ale

Nr 2 1987

r'Ä\ \ V

4<-:" j

'

v V

• 6 ■■ ale Historisk tidskrift för Skåneland utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Redaktör Docent Sten Skansjö

Redaktionskommitté

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö Professor P.rik Cinthio, Lund Fil. lic. Ciert Jcppsson, I.und Fil. kand. Allan Persson. Lund Landsarkivaric Anna-Chrislina UIÍ- sparre. Lund innehåll

Sid. Bengt Jacobsson: Oden. Ett vikingakvarter i staden Trelleborg 1 Alf Åberg: Skånes försvenskning — några svensk-danska tvistefrågor 11 Ulf Pauli: Svensk kartläggning av Skåne före 1820 21

Aktuellt om antikvariskt: Lasse Wallin: Järnålder i Önsvala 28 Annika Jcppsson: Undersökningarna i kvarteret Hjärtat, Halmstad 29 Mats Roslund: På jakt efter Kämpinge kyrka 30

Omslagsteckning av Monica Centerwall

BLOMS BOKTRYCKERI AB, LUND 1987 ODEN Ett vikingakvarter i staden Trelleborg

Av Bengt Jacobsson Riksantikvarieämbetet UV-Syd, Åkergränden 8, 22239 Lund

I några medeltidsstäder har man gjort fynd, som är äldre än tiden för stadsbildningen. Särskilt omfattande och intressanta har fynden från vikingatid varit i den medeltida kust¬ staden Trelleborg. I artikeln diskuteras hur den påträffade vikingatida bosättningen för¬ håller sig till såväl den senare vikingatidens köpingeorter i området som den högmedel¬ tida staden.

Bakgrund djurben. Likaså förekommer förutom Under senare år har allt större intresse härdar och stolphål även grophus, grävda riktats mot våra medeltida städer och de rännor och andra nedgrävningar. teorier och frågeställningar som är för¬ Fynden i Trelleborg är också av intresse knippade med deras uppkomst och ut¬ ur en annan synpunkt. Några kilometer veckling. De arkeologiska resultaten har i nordost om Trelleborg finns idag tre me¬ flera fall resulterat i att tidigare teorierom deltida byar vars namnändelser består av de enskilda städernas storlek, utbredning, ordet köpinge. Räknat från öster utgörs topografiska förutsättningar m.m. till vis¬ dessa av Dalköpinge (förr kallad östra sa delar fått revideras. köpinge), Mellanköpinge och Kyrkokö- Redan tidigt observerades att man i en pinge. Ytterligare en köpinge, kallad del städer, förutom det rent medeltida Västra Köpinge, finns omtalad. Denna, materialet, vid flera tillfällen även påträf¬ som odelades redan under medeltiden, fade fynd som visade sig vara äldre än ti¬ har inte säkert kunnat lokaliseras, men den för stadsbildningarna. Vid Riksantik¬ den troligaste platsen för byn är i anslut¬ varieämbetet UV-syds undersökningar ning till Trelleborgs nya vattentorn i sta¬ har i flera av de högmedeltida skånska dens norra utkant (fig l).2 Utmed Skånes kuststäderna fynd av just detta slag påträf¬ kust finns ett flertal sådana köpingeorter fats. Fynden har dock sällan varit avstörre som ligger 2-5 kilometer in från kusten, omfattning och har främst bestått av kera¬ ofta i anslutning till vattendrag som förr mikskärvor, ibland knutna till kulturla- varit segelbara. De skånska köpingarna gerrester eller härdar och stolphål.1 utvecklades aldrig till städer. Däremot Trelleborg intar i viss mån en särställ¬ uppkom stadsbildningar i deras närhet, ning när det gäller dessa tidiga boplats¬ vilket tolkats så att staden övertagit kö¬ fynd. Inom det medeltida stadsområdet pingens roll som handelsort.J har alltsedan 1960-talet vikingatida fynd Dessa köpingar, vars storhetstid inföll påträffats över ett stort område. Fynden under 1000-1100-talen, har varit betydel¬ består här inte enbart av keramikskärvor sefulla handelsplatser. Enligt gammal utan även av andra vardagsföremål samt uppfattning tillkom de främst med inrikt-

1 L SLÅ6AHP 7 L ALSTAO V ALSTAO SJORUP

HAGlOSA

LHMARLOV v VtMMCRLOV V VIRESTAO

6YLLE

FJÄR0IN6SL0V TÍ6ARP

V. KÖPINGE?

KYRKOKÖPINGE

MELLANKÖPINGE TRELLEBORG: JALKÖPINGE

ÖSTERSJÖN 6ISLÖVS

Fig. 1. Byar med köpinge- 0 1 2 3 KM namn utanför Trelleborg. ning på en lokal handel,4 men enligt mo- sökningar har inte utförts i någon av kö¬ dern forskning bör här även ha funnits go¬ pingarna utanför Trelleborg. Det är såle¬ da förutsättningar för en fjärrhandel.5 Det des omöjligt att säga om någon av dem lig¬ speciella med Trelleborgsområdet är att ger på platsen för den ursprungliga han¬ här förekommer fyra, inom ett litet områ¬ delsplatser, eller om denna legat på ett de existerande köpingeorter. Det finns helt annat ställe. knappast någon anledning att tro att det inom ett så begränsat område funnits ut¬ Vikingatida fynd i Trelleborg rymme för fyra samtidigt existerande han¬ delsplatser. Den mest troliga förklaringen De vikingatida fynden från kv. Oden,som är att det funnitsen betydande handelsplats här skall redovisas, är ingen isolerad före¬ vars exakta läge inte är känt. Senare har teelse i Trelleborg. Spår av boplatsrester det inom området uppkommit byar som från denna tid har tidigare noterats på fle¬ tagit upp köpingenamnet oavsett om den ra ställen i staden (fig. 2). Redan år 1965, ursprungliga handelsplatsen upphört att när man norr om Västergatan, i södra de¬ fungera eller ej." Arkeologiska under¬ len av kv. Kråkvinkeln, schaktade för en

2 TRELL I SOHO

4- . =%ÿ cÿb _ ß1% \

'

■-.

Fig. 2. Fyndplatser för vikingatida boplatslämningar i det centrala Trelleborg. Undersökningsområdet i kv Oden markerat med stjärna.

parkeringsplats, påträffades en lerkärls- träffades keramik från vikingatid i kv. botten av ”mycket grovt gods” som preli¬ Katten i västra delen av staden,12 och så minärt daterades till vikingatid.7 sent som vintern 1985, när distributions¬ Vid en mindre undersökning i kv. Oden ledningar för naturgas grävdes ned i cen¬ år 1980 påträffades bl.a. en härd samt en¬ trala Trelleborgs gator, påträffades kultur- staka vikingatida krukskärvor.8 Samma år lagerrester och keramik i Algatan norr om undersöktes ett vikingatida grophus i kv. rådhuset i kv. Herkules. Vid samma till¬ Kloster intill Gamla torg,9 och året därpå fälle kunde också ett grophus konstateras hittades krukskärvor av förhistorisk ka¬ i Algatan norr om kv. Oden.15 raktär vid provundersökning i St Kyrko- kvarteret norr om Gamla torg.10 År 1982 ut¬ Undersökningen i kv. Oden 26. fördes en stor arkeologisk undersökning i kv. Kråkvinkeln. Bland fynden förekom Även om de som en gång namngav kv. då krukskärvor från vikingatiden.11 Även Oden i Trelleborg knappast kan ha anat senare har lämningar av liknande slag vad som dolde sig under marken, blev kommit fram. Vintern 1983/84 undersök¬ namnvalet ovanligt träffande. Vid den ar¬ tes vikingatida boplatslämningar i kv. keologiska undersökning som vintern Oden (se följande kapitel). År 1984 på- 1983/84 utfördes med anledning av ett pla-

3 oV r 1 ir™5 3) *106 \ J “ -\TJ* ' Lb ° O oo o O o °oO° OROPHUS pi O O O I?» A6S O CALLARE' O _Ai3i'y O o Oo o 8 O o° o° r O 4 / o cj . .[ fANKAR £ AM € i / o / O o v> i r O ___ O oc.} o oo y. 9 1 00oo 0 1 KALLARE' o O 3 o /I

HXRO STOLPHXL Gfi0P o~ Q O Fig. 3. Schaktplan över de vikingatida boplatslämningarna i kv Oden. nerat nybygge, påträffades de hittills mest nuvarande Jämvägsgatan-Hamngatan- omfattande boplatslämningarna efter den Strandgatan. Norr om denna höjde sig gamle asagudens tillbedjare. stranden upp mot strandvallen, Järaval- Undersökningsområdet låg inom den len, på vars högsta punkt en av de medelti¬ medeltida stadens gräns, ca 250-300 m ös¬ da huvudgatorna anlades. Denna gata är ter om det medeltida torget. Totalt skulle fortfarande en av stadens huvudgator och ca 600 m2 tas i anspråk för bygget. Knappt heter idag Västergatan-Algatan-Öster- hälften av denna yta hade källargrävts i gatan. Området mellan strandkanten och sen tid. Här fanns också nedgrävda olje¬ strandvallen utgjordes vid tiden för Trel¬ tankar och djupt liggande avloppsledning¬ leborgs tillkomst av en ca 100 m bred ar vilket ytterligare reducerade undersök- strand. I dag finns här en tät stadsbebyg¬ ningsytan. gelse där Oden utgör ett av kvarteren. De I dag täcks stadsområdet av 1-2,5 m vikingatida boplatslämningarna låg såle¬ tjocka kulturlager vilket medför att den des på sydsluttningen av strandvallen, nutida topografin helt skiljer sig från den tämligen nära havet. Steril nivå varierar vikingatida. Den ursprungliga strandlin¬ inom undersökningsområdet mellan jen kan antagas ha legat i närheten av +1,45 och 2,5 m.ö.h.

4 har följaktligen varit orienteradi öst-väst- A 65 GROPHUS Q lig riktning. Innanför nedgrävningsgrän- sen till A65 påträffades ytterligare fyra stolphål. Tre av dessa syntes emellertid redan ytligt i grophusfyllningen och be¬ •iS™ dömdes tillhöra den medeltida bosätt¬ ningen. Dessa hade dessutom en avvikan¬ A65A —IQ de fyllning jämfört med de andra. Det f vfcÿíæ, “O fjärde stolphålet har dock sannolikt varit samtida med grophuset, men om det in¬ gått i den takbärande konstruktionen gick inte att avgöra. Strax utanför grophuset påträffades också en serie stolphål, men ingen av dessa kunde knytas till grophu- set. I A106, det mindre grophuset, uppvisa¬ de de två stolphålen stora inbördes skill¬ •" - • r=-v: nader avseende storlek och djup. I väster fanns ett kraftigt stolphål med ett djup av — a 0,5 m, medan stolphålet i östra kanten var 3 3.10 M avsevärt mindre. Uppenbarligen har stol¬ 1 GRABRUN-GHÄSVAR r HJWOS SANOFYLLNINO HfO parna varit av mycket skiftande storlek, 2 NÖRKÖRUN HUNKS 3 BRUNT HART PACKA T MFO KOI STÄNK 4 GRÄ SAND MfcD SANOLiNSCft vilket dock inte behöver innebära att hu¬ Fig. 4. Plan och profil genom elt av grophusen i kv set haften annan takkonstruktion än A65. Oden. Åt sydväst hade A106 något skadats av två medeltida gropar samt en lerbotten. Utmed bottennivåerna i husen fannsett Förutom medeltida bebyggelserester 5-10 cm tjockt, något mörkare lager med fanns inom undersökningsområdet delar kolstänk. Detta tolkades som ett golvla¬ av kulturlager och över 100 anläggningar ger. Ovanpå detta fanns i bägge husen ett som tillhörde den vikingatida bosättning¬ tämligen homogent fyllnadslager som ty¬ en (fig. 3). Flertalet anläggningar utgjor¬ der på att husen fyllts igen snabbt efter det des av gropar, rännor, härdar och stolphål att de övergivits. som låg relativt jämnt spridda över ytan. I Eftersom det även inom området fun¬ norra delen fanns två grophus, A65 och nits en medeltida bebyggelse, var det A106 (fig. 4). Några långhus kunde där¬ ibland svårt att avgöra om enskilda an¬ emot inte påvisas. Diametern på grophu¬ läggningar skulle dateras till vikingatid el¬ sen varierar mellan 2,5 och 3 m och djupet ler medeltid. Speciellt gäller detta de mellan 0,35och 0,5 m. Bägge hade en run¬ stolphål och gropar där inga daterande dad grundplan samt två stolphål strax in¬ fynd förekom. Fyllningen i de anläggning¬ nanför husens vägglinje. De stolpar som ar som kan dateras till medeltid avviker en gång stått här hade placerats så att den dock mestadels klart från de vikingatida enastått vid husets västra kant medan den anläggningarna. De senare uppvisar en andra funnits vid östra kanten. Takåsen svagt humös, ganska homogen sandfyll-

5 Keramikmaterialet består av 758 skär¬ vor med en sammanlagd vikt av ca 7,8 kg. \ Materialet är mycket fragmentariskt och går endast i liten utsträckning att foga samman till större partier. Endast vid ett / / tillfälle påträffades delen av ett litet kärl m med kontakt från mynning till botten HHi / (fig-5). Air keramik kan hänföras till Sellings mmm grupp A.15 I materialet förekommer dels odekorerad keramik av grupp A IV och Fig. 5. Vikingatid» lerkopp från kulturlagrct dels dekorerad keramik motsvarande Skala 1 : 2. Teckning av Monica Centerwall. grupp A II. Skärvorna uppvisar stora skillnader i färg. Variationer förekommer ning med kolstänk, medan fyllningen i de från ljusbrunt till nästan svart. Magringen medeltida anläggningarna varmerskiktad är grov, och godsets tjocklek varierar från och innehöll ”fetare” kulturjord. Denna 4 till 18 mm. På insidan av flera skärvor fö¬ skillnad har ibland fått vara utslagsgivan¬ rekommer förkolnade matrester. de närdet gäller att bedöma omen anlägg¬ Den odekorarade keramiken av typ A ning skall betraktas som vikingatida eller IV utgör den helt dominerande gruppen. medeltida. Av de totalt 758skärvorna tillhör 745 den¬ Inom exploateringsområdet förekom na grupp. Därav utgörs82 av mynningsbi- även ett upp till 0,3 m tjockt,svagt humöst tar och 39 av bottenbitar, vilket motsvarar sandlager, som var fyndförande. Detta 11 % respektive 5,2 % av hela keramik- kulturlager hade vid provundersökningen materialet. konstaterats vara tjockast i områdets Med utgångspunkt från mynningsbitar- nordvästra del, medan det inom övriga nas utformning kan en noggrannare indel¬ delar av området till stora delar var för¬ ning enligt Sellings schema göras. Nio stört av sentida källarschakt. På ytorna skärvor härrör från hängkärl av typ A mellan källarna kunde lagret bitvis kon¬ !V:3a2, en kärltyp som strax under myn¬ stateras, men det var här betydligt tunna¬ ningen försetts med två motstående hål, re än i den nordvästra delen. I nordväst avsedda för upphängning."1 Vanligen har undersöktes därför ca 60 m’ av kulturlag¬ mynningen vid dessa hål förtjockats och ret. Fyndtätheten avseende keramik var utformats till flikar för att öka hållfasthe¬ inte påfallande stor. Som mest kunde 37 ten (fig. 6:1—3). skärvor tillvaratagas inom en 2x2 m stor Den dominerande typen av mynnings- ruta. Andra rutor var helt fyndtomma. fragment uppvisar dock en insvängd form Den sammanlagda mängden fynd domi¬ som enligt Sellings indelning tillhör grupp neras av djurben och keramik. Någon A IV:3al. 7 Av de totalt 82mynningsskär- osteologisk analys av benmaterialet har vorna kan 58 med relativt stor säkerhet inte utförts, men vid en ytlig genomgång tillföras denna grupp (fig. 5samt fig. 6:4- av benen kan konstateras att där finns ben 6). av både får, get, svin, nötkreatur, hästoch I keramikmaterialet finns också myn- fisk.14 ningsbitar med utsvängd eller rak form.

6 ordnas i Sellings grupp A IV:3b (fig. m- 6:17).19 Övriga omerade skärvor utgörs ih-vf ji också av A Il-keramik, men någon när¬ mare grupptillhörighet är inte möjlig att UJ avgöra. Omkring 2/3 av keramiken kommer om från anläggningarna, medan resten kom¬ sfr? mer från kulturlagret. Fyra anläggningar urskiljer sig som särskilt rika på fynd av «fc- i, ÖÍ krukskärvor. Dessa utgörs dels av de två & grophusen (A65 och A106), dels av två större gropar (A25 och A234). I grophu¬ m sen låg sammanlagt knappt 2 kg keramik, ** / varav huvudparten låg i husens fyllnadsla- M ger. I det ena grophuset (A65) låg tre -v/ „ ornerade skärvor av A Il-typ, medan öv¬ rig keramik utgjordes av A IV-keramik. I G; det andra huset (A106) förekom endast S keramik av A IV-typ, vilket även gäller Fig. 6. Krukskärvor från undersökningen i kv Oden. A25. 1 A234 påträffades förutom keramik Skala l :2. Teckning av Monica Centerwall. av A IV-typ även åtta skärvor av A Il-typ. Den här redovisade keramiken passar De förra tillhör Sellings grupp A IV:3b väl in i ett vikingatida material. Dagmar och den senare grupp A IV:2 eller A Selling har i sin genomgång av den vikinga¬ IV:3c.18 Flera av dem är små och fragmen¬ tida och tidigmedeltida keramiken i Sveri¬ tariska, varför deras typtillhörighet i vissa ge, daterat dessa keramikgrupper inom fall är osäker. Klart är emellertid att dessa ganska vida ramar. A IV-keramiken täc¬ mynningsformer är i minoritet i förhållan¬ ker i stort sett hela vikingatiden och delar de till den insvängda formen. Antalet av medeltiden. A Il-keramiken går inte skärvor med utsvängd mynning kan upp¬ fullt så långt bakåt i tiden och blir enligt skattas till ca 8st, medan de med rak myn¬ Selling vanlig vid tiden omkring år 900.20 ning uppgår till ca 6 st (fig. 6:7-10). I kv. Oden tillvaratogs träkol för C14- Vid sidan av den odekorerade kerami¬ analys i tre anläggningar (fig.7). Den ena ken förekommer också ett begränsat antal av dem var en grop (A25), medan de två omerade skärvor. Dessa, 13 till antalet, andra utgjordes av de bägge grophusen har en ornamentik bestående av vågräta (A65 och A106). Analysresultaten ger vid fåror, ibland kombinerade med vågbands- handen att de två grophusen inte varit i mönster (fig. 6:11-17). Endast en av dessa funktion samtidigt. A65erhöll en datering är mynningsskärva. Den har en utsvängd till år 745 ± 85 år, medan A106 daterades mynning och är på mynningskanten orne- till år 1040 ± 140 år. rad med tätt ställda grupper av små in- Sigmavärderna för A106 är påfallande stämplingar. Ca 2 cm under mynningskan¬ höga, och ger en datering av grophuset till ten förekommer vågrät dragna fåror. tiden mellan åren 900 och 1180. Grophu¬ Skärvan kan med relativt stor säkerhet in- set uppvisar emellertid inga av de känne-

7 KV. ODEN 26

700 800 900 1000 1100 1200 st

A 25 9709

+ A 65 9710 I A 106 9711

Fig. 7. Cl4-dateringarna från A25, A65 och A106. Analyserna utförda av laboratoriet för isotopgeologi, Naturhistoriska museet, Stockholm. tecken som vanligen utmärker de medelti¬ sådan funktion. Föremålet är inte sym¬ da grophusen (bl.a. rektangulär grund¬ metriskt och dessutom tjockare vid ena plan samt ugn), varför det förefaller mest kanten, vilket gör att det inte roterar lika troligt att huset tillhör den första hälften jämnt som en symmetrisk sländtrissa. av denna tidsrymd. Detta skulle i så fall ge Möjligen har den använts som nätsänke en datering av boplatsen till 700-, 800-och eller vid tvinning av rep. 1 det längst åt 900-talen, möjligen även tidigt 1000-tal, väster belägna stolphålet i A65 lågen väv- vilket stämmer vät med den påträffade ke¬ tyngd av bränd lera (fig. 8:3). Fragment av ramiken. Dateringen av A65 är intressant vävtyngder låg även i kulturlagret. En an¬ ur den synpunkten att den ger en tidigare nan fyndgrupp som förekommer såväl i datering av A Il-keramiken än vad Selling kulturlagret som i enstaka stolphål är ler- anser. Det är idag drygt 30 år sedan Sel¬ klining. Lerkliningen som är rödbränd upp¬ ling publicerade sin avhandling, och nytt visar mycket tydliga avtryck av grenar. I material har genom åren tillförts. Liknan¬ övrigt inskränker sig fynden till en ofull¬ de avvikelser från Sellings dateringar har ständig islägg av ben, en halvklotformad också märkts i andra arkeologiska materi- spelbricka av ben samt några bitar bärn¬ al.21 sten. I jämförelse med djurben och keramik utgör de övriga fynden endast en ringa del Slutsatser av fyndmaterialet. Dessa består oftast av föremål eller delar av föremål som inte ex¬ De vikingatida boplatslämningarna i Trel¬ akt kan dateras. Här kan nämnas spikar leborg utbreder sig över ett ovanligt stort och nitar samt oidentifierbara järnfrag¬ område. På en sträcka av ca 800 meter har ment. I A65 låg en sländtrissa av sandsten boplatsrester påträffats på åtta vitt skilda i golvlagret (fig. 8:1). Ett liknande före¬ ställen. Samtliga fyndplatser ligger på mål låg i ett stolphål i sydöstra delen av strandvallen, medan det något längre in undersökningsområdet (fig. 8:2). Även från stranden ännu inte har kunnat påvi¬ om detta till utseendet påminner om en sas några spår som tyder på att boplatsen sländtrissa är det osäkert om det haft en upptagit områden även här. Ur arkeolo-

8 í*y--

Q ■ § f ' / \\ ' \ ) %... /y PO: IráV-* .W m iás i1 ;í,iíV-i 2 3 Kig. X. 1. Sländtrissa från A65, 2. Nätsänke/tvinningsredskap? från stolphål. 3. Vävtyngd från A65A. Skala 1 :2. Teckning av Monica Centerwall.

■J gisk synpunkt är emellertid dessa delar av Johan Callmer har nyligen behandlat stadsområdet ganska lite kända, varför den yngre järnålderns kustnära bosätt¬ det inte kan uteslutas att framtida under¬ ningar i Skåne. Han pekar på att dessa sökningar kan ändra denna bild. boplatser i de flesta fall tycks ha etablerats Med tanke på boplatsens stora utbred¬ redan under vendeltid, och med få undan¬ ningsområde är det hittills endast en för¬ tag försvunnit under 900-talet eller tidigt svinnande liten del som blivit föremål för 1000-tal. 22 Detta plötsliga försvinnande undersökning. Det är således omöjligt att förklarar han på följande sätt: ”The rea¬ här ge en mer nyanserad bild av den verk¬ son for this general phenomenon can be samhet som förekommit på platsen. Någ¬ no other than insecure conditions of life. ra reflexioner kan dock göras: Plundering, robbing and kidnapping may C14-dateringarna tyder på att det varit easily be imagined as results of the intro¬ en långvarig bosättning med början redan duction into the Baltic of a way of life ma¬ i vendeltid. Fyndmaterialet avviker inte de customary along the coasts of Western på något sätt från det som vanligen påträf¬ Europe a century earlier.” u fas på samtida boplatser belägna längre in Trelleborgsboplatsen passar väl in i det i landet. Det finnssåledesingen anledning allmänna monster som således kan skön¬ att enbart på grund av det strandnära läget jas för dessa kustboplatser. Dateringarna tolka boplatsen som en säsongsmässigt ut¬ tyder på att boplatsen etablerats under nyttjad handelsplats eller fiskeläge. Tvärt¬ vendeltid och att den sannolikt upphör om tyder det mesta på att vi har att göra under sent 900-tal eller tidigt 1000-tal. med en åretruntbosättning med biand¬ Orsakerna till att den övergavs kan myc¬ ekonomi där man hållit ett varierat hus- ket väl vara att sjöröveri och andra krigiska djursbestånd, fiskat i havet och odlat på händelser gjort området närmast kusten ängarna bakom strandvallen. Sländtrissor till en farlig plats att bosätta sig på. och delar av vävtyngder tyder på att textil- Vad blev det då av de människor som arbete förekommit, medan fyndet av en plötsligt övergav sina bostäder vid stran¬ spelbricka och en islägg vittnar om mer den? Troligen valde man att lämna den fritidsbetonade sysselsättningar. oskyddade kusten för att istället upprätta

9 !

en ny bosättning längre in i landet där för- j 5 Olsson T., The Löddeköpinge Investigation. The hållandena ansågs mer säkra. Där upp¬ Settlement at Vikhögsvägen . Meddelanden från stod en handelsplats, ett köpinge, som Lunds univ. hist, museum 1975-76, s. 153. Lund 1976. idag endast lever i kvar namnen på de fyra h Skansjö S. , Söderslätt genom 600 år. Bebyggelse medeltida byar där namnet köpinge ingår. och odling under äldre historisk tid. Skånsk senme¬ De vikingatida köpingarnas storhetstid in¬ deltid och renässans. Skriftserie utgiven av Veten- faller under 1000-talet, alltså tiden när¬ skaps-sociteten i Lund il. Lund 1983, s. 125. 7 mast efter det att kustboplatsen övergi¬ På Trelleborgs museum finns en kortfattad redogö¬ relse för de iakttagelser som gjordes i samband med vits, vilket gör det högst troligt att köping¬ schaktningen. en verkligen skall ses som en direkt efter¬ * Tesch S., Kv Oden nr 6 och 7, Trelleborg, Skåne. följare till kustboplatsen. När Östersjön Intern Rapport. Riksantikvarieämbetet och Statens pacificerades och kusttrakten åter blev en historiska museer 1980. 9 säker plats att vistas på, förlorade köping¬ Wallin L., Arkeologiska undersökningar i kv. Kloster 1980. Det Gamla Trelleborg Årsskrift 1979— en sin roll som kom handelsplats. I stället 80. Trelleborg 1981, s. 9ff. platsen för den vikingatida kustboplatsen " Muntliga uppgifter från undersökningsledaren åter att bebyggas. Där växte staden Trel¬ Leifh Stenholm vid Riksantikvarieämbetets under¬ leborg upp under 1200-talets första hälft, sökningsverksamhet, UV-syd i Lund. och kom snabbt att få en central betydelse 11 Muntliga uppgifter från undersökningsledaren för området, Lasse Wallin vid Riksantikvarieämbetets undersök¬ ningsverksamhet, UV-syd i Lund. 11 Se ovan not 11. 13 Undersökningen utfördes av förf. Rapport är än¬ Noter nu ej utarbetad. ' Se t.ex. Jacobsson B., Bebyggelselämningar vi¬ '* Benbedömningen har utförts av förf. vilken också kingatid-medeltid W v. Ålen, Simrishamn, Skåne. var ansvarig undersökningsledare. Rapport Riksantikvarieämbetet och Statens histo¬ 15 Selling D., Wikingerzeitliche und Frühmittelalter¬ riska museer. Uppdragsverksamheten 1979:60. Wal¬ liche Keramik in Schweden. Stockholm 1955 . lin L., Vikingatida boplatsrester och medeltida “ Selling D., 1955, s. 174. stadslämningar Kv. Knut 11, Ystad, Skåne. Rapport " Selling D., 1955, s. 167. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska muse¬ “ Selling D,, 1955, s. 159, 183 och 190. er. Uppdragsverksamheten 1984:21. 19 Selling D., 1955, s. 103. 2 Skansjö S., Kring några försvunna medeltidsbyar “ Selling D., 1955,8- 226. på Söderslätt. Alc. Historisk tidskrift för Skåneland 21 Se t.ex. Olsson T. 1975-76, s. 134. 1977:4, s. 31. 12 Callmer J., To Stay or to Move, Some aspects of 3 Cinthio E. , Köping och stad i det tidigmedeltida the settlement dynamics in southern Scandinavia in Skåne. Ale. Historisk tidskrift för Skåneland 1975:1, the seventh to twelfth centuries A.D. with special re¬ s. 8. ference to the province of Scania, Southern Sweden. 4 Schuck A., Studier rörande det svenska stadsvä¬ Meddelanden från Lunds univ. hist, museum 1985- sendets uppkomst och äldsta utveckling. Uppsala 86. Lund 1986, s. 200. 1926, s. 145. 23 Callmer J., 1985-86, s. 201.

10 Skånes försvenskning - några svensk-danska tvistefrågor Av Alf Åberg

På årsmötet för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening den 10 maj 1987 höll professor Alf Åberg ett föredrag om Skånes försvenskning. Föredraget publi¬ ceras här.

Den 26 februari 1658slötsfreden i Roskil¬ aktigt försvagat, skulle det snart söka Sve¬ de. Freden innebar bland annat attSkåne, riges beskydd och kanske med tiden för¬ Halland, Blekinge och Bohuslän lösgjor¬ ena sig med Sverige. des från det dansk-norska riket och över¬ Det är mycket svårt att ur ett sådant re¬ lämnades till Sverige. Vad var det då som sonemang utläsa något program om natio¬ skedde? Mot varandra står två diametralt nella gränser. Det var i själva verket en ny skilda åsikter. Från svensk sida brukar nordisk union som lekte kungen i hågen man säga att Sverige då fick sina naturliga sådan som drottning Margareta en gång gränser. Efter detta kunde Sverige uppge skapat i Kalmar 1397. Men denna gång stormaktspolitiken och ägna sig åt en be¬ skulle unionen stå under svensk ledning. gränsad nationell tillvaro. Det var en stor plan som lekte i kungens Danska historiker har en annan upp¬ tankar under dessa avgörande ögonblick i fattning. Det var ett gammalt danskt kul¬ Nordens historia: genom att behärska turland som genom freden slets ur den Öresund och Bälten skulle Sverige bli en¬ danska nationalgemenskapen, säger de. sam herre över Östersjön. Freden i Roskilde var en nationell, poli¬ För övrigt bör ett litet land som Sverige tisk och kulturell katastrof, mot vilken undvika talet om naturliga gränser, när förlusten av Norge1814 tersig mindre vik¬ det bara är de geografiska gränserna man tig- talar om. Talet om naturliga gränser möt¬ Vi skall först granska den svenska åsik¬ te vi under Hitlerrikets framfart i Europa, ten. Karl X Gustav såg aldrig erövringen och det var med samma argument om na¬ av Skånelandskapen som något huvud¬ turliga gränser som de baltiska staterna mål. Han hade i själva verket planer på att blev inkorporerade i Sovjetunionen. År erövra hela Danmark. Kort efter Roskil- 1658 var Öresund språkligt och kulturellt defreden skrev han till hovkanslern Mat¬ inte någon naturlig gräns mellan Sverige tias Biömklou, att vissa skäl talade emot en och Danmark. Vi bör undvika ett geopoli- omedelbar erövring av Danmark . En så¬ tiskt uttryckssätt, som inte är vetenskap¬ dan erövring skulle leda till att Danmark ligt försvarbart - åtminstone inte på 1600- genom sitt centrala läge skulle bli styrel¬ talet, då vattnen ännu knöt samman och sens säte och det segerrika Sverige bara de väglösa skogarna skilde. ett bihang till det besegrade Danmark. Nu till den danska uppfattningen. Det Det var bättre att beröva grannen några har sagts att deskånska provinserna bilda¬ av hans provinser. Om Danmark blev var- de ett av den danska kulturens huvudlän-

11 der på samma sätt som Själland och Jyl¬ universitet, men det förefaller som om de land. En dansk författare Palle Lauring förlorade kontakten med universitetet, så som på 1950-talet reste omkringsom turist snart de återvänt hem. De blev då i stället i Skåne och skrev en bok om sin resa kalla¬ sina forsamlingsbors myndiga ombud in¬ de i den Skåne för Östdanmark. Samma för statsmakten och uppfattade sig i första begrepp skulle vi sedan möta titt och tätt i hand som skåningar. Hur hårt engagerade den dansk-skånska tidskriftan Skaane- de var i den egna provinsen och dess arma land. Finns det någon täckning för en så¬ invånare de var visar inte minst den dag¬ dan åsikt? bok över det skånska kriget, som kyrko¬ Etnologerna har visat att man under herden Stheen Jacobsen författade och äldre tider inte kan tala om några större som Martin Weibull publicerade två år¬ kulturprovinser: inom varje rike fanns det hundraden senare. en rad skilda kulturprovinser. Blekinge Efterhand som den gamla skånska och Halland utgjorde sådana kulturpro¬ adeln förlorade sin maktställning efter vinser; som gränsland var de utsatta för övergången, minskade också i motsvaran¬ kulturimpulser från både Danmark och de grad det danska kulturinflytandet. Det Sverige. Vad Blekinge beträffar, har Jer¬ skedde inte något kulturellt jordskred ker Rosén framhållit, att detta område en härnere efter Roskildefreden, som Palle gång bildat en kulturenhet med gränslan¬ Lauring skriver i sin bok. Det skånska det Värend i Småland, och förbindelserna bondesamhället levde vidare i det närmas¬ var fortfarande starka över den gamla te kulturellt oberört av den nationella för¬ svensk-danska gränsen. Samma dubbla ändringen. kultur kunde också Halland uppvisa. Som Också Skåne bestod av olika kulturpro¬ klart framgick av det verk om Hallands his¬ vinser. Geografer och folklivsskildrare toria, som utkom 1954, var gränsen här brukar tala om slättbygden, risbygden och kulturellt uppluckrad långt innan det poli¬ skogsbygden. Det som särskilt intresserar tiska avgörandet föll. oss i detta sammanhang är bondesamhäl¬ Annat var förhållandet i Skåne. Här let i norra Skåne med sina milsvida sko¬ fanns det utan tvivel en markant dansk gar. Skogsbygdens hushållning hade anor rikskultur, vilket bland annat Knud Fabri- från medeltiden. Gårdarna var stora och cius visat i dé båda första delarna av sin byggda som borgar till skydd mot vilddjur ”Skaanes Overgang”. Denna rikskultur och onda människor. Hemmanen var fanns på de skånska slotten och herrgår¬ överbefolkade. I krigstid eller under miss¬ darna och hos deras adliga ägare, av vilka växtår kunde nöden bli svår i gårdarna, många hade hus i Köpenhamn och ofta och då måste de unga männen ge sig ut på bodde på den danska sidan. Men det var vandringsstråt eller söka skogen. bara den härskande skånska adeln som Man processade gärna med grannarna bar upp denna kultur. De andra stånden- om jord och boskap men annars var sam¬ och då framför allt bönderna, befolkning¬ manhållningen stor - man samlades ofta ens huvudmassa - saknade politiska rät¬ till sockenstämma och om det goda samar¬ tigheter och hade inte heller någon direkt betet vittnar också Loshultskuppen1676- kontakt med den danska huvudstaden. det sista stora bondeuppbådet på nordisk De skånska prästerna fick visserligen sin botten. teologiska utbildning vid Köpenhamns Denna göingebefolkning hade inte nå-

12 gon större kontakt med den danska riks¬ men om den gamla goda danska tiden, då kulturen. De talade sitt eget språk - en skogsborna fick leva i fred med sin själv¬ skånsk dialekt, ett mellanting mellan styrelse. Ändå är det mera sällan man mö¬ svenska och danska. De var i stor ut¬ ter sådana stämningar i Göingebygden fö¬ sträckning analfabeter - däremot var de re krigsutbrottet. Inte heller sedan den skickliga att räkna. Deras kultur var inte danska armén sommaren 1676 landstigit i boklig utan fördes vidare till nya genera¬ Skåne, visade skogsborna någon större tioner som händernas vittnesbörd i hant¬ önskan att samarbeta med det danska verk och hemslöjd. Den enda kontakt de krigsfolket. Uppgörelsen med de kvar¬ hade med den danska rikskulturen var i dröjande svenska ryttarna klarade de gudstjänsten, men prästen talade deras helst själva, och när de gjorde sitt stora språk- något annat förstod de inte. uppbåd mot krigskassan i Loshult, tycks Den första frågan gällde vad Roskilde- målet inte ha varit att hjälpa danskarna freden innebar kulturellt sett. För bönder¬ utan att röva pengar och hämnas på ryttar¬ nas del innebar den en övergång til en ny na. Det märkliga är den goda samverkan statsmakt och knappast något annat. De som förekom med de småländska gräns- sökte sin trygghet i släkten, i byalaget och borna och den bondefred de skånska och hos prästen och hoppades att tillvaron inte småländska socknarna slöt med varandra skulle bli värre under nya herrar. efter den lyckade kuppen. Den andra frågan rör snapphanarna. Det är möjligt att det förekom andra Det är väl på denna punkt som den verkli¬ uppbåd i skogsbygden under dessa som¬ ga striden har stått mellan svenska och marmånader, men jag har inte hittat nå¬ danska historiker. I tredje delen av sin got belägg härför i akterna. Att just Los- ”Skaanes Overgang” accepterade Knut hultskuppen kunnat beläggas så väl beror Fabricius den uppfattning jag framfört i på det stora rättegångsprotokoll som gjor¬ min bok ”Snapphanarna”, nämligen att des upp efter kriget. Protokollet förvaras i den skånska snapphanefejden i själva ver¬ Krigsarkivet och har utförligt behandlats ket bestod av två skilda moment. Den av Vigo Edvardsson, ”Loshultskuppen”, började som en bonderevolt, en relativt 1960. självstyrande bonderepubliks revolt mot Det första skedet i snapphanefejden av¬ den svenska överhetens övergrepp - av slutades våren 1677, när Karl XI:sfrämste samma typ som Nils Dackes uppror i Vä- rådgivare Johan Gyllenstierna företog sitt rend. Av alla de missgrepp, som svenska berömda edkrävartåg genom den nord- ämbetsmän begick mot skogsborna åren skånska skogsbygden. Männen i de olika före det skånska kriget, kändes inget så socknarna kallades samman och fick med djupt som inkvarteringen av uppsvenska sina bomärken underteckna en överens¬ ryttare på gårdarna. Avsikten med denna kommelse med den svenske kungen att de inkvartering var att försörja ett kavalleri¬ i fortsättningen skulle hålla sig lugna mot regemente i Skåne, men bakom detta löfte om nåd för tidigare begångna över¬ fanns en tanke att man på så sätt också grepp. Också Loshultskuppen var inklu¬ skulle pacificera bondebefolkningen . derad häri. Motsatsen blev naturligtvis följden. Dessa överenskommelser har tolkats Vreden mot ryttarna och de uppsvenska olika. Från skånsk och dansk sida har man ämbetsmännen kunde väcka till liv dröm¬ betecknat dem som en underkastelse, ja

13 nästan ett förräderi från böndernas sida. har jag gått igenom Krigsarkivets utskriv- Knud Fabricius är lugnare i sitt omdöme- ningslängder över Västra och Östra Gö- han tycks snarare anse att överenskom¬ inge häraders manbara befolkning 1675 - melserna inte fick någon större effekt. Jag året före kriget-men där bara kunnat be¬ delar ingendera åsikten. Det var först och lägga en mindre del av friskyttarna på de främst ingen kapitulation från böndernas gårdar de uppgersig komma ifrån. Det rör sida, eftersom de ännu satt med trumf på sig huvudsakligen om småbönder, bond¬ hand. Karl XI var helt enkelt tvungen till söner och drängar, de kategorier som i detta steg - hur motbjudande det än var första hand drabbades av ett försämrat för honom att sluta fördrag med upproris¬ försörjningsläge. ka undersåtar. Vi kan se det av den iver I sin bok ”Den stora ofärden” har John med vilken han fortsatte pacificeringspro¬ Tomenius försökt att närmare bearbeta grammet. Man lät samla bönderna till hä- friskyttelistorna över Göingehäraderna radsstämmor, läste upp pardonsplakat i med hjälp av arkivmaterial i Landsarkivet kyrkorna och lät rotera bönderna för be- i Lund. Han visar att man kan nå goda re¬ vakningsuppgifter men också för att kun¬ sultat på denna väg. na kontrollera dem. Många friskyttar har varit bofasta och Genom dessa överenskommelser vann ansedda bönder, några av dem länsmän, bönderna ett av sina mål: att i fortsätt¬ och de kan knappast ha ställt sig på samma ningen leva i fred för den svenska kungens sida som samhällets utskum, säger Fabri¬ soldater. Viktigare var det att Karl XI höll cius. Detta är knappast något bindande sitt löfte till bönderna också när han sena¬ bevis, eftersom dessa bönder inte alltid re hade möjlighet att bryta det. Här på Jo¬ frivilligt har gått ut i skogen. Kanske var han Gyllenstiernas edkrävartåg föll i de helt enkelt tvungna att söka skogen se¬ själva verket ett avgörande inte bara i dan deras gårdar blivit skattevrak eller de snapphanekriget utan också i försvensk- av någon anledning var efterspanade av ningsfrågan. Det förbund som här grund¬ svenskarna. Kanske bör man inte heller lädes mellan Karl XI och bönderna skulle sätta alltför stor tilltro till friskyttarnas eg¬ bestå. na uppgifter om deras ansedda ställning i Nu började den andra fasen i snappha- samhället, eftersom de väl framstod i bätt¬ nefejden. När danskarna inte längre kun¬ re ljus för sina danska herrar om de kunde de förmå böndarna att göra uppbåd, sat¬ beropa ett danskpatriotiskt sinnelag som sade de i stället allt på friskyttarna eller enda drivkraft till deras engagemang i kri¬ snapphanarna som svenskarna kallade get. dem. Det var ett slags frivilliga gerillasol¬ Småbönder, drängar och bondsöner dater som försörjde sig själva under från överbefolkade gårdar bildade en kär¬ skogsstridema men var värvade i den dans¬ na i friskytteforbanden. Men huvudpar¬ ka armén. Var kom de ifrån? Från bön¬ ten kom enligt min uppfattning från annat derna, säger Knud Fabricius och rullor på håll; från den fredlösa befolkning som re¬ 350 friskyttar från hela Skåne. Av dem är dan före kriget höll till ute i de stora gräns¬ en del redovisade på sina gårdar. skogarna mellan Skåne och Småland och Fabricius har inte haft tillfälle att bear¬ mot vilken både myndigheterna och bön¬ beta listorna, och jag tror att det skulle derna sedan gammalt stod i harnesk. vara en lockande forskningsuppgift. Själv Vid sidan av dessa friskytteforband fö-

14 mm tøy

í V

Fig. 1. Karl XI. Målning av D. K. Ehrenstrahl. (Riksdagshuset, Stockholm.)

rekom det en lokal gerilla under egna le- snapphanar, av vilka 7 var friskyttar. Jag dare. Denna gerilla tycks på sina håll ha tror att det skulle vara en intressant forsk- varit större än friskytteforbanden. I Osby ningsuppgift att med ledning av domböc- socken har Tomenius registrerat 59 ker och andra handlingar söka klara ut hur snapphanar, av vilka bara 23var organise- denna lokala gerilla organiserades, och rade som friskyttar, i Glimåkra 37, av vil- varför gerillamännen inte ville skriva in ka bara 7 var friskyttar, och i örkened 23 sig i friskytterullorna.

15 Svenska och danska forskare är överens Det värsta av alla härjningsföretag un¬ om det värdefulla stod som de danska der kriget var bränningen av Örkeneds trupperna hade av dessa friskyttar liksom socken i april 1678. Den utfördes av svens¬ också om de svåra lidanden som övergick karna som en militär straffexpedition med den bofasta befolkningen genom inbördes¬ infall från olika håll i socknen. Enligt in¬ kriget. De är också överens om att klyftan struktionen skulle alla gårdar i socknen efterhand växte mellan dem som drog ut i brännas och alla män mellan 15 och 60 år striden och dem som stannade hemma. slås ihjäl som straff för att socknen skyd¬ Fabricius anser att orsaken till denna klyf¬ dade snapphanar. I sin biografi om Johan ta var de utpressningar av boskap och pro¬ -Gyllenstierna (1957) hävdar Göran Ry- viant som friskyttarna bedrev mot bond¬ stad att det var kungens försteminister gårdarna. En stor skuld till motsättning¬ som stod bakom likvideringen av sock¬ en tillskriver han också den dåliga nen. Han hade redan året innan förklarat disciplinen bland gerillaförbanden. Örkened som ett av de värsta snapphane- Jag ifrågasätter om inte den växande tillhållen. motsättningen ytterst är att söka i friskyt¬ Enligt vad John Tomenius visar i sin tarnas och böndernas olika uppfattning bok brände svenskarna socknens 68 går¬ om krigsmålen. Friskyttama såg som sin dar, men verkningarna begränsades av att enda möjlighet att överleva i en dansk befolkningen i förväg blivit varnad och till slutseger. De bofasta bönderna ställde sig större delen satt sig i säkerhet i skogarna. däremot avvaktande, brukade sin jord Kyrkoherden Sthen Jacobsen säger i sin och bidade freden. Också om den svenska samtida krönika att varningen kommit krigföringen var mycket hänsynslös och från människor i det svenska högkvarteret bönderna ibland blev straffade för friskyt¬ som ömkade människorna. tarnas verksamhet, visade det sig i läng¬ Det märkliga med denna aktion var att den att partisanerna var böndernas hu¬ de svenska trupperna - Livregementet vudfiender, en ständig plåga för de stilla i och Dalregementet - brände alla gårdar i landet. socknen, fastän 31 av dem varsvenska ryt- Friskyttama blev danskarna trogna till targårdar. Ryttarna var i tjänst vid den slutet. De flesta stupade under striderna svenska armén, men deras hustrur och eller avrättades på ett fruktansvärt sätt av barn måste nu dela hemlöshetens lidan¬ svenskarna. Återstoden följde med dans¬ den med göingefamiljerna. karna, när de efter kriget utrymde Skåne. Det var inte bara göingehäraderna som Därmed förlorade den danska saken sina blev illa härjade. Dit hörde också den stöttepelare i landet. Några friskyttar skånska västkusten mellan Landskrona skulle aldrig mera oroa svenskarna i Skå- och Helsingborg. Strax efter slaget vid ne. Lund i december 1676 stod svenskarna en Under kriget hade stora delar av Skåne tid vid Saxtorp, och för att hindra dans¬ drabbats av en fruktansvärd förödelse. karna i Landskrona att komma över nå¬ Förödelsen kan med en viss säkerhet be¬ gon proviant, brände de gårdarna - läggas i landsarkivets jordeböcker och många sköna landsbyar, säger Sören Ja¬ mantalslängder, men hittills har så vitt jag cobson-runt Landskrona. Bland dem var vet ingen sökt klarlägga förödelsen i dess socknarna Kvistofta och Glumslöv. Kyr¬ helhet. koherden Mikael Larsson förlorade själv

16 allt han ägde och berättar att ”alla flydda och ännu 1690 förbjöd Karl XI varje brev¬ vart de kunde och icke vart de ville”. För förbindelse mellan de skåningar som emi¬ att inte hans vanföra hustru och sju små grerat och deras hemmvarande hustrur. barn skulle svälta ihjäl, sökte han skydd Fabricius’ siffra är därför med säkerhet hos danskarna i Landskrona. Efter kriget hållen betydligt i överkant, men hans un¬ blev han avsatt som kyrkoherde. dersökning visar att en långt större ut¬ Under krigshösten 1678 brände danska vandring från Skåne ägt rum än man tidi¬ soldater och friskyttar byar och gårdar i gare känt till. Jag undrar om inte cn un¬ samma område mellan Helsingborg och dersökning av kyrkböckerna i de särskilt Landskrona. Många hemlösa bönder drabbade områdena skulle kunna veri¬ måste med sina familjer fly över Sundet. fieradenna utvandring på ett säkraresätt. Åren 1678-1679 fick 70 bönder från Kriget hade gått hårt över Skåne och Glumslöv och Kvistofta bäckenbrev av det har sagts att verkningarna sträckte sig den danska regeringen - det betydde att förfärande långt fram i tiden. I själva ver¬ de fick rätt att tigga sitt bröd vid kyrkorna ket tycks återuppbyggnadsarbetet ha gått i Själland. häpnadsväckande fort. Johan Gyllenstier- Efter kriget skedde det en stor utvand¬ na, den förste generalguvernören efter ring av skåningar till Danmark. Knud kriget, satte i gång med ett ambitiöst pro¬ Fabricius har lämnat sensationella uppgif¬ gram med att uppta ödegårdarna, och går¬ ter om denna utvandring i fjärde delen av darna blev snabbt upptagna. Som Oscar sin ”Skaanes Overgang”. Han har hittat Bjurling visat i sitt arbete ”Skånes utri- omkring 500 frihetsbrev för skåningar kessjöfart 1660-1720” (1945) vittnar de lå¬ som fått skattefrihet i danska städer och ga mantalssiffrorna i början av 1680-talet vidare 400 allmosebrev för sådana som om krigetsförödande inverkan. Men åter¬ fått rätt att tigga vid kyrkorna. Fabricius hämtningen gick snabbt. År 1687 var an¬ anser att ett hushåll på minstfem personer talet mantalsskrivna lika stort som 25 år ti¬ stod bakom varje sådant brev och får där¬ digare, och 1680-talets sista år visar en med en siffra på 5000 personer. Till detta tydlig ökning. lägger han en mängd andra skåningar som En annan fråga gäller om Skåne vann inte fått sådana brev, och når därmed en eller förlorade ekonomiskt på övergången mycket ungefärlig slutsumma på 10000- till Sverige. Som Bjurling visat i sin av¬ 20000 flyktingar. handling, fick de skånska städerna sina Denna siffra har utan vidare accepterats handelsvägar avskurna över vattnen ge¬ av vissa författare. I sin bok ”Skåneland nom den rigorösa svenska tullpolitiken. utan försköning” (1981) förbättrar Uno Under hela 1500-talet kvarstod förbudet Röndahl summan och påstår helt frankt mot fri spannmålsexport, och detta med¬ att 15000 familjer efter kriget tog sin till¬ förde en stagnation i det skånska närings¬ flykt till Danmark. livet trots landets frodighet. En verklig I min bok ”När Skåne blev svenskt” uppryckning i Skåne kom först genom de (1958) har jag polemiserat mot Fabricius’ stora agrara reformerna och den obehind- beräkningsmetod som jag finner mycket rade avsättning av jordbrukets produkter osäker och diskutabel. Enligt vad friskyt¬ som skåningarna lyckades uppnå 1828, då tarna själva berättar var det inte många av spannmålsskeppning till utlandet blev till¬ dem som lyckades få med sina familjer, låten.

17 Om denna analys är riktig, skulle det in¬ men planen genomfördes aldrig. För¬ nebära att övergången betydde en långva¬ tjänsten härav tillkommer generalguver¬ rig nedgång för Skåne. Det är möjligt att nören Rutger von Ascheberg. Han rädda¬ en fortsatt forskning kan nå andra resul¬ de den skånska befolkningen, därför att tat. Ett faktum är dock att Skåne redan han litade på sina nya landsmän. Han lade under 1700-talet blev en av rikets kornbo¬ upp ett försvenskningsprogram på lång dar och att de skånska herrgårdarna blev sikt: det gällde att med ekonomiska stöd¬ mycket eftertraktade av uppsvenska gods¬ åtgärder resa upp provinsen, bygga upp ägare. gårdarna åt den hemlösa befolkningen Så till den sista frågan. Det gäller själva och ekonomiskt knyta Skåne närmare till försvenskningen av Skåne. Så som jag kan Sverige. Samtidigt ville han vinna skå¬ tolka materialet, stod det efter snappha- ningarna för Sveriges sak genom mildhet nekrigets slut två meningaremot varandra och moderation - två rätt ovanliga be¬ i Skåne. Den ena åsikten omfattadesav de grepp vid denna tid. Han reglerade förhål¬ uppsvenska regementsofficerarna och en landet mellan bönderna och ryttarna och del ämbetsmän vidgeneralguvernementet lärde bönderna att klaga inför svensk rätt. i Malmö. De ansåg att Sveriges gräns mot Han lyckades genomföra sitt varsamma söder aldrig skulle kunna bli säker med en assimileringsprogram och göra, som han orolig och självrådig befolkning i skogs¬ en gång uttryckte saken, skåningarna lika bygden. Eftersom de betvivlade sin för¬ sina uppsvenska landsmän inte bara i klä¬ måga att vinna skogsborna för Sveriges der och yttre åthävor utan också i trohet sak, ansåg de det bäst att-som termen lät och tänkesätt. - utrota en del av skåningarna. Därmed För böndernas del innebar försvensk¬ avsåg man en folkförflyttning i stor skala. ningen i stort sett att de fick svensk lag och Svenska adelsmän skulle överta de skån¬ svenskt kyrkoskick och att deras barn fick ska herrgårdarna. De skånska kyrkoher¬ lära sig läsa och skriva-en stor nyhet i det darna skulle placeras i gammalsvenska gamla bondesamhället. Barnen lärde sig stift och utbytas mot svensktrogna präs¬ skriva på svenska, men sitt gamla talspråk ter. De överlevande borgarna i deskånska behöll de. städema skulle få en uppsvensk magistrat. Skåningarna böjde sig, kompromissa- Smålänningarna skulle lockas ner att upp¬ de, prisgav en del men slog ändå vakt om ta ödegårdar och kronogårdar iSkåne. De väsentliga ting. Assimilationen genomför¬ självägande skånska bönderna skulle des inte helt. Skåne fick behålla sin pro¬ fråntas sina skatterättigheter, och det vinsiella egenart och kunde, där så behöv¬ skulle ske en större förflyttning-förslagsvis des, falla tillbaka på traditionerna från till Balticum. Metoden hade man studerat dansktiden. Universitetet i Lund som i Ingermanland, i det öde land som ryssar- grundades för att gynna försvenskningen na lämnat efter sig. Man kunde också stu- blev ett bålverk för den särpräglade kultu- dera den på Irland, där protektorn Oliwer ren i Skåne. Det är en lockande forsk- Cromwell på 1650-talet lät driva bort ka- ningsuppgift att reda ut vad universitetet tolikerna från Ulster och ersätta dem med betytt för den skånska kulturen och his- skotska protestanter. torien. Det är troligt att Karl XI själv var inne Försvenskningen genomfördes av ett på dessa tankar åren närmast efter freden, folk med allvarsammare och kärvare kyn-

18 Rtt v' r* '+f i

K IB

P J

I. I

Fig. 2. Rutger von Ascheberg. Målning av D. K. Ehrenstrahl 1690. (Gripsholms slott.)

ne än det danska men med samma rätts¬ Litteratur uppfattning och samma kristna arv. Skå¬ Bjurling O., Skånes utrikessjöfart 1660-1720. Lund ningarna fick en ny överhet och fann sig 1945. snart till rätta i en ny nationell tillvaro. Edvardsson V., Loshultskuppen 1676. Hässleholm Under dansk tid hade skånska adelsmän 1960. dominerat i dansk politik. Hundrafemtio Fabricius K., Skaanes Overgang 1-4. Köpenhamn år senare under Gustav IV Adolfs regering 1906-1958. Stheen Jacobsen, Den Nordiske Kriigs Krønicke, satt skånska adelsmän på nytt i rikssty¬ utgav M Weibull. Lund 1897. relsen - denna gång i Sverige. Och där har Rosén J., Det gamla gränslandet (En bok om Ble¬ skåningar fortsatt att sitta ända sedan dess. kinge 1924-1942. Karlskrona 1942).

19 - Statsledning och provinspolitik under Sveriges Skånska kriget 1675-79 (Karol Förb Årsbok stormaktstid (Scandia 1946). 1916). - Rutger von Aschebergs ämbetsberättelse 1693 Tomenius J.. Den stora ofärden. Stockholm 1984. (Scandia 1946). Åberg A., Rutger von Ascheberg. Lund 1950. - Hallands försvenskning (Hallands historia 2, - Snapphanarna. Stockholm 1952. Halmstad 1959). - När Skåne blev svenskt. Stockholm 1958. Rystad G., Johan Gyllenstierna. Stockholm 1957. - I snapphanebygd. Stockholm 1975. Sörensson P., Friskyttarna (snapphanarna) under

20 Svensk kartläggning av Skåne före 1820 Av Ulf Pauli Länsstyrelsen, lantmäterienheten, 205 15 Malmö

Den skånska kartografin utvecklades mycket långsamt före den svenska tiden och de kar¬ tor som gjordes höll inte samma kvalitet som de svenska motsvarigheterna. Danmark sak¬ nade också ett utvecklat lantmäteri, som aren förutsättning för tillkomsten av tillförlitliga kartor. Efter 1658 utvecklades den skånska kartan snabbare än tidigare och den skånska kartografin stod vid sekelskiftet i full paritet med den övriga svenska kartografin.

År 1626 trycktes i Stockholm en karta penhielmska kartan efter dåvarande över¬ över Nordeuropa med titeln Orbis Arctoi direktören för lantmäteriet, Carl Gripen- nova et accurata delineatio (den arktiska hielm. Idag förvaras den i Kungliga Bib¬ världen i en ny och riktig uppritning). lioteket. Det här kartografiska arbetet är Upphovsmannen var Anders Bure, som den första kartan över Sverige som ger en med den här kartan för lång tid framåt gav ”modem" kartbild. Den utgör också en normerande bild av de nordiska län¬ höjdpunkten på den utveckling som gjor¬ dernas kartografiska konfiguration. Bu¬ de Sverige till ett av Europas ledande län¬ res karta är ett mycket förnämligt arbete der i fråga om lantmäterikonst och fram¬ med beaktande av tidens förhållandevis ställning av storskaliga och småskaliga primitiva kartteknik. Den innehåller kartor. emellertid en del felaktigheter, bl a har Skånes södra kust fått en alltför nordostlig sträckning. Detta fel återkommer på fler¬ & talet av de kartor över Skandinavien som trycktes under 1600-talet. Bures kartografiska skicklighet gav ho¬ nom uppdraget att skapa ett svenskt lant¬ mäteri, vilket under några decennier ..i. framställde geometriska kartor i så stort • -ji antal att de kunde användas för samman¬ i. ställningar till översiktskartor med stor •A tillförlitlighet. Mot slutet av 1600-talet ha¬ op -•* i de man också fått fram ett så stort geomet¬ o 9 riskt och geografiskt material att man Ü kunde framställa en generalkarta över he¬ la riket, som åtminstone till mycket stor i< lOQVC del grundade sig på detaljmätningar. Det¬ ta gällde dock inte den del av kartan som Fig. 1. Sveriges kartbild som den framträder på omfattade de gamla danska landskapen. Anders Bures karta från 1626. Lägg märke till Kartan blev färdig 1688 och kallas för Gri- Skånes felaktiga konfiguration.

21 och 1:16000. På grundval av det omfångs¬ rika geometriska materialet hade man också upprättat översiktskartor över näs¬ tan alla Sveriges provinser. Skåne utgjor¬ de emellertid ett undantag. Provinsens geo¬ metriska och geografiska kartläggning ut¬ vecklades annorlunda. Någon dansk motsvarighet till den geo¬ metriska uppmätning som genomfördes av det av Anders Bure grundade svenska lantmäteriet saknades helt. Danmark låg på detta område långt efter Sverige. Ännu vid slutet av 1700-talet hade någon dansk motsvarighet till det svenska lantmäteriet inte skapats och utvecklingen av en skånsk kartografi med tillförlitliga kartor gick därför mycket långsamt innan land¬ skapet blev en svensk provins.1

9 Örnehufvud karterar Skåne Den första svenska kartläggningsn av Skå¬ ne genomfördes redan något årtionde in¬ / nan freden i Roskilde. I Lantmäteriver¬ kets arkiv i Gävle finns några anonyma A Skånekartor, vilka möjligen kan dateras till tiden före 1658.2 Säkert vet man där¬ emot att generalkvartermästaren Olof Hansson Örnehufvud på våren 1644 upp¬ rättade en karta över Skånesedan han rest omkring i landskapet och utfört rekog¬ Fig. 2. Konfigurationen pä Gripenhielmska kartan nosceringar. Örnehufvud hade gått i lära från 1688. Originalkartans skala är 1:300(1000. hos Anders Bure men sedan övergått till militär tjänst och deltagit i30-åriga kriget. Under sin tid i Tyskland framställde han Framför allt under Karl XI:s reduk- en serie kartor över de områden där de tionstid genomfördes omfattande och sys¬ svenska arméerna opererade. Han hade tematiska geometriska uppmätningar i de således erfarenhet av kartografisk verk¬ flesta av rikets utländska provinser som samhet när han deltog i Gustav Horns krig Pommern, Estland, Livland och Inger- i Skåne. I början av 1644 genomförde han manland. Vid krigsutbrottet 1700 vår sina rekognosceringar och ritade sin karta praktiskt taget hela det av Sverige behärs¬ innan han övertog ledningen av anfallsför- kade området kartlagt på storskaliga kar¬ beredelserna mot Landskrona och Mal¬ tor i skalor som varierade mellan 1:4000 mö. Några dagar innan hade han från

22 Wf L / I \iert , o i *&v.:.r / gf* />•»—

í títk*yi~Y / f • • J «Ú'»i- ***• *r. .• iiÿ j.r- > ll *v~ •*”1 .U Jr

Jb #»*y 4 *ÿ!*/ t..ÿf Ä_ r*ÿ<.•ÿ• . r«* :i*"\ rr> V- :•< ■"�* r- i 1LÄ* T **ÿ?** „ ' r“hS=! ‘-/ÿ'V-"* "Miss vJ W 1 ’. > •‘* rJÿkáhÿý' H«'*« ,} tik i> \áZJÁS£Xi&zivrgV'r.,,;£}&%%ÿ •s»'«ÿ fc á t* HW*«F Ä.rvrr &fct, r%c. "Xá* ... Ä/ -A-r. k M'.ÿ.n,.. ■ >ú.“'fc L~£' •»' .*» **ÿ*2 <«rC, *S *>-« ■ *•» -rÿ -1 *t. * -f-’r;7~ tífeV- &er Ä-. * teíT'f* r !lí»U 1 ÅS >J? V * / AJ fcr.-S W. -* ■X . t,'; *<&ÿ -5 « jjs, ' ; *'±y±«r f---- t*J/. -y 'f <-*í . b i»V *>/* 4irY4< - Sa:* ■ í -í- AU. a ~ -j * *

'"'«•X >.».,. . * *«ÿÿ'*ÿ **r* 'ýÿ) :q-7-; AM < •*ÿ y *v‘v . yí| í»

— .V- •nuÿ-Vÿ i i..«V. ..tí* *’ \ JÄ-*-»' .«ÿ*KÍ3L4Ír * — *¥"" i"1*!. -’J- r t

Fig. 3. Den äldsta kartan över Skåne? Anonym handritad karta över Skåne daterad 1614-1644. Lantmäteri¬ verkets arkiv, Gävle, H: 145.

23 Lund skickat kartan över Skåne till Axel Före 1658 fannsdet ett ganska rikhaltigt Oxenstierna. Någon tid senare avled han i kartmaterial över Skåne, både tryckta och ”fältsjukan” under belägringen av Mal¬ otryckta kartor, men det hade tillkommit mö. Richter uppger 1929 att örnehufvuds på helt annat sätt än vad som var fallet i karta hängde på Skokloster, där den Sverige och var av betydligt sämre kvali¬ emellertid nu inte kan återfinnas.5 Efter¬ tet. Detta förhållande torde vara förkla¬ forskningar i RiksarkivetsSkoklostersam¬ ringen till att fredsfördraget 1658 inte in¬ ling, på Krigsarkivet och i Kungliga Bib¬ nehöll någon klausul om utlämnande av lioteket har givit negativa resultat, varför kartor, till skillnad från vad som t ex var man måste antaga att kartan på något sätt fallet i traktaten i Nystadsfreden 1721som gått förlorad. I Lunds universitetsbiblio¬ på ryskt önskemål innehöll en bestämmel¬ tek finns emellertid en karta med samma se om att kartor som rörde de av Sverige rubrik som Richters ”Skoklosterkarta” avträdda baltiska provinserna, och som (Exactissima totius Scaniae geographica fanns i svenska arkiv, skulle utlämnas till descriptio) och den stämmer i övrigt gan¬ ryska regeringen. Det material svenska ska väl överens med denna, dock utan att lantmätare hade åstadkommit i de baltis¬ det rör sig om samma karta, bl a har karto¬ ka provinserna var åtråvärt för ryssarna. grafen använt sig av ett ljusare bläck. Med viss sannolikhet kan antagas att exempla¬ Buhrmanns Skånekarta ret i universitetsbiblioteket är Örnehuf¬ vuds original och den av Richter omnämn¬ Det fanns således ett stort behov av geo¬ da kartan är en renritning.4 metrisk och geografisk kartläggning i Skå¬ Två år efter Örnehufvuds karta trycktes ne när provinsen blev svensk. Det dröjde en Skånekarta hos Johannes Jansonius i mellertid till efterSkånska kriget innan ett Amsterdam som av allt att döma grundar systematiskt kartläggningsarbete kom till sig på Örnehufvuds arbete. Detta gäller stånd. De första geometriska uppmät¬ förmodligen också den som finns med i ningarna kom visserligen till utförande re¬ Blaeus atlas från 1662, även den tryckt i dan 1660-1661, men de omfattade endast Amsterdam. Det synes alltså vara klart att byarna i Oxie och Skytts härader. Under Örnehufvuds kartografiska arbete under 1670-talets början genomfördes jordrev- flera årtionden utgjort en typkarta för ningar av en skånsk lantmäterikommis- Skåne. sion men inga kartor gjordes vid detta till¬ Strax innan Skåne upphörde att vara fälle, i vart fall finns inga kartor bevarade. danskt genomfördes den första danska Förmodligem har några kartor upprättats kartläggningan av Skånelandskapen efter att döma av en uppgift i ett register över någorlunda moderna principer för ifråga¬ kartorna i lantmäterikontoret i Malmö varande tid. Den sydsleswigske matemati¬ men de står inte att återfinna i arkivet kern och kartografen Johannes Meijer idag.5 Först 1687 började geometriska upprättade 1655-1658 en serie översikts¬ uppmätningar på ett mera systematiskt kartor ooh specialkartor över dels de tre sätt i Skåne men ännu vid sekelskiftet Skånelandskapen, dels enbart Skåne. 1700 var det geometriska materialet allt¬ Dessa kartor är dock inte avsamma karto¬ för litet för att det skulle kunna utgöra en grafiska kvalitet som samtidiga svenska grund för upprättandet av geografiska kartor. kartor.

24 Karl XI var mycket angelägen om att få till stånd tillförlitliga översiktskartor över o Skåne och han gav generalguvernören Rutger von Ascheberg i uppdrag att se till att en kartläggning kom till stånd. Upp¬ draget gick till fortifikationskaptenen o Gerhard Buhrmann 1681 , Efter tre års ar¬ bete fick han sin sedermera så berömda ”Schoone-charta” färdig. Den bildar en V9 verklig milstolpe i den skånska kartogra¬ fins utveckling. Med den kartan uppnåd¬ des den första korrekta kartbilden av Skå¬ ne och den kom också att för lång tid fram¬ Fig. 4. Konfigurationen pä kartan över Skåne i Her- åt utgöra en grund för flertalet av de Skå¬ melinska Kartverket från 1818. nekartor som skilda lantmätare och karto¬ grafer framställde under loppet av 1700- talet. Buhrmanns eget original förvaraspå terikontorets arkiv. Däremot fannsfortfa¬ Krigsarkivet men i Skåne finns två kartor rande den ”långa lådan” kvar, där en del som är någorlunda samtida kopior eller kartor av större format förvarades. Idag åtminstone i kartografiskt avseende är förhållandet det motsatta.6 mycket närstående. Det ena exemplaret I Lantmäteriverkets arkiv finns ytterli¬ finns i universitetsbiblioteket i Lund, kal¬ gare en Skånekarta som bör ha utgått från lat ”Skåne efter Aschebergska kartan”, Buhrmanns karta och upprättats några år och det andra i lantmäterienhetens arkiv efter originalet. Kartan ingår i samlings- på länsstyrelsen. Den senare saknar såväl pärmen ”Handritade äldre läns- och rubrik som signatur och årtal, men torde landskapskartor”. Den har daterats till kunna dateras till något före 1690. Det 1690 och visar stor överensstämmelse med torde kunna antagas att generalguverne- Buhrmanns karta. Kustlinjens karakteris¬ mentetskansliet fått tillgång till en karta tiska drag, sjöarnas och vattendragens lä¬ grundad på Buhrmanns. En tillförlitlig ge och i övrigt uppvisar de två kartorna så översiktskarta torde ha behövts för for¬ stora likheter att man måste utgå ifrån att svarsplaneringen. Risken för ett nytt krig Lantmäteriverkets karta är gjord på om Skåne var ju fortfarande uppenbar. grundval av Buhrmanns. I samma samling Kartan har förvarats i lantmäteriarkivet har Lantmäteriverkets arkiv ytterligare åtminstone sedan 1791, då den omnämnes kartor över Skåne från början av 1700-ta- i ett bevarat inventarium. När kartan har let (1712, 1716 och 1717). Dessaoch några kommit till lantmäteriarkivet går inte att senare kartor över den skånska provinsen fastställa. Den bör emellertid ursprungli¬ innebär dock inte något nytt i förhållande gen ha kommit från guvernementskansliet till Buhrmanns arbete, som under nästan och det finns därför skäl att utgå ifrån att hela 1700-talet var mönsterbildande och det rör sig om kansliets tjänsteexemplar. fungerade som typkarta. En egendomlig omständighet är att Rich¬ Buhrmanns kartografiska arbete från ter 1929 uppger att den här kartan inte början av 1680-talet blev alltså normeran¬ kunde återfinnas i dåvarande länslantmä- de för uppfattningen av Skånes kartbild

25 /íze I ~Í6*±

/646 I /6g*

O

I /6SS \/987l < Fig. 5. Skånes kartografiska konfigu¬ o o ration på tryckta och handritade kaT- tor 1626-1695 jämförda med en mo¬ dem karta. 1626: Anders Bure, 1644: Örnehufvud, 1646: Jansonius, 1684: Buhrmann och 1695: Petter Gedda.

under det följande århundradet. Det dröj¬ Skånska rekognosceringskartan de till ett stycke in på 1800-talet innan det Medan arbetet på det Hermelinska kart¬ geometriska kartmaterialet användes för verket pågick och avslutades beträffande att sammanställa en karta över Skåne. År Götaland tillkom ett skånskt kartverk ini¬ 1796 togs ett privat initiativ av Samuel tierat av främst militära behov. Arbetet Gustaf Hermelin till skapandet av ett utfördes 1812-20 av den nyligen bildade kartverk över Sverige. Han fick tillstånd fältmätningsbrigaden. Då det visade sig att använda sig av lantmäteriets bestånd att arbetet med en kartläggning i skala av omkring80 000 geometriska kartor, vil¬ 1:20000 var övermäktigt avbröts det se¬ ka sammanställdes till 34 kartblad över dan 108 blad åstadkommits. Skånska re¬ landet. Kartorna över de sydligaste land¬ kognosceringskartan, som det här kart¬ skapen var färdiga 1818. Trots att detta sk verket kallas, blev sedan bortglömt men Hermelinska kartverk har en del brister är återupptäcktes 1935.7 Det förblev också det dock av en hög kartografisk kvalitet otryckt tills nyligen, då en tryckning kom och inleder den moderna tidens exakta till stånd genom ett samarbete mellan kartografi. Krigsarkivet och Överlantmätarmyndig-

26 heten i Malmö, som också saluför de förändrades inte nämnvärt under 1700-ta- tryckta kartorna. Skalan har vid tryck¬ let och det var först genom tillkomsten av ningen förminskats till 1:30000. det Hermelinska kartverket och den skåns¬ ka rekognosceringskartan som slutpunk¬ ten sattes mot utvecklingen av en modern Sammanfattning exakt kartografi beträffande Skåne. Medan det svenska lantmäteriet utveckla¬ des och mot slutet av 1600-talet intog en Noter ledande ställning i Europa i fråga om stor- ' Beträffande den danska kartläggningen av Skåne skaliga och småskaliga kartor saknade hänvisas till H. Richter, Skånes karta från mitten av Danmark en motsvarighet. Den skånska 1500-talet till omkring 1700. Lund 1929- kartografin utvecklades långsamt och de ! H. Richter a.a. s. 53. J kartor över landskapet som upprättades Ibid. s. 55. 4 Dessa upplysningar har vänligen meddelats förfat¬ kartografer var av danska inte av samma taren av generaldirektör Sven-Eric Nilsson som till¬ höga kvalitet som de svenska motsvarig¬ ställt författaren kopior av sin brevväxling rörande heterna. Sedan Skåne blivit svenskt för¬ efterforskningar om Örnehufvuds karta. ändrades Skånes kartbild väsentligt och 5 G. Nordholm, Skånes geometriska kartläggning vid slutet av 1600-talet var de skånska före storskiftena. Svensk geografisk årsbok 1929, s. 108. paritet med kartor översiktskartorna i full * H. Richter a.a. s. 96, not 4. över Sveriges övriga provinser. Den kart¬ 1 Skånska rekognosceringskartan har utförligt be¬ bild över Skåne som skapades 1680-1690 handlats av Nils Lewan i ALE nr 1/1982, s. 14-27.

27 fl NTI KVARMT tø f7?, c c;. i? $ A /.S Ü h fri M /c LL U i M at /

Järnålder i Önsvala del i väster, samt ett 21 meter långt parti i I samband med ledningsarbeten i Öns¬ husets mitt vars funktion vi ännu inte har vala söder om Staffanstorp, har Riksan¬ fastställt. Troligast är kanske att ladu¬ tikvarieämbetet UV-syd undersökt delar gården/stallet funnits i denna del. Bygg¬ av en by från äldre järnålder. naden hade reparerats och/eller byggts Boplatsen hade legat på en utskjutande om under sin existens, vilket gör det tro¬ höjd i norra delen av det våtmarksom¬ ligt att det varit i bruk under en längre råde som funnits omkring Torreberga- tid, kanske inemot 100 år. bäckens anslutning till Segeå. Det som nu Området öster om boplatsen är känt undersökts är ett 70X30 meter stort parti som »Stensåker» från en äldre lantmäte¬ i den norra utkanten av boplatsen. rikarta, vilket möjligen kan indikera plat- Förutom gropar och härdar påträffades tre hus samt några fragment av hägnader. Två av husen var av för perioden normala dimensioner. Det mindre av dem var en¬ dast 6X3 meter stort och låg invid en häg¬ nad. Det större var 13-15 meter långt och 4,5 meter brett. Byggnaden var av den för järnåldern vanliga typen med två ra¬ der inre takbärande stolpar och väggar som troligen varit av lerklinat flätverk. Det tredje huset var även det konstrue¬ rat på traditionellt järnåldersmaner. Byggnadens längd var däremot speciell, 50 meter från östgavel till västgavel. Bredden var 5,5 meter. Huset hade varit uppdelat i tre större delar. En drygt 17 meter lång östdel som i analogi med andra järnåldershus bör ha varit avsedd Fig. 1. Önsvala: det 50 meter långa huset från för boende, en ca 11 meter lång ekonomi¬ äldre järnålder, sett från väster. (Foto: L. Wallin.)

28 sen för ett nu bortodlat gravfält. Boplat¬ sens läge på lerjord invid en större våt¬ mark gör att boskapsskötsel troligen var "V det dominerande inslaget i ekonomin. En omfattande vinterstallning har då krävt i stora byggnader. % V'% Det verkligt intressanta i samman¬ ■ hanget är givetvis vad byggnaden repre¬ n senterat på boplatsen. Den närmast till hands liggande tolkningen är att vi påträf¬ fat den viktigaste gården i byn, storbon¬ T- ■ dens eller hövdingens om man så vill. : Från danskt område finns exempel på att ** ; den äldsta gården i en by efter hand växt i betydelse och storlek allteftersom byn Fig. 1. Källartrappa från 1300-talet i det centrala blivit större. Några säkra slutsatser om Halmstad. hur det förhållit sig i Önsvala kan givetvis inte dras förrän en eventuell fortsatt un¬ dersökning givit oss material från resten av byn. om låg byggnader, vilka kunde följas ner Lasse Wallin till 1300-talets början. Gränden och Riksantikvarieämbetet UV-syd bebyggelsen kunde skönjas redan vid schaktövervakning i Storgatan. Resulta¬ tet kompletterar äldre grävningar i kvar¬ Undersökningarna i kvarteret Hjärtat, teret och ger en bild av stadens äldsta Halmstad tomtindelning och stadsplan. Tomtindel¬ Någon gång i början av 1300-talet flytta¬ ningen har varit konservativ under hela des Halmstad från Övraby, som ligger ca medeltiden. Det är först efter den stora 2 km norr om staden, till sitt nuvarande branden 1619, då i stort sett hela Halm¬ läge vid Nissan. Under medeltiden var stad utplånades, som en ny stadsplan det handeln, som bidrog till stadens ex¬ upprättades. På befallning av den danske pansion. Framför allt var det gränshan¬ kungen Kristian IV gjordes en rätvinklig deln med Småland via Nissastigen, som stadsplan, vilken fortfarande sätter sin var av betydelse. Halmstad låg strategiskt prägel på stadsbilden. Att den nya tomt¬ där den nord-sydgående kustvägen kor¬ indelningen skilde sig från den gamla sade Nissastigen. vittnar, förutom arkeologiska iakttagel¬ Det undersökta området i kvarteret ser, de många konflikterna kring ägo¬ Hjärtat är centralt beläget i det medeltida gränserna om. Halmstad. Tidigare undersökningar visar I ett av de äldsta husen ledde fyra stora att stadens centrum legat kring Stora trappsteg ner till en källare. Trappan var Torg och Storgatan. Bebyggelsen var tät välgjord med inkilade mindre stenar för inne i de centrala delarna. I öst-västlig att stabilisera konstruktionen. Nedanför riktning, lite snett över undersöknings¬ sista trappsteget fanns en trätröskel. Där¬ området, gick en gränd. På var sida där- under framkom resterna av ett tegelgolv.

29 som utsattes för kraftigare påfrestningar, var påtagligt större än väggstenarna. Ett - - av husen gick att bestämma storleken på. rø Det mätte 6X3 m, vilket gör 18 m2, en vanlig storlek på medeltida hus. Oftast får man se på keramiken när Fig. 2. Förgylld tennring från kv. Hjärtat, Halm¬ man ska datera de olika skedena, som 1:1. stad. Skala kommer fram vid grävningarna. Kerami¬ ken har sett olika ut och varit tillverkad i olika teknik, vilket gör att den kan date¬ Murarna i källaren bestod av kalimurade ras. Naturligtvis blir det inga exakta årtal, stenblock. Tyvärr var inte hela källaren men man kan säga under vilket århundra¬ komplett, eftersom murarna var sönder- de keramiken var allmän. Vid undersök¬ grävda av ett modernt avlopp. ningarna i kv. Hjärtat, särskilt i de äldre Under golvplankorna, i det äldsta hu¬ lagerna, dominerade CII-godset. Det in¬ set inom området, hittades en liten skatt- nebär att det är stengods importerat från gömma. Den bestod av en förgylld tenn¬ Tyskland. Det tillverkades från början av ring med två motställda djurhuvuden, vil¬ 1300-talet och fram till 1500-talet. Ett an¬ ka har hållit en infattad sten. Stenen nat keramikgods som var rikligt represen¬ fanns inte kvar. Stilen på djurhuvudena terat i k v. Hjärtat, tillverkades i trakten påminner om vikingatidens drakar och kring Halmstad. Genom formens och de¬ fabeldjur. Men ringar med djur som hål¬ korens särart, men framför allt genom ler infattade stenar var allmänna i Skan¬ tillverkningstekniken, skiljer sig kerami¬ dinavien under 1200- och 1300-talen. Till¬ ken från den importerade. Prover gjorda sammans med ringen hittades fyra silver¬ på keramiken jämfört med leror i Halm- mynt. De är från den engelske kungen stadstrakten visar att keramiken är lokalt Edward I:s regering (1272-1307). Engel¬ tillverkad. ska mynt från medeltiden är mycket Annika Jeppsson ovanliga i södra Halland. I Halmstad har man tidigare huvudsakligen funnit tyska, danska och svenska mynt. England ver¬ På jakt efter Kämpinge kyrka kar man inte ha haft någon direkt kontakt med. Som vårens grävningsobjekt för trebe- Under 1300-talet har man sysslat med tygsseminariet vid Lunds universitets his¬ läderhantverk i kvarteret. Två samman¬ toriska museums medeltidsavdelning val¬ hängande gropar innehöll stora mängder des platsen för Kämpinge sockenkyrka, med läderspill. Förutom rester av sulor som på grund av ekonomiska svårigheteT och ovanläder från skor, framkom flera fick rivas 1632 (fig. 1). Marken har legat fragment av bortskurna sömmar från obebodd och orörd under århundraden ovanläder. Därmed har lädret kunnat fram till maj månad 1987, då 8 arkeologis¬ återanvändas. tuderande och 2 lärare lyfte på torvorna Husen från 1400-talet har haft stabilare för att göra en provundersökning. grunder än de från äldre tid. Syllstenarna Orsakerna till varför denna fornläm- var förstärkta med lera. Hörnstenarna, ningslokal utsågs var flera. Kyrkans sista

30 M •• 1. Vikt, Ul FiirJtíílð' , fjr » ikcn ' u : < l Fotbpiy Hammer ■ " 4 |SJ$t. Hammer* ML .>•' . Sli v ,w r A\ ö— i Jt Kanjÿunit ;. \

'íVSgj «í' ■ ‘'ikíjJund j

J Kämpir ■SM�

)>* V . ‘Irn , - . P" K wd’ ,/?• »! .SI..-M6M ■_ . \! [ í / _ ! ■ fy \ avnisltrtolianalcn.nr 1 »/ \ 70 71 72 / f/uiløsåoffcni Kämpingebukten .Ur lótd Fig. 1. Grävningsplatsen med den triangulära allmänningen nordväst om Kämpinge gamla bykärna inringad. tid är väl känd medan frågan om uppkoms¬ storlek och arkitektoniska utformning. ten hittills har legat obesvarad. Detta ingick i det paket med olösta knutar Kämpinge by med rötter ned i vikinga¬ som följde med till grävningsplatsen. tid har en för perioden kustnära placering. Som skydd mot hastiga överfall från havs¬ De efterreformatoriska sidan låg byarna gärna indragna en bit in i upplysningarna landet. Nere vid den djupa bukten, bara några hundra meter söder om bykärnan, Trots att byn omnämns i en text från 1300- ligger resterna av en vall som har utgjort talets andra hälft blir inte uppgifterna om en avgränsning för en tidigmedeltida han¬ den fylliga förrän vi möter den i Lunds delsplats som användes säsongsmässigt. stifts landebok från 1570. Redan här om¬ En tanke var att den i närheten placerade nämns de problem som senare kom att kyrkan i ett tidigt skede inte bara hade tjä¬ orsaka nedläggningen av socknen. En del nat sockenborna, utan även varit en trons av byns jordar ”haffuer saand forderfuitt” tillflykt för resenärerna vid marknaden. vid denna tid. Placeringen av kyrkan på byns allmän¬ Ett knappt årtionde före rivningen be¬ ning, en bit från bykärnan avviker från rättas i Prästrelationerna för Skåne 1624 schablonplaceringen av sockenkyrkor att socknen var ”migit Forarmitt och bode (fig. 2). Detta understryker möjligheten kirchen och Byen och Mareken Aff Sand att den liturgiska funktionen förändrats ödelagt”. Denna tendens som vi kan följa under medeltiden. Svaret på frågan häng¬ genom dåtidens ögonvittnen finns också er intimt samman med byggnadens ålder, karterad på den äldsta kartan över byn.

31 4Bäu . i í *41 ; •V ?* /. "- * L*.>

' ■ T ?»=:: ..- . 2 ÉSfc m ” Hí J / ,% >0 'V ri? ‘;V y*:-' : V«*:ÿ Kjemjm* N // *• /

V . $ $ V* V- £r i & SS5 ís\ £*ÿ

V -d>

Fig. 2. Kämpinge by på Skånska rekognosceringskartan från början av 1800-talet. Kyrkan tillagd av författaren.

Denna är från 1600-talets andra hälft och kyrkans underhåll. Den fick istället bidra¬ visar områden i byns närhet som bär namn ga med byggnadsmaterial i den på sten fat¬ med sandanknytning. tiga bygden. Byborna blev får under kyr¬ Tydligen blev utarmningen av vångama koherden i Rängsocken och med på köpet genom flygsandens härjningar för svår till fick man klockan. Den kan beskådas även sist. Man skall kanske inte tänka sig en idag i det nya hemmets torn. översandning av den massiva omfattning som fick sockenborna vid Skagen på Jyl¬ Grävningsresultatet lands nordspets att överge sitt kyrkorum på 1700-talet och på så sätt ge eftervärlden Provundersökningen berörde endast 30 ett välbesökt turistmål i ”Den tilsandede m2 av allmänningens totala yta. Gropar på kirke”. Nej, det behövdes kanske inga lxl meter placerades på de platser som vandrande sanddyner för att knäcka den tilldragit sig uppmärksamhet vid den förs¬ agrara ekonomin här i utkanten av Söder¬ ta rekognosceringen. slätts bördiga jordar. I sydvästra delen av gräsplanen fram¬ Socknen blev så illa däran att man inte kom grunden till bogårdsmuren. Sträck¬ hade resurser till prästens uppehälle och ningen utgjorde kyrkogårdens sydväst-

32 ■ Området verkar inte ha utnyttjats med nå¬ ’Ü gon större intensitet då få gravar skar in i varandra och endast ett mindre antal ben från störda gravar låg i det omrörda kyr- kogårdslagret. Samtliga gravar hade res¬ > ■ -i'Mi i ter efter kistor i form av förmultnat trä och/eller spikar. m ■ De gravar som grävningen omfattade är eft alla nedgrävda från en nivå strax under en första översandning i området. Lagren V * som nedgrävningarna störde innehöll te¬ gelkross och skärvor av yngre rödgods. Allt sammantaget pekar mot en senme¬ u-: øg deltida gravläggning för samtliga döda. 26 meter nordöst om bogårdsmurens vinkel påträffades två murpartier som ut¬ gör kyrkans syd- och nordvägg (fig. 3). Grundmurens bredd uppgick till 1,65 me¬ ter och de kvarvarande lämningarna av dagermuren har en mäktighet på 1 meter. Skalmuren hade ytter- och innerliv av if grovt tillhuggna flintblock lagda i kalk¬ bruk. Själva kärnan bestod av flinta, Fig. 3. Den södra murresten sedd från norr. Från småsten och tegelstensbitar lagda i bruk. bottnen räknat syns de runda grundstenarna på På nordmuren var vilka de tuktade flintblocken murats med kalkbruk. yttersidan av kalkputs struken över grundstenarna och upp mot dagermuren. Avståndet mellan ytterliven hörn, då den vinklade av mot norr och öst. på dagermurama uppmättes till 7 meter. Grunden bestod av stora fältstenar och På grund av tegelstensresterna i mur¬ hade en bredd på 1,50 meter. Fragment av kärnan går det att sluta sig till att de funna dagermuren i form av grovt tillhuggna lämningarna av kyrkan inte kan vara äldre flintblock och små fältstenar låg kvar på än 1200-tal. Stora mängder kupat taktegel denna. Spår av kalkbruk ovanpå stenarna låg i raseringslagren runt väggstumparna. och även mycket bruk i raseringslagret Snarare är den lilla del av byggnaden som runt om muren visar att en ordentlig skal¬ påträffats troligen anlagd sent och om mur begränsat den helgade marken. man betraktar stratigrafin i de omgivande Den norra begränsningen är ännu dold, lagren troligen under senmedeltiden. men en gravfri yta i öster antyder slutet på Vid detta grävningstillfälle dök ingen¬ kyrkogården i detta väderstreck. Detta ting upp som antyder närvaron av en tidig¬ skulle ge en öst-västlig utsträckning på medeltida träkyrka. Inga djupt anlagda drygt 40 meter för gravområdet. gravar av hög ålder visade sig. Totalt påträffades sex stycken gravar un¬ der veckans arbete. Skeletten visade sig vara i gott skick trots den sandiga marken.

33 Bebyggelsen Prästens förbannelse De tre östligaste groparna som togs upp Det är vid den övre flygsandsnivån som vid provundersökningen påvisade inte ba¬ vår kunskap från de skrivna källorna tar ra gravläggningsområdets östgräns. Här vid. Förutom den lite karga beskrivningen fanns även antydningar om den bebyggel¬ på pergamenten finns även en muntlig tra¬ se som legat nära kyrkan. dition bevarad om orsakerna till kyrkans Spridda rester av vendiskt svartgods i öde. kulturlager och gravfyllningar i flera av Maglarps präst skulle en gång predika i provgroparna kan vara spåren efter den ti¬ Kämpinge kyrka. Den besvärliga vägen digmedeltida byn. dit och församlingens dåliga uppslutning Nyttjandet av denna del av byn verkar gjorde honom så ilsken att han önskade inte ha påbörjats ordentligt förrän under Guds förstörelse över kyrkan så att han senmedeltiden. I ett första magert kultur¬ slapp se den igen. Han blev bönhörd, lager närmast den gula moränleran låg slogs med blindhet och kyrkan blev snart ben från trefotsgrytor och andra rester av riven. yngre rödgods samt bottnar och skärvor Även om vi senare tiders barn inte helt till senmedeltida stengodskrus. Däröver har kurerats från blindheten, så har ändå kom ett första flygsandslager. Det andra fjällen fallit från våra ögon så att en fort¬ och tredje tunna kulturlagret, eller snara¬ satt undersökning skulle kunna påbörjas i re växthorisonten, har båda överlagrats av direkt anslutning till murarna. Bland an¬ nya ”flygsandskatastrofer”. Så når vi till nat skulle det vara intressant att utröna sist upp till 1632 års förödande översänd¬ om de funna kyrkomurarna representerar ning som avslutar lagerbilden innan da¬ delar av koret eller långhuset på en socken¬ gens gröna grästorvor tar vid i ett tunt la¬ kyrka eller väggarna på ett rektangulärt ger mylla. kapell. Mats Roslund Lunds universitets historiska museum

34

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades I860. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen är utgivare av ALF. Historisk tidskrift för Skåneland, som utkom¬ mer med fyra häften årligen. Tidskriften utges med bidrag frän Humanistisk¬ samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSER). Brev och manus till redak¬ tionen adresseras till docent Sten Skansjö, Historiska institutionen, Magie Lilla Kyrkogata 9 A, 22.1 51 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften, 50 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening. Adress till föreningens skattmästare. Allan PeTsson: Karhögstorg4 A, 223 55 Lund.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos föreningens sekreterare, arkivarie Anders Persson, Landsarkivet i Lund, Box 2016, 220 02 Lund eller hos skattmästaren.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens sär¬ skilda tillstånd.

Föreningens styrelse:

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö, ordf., landsarkivarie Anna-Christina Ulfsparré, Lund, v.ordf. , arkivarie Anders Persson, S. Sandby, sekr., professor Lars Larsson, V. Nöbbelöv, v.sekr., fil. kand. Allan Persson, Lund, skattmästare samt professor Nils-Arvid Bringéus, Lund. professor Erik Cinthio, Lund, professor Bertil Ejder. Lund, museichef Torkel Eriksson, Helsingborg, docent Siegrun Fernlund, Asmund- torp, överstelöjtn. Sven Hedin, Förslöv, fil. lic. Lars-Göran Kindström, Helsing¬ borg. museichef Anders W. Mårtensson, Lund, professor Birgitta Odén, l und, länsmuseichef Bengt Arne Person. Varberg. professor Göran Rystad, Lund, docent Slen Skansjö, Lund, läroverksadjunkt Curt Widenborg. Ronneby, intendent Gustaf Åberg, Simrishamn. Hedersledamot: professor Jörgen Weibull, Göteborg. ISSN 0345-0708