Åberg, Montelius Och Kossinna Baudou, Evert Fornvännen 2002(97):3, S

Åberg, Montelius och Kossinna Baudou, Evert Fornvännen 2002(97):3, s. [177]-190 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2002_177 Ingår i: samla.raa.se o Åberg, Montelius och Kossinna

Av Evert Baudou

Baudou, E. Åberg, Montelius och Kossinna. (Äberg, Montelius and Kossinna.) Fornvännen gy. Stockholm

From previously unknown correspondence and some unnoticed papers I deal with three problems. Aberg's wellknown artide on typology (192g) is the starting- point for the discussion of archaeological epistemologv and the heritage after Montelius. According lo Åberg the determining factor in Montelius' thinking was the intuition. In several papers Åberg devdops the theory in opposition to contemporary empirical ideas. -The second theme is Kossinna and the archaeo logy in Sweden. In lhe early 2()th century his settlement-archaeological method had a certain importance for Swedish archaeology. In lhe middle of the century the term got a new meaning wilh the surveys of the National Board of Anti- quilies.Thc national direction of the Swedish archaeology in the first half of the century had nothing lo do with Kossinna's nationalislic and racist archaeology. The publications were of a high scientific standard. - In the third theme the Swedish archaeology and rhe political propaganda during the interwar period are studied. A few archaeologists cooperated with H. Reinerth, the leader of lhe nazi "Reichsbund fur Deutsche Vorgeschichte". After the war nobody discussed their ethical responsibility.

Evert Baudou, Lingonvågen 11, SE—903 79 Umeå.

I Nils Åbergs arkiv i Antikvarisk-topografiska ar långa kunskapsteoretiska diskussion. Från om kivet i Stockholm ingår bland annat en mängd fattande studier av den yngre stenåldern i nor brev skrivna av arkeologer som Åberg (1888— diskt och europeiskt material gick Äberg över 1 957) stått i kontakt med (jfr Reisborg nedan). till lika vittgående problem i den yngre järnål Breven återspeglar hans omfattande forskning dern i Europa. I fem stora volymer behandlade över stora delar av Europas forntid. Några tar han också bronsålderns och den tidiga järnål upp en känd vetenskaplig diskussion, andra derns kronologi i Europa. Nerman framhåller kan innehålla yttranden som får en nutida lä• Åbergs forkärlek för stora uppgifter av central sare att uppmärksamma förbisedda samman karaktär som kunde bygga på stora museima- hang. Ett par rader kanske belyser en äldre terial. Hans intresse var främst analys av före forskningsmiljö ock fördjupar förståelsen, jag målen, han hade en eminent stilanalytisk för skall ta upp tre problem där brev i Åbergs arkiv- måga och ställde de arkeologiska och konsthis tillsammans med delar av hans publicerade toriska problemen mot den historiska bak skrifter ger mer än vad vi redan vet. Några brev grunden. Nerman nämner Åbergs stora själv i andra arkiv bör också till sammanhanget ständighet i sin forskning och slutar med om Efter Åbergs bortgång skrev Birger Nerman dömet, alt Äberg utfört en vetenskaplig gär en minnesteckning som mycket väl återger ning av stora mått som måste väcka berättigad Åbergs arkeologiska insats men förbiser hans beundran. »I Norden fick den knappast den

Fornvännen gy (2002) 178 Evert Baudou uppskattning, som kom den till del ute i Eu arkeologin till en ideologisk ock politisk kraft ropa.» (Nerman 1957, s. 60). Detta är en om som nationalsocialisterna förstod att utnvttja skrivning av att Äberg var ett stort namn utan när de tog makten i Tyskland 1933. Kossinna för Norden, medan han mötte ringa uppskatt gick bort i december 1931 och upplevde aldrig ning i Sverige. I Reallexikon der Germanischen sin arkeologis väldiga politiska genomslag. Det AlterlumskundehetondrTorsten Capelle (1968) är väl känt att Äberg stod personligen nära liksom Nerman att Äberg fortsatte Montelius Kossinna, ock det bekräftas av breven. Påver inriktning när det gäller de typologiska under kade Kossinnas vetenskapliga insatser Äberg sökningarna, och att han försökte sätta in de ar ock svensk arkeologi i någon mening? Fick keologiska fynden i sitt historiska sammanhang. Kossinnas icke-vetenskapliga ideologi någon De klara analyserna och de omfattande materia betydelse för arkeologin i Sverige? Mitt andra len gör att Åbergs kronologiska och stilhistoris ock tredje tema blir Kossinna och arkeologin i ka resultat är av stor betydelse också för kom Sverige ock arkeologi och politisk propaganda i mande forskning, lyder Capelles omdöme. Sverige under mellankrigstiden. I sina typologistudier och stora materialbe arbetningar förde Äberg i viss mening traditio . \ ikeologi.sk kunskapsteori och arvet efter nen från Montelius vidare, och på kontinenten Montelius betraktades han en tid som Montelius arvtaga I sin långa minnesskrift över Montelius i tid re. Det finns dock bara två brev från Montelius skriften Mannus 1922 kyllar Kossinna Mon till Äberg i arkivet och ett enda från Äberg till telius ock kans forskning. Med skriften »Om Montelius i Montelius arkiv. Alla tre behandlar tidsbestämning inom bronsåldern» 1885 hade anslag till Åbergs forskning. Man kunde ha Montelius gjort Europas förbistoriker till sina väntat sig mer med tanke på hur nära Äberg i lärjungar. Nu var Montelius död, men det sin vetenskap stod Montelius, och hur person fanns unga svenska forskare som redan gjort in ligt Äberg uttrycker sig om Montelius i flera satser i den europeiska förhistoriska forskning uppsatser. Ett brev från Sune Lindqvist knyter en, skriver Kossinna, »jag behöver bara nämna an till diskussionen om den typologiska meto namnet Nils Åberg» (Kossinna 1922, s. 335). den och skall ses i samband med flera polemis Sedan följer ett stycke som ytterligare nämner ka uppsatser av Äberg och Lindqvist Deras skil Äberg och som slutar med: »Der König ist tot, da uppfattning om typologin utgår från olika es lebe der König!". Äberg hade gjort starkt in syn på forskningens natur, vilket gör att deras tryck på Kossinna, särskilt genom skriften »Ost diskussion ännu har intresse. Dessutom berör preussen in der Völkerwanderungszeit» 1919 typologin frägan om arvet efter Montelius. Mitt som Kossinna (11/1 1920) begeistrad tackat första tema blir arkeohgisk kunskapsteori och arvet för. Ostpreussen var Kossinnas hem, och lan efter Montelius. dets förhistoria kände han väl ocb kunde be I Äbergs arkiv ligger inte mindre än 65 brev döma Äbergs arbete. ock kort från Gustaf Kossinna (1858— 1931), en Äberg själv trodde nog också en tid att han av Europas inflytelserikaste arkeologer under skulle kunna föra arvet från Montelius vidare. det tidiga 1900-talet Hans »siedlungsarckäo Till hundraårsminnet av Montelius födelse logiscke Methode» lick stor vetenskaplig bety 1943 skrev Äberg en insiktsfull uppsats om delse i seklets början i delar av Europa ock åter »Oscar Montelius som forskare». I slutet står ett kommer senare i många former (Sckwerin von par märkliga rader: »På sin dödsbädd lät Krosigk 1982). Kossinnas arkeologi kade en Montelius kalla till sig en vän och där tog han nationalistisk inriktning som var en reaktion löfte av denne att fullborda det verk, som han mot den i Tyskland så starkt hävdade antika själv måst lämna.» (Äberg 1943, s. XLIV). kulturen ock den klassiska arkeologin. Nalio Denne vän kan knappast vara någon annan än nalismen ock rasismen i kans forskning såsom Äberg själv. Montelius förtroende och Kossin den uttrycktes 1912 i Die deutsche Vorgeschichte, nas hyllning måste ha ingett Åberg stora för eine hervorragend nalionnb? Wissenschaft gjorde hoppningar.

Fornvännen gy (2002) Åberg, Montelius Csf Kossinna i 79

Mot den bakgrunden är det inte överras tanke- ock forskningsprocess där intuitionen är kande att Äberg strax efter Montelius död er avgörande. Intuitionens gnista är inte ett till bjöds en viktig uppgift efter Montelius. Max fälligt ktigskott utan kommer efter träget arbe Ebert, utgivare av det stora verket Reallexikon te: der Vorgeschichte och professor i Königsberg, bad i ett brev (5/12 1921) Äberg att skriva »den lilla Den är inte resultatet av enskilda detalj artikeln» om den typologiska metoden som iakttagelser utan en koncentration av alla Montelius skulle ha författat. Äberg svarade detaljer, av materialets kela beviskraft. Fors snabbt ja. Ebert skriver (12/12 1921) att han karen inser därvid kanske omedelbar! alt är helt införstådd med Äbergs avsikt att skildra hans idé är riktig; deuiljerna börjar ordna sig utvecklingen av Montelius tänkande. Efter yt av sig själva utan att kan behöver röra vid terligare några brev blev en artikel på åtta sidor dem, idén breder ut sig som en löpeld över färdig 1923 och publicerad 1929. Just denna allt större områden, ock kan behöver bara artikel är den bland Åbergs skrifter som blivit följa den och ge akt på hur uppordningen mest citerad och diskuterad. Äberg visar med löper vidare genom kaos. Men att bevisa så en rad biologiska analogier hur de arkeologis att andra förstår, det kan han inte, ty helhe ka föremålen liksom lever och förändras, och ten är ännu alltför koncentrerad. Han mås hur de kan studeras med hjälp av den typolo te därför på nytt vända tillbaka till materia giska metoden. Han betonar uttryckligen att let och medvetet göra det som han förin det som förändras och utvecklas är den levan har gjort intuitivt Det kan kosta honom de viljan hos dem som tillverkat föremålen. åratals arbete, kanske går hela hans återstå Typologins egentliga uppgift är att bestämma ende liv åt för att bindande bevisa vad han fornsakerna i tid ock rum (§ 12). Då bar han själv förstod på några sekunder. (§ 16, min gått längre än Montelius och lagl lill Kossinnas övers.). geografiska synsätt. Metoden, som enligt Äberg är syntetisk och inte analytisk, gör det möjligt Äbergs uppsats till hundraårsminnet av Mon att dra slutsatser om kur en kultur brett ut sig telius födelse (1943) bekräftar att den 20 år och under vilka förhållanden den utvecklats. äldre artikeln om typologi verkligen syftade till Det är i regel omöjligt att lära sig den typolo att också klarlägga Montelius tänkande. giska metoden, säger Äberg: »Den typologiska Montelius förvärvade först »en ingående för- metoden är nämligen strängt taget alls ingen trogenket med materialets alla skiftningar ock metod och kan inte inläras som en skoluppgift kombinationer samt därefter som resultat av man skall långt mer jämföras med en konst arbetet och dess omsmältningsprocess ett plöts närlig inlevelse. ... Den är ingen vetenskaplig ligt och intuitivt fattande av den typologiska metod och kan inte läras ut.» Hela denna långa lagbundenheten inom detta fyndmaterial» paragraf (§ 15) och andra delar av artikeln är (Äberg 1943, s. XVII). Det är enligt Äberg inte minst sagt kontroversiella. Äberg talar dock lik uteslutet att Montelius ännu i början av 1880 som andra arkeologer också om vissa fynd- talet var omedveten om sitt länkandes arbets kombinationer som ständigt återkommer (S sätt och därför trott sig börja där det intuitiva 16). I samma paragraf framhåller han intuitio tänkandet slutat. Tio år tidigare hade Mon nen som går före det långa och mödosamma telius inte utgått från någon typsvit utan frän bevisarbetet. en kronologisk förankring av hela fyndmateria- Om man känner till korrespondensen med let Äberg ser Montelius bronsålderskronologi Ebert, så förstår man att Äberg inte bara skild som något mer än ett kronologiskt framsteg; en rar den typologiska metoden. Han knyter an ny metod, en ny dimension hade skapats i den till kunskapsteori, epistemologi, och försöker arkeologiska forskningen. En liknande tanke återge forskningsprocessen i Montelius tanke måste ka föresvävat Kossinna (1922, s. 316) då värld. Den typologiska metoden och de typolo kan skriver alt Montelius väl utan att vara med giska serierna framställs som resultat av en läng veten om det med sin typologiska metod kade

Fnrnvärinen gy (2002) 18o Evert Baudou nått något mycket kögre, kan kade gjort den grepp på Montelius forskning ock auktoritet. förhistoriska forskningen till en kelt självstän Angreppen på typologin skulle ka börjat efter dig vetenskap. Montelius död. Gunnar Ekholm, docent i Upp En kelt annan syn på det vetenskapliga ska sala, påminde dock Äberg i ett brev (20/10 pandet finner man kos Sune Lindqvist, som 193 1) om bataljerna om typologin på Alm 1927 blev professor i Uppsala efter Oscar grens seminarium i början av Äbergs arkeolo Almgren. Efter ett föredrag våren 1929 i den giska bana, dvs. 1910 eller något senare. nystartade Arkeologiska Klubben, en före Lindqvist har en pragmatisk och ytterst po gångare till Svenska Arkeologiska Samfundet, sitivistisk syn på vetenskapen, det är bara att sta sände Lindqvist Äberg ett självreferat kallat va och lägga ikop. Fakta läggs till fakta, ock »Arkeologiens metoder» (1/11 1929). Äberg kunskapsbyggnaden växer successivt på ett be hade inte varit närvarande. Lindqvist säger tryggande sätt Enligt Äberg kommer inte fak- själv att föredraget kom att handla mer om ar tainsamlandet längre om inte intuitionen på keologins grundåskådningar än om metoder ett ögonblick smälter samman faktamängden na. Han börjar: och ger den en mening, ett resultat som däref ter genom långt arbete måste bevisas eller för Arkeologiens metoder böra egentligen inte kastas. Intuitionen kan lyfta forskningen till en innehålla något märkvärdigt. Här som i nivå över det mekaniska faktainsamlandet som andra empiriska vetenskaper gäller det ba ändå styrs av en medveten tanke. I Äbergs syn ra att stava och lägga ihop: sålunda - vad an sätt (1929, § 12) är skillnaden stor mellan ana går den del av ämnet, som omfattar forn lysen av materialet och syntesen, syntesen ford saksmaterialet - att samla många föremål, rar en tändande gnista. Till syntesen hör alla klassificera dem och särskilja typerna. förhållanden under vilka kulturen utvecklats, Men tillämpningen av denna enkla me vad som är egna skapelser, vad som är lånat el tod blir beroende av den allmänna åskåd ler som skall tillskrivas krigiska företag eller ning, man tillägnat sig, rörande typernas handelsförbindelser och fredligt kukurinfly- förhållande till varandra; »typologien» är ju tande. Allt detta är typologins mål. »Syntesen» »utvecklings/Äran, tillämpad på det mänsk är i ett senare språkbruk detsamma som »tolk liga arbetet». ... Inblandningen av utveck ningen». Om man följer Äberg skulle tolk lingsläran har fört till den besynnerliga mis ningen föregås av den tändande gnistan. Hos suppfattningen, att en typ - eller t.o.m. ett Lindqvist växer syntesen mekaniskt fram ur ornament - skulle kunna jämställas med en analysens mångfald av fakta, men den innefat organism. - Vi måste ha klart för oss, att ar tar liksom hos Äberg tolkningar om »folkvand keologi dock är en humanistisk vetenskap. ringar ock utlandsförbindelsernas variation i samband med krig eller andra politiska ... till dragelser» (självreferatet 1929). I det medföljande brevet till Äberg skriver Lind qvist, att det har roat honom »att formulera det Långt senare fortsatte Åberg sin undersök hela en smula rakt på sak, och jag hoppas det ning av det vetenskapliga skapandet i de tre vo skall glädja dig att se det, fast det ju inte mot lymerna Skapande fantasi. F.n studie över intuitio svarar, vad du skulle ha sagt om samma tema». nens natur (1951 — 1956), böcker som troligen Det är svårt att avgöra om Lindqvist förbisåg aldrig blivit lästa. Verket är liksom flera av de ti vad Äberg verkligen sagt, eller om han medve digare uppsatserna starkt personligt skrivet. I tet överdrev det som han uppfattade som mot den första volymen, som omfattar två delar, satser för att skärpa diskussionen. Äberg svara finns i den första delen ett kort avsnitt om Mon de i en artikel om arkeologisk forskningsmetod telius typologiska metod. Forskningen drivs (1931). Eftersom han hade skrivit typologi-ar- framåt då en ny intuition spränger den gamla likdn som ett uttryck för Montelius tankevärld, förtrollningen, förklarar Äberg. Serien av in uppfattade han föredraget ock Lindqvists min tuitioner är inte tillfälligheter utan utvecklings- nesteckning över Montelius (1922) som an etapper i forskarens egen bana, det gradvisa ut-

Fornvännen gy (2002) Åberg, Montelius & Kossinna 181 formandet av hans forskarpersonlighet För typologisk metod kritiseras på nytt, men intres ändringarna beror på påverkningarna utifrån, santare är diskussionen om auktoriteten och men först sedan dessa godtagits av hans eget det vetenskapliga ledarskapet, ett tema som tänkande: han likaså behandlat tidigare (1936) och som återkommer i Skapande fantasi. Äberg har Vilken oerhörd styrka att på dylikt sätt kun Montelius i tankarna, men för oss är det lätt att na driva spelet endast med sig själv som också exemplifiera med namn som Almgren, motpart och därvid vara oåtkomlig utifrån. Stjerna ock Lindqvist: »En forskarskolas sam Forskarens bundenhet vid sin intuition är ling kring ett stort namn är liktydigt med en tillika hans största tillgång och kraftkälla. samfälld framstöt under enketlig ledning, be Vem annars skulle vara i stånd, kanske i en härskad av en bärande idé.» (Äberg 1948c, s. svår eller kanske i en hopplös situation, att 275)- trotsa opinionens makt, om han endast vo Äbergs kunskapsteoretiska tankar var främ re i stånd att tänka beräknande kallt och mande för de samtida svenska arkeologerna icke hade att lyda en ännu starkare makt än och filosoferna. Han fick inte anslag till tryck opinionens? (Äberg 1951, s. 28). ning av Skafmnde fantasi utan betalade själv. Frågan är om det inte bland kanske omöjliga fi Äberg kan ha reflekterat över sin egen situa losofiska utläggningar ocksä finns avsnitt som tion i forskarsamhället Han jämför intuitio hör hemma i vår tids arkeologiska situation, så nen med moralen som tvingar den moraliska som om det vetenskapliga tänkandet och tolk människan att följa sitt samvetes bud. Utan att ningens uppkomst, forskarkollektivets ock den nämna det går han därmed tillbaka till sin egen enskilde forskarens roll. Genom att klart skilja moraliska och politiska erfarenhet från 1930 mellan syntes och analys företrädde Äberg en talet kunskapsteoretisk rationalism lill skillnad från I Äbergs arkiv finns ett icke publicerat ma Lindqvist som representerade empirism. Trots nuskript från 1948 med titeln »Typologi. En sin vilja till diskussion isolerade Äberg sig eller studie över vetenskapligt tänkande», som läm blev isolerad. I sitt utanförskap kom kan in på nades till Fornvännen men aldrig antogs. Tex tankebanor som ligger närmare dagens arkeo ten överensstämmer med den första delen i logiska kunskapsdebatt än på den tid då det Skapande fantasi från 1951. Den sistnämnda räckte med att stava ock lägga ikop. har ett tillägg i mittpartiet och en längre av slutning, för övrigt är texterna ordagrant lika. Kossinna och arkeologin i Sverige I en Summary på några rader säger Äberg att hr 1884 publicerade Montelius uppsatsen »Om kan vill karakterisera det intiutiva tänkandet våra förfäders invandring lill Norden» som i ock ansluta till vad kan kävdade i »Typologie» Johanna Mestorfs översättning till tyska 1888 i Eberts Realkxikon 1929. Typologi i den vida blev en av förutsättningarna för Kossinnas »be definitionen sysselsatte Äbergs tankar hela byggelsearkeologiska metod». I ett av arkeologi hans forskarby och var hans konsekventa ve historiens mest fängslande brev berättar Kossin tenskapliga grund. Redan i artikeln 1929 fanns na (13/3 1896) för Montelius om sin veten också idéerna om det vetenskapliga tänkandet, skapliga bakgrund. Hans lärare i arkeologi var som kan utvecklade i verket om den skapande »den oförglömlige Tischler», »de stora skandi fantasin, intuitionen ock den vetenskapliga naviska mästarna» ock särskilt Montelius med moralen. I Sverige kom den arkeologiska dis det geniala verket »Tidsbestämning». Om man kussionen om »typologi» tillbaka i ny form tilllämpar Äbergs teori om intuitionens bety med Mats P. Malmers arbeten på 1960-talet delse, så kan man se Montelius uppsats från En annan av Äbergs uppsatser i Fornvännen 1888 som den tändande gnistan, det ögonblick 1948, »Modesirömningar inom nordisk forn av intuition som behövdes för att Kossinnas ti forskning», är en empirisk tillämpning av den digare analyser av språk och arkeologi skulle gå refuserade uppsatsens tankar. Motståndet mot upp i en bebyggclsearkeologisk och etnisk syn-

Fornvännen gy (2002) 182 Evert Baudou tes, det senare så omtalade och följdrika före diska forskarna. Kossinna kade i sin forskning draget i Kassel 1895 (Kossinna 1896; Wahle funnit att den europeiska kulturen kade sitt ur 1941, s. 57; Eggers 1959, s. 209 ff.). Montelius sprung i stenålderns urgermanska område i få rader om metoden var avgörande. Skall vi få Nordtyskland ock Skandinavien. Montelius svar på frågan om när våra förfäder invandrat ock Sopkus Muller kävdade kulturens ur till Norden, så »måste vi utgå från den äldsta sprung från Orienten. Dessutom skärptes den tid, under hvilken enligt historiens vitnesbörd gamla motsättningen mellan dansk ock tysk ar våra förfäder bodde här, och sedan för hvarje keologi. Motsatsen markerades redan vid den där bakom liggande period undersöka, huru första baltiska arkeologkongressen i Stock vida fornminnena gifva oss någon anledning holm 1912, där arkeologer från Baltikum, att antaga invandringen af ett nytt folk.» (Mon Ryssland, Nordtyskland ock de nordiska län telius 1884, s. 28; i tysk övers. 1888, s. 155). derna utom Danmark deltog (Kossinna 1912b, Kossinna lade till kravet på de arkeologiska s. 416: »Dänemark war auffallenderweise un- företeelsernas klara geografiska avgränsning vertreten."). Vid det första nordiska arkeolog ock ansåg sig därmed ka skapat förutsättning mötet, som ägde rum i Kristiania 1916, gick ar för att i kombination med kronologin avläsa Sophus Muller till häftigt angrepp mot Kos kulturhistoriska ock etniska bestämningar ock sinnas arkeologi. Hela det yngre Tyskland ha förändringar i det förkistoriska materialet. de gått med Kossinna och också några från det Metoden kar stora brister som snart också på unga Norden, sade Muller. »Det synes beskjaem- pekades av tyska arkeologer, men Kossinnas be mende for vört Fag, at saadanne Lasrdomme byggelsearkeologiska metod slog igenom även kunne brede sig og true med at tage Grunden utanför Tyskland. I Tyskland förblev den tongi bort under vore Födder.» (Gjessing 1918, s. vande till slutet av andra världskriget ock i Ös 188). Montelius dämpade motsättningarna, teuropa användes den ännu långt efter 1945. nu fanns det viktigare frågor att diskutera. Kossinnas forskning blev tidigt känd i Sve Nils Äberg var en av de unga nordiska arke rige. Almgren nämnde den i sina föreläsningar ologer som i viss mån knöt an lill Kossinna, in för studenterna i Uppsala redan 1902. När te till hans idé om den europeiska kulturens Stjerna lade fram sin doktorsavhandling om nordiska ursprung men till åsikten att den yng Bornholms befolkningshistoria under den äldre re stenålderns kiilturgrupper i Norden kade järnåldern, påpekar Almgren i sitt utlåtande ett inkemskt ursprung. Äberg hade redan ut till fakulteten att Kossinna är föregångare i sträckt sin forskning till kontinenten, och nu forskningsmetoden. (Baudou 1997,8. 128,302). fick han en möjlighet att fortsätta i Tyskland Också i sina minnesord över Stjerna framkåller trots kriget. I ett brev (19/11 1915) till Mon Almgren att Kossinnas ock även Salins forsk telius föreslog ckefen för provinsialmuseet i ning kar visat »att det arkeologiska materialet Halle i Sacksen, Hans Hahne, att någon yngre började bli användbart för verkligt vetenskapli arkeolog i Sverige skulle tjänstgöra som assi ga forskningar i etnologisk riktning» (Almgren stent i museet, den manliga personalen var ute 1909, s. 318). Med »etnologisk» avses här »et i kriget. Både den tyska arkeologin och den nisk» i våra dagars språkbruk. I en uppsats från svenska skulle vinna på ett sådant samarbete. 1912 om svensk-finska stenåldersproblem dis Hahne betonade att han med särskild glädje kuterar Almgren likaså positivt Kossinnas forsk skulle hälsa svenska kollegor till samarbetet. ning om »urfinnarnas» och »urindogermaner- Den förste som reste var .Arvid Enqvist, sedan nas» ursprung. Även om Almgren och kom Nils Äberg och Nils Niklasson. Niklasson Montelius kade en annan åsikt i viktiga frågor, blev kvar i tretton år och gjorde en viktig insats så var Kossinna en forskare som de fäste stor i den ryska stenåldersforskningen. Denna ovan vikt vid, ock kans bebyggelsearkeologiska me liga episod i den svenska arkeologiska forsk tod accepterades ock användes. ningens historia har skildrats av Äsa Gillberg Under åren före första världskriget uppstod (2001, s. 114 ff.). en motsättning mellan Kossinna ock de nor Äberg vistades bara tre månader i Halle l-innvännen gy (2002) Åberg, Montelius äf Kossinna 183

1916. Hahne (1875—1935) tillkörde kretsen tog initiativ till en omfattande grävnings- och kring Kossinna, vilket troligen underlättade inventeringsverksamhet och samarbete med Äbergs första bekantskap med Kossinna. Äberg naturvetare; Stjerna och studenterna inledde korresponderade med Kossinna 1916—1931 undersökningen av Sveriges stenålder. Inspi ock träffade konom både i Tyskland och rerade av Stjerna började också Birger Nerman Sverige. Breven fick i slutet av 1920-talet en allt och Sune Lindqvist undersökningar av sam personligare ton. Kossinna visade sin uppskatt bandet mellan de äldsta historiska källorna och ning, ock Äberg blev gripen av Kossinnas per järnålderns fornlämningar i Mälardalen (Bau sonlighet, såsom framgår av den ovanliga min dou 1997,8. 164 ff). Det blev denna nationellt nesteckningen över Kossinna i Fornvännen präglade historisk-arkeologiska forskning om 1932. Det betyder inte att Äberg godtog Kos storbönderna i Valsgärde, kungarna i Uppsala sinnas politiska ock rasistiska idéer. Kossinnas högar och till sist Svea rikes uppkomst som do forskning kammades »av ovidkommande fak minerade arkeologin i Mellansverige från torer i samband med ett politiskt utnyttjande i 1920-talet till 1945, en arkeologi utan chauvinistiskt syfte», säger Äberg (1948c, s. Kossinnas nationalism och rasism men också 278; 1949, s. 6). Själv uttryckte Äberg aldrig utan Montelius ock typologin. nationalism eller rasism i sina skrifter. När professuren i Berlin efter Kossinna Kossinnas brev är oftast innehållsrika brev skulle tillsättas var Äberg ett av de namn som fö• kort, tätt skrivna med liten men tydlig kandstil. reslogs. Men Max Ebert, professorn i Königs Han ber Äberg om närmare upplysningar om berg, fick tjänsten och tillträdde 1927; kan av fynd och litteratur ock tackar för de många led dock redan 1929. I ett senare brev från särtryck ock böcker som Äberg skickar. Bland Grete Kossinna, Gustaf Kossinnas hustru, be verk som Kossinna frågar efter finns också ett rättar hon att hennes man hade önskat se par av rasbiologen Herman Lundborg om Äberg som sin efterträdare, men det var omöj svenska folktyper och om rasforskning, viktiga ligt då Äberg var utlänning. »Wie furchtbar för Kossinnas antropologiska studier (19/11 gern hatten wir Sie in Berlin gekabt!» (31/12 1921). I sin ordknappa och effektiva stil skriver 1934). Det gladde dock henne att hennes ma Kossinna ofta om arkeologiska problem som ke hyllades av den nationalsocialistiska reger han just arbetar med. Hans tilltro till Äbergs ar ingen som den tyska förkistoriska forskningens keologiska kunnighet och omdöme är stor, största namn, även om kan själv aldrig fick upp t.ex. då han ber om Äbergs bedömning av pro leva framgången. Ett par år senare, i det sista blemet med båtyxorna i Finland (16/3 1921). bevarade brevet till Äberg, är tonen en annan. Frågan tillhör en fortlöpande brevdiskussion Nu hade alla fått höga ställningar, säger hon, som Kossinna förde med Äberg vintern ock vå men de skrev ingenting. Och hon tänker på allt ren 192 1. Kossinna kade ingående kännedom vad Äberg ock kennes man kade presterat. om de skandinaviska ock finska stenålderspro Hennes kusin, som var kistoriker, kade sagt att blemen; man imponeras av det snabba ock ra det var »ein wirklicker Jämmer» att vår tid inte tionella meningsutbytet gav oss något grundläggande. Men säg ingen ting till någon om detta, lägger kon till (3/3 Under 1900-talets två första decennier var 1936), ett tidstypiskt yttrande som man kan fin Kossinnas inflytande på svensk arkeologi på na i brev från de akademiker i Tyskland som tagligt, även om kritik fanns. Då Montelius gick började känna oro. Kritiken gällde framför allt bort 1921 och Almgrens undervisning i Upp Kossinnas lärjunge, Hans Reinertk, professor i sala uppkörde, sjönk Kossinnas namn undan. Berlin ock den ledande arkeologen i riksideo Är 1927 tillträdde Sune Lindqvist professuren logen Alfred Rosenbergs organisation som ar i Uppsala ock därmed låg kursändringen i den keologin sorterade under. Grete Kossinna dog mellansvenska arkeologiska forskningen fast 1941, tio år efter sin man, ock slapp se Tredje (Baudou 1997, s. 197 ff.). Forskningen i Sverige rikets ock den Kossinna-inspirerade forsknin kade redan i början av 1900-talet slagit in på gens sammanbrott andra vägar än dem Montelius följt Almgren

Fornvännen gy (2002) 184 Evert Baudou

Gustaf Kossinna avled i december 1931. I skall ka sträckt sig till Österbotten, men redan Fornvännen 1932 ägnar Äberg sin minnesteck under vendeltid saknas motsvarande fynd i Ös ning åt Kossinna som människa och hans forsk terbotten. Äberg tolkar inte fyndlösketen som nings karaktär, inte något av hans verk namn en befolkningskatastrof utan talar om norr ges. Äberg döljer inte kritiken mot Kossinna. landsrikets politiska sammanbrott ock svear Vad som kommer att bestå kan ännu knappast nas stigande makt. Här saknas dock kistoriska bedömas, men det gäller inte att påvisa fel utan eller andra oberoende källor, och därmed är att tillägna sig det positiva. Det utmärkande för flera tolkningar möjliga. Äberg närmar sig Kossinna var att »kan sökte göra sig fri från Kossinnas metod, och metodens svaghet blir forskningsmaterialets ock den tyngande lärdo tydlig. Hypoteser från föremåls- och stilstudier mens bördor». Av enbart lärdom skapas intet måste kunna prövas mot ett oberoende mate nytt, den måste genomträngas av den fria ock rial, annars saknar de vetenskapligt värde. obundna vitaliteten. Den skapande fantasins Oxenstiernas Die Urhdmat der Goten från kemligket är motsatsernas samspel, »det mog 1948 bygger på Kossinnas metod. Oxenstierna nade ock det ofullgångna ... intelligensens började sina arkeologiska studier hos Lindqvist fulländade organisation ock den ur djupet flö• i Uppsala men doktorerade som en av Hans dande vitaliteten ... (Äberg 1932, s. 53). Med Reinertks elever i Berlin under kriget. I den na sin poetiska stil försöker Äberg finna och be tionalsocialistiska månadsskriften för tysk för- skriva forskningens källor ock använder redan kistoria Germanen-Erbe (1943) räknas kan upp uttrycket »skapande fantasi». såsom en av de åtta som promoverats i »Vor- Hur påverkad var Äberg själv av Kossinnas gesckickte und germanische Friikgesckickte» bebyggdscarkeologiska metod? Äberg skrev på kos professor Reinertk 1940—1943. Redan i ig20talet flera verk om folkvandringstidens februari 1941 höll Oxenstierna ett föredrag germanfolk i Europa. Han bygger på typolo om sitt arbete vid universitetet i Berlin som se giska studier av museernas fyndmaterial ock på dan i sammanfattning publicerades i ett stort de samtida historiska källorna. Han använder antal tyska tidningar; goterna var ett ämne som också föremålens geografiska spridning, vilket låg rätt i tiden. Han erbjöd sig också att hålla ett skulle kunna sägas vara ett inflytande från föredrag vid universitetet i Stockholm om sam Kossinna. Under senare delen av sitt liv åter ma ämne. Rektor Sven Tunberg skickade hans kom han till de folkvandringstida problemen. brev vidare till Äberg (Äbergs arkiv 8/4 1941), Med germanernas allt starkare ställning under men såvitt jag vet hölls inget föredrag. Av senantiken följde politiskt sammanbrott och handlingen blev den sista i Mannus-Bibliothek, kulturell barbarisering. »Germanblodet i den den långa serie av monografier som Kossinna romerska statsorganisationens ådror får en all började ge ut 191 o. Den trycktes i Leipzig, och tmer förödande verkan». (Äberg 19483,5. 35). större delen av upplagan brann upp under de Först efter 600-talets början skedde en om sista krigsveckorna 1945. En del böcker hade kastning och frankerna framträder som stats förts över till Sverige. I februari 1948 doktore byggare. Med denna inställning står Äberg rade Oxenstierna hos Lindqvist i Uppsala på långt från Kossinnas idealisering av germaner avhandlingen som, bortsett från förordet, gavs na. Det är den typologiska metoden, dvs. stil ut i oförändrat skick. I förordet tackas främst studierna och de historiska tolkningarna som Reinerth som hade tagit initiativet till under gäller, t.ex. i studiet av Salins stil II på konti sökningen och gjort den möjlig. nenten och på de brittiska öarna (Äberg 1948b, Den tyske arkeologen Rolf Hachmann har s. 114). skrivit en utomordentlig recension av avhand Några år senare förde Äberg (1953,5. 34 ff., lingen 1951. Han tar den som utgångspunkt 77, 150 ff.) över sina föremåls- och stilstudier för en uppgörelse med Kossinnas bebyggelse till kartbilder över Skandinavien och Finland arkeologiska metod. Efter att ha granskat ar under folkvandringstid och vendeltid ock talar keologiska fakta och klagat över Oxenstiernas om »det norrländska folkvandringsriket».Riket förutfattade meningar om det historiska un-

Fornvännen gy (2002) Åberg, Montelius åf Kossinna 185

derlaget sammanfattar Hackmann. Oxenstierna betydelse i samkället utanför vetenskapen, så kar inle insett Kossinnas största fel, att projice blir situationen en annan. Ett exempel på så ra romantikens idéer om en folkgemenskap dana verkningar är Kossinnas bruk av sin forsk tillbaka på det arkeologiska materialet. En så ning för att framkäva nationens ock rasens vär dan folkgemenskap har aldrig och ingenstans de. Detta ligger utanför den interna arkeologin realiserats, varken i det förgångna eller i nuti men inom den arkeologiska disciplinens kisto den. Begreppet folk har i avhandlingen blivit ria ock idékistoria. Ur kistorievetenskaplig syn oföränderligt under alla tider, ock kultur är punkt är det motiverat att diskutera forskarens summan av enskilda kulturelement som ut betydelse i sin tids samhälle utanför vetenska vecklas kontinuerligt; om de invecklade funk- pen, t.ex. arkeologernas eventuella betydelse tionssammankangen kar Oxenstierna inget för ideologierna ock opinionerna under mel begrepp. Han försöker dock övervinna Kos lankrigstiden. Den som arbetar med sådan sinnas intuition, säger Hachmann, men söker forskning märker dock snart att han själv dö inte den fasta empirin utan förlorar sig i frukt mer redan när han väljer sitt material. Den ve lös spekulation. I senare tid har forskningen i tenskapliga objektiviteten ligger i en fortsatt Sverige varit försiktigare än Oxenstierna, men diskussion. Samkällets dom i moraliska frågor det lönar sig fortfarande att som en varning lä• ligger utanför vetenskapen. sa Hachmanns metodiska kritik. Arkeologisk ock kistorisk forskning kar of Under andra kälften av 1900-talet blev be ta ett propagandavärde som kan utnyttjas i den byggelsearkeologi en viktig del av forskningen politiska opinionsbildningen. Det finns otaliga i Sverige, men utan samband med Kossinna. exempel på sådan propaganda från 1600-talet Termen fick en ny innebörd. En utgångspunkt till våra dagar i hela Europa, och arkeologer var Riksantikvarieämbetets fornminnesinven och historiker har också många gånger själva tering för den ekonomiska kartan som började medverkat Jag vill skilja mellan aktiv medver 1938. En annan var kulturgeografernas under kan och passiv delaktighet. En aktiv medverkan sökningar av det tidiga odlingslandskapets fram når utanför den personliga kretsen och kan re växt som bygger på fältarbete ock studier av gistreras i publikationer, brev till och från äldre lantmäterikartor. Ännu en form av be svenska eller utländska myndigheter eller i pri byggelsearkeologi oberoende av Kossinna var vata dokument som knyter an till den officiella Mårten Stenbergers utgrävningar av järnål världen. En passiv delaktighet kan märkas in derns bebyggelsdämningar på Öland ock om den personliga kretsen i t.ex. bevarade pri Gotland. vata brev som inte varit avsedda att spridas. I opinionsbildningen har bara en aktiv medver Arkeohgi och politisk propaganda under kan någon betydelse. Om en person tagit ställ mella nkrigs tiden ning offentligt, så brukar dock detta återspeglas Många anser numera att mellankrigstidens ar i den privata brevväxlingen med likasinnade. keologi ock arkeologer var delaktiga i den na Redan 1933 tog Äberg öppet ställning mot tionalistiska ock rasistiska politiken, ock att de nationalsocialistisk ideologi i en kort uppsats i bär en moralisk skuld. Forskaren är beroende Fornvännen om Herman Wirth, en holländsk av samhället men har ändå möjlighet att välja »pseudoprofet» som verkade i Tyskland för ger väg inom tidens tankevärld och kan då ha en manska idéer (Kater 2001, s. 11 ff.). Äberg re moralisk skuld. Frågan måste ställas till varje in fererar Wirths fantasifulla och rasistiska idéer divid, varken arkeologerna eller andra kan dö om germanernas urtid och nämner en episod mas som grupp. Men skall man verkligen mo då en äldre tysk arkeolog protesterade vid ralisera och diskutera om forskaren stått på rätt Wirths föredrag. Wirth svarade »att de tider nu sida eller inte? Om forskningen fyller de ve äro tillända, då vetenskapen tror sin uppgift tenskapliga kraven, spelar det ju ur vetenskap vara, att söka efter en sanning vilken som helst. lig synpunkt ingen roll vilken ideologi forska Forskningens uppgift bör nu i stället bliva, att ren kar anslutit sig till. Skulle forskningen få med sin siareblick gå utvecklingen i förväg och

Fornvännen gy (2002) 186 Evert Baudou

likt morgonrodnaden båda en ny dag för er för att se om man läst rätt. Det är lätt att för Tysklands folk. (Äberg 1933, s. 248 f.). stå vad Äberg artigt svarade vid den första för Äberg fäster sig vid Wirths sätt att tala, hans frågan. Trots hänvisningen till att Äberg varit inlevelse och hur han med talet om guldålder »ein Schiiler des Professor Kossinna» ställde och renrasighet fängslade åhörarna som hade han sig utanför den tyska propagandan, bäde upplevt fredsslutets förödmjukelser och ar vid detta tillfälle ock senare. betslösheten. »Sådana äro alltså de medel, med I Äbergs arkiv och i andra nordiska arkeo vilka denne trollkarl, denne vetenskapens logers arkiv ligger brev som kör samman med Hitler fångar sin publik.» Äberg nämner Kos en diskussion om man skulle delta i de många sinna som förebild för det känslobetonade nazistiska arkeologmötena som de nordiska ar framförandet men också att Wirth saknar den keologerna blev inbjudna till 1933—1939. J. nes djupa forskarnatur. Nu hyllades Wirth av Bröndsted i Köpenhamn betraktade mötena nazisterna och hade fått professors namn ock på samma sätt som Äberg men ansåg att det in ett forskningsinstitut. Äberg skickade ett te gagnade någon om man avslog inbjudning särtryck till vännen A.M. Tallgren i Helsingfors arna (till Äberg 23/7 1937). CA. Nordman, med följande brev: »Jag sänder Dig här en liten statsantikvarie i Helsingfors, bjöds in av Rei interiör från den tyska raspsykosen och till nerth och lyckades med konststycket att hålla kommen i samband med ett kongressbesök, ett starkt Kossinna-kritiskt föredrag vid univer som jag på försommaren gjorde i Bremen. Den sitetet i Berlin utan att nämna Kossinnas namn gamle mannen, om vilken jag talar, var Beltz i (Baudou 2002 a). Föredraget till och med Schwerin. Företeelsen ärju i och för sig sorglig, trycktes i Mannus (Nordman 1937). Inför den men går nog snart över, åtminstone inom ve internationella arkeologkongressen i Oslo 1936 tenskapliga kretsar. Det föreföll mig då, som vo publicerade Tallgren en skarp kritik av både re reaktionen även på tyskt kall ganska stark, nazistisk och kommunistisk arkeologi i sin då detta särskilt beträffande de urgermanska fan mycket spridda tidskrift Eurasia septentrionalis tasierna, men i någon mån även ifråga om ju Antiqua. Det väckte uppseende i Tyskland att deförföljelserna.» (Tallgrens arkiv, från Äberg ideologierna likställdes. 28/9 1933. UB, Helsingfors). Som fil.kand. arbetade Äbergs elev Wil Äberg var redan vid nazisternas maktöver helm Holmqvist (1905-1989) i Tyskland på en tagande på det klara med rörelsens karaktär avhandling om den merovingertida konsten i ock kade observerat judeförföljelserna. Han Europa. Sex långa brev från Holmqvist i Berlin såg faran mycket tidigt, men liksom andra un 1936—1937 finns bevarade i arkivet. Fem be derskattade han den. handlar ingående de vetenskapliga problem Eftersom Äberg var ett stort namn i som både Äberg och Holmqvist var väl inne i. Tysklands arkeologiska värld försökte man ut Det sjätte brevet (25/3 1937) och ett från nyttja hans namn i propagandan. Arkeologin Holmqvists fru Varda (31/3 1937) är en bitter var en av nationalsocialismens centrala veten diskussion av vetenskapens beroende av politik skaper. I Äbergs arkiv finns ett tidigt brev från och ekonomi. Då som nu fanns stora ekono redaktören Ch. Köhn-Behrens vid Vöbkischer miska svårigheter att trycka arkeologi, särskilt Beobachler (5/1 1934). Tidningen var regimens för ännu icke etablerade forskare. Reinerth ledande organ och hade Alfred Rosenberg hade erbjudit Holmqvist att trycka sin avhand som huvudredaktör. Äberg hade avböjt samar ling i Mannus-Bibliolhek. Holmqvist vände sig bete, men redaktören ville klara upp några genom Äberg till riksantikvarien Sigurd Cur missförstånd. Tidningen var inte längre poli man för att be om råd. Curman gav rådet att an tisk utan helt enkelt ett organ för regeringen, ta Reinerths erbjudande. Holmqvist blev oer skrev kon. Man arbetade för kultur och »veten hört besviken och förstod inte hur riksantikva skapens heliga objektivitet», och man kunde väl rien kunde ge ett råd som stod »i mycket ringa inte säga att arkeologin utnyttjades i politikens samklang med hans allvarliga maningsord före tjänst. Idag måste man läsa brevet ett par gång avresan». Att sedan »rent av uppmuntra mig att

Fornvännen gy (2002) Åberg, Montelius åf Kossinna 187 sälja min själ åt fan för en grynvälling, det är han självklart göra. Han gladde sig mycket åt helt enkelt oerkört, ock det är skamligt av vår att Stenberger på detta sätt ville återuppta sa kögsta auktoritet på detta område. Eller kar vi marbetet med den tyska förhistoriska forsk i Sverige kommit så långt, att vi önska etablera ningen. Stenberger å sin sida förklarade att det samarbete med själva högborgen för den nya var en stor ära för honom att få skriva i Mannus inriktningen inom vårt forskningsgebit!?» och att på detta sätt komma i kontakt med de (25/3 1937)- tyska kollegorna (21/1 1939). Uppsatsen kom Flera tyska kollegor avrådde Holmqvist från i tryck våren 1940. Vid samma tid publicerade att publicera i Tyskland. Av Curmans omfat Lindqvist en längre uppsats om utgrävningar tande korrespondens framgår att han redan na och fynden vid Valsgärde i den nazistiska propagandatidskriften Germanen-Erbe, som sor vid den tiden hade en klart antinazistisk in terade under Amt Rosenbergs organisation för ställning. Vad som ligger bakom Curmans råd skolning och uppfostran i andliga frågor och vet jag inte; Holmqvist själv trodde att det världsåskådning. Både Stenbergers och Lind kanske var avundsmäns verk. Av Varda Holm qvists artiklar fyller de vetenskapliga ansprå qvists brev förstår man att Äberg tyckte att ken, de är inte anpassade efter några krav från Holmqvist gått för långt i sitt brev. Själv ut tidskrifternas ledning. Det behövdes inte hel trycker hon sig försiktigare ock kanske mer ge ler, ämnena passade väl in i den germanska ve nomtänkt: «... måste man verkligen leva kär ute tenskapen och skolningen. Med sin medver för att lära sig allvaret ock ansvaret i allt ens kan vid denna tid bidrog Stenberger och kandlande?» Framsynt frågar kon vad ett ar Lindqvist till att legitimera den nya tyska arkeo bete från Reinerth skulle betyda om ett par år. login, ävan om uppsatserna var vetenskapligt Om hennes make tog emot pengarna, skulle oantastliga. det utan tvekan läggas honom till last i framti den. »Ty det är ju inte absolut likgiltigt genom Lindqvist gick ett steg längre. »Reichsbund vilket forum, man bringar sina tankar till of- fiir Deutsche Vorgeschichte», Reinerths orga fentligketen. I all synnerket som man i detta nisation med Rosenberg som beskyddare, bör fall måste löpa risken att bli utsatt för påtryck jade 1940 ge ut en verksamhetsberättelse som ningar även i vetenskapligt avseende.» (31/3 skulle bidra till fredsarbetet och till kontakter 1937)- na mellan kollegorna och den tyska förhistori Det råder inget tvivel om att de nordiska ar ens alla vänner. Bland föredragen under det keologerna kände väl till de politiska föränd första kalvåret 1940 nämns med särskild till ringarna i Tyskland, och att de var väl bekanta fredsställelse att professor Sune Lindqvist, Upp med den nya tyska arkeologiska litteraturen. sala, genomfört en föredragsresa i Nord- ock Den nya ideologin var särskilt märkbar i tid Mellantyskland (Hulle 1940, s. 354). Den 31 januari höll Lindqvist ett föredrag om Vals skrifterna. Detta kindrade inte att det också gärde inför en stor ock sakkunnig ock repre publicerades vetenskapligt utmärkta uppsatser sentativ publik i universitetet i Berlin. Bland gäs och monografier i Tyskland, även av arkeolo terna märktes det svenska sändebudet, exel- ger som stödde regimen. Flertalet svenska ar lensen Arvid Richert och flera akademiska stor keologer tog på det ena eller andra sättet av heter. Vid mottagningen hos organisationen stånd från det nya Tyskland (Baudou 2002 b). »Nordische Gesellschaft» i Berlin deltog »eine Två som valde den andra vägen var Mårten stattliche Zahl von Ehrengästen». Sällskapet Stenberger och Sune Lindqvist var en gren av Rosenbergs aktiviteter som ver I Stenbergers arkiv i ATA finns en brevväx kade för en politisk-andlig expansion i Norden ling mellan Stenberger och Reinerth i Berlin ock skall ka käft en viss betydelse för 9 april från 1938-1943.1 det första brevet frågar Sten 1940 i Norge (Bollmus 1990, s. 230). Lindqvist berger om Reinerth vill publicera en uppsats i talade också i Halle, Bremen och Hamburg in Mannus om utgrävningen av en folkvandrings för stor publik och med stor framgång. tida husgrund på Gotland (12/12 1938). Rei nerth svarade genast (7/1 1939) att det skulle Brev i Stenbergers arkiv visar Lindqvists och

Fornvännen gy (2002) 188 Evert Baudou

Stenbergers positiva inställning till det nya visar att flertalet arkeologer kör kemma i det Tyskland. Inför Paris fall i juni 1940 trodde demokratiska lägret (Baudou 2002 b). Men Lindqvist att nu måste »den stora nyreglering- arkeologerna var en liten yrkesgrupp, kanske en» komma. »Adolf gjorde rätt som lagade så ett tjugotal under 1930-talet, och ingen hade att Norge inte kom på fel sida» (till Stenberger en politisk ställning eller offentlig position som 18/6 1940). Andra svenska arkeologer såg kri kunde bidra lill att göra deras ord hörda. De get på ett annat sätt. I december 1939 hade saknade röst i samhället utanför sin vetenskap. Finlandskommittén under Sigurd Curmans Det fanns dock en i deras krets som kunde på ledning ombildats till samfundet »Nordens Fri- verka opinionen, och han var inte arkeolog. ket» (Baudou 1997, s. 247 ff.). Efter den g Det är riksantikvarien Sigurd Curman som med april 1940 betonades svensk motståndsvilja, sin kulturpolitiska och politiska verksamhet ar nordisk frihetssträvan och svensk-finsk samver betade för kulturens demokratisering (Baudou kan till den gemensamma frihetens värn. Bland 2(1(12 b). medlemmarna fanns arkeologerna Gustaf Hall Del är viktigt att konstatera att Lindqvists ström, Birger Nerman, Nils Äberg och Arne och Stenbergers politiska sympatier inte påver Furumark. Tidningen Nordens Frihet, som ut kade deras vetenskapliga skrifter. Båda hör till kom varje vecka, gick som mest ut i 10 000 ex. Sveriges främsta arkeologer under 1900-talet Där publicerade Äberg i maj 1941 en artikel Uppsalaseminariet med de inånga framståen kallad »Stora och små folk». Tyska trupper ha de eleverna, undersökningarna vid Valsgärde de ockuperat Grekland, och Äberg påminde och de stora publikationerna gjorde den arkeo om det antika Greklands framgångsrika kamp logiska instutionen i Uppsala lill ett betydande mot den persiska stormakten. En artikel med forskningscentrum. Lindqvists nationella hi samma tendens fick han tryckt som under- storisk-arkeologiska inriktning blev något helt streckare i Svenska Dagbladet i mars 1941, »Unga annat än Kossinnas nationalistiska forskning. och gamla folk»: Äberg talar om de ohöljda Inte keller Stenbergets banbrytande bebyggel kraven på nya livsrum: »Men ännu hålla vi vårt searkeologiska utgrävningar kar något med öde i egna händer, ännu kunna vi, om vi vilja, Kossinnas bebyggelsearkeologiska metod att känna oss som ett ungt folk.» göra. I juli 1942 accepterade Stenberger (6/7 Efter kriget tycks ingen ha brytt sig om vil 1942) en inbjudan från Reinerth att hålla ett ken politisk inställning arkeologerna intog un föredrag i Berlin om de nordiska utgrävningar der kriget och mellankrigstiden. Ingen ställde na på Island, men först i januari eller februari öppet frågor om moral ock etik. Detta var möj 1943 när publiceringen skett. I november skri ligt i Sverige som stått utanför kriget; kur det ver dock Stenberger atl han tyvärr ovillkorligen skulle ka gått vid ett annat krigsförlopp är inte är förhindrad att komma (16/11 1942). Han meningsfullt att spekulera över. Tystnaden be ber om ursäkt och hoppas få hålla sitt föredrag ror också på att arkeologin i Sverige varken då vid ett annat tillfälle. I maj 1943 sände Sten eller nu har betraktats som en central ideologisk berger den färdiga Forntida gårdar i Island som vetenskap såsom i det nationalsocialistiska Tysk gåva till Reinerth som tackar hjärtligt och på land. Den ideologiska skillnaden går tillbaka på nytt föreslår ett föredrag i Berlin, februari eller den olika arkeologiska och politiska utveckling mars 1944 skulle passa (13/5 1943). Det är det en i de båda länderna under 1800-talet sista brevet i arkivet. Jag vet inte vad som ligger bakom Stenbergers återbud. Äbergs Skapande fantasi har verkligen observerats, se Jag bar ställt två riktningar bland de svenska B. Magnusson Staaf, Historiens vaktmästare, Res Pub- arkeologerna mot varandra i mellankrigsti lica 2001. Jag tackar Patrik Nordström, Arkeologiska dens politiska opinionsbildning, å ena sidan de institutionen, Stockholms universitet för uppgiften. demokratiska Äberg och Holmqvist, å andra si dan Lindqvist ock Stenberger som sympatise rade med nazisterna. Källmaterial av olika slag

Fornvännen gy (2002) Åberg, Montelius åf Kossinna 189

Referenser - 1912b. Der erste Ballische Archäologen-Kongi ess Arkivmaterial zu Stockholm, 13. bis 17. August 1912. Mannus Antikvarisk-tojmgrafiska arkivet, Stockholm IV. Brev ur O. Montelius arkiv, M. Stenbergers arkiv och - 1922. Oscar Montelius. Mannus 13. N. Äbergs arkiv. Lindqvist, S. 1922. Oscar Montelius som fornforska Manuskript i Äbergs arkiv: re. Ymer 41. Lindqvist, S. 192g. Arkeologiens metoder. Själv - ig40. Das schwedische Boolsgräberfeld von referat. Med brev till N. Äberg i /11 1 g2g. Valsgärde. Ergebnisse der Ausgrabungen des Äberg, N. ig48. Typologi. En sludie över vetenskap Universitätsmuseums fur nordische Altertiimer lig! tänkande. in Uppsala. Germanen-Erbe 5. Jhrg. Universitetsbiblioteket, Helsingfors Montelius, O. 1884. Om våra förfäders invandring Brev ur A.M. Tallgrens samling. till Norden. Nordisk Tidskrift 7, s. 21-36. Tysk övers. Mestorf, J. 1888. Ueber die Einwan Litteratur derung unseren Vorfahren in den Norden. Almgren, O. igog. Knut Sljerna. Historisk tidskrift för Archiv fiir Anthropologie XVII. Skåneland 3. 1908—igog. Nerman, B. ig57- Nils Åberg. K\'HAA:s årsbok ig57- - igi2. Några svensk-finska stenäldersproblem. Stockholm. Särtryck ur Antikvarisk Tidskrift 20:1. Nordman, CA. ig37- Germanen und Finnen in der Baudou, E. igg7- Gustaf Hallström - arkeolog i Vorgeschichte Finnlands. Mannus 2g. världskrigens epok. Stockholm. Oxenslierna, E. ig48. Die Urheimat der Goten. - 2000 a. Nationell identitet i Finlands arkeologi Stockholm. (Mannus-Bibliothek Band 73. ig45- och bebyggelsehistorisk forskning i Österbotten. Leipzig). Viklund, K. och Gullberg, K (red.). Från romar Schwerin von Krosigk, Hildegard Gräfin. ig82. Gustaf tid till vikingatid. Pörnullbacken - en jämåbierslida Kossinna. Der Nachlass. Versuch einer Analyse. bosättning i Österbotten. Vasa. Offa-Ergänzungsreihe 6. Neumiinster. - 2000 b. Arkeologi och politik i Sverige ig2i — Stenberger, M. ig40. Der eiscnzeitliche Hof bei ig45. KVHAA:s årsbok 2002. Stockholm. Dune in Dalhem auf Gotland. Mannus 32. Bollmus, R. iggo. Alfred Rosenberg - 'Chefideologe' Tallgren, A.M. ig36. Sur la methode de 1'archéolo des Nationalsozialismus? Smelser, R. & Zitelmann, gie préhistorique. Eurasia Septentrionalis Antiqua R. (utg.), Die brauneElite I. 22 biograf'ihische Skizzen. X. Helsinki. Wissenschaftliche Buchgesellschaft. Darmstadt. Wahle, E. 1941/1958. '/.ur elhnischen Deutung fruhge Capelle, T. 1 g68. Nils Äberg. Realkxikon der Germa schichtlicher Kullurprovinxen. Grenzen der friihge nischen Allertumskunde. Band 1. Lieferung 1, s. 8. schichtlichen Erkcnntnis I. Sitzungsberiehte der Eggers, H.J. igsg. Einfiihrung in die Vorgeschichte. Heiddberger Akademie der Wissenschaften. Miinchen. Philosophisch-historische Klasse. jhrg. 1940/41. Germanen-Erbe. Monatsschrift fur Deutsche Vor 2. Abhandlung. (2., unveränderte Auflage). Hei geschichte. S.Jhrg.Heft 7/8, Juli/August ig43- delberg. Nachrichten. Äberg, N. igig. Ostpreussen in der Völkerwan Gjessing, H. 1918. Del forste nordiske arkeologmo- derungszeit. Arbeten utg. med understöd af te. Kristiania 4.-8. juli igiö. OldtidenW\. Vilhelm Ekmans univ.fond. Uppsala 24. Uppsala Gillberg, A. 2001. F,n plats i historien. Nils NikUissons 8c Leipzig. liv och arbete. GOTARG. Serie B. Gothenburg - K)2g. Typologie (Typologische Methode). Real Archaeological Theses no 18. Göteborg. lexikon der Vorgeschichte 13. Hrsg. von M. Ebert. Hachmann, R. 1951. Recension av Eric CG. Graf 1931. Arkeologisk forskningsmetod. Några re Oxenstierna, Die Urheimat der Goten. Mannus- flexioner i anslutning till en aktuell diskussion. Biicherei 73. Leipzig ig45- Germania 1951. Ymer 51. Hiille, W. 1 g4o. Arbeitsbcricht des Reirhsbundes fur - 1938. Gustaf Kossinna. Fornvännen 27. Deulsche Vorgeschichle fur die Zeil vom 1. - 1933. Herman Wirlh. En germansk kulturpro Januar bis 15. Juni ig4o. Mannus 32. fet. Fornvännen 28. Kater, M.H. 2001. Das »Ahnenerbe» der SS 1935-1945. - ig3Ö. Ein Gruss aus Schweden. Wissenschaft Ein Beitrag zur Kulturpolitik des Drillen Reiches. 3. liche Autoritäl. pihresschrift furdie Vorgeschichle. der Auflage. Studien zur Zeitgeschichte 6. Miinchen. sächs.-thuring. iÄnder 24. Kossinna, G. 1896. Die vorgeschichtliche Ausbrci ig4ia. Unga och gamla folk. Svenska Dagbladet tung der Germanen in Deutschland. TAlschrift 28/3 1941. fiir Volkskunde 1896. ig4ib. Stora och små folk. Nordens Frihet 2g/5 - 1912a. Die deutsche Vorgeschichle, eine hervorragend 1941. nationale Wissenschaft. Wiirzburg. - 1943. Oscar Montelius som forskare. Till 100

Formrännen gy (2002) i go Evert Baudou årsminnet av Montelii födelse den g sept. 1843. ig48c. Modeslrömningar inom nordisk forn Bibliotheca Monteliana. Katalog. KVHAA Hand forskning. Fornvännen 43 lingar D. 57. 1951. Skapande fantasi. En studie över intuitionens ig48a. Germanerna i brytningstiden mellan natur. Stockholm. - Tillägg till arbetet Skafiande senantik och medeltid. Fornvännen 43. fantasi 1953, 1950- 1948b. Vendeltida förbindelser med fastlands 1953. Den historiska relationen mellan folkvand germanska och insulära krelsar. Fornvännen 43. ringstid och vendellid. KVHAA. Stockholm.

Summary Discussing letters in Äberg's archives I deal meaning witk tke surveys carried out by the with three themes, firstly Archaeologicalepistemo- Central Board of National Antiquities from logy and lhe heritage after Montelius. Äberg's well- 1938. Sune Lindqvist and Birger Nerman tried known artide on typology in Ebert's Real to give the old Svea state an early history in a lexikon (1929) proves to be much more than combination of historical and arckaeological an interpretation of the typologieal method. investigations. Lindqvist's excellent scientific Äberg also tries to make Montelius' archaeolo studies on Gamla Uppsala and Valsgärde kad a gical thinking clear. The determining factor, national direction, but not a nationalistic or according to Äberg, was the intuition which in racist Tke 65 letters from Kossinna to Äberg a flash gives the researcher the synthesis of the skow tkeir near personal relationskip. In spite material which after the analysis is already in of tkis Äberg never expressed nationalism or order. Äberg developed his idea of the impor racism in his publications and letters. On the tant role of intuition in scientific tkinking in other kand tkere are traces of Kossinna's sett- otker papers and 1951-1956 in tke book "Ska lement-arckaeological method in some of his pande fantasi"/"Creative imagination"/. This papers. epistemological study is perhaps of greater theo retical interest to the archaeology of today than Tke theme Archaeology and political propaganda tke ratker simple empirical ideas of kis collea during the interwar period connects to the con gues are. temporary discussion about the ethical respon sibility of scientists. Some material in the ar Tke second theme is Kossinna and archaeology in chives as well as papers in journals proves that Sweden. In tke beginning of the 2(ith century most Swedisk arckaeologists were quite aware Swedish archaeology was influenced by Kos- of democratic values and tke danger of Ger sinnad settlement-archaeological method wkick man Nazism. A few took part in tke German ar was bound to tke study of prehistoric objects in ckaeological propaganda and cooperated the museums. Soon, however, Oscar Almgren witk H. Reinertk in Berlin and kis »Reicks- in Uppsala developed excavations and surveys bund fiir Deutsche Vorgeschichte» in Amt which gave a new knowledge of the Iron Age Rosenberg. In the years after the war nobody landscape in Middle Sweden. Låter on tke sett- discussed their ethical responsibility, perkaps lement-arckaeological metkod acquired a new because Sweden did not take part in the war.

Fornvännen gy (2002)