Bebyggelsehistorisk Tidskrift
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Fredric Bedoire, Cecilia Granström Title Citybyggande på Stadsholmen i Stockholm 1850–1910 Issue 6 Year of Publication 1983 Pages 25–38 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Citybyggande på Stadsholmen i Stockholm 1850—1910 av Fredric Bedoire och Cecilia Granström Mycket har skrivits om den medeltida och förin¬ Kulturgeografen William William-Olsson ger dustriella bebyggelsen i Gamla stan, men nästan emellertid en användbar utgångspunkt för ett alltid har intresset upphört i samband med den studium av bebyggelseförändringarna på Stads¬ begynnande industrialismen vid mitten av 1800- holmen med en serie kartor över olika verksam¬ talet. Ragnar Josephsons detaljerade inventering heter mellan 1865 och 1930 (William-Olsson Borgarhus i Gamla Stockholm (1916) redovisar 1937). År 1865 är Västerlånggatan och kvarteren också byggnaderna och deras olika delar fram väster därom centrum för Stockholms detaljhan¬ till denna tid — det som skett därefter förefaller del, tillsammans med nedre delarna av Drott¬ närmast ha negativt värde. Samma perspektiv ninggatan och Regeringsgatan — en verksamhet präglar inte bara senare framställningar (t ex som i och för sig expanderar under århundradet Nordberg 1975) utan också det sätt varpå man men förlorar proportionellt i jämförelse med ut¬ hanterat bevarandefrågorna och de enskilda res- vecklingen på Norrmalm. De främsta kontoren taureringsprojekten. Således relateras inte heller är lokaliserade till Skeppsbron och Stora och Lil¬ diskussionen om rivning av större delen av stads¬ la Nygatan, och som ett särskilt kontorsbälte ut¬ delen under 1800-talets andra hälft i Gösta Sel¬ vecklas området öster, söder och väster om lings bok Hur Gamla stan överlevde (1973) till Stadsholmens inre delar. Norrmalm övertar den faktiska stadsombyggnad som ägde rum un¬ dock inte ställningen som kontorscentrum förrän der samma tid. under åren kring sekelskiftet; man kan bara Verksamheter och boende pä Stadsholmen 1865 enligt William-Olsson. Kartan till vänster visar stadsdelens dominans när det gäller kontorsverksamheter, med tyngdpunkter vid Skeppsbron och Nygatorna. I mitten karta över detaljhandeln med angivande av ”bu- tikshyrestal” (hyra per löpmeterfasad) samt institutioner som påverkar detaljhandelns lokalisering. Västerlånggatan och Stora Ny¬ gatan markerar sig samtidigt med Drottninggatan och Regeringsgatan på Norrmalm (jfr karta 1910 s 49). Till höger karta över bo¬ ende visande den tydliga koncentrationen till partierna uppe på åsen. 25 Fastigheter i Gamla stan som ej berörts avförändring 1850—1910. Källa liksom för följande kartor Bygg¬ nadsnämndens ritningssam- ling och fastighetsregister. Kartunderlaget hämtat från Josephson 1916. Nybyggnader (svarta marke¬ ringar) och större ombygg¬ nader (rastrerade marke¬ ringar) i Gamla stan 1850—79. Isynnerhet områ¬ det väster om Västerlångga¬ tan ärföremålför byggnads¬ investeringar. 26 nämna att de två största bankerna Skandinavis¬ ka banken och Stockholms enskilda bank hade kvar sina huvudkontor i Gamla stan fram till ti¬ den för första världskriget. Området uppe på åsen rymmer åtskilliga s k cityindustrier, trycke¬ rier, syateljéer m m, vid århundradets mitt av central betydelse för staden, men snart av allt mer perifert slag. Dessa trånga kvarter hyser an¬ nars bostäderna; boendet avtar något under år¬ hundradet från 13 000 invånare 1850—80 till 11 000 1910, men trångboddheten är hela tiden stor i de centrala delarna (G Ahlberg 1958). Gamla stan är således platsen för Stockholms första city, och det är endast stadens nöjescent¬ rum med teatrar, större hotell och restauranger som från början etablerade sig utanför Stadshol¬ men, främst på Norrmalm och Blasieholmen. Medan stadsdelen sjöd av liv, med statlig och kommunal förvaltning på holmens norra del, verksamheter för utrikeshandel och sjöfart i Skeppsbrokvarteren, torghandel vid mälarham- narna och de finare butikerna på Västerlångga¬ tan, omvandlades också den gamla bebyggelsen för nya kommersiella ändamål: butiker i flera våningar, utställningslokaler, kontor, banker Stora Nygatans östra del medfrån vänster Stora Nygatan 25, ursprungligen med butiker och utställningslokaler i två plan och försäkringsbolag, men också mera pretentiö¬ och rum för resande (J F Åbom 1863), nr 23 med förstorade sa bostäder. Hur är det då att möjligt denna vita¬ butiksfönster från 1880-talet och Lars Johan Hiertas hus. la utveckling skedde genom successiv förändring Stora Nygatan 21 med fasadombyggnad från 1870 (arkitekt av ett byggnadsbestånd som befann sig under A F Liljeström). Foto 1983 F Bedoire. ständigt rivningshot? Man kan bara jämföra med den döda hand som den planerade cityom¬ byggnaden lade över bebyggelsen på Nedre Norr¬ man menade, läget gav förutsättningar för men malm under 1950- och 60-talen. den befintliga bebyggelsen hindrade. Mycket ty¬ Redan på 1840-talet hade järnvägsbyggaren A der emellertid på att planerna snarast var utopi¬ E von Rosen och arkitekten G Th P Chiewitz er, som levde sitt eget liv utan någon direkt för¬ presenterat ett förslag till ombyggnad med ett ankring i verkligheten. Inte någon, varken kom¬ centralt stråk som ersättning för Västerlångga¬ mun eller enskilda, började spekulera i markin¬ tan, och 1859 lade lantmätaren A E Schwabitz köp, och stadsplanerarna agerade långsamt och och byggmästaren A E Rudberg fram det första prioriterade Norrmalm. Troligen skall regle- genomgripande förslaget om rivning av all be¬ ringsplanerna inte ens ses i motsättning till den byggelse öster om Stora Nygatan, ”genomträngd egentliga byggnadsverksamheten utan som för¬ av sex seklers orenlighet”, med undantag av bör¬ sök att ytterligare hävda Stadsholmens ställning sen, slottet och kyrkorna. Och under årens lopp som Stockholms city. Men hämmades inte bygg- kom en lång rad lika radikala regleringsplaner nadsaktiviteterna alls av regleringsplanerna? att utarbetas efter parisiskt mönster, de viktigare Och hur mycket var det verkligen som byggdes 1863, 1874, 1889 och 1895 (Selling 1973). Syftet och vilka var byggherr2irna? var att få igång en våldsam byggnadsverksamhet Betraktar vi kartan över fastigheter som inte och markvärdesstegring och ge plats för handel, berörs av någon förändring under åren 1850 till administration och andra cityverksamheter som. 1910 finner vi att det är ett rätt litet antal, beläg- 27 Nybyggnader (svarta marke¬ ringar) och större ombygg¬ nader (rastrerade) 1880— 1910. Byggnadsföretagen är ganska jämntfördelade över Stadsholmen, men med viss tyngdpunkt på östra delen. Fastigheter berörda av fa- sadombyggnader (svarta markeringar) eller endast nya butiksfasader (svarta konturer) 1850—1910. 28 Storkyrkobrinken — en av tyngdpunkterna i 1880-talets kontorscentrum. Från höger Försäkringsbolaget Thules hus, Storkyrko- brinken 13 (ombyggnad 1877 A G Sällström), Änke- och pupillkassans hus, nr 11 (ombyggnad 1878, fasad 1881 A G Sällström), handlanden Friedländers hus, nr 9 (fasadombyggnad och vindsinredning 1883 A G Sällström) samt Skandinaviska kreditaktiebola¬ gets nybyggnad (1873—76 E A Jacobsson). Foto 1983 F Bedoire. na i de äldsta, mest gyttriga delarna av Stadshol¬ nomiska högkonjunkturer som under åren kring men, dvs i de täta bostadskvarteren uppe på 1874. Nybyggnaderna pekar dock på en större åsen, i Skeppsbrokvarterens inre med magasin investeringsvilja under åren 1852—65 och bebyggda delar samt vid de trängre gränderna 1898—1910, då tio nybyggen kom till under re¬ mellan Västerlånggatans och Stora Nygatans öv¬ spektive period. Under 1890-talet förekommer re partier. Här kan vi sannolikt oreserverat tala nästan inga större byggnadsföretag, förutom en om en förslumning. Men alla andra fastigheter betydelsefull nybyggnad för Industribanken vid har på något sätt moderniserats en eller flera Munkbron, och detta skulle möjligen kunna ses gånger, och de flesta gatuhus har fått ändrade som en negativ verkan av den enda officiella reg- fasader, en ny fasaddräkt eller bara ändring av leringsplan som lades fram, författad 1895 av bottenvåning. I detta senare avseende skiljer bu- byggnadschefen C J Knöös och stadsingenjören tiksstråket Västerlånggatan ut sig särskilt, i nå¬ H Ygberg. Men vid sekelskiftet gjorde närheten gon mån Stora Nygatan. till Nedre Norrmalm och inte minst den direkta Av bortåt åttahundra byggnadsföretag (bygg¬ anslutningen till hamnen stadsdelen alltjämt in¬ nadslov) 1850—1910 utgör ett trettiotal nybygg¬ tressant att investera i för cityverksamheter. nader och ett drygt hundratal större ombyggna¬ De rymligare kvarter väster om Stora Nyga¬ der. De är anmärkningsvärt jämnt fördelade un¬ tan, som inte hörde till den medeltida stadspla¬ der tiden, med vissa toppar som svarar mot väl¬ nen utan hade lagts ut efter en brand på 1620- kända byggnadshausser för Stockholm som hel¬ talet, undantogs från reglering i samtliga förslag het (1863, 1884, 1904—05) men också mot eko¬ och blev också föremål för de främsta byggnads- 29 att bli normgivande för svenska bankpalats. I Gjutj ärnsfasaderna Skandinaviska kreditaktiebolagets byggnad, slutligen, lämnas putsen som fasadmaterial till Medan den nya kontorsarkitekturen präglades förmån för en helt ny materialverkan, i granit, av tämligen återhållsamma uttrycksmedel som terracotta och betong, en linje som konsekvent lätt kunde överföras till den befintliga stenhusbe¬ fullföljs i två av det sena 1800-talets dyrbarare byggelsen utan särskild ombyggnad, införde bu¬ byggen i Stockholm, Skandias byggnad vid tikerna helt nya inslag