Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Fredric Bedoire, Cecilia Granström Title Citybyggande på Stadsholmen i Stockholm 1850–1910 Issue 6 Year of Publication 1983 Pages 25–38 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Citybyggande på Stadsholmen i Stockholm 1850—1910 av Fredric Bedoire och Cecilia Granström

Mycket har skrivits om den medeltida och förin¬ Kulturgeografen William William-Olsson ger dustriella bebyggelsen i Gamla stan, men nästan emellertid en användbar utgångspunkt för ett alltid har intresset upphört i samband med den studium av bebyggelseförändringarna på Stads¬ begynnande industrialismen vid mitten av 1800- holmen med en serie kartor över olika verksam¬ talet. Ragnar Josephsons detaljerade inventering heter mellan 1865 och 1930 (William-Olsson Borgarhus i Gamla Stockholm (1916) redovisar 1937). År 1865 är Västerlånggatan och kvarteren också byggnaderna och deras olika delar fram väster därom centrum för Stockholms detaljhan¬

till denna tid — det som skett därefter förefaller del, tillsammans med nedre delarna av Drott¬

närmast ha negativt värde. Samma perspektiv ninggatan och Regeringsgatan — en verksamhet präglar inte bara senare framställningar (t ex som i och för sig expanderar under århundradet Nordberg 1975) utan också det sätt varpå man men förlorar proportionellt i jämförelse med ut¬ hanterat bevarandefrågorna och de enskilda res- vecklingen på Norrmalm. De främsta kontoren taureringsprojekten. Således relateras inte heller är lokaliserade till Skeppsbron och Stora och Lil¬ diskussionen om rivning av större delen av stads¬ la Nygatan, och som ett särskilt kontorsbälte ut¬ delen under 1800-talets andra hälft i Gösta Sel¬ vecklas området öster, söder och väster om lings bok Hur Gamla stan överlevde (1973) till Stadsholmens inre delar. Norrmalm övertar den faktiska stadsombyggnad som ägde rum un¬ dock inte ställningen som kontorscentrum förrän der samma tid. under åren kring sekelskiftet; man kan bara

Verksamheter och boende pä Stadsholmen 1865 enligt William-Olsson. Kartan till vänster visar stadsdelens dominans när det gäller kontorsverksamheter, med tyngdpunkter vid Skeppsbron och Nygatorna. I mitten karta över detaljhandeln med angivande av ”bu- tikshyrestal” (hyra per löpmeterfasad) samt institutioner som påverkar detaljhandelns lokalisering. Västerlånggatan och Stora Ny¬ gatan markerar sig samtidigt med Drottninggatan och Regeringsgatan på Norrmalm (jfr karta 1910 s 49). Till höger karta över bo¬ ende visande den tydliga koncentrationen till partierna uppe på åsen.

25 Fastigheter i Gamla stan som ej berörts avförändring 1850—1910. Källa liksom för följande kartor Bygg¬ nadsnämndens ritningssam- ling och fastighetsregister. Kartunderlaget hämtat från Josephson 1916.

Nybyggnader (svarta marke¬ ringar) och större ombygg¬ nader (rastrerade marke¬ ringar) i Gamla stan 1850—79. Isynnerhet områ¬ det väster om Västerlångga¬ tan ärföremålför byggnads¬ investeringar.

26 nämna att de två största bankerna Skandinavis¬ ka banken och Stockholms enskilda bank hade kvar sina huvudkontor i Gamla stan fram till ti¬ den för första världskriget. Området uppe på åsen rymmer åtskilliga s k cityindustrier, trycke¬ rier, syateljéer m m, vid århundradets mitt av central betydelse för staden, men snart av allt mer perifert slag. Dessa trånga kvarter hyser an¬ nars bostäderna; boendet avtar något under år¬ hundradet från 13 000 invånare 1850—80 till 11 000 1910, men trångboddheten är hela tiden stor i de centrala delarna (G Ahlberg 1958). Gamla stan är således platsen för Stockholms första city, och det är endast stadens nöjescent¬ rum med teatrar, större hotell och restauranger som från början etablerade sig utanför Stadshol¬ men, främst på Norrmalm och Blasieholmen. Medan stadsdelen sjöd av liv, med statlig och kommunal förvaltning på holmens norra del, verksamheter för utrikeshandel och sjöfart i Skeppsbrokvarteren, torghandel vid mälarham- narna och de finare butikerna på Västerlångga¬ tan, omvandlades också den gamla bebyggelsen för nya kommersiella ändamål: butiker i flera våningar, utställningslokaler, kontor, banker Stora Nygatans östra del medfrån vänster Stora Nygatan 25, ursprungligen med butiker och utställningslokaler i två plan och försäkringsbolag, men också mera pretentiö¬ och rum för resande (J F Åbom 1863), nr 23 med förstorade sa bostäder. Hur är det då att möjligt denna vita¬ butiksfönster från 1880-talet och Lars Johan Hiertas hus. la utveckling skedde genom successiv förändring Stora Nygatan 21 med fasadombyggnad från 1870 (arkitekt av ett byggnadsbestånd som befann sig under A F Liljeström). Foto 1983 F Bedoire. ständigt rivningshot? Man kan bara jämföra med den döda hand som den planerade cityom¬ byggnaden lade över bebyggelsen på Nedre Norr¬ man menade, läget gav förutsättningar för men malm under 1950- och 60-talen. den befintliga bebyggelsen hindrade. Mycket ty¬ Redan på 1840-talet hade järnvägsbyggaren A der emellertid på att planerna snarast var utopi¬ E von Rosen och arkitekten G Th P Chiewitz er, som levde sitt eget liv utan någon direkt för¬ presenterat ett förslag till ombyggnad med ett ankring i verkligheten. Inte någon, varken kom¬ centralt stråk som ersättning för Västerlångga¬ mun eller enskilda, började spekulera i markin¬ tan, och 1859 lade lantmätaren A E Schwabitz köp, och stadsplanerarna agerade långsamt och och byggmästaren A E Rudberg fram det första prioriterade Norrmalm. Troligen skall regle- genomgripande förslaget om rivning av all be¬ ringsplanerna inte ens ses i motsättning till den byggelse öster om Stora Nygatan, ”genomträngd egentliga byggnadsverksamheten utan som för¬ av sex seklers orenlighet”, med undantag av bör¬ sök att ytterligare hävda Stadsholmens ställning sen, slottet och kyrkorna. Och under årens lopp som Stockholms city. Men hämmades inte bygg- kom en lång rad lika radikala regleringsplaner nadsaktiviteterna alls av regleringsplanerna? att utarbetas efter parisiskt mönster, de viktigare Och hur mycket var det verkligen som byggdes 1863, 1874, 1889 och 1895 (Selling 1973). Syftet och vilka var byggherr2irna? var att få igång en våldsam byggnadsverksamhet Betraktar vi kartan över fastigheter som inte och markvärdesstegring och ge plats för handel, berörs av någon förändring under åren 1850 till administration och andra cityverksamheter som. 1910 finner vi att det är ett rätt litet antal, beläg-

27 Nybyggnader (svarta marke¬ ringar) och större ombygg¬ nader (rastrerade) 1880— 1910. Byggnadsföretagen är ganska jämntfördelade över Stadsholmen, men med viss tyngdpunkt på östra delen.

Fastigheter berörda av fa- sadombyggnader (svarta markeringar) eller endast nya butiksfasader (svarta konturer) 1850—1910.

28 Storkyrkobrinken — en av tyngdpunkterna i 1880-talets kontorscentrum. Från höger Försäkringsbolaget Thules hus, Storkyrko- brinken 13 (ombyggnad 1877 A G Sällström), Änke- och pupillkassans hus, nr 11 (ombyggnad 1878, fasad 1881 A G Sällström), handlanden Friedländers hus, nr 9 (fasadombyggnad och vindsinredning 1883 A G Sällström) samt Skandinaviska kreditaktiebola¬ gets nybyggnad (1873—76 E A Jacobsson). Foto 1983 F Bedoire.

na i de äldsta, mest gyttriga delarna av Stadshol¬ nomiska högkonjunkturer som under åren kring men, dvs i de täta bostadskvarteren uppe på 1874. Nybyggnaderna pekar dock på en större åsen, i Skeppsbrokvarterens inre med magasin investeringsvilja under åren 1852—65 och bebyggda delar samt vid de trängre gränderna 1898—1910, då tio nybyggen kom till under re¬ mellan Västerlånggatans och Stora Nygatans öv¬ spektive period. Under 1890-talet förekommer re partier. Här kan vi sannolikt oreserverat tala nästan inga större byggnadsföretag, förutom en om en förslumning. Men alla andra fastigheter betydelsefull nybyggnad för Industribanken vid har på något sätt moderniserats en eller flera Munkbron, och detta skulle möjligen kunna ses gånger, och de flesta gatuhus har fått ändrade som en negativ verkan av den enda officiella reg- fasader, en ny fasaddräkt eller bara ändring av leringsplan som lades fram, författad 1895 av bottenvåning. I detta senare avseende skiljer bu- byggnadschefen C J Knöös och stadsingenjören tiksstråket Västerlånggatan ut sig särskilt, i nå¬ H Ygberg. Men vid sekelskiftet gjorde närheten gon mån Stora Nygatan. till Nedre Norrmalm och inte minst den direkta Av bortåt åttahundra byggnadsföretag (bygg¬ anslutningen till hamnen stadsdelen alltjämt in¬ nadslov) 1850—1910 utgör ett trettiotal nybygg¬ tressant att investera i för cityverksamheter. nader och ett drygt hundratal större ombyggna¬ De rymligare kvarter väster om Stora Nyga¬ der. De är anmärkningsvärt jämnt fördelade un¬ tan, som inte hörde till den medeltida stadspla¬ der tiden, med vissa toppar som svarar mot väl¬ nen utan hade lagts ut efter en brand på 1620- kända byggnadshausser för Stockholm som hel¬ talet, undantogs från reglering i samtliga förslag het (1863, 1884, 1904—05) men också mot eko¬ och blev också föremål för de främsta byggnads-

29 att bli normgivande för svenska bankpalats. I Gjutj ärnsfasaderna Skandinaviska kreditaktiebolagets byggnad, slutligen, lämnas putsen som fasadmaterial till Medan den nya kontorsarkitekturen präglades förmån för en helt ny materialverkan, i granit, av tämligen återhållsamma uttrycksmedel som terracotta och betong, en linje som konsekvent lätt kunde överföras till den befintliga stenhusbe¬ fullföljs i två av det sena 1800-talets dyrbarare byggelsen utan särskild ombyggnad, införde bu¬ byggen i Stockholm, Skandias byggnad vid tikerna helt nya inslag i gatubilden. De gamla bo¬ Mynttorget (1887) och Industribanken vid darna med sina bodluckor, ofta belägna ett par Munkbron (1893). I synnerhet när kontoren och trappsteg över gatan, gav staden en stilla, små- bostäderna kombinerades med butiker i en eller stadsaktig karaktär. Men i synnerhet vid den två våningar förekommer i den långa raden av trånga och schaktlika Västerlånggatan ställde de fasadombyggnader under årtiondena kring 1880 allt mer differentierade och pretentiösa butiker¬ en vital och okonventionell putsarkitektur, kan¬ na krav på större muröppningar, för dagsljus till ske främst besläktad med anglosaxiskt citybyg¬ butikslokalen och för skyltning — efter givna fö¬ gande. Ibland är formuppbådet mera otyglat rebilder i Paris och London. De smala tomterna som i Västerlånggatan 28 från 1884, ibland är gav ytterst begränsade förutsättningar för mera formerna enkla med markering av de stora föns¬ spatiösa lokaler, och vad som erbjöds var att ut¬ teröppningarna i bottenvåningen och en trappa nyttja flera plan. Här kom gjutjärnstekniken att upp, som i grosshandlaren C W Brincks hus Sto¬ spela en stor roll och ge Västerlånggatan en all¬ ra Nygatan 7 från samma år, ritat av A G Säll- deles speciell stadsmässighet av internationellt ström, en byggmästararkitekt med omfattande slag. verksamhet i 1800-talets Gamla stan. Gjutjärn var inte något nytt byggnadsmaterial för Gamla stan utan det hade använts länge, Västerlånggatan söderut vid Tyska brinken omkring 1870. framför allt i dekorativt syfte. Man kan erinra Den gamla butiksutformningen med ganska små fönster och om Tyska brunn med dess överbyggnad i sand¬ bodluckor präglar gatubilden. Reklamtryck för sidenkram- sten och gjutjärn, balustrarna på Norrbro eller handlaren L W Molin vid Västerlånggatan 57. Foto Stock¬ arkitekten Erik Palmstedts eget hus. Västerlång¬ holms stadsmuseum. gatan 27, från 1801, med kraftfulla doriska ko¬ lonner gjutna i järn, flankerande portalen. Att prefabricera pelare och balkar till en bärande konstruktion var heller inte någon teknisk märk¬ värdighet vid mitten av 1800-talet, men det var ett snabbt tillvägagångssätt, lämpligt att prakti¬ seras i stor skala. Därför var det inte några sär¬ skilda restriktioner som stadsarkitekten Ludvig Hedin formulerade när ansökningar om bygg¬ nadslov flöt in för nya butiksfasader i gjutjärn som ersättning för befintligt murverk. Till att dessa konstruktioner spreds så snabbt vid Väs¬ terlånggatan och Stora Nygatan kan ha bidragit att gjutjärnsfasaden lätt kunde flyttas vid behov och användas på annat håll, ja även smältas ned och användas till annat ändamål, med bibehållet värde, som en järnfabrikant och byggare i New York, W J Fryer, uttryckte det i en artikel i den brittiska tidskriften The Builder 1869. Denne propagerade inför den europeiska publiken om användandet av gjutjärn också i hela fasader och inte bara i butiksvåningarna.

32 |> 1 1

Västerlånggatan söderut från Kåkbrinken med den äldsta tvåvåniga butiksfasaden i gjutjärn (1869) till höger, i mitten Västerlång¬ gatan 38 med butiksfasad i gjutjärn från 1896 (ersättande en äldrefrån 1868) och till vänster Västerlånggatan 43 med sin gjutjärns- fasad från 1870. Foto 1983 F Bedoire.

Aldrig tidigare hade det uppförts så många 1840-talet och framåt. Men det var i regel bara gjutjärnsfasader i New York som under de allra fasaderna som var av gjutjärn. Byggnaden i öv¬ senaste åren, sade Fryer, och detta byggande rigt var traditionellt uppförd i murverk och kom att fortsätta i oförminskad takt under 1870- bjälklagen var ofta i trä, även om det givetvis fö¬ talet och in på 1880-talet; de sista exemplen här¬ rekom öppna bottnar med järnkolonner. Den rör från början av 1900-talet (M Gayle & E V mest kända av de förhållandevis få europeiska Gillon 1974). I miljonstaden New Yorks nya ci¬ motsvarigheterna, Jamaica Building i Glasgow tykvarter i SoHo på Lower Manhattan, mellan från mitten av 1850-talet, är med sin renodlade Broadway och West Broadway med Canal street järnkonstruktion i fasad, pelare och bjälklag så¬ i centrum, skapades en hel stadsdel med nästan ledes inte direkt jämförbar med det amerikanska bara gjutjärnsfasader; bortåt trehundra återstår gjutjärnsbyggandet. idag. Det var för detaljhandel, lager och gross¬ Särskilt väl känt bland de amerikanska gjuteri- handel, olika slags kontorsverksamheter och erna är The Architectural Iron Works of the City verkstäder dessa byggnader kom till användning, of New York på grund av en katalog över företa¬ där man hade behov av väl belysta lokaler, att gets produktion som publicerades 1865. Daniel arbeta i eller exponera sina varor i; själva byg¬ D Badger, gjuteriets ledare 1856—73, hade inlett gandet gick snabbt och billigt. De monteringsba- sin verksamhet med tillverkning av järnjalusier ra elementen förtillverkades efter individuella ar¬ för butiker, och åtskilliga av hans tusentals upp¬ kitektritningar av särskilda gjuterier som specia¬ drag gällde butiksfasader i en eller två våningar. liserade sig på ”iron architecture”, från slutet av Men påfallande många arbeten utgjordes av hela

33 fasader i fyra, fem eller sex våningar, inte bara i New York utan också på andra håll i USA. I stä¬ der som befanns i våldsam expansion var gjut- järnskonstruktionerna särskilt efterfrågade, och en stor verksamhet etablerades också på västkus¬ ten, framför allt i San Francisco, där flera gjute- rier arbetade från 1850-talet och framåt. Men gjutjärnsbyggandet gällde inte bara storstäder, utan också en liten men snabbt växande nybyg- garstad som Portland i Oregon, med sina knappa tio tusen invånare 1870, fick under en dryg tju¬ goårsperiod sina centrala delar bebyggda nästan uteslutande med fasader i gjutjärn. Generellt för de amerikanska gjutjärnsfasaderna gäller ett formspråk i rika renässansvariationer av hög klass och med tydliga ambitioner att ge en adek¬ vat form åt nya, vitala och konkurrenskraftiga

kommersiella krafter — en arkitektur för den

nya kapitalismen. Givetvis hade gjutjärnet också kommit till an¬ vändning i butiksfasader i de stora städerna i Eu¬ ropa, Paris, London och Wien. I Stockholm uppfördes den första butiksfasaden med större skyltfönster och bärande kolonner i gjutjärn på Malmarna, vid Drottninggatan 16 i hörnet av Karduansmakargatan, i samband med en större Ritning till butiksut/ormningen i tapetseraren Slättengrens ombyggnad av ett gammalt hus 1863—64. 1 bot¬ hus, Västerlånggatan 36A mellan Kåkbrinken och Bedoirs tenvåningen hade husets ägare hattmakaren gränd, 1869. Karakteristiskt för gjutjärnsfasaderna är de Rahm sin butik; ytterligare en butikslokal hyrde dubbla kolonnerna som bär ovanliggandefasad. Stockholms han ut till en byggnadsnämnds arkiv. Stadsarkivet. juvelerare. En återhållsam arkitek¬ tur i nyrenässans hade ritats av arkiteten C N Sö¬ Fyravåniga butiksfasader i gjutjärn ur D D Badgers katalog derberg, och dennes av staden godkända fasad- för Architectural Iron Works, New York 1865, bild XVII. ritning kom vad gällde butiksutformningen att ligga till grund för arbetsritningar i stor skala och gjutning hos Bröderna Bolinder. Tre år sena¬ re, 1866, följde två butiksfasader i gjutjärn, den ena också av Bolinders fabrikat, för August Magnussons 1860 grundade affärsrörelse för ma¬ nufakturvaror och damkläder vid Västerlångga- tan 48, den andra för ägaren av Ludvigsbergs gjuteri och mekaniska verkstad Jacques Lamm, som i sitt hus Drottninggatan 52 fick tillfälle att visa vad hans företag kunde prestera. Under 1860-talet tillkom ytterligare två exempel, i mo¬ dehandlaren Flohrs hus Västerlånggatan 30 (1867) och i Västerlånggatan 36A, där tapetsera¬ ren Slättengren skapade den första gjutjärnsfa- saden i två våningar för en inhyrd manufaktur¬ handel (1869). Under åren fram till och med 1874

34 Ritning till fasad i gjutjärn för två butiker. Västerlånggatan 43, arkitekt J F Åbom 1870. Stockholms byggnadsnämnds arkiv. Stadsarkivet. Till höger ett likartat butiksfasadmotiv i Portland, USA, i Porter & Wiegand Building 1868. Ur Hawkins 1976.

uppfördes tolv butiksfasader, sju vid Västerlång¬ Som Mats Lundström påpekar i sin studie av gatan och fem vid Drottninggatan. varuhusarkitektur var det manufaktur- och mo¬ Vid Drottninggatan finns idag endast någon dehandlarna som gick före och ställde krav på enstaka butiksfasad i gjutjärn, medan Väster¬ stora, välbelysta lokaler med stora skyltanord- långgatan fortfarande får en särskild karaktär av ningar, beroende på varornas lyxbetonade ka¬ sina 26 gjutjärnsfasader; den yngsta tillkom så raktär och företagens dubbla funktion som sent som 1904. Tre butiksfasader är i två våning¬ minut- och engros-handlare. August Magnusson ar, uppförda 1869, 1871 och 1889. Mönstret är ett gott exempel. Butiken expanderade upp i spreds till Stora Nygatan, där vi har fem butiks¬ andra våningen i huset Västerlånggatan 48, och fasader i gjutjärn, men endast i undantagsfall till 1871 ansökte ägaren om byggnadslov för en gjut- andra delar av Gamla stan: Österlånggatan 16, järnsfasad också i detta plan, vilket dock inte be¬ Stortorget 5 och Järntorgsgatan i hörnet av Järn¬ viljades. Då tog man i anspråk bottenvåningen i torget. På ett håll, vid Stora Nygatan 11, är bu- grannhuset Västerlånggatan 46 och kunde 1874 tiksfasaden t o m i tre våningar, i kombinerad dubblera sin butiksfasad i gatuplan (några ko¬ järn- och träkonstruktion. lonner åt gatan tillverkades dock i trä). Resulta-

Detalj av den äldsta bevarade butiksfasaden i gjutjärn i Stockholm, för August Magnussons manufakturhandel. Västerlånggatan 48, arkitekt J F Åbom 1866, tillverkad hos Ett av de ståtliga kapitälen tiil butiksfasaden Västerlånggatan Bolinders. Foto 1983 F Bedoire. 43, arkitekt J F Åbom 1870. Foto 1983 F Bedoire.

35 Butiksfasaden Stora Nygatan 11, 1884 byggmästare C J Thomas. Foto 1983 F Bedoire. Till höger en närstående variant i New York, 40 Crosby street, 1874 arkitekt Richard Morris Hunt, en av USA:sfrämsta arkitekter vid denna tid. Ur Gayle & Gillon 1974.

tet blev ett ståtligt uppglasat fasadparti med 13 spensliga, ibland med fantasifulla kapitäl, soc¬ bärande kolonner. Den första tvåvåningsfasaden keln utgörs av en låg panel med fyllningar och i gjutjärn. Västerlånggatan 36A, byggdes som medaljonger, som kan fungera som luckor till nämnts för en manufakturhandel, och en av de källaren. Likheten är slående med motsvarighe¬ rikast utformade butiksfasaderna i Stockholm terna på andra sidan Atlanten, till viss del bero¬ från de första åren tillhörde ett liknade företag, ende på materialets egenskaper. Det förefaller det s k Manufakturhandelsbolaget i hörnet av som om en butiksfasad av Åbom från 1870 skul¬ Drottninggatan och Fredsgatan, med gjutjärns- le kunna utgå från samma förebilder eller möns¬ arkitektur ritad av Johan Fredrik Åbom 1874 terplanscher som en liknande i Portland från (bild se sid 53). 1868. Den första generationens gjutjärnsfasader I artikeln i The Builder 1869 nämnde J W Fry¬ skiljer ut sig genom större elegans och variations¬ er att inställningen till hur man formgav gjutjär¬ rikedom från dem som härrör från 1880- och 90- net höll på att ändras och att man började lägga talen. Uppenbart var innovationen i sig en märk¬ större vikt vid materialets tekniska egenskaper värdighet som motiverade en särskild estetisk be¬ och mindre vid stilapparat och dekoration. Nära handling; flera av de tidigare fasaderna vid Väs¬ New York-exemplen från denna tid, framför allt terlånggatan (nr 33, 43, 47, 38 och 48) är också fasaden Crosby street 40 från 1874, står den ritade av Åbom, medan ritningarna till många av nämnda trevåningsfasaden vid Stora Nygatan de senare är signerade av byggmästare. Butiksfa¬ 11, uppförd 1884 av byggmästaren C J Thomas saderna är formade i en alldeles egen arkitektur, med Tyska församlingen som byggherre. Tre utan några ambitioner att efterlikna murverk. fönsteröppningar är i båda fallen underordnade Öppningarna är maximalt stora, kolonnerna ett bågmotiv i en komposition som är helt obun-

36 den gamla stilar och proportioner. Med sekel¬ som på 1930-talet räknar William-Olsson Gamla skiftet och I’Art Nouveau lanserades en ny deko¬ stan fortfarande till Stockholms utvidgade city rativt inriktad formvilja, som direkt tog fasta på (William-Olsson 1937 s 174). Få byggnadsföre¬ järnet, stålet och glaset; ett tydligt exempel i tag är emellertid igång under mellankrigstiden, Gamla stan är Ullrich & Hallquisths hus Väster¬ och det är nästan bara den statliga administratio¬ långgatan 22, totalt ombyggt 1906 för firmans nen som expanderar, i området mellan slottet egna verksamheter, arkitektkontor och automat¬ och Riddarholmen. Att Gamla stan lämnats åt restaurang. sidan är också orsaken till att vi där har våra bäst Någon större artikel blev aldrig tillverkning av bevarade byggnadsmiljöer från tidig cityverk¬ butiksfasader i gjutjärn för de stockholmska gju- samhet, i synnerhet som spåren av motsvarighe¬ terierna. Det tycks emellertid vara en allmän terna på Norrmalm så grundligt har plånats ut. uppfattning att det var Bolinders som gjorde denna tillverkning till sin specialitet (Cornell 1979 s 167, Glase 1978 s 69 och Ohlmarks 1953 s Fredric Bedoire, f 1945, FD, docent i konstveten¬ 458). I Bolinders arkiv finns också ritningar till skap vid Stockholms universitet, universitetslek¬ de två äldsta gjutjärnsfasaderna. Drottninggatan tor i arkitekturhistoria vid Tekniska högskolan i 16 och Västerlånggatan 48, vid sidan av ett tiotal Stockholm. av senare datum vid huvudgatorna på Norr¬ Cecilia Granström, f 1957, arkitekt KTH, Stock¬ malm. Men uppgifter om de övriga gjutjärnsfa¬ holm. saderna i Gamla stan går inte att återfinna i det väl bevarade arkivet. Sannolikt är det också så att tillverkning av detta slag snarast låg vid sidan Källor och litteratur om i Bolinders produktion (jfr Gårdlund 1945 s 79—100), och att man får vända sig till konkur¬ Föreliggande studie baseras till stora delar på ett examensar¬ renten Ludvigsberg för att finna det gjuteri som bete vid avdelningen för arkitekturhistoria vid Tekniska hög¬ stått för merparten av butiksfasaderna. Jacques skolan i Stockholm, Gamla stans byggnadshistoria Lamm hade som nämnts tidigt annonserat sitt 1850—1910. Idé och verklighet, 1—2 (offset-tryck 1982), ge¬ företags förmåga i detta avseende i sitt eget hus nomfört av Cecilia Granström med Fredric Bedoire som handledare. Arbetet utgörs av en genomgång av samtliga vid Drottninggatan, och på 1880-talet anger man byggnadslov i Gamla stan under nämnda period (1850—74 i just byggnadsgjutgods som en av sina specialite¬ Stockholms stadsarkiv, 1875—1910 i Centralarkivet, Teknis¬ ter (A Ahnfeldt 1886). Osannolikt vore om Lud¬ ka nämndhuset). Därutöver har samtliga byggnadsnämnds- vigsberg inte tillverkat gjutjärnsfasaden till Stora ritningar 1861—74 gåtts igenom med avseende på butiksfasa¬ Nygatan 33, där företaget hade sin försäljnings¬ der i gjutjärn. lokal fram till sekelskiftet. Några av de mera Ritningar och ritningskopior till gjutjärnsfasader finns be¬ varade i Bolinders arkiv. Föreningen Stockholms företags- storartade byggnadsverken med gjutjärnskolon- minnen, som också innehåller företagets räkenskaper och ner i Stockholm är också dokumenterat av Lud- korrespondens. Ludvigsbergs arkiv i Stockholms stadsarkiv vigsbergs fabrikat: en av Åbom ritad glasveran¬ är däremot endast fragmentariskt bevarat. da till Berns 1875, verandor vid Strömparterren och Hasselbacken samt Mosebacke terrass 1886 Ahlberg, Gösta 1958. Stockholms befolkningsutveckling ef- (Rahl 1958 s 24, 32). tér 1850. Det är först under åren kring första världskri¬ Ahlfeldt, Arvid (red) 1886. Sveriges firmor och män inom get som storkapitalet och cityverksamheter för¬ handel, industri och konst. Handbok för kommersiella lorar sitt intresse för Gamla stan. 1917 sägs att upplysningar... stadsdelen inte längre är Stockholms ’city’, fast¬ Andersson, Henrik O 1973. En stadshistorisk torso. (Rec av än ännu utgör centrum rederier¬ Skeppsbron för G Selling, Hur Gamla stan överlevde) Arkitektur 1973:7 s na och Västerlånggatan är en betydande affärs- 29f. gata, särskilt för detaljhandeln i manufaktur Andersson, Henrik O & Bedoire, Fredric 1973 (1977). Stock¬ (Nordisk familjebok 1917). Men avvecklingen av holms byggnader. cityverksamheter var inte definitiv, och så sent — 1981. Bankbyggande i Sverige.

37 Badger, Daniel D 1865. Illustrated Catalogue of Cast-Iron Building for Commercial Purpose Architecture. New York. Ny upplaga med förord av Mar¬ got Gayle 1981. New York. in the Old City Core of

Cornell, Elias 1979. Byggnadstekniken. Metoder och idéer Stockholm 1850—1910 genom tiderna (l:a upplagan 1970). by Fredric Bedoire and Cecilia Granström Eronn, Anna-Lis 1981. J F Åbom. 1: Stenstadens arkitekter. Sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse In the huge efforts to redevelop Stockholm dur¬ vid utbyggande av Stockholms innerstad 1850—1930 (red ing the latter part of the 19th century on the pat¬ Thomas Hall). tern of Paris and Vienna, the medieval city core on the isle of Stadsholmen was excluded. How¬ Fryer, William J J:r 1869a. Iron Building i New York. The Builder 1869 s 529—530. ever, there were projects for totally rebuilding

— 1869b. Iron Store Fronts. The Architecture Review and the whole island in 1859—1895, but they were American Builder’s Journal, vol 1, 1869, s 620—622. never realized. This study aims to prove that the Gayle, Margot & Gillon, Edmund V J:r 1974. Cast-Iron Ar¬ plans never were regarded as a serious threat, all chitecture in New York. A Photographic Survey. New the more since they did not prevent a vital buil¬ York. ding activity for commercial purposes. In mid¬ Glase, Béatrice och Gösta 1978. Gamla stan med Slottet och nineteenth century Stadsholmen became the dist¬ Riddarholmen. rict with banks, insurance companies, offices Gårdlund, Torsten 1945. Bolinders. En svensk verkstad. Till and the more fashionable shops. 100-årsminnet av J & C G Bolinders mekaniska verkstads The study has recorded eight hundred in¬ grundande. stances of building activity during the period, Hawkins, William John III 1976. The Grand Era of Cast- most of them referring to small Iron Architecture in Portland. Portland. improvements but around a hundred of them large rebuildings Josephson, Ragnar 1916. Borgarhus i Gamla Stockholm. and thirty totally new constructions. Old residen¬ Miller’s Stranger’s Guide for the City of New York with tial houses early became readapted to offices, map, 1866. Faksimiltryck 1979, Bokförlaget Rediviva, to new Stockholm. partly owing the fact that the commercial architecture was strikingly restrained within the Nordberg, Tord 0:son 1975. Gamla stan i Stockholm. Kul¬ limits of the Italian Palazzo pattern. turhistorisk beskrivning hus för hus. Kvarteren Achilles—Glaucus. The second part of this article deals with the new cast iron architecture for shop fronts, intro¬ Nordisk familjebok 1917 (2;a upplagan). Rubrik Staden. duced in the 1860s, especially on the old build¬ Ohlmarks, Åke 1953. Boken om Gamla stan. ings in the street of Västerlånggatan, where one Pevsner, Nikolaus 1976. A History of Building Types. Lon¬ can still find 26 shop fronts with cast iron used don. on one or two of the floors. In form and con¬ Rahl, Oskar 1958. Ludvigsbergs werkstad och ludvigsber- struction these shop fronts show similarities to gare. the first clearly pronounced commercial architec¬ Selling, Gösta 1973. Hur Gamla stan överlevde. ture as it developed on Lower Manhattan in New Stockholms Adress-kalender 1860—1910. York from the 1840s to the 1870s.

William-Olsson, William 1937. Huvuddragen av Stockholms geografiska utveckling.

38