Bårjås 2009 Bårjås

Sisadno/Innhold ISBN 978-82-7943-038-4 © Báhko 97 88279 Grenseleden –RádjebálgesGränsledenmannulahka Kultuvrraduobddakijn/ –envandringikulturlandskap Sáme dålusjájggeOarjje–Sáltonijlaguoradaládum/ Laestadiankapellets/bönhusets historiaiGällivare Samiske kulturminner–enudetnååtavarepå? Samisk fortidiSør-Salten–eituutforskaområde Sáme kulturmujto–manendajtvárajdaválldet?/ 430384 Jielleváre læstadianarij biednagoadehiståvrrå/ Noajdde basseváren/NåjdeniBassevárre Násstealmme –Jahtonjaárggabiejven/ Siejde histåvråbirra/Ensejteshistoria Gard oggrend–stedsnavnforteller... Stjärnhimlen –vardagochmyter Sijdda –bájkkenamásubsasti.../ Hulterslahpa/Hulterhelleren Kjerstin Klæboe&StigEriksen Anna WestmanKuhmunen Arne HåkonThomassen Lars MagneAndreassen Åvddåtjála/Forord Knut HarrySivertsen Harald O.Lindbach Lis-Mari Hjortfors Marit Myrvoll Eirin Holberg Yngve Ryd

73 63 52 44 36 24 14 10

2 4

BÅRJÅS 2009 BÅRJÅS

Kulturminner / Kulturmujto

Populærvitenskapelig tidsskriftfraÁrran–lulesamisksenter Diedalasj ájggetjálaÁrran–julevsámeguovdásj 2009 BÅRJÅS Kulturminner Kulturmujto Kr. 110.- BÅRJÅS 2009 Skaff deg tidligere utgivelser av Bårjås

Bårjås la diedalasj ájggetjála mij Bårjås betyr «seil», og er et populærvitenskapelig Bårjås 2008: Valjesvuohta almmuduvvá akti jahkáj tidsskrift som utgis en gang i året av Mangfold Árranis – julevsáme guovdátjis. Árran – lulesamisk senter. Bårjås 2007: Subttsasa, árvo ja boahtteájgge Di∫∫gum: Árran julevsáme guovdásj, Bestilling: Árran – lulesamisk senter, Fortellinger, verdier og framtid 8270 Drag/Ájluokta 8270 Drag telefåvnnå: 75 77 51 00. Tlf: 75 77 51 00. Bårjås 2006: Ulmutja, årudagá ja guhkes ájádusá… Fáksa: 75 77 51 01. Fax: 75 77 51 01. Folk, hus og lange tanker… E-poassta: [email protected] E-post: [email protected] Hadde: kr 110,- + gålo Pris: kr 110,- + omkostninger Bårjås 2005: Vantsa, guollim ja álmmukjáhkko – sáme merragáddekuluvrra Båter, fiske og folketro – Samisk kystkultur Dåjmadiddje: Lars Magne Andreassen Redaktør: Lars Magne Andreassen Iehtjáda redaksjåvnån: Ronny Nergård Øvrig redaksjon: Ronny Nergård Bårjås 2004: Fuolkke, juolge ja stiebila – nuorran Sámen Røtter, føtter og slagstøvler – om å være ung i Sábme Dåjmadus ij vássteda ájnegis Redaksjonen er ikke ansvarlig for de tjálle vuojnoj åvdås. enkelte forfatteres synspunkter. Bårjås 2003: Politihkka, láttaga ja identitehtta Politikk, multebær og identitet Jårggålime sámegiellaj: Samiske oversettelser: Samuel Gælok Samuel Gælok Bårjås 2002: Julevsámegiella uddni – ja idet? Lulesamisk språk i dag – og i morgen? Skálmmágåvvå: Mikael Johansson Omslagsbilde: Mikael Johansson Bårjås 2001: Sámij duobddága – Samiske landskap Gráfalasj hábmedibme, tjuorggam ja tjanádibme: Grafisk form, trykk og innbinding: Forretningstrykk AS, Bodø. Forretningstrykk AS, Bodø Bårjås 2000: Læstádianissma – Tjuorvvo jienas sjadde giedjegij Tjuorgos jagen 2009: 500 Opplag år 2009: 500 Læstadianismen – Fra en ropende røst til en voksende blomst

Bårjås 1999: Dutkam julevsáme guovlon © Báhko © Báhko Forskning i lulesamisk område ISBN 978-82-7943-038-4 ISBN 978-82-7943-038-4 Dersom du ønsker å abonnere på tidskriftet, ta kontakt.

Bestilling: www.arran.no, se web-butikk. tlf. 75 77 51 00 • e-post: [email protected] • pris kr 110,- + omkostninger.

BÅRJÅS 2009 BÅRJÅS 2009 Sisadno/Innhold

Åvddåtjála/Forord Lars Magne Andreassen……………………………………………………………………………………………… 2

Sáme kulturmujto – manen dajt várajda válldet?/ Samiske kulturminner – e nu det nå å ta vare på? Arne Håkon Thomassen……………………………………………………………………………………………… 4

Hulterslahpa/Hulterhelleren Knut Harry Sivertsen………………………………………………………………………………………………… 10

Grenseleden – Rádjebálges – Gränsleden – mannulahka Kultuvrraduobddakijn/ – en vandring i kulturlandskap Kjerstin Klæboe & Stig Eriksen……………………………………………………………………………………… 14

Noajdde basseváren/Nåjden i Bassevárre Marit Myrvoll………………………………………………………………………………………………………… 24

Siejde histåvrå birra/En sejtes historia Anna Westman Kuhmunen ………………………………………………………………………………………… 36

Sijdda – bájkkenamá subsasti.../ Gard og grend – stedsnavn forteller... Harald O. Lindbach ………………………………………………………………………………………………… 44

Násstealmme – Jahton ja árggabiejven/ Stjärnhimlen – vardag och myter Yngve Ryd …………………………………………………………………………………………………………… 52

Sáme dålusjájgge Oarjje – Sálton ij la guoradaládum/ Samisk fortid i Sør-Salten – eit uutforska område Eirin Holberg ………………………………………………………………………………………………………… 63

Jielleváre læstadianarij biednagoade histåvrrå/ Laestadiankapellets/bönhusets historia i Gällivare Lis-Mari Hjortfors …………………………………………………………………………………………………… 73

BÅRJÅS 20082009 1 Åvddåtjála Dán jage Bårjås le kulturmujtoj birra. Ráddidus le jagev åsko birra diehtet. Bassevárre le ávkke ájn udnásj ulmutjijda 2009 kulturmujttojahken nammadav. ja subtsas kulturárbbe ájmon aneduvvá, Dákkár basseváre Sáme kulturmujto ma li da? Sámekulturjuogos (VAG gávnnuji ålles Sámen. 1987:37) tjielggij náv “Sáme kulturmujto li vuostatjin fysi- Anna Westman Kuhmunen tjállá aj vuoj∫∫alasjvuoda hkalasj bátsadusá, luovvasa jali stuovvása, sáme vidjurijs, birra dajs moatte siejdijs ma ierit sajijnisás váldeduvvin valla aj materiálagahtes mujtojs duola dagu bájkkenamá ja sáme guovlojs svieriga bielen, daj “dutkammanojn” nav bájkálasj árbbedábe gulluji dási”. Sáme kulturmujto ælla ådno gå jagen 1900. Akta dájs máhtsaduváj Ájtte svieriga dåssju “gábmásaje várijn”, valla aj mijá iellemin, árbbedábe várre- ja sámemuseaj jagen 2003, valla gånnå li val då ietjá ja kultuvrra, mij mijáv juojddá mujttádahttá. Dán jage arti- siejde? hkkala Bårjjåsin vuosedi midjij kulturmujto máhtti liehket Harald O. Lindbach vuoset tjállusijnis bájkkenamá li aj vájku mij. kulturmujto ma duobddágij ano birra subtsasti ja das vis- Arne Håkon Thomassen buktá gatjálvisáv jus sáme kul- somtjerdas ja æládusájs ma lidjin ja le. Gå lij meran ja gátti- turmujtojs le árvvo suodjalit. Uddni Sáme kulturmujto hál- jn bargo, de dá bájkkenamá jasska anon lidjin. Valla teknol- daduvvi Sámdikkes. Sån tsuojggi kultursuodjalibme ij la gija åvddånahttem, ierit jåhtem j.n.á. buktin rievddadusájt, dåssju gielav,dábijt ja árvojt suodjalit, valla aj mij hæhttup ja moadda bájkkenamá anos gáhtun ja vajáluvvin. aj kultuvra materiálalasj vuoduj gæhttjat. Luonndo, jali Yngve Ryda artihkal subtsas juojddá birra mij le guhk- duobddága sáme årromguovlojn li aj sáme kulturbirrasa. ken ierit mijájs, náste ja planehtaj birra, ma li aj kulturmuj- Sáme kulturmujttosuodjalus hæhttu danen aktan gehtja- tojda vuodon. Sån vuoset boares sámij ságájdallamijs gåktu duvvat máhttelisvuodaj vájkkudahttet dáj luondo ja kultur- sjierris náste sáme namájt oadtjun, aneduvvin klåhkkon, birrasij háldadimev. ájgev ja almeguovlojt vuosedittja. Náste gulluji duon dán Knut Harry Sivertsena tjálos vuoset midjij jut subttsasa násstegåvåjda ma vuosedi ulmutja li ietjasa iellemav ja li aj kulturmujto. Sån subtsas Hulterslabá birra mij le Bájd- kultuvrav nástij gåvådam. dár suohkanin bihtámsáme guovlon. Dát le dábálasj Eirin Holberg tjállá Oarjje-Sálto sáme dålusj ájgge le bæjválasj subtsas mij tjierggis dáhpádusáv tjiehká ja mij tiebmá mij ij la guoradaláduvvam. Juska dutkam dábálattjat le midjij dallusj ájge sáme viessomtjerda ja vuoj∫∫alasjvuoda guhkás boahtám, de le sáme dålusj ájgge dát guovlos Nord- birra subtsas ja mujttádahttá. lándas binnáv oahpes. Holberg vuoset moadda sáme kultur- Kjerstin Klæboe ja Stig Eriksen gudi goappátja libá Div- mujto gávnnuji, valla da li álu “mujtodis” kulturmujto danen tasvuona suohkanin virggáduvvam, tjálleba dan dålusj gå ieme aktijvuodajda masi dá gullujin ælla desti oahppása. jåhtulakbálggá birra mij Vuona ja Svieriga (Divtasvuona ja Hásstalussan le de dutkat åvdep ájgijt oattjotjit ålles gåvåv Jielleváre suohkanij) gaskav manná, dålusj sáme kulturdu- gånnå sáme bátsadusá kulturmujtton åvddånbåhti. obbágav. Rádjebálggá milta gávnnuji kulturmujto ma vuo- Lis-Mari Hjortfors låhpat dán jage Bårjjåsav artihkkali- sedi duola dagu ællosujtov, rijkkarájá mierredimev , nubbe jn læstadiánaj biednagoade birra Jielleváren, mij aj máhttá væráldadoarov ja elfábmoásadusájt. Rádjebálges le luonn- gehtjaduvvat kulturmujtton læstadiána åsko badjánime ja do, kultuvrra ja histåvrrå vádtsem. iellema birra. Læstadiánaj vuostasj biednagoahte Jielle- Marit Myrvoll subtsas Basseváre birra Dieldan Nordlán- váren tsieggiduváj jagen 1898, nubbe jagen 1957 ja goalmá- dan. Mij le same bassevárre. Sån vuoset guhkes sáme årrom- dijn gærggin gålgådismánon 2009. av suollun bájkkenamáj ja kulturmujtoj baktu. Jus galga “noajdev” ballemijn ja goabddájn gæhttjat, de viertti sáme Dåjmadiddje le Lars Magne Andreassen læhkám

2 BÅRJÅS 20082009 Forord Årets Bårjås handler om kulturminner. Regjeringa har utpekt várre har betydning for folk den dag i dag og viser at kultur- 2009 som kulturminneåret. arven vedlikeholdes. Lignende hellige fjell finnes i hele Sápmi. Hva er samiske kulturminner? Samekulturutvalget (NOU Anna Westman Kuhmunen tar også opp det hellige i sin 1987 : 34) definerte ”Samiske kulturminner først og fremst til artikkel i historien om en av de mange siejde (offersteiner) fysiske spor, løse og faste, etter samisk virksomhet, men også som ble tatt bort fra samiske områder på svensk side, under immaterielle minner som for eksempel stedsnavn og lokal tra- ”forskningsreiser” så sent som i år 1900. En av disse ble til- disjon hører inn under begrepet”. Samiske kulturminner er bakeført Ájtte svensk fjäll -och samemuseum i 2003, men derfor ikke bare ”gammetufter på fjellet”, men det ved våre hvor er resten av dem? liv, tradisjoner og kultur, som minner oss om noe. De ulike Harald O. Lindbach viser at stedsnavn er kulturminner artiklene i årets utgave av Bårjås viser oss at kulturminner kan som vitner om bruken av landskapet og den livsformen og være så mangt. næringstilpasningen som foregikk og foregår. Så lenge det var Arne Håkon Thomassen spør om samiske kulturminner full aktivitet på sjø og land, levde disse stedsnavnene trygt. er verdt å ta vare på. Samiske kulturminner forvaltes i dag Men med den teknologiske utviklinga, fraflytting m.m., kom av Sametinget. Han påpeker at kulturvernet ikke bare endringer, og flere stedsnavn gikk ut av bruk og ble glemt. omfatter språk, skikker og verdier, men at vi også må se på Yngve Ryds artikkel forteller at noe som er langt unna, det materielle grunnlaget for kulturen. Naturen, eller land- som stjerner og planeter, også kan gi opphav til kulturmin- skapet i samiske bosetningsområder er også samiske kultur- ner. Gjennom intervju med en rekke eldre samer viser han miljøer. Samisk kulturminnevern må derfor ses i sammen- hvordan de lyssterke stjernene fikk samiske navn, ble brukt heng med mulighetene for å kunne påvirke forvaltningen som klokker, for å vise tiden og som kompass for å vise ret- av naturen og disse kulturmiljøene. ningen. Stjernene inngår i ulike stjernebilder som viser Knut Harry Sivertsen viser at historier også er kulturmin- hvordan folk har sett mønstre på himmelen som har gjen- ner. Han forteller oss historien om Hulterhelleren som ligger i speilet egne liv og egen kultur. Beiarn kommune i pitesamisk område. Det er en tilsynelatende Eirin Holberg beskriver Sør-Saltens samiske fortid som hverdagslig historie som skjuler en dramatisk hendelse og som et uutforsket område. Til tross for at forskninga generelt gir oss et tilbakeblikk på samisk levevis og åndelighet. sett er kommet langt, er den samiske fortida i denne delen Kjerstin Klæboe og Stig Eriksen som begge er ansatt i av Nordland lite kjent. Holberg viser til at mange samiske Tysfjord kommune, forteller oss om den gamle ferdselsåren kulturminner finnes, men de er ofte kulturminner ”uten mellom Norge og Sverige(Tysfjord og Gällivare kommu- minner” fordi den opprinnelige sammenhengen kulturminner) i et gammelt samisk kulturlandskap. Langs Grense- nene inngikk i, ikke lenger er kjent. Utfordringen er derfor leden finnes det kulturminner som vitner om for eksempel å forske på fortida for skape et helhetsbilde hvor de samiske reindrift, fastsettelsen av riksgrensene, andre verdenskrig sporene fremstår som kulturminner. og kraftverksutbygginger. Grenseleden er en vandring Lis-Mari Hjortfors avslutter årets Bårjås med en artikkel gjennom natur, kultur og historie. om læstadianske forsamlingshus, som også kan ses på som Marit Myrvoll forteller oss om det hellige samiske fjellet kulturminner om læstadianismens framvekst og popularitet. Bássevárre på Tjeldøya i Nordland. Hun viser til en lang Det læstadianske samlingshuset i Gállivare ble først bygd i samisk tilstedeværelse på øya gjennom stedsnavn og andre 1898, det andre i 1957 og det tredje ble ferdigstilt i 2009. kulturminner. For å kunne se” nåjden i fjellet” med tromme og hammer, kreves det kjennskap til samisk religion. Basse- Lars Magne Andreassen, redaktør

BÅRJÅS 20082009 3 Samiske kulturminner – e nu det nå å ta vare på? Samiske kulturminner forvaltes i dag av Sametinget. I denne artikkelen stilles spørsmålet om samiske kulturminner er noe å ta vare på, og i så fall – hvilke tanker ligger til grunn for en særskilt samisk forvaltning av samiske kulturminner? Og har forvaltningen av samiske kulturminner betydning for Sápmi?

Arne Håkon Thomassen

Hva er kulturminner? Kulturminneloven av 1978 sier at kulturminner og kulturmiljøer med deres egenart og variasjon skal vernes både som en del av vår kulturarv og identitet og som ledd i en helhetlig miljø- og ressursforvaltning. Med kulturminner menes alle spor etter menneskelig virksomhet i vårt fysiske miljø, her- under lokaliteter det knytter seg historiske hendelser, tro eller tradisjon til. Ingen må sette i gang tiltak som er egnet til å skade, ødelegge, grave ut, flytte, forandre, tildekke, skjule eller Stáddá – Norges nasjonalfjell er et automatisk fredet samisk kulturminne. på annen måte utilbørlig skjemme Foto: Sametinget/Arne Håkon Thomassen.

4 BÅRJÅS 2009 automatisk fredet kulturminne eller frembringe fare for at dette kan skje. Tiltak som kan innebære dette må sen- des kulturminnemyndighetene for uttalelse før tillatelse kan gis. Videre fremgår det i kulturminneloven § 4 første ledd at kulturminner fra oldtid og middelalder inntil år 1537 er automatisk fredet, og i annet ledd at samiske kulturminner eldre enn 100 år er automatisk fredet. Oppgaver og myndighet innen samisk kulturminnevern ble med virk- ning fra 1. september 1994 lagt til Samisk kulturminneråd. Rådet ble oppnevnt av Sametinget i mars 1994 for å ivareta arbeidet med samisk kul- Musken med utsikt utover Hellmofjorden. Foto: Sametinget/Randi Sjølie. turminnevern. Siden 2001 har Same- tinget vært delegert den forvaltnings- er bosetningsspor som eksempelvis for barn, møteplasser, spøkelsesplas- myndighet som Samisk kulturminne- gammetufter og teltboplasser. Når ser. Et eksempel på et fjell hvor det råd hadde frem til 31.12.2000. Same begrepet likevel ikke lar seg entydig knytter seg et eldre samisk sagn til er tingets mål for kulturminnevernet er avgrense skyldes det at mange kultur- Stáddá i Tysfjord kommune, for øvrig ”å verne samiske kulturminner og minner, samiske som ikke-samiske, er Norges nasjonalfjell. Et nøkkelord hva kulturmiljøer på en måte som bidrar gjenstand for en stadig redefinering og gjelder samiske kulturminner er sam- til å styrke og videreføre samisk kultur omtolkning, og noen er ennå ikke iske stedsnavn. Slike kan sies å være og identitet.” erkjent som kulturminner. markører på samisk tilstedeværelse og I den grad en definering og avgren- Samiske kulturminner forbindes samisk bruk av et landskap. Dette er sing av kulturminnebegrepet oppfattes først og fremst med fysiske spor, løse kanskje grunnen til at enkelte bl.a. som utfordrende, jf. ”alle spor etter og faste, etter samisk virksomhet, men ikke ønsker å se samiske stedsnavn på menneskelig virksomhet i vårt fysiske også immaterielle minner som f.eks vegskilt og lignende. miljø”, virker det å være en nær uover- stedsnavn og lokal tradisjon hører inn Samisk kultur springer ut av en kommelig oppgave når vi snakker om under begrepet. Eksempler på samiske livsform nært knyttet til bruken av samiske kulturminner. Hvilke kultur- kulturminner kan være alt fra gamme- landskapet. Det samiske kulturland- minnetyper som faller inn under begre- tufter, teltboplasser, gravplasser, skapet er den samiske forståelsen av pet samiske kulturminner lar seg ikke offersteder, fangstanlegg, bogasteller, landskapet, slik denne forståelsen er endelig definere. For kulturminner melke- og merkeplasser, melke-, merke- artikulert gjennom aktiviteter. Kunn- som det knytter seg levende eller ned- og sperregjerder, sennegrassteder, skap om og tilhørighet til et landskap tegnet samisk tradisjon til, eller der urtesamlingsplasser, seljebarkplasser, er formet gjennom vekselspillet mel- fagkunnskapen har bekreftet tilknyt- sagnsteder som hellige fjell, hellige lom praktisk erfaring og historisk ning til samisk historie og forhistorie, innsjøer, muntlige fortellinger og joik bevissthet. Samiske kulturminner re- er begrepet entydig. Eksempler på slike knyttet til bestemte steder, lekeplasser presenterer derfor et viktig dokumen-

BÅRJÅS 2009 5 tasjonsmateriale for samisk historie og forhistorie. Dette kan også hjelpe den samiske befolkningen med å synlig- gjøre sin egen samiske historie og ver- dien denne har, i prosesser som offentlige myndigheter legger opp til, for eksempel arbeidet med bruk og vern av Tysfjord-Hellemo. Det er ulike måter å definere kulturminner, og kulturminnetyper som samiske på. Kulturminnetyper kan også defineres som relaterte til den samiske forhistorien; dvs. de er fysiske manifestasjoner av de prosesser som ledet frem til etablering av de historisk kjente samiske kulturtrekkene. I dette Harefiguren på bergkunstfeltet Dyreberget på Leiknes. Bergkunstfeltet er trolig cirka 9000 ligger også en erkjennelse av at kul- år gammelt. Foto: Sametinget/Arne Håkon Thomassen. turminnetyper fra den tidlige forhistorien kan forstås som forutsetninger for både samisk og ikke-samisk kultur og identitet. Der de er elementer i samiske kulturlandskap er det likevel naturlig å behandle dem som en del av den samiske kulturarven. Eksempler på sistnevnte er helleristninger, eller bergkunst. Kulturmiljøbegrepet dekker ulike områder som bygningsmiljøer og kulturlandskap hvor kulturminner står i en funksjonell sammenheng med hverandre. Kulturmiljøbegrepet inneholder også landskapssammenhenger det knytter seg hendelser, tro og tradisjon til. Kulturmiljø vil kunne tilskrives ulik betydning avhengig av kulturelt stå- sted. Ofte har det samme landskapet til ulike tider vært benyttet av mennesker med forskjellig kulturell tilknytning. I forlengelsen av dette må en kunne ta Amandus-stua på Borg på Hulløya. I regi av Árran er det planer om restaurering, med høyde for at også ulike kulturelle grup- tilskudd fra Riksantikvaren. Foto: Sametinget/Randi Sjølie. per som har hatt og eller har tilhørighet

6 BÅRJÅS 2009 til samme område vil kunne ha ulike syn og vurderinger av områdets mening og betydning, og at disse syn vil kunne stå i et konkurrerende forhold til hverandre. Det understrekes at Sametingets forståelse av kulturminner og kulturmiljø ikke utelukkende dreier seg om en nøytral oppfatning av objek- tive egenskaper ved fysiske strukturer, men om hvordan vi forholder oss til omgivelsene på. Med andre ord så kan ikke kulturminner eller kulturmiljø lett avgrenses til en ting med en 5 meters vernesone rundt.

Samisk landskapsbruk Hvordan landskapet er brukt henger nøye sammen med hvordan landskapet er forstått, hvilken kunnskap bru- Den samiske gården Kjelvik i Sørfold kommune. Ble i 2009 utpekt som et av 20 spesielt kerne har om landskapet og hvilken til- utvalgte nasjonale kulturlandskap. Foto: Sametinget/Arne Håkon Thomassen. knytning de føler til det. Kulturminnene og kulturmiljøet viser til en samisk for- I alle deler av det samiske området det samiske landskapet. Landskapet ståelse av landskapet og natur, og også fremheves det at den samiske måten å utgjør kulturminnenes kontekst og landskapet og naturens betydning for ferdes i landskapet på, er og ikke sette premiss, og det kreves derfor ofte nær økonomiske, sosiale og religiøse for- tydelige spor etter seg. En annen gene- kunnskap om hvilke aktiviteter som hold. Mangfoldet av samiske kultur- rell holdning er at byggverk helst må ble drevet i landskapet, for å klare å se minner i Sápmi forteller om en langva- ha en slik form at de til forveksling kulturminnene. Mange landskap vil rig samisk bruk av de samiske område- likner naturen, er en del av den og for- også måtte forstås som samiske kul- ne. Det samiske kulturlandskapet har svinner i naturen etter endt bruk. turlandskap, uten at det inneholder stor tidsdybde og høy grad av kontinu- Å "gro igjen" eller "bli til jord igjen" er kulturminner i form av menneske- itet fordi bruken av landskapet i dag, derfor sentrale begrep i samisk språk. skapte spor. Landskapet kan inneholde på tross av nyere teknologi og redskap, Tradisjonelle samiske boligformer, beiteland, flyttveier, fiskeplasser, ut- ikke har endret seg så mye gjennom gammer og lavvokonstruksjoner, er kikkspunkt, sennagressmyrer, urte- og historien. Historier og tradisjoner for- alle relativt lette konstruksjoner laget i barksteder eller kaldkilder. Selv om teller oss at de samiske formødrene treverk, never, torv og stein. Dette er mange ikke er i stand til å peke på slektsledd etter slektsledd gjennom materialer som brytes lett ned og går kulturdimensjonen, må vi innse at mye århundrer har utformet landskapsrom- tilbake til naturen. Derfor må man i «urørt natur» er tildels sterkt preget mene og på den måten knyttet sterke mange tilfeller være svært godt kjent av samisk bruk gjennom mange hun- bånd mellom menneske og territorium. for å finne frem til kulturminnene i dre år.

BÅRJÅS 2009 7 svært viktig bidrag til å vedlikeholde samenes identitet og relasjoner til for- fedrenes områder, og dermed styrke og videreføre de historiske røttene dette landskapet representerer både for dagens og morgendagens generasjoner. På denne måten inngår også kulturminnene og kulturmiljøene i en samisk samtidssammenheng ved at de i tillegg til å gi historisk kunnskap, også bidrar til opplevelse av kulturell tilhørighet og bevissthet om atferd i og bruk av naturen. Kulturminner og kulturmiljø er en miljømessig og kulturell ressurs, som står i et gjensidig forhold til andre miljøressurser og også de sosiale og kulturelle ressurser. I ordet kulturminne dreier det seg om kunnskap og erkjennelse. Det dreier seg om kunnskap om hvordan en har forholdt seg til og brukt sine omgivelser, og ikke minst kunnskap om hvordan vi kan og bør forholde oss til og bruke våre omgivelser.

Avslutning Er så samiske kulturminner noe å ta vare på? Tidligere Sametingspresident Ole Henrik Magga har sagt at kultur er som luften. Med dette mener han at mennesker merker den ikke når den har den. Men de merker det til gangs Prøvestikk fra gammetuft i Bø kommune. Datert til 450-560 e.Kr. Foto: Willy Vestå. når de holder på å miste den. I et glo- balt samfunn er dette noe som mange Mange samer har derfor vokst opp ter i et landskap, i et område eller terri- minoriteter og urfolk har opplevd, og med mytene, fortellingene og forestil- torium som de regner for sitt eget, der fortsatt opplever. Det er ikke nok å lingene forankret i tradisjonene som forfedrene har satt sine spor. Dette utelukkende peke på de immaterielle ofte er knyttet til landskapet. Dette betyr også at vern av det samiske, his- sider ved kulturelle uttrykk som innebærer at mange av samene har røt- toriske kulturlandskapet vil være et språk, skikker, verdier m.m. når man

8 BÅRJÅS 2009 tenker på retten og mulighetene for handler derfor om forvaltning av tingets webside: http://www.samedig- kulturutvikling. Man må også se på materielle forutsetninger for samisk gi. no/artikkel.aspx?AId=123&back=1& det materielle grunnlaget for kulturen. identitet i form av blant annet kultur- MId1=14&MId2=114&sprak=norsk Den miljø- og urfolksrettslige ut- minner som kulturbærende elementer viklingen i verdenssamfunnet griper i landskapet. Kulturminnevernet må blant annet inn i debatten om rettig- derfor inngå som en selvsagt del av Tjálle heter, om myndighetsfordeling og denne debatten der miljøarbeid, øko- organisasjonsform, og om deltakelse nomisk utvikling og rettigheter hen- Arne Håkon Thomassen (r. 1968) og demokratisering. Samisk kultur og ger sammen og gir føringer også på en le Narvijkas. Åhpadum arkeolo- kulturell utøvelse har nær tilknytning fremtidig forvaltningsordning og myn- gan Tråmså universitehtan (1996) til landskap og natur. Forvaltningen dighetsfordeling for kulturminner i dahkamusájn ”Nazisme og hold- av kulturminner og kulturmiljø kan Sápmi. ninger til fortiden – Et norsk per- altså ikke betraktes som isolert fra for- spektiv”. Sån barggá seniorráde- valtningen av arealer og naturressurser. Informasjon knyttet til Sametinget som vadden Sámedikke Rievtesvuo- Den samiske kulturminneforvaltning forvaltningsmyndighet finnes i Same- hta, æládus ja birás åssudagán, Nuortta-Nordlánda guovllokon- tåvrån. Sujna le årrom- ja barggo- Arne Håkon Thomassen: sadje Ájluovtan Divtasvuona suo- Tjoahkkájgæsos Sáme kulturmujto hkanin. – manen dajt várajda válldet? Suv e-poassta le: arne.hakon.tho- Le gus sáme kulturmujto juoga majt vierttip várajda válldet? Åvdusj sámediggepre- [email protected] sidænnta Ole Henrik Magga le javllam kultuvrra le dagu ilmme. Suv mielas de ulmutja e dav ájtsasta dav gå siján dat le, valla esski nannusit ielvvi gå dav li láhppemin. Ij le Forfatteren dåssju nuoges åvddånbuktet materiáladis bielijt kultuvras duola dagu gielav gå ulmusj ájádallá rievtesvuodajt ja máhttelisvuodajt kultuvra åvddånahttemij. Ulmusj vuojn Arne Håkon Thomassen (f. 1968) hæhttu aj materiála vuodov kultuvrraj berustit. fra Narvik. Utdannet arkeolog fra Sáme kulturmujto háldaduvvi Sámedikkes. Artihkkalin buvteduvvá gatjálvis jus sáme Universitetet i Tromsø (1996) med kulturmujto li juoga majt várajda válldet galggá, ja makkár ájádusá li vuodon sierra sáme avhandlingen ”Nazisme og hold- kulturmujtto háldadibmáj. Kulturmujttoláhka 1978 jages tjáleduvvá kulturmujto li gájkka ninger til fortiden – Et norsk per- báhtsadusá ulmutja viessomis fysihkalasj birrusin, dán vuolen aj saje masi histåvrålasj spektiv”. Arbeider som seniorråd- dáhpádusá, åssko ja dábe li tjanádum. Sáme kultuvrra boahtá das viessomvuoges mij le giver ved Sametingets avdeling duobddágij adnemis, ja kuturmujtoj moattelágásjvuohta ålles Sámen subtsasti guhkes ájge for rettigheter, næring og miljø, luondo ávkástallamav. Sáme kulturduobddága li dålusj ájges ja vuosedi avtatbirges regionkontoret for Nordre Nord- ávkástallamav. Árbbedábálasj sáme årudagá, gámá ja låvdagoade le materiálajs ma mies- land. Hans arbeids- og bosted er ski ja luonnduj vas gáhtu. Danen viertti ulmusj liehket viehka dåbdos jus galga kulturmuj- Ájluokta/Drag, i Divtasvuodna/ tojt sáme kulturduobddágijn gávnnat. Moadda duobddága máhtti aj dádjaduvvat sáme Tysfjord kommune. duobddágin, vájku vil e kulturmujto gávnnu ma vuosedi ulmutjijs báhtsadusájt. Moatten “duohtadahtes duobddágijn” jali “åjddå miehtsijn” le moatten láhkáj nannusit vájkkuduv- E-post: arne.hakon.thomassen@ vam sáme anos moatte tjuohte jagij alluj. samediggi.no

BÅRJÅS 2009 9 Hulterslahpa

Knut Harry Sivertsen

Hulterslabá birra galgav subtsastit majt áhtjestam Sigfredis ja Johan tjie-tjestim gullam. Hulterslahpa le Bájddárin, Stuorrabåtkan badje Tollåvákken. Duo- bddága Tollåvákkev oarjás le ájgij tjadá ælloguohtoma læhkám, ja duola dagu Riebijvágge lij ja le ájnas njoallombáj- kke. Muv máttaræjgáda áhtje bieles lidjin sij gudi muv fuolkes dájt duobd- dágijt adnin. Sij Sorssás Svierigin båhtin 1860 jagen, ja muhtem dålusj tjállusijn tjuodtju ællo lågoj badjel gålmmåtuv- sána hekka. Moadda saje li jut oadtjum namáv muv máttarælgádijs, duola dagu Saratuva (Sárádievvá) Nuortta- Ránán. Sarahelleren (Sáráslahpa) Tol- låvákkenn ja Johan Abrahambratten oarjján Tollåvákken. Hulterslahpa le slahpa mij le Stuorrabårkaågåtja láhka, mij dagáduváj årodahtte. Siejnne så- gijs tsieggiduváj, biessij ja lavnjij lij dat buorre suodje ja idjadimsadje vár- revádtsijda. Stuorrabårkka ja slahpa li luondulasj vádtsembálggán gå sijdaul- mutja galggin Ruovdajávrráj guollitjit. Sierraláhkáj Vuolep-Ruovdajávren lidjin stuorra rávdo, juska rávdo lidjin un- nebu Bajep-Ruovdajávren, de lij ienep guolle danna. Dánna guollijin vantsaj ja viermij tjavtjajt. Sámij jåhtembálges manná ja mannam la skárdev. Guollára gudi båhtin sijdas ja galggin Biellojávr- Hulterslahpa le Bájddárin, Stuorrabåtkan badje Tollåvákken/Hultehellerens beliggenhet ráj lidjin álu slabán. Sierra gåjt de sijájn er i Beiarn, nærmere bestemt i Storpåsk. gænna lij guhkes bálges, gudi båhtin

10 BÅRJÅS 2009 ållu sijdas vuollen jali Bájddárvákke oarjásjgietjes. Ma∫enagi de sáhkadahtjin mijá sadje lij “ráfedis” sadje. Ienep ja ienep ulmutjijs vásedin imálasj dáhpádusájn slabán. Dábálabmusit gullin dagu ulmusj luojoj gå dålov árranij buollidin, mij lij dån nuppe tjiegan. Ienemus oasse várrevádtsijs ettjin desti danna idjada jus dal ij lim ållu dárbbo. De såjtij nav vaj “Stuorsábme”, Johan An- dersen1 Stormoenis Misværan. Avta tjavktjaiehkeda boahtá sån elujnis jåde Riebijvággáj, jalggaednamij Tollåvák- ke oarjásjgietjen. Ællo galgaj Stormoe- nij gárddáj. Svájnnasijs guhti lij ma∫en lij muv áddjá Sivert (r. 1872). Riebijvágge lij ja le ájnas njoallombájkke/Riebivagge var og er et viktig kalvingsland. Gå de láhkánin Storpåsk:av, de lij Foto: Knut H. Sivertsen. juo nav sjevnjudam vaj Johan Ander- sen gávnadij buoremus lij danna ijáv dádjadit dav ålov vaj buorasboad-njásj ganugit. Slabán lij rásjos suodje ja jus lij dájssalam. Gå lij oanegav gulldalam, dat ij lim, de ij lim idja galla hávsske tjåhkkidij tjajmatjit, ja de Johan jårg- sjaddat. Galla lij de gullam mav ulmu- gål sunji, ja javllá: “Hoho Sivert, dát tja giehttun imálasj dáhpádusájs, valla le alvos ássje ja ij mige massta tjajm- ittjij dassta berusta. mat!” Gå de lidjin bårråm ja káfav juh- Áddjám de viellidij vas ja oane- kam, de lij de oaddát vuossa oajve vuol- gasj de oaddáj. Idedis gå boadnjátja láj, nágin tijmav oadestittjat åvddåla biebmov lidjin gárvedam, de javlaj Jo- vas jåhttåjin. han: “Guosse iján munji bådij! Guosse Man guhkev Sivert-áddjá lij oadám lij fávros sámenæjttso, tjáppa gáptáj lij ittjij diede, valla hæhkkat smaredij gå tjág∫am. Sujna lij aj unna mánásj gie- Johan Andersen tjåhkkåhij ja vuojnnet dan. Subtsastij sån lij giládam, valla lij aktu allasis sáhkadime. Sivert gut lij aj nubbe sámebáhttja gudi lij ållu lij bihtámsábme, ittjij dádjada gájkka suv ma∫en. Sån lij mannam Sárátuvas majt Johan javlaj, gå sån bådij Bálágis ja Ránán das nierbagis báhtjas, gå ittjij vuojn sáhkadij oarjemus giellasuorgev sujsta ráfen besa. Sån lij slabán suojev nuorttasámegielas, márkosámev, jali gávnnam, valla gå báhtjan lij bena, de Tjåhkåris giellasuorgev. Huoman de gávnaj suv. Dánna lij sån ja mánná gåt-

1 Unnánisj Johan Andersen Kalvås;a birra: Sån lij riegádam Bálagin 17.08.1862. Jådij elujnis Bálágis Alle-Vágij milta ja Johan Andersen. ma∫∫ela Nordlandsdalenij Bájddárin. Årruj Stormoen sijddaj Misværan 1902 jagen. Foto: Utlånt av Knut H. Sivertsen

BÅRJÅS 2009 11 Tjálle Knut Harry Sivertsen le riegádam jagen 1941 ja le bihtámsábme Bájd- dáris. Sån le bajássjaddam dan tjáp- pa várrevákken Tollåvákken (Tollå- dalen), gånnå sån ålles viesso- májgenis le barggam ja viessum. Poasstasuvdden Bájddárin le 35 jage barggam, ja aktan Toril áhkátjijn libá smávvabåndorsijdajnisás buohtalak- koj viessum. Væjddom ja bivddem, ja sáme kultuvrav bisodit le Knuta ájgenis oajvveberustibme læhkám. Knuta le pensjonissta, valla le vájm- melis berustiddje sámesiebren Bájd- dárin. Sån le ålgusvaddám girjev: ”Det hendte i fjellene” (“Dat várijn dáhpáduváj” ) mij almmuduváj gål- gådismáno 29. biejve 2009 Misværan. Suv e-poassta le: [email protected]

Forfatteren Hulterslahpa/Hulterhelleren. Foto: Knut H. Sivertsen. Knut Harry Sivertsen er født i 1941 og er pitesame fra Beiarn. Han er teduvvam, ja vuosedij munji nijbev maj- Soames jage dássta åvddåla de oppvokst i den vakre fjelldalen Tållå- na lij gåddåm. Ma∫∫ela gå lij gåddåm huoman Bájddár histåvrråsiebrre dal, hvor han har bodd og virket i de lij sunnuv biedjam gålloj slabán ja mierredij slabáv vas årudahkan åbd- hele sitt liv. Han har jobbet i 35 år giergev badjel gåmedam. Gållo lij jur dit. Mujsta gatjádin jus bargguj oas- som landpostbud i Beiarn, ved siden gåggu árran dálla lij, ja danen luojmmá sálastáv, valla ittjiv, dajnas gå dálla av småbruket han og kona Toril drev ja fuojkat gå dålåv dahki.” mijá ájgen, le várijn idjadimsajijs galle, sammen. Jakt og fangst, samt å ivare- Johan lij de gatjádam jus dal sjávvun ja manen de ráhposajev aj. Valla åbddi- ta den samiske kulturen har vært gå ietjá bále hæhttu slabán liehket. Dav duváj gåjt. Akta barggijs gesi dáv subt- Knuts hovedinteresser opp gjennom duodastij dat nuorra næjttso, gå lij oad- tsasav subtsastiv, lej muvrrim danna årene. Knut er nå pensjonist, men er tjum ietjas birra subtsatit. Gå dát dáhpá- gånnå árran lij, subtsastij munji árrana aktivt med i sameforeninga i Beiarn. dus ma∫enagá subtsastaláduváj, ællim vuolen lidjin dávtijt gávnnam ma suv Han har gitt ut boka ”Det hendte i de ålos gudi sihtin slabán idjadit. Ja daj- mielas ettjin máhte divrij dávte liehket. fjellene” som ble lansert 29. oktober nas ittjij ájmon aneduvá, muora miess- Na duohta le gal, galla ållo le ma várijn 2009 i Misvær. E-post: [email protected] kin ja slahpa ittjij desti årodahte. li tjiegán.

12 BÅRJÅS 2009 Knut Harry Sivertsen: Etter å ha ordnet seg med mat og kaffe, var det bare å legge seg Hulterhelleren med sekkene under hodet for å få seg noen timers søvn, før flyttinga tok til igjen. Jeg vil fortelle en historie om Hulterhelleren som jeg har hørt av min Hvor lenge bestefar Sivert hadde sovet visste han ikke, men han far Sigfred og onkel Johan. Hulterhellerens beliggenhet er i Beiarn, våknet brått av at Johan Andersen satt oppe og tilsynelatende snakket nærmere bestemt i Storpåsk (Stuorrabåt`ka) i øvre Tollådal. Landska- med seg selv. Sivert som var pitesame, forstod ikke alt som Johan sa, da pet sør gjennom Tollådal har i uminnelige tider vært reinbeiteområder han kom fra Ballangen og således snakket den sørligste grenen av nord- og for eksempel Riebivagge var og er et viktig kalvingsland. Mine samisk, markasamisk-, eller Jukkasjärvi-dialekten. Men så mye forstod oldeforeldre på farsiden var de første i min slekt som brukte området. han da, at etter hans mening var gammelgubben blitt gal. Etter å ha De kom fra Sorsele i Sverige i 1860, og i noen gamle nedtegnelser står hørt på ei stund, satte han i å flire, hvorpå Johan snur seg til han med det at reinflokken deres var på godt over tre tusen dyr. Flere steder disse ord: ”Hoho Sivert, det her er ei alvorssak og ikke nåkka å flir åt!”. har navn etter nettopp mine oldeforeldre, som for eksempel Saratuva i Bestefar la seg da ned og etter ei tid kommer søvnen. På morgenen Nord-Rana, Sarahelleren i Tollådalen og Johan Abrahambratten sør i etter at karene hadde ordnet seg med mat, sa Johan: ”Jeg fikk besøk i Tollådalen. Hulterhelleren er en heller som ligger kloss inntil Storpåsk- natt! Jeg fikk besøk av ei nydelig samejente, kledd i si fine kofte. Hun bekken, som i sin tid ble gjort beboelig. En vegg av bjørkestranger ble hadde også et lite barn på armen. Hun fortalte meg at hun var forlovet, reist opp, og med never og torv utenpå var den et godt skjul og over- men at det også var en annen samegutt som var gal etter henne. Hun nattingsplass for fjellvandrere. Storpåsk og helleren ligger i den hadde reist fra Saratuva i Rana for å komme unna den innpåslitne naturlige ferdselsveien når bygdefolk skulle til Bjøllåvatnan på fiske. karen som hun ikke fikk fred for. Hun hadde søkt ly i helleren her, men Særlig i Sør-Bjøllåvatn var det svært stor røye, mens den er noe min- takket være at karen hadde hund, var hun blitt funnet. Her hadde så dre, men i større mengder i Nordre Bjøllåvatn. Her ble det drevet et hun og barnet blitt drept, og hun viste også fram kniven som ugjernin- betydelig høstfiske med garn og båt. Flyttvei for samene går og har gen var begått med. Etter drapet hadde han lagt dem ned i en sprekk i gått gjennom skaret. Fiskere som kom fra bygda og skulle til Bjøllå- helleren og velta stein over. Det var akkurat der som grua var nå, og vatnan, tok ofte inn der. Særlig de som hadde lang vei, som kom helt derfor ynket og jamret hun seg når det ble gjort opp varme.” nede fra bygda eller øverst fra Beiardalen. Johan hadde så spurt henne om det nå ville være stille, hvis han Etter hvert begynte det å snakkes om at plassen var ”urolig”. Fle- en annen gang måtte bruke helleren. Det bekreftet den unge kvinnen, re og flere syntes å oppleve merkelige ting i helleren. Helst var det slik nå hadde hun fått fortalt sin historie. Ettersom historien ble kjent, ble at det hørtes ut som noen jamret seg når det ble gjort opp varme på det til at få ville bruke plassen for å overnatte i. Og med det ble det grua, som var i det ene hjørnet. De fleste fjellvandrerne unnlot derfor ikke noe vedlikehold, trevirket råtnet og helleren ble ubeboelig. å overnatte der hvis det ikke var absolutt nødvendig. Beiarn historielag bestemte seg likevel for noen år siden å restau- Nå hadde det seg slik at ”Storlappen”, Johan Andersen2 fra Stor- rere helleren til boplass igjen. Jeg ble spurt om å delta i arbeidet, men moen i Misvær, en sein høstkveld kom flyttende med en del av sin takket nei fordi jeg mente at det, i vår tid, er plasser nok å overnatte i reinflokk fra Riebbivagge, slettelandet lengst sør i Tollådal. Reinen fjellet, om man ikke skal bruke en gravplass til dette. Men den ble skulle han ha i gjerdet på Stormoen. Blant drengene som var med var restaurert likevel. En av arbeiderne som jeg fortalte historien til, hadde også min bestefar Sivert (f.1872). murt opp der grua hadde vært, og han fortalte meg at under grua ble Da de var kommet i nærheten av Storpåsk, var det blitt såpass det funnet bein som etter hans mening ikke var dyrebein. Ja, i sann- mørkt at Johan Andersen fant det best å stoppe for natta der. I helle- het, det er mye fjellene skjuler. ren var det jo ly for regnværet som ellers ville gjort natta utrivelig. 2 Litt historie om Johan Andersen Kalvås. Han var født i Ballangen 17.08.1862. Flyttet Han hadde nok hørt at enkelte snakke om at merkelige ting hadde med reinflokken fra Ballangen via Vestvågøy og senere til Nordlandsdalen i Beiarn. hendt dem, men la vel ikke særlig vekt på det. Slo seg så ned på Stormoen i Misvær i 1902.

BÅRJÅS 2009 13 Grenseleden-Rádjebálges-Gränsleden

Narvik Kjöpsvik

– en vandring i kulturlandskap Ritsem Kiruna

I 2002 startet et samarbeids- Narvik Gällivare Indre Tysfjorden Kjöpsvik prosjekt mellom Tysfjord Norrbotten Ritsem Kiruna kommune, Gällivare kommu- Båt till Kjöpsvik Rastplats Sörfjorden Gällivare ne og Sörkaitum sameby. Indre Tysfjorden Lulea Rastplats Brynvatn Norrbotten

Målet var å lage, eller gjen- NorwegianBrynvatet Sea

Båt till Kjöpsvik Vasterbotten opprette, en 62 km lang Rastplats Sörfjorden Rastplats Kjerringvatnet Lulea Bro vandringsled fra Sørfjorden Rastplats Brynvatn Brynvatet Umea Norwegian Sea Gihccejiekna Jamtland på norsk side til Ritsem på Vasternorrland Vasterbotten Ornskoldsvik Rastplats Kjerringvatnet Ostersund svensk side. Bro och rastplats Krokvatnet Storsjon Bro

Harnosand Umea Gihccejiekna Jamtland Kjerstin Klæboe & Stig Eriksen Nordvatnet Vasternorrland Bjørnvatnet Ornskoldsvik Ostersund Gulf of Bothnia Prosjektetaten, Tysfjord kommune Bro och rastplats Krokvatnet Storsjon Hudiksvall Bro och rastplats Röysvatnet NORWAY Gavleborg Kopparberg Harnosand

Leden har fått navnet Grenseleden – Nordvatnet Bjørnvatnet Siljan Rádjebálges – Gränsleden, som refere- Falun Gulf of Bothnia Gavle Hudiksvall Aland rer til at ferdselsåren forbinder Sverige Bro och rastplats Röysvatnet Rastplats Sårgå NORWAY Gavleborg Kopparberg Vähtjertjåhkkå og Norge via tradisjonelt samiske Vastman-land Varmland Svártluoppal Uppsala Vasteras bruksområder og Sørkaitum sameby. Bro Karlstad Siljan Falun Orebro Gavle Prosjektet avsluttes først ved utgan- Sårgåjávrre Aland Stockholm Tjolmejávre Rastplats Sårgå Sodermanland gen av 2010, men selve leden er i dag Nykoping Goteborgoch BohusVanern Vähtjertjåhkkå Varmland Vastman-land Mariestad Svártluoppal åpen og i bruk. Vandringsleden for- Vanersborg Linkoping Uppsala Skaraborg Vasteras Skagerrak Bro Vattern Karlstad Ostergotland binder to land og tre kulturer, og til- Orebro Gálavárddo Sårgåjávrre Stockholm Alvsborg Tjolmejávre Rastplats GSodermanlandálavárddo retteleggingen innebærer at flere nå Goteborg Jonkoping Gálajávrre Nykoping Skiejátjåhkkå Goteborgoch BohusVanern Visby kan få tilgang til det rike natur- og Mariestad NorthSea Vanersborg Linkoping Gotland kulturhistoriske landskap som kjenne- Skagerrak Skaraborg Vattern Kattegat Halland VaxjoOstergotland tegner grenseområdene rundt Tysfjord Halmstad Kalmar Gálavárddo Alvsborg KronobergRastplats Gálavárddo DENMARK Goteborg Jonkoping Gálajávrre Karlskrona SkiejRastplatsátjåhkkå Väständan og Gällivare. Visby Kristianstad Blekinge Baltic Sea NorthSea I arbeidet med Grenseleden har Gotland Läjbbájávrre Båt till Ritsem Kattegat Halland Mievtaluoppal Malmo Vaxjo kulturminner en svært sentral plass. Halmstad Kalmar Kronoberg Kulturminner er bl.a. de fotavtrykk DENMARK Karlskrona Rastplats Väständan mennesker har etterlatt seg som sier 2 km Kristianstad Blekinge Baltic Sea

Läjbbájávrre Båt till Ritsem noe om hvordan de har levd og virket; Mievtaluoppal Malmo 14 BÅRJÅS 2009 2 km hvilket miljø de skapte rundt seg, hvilke tradisjoner de holdt og hvordan de har samhandlet med andre. Selv om vi hele tiden skaper nye, eller vedlikeholder gamle kulturminner, kan kulturminnene beskrives som ikke-fornybare ressurser. Viktig kunnskap om oss selv og vår historie kan gå tapt dersom vi ikke aktivt bevarer vår kulturarv og holder den levende. Enten det dreier seg om bygninger, landskapstrekk eller gjenstander, så forteller kulturminner oss noe om hvem vi er og den utviklingen vi har vært en del av. Alt kan ikke bevares, og bør heller ikke bevares. Målet må være å finne frem til en balanse der vi tar vare på det som vi kan lære noe av i fremtiden. Rádjebálges er merket med samiske farger. Foto: Mikael Johansson. Vandringsleden er med sin historie et kulturminne i seg selv, og det landskap som følger den er et kulturlandskap, der mennesker har levd og virket og etterlatt avtrykk som forteller om deres levemåter, tradisjoner og tro. I forbindelse med utviklingen av Grenseleden som besøksmål, både for turister og lokalbefolkningen, har denne kulturarven i hovedsak to funksjo- ner. For det første, gjennom å vise til de kultur- og naturskatter landskapet langs leden har å by på, forsøker vi å vekke interesse for friluftslivsaktivite- ter i området. Gjennom tilgjengelig- gjøring av kulturminner forsøker vi dessuten også å bevare noe av den kunnskap som er lagret i dette miljøet. Vi arbeider med å dokumentere ledens historie, de spor etter mennesker vi fortsatt kan se, og den kunnskap som finnes hos og om de som har levd her. Rádjebálges er en vandring gjennom natur, kultur og historie. Foto: Karl-Gustav Karlsen.

BÅRJÅS 2009 15 Leden mellom Áhkájávrre og Sør- fjorden går langt tilbake, og har blant annet vært brukt som handels- og næringsvei, samt som flyktningrute under andre verdenskrig. Grensetraktene mellom Tysfjord og Gällivare har vært, og er fremdeles, først og fremst et samisk bruksområde. Vandringsleden går gjennom landskap der stedsnavn, vegetasjon og dyreliv, samt rester etter boplasser, reingjerder, melkeplasser og offersteder, vitner om samisk virksomhet og ferdsel. Vi vet ikke hvor langt tilbake i tid området har vært brukt, men det er registrert tufter og mindre fangst- gropsystem for villrein i traktene mellom Vájssáluokta og Hellemobotn som er datert til rundt 700 e.Kr. Under følger et lite utvalg av de ulike kulturminner som er å finne Reinmerking etter Rádjebálges. Foto: Mikael Johansson. langs Grenseleden. en svært systematisk måte. Reinen ble samt handel med egenproduserte hentet inn fra beite for å melkes både varer. Reinmelk og reinmelksprodukter morgen og kveld. ble både brukt i det daglige kostholdet Melkeplasser Etter at et område var utbeitet fort- og som handelsvarer. Til Tysfjord Grenseleden går gjennom områder satte sijddaene til nye områder, og slik kom reindriftsnomadene med melke- som tradisjonelt har vært brukt av Sør- fortsatte de hele sommeren. Forutset- produkter og reinskinn, samt klær og kaitum sameby som sommerbeite for ningen for denne reindriftsformen var fottøy av reinskinn. Med dette byttet rein. Her slo samebyens sijddaer seg et svært nært samspill mellom rein, de til seg mel, salt, kaffe, tran og andre ned under sommerhalvåret for å holde menneske og landskap. Dyr og men- nødvendige produkter. oppsyn med, og melke, den beitende neske levde tett innpå hverandre i et reinen. Landskapet bærer fortsatt preg terreng som de kjente og forstod, og av å ha vært brukt som beitemark, og som lå til rette for både boplasser og midt i vegetasjonsteppet dukker det beite; med tilgang til vann, brensel og Andersgjerdet ofte opp små flekker som er spesielt spiselige vekster. I nærheten av melkeplassene finner vi gressrike og grønne. Dette er spor etter Små sijddaer med lite rein kunne ofte rester etter teltboplasser, gjerne i gamle melkeplasser. Sørkaitumsamene om sommeren flytte helt ut til de form av et rundt eller rektangulært var tidligere kjent for å praktisere en norske fjordene. Dette la til rette for ildsted i stein, og små steinmurte jord- hyperintensiv form for reindrift der en muligheten å bedrive tilleggsnæringer kjellere og depot. Enkelte steder finner dro nytte av reinen som melkedyr på i form av fiske, arbeide hos bøndene, vi dessuten sperregjerder i stein.

16 BÅRJÅS 20082009 Mosken reppi (Riehppe) og Sør- fjordjuvet er to bratte, dype fjelljuv som skjærer seg inn fra Mannfjord og Sørfjordbotn. Juvkantene skilles av en 700 meter bred fjellrygg. Det er denne smale fjellpassasjen som forbinder Sørfjordfjellet med Nestindhalvøya. Her går reinens naturlige trekkvei, og dette forholdet har man visst å utnytte fra de tidligste former for tamreindrift. Med en utrolig arbeidsinnsats har et system av steingjerder blitt opp- ført for å kontrollere reinens vandring til og fra Nestindhalvøya. I områdene nær steingjerdet finner vi svært frodige beiteområder hvor den spesielle og intensive melkereindriften ble bedrevet. Også senere former for reindrift har hatt god nytte av steingjerdet. Anlegget slynger seg mellom knau- ser og sletter på en fantasifull måte; reparert og bygget på gjennom generasjoner. Gjerdet består av flere deler og har en lengde på rundt 1000 meter. Alderen på anlegget er vanskelig å anslå, men i følge Johan Albert Kalstad, som har dokumentert mye av historien i området tilknyttet Grenseleden, ble det først bygget av de gamle Kaitum- slektene. Navnet Andersgjerdan kan muligvis knyttes til Anders Skalltje og hans bruk av området. En annen som skal ha vedlikeholdt gjerdet under sin tamreindrift er Anders Amundsen Koltik (1835 – 1917). Den siste som brukte steingjerdet i reindriften var Mathias Nilsen Tjikkum fra Grunn- fjordbotn. Hans rein beitet her om sommeren frem til 1947. Det er nødvendig med ytterligere dokumentasjonsarbeid for nærmere å Andersgjerdet. Foto: Karl-Gustav Karlsen.

BÅRJÅS 20082009 17 måtte undersøkes og diskuteres. På bak- kaitumsamene innebar dette at kun et grunn av dette arbeidet, som tok flere mindre beiteområde fra grensen, langs år, ble grensen mellom Norge og Sverige Grenseleden, og frem til Dáppájavrre fastsatt og regulert i grensetraktaten av ble tillatt brukt en kort tid på sommeren. 21. September/2. Oktober 1751, den Det ble ansatt ”lappeoppsynsmenn” såkalte Strømstadtraktaten (dobbel som med utgangspunkt i reinbeitekon- datering skyldes bruk av ulike kalen- vensjonen skulle se til at reglene for dere. Danmark tok i bruk den Gregori- beite ble overholdt. anske kalender fra år 1700, mens Sverige I 1924 ble Amund Andersen Koltik benyttet den Julianske frem til 1753). (1863 – 1936) ansatt av lappefogden Etter denne endelige overenskommel- i Nordland som lappeoppsynsmann sen begynte selve merkingen, som skul- for grensestrekningen Grunnfjord – le vise seg å ta 15 år å utføre. Grovarbei- Efjord. Koltik var av kaitumsamisk det ble gjort av soldater, bønder, dren- slekt, og hans foreldre hadde slått seg ger og lokalbefolkning. Da grense- ned som fastboende i Lávrra i Mann- merkingen var klar sto det oppført hele fjorden. I 1934 søkte Amund lappe- 293 riksrøyser på den strekning som i fogden om midler til å bygge en opp- dag utgjør skillet mellom Norge og Sve- synsgamme mellom Rijddabårre og rige. Der Grenseleden fører de to nasjo- Dáppájavrre, like ved Grenseleden. nene sammen står riksrøys 251. I artik- Lappefogden bevilget 75 kroner til kel 7 i Strømstadtraktaten står det at dette formålet, men Amund skrev til- 293 riksrøyser er plassert på strekningen straff for endring av grenseforløpet, bake til fogden at dette ikke ville dekke som i dag utgjør skillet mellom Norge og ødelegging av grenserøyser m.m. blir utgiftene. Med materialkostnader, Sverige. Foto: Unni Skoglund straffet med henging på stedet. frakt og arbeid kom den totale kostna- den opp i ikke mindre enn 97 kroner. kunne fastslå steingjerdets og boplas- Amund kunne imidlertid garantere sens historie, men det utgjør et spen- Amundgammen for at gammen ville holde i minst 30 nende kulturminne som viser hvordan år1, og at det derfor var en lønnsom mennesker i lang tid brukte og levde i For å avklare rettssituasjonen for samene investering. Restene av gammen er området langs Grenseleden. som bodde i grensetraktene og benyttet fortsatt synlige. seg av området til reindrift, ble det utar- beidet et tillegg til grensetraktaten, kalt Riksrøysens historie Lappekodicillen. Denne skulle avklare Leden i krigstid samenes rett til ferdsel over landegren- På bakgrunn av fredsslutningen mellom sene med sine reinflokker. I og med uni- Tysfjord ble mye brukt som flyktning- Danmark-Norge og Sverige i 1720 ble onsoppløsningen i 1905 og reinbeite- rute under krigsårene. Selv om stør- det bestemt at hele grensen mellom konvensjonen av 1919 ble imidlertid stedelen av trafikken gikk over fjellet Norge og Sverige skulle gås opp. Det samenes bruk av de tradisjonelle beite- fra Hellemofjorden og Grunnfjord, ble rådde tvist om visse områder, og disse områdene i Norge begrenset. For Sør- også Sørfjord, og den sti som i dag er

1 Tysfjord Lokalhistorielag, Årbok for Tysfjord årgang 26, 2008, s. 69 -70, Samt Johan Albert Kalstad, Naturguide for vandringen fra Sørfjorden til Áhkájávrre, 2003.

18 BÅRJÅS 20082009 Grenseleden, benyttet. Det finnes fortsatt spor etter tyskernes nærvær i grensetraktene under krigen. Langs leden finner vi blant annet rester etter tyske grenseposter og gjenstander som tyske soldater har etterlatt. I Den norske turistforenings årbok fra 1951 har Theodor Broch, ordfører i Narvik fra 1934 til 1946, beskrevet sin flukt fra Norge til Sverige via Sørfjor- den og Áhkájávrre. Broch skriver:” Som ordfører i Narvik fikk jeg forholdsvis tidlig van- skeligheter med tyskerne og måtte trekke meg tilbake”. Han ble første gang arrestert for brudd på § 36 i den tyske krigslov; ”sabotasje av viktige kom- munikasjonsforbindelser”. Dette var et Spor etter Tyskernes nærvær under krigen. Foto: Karl-Gustav Karlsen. lovbrudd som skulle straffes med døden. Tiltalen ble imidlertid frafalt, men 15. Juni 1940 ble Broch igjen arrestert, da i Harstad for spionasje. Han klarte imidlertid å rømme, og med sin kone Ellen og datteren Siri kom han seg til Tysfjord med båt. Båten la til et stykke utenfor Kjøps- vik, slik at Broch usett kunne ta seg inn på egen hånd og kontakte distriktslege Sandberg i doktorgården. Denne kunne fortelle at Broch var etterlyst, og at lensmannen hadde fått ordre om å arrestere ham. Det hadde nettopp kommet en tysk avdeling til Hellemobotn og det ble derfor bestemt at doktorbåten skulle føre den lille familien inn til Sørfjorden. Distriktslegen ville hjelpe til med å finne noen der som kunne lose dem over fjellet til Sverige. Broch skriver at losen het Leif, men i følge lokale kilder var det Ole Olsen Langs leden finnes det blant annet tyske grenseposter. Foto: Per Eric Kuoljok.

BÅRJÅS 20082009 19 som til slutt hjalp ham over fjellet. Det ble bare de to som gikk. Ellen og Siri skulle bli igjen hos distriktslege Sand- berg. De anså at turen ville være for krevende på våren når elvene var så strie, og flere steder ville en være nødt til å vade over. Det var en fin og klar kveld, men den første stigningen var bratt, og Broch var temmelig trett. Innimellom tok de korte pauser hvor de kokte kaffe og gjorde opp bål ved hjelp av dverg- bjørk og lyng. Vel over på svensk side av grensen fulgte de vassdragene nedover, men stien forsvant i myrlandska- pet, og de ble nødt til å ta store omveier for å finne de rette stedene å vade over der det var nødvendig. Etter to dagers vandring kom de ned til Áhkájávrre, der de ble tatt hånd om av det Broch beskriver som ”ordentlige reinlapper med telt og svære hjorder. Små, blide lappunger drysset nedover bakken da vi nærmet oss leiren”. Fra Sverige dro Broch videre til Mos- kva og derfra til Vladivostok med den transsibirske jernbanen. Herfra fortsatte han til USA, hvor han ble gjenforent med familien, og arbeidet med å mobili- sere norsk-amerikanere til å delta i kam- pen mot okkupasjonsmakten.

Kraftverkslandskapet som kulturminne Grenseleden både begynner og slutter i kraftverkslandskap. Det moderne samfunn er bygd opp rundt tilgangen til Utbyggingen i området har forårsaket ugjenkallelige inngrep i naturen som fullstendig har kraft og de tekniske framskritt denne omskapt landskapet og endret de økologiske forutsetningene for både mennesker, dyr og flora. besørger. Svensk og norsk vannkraft Foto: Per Eric Kuoljok

20 BÅRJÅS 20082009 har vært avgjørende for byggingen av velferdssamfunnet, og en forutsetning for vår industri og materielle velstand. Vannkraftsutbyggingen i Nord-Sverige har lagt grunnlaget for gruvenæringe- nes fremgang på verdensmarkedet, og dermed også for samfunnene som har vokst frem rundt gruvene. Tilgangen til elektrisitet har vært nødvendig både for moderniseringen av gruvedriften, og for transportering av den malm som hentes ut. I og med kraftverket i Sørfjorden som ble bygget 1920 for å forsyne Nordland Portland Cementfabrikk i Kjøpsvik med strøm, fikk Tysfjord elektrisitet til og med før hovedstaden. Det er utrolige mengder kraft som produseres i dette området. Vatten- falls vannkraftverk på svensk side produserer mellom 10 000 og 15 000 GWh (gigawattimer) i året. Kraftver- ket i Sørfjorden produserer rundt 300 GWh. Til sammenligning ble Elkems kraftverk i Sørfold solgt for 4,3 milliarder. Deres produksjon lå på omtrent 1700 GWh. Med dette salget som målestokk ligger Vattenfalls verdier i vassdragene langs Grenseleden på rundt 60 milliarder kroner. I tillegg til vannkraften bedrives også ulike typer Sørfjorden. Foto: Mikael Johansson. næringsvirksomhet tilknyttet mineral- utvinning i området. endelig stilling til bygging. Det må fremskritt har gjort at det lenge ikke Videre planlegges det en vindmøl- blant annet utredes hvordan parkens ble stilt særlige spørsmålstegn ved lepark på Sørfjordfjellet, der Grense- plassering vil ligge i forhold til kultur- eventuelle konsekvenser av kraftut- leden går. Hvor mange vindmøller det minner i området, samt hvilken påvirk- vinningen. Men utbyggingen i områ- er snakk om å installere er ikke avgjort, ning et slikt inngrep vil ha i forhold til det har forårsaket ugjenkallelige inn- men Nordkraft vind AS forventer et naturen generelt, og natur- og kultur- grep i naturen som fullstendig har årlig utbytte på ca. 250 GWh fra par- basert turismevirksomhet i området. omskapt landskapet og endret de øko- ken. En konsekvensutredning skal Den tydelige sammenhengen mel- logiske forutsetningene for både men- imidlertid gjennomføres før det kan tas lom tilgangen til strøm og materielle nesker, dyr og flora. Marker som har

BÅRJÅS 20082009 21 vært nyttet av den samiske befolknin- ble tatt. Vi kan se tilbake og betrakte gen har gang på gang blitt satt under de konsekvenser utbyggingen fikk, og Tjálle vann, og skapt store problemer for vi kan mene noe om hvordan en burde reinnæringen. Det som i dag kalles eller kunne ha handlet annerledes. Kjerstin Klæboe le virggádam Suorvamagasinet er en kraftverksdam Men det viktigste er det vi tar med oss prosjæktaháldadusán Divtasvuo- som ligger på sørsiden av Ákhájávrre for framtiden: Hva lærer dette oss om na suohkanin. Sujna le Bachelor i Sverige. Da dette kraftverket ble hvilke naturhensyn vi må ta, og hvor- Rijkajgasskasasj sirddimij & etni- bygd, ble området som til da hadde dan kan vi gjøre ting annerledes? hkalasj aktijvuodaj fágan (IMER) bestått av flere mindre vann og mange Kunnskapen om miljøkonsekvensene duodden le sujna sosialantropo- kvadratkilometer reinbeitesland, vass- av kraftproduksjonen er en fasit. Å stå logija gasskafáhka. drag, myrområder, fjellbjørkskog og med denne i hånd gir oss et større deltaområder, forvandlet til et stort ansvar for å styre utviklingen i en ret- Suv e-poassta le: kjerstin.klaeboe@ reguleringsmagasin. Ákhájávrres van- ning som er bærekraftig for så vel tysfjord.kommune.no nivå kan reguleres med hele 30 meter. natur som kultur. Resultatet av reguleringen har vist seg Stig Eriksen le læhkám virggá- å være kraftig erosjon og nakne klip- dam prosjæktajådediddjen Divta- per. Da dammen skulle bygges inn- Levendegjøring av svuona suohkanin jage 1998 rájes. gikk området i Stora Sjøfallets nasjo- kulturminner nalpark. Nasjonalparken ble døpt etter Suv e-poassta le: stig.eriksen@tys- fossen med samme navn, Stora Sjøfal- Kultur er i grunnen noe levende, og fjord.kommune.no let, som en gang ble ansett for å være kulturminner handler følgelig om noe en av Europas mest storslåtte og som har vært levende. Men i vernet av Forfatter praktfulle fosser. Stora Sjøfallet var kulturarven handler det ikke bare om hovedårsaken til at området fikk et vedlikehold av våre minner, om vår Kjerstin Klæboe er ansatt ved pro- nasjonalparkstatus. Dette ble imidler- hukommelse. Det handler like mye sjektadministrasjonen i Tysfjord tid oversett få år senere da en bestemte om levendegjøring. Om det å finne kommune. Hun har en Bachelor i seg for å demme opp området, noe tråden som knytter sammen fortid, faget Internasjonal migrasjon & som innebar at den fredete sonen som nåtid og fremtid, og om å bruke den etniske relasjoner (IMER), i tillegg var interessant for kraftutbyggingen kunnskap vi finner i det som har vært til mellomfag i sosialantropologi. helt enkelt ble tatt ut av nasjonal- levd. parken. I dag går det derfor et belte Grenseleden – Rádjebálges – Gräns- E-post: kjerstin.klaeboe@tysfjord. gjennom parken som ikke er vernet leden er en vandring gjennom natur, kommune.no eller har nasjonalparkstatus, og den en kultur og historie. Vi ønsker å formidle gang så storslåtte fossen er tørrlagt. noe av den kunnskap som finnes lagret Stig Eriksen har vært ansatt som Kraftverkslandskapet står i sterk i området, og med det øke kvaliteten prosjektleder i Tysfjord kommune kontrast til den øvrige vandringsopp- på vandringsopplevelsen. Vår forhåp- siden 1998. levelsen langs Grenseleden. Men dette ning er at dette i sin tur vil bidra til er et viktig kulturminne. kunnskapsgenerering og bevisstgjøring E-post: [email protected] Historien gir oss forståelse for de i forhold til nødvendigheten av å opp- mune.no behov og den virkelighet som preget nå en bærekraftig balanse mellom den tid da avgjørelsen om utbygging natur og kultur.

22 BÅRJÅS 2009 Klæboe & Eriksen: Tjoahkkájgæsos Rádjebálggá birra Jagen 2002 álgij barggo ådåstuhttet boares bálggáv mij le Gievsfierda Divtasvuonan ja Rihtsema gaskav Jielleváre suohkanin. Bálges lij dålutjis læhkám oases- ja æládusbálges, valla anedum le aj báhtarimbálggán nuppe væráldadoaro ájge. Namma Grenseleden-Rádjebálges galggá vuosedit dát tjadná aktij Vuonav ja Svierigav badjel árbbedábálasj sáme duobddága ja Unna-Tjerutja tjæro badjel. Sij gudi li bálggáv adnám, ja gudi li viessum ja barggam rádjáguovlojn, le guodám luottajt ma vuosedi viessomtjerdajt, árbbedábijt ja åskov. Kulturmujtojs le galle, ja da li árvulasj diehtogálldon. Bálges manná duobddágijt gånnå bájkke- namá, sjatto ja luohtaga (ielle), årromsadje bátsadusá, ællogárde, båhtjemsaje ja værrodimsaje li, subtsasti sáme æládusás ja bargojs ja mannulagájs. Bátsadisá li aj tyska váksjomsajijs ja doarrovædtsagijs. Duodden le rijkkatsiehkim nr 251 ja elfábmoduobddága ájnas kulturmujto. Gå galggá Rádjebálggáv åvdedit guossimmåhkken, gæhttjal Divtasvuona suohkan luonndoiellem berustimev dán guovlluj båk- tet. Kulturmujtojt sadjihij buktema baktu gæhttjaluvvá aj bisodit dajt diedojt ma li vuorkkán dán bájken. Suohkan barggá bálggá histåvråv dokumenterit, ja dav buoredit, ierit ietján mierkkima ja idjadimsajij baktu. Duodden gávnnu unna girjásj ållo diedoj bálggá sjattoj, divrij ja histåvrå birra.

Litteratur og kilder Öberg, Thomas, 2005: Naturguide för vandringen från Sørfjorden Berg, Svein & Skogvold, John G., 2008: Amundgammen till Áhkájávrr på Sørfjordfjellet. Årbok for Tysfjord årgang 26, Tysfjord Lokalhistorielag Broch, Theodor, 1951: På flukt gjennom eventyrland, i Den Andre kilder/Internettkilder norske turistforenings årbok 1951. Grøndahl & Søns Stortingsmelding nr. 16 (2004 - 2005), Leve med kultur- Boktrykkeri. minner: http://www.regjeringen.no/nb/dep/md/dok/ Broch, Theodor, 1946: Fjellene venter. Gyldendal norsk forlag regpubl/stmeld/20042005/stmeld-nr-16-2004-2005-/1. Kalstad, Johan Albert, 2005: Naturguide för vandringen från html?id=406292 Sørfjorden till Áhkájávrre. Arkivverket, Samisk arkiv, 2009: Rettsdokumenter, Kalstad, Johan Albert, 1976: Sørfjordvassdragene i Tysfjord – Norge 1755-1997: http://www.arkivverket.no/sa- samisk bosetning og ressursutnyttelse. Tromsø: rapport fra misk/rettsarkiv/norge.html Samisk-etnografisk avd. Tromsø Museum. Vassdal, Trond O., 2008: Historisk sammendrag vedrø- Koltik, Amund Andersen, dagbok 1925 – 1935 (avskr. rende riksgrensa Norge – Sverige: http://www.stat- Nordland Lappefogedktr. Dagbok (1925 – 35) Hjælpeopsyns- kart.no/?module=Files;action=File.getFile;ID=34272 manden i Tysfjord). Kopi fra Tromsø Museum, fagenhet Miljøstatus i Norge, 2009: Kulturminner. Riksantikvaren for Samisk Etnografi (29.05.09): http://www.miljostatus.no/tema/Kultur- Kuoljok, Ingar Nikolaisen, 2005: Lulesamisk reindrift og minner/ landrettigheter, artikkel. Salg av kraftverk, 2009: Selger kraftverk sørover, artikkel Nordkraft vind, 2009: Sørfjord vindpark – melding med Saltenposten 05.10.09: http://www.saltenposten.no/ forslag til utredningsprogram anmeldelser/article297718.ece

BÅRJÅS 2009 23 Nåjden i Bassevárre Denne artikkelen fokuserer på Bassevárre (948 moh) på Tjeldøya (Diellda) i nordre Nordland1. Bassevárre er samisk og oversatt til norsk blir det Helligtinden, som står på de fleste kart. Hvert år rundt St. hans er snøen smeltet så mye at det framkommer en stor figur av en nåjde med tromme og hammer i østveggen på Bassevárre. Bassevárre er et av mange samiske hellige fjell i det samiske bosettingsområdet fra sør i Norge og Sverige til nordøst på Kola. I sørsamisk område kalles hellige fjell saajve varie, mens i nord er betegnelser som bassi, haldi og álda vanlige, enten som hele eller deler av navnet. Også Sieide og Noaidon finner vi som navn på fjell i Troms. De færreste av disse fjellene har i dag et norsk navn som betegner dem som hellige.

Marit Myrvoll

Hun dro slik hun var blitt fortalt, opp til elva i dalen. Da hun hadde krysset den, ventet det en reinokse på henne. Hun spurte hva hun kunne gjøre for den, og fikk til svar at hun skulle sette seg på ryggen. Reinoksen begynte å løpe, og hun bøyde seg framover og holdt godt tak i ragget. Gjennom dalen, og oppover mot den nærmeste fjellaksla bar det. Reinoksen løp og løp og da så hun at de var på vei vestover i et forferdelig vanskelig terreng, men det så ikke ut til å bry dyret. Oksen stanset ved foten av fjellet, og de løftet hodet samtidig begge to. Hun gled ned fra ryggen og så den mektige østsida til Bassevárre – med nåjden som hevet tromme og hammer – ruve over seg. Før hun fikk gjort noe mer, våknet hun. Hun tenkte flere år senere at hun skulle ha fortalt drømmen til bestefaren. Han ville ha stilt de riktige spørsmålene og forklart hva drømmen betydde. Kanskje ville han ha sagt: Var du redd for at reinen skulle trø feil? Nei, jeg stolte på den, ville hun ha svart, og beste- Bassevárre. Foto: Marit Myrvoll.

24 BÅRJÅS 20082009 faren ville fortsatt: Fint, sørg for at du har adlyde tabuer som knyttes til stedet. venner du kan stole på! De vil hjelpe deg når Noen av verdens hellige fjell er: Uluru Han sjøl har oppgaver til deg, og til det tren- i Australia; Kailash i Tibet, Asia; Olym- ger du både støtte fra andre og eget mot. Slik pen i Hellas, Europa; Sinai i Egypt, ville bestefaren ordlagt seg, trodde hun. Opp- Midt-Østen og Mount Kenya i Kenya, levelsen i drømmen glemmer hun aldri. Hver Afrika. midtsommer søker blikket til Bassevárres øst- side og figuren av nåjden som hilser hele verden med sin tromme og hammer. Samisk samfunn og Innledningsfortellingen er fra vår næring i fortid og egen tid. Mange elementer fra førkris- nåtid ten tid gjenfinnes som tradisjonsfore- stillinger i dag og som folk forholder Bjørnegrava som er funnet i Kjærfjor- seg til på ulikt vis. Slik blir fortidens den på Tjeldøya er svært gammel. tro knyttet sammen med dagens fore- Nåjden viser seg i Bassevárre i slutten av Den er den eldste bjørnegrava som stillinger som en del av vår felles for- juni. Foto: Marit Myrvoll. hittil er datert i Skandinavia (220-325 tid og kulturarv. Et enkelt bilde på et e. Kr) (Myrstad 1996:47). Det er også religionsskifte kan være at selv om vi fra samisk til norsk har endret navne- et av de eldste daterte funn etter folk kjøper nye møbler, så kaster vi ikke ut innholdet. Et annet forhold som sann- på Tjeldøya. Fordi bjørnegraver her alle de gamle. Med andre ord, det er synliggjør at det er et samisk hellig fjell, nord kun er kjent fra samisk kultur og mange forestillinger og praksiser som er figuren av nåjden2 som viser seg i religiøs praksis, er det sannsynlig at ennå kan ha stor betydning for folk. fjellsida mot øst hvert år ved midtsom- grava vitner om en samisk befolkning Artikkelen vil belyse ulike aspekter mer. Da er snøsmeltinga kommet så som oppholdt seg delvis eller hele året ved det som kan ha vært trosforestil- langt at den snøen som ligger igjen i på Tjeldøya (Myrstad 1996a:75). linger og religiøs praksis i tilknytning fjellsida, danner en figur som kan minne Fortellingen om Sigurd Slembe og til Bassevárre. Det eneste skriftlige om en person med tromme og hammer hans 20 menn som i 1138-1139 over- materialet som jeg har funnet om fjel- i hver hånd. Denne figuren kjenner vi vintret i Tjeldsund/Hinnøya-området, let, er stedsnavnet. Jeg har derfor valgt igjen fra samiske religiøse gjenstander. handler også om samer. Samene bygde en flerfaglig metodisk tilnærming til Nåjden er for eksempel avbildet med to skip til Sigurd, så store at det rodde emnet hvor både skriftlige og muntlige tromme og hammer i hver hånd på 12 mann på hver side. I tillegg gjengir kilder, samt kulturminneregistreringer bevarte trommer. sagateksten at Sigurd laget et kvad som blir benyttet. Det er ikke bare i det samiske begynner slik: ”Godt det var i gammen Av rundt 10 samiske hellige fjell i bosettingsområdet at vi finner hellige […]”, noe som i følge Nielssen Sør-Troms og Nordre Nordland (Man- fjell. De kjenner vi fra hele verden. (1990:163) kan tyde på at det ikke kun ker 1957, Qvigstad 1926, Qvigstad 1932), Selv om religion og religiøs virkelig- var i ei hule Sigurd og mennene hans er det bare Bassevárre som har fått et til- hetsforståelse og praksis er forskjellig, oppholdt seg i løpet av overvintringen. svarende navn i norsk språkdrakt. At er det likevel sammenfallende forestil- Følget kan også ha bodd i gammer Bassevárre har det samme navnet på linger om at et sted som er hellig, er med samer som vertsfolk. norsk som på samisk, kan tyde på hvor forskjellig fra det omkringliggende Manglende registrering med hensyn hellig det må ha vært for folk i regionen landskapet. Her må mennesket over- til etnisitet i skattelister og manntall kan siden ikke en gang et generelt språkskifte holde strenge regler for atferd og ha bidratt til at kunnskapen ikke er stor

BÅRJÅS 20082009 25 når det gjelder samer på Tjeldøya opp årene (Jensen 1993, Ryland 1993). er samiske kulturminner, oppført som gjennom tida. Det kan heller ikke ute- Samene som er oppført i folketellingen i over 100 år gamle. Kulturminneloven lukkes at den samiske befolkningen har 1930 vest på Tjeldøya, kan ha vært fami- fra 1979 sier at alle samiske kulturmin- vært i fåtall på øya. Nielssen (1990:346) lien til Susanna Andersdtr. Inga (1859 - ) ner eldre enn 100 år er automatisk fre- nevner at det i 1697 ble født ei datter av og Anders Nilsen Huva (1867 - 1961). det, og dette gjelder også for disse fem samene Mari Amundsdatter og Aschild De drev reindrift i Tjeldsund siden før kulturminnene. Tre av de automatisk Aschildsen som på det tidspunktet tro- århundreskiftet og langt inn på 1900-tal- fredete samiske kulturminnene er lig hadde en reinflokk i Kjærfjorden. Og let. Susanna Andersdtr. Inga var datter lokalisert helt vest på Tjeldøya. Det er fra manntallet i 1701 nevner Nielssen av Anders Nilsen Inga og familien had- tre sirkulære offerringer av stein samiske tjenestefolk/fosterdrenger på de i hennes barndom også hatt reinflok- (Askeladden id.nr 127733). Befolknin- Myklebostad. I følge Nielssen (1990:347) ken på Tjeldøya (Ursin 2002). Hun ble gen kjente til de registrerte steinringe- kan man gjennom hele 1600-tallet følge gift med Anders Nilsen Huva som ble ne før krigen, og kulturminnene er en sjøsamisk minoritet i de skriftlige kil- viden kjent, ikke bare for sin dyktighet datert til vikingtid eller middelalder. dene, en minoritet som sannsynligvis innen reindrift, men også som tradisjo- Informanter (i Askeladden) har fortalt også har vært tilstede på 1500-tallet selv nell helbreder. De fikk tre barn, og etter- at det var forbundet med frykt å nær- om dokumentasjonen mangler i denne kommerne deres driver også i dag med me seg dette stedet. De to siste regis- fasen. Senere er det reindriftssamer som rein både på Hinnøya og Tjeldøya. I dag treringene er i området Reingjerdan dominerer i kildene. I manntallet innbe- er det Susanna Ingas og Anders Huvas sørøst for Bassevárre (Askeladden id. rettet til Major Peter Schnitler og gjen- oldebarn – som også heter Anders nr 127589 og id.nr 127590). Dette er et gitt i hans protokoller fra 1742 til 1745 Huva – som har rein på Tjeldøya. stedsnavn som viser til ei reindriftssa- (Qvigstad og Wiklund 1929) er ingen Reindriftshistoria på Tjeldøya er misk næringstilpasning. Ingen av per- samer bosatt på Tjeldøy. Fra 1800-tallet levende hos dagens næringsutøvere, sonene som driver med reindrift på har vi folketellingene som også katego- og det er en dyp respekt for tidligere Tjeldøya i dag, visste hvem som kun- riserte folk etter etnisitet. Evjen (2007) tiders reindriftsutøvere. Det ble fortalt ne ha benyttet området tidligere. Bru- visualiserer ved hjelp av kart hvor stor at på begynnelsen av 1800-tallet var ken ligger dermed så langt tilbake i tid prosentandel og i hvilke tellekretser det det mye rovdyr på Tjeldøya og i en at man kan anta at det var en intensiv var bosatt samer fra Troms og sørover. periode var det derfor vanskelig å ha reindrift med små flokker hvor simle- Folketellingen i 1875 viser at i Tjeldsund rein der. Etter at rovdyrplagen hadde ne etter kalvingen ble melket daglig. oppga 0,4 % av befolkningen at de var gitt seg ble beitene på øya igjen benyttet, Det ble også fortalt om et gammelt samer. I 1930 er tallet 0,8 % eller 13 per- og det har vært drevet reindrift konti- melkegjerde ved innerenden av soner av et innbyggertall på 1711. Inter- nuerlig fra da av. På 1800-tallet (og Jovatn, og som sannsynligvis også har essant er det å merke seg at den samiske tidligere århundrer) var det nok inten- blitt brukt i ei tid med intensiv rein- befolkningen er manntallsført på Hol i siv drift med melking av simlene. driftstilpasning. 1875, på Tjeldnes/Kjær i 1930 og for Gammetuftene etter Brita Anders- øvrig i Kongsvik. dtr. Nutti og Olof Nilsson Sarri ved Manntallsføringen av samer i 1875 Kulturminner Svartvatn ble nevnt av flere, enten de er mest sannsynlig familien til Brita selv hadde sett dem eller ikke. En Andersdtr. Nutti (1819 – 1899) og Olof Søk i den nasjonale kulturminnedata- påpekte også at paret hadde hatt gam- Nilsson Sarri (1830 – 1900). De hadde basen (Askeladden) viser at det pr. mer ved Vargenes. Av næringskon- fem barn, var reindriftssamer og bygde mai 2009, er ca. 50 kulturminneregis- struksjoner fra en mer fjern fortid ble sine gammer på Trollfjellaksla i 1870- treringer på Tjeldøya. Bare fem av disse det fortalt om flere steingjerder; et

26 BÅRJÅS 2009 mulig gjerdeanlegg mellom Sand- norsk side adopterte. Stedsnavn med Første leddet i navnet kommet av vatnet og Stokkåsen, mens et annet henholdsvis finn- og lapp- kan derfor i samisk guolle (fisk) – m.a.o. en fiske- anlegg ligger på fjellryggen ved Lapp- hovedsak sies å vise tilbake til en sjø- fjord. På Tjeldøya er Vonnasteinen i elva. Verken melkegjerdene, gamme- samisk og en reindriftssamisk nær- Kjærfjord en sammensetting av tuftene eller steingjerdene er registrert ingstilpasning. I den forbindelse bør samisk og norsk. Myrvang (1993) i den nasjonale kulturminnedata- ett av stedsnavnene på Tjeldøya kom- mener det er sannsynlig at ’vonna’ basen. menteres: Finnstøa. Hattaland (2005) kommer av samisk vuotna (fjord), og sier at ”Navnet har plassen fått etter at Vonnasteinen, som ligger nede ved reindriftssamene som samlet reinsdyr- fjorden, opprinnelig kan ha hatt navnet Stedsnavn flokken her ved kryssing av Tjeldsun- Vuodnakierke/Vuodnageađgi. En gjen- det” (Hattaland 2005:9). Dette står i nomgang av kart over Tjeldøya har Stedsnavn kan ofte fortelle om samisk motsetning til Ursin (2002) som skri- gitt følgende norsk- og samiskspråklige bosetting. Samiske stedsnavn som er i ver at reinen krysset Tjeldsundet fra stedsnavn som viser til samisk boset- bruk, eller som (fremdeles) er oppført Sandskjæret på Sand, ca to kilometer ting og tilstedeværelse: på kart, er en pålitelig kilde til at det lenger nordøst fra Finnstøa. Denne er eller har vært samiske brukere i flyttingen er muntlig bekreftet av Finn- området. Andre stedsnavn som kan dagens reindriftsutøvere, som påpe- Finnelva vise til samisk bosetting, næring eller ker at korteste distanse over sundet er Finnelvneset religiøs praksis, er norskspråklige fra Sandskjæret, som ble kalt Svømme- Finnelvdalen stedsnavn, og da spesielt med sam- skjæret, til Balstadstranda på Hinnøy- Finnelvmoen mensetningen finn- og lapp- (for sida. Navnet Finnstøa kan derfor like Finnstøa eksempel Finnelva, Lappskaret). Også gjerne være en gammel boplass for Finnstøbukta navnesammensettinger med rein- og samer uten rein, noe Hattaland (2005) Finnsteinen gamme- kan vise til samisk bruk og også skriver om plassen: ”På flaten Finn-O’Nilsa-steinen bosetting (Reinvatn, Gammtofta) innenfor finner vi mange hustufter og Finnkongjota (Nielssen 2008). Stedsnavn med sam- kjølegroper for mat og melk. Plassen Finnkonskjeret mensettingen finn- og lapper navn er et godt eksempel på en samisk Finngamneset som andre har satt på samer, ingen av boplass, sannsynligvis fra 1800-tallet Finnkjerka disse navnene har opphav i samisk eller tidligere” (Hattaland 2005:9). I til- språk. ’Fenni’ ble brukt som betegnelse legg kan det være slik at samer som Lapp- og rein- på samer så tidlig som i år 98 e.Kr. av kom i egen båt til Tjeldøya, hadde Lappelva den romerske historieskriveren Taci- båtene i ei egen stø utenfor den norske Lapptjeldbergan tus (Myrvoll 1999). Nielssen sier at bosettingen. Forhold med separate Lappskaret ”den norrøne sagalitteraturen er gan- rorvær for samer og nordmenn har Lappkonrabben ske entydig i bruken av betegnelsen Nielssen (2008) dokumentert fra Pållappheimen ’finn’ om samer. Begrepet går også Lofoten. Reingjerdvatnet igjen i de tidlige norske skattelistene En annen type stedsnavn er hvor Reingjerdryggen […] (Nielssen 2008:204). Videre sier det ene leddet kan føres tilbake til Sør-reingjerdan Nielssen at begrepet ’lapp’ kommer samisk, mens resten av navnet har Reingjerdan fra svensk side og er brukt om rein- norsk språkdrakt. Et eksempel her er Reintuva driftssamer, noe myndighetene på Gullesfjord i Kvæfjord kommune. Reinsjøen

BÅRJÅS 2009 27 Samiske navn Bassevárre (Helligtinden) Dielddasuolu (Tjeldøya) Gæđgeláhku (mellom Spannbogan og Sandsvatnet Stukkiidoassa (Stokkåsen) Čáppesoaivi (Trollfjellet) Lahppagallo (heller ved Durmålstuvvatnan) Giričohkka (Siriskolten) Niččegurra (mellom Spanbogdalen og Ner-Jotinddalen Niččegur-javri Oainnus (høyeste punkt på Breidvikfjellet)

Andre stedsnavn: Gammen Registrerte samiske hellige fjell i Sør-Troms og Nordre Nordland. Bassevárre er merket Gammhaugen med blå trekant. De øvrige registrerte hellige fjellene sør i Troms og nord i Nordland, samt Gammtofta grensetraktene til svensk side, er merket med rød trekant. Tegning: Marit Myrvoll. Melkhaugen Vonnasteinen Lofoten (Guttormsen 1985, 1994, Man- året i fjellområder og hadde minst ker 1957, Myrvang 1985, Qvigstad kontakt med misjonærer (Nielssen 1926, Toften 1985). Vest for Bassevárre 1994:146). Tro og religiøs praksis er det kun et fjell som betegnes som Samisk religion4, i likhet med andre hellig, Vågekallen i Austvågøy kom- religioner, søkte å gi forklaring på og Hva som har gjort at Bassevárre er mune (Qvigstad 1926), og den skulle en fortolkning av menneskets plass i blitt et hellig fjell, vet ingen med sik- hilses når man reiste forbi. Øst for tilværelsen, og hadde en virkelighets- kerhet. Heller ikke hvordan tro og Bassevárre derimot, kan man finne fle- forståelse som trolig var like kompleks religiøse ritualer har vært praktisert i re samiske hellig fjell i skriftlige kilder og mangfoldig som hos andre folk. tilknytning til Bassevárre. Det er like- (Manker 1957, Qvigstad 1926). Årsa- Kunnskap om den samiske religionen vel grunn til å anta at religiøs tro og ken kan være som Nielssen (1994) kommer primært fra kilder opptegnet praksis ikke har vært veldig forskjellig skriver, at ”Mye tyder på at det var på 1600- og 1700-tallet. Offentlige ret- fra det man vet om samisk religion3 [reindriftssamene] som drev lengst tergangsprotokollene fra 1600- og 1700- andre steder i det samiske området. med ofringer til de gamle naturgudene” tallet beskriver rettssaker mot samer Fra Nordre Nordland bekrefter både (Nielssen 1994:144). Den nomadiske som nekter å slutte med ”avguderiet” arkeologiske funn og skriftlige kilder tilværelsen gjorde at myndighetene i eller som blir anklaget for hekseri, og praktisering av den samiske religio- form av kirke og prester ikke klarte å gjenspeiler statsmaktenes syn på nen (Nielssen 1990, 2008). Det er regis- kontrollere reindriftssamene på sam- samisk religion. En annen type kilde- trert og dokumentert mange samiske me vis som den bofaste samiske materiale er generelle beskrivelser av helligsteder i Ofoten, Vesterålen og befolkningen. De levde store deler av den samiske kulturen, og ikke minst de

28 BÅRJÅS 2009 kristne misjonærenes og prestenes tabuer og ritualer (Kalstad 1997:23). grunn av sine evner til å ferdes mel- beretninger fra 1700-tallet. Den usynlige virkeligheten kunne lom de ulike verdenene, ble han sen- Misjonærenes opptegnelser viser man erfare både i hjemmet, på havet, tral i konflikt- og katastrofehåndte- oss deres oppfatninger av samisk reli- i fjellet og i utmarka; den omkranset ring, som for eksempel sykdom, uår gion, som de prøvde å tilpasse til egne menneskene på samme måte som og ulykker (Hansen og Olsen 2004: forestillinger og virkelighetsforståelse. den synlige virkeligheten. Både i rela- 346). Nåjden hadde ansvar for å eta- Samisk religiøs tro og praksis ble i stor sjon til den synlige og den usynlige blere et godt forhold til de krefter som grad demonisert av misjonærene og virkeligheten krevdes det kompetanse virket inn på livet i fellesskapet. Disse forsøkt bekjempet (Mebius 2003:41). for å mestre de ulike sfærene eller kreftene hadde tilholdssteder i sær- Fra denne tida er samisk religion dess- dimensjonene. Når det gjaldt den skilte områder som for eksempel fjell, uten beskrevet som en enhetlig religi- åndelige dimensjonen måtte man ha sjøer, elver, steiner og trær (Kristian- øs praksis i hele det samiske området. kompetanse til å komme i kontakt sen 2005:6). Nåjden fungerte som reli- Den mest omfattende kunnskapen om med fenomenene som befolket den, giøs leder og rituell mester ved kollek- samisk religion er fra misjonæren Tho- men like viktig var det kanskje å ha tive ofringer og var i tillegg helbreder mas von Westens materiale om hvor- kompetanse for å unngå kontakt, og sannsiger (Bäckman 1987). Som dan samiske menn i det sørsamiske særlig av negativ karakter, med de helbreder måtte Nåjden ha kunnskap området praktiserte sine trosforestil- samme fenomenene. Derfor visste om hvordan sykdommer kunne arte linger. I misjonærenes beretninger er samene at de var nærmere den usyn- seg og hvordan den syke kunne hel- det lite informasjon om kvinners reli- lige virkeligheten når de passerte et bredes. giøse praksis, mens Nåjden blir fram- hellig fjell. Samisk religion hadde et mangfold hevet som sentral i religionsutførelsen Inndelingen av tilværelsen i tre av guder og krefter som mennesket (Rydving 1993). Nåtidens forståelser forskjellige ”sfærer” eller verdener var måtte vite å forholde seg til. I et ano- av samisk religion varierer med til- grunnleggende i samisk religion: en nymt manuskript inndeles de samiske gjengelige kilder i de ulike områdene, øvre verden, en mellomverden og en guddommene etter hvor de holder til: samt hvilket tolkningsperspektiv som underverden (Hansen og Olsen 1) aller høyest oppe i stjernehimme- legges til grunn for materialet. 2004:340). Det var bare nåjden som len, 2) lengre nede i lufta, 3) nede på Det grunnleggende perspektivet i hadde kompetanse til å bevege seg jorda, 4) et stykke nede i jorda og 5) samisk religion at den delte virkelig- mellom ”sfærene” eller verdenene meget dypt nede i jorda (Leem 1975 heten eller kosmos inn i to deler; en (Mebius 2003), og han5 er framstilt [1767]:409). På sistnevnte sted hersker synlig materiell dimensjon og en som den religiøse fagpersonen i misjo- Ruohtta over det mørkeste og dypeste usynlig åndelig dimensjon (Hansen og nærenes beretninger. Nåjden var dødsriket (Læstadius 2003:141). Samisk Olsen 2004, Kalstad 1997, Rydving bindeleddet mellom menneskene og religion har både kvinnelige og mann- 2002, Rydving 2003). Den første var gudene, og hans hjelpemiddel for å lige guddommer, samt andre fenome- hverdagsvirkeligheten, og den andre komme i kontakt med andre verdener ner som menneskene må forholde seg var befolket av ånder og ei rekke med var tromma (Bäckman 1987). Når han til; for eksempel krefter som belønner guddommelige vesener. Åndene og slo på den, kunne han gå i transe og eller straffer menneskets atferd. Et de guddommelige vesenene hadde ei ferdes til over- eller underverdenen i slikt fenomen er máddo. Hvis mennes- sterk innvirkning på liv og naturmiljø den usynlige dimensjonen av kosmos. ket overbeskatter eller plager et dyr, fordi de alltid var til stede, om enn Der forhandlet han med gudene når kan dyrets máddo hevne seg, enten usynlig. Forholdet til gudene og åndene det trengtes, både på vegne av indivi- det gjelder maur, frosk eller andre dyr blei regulert gjennom et sett av regler, der og på vegne av kollektivet. På og fisk (Qvigstad 1927).

BÅRJÅS 2009 29 Gjennom begravelsesritualet fikk den heller noen praksis som for eksempel å avdøde en ny status – statusen som død hilse fjellet når man dro forbi, verken – og relasjonene mellom den døde og de sjøveis eller landveis. Derimot var det levende endret seg, men opphørte ikke flere fortellinger om de omkringliggende (Rydving 1993). Begravelsesskikkene ble fjellene. Det viser seg at det er flere hel- endret som en følge av religionsskiftet. ligtinder på Tjeldøya. Fjell både i sør, Nåjdens hjelpemiddel for å komme i Samene, som begravde sine døde i nær- vest og nordøst på øya har blitt kalt hel- kontakt med andre verdener var tromma. heten av boplassen eller langs flytteleia, ligtinder av bygdefolk med utsikt til et Bilde fra boka Lapponia fra 1673, måtte ta i bruk kirkegården etter at kris- av fjellene. Helligtinden i sør er Basse- forfatter Johannes Schefferus. tendommen fikk fotfeste i området. Den várre, og i dag det eneste fjellet på Tjeld- samme endringen i begravelseskikker øya som bærer dette navnet på kart. En Forestillingene om de dødes tilvær- hadde den norrøne befolkningen gjen- person fortalte at fjellet rett opp for Val- else inntar en sentral plass i samisk reli- nomgått ved religionsskiftet fra norrøn vågen alltid er blitt kalt helligtinden av gion. Dette var forestillingene om den tro til kristendom (Straum 2004). folk på stedet. En annen fortalte fra opp- gode Sájvva-verdenen, samt forestillin- veksten på nordøstsida av øya, der gene om ulike dødsriker under jorda bestefaren alltid kalte Jotinden for hel- (Bäckman 1975, Kristiansen 2005, Læsta- Muntlig tradisjon ligtinden. Han ble voksen før han ble dius 1997a, 2003, Mebius 2003). Under klar over hvor øyas ”offisielle” hellig- jorda finnes Jábbmek-ájmmo hvor døds- Selv om den samiske befolkningen i tind lå. En annen person fortalte at folk gudinnen Jábbmek-áhkku råder. Lenger Tjeldsund og da spesielt Tjeldøya, ser ut på Sandnes (nordøst på Tjeldøya) alltid ned i dødstilværelsen er Ruohtta-ájmmo til ha vært en minoritet, er fortellinger har kalt Jotinden for Helligtinden. Den hvor Ruohtta råder. Forestillingene om om tidligere samisk bosetting, nærings- egentlige Jotinden er for dem lenger øst, døden har trolig variert fra område til vei samt tradisjoner ennå levende. Den det er fjellaksla som leder opp til tinden, område, som andre forhold i den samis- muntlige tradisjonen som berører denne mens helligtinden er det som kalles ke religionen. Trolig har forestillingene artikkelen, omfatter først og fremst tra- Jotinden på kartet. om livet etter døden også vært farget av disjoner knyttet til tro og forestillinger. Det er ikke noe samisk navn på disse kristendom på den tiden de ble nedteg- Personer med næring, bosted eller fjellene, men en av personene jeg snak- net, for det sies at samene forestilte seg annen tilknytning til Tjeldøya har bi- ket med hadde hørt at navnet Jotinden en lykkelig og en mindre lykkelig ver- dratt med grunnlagsmaterialet, men drø- skulle ha sitt opphav i det finsk-ugriske den for de døde (Mebius 2003:88). Nåj- ftingen er helt og holdent mitt ansvar. ordet Jumala. Jumala omtales i det fin- dene kom til Sájvva som var et lykkelig ske eposet Kalevala og betyr den øver- sted. Sájvva-forestillingene var represen- ste gud (Crawford 1888). På samisk er tert ved spesielle fjell eller vatn (Bäck- Mange helligtinder det tilsvarende ordet i regionen Jipmil man 1975) som ble ansett som hellige. (gud) (Qvigstad 2004), og Jupmel på I samisk religion innebar ikke døden Ingen av personene visste om noen for- lulesamisk (Solbakk 2007). Samisktal- slutten på en eksistens, men overgangen tellinger om Bassevárres fortid som reli- ende som ble spurt hvor navnet kunne til en annen relasjon mellom levende og giøst kultsted eller om religiøs praksis komme fra, mente at det kunne ha sin døde. Det var riktignok opphør av livet, knyttet til fjellet. Det er ingen tradisjoner bakgrunn i juovva (ur) siden det er mye men samtidig levde den døde videre i om offersteder under eller på fjellet eller stein og ur i området. I likhet med Bas- ”den andre verden” og kunne også være om tabuer når det gjelder ferdsel på sevárre, er det heller ingen fortellinger til hjelp og nytte i de levendes verden. eller i nærheten av det. Ingen nevnte om trospraksis eller tabu som bør over-

30 BÅRJÅS 2009 holdes i samband med de øvrige hel- bake til både samisk og norrøn religion. omkringliggende fjellene. To av perso- ligtindene på Tjeldøya. Likevel kan en Nyere forskning viser også at det har nene fortalte om et offersted i over- anta at fjell ikke blir kalt for hellige uten vært kunnskap om hverandres religion gangen mellom Jotinden og fjellaksla at det ligger trosforestillinger til grunn og trospraksis i nord. Historiske kilder opp til Jotinden. Det skal være et ring- for dette. I en artikkel som blant annet om religiøs praksis viser at den norrøne formet offersted bygd av stein, og folke- omhandler hvordan sagn og myter for- befolkningen har hatt kunnskap om troen er at den som ser offerstedet, teller om en motsetningsfylt naturfor- samiske nåjders makt og ferdigheter aldri mer får se det igjen. Utformingen ståelse i det tradisjonelle norske sam- (DuBois 1999, Hansen og Olsen 2004). kunne gjengis fordi vedkommende funnet, hevder Mæland (2006) at ”I fjel- Nåjden på sin side avbildet det ikke- som fortalte om dette, hadde fått offer- landet Norge fantes ingen hellige fjell”. samiske samfunnet på trommeskinnet stedet beskrevet av en kjenning som Samtidig vet vi at forestillinger om helli- sammen med det øvrige samiske kos- hadde vært på fjellet og sett det. Da ge fjell var en del av norrøn tro. I den mos (Manker 1965). Steinsland (2005) kjenningen gikk opp på fjellet igjen islandske Øyrbyggja-sagaen henvises forklarer hvordan det innen religions- for å ta bilder av stedet, fant han det det til Helgafell hvor Torolv Torsnes forskningen lenge ble antatt at samisk ikke igjen selv om det ble lett overalt. trodde at han og hele slekta hans ville religion hadde lånt mye fra norrøn Dermed står troen på at ingen får se komme etter døden. (Ruud 2008). Dette religion. Senere kom teorien om at offerstedet flere ganger, ved lag. I til- fjellet var også forbundet med tabuer, norrøn religion inneholdt lån fra legg ble det sagt at det skal være ned- for ingen måtte se på det uten å ha vas- samisk religion, særlig i forhold til gravd en skatt oppe på Jotinden og ket seg, og ikke noe levende skulle dre- sjamanisme/seid. Forholdet mellom som ingen har funnet. pes i fjellet. På Island er det flere fjell samisk og norrøn religion blir i dag En person som har vært på Jotin- som i dag kalles helgafell (hellig fjell). ansett som at disse to religionene, den mange ganger, kunne fortelle at Om Mæland (2006) ikke finner hellige sammen med finsk-ugrisk religion, fra fjellaksla er det god utsikt til øst- fjell i Norge, kan dette være fordi hellig- har gjennomgått separate utviklinger veggen av Bassevárre. Og det er jo navnene ikke lenger eksisterer som fra en felles kjerne (Steinsland nettopp i østveggen at figuren av Nåj- navn på kart, men bare i muntlig tradi- 2005:24). Hansen og Olsen (2004) deler den viser seg hvert år rundt St. hans. sjon. Kilder fra Island viser at hellige dette synspunktet og mener at ”[…] Bassevárres østvegg synes også godt fjell trolig var viktig innen norrøn religi- det i Fennoskandia har eksistert en fra fjellet Čohkka (Stor-Nipen) som on. Det er god dokumentasjon av nor- arkaisk, felles religiøs forståelseshori- ligger nord for bygda Hoanttas røn religiøs praksis på Tjeldøya tilbake sont (Hansen og Olsen 2004:352). Med (Nipen) i Skånland kommune. Det er til vikingtida, blant annet vitner steds- dette standpunktet til grunn, er det også et offersted oppe på Čohkka med navnet Hov om et norrønt religiøst kult- ikke overraskende at enkelte førkristne god utsikt til Bassevárre. Tradisjonen sted. En person mente at ordet hellig- samiske og norrøne trosforestillinger forteller at det ble ofret reinkjøtt hvert tind stammet fra norrøn tid. Bjørnegrava kan være sammenfallende (Myrvoll år rundt St. hans oppe på Čohkka i Kjærfjorden og de tre samiske offer- 2008). (Fimbul 1993). Offerstedet var opp- ringene på vestsida av Tjeldøya vitner bygd som et enkelt bord på fire bein. på sin side om en samisk tilstedeværelse Ikke bare ofringer, men også bjørne- og omfattende religiøs praksis. Offersteder fester etter vellykkede jakter ble holdt Tjeldøya kan ha vært et spesielt på fjellet6. Nipingene brukte offerste- religiøst område for både nordmenn Som sagt var det ingen som nevnte det til rundt 1850. Da flyttet det pietis- og samer, og benevningen av hellig- offersteder rundt Bassevárre. Derimot tiske kristne folk inn sør for bygda, og tinder kan kanskje derfor spores til- fortalte flere om offersteder på de nipingene turde ikke ofre lenger. Kan-

BÅRJÅS 2009 31 skje har offerstedet under Jotinden vært i bruk på samme måte som offerstedet på Čohkka – at det har vært ofret der hvert år i tidsrommet når Nåjden viser seg i østveggen av Basse- várre? Det er verken skriftlige eller muntlige kilder som kan bekrefte eller avkrefte om ofringene rundt St. hans på Čohkka kan knyttes til Nåjden i Bassevárre. Samtidig er det mulig å tenke seg at midtsommerofringen kan ha en sammenheng med at selve Nåjden viste seg for menneskene. I samisk religion trodde man at døde nåjder og guddommelige vesener hadde tilhold i hellige fjell. Derfor ble de symbol for dødsriket, eller den andre verden – den usynlige virkeligheten. Skiktet mellom den synlige materielle og den usynlige åndelige dimensjonen i tilværelsen ble borte de korte sommerukene folk kunne skue Nåjden som sto i fjellveggen. Ut fra den rådende virkelighetsforståelsen, kunne de som så dette erfare det som Offerstein i lulesamisk område. Foto: Oddmund Andersen, Árran. en åndelig opplevelse. Dagens mennesker som beskuer Nåjden i fjellet, synes brensel for å holde det kulturelle bålet Bassevárre for å finne korset. Steinen også at det er et merkverdig og mektig ved like (Myrvoll 2008). En slik fortel- fant han, men uten noe kors. Hendel- skue. ling er drømmen i begynnelsen av sen forblir et mysterium. denne artikkelen. Den viser at Basse- Den spesifikke religiøse praksisen várre er betydningsfull ennå i dag, at knyttet til Bassevárre vil sannsynlig Avslutning et møte med Nåjden i fjellet er et forbli et mysterium, selv om både arke- sterkt symbol på at det eksisterer kref- ologiske og skriftlige kilder dokumen- Fortellinger og muntlig tradisjon om ter utenfor mennesket. En annen nå- terer en lang og kontinuerlig samisk til- hellige fjell, samt religiøse forestillin- tidig hendelse ble fortalt av en mann stedeværelse på Tjeldøya. Skattelister ger og praksiser, er en del av vår kul- som hadde tatt et bilde av personer og manntall forteller om myndighet- turarv. Vedlikehold er derfor viktig sittende på en stein oppe på Bassevárre. enes interesse for den samiske befolk- for at kulturarven ikke skal glemmes. Det framkalte bildet viste tydelig et ningen, mens stedsnavn blant annet Fortellinger om steder og hendelser, rødt kors i steinen. Siden ingen foto- har sammenheng med folks bruk av enten det gjelder egne eller andres graf kunne si om dette var et optisk steder (Bergsland 1991). Samiske steds- erfaringer i tilknytning til disse, er fenomen, dro mannen senere opp til navn samt norske stedsnavn med blant

32 BÅRJÅS 2009 annet finn- og lapp- forstavelser viser til samisk bruk. I tillegg er det ofte Noter Tjálle muntlig tradisjon knyttet til disse ste- 1 Takk til Marit Einejord, Anders Huva, Magne Huva, dene og som kan bekrefte samisk tilste- Jorun Høier, Eva Josefsen, Jorid Junttila og Kristin Os Marit Myrvoll, riegádam 1953 deværelse. Ulike kilder gir stemme til for nyttige og oppklarende kommentarer i prosessen Bådådjon. Sån la sosialantropologa med ferdigstilling av artikkelen. og forteller om liv og samfunn over tid. 2 Noajdde (lulesamisk): Religiøs spesialist innen samisk ja la virggádum dutken Vuona Vi har kunnskap om både bjørnegrav religion. kulturmujttodutkama instituhtan 3 og flere offersteder på Tjeldøya, samt Jeg bruker begrepet samisk religion om den religionen (NIKU) Tråmsån, gånnå sujna le som var utbredt i det samiske området før kristen fágalasj oajvvesuorggen sáme ja forestillingen om Bassevárre som hel- misjonering og religionsskiftet. ligsted. Det vitner om en omfattende 4 Framstillingen om samisk religion er fra Myrvoll, M. nuorttalij Vuona kulturárbbe. samisk religiøs praksis. Det er viktig å ((under publ.)) Bare gudsordet duger. Om tro og Suv åvdep prosjevta le moatten virkelighetsforståelse i et samisk lokalsamfunn av i dag. tiemájs sáme skåvlåjs, ællosujtojs, videreføre kunnskap om både fortidig 5 Selv om jeg bruker han om nåjden, og de fleste nåjder i ja sáme åskos ja viessomdádja- samisk religiøs tro og praksis samt kildene er menn, er det også beretninger om kvinner som nåtidige erfaringer som for eksempel nåjder. Bl.a. fortalte Anders Poulsen i rettsavhør i Vadsø i dusájs julevsáme guovlos. Mýr- fortellingene om Bassevárre. Vi forstår 1692, da han var stevnet for avgudsdyrkelse, at alt han voll le åvdebut barggam skåvl- virkeligheten ut fra et kulturelt per- kunne, hadde han lært i sin ungdom av sin mor og en lådåjmadagájn ja sáme ja dáro annen same (Lilienskiold 1998:268-269). Læstadius forteller spektiv, men kulturelle forestillinger er om en kvinnelig noajdde fra Kola (Læstadius 1997a:155- háldusájn. ikke medfødte. De må læres. Derfor vil 156). Qvigstad har ei fortelling om en gutt som blir tatt av den som har kunnskap om samisk reli- stallo, at han synger i gryta: ”Far min og mor mi er Suv e-poassta le: gion, kunne se figuren i fjellet som en flyvernoaider, og bror min og søster mi flyttet en ø” [email protected] (Qvigstad 1927:440-441). Nåjde med tromme og hammer. Da 6 Det er dokumentert ei bjørnegrav i Hoantas gjenkjennes tinden som Bassevárre. (Myrstad 1996). Forfatter Marit Myrvoll: Marit Myrvoll, f. 1953 i Bodø, er Noajdde basseváren sosialantropolog og ansatt som forsker i Norsk institutt for Bassevárre le nav gåktu namma subtsas sáme bassevárre Dieldan Nuortta Nordlán- kulturminneforskning i Tromsø dan. Juohkka jage mihttsamára ájge le muohta dan madev suddam vaj vuojnnusij hvor hennes faglige hovedom- boahtá stuorra gåvvå noajddes goabddájn aktan ballemijn Basseváre lulásj bielen. råde er samisk og nordnorsk kul- Tjálalasj gáldo Snorre rájes, værromáksemlista ja ulmusjlågo, dåbdos kulturmujto ja turarv. Tidligere prosjekter spen- bájkkenamá subtsasti sáme årrombájkij ja sajijdime birra Dieldan ájgij tjadá. Mij la ner over en tematikk fra samisk dahkam Bassevárev bassesadjen ij la duolla javllat. Huoman vierttip jáhkket åssko ja skole og reindrift til samisk reli- dago ællim nav sierralágátja gå dav majt diehtep dålusj sáme åskoj birra ietjá sáme giøsitet og virkelighetsforståelse i bájkijs. Njálmálasj subttsasa galla subtsasti Bássevárre la bássesadje, ja Dieldan le aj det lulesamiske området. Myr- biernnarahpo ja moadda værrosaje registreriduvvam. Dá vuosedi nannusit dålusj voll har tidligere jobbet innen sáme åssko le dåppe gávnnum. skoleverket samt samisk og norsk Subttsasa ja njálmálasj mujttalusá bássevárij birra, ja åskulasj vuojno ja dago le forvaltning. oasse mijá kulturárbes. Bassevárre le akta dajs moatte bassevárijs sáme årrombáj- kijn. Diehtep aj basseváre gávnnuji aj ietjá sajijn væráldin. E-post: [email protected]

BÅRJÅS 2009 33 Litteratur og kilder

Bergsland, K. 1991. "Stedsnavn som historisk kilde," Sámi Kristiansen, R. 2005. Samisk religion og læstadianisme. Bergen: kulturmuittut: báikenammačoaggima giehtagirji. Romsa: I Fagbokforlaget. kommisjon på Keviselie forlag. Leem, K. 1975 [1767]. Beskrivelse over Finmarkens lapper. Kø- Bäckman, L. 1975. Sájva: Föreställningar om hjälp- och benhavn: Rosenkilde og Bagger International Boghan- skyddsväsen i heliga fjäll bland samerna, Stockholm del og Forlag. studies in comparative religion. Lilienskiold, H. H. 1998. Trolldom og ugudelighet i 1600-tallets Bäckman, L. 1987. "The noaidie, the Sami shaman," in Kale- Finnmark. Tromsø: Universitetsbiblioteket i Tromsø. vala et traditions orales du Monde. Colloques Internationaux du Læstadius, L. L. 1997a. Fragmenter i lappska mythologien. Åbo: CNRS. Edited by M.M. Jocelyne Fernandez-Vest. Paris: NIF. CNRS. Læstadius, L. L. 2003. "Fragmenter i Lappska Mythologien Crawford, J. M. 1888. "THE KALEVALA." Cincinnati: The – Del 1, Gudalära," in Fragmenter i Lappska Mythologien: Robert Blake Company. Gudalära. Edited by N. M. Knutsen og P. Posti. Tromsø: DuBois, T. A. 1999. Nordic religions in the Viking Age. Philadel- Angelica. phia: University of Pennsylvania Press. Manker, E. 1957. Lapparnas heliga ställen: kultplatser och offerkult Evjen, B. 2007. "Samisk tilstedeværelse i området sør for i belysning av Nordiska museets och Landsantikvariernas fältun- Finnmark 1865 - 1930," in NOU 2007:14 Samisk naturbruk dersökningar. Stockholm: Gebers. og rettssituasjon fra Hedmark til Troms: Justisdepartementet. Manker, E. 1965. Nåidkonst: trolltrummans bildvärld. Stockholm: Fimbul. 1993. Fimbul: småskrift fra Evenes bygdebok- LTs förlag. nemnd nr 13. Mebius, H. 2003. Bissie: studier i samisk religionshistoria. Öster- Guttormsen, H. 1985. "Hvor lenge har det bodd samer i sund: Jengel. Vesterålen?" Viester-Alas. Samisk historie i Vesterålen, Melbu, Myrstad, R. 1996. Bjørnegraver i Nord-Norge: spor etter 1985. den samiske bjørnekulten, Universitetet i Tromsø. Guttormsen, H. 1994. Fra Omd til Andøy: Andøys historie fra Myrvang, F. 1985. "Samiske stadnavn i Vesterålen." Viester- de eldste tider og opp til 1800 e.Kr.f. Andøy bygdebok bind 1: Alas. Samisk historie i Vesterålen, Melbu, 1985. Andøy kommune. Myrvang, F. 1993. Namna fortel om eit Tjeldsund som var. Hansen, L. I., og B. Olsen. 2004. Samenes historie fram til 1750. Årbok for Tjeldsund. Tjeldsund Lokalhistorielag. Oslo: Cappelen Akademisk Forlag. Myrvoll, M. 1999. Samene: ett folk i fire land: samisk Hattaland, S. 2005. På jakt etter fortiden – kulturhistorisk innhold i læreplanverket – en ressursbok for lærere i vandring fra Sand til Ripelen 26.06.05. Årbok for Tjeldsund. grunnskolen. Guovdageaidnu: Sámi Oahpahusráddi/ Tjeldsund Lokalhistorielag. Samisk Utdanningsråd. Jensen, P. H. 1993. Olof Nilsson Sarri. Årbok for Tjeldsund. Myrvoll, M. 2008. "Forestillinger og praksis knyttet til Tjeldsund Lokalhistorielag. døden," in Nordlands kulturelle mangfold. Etniske Kalstad, J. A. 1997. "Slutten på trommetida – og tida et- relasjoner i historisk perspektiv. Edited by B. Evjen og ter," in Ottar nr. 217 – Noaidier og trommer: samiske religiøse L.-I. Hansen. Oslo: Pax forlag. tradisjoner fra vår nære fortid. Edited by I. Bjørklund og J. Myrvoll, M. (under publ.). Bare gudsordet duger. Om A. Kalstad. Tromsø: Tromsø museum, Universitetet i kontinuitet og brudd i samisk virkelighetsforståelse, Tromsø. University of Tromsø.

34 BÅRJÅS 2009 Mæland, S. 2006. "Utmark – innmark, natur – kultur. En Solbakk, A. 2007. "Noajddevuohta ja álbmotmedisiidna," kulturanalytisk refleksjon," in UTMARK – tidsskrift for Árbevirolaš máhttu ja dahkkivuoigatvuohta, pp. s. 15-60. utmarksforskning 2/2006. http://www.utmark.org Kárášjohka: Sámikopiija. Nielssen, A. R. 1990. Fra steinalderen til 1700-tallet: Lødingen, Solbakk, J. T. 2004. Samene: en håndbok. Karasjok: Davvi girji. Tjeldsund og Tysfjord kommuner. Steinsland, G. 2005. Norrøn religion: myter, riter, samfunn. Oslo: Nielssen, A. R. 1994. Fra vidstrakt prestegjeld til storkommune: Pax. Lødingen, Tjeldsund og Tysfjord kommuner. Straum, O. K. 2004. Norrøn tro og kristningen av Norge: krist- Nielssen, A. R. 2008. "Samisk historie i Lofoten – ei flerfag- ningen av Norge – en religionshistorisk innføring til perioden lig utfordring," in Nordlands kulturelle mangfold: etniske 800-1050. Bergen: Fagbokforlaget. relasjoner i historisk perspektiv. Edited by B. Evjen og L. I. Toften, I. 1985. "Samisk bosetting i Øksnes." Viester-Alas. Hansen. Oslo: Pax. Samisk historie i Vesterålen, Melbu, 1985. Qvigstad, J. 1926. Lappische Opfersteine und heilige Berge in Nor- Ursin, E. 2002. Reinsamenes historie i Kongsvik. Årbok for wegen. Oslo Etnografiske Museums Skrifter Bind 1 hefte .5 Oslo: Tjeldsund. Tjeldsund Lokalhistorielag. A.W.Brøggers Boktrykkeri. Qvigstad, J. 1927. Lappiske eventyr og sagn fra Varanger. Institut- tet for sammenlignende kulturforskning, Serie B, Skrifter. Oslo: Aschehoug. Internettkilder Qvigstad, J. 1932. Lappische Heilkunde. Oslo: Aschehoug. Askeladden, nasjonal kulturminnedatabase: Qvigstad, J. 2004. Just Qvigstads lappiske ordbok fra Ibestad, http://askeladden.ra.no/ Lenvik og Ofoten. [Evenskjer]: Skániid girjie. Uluru: http://www.funadvice.com/photos/view/4876 Qvigstad, J., og K. B. Wiklund. 1929. Major Peter Schnitlers Kailash: http://sacredsites.com/shop/index.php?main_ grenseeksaminasjonsprotokoller 1742 - 1745. Oslo: Grøndahl & page=product_info&products_id=575 Søns Boktrykkeri. Olympen: http://www.mlahanas.de/Greece/Regions/ Ruud, I. M. 2008. Den som dør, får se: gravskikker og forestillinger MountOlympus.html om døden i noen religioner og kulturer. Oslo: Universitetsbi- Sinai: http://www.rc.net/wcc/israel/sinai.htm blioteket. Mount Kenya: http://no.wikipedia.org/wiki/Mount_ Rydving, H. 1993. The end of drum-time: religious change Kenya_nasjonalpark among the Lule Saami, 1670s-1740s, Distributed by Almqvist & Wiksell International. Informanter: Per Helge Andreassen, Åse Hoel, Anders Rydving, H. 2002. "Synliga och usynliga landskap. Några Huva, Magne Huva, Runa Solbakken Huva, Per samiska exempel," in Ting og tekst. Edited by A. Ågotnes Harald Jensen, Asbjørn Knutsen, Bjørnar Pettersen, og E. Mundal, pp. 158 s. Bergen: Bryggens museum. Ingar Steinsvik. Rydving, H. 2003. "Traditionell nordsamisk religion omkring år 1700," in Mytisk landskap: ved dansende skog og susende fjell. Edited by A. Sveen. Stamsund: Orkana. Ryland, R. 1993. Ol'Nilsa – hvem var han? Årbok for Tjeld- sund. Tjeldsund Lokalhistorielag.

BÅRJÅS 2009 35 En sejtes historia1

Anna Westman Kuhmunen

Det finns många sejtar (siejdde-offer- sten) i museers samlingar som står som minnen över en tid då samisk religion ännu var en del av människors liv, men sejtarna är tråkigt nog ofta utan historia. Har vi tur kan vi få en angivelse om från vilket område sejten härstammar, kanske till och med en Øst for Ålloluokta. Foto: Oddmund Andersen, Árran. kommentar om vem som lämnat den till museet. Längs Stora Luleälv har dock berättelser om hur sejtar fördes bort dröjt kvar i generationer. Denna historia är ovanlig därför att en sejte också har förts tillbaka till Jokkmokk.

Badjelánnda Badjelánnda bortom Sarek våra renars sommarland Gröna växter, gräs och örter formats av en vänlig hand

Än syns släktens arranstenar invid sjö och vattendrag Våra fäders svarta renar Finner bete än idag

Frodigt bete, höga kullar höga höjder, vind och vatten Snön på Låvdak svalka renen inför märkningsnatten Melkeplass i Vielggisbákte, Hamarøy, Norge. Foto: Oddmund Andersen, Árran.

1 Jag tackar varmt Apmut Ivar Kuoljok och John Kuoljok utan vars arbete och engagemang denna artikel inte skulle kunna ha skrivits.

36 BÅRJÅS 2009 Så beskriver Apmut Ivar Kuoljok Bad- jelánnda sommarbeteslandet inom Sir- ges sameby. Området är rikt på kul- turminnen som knyter an till samisk religion. På fjällsluttningar eller vid sjöar, längs flyttleder och i anslutning till möjlkningsvallar stod ännu i bör- jan av 1900-talet många sejtar som efterhand har förts bort från platserna.

Vad är en sejte? Sejte är ett svårfångat begrepp vars betydelse har varierat över tid men också beroende på var inom Sápmi man befunnit sig. Inom lulesamiskt område finns sejte som ortnamn belagt i både fjäll- och skogslandet. I nedteckningar som missionärer och präster gjorde mellan 1670 och 1720 får vi ganska vaga beskrivningar av vad sejte egentligen är. Det står att en Biernna sejte som finnes ved Rádjebálges-Grenseleden-Gränsleden. Foto: Per Eric Kuoljok. sejte kunde vara en sten formad av vatten men lika gärna utan speciellt platsen kallas idag. Präster som ver- var tätt kopplad till ekonomin efter- utseende och att den mottog offer. Två kande inom lulesamiskt område har som den gav lycka både med jakt och äldre män Hans Frijar och Anundh beskrivit sejtar som stengudar i antin- med renar. Tohrsson hade när dom var yngre levt gen djur- eller människogestalt. Dessa med den samiska religionen. Under stenar stod vid fjäll, i klippskrevor, ett förhör ca. 1670 berättade dom om vid sjöar och älvar. Platser dit man Dom reste till ursprunget till en sejte. Som unga förr kopplade något övernaturligt. Vid främmande land hade dom hört talas om att en stor sådana platser kunde flera stenar stå fågel kommit flygande. När den lan- uppställda. Stenarna hade makt över Det är många som genom århundra- dade på marken förvandlades den till alla djur: björnar, vargar, rävar, uttrar, dena efter missionen har fascinerats sten. Fågeln satte sig ner vid fjället renar, fiskar och fåglar och dom av landskapet och den samiska kultu- Darra, Stuorra Basse Darra, det heliga skänkte lyckad jakt. Fjällen där dom ren. Vid sekelskiftet 1900 genomfördes fjället. Stenen i form av en fågel var på stod var basse, och området hade vissa många så kallade forskningsresor men deras tid ännu synlig. En gång i tiden gränsmärken. Sejten kan vi se som en också fjällturismen utvecklades vid kunde den också tala men redan 1670 manifestation av något gudomligt. denna tidpunkt, vilket innebar en till- hade den tystnat och idag finns inte Den kunde vara knuten till en familj strömning av resenärer. Familjen von ens sejten kvar vid Basse Uksa, som men också tillhöra hela gruppen. Den Rosen var en av dom som vid flera till-

BÅRJÅS 2009 37 att årtal inte var något man la på minnet. Men kanske var det efter denna resa som Eric von Rosen tillsammans med sin jämnåriga kamrat Henric Horn af Åminne började planera ytterligare en expedition till Vájsáluokta? Den som dom gjorde sommaren 1900 med avsikten att besöka lappar, se renhjordar, jaga och hämta en sejte eller afgud, som Henric Horn af Åminne senare skrev i sin dagbok. Var det sejten från Sieberbuollda som Eric von Rosen inte hade fått med sig hela vägen hem? Från resan i juli 1900 fick von Rosen och hans vän med sig minst fyra sejtar. Eric von Rosen åter- vände ännu en gång till Sirges same- bys sommarland och då för att uppsöka offerplatsen vid Viddjáguojka. Även från den platsen bortförde han Stora Sjöfallet i början av 1900-talet innan dämningen. Foto: L. Wästfelt, Ájtte museum. en sejte. Resan sommaren 1908 och tankarna kring den har han skildrat i fällen återvände till lulesamiskt områ- Mattias Kuoljok har berättat för en artikel 1911. de och familjen fick nära kontakt med sina barn om när von Rosen kom till boende längs Stora Luleälv. 1891 följ- Sieberbuollda där hans föräldrar de den 12-åriga Eric von Rosen för för- Kadja och Keira Nilsson Kuoljok hade Resan från Stockholm sta gången med sin far till Stora Sjöfal- kåtorna under sommaren. Själv var till Vájsáluokta let och han blev betagen av landska- Mattias Kuoljok för ung för att min- sommaren 1900 pets skönhet. Familjen von Rosen nas, men den berättelse han flera gån- förvärvade kort därefter ett krono- ger hörde har han återgivit. Vid famil- Vill vi veta mer om dom unga män- bygge, som ligger på en udde vid Vie- jens mjölkningsvall stod en sejte och nens värld kan vi gå till Henric Horn dásædno inom Stora Sjöfallets natio- det hade alltid sagts att den skänkte av Åminnes dagbok. Inspirerad av nalpark, som dom kallade för villa renlycka. En sommar kom Eric von Sven Hedin, en av den tidens fors- Rosendal. Många gånger kom Eric Rosen och två bärare till vistet med kningsresande, skulle dom två tjugoå- von Rosen att färdas i sällskap med avsikten att föra bort sejten. Bärarna ringarna ge sig av på en upptäcktsresa bofasta längs Stora Luleälv. Han var och männen tyckte att sejten kändes med ambitionen att ”jaga björn, ta en fascinerad av landskapet, människor- tung och otymplig. Men Kadja Kuoljok sejte och träffa lappar”. I dagboken na och deras kunskap om jakt. Men hade provat att lyfta den och fann till kommer vi Henric Horn av Åminne han hade också ett intresse för den sin förvåning att den var lätt. Vi vet och hans möte med det ”främmande” samiska religionen och lämningar inte vilket år det var. Apmut Ivar nära. Dagboken är naturligtvis färgad efter den. Kuoljok, Mattias Kuoljoks son, menar av sin tids värderingar av samisk kul-

38 BÅRJÅS 2009 tur men han skildrar också den gäst- frihet som han bemöts med i samiska hem, något som besökare, både före och efter, har vittnat om. Han har också fångat dom våndor, den oro och smärta som dom samiska bärarna kände när sejten togs från platsen. 29 juni 1900 tog Henric Horn af Åminne och Eric von Rosen farväl av sina familjer och fästmör vid Stock- holms central och klev på tåget mot Gällivare. Med på resan var också Alfred som var betjänt/jägare. Vid stationen i Gällivare möttes dom av åtta samer som skulle ta hand om packningen. 4 juli klockan 12 gav dom sig iväg efter att ha provianterat klart. Dom Vájsáluokta. Foto: L. Wästfelt, Ájtte museum. gick förbi Stubba och rastade vid Jut- savárre. Åt middag med hummer, bräckt skinka med comme de térre á la Francaise, ost och cakes, champagne och thé. Dom rodde över Jubtsajaurré och fortsatt landsvägen till Luspen. Där bodde flera samiska familjer. Dom bjöds på kaffe och kände sig väl- komna. På grund av dåligt väder blev dom kvar en extra dag och tillbringade den med att iaktta livet och lyssna på jakthistorier. 6 juli var det fortfarande snöväder. Dom packade tre båtar, i den ena satt Eric von Rosen, Henric Horn af Åminne och betjänten tillsammans med fyra roddare. I de andra båtarna satt bärarna med packningen. I sprid- da snöbyar rodde dom upp längs Sto- ra Luleälv. Rastade på Stoursuoloj och fortsatte till Oalloluokta där dom åt middag. Därefter i hård blåst vidare till Njallaluokta ”Skönt att få ta in i Øst for Ålloluokta. Foto: Oddmund Andersen, Árran.

BÅRJÅS 2009 39 gamla Kuoraks kåta. Superade. Smör- fick bege sig tillbaka till Vájsá. Dagen gåsbord, corned beff, chocolate, cham- efter berättade A Mson Kuoljok att pagne”. han visste var sejten fanns men att han 7 juli, vid fyratiden på morgonen, ville ha ersättning för att gå den långa anlände dom till Rosendal. I von vägen nattetid. Vilket han också fick. Rosens stuga stannade dom sedan fle- Samtidigt menade andra i vistet att ra dagar. Det dåliga vädret höll i sig den sejten som dom sökte var sönder- och gjorde att dom fick vänta med att slagen. På morgonen återvände A resa vidare mot Vájsá. Den 12 juli Mson Kuoljok. Han hade hittat sejten delade dom på sig. Eric von Rosen och den var hel, men man var nu rädd hade hört att det fanns en offerplats för att det skulle gå illa för renarna när vid Slugga och begav sig dit. Henric sejten skulle föras bort. Horn av Åminne rodde, när vädret Dagen efter skickades tre män för blev bättre, tillsammans med sex per- att hämta sejten. Den 17 juli kom Eric soner mot Vájsá. När dom anlände till Kuoljok och Keira Vannar tillbaka. vistet Sjváltjájávrre innanför Vájsá- Dom såg oroade ut och kröp ner luokta avlossade han, på dom andras under renfällarna för att sova. Stenen Sejten i Utställningen Trumtid- i livets inrådan, ett skott från båten för att hade dom lämnat kvar. När dom vak- famn på Ájtte museum. visa att han kom med vänliga avsikter. nade berättade dom att dom hade hit- Foto: Jan Gustavsson, Ájtte museum. Skottet besvarades sedan från land. 50 tat sejten och upplevt den som väldig skällande hudar mottog dem på stran- tung när dom skulle lyfta den. När med dom män som hade gått till Sál- den men ingen människa syntes till. dom hade surrat fast den i bärmesen luhávre för att hämta ytterligare sejtar. Han gick in i närmaste kåta, och bjöds kände den ene av dem att något osyn- En av sejtarna liknande ett människo- på kaffe. Dom fem kåtorna hade unge- ligt hade tagit tag i bröstet och klämt ansikte, dom andra två hade formen fär 30-40 invånare alla av släkten åt hårt. Förskräckt hade han kastat ste- av hundhuvuden. I omgångar turades Kuoljok och han erbjöds plats i en av nen. Han hade också blivit sjuk och dom sedan om att bära till Vájsá, den kåtorna. först piggnat till efter att han fått sova. sista biten gick Henric Horn av Den tredje mannen hade aldrig vågat Åminne i förväg. Efter 87 ½ timmar röra sejten. Henric Horn av Åminnes kunde han gå och lägga sig, bärarna Jakten på sejtar önskan att föra sejten till Eric von kom med sejten efter ytterligare 26 Rosen var stark och därför organisera- timmar i dåligt väder. ”Jag förbigår Den 13 juli ger Henric Horn av de han ännu en tur. Till sin stora för- totalt matsedeln under denna expedi- Åminne och ytterligare sex personer våning hittade han sejten på samma tion ty smör, bröd och kött tog slut sig iväg för att hämta sejten som Eric ställe där dom redan tidigare hade redan i början” von Rosen ville ha. Dom följde Sjvál- letat men inte funnit den. Keira Vannar Den 20 juli tar Henric Horn af tjájåhkå mot Uppádievva där dom hade först velat betala för att slippa Åminne avsked och hans sista ord i började söka efter sejten. Under flera bära stenen men ångrade sig nu när dagboken är ”Jag for med verklig sak- timmar letade dom utan att hitta den. dom var så många. Han menade dock nad från det trefvliga stället, där jag Efter fem timmar utlovade Henric att Anders Kuorak, som var predi- bott i öfver en vecka. Härlig medvind. Horn af Åminne 25 kr till den som hit- kant, egentligen borde ha surrat fast Sejte 1. 17,5 kg, 2. 28,2 kg, 3. 3 kg.” tade sejten, men utan resultat. Dom sejten. På hemvägen slog dom följe Förutom den tunga sejten och dessa

40 BÅRJÅS 2009 tre från Sálluhávre fick han också med efter sejten eftersom han föredrog att sig en liten sten. predika men han deltog när sejten slut- ligen hämtades och följde också med när den fördes från Vájsá. Hur kunde det hända? När Eric von Rosen lämnde sejten till Resan bort Etnografiska museet skrev han på katalogkortet att lokalbefolkningen gjorde Henric Horn av Åminne behöll allt för att förhindra att sejten skulle åtminstone en av sejtarna själv. Den föras bort. Idag kan det vara svårt att har gått att spåra till Världskultur- förstå varför dom inte gjorde större museets samlingar i Göteborg. Den motstånd eller hemlighöll platserna i sejte som föranledde hela resan gav ännu större utsträckning, men vi måste han till Eric von Rosen. Var dom betänka den rådande tidsandan. Det andra sejtarna finns idag är ännu inte fanns en respekt för auktoriteter, ett klarlagt. Mellan 1900 och 1905 stod behov av kontanta medel i ett penning- sejten på von Rosens slott Rockelstad Sejten stående bredvid en totempåle utanför hushåll på framväxt. Det går inte heller utanför Stockholm. På slottet samlade Etnografiska museet 1929 eller 1930. att bortse från kristendomens betydelse han föremål från sina resor som inte Foto: Etnografiska museet. när vi skall försöka förstå händelseut- bara gick till Stora Luleälv utan också vecklingen. Laestadianismen växte sig till Sydamerika, Afrika och andra plat- I samband med att Nordiska museet allt starkare längs Stora Luleälv vid ser. Eric von Rosen skänkte sejten, till- i Stockholm 1947 byggde en utställning sekelskiftet 1900. Rörelsen grundades av sammans med föremål från olika delar om samer, lånades sejten in. I utställ- Lars Levi Laestadius på 1840-talet och av världen, till Etnografiska museet ningsarbetet var både Mattias Kuoljok, var en väckelserörelse med stort socialt 1905. Han skrev då på katalogkortet och hans fru Sigga född Länta, involve- engagemang som anpassade kristendo- ”… Denna seit är kanske den enda rade. Under flera veckor var dom i men till samiska förhållanden. Det har som sedan urminnes tider hållits i Stockholm och arbetade med att inreda lyfts fram som en av anledningarna till helg av lapparna. Då den sommaren kåtan och klövja härkarna så att det att den fick en sådan spridning inom 1900 flyttades från Vaisaluokta där skulle bli rätt, har dom berättat för sina lulesamiskt område. Dom samisktalan- den sedan urminnes tider varit barn. Ernst Manker har också beskrivit de lärarna och predikanterna fördes uppställd, gjorde de i Vaisaluokta utställningsarbetet och Mattias Kuol- läran vidare både på norsk och på boende lapparna allt för att förhindra joks reaktion inför sejten. ”Lapparnas svensk sida. Laestadianismens fördö- bortforslandet. De trodde nämligen att omtalade motvilja mot att föra den från mande av den samiska religionen vargen skulle härja bland deras renar sin plats har bekräftats för mig av både påverkade förmodligen det som skedde om guden flyttar…”. Under flera år lappar som ännu hade händelsen i sommaren 1900. I vistet i Vájsá var den stod sejten sedan bredvid en totem- minnet och av yngre personer som hört samiska predikanten och lappskollära- påle utanför Etnografiska museet när dom äldre tala därom. När sejten 1947 ren Anders Kurak (1863-1919) och pre- museet låg på Wallingatan. Totem- monterades upp inom en horngård i dikade, men det är svårt att avgöra hans pålen återfördes 2006 till Kitamaat i Nordiska museets lapska avdelning roll i det som hände. Två dagar i rad Kanada, till dom ursprungliga ägarna (bild 129) var det synbarligen med avstod han från att följa med och leta haislaindianerna. blandade känslor som en medverkande

BÅRJÅS 2009 41 sirkaslapp här såg sina förfäders Kuoljok, som på 1980/90-talen satt i famn. Ann Murray, intendent vid Etno- gudom…”. museets styrelse som SSR: s represen- grafiska museet sade vid det tillfället Mattias Kuoljok besökte också Roc- tant, har berättat att frågan om sejten att: ”Seiten har varit i Stockholm i 103 kelstad i samband med ett av sina var en stående punkt vid möten och att år, varav halva tiden på Nordiska Stockholmsbesök och har berättat för flera olika skrivelser gjordes till Nor- museet. Där ingick den i en utställning sin son Apmut Ivar Kuoljok att Eric diska museet. När man så blev erbju- med syfte att beskriva samisk kultur. von Rosen på äldre dagar kände dåligt den en kopia av sejten, som Ájtte Nu har den kommit hem och jag tror samvete för att han tagit sejten och att museum skulle bekosta, medan origi- att det är här diskussionen skall föras han ville att den skulle tillbaka. Något nalet skulle bli kvar vid Nordiska kring föremålens hemhörighet och som von Rosen också skrev i en artikel. museet, svor man i styrelsen. Det var deras innebörd.” Mattias Kuoljok hade dock vid den tid- först när det 2002 uppdagades att sej- punkten tyckt att det var meningslöst ten egentligen inte tillhörde Nordiska att ställa tillbaka sejten. Kuoljoksläkten museet utan att den var inlånad från Nya frågor söker svar nyttjade inte längre markerna där den Etnografiska museet som frågan löstes. en gång stått och det fanns en rädsla Etnografiska museet hade redan när Även det som inte längre finns kvar för att sejten inte skulle få stå kvar. Ájtte museum bildades deponerat fysiskt i landskapet är ett kulturminne. Apmut Ivar Kuoljok återger i boken samisk föremål dit. Så när Etnografiska Berättelser fyller platser och människor Mitt liv som renskötare faderns berättelse museet framförde ett önskemål om att som en gång funnits med liv. Så länge om besöket på Rockelstad. Vid midda- även sejten skulle till Jokkmokk avgjor- någon minns och berättar lever det. gen stod det en silverbägare på bordet des saken. 6 februari 2003 placerades Berättelserna blir till brokiga fragment och von Rosen frågade om fadern kän- sejten vid en högtidlig ceremoni i av historien men dom är bräckliga och de igen den. Den bägaren hade Mattias museets utställning om samisk religion trycks snabbt undan av det tryckta ofta hört talas om. Hans mor hade Goabdesájgge- iellema asken, Trumtid- i livets ordet. Det gör dom muntliga berättelser- berättat om den. Familjen brukade för- vara silver- och värdeföremål hos Por- Anna Westman Kuhmunen: jusgubben i Porjus under tiden som de var till fjälls på sommaren. Von Rosen Tjoahkkájgæsos Avta siejde histåvrå birra hade flera gånger velat köpa silverbä- Siejdijs gávnnuji ållo musea tjoahkkijn ma mujttádahtti dålusj ájge sáme åskov dal- garen av familjen men han hade inte lutjis gå ájn lij oassen ulmutjij iellemis. Siejdde máhttá liehket muoras jalli gierges, fått det. Tillslut hade han gått till gub- álu le tjátjes ja jie∫as hábbmiduvvam nav vaj vuojnno dagu divrre jali ulmusj. Siejd- ben och sagt att han hade fått familjens ijn lij fábmo gájkka iellij, guolij ja låttij badjel ja lidjin da ma vuorbev væjddomijda tillåtelse att köpa den. Någon sådan til- vattij. Dåppe gånnå da lidjin lidjin bassebájke. Siejdev máhttá aj gæhttjat stuoves låtelse hade han dock aldrig givits. jubmelvuohtan. Máhtij aj liehket avta familja, valla gullut stuoráp juohkusij. Dálásj ájge subtsastuvvá Jåhkåmåhken gåktu akta siejdde váldeduváj Sirggá tjæro giesse- guohtom bájkes 1900-jagij álgo. Henric Horn af Åminne tjállá gåktu sån ja suv 20-jagák ráddnas Eric von Rosens manájga Stuor-Julevænov sámijt iejvvitjit, bier- Resan hem nav bivdátjit ja siejdev váldátjit. Henric Horn af Åminne tjállá dajs gássjelisvuodajs Redan på ett av dom första styrelse- majt ålmmåjn Vájsás lidjin gå galggin siejdev váres guoddet. Badjel tjuode jagev lij sammanträdena vid det nya samiska Stockholman åvddåla jagen 2003 máhtsaduvvá ruopptot Jåhkåmåhkkåj gånnå dálla museet i Jokkmokk togs frågan om sej- le vuosádusán sáme dålusj åsko birra Ájten, Svieriga várre- ja sámemusean. tens återförande upp. Apmut Ivar

42 BÅRJÅS 2009 nas oerhört värdefulla, både att berättas men också att det finns lyssnare. Tjálle Forfatter Historien om sejten är egentligen inte en historia utan flera. Historierna Anna Westman Kuhmunen barggá Anna Westman Kuhmunen arbetar ligger ibland på varandra, ibland omlott kulturhiståvrå intentænntan Ájten, som intendent i Kulturhistoria vid och ibland finns det sprickor mellan Svieriga várre- ja sámemusean Jåhkå- Ájtte, Svenskt fjäll- och samemu- dem. Det är omöjligt att få en samman- måhken. 2009-gidá rájes le aj sån dok- seum i Jokkmokk. Sedan våren 2009 hängande bild. Det har alltid berättats toránndan Åsskohiståvrålasj åssu- är hon även doktorand vid Religi- om sejtar och hur dom har tagits och dagán Stockholma universitehtan onshistoriska avdelningen vid förts bort. Det finns även många berät- dahkamusáv tjállemin gåktu biebmoj Stockholms universitet för att skriva telser om möten med von Rosen som vidjura li åsko gáktuj julevsámij gas- en avhandling om matens betydelse under sina resor längs Stora Luleälv lär- kan 1600- jagijs åvddålijguovlluj. i religionen bland lulesamer från de känna många samiska familjer. Det 1600-talet och framåt. finns också beskrivningar av händelser- Suv e-poassta le: na i museernas arkiv i form av muntliga [email protected] E-post: [email protected] berättelser överförda till skrift på kata- logkort, frågelistor och undersökningar av heliga platser. Tack vare John Kuol- joks kontakt med Henric Horn af Åmin- Litteraturlista och källor nes barnbarn har vi också fått en dag- Lis-Mari Hjortfors. 2000. Anders Kurak- en lulesamisk laestadianpredikant. bok till Ájtte museum som beskriver Bårjås 2000 delar av händelserna sommaren 1900. Roald E. Kristiansen. 2000. Laestadianismen etter Laestadius. Bårjås 2000. - 2005. Berättelserna ger oss en föreställning Samisk religion og laestadianisme. Bergen. om hur väldigt många sejtar Eric von Apmut Ivar Kuoljok. 2007. Mitt liv som renskötare. Skellefteå Rosen genom åren förde bort. Men det Lena Kuoljok Lind, Kerstin Eidlitz Kuoljok, Apmut Ivar Kuoljok. 2004. Renar en väcker också nya frågor. Var finns alla kärleksförklaring. Jokkmokk dessa sejtar nu? Var stod sejtarna Ernst Manker. 1957. Lapparnas heliga ställen. Stockholm ursprungligen? Vilka andra berättelser Hans Mebius. 1968. Värro. Studier av samernas förkristna offeriter. Stockholm finns om bortföranden? Sejtens historia Eric von Rosen. 1911. En nyupptäckt lapsk offerplats vid Vidjakuoika. Yme r. är en historia om förlust, inte bara av en speciell sejte utan av många sejtar. Blic- kar vi tillbaka kan vi också se sejten som Opublicerad källor en symbol för andra förluster. Någon Henric Horn af Åminne, Dagbok. Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum har uttryckt det som att det förebådade Apmut Ivar Kuoljok, Signerad fördjupningstext i utställningen Goabdesájgge- den tid som skulle komma. En förlust iellema asken Trumtid- i livets famn, Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum av marker, vattendrag och rättigheter. Ingrid Gimmon, Projekt Eric von Rosen. Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum. Oron för att vargen när sejten förs bort skall skada renarna uttryckte en gång i tiden en ambivalent inställning till Samtal med samisk religion. Idag kan oron för var- Apmut Ivar Kuoljok, Sirges sameby, John Kuoljok, Sirges sameby gen tolkas på ett annat sätt.

BÅRJÅS 2009 43 Gard og grend – stedsnavn forteller...

Harald O. Lindbach

I bygda ble stedsnavnene tatt vare på og husket. De forekom ofte bare i bestemt form, slik som Aksla, Høgda og Skjæret. Noe mer var ikke nødven- dig, for alle visste hvor det var. Andre steder trengte en mer nøyaktig beskrivelse, som Gættasj [= lita eng] og Stu- oráhkar [= stor åker] og som Berunáh- kar [= potetåker]. Så lenge det var full aktivitet på sjø og land, levde disse stedsnavnene trygt. Men med den teknologiske utviklinga kom endringer, og flere stedsnavn gikk ut av bruk og ble glemt.

Hva het Millojåhkkå [= mølleelv] før det Aktivitet på sjø og land. Foto: Linda van der Spa, Árran. kom mølle dit?

Hva het Sagelva før det kom sag dit?

Hva het Kontorhågen før det kom kontor dit?

Tellihålla [= ormetelggrop] er det neppe flere enn et par lokalkjente i Skilvassbakk som i dag vet hvor er. Delggilåptas [= ormetelghylle] i Mus- ken vet kanskje noen flere om. Men i den tida da moldfôr ble brukt som til- leggsfôr til dyra når de sto på båsen, visste alle i bygda om plassene der ormetelg var å finne. Mange av stedsnavnene forteller om det som foregikk på gården og i Ormetelg. Dryopteris filix-mas. Kaia Kalstad finner syregress imellom Ormetelg i Slunka. bygda. De fleste av navnene er knyttet Foto: Anne K. Mikkelsen, Árran.

44 BÅRJÅS 2009 til jordbruk og husdyrhold, ettersom Det var heller ikke bare gress som det var nødvendig med stor innsats og ble brukt til fôr, og Skáhpedievvá [= mye arbeid for å ta vare på buskapen. rogn-/skavhaug – skav er et nord- Og fôr ble hentet – fra tang og tare i norsk ord for rogn, sml. skáhpe] (Pål- fjæra til det en kunne sanke sammen sommarset) (Storjord:133) og Rognhå- høgt til fjells. I 1723 var anslagsvis 83 % gen, Skavhola, Skavhågen (ibid) for- av alle brukene i landet høstnings- teller om bruk av rognebark til fôr. bruk, og bare 17 % var dyrkningsbruk Om bruk av vier forteller Sierggagå- (Reinton:5). Det vil altså si at jordbruk hppe [Sierggagåhpe!] [= viergropa] på dyrka mark utgjorde bare en liten (Vássjá) (ibid:121). Fra osp og bjørk ble del av fôret som ble høstet, og at nes- det hentet lauv og kvist. ten all slåttemark var natureng og I fjæra ble det hentet tang og tare. utslåtter. I Salten utgjorde i 1917 Det sier Søllneset (Skrovkjosen) utslåttene hele 38 256 mål (ibid:65). (ibid:19) klart fra om. Søll er det sam- Seterdriften derimot, var minimal, me som butare. kun 304 mål (ibid:17), hvilket betyr at I Blomlia [= ormetelgli] (Råna) det var nok beiteland. Når vi kommer (ibid:91), Delggilåptas [= ormetelghyl- til 1935 er bare 10 % av brukene høst- le] (Musken) (ibid:124), Sluodnerogge ningsbruk på landsbasis (ibid). Mange av stedsnavnene forteller om det som [= "blomholla" Qvigstad:209] (Tysfjord) I Tysfjord, som i mange andre foregikk på gården og i bygda. Foto: Odd- og Tellihålla (Skilvassbakk) kunne kommuner i landet, foregikk slåttonna mund Paulsen, Árran. man finne de næringsrike røttene som med ljå og sigd. Slik som på Hesjeslet- man brukte til ekstra fôr. I Nord- ta (Storå) (Storjord:79) ble høyet tørket ord bevart fra denne tida, nemlig Troms finner vi for eksempel Gáiske- på hesjer, for deretter å bli enten båret čearedit eller čearet, som betyr å slå – riidi [= ormetelgli] (Kåfjord) og Gais- eller kjørt inn på låven, og på Gubba- med ljå – myrgras som stikker opp keluokta [= ormetelgvik] (Moldfôrvik dievvá [= høysåtehaug] (Storå) (ibid) gjennom isen (Nielsen:456). i Kvænangen). Ormetelg – moldfôr – sto kanskje høysåtene med høy som var tørket på bakken. På Låptatja [= Tabell 1: Mengde fôr fra utmarka i tonn for året 1917 (Reinton 1957:2). små avsatser] (Nordbukt) (ibid:110) Fôrslag Nordland Troms Finnmark Hele landet var det utslått eller fjellslått, og høyet ble firt ned derfra i løpestreng. Sládd- Lauv 619,9 442,2 57,2 15 447,8 jo [= slåttmark – sml. gammelnorsk Mose og 17,7 6,1 607,6 18 222,4 slâtta = slette, slåtteland, slått; sml. ger- reinlav mansk *slahtû (Falk:769f)] (Vássjá i Lyng 281,5 75,0 747,5 3 147,9 Hellemofjorden) (ibid:121) var også en Skav og beit* 141,9 55,0 84,2 470,4 plass der en slo. Det var ikke bare om sommeren Rognebær 1,1 ------19,7 folk var i arbeid med å skaffe fôr til Tang og tare 9 477,8 7 212,4 2 175,3 20 946,9 krøttera. Dette foregikk hele året. Slåt- Fiskeavfall 2 278,2 2 465,1 1 029,7 6 167,0 ten kunne vare til snøen kom. På nordsamisk (Polmak/Nesseby) er et * beit er kvist av bjørk som en bryter av om vinteren og fôrer direkte.

BÅRJÅS 2009 45 blom – ble ikke bare brukt til dyrefôr, men også som medisinplante. En ekstrakt (giftig!) av rota, Extractum fili- cis – til bruk mot innvollsorm, ble solgt på apoteket inntil for hundre år siden. Ormetelgblader ble ansett å ha helsebringende egenskaper; lå en på en madrass av tørket blom, kunne det lindre gikt og revmatisme (Urtekil- dens planteleksi). Mange navn forteller om hva slags dyr man hadde på gården, for eksempel Gálbbeluokta [= kalvvik] (Kalvik), Gussavágge [= kudal] og Sávttsagåhppe [= saugrop] ( Musken), Sauelva (Storå) (Storjord:81), Gihtsegádde [Gihttsegád- de!] [= kjestrand] (Tømmervika) Hest var det også i noen bygder. Foto: Lillian Urheim. (ibid:108), Gájtsaslahpa [Gájttsaslah- pa!] [= geitheller] (Vássjá) (ibid:120) og Geithallen (Skrovkjosen) (ibid:17). Navnene forteller først og fremst om melk, kjøtt og skinn til husholdningen, men også om inntekter og byttehandel. Kua og sauen var nok mye mindre for hundre år siden enn i dag. Ei fjøsdør fra den tida med en bredde på en alen – 63 cm! – forteller sitt om størrelsen på kua. Ei slik ku har neppe veid mer enn 250-300 kg levende vekt. Hest var det også i noen bygder. Det beretter Hest- vika (Skrovkjosen) (ibid:17), Hestvika (Nevervika) (ibid:156) og Råssenjárg- várre [= hestnesfjell] (Tømmervika) (ibid:108) om. Om sommeren ble dyra gjett. Gjer- der var ikke i bruk tidlig på 1800-tallet på samme måte som senere. Carl von Linné skriver i Lappländska resan at "[i] nga giersgårdar brukas på denna tracten i Norrige [...]. Boskapen föllier altid en piga, och är nu ingen åtskilnad emällan äng och Myr med polarull. Foto: Tor Lundberg, Kvikkjokk.

46 BÅRJÅS 2009 skog [...]" (Linnæus:118). Det er altså smått til folk i Måsske" (ibid). I 1938 var alltid noen som gjeter dyrene, forteller middelavlingen av bygg for hele landet han. Slik gjeting varte til langt ut på 208 kg per mål (Taksdal:184). 1900-tallet, men for 75 år siden var det Håndkvern til å male mel av byg- for det meste slutt med denne ordnin- gen hadde mange selv. Men i Tysfjord gen. "No gjæter dei ikkje lenger," forteller er det i hvert fall minst ti stedsnavn Jens Solvang om forholdene nordpå med mølle eller millo i navnet, som for (Solvang:321). eksempel Mølnhågen ved Forsaelva Kyrne ble ført for eksempel etter (ibid:159), Milloluokta [= møllevik] Gussabálges [= kusti] (Musken), og de (Helland) (ibid:136) og Milladievvá [= øvrige dyrene var på sine plasser. Gjete- møllehaug] (Vássjá) (ibid:120). Også i ren måtte unngå Blautmyra (Ulvik) Kvænangen og Alta finner vi Millo- (Storjord:22) og Dymyrstrupen (Skarber- johka og andre stedsnavn som forteller get) (ibis:27), og til Brennhågen (Kjær) om møller. Korn – og dermed mel – (ibid:148) var det lite lønt å gå. Der var var opplagt av stor nytte og rikdom for det ikke beite i det hele tatt. Slik var det – bokstavelig – å brødfø en familie. vel også i Buollám [= avsvidd] (Nord- Men i "de nordligare Lappmarks-socknarna" bukt) (ibid:110), der gras og lyng lett var det ikke så mye korn, skriver tørkes ut om sommeren. Mange stedsnavn forteller om hva slags dyr Petrus Læstadius: "Gröt är [...] en synnerlig Om kvelden ble dyrene ofte stengt man hadde på gården. Foto: Musken skole. raritet. I min barndom fick jag gröt 2 eller i grinder, slik som på Grindhaugen högst 3 gonger om året, såsom t. e. Jul och (Kjøpsnes) (ibid:54), og på Gådjeluokta den største kornkommunen i fylket. Påsk, högtiden till prydnad" (Læstadius:256). [= "grindvik" Qvigstad:210] (Tysfjord) Der hadde de maskindrevne treskverk Berunáhkkar [= potetåker] (Musken) ble enga dyrket med grindgang. allerede i 1930 (Kristiansen 1964). I forteller om potetdyrking. Som helt ung Grindgåing foregikk på den måten at 1871 hadde alle brukene i Musken en hadde dyrene i flyttbare høge gjer- kornåker (Storjord:126). Sjøsamisk der. Slik sto dyrene trygt natta over; korndyrking finner vi så langt nord de fikk ikke gjort ugagn i åker og eng, som Kvænangen og Alta. Kornet som og de var vernet mot udyr. Dessuten ble dyrket var bygg, men i Beiarn ble var grindgåing nyttig for å holde enga også rugen moden. i hevd – torva ble trødd sund og jorda Bygg måtte såes før 25. mai (Urba- ble gjødslet med fast og flytende gjød- nus) for at den skulle få nok vokseda- sel. Grindene kunne flyttes fra jorde til ger. I Skilvassbakk, for eksempel, er jorde i en syklus på to til tre år. byggen moden i månedskiftet august- Pløyde åkre – eller spavendte – var september. Gårnneáhkar [= kornåker] det heller lite av i noen bygder i gam- (Musken) (ibid:126) og over tjue andre mel tid, men korndyrking som sådan navn med åker er minner om korndyr- er svært gammel i Salten. Går vi hun- king i Tysfjord. For snart hundre år dreogførti år tilbake i tida, var det siden dyrket Jon Finnesen så mye korn korn på omtrent hvert et bruk i Nord- på Stuorgårnneáhkar [= stor kornåker] land, og for åtti år siden var Beiarn (Leirelv) (ibid:130) at han solgte "korn i Potetåker i Musken. Foto: Musken skole.

BÅRJÅS 2009 47 den gode sursmaken kunne brukes til Kvann – den norske og samiske grøt. Den smakte nok bra, men "så ut grønnsaken som ei kuruke på tallerkenen!" (Johansen I Norge, Sverige og Finland vokser kvann 1980). Syregress ble også brukt til å ta vilt. Her til lands ble den brukt av samer og vare på reinmelka, skriver den yngste nordmenn, og ble dyrket allerede for 1200 av brødrene Læstadius, Petrus: "Hvad år siden av vikingene. Blant våre naboer er som då [senhøstes] mjölkas och ej genast det bare samene som har nyttet den. (ibid) förtäres i hushållet, förvarar man i kaggar eller små tunnor [...]. Ofta blandas denna mjölk med Jomo (Rumex acetosa [...]) eller avsats, platå] (Botn) (ibid:172) og med lingon, och får så stå öfver vintern till Kvannskogen opplyser oss at også vår-kost (kittan-åse)" (Læstadius:347). kvann (eller sløke) hørte med i kosten. Spiskammerset (Storjord:116) heter Kvann var nyttig som kosttilskudd en plass i elva i Hellemobotn, og den tidlig på sommeren. Den var en kilde forteller at her var det noe å hente, i til C-vitaminer og jern, og ble brukt som grønnsak mot skjørbuk (Waren- berg:62). Den ble også brukt som Kvann. Angelica archangelica. medisin ved infeksjoner og mageonde Foto: Anne K. Mikkelsen, Árran. (Alm:32). skriver Lars Levi Læstadius om potdet- dyrking i "Om möjligheten och fördelen Olav Tryggvasons saga af allmänna uppodlingar i Lappmar- ... ved torget kom det en mann imot ham ken," som kom ut i 1824, at det ville med en mengde kvanner, de var merkelig være en stor fordel om flere begynte å store for den årstida. Kongen tok med seg dyrke potet. Den hadde nemlig sin "nyt- en stor kvannstilk og gikk hjem i huset til ta och användbarhet öfver hela Lappmarken" dronning Tyre med den. Tyre satt i stua og (Laestadius:3.avd.§18). Potet har vært gråt da kongen kom inn. Kongen sa: "Se dyrket i cirka tohundre år her nord. her skal du få en stor kvannstilk!" Hun slo til Mye av maten ble hentet i utmarka. den med handa, og sa: "Det var større Det forteller blant annet Brengbærhå- gaver de Harald Gormsson gav, men så gen (Skovkjosen) (Storjord:16), Molte- kvidde han seg heller ikke så mye for å dra bærmyra (Ulvika) (ibid:24), Sárrediev- ut av landet og hente sin eiendom, som du vá [= blåbærhaug] (Musken) (ibid:129), gjør nå" (Snorre:175). Tyttebærbergan (Sildpollnes) (ibid:34) og Jåg∫å [= tyttebær] (Musken) (ibid:128) om, samtidig som de vitner Syregress ble hentet i Juobmorijd- om et sunt og variert kosthold. tjåhkkå [= engsyrelitinden] (Vássjá) Engsyre. Rumex acetosa. Kaia Kalstad Fáddnådievvá [= kvannbakk] (Storjord:116) og Juobmolássá [= eng- henter syregress i Slunka. Foto: Anne K. (Musken) (ibid:124), Kvanntolia [to = syreberghall] (Musken). Planten med Mikkelsen, Árran.

48 BÅRJÅS 2009 jaktet på for skinnets skyld, og det ble godt betalt til langt ut på 1969-tallet. Resten ble nok ikke nyttet, men sjø- samer i Kvænangen har brukt oter som mat under første verdenskrig. Var den fin og fet, så smakte den godt. (Jensen 1970). Annet skinn ble også beredet. Huden ble garvet i garvelåg. Til bark- garving trengtes innerbark fra bjørk, eller selje- og vierbark. Lasstonjárggá [lassto = vier] eller Sálljanjárggá [= "Seljenes" Qvigstad:214] og Sálljajåhkå (Seljeelv på Haukøya) (Storjord:38) røper det. Av dette laget en så avkok, barkelåg. Også tauverk, seilduk, fiske-

Spiskammerset heter en plass i elva i Hellemobotn. Foto: Lars Børge Myklevold, Árran. hvert fall før vinteren kom. Men sjøen høymyr] (Pålsommarset) (ibid:133) var et spiskammers året rundt. Háh- kunne en skjære sennegress til skohøy. kamade [= uersklakk] (Musken) (Stor- Sennegresset ble brukt både i komager jord:128), Balten [= kveite] (Fredagsvi- og sko, og også i sengbolster (ibid:160). ka) (ibid:48) og Madelásses [= med- Til komagsenna – gámasuojnne – bru- berg] (Pålsommarset) (ibid:133) sladrer kes blant annet flaskestarr, trådstarr og om fiskeplasser og meder. nordlandsstarr: "Sámit leat áiggiid čađa Duorbunjávrre [= skjemmelvatn] atnán šluppotlukti, juovkalukti, gámasuoin- (Torpelvatnet i Skilvassbakk) forteller lukti ja rievdneguoja gámasuoidnin" (Waren- at man har nyttet en bestemt teknikk berg:40). for å fange fisken: man jaget fisken inn Tjievresgiergge [= oterstein] (Tøm- i garnene ved å slå med skjemmel – mervika) (Storjord:109), Tjievresjuovva duorbun. [= oterur] (Pålsommarset) (ibid:134) og På Sennmyra [= skohøymyr] (Lys- Oterhallen (Kjøpsnes) (ibid:59), fortel- Flaskestarr. Carex rostrata. voll) (ibid:30) og Suojnnejágge [= sko- ler om mulighet for oterfangst. Oter ble Foto: Tor Lundberg, Kvikkjokk.

BÅRJÅS 2009 49 snører og garn ble impregnert på denne Gåhkål brukes i dag om spinnerok- anna arbeid – å ta vare på ulla: karde, måten. ken, men er opprinnelig ordet for spinne, veve, tove, stampe og strikke. Gognstømyra (Kalvik) (ibid:) er et håndtein. Den var laget av tre: en tynn Det meste av utstyr – fra vugge til minne om at gogn ble brukt til å lage trepinne – tein – med ei skive i neder- grav – kunne lages på gården eller i reip, tau og trosser. Også slik var folk ste enden for å få tyngde. Den holdtes bygda. Og kanskje sier Darfgállo [= sjølhjulpne. i hånden når man spant. Ulla trengte engmosestein] (Helland) (Storjord:132) Til å lage og sette i stand redskap, ikke å kardes først når man brukte at i gierkka – komsa – skulle en legge kunne en få hjelp av smeden. Mange håndtein. Hun som var først oppe og den mjuke, tørkede darffe – engmosen stedsnavn forteller om smie og smed- sist i seng fikk også tid til – mellom alt (Kintel:67). Da lå ungen godt. arbeid, som Smirjjonjárggá [= "Smi- nes" Qvigstad:210] og Smirjjoluokta [= "smievik" ibid:208], Smihågen Tjálle Forfatter (Ulvika) (Storjord:25) og Státtatjåkkå Harald O. Lindbach le riegádam Harald O. Lindbach (f. 1941) har (Stetind) (Kintel:342). jagen 1941. Sujna le teologija ja aj utdannelse i teologi, samt samisk sáme giellaåhpadus. Sån la ierit ietján språk. Han har blant annet skrevet oahpponævojt tjállám nuortakgiellaj, lærebøker i nord-samisk, diktsam- Norges nasjonalfjell – ambolten diktatjoahkkev, ja artihkkalijt maj ling, samt artikler som særlig om- samisk: Stádde eller Stáddá sisano li sáme åskoj birra. Sån barggá handler samisk religiøs tro. Han norsk: Ste smávvabåndorsijdajnis Skilvassbak- driver i dag småbruk i Skilvassbakk svensk: Städ kon Hábmera suohkanin. i Hamarøy kommune. norrønt: Steði Suv e-poassta le: [email protected] E-post: [email protected] Grunnbetydningen er noe som står fast, står støtt. Sml. sta og stadig.(Falk:827) Harald O. Lindbach: Selvhjulpne var en også med bren- Tjoahkkájgæsos Lindbacha bájkkenamma tjállusa birra sel og virke til både husbygging og gammebygging. Dessuten var både Dán artihkkalin vuoset tjálle gåktu bájkkenamá ma álu li bájke adnemij tjanádum ja ved og tømmer handelsvare. Dette for- makkár viessomtjærdda ja æládusá sijájn lij. Sijdajn bájkkenamá bissun ja mujteduv- teller Dimbarásse [= "Tømmerås" Qvig- vin. Da lidjin dåssju mierredimhámen, duola dagu: Aksla (Oalgge), Høgda (Dievvá/ stad:209], Biesseluokta [= "Nevervik" Tjårro) ja Skjæret (Skierre). Ij lim ienep tjielggidusájda dárbbo, gå juohkkahasj diedij ibid:214] og Torvmyra (Ulvika) (Stor- massta lij sáhka. Muhtem saje dárbahin lagáp tjielggidusáv, dagu Gættásj, unna jord:25) om. gættásj ja Stuoráhkar stuorra áhkar, ja duola dagu Berunáhkar áhkar gånnå berunijt Til å holde rent – skure trekar og sjattadin. Nav guhkev gå lij ålles virgálasj iellem nuoren ja gáttijn, viessun dá bájkke- golv – hentet en skursand i Skjersan- namá jasska. Moadda bájkkenamá subtsasti danen mij dáhpáduváj sijdajn, buojkulvis- den (Fredagsvika) (ibid:49) eller en saj gårnnesjattadibme, buvve biebbmam, ednambarggo, guollim ja væjddom. Biebb- annen plass der det var sand som motjoaggem aj miehtsijn lij gåktu namá duola dagu Sárredievvá, juobmorijdtjåhkkå dugde til slikt. subtsasti. Valla teknologija åvddånahttem, ieritjåhtem j.n.v, buktá rievddadusájt, ja Gåhkål [= håndtein] kalles et lite moadda bájkkenamá gáhtu anos ja vajálduvvi. berg ved Nordbukt (Storjord:110).

50 BÅRJÅS 2009 Litteratur og kilder Personlige kilder Alm, T. (2008): "Kvann – vår eldste grønnsak" i Ottar. Spise- Jensen, Ole (1970): Personlig meddelelse. lige planter. 3 - 2008. Tromsø museum – Universitetsmu- Johansen, Jens Odin (1980): Personlig meddelelse. seet. Universitetet i Tromsø. Kristiansen Strand, Petter (1964): Personlig meddelelse. Kintel, A. (2005): Báhkogirjje. Julevsámes – dárruj. Biehtse- manon 2005. Midlertidig utgave. Sametinget. Andre kilder Linnæus, C. (1732): Iter Lapponicum. Lappländska resan. Bd. I Dagboken. Opptrykk (2003): Kungl. Skytteanska Samfun- Urtekildens Planteleksi (2009): http://www.rolv.no/urte- det, Umeå medisin/medisinplanter/dryo_f-m.htm (16.09.2009) Laestadius, L.L. (1824): Om möjligheten och fördelen af allmänna uppodlingar i Lappmarken. Opptrykk (1981): Tornedalica Internettbilder 33. Luleå. Læstadius, P. (1833): Fortsättning af Journalen öfver Missions- Ormetelg. Dryopteris filix-mas. Wikipedia (11.09.2009): Resor i Lappmarken, innefattande Åren 1828-1832. Henr. Gust. http://no.wikipedia.org/wiki/Fil:Koeh-202.jpg Nordström, Stockholm. Opptrykk (1977): Kungl. Skyt- Butare. Alaria esculenta. AlgeaBase (11.09.2009): teanska Samfundets handlingar. No 15: 2 - 1977. http://www.kystsone.no/images/marinassets/ Nielsen, K. (1979): Lappisk (samisk) ordbok. Grunnet på dialektene img588.jpg i Polmak, Karasjok og Kautokeino. Bind I. 2. opplag. Univer- Bygg. Hordeum vulgare. Wikipedia (11.09.2009): http:// sitetsforlaget, Oslo. upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/ Qvigstad, J. (1938): De lappiske stedsnavn i Finnmark og Nordland thumb/5/52 EscourgeonHordeum_vulgare_subsp._ fylker. H. Aschehoug & Co. (W. Nygaard), Oslo. vulgare.jpg/260px-Escourgeon Hordeum_vulgare_sub- Reinton, L. (1957): Sæterbruket i Noreg. II. Anna arbeid på sætra. sp._vulgare.jpg Sætra i haustingsbruket og i matnøytsla elles. H. Aschehoug & Kvann. Angelica archangelica. Wikipedia (12.09.2009): http:// Co (W. Nygaard), Oslo. upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fb/ Snorre (1899): Kongesagaer. J.M. Stenersen&Cos Forlag, Archangelica_officinalis_a2.jpg Kristiania. Opptrykk (2006): J.M. Stenersens Forlag A/S, Engsyre. Rumex acetosa. Wikipedia (12.09.2009)http:// Oslo. upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/ Solvang, J. (1936): "Krøtterlokking frå Hillesøy (Hillesøy- thumb/4/48/ Rumex_acetosa_cultivar_01.jpg/250px- dialekt)" i Haaløygminne IV (1933-36). Rumex_acetosa_cultivar_01.jpg Storjord, T. (1998): Tysfjord. Divtasvuodna. Samiske og norske Flaskestarr. Carex rostrata. Wikipedia (12.09.2009)http:// stedsnavn. Árran julevsáme guovdásj/lulesamisk senter, en.wikipedia.org/wiki/File:Carex_rostrata.jpeg Drag/Ájluokta. Gogn. Wikipedia (16.09.2009)http://upload.wikimedia. Taksdal, S. (1943): Bondeyrket. Rettledning i jordbruk, hagebruk og org/wikipedia/commons/thumb/2/29/Metters_ husdyrstell. J.W. Cappelens forlag, Oslo. rope_serpentine_vtm.jpg/180px-Metters_rope_serpen- Warenberg, K., Danell, Ö., Gaare, E. og Nieminen, M. tine_vtm.jpg (1997): Boazoguohtoneatnamiid šattut. Landbruksforlaget, Oslo. Aasen, I. (1873): Norsk Ordbog.

BÅRJÅS 2009 51 Stjärnhimlen – vardag och myter

Ett par tusen stjärnor syns på natthimlen om man tittar utan kikare. Några tiotal är riktigt ljusstarka och formar tydliga figurer på himlen, på norra halvklotet är det främst Karlavagnen och Orion.

Yngve Ryd

Överallt har människor lagt märke till samma stjärnor och använt dem som klocka och kompass och berättat sagor om dem. Även om figurerna är fram- trädande så bildar de inte särskilt meningsfulla motiv, därför finns det många berättelser om vad Orion föreställer. Några stjärnor är mycket Ola Omma. Foto: Yngve Ryd. Nils Henrik Gunnare. Foto: Yngve Ryd. ljusstarka men ensamma, utan närlig- gande ljusa stjärnor som tillsammans nell astronomi, under antiken främst den mot vargar under vinternätterna, bildar någon bra figur till, exempel utövad av präster. Folk som saknat och då lärde de sig stjärnor. Här följer Arcturus eller Sirius. Då har den stora skriftspråk och inte byggt tempel har deras berättelse. stjärnan ett eget namn, som inte för- betydligt färre stjärnbilder. knippas med någon bild. Så är det i Stjärnorna är framförallt väldigt samisk tradition. användbara som nattklocka, som är ”Höstvinterns stjärnor Den gamle greken Ptolemaios gjor- viktigast när vinternätterna är långa. de en stjärnkatalog som beskrev 48 Jag har diskuterat stjärnor med gamla Stjärnorna vandrar från öster mot väster och stjärnbilder. Det är orimligt många! renskötare och ännu går det att få är bra klocka på natten. För att visa tid ska Det finns inte alls tillräckligt med ljusa fram många uppgifter som saknas i stjärnor förflytta sig långt, så att det syns stjärnor som bildar så många tydliga litteratur. Nils-Henrik Gunnare och tydligt hur de far över himlen. Vi tittade all- figurer. De 48 stjärnbilderna var ett Ola Omma har haft mycket att berätta. tid efter stjärnor på östsidan för att se tiden, resultat av skriftkultur och professio- När de var unga fick de vakta renhjor- för sådana stjärnor höjer sig och syns hela

52 BÅRJÅS 2009 z natten. Vi har aldrig hört att man tittade efter stjärnor västerut på kvällen, för de går snart ner under horisonten. Mest tittade vi på stjärnorna under höst- vintern fram till jul. Stjärnor har olika läge efter årstiderna och det är höstvintern som vi minns. Den tiden var vi ännu till fjälls med renarna. I Gárasavvon-fjällen fanns det gott om varg när vi var unga, hela skockar, och om någon hade sett vargspår vaktade vi renarna dygnet runt. Vi tittade på stjärnorna för att se hur tiden gick och veta när det änt- ligen snart blev morgon. Vid jultiden kom vi ner i skogen och där det var det i regel mindre med varg. Då fick vi sova på nätterna och studerade inte stjär- nor. Vid vintermarknaden har stjärnorna ändrat läge och syns inte i samma väder- streck på kvällen som under höstvintern. Framåt vårvintern är natten mycket kortare. Det ljusnar tidigt så stjärnor behövs nästan inte den tiden. Vi har inte hört namn för vår- vinterns stjärnor. Oftast syns flest stjärnor när det är riktigt kallt, för då är luften som klarast. När vädret är mildare syns i regel färre stjärnor, även om det är molnfritt. Råstotundran Stjärnhimlen. Illustrasjon/fotomontasje: Svenn Egil K. Duolljá. Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá ovanför Gárasavvon är riktig ödemark. Små- byarna var långt bort och hade ingen elström lampa. Om man är ute på kvällen syns det stor stjärna som syns lågt i väster när det och lyse när vi var unga. Stjärnorna syntes att den har hunnit iväg. börjar skymma, i trädtopparna. Den går ner så tydligt, mycket tydligare än senare i livet. Guovddelisnásste Capella, Viejg- och försvinner någon timme efter att det har Nu har samhällena så mycket elljus att även genásste, vandrar högt och mitt i natten är mörknat. Den är ingen klockstjärna eftersom om man är till fjälls syns stjärnorna svagare. den ungefär mitt i himlen. Då kallas den inte den försvinner. Iehkedisnásste är ljusstark Elljus måste nog vara minst tio mil bort för Viejggenásste utan Guovddelisnásste, ”mitt- men stjärnorna österut har redan lyst en att stjärnorna ska synas klart. stjärnan”. Gamla samer tittade efter den och stund innan den börjar att synas, eftersom Viejggenásste Capella, ”Skymnings- sa: ”Nu är det midnatt”. den är västerut där himlen är ljus längre på stjärnan”, är en ljusstark ensam stjärna som Guovddelisnásste lyser så skarpt i kanten kvällen. syns först av alla stjärnor när det börjar av Dálvvegäjnno (”vinterleden”, Vintergatan). Guovsojnásste, Áradisguovsojnás- skymma på eftermiddagen. Då är den gan- Under morgonsnatten sjunker den mot väster. ste, Idesnásste Arcturus, ”Morgonstjärnan”, ska lågt i nordost och stiger sedan rätt upp Iehkedisnásste, Iehkedisguovso- är ett tecken när man vallar renar på hösten. och vandrar högt över himlen som en stor jnásste Arcturus, ”Aftonstjärnan”, är en Det är en stor stjärna, röd som lågan i en

BÅRJÅS 2009 53 z

fotogenlampa. Den går upp i öster före det Guovsojnásste Spica. När höstvin- börjar gry, innan minsta ljusning syns på terns Guovsojnásste blir nattstjärna framåt himlen. Guovsojnásste fortsätter upp på jul så dyker det upp en ny Guovsojnásste. himlen och försvinner med dagsljuset. Den börjar synas vid fyra, femtiden i sydost, Guovsojnásste syns alltid i oktober och den kommer smygande och stiger inte på november och är ett mycket bra märke den himlen utan vandrar lågt nära horisonten tills tiden. Nattvakten tittar i stjärnorna och vär- himlen ljusnar. Den flimrar och rörs riktigt derar vad tiden kan vara. När Guovsojnásste mycket ibland. Den här Guovsojnásste är börjar synas i kanten av himlen vet man att inte röd som den första, utan klarare i färgen. snart dagas det, och då kommer avlösningen Sarvvagalbba Aldebaran och stjärnorna så man får fara till kåtan. närmast, Morgonstjärnor visar bara när nat- Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá När det inte fanns varg i närheten behövde ten ska sluta, men är inte märken under nat- Gállábárne. Illustrasjon/fotomontasje: vi inte vakta på nätterna, men vi mjölkade ten. En viktig klocka som syns hela natten Svenn Egil K. Duolljá. renarna och samlade dem dagligen. Vi mjöl- och visar hur timmarna går är Sarvvagalbba, kade ännu i oktober och i regel en vecka in i namnet betyder ”älgögontaggen”. Det är ett Gálláluondo Orions bälte, Gálláluon- november, då slutar kalven att dia och vajan märkvärdigt namn, älgar har ingen ögontagg do, är tre stjärnor snett på rad. På höstvin- sinar. För att det korta dagsljuset inte skulle i sina horn. Det är ju renar som har det. I tern är det redan mörkt innan de stiger upp i slarvas bort, steg vi upp medan det ännu var vanliga fall när hornet sitter på en verklig älg öster. Men de far inte över himlen som helmörkt, senast klockan fem. Vi tog märke heter det sarvvatjoarvve. Det är bara i himlen Sarvvagalbba utan närmare horisonten, och efter Guovsojnásste, senast när den visade som älghorn kallas Sarvvagalbba. Hur som på morgonen sjunker de mot väster. Gállálu- sigz var det dags att dags att koka kaffe. helst, Sarvvagalbba är en liten stjärnbild som ondo är en mycket bra nattklocka som visar Renarna kunde vara en mil från kåtan, så vi ser ut som en triangel och stjärnan i nedre hur natten lider och timmarna går, men det skidrade i mörker för att hinna fram till dem hörnet lyser starkast, precis som galbba på en får inte finns berg som skymmer. Senare på när det ljusnade, samlade under morgonen ren som är kraftigast i nedre hörnet. Sarvva- vintern går Gálláluondo upp tidigare, vid och mjölkade mitt på dagen. Klockor fanns galbba syns ganska lågt i öster på kvällen och vintermarknaden syns de redan när det nästan inte, därför tittade vi på stjärnorna. vandrar över himlen och sjunker mot väster mörknar. Men då går de också ner tidigare, Guovsojnásste var även ett märke när vi när det ljusnar. Under höstvintern är den i redan mitt i natten. skulle flytta. Hämta härkar, packa kåtan och söder vid midnatt. Gänget som har vallat renarna under lasta tog ett par, tre timmar och det gjordes i kvällen får avlösning ungefär när klockan är mörker, så att vi var färdiga att fara när det nio eller tio. Klockor finns förstås inte, så ljusnade. Höstvintern är mycket mörkare i karlarna tittar efter Gálláluondo som ska gå Gárasavvon än i Jokkmokk, det blir knappast upp innan nattskiftet kommer. I regel hinner ljust alls utan var mest bara mörkt och kallt Bena också upp. Nattskiftet tittar på Sarvva- när vi flyttade. Månsken är bra, men man galbba och ser att när den sjunker mot väster kan inte alltid vänta på månen. När det är så är det slutet på natten. snö ser man att arbeta fastän det är natt. Namnet Gálláluondo betyder Gállá-poj- Idjanásste Arcturus. Höstvintern fortsät- karna, de är jägare som skidrar efter älgen. ter och Guovsojnásste går upp allt tidigare. Vid Gálláluondo är ganska nära Sarvvagalbba jul går den upp redan vid midnatt och syns och alla rör sig västerut. Pojkarna jagar resten av natten. Då kallas den förstås inte Sarvvá. Illustrasjon/fotomontasje: Svenn älgen, de är inte så besvärligt långt efter och Guovsojnásste utan Idjanásste, ”nattstjärnan”. Egil K. Duolljá. ser Sarvvagalbba hela tiden men hinner

54 Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá BÅRJÅS 2009 z

aldrig ikapp, för skidorna sjunker. Jägarna också håller ordning i himlen, kanske hon är kan också kallas Gålmmå tjuojgge, ”de tre gammeltanten som gör att stjärnorna van- skidåkarna”. drar som de ska hela natten. Det vet man Gállá är en sagofigur, det har funnits aldrig. berättelser om honom men de är bortglömda. Juomiga Castor och Pollux, ”Tvilling- Under hans tid levde folk bara av jakt och arna”, är två stora stjärnor intill varandra, fiske, tamrenskötsel fanns inte. Gállá hade inte så långt från Áhkko. De kommer fram mycket naturkrafter men var inte nåjd, han på kvällen, sakta längs horisonten i norr, men var en godfruktig människa1. så stiger de och vandrar ganska högt över När vi vallade renar på nätterna rökte himlen. De är lätta att få syn på men inte så gammellappar pipa och studerade Sarvva- speciella. galbba. De var mycket intresserade av dessa Dávgge Karlavagnen. Stjärnorna är väl- stjärnor och tittade och sa: digt lika en pilbåge, dávgge, med två stjärnor ”Sarvvagalbba manná!”, (”Där far stor- som är en pil. Jägare sköt vildren med pilbåge tjuren!”) innan de fick renen tämjd, vi har hört mycket Samer är inte bara renskötare, samerna om det. Karlar som vallade renar tittade på är jägare också. Det är mest spännande att Bednaga. Illustrasjon/fotomontasje: Svenn Dávgge för att veta när det blev morgon. titta på Sarvvagalbba och se hur pojkarna Egil K. Duolljá. I våra gamla hemtrakter ovanför Gáras- jagar storälgen. Sarvvagalbba är så vackra avvon är det lätt att se stjärnor närmare hori- stjärnor, de bästa av alla stjärnor. En del kar- utan är lika högt båda två, och finns nära sista sonten, för landet är öppen och slät tundra. lar och kvinnor var så konstiga människor pojken på samma höjd som han. Jokkmokksfjällen är sämre, här är djupa och intresserade av stjärnor och visade dem Gålggenásste Sirius. En ensam stor dalar och höga fjäll som skymmer sikten i oli- för oss, särskilt storälgen. stjärna smyger upp i söder först vid midnatt. ka riktningar. Här är det svårare att se när Jägarna har förstås skidstav med spjut i Den är ganska långt efter Gálláluondo och Sarvvagalbba och Gálláluondo sjunker mot övreändan. De stora stjärnorna nedanför och kallas Gålgge, ungefär ”Den som far hit och väster. Jokkmokkssamer tittar mycket efter ovanför pojkarna är Soabbe och Sájtte, men dit”. Gålggenásste är alltid nära horisonten Dávgge, den slutar högt i himlen på morgo- vi minns inte exakt hur det var. Soabbe är och kolossalt ljus. nen, så den är enkel att se även bland fjäll och troligast den nedre skarpa stjärnan (Rigel) Gålggenásste hör till Gálláluondo och ski- i hög skog. Men den visar inte nattens gång och Sájtte den övre röda (Betelgeuse). drar bakom och bär säcken med byteskläder. lika tydligt som Sarvvagalbba och Gálláluondo. Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá Bednaga två små stjärnor i Orion. Bak- Han är inte så nära jägarna men följer i sam- Det blir en bedömning när man anser att om Gálláluondo följer två stjärnor som kallas ma riktning som dem och Sarvvagalbba. Dávgge är i läget som förebådar gryningen. Bednaga, hundarna. Riktiga renvallarhundar Jägarpojkarna blir svettiga men får inte bära Guovsojnásste är svårast att se. Det ska håller sig alltid bakom karlarna, för att inte säck med grejor, de måste vara lätta för att helst vara släta fjäll som Råstotundran, eller oroa renarna. Hunden far inte iväg olovandes hinna upp älgen. Förr när folk jagade varg stora myrar, för att man ska när den stiger utan följer bakom i skidspåret. Först när hade de gålgge, en karl som följde sakta bak- över horisonten. Men Guovsojnásste är den ägaren säger åt hunden att göra någonting om, han hade ingen hastighet. Han kan också tydligaste klockan, man behöver inte bedöma springer den iväg. kallas suojmoktjuojgge. läget utan vet att när den syns, då är natten Bednaga är små och svaga stjärnor, hun- Áhkko Procyon, ”Gumman”, är en snart över”. dar är ju mindre än människor. Stjärnraden ensam stor stjärna långt bakom jägarna. Hon Juoksa Karlavagnen. På höstvinter- som är jägarpojkarna lutar, den förste är är hemma i kåtan. I det gamla livet var det kvällar är Juoksa, ”pilbågen”, halv- högre än den siste. Men Bednaga lutar inte áhkko som höll ordning i kåtan. Kanske hon högt på himlen i norr. Den vrider sig

BÅRJÅS 2009 55 z på, trots att den är mycket liten. Men

vad föreställer stjärnorna? Det finns Var lyser solen mest? en förklaring som återkommer över Solen lyser mest i Sápmi! Det är inget stora delar av jorden. Sjuhtjunisá/Ple- skämt utan en absolut astronomisk sanning. jaderna förknippas med väder; regn Jordens bana runt solen är inte cirkelrund eller snöfall. Det är rimligt, den lilla utan något elliptisk. När jorden är närmast gruppen med stjärnor tätt ihop solen förflyttar den sig också snabbast, och påminner förstås om regndroppar det råkar vara när det är vinter på norra eller snöflingor. Förr när det inte fanns halvklotet. När jorden rör sig lite längre från elljus syntes säkert fler stjärnor än de solen, och även förflyttar sig långsammare, sex största. Munkar ritade bilder på då har vi sommar. Norra halvklotets som- Plejaderna århundraden före uppfin- marhalvår är därför några dagar längre än ningen av kikare, och prickade in mer vinterhalvåret. Det är jordens lutning mot än ett dussin stjärnor som kan återfin- och från solen som gör skillnaden mellan nas även idag på rätt ställen. Men nu sommar och vinter, inte avståndet till solen. behövs oftast kikare för att se dem. Jordens atmosfär leder solstrålarna så att Njulla ja Juoksa. Illustrasjon/fotomontasje: Fler stjärnor gör förstås att likheten solen syns lite högre på himlen än den i Svenn Egil K. Duolljá. med snöflingor blir större. själva verket är (refraktion). Vid ekvatorn Sjuhtjunisá, ”rimfroststjärnorna”, går solen ner och upp nästan lodrätt och det under natten och tidigt på morgonen är ett bra namn för den täta hopen. sker fort, så där är effekten av refraktionen är den högt i himlen, då ska man stiga Ordet sjuhtje betyder rimfrost på mar- liten. Norrut på jorden är solbanan flackare upp för det kommer snart att ljusna. ken, den mörka himlen kanske vid horisonten och mer soltid vinnes. Effek- Det är svårt att se stjärnor genom rök- föreställer marken som sjuhtje inte ten blir störst vid norra polcirkeln! Här lyser hålet i kåtan. Om man blir orolig med täcker helt. Roavggo, ”skinnfällen”, är solen i 192 dygn per år, nere vid ekvatorn sovandet går man ut, och ser att nu är också ett träffande namn för de tätt endast 184. Moln kan skymma solen, och ju Juoksa redan mitt i himlen, nu är liggande stjärnorna. Roavggo är viktig vid polcirkeln stiger inte solen så högt och det dags att stiga upp! och många brukar titta på den, säger värmer så mycket som i Afrika, men det är Juoksa är en säker och bra klocka Ola Omma. andra saker. på vintern. Framåt vårvintern är Juoksa högt redan på kvällen och vandrar runt mitt i himlen under natten (Johan gon. Hundarna håller reda på morgo- Rassa). Nöjd ändå nen och brukar fara ut och skälla när Många nätter är mulna, det kan snöa det är dags”. och inga stjärnor syns men det är inga Sjuhtjunisá, Roavggo större problem. Veteranen Amul Länta sa så här: ”Om det är mulet vet man Plejaderna Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá Midnatt råder inte säkert när det är midnatt eller när Sjuhtjunisá är en liten stjärnhop med morgonen närmar sig, men man är Idjaguovddel, midnatt, är inte ett flera småstjärnor tätt tillsammans. nöjd ändå. De stjärnklara nätterna klockslag utan har en tidsutdräkt på Stjärnsamlingen skiljer sig från allt fungerar som kalibrering, så att man ett par, tre timmar kring klockan tolv. annat på himlen och är lätt att få syn är van att vakna i rätt tid varje mor- Guovddelisnásste är stjärnan som

56 BÅRJÅS 2009 visar midnatt. Men det är inte ett orna, de som visar att gryningen ska exakt läge vid ett bestämt klockslag, komma. utan det är stjärnan som vandrar Månen är för krånglig som klocka, genom området mitt i himlen och ibland går den upp fort och vandrar under några timmar visar att midnatt fort. Andra gånger flyttar den sig sak- råder. ta och kan nästan stå stilla på samma Kväll och morgon är som bekant fläck på himlen. Månen kan synas inte heller några bestämda klockslag, hela natten, men bara några dagar utan den tid när ljuset ändras. Kväll är senare kan den vara försvunnen. timmarna när det mörknar och efter Månen är en hare. att det blivit mörkt är det natt! Då blir Månen är viktig i andra samman- ”midnatt” begriplig som tiden mitt i hang, fullmånens ljus är utmärkt bra natten, när det är lika långt till kväll vid arbete med renar, eller när man som till morgon. Det moderna sam- flyttar med rajd. Och så finns det för- hällslivet med elljus har förskjutit stås många regler om vardagssysslor kvällen långt in i natten. Nu pågår som inte bör göras när månen är i ”kvällen” ofta fram till midnatt. nedan, utan när fullmånen närmar sig. Under hösten och vårvintern när det är mörkt åtta, tio timmar, är det enkelt att betrakta alla mörka timmar Johan Rassa. Foto: Yngve Ryd. Tre morgonstjärnor som ”natt”. Under midvinterns långa nätter anses det vara kväll och mor- horisonten samtidigt som Venus dyker En stjärna som dyker upp sent på gon ungefär samma tider, kanske upp. Venus ingår i själva gryningen natten och förebådar gryningen kallas varar de någon timme längre. Både utan att visa att den ska komma. morgonstjärna, och någon månad senare kväll och morgon utspelar sig i mör- Venus är nyckfull men omisskänn- är det en annan som är morgonstjärna. ker. Klockan fem är himlen svart och lig. Venus är oerhört ljusstark och föl- Det krävdes många trassliga diskussio- kommer att vara det någon timme till, jaktligen väldigt imponerande de gån- ner med Omma och Gunnare innan men morgonen börjar ändå. ger den syns. Kanske har sagor berät- begripliga mönster började framträda. tats om Venus i gamla tider, men det Vi har även varit ute och tittat på är i så fall glömt. stjärnhimlen. Jag har använt en stjärn- Venus visar inte tiden I äldre litteratur vimlar det av karta som kan roteras och snurrat namn som viejggenásste, guovsojnásste, mycket på den, och så småningom Planeten Venus kretsar runt solen i en iehkedisguovsoj, áradisnásste och kunde deras berättelser sammanföras bana som är närmare solen än jordens idesnásste. I regel är uppgifterna obe- med stjärnkartornas namn. bana, därför syns Venus i gryning eller gripliga. Ett återkommande fel är Under midvintern går morgons- skymning. Venus syns endast vissa antagandet att namn som har att göra tjärna nummer två, Spica, upp redan perioder, typiskt är några månader åt med morgon eller kväll måste handla vid midnatt. Men då börjar faktiskt en gången och det kan hända när som om Venus. Det finns enstaka gissnin- tredje! morgonstjärna att synas. Altair helst under året. Venus är inte gar om att det kan vara något annat än går över horisonten i öster vid fyra, användbar som morgonstjärna, efter- Venus, men i stort sett saknas insikt femtiden vid vintermarknaden. Men som himlen själv brukar ljusna vid om de regelbundna morgonstjärn- en morgonstjärna behövs nästan inte

BÅRJÅS 2009 57 z

den tiden på vintern, då har man flyt- den blinkar. I gamla tider berättades början av 1700-talet skrev Thomas von tat till vinterstället. Om betet är bra är mycket om denna björn, ibland kalla- Westen om en nåjd som berättade så det årets lugnaste tid för renskötare. des den till och med för biernnanávd- här om runebommen (trumman): Det kan räcka med att skidra ett varv de. Rovdjur följer efter kött, biern- ”Naar Ringen falder paa Morgen- runt renhjorden varannan eller till och nanávdde var ett nästan skräckinjagan- Stjernen, betydes godt og frugtbart med var tredje dag. Då behöver man de djur som orkade ta kål på stora aar, og ingen Sygdom: men naar inte heller lämna kåtan medan det är älgar. Biernnanásste var omtalad, den Ringen hefter ved Midnats-Stjernene, mörkt, utan kan invänta ljuset. Dagar- är den mäktigaste stjärnan, stjärnkun- da kommer Lapperne noget til at brøste na blir snabbt längre och vid vårflytt- gen, och kallas också Násstehärrá.” (mangle, sakna) ”2. ningen är nätterna ljusa. Under höstnätter sjunker Vega/ Inga uppgifter finns om vad det Allt med stjärnor, dygnets tider Biernnanásste sakta västerut och för- ska vara för stjärnor. Men det finns och orientering är viktigast under svinner när det ljusnar. Men så börjar egentligen inte så mycket att välja på, höstvintern. Det finns bara otydliga det hända saker! Vega sjunker allt tidi- titta själv på himlen eller en minnen av Altair, den tredje morgons- gare under höstvinterkvällarna och stjärnsnurra! Jag tror att ”Midnats- tjärnan. Medan minnena och beskriv- blir kvar vid horisonten i midvinter- Stjernene” är Buolasjnásste och några ningarna av morgonstjärna ett och två, mörkret. Vid midnatt under midvin- småstjärnor nära den. Arcturus och Spica, är mycket tydliga. tern träder Vega fram som den bistra Buolasjnásste, ”köldstjärnan”. Hör vad Ola säger: Gádnes och Siebet- Biernnanásste, ”Buolasjnásste syns bara vissa års- tjåhkkå, fulländade Buolasjnásste Vega tider, den är lågt i norr vid midnatt midnatts-stjärnor mot slutet av höstvintern och början Vega är ett bra exempel på hur en av midvintern. För att den ska synas Capella är mittstjärnan som visar mid- stjärna får olika namn när den har oli- måste landet vara slätt, det får inte fin- natt vid midvintern, men den mid- ka läge på himlen. Vega är ensam utan nas berg mot norr. Buolasjnásste bety- nattsstjärnan omges inte av några att forma någon stjärnbild, under der ”köldstjärnan” och den syns bäst olycksbådande berättelser, tvärt om. höstkvällar har den ogynnsamt läge när vädret är klart och skarpt. När Bland annat Grundström och Turi högt på himlen och är inte användbar näsan fryser, då håller termometern nämner en stjärnbild som heter som klocka eller vägvisare. Men Vega trettio eller fyrtio grader kallt, och då Sarvva, älgen3. Den är mycket stor och är trots allt en av himlens allra ljus- är stjärnan äkta Buolasjnásste! Den sammansatt av stjärnor i Kusken och starkaste stjärnor och bör ha dragit lyser mycket starkt med annat ljus än Perseus, och Cassiopeia är älgens blickar till sig. När den inte är använd- andra stjärnor. Den är nästan vit och horn. Cassiopeia ser ut som ett halv- bar i praktiska sammanhang, då kan blinkar, tittar man en stund kan den platt W och är ganska lik ett älghorn. man åtminstone berätta sagor om den. hastigt ändra färg och bli blåvit. Många äldre samer har hört att det Ola Omma säger så här om Biern- Buolasjbiegga är en kall vind som ska finnas en stjärnbild som heter nanásste/Vega/björnstjärnan: svider mot ansiktet och näsan så det Sarvva, men har svårt att peka ut den. ”Biernnanásste finns, det är en blir köldskador om man är oskyddad. Kanske för att den är stor med många ensam stjärna högt mitt i himlen, med Men sådan vind kommer inte ofta.” stjärnor och otydlig, förutom hornen. småstjärnor runt omkring. Biernnanás- Ola Ommas ord blir än mer dra- Grundström återgav en teckning med ste är den största och kraftigaste stjär- matiska när man läser gamla berättel- Sarvva och flera namn på stjärnor som nan och lyser så klart, jag tror inte att ser om en ödesdiger midnattsstjärna. I är älgens kroppsdelar, bland annat

58 BÅRJÅS 2009

Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá z

Gádnes (korsben) och Siebettjåhkkå storm. Så är det också, det finns luft- delen av himlen en aning mörk. (manke). Han skrev: rörelser, och olika varma luftlager, Vuostasj násste är halvhögt på himlen ”När Gádnes och Siebettjåhkkå som inte märks vid marken men som och man måste veta var man ska leta, befinna sig i jämnhöjd med varandra ger upphov till olika mycket blink- men när man väl får syn på den så är det midnatt, säger man ”4. ande. syns den tydligt. Det är en stor stjärna, Teckningen är så välgjord att det För att lägga märke till och minnas andra stjärnor mot söder är för svaga utan vidare syns att Gádnes är Men- sådana här saker, utan att ha läst om och syns inte. Norrut och rätt upp är kalinan och Siebettjåhkkå är Capella. det i böcker, måste man ha tittat himlen för ljus för alla stjärnor”. Grundström kanske inte insåg det, för mycket på stjärnor. Jag har frågat och han nämnde inte namnen. Det är en Ola säger att han tittade i timmar när klar miss, för märket med de två stjär- han vaktade renar på nätterna, det Stjärnor och norna i jämnhöjd stämmer utomor- fanns inte så mycket annat att fördriva väderstreck dentligt bra kring första december, tiden med. och är ett bra märke större delen av Polstjärnan är ofta nämnd i litteratur november och december. Dessa mid- och sägs vara viktig därför att den all- nattsstjärnor, som utgör en del av det Vuostasj násste Altair tid pekar mot norr. Det stämmer inte eftertraktade jaktbytet Sarvva, kan väl alls för nordliga breddgrader. Vid knappast vara olycksbådande? Men- Nils-Henrik Gunnare berättar så om nordpolen står Polstjärnan i zenit, kalinan och Capella är de fulländade höstsommarens första stjärna: punkten rakt upp i himlen mitt över midnattsstjärnorna, just när vinternät- ”Vuostasj násste syns kring första huvudet. I det läget pekar den inte terna är som längst. Det är en kunskap augusti när nätterna börjar skymma mot något väderstreck alls. I Jokk- som förtjänar att skrivas in i scout- några timmar. När jag var barn tittade mokk vid polcirkeln är Polstjärnan till- handböcker. Buolasjnásste/Vega är äldre folk efter Vuostasj násste. När räckligt nära zenit för att bli en dålig absolut bästa kandidaten till midnatts- den är möjlig att se så är det ett tecken nordvisare. På öppen slät mark kan demon. att nu är det höstsommar, nu går det man ana sig till att stjärnan pekar mot När Ola berättar om Biernnanásste mot mörkare tider. Det la jag på min- norr, men det är mest därför att man säger han att den stjärnan nog inte net! Det var spännande att titta nästa redan av andra anledningar vet var blinkar. Det bidrar till att stjärnan sommar när himlen började bli lite norr är. Inne bland träd där det är anses som märklig, som Násstehärrá. skum och se om stjärnan skulle kom- svårt att föreställa sig en plan horisont Men Buolasjnásste blinkar! Just precis ma tillbaka. Och det har den alltid tappar Polstjärnan sin antydda nord- så är det, stjärnor lyser med fast sken gjort, samma tid varje sommar. Jag riktning och visar ingenting. Polstjär- och det är daller i jordens atmosfär har fortsatt att titta efter Vuostasj nás- nan är okänd bland renskötare när det som gör att stjärnor tycks blinka. ste i hela mitt liv, jag brukar alltid leta handlar om att hålla reda på väder- Ljuset från en stjärna som är högt i den när himlen är klar. Tidigast kan streck, här har den ju ingen riktning. himlen har kortare väg genom atmos- den synas 29 juli men då måste himlen Om himlen är klar så att stjärnorna fären och därför blir ljuset stabilare. vara alldeles klar utan något dis. I syns, då behövs de ofta inte som väg- Vid horisonten måste stjärnljuset gå Stáloluokta syns Vuostasj násste över visare. Förutom stjärnorna syns även mycket längre väg genom atmosfären, Viejevágge när det har blivit natt. bergens och fjällens konturer och då och därför blinkar det. Ola säger också Solen är norrut strax under horisonten hittar man riktningen med hjälp av att stjärnor inte blinkar alla nätter, och och stjärnan syns söderut, i rakt mot- dem, på samma sätt som man hittar om de blinkar mycket kan det båda satt riktning som solen, där blir nedre på dagen när man rör sig i kända mar-

BÅRJÅS 2009 59

Gåvvå: Svenn-Egil K. Duolljá ker. Ibland kan stjärnorna vara bra Det är stjärnor som är i öster på som vägvisare, som i högväxt barr- kvällen som rör sig i söder vid mid- Nordhimlens tio ljusaste stjärnor skog där bergen är skymda och endast natt. Vid vintermarknaden befinner Magnitud himlen syns. Stjärnorna vandrar från sig Sarvvagalbba och de andra stjär- Sirius Gålggenásste – 1.5 öster till väster och när de är högst på norna i söder redan på kvällen, vid Vega Buolasjnásste, himlen är de i söder, precis som solen. midnatt är de i väster och det är också Biernnanásste, Násstehärrá 0,0 Himlen är full av stjärnor och hela ett märke. Den tiden på vintern finns natten finns det stjärnor som är högst i det inga bra stjärnor i söder vid mid- Arcturus Iehkedisnásste, söder. Men man tittar efter de vanliga natt. Gamlingarna präntade in det i Guovsojnásste, Idjanásste 0,0 tydliga stjärnorna: Sjuhtjunisá/Pleja- barnen, de skulle lära sig att se hur Capella Guovddelisnásste, derna och Sarvvagalbba/Aldebaran. stjärnorna vandrar, att de är högst vid Siebettjåhkkå 0,1 De ligger ganska nära varandra och midnatt och att de ändrar läge under när de är högst är de i söder. Det vintern. Rigel Soabbe 0,1 stämmer riktigt bra, på ett ungefär, Gálláluondo/Orion vandrar lågt Procyon Áhkko 0,4 under höstvintern. Riktningen mot på himlen och är i regel skymd inne i söder blir inte exakt, men det behövs skog, men man tittar även efter Betelgeuse Sájtte 0,5 inte. Det blir i alla fall så pass bra att Guovddelisnásste/Capella, som syns Altair Vuostasj násste, man inte blir snurrig och förväxlar högt i himlen vid midnatt. När man Guovsojnásste 0,8 norr med söder, utan vet huvudrikt- vet att det är midnatt, då vet man ningen. också vilka stjärnor som ska synas i Aldebaran Sarvvagalbba 0,9 söder samtidigt. Spica Guovsojnásste 1,0 Juoksa/Karlavagnen är ett mycket Vad betyder Sarvvagalbba? bra märke som gamla samer nämner. Se så enkelt! Det är de största stjärnorna Det finns åtskilliga funderingar om vad Den är lagom högt på himlen och går som folk har lagt märke till, studerat och som menas med namnet Sarvvagalbba. aldrig upp eller ner utan syns alltid givit namn. Namnen på Rigel och Betel- Kanske en hel älghornsskovel är galbba. när himlen är mörk. På kvällen ligger geuse är lite osäkra, men det finns berät- Ola Omma är alldeles bestämd med att Juoksa i norr och vandrar inte iväg telser om att jägarpojkarna Gálláluondo/ Sarvvagalbba är en älg, inte en ren. Så utan vrider sig. Vid midnatt är Juoksa Orions bälte har skidstav med spjut. sa äldre folk när han var ung. Både älgar kvar i norr och pekar då neråt mot Procyon, Vega, Spica och Altair har inte och renar fäller sina horn i november efter horisonten där. varit kända med samiska namn tidigare. brunsten. Jägare på skidor har inte mån- Ibland kan man ta hjälp av någon Samiska namn för Capella och Aldebaran ga veckor med skidföre för att jaga en tjur enstaka ljusstark stjärna vilken som har förekommit diffust i litteratur, men först med horn, vare sig det är älg eller vildren. helst som syns över träden, och råkar här och nu parats ihop med rätt stjärnor. Berättelsen om det behornade djuret som ligga ungefär i riktningen dit man fär- Stjärnsnurror har varit ett viktigt hjälpmedel i jagas i himlen är troligen tusentals år das. När man kommer ut där det är vårt arbete med att lista ut vad som är vad. gammal och flera skikt finns förmodligen i öppet, till exempel på en myr, då syns Guovsojnásste är välkänd till namnet, men den; både om älgar och vilda och tama bergen och då hittar man med hjälp av ytterst få människor kan peka ut den på him- renar. Vi kanske får nöja oss med att dem. Men det finns områden med sto- len och förknippa den med Arcturus, Spica Sarvvagalbba är ett sagodjur som inte rik- ra myrar och låga berg. Ibland är him- och Altair. Det är Nils-Henrik Gunnare och tigt finns i verkligheten. len skum ner mot horisonten så att Ola Omma som skapat ordning i himlen. bergen inte syns, men stjärnor högre

60 BÅRJÅS 2009 z

är också välkänt att norrsken kan höras ibland. Så här berättar Ingrid Partapuoli: ”Om norrskenet är tyst och inte rörs mycket, kan det vara möjligt att få igång det så att det bör- jar fladdra och höras. Men det sägs att man inte ska reta norrskenet. Folk brukar ha respekt för norrskenet, och titta litegrann och sedan titta ner. Men det kan förstås vara spännande att Boahji. Illustrasjon/fotomontasje: Svenn hojta åt norrskenet, för att det ska Egil K. Duolljá. komma närmare. Helst ska vädret vara kallt, med norrsken som lyser i med den är de tydligaste på nordhim- alla färger. Det är inte säkert att något len: Karlavagnen, Orion, Plejaderna, händer genast om någon börjar att Cassiopeia. Bytet är en björn, älg, ren väsnas, det kan dröja en stund innan eller hjort. Myten finns i tre huvud- norrskenet reagerar. Det är bäst att stå varianter. En västsibirisk handlar om Ingrid Partapuoli. Foto: Yngve Ryd. där det är öppet, som på en myr. Om Karlavagnen, jägarna är handtaget och man visslar ändrar sig norrskenet, det vagnen är bytet, i regel en älg. I Nord- på himlen syns. Kalfjäll är enklast, där blir oroligt, rör sig mer, fladdrar och amerika är bytet i regel en björn. En syns fjälltoppar som ger riktning. kommer närmare. Egentligen kanske centralasiatisk variant finns med Ori- Dálvvegäjnno/Vintergatan är ock- skenet inte kommer närmare, men ons bälte som byte, tre hjortar. Andra så en hjälp för att hålla riktningen. På man tycker själv att det gör så. Och så stjärnor i Orion är en jägare och en pil. höstkvällar sträcker den sig från öster börjar ett svagt frasande ljud att höras. Motsvarigheter finns även här i Nord- till väster, mitt i natten har den vridit Det kan vara bra att vissla, om amerika. sig till norr-söder. Dálvvegäjnno syns någon kommer och undrar vad som Det finns en tredje variant som kal- allra bäst på hösten innan snön kom- händer kan man låtsas att man har las arktisk. Orion är inte byte utan jäga- mer, och bättre under höstvintern och tappat hunden och visslar efter den.” re, och bytet kan vara Plejaderna eller sämre under midvintern. Cassiopeia. Denna myt finns i nordli- Väderstreck och stjärnor kan sum- gaste Sibirien och bland polareskimåer. meras med Ola Ommas ord: ”Gam- Himmelska jakten I en del fall är bytet en isbjörn, som är mellappar hade ingen kompass, bara Aldebaran. Här känner vi igen den huvudet ”5. Gunnare och Omma berättar om samiska sagan! Jägarna är ju Orions- Sarvvagalbba (Aldebaran) och jakten tjärnorna (Gálláluondo), och både på älgen. Sagan om en jakt i himlen är Aldebaran (Sarvvagalbba) och Cassio- Guovsagisá, norrsken mycket spridd och finns bland samer, peia (Sarvva) finns som den jagade folk i norra Ryssland, Sibirien och in i älgen. Jag tycker att detGå ärvv spännandeå: Svenn -Egil K. Duolljá Det är en vida spridd tanke att norr- Nordamerika, faktiskt ända ner i och fantasieggande att inuitter nämner sken kan vara farligt och att man inte Sydamerika. Den ryske forskaren Jurij Aldebaran som jaktbyte, precis som får retas med det. Sådana berättelser Berezkin har skrivit en artikel om jakt- Ola Omma och Nils-Henrik Gunnare finns bland många nordliga folk. Det myten. De stjärnbilder som förknippas också berättar.

BÅRJÅS 2009 61 Litteratur og kilder Namnet Sarvvagalbba nämns i Ahlin, P. Astronomisk kalender, årgångarna 2000 – 2009, Stockholm. Här finns förbigående några gånger i äldre litte- datum för Venus uppträdande på himlen. I årgång 2007 finns förklaringar ratur, bland annat av Turi, men utan (s. 64 - 69) till varför solen lyser mest vid norra polcirkeln. detaljer. Det är Ola och Nils-Henrik Grundström, H. 1950. Folklig tideräkning i Lule Lappmark. Svenska Landsmål sjut- som klargjort vilka stjärnor det hand- tiotredje årgången, Stockholm. lar om, och att det är en viktig mytisk Høydalsvik, S. 1981. Stjärnsnurra, utgiven av universitet i Tromsø. Med snurran stjärnbild. kan man följa stjärnornas läge timme för timme alla dygn under året. Snur- ran är gjord för norra Skandinavien, de flesta andra snurror stämmer bäst för södra Skandinavien. Noter Jönsson, U. 1995. Stjärnhimlen, en vägvisare i natten, Stockholm. En stjärnsnurra 1 Ordet är inte felstavat, det ska vara godfruktig. följer med boken. 2 Citerat i Lundmark s. 88. Lundmark, Bo. 1982. Sol- och månkult samt astrala och celesta föreställningar bland sam- 3 Grundström Folklig tideräkning s. 62. Turi, En bok om erna, Umeå. I denna bok finns mängder med äldre litteraturuppgifter samlade. samernas liv. 4 Grundström s. 62. Teckningen finns i Lundmark s. 100. Rönde, B, Stenholm, B. 1995. Alla våra stjärnbilder, Stockholm. 5 När gamla samer talar svenska och säger ”gammel- Turi, J. 1917. En bok om samernas liv. Faksimil Umeå 1987. lappar” så är det en respekterad grupp människor som menas. Uttrycket ”gammellappar” betyder närmast Andre kilder/Internettkilde åldermän, visheten, erfarenheten personifierad. ”Gamla samer” har inte samma positiva värdeladdning, det är Intervjuade personer: Nils-Henrik Gunnare f. 1926, Ola Omma f. 1922, Ingrid ett neutralt uttryck som anger ålder. Partapuoli f. 1935, Johan Rassa f. 1921. Dessutom har jag fört kortare samtal med många andra äldre samer. Berezkin, J. The cosmic hunt, variants of a Siberian – north American myth. Tjálle www.folklore.ee/folklore/vol31/berezkin.pdf Yngve Ryd le reigádam jagen 1952 Vuollerijmen. Sån la tjállám moadda girje vuoras sámij ságájdalla- Yngve Ryd: mijs, ierit ietján muohta ja dållå vidjurij birra. Sån le guddnedok- Násstealmme tor Ubmema universihtan. Yngve Ryd le ságájdahttám moatten vuorrasap sámijt, ma li ællosujton ja dasi gulluji, násste- Suv e-poassta le: alme birra. Artihkal le gåktu da sjierrisamos náste aneduvvain klåhkkån, ájgev ja almeguovlojt [email protected] vuosedittjat. Násstealmme rievddá dálve alluj, ja le de gålmmå sierra náste ma doajmmi Guovsojnássten. Planehta duola dagu Venus ja mánno e aneduvá klåhkkon jalik almeguovlojt Forfatter vuosedittjat danen gå ælla nav stuovvása ja álu e almen vuojnnu . “Mánno le njoammel”, javllá akta ságájdalle. Moatten násten máhtti liehket sierra namá gatjálvis gåggu almenasen li. Náste Yngve Ryd er född i 1952 i Vuolle- gulluji násstegåvåjda ma vuosedi gåktu ulmutja li gåvåjt vuojnnám majna ietjasa iellemav ja rim. Han har skrivit flera böcker kultuvrav gåvvidin. Duola dagu sáme násstegåvå li tjanádum væjddomij juovsaj ja såttij, bed- som grundar sig på långvariga naga, sarva, boahttsu, fámillja j.n.á. Sáme násste- ja násstegåvvånamá le de boares namá. Dát intervjuer med gamla samer, bland vuohke násstealmev gehtjadit, gávnnu aj ietjá álmmuktjerdaj lunna duola dagu inuihtaj. Dát aj annat om snö och eld. Hedersdok- gullu Guovsagisájda mij várálattjan aneduvvá moatten almmuktjerdaj lunna árktisin. Jus tor vid Umeå Universitet. guovsagisájt hárdá, de máhttá boahtet lagábuj ja aj ulmutjav vahágahttet. Ja diehti gus jut biejv- E-post: [email protected] ve bájttá 8 jánndura mælggadappov Divtasvuonan ja Jåhkåmåhken gå ekvatorin?

62 BÅRJÅS 2009 Sør-Saltens samiske fortid – eit uutforska område

Eirin Holberg  

For 30 år sia var samisk historie nærast  ikkje eksisterande. Noreg var nordmen-  nene sitt land, og samane var sett på  som eit eksotisk krydder av jegerar og  reingjetarar som høyrde heime i dei  indre delane av Finnmark og Troms. Dette biletet er no fullstendig endra, og eit heilt nytt historisk landskap med ei rik og variert samisk kulturhistorie har kome til syne. Trass i at forskinga har kome langt, er den samiske fortida i Nordland framleis lite kjent. Nordland var korkje samisk eller norrønt område, det var eit blandingsområde med kul- turmøte som me veit svært lite om. Kor- leis var forholdet mellom samiske og norrøne grupper i jernalderen og tidleg mellomalder? Heldt dei til i klårt åtskilte samfunn, eller levde dei så tett at det ikkje let seg gjere å skilje mellom samiske og norrøne område? Dreiv samane berre med jakt og fangst, eller dreiv dei med gardsbruk, fiske og tamreindrift?

  

Forsking om samisk   fortid i Nordland Kartet viser korleis dei norrøne gravene i delar av Sør-Salten, og truleg også den norrøne gards- Den samiske fortida i Sør-Salten er busetjinga, låg ytst ved kysten og i fjorden. Dei speglar eit landskap med få norrøne funn i inn- uutforska. Dei få historikarane og landet og sidefjordane, som kan ha vore samiske bruksområde. arkeologane som har skrive om dette Illustrasjon: Eirin Holberg/Salten Kartdata.

BÅRJÅS 2009 63 området har fyrst og fremst hatt fokus (Storli 1994). Den manglande utfor- mindre kjend. Men etter kvart har for- på spora etter norrøn og norsk aktivi- skinga av den samiske forhistoria og skarane vorte klar over at samane kan tet, mens dei tydelige spora etter historia i denne delen av Nordland ha spela ei svært viktig rolle i utviklinga samane sitt liv og virke i stor grad har kjem tydeleg til syne blant anna i av høvdingsamfunnet i Nord-Noreg. vorte oversett. Undersøkingar i andre NOU 2007-14, Samisk naturbruk og retts- Dei såkalla håløyghøvdingane var område har påvist samisk jernalders- situasjon fra Hedmark til Troms. I dei his- vidgjetne både i sagalitteraturen og i busetnad så langt sør som i Hedmark, toriefaglege bidraga til rapporten er seinare forsking som mektige og stride. i sørsamiske kystområde og ein tid- svært lite informasjon å finne om dette Det er likevel eit paradoks at ein hadde legare ukjend variasjon i samiske området, og noko som gir difor inn- særleg sterke høvdingar nettopp i næringstilpassingar i nordre Nord- trykk av at det berre er i den nordlege Nord-Noreg, der ein skulle tru at res- land (Andersen 2002, Bergstøl 2008, delen av fylket det har vore ei samisk sursgrunnlaget for ein høvding var Dunfjeld-Aagård 2005, Evjen og Han- fortid av betyding. Ein konsekvens av heller dårleg. Jordbruket var her sterkt sen 2008). Det har gitt oss ei forståing dette, er at sjølv ikkje lokalbefolkninga utsett for uår, og fisk hadde enno ikkje av kor utbreidd det samiske kultur- kjenner til den lange samiske historia i vorte ei viktig handelsvare. Kva slags området har vore, og kunnskap om området der dei bur. Det er eit para- ressursar var det då høvdingane nytta utviklinga i dei samiske samfunna og doks når ein ser på det rike og varierte for å bygga og utvikla makt? Nettopp deira forhold til norrøne og norske arkeologiske materialet som finst her, her kjem samane, og dei varane dei samfunn. Ikkje minst har det vorte noko som kom tydeleg fram i arbeidet produsera, inn som ei interessant for- klårt at samisk fortid er mykje meir med å skrive Bodøs historie (Holberg klaring. Me veit at samane kunne variert og mangesidig enn ho tradisjo- og Hutchinson 2009). Det er difor eit levera pelsverk og andre varar frå jakt nelt har vore oppfatta som. Dette er stort behov for forsking om dei samiske og fangst, og dette var varar som høv- spennande! Men det gjenstår å gjere kulturminna og samfunna dei var del dingane lett kunne byte mot rikdom, det same for Sør-Salten, som har eit av i Sør-Salten. For å illustrere kva status og venskap med stormenn len- rikt samisk materiale som ventar på å kunnskap vi har, og kva spørsmål det ger sørover langs kysten. Grunnlaget bli studert nærare. gjenstår å få svar på, skal vi sjå nærare for den sterke, nordnorske høvding- At sørlege delen av Nordland, og på ein bestemd historisk situasjon her- makta var mest sannsynleg nær kon- Sør-Salten spesielt, har falt mellom to ifrå. Her kjem vi inn på eit sentralt takt med ei stor og aktiv samisk stolar i forskingssamanheng, kan skul- emne frå yngre jernalder, nemleg befolkning. Det kan vi og sjå spor etter dast at området ligg geografisk langt spørsmålet om kva slag kontakt det i Sør-Salten. frå forvaltningsmuseet Tromsø Muse- kan ha vore mellom dei norrøne høv- Store hustufter, mange og store um, og at enkelte samiske grupper har dingane og den samiske befolkninga. gravhaugar og rike gravfunn viser at fått større fokus enn andre i vår eige det fanst gardar som var langt over tid. Det har til dømes vorte forska gjennomsnittet store i Nordland i meir i områda til dagens reindrifts- Samane i Misvær- yngre jernalder. To slike gardar har samar, enn i sjøsamiske område. Det fjorden og høvding- ligge ved munninga av kvar sin side- einaste større arbeidet som er skrive setet på Ljønes fjord til Saltfjorden i Bodø: Ljønes ved om samiske kulturminne i Sør-Salten, utløpet av Misværfjorden, og Seines er arkeologen Inger Storli si doktor- Vikingtida er kjend for rike gravfunn ved Beiarkjeften. Begge desse gardane gradsavhandling om buplassar med og sagaforteljingar om høvdingar, har vore av ein slik storleik og har så rekkeorganiserte eldstadar, såkalla maktkamp og plyndringstokt til fjerne mange og rike gravfunn at dei kan ha ”Stallo-tufter”, i Lønsdal, Saltdal område. Den samiske vikingtida er vore høvdingsete, om ikkje naudsyn-

64 BÅRJÅS 2009 Dei mange, store gravhaugane på Ljønes tyder på at dette var ein av dei største gardane i Sør-Salten i jernalderen. Var grunnlaget for velstanden varer som samane i Misværfjorden leverte? Foto: Ernst Furuhatt. leg samstundes. Karakteristisk for samane innover i desse fjordane. På og som forpliktande ytingar i bytte både Misværfjorden og Beiarn er at den måten kan ein seia at desse store mot høvdingens beskyttelse og velvilje. dei har vore samiske bygder i histo- norrøne gardane er ei viktig side av Høvdingen kunne så drive handel risk tid, og at det er mange udaterte den samiske historia i området. Her med varane og bytte dei mot ressursar samiske kulturminne men få eller skal eg sjå nærare på forholdet mel- som gjorde det muleg for han å halda ingen norrøne kulturspor her. Det er lom Ljønes, som var ein av dei største ein hird eller eit følgje av krigarar. sannsynleg at heile Misværfjorden og gardane i Bodø gjennom heile jern- Han kunne og bytte dei spesielle områda innafor var eit reint samisk alderen, og samane i Misværfjorden. nordlandsvarane mot prestisjevarer bruksområde i jernalderen. Og plasse- Høvdingsamfunnet bygde på eit som han kunne bruke som gåver i ringa av dei to storgardane skal truleg system der ressursar i eit område vart venskapsalliansar med andre stor- forklarast med at dei har lege slik til at kanalisert inn til høvdingsetet. Det menn. Ein slik omfordelingsøkonomi dei har kontrollert handelen med kan ha skjedd både gjennom varebytte sikra overskot og maktgrunnlag for

BÅRJÅS 2009 65 bein etter ulike typar vilt, og pilar av ulik storleik og type som bekreftar breidda i fangsten. Her er også nokre pilar som har vore nytta særskilt til pelsdyrjakt. Vi veit at pilane var til dette formålet, fordi dei har avrunda spiss for å ikkje øydelegge skinnet. Vi veit altså at det var ei samisk befolkning i Misværfjorden, og me ser spor etter at dei har vore spesialistar på jakt og fangst. Samstundes har vi stor- garden Ljønes, eit sannsynleg høvding- sete, ved innseglinga til fjorden. Plasse- ringa av garden gjer det sannsynleg at tilhøvet mellom høvdingsetet og samane var av same type som det Ottar i si tid fortalde om. Med ei gruppe krigsmenn under sin kommando, kunne høvdingen på Ljønes halde kontroll på kven som segla inn i fjorden og han kunne sørge for at all frakt av varer ut av fjorden gjekk igjennom han sjølv. Det er og ei spennande, men uklår og vanskeleg, skriftleg kjelde som På Vestvatn-garden vart det grave ut mange pilar og anna utstyr til jakt og fangst. handlar om tilhøvet mellom høvdin- Foto: Adnan Ičagic. gar og samar i området. Det er Snorre si forteljing om høvdingen Raud den høvdingane, og ein rimelig tilgang på Korleis høver dette mønsteret med Ramme, som skal ha heldt til ved Salt- ulike typar varer til andre. Samar har materialet vi kan studere frå Misvær- fjorden. Snorre skreiv blant anna at truleg drive med ulike næringar, men fjorden og Ljønes? Raud var mektig og fekk hjelp av ”en forholdet deira til høvdingane var I Misværfjorden og områda inna- svær flokk finner” straks han trengte grunnlagt på at dei var spesialistar på for er det registrert fleire kulturminne det. Han fortalde også at Raud ”var jakt og fangst. som tyder på at samar har ein lang svær til å blote og kunne mye troll- Eit slikt syn på forholdet mellom tradisjon for å drive med jakt og dom”. Om kunnskapar om magi var samane og dei nordnorske høvding- fangst i innlandet og fjellet. Det er ei ”vare” som samane spesialiserte seg seta bygger på fleire forskjellige kjel- registrert heile anlegg av fangstgroper på skal vi la liggje her, men forteljinga der. Mest kjend er forteljinga til Ottar og mange udaterte spor etter kortare legg uansett vekt på at kontakt med – ein nordnorsk stormann som på opphald i form av eldstader og teltrin- samane var ein del av høvdingens 900-talet fortalde nettopp at rikdomen gar. På den utgravne samiske garden maktgrunnlag. hans var grunnlagt på ”skatt som på Vestvatn, som var busett på Vi kan altså slå fast at mykje tyder finnane betaler”, altså varer frå samane. 1000-talet, er det funne ein mengde på eit nært forhold mellom samar og

66 BÅRJÅS 2009 høvdingar i Sør-Salten, men slik forskinga står i dag er det ikkje så mykje meir vi kan seia sikkert. Vi anar at her har vore eit sosialt og kulturelt møn- ster der samane har spela ein langt større rolle enn ein tidlegare har trudd, men vi veit lite om detaljane. Vi veit til dømes ikkje om forholdet mellom samar og høvdingar vart oppretthaldt gjennom gjensidig avhengnad, eller om samane i likskap med folk i det norrøne samfunnet underkasta seg høvdingane sin makt- posisjon. Ordet som er oversett med ”skatt” i Ottars forteljing, var i origi- nalteksten det angelsaksiske ”gafol”. Det beskriv oftast ytingar ”frå ein sva- kare til ein sterkare” (Holmsen 1977). Men sjølv om høvdingane kan ha demonstrert makt og oppfatta seg som den dominerande part i forholdet til samane, kan vi stille spørsmål ved om denne overmakta var reell. Samane sitt levevis og samfunnsstruktur må ha gjort dei svært vanskelege å kontrollere med makt. Dei kunne splitte seg raskt opp i mindre grupper og for- dele seg over store område, og fordi dei var vane med å bruke mange ulike naturressursar var dei sjølvforsynte og kunne ha klart seg utan varene dei fekk attende. Difor er det nærliggjan- de å tru at det i stor grad var av fri vilje at dei hadde nær kontakt med høvdin- gane, og at dei fekk noko att for ”skat- ten” dei betalte eller leverte. Kva mot- ytingane var veit vi ikkje, men funn frå samiske graver og offerplassar viser at samane verdsette sølv høgt, Vi veit lite om korleis møta mellom samar og høvdingar gjekk føre seg. Var partane overeins og sølv kan difor ha vore ei slik vare. og visste kva dei gjekk til, eller var det eit forhold prega av spenning? Det å ha eit godt forhold til ein høv- Illustrasjon: Kenn-Ole Moen.

BÅRJÅS 2009 67 minne”. Dei kan vere ein aktiv del av notidas kulturmiljø, til dømes ei stor steinblokk – ein gammal samisk offer- plass – som det knyt seg historier og segn til. Men i dei fleste tilfella er den opphavlege samanhengen heilt gløymd, og nye historier har kome til i staden. Som i forklaringar på funn av skjelettrestar i ur, der det gjerne heiter seg at ”det var ein samegut som gjekk seg utfor berget her ein gong” og liknande. Slike skjelettfunn er i dei aller fleste tilfella restar etter urgraver, ein vanleg, førkristen samisk gravskikk. Den overdrivne vektlegginga av skriftkjelder i historieforskinga er eit anna døme på korleis nyare tids minne kan styre forståinga av fortida. Leitar ein i skriftlege kjelder, finst det ikkje opplysningar om den samiske delen Av og til finn arkeologane ting ein ikkje veit kva er. Desse to små gjenstandane av bein er frå av befolkninga i Sør-Salten lenger samiske buplassar på Vestvatn i Bodø og Eiterjord i Beiarn, og var i bruk ein gong rundt over- attende enn til 1700-talet. Det har difor gangen mellom vikingtida og tidleg mellomalder. Kanskje nokre av lesarane har tips om kva vore ei vanleg oppfatning at det ikkje funksjon dei kan ha hatt? Foto: Adnan Ičagic. fanst samar her i tida før. Samane har derimot etterlete seg eit rikt arkeolo- ding kan også ha vore attraktivt i seg samfunnet som utvikla høg status hos gisk materiale, som gjer at fortida dei- sjølv, og hatt form av ei allianse som sine eigne. Alt dette er trekk ved histo- ra kan følgjast like langt attende i tid beskytta både mot konflikt og at nor- ria som vi kan spekulere over om vi som vi har spor etter ei norrøn befolk- røne bønder tok opp nyrydjingar i samanliknar situasjonen i Sør-Salten ning. På grunn av den ”kollektive område som samane såg på som sine. med situasjonen i betre kjende område, glømsla” om samane, må historia deira Den tette kontakten med høvdin- men som vi førebels ikkje har grunn- gjenskapast utifrå dette. gane kan ha ført til at samane vart lag for å seie noko sikkert om. I eldre registreringar og forsking trekt inn i deira maktstruktur. Ottar på arkeologisk materiale frå Nordland fortalde at samane betalte ulik skatt var utgangspunktet at kulturminna etter byrd, og ”den fornemste” måtte Utfordringar i var norrøne, og at det måtte sterkare betale så mykje at det må ha funnest forsking om samiske prov til for å kunne definere eit kul- personar med makt til å samle seg rik- kulturminne turminne som samisk. Det inneber dom også i det samiske samfunnet. Vi utfordringar når ein skal forske om kan sjå for oss at det var dei som skaffa Det arkeologiske materialet frå jernalder samisk fortid. Samiske kulturminne seg prestisjevarer og pleidde nær kon- og tidleg mellomalder i Sør-Salten er i kan vere definert som norrøne, til takt med folk i det lagdelte høvding- dei fleste tilfella kulturminne ”utan dømes ved at gammetufter er beskrive

68 BÅRJÅS 2009 som tufter etter norrøne langhus eller både frå det som har vore rekna som samar har brukt området. Fråver av gravhaugar. Andre har ikkje vorte typisk samisk og typisk norrøn kultur. typiske norrøne kulturminne som registrert, fordi arkeologane ikkje har Vi må vere ope for at det også fanst gravhaugar og langhustufter tyder på vore medvitne om at dei kunne fin- grupper med ”ein fot i kvar leir”, som at dette var samiske bruksområde heilt nast, og difor har oversett dei i land- ikkje identifiserte seg einsidig som attende i jernalderen, kanskje også før skapet. Følgjene av dette er at norrøne samiske eller norske, men noko midt i (Holberg og Hutchinson 2009). Det kulturminne er overrepresentert i dei mellom. Slik til dømes barn av forel- same gjeld også Misværfjorden, indre arkeologiske kjeldene, og at mange av dre med ulik etnisk bakgrunn, eller delar av Fauske samt Saltdal og store dei eldre registreringane har låg verdi andregenerasjons innvandrar til Noreg, delar av Beiarn. Når ein så undersøker som kjelde. Det er behov for nye regis- kan fortelje at dei kjenner seg som i områda med dette som utgangspunkt, treringar og ein kritisk gjennomgang dag. Da kan vi sjå for oss at folk kunne viser erfaringane at ein vil finna mykje av dei gamle, fordi vi rett og slett ikkje opptre som samiske i nokre saman- nytt materiale. Dette skulle ha vore kan lite på dei vurderingane fagfolka hengar, og norske i andre. undersøkt nærare og i større delar av har gjort tidlegare. For å danne oss eit meir detaljert Sør-Salten. Det er ikkje sjølvsagt at folk i for- bilete av historia til den samiske be- tida brukte dei same kategoriane eller folkninga i Sør-Salten og forholdet mel- at dei etniske grupperingane som fann lom samar og andre etniske grupper i Den ”historielause” stad kom til uttrykk slik vi kjenner dei området, er det altså naudsynt både å samiske historia og i dag. Dei kulturminna som er att, tenkje nytt om dei kjende funna og behovet for datering utgjer berre ein liten del av all den kjeldene og å leite etter nye. Men kor- materielle kulturen som opphavleg leis skal ein byrje arbeidet med å finne Samisk kultur var lenge framstilt som var der – og som har forsvunne, rotna dei ”uregistrerte” samiske kulturmin- noko statisk og uforanderleg, som om bort og forvitra i løpet av tida. Vi veit na, og den samiske fortida dei var del samane ikkje hadde ei historie på ikkje om fortidas menneske oppfatta av? Ein framgangsmåte er å snu det same måte som nordmenn. Histori- dei tinga som vi ser som typisk tradisjonelle perspektivet og ta ut- karane skreiv om nordmenn, mens ”samiske” og typisk ”norrøne” eller gangspunkt i at ”funntomme” område samane vart studert av etnologar – ”norske” på same måte, og dei kan ha eller funn utanfor ein typisk norrøn som var meir interessert i å skildre uttrykt identiteten sin også på andre samanheng representerer samisk akti- typar av samfunn enn å følgje utvik- vis – med språk, utsmykking og andre vitet eller busetnad. Undersøkingar i ling over tid. Arkeologi- og historie- ting enn dei vi har tilgang til i dag. andre område har vist at ei slik tilnær- forskinga har endra på dette, og no Det må også takast omsyn til at både ming i seg sjølv kan gi mykje kunn- veit vi at samar ikkje har vore ei eins- den samiske befolkninga og den nor- skap om fortidige samiske busetnads- arta gruppe, og at dei har levd på ulikt røne har utvikla og endra seg, noko og bruksområde (Schanche 1986, Narmo vis i ulike område og til ulike tider. som truleg har vorte uttrykt i den 2006). I samband med planlegginga av Det er dokumentert at samar har vore materielle kulturen. Det er difor naud- Sjunkan-Misten nasjonalpark vart det bufaste og nomadar, småbrukarar, fis- synt å ikkje ha fastlåste oppfatningar gjort nyregistreringar i område som til karar og fangstfolk, smedar, jernpro- om etnisk samanheng utifrå det tradi- da tilsynelatande var ”funntomme”. dusentar og spesialiserte båtbyggjarar. sjonelle biletet av kva som er typisk Det er no dokumentert mange spor Samisk kultur og levevis har utvikla samisk og typisk norrønt. På nokre etter menneskeleg aktivitet frå ulike og forandra seg like radikalt frå jern- utgravne buplassar frå jernalder og historiske og forhistoriske periodar, og alderen til i dag, som den norrøne – tidleg mellomalder finst det trekk mange udaterte spor av at reindrifts- seinare norske – har gjort.

BÅRJÅS 2009 69 Det er difor ikkje tilstrekkeleg å andre ord kan C14-dateringar kaste ein stor variasjon av kulturminne som påvise at det har vore samisk buset- lys over eit breitt spekter av samiske kan daterast til jernalder og tidleg nad langt tilbake i tid i eit område, for kulturminne. Å foreta slike dateringar mellomalder i Sør-Salten (Holberg og at det historiske biletet skal bli balan- er difor like viktig som nyregistreringar Hutchinson 2009). Eg vil sjå på forhol- sert og nyansert. For å forstå den av samiske kulturminne. det mellom spor etter busetnad og til- samiske fortida som den historiske Det å datere eit kulturminne er gjengelege ressursar for å undersøke prosessen ho var, må ho få ein eigen likevel ikkje det same som å forklare om busetnadsmønsteret kan forklarast kronologi. Det vil seie at dei samiske det. Det arkeologiske materialet har på bakgrunn av omsynet til kva res- kulturminna og hendingane dei er del også inngått i kulturelle samanhengar sursar som fanst, eller om andre for- av, må plasserast i tid. som har strekt seg utover i tid og rom. klaringar gir ei betre forståing av for- I Sør-Salten er svært få samiske Historier, gjenbruk og tilhøyr på tvers delinga av og ulikskap i materialet. kulturminne datert. Vi ser at dei er av generasjonar kan ha ført til lange For å kunne undersøke samane sitt der, og veit nok til å seie at det har tradisjonar i bruken av ein stad eller forhold til høvdingane er det viktig å ha vore samar her iallfall frå jernalderen eit område. Ein må difor vere open for ei formeining om kor høvdingseta har av. Men vi veit alt for lite om korleis at område som skil seg ut som eigne ligge. Det arkeologiske materialet kring dei samiske samfunna var til ulike kulturmiljø også skal vurderast i Saltfjorden gir indikasjonar på kor det tider, kva dei levde av, korleis dei samanheng, sjølv om dateringar av kan ha ligge eit eller fleire høvdingsete i budde og i kva område dei heldt til. enkeltståande kulturminne på plassen yngre jernalder, men det gir ikkje godt For å få meir kunnskap må mange kan vere ulike. nok grunnlag i seg sjølv til å svare på fleire samiske kulturminne daterast. spørsmålet. Ein måte å finne ut meir om For norrøne gjenstandstypar, byg- kor høvdingseta har ligge, er å studere nings- og gravskikk finst det til dels Korleis går ein fram? det arkeologiske materialet i samanheng svært detaljerte typologiar som gjer at med historiske kjelder og stadnamn. Ein dei kan plasserast i tid. Slik er det ikkje Nett no er eg sjølv i starten på eit dok- legg da til grunn at store og heileigde for samiske kulturminne. Det er til torgradsprosjekt som tek for seg tilhø- gardar som tilhøyrde kongen, sentral- dømes liten kunnskap om utviklinga vet mellom samar og norrøne folke- kyrkjelege institusjonar og adelsper- av og variasjonen i samisk byggeskikk, grupper i Sør-Salten i jernalderen. For sonar i seinmellomalderen og på 1500- og vi veit difor ikkje kor gamle tuftene å kunne fange opp mest muleg av og 1600-tallet, kan ha vore høvdingsete vi finn er. Ein må difor utarbeide lokale variasjon, likskap og kontakt i sam- frå yngre jernalder. Tanken er at konge- kronologiar. Vi kan ikkje ta for gitt at funna, vil eg kartlegge korleis arkeolo- makta i vikingtid og tidleg mellomalder endringar i til dømes forma på gamme- gisk materiale frå denne tida ligg i i samband med rikssamlingskampane la tufter i indre Finnmark, var den same høve til ulike typar ressursar i land- beslag på høvdingsete og jord som låg som på kysten i Nordland. skapet. Kjeldegrunnlaget for dette under dette, og at dette seinare vart Ved hjelp av C14-metoden kan ein finst i Riksantikvarens fornminne- donert til kyrkelige institusjonar og gitt datere kulturminne med organisk register (Askeladden), Tromsø Muse- som veitslegods til stormenn. Dersom materiale. Døme på daterbart materi- ums tilvekstkatalogar og rapportar frå slike gardar fell saman med konsentra- ale er kol frå eldstadar i og utanfor arkeologiske undersøkingar. Formålet sjonar av norrøne gravhaugar og rike gammetufter, bein frå beingøyme i til- med dei såkalla distribusjonskarta er å gravfunn, aukar det sjansen for at ein knyting til buplassar, bein frå offer- undersøke om det kan skiljast ut ei har å gjere med gamle høvdingsete. plassar, skjelettmateriale frå førhisto- geografisk inndeling i samiske og nor- Den generelle fordelinga av arkeolo- riske graver og fangstgroper. Med røne bruksområde. Det er registrert gisk materiale frå heile undersøkings-

70 BÅRJÅS 2009 Sør-Salten har etter alt å døme vore eit område med store variasjonar i samfunnsformer og kultur. Forskjellige grupper av menneske har snakka forskjellig språk, dyrka forskjellige gudar og levd av landet og i landet på ulike vis. Samstundes har dei hatt mykje med kvarandre å gjera, og den eine parten kan ikkje forståast utan at vi kjenner den andre. Kartlegging av funn og datering av samiske kulturminne vil hjelpe oss nærare ei slik for- ståing, og til å danne oss eit meir heil- skapleg bilete av den fargesterke og kompliserte fortida i denne delen av I Vestvatnmarka ligg det mange fangstgroper i eit område med mange samiske kulturminne. Nordland. Dei kan vere spor etter den samiske fangsten i yngre jernalder og tidleg mellomalder. Foto: Ernst Furuhatt. Tjálle området vil danne grunnlag for å sjå aktivitetar. Om til dømes urgraver og Eirin Holberg le riegádam jagen busetnaden i heilskap. Det omfattar hustufter i nærleiken er frå same tid, 1972. Sån la arkeologa ja virggá- mange ulike typar kulturminne, som vil det gje større innsikt i både kven dum le Bådådjo allaskåvlån Nord- med anna buplassar, eldstadar, offer- som brukte gravplassane, og korleis lánda histåvrå vuostasj girjev plassar, fangstgroper, gardshaugar, gra- folk oppfatta og brukte landskapet sitt tjálátjit, ja le doktorgrádastipen- ver og gravminne, hustufter og laus- på andre måtar enn det reint økono- diáhtta Tråmså universitehtan. funn. For å forstå betre kva konkrete miske og praktiske. Dateringar av hendingar og relasjonar materialet var fangstgroper kan seie oss meir om ei del av, må dette store perspektivet kom- slik investering av tid og arbeidsinn- Forfatter binerast med undersøkingar på lokalt sats hadde samanheng med at samar Eirin Holberg (f. 1972) er arkeolog, plan. Difor vil kartlegginga av funna bli leverte fangstprodukt til høvdingseta. tilsett ved Høgskolen i Bodø som sett i samanheng med meir inngåande Dateringar av samiske hustufter vil gi forfattar av Nordlands historie undersøkingar av utvalde funnstader. betre innsikt både om kva som var bind 1 og doktorgradsstipendiat For å finne ut meir om samanhengane samiske bruksområde, kva dei levde ved Universitetet i Tromsø. mellom dei mange udaterte kulturmin- av og om utviklinga av samiske busta- na, er det viktig å få tidfesta dei. I alt vil dar følgde eit felles mønster innafor Suv e-poassta le: 30 lokalitetar bli datert, noko som vil området. Det siste kan i tilfelle vere ein [email protected] vere eit stort steg i retning av å få ein peikepinn for å datere tufter i resten av Adresse: Høgskolen i Bodø, ”samisk” kronologi. området på grunnlag av forma, og Fakultet for samfunnsvitenskap, Om det let seg gjere å påvise samti- samanlikning med tufter i andre om- Historieseksjonen, 8049 Bodø. dige samiske kulturminne, vil det kun- råde kan visa forskjellar og likskapar E-post: [email protected] ne gi informasjon om breidda i samiske mellom Sør-Salten og andre område.

BÅRJÅS 2009 71 Litteratur og kilder Andersen, O. 2002: Flyttefolk og bofaste. En studie av samisk bosetting i Sør-Troms og Nordre Nordland. Doktorgradsav- handling. Universitetet i Tromsø. Bergstøl. J. 2008: Samer i Østerdalen? En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordøstre Hedmark. Dok- torgradsavhandling. Universitetet i Oslo. Dunfjeld-Aagård, L. 2005: Sørsamiske kystområder. Tolking av fortidig samisk tilstedeværelse i Ytre Namdal. Hovedopp- gave. Universitetet i Tromsø. Evjen, B. 2007: Samisk befolkningshistorie, bruk av naturen og rettighetsforhold i Salten, Vesterålen og Lofoten. NOU 2007:14, Samisk naturbruk og retts-situasjon fra Hedmark til Troms s. 199-221. Oslo. Evjen, B. og Hansen, L. I. (red.) 2008: Nordlands kulturelle mangfold. Etniske relasjoner i historisk perspektiv. Pax forlag. Hansen, L. I. 2007: Sjøsamene i Salten fogderi ca. 1600-1760: folketall og jord-eiendomsrettslige vilkår. NOU 2007:14, Samisk naturbruk og retts-situasjon fra Hedmark til Troms s. 223-249. Oslo. Holberg, E. og Hutchinson, A. 2009: Lenge før byen. Bodøs historie, bind 1. Tapir forlag. Holmsen, A. 1977: Finnskatt og nordmannsskatt. I Samenes og sameområdenes rettslige stilling historisk belyst. Instituttet for sammenliknende kulturforskning, Serie A: Forelesninger XXVIII s. 56-75. Narmo, L. E. 2006: Germansk bosetning og samisk fangstmark. Bårjås 2006 s. 18-35. Schanche, A. 1986: Nordnorsk jernalderarkeologi : et sosialgeografisk perspektiv. Magistergradsavhandling. Universitetet i Tromsø Storli, I. 1994: ”Stallo”-boplassene. Spor etter de første fjellsamer? Instituttet for sammenliknende kulturforskning Serie B: Skrifter XC. Novus forlag. Sturlasson, Snorre 1979: Norges kongesagaer. Oversatt av Holtsmark, A. og Seip, D. A. Gyldendal

Alle illustrasjonar er henta frå Bodøs historie bind 1.

Eirin Holberg: Sáme dålusjájgge Oarjje-Sálton ij la guoradaládum Artihkkala álggo le doktorgrádaprosjækta mij la jådon tjerdalasj ja sosiálalasj aktijvuodaj birra sáme ja norrøna juohkusij gaskan ruovddeáj- gen ja árra gasskaájgen (500 åKr – 1130 m.Kr.) Oarjje-Sálton. Guhkes ájgev lidjin arkeloga ja historihkkára berustime sáme kulturhiståvråv, juoga mij buvtij vájkkudusájt sáme dålusjájge dádja- dibmáj. Ållo dutkam dájt ma∫emus 20-30 jagijt le ålov dássta duollim. Jus Finnmárko ja Nuortta-Tråmså gáktuj buohtastahtá le huoman sáme histåvrrå Nordlándan binnebut guoradaládum ja dåbdos. Moadda dutkamprosjevta Nuortta-Nordlándan le buktám buorep dádja- dusáv sieradusájs dålusj sáme æládusájs, sáme sebrudagáj åvddånahttemis ja gåktu aktijvuoda lidjin norrøna sebrudagájda. Artihkkalin tjáleduvvá guovlos gånnå le binnáv guorádaláduvvam- Oarjje-Sáltos – ja muhtem guovdásj gatjálvisá galggi lagábut guoradaláduvvat. Gåktu lidjin aktijvuoda sámij ja norrøna juohkusij gaskan ruovddeájgen ja árra gasskaájgen? Máhttá gus sieradit sáme ja norrøna sebru- dagájt ja geográfalasj duobddágijt? Dåssju væjddujin gus sáme, jali viessun gus ietjá æládusájs duola dagu guoládusás, ednambargos ja ællosujtos? Lidjin gus sæhkálak kultuvra? Gåktu åvddånahtij aktijvuoda sámij ja ietjá juohkusij gaskan ájgij milta? Ja ma∫emussaj – Gåk- tu máhttá arkelogalasj materiálav adnet – kulturmujtojt – “ma li mujtodime” dájt gatjálvisájt vásstedittjat.

72 BÅRJÅS 2009 Laestadiankapellets/bönhusets historia i Gällivare

Gällivare har länge haft en stor laestadianförsamling. Det första bönhuset byggdes 1898. Femtio år senare byggde man ett nytt laestadiankapell och den stod färdigt 1957. Bönhuset räcker inte till idag så nu 2009 har församlingen byggt ett nytt laestadiankapell och nu kommer man ha plats för 1200 personer. Det nya bönhuset togs i bruk oktober 2009.

Lis-Mari Hjortfors

Laestadianismen- historik Den laestadianska väckelsen grundades av Lars Levi Laestadius. Laestadius föd- des 1800 i Arjeplogs församling. Han blev kyrkoherde i Karesuando 1826 och 1849 blev han kyrkoherde i Pajala där han verkade till sin död 1861. Efter Laestadius död så delade sig laestadianismen i två riktningar en västlig och en östlig gren. Den västliga riktningen har sin moderförsamling i Gällivare. Söndagsbönen hade förutom det andliga funktionen en viktig social Det fõrsta bönhuset i Gãllivare, byggdes färdigt oktober 1898. betydelse för församlingsmedlemmarna. Under söndagsbönen fick man tröst storsamling är den julsamlingen som (Hjortfors, 2000:32, Västlaestadianska och lärdom, men också tid för samtal under lång tid har hållits hos västlaes- församlingen 2006:5). med varandra. Storsamlingar har tadianska församlingen i Gällivare. Det anordnas på olika platser och under kommer predikanter från Sverige, olika tider på året och då samlas man i Norge, Finland, och ibland från USA. Det första Bönhuset ett par dagar, och till samlingen kom- Då kommer det mycket folk till julsam- mer tillresande predikanter från andra lingen från när och fjärran. Det är vid Den laestadianska väckelsen kom till platser för att hålla predikningar. En julsamlingar som kapellet blir för litet. Gällivare i slutet på 1800-talet. Den

BÅRJÅS 2009 73 första kända platsen där de kristna tvungna att sitta kvar tills bönen var att diskutera om att skaffa ett nytt samlades var hemma hos Samuel och slut. Det gick inte att ta sig ut. bönhus. Johanna Söderberg på övre Heden i Bönhuset sköttes av två sysslomän Omkring 1950 skaffade man en ny Gällivare. De hade ett stort kök. För- Helmer Apelqvist och Ville Karlsson. tomt och ritningarna gjordes av arki- samlingen växte och blev större och År 1936 valdes en styrelse och stadgar tekt Höök i Luleå. Det bestämdes att nu behövde man en egen samlingslo- antogs. Församlingen registerades huset skulle byggas i trä. 1954 starta- kal. En av de som kämpade för att det som ”Den ursprungliga Apostolisk- des husbygget. (Apelqvist 1989:2) skulle bli ett bönhus i Gällivare var Lutherska förstföddas församling”. Laestadiankapellet byggdes klart predikanten Jonas Purnu. Mark till Bönhuset kom efter en tid att bli december 1957. Den första bönen hölls i bönhuset skänktes av Gustav och för litet för församlingen. det nya bönhuset i källaren den 8 decem- Amalia Lundgren. Marken låg vid Den 27 oktober 1957 höll man den ber 1957. En person i församlingen var nuvarande Vallmovägens östra ände i sista bönen i det gamla bönhuset. så glad för att det blev ett nytt kapell för Gällivare. Församlingen hade ännu (Apelqvist 1989:1-2) nu hade man vatten indraget, det fanns inget namn och ingen styrelse så lag- toalett och bänkarna hade ryggstöd! farten skrevs i Viktor och Emma I samlingssalen kunde man ha Apelqvist namn. Hösten 1897 starta- Det andra Bönhuset- plats för 550 personer. I kapellet har des husbygget, man byggde husgrun- Laestadiankapellet man haft en hel del verksamhet som den av huggen sten. En som var med i söndagsbön varje söndag kl 15.00, detta arbete var Frans Björkman. Bönhuset kom att bli för trång, spe- samlingar, exvis julsamlingar, barn- Huset blev byggt av grovt timmer. ciellt vid julsamlingarna, så församlin- och ungdomsverksamhet på onsdags- Det var många som hjälpte till med gen började, efter andra världskriget, kvällar. (Erkstam, intervju 2009) arbetet med att bygga bönhuset. Huset var 17x12m, uppdelat i kök och kammare samt bönsal. Det första bönhuset blev klart 31 oktober 1898 och då kunde man hålla den första söndagsbönen. Bönsalen uppvärmdes av en stor järnkamin. Köket hade en järnspis och kammaren hade en öppen spis. Bänkarna som man satt på var av lösa kraftiga plankor. Utanför bönhuset fanns ett uthus där man hade stall med plats för 6 hästar, vedbod och 2 utedass. Mån- ga kom resandes med häst till bön- huset. Det kunde ibland var väldigt trångt i bönhuset. Någongång kunde vara så mycket folk att man stod i mittgången och ända ut till gårdspla- Laestadiankapellet, Gällivare. 2009. Laestadiankapellet stod klart december månad 1957. nen. De som fått plats längst in var Alle foto: Lis-Mari Hjortfors, Árran.

74 BÅRJÅS 2009 Det beslöts att man skulle bygga bönhuset. De gamla träbänkarna tas inte hade gått igenom de olika förslagen ett nytt bönhus. Kapellet var fullt till- med. (Ijäs och Erkstam, intervju 2009). och olika önskemål. Det beslöts att räckligt på söndagsbönen men till jul- man skulle bygga ett nytt bönhus, då samlingen blev den alldeles för liten. den från 1957 hade blivit för liten och (Norrbotten, 2008:45). Det tredje Bönhuset församlingen växte. Det kommer fler Det gamla bönhuset fanns i väst- och fler ungdomar och unga familjer laestadianska församlingens ägo till 31 Den västlaestadianska församlingen som blir med i församlingen. oktober 2009, då Gällivare Kommun tyckte att det skulle byggas ett nytt Ett par fõrsamlingsmedlemmar tog över lokalen. bönhus. Det framkom två förslag. sade till mig att det har varit viktigt Församlingen flyttar över en del Redan ett år innan byggarbetet starta- att vara med i processen med nybygg- möbler, arkivmaterial och böcker till nya de så har man haft arbetsgrupper som nationen och att hjälpa till. Det har

BÅRJÅS 2009 75 Byggnationen av det nya bönhuset.Gällivare 2009. Foto: Lis-Mari Hjortfors, Árran.

76 BÅRJÅS 2009 Byggnationen av det nya bönhuset.Gällivare 2009. Foto: Lis-Mari Hjortfors, Árran.

BÅRJÅS 2009 77 varit den viktigaste prioriteten. Det har varit mycket arbete med bygget, matlagning och mycket gäster. De menade också att det var samtidigt lite sorgligt att flytta från det gamla bönhuset för man hade vuxit upp med den hela sitt liv. Men det skulle bli fint med något nytt och det gamla bönhuset finns med i hjärtat. Det nya bönhuset har tagit 1 år att göra iordning. De har använt ett befint- ligt hus som man har byggt om. Bygg- arbetet startade augusti 2008 och det blev klart oktober 2009. Det har varit flera olika arbetslag som har arbetat i skift med bygget. Arbetsstyrkan har varit allt från 5 till 102 personer samti- Det nya bönhuset i Gällivare 25 oktober 2009. digt som har arbetat. Personerna har kommit från närområdet kring Gälli- nãrmare, man blir som en enda stor Första söndagsbönen hölls i det vare och från övriga Sverige, Norge familj nãr man samarbetar. nya bönhuset 25 oktober 2009. Det var och Finland. Arbetslaget var satt på Arbetsgrupper har arbetat och många som besökte söndagsbönen, schema, så att ortsbor kom att arbeta tagit fram önskemål vad bönhuset både församlingmedlemmar och på vardagar och helgerna kom perso- skulle innehålla, som exempel sam- gäster utifrån. ner från andra orter och länder och lingssal, kaffesal, matsal, kök, dus- Tiden oktober till december kom- hjälpte till. Antero Ijäs hade samord- char, toaletter, kapprum, amnings- mer man att testa ut allt som har med ningsansvar för nybyggnationen. Han rum, barnrum, kontrollrum, tolkrum, teknik att göra som ventilation, ljud har haft en person i varje land som har arkiv, och sammanträdesrum. Ett sam- och ljus mm. koordinerat vilka som kommer och manträdesrum skall brukas som I november månad kommer man när. Vid min dokumentation var det ”brudkammare”. Den kallas ”brud- att bjuda in nya och gamla grannar att var ett gäng från Tysfjord (från Drag, kammare” fõr att de i framtiden kom- komma och se det nya bönhuset.Till Helland, och Kjøpsvik) som deltog i mer att kunna hålla i vigslar. julsamlingen 2009 kommer allt att byggarbetet. De tyckte att det var fint Önskemål framkom om större kök vara i full bruk. att kunna hjälpa till. Det har varit för att kunna servera mat till fler per- Bönhuset har plats för att ta emot byggledare som har fördelat arbetet. soner. Tolkrummet används fõr att 1200 personer på en och samma gång. Byggmaterial har man i största möjli- tolka till finska, samiska, svenska, När man har söndagsböner, så kan gaste mån tagit från lokala leveran- engelska och ryska. man göra salen mindre genom att dra törer.Det nya bönhuset har kostat Parkeringen utanför bönhuset har fõr vikväggar. drygt 20 miljoner att bygga, med pen- 200 platser. Det finns parkeringsplat- Fõrsamlingen har en tydlig organi- gar som man har samlat in från olika ser med motorvärmare. sation med planering med schema för församlingar. Antero Ijäs menade att Det kommer att vara likadan verk- att hålla igång allt såsom teknik och församlingarna har kommit varandra samhet som i det tidigare kapellet. kök. (Ijäs, intervju 2009).

78 BÅRJÅS 2009 Tjálle Litteratur og kilder Lis-Mari Hjortfors le riegádam Tryckta källor jagen 1962 Bårjjåsin, valla Jielle- Bårjås 2000. 2000. Laestadianismen – Fra en ropande røst til en voksende váren bajássjaddam la. Suv oajv- blomst. Bodø. vefáhkasuorgge le etnologija, val- Hjortfors, Lis-Mari. Anders Kurak – lulesamisk laestadianpredikant.Bårjås la sujna le aj arkeologija åhpadus, 2000. Bodø kulturmujttosuodjalibme ja muse- Norrbottens Hembygdsförbund/Norrbottens Museum. 2008. Norrbotten 2008 ologija, gådojdieda ja sáme åssko Norrbottens Hembygdsförbund/Norrbottens Museums Årsbok 2008. Luleå fáhkan. Sån le virggádum Árran Västlaestadianska församlingen 2006-11-01. Laestadianismen – en levande julevsáme guovdátjin rádevadden väckelserörelse. Gãllivare. ja etnologan. Suv e-poassta le: Otryckta källor [email protected] Apelqvist David. 1989. Bönhusen – Laestadiankapellen – i Gällivare. Anteckningar. Gällivare Forfatter Hjortfors, Lis-Mari.1999/2000. Laestadianismens påverkan på kvinnornas liv och identitet i lulsamiskt område. D-uppsats i etnologi.Umeå Lis-Mari Hjortfors är född i 1962 i Porjus, men växte upp i Gällivare. Muntliga källor och fotografier Hennes huvudämne är etnologi, Intervjuer/samtal gjorda med: Antero Ijäs, Bror och Margareta Erkstam, Paul men hon har också studerat arkeo- Gælok och andra församlingsmedlemmar i Gällivare. Intervjuerna förvaras logi, kulturminnesvård och museo- hos författaren. logi, textilvetenskap och samisk religion. Hon är anställd som råd- Fotografier tagna av författaren och förvaras hos författaren. giver/etnolog vid Árran Julevsáme guovdásj-Lulesamisk senter. Kopia av en skiss på det äldsta bönhuset i Gällivare, av Bror och Margareta E-post: [email protected] Erkstam.

Lis-Mari Hjortfors: Jielleváre læstadianarij biednagoade histåvrrå Læstadiánalasj jáhkko bådij Jiellevárráj 1800-lågo låhpan. Jielleváren le stuorra vuostasjriegádiddjij tjoaggulvis. Vuostasj biednagoahte tsieggiduváj 1898 jagen lullegietjen Vallmorahten Jielleváren. Tjoaggulvis stuorránij, ja vihttalåk jage ma∫∫ela tsieggiduváj ådå biednagoahte majna ållijin jagen 1957. Biednagoahte le unne uddni gå tjoaggulvis le stuorrum, ja dálla jagen 2009, le tjoaggulvis ådå biednagoadev tsieggim. Le ådåstuhttám avtav viesov ja dálla le 1200;ásij sadje. Gievkan le aj stuorrum nav vaj máhttá biebbmat ienep ulmutjijt, ja li aj ådå stuorra bijllabisádagáv dahkam. Ådå biednagoahte vállduj adnuj gålgådismánon jagen 2009. Gå biednagoadev tsieggijin de tjoaggin rudájt Jielleváre tjoaggulvisán ja ietjá tjoaggulvisájn. Ristagisá Jielleváre lahkusijs ja aj ietjá sajijs Svierigin ja ietjá rijkajs duola dagu Suomas ja Vuonas li aj tsæhkkádusájn viehkedam.

BÅRJÅS 2009 79 Notater

80 BÅRJÅS 2009