-2014, och John Wändesjö. 43111-9265-2015 SSM dnr: 4.4/1257/2015, 4.4/854/2015 Undersökningsperiod: 11–12 mars, 19 mars– 7 april, 14 september–10 oktober 2015.

Figur 1. Undersökningsområdet har markerats med en svart ring och schaktens sträckning med blått på ett utsnitt ur DP/Map, Stockholms stadsbyggnadskontor.

4 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Dokumentation: Dokumentationen förvaras i Västerlånggatan SSM:s arkiv. I Västerlånggatan inom schakt 1 undersöktes bevarade Projektledare: John Wändesjö kulturlager som utgjorde rester av äldre gatunivå- Arkeologisk personal: Anna Bergman, John er. Lagren har delats in i tre faser. I fas 1 (1500-tal) Hedlund, Emmy Kauppinen och John Wändesjö påträffades ett område med tegel och småsten lagda Foto: Anna Bergman, John Hedlund och i bruk, vilket tolkades som en lagning eller för- Emmy Kauppinen stärkning av en kullerstensgata. Tegelstorlek och Uppmätningsritningar: Emmy Kauppinen och brukets sammansättning tillsammans med kera- Anna Bergman mikfynd har daterat fasen. Till fas 2 (1300-tal och Koordinatsystem: SWEREF 99 1800 1400-tal) har en gatubeläggning av kullersten förts. Höjdsystem: RH2000 Sannolikt är det samma kullerstensgata som obser- verades på 1990-talet i ett schakt som låg parallellt med schakt 1. Fasen har daterats utifrån keramik- 3 Sammanfattning fynden. Fas 3 (sent 1200-tal till tidigt 1300-tal) Den arkeologiska förundersökningen omfattade innehöll rester av en kavelbro samt ett underlig- sex fjärrvärmeschakt vilka grävdes under 2015, se gande kulturlager som C-14-daterades till perioden figur 2. I schakt 1 och 3 plangrävdes kulturlager 1240–1300 med 93,2% sannolikhet. Keramiken från och från dessa registrerades sammanlagt 47 fynd- lagret daterades till sent 1200-tal eller tidigt 1300- poster, huvudsakligen keramik, se fyndkapitel 8 tal. I grundmuren till fastigheten Ulysses 5 doku- och bilaga I. I schakt 1 och 6 dokumenterades menterades tre byggnadsfaser kring en källarglugg, murade lämningar. I schakt 2, 4 och 5 påträffades som idag ligger under marknivån. Ingen av faserna inget av arkeologiskt intresse. innehöll murverk av medeltida typ och det fanns ingen stratigrafisk koppling mellan lagren i gatan och byggnadens grundmur.

Figur 2. Schakten har markerats på ett utsnitt ur DP/Map, Stockholms stadsbyggnadskontor. Grönt visar plangrävda ytor, rött områden där murverksdokumentation har gjorts och blått områden där inget av arkeologiskt intresse påträffades.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 5 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bedoirsgränd 4 Bakgrund I gränden påträffades dels rester av äldre gatunivå- Stockholm omnämndes för första gången 1252 i er, dels kontexter som kan kopplas till de källare samband med att Birger Jarl undertecknade två som sträcker sig ut under gatumark från fastighe- brev (SDHK, nr 664, 665). Att staden omgärdades ten Pandora 5. Lämningarna har indelats i två faser. av en stadsmur omnämndes i ett brev från 1288, där Till fas 1 hörde ett lager sand, tolkat som sättsand det står att de som bosatte sig på Klara klosters till en gatunivå där kullerstenarna hade plockats område skulle få samma privilegier som de som bort. Ovanpå hade ett kulturlager avsatts. bodde innanför muren (SDHK, nr 1424). I ett Keramikfynden daterade fasen till 1500-tal eller dokument från 1289 anges att Stockholm på några tidigt 1600-tal. I fas två (1400-tal) hade ett näverla- få år blivit den folkrikaste staden i riket (SDHK, nr ger placerats i en grund nedgrävning, sannolikt för 1448). Kvarteren innanför den äldsta muren, det att åtgärda fuktproblem i den källare som skjuter vill säga innanför Prästgatan, Baggensgatan och ut under gatumark i detta läge. Nedgrävningen Bollhusgränd, är stora och oregelbundna. Utanför hade skurit en äldre kullerstensgata. Under kuller- muren var kvarteren nedanför långgatorna smala stenarna påträffades ett kulturlager som innehöll och långsträckta med mellanliggande gränder som keramik från 1400-talet, vilken har daterat fasen. I sträckte sig ned till vattnet och bryggorna. schaktbotten skymtade ett kompakt lerlager. Leran Den äldsta formen av gatubeläggning som doku- utgör sannolikt en fuktisolerande täckning ovanför menterats i Gamla Stan är kavelbroar byggda av de två källare som sträcker sig ut under gränden. kluvna stockar och plank. De har påträffats både i allmänningsgator som Västerlånggatan och i sma- Prästgatan och Solgränd lare gränder. Under 1300-talets senare del skedde I Solgränd och Prästgatan var inga kulturlager en övergång till stenlagda gator (Söderlund 2004, s. bevarade, däremot påträffades flera murade läm- 122). I ett burspråk från 1463 sägs att varje husägare ningar i Prästgatan. Strax under dagens gatunivå, ska ”bygge sina gatu” det vill säga han eller hon intill Echo 4:s grundmur, dokumenterades rester- skulle underhålla stenläggningen utan för sitt hus. na av två välvda källarrum. Dessa hade sträckt sig Husägarna var också skyldiga att hålla gatan fram- från fastigheten Iris 16 på andra sidan Prästgatan för huset ren och se till att där fanns en tunna med fram till Echo 4:s grundmur. Tegelstorlek och för- vatten om elden bröt ut (Dahlbäck 1987, s. 109ff ). band talar för en datering till medeltid eller 1500- Vid slutet av 1500-talet var Stockholms invånaran- tal. Iris 16 har idag två källarrum som ligger ytter- tal sannolikt ca 8000–9000 personer (Råberg 1979, ligare en våning under gatan, direkt under de nu s. 13). Landhöjningen, medvetna utfyllnader samt dokumenterade källarrummen. sophanteringen gjorde att stränderna succesivt I Prästgatans fortsättning på andra sidan fylldes ut och ny landmassa erövrades (Hasselmo Kåkbrinken blottades grundmuren till fastigheten 1981, s. 10, se även figur 3). Morpheus 1. Här dokumenterades en sluttande tegelyta i grundmuren, täckt med en kalkstenshäll. Västerlånggatan och Bedoirsgränd Möjligen har konstruktionen fungerat som nedkast Västerlånggatan löpte utanför och väster om den till en okänd källare under Prästgatan. Ett annat äldsta stadsmuren, se figur 3. Den omnämndes alternativ är att det har varit ett utkast för spillvat- under 1400-talet som ”Allmänningsgatan” eller ten, från huset till en äldre gatunivå. De utkast som ”Långa gatan västan till”. På 1540-talet hade man fortfarande kan ses i flera av fastigheterna längs enats om ett namn som liknar dagens: ”Westra Prästgatan är emellertid alla av natursten och inte longgatun” (Stahre et al 2005, s. 83). De äldsta av tegel. arkeologiska beläggen för gatan utgörs av kavel- broar, anlagda under 1200-talets andra hälft (Söderlund 2011, s. 36). Den 1 september 1625 bröt en stor eldsvåda ut

6 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 3. Området där schaktningarna utfördes är markerat med en grön ram. Den röda linjen visar den äldsta stadsmurens sträckning längs Prästgatan, Baggensgatan och Bollhusgränd. Läget för 1300-talets strandmur har reviderats utifrån senare års undersökningar. Efter Hansson 1956, s 19, fig. 4 och Söderlund 2002, s. 51.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 7 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan och nästan alla hus mellan Västerlånggatan och kommer från en av dåtidens rikaste handelsman i strandkanten, från Kåkbrinken till Järntorget, Stockholm, Jean Bediore d.y, som i början av berördes (Dahlbäck, Eggeby, Nyberg, & Sandberg 1700-talet ägde hela kvarteret Parcas som låg norr 2002, s. 160). Bryggare Olof Fransson, hans dräng om gränden (Stahre et al, 2005, s. 54f ). och hans piga anklagades för att ha orsakat bran- den. Dessutom beskylldes 16 dragare för att ha för- Solgränd och Prästgatan summat sin plikt genom att fly från platsen och Solgränd är en relativt anonym gränd som leder tornväktarna anklagades för att först en timme från Stortorget till Prästgatan. Gränden anses ha efter att elden brutit ut ha klämtat i klockan fått sitt namn från krogen Solen som sannolikt låg i (Olsson & Särnqvist 1979, ss. 357–359). På flera av hörnet mot Prästgatan under 1600-talets slut tomterna innehåller byggnadena emellertid fortfa- (Stahre et al 2005, s. 75). rande partier av medeltida murverk som överlevt Under 1400-talets andra hälft kallades Prästgatan branden (Hasselmo 1981, s 140). för ”mellan muren”, ett namn som även användes för Bedoirsgränden kallades under 1600-talet för Baggensgatan och Bollhusgränd som också löpte Lille Bryniels gränd och namnet finns utmärkt på strax innanför den äldsta muren. Namnet Prästgatan Tillæus karta från 1733. Det nuvarande namnet är belagt från 1586 som ”Prästegathen emellen mure”

Figur 4 Utsnitt ur SR-registret där grönt visar tidigare schakt med arkeologisk doukmentation. På bilden har de undersökningar som omnämns nedan markerats med SR-nummer.

8 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan och syftar sannolikt på att Storkyrkans kaplaner och 2 tidigare berörts av undersökningarna SR 983 ägde fyra hus i kvarteret Iris i hörnan av Prästgatan och 1314. SR 1314 omfattade flera schakt som gräv- och Storkyrkobrinken (Stahre et al 2005, s 67). des under åren 1993–1997. Ett av schakten låg i På den västra sidan är tre portar i den gamla stads- Kåkbrinken och sträckte sig från Prästgatan till muren kända till namnet: S:t Nicolai port, Västerlånggatan. I större delen av schaktet påträffades Vattuporten och Skomakarporten. Vattuporten låg i enbart fyllnadsmassor, men i Västerlånggatan var korsningen vid Kåkbrinken, och omnämndes fram en smal. remsa av ca 1 m tjocka kulturlager bevarade, till 1400-talets mitt då den försvann från de skriftliga 1,9 m under dagens gatunivå, se figur 5. Inga fynd källorna (Hansson 1956, s 40 ff ). Inga säkra spår av påträffades, men ett arkeobotaniskt prov i det äldsta stadsmuren eller Vattuproten har någonsin påträf- lagret visade på förekomst av vårlök, en växt som fats. Många av fastigheterna väster om Prästgatan snabbt etablerar sig på nyröjd mark (Hedlund 1999, har eller har haft källare som sträckt sig ut under SR 1314). Prästgatans mark. Vissa av dessa har daterats till SR 983 utgjordes av flera schakt i Västerlång­ medeltiden, andra till 1600-talet, men många saknar gatans sträckning som grävdes under åren 1994– datering (Bergman & Söderlund 2015, s 8 ff ). 1995. Några av dessa låg utanför kvarteret Ulysses, se figur 6. I schakt 2 på figur 6 påträffades inga intakta kulturlager, men i schakt 14–16 var lager 5 Tidigare undersökningar synliga i schaktkanterna. Sektionerna 19 och 20 på I samband med tidigare schaktningar i det berörda figur 7 visar flera horisontella sand- och kulturlager området har arkeologiska observationer gjorts vid ca 1 m under gatunivån. I sektion 20 var en kuller- olika tillfällen. Det finns också byggnadsarkeologiska stensnivå synlig ca 0,6 m under gatumark undersökningar från flera av husen längs schakt- (Källström 1998, SR 983). Schakten är sannolikt sträckningarna. schablonmässigt inlagda eftersom schakt 16 inte kan ha överlappat 2015 års undersökning. Schakten Västerlånggatan bör ha legat parallellt intill varandra. I Västerlånggatan har närområdet kring schakt 1

Figur 5. Schaktet i Kåkbrinken i plan samt profilen P 1 från undersökningen SR 1314. På planritningen har 2015 års schakt streckats in och det plangrävda området markerats med blått. Observera att höjderna på sektionsritningen utgår från ett äldre höjdsystem som ligger 0,525 m lägre än det nuvarande. Efter Hedlund 1999).

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 9 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 6. Schakt i Västerlånggatan utanför kvarteret Ulysses, SR 983. På ritningen har 2015 års schakt streckats in och det plangrävda området markerats med blått. Schakt 16 har inte överlappat det område som plangrävdes 2015, utan måste ha mätts in i schaktets ovankant. Det exakta läget för profil 20 saknas. Efter Källström 1998.

Figur 7. Profil 19 och 20 i schakt 15 och 16 i Västerlånggatan, SR 983. Efter Källström 1998. Observera att höjderna på sektionsritningarna utgår från ett äldre höjdsystem som ligger 0,525 m lägre än det nuvarande.

10 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bedoirsgränd gatan. Lagret var endast synligt i sektionen och I Bedoirsgränd har inga arkeologiska undersök- överlagrade grusåsen. I schakt 9 påträffades inget ningar gjorts tidigare. Däremot finns det bygg- av arkeologiskt intresse, men schaktet låg i samma nadsarkeologiska uppgifter om flera källare som läge som den tidigare undersökningen SR 935 (SR skjuter ut under gränden från Parcas 1 och Pandora 5, 1340, Hedlund 2000, s 5). se figur 8. Källaren som tillhör Parcas har doku- Vid undersökningen SR 935 dokumenterades ca menterats tidigare och bedömts vara medeltida 1 m tjocka kulturlager i schaktkanten, se figur 10 (Hasselmo 1981). De källare som skjuter ut från (Söderlund 1990). kvarteret Pandora har i samband med planeringen Många av fastigheterna väster om Prästgatan har inför fjärrvärmedragningen bedömts vara av med- eller har haft källare som sträckt sig ut under eltida karaktär. Prästgatan. Det är sedan tidigare känt att Iris 16 har två medeltida, välvda källarrum som ligger två Prästgatan våningar under Prästgatans nivå och under schakt 6 Under 1990-talet togs flera schakt upp i Prästgatan, som undersöktes år 2015. Dessa rum har tunnvalv varav några tangerar eller sammanfaller med läget av tegel, ett fuktkänsligt material som inte lämpar för schakt 6 år 2015, se figur 9. Schaktet i Kåkbrinken sig att bygga med direkt under gatumark. Det har inom SR 1314 har beskrivits ovan och innehöll endast tolkats som att det kan ha stått en byggnad ovanpå fyllnadsmassor närmast Prästgatan (Hedlund 1999). dem, som sträckt sig ut över en del av gatan Undersökningen SR 1340 gav inget arkeologiskt (Bergman & Söderlund 2015, s. 46, 100). Iris 16 har resultat i schakten 9, 11 och 12. I schakt 10 påträffades även medeltida murverk i fasaden mot Prästgatan, ett 0,4 m tjockt lager med svart sand ca 0,6 m under till drygt tre våningars höjd.

Figur 8. De källare som skjuter ut under Bedoirsgränd har lagts in med rött på ett utsnitt av Stadsbyggnads- kontorets digitala mixkarta, baserat på uppmätningar i Medeltidsstaden samt på en ritning i Byggnads- nämndens arkiv (SBK, dnr 95-269-20).

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 11 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 9. På schaktplanen för SR 1340 (schakt 9–12) har ett schakt från undersökningen SR 1314 lagts in med rosa och schakt 6 från år 2015 med blått.

Figur 10. Schaktet SR 935 utanför Morpheus 1 avbildat i plan och sektion. Observera att höjderna utgår från ett äldre höjdsystem som ligger 0,525 m lägre än det nuvarande. Efter Söderlund 1990.

12 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

6 Utförande, metod och syfte Metod Stadsmuseet genomförde schaktövervakning i sex Där intakta kulturlager påträffades plangrävdes ledningsschakt. Schakt 1–3 utgjorde en samman- dessa för hand enligt kontextuell metod och rita- hängande sträcka från Ulysses 5 vid i Västerlånggatan des analogt i skala 1:20. Även den murverksdoku- till Pandora 5 vid Bedoirsgränd. Schakt 4 korsade mentation som utfördes ritades i skala 1:20. Solgränd mellan Aesculapius 3 och Echo 1 och Stratigrafin har bearbetats av John Wändesjö och schakt 5 korsade Prästgatan mellan Iris 14 och murarna dokumenterats av Anna Bergman. Fynd Aesculapius 3. Schakt 6 löpte längs Prästgatan, från påträffades endast i de två plangrävda schakten 1 Echo 1, över Kåkbrinken till Morpheus 1. I schakt och 3, se bilaga I, och har registrerats i FileMaker 1 och 3 framkom kulturlager, vilket ledde till plan- Pro. Keramiken har gåtts igenom av Mikael grävning enligt kontextuell metod. Denna utför- Johansson. Inga ben tillvaratogs men ett ben från des av John Wändesjö och Emmy Kauppinen. I schakt 1 har C-14-daterats av Göran Possnert på schakt 6 och i intill schakt 1 dokumenterades Ångströmlaboratoriet/ Tandemlaboratoriet vid murade lämningar av Anna Bergman. Schaktöver­ Uppsala universitet, se bilaga IV. Ett arkeobota- vakningen i Solgränd utfördes av Emmy Kauppinen, niskt prov togs i samma schakt, vilket har analyse- och i Prästgatan av John Hedlund och Emmy rats av Stefan Gustavsson på Arkeologikonsult, se Kauppinen. bilaga V.

Utförande Syfte När Stadsmuseet kontaktades hade entreprenören Syftet var att dokumentera, datera och tolka de redan påbörjat schaktningen utanför Ulysses 5 och kontexter som framkom. I Västerlånggatan och en 2,5 m lång sträcka hade grävts ner till maxdjupet Bedoirsgränd var det rimligt att förvänta sig spår 1,1 m. I den nordöstra schaktväggen var kulturla- av äldre gatunivåer. I Bedoirsgränd har inga arkeo- ger synliga. Vidare söderut hade 2,5 m schaktats logiska undersökningar skett tidigare och här var ner till en yta som bestod av bruk och tegel och låg möjligheterna att påträffa orörda kulturlager stora. 0,5 m under gatan. Här plangrävdes först en kva- I Prästgatan har det skett många tidigare undersök- dratmeterstor yta ner till 1,1 m djup under dagens ningar men sällan påträffats intakta kulturlager, gatunivå, enligt överenskommelse med men däremot murade konstruktioner. Stora delar Länsstyrelsen. Sedan fortsatte plangrävningen av gatumarken har grävts ut under äldre tid för att söderut till samma djup fram till en äldre rörgrav anlägga källare, och murade lämningar var att för- där kulturlagren upphörde. Den sammanlagda vänta. I Prästgatan är det alltid viktigt att upp- plangrävda ytan kom att benämnas schakt 1, var 3,5 märksamma eventuella spår efter den äldsta stads- x 1 m stor och omfattade 3,85 kubikmeter. muren och dess portar i brinkarna. Schaktets fortsättning söderut i Västerlånggatan fram till Bedoirsgränd gick i gammal rörgrav och här påträffades inget av arkeologiskt intresse. Arbetet utfördes som en arkeologisk schaktöver- vakning och denna yta kallades schakt 2. Där schaktet fortsatte ner i Bedoirsgränd påträffades bevarade kulturlager. Här plangrävdes hela den ca 6 x 1 m stora ytan till 1,3 m djup, och volymen var 6,65 kubikmeter. Denna yta kallades schakt 3.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 13 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

7 Undersökningsresultat De utgjordes av ljusa och mörka sandlager (K 30, K 7.1 Schakt 1 och 2 i Västerlånggatan 31, K 32 K 33 och K 35) och mörka, kulturlager (K De plangrävda lämningarna inom schakt 1 har 34 och K 36), se sektion 1.1, figur 13. Endast två indelats i tre faser, där fas 1 är yngst och fas 3 äldst. kontexter inom fas 1 kunde undersökas i plan. Den Murverket i grundmuren till Ulysses 5 saknade äldsta av dessa var en yta av tegel och småsten i relation till det lagergrävda området och beskrivs bruk (K 39), se figur 14. Teglen var ca 8 cm tjocka nedan separat. Fynden som påträffades i schakt 1 och bruket ljust med synliga kalkklumpar. Ovanpå beskrivs närmare i fyndkapitel 8. Inom schakt 2 hade ett kulturlager av mörkbrun, sandblandad påträffades inget av arkeologiskt intresse jord (K 37) avsatts. Lagrets fyndmaterial bestod av tre keramikskärvor. Det yngsta fragmentet var Fas 1 från ett stengodskärl tillverkat i Siegburg, daterat Beskrivning till sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal (F42). De övriga I schaktets övre del, som grävts innan Stadsmuseet två fragmenten var äldre, se vidare fyndkapitel 8. kom till platsen, var åtta lager synliga i schaktkanten.

Figur 11. Schakt 1 och 2 samt sektion 1.1 markerade på digitala mixkartan. Den ljusblå ytan vid Ulysses 5 hade schaktats innan Stadsmuseet kontaktades. Rött markerar det område där en källarglugg i grundmuren dokumenterades, grönt markerar den plangrävda ytan och blått den del av schaktet där inga lämningar fanns bevarade.

14 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Tolkning senare (se bilaga III). Detta tillsammans med det Flera av lagren i fas 1 kan tolkas som spår av äldre yngsta keramikfyndet i lagret ovanpå tegelytan gatunivåer. Ytan med tegel och småsten i bruk daterar fasen till 1500-tal. Sand- och kulturjord- hade inga spår som talade för att den ingått i en lagren som var synliga i schaktkanten ovanför konstruktion som stått ute i gatan, och lagret har tegelnivån har tolkats som sättsand och kulturlager därför tolkats som en lagning av den underliggande som avsatts på gator där stenläggningen hade kullerstensgatan K 1, se fas 2. Brukets sammansätt- plockats bort för att återanvändas. ning tyder på en sannolik datering till 1500-tal eller

Figur 12. Matris över kontexter och faser i schakt 1, i Västerlånggatan.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 15 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 13. Sektion 1.1, schakt 1 i Västerlånggatan.

Figur 14. K 39 utgjordes av en yta av tegel och småsten i bruk. Rött markerar tegel, grått markerar bruk och småsten

16 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Fas 2 nämnts ovan och kunde dateras till 1300-tal och Beskrivning 1400-tal (F12, 18, 19, 33–40). I fas 2 plangrävdes samtliga kontexter. Direkt under kalkbrukslagret med tegel (K 39) påträffades Tolkning delar av en kullerstensgata (K 1), se figur 15. Samtliga lager tolkades som rester av äldre gatu­ Kullerstenarna låg delvis i samma nivå som K 39 nivåer i form av sättsand och kulturlager avsatta på de (vilken tolkades som en lagning av K 1). Under olika gatunivåerna, men där endast en stenläggning kullerstenarna fanns ett sandlager (K 2) som inne- (K 1) var bevarad. Sättsanden till kullerstensgatan höll keramik från Siegburg, Niedersachsen och K 1 innehöll keramik daterad till 1400-tal medan eventuellt Waldenburg, daterad till 1400-talet det äldsta fyndförande lagret (K 6) hade dateringar (F29–32). Fem lager av kulturjord varvat med sand som spann över både 1300-talet och 1400-talet. (K 3–K 7) hade föregått kullerstensgatan. Dessa Utifrån detta har fasen daterats till 1300-tal och innehöll keramik från samma områden som 1400-tal.

Figur 15 Kullerstensgatan K 1 i plan.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 17 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Fas 3 men inga rester av pollen eller frön fanns bevarade. Beskrivning Däremot innehöll provet fjäll och ben från abbor- I fas 3 plangrävdes samtliga kontexter. Fasens re, se bilaga IV. I lagret påträffades endast fragment yngsta lager bestod av två plankor (K 8) som påträf- av järnslagg som inte tillvaratogs. I schaktbotten fades ca 1,20 m under dagens marknivå, eller på dokumenterades ett gruslager (K 11). höjden + 6,90 m ö h. Den ena plankan var 3 m lång och lagd i Västerlånggatans riktning. Den var del- Tolkning vis synlig i plan, delvis endast i sektion, se figur 16 De två bilade plankorna (K 8) tolkades som rester och 17. Den andra plankan låg i rät vinkel mot den av en kavelbro i form av en broläggningsplanka första och stack ut ur schaktväggen. och en underliggare i rät vinkel. Kavelbron bör ha Plankorna överlagrade ett mörkt kulturlager bestått av två parallella underliggare på vilka plankor som innehöll träflis, kol och djurben. Benen har varit placerade. Träflisen i kulturlagret K 9 tolkades genom en C-14 analys dateras till 1240–1300 med som avfall från tillverkningen av kavelbron. Den 93,2 % sannolikhet och 1265–1290 med 68,2 % san- smala kulturjordslinsen K 10 har tolkats som en nolikhet, se bilaga V. Lagret innehöll även keramik trampad yta och innehöll ben från abborre, tolkade från perioden sent 1200-tal till början av 1300-talet som hushållsavfall. Gruset i schaktbotten (K 11) (F 13, F14, F15 och F16). Schaktets äldsta lager antogs vara åsgrus. Fasen har utifrån keramiken utgjordes av en tunn lins av mörkbrun kulturjord och C-14 analysen daterats perioden sent 1200-tal (K 10). Här togs ett arkeobotaniskt prov för analys, till tidigt 1300-tal.

Figur 16. En av de två bilade plankor som utgjorde kontexten K 8. Foto: Emmy Kauppinen, SSM10020164.

18 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 17. Planritning av de delar av två bilade plankorna (K 8) som var synliga i plan.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 19 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Grundmuren till Ulysses 5 murlivens läge kunde även ses i den skarv som var Beskrivning synlig i källargluggens inre smygsidor, se figur 18. Fjärrvärmen drogs genom grundmuren i Ulysses 5 i läget för en igensatt källarglugg, se figur 18–19. Tolkning Framför gluggen påträffades en utbyggnad av tegel Husets grundmur innehöll tre byggnadsfaser. i ett hårt, cementliknande bruk. Tegelvalvet ovan- Äldst var ett murliv av tegel, ca 15 cm innanför för gluggens öppning låg i samma liv som den dagens sockel och som var samtida med gluggens nuvarande sockeln av sten, men 0,15 m under inre delar. Ett yngre murliv med ett valv över käl- mark. Teglet i valvet och i anslutande fasadliv var largluggen har därefter uppförts, för att i relativt ca 7,5 cm tjocka, bruket brunaktigt med synliga sen tid byggas ut med ett inkast från gatumark. En kalkklumpar och fogarna visade inga spår av att ha ritning från 1765 avbildar källargluggen i plan men varit strukna. Ca 0,15 m längre in var ett äldre inte i fasad, se figur 20. Möjligen flyttades fasad­ murliv av tegel synligt, med vad som tycks vara en livet ut först 1878 då bottenvåningens butiksfasad äldre sockelsten, markerad med en pil på figur 19. fick dagens utformning. Teglets storlek och brukets Tegelstorleken och brukets sammansättning kunde sammasättning utesluter en medeltida datering av inte skiljas från det i det yngre murlivet. De två murverket, se bilaga III.

Figur 18. Källargluggen med utbyggt inkast sett framifrån ovan och i sektion A – A mot öster nedan. Valvets topp ligger på +7.95 m ö h.

20 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 19 En källarglugg under gatumark, med en sentida utbyggnad framför. En bit innanför det nuvarande fasadlivet skymtar ett äldre murliv. Den gröna pilen markerar vad som sannolikt är en sockelsten i det äldre murlivet. Foto: Anna Bergman SSM10020163.

Figur 20 Ombyggnads- ritning från 1765 där rött markerar nybygg- nad och svart äldre murar. Källargluggen har avbildats på planritningen men inte på fasadritningen. Bilden är beskuren. Stockholms stadsarkiv, BNA 1765:2.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 21 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

7.3 Schakt 3 i Bedoirsgränd Fas 1 Det 4,7 m långa schaktet lagergrävdes för hand Beskrivning enligt kontextuell metod, till ett maxdjup av 1,4 m. Fas 1 bestod av två lager. Det yngsta lagret K 14 Schaktet låg ovanför två källarrum under gatumark utgjordes av ett tunt lager av ljusbrun, fyndlös som tillhör Pandora 5, och som nedan har fått kon- sand. K 13 bestod av kulturjord med inslag av kol textnummer K 28 och K 38, trots att schaktdjupet och aska. Här påträffades yngre rödgods (F44, F45 inte var tillräckligt för att de skulle friläggas. Fynden och F47), som kan dateras till 1500-tal eller tidigt från schakt 3 beskrivs närmare i fyndkapitel 8. 1600-tal. I samma lager fanns också en äldre skärva

Figur 21 Det lagergrävda schakt 3 har markerats med grönt. Schakt 2, utan arkeologiska lämningar har markerats med blått. De källare som sträcker sig ut under gatumark från Parcas 1 och Pandora 5 har lagts in med rött. Läget för Figur 22. Matris över kontexter och de tre sektionerna i schakt 3 har markerats. faser i Bedoirsgränd.

22 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan stengods från Siegburg (F46), daterad till 1300-tal. Lager K 13 är synligt på sektion 3.1, se figur 23, medan lager 14 inte var synligt i någon av sektion­erna.

Tolkning Kulturlagret K 13 tolkades som avsatt på en gata, även om inga kullerstenar påträffades under lagret. Keramiken i lagret har daterat fasen till 1500-talet eller tidigt 1600-tal. K 13 överlagrades av sandlagret K 14 som tolkades som sättsand till en ny gata.

Figur 23. Sektion 3.1 i schakt 3.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 23 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Fas 2 skurit en äldre stenlagd gata (K 22), se figur 26 och Beskrivning 27. Ovanpå gatan hade ett kulturlager avsatts (K 21). I fas 2 hade en 2 x 4 m stor grop (K 23) grävts, intill Gatubeläggningen bestod av ca 0,2 m stora kuller- fasaden till Pandora 5. Gropen var endast 0,2 m stenar och enstaka tegel satta i sand (K 24). Varken djup och i botten hade sand och grus (K 19 och K 20) sanden under eller kulturlagret ovanpå stenlägg- deponerats som underlag för ett lager björknäver ningen innehöll några fynd. (K 18), se figur 24 och sektion 3.3, figur 25. De två äldsta lagren i schakt 3 bestod av ett fynd- Näverlagret hade en svag lutning från grundmuren löst, tunt kulturlager med inslag av sot och kol till Pandora 5 och ut mot grändens mitt. Nävern (K 27) ovanpå ett lager gråsvart, grusblandad kul- var skuren i ca 0,30 m stora remsor som låg omlott turjord (K 25). Det senare innehöll sot, kol och med savsidan nedåt. Lagrets tjocklek varierade skärvstenar samt proto-stengods och stengods med mellan 2 och 5 cm. ask- och saltglasyr (F25, 26, 27 och 28). Keramiken Ovanpå näverlagret och över hela schaktets yta kunde dateras till 1400- och 1300-tal. I schaktbotten hade ett lager fin sand deponerats (K 16). Lagret skymtade ett lager av kompakt lera (K 26) som inte innehöll proto-stengods och stengods från omfattades av undersökningen. Lagret täckte hela 1300-talet och 1400-talet (F10, F11, F17, F20 F21, schaktets yta. F22, F23 och F24). Nedgrävningen (K 23) hade delvis

Figur 24. Det gulaktiga björknäverlagret K 18 sluttade från grundmuren och ned mot grändens mitt. Foto: Emmy Kauppinen, SSM10020159.

24 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 25. Sektion 3.3 i schakt 3.

Figur 26. Sektion 3.2 i schakt 3.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 25 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 27. Schakt 3 med stenläggningen K 22 och nedgrävningen K 23 (gulmarkerad).

26 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Tolkning Nedgrävningen har sannolikt utförts för att med Schaktet nådde inte ned till de källare som ligger hjälp av ett näverlager åtgärda fuktproblem i källaren under gränden, men leran i schaktbotten tolkades K 28 som ligger direkt under. Näver användes ofta som en fuktspärr ovanför valven. Ovanför lerlagret som fuktisolering, både över källare som ligger hade kulturlagret K 25 påförts som fyllning. Det under gatumark men även kring bjälk­ändar och tunna lagret däröver (K 27) tolkades som en tram- under torvtak. Sist i fasen hade sattsanden K 16 lagts pad yta. Sedan hade sättsanden K 24 deponerats som underlag för en ny gatubeläggning. Utifrån som underlag för stenläggningen K 22. Lagret K 21 keramik­fynden i det äldsta lagret (K 25) har fasen har avsatts ovanpå gatan K 22, som vid ett senare daterats till 1400-talet. tillfälle hade genombrutits av nedgrävningen K 23.

Figur 28. Schakt 3 har rektifierats mot en planritning av källarmurarna (grå) och fasadlivet (rött) till Pandora 5 (SBK, dnr 95-269-20). Björknäverlagret K 18 har på bilden lagts in med grönt och nedgrävningen K 23 med gult.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 27 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

7.4 Schakt 4 och 5 i Solgränd och Prästgatan Murar utanfö Echo 4 Schakt 4 och 5 löpte helt i äldre rörgravar. Båda var Beskrivning ca 1,20 m breda och 3 m långa med ett djup på 1,1 Intill Echo 4:s grundmur påträffades murlämningar m under dagens gatunivå, se figur 29. I botten av av natursten och tegel i ett sammanlagt 8 m långt schakt 4 var ett mörkt kulturlager synligt, men parti, se figur 30-31. eftersom det låg under schaktets maxdjup under- Närmast Kåkbrinken framkom ovansidan av en söktes det inte närmare utan ligger kvar. I schakt 5 ca 0,45 m bred tegelmur (K 44), uppförd mot påträffades inga arkeologiska lämningar. grundmuren till Echo 4 och en insida ut mot gatu- mark, se figur 32. Som mest var muren synlig till 7.5 Schakt 6 i Prästgatan fyra skifts höjd, till övervägande del lagda i vendiskt Inom schakt 6 påträffades inga intakta kulturlager, förband, se figur 33. Teglen var 8–9 cm tjocka och däremot dokumenterades flera murade lämningar. bruket ljust och homogent. Om fogarna varit

Figur 29. Schakt 4 i Solgränd mellan fastigheterna Aesculapius 3 och Echo 1, samt schakt 5 som korsade Prästgatan mellan Aesculapius 3 och Iris 14.

28 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 30 Schakt 6 i Prästgatan sträckte sig från Echo 1 till Morpheus 1. Områden med murade lämningar har markerats med rött.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 29 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 31. Murar i Prästgatan sett från hörnet vid Kåkbrinken. Foto: A. Bergman SSM10020161.

30 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan strukna kunde inte avgöras. Vid sidorna av muren K 45. Valvet sträckte sig en bit in under grundmu- fanns tegel till ett tunnvalv av bevarade, se figur 34. ren till Echo 4 och ca 1,2 m ut i gatan, där det hade Mot Kåkbrinken var murens slut inte synligt inom rivits i samband med äldre rördragningar, se figur schaktdjupet. Åt andra hållet slutade muren vid ett 32–36. Valvet var uppfört av naturstenar, med ett naturstensparti (K 41), se figur 32–34. yttre lager av tegel bevarat på den ena sidan. Teglen Naturstenspartiet K 41 hade inga bevarade var 8–9 cm tjocka. I grundmuren till Echo 4 syntes begränsningar utan var avrivet mot gatan och mot en stor fläck av ren lera (K 46) och en tunn, brun- grundmuren till Echo 4, där en hålighet sträckte sig svart lins (K 40), se figur 37. I fyllnadsmassorna in under muren. På andra sidan om naturstenspar- intill valvet påträffades flera remsor av näver. tiet påträffades valvhjässan till ytterligare ett rum,

Figur 32. Planritning av murlämningarna K 41, K 44 och K 45 i Prästgatan.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 31 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 33. Sektionsritningar av murarna vid Echo 4. Överst visas en sektion intill husets grundmur, nederst en sektion i läget där murarna är avrivna ut mot gatan. På den senare har valvets inre form vid K 44 streckats med rött.

Figur 34. Muren K 44 var uppförd mot grundmuren till Echo 4. De två yttre, gröna pilarna markerar valvstenar i murens båda ändar (skalstockens fält är 0,25 m långa). Foto: Anna Bergman. SSM10020160.

32 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Tolkning källarrummen sannolikt har tillhört Iris 16. På Lämningarna har tolkats som tillhörande två välvda grund av markens lutning ligger källarvåningen källarrum, skilda åt av en naturstensmur (K 41). under Echo 4 och bottenvåningen i Iris 16 (räknat Material och teknik talar för en datering till medel­ från Västerlånggatan) på ungefär samma nivå, det tid eller 1500-tal, se bilaga III. Leran som i mindre vill säga en våning under Prästgatans mark. I denna fläckar var bevarad intill K 45 och näverbitarna i våning har Iris 16 ett rum som sträcker sig ut liten schaktmassorna visar att det sannolikt har funnits en bit under gatumark, mot källarvalvet K 45, se en fuktisolering av samma typ som ovanför källarna figur 38. Det är mycket möjligt att de har utgjort i schakt 3 i Bedoirsgränd, se kapitel 7.3. Den bruna delar av samma rum. Iris 16 har även källare två linsen intill leran skulle kunna vara ett spår av ett våningar under Prästgatan, se figur 39. Dessa rum näverskikt. En jämförelse mellan murarna i gatan ligger relativt rakt under K 44 och K 45. I denna och planlösningarna för Iris 16 och Echo 4 visar att nivå finns inga källare under Echo 4.

Figur 35. Naturstenspartiet K 41 (inom pilarna) hade rivits både mot gatan och in mot grundmuren till Echo 4. Foto: Anna Bergman. SSM10020167.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 33 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 36. Valvhjässan K 45 var uppbyggt av ett inre valv av natursten och en yttre tegeltäckning. Till höger i bild har valvets fortsättning rivits vid tidigare rördragningar (skalstockens fält är 0,25 m långa). Foto: Anna Bergman, SSM10020162.

Figur 37. Pilarna ovanför valvhjässan K 45 pekar på en tunn, brunsvart lins (K 40) i grundmuren till Echo 4. Foto: Anna Bergman, SSM10022520.

34 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 38 Planritningar av rummen en våning under Prästgatans nivå i Iris 16 och Echo 4 har lagts in tillsammans med källarlämningarna K 44 och K 45. Det norra källarrummet i Iris 16 kan ha utgjort en del av samma rum som K 45.

Figur 39. Från Iris 16 sträcker sig två källare ut två våningar under Prästgatan. De murade lämningarna K 44 och K 45 har lagts in på samma planritning och visar att rummen har legat ovanpå varandra.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 35 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Grundmuren till Morpheus 1 Sidorna kring det sluttande tegelplanet sköt ut 0,6 Beskrivning m från fasadlivet och var synliga till som mest fem Längs fasaden till Morpheus 1 kragade grundmuren skifts höjd, se figur 43. Varken förband eller fogbe- ut, och i ett parti sköt ett lutande plan av tegel ut, handling kunde urskiljas. Teglen var huvudsakligen täckt av en kalkstenshäll (K 47), se figur 40–42. 8 cm tjocka, men även 7 och 9 cm tjocka tegel före- Hällen var inte fastmurad mot underlaget utan låg kom. Bruket var brunt med synliga kalkklumpar. löst mot teglet. Vid botten av det sluttande planet låg två flata

Figur 40. Tegelkonstruktionen K 47 i plan.

36 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 41. Ett sluttande plan med en täckhäll av kalksten (markerad med en pil) ramades in av tegelmurar. Foto: Anna Bergman. SSM10020166.

Figur 42. Den sluttande tegelytan sedan täckhällen av kalksten hade tagits bort. Sett mot väster och Kåkbrinken. Foto: Anna Bergman. SSM10020165.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 37 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan naturstenar, ca 1,5 m under den nuvarande gatuni- samtliga fall är utkasten av natursten, till skillnad vån. Massorna i schaktet intill muren bestod av från K 47. Även om den sluttande ytan var försedd mindre stenar, tegel, bruk och en hel del sot. med en kalkstenshäll var sidorna av tegel, vilket är ett material som är olämpliga att leda vatten i. Den Tolkning sockel av tegel som inramar det sluttande planet En möjlig tolkning är att konstruktionen varit ett bör av samma anledning inte vara en del av grund- utkast för avloppsvatten, från huset till en lägre muren mot den fuktiga gatumarken. Det kan ha gatunivå, markerad av de två flata stenarna. Det funnits någon sorts utbyggnad i gatumark intill finns flera sådana utkast, eller ”trumbor”, bevarade huset, till exempel en okänd källare. i husfasaderna i Gamla stan. Dessa förbjöds 1641 Tegelstorleken och brukets sammansättning talar ”för att inte den orenlighet, som kastades ur dem, emot en medeltida datering och tyder snarare på skulle förorsaka sjukdomar” (Hansson 1939, s 23). I att konstruktionen är från 1600-talet.

Figur 43. I bildens mitt syns K 47 rakt framifrån och på sidorna i sektion åt båda håll. Grönt markerar en sentida murklump. Dagens gatunivå ligger vid hussockelns nedre kant.

38 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

8 Fyndkapitel Totalt har 47 fyndposter registrerats från de fynd- Västerlånggatan förande schakten i Västerlånggatan och i Bedoirsgränd I fas 1 påträffades tre keramikskärvor i lagret K 37 (schakt 1 och 3). Fynden utgörs främst av keramik som avsatts på gatan K 39. Ett kärl var tillverkat i (35 fyndposter), men även enstaka föremål av Siegburg och daterades till sent 1400-tal eller tidigt metall, glas och ben påträffades. Keramiken har 1500-tal (F41). Ytterligare en skärva från Siegburg undersökts av Mikael Johansson på Stadsmuseet var från 1300- eller 1400-talet (F42). Lagret inne- och utgörs av typerna äldre och yngre rödgods (BIIä höll även en eldpåverkad, äldre rödgodsskärva från och BIIy), oglaserat rödgods- (BII), proto-stengods 1200- eller 1300-talet (F43). I de lager som tillhörde och stengods (CI, CII), samt yngre svartgods (BI). fas 2 tillvaratogs en järnspik (F3), en bit hantverks-

Figur. 44. En skärva från ett Siegburg- eller Waldenburgkrus (F37) som sannolikt är från 1400-talet påträffades i fas 2 i Västerlånggatan. Foto: Göran Sehlstedt. SSM201573a.

Figur 45. Brätte till en stengodsskål från Siegburg, daterad till 1400-talet (F31). Skärvan påträffades i lagret K 2 i fas 2 i Västerlånggatan Foto: Göran Sehlstedt. SSM201531a.

Figur 46. I lagret K 9, fas 3 i Västerlånggatan, påträffades dessa två skärvor med dateringen sent 1200- eller tidigt 1300-tal. Den större, ljusa skärvan (F16), är ett grovt protostengods från Siegburg med askglasyr. Den mörka skärvan är ett proto-stengods med brun engobe . (F14). Foto: Göran Sehlstedt. SSM2051416a.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 39 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan avfall av ben (F29), en liten kil av ben (F34), ett Bedoirsgränd fragment av en glasflaska (F33), ett järnbeslag (F4) Inom fas 1 i Bedoirsgränd bestod fynden av fyra samt 12 keramikskärvor. Bland dessa finns stengods keramikfragment. Tre av dessa var yngre rödgods från Siegburg, Niedersachsen och eventuellt (F44, F45 och F47), varav två kan dateras till 1500- Waldenburg (F12, 18, 19, samt F30–40), se figur eller tidigt 1600-tal och den tredje till 1400- eller 44–45, som daterades till 1300- och 1400-tal. 1500-tal. Den fjärde skärvan utgjordes av stengods I den äldsta fasen, fas 3, påträffades fyra fragment från 1300- eller 1400-talet (F46). Inom fas 2 påträf- keramik varav tre skärvor proto-stengods (F14, F15 fades ett beslag och en nål av kopparlegering (F8, och F16) i lager K 9, se figur 46. Dessa har daterats F9), en järnspik (F7), samt keramik i form av proto- till perioden sent 1200-tal fram till mitten av stengods, stengods och yngre svartgods. Flera sten- 1300-talet. I samma lager fanns även en skärva yng- godsfragment kom från Siegburg och re svartgods (F13) samt en bit hantverksavfall av Niedersachsen, till exempel botten av ett krus, se ben (F6) och en väl använd slipsten (F5). figur 47. Keramiken kunde dateras till 1300-tal och 1400-tal.

Figur 47. Botten till ett krus tillverkat i Niedersachsen (F11). Denna mörkröda skärva är troligen från 1300-talet. Foto: Göran Sehlstedt. SSM201511a.

40 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

9 Slutsatser kade som rester av en kavelbro. I det underliggande Västerlånggatan lagret gjordes en C-14 analys på obrända djurben Fas 1, 1500-tal som gav dateringen 1240–1300 med 93,2 % och Fasens äldsta kontext utgörs av en yta av tegel, 1265–1290 med 68,2 % sannolikhet. I samma lager tegelkross och småsten lagda i bruk (K 39). påträffades keramik från 1200-talets andra hälft Teglens tjocklek tillsammans med brukets sam- eller tidigt 1300-tal. I ett tunt lager direkt ovanpå mansättning tyder på en datering till 1500-talet. det lager som tolkats som sterilt grusås togs ett Lagret har tolkats som en lagning av äldre en gatu- arkeobotaniskt prov. Tyvärr visade det sig vara beläggning (K1). Möjligen var gatan hårt belastad i alltför urlakat för att få en bild av den dåtida växt- detta parti. Det har funnits en gränd mellan ligheten. I provet fanns däremot fiskben och fisk- Ulysses 4 och Ulysses 5, som under 1600-talet fjäll från abborre, troligen hushållsavfall. omvandlades till tomtmark. Ännu på 1700-talet låg Kavelbroar har tidigare undersökts i Västerlång­ en överbyggd körport i grändens läge, se figur 20. gatans norra del där de påträffades i tre nivåer. På gatans lagning (K39) hade ett kulturlager avsatts Dessa kunde dateras till perioderna 1250–1270, (K 37). De tre keramikfragment som påträffades i 1270–1300 och 1300–1350. Därefter avlöstes kavel- lagret hade mycket olika dateringar. Den yngsta broarna av stenlagda gator (Söderlund 2011, s 141f ). skärvan var från sent 1400- eller tidigt 1500-tal, medan den äldsta, sannolikt ett omlagrat fynd, var Grundmuren till Ulysses 5 från 1200- eller 1300-tal. Till fas 1 har också de I grundmuren, under sockeln till Ulysses 5, kunde bortschaktade lager som endast var synliga i schakt­ flera byggnadsfaser utläsas kring en källarglugg. kanten förts. Dessa utgjordes av horisontella lager Gluggen är äldre än 1765, då den finns avbildad på av sand varvat med kulturjord, vilket har tolkats en planritning. Någon gång har husets fasadliv som rester av äldre gatunivåer där kullerstenarna flyttats ut ca 0,15 m i gatan, och gluggens mynning hade plockats bort. Kvar var endast sättsand och de har förlängts. Det äldre fasadlivet med vad som lager som hade avsatts ovanpå gatorna. tolkades vara en sockelsten skymtade intill gluggen. Vid något senare tillfälle har ett inkast uppförts Fas 2, 1300-tal och 1400-tal framför gluggen. Ingen av byggnadsfaserna var Den yngsta kontexten i fas 2 utgjordes av en gatu- medeltida, att döma av tegelmurverkets utseende. beläggning av kullersten (K 1). Gatubeläggningen Fastigheten innehåller dock medeltida murverk i hade lagats med tegel och bruk (K 39) i fas 1, och andra delar av bottenvåningen (Hasselmo 1981). lagret K 37 överlagrade både kullerstenarna och Husets butiksfasad byggdes om på 1870-talet och lagningen av tegel och bruk. Under gatan påträffa- det är möjligt att fasadlivet i bottenvåningen flytta- des flera lager av sand varvade med kulturjord. De des ut en aning vid detta tillfälle. Inga kulturlager har tolkats som spår av äldre gatunivåer där sätts- fanns bevarade intill byggnaden, och kopplingen and och lager som avsatts på gatorna var bevarade, mellan huset och de undersökta gatunivåerna hade medan stenläggningarna hade plockats bort. därmed brutits. Lagren innehöll keramik från 1300-talet och 1400- talet. Vid undersökningen SR 983 på 1990-talet Bedoirsgränd påträffades bevarade kulturlager i schaktväggarna i Fas 1, 1500-tal och tidigt 1600-tal flera schakt utanför kvarteret Ulysses, bland annat Under ett lager fyndlös sand (K 14) påträffades ett en kullerstensnivå i brun sättsand i ett schakt som kulturlager (K 13), som tolkades som avsatt på en låg parallellt med undersökningen 2015 och på gata där kullerstenarna hade plockats bort och lag- samma nivå. ret därmed hamnat ovanpå sättsanden (K16). Lagret innehöll några skärvor keramik som kunde dateras Fas 3, 1200-talet slut till 1300-talets början till 1500- eller tidigt 1600-tal. I den äldsta fasen påträffades två bilade plankor tol-

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 41 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Fas 2, 1400-tal Kåkbrinken var ett stenhus med källare. Det andra I en grund nergrävning (K 23) hade ett näverlager var ett trähus som sannolikt saknade källare lagts med en svag lutning från grundmuren till (Cramér 2014, s. 195). Att källare saknades kan för- Pandora 5, ut mot grändens mitt. Sannolikt var klara varför K 45 sträcker sig en bit in under dagens syftet med näverskiktet att åtgärda fuktproblem i grundmur till Echo 4. en källare som sträcker sig ut under gatan i detta Mot grundmuren till Echo 4 påträffades rester av läge. Näverlagret täckte inte hela nedgrävningens lera (K 46) samt en mörk, tunn lins (K 40) ovanför yta som sträckte sig fram mot den andra källaren valvhjässan K 45. I schaktets fyllnadsmassor fanns under gränden. Det är möjligt att man även har bitar av björknäver, och möjligen utgör linsen K 40 åtgärdat fuktproblem även i denna källare som rester av ett näverlager. Sannolikt har det funnits endast tangerade läget för schaktet. en skyddande täckning ovanför valvet, lik den som Till fasen har en stensatt gata (K 22), anlagd på påträffades i schakt 3 i Bedoirsgränd. Upptäckten sättsandlagret K 24 förts. Gatan hade delvis för- av en övre källarvåning förklarar varför rummen i störts i samband med att nedgrävningen (K 23) den nedre källarvåningen har tegelvalv och inte gjordes. Sättsanden var fyndlös, men i de lager som naturstensvalv som är brukligt för källare under föregick sanden påträffades keramik från gatumark. Dubbla källarvåningar under Prästgatan 1400-talet, vilket har fått datera fasen. I schaktbot- har sannolikt förekommit på andra ställen, till ten skymtade ett kompakt lerlager. Det berördes exempel vid fastigheten Morpheus 2 och sannolikt inte av undersökningen, men utgör sannolikt en även vid Trivia 2 (Bergman & Söderlund 2015, s. fuktspärr ovanför de två källare som skjuter ut 54, 76). Idag finns emellertid inga dubbla källare under gränden från Pandora 5. under gatumark i bruk. I grundmuren till Morpheus 1 på andra sidan om Kåkbrinken påträf- Prästgatan fades en tegelkonstruktion med ett sluttande plan Hjässan till ett källarvalv (K 45) och en tegelvägg ut mot gränden täckt av en kalkstenshäll. En möj- till ytterligare ett välvt rum (K 44) påträffades intill lighet är att det är ett utkast för spillvatten som Echo 4:s grundmur. Rummen har legat en våning leddes ut till en äldre fas av Prästgatan. Det finns under gatumark men en våning ovanför två källar- flera utkast av natursten bevarade i fasader i Gamla rum som idag skjuter ut från Iris 16. I samma nivå stan, men inga av tegel. Muren på båda sidor om och läge som valvhjässan K 45 finns ett källarrum utkastrännan är också av tegel. Den kan vara en del som sträcker sig från Iris 16 och en bit ut under av en sockel eller mur som löpt längs fastighetens gatan, möjligen en del av samma rum. På tomten fasad. Möjligen har det funnits ett okänt källarrum Echo 4 har det nuvarande huset uppförts först under gatumark, och utkastrännan kan ha varit 1745. Tidigare stod här två hus, varav det närmast avsedd för torrare sopor eller kanske varor.

42 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Figur 48. Bilden visar källarvåningarna under Prästgatan med läget för K 45 inlagt med rött. Bilden är baserad på plan- och sektionsritningar av Echo 4 och Iris 16 i Stadsmuseets arkiv.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 43 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

10 Referenser Hasselmo, M, 1981. Stockholm. Källor Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Riksarkivet Museer Rapport. Medeltidsstaden 17. SDHK=Svenskt Diplomatarium Huvudkatalog. Riksarkivet. Hedlund, J, 1999. Kindstugatan, Kåkbrinken, Själagårdsgatan, Skomakargatan och Tyska brinken. Stadsmuseet i Stockholm (SSM) Arkeologisk förundersökning 1993-97. Stockholms SR = Stadsarkeologiskt register stadsmuseum. Arkeologisk rapport 1999:13.

Stockholms stadsarkiv Hedlund, J, 2000. Prästgatan mellan Tyska brinken och Byggnadsnämndens arkiv (BNA) Ankargränd. Arkeologisk förundersökning. Stockholms stadsmuseum. Arkeologisk rapport Stadsbyggnadskontoret 2000:1. Bygglovsritning: Dnr 95-269-20 Källström, M, 1998. Västerlånggatan. Stockholms Redogörelse för Stadsmuseikommiténs verksam- stadsmuseum. Arkeologisk rapport 1998:6. het 1938, Stockholms stadsfullmäktiges handling- ar; 1939. Digitala stadsmuseet: Olsson, S, & Särnqvist, N, 1979. Stockholms stads 1938SSMB_0002844_1938.pdf, http://digitalas- tänkeböcker från år 1592. Del XIV 1624-1625. tadsmuseet.stockholm.se, (2016-06-09) Stockholms Stadsarkiv.

Litteratur Råberg, M, 1979. The development of Stockholm Bergman, A, & Söderlund, K, 2015. Den svårfunna since the Seventeenth century. Growth and trans- äldsta stadsmuren. Arkeologisk och byggnadsarke- formation of the modern city: the Stockholm conference ologisk rapport. Stockholms stadsmuseum. (s. 13-26). University of Stockholm. Stadsmuseets rapporterar 77. Stahre, N.-G, Fogelström, P. A, Ferenius, J, & Cramér, M, 2014. Gamla stan i Stockholm: hus för hus. Lundqvist, G, 2005. Stockholms gatunamn. Monografier utgivna av Stockholms stad 253. Stockholmia Förlag. Stockholmsmonografier 50.

Dahlbäck, G, 1987. I medeltidens Stockholm. Söderlund, K, 1990. Fastigheten Morpheus 1, Gamla Stockholmsmonografier 81. Stockholmia Förlag stan. Stockholms Stadsmuseum, Arkeologisk rapport. Dahlbäck, G, Eggeby, E, Nyberg, K, & Sandberg, R. 2002. Staden på vattnet. Del I 1250-1850. Söderlund, K, 2002. Stockholms borg och murar. Stockholms monografier 159:1. Stockholmia S:t Eriks årsbok. Förlag Söderlund, K, 2004. Historisk tid - Staden. Hansson, H 1939 Stockholm på vattnen. Redogörelse Vetenskapligt program för den arkeologiska verksamhe- för Stadsmuseikommiténs verksamhet 1938. ten vid Stockholms stadsmuseum. Arkeologisk rap- port 2004:5. Hansson, H, 1956. Stockholm stadsmurar. Monografier utgivna av Stockholms kommunal- Söderlund, K, 2011. Kring Mynttorget. Stockholms förvaltning 18. stadsmuseum. Arkeologisk rapport 2011:4.

44 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bilaga I: Fyndlista Fyndnr Kontext Sakord Godstyp Formtyp Del Material Ant. Frag.

1 4 Spik Järn 1 2 9 Slagg Järnslagg 4 3 3 Spik Järn 1 4 3 Beslag Järn 1 5 9 Slipsten Sten 1 6 9 Hantverksav. Ben 1 7 21 Spik Järn 2 8 21 Nål Cu-leg 1 9 16 Beslag Cu-leg 3 10 16 Kärl BII Buk Keramik 1 11 16 Kärl CII Krus Bot Fotring Keramik 1 12 6 Kärl CII Buk Keramik 3 13 9 Kärl BI Brätte Buk Keramik 1 14 9 Kärl CI Kruka Buk Keramik 1 15 9 Kärl CI Krus Buk Keramik 1 16 9 Kärl CI Kruka Buk Keramik 1 17 16 Kärl CI Krus Buk Keramik 2 18 3 Kärl CII Krus Buk Keramik 1 19 3 Kärl CII Buk Keramik 1 20 16 Kärl BI Krus Buk Keramik 1 21 16 Kärl CII Krus Buk Keramik 1 22 16 Kärl CII Krus Buk Keramik 1 23 16 Kärl BI Kruka Buk Keramik 1 24 16 Kärl CII Krus Buk Keramik 1 25 25 Kärl CII Krus Buk Keramik 1 26 25 Kärl CI Krus Buk Keramik 1 27 25 Kärl CII Krus Botten Keramik 1 28 25 Kärl CI Myn Hänk Keramik 1 29 2 Hantverksav. Ben Ben 1 30 2 Kärl CII Bot Fotring Keramik 1 31 2 Kärl CII Brätte Buk Keramik 1 32 2 Kärl CII Buk Keramik 1 33 4 Flaska Buk Glas 1 34 4 Kil Kil Ben 1 35 4 Kärl CII Krus Buk Keramik 2 36 4 Kärl CII Buk Keramik 1 37 4 Kärl CII Buk Keramik 1 38 4 Kärl CII Buk Keramik 1 39 4 Kärl BIIy Buk Keramik 1 40 4 Kärl CII Buk Keramik 1 41 37 Kärl CII Buk Keramik 1 42 37 Kärl CII Buk Keramik 1 43 37 Kärl BII Buk Keramik 1 44 13 Kärl BIIy Trebensgr. Buk Keramik 1 45 13 Kärl BIIy Gryta Brätte Buk Keramik 2 46 13 Kärl CII Krus Myn Buk Keramik 1 47 13 Kärl BIIy Krus Buk Keramik 1

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 45 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bilaga II: Kontextlista K 10, sandblandat kulturlager Ett ca 0,5 cm tunt, mörkbrunt kulturlager tolkades Västerlånggatan som en trampad yta ovanpå åsen. Järnslagg påträf- K 1, kullerstensgata fades i lagret men togs inte tillvara. Kullerstenar, upp till 0,12 m stora. De tolkades först som del av samma gatubeläggning som K 39 K 11, sand men har vid rapportskrivningen skiljts åt. Roströd sand tolkad som sterilt åsmaterial.

K 2, sandig kulturjord K 12, fyllnadsmassor Mörkgrå, sandblandad kulturjord tolkad som Brunsvart kulturjord med inslag av djurben, tegel- sättsand till K 1. kross och kalkbruk. Tolkad som återfyllnad i en nedgrävning. K 3, sand Ljusbrun sand tolkad som sättsand. K 29, raseringslager? Tegelkross och 5 cm stora stenar. Lagret var endast K 4, kulturlager synligt i schaktkanten. Mörkgrå kulturjord, tolkad som avsatt på en gata där kullerstenarna plockats bort. K 30, sand Ljusgul sand. Lagret var endast synligt i schaktkan- K 5, sand ten. Ljusbrun sand, tolkad som sättsand. K 31, sand K 6, kulturlager Brunsvart sand med organiskt material samt inslag Mörkbrun, sandblandad kulturjord som innehöll av tegelkross och djurben. Lagret var nio kullerstenar, ca 10 cm i diameter. Lagret tolka- endast synligt i schaktkanten. des som avsatt på en gata där stenarna med några undantag plockats bort. K 32, sand Mörkbrun sand. Lagret var endast synligt i schakt- K 7, sand kanten. Ljusbrun sand tolkad som sättsand. K 33, sand K 8, plankor Ljusgul sand. Lagret var endast synligt i schaktkanten. En planka, 25 cm lång och 15 cm bred, var synlig i plan i Västerlånggatans riktning. I sektionen kunde K 34, kulturlager den däremot följas till en längd av ca 3 m. Den Mörkbrun kulturjord med organiskt material och andra planken, som var 10 cm bred, låg vinkelrät tegelkross. Lagret var endast synligt i placerad och stack ut från motstående schaktvägg. schaktkanten. De båda plankorna tolkades som rester av en kavel- bro. K 35, sand Ljusbrun sand. Lagret var endast synligt i schakt- K 9, kulturlager kanten. Det svarta kulturlagret innehöll smala linser av trä- flis samt organiskt material och kolbitar. Träfliset K 36, kulturlager tolkades som spill från tillverkningen av kavelbron Svart, fet kulturjord med organiskt material och K 8. djurben. Lagret var endast synligt i schaktkanten.

46 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

K 37, kulturlager K 19, grus Mörkbrun, sandblandad kulturjord som hade Grått grus med inslag av kulturjord, sot och kol. avsatts ovanpå gatan K 1. Lagret tolkades som ett underlag till näverlagret K 18.

K 39, yta av tegel och stenar i bruk K 20, sand Lagret var svårt att skilja från kullerstensbelägg- Ljusgul, fin sand som liksom K 19 tolkades som ningen K1, men överlagrade bitvis denna. underlag till näverlagret K 18. Tegelstenarna låg framför allt i ytans norra del men förekom fläckvis över hela ytan. De var av K 21, kulturlager storleken 8 x 14,5 x 28 cm och lagda i ett ljust bruk Svart kulturjord med inslag av kol och sot. Lagret med synliga kalkklumpar. I vissa partier låg bruket hade avsatts på den stenlagda gatan K 22. som en kompakt kaka med en inblandning av små- sten (ca 0,03 m stora) och krossat tegel. Lagret tol- K 22, stenläggning kades i fält som en del av K 1 men har vid rapport- Upp till 0,2 m stora kullerstenar som utgjorde en skrivningen fått en egen identitet. gatubeläggning.

K 42, källarglugg K 23, nedgrävning Källarglugg i grundmuren till Ulysses 5. Nedgrävning som sträckte sig från grundmuren till Pandora 5 och som hade skurit gatan K 22.

Bedoirsgränd K 24, sand K 13, kulturlager Ljusorange, grov sand och brun, fin sand. Den ljusa Svart kulturjord med rikligt inslag av kol och aska. sanden ligger ovanpå den bruna. Båda sandnyan- Lagret är sannolikt avsatt på en gata där serna tolkades som sättsand till gatan K 22. stenarna har plockats bort. K 25, kulturlager K 14, sand Gråsvart lager med riklig inblandning av kol och Tunn lins av ljusbrun sand som endast var synlig i sot samt skärvstenar som var ca 0,2 m stora. Lagret plan, möjligen sättsand. tolkades som en fyllning ovanpå ett kompakt lerla- ger (K 26) som tillkommit i samband med att käl- K 15, utgår larna under gränden anlades. Lagret är samma som K 16. K 26, lera K 16, grus Grå kompakt lera som sannolikt utgör ett tätande Ljusbrun fin sand tolkad som sättsand. skikt ovanför de källare som sträcker sig ut under gränden. K 17, utgår Lagret är samma som K 16. K 27, kulturlager En tunn lins av svart kulturjord som tolkades som K 18, björknäverlager en trampad yta. Nävern var skuren i ca 30 cm breda remsor som lagts omlott. Lagret lutade svagt från grundmuren K 28, källare under Bedoirsgränd till Pandora 5 och ut mot grändens mitt. Källaren berördes aldrig av undersökningen men Björknäver användes ofta som fuktavvisande har tilldelats ett kontextnummer. material och lagret ligger ovanför en av de två käl- lare som sträcker sig ut från huset under gränden.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 47 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

K 38, källare under Västerlånggatan och Bedoirsgränd Källaren berördes aldrig av undersökningen men har tilldelats ett kontextnummer.

Prästgatan K 41 Naturstensmur Ett naturstensparti mellan de två källarrummen K 44 och K 45. Möjligen utgör det en del av en mur mellan rummen.

K 42 och 43 utgår

K 40, bränd lins En tunn, mörk lins ovanför valvhjässan K 45. Linsen var endast synlig i sektion i grundmuren till Echo 4. Möjligen utgjordes linsen av bränt näver, men materialet var för dåligt bevarat för att avgöra.

K 44, tegelmur Mur av tegel, synlig till en bredd av 0,45 och en höjd av som mest fyra skift. Teglen var ca 29 x 13,5 x 8–9 cm stora, förbandet övervägande ven- diskt. Bruket var ljust, fett och homogent, fogbehandling kunde inte avgöras. Murens insida låg mot gatan och utsidan mot Echo 4, och var uppförd stumt an mot dennas grundmur.

K 45, valv av natursten och tegel Källarvalv.

K 46, lera Grå lera, endast synlig i sektionen mot grundmuren på Echo 4. I de omrörda massorna ovanför leran påträffades björknäver (K 40), även detta synligt i sektionen.

K 47, tegelkonstruktion Ränna eller utkast av tegel och natursten i grund- muren till Morpheus 1.

48 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bilaga III: Termer och dateringskriterier för murverk

Förband De medeltida tegelförbanden utgörs av vendiskt förband och munkförband, där kopp och löp förekom- mer i samma skiftgång. Under 1500-talet började de så kallade renässansförbanden ersätta de medeltida förbanden, för att under 1600-talet helt dominera. Renässansförbanden blandar inte kopp och löp i samma skiftgång.

Tegelstorlek Fram till och med 1500-talet var tegelstenarna mycket kraftiga, med en tjocklek på 8–9 cm. Under 1500- talet började så kallat holländskt tegel att förekomma i Stockholm: små gula eller röda tegel, ca 4 cm tjocka och endast ca 18 cm långa. Från 1600-talets andra hälft och senare var teglen vanligen endast ca 7,5 cm tjocka. Tegel kunde återanvändas, och dimensionerna i sig kan inte datera en mur.

Bruket och fogarna Det medeltida bruket var ljust, finfördelat och fett, med en hög kalkhalt. Eftersom murarna sällan putsa- des brukar fogarna vara strukna. Under 1500-talet var bruket ofta mindre finfördelat och stora klumpar av kalkbruk kan förekomma. Under 1600-talet förekommer både ljusa och bruna bruk, vissa sandrika, andra med stora synliga kalkklumpar i. Strukna fogar förekommer fortfarande under 1600-talets förra hälft men blev mindre vanligt i slutet av seklet då de flesta murar putsades och fogarna därför inte syntes. Murverk från 1600–1800-talet kan vara svårt att skilja åt.

Natursten Naturstensmurar är svåra att datera, även om brukets utseende kan ge en viss ledning.

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 49 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bilaga IV: C-14-analys

50 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

Bilaga V: Arkeobotanisk analys

stadsmuseet | arkeologisk förundersökning 51 västerlånggatan, bedoirsgränd och prästgatan

52 stadsmuseet | arkeologisk förundersökning