Och De Såg Att De Var Nakna
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
ariel litterär kritik kari løvaas Och de såg att de var nakna • om skam och beskydd Översatt från norskan av Lars Andersson ariel litterär kritik [4] Och de såg att de var nakna utgör nr 4 i skriftserien »Ariel Litterär kritik«, som utges i samarbete med forskarseminariet vid det Fria Seminariet i Litterär kritik, fsl. Serien utges med stöd av Statens Kulturråd och är knuten till verksam heten vid fsl:s forskar- seminarium, som äger rum på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och stöds av Svenska Akademien. För mer information se www.kritikerseminariet.nu . Redaktör för serien är Magnus William-Olsson. I redaktionsgruppen ingår även Kari Løvaas, Mikael Nydahl, Anna-Lena Renqvist och John Swedenmark. Denna översättning har fått stöd från norla. ariel litterär kritik [4] © 2013 Författaren, översättaren och förlaget originalets titel Og de skjønte at de var nakne. Om skam og beskyttelse översättning Lars Andersson redaktör Gunnar Wærness korrektur Erik Bergqvist omslag & grafisk form Mikael Nydahl sättning Ariel, Knopparp/Tjeboksary 2013 tryckning Jelgavas tipogrāfija, Jelgava i oktober 2013 isbn 978-91-87605-02-4 Förord »Ta fatt på det där det bränns« är ett vanligt råd på författarutbild- ningar. Och många upptäcker att det är skammen som bränns. Skam men är oberörbar och språklös. Den gör ont. Och den har, paradoxalt nog, blivit ett »hett« tema. De flesta som befattar sig med skamtematiken idag delar den intuition som var incitamentet för den här boken: skam är för- krympande, förminskande, nedtryckande. Alltså: bort med skam- men, bort med ressentimentet! Healing the shame that binds you är en typisk boktitel ur självhjälpslitteraturen. Skammen har blivit trollet som måste utsättas för dagsljus, och spricka. Att tala om skammen, att föra in det förhatliga i ett gemensamt rum, har blivit ett emancipatoriskt projekt som präglar inte bara den populärkulturella utlämnande- och bekännelsemarknaden, utan också den mest själv- och samtidsreflekterande diktningen. Hungern efter autenticitet vrids upp ett extra varv hos de konstnä- rer som vill överlista falskspelet genom radikala anti-fiktiva risk- projekt där det är egot självt som sätts på spel. Under arbetet med den här boken har jag upptäckt att fokus för mitt intresse har flyttats från skammen som något förkrympande till skammen som ett antropologiskt eller etiskt grundvillkor. Vad jag har blivit varse är kanske att den skammen som binder oss, och som vi vill befria oss från, är tätt förbunden med skamlösheten. Att 5 vilja avlasta sig skammen genom strategier som självutlämnande, hänsynslöshet, självskadande, innebär gärna att man snörps ännu tätare in i detta komplex: om något är förkrympande så är det själva polariseringen. Om självets struktur är inskriven i en sådan polarisering finns det skäl att misstänka att också det intersubjektiva fältet regleras efter samma princip: det kan då inte finnas något annat språk för närmande än dominans och underkastelse, mäktig och maktlös, förövare och offer. Detta låter som fascism, och de verkligt dystopiska samhälls kri- tikerna inom både filosofi och litteratur menar förmodligen att det samhälle vi lever i, som om det var det normala, egentligen är fas- cistiskt. Problemet är kanske att de genom sina totaliserande verk- lighetsbeskrivningar så att säga ger dem sitt erkännande. Kanske är själva den desperation de uttrycker en kraft som kan för vandla, men jag är inte så säker. Istället för att erkänna polariseringen som ett grundvillkor i det mänskliga vill jag framhålla själva skam-sensibiliteten som kontakt- skapande och ansvarighets-görande. Skam-sensibiliteten är det som gör mig receptiv för den andres nöd. Det förutsätter diskre- tion och lyhördhet. Den andres sanning är inte något jag kan till- tvinga mig eller avslöja med våld. Den kan bara beröras sådan den utspelar sig för mig på ytan. Ett kritiskt projekt kunde därför vara att uppöva vår läsfärdighet, inte som förmågan att avkoda informa- tion, utan som en uppmärksamhetspraktik, som förmågan att vara medmän niska. Jag tänker på Walter Benjamins strumpa, som han i sin barn- dom sökte sig till innerst i garderoben, gång på gång. Strumpan var invikt i sig själv på sådant vis att den utgjorde en ficka eller påse. När han stack in handen och tog tag i det mjuka innehållet, och 6 långsamt drog ut det, upptäckte han med samma förvåning varje gång att fic kan försvann. Om jag utifrån mitt arbete med skammen skulle formulera en poetik för kritiker skulle det vara en diskretionens poetik. Det har sporrat mig att, som Benjamin, vilja »dra ut sanningen lika varsamt ur diktkonsten som barnahanden drog ut strumpan ur ’påsen’«. Essäerna i boken är först och främst ett resultat av mitt deltagande i »Fria seminariet i litterär kritik« (fsl). Ett par av texterna har publicerats i nästan identisk form i seminariets tidskrift Kritiker (de om Kristian Lundberg och om Marje-Liisa Vartio). Andra tex- ter utgör ett slags mosaiker där jag har integrerat passager från tidi- gare läsningar publicerade i bl a Morgenbladet, Nytt Norsk Tids- skrift, Vinduet och Kritiker. Det mesta av boken är emellertid nyskrivet. Inledningsessän är en bearbetad ver sion av ett föredrag hållet på fsl i december 2010. Jag vill tacka Elisabeth Hjorth och Else-Britt Kjellqvist för inspirerande inlägg på det seminariet – och övriga deltagare. Särskilt vill jag tacka Magnus William-Olsson, inspiratör och samtalspartner. Och jag vill tacka Tatjana Brandt, Sara Mannheimer och Lars Andersson som också har läst och kommit med synpunkter under skrivandets gång. Tack också till min norske förläggare Gunnar Wærness, som har varit en viktig läsare i slutprocessen, och till Ariels Mikael Nydahl, som för utom att vara förläggare även har formgett boken. När författare på skandinaviska språk citeras sker det i regel på ori- ginalspråket. För övriga citat har jag så långt möjligt anlitat existe- rande norska eller svenska utgåvor; där sådana inte anges är över- sättningarna mina. Karlstad i oktober 2013 Kari Løvaas Rede som ingen vet om Beboelighet och världsförlust En konferencier som ska introducera en författare tar sig friheter på scenen. Han pratar alltför länge, poserar, säger dumheter om folk som inte är närvarande. Själv sitter jag inlåst i en bil, det regnar och vatten rinner nerför rutan, jag är förtvivlad och arg och bankar på rutan för att vinna uppmärksamhet. När någon till slut upp- täcker mig och jag får komma ut stormar jag fram och sliter åt mig mikro fonen för att rätta till det hela. En annan och klokare man någon stans ute i kulisserna drar mig åt sidan och förklarar lågt, diskret, att jag fogar pinsamhet till pinsamhet; det är ju uppenbart att man nen som jag tillrättavisade är i psykisk obalans: saknar jag fullstän digt sociala antenner, empati? Jag skäms: vill sjunka ner i jorden, för svinna. En tredje man dyker upp, en riddare på en vit häst. Han erbjuder mig sin häst och anmodar mig att rida in i en djup skog. Där ska jag finna ett skjul, och i skjulet ska jag finna ett barn som är krymp ling, övergivet, och detta barn ska jag ta hand om. Jag lyder, med lättnad: det är som om riddaren erbjuder mig som gåva och plikt ett soningsarbete som ska lindra skammen. Några veckor senare drömmer jag igen. Jag befinner mig i en stor båt, på nedre däck, på väg in i en mörk hytt med brits. Där lig- ger det en kvinna med ryggen mot mig, i sina armar har hon ett 9 bylte, ett barn, en krympling? Trots att jag ser henne bakifrån är det något med håret, något med kvinnans axlar, som gör att jag vet att det är jag själv. Hon vänder sig och ser på mig med hela ansiktet. Det vill säga: där ansiktet skulle ha varit är det helt slätt och blankt, som på en ofärdig docka där det ännu inte har sytts fast ögon, näsa, mun. Vad är det som avslöjas när kvinnan jag igenkänt som mig själv vänder sig åt mitt håll? I det ansiktslösa ansiktet är det själva från- varon som tränger sig på, det icke-personliga. Det är skrämmande. Samtidigt lägger jag märke till att det finns något löftesrikt i min egen återgivning av drömmen: jag betonar det blanka i betydelsen obeskrivet, ofärdigt, inte bara i betydelsen berövat. Så som det kan vara att stå i mörkrummet och stirra ner i kemikaliebadet i väntan på att konturerna av ett ansikte långsamt ska växa fram på det blan- ka fotopapperet. * Freud skriver om det ohyggliga, »Das Unheimliche« (1919), att det är något som framstår som känt och främmande på samma gång och därför skapar en kognitiv dissonans hos betraktaren, en upp- levelse av att samtidigt attraheras och stötas bort. Vanligtvis an vänds begreppet »das Unheimliche« som motsatsen till »heim lich« i bety- del sen hemtamt, familjärt, trivsamt. Med hänvisning till Schelling påpekar emellertid Freud att en annan betydelse av »heimlich« ger resonans: hemlig, beslöjad, dold. »Das Unheimliche« refererar då till något som skulle ha förblivit hemligt och fördolt men som har blivit avslöjat och exponerat. 1 1 Sigmund Freud, Det uhyggelige, översättning Hans Christian Fink, Rævens Sorte Bibliotek 1998. 10 Det är en bestämd estetisk effekt Freud är ute efter att analysera i sin essä, och som gärna förknippas med skräckgenren,2 vars fram- växt historiskt sammanfaller med en polarisering som utövar ett spe ciellt tryck på självet: mellan det unika och det anonyma. Som Karl Ove Knausgård skriver i avsnittet »Navnet og tallet« i sista de l en av Min kamp, uppstår det romantiska jag-et, den ena-stå- ende, som ett svar på industrialismens produktion av massmännis- kan och dess hot mot individen. Knausgård nämner några centrala mo tiv i skräckgenren, bl a människoliknande automater, dubbel- gångare, odödlighet. »Redselen for at det like skal krysse grensen til det uni ke er den samme som redselen for at det umenneskelige skal krysse grensen til det menneskelige, og for at ikke-livet skal krysse gren sen til livet.