Tidigmedeltida Sepulkralstenar I Sigtuna
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Tidigmedeltida sepulkralstenar i Sigtuna – heliga stenar från Köln för såväl hallkult som mässa i stenkyrka Sten Tesch 1. Inledning platta för relikgömman (lat. sepulcrum) i ett När utgrävningen i kv. Trädgårdsmästaren medeltida altare eller i ett mindre resealtare 1988–90 avslutats, gjordes en geologisk ge- (Kresten 1996:28). nomgång av det stora antal stenföremål som Efter det första fyndet har ytterligare sex påträffats. Syftet var att ge materialet en små porfyritplattor, eller delar av sådana, korrekt geologisk bestämning och att försö- påträffats i Sigtuna (fig. 1, nr 2–7). Den se- ka proveniensbestämma bergarterna (Kres- naste framkom så sent som vid förra årets ten 1994, 1996)1. Studien visade att många stora utgrävning i kv. Humlegården (fig. 1, föremål gjort en lång resa. Här fanns bl. a. nr 7). Ytterligare en liten polerad stenplatta sandstensbrynen från Burgsvik på Gotland från samma utgrävning tillhör samma fynd- och från Orsa i Dalarna, kvarnstenar från grupp. Till formen är den trekantig och Malung i Dalarna, skifferbrynen från Eids- grundmassan är serpentin, som är en relativt borg i Telemark i Norge och sländtrissor av mjuk bergart. Strökornen av talk pekar på volhynisk skiffer från Ovrutch i nuvarande att just den här stensorten hör hemma i Me- Ukraina. Till de mest exotiska fynden hörde delhavsområdet3 (fig. 2). en liten sågad och polerad platta av en Inte någon av sepulkralstenarna har på- mörkgrön bergart med inslag av ljusare träffats i eller i anslutning till de tidiga kyr- stavformade kristaller. Stensorten skiljde korna i Sigtuna, utan i svarta jorden. Det in- sig klart från det övriga materialet genom nebär att stenarna hänger ihop med bebyg- det dekorativa mönster, som de ljusa kristal- gelseområdet, dvs. med stadsgårdsmiljön lerna bildade mot den mörka grundmassan (fig. 3). Vad man kan dra för slutsats av det- (fig. 1, nr 1). Geologen Peter Kresten iden- ta förhållande har jag tidigare berört i några tifierade bergarten som en speciell grekisk artiklar (Tesch 2000 och senare). Den dis- porfyrit.2 Av en lycklig slump hade han sett kussionen återupptas i slutet av den här ar- ett liknande föremål på en utställning om tikeln. ärkebiskop Absalon i Roskilde i Danmark. De nya fynden ställer Sigtuna i en klass Föremålet rubricerades där som ”sepul- för sig i Skandinavien när det gäller den här kralsten” och antogs ha fungerat som täck- fyndgruppen. Bara Hedeby tillsammans 45 STEN TESCH 3 2 1 54 6 7 Fig. 1. Sepulkralstenar av grekisk porfyrit från Sigtuna. Nr 1–7 i tabell 1. Foto förf. 46 TIDIGMEDELTIDA SEPULKRALSTENAR Fig. 3. Sigtuna under 1100-ta- let och fynd- platser för se- pulkralstenar. 8 Fig. 2. Sepulkralsten av serpentin från Sigtuna, kv. Humlegården. Nr 8 i tabell 1. Foto förf. Stenens nr. Fyndplatsens Fynd- Fynd- Material L Br Tjockl Vikt Datering Fyndomständigheter Fastighetsbeteckning År Nr Cm Cm Cm Gr 1. Kv. Trädgårds- 1988– Grekisk mästaren 9, 10 1990 F 5856a porfyrit 3,7 2,4 1,3 28 c. 1200 Zon I Profil 25 1150– 2. ” ” Lager 5 ” 2,9 3,6 1,3 35 1200 Zon IV 1990– 3. Kv. Urmakaren 1 1991 lösfynd ” 2,5 1,4 0,8 8 ? lösfynd 0,8– 4. Kv. Professorn 4 1996 F 2266 ” 7,4 3,2 1,0 65 1100-talet (Zon IV) i vatten? 0,3– 5 ” ” F 5266 ” 2,9 2,5 0,4 8 ” ” 1999– 6. Kv. Professorn 1 2000 F 11957 ” 10,8 3,6 1,6 155 c. 1050 Zon I passage F 1036 1050– I anslutning till hus 7. Kv. Humlegården 3 2006 +1082 ” 5,7 5,0 1,4 96 1100 med mitthärd (zon IV) Serpen- 8. ” ” F 1037 tin 3,9 3,0 0,4 12 ” ” Tabell 1. Fynd av sepulkralstenar i Sigtuna. 47 STEN TESCH med Slesvig – det dåtida Danmarks port mot kontinenten – kan uppvisa ett liknande antal (Bracker-Wester 1989). Heliga ting av det här slaget bör ha varit alltför värdefulla för att kastas bort hur som helst. Hur de fynd som gjorts i Sigtuna hamnat i jorden är svårt Fig. 4 (t.v.). Resealtare från Hedareds stavkyrka, att säga. Uppenbarligen har det varit möjligt Västergötland. Träskivans storlek: 28x14,5x4,5 att använda även små stenfragment i ett re- cm. Sepulkralstenens storlek: 9,7x6x1,8 cm. (Ef- ter Stolt 2001). sealtare (fig. 4 och 5), varför det inte funnits någon anledning att göra sig av med sådana Fig. 5 (t. h) Resealtare från Lom kyrka, Oppland, fragment. De hittills åtta fynden, varav sex Norge nu i Oslo universitets oldsakssamling. På- fragmentariska, indikerar därför att ett långt träffades 1971 i ett hålrum i altaret. Träskivans större antal sepulkralstenar har figurerat i storlek: 13x6,5 cm. Sepulkralstenens storlek: det äldsta Sigtuna. Om vi räknar med att 4x2,7 cm. (Efter Stolt 2001). kanske fem procent av svarta jorden är ar- keologiskt undersökt ger det en fingervis- ovanpå det fasta altaret. Stolts intresse ning om att ytterligare fynd kan påräknas. väcktes av några slipade kalkstensplattor i Genom de stenar som nyligen grävts fram i träram, som sedan 1700-talet använts som kv. Humlegården, har det känts angeläget bokpressar på högaltaret i några gotländska att göra en samlad presentation av Sigtuna- kyrkor. Det visade sig att dessa från början fynden och att diskutera den intressanta varit medeltida resealtaren (1970). I artik- historia om den tidigmedeltida kyrkan och larna behandlar Stolt inte bara det gotländs- mässfirandet i Sigtuna som stenarna berät- ka materialet, utan också både fysiska och tar. Det blir en resa som för oss ut i Europa skriftliga vittnesbörd från övriga Sverige och tar sin början i romarriket och den krist- och Norden (Stolt 2001). Materialet är hu- na kyrkans tidigaste historia. vudsakligen stenar och resealtaren som kan knytas till olika kyrkor och som ännu idag 2. Altaren och altarstenar förvaras i dessa eller i museisamlingar. När 2.1. Altare fixus och altare portabile. det gäller sepulkralstenar som påträffats i Standardverket om altarets historia, samband med arkeologiska undersökningar J. Brauns ”Der christliche Altar und seiner som i Sigtuna, är uppgifterna mycket få och geschichtlichen Entwicklung”, i två delar knapphändiga och återfinnes vanligtvis om sammanlagt över 1200 sidor, utkom re- som notiser i mindre artiklar (t. ex. Liebgott dan 1924. I detta verk tar författaren ett sta- 1980, Sjögren 1995, Andersson m. fl. digt historiskt grepp om det fasta altaret (lat. 1986). Eftersom fynd av det här slaget är altare fixus), men även det bärbara altaret mycket ovanliga kan det finnas stenar, som (lat. altare portabile) behandlas utförligt. I registrerats som något annat eller med be- Sverige är forskningen kring altarets histo- teckningen okänd funktion. Även bergarten ria mycket begränsad. Bengt Stolt har dock kan naturligtvis vara svår att bestämma om i ett par korta artiklar (1970, 2001) satt fo- man inte sett den förut.4 kus på de mindre bärbara altarstenar som in- gått i resealtaret, men som även kan ha legat 48 TIDIGMEDELTIDA SEPULKRALSTENAR Fig. 6. ”Bäraltare”, Bamberg/ Fulda(?) före 1024/1025, nu i Musée National du Moyen Age i Paris. Träkärna med delvis för- gyllda och graverade silverplat- tor samt infogad sepulkralsten av grön porfyrit. Bäraltarets stor- lek: 25,6x23x1,7 cm (efter Europas Mitte um 1000, Katalog s. 440). sådan altarsten är avsedd att ligga ovanpå en altarskiva som inte är invigd. Stolt kallar en sådan anordning lös altarsten, men även be- nämningen överaltare (lat. superaltare) fö- rekommer. En lös altarsten kan också fun- gera som täckplatta eller sepulkralsten7, dvs. som lock för den urtagning i altarski- van – altargraven eller relikgömman (lat. sepulcrum), som hyst relikerna. Dessutom Fig. 7. “Willibrordus-bäraltaret”, från S:ta Maria i förekommer portabla altaren (lat. altare Trier, nu i Trier Domschatz. Träkärna med bl. a. portabile), vanligen kallade resealtaren. elfenbens- och silverarbeten och sepulkralsten av grön porfyrit. Skrinets storlek: 49x21x18 cm Det är på den invigda altarskivan eller al- (efter Europas Mitte um 1000, Katalog s. 443). tarstenen som konsekrationen av brödet och vinet äger rum. En lös altarsten möjliggör mässfirande på andra ställen än kyrkor. Ett 2.2. Altaret – terminologi5 och historia. resealtare kan i sin enklaste form bestå av en Altarskiva är en skiva av sten eller trä som vanlig träskiva, med eller utan relikgömma, täcker ett altare. Altarsten är en mindre sten- i vilken en invigd sepulkralsten är infattad skiva vanligtvis med 20–25 cm:s sida, men (fig. 4 och 5). I sin förnämsta form täcks den kan också vara betydligt mindre. En al- träskivan av ett metallhölje rikt utsmyckat tarsten kan vara invigd till altare och är då med guld-, silver-, elfenbens- och emaljar- infattad i en ram av trä eller metall, men beten, bergkristaller m.m. (fig. 6). En del även altarstenar utan ram förekommer.6 En mycket exklusiva resealtaren var utformade 49 STEN TESCH Fig. 8. Väst- och östkyrkans utbredning under 1000-talet. som skrin, i vilka relikerna förvarades. I cea år 787 bestämdes att ingen kyrka kunde dessa skrin var sepulkralstenen infattad i invigas utan närvaron av reliker, vilket yt- locket (fig. 7). Den gemensamma nämnaren terligare stegrade efterfrågan. Även den för alla resealtaren, oavsett yttre status, är minsta partikel var viktig, därför kunde re- den invigda sepulkralstenen. Både lösa al- likerna fördelas närmast i det oändliga tarstenar och resealtaren kallas för bärbara (Liebgott 1982:101f). Relikgömman i al- altaren eller bäraltaren. tarskivan blev därmed en ersättning för den I tidig kristen tid var det vanligt att mäs- helgongrav, som från början ansågs nöd- san firades utomhus i anslutning till en mar- vändig som ett andligt underlag för varje tyrgrav. Helgondyrkan var i första hand kyrkobyggnad. Nedläggningen av reliker- knuten till det enskilda helgonets grav och na, från minst ett helgon men helst två, sågs så småningom uppfördes kyrkor över dessa som en återbegravning av respektive hel- gravar.