Kapet Av Skåne Stormaktssveriges Viktigaste Triumf Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Ingvar Bengtsson Kapet av Skåne stormaktssveriges viktigaste triumf Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.prismabok.se Prisma ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2008 Ingvar Bengtsson och Prisma, Stockholm Kartor: Stig Söderlind Omslag: Carl Åkesson Tryckt hos WS Bookwell, Finland 2008 isbn 978-91-518-5067-2 Innehåll Förord Introduktion Prolog En skördens tid eller – en skammens? Från Ulfsbäck till Ulfeldt ”Vi ska dra varandra i öronen – så hårtestarna ryker!” Horns skånska krig ”Ju mer de sköt – ju roligare tyckte jag det var” ”Det makalösa landet – ett fett sädesgärde” Sverige vid -talets mitt: ”Bättre vi får ett stycke av hans land – än han av vårt” ”Nu kan vi titta dansken in i köket” : krig och fred – och krig igen ”Den ädla fågeln blir kvar i sitt rede” – men i Malmö föll huvuden för bödeln Mellan krigen ”… att rensa denna provins från utlänningar” Epilog Skånes dansk-svenska historia – Litteratur: Översikter, källor och referenser: Bildförteckning Ortsregister Personregister Introduktion ”Som en fredsälskande och förhandlingsinriktad stat ser Sve- rige ingen anledning att uppmärksamma att det är 350 år se- dan skåningarna genom freden i Roskilde blev svenskar. Det är lite av en historieförfalskning eftersom nationsbytet innebar en enorm förändring och är det största integrationsprojektet Sve- rige haft att hantera.” Professor Peter Aronsson i Vetandets värld, Sveriges Radio, december , med anledning av att det officiella Sverige uppmärksammar förlusten av Finland , men ”glömmer” erövringen av Skåne . När det fattiga och eftersatta Sverige efter sina framgångar i trettioåriga kriget tog klivet in i Europas översta maktsfär låg de östdanska provin- serna Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm (Skånelanden) i vägen för det svenska imperiebygget. Karl X Gustav lyckades på sin våghal- siga marsch över Bältens isar under ett par februariveckor 1658 rul- la upp hela det danska försvaret bakifrån, och när han i den panikar- tade freden i Roskilde tilltvang sig hela Östdanmark och halva Norge växte aptiten: Danmark skulle bli en svensk provins, den danske kung- en avsättas, adeln flyttas till Ryssland, Köpenhamn raseras och Malmö bli ett sydligt centrum i ett storsvenskt rike. Men försöket misslyckades i det nya krig Karl X Gustav startade några månader efter att freden i Roskilde satts på pränt. Den nya freden i Köpenhamn 1660 kom att korrigera de svenska vinsterna från 1658, med undantag för Bornholm och delar av Nor- ge vilka återgick till Danmark är det forna Östdanmark i dag den enda resten av Stormaktssveriges många erövringar. När Karl X Gustav riskerade tusentals soldaters och hästars liv på Bältens tunna isar talade hela Europa med fasa och beundran om de 9 kapet av skåne oövervinnerliga svenskarna och deras nye krigarkung. Men utan hjäl- pen av den danske överlöparen Corfitz Ulfeldt – Danmarks mäktigas- te man vid sidan av kungen fram till att han flydde och fick asyl hos drottning Kristina 1652 – hade utgången av kriget 1658 kunnat bli en annan. Ulfeldt, rangordnad som Sveriges ”förnämste minister”, vägledde Karl X Gustav på det vådliga krigsäventyret, förmedlade kungliga or- der till militären och fick förtroendet att leda fredsförhandlingarna – mot sina forna landsmän. Fylld av revanschlust tvingade han av Dan- mark en tredjedel av dess yta och belönades av Karl X Gustav med gods och gårdar. Men samarbetet sprack när kungen förstod att Ulfeldt hade planer på att göra Skåne till en adelsrepublik, med sig själv som leda- re och brobyggare mellan Sverige och Danmark. Från sin nya boplats i Malmö började Ulfeldt och hans hustru istället liera sig med skåning- ar som planerade en kupp för att kasta ut svenskarna. Sammansvärj- ningen misslyckades, några av kuppledarna mötte bödeln på Stortorget i Malmö men Ulfeldt och hans hustru klarade sig efter en dramatisk flykt till Danmark, där de omedelbart fängslades för högförräderi mot sitt gamla hemland. Länge hade Corfitz Ulfeldt en egen skampåle på ett torg i Köpen- hamn och han har kallats ”det mest kvalificerade vanvett Danmark producerat”. Men vem var mannen som skaffade sig en huvudroll i de händelser som stöpte om den nordiska kartan? Och vem var hans lo- jala hustru, Leonora Christina, kungadottern som organiserade parets dramatiska flykt från Malmö och senare skrev en världsberömd bok, Jammersminde? Ny forskning ger en del svar. Genom att låta Skåne och dess specifika förhållanden speglas, och del- vis ställas i centrum för konflikterna mellan Sverige och Danmark, lyfts tidigare förbisedda eller förträngda fakta och myter fram kring de första trevande försöken att försvenska skåningarna, att göra dem till lojala svenska undersåtar. Samtidigt kopplas det regionala makt- spelet i norra Europa till de stora, samtida omvälvningarna på konti- nenten: Påven och hans allierade, den habsburgska dubbelmonarkin, som tvingas ge upp planen att dominera över ett konfessionellt splitt- rat Europa och banar väg för huvudfienden Frankrike, och sjömakter- na Nederländerna och England som tar ledningen i den första globala världshandeln. 10 Introduktion Det är en tid präglad av nytänkande och aggressivitet. I detta nya Europa, kallat det tidigmoderna, blev krig och inte fred det normala tillståndet. Följderna för det nyligen perifera Norden blev stora. Sveri- ge omvandlades till en militärstat i jakten på att göra Östersjön till ett svenskt innanhav. Danmark, den tidigare ”mästaren i sjön”, vägrade ge upp sin ledande roll men misslyckades både att militärt besegra Sveri- ge och att skaffa sig pålitliga bundsförvanter när den europeiska stor- politiken bokstavligen flyttade in i Öresund, och de stora sjöfartsna- tionerna inte längre fann sig i att den danske kungen höjde tullar och konfiskerade skeppslaster, som vore han en medeltidsfurste. Bokens resa börjar i den lilla småländska prästgården Ulfsbäck, där ett möte mellan två av den nordiska historiens mest färgstarka och om- stridda kungar, Sveriges Gustav II Adolf och Danmarks Christian IV, kanske kunnat ändra historiens gång men istället kom att urarta i ett praktfullt gräl. Samma år, 1629, inledde den 23-årige Corfitz Ulfeldt i Köpenhamn en enastående karriär hos sin blivande svärfar, Christi- an IV. Knappt 20 år senare satt Ulfeldt bredvid Karl X Gustav i släden på bältens isar och pekade ut färdriktningen mellan de danska öarna. Men det var generalkvartermästaren Erik Dahlbergh som – när alla andra försvunnit från scenen – falskeligen tog åt sig äran av att ha gett kungen de avgörande råden om isens hållbarhet: ”Med Guds hielp ar- méen uthan skada öfverbringa.” Ännu för hundra år sedan var myten så levande att Dahlbergh hyllades som Karl X Gustavs jämlike hjälte när Roskildefredens 250-årsjubileum firades i nationalistisk yra, för att dämpa sorgen efter ett annat jubileum, förlusten av Finland. Ulfeldt nämndes inte med ett ord i de högstämda talen, för vem ville höra talas om en dansk överlöpare när man skulle fira minnet av hur ”Gud bygg- de en bro över isen” och återförde de sydskandinaviska landskapen till sin ”gamla hemvist”? 11 Prolog En skördens tid eller – en skammens? Uppe på kullen susar det fredligt i de gamla trädkronorna. Gångar- na är välkrattade innanför den vitrappade kyrkogårdsporten som bröl- lopsgäster och begravningsföljen gått igenom under mer än fem sekler. Kyrkans 30 meter höga torn var en gång ett viktigt landmärke för han- dels- och krigsfartyg i den närliggande Kögebukten. Helgedomen, med spår av samma vackra franska gotik som Roskildes domkyrka, kalla- des ”domen” eftersom den var större och vackrare än vad som normalt anstod en landsortskyrka. Nedanför kyrkbacken bredde förr de feta och bördiga slätterna ut sig över ett landskap som var Själlands agri- kulturella hjärta. Byn kallas än i dag ”smörhålan”. Mellan Köpenhamn och Roskilde, en timmes tågresa från Malmö, ligger kommunen Høje Taastrup. Parcellhus och småföretag har för länge sedan trängt undan de stora bondgårdarna. För 350 år sedan vändes här ett av de viktigaste bladen i den svensk-danska historien, ett blad som berättade om det som senare blev känt som Roskildefreden. Den blev resultatet av Karl X Gustavs djärva härtåg över bräckliga isar mellan de danska öarna de två första veckorna i februari 1658. Efter en brand 1936 återstår av prästgården i Høje Taastrup bara en vägg i den medeltida ringmuren där en tavla erinrar om vad som utspelade sig de ödesdigra dagarna för tre och ett halvt sekel sedan: ”1658, D. 16 februar paabegyndtes fredsforhandlingerne.” Fredsavtal tog i regel år, eller åtminstone månader att slutföra, men här förelåg en utpressningssituation. Hela Danmarks existens var hotad, Jylland lik- som de tyska grevskapen och öarna, med några få undantag, behärska- des av svenskarna. Danskarnas taktik att vinna tid möttes med ultima- tum: Uppfyll våra krav, annars stormar vi Köpenhamn! Efter två dygn låg ett grundavtal på bordet i prästgården. 13 Prästgården i Høje Taastrup som den såg ut innan den brann ner 1936. Här förhandlades hu- vuddragen i det som är känt som Roskildefreden fram mellan den 16 och 18 februari 1658. Det fanns varken plats eller tid för sedvanliga ceremonier, maten tröt och delegaterna klagade över att de fick sova på golvet. Knappt två mil härifrån väntade svenska trupper på order att stor- ma Köpenhamn. De svenska förhandlarna Corfitz Ulfeldt och Sten Bielke pressade danskarna Jochum Gersdorff och Otto Skeel att ge upp Skånelanden. I den mur som återstår av den historiska byggnaden finns en platta som erinrar om de panikartade dagar då hela Danmarks öde stod på spel. På ett valv i kyrkan hänger ett svenskt svärd som påstås ha tillhört Johan Skytte, en svensk fänrik som tros ha stupat vid den misslycka- de svenska stormningen av Köpenhamn den 11 februari 1659. Till vapnet är en gammal be- svärjelse kopplad: ”Ta inte ner svärdet, för då kommer svensken tillbaka!” Hittills har svärdet överlevt flera restaureringar av templet, och i år har svärdet inspirerat en teatergrupp att sätta upp en musikal, Kården i kirken (Svärdet i kyr- kan), som bygger på en annan legend om en svensk officer som förälskade sig i en bondpiga i Høje Taastrup under de så kallade svenskekri- gen 1658–1660.