Västerbotten •

Ortnamn 4*91 I detta nummer Innehåll Årets sista nummer handlar om västerbottniska ort­ namn. Sigurd Fries, fram till 1988 professor vid institutionen för nordiska språk vid Umeå universi­ Våra ortnamn- Sigurd Fries 182 tet, har skrivit den översikt som upptar större delen Ortnamnen och den äldre av häftet. Vi får inledningsvis en allmän inledning bebyggelsehistorien 187 om ortnamn och ortnamnsforskning. De ortnamn Några ortnamnstyper från medeltiden 202 Sigurd Fries tar upp till behandling i sin artikel är framför allt äldre namn från vikingatid och medeltid. Sjönamnen och bebyggelsehistorien 209 Ortnamn med samiskt ursprung är ej medtagna, Några namn som kan vittna om svenskars vilket bl.a. innebär att ortnamn från våra inlands­ kontaker med samer och finnar 213 kommuner egentligen inte berörs i detta samman­ Några ortnamn längs kusten 215 hang. Lars-Erik Edlund, docent vid institutionen för Ett knippe ogenomskinliga ortnamn 220 nordiska språk vid Umeå universitet och ordförande i Västerbottens läns hembygdsförbund, skriver om Namn på nybyggen- Lars-Erik Edlund 228 nybyggenas namn. Dessa namn som mer än de äldre Litteratur 235 har med inlandet och ij älltrakterna att göra, är yngre ochhärrör huvudsakligen från 1700-talet eller 1800- Ortnamnsregister 237 talet. Från hembygdsföreningarna 240 I några fall kan stavningen av ortnamnen i detta nummer avvika från vad som är brukligt eller vad som står på kartor och skyltar (t.ex. Hersånger/ Hertsånger). Detta är medvetet och grundat på vad forskare idag anser riktigt. Ortnamnen är kursivera­ de i texten och återfinns också i ett register längst bak i häftet.

Omslagsbilderna Framsidan: Ur Sven Hanssons bildsamling, Latikberg, Vilhel­ Baksidan: Byn Överklinten i Bygdeå socken har fått sitt namn av mina, 1950-talet. Västerbottens museums bildarkiv. det branta berget, klinten, som syns till höger på bilden och som nu heter Storklinten. Foto: Tor Ekholtz, 1930-talet. Västerbotten • Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum i Redaktionens adress: Tidskriften Västerbotten, Västerbottens samarbete med tjänstemännen vid Skellefteå museum. museum, Gammlia, 903 42 Umeå. Telefon 090/11 86 35. Ansvarig utgivare: Anders Huggert. Rekvisitioner och prenumeration: Västerbottens läns hembygds­ Redaktör och grafisk formgivare: Bo Sundin. förbund, postgiro 6 26 22 - 6. Prenumeration och distribution: Hjördis Boman och Gun-Amy Zakrisson. Offsettryck: UTAB, Umeå 1991. ISSN 0346-4938. att texten är ganska okomplicerad och lättläst. Förra Förordet numret innehöll 92 bilder på 60 sidor - vilket är väldigt mycket. Detta nummer är tyngre och svårare, innehåller få bilder och mycket text. Ortnamn och ortnamnsforskning intresserar många Redan för 68 år sedan kunde läsarna av vä ster- i dag, vi ser det genom frågespalter i dagstidningarna b o tte n ta del av redaktionens svårigheter med så­ och genom radio- och TV-program, där för övrigt våra dant här, då hette det; ”Det har anmärkts från medarbetare i det här numret, Sigurd Fries och Lars- lärarhåll, att föregående årgångar av Hembygdsbo­ Erik Edlund, har blivit bekanta namn. ken varit alltför ’tidningsmannamässigt’ redigerade, Två svårigheter för ämnet med sig när man skall varmed väl avsetts att inte allt innehåll präglats av utarbeta en skrift: det är väldigt svårt att illustrera vetenskaplig grundlighet. Andra ha från rakt mot­ en text som handlar om ortnamn och det är svårt att satt utgångspunkt klagat över att böckerna inte varit förklara ett ortnamn utan att texten blir för veten­ ’lätta’ nog. Från kompetentaste håll ha däremot skaplig; det går nästan inte att undvika den speciella givits ord av erkännande.” Ja, så är det: glädje och terminologin och den gamla skolgrammatiken. sorg. Tur att man på den tiden visste var kompeten­ Det första problemet hänger samman med det sen fanns. För att hjälpa första gruppen (lärarlaget) faktum att endast en mindre del av våra ortnamn på traven publicerade man i nästföljande årsbok grundar sig på topografiska förhållanden, dvs. man (1924-25) ett antal lättsinniga vitsar, t.ex: ”En enögd kan oftast inte genom att titta på landskapet förstå cyklist har råkat köra på den gamle skämtaren An­ varför en by heter det den heter. Men om det skulle ders Erssa i Bäcken med sådan fart, att Anders vara det, är det inte alls är säkert att det är möjligt att Erssa, cykeln och cyklisten bilda en enda röra på fotografera en by med ett omgivande landskapsav- landsvägen. Anders Erssa är först på benen och snitt på ett önskvärt sätt längre, eftersom de tidigare identifierar sin ’påkörare’. I betraktande av dennes öppna ytorna har växt igen. (En del sådana jämföran- lyte utbrister Anders Erssa med oförställd beundran, de landskapsbilder publicerades i Västerbotten2/ fryntligt berömmande: Men hördu, att du såg mej!” 83.) Oftast är man därför hänvisad till äldre bilder Riktigt så roliga är vi inte numera, men för att och det är inte alltid sådana finns. lätta upp detta bildkarga nummer, publicerar vi en Det andra problemet är inte lättare att råda bot bild med titeln: ”Konung Gustaf V vid infarten till på. Tidskriftens läsare är förhoppningsvis vana vid Nordmaling juli 1921".

181 b fa j e r,

M l Våra ort ,?/» ftrijmt* * h Sigurd Fries

Vårt ordförråd vidgas ständigt. Nya begrepp kräver nya ord: friggebod, värsting. Men nya ortnamn bildas dlnftski nog i ännu snabbare takt. Ibland kommer de till genom ett klubbslag i en namnberedning. När ett nytt bostadsområde plane­ ras, får gatorna och kvarteren namn redan innan de är färdiga. Oftast väljer man temanamn: Ostvägen, Mjölkvägen, Filgränd. Och själva hittar vi på nya namn utan att vi tänker på det. Om vi har satt upp en friggebod på vår m sommarstugetomt, talar vi kanske i början om den ■mmmm 9 som ”lillstugan” eller, om det är farmor i familjen som hcoven- använder den, för ”farmors stuga”. Men så småning­ om övergår beteckningarna till att bli namn: Lillstu­ gan eller Farmors stuga. Intill dessa nybildade namn kan det finnas myck­ et gamla namn. Lillstugan kan ligga i en by med ett namn från vikingatiden. Gamla och nya ortnamn finns sida vid sida i en bygd. De gamla namnen hör i själva verket till en bygds fornminnen lika mycket som hällristningar, gravrö- sen och medeltidskyrkor. Ett ortnamn från järnål­ dern och ett järnåldersgravfält är båda fornminnen som kan berätta för oss något om bygden: gravfältet genom att arkeologen bedömer gravarnas utseende

"Charta öfwer Wästerbotten afcopierat wid Kongl. Landtmäteri Contoiret Anno 1714", så lyder texten som finns på kartan här intill. Kartans, eller rättare kartornas (för det finns två i huvudsak likadana) bakgrund är inte riktigt klarlagd, men de ritades troli­ gen det nämnda året. Originalen omfattar även nuvarande Norrbotten; den återgivna kartan är en detalj. Av de två kartorna är denna försedd med flest ortnamn. Kartan är orienterad med norr åt höger och väster uppat. Foto: Lantmäteriverket, Gävle.

182 'UCStiH IrjUsiä, i’ttn'ifm

y i a / i

IT U (O

io'Jian '* CStOH fasiéiti mtBK

fr' O rnin vtSiueH li'tl'i; och innehåll, ortnamnet genom att språkforskaren undersöker dess beståndsdelar och tolkar det. Det brukar finnas upplysande tavlor vid våra Lövångernämns första gången i en handling från 1314 fornminnen som beskriver gravröset, kyrkan eller och skrivs (i en avskrift från 1340-talet)lefanger. Ett vad det kan vara. En motsvarande tavla med uppgif­ uttal Levanger har levat kvar ända in i vår tid bland ter om ett gammalt ortnamn, t.ex. Lövånger, skulle äldre ortsbor. kunna ha en text som den i rutan här bredvid. Namnet är sammansatt. Senare leden är detanger i ( Vi har en fornminneslag som är till för att skydda Sverige vanligenånger) som är så vanligt längs Nor­ våra ”vanliga” fornminnen, och det är utmärkt. Men ges kuster (Stavanger, Hardanger, Varanger). Ordet vi måste vara lika noga med att skydda våra andra har använts om (trånga) fjordar eller havsarmar men tycks ha kommit ur bruk sannolikt för mer än tusen år fornminnen, ortnamnen. Om ett bynamn från järnål­ sedan. Lövånger är alltså ett mycket gammalt namn, dern rationaliseras bort ur fastighetsregister osv., så tillkommet under århundradena före 800-talet, alltså är det att jämföra med att en grävskopa vräker före vikingatiden. Då nådde vattnet mer än 10 meter undan en gravhög över nutida havsnivå, och fjärden eller havsarmen - ”angern” - gick fram där Avafjärden, Gärdefjärden, Högfjärden och Älgträsket nu ligger och kanske norrut fram till havet utanför Bureå. Tack vare denna farled Vad är ortnamnsforskning och hur slapp de sjöfarande den besvärliga passagen utanför Bjurön och fick ett gott skydd i hårt väder. Förleden (i bedrivs den? äldsta tid Hlewa-, senare Lev- och Löv-) som består av ett ord, nära besläktat med vårt nutidalä, styrker detta Ortnamnen kan undersökas på flera sätt, och de ger antagande. NamnetLövånger kan alltså översättas svaret på olika frågor. Man kan försöka förklara dem, med 'den trånga havsarmen som ger lä’. tolka dem. Man rekonstruerar då, så gott det går, Namnet kom väl så småningom att användas om den deras ursprungliga form och försöker identifiera de­ hamn som kom till och som blev ett centrum för bygden och efter kristendomens införande också kyrkplats. ras beståndsdelar. För att ta ett exempel från Västerbotten. Vad betyder Rickleå? Den frågan skulle vi inte kunna ge ^ -J något säkert svar på, om vi inte visste mera om namnet. Men tursamt nog har Rickleå näm nts redan på 1400-talet och skrivs då Rikardeaa. Av det kan man dra den slutsatsen att Rickleå från början har bestått av namnet Rikard och ordet å, allts hRikardå. men jag vill gärna framhålla att ortnamnsforskning- E tt a som uttalades långt under medeltiden övergick en naturligtvis, som andra vetenskaper, har en utar­ småningom till å. Varför Rikard har förändrats så betad metodik som man måste följa, annars går det kraftigt måste ortnamnstolkaren också förklara - snett. men det återkommer vi till längre fram. Ortnamnsforskning är alltså språkvetenskap, och När man arbetar med ortnamn, märker man att den ger som sådan viktiga bidrag till språkhistorien det är tolkningarna som de flesta människor är och etymologisk forskning, dvs. forskning rörande intresserade av. Det är särskilt förklaringar till dunkla våra ords ursprung och släktskapsförhållanden. ortnam n, Hjo, Siljan, Skellefteå, som väcker intresse, Men ortnamnsforskningen kan också lämna bi­ och det är ju roligt. drag till en helt annan typ av forskning, nämligen till Men detta intresse för ortnamnstolkning har en bebyggelsehistorien. Eftersom det ibland går att ål- baksida. Det lockar till fantasifulla och misslyckade dersbestämma ortnamn, så kan man med deras hjälp tolkningsförsök. Jag skall inte ge några exempel, belysa bebyggelsehistorien och i gynnsamma fall ge

184 en bild av hur bygden har vuxit fram. Någon gång från hus, gårdar och byar till socknar, härader, land­ kan man visa att ett ortnamn eller oftare en viss typ skap och länder” och ägonamn dvs. ”namn på åker av ortnamn har kommit till genom inflytande från och äng”. Naturnamnen består av sjönamn, ånamn, annat håll. I så fall kan ortnamnen också ge upplys­ önamn, viknam n osv. ningar om kulturimpulsers spridningsvägar. Det är bebyggelsenamnen som kommer att stå i Om ortnamnstolkningarna ger bidrag till etymo- centrum i det följande och då i första hand bynamnen, logi och språkhistoria, så kan denna typ av ort- alltså namn på platser där människor har slagit sig namnsforskning belysa historiska förlopp. ner och bott. Många av dessa byar är väl numera Den här presentationen av Västerbottens svens­ tätorter eller samhällen av olika slag, men de flesta ka ortnam n kommer i huvudsak a tt följa den bebyg­ har bevarat sin karaktär av jordbruksby — även om gelsehistoriska linjen. Meningen är att med ortnam­ det kanske i många av dem inte bedrivs något jord­ nens hjälp försöka teckna vissa drag i bebyggelseut­ bruk längre. vecklingen under de äldre skedena. Men för att kun­ En del av dessa namn har varit bebyggelsenamn na göra det måste jag behandla namnen språkligt, ända från början. Nygården, t.ex., fick säkert sitt och på så vis kommer jag att ge en hel del ortnamn s- namn när den anlades, och fick därmed ett prim ärt tolkningar i det långa bebyggelsehistoriska avsnit­ bebyggelsenamn. Men de flesta av våra bebyggelse­ tet. Enbart ortnamnstolkningar tar jag upp allra sist namn har ett förflutet som naturnamn eller ägo­ i ett par avsnitt, ett om namn längs kusten, och ett om namn. När man slog sig ner vid Burträsket och bröt namn som verkar egendomliga. mark där, kallade man den nya bebyggelsen Bur­ Det har skrivits ganska mycket om Västerbottens träsk, och bosatte man sig på Sandgärdan, fick bo­ ortnamn. Det allra mesta materialet i det här häftet sättningen namnet Sandgärdan. Dessa är alltså se­ är hämtat från denna ortnamnslitteratur. För att kundära bebyggelsenamn. De flesta namn som kom­ man skall kunna se detta och läsa mera om vad som mer att behandlas i det följande tillhör, som vi kom­ har sagts i dessa frågor, har jag angett namnet på den mer att se, kategorin sekundära bebyggelsenamn. författare som jag refererar samt ett årtal inom För att kunna tolka ett ortnamn någorlunda sä­ parentes. I litteraturförteckningen allra sist kan kert bör man helst veta tre saker: 1. hur namnet man med hjälp av författarnamn och årtal hitta skrevs i äldre källor (helst från medeltiden), 2. hur namnet på den bok eller artikel som jag hänvisar till. det uttalas i gammal, genuin dialekt, 3. hur det ser ut på platsen. Vi såg att problemet med Rickleå löstes tack vare ett omnämnande — ett belägg som termen är - från Några termer och några hjälpmedel 1400-talet. En del av Västerbottens ortnamn - men tyvärr förhållandevis få - omtalas i källor från med­ Man brukar dela in ortnamnen i två huvudkatego­ eltiden. Det är i allmänhet i brev av olika slag, rier: kulturnam n och naturnam n. ”Kulturnamn är gåvobrev, köpebrev osv., som med en gemensam term benämningar på sådana företeelser som har skapats brukar kallas diplom. Men fr.o.m. 1540-talet får vi av eller på ett avgörande sätt formats av människan, belägg på, i praktiken, alla då existerande byars medan naturnamn är benämningar på av naturen namn, detta tack vare Gustav Vasas noggranna skatt­ skapade och formade lokaliteter.” Så definierar Bengt läggning av Sverige. Dessa årliga skattelängder, som Pamp de båda term erna i ”O rtnam nen i Sverige”, en ger noggranna upplysningar om skatteunderlaget bok som ger en lättillgänglig och bra introduktion i för varje by - byns ”storlek” - brukar kallas jorde- ortnamnsforskningen. Kulturnamnen delas in i fram­ böcker. De kommer att åberopas i det följande. Det för allt två grupper: bebyggelsenamn, dvs. ”namn på finns också andra längder från äldre tid, t.ex. tionde­ alla slags bebyggelser och administrativa områden, längder. Även äldre kartor, särskilt storskiftes- och

185 f£!>C*^~~e> &GÅ /%,* ip« 1?‘*'fav. afl- q z ^ W * ~ c—i /»rCg^*fr t£fSp cre"cc€. -(tX'fVv^.^ or V f*& * — ^ tf^ ^ /fj/h ^ ft** *+- +b±ft~ b ‘u & r £ « '> 'x7 v* /^^rr r~~ ^pjPfzrjr^ f f W » ? , ' ' lJ ' W u ‘ ^ Ip A V cIitO H - O r <*«* -'’ tv— »«• .v) IyjO tttfl*» iW pfi' ft’ t’ t^W yjyaqjjjyE p A l y c 4 ^ ^ GW e — V* oc-~~^lrU'~-&t')^ r- v / r — °«- ' r /* * f /F <*-'■ GC-ff —7 /- \ ^fÄ/ >4öX / 5 Ötv0 v v»**/,* 4 ^ -255? S r * IY - i .A ~&L*. iAt y J rSL’ & h éiflt-3r^ $ ~ ^ r £ u ^ A , , . , SL Siw L a ci? k lUv, ^/r-g i-#i£ - .,As^a £v% Cir ‘~ . fn/U>

■ k 2 * & i «■■*** * 2 ^Ji3 fé ~~&i9fn■' > ' v^ 7 ‘7/ ^ © ’pi#— r’V . (U k s— £<• J ~ , >--- ■ : .■ : '. Mfc .'»sf ' * ? ■ *vJi! -<*äBF3E *s£; V i ^SStit' * Ar^) äv Jm- M- j»^- . Det s.k. Håknäsbrevet, daterat 22 november 1494. Lagmannen Erik Olofsson i Ångermanland dömer i en tvist mellan Håknäs' och Öre byamän om fisket i Öreälven. 1 brevet (diplomet) nämns en del ortnamn, bl.a. naturligtvis Håknäs (hakanes) och Öre (aura). Bland synemännen, sex bönder från Umeå och sex från Grundsunda, nämns Jon nielsson i kadis (Kåddis), eric i taflä (Tavle, Inner- och Ytter-), Esbiorn i hörne (Hörneå) och oloff ingälsson i myälu (Mjöle, Norr- och Sör-). Dessa namn har vi markerat i brevet. Originalet förvaras i Folkrörelsearkivet i Umeå.

lagaskifteskartor innehåller ett värdefullt ortnamns- m aterial. Mycket av det material som behövs, om I dialektuttalet kan en ursprungligare form av ett man vill undersöka västerbottniska ortnamn, ortnamn finnas bevarad. I Lövånger har ö-uttalet finns i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesar- ersatt ett äldre uttal med e. Vi ser det av att namnet kivet i Umeå (DAUM). Där kan man få god skrevs levanger i ett diplom från 1314 (i en avskrift hjälp av personalen. Man kan skriva dit (Box från 1340-talet). Men ett uttal Levanger har levat 4056, 904 03 Umeå), ringa dit (090-13 58 15) krav ända in på 1900-talet bland äldre ortsbor. eller, ännu hellre, göra ett besök (Jägarvägen Att en ortnamnstolkning måste stämma överens 18, snett emot Tegskyrkan). Inom arkivet har med terrängförhållanden m.m. är väl ganska själv­ man startat serien Övre Norrlands ortnamn. klart, men har kanske inte alltid beaktats i de fall då Från Norrbotten har flera häften kommit ut ortnamnen har tolkats uteslutande vid skrivbordet. men från Västerbotten ännu så länge bara ett, Vi tar nu upp den bebyggelsehistoriska tråden och nämligen om bebyggelsenamnen i Vännäs kom­ ser vad ortnamnen har att säga om Västerbotten i mun av Claes Börje Hagervall. äldre tid.

186 Ortnamnen och den äldre bebyggelsehistorien

Gränsen mellan Ångermanland och Ortnamn som slutar på -sta anses ha tillkommit Västerbotten - en gammal kulturgräns redan under de första århundradena av vår tideräk­ ning, men namntypen tycks ha använts under flera Ar 1732 red Carl von Linné upp genom Norrland, århundraden, åtminstone fram till vikingatiden, dvs. utrustad med rekommendationsbrev från Kungl. fram till 800, i Norrland kanske längre, sto-namnens Vetenskapssocieteten i Uppsala, för att studera den nordgräns mellan Ångermanland och Västerbotten dåfÖrtiden ganska okända provinsen Lappland. Un­ vill man därför gärna tolka som en nordgräns för en der sin ritt upp längs Norrlandskusten gör han hela äldre typ av bebyggelse i Sverige. tiden iakttagelser av naturen omkring honom. Han är ivrig, nyfiken och glad - det är en spännande resa för en så ung man - han fyllde tjugofem år då han lämnade Uppsala. En uppländsk bygd Men när han passerat gränsen mellan Ångerman­ land och Västerbotten - det var den 3 juli - och För att få lite bakgrund till bilden av de västerbott­ närmar sig byn Sörmjöle skriver han lite vemodigt niska ortnamnen skall vi titta lite på de äldre bebyg­ (jag moderniserar hans språk och översätter hans gelsenamnen i en uppländsk bygd. På kartan på latin): ”Jag såg här inga blommor, nej ej en gång nästa uppslag ser vi delar av socknarna Boglösa, harsyra, som var min enda tröst i Ångermanland, Lillkyrka och Vallby ett stycke sydost om Enköping, utan endast kabbeleka, som här är vårens första i det område som av gammalt kallas Trögden. tecken och tuvull och ängsull, vilka begynte slå ut. Vi finner till att börja med några exempel just på Dvärgbjörk växte här i stor mängd men hade ä n n u sto-namn, 4 stycken: Hemsta, Blacksta, Ålsta, Dräg- intet tecken till hängen eller blad. Här var ingen ask, gesta (de är understrukna på kartan). Det finns 9 lönn, lind, alm, ej heller pil i hela landet, än mindre nam n på -by: Kärrby, Svallby, Utmyrby, Lisselby, hassel, ek, bok/’ Det är tydligt att han vill markera Viggeby, Hånningby, Kroby, Skälby och Vallby (de är att här mellan Ångermanland och Västerbotten sker till hälften inramade på kartan). 3 av namnen slutar det en förändring i vegetationen. på -inge: Hävlinge, Hässlinge och Gymminge (de är i Linné var naturforskare, och vi kanske inte skall sin helhet inramade). Det finns bara ett Sätra, näm ­ begära att han också skulle ha iakttagit förändringar ligen i kartans sydvästra hörn (inringat). Det är i ortnamnsskicket. Men han hade faktiskt med lika annars en vanlig namntyp, både osammansatt som stor rätt kunnat påpeka att en ortnamnstyp, som följt här och sammansatt (t.ex. Kalvsätter, Bredsättra). honom hela vägen från Uppsala, upphörde just här N am net Kumla, som finns i kartans norra del (in­ mellan Ångermanland och Västerbotten. Det var ringat), är ganska typiskt för dessa delar av Sverige. nam nen på -sta som var så vanliga i Uppland ( Årsta, Likaså är Tuna, sammansatt eller som efterled (t.ex. Flogsta, Tensta) och som ännu förekommer i Ånger­ Simtuna, Ulltuna), vanligt i Mälarlandskapen men manland. Godmersta i Grundsunda nära gränsen saknas på vår karta. Där finns emellertid ett exempel mot Västerbotten var den sista byn med ett sto-namn på tosa-namnen som förekommer i Syd- och Mellan­ som han passerade. sverige, nämligen Boglösa, som är sockennamn.

187 Ortnamnen i en upp­ ländsk bygd. Utsnitt av topografisk karta från sydvästra Uppland.

K lar boy'

Lill kyrka f:g llacksla

ÅldérdocxssM

Alla dessa namn eller namntyper (utom möjligen hörn, nära Bygdeå kyrka (de är understrukna). Men Sätra) tillhör det första årtusendet av vår tideräk­ till skillnad från Källby, Svallby osv. i Uppland har ning, de flesta av dem tiden före vikingatiden, dvs. de här namnen bestämd form - de slutar på -byn , inte före ca 800. Några av dem kan gå tillbaka till århund­ på -by, och sådana namn, anser man, är betydligt radena närmast efter Kristi födelse. yngre än namnen på -by i Mellansverige. En annan skillnad är att de här båda namnen innehåller ett personnamn och en yrkesbeteckning. Onde är ett personnamn, känt från 1500-talet i Västerbotten, En västerbottnisk bygd och skinnare betyder ju ’skinnberedare’. Det finns bara ett öoda-namn på kartan, Junkbo- Om vi gör ett liknande utsnitt ur en karta över da, i sydöstra delen (till hälften inramat). Men en mellersta Västerbotten, hittar vi inte någon av de knapp mil söder om kartan finns Djäkneboda och lika namntyper som vi fann på Upplandskartan, möjligen långt norr om den Gumboda. boda är en tämligen med ett undantag, som dock är skenbart. vanlig efterled bland bebyggelsenamnen i Västerbot- Vi har två namn innehållande by liksom i Upp­ ten. En annan är böle (Risböle, Baggböle, Djäknebö- land, Öndebyn och Skinnarbyn i kartans sydöstra le), men något böle-namn finns inte med på vår karta.

188 Både boda- (oftast som bo) och åö/e-namn förekom­ Resultatet av denna hastiga jämförelse mellan namn­ mer i Syd- och Mellansverige, men de tillhör en yngre skicket i ett uppländskt och ett västerbottniskt områ­ kategori av bebyggelsenamn. de är alltså att ingen av de riktigt gamla namntyper­ En namntyp som saknas helt i den uppländska na i Uppland återfinns i Västerbotten. Vi skall nu se bygd som vi nyss granskade är namnen på -mark. Det lite närmare på detta. finns 4 sådana på vår Västerbottenskarta: Sjuls- Den mest upplysande namntypen är, som vi såg, mark, Göransmark, Hemmingsmark och Gullmark sto-namnen. Deras utbredning mera i detalj kan vi (de är helt inramade). studera på kartan här intill. Vi ser hur oerhört En annan namntyp, mycket karaktäristisk för koncentrerade sto-namnen är till Mälarlandskapen Västerbotten och Norrbotten men helt obefintlig sö­ och Ostgötaslätten. De är mer eller mindre väl sprid­ derut - den försvinner redan ett stycke ned i Ånger­ da över Götaland och Svealand liksom i Gästrikland. manland - företräds på vår karta a vBygdeå, Rickleå, (De finns i själva verket också på Gotland med for­ Sikeå och Lägdeå (inringade). men -städe.) Norr om Gästrikland är sto-namnen

jVKteiVvaitel

Ortnamnen i en väster­ bottnisk bygd (mellan Bygdeå och Sikeå).

189 Fig 6. Svenska ortnamn på -sta(d). Liten symbol betecknar enstaka namn, stor betecknar grupp på 5 namn. Aven på Gotland förekommer namnty­ pen i form av -städe. (Karta av Gösta Franzén i Nordisk kultur 5. Ortnamn. Stockholm 1939.)

190 mera koncentrerade till älvdalar och andra gamla norra Norrland. Ingen namntyp associerar väl så bebyggelsecentra. I Hälsingland finner vi dem längs klart till övre Norrland som namnen på -eå, och det Ljusnan och längs vissa delar av kusten. I Medelpad med all rätt. De allra flesta av dem ligger i Västerbot­ är det på samma sätt: sto-namnen finns i älvdalar ten och Norrbotten. (Ljungan och Indalsälven) och vid kusten. I Jämtland Om man ser till hur dessa namn är bildade, så förekommer de, som man kan vänta, i socknarna finner man att de i stort sett utgör en enhetlig grupp. kring Storsjön. Nästan alla slutade tidigare på -a: Urna, Bygda, Bura Återstår så Ångermanland. Även här är sto-nam- osv. Ändelsevokalen a i dessa namn visar att de hade nen samlade kring en älv, Ångermanälven och i feminint genus - de var hon-kön (man sa hon om grupper längs kusten, så t.ex. kring Örnsköldsvik, dem.) Just namn på åar och älvar, liksom på öar, var särskilt vid Moälvens utlopp. Norr därom ligger, som feminina i gammal tid. När vi nu vet att dessa städer, de nordligaste i Ångermanland, Godmersta nära tätorter och byar med namn på -eå, tidigare på -a, E4:an och Getingsta i Gideå lite längre västerut. oftast ligger vid å- och älvmynningar, kan man lugnt Här upphör denna mycket gamla ortnamnstyp, utgå ifrån att de allra flesta från början har varit knuten till bebyggelsen under järnåldern. Det finns namn på åarna och älvarna och sedan sekundärt visserligen ett Bösta i Umeå kommun ett stycke kommit att användas om bebyggelserna. söder om Bjännsjön, men det är osäkert om det är ett När dessa bebyggelser omtalas i skriftliga källor gammalt sto-namn av den typ som finns söderut. Vi från medeltiden - det är inte många gånger det sker kan nog säga att det i Västerbotten - och inte heller — så talas det i allm änhet om någon person som bor i i Norrbotten - har funnits någon järnåldersbebyggel- bebyggelsen i fråga. Namnet förekommer då enligt se av samma typ som i Ångermanland och söderut. fornsvenskans regler i böjd form (vanligen dativ). Men kan det inte ändå ha funnits någon äldre Dessa namn som slutade på a i grundform (nominativ) bebyggelse i Västerbotten? Det kan väl ha fu n n its - Urna - hade böjd form o (ev. u) som ändelse - Umo bosättningar av annan typ än den som är knuten till (Umu) - och det är från dessa namnformer på -o som .sto-namnen? Och var skall vi i så fall finna sådana? de nutida formerna utgår. Man hade säkerligen oftare Vi såg nyss att sto-namnen i Hälsingland, Medel­ anledning att säga och skriva Umo än Urna. E tt o i pad och Ångermanland oftast är samlade i älvdalar­ Umo—liksom for all del också ett a i Uma—försvagades na och vid älvmynningarna. Rimligen skulle vi väl i dialekten till e, och man fick ett uttal Ume. Detta även i Västerbotten ha de äldsta bosättningarna uttal används ju av umebor och av många norrlän­ intill älvarna och åarna. De bebyggelser som då i ningar i allmänhet. Till detta kommer något som första hand kommer i fråga är sådana med namn av visserligen inte har med uppkomsten av -eå a tt göra typen Umeå, Bygdeå, Bureå, Skellefteå, dvs. nam nen men som ändå måste nämnas: i genuin dialekt på -eå. På språkliga grunder kan vi säga att dessa forsvanne-et. Kvarblev Um. Menide västerbottniska namn kan vara mycket gamla. Eftersom de spelar en kustmålen (utom längst i söder) har man bevarat ett så stor roll i västerbottniskt namnskick, skall vi minne av att namnet var tvåstavigt i den tvåspetsiga studera dem ganska ingående. ton som man har när man uttalar w-et: man brukar teckna den um. Umesonen Gösta Holm, sedermera professor i nordiska språk i Lund, har undersökt hur detta -eå Namn av typen Umeå, Bygdeå, Bureå har uppkommit (1958). Han har granskat hur de många eå-namnen skrivs från medeltiden och fram Om man frågar en svensk som aldrig har hört talas till 1700-talet. Namnet Umeå skrivs Umu i 6 hand­ om Bureå, var i Sverige han tror att det namnet hör lingar från 1300-talet. 1427 dyker den nyssnämnda hemma, svarar han nog: i Norrland eller kanske: i formen Umo upp, och den förekommer ca 20 gånger

191 framtill 1617. Delvis samtidigt, men med start 100 år Lägdeå en dryg mil norr om Bygdeå kyrka har senare, skriver man Umå] det sker mellan 1518 och ingen å i sin närhet och kan inte vara ett ånamn. Det 1661 ca 25 gånger. 1525 kan han påvisa formen Ume består i stället av ordet lägd. Det skrivs Legde i för första gången, och han antecknar den 7 gånger jordeboken 1543 och har senare försetts med ett å fram till 1607. 1608 är ett märkesår. Då har någon efter mönster av ed-namnen. Skellefteå innehåller skrivit Umeå. Varför? inget älvnamn på -a. Det skrivs Skelepht 1327. Inte Gösta Holm utgår, som rimligt är, frånUmo - det heller Rickleå eller Sikeå har slutat på -a utan är bör ju länge ha varit den vanligaste namnformen. Så sammansatt med å men h ar ändå förts in i ed-fållan. småningom används, samtidigt med Umo, en sido- De borde skrivas Rickelå eller Ricklå och Sikå. (Om form med å, Umå, i jordeböcker och andra officiella Rickleå se m era nedan, s. 194.) Täfteå hör troligen handlingar. A är ju en bokstav som just vid den här heller inte hit, men m era därom nedan, s. 196. tiden, i början av 1500-talet, började bli vanlig. Umå Som vi ser har ed-namnen haft en stark drag­ kan alltså vara en ren sidoform till Umo, men skriva­ ningskraft och attraherat andra slags namn. Flera av ren kan säkert också haft ordet å i tankarna. Här dem har tidigt varit namn på stora och välkända måste vi påminna oss att ordet älv inte h ar varit ett bebyggelser. Umeå och Bygdeå har varit kyrkplatser genuint ord i Norrland - det är ett geografiboksord! alltsedan medeltiden. Och ju fler ed-namnen blev, Även de största norrländska älvarna har kallats åar. desto starkare blev deras dragningskraft. Man kan Ångermanälven rinner genom Adalen, inte genom stöta på rent löjliga ed-namn, som när man hittar Älvdalen , och Åliden och Ålidbacken i Umeå sluttar bynam net Böle i Umeå skrivet Böleä, en skrivbords- ner mot ån, Umeälven. konstruktion som lyckligtvis inte torde ha nått utan­ Men den nya uttalsformen med -e, Ume, tränger för mantalslängdernas pärmar. på. Den dyker upp samtidigt med Umå i början av Men det finns å andra sidan ganska många av den 1500-talet och förekommer 7 gånger fram till ca 1607. här typen å- eller älvnamn på -a som inte har fastnat Skrivningen Umeå (observera att man sa aldrig så) i ed-nätets garn utan har den form som är den dyker upp nästan 100 år senare, 1608. Den ser Gösta naturliga och riktiga. Dessa skall ju numera vanligen Holm väsentligen som en kompromiss mellan for­ sluta på -e. m erna Umå och Ume. Man brukar ofta säga att -eå i Umeå och i de andra namnen har uppkommit vid skrivbordet genom att man har lagt å ’älv’ till den form Ume som småningom Namnen på -e börjat användas, och kanske är det så. Men fullt så enkelt har det måhända inte gått till. Umeå blir dock, Som exempel kan vi ta Öre som är namn på en by nära även med Gösta Holms förklaring, en skrivbordskon- Öreälvens mynning. I detta bynamn har vi säkert struktion. Öreälvens äldre namn, Öra. Men Öre har inte råkat ut för något tillägg av beskäftiga skrivare - inget Öreål - utan har fått behålla den form namnet rätte­ Namnen på -eå ligen skall ha. Det kan i vissa fall vara svårt att veta om namn I Västerbotten finns 11 etablerade namn av den här på -e av den här typen verkligen är ursprungliga å- typen på -eå, här förtecknade från söder till norr: eller älvnamn på -a. Men hör de hemma i närheten av Aspeå, Lögdeå, Hörneå, Umeå, Täfteå, Bygdeå, Rick- mynningar till åar eller älvar, så bör man pröva om leå, Lägdeå, Sikeå, Bureå, Skellefteå. Men flera av de inte är av denna typ. Visar det sig sedan att själva dem har en annan bakgrund än den som vi nyss namntolkningarna talar för vattendragsnamn, så studerade med utgångspunkt i namnet Umeå. kan man nog känna sig ganska säker.

192 Byarna Sörmjöle och Norr- 'mjöle [= mjöle söder om Umeå. -onsol/spl. .—^ rdansjö Norrmjöle ligger faktiskt sydligare än Sörmjöle. Vid namngivningen har man

utgått från kustlinjen, som Stor-Ahållan Lomgärdi istplatsuddenXjlf har uppfattats som nord- iden Stängudc StorviksanderPer

sydlig. Utsnitt ur topogra­ illskärsudder fiska kartan. rmiölé. iBrännäset'

\S Iran dt' Sörm jö mdshällorna , Deger mi 7 Långnäs- Q havsba' f hällar r f m j ö l e \ 'SOad \ \ jju p v ik ss

Skvalphällan Skolkarna

tarnkoloni -AhällarSkolken

Vi sparar tolkningsfrågorna en stund och tittar nu besvärliga för utlänningar - bokstavenÅ, som vi i och först på vilka namn som kan komma i fråga. Det är för sig skall hålla styvt på, används ju inte utanför med tämligen stor säkerhet följande, förtecknade Norden. Detta är olyckligt därför att flera av städer­ från söder till norr: Öre, Mjöle (Norrmjöle, Sörmjöle), na med namn på -eå längs Norrlandskusten numera Stöcke, Tavle, (Innertavle, Yttertavle), Ratu, Kåge, är internationellt kända industri- och högskoleorter. By ske, Tåme. Byarna Innertavle och Yttertavle ligger Tänk om de officiella namnformerna hade fått vara vid samma å, Tavle, den ena längre in, den andra Aspe, Lögde, Hörne, Ume, Täfte, Bygde, Rickle, Läg- längre ut. Men Norrmjöle och Sörmjöle ligger vid var de, Sike, Bure, Skellefte och naturligtvis också Rite, sin å. Tidigast har rimligen en av dessa hetat Mjöla. Lule, Rårte, precis så som namnen uttalas av dem som När ett senare Mjöla kom till, har man skilt dem åt bor där! Då hade vi sluppit se Umea, Lulea osv. i genom tillägg avNorr- och Sör-, (Lustigt nog ligger internationella sammanhang, och ambitiösa utlän­ Norrmjöle aningen sydligare än Sörmjöle, men här ningar hade sluppit skriva Umea och sedan i efter­ har de lokala väderstrecken rått, och enligt dem hand placera ett o ovanpå a-et. sträcker sig kusten i nord-sydlig riktning. Se karta.) Att slutligen Ratu ändas på -u i stället för på-e beror på särskilda fonetiska förhållanden. Namnet har från början varit kortstavigt dvs. både a och t u ttala­ Namnen tolkas - så gott det går des från början kort som det finska ordet katu ’gata’. När vi nu ser att ett antal å- eller älvnamn lever Vad betydde nu dessa å- och älvnamn på -a, som kvar som fullt normala svenska namn på -e, Öre, senare blev bynamn - j a t.o.m. stadsnamn - på -e eller Byske, Tåme osv., kan man inte annat än beklaga att -eå, när de en gång i tiden fick sina namn? För det är vi har fått ett tiotal namn bara i Västerbotten med ju påfallande att de flesta av namnet på -e eller -eå dessa både oegentliga och, vad värre är, onormala inte säger oss någonting i betydelsehänseende - slutvokaler -eå. Inte nog med att namnen saknar Lögdeå, Umeå, Täfteå, Skellefteå, Kåge, Byske, Tåme paralleller i det övriga Sverige, de har också blivit - vi förstår inte vad de betyder! En del av dem kan vi

193 väl associera till vårt vanliga ordförråd -Aspeå: asp, Av de nyss uppräknade namnen som åtminstone Hörneå: hörn, Mjöle: mjöl, Tavle: tavla, Bygdeå: bygd, ger oss vissa associationer till ord i vårt språk (från Lägdeå: lägd, Sikeå: sik - men våra associationer den listan har alltså nu Lägdeå och Sikeå bortförts) leder oss inte alltid rätt. Vi skall se lite närmare på är det nog bara Aspeå och Hörneå som ger oss någor­ namnen, dels därför att det alltid har sitt intresse att lunda riktiga associationer. Den lilla ån som rinner se vad ett namn ursprungligen har betytt, dels för att genom byn Aspeå bör ha hetatAspa, och Aspa är resultatet av vår granskning kommer att visa att det säkert bildat till trädnamnet asp. På samma sätt faktiskt är någonting speciellt med de flesta av de här skall byn Hörneås namn knytas till ånamnet H örnån, namnen. tidigare Hörna, även om Hörneå ligger ett stycke från Men först skall vi rensa lite bland dem. I det ån. Hörna kan vara bildat till hörn men är nog föregående har vi sett att Rickleå och Sikeå inte hör snarare bildat till horn. Ån gör några kraftiga böj­ hemma i den här namntypen. De är inga gamla ningar som kan påminna om horn. Naturligtvis inne­ ånam n på -a utan de är sammansatta medå. Sikeå är håller också Hörnefors ånam net Hörna, num era väl det enklaste, under förutsättning att Gusten Hörnån. Några mil upp efter Hörnån ligger Hörnsjön Widmark (1963) har rätt i att namnet är sammansatt med byn Hörnsjö. Här ser vi för första gången hur ett av sik och å. Han har lite bekymmer med den sakliga ånamn, i detta fall Hörna, har gett nam n åt en sjö bakgrunden, för det är bara en ganska liten bäck, längre upp efter ån, Hörnsjön. Vi skall återkomma nuvarande Ståbäcken, som rinner där. Men han till detta förhållande efter det här avsnittet med säger att siken går ibland upp i relativt små vatten­ namn tolkningar. drag. Namnet uttalas sika, vilket visar att det inte För att göra den här genomgången av de enskilda hör till den namntyp som vi tittar på nu, för då hade namnen överskådlig behandlar vi dem i ordning från uttalet varit sike eller sik. söder till norr. Vi ser dem på kartan. Inom parentes På samma sätt avslöjar dels uttalet rikkla i stället står de namn som visserligen slutar på -eå men som för rikkle eller rikkel, dels en medeltida skrivform med säkerhet inte hör till den här gruppen. som, det såg vi nyss, Rikardeaa 1498 att också detta Vi har redan tittat på Aspeå och Hörneå, som eå-namn är sammansatt med ordet å, vilket i forn- råkar höra till de allra sydligaste. Men mellan dem svenskan uttalades som långt a. Förleden är mans­ ligger Loaded och Öre. nam net Rikard. (rd i Rikard har förändrats till ett Nära Lögdeälvens mynning i Nordmalingsfjär- tjockt l.) Det finns en hel del naturnamn i Västerbot­ den ligger byn Lögdeå, och det är säkert älvens namn, ten som är sammansatta med personnamn. De be­ troligen tidigare Lygda, som lever kvar i bynamnet. handlas tillsammans nedan, s. 211. Här skall bara sägas att namnet bör vara bildat till Lägdeå har redan blivit utdömt som en nybildning stam m en lug- som vi har i ordet (elds)låga (låga hette till ordet lägd, som i Västerbotten numera används på fornsvenska loghi eller lughi ). En låga lyser. om sådda ängar eller igenlagda åkrar, men tidigare Rimligtvis har man uppfattat älvens vatten som betydde det ’sänka’ o.dyl. - det är besläktat med ovanligt ljust, lysande, glänsande. Själva namnbild­ adjektivet låg. Lars-Erik Edlund (1991) har säkert ningen spar vi tills vi kommer till Bygdeå, som är en rätt när han antar att lägd hade den äldre betydelsen parallell till Lögdeå. när namnet Lägdeå bildades. Efter Lögdeå kommer Öre som ligger ungefär en Men den största avvikaren från å- och älvnamnen halvmil innanför Öreälvens utlopp och som nämns på -a är, som vi såg,Skellefteå, som skrevs Skelepht redan 1493 i ett brev och där bl.a. skrivs Aura. Vi är o.dyl. under medeltiden. Detta egendomliga namn här tillbaka i en tid då den gamla au-diftongen ännu tas upp igen i samband med tänkbara samiska och inte hade smält samman till ö. Det är naturligtvis finska ortnamn i kustområdet, s. 215, men får där älven som har hetat Aura, ett namn bildat till ordet ingen tolkning. aur, senare ör, som vi har i många ortnamn. Det lever

194 ännu i en del dialekter och betyder ’grus, grusbank, stengrund’ o.likn. (Mera härom s. 218.) Vad som är kännetecknande för Öreälven är dess sand- eller grus stränder utefter långa sträckor. Tåme Älven Öra har gett namn åt det högt upp belägna Byske Örträsket, som i sin tur har gett namn åt byn och (Kåge) socknen Örträsk. (Skellefteå) Hörneå har redan behandlats, och turen är kom­ men till Sörmjöle och Norrmjöle. Det ånamn Mjöla som lever kvar i bynamnen innehåller inte ordet mjöl Bureå utan ett besläktat ord mjäla även mjöla, ’lös, fin sand’ eller ’blandning av sandjord och mylla’ - orden är släkt med mala ’något som är söndermalt’. År 1493 skrivs namnet Myselu. Byn Stöcke ligger nu ungefär mittemellan Stöck- sjön och Västerfjärden vid en å som heter Bubäcken.

Men omkring år 1000 gick havet upp i närheten av (Lägdeå)]»*/(Sikeå) byn, som ligger lite ovanför 15-metersnivån. (Med en s. ^[(Rickleå) landhöjning på uppemot en meter på hundra år bör \V (B y g d e å ) strandlinjen ha gått ett stycke nedanför där byn nu ligger omkring år 500.) I Umeå sockens historia Ratu (1970) har Gösta Holm behandlat nam nparet Stöcke - Stöcksjön och räknar åtminstone alternativt med \ \ Stöcke jnnertavle. att det är ån som har hetat Stäcka, Stöcka eller ^ Sörmjöle) •)' Yttéiiavle liknande, möjligen med en betydelse ’den hoppande, Hörneå J w t jf Norrmjöle stänkande’, syftande på dess lopp. Lögdeå^ Och så kommer vi till Umeå, ett namn som vi nu Aspeå Öre inte gärna kan knyta till något ord i svenskan. Jag väljer att citera Gösta Holm, som börjar sitt kapitel om ortnamnet i boken Umeå sockens historia så här: De gamla bebyggelsenamnen på -eå eller -e. De allra flesta är ”Vid tiden för Kristi födelse nådde havet ungefär upp från början å- eller älvnamn på -a. De som inte är det (eller till nuvarande Kåddis, där alltså Umeälven då myn­ kanske inte är det) står inom parentes och kommenteras i texten. nade. Ovanför bildade den en nästan milslång rad av forsar av tillsammans ca 50 meters höjd. De nordbor, forskare, K. B. Wiklund) torde de flesta vara beredda som då upplevde älvens majestät, måste ha impone­ att skriva under på. rats. De kallade den Urna ’hon som dundrar och Änam net Tavla som vi säkert har i bynamnen tjuter’. Ordet hör ihop med jättenamnet Ymer ’tju ta­ Innertavle och Yttertavle strax öster om Umeå har ren’. Av älven fick den kringliggande bygden sitt ingenting med en tavla, som är ett lånord, att göra. namn, den bygd som sedermera bildade Ume sock­ Ordet tavla är sannolikt inlånat i svenskan efter det en.” att namnet Tavla hade kommit till. Om namnet Flera har senare skrivit om namnet Umeå, senast skriver Gusten Widmark (1967) att det ”är bildat till Tryggve Sköld (1989). Namnet erbjuder en del ljud­ ett verb motsvarande ett norskt tavla ’gaa frem og historiska problem, vilka vi inte skall gå in på här. tillbake mpisomt spkende’. Det är just vad Tavleån Men den tolkning som Gösta Holm ger (efter en äldre gör. Den meandrar/slingrar sig/ starkt och bildar

195 ningen av mycket gamla namn som detta är det mycket sällan som man med absolut säkerhet kan ikola •«7 säga att en viss tolkning är den rätta. Man får i allmänhet hålla flera möjligheter öppna och nöja sig egermyran med att säga vilken man bedömer som sannolikast. Eftersom det finns en å, Täfteå, och en sjö, Täfteträs- Vi In) ket, så kan väl den ”vanliga tolkningen” - ett primärt kroken] ånam n Täfta - inte uteslutas. Men vill man hävda den uppfattningen, blir man tvungen att visa upp en ”täft” som kan ha gett upphov till ånamnet. lyåkérsb\ Nästa namn uppefter kusten är Ratu, en by i Bygdeå socken som har fått sitt namn av ån som rinner förbi den. Namnet kommer att behandlas ,rsbod; senare, s. 221. Här skall bara sägas att namnet slutar H öi ryranj på -u, inte på -e som de andra. Det beror på att både a och t i Rat- tidigare uttalades kort. Men i detta nu, ljudhistoriska faktum skall vi inte fördjupa oss. Tavleån intill Umeå slingrar• - "tavlar" - fram mellan Ersmark Vi skall i stället fortsätta till Bygdeå, ett socken­ och Anumark. Utsnitt av topografiska kartan. namn, som emellertid erbjuder ett problem, eftersom kyrkan ligger vid fel å. Det är med all sannolikhet Rickleån ett gott stycke norr om kyrkan som har markanta krökar vid byarna Ersmark och Anumark. ” h etat Bygda. Ån kommer från Bygdeträsket, och det Vi ser några av krokarna på kartan här bredvid. namnsystem som vi redan några gånger har sett Efter de båda Tavlebyarna kommer Täfteå bara exempel på bör vi räkna med även här. Däruppe en halvmil i nordost. Men Täfteå är kanske ett namn ligger ju också Bygdsiljum, som bör vara samman­ på en vik, en hamnvik, Täfte. Så har Lars-Erik satt med en form av ordet sel ’lugnvatten i älv’ och Edlund (1989) med goda skäl tolkat namnet. Genom ånam net Bygda ’selet i Bygda’. att följa höjdkurvorna och ta hänsyn till landhöjning­ Man har också velat se Bygda som ett önamn, ett en har han funnit att det vid Täftefjärdens västra namn på den stora ön som fanns tidigare öster om strand har legat en skyddad vik som bör ha varit en Bygdeå kyrka.Bygda är i och för sig rimligt som bra hamn, särskilt värdefull eftersom farleden längs önamn, och man bör hålla önamnsalternativet öppet. Västerbottenskusten har varit ganska oskyddad och Sockennamnet nämns så tidigt som under 1300-talet haft få goda hamnar. Det är på 14-meterskurvan som flera gånger. I ett brev på latin från 1337 förklarar en denna hamnmöjlighet har förelegat, alltså omkring ångermanlänning vid namn Gudlev Bilder att han mitten av första årtusendet efter Kristi födelse. Det skänker till Uppsala domkyrka ”halva ån i norbygd- är onekligen länge sedan, men vi har nog rätt att ho, gemenligen kallad laxafiske, jämte halva byn som räkna med en så tidig namngivning längs kusten. Vi ligger bredvid denna å” (översättning från latinet). I återkommer till detta. Hälsingelagen nämns från samma tid Bygdha. Om den besvärliga namntolkningen kan här bara Problemet med Bygda som nu heter Rickleån, sägas a tt Täfte bör vara bildat till substantivet tapp tidigare Rikardeaa, kan nog lösas rätt lätt om man och verbet täppa. Lars-Erik Edlund pekar på goda antar ett namnbyte. En man vid namn Rikard har paralleller till namnet, en så nära som i norra Ånger­ kommit att spela en så stor roll att ån har fått hans m anland: Täfteå i Arnäs som ligger vid en sjö med en namn. Se mera om detta s. 194. Att Bygdeå kyrka inte påfallande förträngning, ”täft”. När det gäller tolk­ ligger vid ån Bygda, förklarar Gusten Widmark, som

196 har skrivit om ortnamnet Bygdeå, bl. a. i Bygdeå hade betydelsen ’svälla’. Till den är, menar man, t.ex. sockens historia 1963: ”Namnet Bygda har från älven ordet buske bildat: ’något som sväller (upp ur mar­ överförts till dalgången vid vattendraget och blivit ken)’. Byskia är släkt med buske och har från början ett traktnam n, en utveckling, som är vanlig vid betytt’den svällande’. Det är känt att Byskeälven och ånam n”. även Åbyälven har kunnat svämma över vid hög­ Man har länge tänkt sig att namnet Bygdeå inne­ vatten. höll ordet bygd, och det kan ju onekligen verka Byn Tåme bör ha fått sitt namn efter Tåmeälven, rimligt. Men så bildade man knappast ett ånamn vid tidigare Tårna. Men vad är Tåm -i Tåm al Vi måste gå den avlägsna tid då detta nam n bör ha kommit till. I till Norge och Island för att hitta ord som det här stället har nog Gusten Widmark träffat rätt, när han älvnamnet kan vara besläktat med. Ett ord tåm räknar med en avledning till det bug- som ingår i båge används i norska dialekter om oklar och disig luft. (på fornsvenska bughi) och dessutom i stadsnamnet Motsvarande ord på isländska har liknande betydel­ Arboga, som går tillbaka på ett Ar-bughi ’åkrök’. ser. Ordet, som är besläktat med tyska Dämmerung Rickleån gör flera markanta krökar under sitt nedre ’skymning’, tillhör en rot som har haft betydelsen lopp. Om denna avledning, dvs. om d i Bygdeå se ’mörk’. Tårna skulle alltså kunna översättas med ’ån m era i det följande. med mörkt, oklart vatten’. Det sägs att Tåmeälvens Vi är nu framme vid Bureå. Många ånamn och vatten verkligen har den karaktären. älvnamn är bildade till ord som betecknar ljud, alltså de ljud som man tyckte att det rinnande eller kanske forsande vattnet åstadkom. Som vi såg är Uma sä­ kerligen bildat på det viset. Detsamma torde gälla Vad kan namnen säga oss om Bura, som bör ha varit Bureälvens gamla namn och människorna? som lever kvar i Bureå och i Bursjön och Burträsket. Gösta Holm, som har behandlat namnet 1947, sam­ Vi har så här långt gått igenom gruppen av namn på m anställer det med ett verb bura, som förekommer i -eå och -e, alla längs kusten, av vilka de allra flesta norska dialekter i betydelsen ’böla, särskilt om tju­ från början var ånamn eller älvnamn på -a. De hör till ren’. Sakligt går det bra ihop, eftersom älven faller ett de allra äldsta ortnamnen i Västerbotten. Det finns trettiotal meter på ca en halvmil från Bursjön ned till ytterligare en del av samma ålder, men man kan säga havet. att de nu behandlade namnen utgör stommen i det Skellefteå hör, som flera gånger nämnts, inte till mycket tidiga namnskicket i Västerbotten. den här namntypen: älvnamn på -a, och det gör Det är de namn som människor, som talade ett kanske inte heller Kåge. Av skäl som jag inte skall nordiskt språk, först använde, när de kom hit till fördjupa mig i har Kåge kanske snarare varit namn Västerbotten. Det finns därför skäl att ur dessa namn på fjärden som nu heter Kågefjärden. I så fall har försöka utvinna så mycket kunskap vi kan om dessa Kågeälven fått sitt namn efter fjärden. människor och deras kolonisation av landet. Den bild Å terstår By ske och Tåme, som nog båda är ur­ vi får av dem och deras situation kanske kan tecknas sprungliga älvnamn. Byske nämns redan 1337 och så här. skrivs då in Bredhabyskio. Bredhabyskio var tydli­ De rörde sig i en jungfrulig namnmiljö. Mycket gen då namnet på Byskeälven, som man uppfattade var inte namngivet vid den tiden, kanske egentligen som stor och bred till skillnad från Åbyälven, som bara älvarna. För det var älvarna man sökte sig till, äldst skrev Sukubyskiu (1331) —vad som menas med när man färdades längs kusten. Ett stycke in i älv­ Suku- vet man inte - och senare Lisle Byske ånn mynningarna kunde man finna lä och goda hamnför­ (1554), alltså Lilla Byskeån. Det fanns ett ordele­ hållanden. Men viktigare var nog ändå att älvarna m ent bus — en ”rot” i ordbildningen — som man anser fungerade som inkörsportar in i landet. På älvarna

197 men den officiella skri vformen fiffades upp till B ureå. Ett stycke uppströms liggerBursjön som fick namn Bur- _lii; JBureå efter älven och ännu högre upp en stor sjö som älven s io rf" också gav namn åt, Burträsket kallades den, och bebyggelsen som kom till vid sjön fick namn efter den: Burträsk. Burträsket Ett sådant namnsystem kan man finna många Burealven, exempel på. Vi ser några av dem på kartan. (Vi ser trask x äldre: Bura också exempel på en regel i de svenska ortnamnens formlära - en regel med många undantag — nämligen Tavelsjö att naturnamn står i bestämd form, medan samma namn, använt om en bebyggelse, har obestämd form: yjavelsjön Burträsket - Burträsk. På samma sätt: ”Lidingön ligger mellan Lilla Värtan och Askrikefjärden.” - ”Lidingö var förr huvudsakligen en villastad.”) Vi har Tavleån, äldre: Tavla t.ex. Öre, Öreälven och Örträsket med Örträsk, Inner- och Yttertavle, Tavelån och Tavelsjön med Tavelsjö, Tåme, Tåmeälven och Tåmeträsket med Tåmeträsk. Men kan nu själva namnen, deras form och ur­ Innertavle J sprung, säga oss vid vilken tid dessa människor kom Yttertavle f till Västerbotten och varifrån de kom? Jo, lite kan de säga, och det är därför det har blivit ganska mycket etymologier och namntolkningar i det föregående. Sådana är av intresse för fackmännen, namnforskar­ na, men för andra kan de verka både subtila och ovidkommande. Subtila är de för visso, men inte ovidkommande. Namntolkningarna sammantagna Två exempel på namnsystemet: ånamn-bynamn-sjönamn. Alv- ger oss nämligen en möjlighet — den enda som ort- namnen och ånamnen är de primära: Bura, Tavla. Efter dem namnsforskarna har — att bedöma åldern på dessa har dels bebyggelserna (Bureå, Inner-, Yttertavle) fått namn, dels sjöarna (Bursjön, Burträsket, Tavelsjön). Även sjöarna har namn och att därmed - visserligen mycket ungefär­ givit namn åt byar: Burträsk, Tavelsjö. ligt - tidfästa närvaron av dessa människor i Väster­ botten, som bildade dessa namn. Möjligen, jag säger nådde man de stora fiskrika sjöarna, och i älvarna möjligen, kan namnen ge anvisningar om varifrån var fisket gott. dessa människor kom. Detta förlopp kan på sätt och vis utläsas ur ort­ Om vi i våra dagar skulle ge nam n åt en å som det namnen. Alvnamnet är därvid det primära. Älven växer mycket asp omkring, skulle vi väl kalla den har sedan givit namn dels åt en bebyggelse ute vid Aspån, inte Aspa eller Aspan. Vi bildar namnen mynningen, dels ofta åt en sjö ett stycke upp efter genom sammansättningar med -älv, -å, -bäck osv. I dess lopp. äldre tid kunde man bilda dem med hjälp av en Så här har det kunnat gå till. Bureälven, som den avledningsändelse. Det fanns olika sådana, men den heter i våra dagar, fick namnet Bura. Det namnet vanligaste var den som i våra dagar uppträder som fördes så småningom över till den bebyggelse som ett -a: Aspa. Redan detta förhållande att alla de namn växte upp vid älvmynningen. Namnet Bura följde som vi har granskat är osammansatta och slutar på med i dialektens utveckling och blev Bure eller Bur, -a (utom Rickleå och Sikeå, som faktiskt är sam m an­

198 satta med å) visar att de har en hög ålder. Hur hög? förstå y i By ske måste man också räkna med att frågar man. Och här som så ofta kan ortnamnsfors- namnen har genomgått i-omljud. karen inte ge en exakt kronologi, bara en relativ och Dentalerna, som har lagts till ordstammarna, och en mycket grov sådan: typen Aspa är generellt äldre z-omljudet som har drabbat vokalerna i ordstammar­ än sammansatta namn av typen Aspån men gene­ na, visar att namnen går tillbaka till tiden före rellt yngre än några andra avledningstyper som man vikingatiden, alltså före 800-talet. brukar föra tillbaka till de första århundradena av Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga om alla vår tideräkning. Våra namn på -a kan, gissar jag, dessa namn som jag nu har behandlat i detta långa vara bildade någon gång mellan 500 och 1200, en avsnitt att många av dem är tillkomna under år­ ganska vid tidsram! hundradena före vikingatiden, alltså före 800, en del Ett annat sätt att få en uppfattning om namnens av dem under vikingatiden, några enstaka kanske ålder är att undersöka de ord till vilka ånamnen är under tidig medeltid. bildade. Det visar sig då att nästan alla saknas i Flera forskare, som har arbetat med de här nam­ nutida svenskan. Det är faktiskt bara asp i Aspeå nen, har påpekat att en del av dem har paralleller i som helt och fullt tillhör nusvenskan. En del ser ut att Norge eller innehåller ord som pekar västerut. Både innehålla kända ord, hörn, mjöl, men har annan Tåme och Ratu låter sig, som vi har sett ochsk a ll se bakgrund. Det är oftast fråga om ord som är utdöda (s. 197, 221), lättast förklara om man går till norska i språket och förmodligen har varit det rätt länge. dialekter. Redan detta, att det är ett numera nära nog helt En å som heter Tevla har man på ena sidan när okänt ordförråd som ingår i namnen, placerar deras man åker från Storlien ner mot Trondheim. Det tillkomst långt tillbaka i tiden. namnet är säkert besläktat med vårt ånamn Tavla, Av vissa namnformer kan man emellertid dra som har givit namn åt byarna Inner- och Yttertavle. ytterligare slutsatser som pekar långt bakåt i tiden. I västra delen av Oplands fylke, strax söder om (Här tar jag upp även Täfteå, som torde vara ett Jotunheimen, ligger en sjö som heter Bygdin, troli­ viknamn, och Bygdeå, som kan vara ett önamn, gen en parallell till Bygda i Bygdeå. eftersom de, i fråga om tillkomsttid, säkert hör ihop Det är alltid farligt att dra slutsatser på det här med ånamnen.) viset. E tt ord eller ett namn som nu finns i Norge kan Ett äldre uttal av Bygdeå är Bögde (i genuin ju ha funnits söderut i Sverige också men ha försvun­ dialekt Bögd med tvåspetsaccent). Det är påfallande nit där. Detta kan inte bli annat än möjligen indicier a tt Bögde och Lögde rimmar, och på fornsvenska på tidigt norskt inflytande i Västerbotten. rimmar namnen Byghdha och Lyghdha. Dessutom Emellertid har vi ett trumfkort - eller rättare sagt rimmar de båda stammar till vilka namnen torde tre - att spela ut, om vi vill visa att det finns norska vara bildade: bug- och lug-, Namnen är tydligen inslag i Västerbotten. Alldeles i början (s. 184) nämn­ tillkomna på samma sätt. Vi kan nöja oss med att de jag a tt -ånger i Lövånger är samma ord som det säga att de är bildade på ett mera invecklat sätt än de anger som ingår i så många norska namn på fjordar andra namnen. Förhållandet mellan bug- och Bygda eller havsarmar: Hardanger, Stavanger. Jag näm n­ är mer komplicerat än mellan um- och Uma. Med de där att namnet bör ha bildats för mer än tusen år språkvetenskaplig terminologi skulle man säga att sedan, sannolikt före 800-talet, men jag gav inga skäl Bygda och Lögda är bildade med dentalavledning (dh för den dateringen. Jag skall göra det nu. och d kallas dentaler) och har genomgått i-omljud (u Ortnamn på -anger finns i stort antal längs norska har blivit y). På samma sätt har, som vi såg i det kusten. De har, tillsammans med de svenska ånger­ föregående där Täfteå behandlades det namnet också namnen, behandlats i en i år utkommen bok av Gösta försetts med en dental och genomgått i-omljud (a har Holm. Det är tydligt att det i Norge har funnits ett ord blivit ä). För att få ihopHörneå med horn och för att anger som har använts om fjordar och havsarmar, ett

199 Eftersom ånger i Sverige måste ha kommit från Norge, bör de svenska ånger-namnen vara från tiden före 800-talet. De finns framför allt längs Norrlands­ kusten, i Ångermanland och söderut. Därtill kommer tre stycken i Västerbotten: Lövånger, Kräkånger (ut­ bytt mot Lövsele) och Hersånger. Vi såg i det föregående (s. 184) a tt Lövånger skulle kunna på modern svenska återges med Läviken och alltså ha betecknat en god hamn. Även de båda fjärdarna eller vikarna som kallades Kräkånger och Hersånger har säkert varit bra ”lävikar” som man sökte sig till, när man seglade längs kusten. Vi har förut gjort det rimliga antagandet att älvmynningar­ na på samma sätt mycket tidigt har tjänat som hamnar, och vi har nämnt Täfteå som från början kan ha varit namn på en havsvik. Rimligen hör älvarnas namn, Öra, Uma, Bura osv. till samma namnmiljö som ånger-namnen - det är frågan om namn, tidigast givna av folk som färdades längs kusten. Dessa färdvägens namn går nog i allmänhet tillbaka till århundradena före vikingatiden, dvs. före 800-talet, och bör betraktas som nordliga utlöpare söderifrån. Arkeologer och språkforskare har länge iakttagit tidiga norska inslag, särskilt i Jämtland, Ångerman­ land och Medelpad men även i Hälsingland. Från språkligt håll har man bl. a. just dragit fram ånger- 30 0 krr namnen men också ett par andra ortnamnstyper. Evert Baudou har behandlat de här frågorna bl. a. i en artikel ”Ortnamn och nordliga kulturprovinser un­ Kulturprovinsen Norge-Mellannorrland under åren 1-600 enligt Evert Baudous karta i Tre kulturer 3. derjärnålder och medeltid” (1986). Efter att ha kon­ staterat att de för Mellannorrland typiska gravarna och boplatserna helt saknas norr om Ångermanland - Jämtland, skriver han: ”En mellannorrländsk kul­ turprovins omfattande Hälsingland, Medelpad, Ång­ ermanland och Jämtland kan avgränsas arkeolo­ ord som inte existerar längre. Men när försvann det giskt mot norr, söder och öster. Däremot finns ingen ur språket? Jo, det bör ha skett före vikingatiden, avgränsning västerut. Under tiden från ca 1-600 alltså före 800-talet. Vid den tiden koloniserades skulle man kunna kalla kulturprovinsen Norge-Mel- Island av norrmän som slog sig ned där och gav namn lannorrland.” (Se kartan.) åt sjöar, åar, berg och fjordar. Många fjordar skulle Det är från denna kulturprovins Norge-Mellan- mycket väl ha kunnat få namn på -anger, men det fick norrland som m an under färder norrut längs kusten de inte - det finns inga anger-namn på Island. Rimlig har fört med sig ortnamnsefterleden anger/ånger slutsats: ordet anger hade försvunnit ur språket, när och annat norskt språkgods som kan finnas i Väster­ Island bebyggdes mot slutet av 800-talet. botten, t.ex. i älvnamnen.

200 Så här kunde man sammanfatta kommer sedan? Vad för slags namn fick gårdar och byar som kom till senare? Vi har nu granskat det äldsta skiktet av nordiska Ja, många övertog helt enkelt redan existerande ortnamn i Västerbotten och kunnat konstatera att naturnamn eller uppkallades efter naturföreteelser det är kustbundet, att det sannolikt till stor del går på platsen. Ett exempel: Om vi följer Skellefteälvens tillbaka till tiden före vikingatiden och att det delvis- södra strand uppåt, stöter vi på byar med namn som pekar mot Norge. Det var från början naturnamn Lund, Liden, Heden, Gråberg, Grundfors, alla rimli­ som småningom övergick till att bli namn på bebyg­ gen vad vi brukar kalla sekundära bebyggelsenamn. gelser. Men dessa bebyggelser måste ha varit av en Sådana namns ålder är det i allmänhet mycket svårt annan typ än de järnåldersbyar med namn på -sta att komma åt med språkliga medel. Men det finns ett som samtidigt fanns i det övriga Sverige upp t.o.m. som kanske kunde användas. Man brukar säga att Ångermanland. Hade det under detta tidiga skede osammansatta namn i obestämd form är äldre än funnits byar i Västerbotten av samma typ som de i sådana i bestämd form. Alltså skulle Lund vara ett Ångermanland och söderut, så borde det ha funnits äldre namn än Liden och Heden. Och faktiskt: Lund åtminstone några ortnamn på -sta i Västerbotten. är det enda av de fem namnen som nämns i jordebo- Mer än så här - om ens det! - tror jag inte man kan ken för 1543. Det förargliga är bara att namnet där säga med utgångspunkt i de äldsta västerbottniska skrivs Lunden, alltså i bestämd form! Här påminner ortnamnen. vi oss vilket värde jordeböckerna har för bedömning­ en av våra ortnamn - inte bara av deras ålder! Men jag hoppade över namnet på en stor by vid älven nära Liden, nämligen K lutm ark, därför att det namnet har inte kommit till på samma sätt som de Västerbotten - Österbotten fem nyssnämnda. Klutm ark är inte något natur­ namn som har blivit bebyggelsenamn, utan det är Här kan det vara skäl att kasta en blick österut för att bildat som bebyggelsenamn - det är vad vi kallar ett se om motsvarande ortnamn från vikingatid eller primärt bebyggelsenamn. Namnen på -mark, som ju tiden dessförinnan finns i det svenskspråkiga Öster­ är ganska många i Västerbotten, är en namntyp som botten, som ju har stora likheter med de norrländska var populär under en viss period och som därför går kustlandskapen. Men härvidlag råder det en skill­ att någorlunda tidfästa. Den förefaller att vara den nad. Om man noga granskar det österbottniska ort- äldsta daterbara namntypen i Västerbotten efter namnsskicket, så kan man inte finna ett enda svenskt nam nen på -eå och -e. Andra primära bebyggelse- ortnamn som med säkerhet kan visas vara äldre än namnstyper är namnen på -by, -böle och -boda. Vi från tidig medeltid. Inga ånamn av den ålderdomliga skall nu se på dem i tur och ordning. Vi börjar med typ som vi har i Västerbotten finns i Österbotten. Det nam nen på -mark. är viktigt att framhålla detta, då det på senare tid har hävdats att många av de österbottniska ortnamnen skulle vara synnerligen gamla.

Vad kommer sedan?

Ortnamnen på -eå och -e utgör alltså det tidigaste skiktet i Västerbotten. Men vilka ortnamnstyper

201 Några ortnamnstyper från medeltiden

B o tsm ark Ortnamnen på -m ark

När Didrik Mårtensson i Sara Lidmans roman Den underbare mannen (tillfälligt liknad vid Moses) skall ge sig upp i obygderna, säger någon: ”Vad D. Mår­ tensson än hämtar oppåt marka int är det några budord!” Och J.E. Rietz, som gav ut ett Svenskt dialekt-lexikon 1867, alltså lite innan händelserna i M ickelsträsk romanen utspelas, har följande språkprov från Väs­ terbotten: ”Väks ä nan-ting näst je ovvani marka?” (’växer det någonting hos er uppe i skogen?’). Det är tydligt att ordet mark betyder ’skog’ med ett inslag av ’obygd’ i sig - marken ställs mot bygden, och i övre Norrland är marken någonting som ligger inåt land, uppefter älvdalarna. Vi har ju ordet lapp­ Täfteträsket mark. Men marken är någonting relativt som har flyttat på sig genom århundradena. Marken i våra dagar och även på järnbanebyggandets tid, som Sara Lidman skildrar, ligger långt in i land - ”Lillvattnet ansågs vara halverst oppåt marka”, heter det om Didriks hemsocken i boken. Men i den avlägsna tid då bebyg­ F lu rk m ark gelsen i Västerbotten låg nära kusten, då började marken inte alls så långt in - den började, kan man säga, där m ark-namnen nu ligger. Ty mark i Drängs­ mark, Grimsmark, Håkmark osv. är naturligtvis detta ord och visar att dessa gårdar, när de anlades, betraktades såsom liggande ”ovvani marka”, uppe i skogsbygden.

SÄVAR Byarna med namn på -mark ligger nästan alla, som vi ser, ganska nära kusten. En del ligger ett stycke in, men då i regel antingen vid älvar: Kusmark A n u m a rk vid Åbyälven, Klutmark vid Skellefteälven, eller vid

TÄFTE sjöar: Gärdsmark och Gummark i Skellefteå och Stärkesmark i Vännäs, alla tre vid sjöar som har fått

TAVLE Ortnamnen på -mark i Umeområdet. De ligger alla vid vatten­ drag. Jämför kartan över mark- och böle-namnen längre fram.

202 namn av byarna. Ett pärlband av mark-namn finner var ett ursprungligt Eriksmark. Östensmarc h ar allt­ vi längs Sävarån: Gunnismark, Tålsmark, Bullmark så förändrats kraftigt. Vi får kanske en liten finger­ och slutligen Botsmark som ligger vid ett biflöde till visning om hur det h ar gått till, n är vi ser a tt den by Sävarån. Nära intill ligger också Klappmark och i Nysätra som också skrevs Östensmarc 1543 nu Gravmark, som dock inte är upptagna i jordeboken heter Ester smark - ö har förändrats till e och -ens- till 1543. -ers-. På kartan härintill är alla gamla namn på -mark I den högra spalten i listan med mark -namnen har inlagda tillsammans med en del andra namntyper jag försökt antyda vad förlederna består av. Det är som vi skall titta på strax. Med gamla namn menar påfallande ofta fråga om mansnamn. Många av dem jag sådana som nämns i jordeboken för 1543. De byar känner vi utan vidare igen: Anund iAnumark, Östen som förekommer där var vid det laget säkert väl i Er smark och Ester smark (båda skrivna Östensmarc etablerade - det kan man för övrigt se av uppgifterna 1543, se ovan), H åkan i Håkmark, Gudmund i Gun­ om deras storlek - och går säkerligen mer eller nismark och Gunsmark (båda skrivna Gwdmuns- mindre långt tillbaka i medeltiden. Hur långt tillba­ marc 1543), Hemming i Hemmesmark (H em mingz- ka skall vi diskutera om en stund. marc 1543), Erik i Ersmark (Erismarc 1543) osv. För att på ett enkelt sätt presentera alla de gamla Andra mansnamn kan vara okända i vår tid men har mark-namnen i Västerbotten listar jag dem socken­ använts då byarna anlades: Stärker eller Stärkar i vis från söder till norr (se nästa uppslag). Efter Stärkesmark, Tolv i Tålsmark, Ödfast i Edfastmark, bynamnet följer jordebokens namnform från 1543, (Öffastemarc 1543), Gävlog eller Gävlög i Gärdsmark ibland med andra äldre namnformer som kan vara (Gefflesmarc 1543) m.fl. upplysande. Sist kommenteras förleden. (Tolkning­ En tredje grupp mansnamn i m ark-namnen ut­ arna bygger på vad som sagts av forskare som Nord­ görs av sådana som är ombildade på samma sätt som lander 1905, Holm 1949,1964,1970, Widmark 1958, Olle och Sigge är bildade till Olov och Sigurd. Vi har 1963 och Hagervall 1986.) Hjagge i Hjoggmark (Hiaggemarc 1543), antagligen Det finns 34 bynamn på -mark upptagna i jorde- en ombildning av ett namn Hjalmger, Gulle och Vibbe böckerna från 1540-talet i Västerbotten. Ett av dem, i Gullmark och Vebomark (Wibbemarc 1543), om­ Tomark i Umeå som tycks ha hört till byn Böle, är nu bildningar kanske av Gudlev och Vibjörn, sam t Gum- försvunnet. Utöver dessa finns det några byar med me i Gummark, som sannolikt är bildat till ett Gud­ nam n på -mark, som är tillkomna senare - i varje fall m und som vi redan har sett i två Gwdmunsmarc (nu var de inte skattlagda på 1540-talet - t.ex. Jansm ark Gunnismark och Gunsmark). i Nordmaling, Gravmark och Klappmark i Sävar, På lite osäkrare is ger man sig ut om man vill se Floremark och V. och Ö. Sjuism ark i Bygdeå. Sjuls- m ansnam n i förlederna i nam n som Bullmark, Hök­ mark nämns emellertid så tidigt som 1597 och får mark, Kasamark, Kusmark, Klutmark, nämligen i så därför komma med i listan. fall Bulle, Höke, Kase, Klute och Kuse. Det är namn Det är tur att vi har dessa 450 år gamla skrivning­ som visserligen inte är särskilt väl dokumenterade i ar av namnen. Utan dem skulle vi vara ganska gammal tid men som är fullt rimliga som mansnamn. osäkra om vad den första sammansättningsleden En del av dem kan ha öknamnskaraktär, t.ex. Bulle består av. Ersmark i Umeå skrevs 1543 Östensmarc som namn på en tjock och rund person. och innehåller alltså mansnamnet Östen, inte Erik Men är det bara personnamn i marUnamnens som man skulle tro, medan Ersmark i Skellefteå förleder? Finns det inga terrängbeteckningar eller skrevs Erismarc 1543 och alltså tycks innehålla det andra ord som ofta ingår i ortnamn? Jo, ett och annat man väntar sig, nämligen mansnamnet Erik. Om vi namn är säkert av den typen, men de är få. Tjäla- inte hade haft skrivningen Östensmarc 1543, så hade mark (Kelamarc 1543) innehåller ganska säkert or­ vi naturligtvis räknat med att Ersmark i Umeå också det käl ’skogklädd höjd’ (stavningen med Tj- är alltså

203 oegentlig), och varför kan inte Kasamark likaväl alla av den gamla nordiska typen. Det är namn som innehålla ordet kas(e) ’högavris e.dyl.' som ett mans­ Anund, Gudmund, Håkan, Ödfast osv. Bara i Flurk- nam n Kase? När det gäller Kasamark - och en del mark har man trott sig se ett inlånat namn, i så fall andra mark-namn också för den delen - är det svårt det lågtyska namnet Florika, Flörika. Vad som är eller rent av omöjligt att ge en säker tolkning. särskilt påfallande är att de kristna namnen som Vi har sett att nästan alla namn på -mark innehål­ blev mycket populära under medeltiden och senare ler personnamn. Det ger dem en prägel av kolonisa- (Jon, Nils, Per, Lars, Anders som går tillbaka på tionsnamn. Nyodlingarna ”uppi marken” fick väl Johannes, Nikolaus, Petrus, Laurentius, Andreas ) namn av dem som slog sig ner där, av nyodlarna. saknas i mark-namnens förleder. Detta får vi inte Men man vill gärna veta när dessa män levde och tolka så att mark-namnen kom till under hednisk tid därmed få en uppfattning om hur gamla mark-nam ­ - ingalunda - utan vi får räkna med att det dröjde nen är. Och här har man gjort en viktig iakttagelse: ganska länge innan de kristna namnen togs upp i det de mansnamn som ingår i raarä-namnen är nästan norrländska namnskicket och blev populära. Upp-

mark-namn med belägg från jordeboken 1543 eller däromkring

Det nutida namnet: Jordeboksbelägg: Förleden består av:

Umeå A n sm ark Ansmarc 1543 Oviss förled A n u m a rk Anwndmarc 1543 M ansnamnet Anund E rsm a rk Östensmarc 1543 Mansnamnet Östen F lu rk m ark Flurckemarc 1543 M ansnamnet Florika el. likn. H å k m ark Håkemarc 1543 Mansnamnet Håkan K a sa m a rk Kaszamarc 1543 M ansnamnet Kase el. ordet kas(e) ’hög av ris’ T jäla m a rk Kelamarc 1543 Terrängbeteckningen käl Tomark, försvunnen by Tomarc 1543 Terrängbeteckningen to ’sänka’

Vännäs Stärkesmark Sterkes mark 1543 M ansnamnet Staerker el. Staerkar Sterkensmarc 1543

Sävar B o tsm a rk Botesmarc 1543 M ansnamnet Botulv, möjligen Botvid B ullm ark Bwllemarc 1543 M ansbinamnet Bulle G u n n ism a rk Gwdmunsmarc 1543 Mansnamnet Gudmund H e m m e sm a rk Hemingzmarc 1543 M ansnamnet Hemming H jo g g m ark Hiaggemarc 1543 H ja g g e, biform till H jalm g er T v ä rå m a rk Thuaramarc 1543 Mansnamn motsvarande fornvästnordiskt Thvari T å lsm a rk Tolsmarc 1543 M ansnamnet Tolv

Bygdeå E d fa stm a rk Öffastemarc 1543 M ansnamnet Ödfast G rim sm a rk Grimensmark 1539 M ansnamnet Grimulv eller möjligen Grimund Grimesmarc 1543, 1546 G ullm ark Gwllemarc 1543 B in a m n e t G uile till G u d le v 204 kallelseprincipen - att man skulle ge sina barn namn niserad kolonisation tycks ha ägt rum åtminstone i efter den äldre generationen - var mycket fast rotad, Piteområdet, kanske också längre norrut, men Norr­ och det gjorde det nog svårt för föräldrar att ge barnen botten har faktiskt inte så många byar med namn namn som inte fanns tidigare i släkten utan som var på -mark. Den kan väl ha satt spår även i Västerbot­ tagna utifrån. Men även om vi räknar med detta, så ten, men jag tror att det bakom m ark-byarnas till­ skiljer personnamnen i m ark-namnen ut sig såsom komst snarare ligger en ganska naturlig befolk­ tillhörande ett äldre skede än andra namntyper som vi ningstillväxt som har gett upphov till nyodlingar strax skall titta på, nam n på -böle, -boda osv. Men när ”uppi marken”. Och nyodlarnas namn är vanligen inföll då detta äldre skede? bevarade i mark-namnens förleder. Man har satt mark-namnens tillkomst i samband Det enda mar^-namnen kan säga oss om mark- med en medveten strävan från statsmakten under byarnas ålder är, att dessa måste ha kommit till 1300-talet att gynna en bosättning i övre Norrland av innan de kristna personnamnen blev populära. Jag människor från andra delar av landet. En sådan orga­ skulle tro att de flesta av dem kom till under 1300-

— ■ ■ liliiil! m m llliillllfiSiwWMglBbHlHH m m m m Det nutida namnet: Jordeboksbelägg: Förleden består av:

Bygdeå (forts.) J o m a rk Jomark 1543 Oviss förled Sjuismark, V. o. Ö. Siuls marek 1597 S ig u rd

Nysätra E s te rs m a rk Östensmarc 1543 M ansnamnet Östen G u n sm a rk Gwdmunsmarc 1543 Mansnamnet Gudmund

Lövånger H ö k m ark Hökamark 1477 Kanske ett inte känt mansnamn Höke Höckmark 1543 V e b o m ark Wibbemarc 1543 M a n s n a m n e t V ibjörn e lle r k o rtn a m n till d e t Ö n n e s m a rk Önsmarc 1543 M ansnamnen Övind eller Önd

Bureå F a lm a rk Fålemarc 1543 M ansnamnet Fale

Skellefteå E rsm a rk Erismarc 1543 M ansnamnet Erik G u m m a rk Gwdmunsmarc,Gwmmarc 1543 Gudmund och kortformen Gumme G ä rd s m a rk Gefflesmarc 1543 Mansnamnet Giävlog, senare Gävlög K lutm ark Klwthemarc 1543 Ett obelagt mansnamn Klute. M ansnamnet Klut belagt. K u sm ark Kvsemarc 1543 Ett tillnamn Kuse

Byske D rä n g sm a rk Drengxmarc 1543 Mans(till)namnet Dräng G a g s m a rk Gagzmarc 1543 M ansnamnet Gagnvidh, mölj. Gagnulv K ällb o m ark Kelmannemarc 1543 Möjl. m ansnam net Kättilmund eller kälbornas mark. talet, framför allt under dess förra hälft, och under ser ut att vara detsamma som Nordbyn (jfr Fjäl- / slutet av 1200-talet. Den dateringen har också andra Fjärd-) men Gösta Holm (1949) menar att det kan gjort. vara ’byn vid noret’ ( nor ’å eller smalt sund mellan två mark-namnen är, som vi nu har sett, primära vatten’) - både språkliga och sakliga skäl talar för bebyggelsenamn, dvs. de är givna direkt till bebyg­ detta. De fem namn som är kvar kan innehålla gelsen när den kom till. Ett bebyggelsenamn som personnamn, och därför skall vi titta lite närmare på Djupviken däremot är sekundärt, eftersom bebyggel­ dem. sen har övertagit vikens namn. Den äldsta gruppen Öndebyn i Bygdeå, Mångbyn i Lövånger ochHe- av västerbottniska ortnamn, behandlad i det föregå­ densbyn i Skellefteå är säkra kort. Det första inne­ ende, innehöll inga personnamn. Det var naturföre­ håller Önde, som är en bildning till Ovind, Öyvind, teelserna som var det viktiga för människan: älvar­ Eyvind och som förekommer som namn på inte min­ na, fjärdarna och bebyggelsenamnen blev därför alla dre än sju västerbottniska bönder i jordeboken 1543 av den sekundära typen. Men i och med mark-nam ­ (Audén 1980). Visserligen finns det en tradition att nen kom människan mera i centrum. Hon gav sin Mångbyn skulle vara ett Mångelsbyn ”handelsbyn”, gård direkt dess namn, och hon lät ofta sitt eget namn men Gösta Holm (1949) ger mycket starka skäl mot ingå i gårdsnamnet. en sådan tolkning och menar att det bör vara mans- Genom m ark-namnen har vi lärt känna en del nam net Magne eller Mange, Månge. ”N am net Mange gamla västerbottningar - fast bara till namnet. Det är väl känt från fornnorska, fornisländska och nyis­ är de första västerbottningarna vi vet namnet på, och ländska”, säger han. Hedensbyn innehåller det gam­ de bör ha varit födda för ungefär 700 år sedan. Vi la nordiska mansnamnet Hidhin. skall lära känna fler nyodlande västerbottningar Om man vet att adjektivet brant i denna del av genom att titta på ytterligare några namntyper. Sverige av gammalt heterbratt - vi har flera Bratt- forsar i Västerbotten - och om man känner till att Brattby i Umeå socken ligger under ett förhållande­ vis brant berg, vill man gärna se adjektivet i bynam­ Ortnamnen på -byn net. Gösta Holm (1970) ger tolkningen ’gården med de branta ägorna’, men han uteslutar inte att mans­ I Mellansverige finns massor av namn på -by (Näsby, nam net Bratte kan ingå. Skinnarbyn i Bygdeå, slut­ Sundby, Ekeby, Hässelby) och också i Sydsverige ligen, innehåller antingen yrkesbeteckningen skin- finns många. Merparten av dem är mycket gamla, nare ’skinnberedare’ eller binamnet Skinnare på den från vikingatiden och tiden dessförinnan. som bodde där. Nam nen på -by i Västerbotten är av en annan typ. Det är inte många m ansnam n + byn att bygga på, De har ofta bestämd form ( Norrbyn, Skinnarbyn, men man kan konstatera att det inte finns några Fjälbyn) och de har lite andra förleder, bl.a. en del kristna namn bland dem. Namnen på -byn kan väl personnamn. De är yngre än de mellansvenska by­ sägas vara tillkomna inte alltför sent under medelti­ namnen: medeltida liksom mark-, böle- och boda- den. namnen, och liksom de är de primära bebyggelse­ namn. Omkring femton nämns i jordeboken 1543, och det är dem vi nu skall se på. En del av dem är helt genomskinliga: Norrbyn och Ortnamnen på -böle Sörbyn i Nordmaling, Gammelbyn i Lövånger,Abyn i Byske vid Abyälven. Andra kan behöva en kommen­ Vid sidan av namnen på -mark är namn på -böle tar: Degerbyn (Skellefteå) ’den stora byn’, Fjälbyn ganska typiska för övre Norrland. Men de finns också (Lövånger) 'byn vid ljärden'), Nolbyn (Lövånger) som på andra håll i Sverige, t.ex. i Värmland och Dals­

206 land, i Uppland och i Kalmar län. I jordeboken for 1543 eller i andra jordeböcker från tiden däromkring tas 17 nam n på -böle från Västerbotten upp. Dessut­ om förekommer tre osammansatta Böle: i Umeå, Lövånger och Skellefteå (sannolikt num era Norrböle och Sörböle inom det centrala Skellefteå). (Se kar­ tan.) Efterleden böle finns inte längre som ett själv­ 'SKELLEFTEÅ • nam n på -mark ständigt ord i svenskan - man talar inte om ett ”böle”. o nam n på -böle Men det har funnits och betydde då ’ställe där man bor, gård’. Till verbet bo har bildats ett ord bol ’bostad’ o.dyl. Vi har det i gamla sammansättningar som prästbol och klockarbol men också i ortnamnsefterle- der, Forsbol, Håbol, dock inte i Västerbotten. Vårt böle är en bildning till detta bol. Precis som mark-namnen innehåller böle-nam ­ nen mycket ofta namnen på dem som bröt mark och slog sig ner på platsen. Men lite oftare än mark- namnen tycks de innehålla annat än personnamn. I Nordmalings Toböle ingår nog dialektordet to ’liten UMEÅo| sänka, däld’ o.likn. I Ytterhiske i Umeå tycks ha legat en by som nämns tidigast 1539 och då skrivs Byrke- böle. Förleden är ordet birke ’björk’. Förleden i Sörbö­ le (Söderbölee 1543) berättar var byn ligger.Täfteböle (Teffzebölee 1543) i Sävar innehåller inte bynamnet Täfte(å) utan ett sjönamn Täft(e)sjön, säkert den sjö som nu kallas Täftebölesjön. Byar med namn på -m ark och -bölesom nämns i de äldsta jor- Alla de andra 6öZe-namnen kan innehålla ett deböckerna. personnam n (eller en personbeteckning). Men det är ofta mycket svårt att säkert säga om det verkligen är ett personnamn i ett &öZe-namn. Ett exempel: Orrböle i Nordmaling ( Orreböle 1535) ser ju ut att innehålla fågelnamnet orre. Men Orre har också varit ett mans­ Lite av samma valsituation — ett ord eller ett namn, från början kanske ett binamn, använt vid namn? - står vi inför, när vi skall bedöma Klabböle i sidan av det officiella namnet, och eftersom böle- Umeå. Namnet skrivs Klaffweböle och Klaffwaböle namnen mycket ofta innehåller personnamn, så bör flera gånger på 1530- och 1540-talen, alltså med vi åtminstone hålla den möjligheten öppen att det var nutida stavning Klave- eller Klava-böle. Vi har ett en man vid namn Orre som slog sig ner i Orrböle. ord klave ’halsband som man binder kreatur med’ E tt liknande fall har vi i Baggböle i Umeå (Bagge- (jämför uttrycket att vara klavbunden ). Men ett bi­ böle 1543). Ordet bagge betyder ju ’gumse’, alltså ’får nam n Klave är belagt, visserligen bara ett par gånger av hankön’. Men det används också om personer. Ett i Sverige och Norge. m ansnam n Bagge förekommer i äldre källor, och Jämteböle i Vännäs ( Jemttbölee 1543) förklaras Baggböle innehåller nog ganska säkert nybyggarens enklast av att en man från Jämtland, en jämte, slog namn. sig ner där. Men vi vet att beteckningen för olika

207 länder och landskaps inbyggare ofta användes som Det tycks vara ett förhållandevis något större binamn - och används i våra dagar: en man från inslag kristna förleder i öö/e-namnen än i m ark­ Jämtland på en byggarbetsplats i Stockholm får nog namnen, och det talar för att bebyggelserna med lätt heta Jäm ten eller Jäm tland. nam n på -böle är lite yngre. Ett knepigare fall är Risböle i Lövånger. Det Vi har alltså även genom åö/e-namnen fått lära verkar innehålla ordet ris, som för övrigt också kan känna några gamla västerbottningar, som emeller­ betyda ’skog’, men det genuina uttalet hos äldre tid bör ha varit någon eller några generationer yngre människor - och det skall man ta på allvar! - är än de som vi bekantade oss med i mark-namnen. Det ryssböl. När dessutom namnet skrivs Rysseböle 1539 är tyvärr bara frågan om män. Kvinnonamn ingår och flera gånger därefter, så kan vi nog anta att det förfärande sällan i gamla ortnamn! är ordet rysse ’ryss’ eller ett därtill bildat mansbi- nam n Rysse som ingår. Men så till den frågan som hjälper oss att datera namnen: är personnamnen i 6öZe-namnen nordiska Ortnamn på -boda namn, arvnamn, eller finns det några lånenamn eller kristna namn? Vi hittar genast en förled som vi hade Nam n på -boda, oftast förkortat till -bo (Kvarnbo, bland mark-namnen: Hjoggböle i Skellefteå ochHjogg- Persbo ), är oerhört vanliga i vissa delar av Syd- och mark i Sävar. Det är ju, som vi såg nyss när vi Mellansverige, t.ex. i Småland, Östergötland, Väs­ behandlade Hjoggmark , ett Hjagge, en biform till det tergötland, Uppland, Västmanland, Dalarna och gamla nordiska Hjalmger. Även Gubböle i Umeå Gästrikland. Man har sagt att boda, som är en slags (Gubbölee 1543) är en biform till ett nordiskt namn: pluralform av bod, skulle ha syftat på fäbodar - boda- Gudbjörn eller Gudbrand. Besvärligare ärHyngels- namnen skulle vittna om äldre fäboddrift. Men ofta böle i Nordmaling. Förleden skrivs Hongelss- 1535, kan det säkert i stället ha varit fråga om bodar av Hvngels- och Hungers- 1543 (v står för u) Holgerdz- annat slag, slåtterbodar, fiskebodar eller liknande. 1550 och Hålgerdz- 1552. Sannolikt är det ett gam­ Efterleden -boda har troligen dessutom så småning­ malt nordiskt mansnamn Holmger, vanligt på run­ om fått en allmän bebyggelsebetecknande funktion. stenar i Uppland och Sörmland, som har ombildats I Västerbotten är åoda-namnen inte alls lika van­ på olika sätt. Men går man till den äldsta uppteckna­ liga. I jordeboken för 1543 tas bara sex namn på -boda de uttalsformen är den hinnersböl. Det verkar vara upp. Därtill kommer två osammansatta Boda(n) i ett Hinders, som är en förledsform av Hindrik (Hen­ Lövånger och Skellefteå. Två namn, Överboda i Umeå rik), jämförhindersmässan. Kanske har det gått till och Ytterboda i Sävar, anger läge, men fyra innehål­ så att de starkt ombildade formerna av det gamla ler personnamn, och det gör att vi bör titta på dem nordiska mansnamnet Holmger har associerats till här, när vi nu söker spår efter medeltida västerbott­ Hindrik, som var ett mycket vanligt namn i Väster­ niska nyodlare. botten under senmedeltiden. Som helgonnamn hörde Av dessa fyra namn är två ärvda nordiska och två det till den kristna gruppen. Vi skulle alltså ha ett inkomna kristna. Vi har Ivar i Ivarsboda (Sävar) och exempel på att ett mansnamn i en förled gått över Gumme (en ombildning av G udm und) i Gumboda från ett gammalt nordiskt namn till ett kristet. (Nysätra) två nordiska namn, samt Djäkneboda (om Helt och fullt kristet är förstås Pål (Paul) i Pålböle Djäkne se strax ovan) och Junkboda (Ju nke, en om­ i Sävar (Pålbölee 1543). Detsamma gäller Djäkne i bildning av Johan, Jon eller Jonas), båda i Bygdeå = Djäkneböle, som tycks ha varit ett inte ovanligt två kristna namn. Om vi kan lita på styrkeförhållan­ binamn, kanske om någon skrivkunnig person. Det det mellan nordiska och kristna namn, så är boda- är säkert inte det gamla ordet djäkne i betydelsen namnen ännu lite senare än böle-namnen. De kristna ’skolyngling’ som ingår utan mansbinamnet. namnen har hunnit bli vanligare.

208 Sjönamnen och bebyggelsehistorien

Det är emellertid inte bara bynamn med bebyggelse- Tavelsjön, Varuträsket, Ljusvattnet betecknande efterleder, t.ex. -byn, -böle, som är sam ­ mansatta med personnamn och som därmed kan I riksspråket har vi egentligen bara ett ord för ”mycket berätta för oss hur Västerbotten bebyggdes. Det finns stora vattensamlingar”, nämligen sjö. En tjärn är också ganska många personnamn i de bynamn som någonting mindre. Men om man tittar på sjönamnen från början varit sjönamn. Vi skall därför granska i Västerbotten, så märker man att stora sjöar har dessa och diskutera orsaken till att det är på det kunnat kallas inte bara sjön utan också träsket och viset. vattnet. Vi har inte bara Pengsjön (Vännäs), Bjänn- Men först skall vi med ortnamnens hjälp konsta­ sjön och Tavelsjön (Umeå) utan också lika stora eller tera, att det som vi i riksspråket kallar sjö, det har i större sjöar som heterÖrträsket, Falmarksträsket Västerbotten haft tre olika beteckningar: sjö, träsk (Bureå), Varuträsket (Skellefteå), och Mjödvattnet och vatten. (Burträsk), Ljusvattnet, Bjurvattnet (Skellefteå).

Edvin Königssons gård i Östra Örträsk med det spegelblanka Örträsket i fonden. I riksspråket betyder träsk en sankmark, ett kärr, men i Västerbotten är ett träsk en stor ljus sjö. Foto: Emma Köningsson i början av 1900-talet. Västerbottens museums arkiv.

209 Det vanligaste ordet för sjö i Västerbotten, av Fyresvatn heter en stor sjö i Telemark, och Thing- sjönamnen att döma, är träsk. Det finns överallt vallavatn är Islands största sjö intill den gamla utom längst i söder, i Umeområdet där sjö är vanli­ alltingsplatsen. Att man i Västerbotten har kunnat gast. Ordet vatten är minst vanligt, men det finns ge en sjö ett namn på -vatten, t.ex. Bjurvattnet, visar faktiskt över mycket stora delar av Västerbotten. att Västerbotten har utsatts för västnordiskt infly­ Man kan säga att, bortsett från viss geografisk för­ tande. Från Norge har ordet vatten i betydelsen delning ( sjö i stället förträsk i söder), så förekommer ’insjö’ för länge sedan trängt österut och nått stora de tre orden i stort sett vid sidan av varandra och - delar av Västerbotten. vilket är viktigt - utan någon synbar betydelseskill­ Däremot är träsk ett lite udda ord, vars historia nad. man inte vet så mycket om. Men av allt att döma har Hur skall man förklara denna, kan man tycka, det sitt ursprung i Mälarlandskapen. Det finns dess­ ganska onödiga variation som faktiskt saknar mot­ utom i ortnamn i de svensktalande delarna av Fin­ stycke i Sverige? Förklaringen är enkel men lärorik land och Estland, på Gotland och längs Götalands- - den visar nämligen att Västerbotten har utsatts för kusten samt i Norrland, men märkligt nog egentligen inflytanden från två olika håll. bara i de nordligaste delarna - vi såg att det dyker Ordet sjö behöver ingen kommentar. Det är det upp på allvar i Västerbotten norr om Umeområdet. ord som används i hela Sverige, det finns f.ö. i alla Att övre Norrland har fått ta emot impulser söder­ germanska språk (engelska sea, tyska See). Ordet ifrån, från Mälarlandskapen, är ju ganska naturligt vatten används om insjöar i Norge och på Island: - om sedan inflytandet har gått direkt eller via

På Rickleån som rinner genom Bygdeå. Foto: E lo f Olofsson 1932, Västerbottens museums arkiv.

210 Finland (Österbotten) kan i de olika fallen vara svårt talet, alltså namn på byar som bör ha varit etablerade att avgöra. Här faller ordet träsk in i ett tämligen under medeltiden. givet mönster. Men att det norska vatten ’insjö’ finns I de äldsta jordeböckerna för Västerbotten nämns i Västerbotten är mer överraskande men inte utan 21 byar med namn på -sjö(n), 12 byar med namn på paralleller. I det föregående har vi sett en del västliga -träsk och 10 byar med namn på -vattnet. Av de 21 drag i Västerbottens ortnamnsskick, t.ex. namnen på nam nen på -sjö(n) innehåller bara 2 sannolikt per­ -ånger. sonnamn, alltså en ganska liten del, av de 12 namnen Ordet träsk används alltså om riktiga sjöar i på -träsk innehåller 3 sannolikt personnamn, alltså Västerbotten, och detsamma är fallet t.ex. i Finland. en fjärdedel, och av de 10 namnen på -vattnet inne­ Men i riksspråket menar man med träsk en blöt och håller 4 sannolikt personnamn, alltså nästan hälf­ ganska otrevlig sankm ark, ett kärr och i Uppland är ten. Det sammanlagda antalet namn är 43, och av lokaler med nam n på -träsk i allmänhet just sådana. dem innehåller 9 sannolikt personnamn, ca en femte­ Uppenbarligen har det tidigare varit fråga om sjöar, del. Inslaget av sjönamn med personnamn kan kan­ men dessa har på grund av naturförhållandena - ske synas litet men jämfört med förhållandena i det bl.a. landhöjningen - växt igen. De har blivit kärr, övriga Sverige framträder siffrorna som mycket höga. kanske med en vattenspegel i mitten. Innan den Vad beror denna sjönamnens särställning i övre förändringen ägt rum, hade träsk i betydelsen ’sjö’ Norrland på? spritt sig hit upp och till Finland. Man har iakttagit personnamn i naturnamnsför- I Bibeln talas varnande om ”syndens träsk”. Jag leder särskilt i kolonisationsområden, områden där har ibland undrat hur bibelläsande västerbottningar utifrån komna människor ungefär samtidigt har sla­ har reagerat på detta uttryck. Ett träsk i Västerbot­ git sig ner. Vi kan ta två fall från övre Norrland. ten är ju någonting mycket lockande, en stor ljus sjö Det ena är Rickleå, ån som rinner genom Bygdeå, där det finns gott om fisk — och så varnas det för nämnt i det föregående, s. 194. Vi såg att det är ett ”syndens träsk”! m ansnam n, Rikard som ingår i (Rikardeaa 1498), och Gusten Widmark, som har behandlat namnet (1959), menar, säkerligen med rätta, att denna Ri­ Varför personnamn i naturnamn? kard ägde fisket i ån. Men han gav inte bara namn åt ån utan också åt en by som i ett brev 1376 skrevs Så till personnamnen i de västerbottniska sjönam­ Rikarzbodha. Namnet är försvunnet nu — förmodli­ nen. Många av dem har behandlats av Gösta Holm gen är det fråga om byn Rickleå (och jag har inte tagit (1965) och andra, och jag h ar haft stor nytta av deras upp det bland namnen på -boda i det föregående). Vi undersökningar. Som vi har sett, är det nästan alltid ser att personnamnet fungerade som ett slags ägar- så med naturnamnen (i det här fallet med sjönam­ märke: Rikard innehade både byn och (fisket i) ån. Vi nen) att bara när de övergår till att bli namn på kan till sist konstatera att denne säkerligen fram­ bebyggelser, byar, får vi dem omtalade i äldre källor, gångsrike man bar ett inlånat namn - R ikard är framför allt då i jordeböckerna. När det gällde nam­ tyskt. nen på -mark, -böle osv., tog jag bara fasta på dem Och så det andra fallet. I en bok om önamnen i som nämndes i de äldsta jordeböckerna, framför allt Luleå skärgård har Else Britt Lindblom (1988) visat, i den för 1543. På samma sätt har jag samlat de att förvånansvärt många av de stora öarna utanför bynamn, innehållande sjönamn, som nämns i de Luleå — och för övrigt också öar norr och söder därom äldsta jordeböckerna. Det är alltså inte sjönamn i - har namn med ett mansnamn i förleden, t.ex. allmänhet som här behandlas utan bara sådana Germandön, Junkön, Hindersön, (Germund, Jonke sjönamn som har blivit bebyggelsenamn och av dessa och Hindrik). Hon räknar med att det i sådana fall är bara sådana som är belagda från mitten av 1500- namnen på dem som tog öarna i besittning och att det

211 kan vara fråga om ett slags primära bebyggelse­ de under Kasamark ovan att förleden också kunde namn, inte sekundära. Hon drar också in några vara ordet kas(e) ’hög av ris e.dyl’. nam n på -näs med mansnamn. Två finns bevarade i Som förleder till -träsk har vi m ansnam nen M ick­ namnen på de båda stora byarna Ersnäs och Antnäs el, Ra(g)vald och kanske Skråm m e i Mickelsträsk nära Luleå ( Erik och Ante) och ett i det västerbottnis­ (Sävar), Ragvaldsträsk (Raffwalstresk 1543) och ka Håknäs i Nordmaling {Håkan). Jfr Håkan även i Skråm träsk (båda i Skellefteå). Skråm m e skulle kun­ Håkmark. na vara ett binamn — men sådana är, har vi sett, osäkra. Men av de tolkningar som har föreslagits för Skråm träsk bedömer jag mansnamnet som det troli­ Andersvattnet och Ragvaldsträsk gaste. Hittills har vi bara haft att göra med inhemska I det här mönstret passar sjönamnen med person- nordiska namn. Men av de fyra namnen + vattnet är namnsförleder in. Männen som bar dessa namn har nog två inlånade, Andersvattnet i Bygdeå{Anderswatn så att säga mutat in sjöarna, framfor allt fisket men 1543) är det i varje fall. Även Renbergsvattnet, också också annat som sjöarna och deras omgivningar i B urträsk {Rembersuatn 1543), innehåller nog ett kunde erbjuda, bete, myrslåtter, jaktmarker. Vid personnamn nämligen antingen Rimbert(us) (Nord­ sjöarna byggde man sina gårdar, och det är oftast lander 1905, Widmark 1963) eller Rembald, Rem- byarna som har fört vidare sjöarnas namn. bold (Holm 1965). Alla tre är inlånade namn. Men Vi skall väl nu också lära känna - tyvärr bara till Nisse Lindblom (1983) räknar med ett äldre Rönn- namnet - de män vilkas namn sjöarna bär, och vi bergsvattnet. Han stöder sig bl.a. på äldre skrivning­ skall som vanligt se vad det är för slags personnamn ar Rönnbergs-. som ingår, om det är ärvda nordiska namn eller Vi ser att av de 9 personnamnen som utgör förle­ inlånade kristna. Av de två namnen på -sjö är ett en der i sjönamn så är sannolikt 7 gamla nordiska namn gammal bekant. Det är Hjagge till Hjalmger i Hjogg- och 2 inlånade. Förhållandet arvnamn - lånenamn sjö i Vännäs ( Hiaggesiö 1543). Det andra har vi också är ungefär detsamma här som hos de först behandla­ stött på, men det är lite svårbedömt: ett binamn Kase de namntyperna, utom hos mark-namnen som uppvi­ iKassjöi\Jmeå(Kaszasiöö 1543). Men vi konstatera­ sade ytterst få lånade namn.

212 Några namn som kan kontakter med sa

I det här häftet behandlas inte de samiska ortnam­ fattas som p, och nj kan alternativt uttalas som ng.) nen i Västerbotten. Men jag skall ta upp några namn Claes Börje Hagervall har senare (1986) skrivit om som vittnar om kontakt mellan samer och svenskar. namnet och har i huvudsak samma syn på det som Vi skall också se på några ortnamn som vittnar om Karl-Hampus Dahlstedt. motsvarande kontakter med finnar. Pengsjön bör alltså på sydsamiska ha hetatBien- jejävrie. När svenskar kom i kontakt med det nam­ net, kunde de, om de behärskade samiska, ha över­ satt det i sin helhet till Hundsjön. Många svenska Pengsjö ortnamn i Västerbotten har säkert uppkommit på det viset, genom översättning av en tvåspråkig befolk­ Pengsjö är en by som ligger vid den stora Pengsjön i ning, något som numera inte går att bevisa, när det skogsområdet söder om Vännäs. Byn nämns i jorde- samiska namnet är försvunnet. I en del namn, såsom boken för 1543 (Pengessiö), sjön betydligt senare i Pengsjön, kan en av sammansättningslederna ha Pänsiön 1743 och Pängsjön 1771. försvenskats: -jävrie till -sjö. En tredje möjlighet är Karl-Hampus Dahlstedt, som har skrivit utförligt att ett samiskt ortnamn i sin helhet har kommit att om namnet (1976) påpekar till att börja med att tas upp och användas, som om det vore ett svenskt samma namn finns i Anundsjö socken i Ångerman­ namn. Vi skall nu se på ett namn som kan vara ett land. Sedan visar han att förleden Peng- inte kan sådant. vara ordet pengar, hur gärna man än ville tolka den så. Den skulle i så fall ha lytt Penning-, men det tycks den aldrig ha gjort: den skrivs sedan 1500-talet alltid Peng- eller Päng-, Andra förslag till tolkning finns, K åddis men Karl-Hampus Dahlstedt visar att dessa förslag knappast är rimliga. Byn Kåddis nära Umeå har ett egendomligt namn. Han kommer alltså fram till att möjligheterna att Går det verkligen att tolka? Man brukar säga att om förklara namnet med svenskt eller annat nordiskt ett ortnamn finns nedskrivet tidigt under medelti­ språkmaterial är praktiskt taget uttömda. Då, men den, så brukar tolkningen underlättas. Man kan då i först då, menar han, har man rätt att pröva om det allmänhet se vad det består av för ord. kan vara fråga om ett samiskt (eller finskt) ord som Kåddis är ett av de få namn i Västerbotten som ingår. Tar man alltför snabbt och lättvindligt till verkligen har flera, riktigt gamla belägg. Redan 1324 samiskan (eller finskan) när man tolkar norrländska nämns det i ett brev på latin: de Caadis, de villa ortnamn, kan man förbise fullt möjliga och kanske Kadiis (’från byn K.’), och även senare på 1300-talet rimliga tolkningar med svenskt språkmaterial. skrivs namnet på liknande sätt. Men ironiskt nog I sydsamiskan lyder ordet för hund bienje o. likn. hjälper detta oss inte att förklara namnet. Att det Det ordet menar Karl-Hampus Dahlstedt ingår i långa a-ljudet, återgivet med tvåa i Caadis, harblivit Pengsjön. (b i bienje är snarast tonlöst och kan upp­ å är precis som det skall. Men en sammansättning

213 Ka/Kå+dis ger ingen mening. Vi har alltså här ett ”någon uppslagsända för en tolkning med grund i ortnamn som inte kan förklaras med svenskt ordma­ svenskt språkmaterial. Om namnet är svenskt, mås­ terial, och då bör man pröva med samiskt eller finskt. te det ha tillkommit på ett mycket ovanligt sätt”, Det har Gösta Holm gjort (1973). Han har fört säger han och prövar först om det kan vara ett fram det samiska ordet kådde (även skrivet gådee) samiskt namn. Jörn ligger ju så till i norra Västerbot­ som betyder ’strand’. Han visar att -is i Kåddis är ten att det kan vara mycket rimligt att räkna med resterna av en samisk ändelse som markerar befint­ samiskt inflytande. Men inte heller med samiskans lighet. Ordslutet -is är vanligt i ortnamn i övre hjälp når man till en tolkning. Norrland som har övertagits av svenskar från samer Han går då till finskan och finner ett ord jyrä, som eller finnar, t.ex. Graddis, Kåbdalis, Salmis, Sangis. i delar av Finland, bl.a. i Österbotten, används om Nam net Kåddis ger oss en antydan om förhållan­ branter. Vid Jörnsträsket, där byn Jörn och Öster- dena i Umeområdet strax nedanför Kåddis vid vår jörns kyrka ligger, stupar ett berg brant ner mot sjön. tideräknings början, menar Gösta Holm. Nära älv­ Topografiskt passar alltså tolkningen utmärkt, och mynningen fanns kanske den strand, ” kådde ”, där språkligt går den också ihop, dvs. om man räknar samerna brukade fiska och hade en boplats. med att man från början ha kallat sjön (och byn) Platsen och därmed namnet övertogs väl så små­ Jyränjärvi och att man sedan har slopat efterleden ningom av människor som talade ett nordiskt språk. järvi ’sjö’ — Gösta Holm ger en del exempel på sådana Man kan undra över a tt dessa inte översatte nam net slopanden (ellipser enligt språkvetenskaplig termi­ och kallade platsen Strand. Kanske berodde det på nologi). Ett Jyrän skall i den svenska dialekten a tt det fanns (och finns) en by Strand lite längre upp förändras till Jörn. efter älven och att det gällde att kunna skilja mellan Men ett tredje krav måste uppfyllas, innan man de båda byarna. kan acceptera den tolkningen, nämligen att finnar En annan norrlandsforskare, Gunnar Pellijeff verkligen har hållit till i denna del av Västerbotten. (1982), har pekat på vissa svårigheter att koppla ihop Birkarlarna, som åtminstone i ett tidigt skede torde Kåddis och det samiska ordet för strand. Han för i ha varit finsktalande, hade intressen så långt söde­ stället fram ett finskt ord kodis ’inhägnat område’ rut som i Malå, och från Piteområdet gick närmaste m.m. Men svårigheterna att härleda Kåddis u r det vägen till Malå över Jörn och Norsjö. Här har vi alltså finska ordet förefaller att vara betydligt större - återigen ett fall där ett ortnamn, under förutsättning enligt Gösta Holm, i en senare artikel (1983), oöver­ att det är rätt tolkat, kan ge oss stöd för en uppfatt­ stigliga. Men han framhåller att hans tolkning ”är - ning om förhållanden i äldre tid. Men Gösta Holm är som de flesta etymologier av gamla ortnamn - en försiktig. Han slutar med att säga, ”att varje försök gissning” (en sådan reservation är både klok och att tolka namnet är en gissning och torde så förbli tilltalande) men, tillägger han, ”en gissning som kan såvida inte något okänt dokument skulle dras fram i motiveras”. ljuset”.

Jörn K innbäck

Ett namn, som till skillnad från Kåddis verkar gan­ Av olika skäl, som vi inte skall gå in på här, finns det ska svenskt, är Jörn. Det rimmar ju med vanliga anledning att räkna med att Piteområdet och allra svenska ord som hörn och törn. Men när man försöker nordligaste Västerbotten har varit starkt influerade tolka namnet utifrån svenskt språkmaterial, så stö­ från Finland, sannolikt rentav genom bofasta, finsk­ ter man på patrull. Gösta Holm, som även har skrivit talande människor. Det tyder bl.a. en del ortnamn om det här namnet (1986), säger sig inte ha funnit på. Hortlax strax söder om Piteå är ett finskt namn.

214 Detsamma gäller troligen förleden i Rosvik (Rodzs- än språkliga grunder har kunnat anta finskt infly­ wiick 1543), en by vid E4-an ett stycke ovanför Piteå. tande, så ligger det onekligen nära till hands att Om namnet skriver Lars-Erik Edlund (1989): ”Ros­ uppfatta förleden Kimminge- som finskt. Men vi får vik innehåller enligt min mening/.. ,/fi. ruotsi ’svensk’, akta oss, så vi inte råkar ut för ett cirkelresonemang! och måste förstås i en finsk namnmiljö, där det svenska inslaget ansetts tillräckligt uppseendeväck­ Det finns naturligtvis flera namn av den här typen i ande för att bli namngrundande”. Liknande Ros­ Västerbotten men dessa fyra får räcka, två pekande nam n finns i Finland, i Åbolands skärgård, vilket är mot samiskan och två mot finskan. Ytterligare ett ett gott stöd. Gunnar Pellijeff (1988) har ungefär borde jag behandla, men jag avstår: Skellefteå. Som samtidigt tolkat Rosvik på samma sätt. Namnet jag redan nämnt, har Skellefteå ett annat ursprung Jävre strax norr om länsgränsen har nyligen av Lars- än de andra eå-namnen. Det utgår tydligen från ett Erik Edlund (1988) tolkats som ett finskt namn, men Skeleft el. likn. — det skrivs 1327 skelepht. Men någon här föreligger, som författaren betonar, även andra säker tolkning av detta namn har inte givits. Det är tänkbara tolkningar. Han har särskilt behandlat det från början knappast svenskt, snarare samiskt, möj­ finska inflytandet i det här området och därvid också ligen finskt. tagit upp Kinnbäck (Kijmmingbeck 1543), som är namn på den sista byn längs E4-an, innan man kommer in i Norrbotten. Kinnbäck, som fått bli rubrik till detta avsnitt eftersom det är det enda namnet av de här behandla­ Några ortnamn de som är västerbottniskt, har tolkats både som finskt och som svenskt. Man har, utgående från förledens äldre form Kimminge- sammanställt nam­ kusten net med finska Kiiminki. Kiiminginjoki, som avser en by och en älv nära Uleåborg. Det skulle i så fall Kustbygden har sina särskilda ortnamn. De är präg­ hänga samman med det finska ordet kiim a ’fågellek’. lade av att människan har utnyttjat havet för sjöfart, Men det finns också tolkningar utgående från svensk­ fiske, säljakt m.m. Man kan faktiskt inte ge en an. Den ur betydelsesynpunkt sannolikaste innebär fullständig bild av kustbornas liv i äldre tid utan att a tt -inge- i Kimmingebäck går tillbaka på ett änge dra in ortnamnen, för dessa har mycket att berätta. ’äng’ och att förleden i ett Kim-änge skulle vara ett I det följande kan det bara bli frågan om ett axplock dialektord som bl. a. fmns i Överkalixmålet och bety­ av namn som ur olika synpunkter kan vara av intres­ der ’blåsa, knöl’. Den tolkningen lanserades av Gus­ se. ten Widmark i boken Byske socken (1958), men Lars- Ortnamnen längs Västerbottenskusten är natur­ Erik Edlund (1989) påpekar att om namnet skulle ligtvis tillkomna vid olika tidpunkter. Det gör att vara svenskt och innehålla ett änge, borde det finnas man måste ta hänsyn till landhöjningen, när man åtminstone några äldre skrivningar med -änge- eller undersöker dem. För landhöjningen eller-strandför­ -enge- men det finns bara -inge-. (Det skall för säker­ skjutningen, som det bör heta (det är mer än landets hets skull sägas, att den i Syd- och Mellansverige uppstigande som inverkar, t.ex. sedimentering), är ju vanliga namntypen på -inge- - Häringe, Myttinge, mycket stor i Bottenviken och Bottenhavet. Längs Sticklinge osv. - inte förekommer så här långt norr­ Västerbottenskusten kan man i grova drag räkna ut.) med 9 dm, alltså, nästan 1 meter på hundra år. Det Man törs inte med säkerhet hävda att Kimminge kan innebära ganska mycket ny mark under ett i Kinnbäck är en finsk förled. Men eftersom byn sekel, om stranden är låg, och det är den för det mesta Kinnbäck ligger inom ett område där man på andra i Västerbotten.

215 •Cdritrevet

15 h lk e ? n M 7;JJäggr'. 8,5 \Éprrimilén

JSTonlr ens S x.60/ 71UI. Tvillingarna, Sds Set W M a rrh y n t g pp eu Tas1m ar k a

; 12 ' ALindgr IlSTorrbvs k ä r ^ III K ■ s1 /■"[S(! 1------spec.l'oo ,^orrbysk.j;*7 O.PilhalhuM

tonne, 3 0 j 2 f.Ma klä p p en wishiri to u; 4 ! 29 ’ }y;l . 22 L\llliase,iv O-reviAerc' iH allorui? 9 19 AO i ; ai'iuicmrt/ i f / /<* \p 10 ^ StcO&Pfa \agern Jydrdhafloj 'no 17^ O.Hdllgr. Zfoekengn' (7; Gt 'å sk ä l'

’fittakvib

piJgcb'dh a IJsgr. M atte % 13 fl SnöaiL

\ n / 29 st. Jo n sg r. 16 i^\G

IF (F tib 'A iSVartli a ll ail ■•JLigqsh'omsgr. •stfutgsgr M i ekedsg / :& 4 / 7,

Jrridersgr ISarny/jr 8g:Bo7idliajL

B Hlf* ***> J9'\ViBleken, 1k- k I / ? Ö P -** fl$Pimpström§gvr. 'niUH8'- vy y'7k .. .. '-v ■>*<- iksrnzkl^1^ y'w Sr. L ö i al n gxliäJ lnu De flesta namnen längs kusten är väl inte så månghundraåriga. Men en del är det, och vill man försöka tolka dem, måste man utgå från en helt annan kustlinje och från öar med helt annat utseen­ de. Söder om den stora Obbolaön ligger en holme som heter Tarv. Det är ett egendomligt och svårtolkat namn som just därför kan vara mycket gammalt. Då holmen dessutom är förhållandevis hög och ligger iNuv. Långskär som ett inseglingsmärke vid Umeälvens mynning, så Nuv. Flakaskär finns det flera skäl att räkna med att namnet är Tarv Nuv. Bredskär gammalt. Med hjälp av den topografiska kartans 5- och 10- meterskurvor har j ag gett öns konturer nu, för knappt 2 km 500 och för knappt 1000 år sedan. (Se kartbilderna.) Man ser att det tidigare var frågan om flera små holmar, av vilka en var förhållandevis hög. I ett försök att finna en rimlig tolkning har jag (1975) bl.a. tagit fasta på ett ord tarv(e) i norska dialekter som används om moln, särskilt sådana som sticker upp vid horisonten men också om små, oansenliga före­ mål. Jag har räknat med att holmarna, särskilt den högre, har haft betydelse som inseglingsmärke för Lång- .skär dem som sökte sig in mot Umeälven, och deras form, något smått (som stiger upp vid horisonten), bör därför ha varit väsentlig vid namngivningen. Men B redskär jag vill betona att tolkningen är mycket osäker. Flakaskär Obbola är också, som tolkningen visar, ett namn Tarv 2 km som verkligen vetter mot sjön, men det behandlas inte här utan på s. 220. Namnet Täfteå kan också, som vi har sett (s. 196) ha med mycket tidig sjöfart att O bbola by göra, liksomLövånger (s. 200 ). iVäster- tjärdem Umeälven Här följer ytterligare några namn från den södra O bbolaön delen av Västerbottenskusten. Eva Öberg har skrivit om namnen i Hörnefors skärgård (1988), och jag hämtar en del uppgifter från hennes arbete.

Lång­ skär Till vänster-.Utsnitt av 1921 års sjökort med Vapplan uppe till höger, Bonden längst i söder, Snöan strax nedanför mitten och Oreälvens utlopp iOrefjärden till vänster. lakaskär Bredskär

Högra spalten: On Tarv med omgivande skärgård utanför Umeå Tarv med 500 års mellanrum; längst upp på 900-talet, därunder på 2 km 1400-talet och längst ned på 1900-talet.

217 Söder om Hörnefors, ganska långt ut i Norra Ett annat önamn med ett liknande motiv bakom Kvarken ligger en enslig klippö, 300 meter lång och sig ärRatan som dock inte behandlas här utan längre rätt hög. Den heterBonden. Namnet finns antecknat fram, s. 223. sedan 1648, och Linné nämner ön 1732, när han Även från ett nordligare kustområde finns kust­ passerar Nordmaling på väg till Lappland. Han be­ namnen behandlade. Ola Wennstedt har skrivit om rättar att man gav sig ut till ön och samlade ägg av Lövångerkustens namn (1988). Han ger bl.a. exem­ tordmularna som häckade där — och de häckar ännu, pel på landhöjningens inverkan på ortnamnsskicket. fridlysta. Han har inom sitt område inte mindre än tre Bonden finner man på flera ställen längs våra lokaler som kallas Gammelhamnen, och det nam net kuster från Bohuslän upp till Västerbotten som namn finns också på många håll längs Norrbottens och på markanta, lite ensligt liggande öar. Man har tänkt Västerbottens kuster. Det är ofta fråga om starkt sig att det skulle vara den stora, kraftiga holmen, ofta igengrundade vikar, ibland avskurna från havet, så försedd med ett sjömärke, som har liknats vid en att de nu består av små sjöar eller tjärnar. Men en man. Även andra förklaringar finns, men troligt är gång i tiden har de varit goda hamnar, som emeller­ att det är ett namn som har givits, inte från land, tid småningom på grund av landhöjningen har måst utan av sjöfarare. ersättas av nya, och så har de blivit ”Gammelham­ Lite längre in mot land från Bonden ligger den nen”. ganska stora ön Snöan. Drygt två kilometer lång är Bland kustnamnen i Lövånger tar Ola Wennstedt den. Ön nämns redan vid mitten av 1600-talet och upp det lite otäcka Dödmansskäret. Det är namn på skrivs då Snödan. Namnet är bildat av ett numera en liten ö i Bäckfjärden väster om Storön. Dödmans- nästan utdött adjektiv snöd ’bar, kal, naken’. Vi skär och Dödmansholmar finns lite här och var längs använder ordet egentligen bara när vi säger att våra kuster. Redan i Gumbodafjärdens mynning ett någon gör något ”för snöd vinnings skull”. Namnet stycke söderut finns en ö med samma namn. Död- Snöan är upplysande, därför att det säger oss att den mansskäret i Lövånger nämns på en karta från 1716: numera ganska skogklädda ön tidigare var kal och Dömanskiäre. Bakom namnet ligger säkert (i de naken. På ön finns en hel del fornlämningar, bl. a. flesta fall) minnet av ett ilandflutet lik. Man kan se tomtningar, labyrinter och stenkompasser, och det att lokaler med namn på Dödmans- ligger öppet, finns all anledning att tro att Snöan är ett gammalt gärna mot havet. namn. Ön beskrivs närmare i Västerbotten2/1983. De här nam nen har naturligtvis låtit lite obehag­ En annan lite ensamt liggande ö med ett ovanligt liga och har därför ibland förändrats. Förleden kan namn, som Eva Öberg också behandlar, är Vapplan, ha kommit att lyda Deman-, Diman-, Dimman- och en dryg halvmil utanför Hörnefors. Ön kallas Wapel- t.o.m. Diamant-l Då har man kommit ganska långt hälla på en karta 1661 men Wapla 1736. Pehr Sten­ från den tragiska namngivningsgrunden. berg tar i sin ordbok över Umemålet från början av Ordet ör, som ingår i Öre och Öreälven, betecknar 1800-talet upp ordet vappla med betydelserna ’upp­ ’grus, grusbank, stengrund’ o. likn. (Se s. 194.) Det hostad slemklump’ och ’utsnuten snorklump’! Med finns många små holmar längs kusten som har namn dessa små klumpar av obehaglig karaktär har Vap­ på -ören, t.ex. Tenören utanför Gumbodafjärden och plan tydligen liknats. Möjligen kan namnet ha syftat Kylören mellan Hörnefors och Nordmaling. Men i på att det har skummat om vågorna kring ön. Men skärgården på båda sidor om Umeälvens mynning snarare har man, tror jag, allmänt velat uttrycka sin saknas sådana helt och hållet. Vad kan det bero på? olust och irritation över en liten holme som m an lätt kunde segla på i dålig sikt. Med sitt läge utanför Stora partier av ön Snöan består ännu av kala klapperstensfält inloppet mot Hörneåns mynning (nu Hörnefors) ut­ som förr användes till läggning av labyrinter och kompassrosor. gjorde Vapplan förr säkert en fara för sjöfarten. Foto: Västerbottens museum.

218 ^ ■ #1 i '• M r,*V & I é > v* f r B# - ,j,"-'W 1 4 I « * , - 3kr i• -'J r l ? ' '*-V»- -..Sä 1 'X '* i ) K :' I i

219 Om man granskar kartor och sjökort över kusten Inger Sjöström (1971) har undersökt öger-nam- norr och söder om Umeå, så hittar man många namn nen och funnit dem inom ett ganska brett kustom rå­ som slutar på -ögern, t.ex. Rovögern, Skataögern och de från ungefär Norrbyn söder om Hörnefors upp till Butögern i Yttre Täftefjärden. Den slutsatsen ligger trakten kring Ratan i södra Bygdeå. På Holmöarna då nära till hands att öger och ör är samma ord, och är det gott om öger-namn. Inger Sjöström har räknat den slutsatsen är riktig. till uppemot hundra. Men öger-namn finns också i Man kan säga att ordet, eller skall vi säga ordfor­ inlandet, bl.a. i Vindeln, Lycksele och Sorsele. Man men, öger är resultatet av språkförändringens nyck. får ibland frågan: varför talar man så olika i olika Det aur, ur vilket ör har utvecklats (detta har redan delar av Sverige, varför har vi dialekter? Här ser vi i nämnts, s. 194), har i gammalt Umemål resulterat i mikroperspektiv hur en dialektskillnad uppstår. öger. Av samma anledning kallas en myra möger i Beroende på att ljudförbindelsen aur har förändrats Umemål. Vid sidan av det vanliga myra finns nämli­ på ett särskilt, lite ovanligt sätt i gammalt Umemål, gen i dialekterna, bl.a. i Norrland, formen mör, som så har vi fått ett dialektord öger i stället förör. går tillbaka på maur.

Ett knippe ogenomskinliga ortnamn

I inledningen nämnde jag att ortnamnsforskarens ”Namnet är av finskt ursprung och betyder Ubbes viktigaste uppgift är att tolka namnen. Många män­ boplats.” Det är inte desto mindre fel. niskor vill veta vad ortnamnen i deras omgivning Man har tidigare tolkat namnet som svenskt och betyder, och jag pekade särskilt på den lockelse som då sett det som en sammansättning med ordet bol egendomliga och ogenomskinliga ortnamn kan ha på ’bostad, gård’. Det skulle från början ha kunnat vara oss som använder dem. Vi undrar nog i allmänhet Utbol, Uppbol eller Ubbabol (alltså med mansnam­ extra mycket över dem. Här följer ytterligare en del net Ubbe) har man sagt. Men Lars Hellberg (1976) sådana namn från olika delar av Västerbotten. Många avvisar, säkerligen med rätta, denna tolkning. Det har jag redan förut varit inne på i det bebyggelsehis­ blir svårt att förklara att namnet slutar på -a (så toriska avsnittet, särskilt de gamla namnen på -eå redan i jordeboken för 1543 Wbola). Det gör aldrig de och -e: Lögdeå, Umeå, Tåme, By ske osv. talrika svenska namnen, och, vad viktigare är, namn på -bol förekommer inte i denna del av Sverige. Landet där byn Obbola ligger, på västra sidan av Umeälvens nuvarande mynning, är trots landhöj­ Obbola ningen fortfarande en ö, men var det förr i ännu högre grad. Den nämns på kartor från 1661 och 1743: Obols Obbola ansluter sig till den föregående gruppen, Öhn och Obolsön. Denna ö låg i själva verket mellan ortnamn längs kusten, men hör verkligen till de Umeälvens båda tidigare utloppsarmar, den ena, underliga namnen i Västerbotten. Och när det är ett som nu, utanför Österfjärden, den andra, numera ”konstigt” namn vid vår kust som vetter mot Finland, stängd, genom Västerfjärden. så säger man gärna att det är finskt. Det har man En annan ö med ett liknande läge mitt i en sagt om Obbola, och det står t.o.m. att läsa i ett så älvmynning finns ett stycke söderut längs Norr­ auktoritativt verk som Svensk uppslagsbok (1952): landskusten. Det är Abordsön i Angermanälvens

220 mynning som har fått namn av byn Åbord. Dessa För att kunna visa detta måste man noggrant båda namn, Obbolsön, num era Obbolaön, i Umeäl- använda språkvetenskaplig metod och jag tänkte att ven, och Abordsön i Ångermanälven, kopplar Lars vi för de här båda namnen skulle följa det resone­ Hellberg ihop. Z-et i Obbola, som i genuint uttal är mang som man för. Det kan väl bli lite mycket av ”tjockt”, går tillbaka på ett rd. Jämför att gård i språkhistoriskt finsnickeri, men någon gång bör jag dialekterna uttalas med tjockt Z. Till dessa båda väl visa upp hur ett sådant ser ut och inte, som jag i namn lägger han namnet Obbolsfjärden, som avser allmänhet har gjort, gå förbi svårigheterna. Men den en inbuktning på västra sidan av Nordmalingsfjär- som inte vill ge sig in i den språkhistoriska snårsko­ den. gen kan hoppa direkt till sista stycket. Där finns Den språkliga analysen av Abord / Obbol som Lars lösningen. Hellberg gör är rätt komplicerad och har dessutom Även här kan jag stödja mig på en tidigare utred­ kompletterats något av den finländske forskaren ning, nämligen av Gusten Widmark (1960 och 1963). Olav Ahlbäck (1984). Jag skall inte gå in på detta Om vi börjar med Ratu, så kan vi först konstatera, utan nöjer mig att konstatera att bakom namnen att så har namnet lytt länge. Första gången det ligger ett (eller kanske två) ord, bestående av å (=på) nämns i en bevarad källa - det är i jordeboken 1543 eller upp + ett ord, motsvarande svenskans börd - skrivs det Rathw. Att namnet stavas med th skall ’något man bär’. vi inte bry oss om. Så skrev man Z-ljudet ibland på den Vad var då denna ”påbörd” eller ”uppbörd” för tiden. Inte heller w är det något konstigt med: u- någonting? Jo, det var säkerligen det drivgods som av ljudet kunde skrivas u eller v eller w tämligen regel­ havet bars upp på stranden och som kunde innehålla löst. Vi kan lugnt anta att byn hette Ratu redan på många nyttiga ting: stockar, bräder eller i bästa fall 1500-talet och säkert också under medeltiden. Ratu skeppsvrak. Men det kunde också vara fråga om är alltså inte bara en modern namnform utan också slamavsättningar och sediment från en älv. Lars en fornsvensk. Hellberg säger så här om namnet Obbolas bakgrund: Om ett ord eller ett namn i fornsvenskan slutade ”Under medeltiden, då bebyggelsen vid Obbola by av på -u, måste det vara fråga om en böjd form (i genitiv, allt att döma uppstod, ägde mycket stora förändring­ dativ eller ackustativ singularis) av ett feminint ord ar rum. Självfallet var landhöjningen därvid den eller namn. Ordet gata böjdes i fornsvenskan: nomi- mest verksamma faktorn men slamavsättningar och nativ gata, genitiv, dativ och ackusativ gatu - geni­ annan ’påbörd’ från älven har utan tvivel bidragit tivformen har vi kvar i t.ex. gatukorsning. Vi har väsentligt, då som nu. I första hand bör vi dock räkna alltså att göra med en böjd form av ett ortnamn Rata med att det på stranden påförda material, varom med feminint genus. Sådana ortnamn brukade, som namnet synes tala, väsentligen har bestått av mera vi h ar sett i det föregående (s. 191), beteckna åar eller iögonfallande vrakgods”. älvar. Gusten Widmark räknar med att det är Ratuån, tidigare bara Rata som har givit namn åt bebyggel­ Ratan och Ratu sen när den kom till: man bodde vid Rata eller, som man då sade, vid Ratu (i böjd form). Ratuån, som Av de här båda namnen kunde Ratan ha behandlats också kallas Ratubäcken och Lillån har i första hand i det förra avsnittet om kustens namn, för ett sådan avtappat det nästan helt utdikade Ratuträsket i är det. Men det är inte Ratu. Bara någon halvmil från nordväst, och den sänker sig på en ganska kort varandra ligger den gamla hamnplatsen Ratan, känd sträcka c. tio meter ner till havet, bitvis i ett så stritt bl.a. från 1809 års krig, och byn Ratu. Men trots att lopp att den har kunnat användas som kraftkälla. namnen är lika och lokalerna ligger nära varandra, I isländskan finns ett verb hrata som betyder har namnen olika ursprung. ’falla över ända, störta’, och i norska dialekter bety­

221 Ån som rinner genom byn Ratu har sannolikt hetat Rata. Den rinner vissa sträckor mycket snabbt. Foto: Stellan Wengelin, Västerbottens museum.

der samma verb, i formen rata, ’störta ned, falla’. i sin bok ”Inledning till geographien öfwer Swerige” Troligen är det till stammen i det verbet, menar 1741: ”Ratan, eljestNorrlandshamnkallad... Gusten Widmark, som ånamnet Rata är bildat. Man är en ganska beqwämlig hamn: framför hwilken har väl tyckt att åns vatten störtade utför så kraftigt ligger en holme, som giör, at Hamnen hafwer twenne - åtminstone jämfört med andra åar i trakten - att inlopp; och kan med alla wäder thit och från seglas”. man gav den det namnet. Det är tydligt att det är den skyddande holmen Ratan, är till skillnad från Ratu, ingen gammal by som har varit förutsättningen för den goda hamnen, utan sannolikt en avsöndring från byn Djäkneboda, av Abraham Hulphers i hans bok om Västerbotten med en bebyggelse som har blomstrat upp på grund 1789 karaktäriserad som ”en av de bästa hamnar av den goda hamnen. Geografen Eric Tuneld skriver mellan Stockholm och Torneå”. Och när Gusten Wid-

222 mark menar att det är holmen som har hetat Ratan hur man skulle ha kunnat bilda namn på en h amn och gett nam n å t ham nen och bebyggelsen, så är det utifrån ett sådant verb. ett mycket rimligt antagande. Holmen kallas för Hulphers associerade nog till betydelsen - en hamn övrigt Hög Ratan på en karta från 1735, ritad av Nils hänger ihop med att resa och fara - men man bör i Grenholm och förvarad på Krigsarkivet. Numera stället börja med formen. Ändeisen -an tyder på - det kallas den Rataskär eller Båkskäret efter det höga säger oss språkhistorien - att namnet består av ett sjömärket, båken, som finns där. maskulint ord i bestämd form. I riksspråket skulle Vad betyder då R atan? Ja, Abraham Hulphers det ha slutat på -e, alltså rate, bestämd form raten. skriver att ”Rata betyder/efter gamla språket/ fara, Men sådana ord har ofta -a i stället för-e i dialekter­ resa wida omkring, hwaraf hamnen torde fått namn” na. Många av oss kan nog säga ”Ta en bulla till!” i (Westerbotten 1789, s. 59). Det är nog en omöjlig stället förbulle och bullan i stället förbullen. Kanske tolkning. Bortsett från att ett verb med den betydel­ också släda, slädan i stället för släde, släden. Det sen knappast torde ha funnits, är det svårt att förstå förklarar att ön heterRatan och inte Raten.

Flygfoto över Rutans by från 1940-talet. På bilden syns norra inloppet till hamnen där två fraktskutor ligger förtöjda. Till höger syns Rataskär med båken.Västerbottens museums arkiv.

223 Gusten Widmark visar att det längs Bottenviken är obegriplig, bara -ee:Mykelee, Medlee. Då kommer och Bottenhavet, i Stockholms skärgård och i Fin­ bågaskattelängden 1539 till hjälp. Där nämns Medle, lands svenskbygder finns (eller åtminstone har fun­ och namnet skrivs Medeleth. Här ser vi ett samman­ nits) ett dialektord rata / rate - vid sidan av rat - med satt ortnamn: medel ’mellan’ och ed. På samma sätt betydelser som ’stengrund, stenmoras, stenskravel’ kan vi räkna med my kel ’stor’ och ed. och att det finns en hel del ortnamn som består av Ordet ed, som väl numera mest lever sitt liv i eller innehåller det ordet: Ratan, Långratan, Bergra- ortnamn, betecknar en sträcka längs ett vattendrag tarna, Ratgrundet, Ratholmen osv. eller mellan två sjöar, där man var tvungen att lämna Rataskär eller Båkskäret - som alltså tidigare har båten och gå. Det var särskilt vid forsarna som eden hetat Ratan - är en både hög och stor holme. Den når var belägna. Vid Kvistforsarna i Skellefteälven var drygt 25 meter över havet. Landhöjningen är emel­ det ett stort ed: ”Mykeled”. Längre upp fanns Åker- lertid kraftig - ca 90 cm på hundra år - och räknar vi forsen. Där låg ”Medeled Mellanedet”. (En samman­ med den, så var holmen inte så stor för femhundra år sättning medel-edet kan till sin bildning och betydel­ sedan och ganska liten för tusen år sedan. När nam­ se jämföras med medelvägen i t.ex. ”den gyllene net Ratan kom till vet vi inte, men att det kan gå medelvägen”.) Men det måste ju finnas ett ed ovanför mycket långt tillbaka i tiden är rimligt. Dels tyder detta Medeled. Karl Fahlgren (1953), som har skrivit namnet på det - en rate har nog betecknat någonting om dessa ed-namn, har tänkt sig att det övre edet tämligen obetydligt - dels är Ratan genom sin fina skulle ha varit vid Selsforsen. hamn en viktig plats som man har haft anledning att Motsatsen till fors är sel. Ordet sel betyder ’lugn­ hålla reda på länge. vatten, ställe i en älv eller en å där vattnet står stilla’. Slumpen har gjort att det ligger två bebyggelser Sådana sel var naturligtvis uppskattade, och dit ganska nära varandra med mycket snarlika namn: sökte man sig. Det är förklaringen till att vi har så Ratu och Ratan. Men namnen har ingenting med m ånga nam n på -sel eller -sele i Västerbotten. Också varandra att göra. Byn Ratu har fått sitt namn efter -siljumiBygdsiljum och Bursiljum innehåller sel i en ån som rinner förbi. Anamnet är bildat till ett verb gammal dativform. rata ’störta ned, falla’ och tar sikte på åns snabba lopp. Ratan är inte heller från början namn på en bebyggelse utan på holmen som har gett upphov till Vännäs och Vindeln den fina hamnen. Namnet består av ett ord rata / rate som har använts om holmar och stengrund. N am net Vännäs är väl inte helt ogenomskinligt. Vi har väl på känn att det innehåller ordet näs, och eftersom Vännäs från början inte har varit stations­ Myckle och Medle samhället utan byn som nu kallas Vännäsby, så förstår vi nog att näset bildas av Umeälven och Myckle och Medle är två gamla och stora byar på Vindelälven där de flyter samman vid Vännäsby. norra sidan av Skellefteälven. De nutida namnfor­ Men vad är Vän-? Vill man tänka sig adjektivet merna hjälper oss inte med tolkningen. De säger oss vän ’vacker’, ”det väna näset” - och det skulle kanske ingenting. Inte heller jordeboken för 1543 säger sär­ Vännäsborna gärna vilja - så blir man tillrättavisad skilt mycket. Det stårMykelee och Medlee. H är kan vi av jordeboksbelägget 1543. Där stårVendenes. Claes dock urskilja ett my kel, som i äldre tid var ett vanligt Börje Hagervall, som har behandlat namnet (1986), adjektiv som betydde ’stor’. (När vi säger mycken räknar med att förleden är ordet vända som vi har i möda, så menar vi väl stor möda.) uttrycket gå en vända, jämförgä en sväng. Nam net Men vad är det som är stort i Myckle? Myckle skulle alltså betyda ’näset vid vändan’ eller ’näset där måste vara ett sammansatt namn, men senare leden man gör en vända/vänder (med båt)’.

224 Det finns flera Vännäs i Västerbotten och Norr­ sett att älvnamn skall ha feminint genus, och Vin­ botten som är namn på lokaler liknande vårt Vännäs. deln är maskulinum. Älven skulle rätteligen ha hetat Detta gör att man med Claes Börje Hagervall bör Vindla. Märkligt nog skriver prästen Olaus Petri avvisa ett äldre förslag till tolkning av Vännäs. Det Niurenius (1580-1646) i sin skrift om samerna att går ut på att Vända skulle vara ett äldre namn på älven kallas ”Vindela eller Venan”, och Vind(e)la är Vindelälven. Här kan det vara skäl att gå över till ju faktiskt vad älven borde heta. Men något stöd för Vännäs’ grannkommun Vindeln. ett älvnamn Vända hittar vi inte. - Här finns ännu en Vindeln är numera ett kommunnamn. Det gamla hel del att utreda. sockennamnet var Degerfors (den stora forsen), som också var namn på kyrkbyn. Namnet hör inte till de ogenomskinliga, eftersom vi nog förstår vad en vindel är - även om vi kanske säger vindling. Ett stycke H addingen nedanför samhället gör Vindelälven en kraftig krök som kan ha givit namn åt platsen men kanske också När man kommer från Umeå och far vägen upp mot åt älven. Men ett namn Vindeln på älven är inte Vindeln, passerar man byn Haddingen vid södra riktigt vad man skulle vänta sig. Vi har ju tidigare ändan av Tavelsjön. (Namnet har behandlats av

Tavelsjön

Karta från 1775 över byn Haddingen. Man ser att stora landsvägen gick på "hadden", åsen som skiljer Haddings- avan, här kallad Haddings- sjön, från Tavelsjön. Bilden är hämtad ur Gösta Holms artikel 1970.

225 Vägen längs "hadden" mot nordväst med Haddingsavan till vänster och Tavelsjön till höger. Foto: Stellan Wengelin, Västerbottens museum 1991.

226 Gösta Holm 1970.) Byn ligger på södra sidan av en Det är säkert sjön intill denna hadd som har liten sjö som nu heter Haddingsavan. (Ordet ava kal lats Haddingen , och så har bebyggelsen fått namn används bl.a. om mindre sjöar som ligger intill och efter sjön - det har vi sett många exempel på tidigare. gärna hänger ihop med en större.) (Namngivningen har lustigt nog sedan gått i motsatt Om man vill försöka tolka namnet Haddingen, riktning på så sätt att byn har givit namn åt sjön: kan man pröva en metod som ibland visar sig givan­ Haddingsavan är avan vid byn Haddingen.) de. Man ställer frågan: finns det någonting påfallan­ Det finns många sjöar som slutar på -ingen, en de i omgivningen som kan ha givit upphov till nam­ avledningsändelse, lagd till ett ord som betecknar net? Ja, alla som känner trakten kring Haddingen något karaktäristiskt för sjön. I våra dagar skulle vi har nog observerat den smala och rätt höga, kilome­ kalla sjön förHaddsjön, men i äldre tid kunde m an i terlånga ås som skiljer Haddingsavan från Tavel- stället sägaHaddingen. sjön. På den åsen går en torr och bra körväg. Våra Men inte bara sjönamn är bildade så utan också åsar har ju i alla tider gjort nytta som färdleder. önamn. Det finns faktiskt ett önamn Haddingen - Denna både egendomliga och nyttiga ås kallas nu egentligen två, Storhaddingen och Lillhaddingen - Kammen men har säkerligen tidigare kunnat beteck­ strax öster om Umeälvens mynning. Några av öarna nas som en hadd. Dialektordet hadd används nämli­ kallas av Hulphers i beskrivningen av Västerbotten gen i Västerbotten i betydelsen ’kant’ - i naturen t.ex. 1789 för Haddings klippan och den sägs tillsammans om en åbrädd. Från Överkalix i Norrbotten nämner med ”Löfö udd” vara ett inseglingsmärke, en ”kän­ Gösta Holm en betydelse ’lång, smal, låg förhöjning ning”, för den som kommer från Vasa. Utifrån havet på marken, med branta sidor’, som faktiskt är en har man väl observerat en holme med en kant, en ganska god beskrivning av vår hadd. hadd, tagit märke på den och kallat den Haddingen.

I Gustaf af Klint. Beskrivelse til Kortene over den Botniske bugt, hörende til det Svenske Söe-Atlas" (dansk översättning, Köpenhamn 1835) finns gravyrer föreställande karakteristiska kustavsnitt och inseglingsmärken till hamnar. Detta avsnitt är rubricerat Umeå skärgård vid fai leden till Bredskärssund. Till vänster ser vi Obbolahalvön (här med den i texten omtalade stavningen Abordsö), sedan Bi edskäi, Lillbådan, Haddingen (här stavad Huddingen), Petlandskär och längst till höger bränningen Storbådan (som numera är en synlig ö). Namn på nybyggen Lars-Erik Edlund

et stenbunden. Men han beslöt att på detta ställe "Under det tunna mullagret var börja bygga gård och där börja odla upp åker. ideligen sten". Om västerbottnisk På våren nästa sommare var Gustaf Arvidsson nybyggarmöda kommen till detta ställe med sin hustru och de två äldsta sönerna Arvid Johan och Jonas Gustaf. [...] Inga kreatur hade de med sig. De hade rott i båt uppefter Malgomajsjön och dragit båten över land I sin klassiska skrift ”Gamla byar i Vilhelmina” från Jillesen till Stalonsjön. I båten hade man fört beskriver O.P. Pettersson (i band 2) bl.a. Gustaf med sig en del arbetsredskap och det lilla de hade av Arvidssons vedermödor i samband med nybyggesan- husgerådssaker samt ett icke så litet antal nät. läggningen i Dåres (Dorris). Det har påpekats att Bostad ordnade de till åt sig under kvistkronan på en denna skildring har en skönlitterär motsvarighet i storgran [...] och det gällde för dem a tt varenda n att Knut Hamsuns ”Markens gröda”, men O.P. Petters­ hava näten utsatta i sjön, ty den fisk de fingo på näten sons framställning ger, tycker jag, en mycket mer varje morgon var det enda de hade att livnära sig naken bild av nybyggarens alla svårigheter. Så här med." (”Gamla byar”, 2, s. 4 f.) berättas bl. a. om Dåresnybyggarens första besök på sitt nybygge, när han inser att det inte kommer att gå Detta var nu bara början! Längre fram berättar O.P. att odla upp åker på det utsynade stället eller bygga Pettersson följande om Gustaf Arvidssons odlarmöda: hus på gårdsstället: "Gustaf Arvidsson menade att nu borde de gripa sig "Han måste se sig om efter bättre ställe att sätta sig an med att taga upp en åker, så att de kunde få sätta ned på och där börja bygga hus och odla upp åker. ut potatis på åkern nästa vår, ty lätteligen skulle han Han började då avröja gårdstomt i norra sluttningen kunna få bekomma litet utsädespotatis i byarna nere av Hemberget invid det s.k. Raskrået. Men där var vid Storsjön. Men illa rustad med redskap för detta marken sumpig och jordmånen mycket stenbunden. arbete var man. De hade ett litet svagt järnspett, en Han insåg också att marken på detta ställe skulle jordyxa, två små gräv och träskovlar utan skoning vara mycket frostländig, varför han såg sig nödsakad med järnplåt. Men de började i alla fall med att taga att söka upp bättre gårdsställe och åkerland än det, upp åker i backsluttningen ett stycke nedanför stu­ han funnit vid Raskrået. Han valde sig nu nytt gan i söder. På åkermarken stodo flera, mycket stora gårdsställe i södra sluttningen av Hemberget ganska gamla granar, som ej skulle vara lätta att få bort med långt upp från Stalonsjöns norra strand. Där var sina rötter. Alla i stugan skulle vara med i åkerarbetet. åtminstone marken torr och där bestod jordmånen av När husbonden hade tagit bort torven av en åkerfåra lämplig bergj ord, men denna jord befanns vara myck­ så var under torven god bergjord. Men när man

228 fisOif£vft/C\f• j l r r

\)OA-tS t' r w / r r ''IS! / S ^S * —. v_/ J/ Tj

SH^ijanis- bny rrci^isUKs- OsCGtvC^' __ HrCM£*% <^*> jcZ r-etjst

K^sjffarykt+i

juJmybtls 6&t- ^^5nuvUvuujh>Ra*urv- c / srAm /sjos/ KyyuijKP\s- / s v - r^/°tnLfiartn/rw \ J ffzzjntjr )S a f ^r ^ w ^ c- Atejrv&T''^ mfrr/^s

Kartskiss över de slätter- och odlingsland som finns upptagna i syneprotokollen för nybygget Dåres från 1836 och 1843. Kartan ingår i den skildring kring nybygget som publicerades i Västerbotten 3/78.

började gräva upp denna befanns, att under det kastade och bar bort all stenen av den lilla åkerfläck- tunna mullagret var ideligen sten: mest små sten en, där man nästa vår skulle plantera ut potatis. men ock stora stenar, som lågo djupt nere i marken. Mera arbete skulle man ej lägga ned på åkermarken Man arbetade ivrigt i åkerbacken, men när kvällen i stugans närhet”. (”Gamla byar”, 2, s. 15 f.) kom, och man skulle på sjön för att sätta ut näten, hade man icke hunnit med att taga upp mera än en Så långt om arbetets många gånger grymma realite­ enda åkerfåra av vid pass tolv alnars längd. Gustaf ter! Arvidsson insåg klarligen, att på denna åkermark vore det ett hopplöst arbete att kunna upparbeta åker av någon betydligare vidd, men han och hans Nybyggesnamn husfolk arbetade dag efter dag en veckas tid i denna åkerbacke och hade då upparbetat ett åkerstycke i I den här artikeln skall vi titta närmare på en annan fyrkant om vid pass tolv alnars längd och åtta alnars sida av den västerbottniska nybyggesanläggningens bredd. Han förlorade helt och hållet håg för att på historia, nämligen söka se efter hur det gick till när denna mark arbeta upp åker och beslöt att åt sig nybyggena fick sina namn och vilka namn nybyggena uppsöka bättre åkerodlingsland. Men man rullade, erhöll. Först en historisk tillbakablick.

229 I samband med etableringen av krononybyggen i te). Av de av honom behandlade 125 namnen inom Västerbotten under framförallt 1700-talets sista de­ Vännäs socken uppges i syneprotokollen 42 namn cennier och förra delen av 1800-talet uppstod från vara önskade av nybyggaren, bl.a.Bojnäs, Dombäck, statens sida ett allt starkare behov av att få kontroll Eriksborg, Godtland (avslogs till förmån förFällfors- över nybyggesverksamheten, inte minst med tanke heden), Högberget (avslogs till förmån för Hedlund(a)), på uppbörden. Därför åsattes bebyggelserna namn i Håknäs, Högnäs (modifierades till Höganäs), Hög­ resolutionerna, namn som sedan upptogs i jordeböck- lund (modifierades till Höglunda),Innre Nygård (mo­ er (jordregister). Många gånger antogs som nybyg- difierades till Innergård), Inner Sten näs (modifiera­ gesnamn ett namn på en näraliggande naturlokal (en des till Innernäs), Johannisdal, Jämtland, Klintsjö, bäck, en sjö, ett berg, en myr etc. ), men som Claes Kvarnlund, London, Nyborg, Nyås (avslogs till för­ Börje Hagervall i boken ”Studier över yngre nybyg- m ån för Skavdal), Öfre Harrselsforss (modifierades gesnamn i Västerbottens län, särskilt i Vännäs sock­ till Selsfors), Svettåker, Vinbäck, Östersele (nuvaran­ en” (1986) påpekat, torde det - när antalet nybyggen de Norra Österselet) och Östergård. snabbt växte - så småningom ha kommit att råda en I ett mindre antal fall (10) är det synemännen som viss brist på acceptabla, redan existerande natur­ uppges föreslå namn, bl.a. Forsbacka, Fredrikshall, namn att utnyttja vid namngivningen. Fantasin kun­ Nordanåker (modifierades till Nordåker), Nyland, de därigenom få större utrymme, något som konkret Selslund, Strömbäck och Tväråbäck. I bara ett enda kan studeras i de många västerbottniska nybygges- fall uppges syneförrättaren själv ha föreslagit ett namnen. (Det måste dock även påpekas att många av namn, nämligen Långåker. I m ånga fall fram går det namnen egentligen bara fungerat som s.k. jordregis­ emellertid inte närmare vem det är som föreslagit terbeteckningar.) namnet, och i vissa fall finns inga namnförslag alls Viktigt är att veta hur det gick till när ett nybygge nämnda i syneprotokollen. Ibland har man — kanske upptogs och fick sitt namn. Vid nybyggesinrättning- litet för svepande - talat om nybyggesnamn som arna vände sig sökanden (sökandena) till landshöv­ ”överhetens namngivning”, men som Hagervall visar dingen, vilken lämnade s.k. immission eller införsel, ”verkar det som om nybyggarens inflytande över alltså ett tillfälligt nedsättningstillstånd, på nybyg­ namnvalet varit större än man i allmänhet förestäl­ get. Landshövdingen överförde sedan ärendet på ler sig”, även om det nog är klokt att fråga sig om inte länsmannen, som beordrades att syna de tilltänkta ”länsmannen som överhetens representant lade nam­ odlingslägenheterna, detta tillsammans med lokala net i munnen på nybyggare eller synemän”. Därom synemän. Vid denna förrättning kunde sökanden lär vi inget få veta! själv, någon av synemännen eller länsmannen före­ Det av Hagervall framdragna och analyserade slå namn på nybygget. Det önskade namnet accepte­ materialet från Vännäs visar att i tio fall överens­ rades i regel, men i vissa fall kunde det modifieras, stäm m er inte namnförslagen i syneprotokollen med och det hände även att det också helt förkastades. de namn som finns i resolutionerna. Utifrån detta Genom den skriftliga dokumentation som följde varje kan man något diskutera den namnvård som uppen­ nybyggesinrättning kan denna en äldre tids namn­ barligen förekom också vid nybyggestiden i Väster­ vård ännu studeras på historiens blad. botten. Namnförslaget Godtland avslogs som synes till förmån förFäll for sheden, troligen för att man skulle undvika kollision med namnet Gottland i Jämteböle Nam n vård by i samm a socken. Högnäs ändrades till Höganäs, kanske efter den välkända skånska orten, trots att Hur denna namnvård tedde sig har närmare under­ denna då ännu var ganska obetydlig. Nyås förkasta­ sökts för Vännäs del (Hagervall, i ovan nämnt arbe­ des och istället valdes namnet Skavdal(en), detta

230 tydligen namnet på en näraliggande naturlokal. De vardera 5, -marken och -svedjan vardera 4 och -sta långa och ohanterliga namnen Innre Nygård, Inner och -stad vardera 2. Stennäs och Ofre Harrselsforss ersattes med de enk­ En enskildhet skall kommenteras. Det vill synas lare Innergård, Innernäs och Selsfors. I framförallt som om elementet -mark(en) — närmare diskuterat i det första fallet samt i de sistnämnda, är de namnvår­ Sigurd Fries’ översikt - har varit produktivt också dande övervägandena från myndigheternas sida lätt­ längre fram i tiden, även om det inte varit speciellt insedda. Ibland är dock orsakerna till ändringarna högfrekvent. Några exempel på sentida namn på - mera höljda i dunkel. marken är Laxmarken, det vanliga namnet på Yttre Storbäcken i Bygdeå socken, enligt uppgift efter en nam nlåtare vid nam n Lax. En gård i Lägde i samma socken heter Göransmarken, och i byn Rickleå kallas De sammansatta nybyggesnamnen i en bydel Hemmesmarken. Kanske kan man - med Västerbotten - efter ledernas frekvens Gusten Widmark i ”Bygdeå sockens historia” (Umeå och kronologi 1963) - helt enkelt tolka förleden som genitiv av ordet hemme ”hem ”. Claes Börje Hagervall har i sin nämnda skrift också Kan vissa efterleder mera frekvent ha kommit till lämnat en översikt över de i de sammansatta väster­ användning under vissa tider, dvs. kan man spåra bottniska nybyggesnamnen förekommande efterle- modevågor i valet av efterleder? Allmänt gör man den derna. De allra flesta namnen innehåller en efterled iakttagelsen att de äldsta nybyggena fått namn med som motsvaras av ett terräng- eller ägobetecknande efterleder som ofta betecknar sjöar eller delar av appellativ. Ungefär tio olika efterleder synes vara rinnande vatten. Detta är i allmänhet namn som särskilt välrepresenterade och ingår i något mer än återgår på naturnamn. Den äldre kolonisationen hälften av alla sammansatta nybyggesnamn. Det är styrdes ofta in mot sjöar och älv- och ådalar, varför de -näsI-näset, -träsk, -sjö/-sjön, -fors/ -forsen, -berg/- redovisade förhållandena inte är speciellt anmärk­ berget, -lund / -lunda, -sele / -selet, -åker och -ås. P å­ ningsvärda. I samband med den stora kolonisations- fallande är hur fåtaliga bebyggelsenamnsefterleder- vågen under slutet av 1700-talet blir tydligt namn- na {-by, -torp, -böle m.fl.) är. De är 116 till antalet givning med ”suffixliknande” efterleder vanligare. eller 5,5 % av samtliga 2 125 sammansatta namn. Till denna namngivning hör bland andra samman­ De fem vanligaste enskilda efterlederna i yngre satta nybyggesnamn med efterlederna -liden, -näs(et), västerbottniska nybyggesnamn är -liden 233 (11%), -berg(et), -bäck(en), -lund, -åker och -ås. -näs 190 (8,9 %), -träsk 153 (7,2 %), -fors 135 (6,4 %) Hagervalls undersökning visar - för att nu redo­ och -berg 124 (5,8 %), som synes samtliga mycket visa några av studiens kronologiska resultat — bl.a. vanliga naturnamnselement. Därefter följer -bäck att den totalt sett vanligaste efterleden, -liden, före­ 110 (5,2 %), -lund 87 (4,1 %), -sjön 79 (3,7 %) och -sjö kommer bara en enda gång under förra delen av 70 (3,3 %), vidare -sele 54 (2,5 %), -berget 50 (2,4 %), 1700-talet. Därefter slår den igenom och uppvisar en -åker 49 (2,3 %), -ås 49 (2,3 %), -tjärn 43 (2 %), -land j ämn fördelning under hela nybyggesperioden. Namn 38 (1,8 % ), -vik 35 (1,6 %), -heden och-torp vardera 30 på -näs(et) förekommer under 1700-talets senare (1,4 %), -backa 27 (1,3 %), -dal 26 (1,2 %), -mark 25 hälft, men högst frekvens får efterleden under förra (1,2 %), -by och -holm vardera 24 (1,1 %), -å 22 (1 %) hälften av 1800-talet. Därefter sjunker antalet namn sam t -tjälen 21 (1 %). (De inom parentes anförda på -näs(et) . En annan utvecklingskurva uppvisar procentsiffrorna anger ifrågavarande efterleds andel nybyggesnamnen på -berg(et) som är representerade i förhållande till det totala antalet sammansatta frånochmed 1750-talet ochframåt. Under 1800-talet namn på yngre nybyggen inom länet.) Längre ner på ökar andelen, för att nå en toppunkt mot slutet av listan möter vi t.ex. -kulla 11, -byn 8, -böle och -hall seklet. Man kan här jämföra med namnen på -lund.

231 A c y* — J A v.r-& p < y ^ C / Of Jr*t H. A Af €ZL'?. S«A & a ' ■ A t A y (V ,* ? ,c y y ?/*'*?<';*■* ^ sr ?t a??

f // y € f ? ? s

/■C *> tM .J X t> r f / f s? y s r r - s t s / s y ) /? ~ > &-Å /** «f i y c ^?l& ’ * f / d «•XZ<7J& k J /s /

c s A_ .r< a /t / A A 'S / A a r A , ^ . A C A a>

X/ a

* r f > 'S tA rv SZO? y / r / . f f , // f a a r s ' <*sr

y € sc

c/ t > /

* % X. Or. ry / yp ? "■OrA rs, > ZZy/ya y^y y y z ^ -* - / < / & * ra # / J / i / / *} ^ yh y f /le. a "t* * y l y/fier XJ&X&X}. / % at'-*- < * ¥ A*, f re* ar J f ^ ^ ar.

yc a r *a< sc « s? ^ d? r

232 Denna efterled förekommer sparsamt under senare i kvinnonam net Karin. Några närm are uppgifter om delen av 1700-talet, ökar sedan för att nå ett maxi­ vilka ”namnlåtare” det i dessa fall skulle vara frågan mum under senare delen av 1800-talet. Denna namn­ om har dock inte stått till buds. typ har alltså yngre karaktär. Släkttycke med den nyssnämnda gruppen namn har ramsnamnen, av vilka Snipp, Snapp, Snorum, Hej och Basalorum är de mest kända. Till dessa återkommer jag i nästa avsnitt. I detta sammanhang passar det också att påminna om de skämtnamn som Enledade nybyggesnamn på sina ställen föreligger, namn som Fått, Plan och Slut, vilka alla tre betecknar bebyggelser i Skellef­ De flesta av de hitintills förtecknade nybyggesnam- teå. nen är sammansatta. En ganska liten men mycket Nybyggarna hade - det visar de inledande citaten påfallande grupp namn är de enledade, av vilka här från O.P. Pettersson — att kämpa mot en gensträvig skall ges några exempel. (En del av de tidigare natur, och till detta kom att man ibland kom i tvist anförda namnen kan dock vara uppkallelsenamn, med andra nybyggare om de naturresurser som fanns. varvid de ju - formellt sett - är att betrakta som Detta sistnämnda förhållande speglas i flera väster­ enledade.) bottniska nybyggesnamn, t.ex.Långtvist (Vilhelmi­ En samtidigt mycket liten och mycket originell na) och Avunda (Umeå). Om idogt slit vittnar ett grupp är de s.k. baklängesnamnen. Till ofta anförda nam n som Verksamheten (Stensele). En del namn namn i denna grupp hör Nide (Byske sn), vilket visar att nybygget upplevts som perifert, bl. a.E n­ uppges ha sin grund i släktnamnet Edin, sam t de samheten (Stensele och Norsjö). Andra namn knyter båda Bygdeånamnen Matsneke, efter Ekenstam , och an till villkoren i samband med nybyggesanläggning- Nidolf, efter Flodin. Även förnamn uppges kunna en, såsom Försöket (Lycksele, Sorsele) och Villkoret vara grund till namn av denna typ. Jag har t.ex. fått (Jörn). Någon gång har s.k. idyllnamn kommit till berättat för mig attFloda, Umeå sn, skulle vara ett användning, t.ex. Trevnaden (Lycksele) ochFriheten baklängesnamn efter en namnlåtare Adolf, och det (Malå, Stensele). Kanske kan också ett namn som har även uppgetts att ett Nirak skulle ha sin grund Borgen (Åsele) höra till denna grupp. I denna senare nam ngrupp ligger - kan m an anta - ofta nedlagd en förhoppning om att det slitsamma nybygges arbetet så småningom ändå skulle löna sig. Ett karakteristiskt inslag i nybyggesnamn i Väs­ terbotten, vanligt också på många andra håll, är uppkallelsenamnen. Bland exempel kan nämnas de tre Vännäsnamnen London, Hamburg och Lybäck, Fördenskull och då den protest herr Bergmästaren Eken­ den främmande trion Manilla, Tusculum och Pompej stam med Syne förrättningen anmält emot lägenheternas upplå­ i Degerfors, det under 1800-talet genom storpolitiska tande, följ(d)aktligen icke förtjenar något afseende, pröfwar händelser fokuserade Krim, nybygge i Vilhelmina Kongl. Majt:s Befallningshafvande skäligt bifalla, att a f samma (jfr här O.P. Petterssons berättelse om namnets upp­ lägenheter må så inrättas ett Krono Nybygge i Bygdeå Socken under namn Matsneke. för hwilket frihets tid räknad från nästa komst), samt de bibliskt anknutna Jerusalem i Ny- års början, samt område, mantal och ränta kommer att bestäm­ sätra och Ararat i Lycksele. Denna grupp skall skiljas mas sedan Nybyggget blifwit till Skattläggning och afwittring från den lilla, men för nybyggesnamn så karakteris­ beredt...". tiska gruppen vandringsnamn, såsom Kråkvinkel i Ur synehandling för anläggande av nybygget Matsneke i Bygdeå socken 1850. Robertsfors Bruks arkiv, osorterade handlingar, Lycksele - ett namn som äger motsvarigheter också Folkrörelsearkivet, Umeå. på kontinenten - och Fågelsång i Bygdeå.

233 Snipp, Snapp, Snorum, Hej och De fem nybyggena innehades av gruvbolaget med B asalorum ansvar för att de bebyggdes. Före 1840 skulle en åbo finnas på vart och ett av nybyggena. Det tycks av arkivalierna vara säkerställt att Näsbergsbolaget i Vissa av nybyggesnamnen har bland forskare och realiteten inte kom att utföra alla de föreskrivna andra framkallat mycket starka känslor. Gusten odlings- och byggnadsarbetena på nybyggena. Möjli­ Widmark säger i ”Bygdeå sockens historia”: ”Nästan gen blev ingenting alls gjort under själva gruvtiden. beklämmande är den brist på sinne för namnvård, Vi vet i alla fall att det bosatte sig folk här - i som resulterat i namnen Matsneke och N idolf [...]. husförhörs- och mantalslängder redovisade på N äs­ Andra kända exempel är Snipp, Snapp, Snorum och bergs gruva - men den exakta boendeorten är okänd. Hej i Jörn sam t Slut och Borup i Skellefteå.” Man må Driften vid gruvan minskade snart. Ar 1850 redo­ få tycka vad man vill om namnen, det är i alla fall visas endast en familj på gruvan och den betecknas spännande att söka spekulera över namngivarnas som utfattig. I början av 1850-talet överläts de reste­ intentioner med sina skapelser. Säkra besked lär vi rande nybyggena på enskilda. Alla blev då säkert dock aldrig få i dessa spörsmål. bebodda. Per André redovisar följande innehavare: De nordvästerbottniska kvintetten Snipp, Snapp, Snorum, Hej och Basalorum tillhör onekligen de Snipp: mera fantasifulla namnen i den västerbottniska Innehavare 1851 var Jon Andersson Boman i Ho- namnfloran. Privatforskaren Per André, Skellefteå, bergsliden. Ar 1855 överlät han nybygget till Nils har i äldre arkivalier sökt utröna de märkliga nam­ Petter Bäcklund från Skellefteå socken. nens bakgrund, och i det följande lämnar jag ett sammandrag av Andrés utredning om namnens bak­ Snapp: grund (brev till mig våren 1990). Innehades också 1851 av Jon Andersson Boman. Ar De fem nämnda nybyggena erhöll nybyggestill- 1855 flyttade Fredrik Larsson med familj dit som stånd i februari 1836. Bakgrunden var att man hade inhyses, medan Boman fortfarande var innehavare. börjat bryta järnmalm i Näsberget vid Byske älv, och gruvbolaget behövde locka hit arbetskraft. Till detta Snorum: kom planer på anläggning av två masugnar i fall efter Från 1852 innehades och beboddes nybygget av Nils samma älv. Intressenterna ansökte om att kring Petter Persson Boman. Näsberget få anlägga en rad nybyggen, som skulle kunna försörja de till företaget rekryterade arbetar­ Hej: na. Att gruv- och masugnsarbetare skulle kunna leva Jonas Löfmark i Hemberg innehade nybygget 1855 här utan att ha ett jordbruk med teg och slåttermyrar men bodde inte här förrän 1858. ansågs uteslutet. I september 1835 företog kronolänsman OlofBjuhr Basalorum: syn på de tilltänkta platserna för nybyggena, och Lars Olof Larsson - kom från Stavaträskområdet - med på resan var även bl.a. gruvdelägarna C.O. innehade och bebodde nybygget från 1852.1856 flyt­ Furtenbach, Strömsör, Skellefteå och Eric Lund­ tade familjen till Arvidsjaur, men där bosatte den sig ström, Tuvan. I protokollet syns inte vilken av syne- uppenbarligen inte. Den återkom till socknen 1861 männen som föreslog att uppkalla de fem nybyggena från Piteå. Larsson hade under bortovaron kvarstått efter en ramsa, men man kan på goda grunder miss­ som innehavare av nybygget. Familjen bosatte sig tänka Furtenbach. Denne hade ju legat vid Akade­ efter återkomsten kanske någon kortare tid på Basa­ mien i Uppsala och hade även i andra sammanhang lorum, därefter på Nordanås. Tydligen beger sig visat sig vara mycket fantasifull. familjen sedan av till Norge. Sannolikt bodde man i

234 någon enklare koja, eftersom boningshuset endast L itteratur lär ha varit uppbyggt till fönsterhöjd. Efter 1860- talet har ingen bott i Basalorum, men fortfarande Här följer en förteckning över de arbeten som har kan husrester och en mindre odling återfinnas i använts till artiklarna i detta nummer. I texten skogen. nämns de i allmänhet bara under författarnamn och årtal. De behandlar alla ur olika synpunkter väster­ Så långt efter Per André. Vad som närmare föresvä­ bottniska ortnamn och ortnamnsproblem. vade den (eller dem) som myntade de originella ortnamnen lär vi aldrig få veta, men den yttre histo­ Ahlbäck, Olav (1984): Åbörd. I: Florilegium nordi- riens förlopp kan vi i alltså spåra i det arkivaliska cum. Umeå. materialet - och kanske kan vi rentav göra antagan­ den om vem som myntade dessa originella namn. Audén, Bengt (1980): Bottniska personnamn. Frek­ venser i skattelängder från mitten av 1500-talet. Umeå. w Baudou, Evert (1986): Ortnamn och nordliga kultur­ provinser under järnålder och medeltid. I: Tre kultu­ rer. Medlemsbok för Johan Nordlander-sällskapet 3. Dahlstedt, Karl-Hampus (1976): Pengsjön. I: Nordis­ ka studier i filologi och lingvistik. Lund. Edlund, Lars-Erik (1988): Det norrbottniska namnet Jävre — en nordisk namnbildning eller en finsk? I: Sagt och skrivet. Festskrift till David Kornhall 15.11.1988. Lund. Edlund, Lars-Erik (1989): Några perspektiv på ort­ namn och kulturområden i övre Norrlands kustland. I: Saga och sed 1989. Edlund, Lars-Erik (1991): Reflexioner kring några bottniska ägonamnstyper och deras språkgeografis­ ka ställning. I: Stilistik och finlandssvenska. Umeå. Fahlgren, Karl (1953): Skellefte sockens historia 1:1. Uppsala. Fries, Sigurd (1975): Tarv ett önamn i Umeå skär­ gård. I: Nam n och bygd 63. Hagervall, Claes Börje (1986): Ortnamnen i Västerbottens län. Del 14 Vännäs kommun. A Bebyggelsenamn. Övre Norrlands ortnamn utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Hagervall, Claes Börje (1986): Studier över yngre nybyggesnamn i Västerbottens län, särskilt i Vännäs socken. Umeå. Hellberg, Lars (1976): Obbola. I: Nordiska studier i filologi och lingvistik. Lund.

235 Holm, Gösta (1947): Sockennamnet Bure. I: Ort­ Pellijeff, Gunnar (1982): Bynamnet Kåddis än en namnssällskapets i Uppsala årsskrift 1947. gång. I: Språkhistoria och språkkontakt i Finland Holm, Gösta (1949): Ortnamnen i Lövånger. En och Nord-Skandinavien. Stockholm. sockenbeskrivning. Utg. Carl Holm. Umeå. Pellijeff, Gunnar (1988): Ortnamnen i Norrbottens Holm, Gösta (1958): Namntypen Umeå och höjdnam­ län. Del 11 Piteå kommun. A. Bebyggelsenamn. Övre net Månen. I Ortnamnssällskapets i Uppsala års­ Norrlands ortnamn utgivna av Dialekt-, ortnamns- skrift 1958. och folkminnesarkivet i Umeå. Holm, Gösta(1965): Om personnamn i nordnorrländ­ Sjöström, Inger (1971): Ortnamnen på -öger längs ska ortnamn. I: Personnamnsstudier 1964. Red. Ro­ Västerbottenskusten och på Holmön. Meddelanden land Otterbjörk. Stockholm. från Avdelningen för nordiska språk inom Institutio­ nen för svenska vid Umeå universitet 2. Holm, Gösta (1970): Några äldre ortnamn. I: Ume sockens historia. Red. Karl Fahlgren. Umeå. Sköld, Tryggve (1989): Om det finska, samiska och Holm, Gösta (1973): Bynamnet Kåddis. I: Svenska svenska namnet på Umeå. I: Thule. Kungl. Skyttean- studier från runtid till nutid tillägnade Carl Ivar ska Samfundets Årsbok 1989. Ståhle. Malmö. Wennstedt, Ola (1988): Jungfruhamn och Dödmans- Holm, Gösta (1983): Kåddis en tredje gång. I: Namn skär. En studie över ortnamn i Lövångers sockens och bygd 71. kustområde. Center for Arctic Cultural Research. Umeå University. Research Reports 10. Holm, Gösta (1986): Sockennamnet Jörn. I: Namn och bygd 74. Widmark, Gusten (1958): Ortnamnen. En översikt. I: Byske socken. Bidrag till en bygdeskildring. Red. Holm, Gösta (1991): De svenskaanger-namnen. Lund. Ernst Westerlund. Lindblom, Else Britt (1988): Studier över önamnen i Widmark, Gusten (1960): Några ortnamn i Bygde Luleå skärgård. Umeå. socken, Västerbotten. I: Namn och bygd 47 1959. Lindblom, Nisse (1983): Funderingar kring ortnam­ Widmark, Gusten (1963): Ortnamnen. I: Bygdeå sock­ net Renbergsvattnet, Burträsks socken. I: Oknytt. ens historia. Redigerad av Karl Fahlgren. Umeå. Medlemsblad för Johan Nordlander-sällskapet 4 1983:1-2. Widmark, Gusten (1967): Bottniska vattendrags- namn. I: Västerbotten 1967. Nordlander, Johan, utg. (1905): Jordha boocken wth- aaffWesthrabotnen 1543.1: Norrländska samlingar. Öberg, Eva (1988): Ortnamnen i Hörnefors skärgård. Serie 1, häfte 6. Center for Arctic Cultural Research. Umeå Universi­ ty. Research Reports 9. Pamp, Bengt (1988): Ortnamnen i Sverige. Lund.

236 Ortnamnsregister Registret omfattar endast ortnamn från Västerbotten och angränsande landskap.

Andersvattnet 212 Degerby 206 Grundfors 201 Ansmark 204 Djäkneboda 188, 208 Gråberg 201 Antnäs 212 Djäkneböle 188, 208 Gubböle 208 Anumark 203 f Dombäck 230 Gullmark 189, 203 A rarat 233 Drängsmark 202, 205 Gumboda 188, 208 Aspeå 192, 194, 199 Dödmansskäret 218 Gummark 202 f, 205 Avunda 233 Gunnismark 203 f Edfastmark 203 f Gunsmark 203, 205 Baggböle 188, 207 Ensamheten 233 Gärdsmark 202 f, 205 Basalorum 233 f Eriksborg 230 Göransmark 189, 231 Boda(n) 208 Ersmark 203 ff Bojnäs 230 Ersnäs 212 Haddingen 225 ff Bonden 216, 218 Estersmark 203, 205 Haddingsavan 225 ff Borgen 233 Ham burg 23??? Botsmark 204 Falmark 205 Heden 201 Brattby 206 Filgränd 182 Hedensbyn 206 Bredhabyskia 197 Fjälbyn 206 Hedlunda 230 Bullmark 203 f Floda 233 Hej 233 f Bura 191 f, 197 f, 200 Floremark 203 Hemmesmark 203 f, 231 Bure 193, 198 Flurkmark 204 Hemmingsmark 189 Bureå 191 f, 198 Forsbacka 230 Hersånger 200 Bursiljum 224 Fredrikshall 230 Hindersön 211 Bursjön 197 f Friheten 233 Hjoggböle 208 Burträsk 185, 198 Fågelsång 233 Hjoggmark 203 f Burträsket 197 f F ått 233 Hjoggsjö 212 Butögern 220 Försöket 233 Hyngelsböle 208 Bygda 191, 196, 199 Håkmark 202 ff Bygdeå 189, 191 f, 194, 196 f, 199 Gagsmark 205 Håknäs 186, 212, 230 Bygdin 199 Gammelbyn 206 Höganäs 230 Bygdsiljum234 Gammelhamn 218 Höglund(a) 230 Byske 193,197, 199 Germandön 211 Högnäs 230 Byskia 197 Getingsta 191 Hökmark 203, 205 Båkskär 223 Godmersta 191 Hörna 186, 194 Böle 192, 207 Gottland 230 Hörneå 192, 194 f, 199 Böleå 192 Gravmark 203 Hörnsjön 194 Bösta 191 Grimsmark 202, 204 Hörnån 194 Innergård 230 f Långtvist 233 Ragvaldsträsk 212 Innernäs 230 f Lägdeå 189, 192, 194 Ratan 221 ff Inner Stennäs 230 f Lögda 199 Rataskär 223 Innertavle 193, 195, 198 f Lögdeå 192 f Ratu 193,196, 199, 221 f, 224 Innre Nygård 230, 231 Lövsele 200 Renbergsvattnet 212 Ivarsboda 208 Lövånger 184, 186, 199 f, 217 Rickleå 184, 189,192,194,198,211 Rickleån 196 Jansmark 203 Manilla 233 Rikarzbodha 211 Jerusalem 233 Matsneke 233 f Risböle 188, 208 Johannisdal 230 Medle 224 Rosvik 215 Jomark 205 Mickelsträsk 212 Rovögern 220 Junkboda 188, 208 Mjöla 186, 193, 195 Junkön 211 Mjöle 193 f Sandgärdan 185 Jämteböle 207 Mjölkvägen 182 Selsfors 230 f Jämtland 230 Myckle 224 Selslund 230 Jävre 215 Mångbyn 206 Sikeå 189, 192, 194, 198 Jörn 214 Sjuism ark 189, 203 Nide 233 Skataögern 220 Kammen 226 Nidolf 233 f Skavdal 230 Kasamark 203 f N irak 233 Skellefteå 191 ff, 215 Kassjö 212 Nolbyn 206 Skinnarbyn 188, 206 Kinnbäck 214 f Nordanåker 230 Skråm träsk 212 Klabböle 207 Nordåker 230 Slut 233 f Klappmark 203 Norra Österselet 230 Snapp 233 f Klintsjö 230 Norrbyn 206 Snipp 233 f Klutm ark 201 ff, 205 Norrböle 207 Snorum 233 f Krim 233 Norrmjöle 193, 195 Snöan 217 f Kråkvinkel 233 Nyborg 230 Storhaddingen 227 Kräkånger 200 Nygården 185 Strand 214 Kusmark 202, 205 Nyland 230 Strömbäck 230 Kvarnlund 230 Nyås 230 Stäcka 195 Kylögern 218 Stärkesmark 202 ff Kåddis 213 Obbola 217, 220 f Stöcka 195 Kåge 193,197 Obbolaön 221 Stöcke 193, 195 Kågefjärden 197 Obbolsljärden 221 Stöcksjön 195 Källbomark 205 Obbolsön 220 f Sukubyskia 197 Orrböle 207 Svettåker 230 Laxmarken 231 Ostvägen 182 Sörbyn 206 Liden 201 Sörböle 207 Lilla Byskeån 197 Pengsjö 213 Sörmjöle 193, 195 Lillhaddingen 227 Plan 233 London 230, 233 Pompej 233 Tarv 217 Lund 201 Pålböle 208 Tavelsjö 198 Lybäck 233 Tavelsjönl98, 209

238 Tavelån 198 Täftesjön 207 Åbordsön 220 f Tavla 186, 195, 199 Täfteträsket 196 Ålidbacken 192 Tavle 193 f Täfteå 192 f, 196, 199 f, 217 Åliden 192 Tenören 218 Tevla 199 Uma 191, 195, 197, 200 Öfre Harrselsforss 230 f Tjälamark 203 f Umeå 191 ff, 195 Öndebyn 188, 206 Toböle 207 Önnesmark 205 Tomark 204 Vapplan 217 f Öra 195, 200 Trevnaden 233 Vebomark 203, 205 Öre 186, 192 ff, 198, 218 Tusculum 233 Verksamheten 233 Öreälven 198, 218 Tväråbäck 230 Villkoret 233 Ö rträsk 198 Tväråmark 204 Vinbäck 230 Örträsket 198 Tålsmark 203, 204 Vindeln 224 f Östergård 230 Tåm a 197 Vännäs 224 f Östersele 230 Tåme 193, 197 ff Överboda 208 Tåmeträsk 198 Ytterboda 208 Tåmeträsket 198 Yttertavle 193, 195, 198 f Tåmeälven 198 Täfta 196Täfteböle 207 motiveringen: ”Bernhard Westman har genom sitt Hembygdsförbundets årsmöte i djupa, personliga engagemang och till en början helt Gräsmyr ideellt ställt i ordning ett enastående kulturområde Västerbottens läns hembygdsförbund höll årsstäm­ utefter Kvarnbäcken i Torvsjö i Åsele. Med hans ma i Gräsmyr lördagen den 1 juni. Förutom sedvan­ kunniga och mycket engagerade guidning genom liga förhandlingar ägnades mötet bl.a. frågan om området ges besökaren en insiktsfull bild av gamla inrättandet av en stipendiefond för främjande av hantverk och arbetsmetoder, och en äldre tids kul­ hembygdsvårdande arbete. Fonden är under upp­ turmiljö levandegörs här för vår tids människor. byggnad och beräknas inom ett par år möjliggöra Torvsjö kvarnar är ett begrepp - och i allt väsentligt utdelande av ca 15 000 kr vartannat år. Vidare en mans verk - Bernhard Westmans. Han är väl behandlade årsmötet styrelsens förslag att ändra förtjänt av en plakett från Riksförbundets sida.” förbundsstadgarna så att medlemsrekryteringen kan Tidigare plakettörer från Västerbotten är i bok­ breddas och Västerbottens norra fornminnesfören­ stavsordning: C.E. Goes, Umeå (1962), Sara Lidman, ing får rollen av kretsorgan för de lokala hembygds­ Missenträsk (1986), Bengt Lidström, Umeå (1988), föreningarna i norra länsdelen. J.E. Nyman, Lycksele (1956), Bertil Näsström, Bjur­ Christer Bäckman från Gräsmyrs bygdegårds- holm (1973), Gösta Skoglund, Umeå (1981), Elis och hembygdsförening berättade om Gräsmyr i går Wikberg, Skellefteå (1946). och i dag. Anders Carlsson från länsstyrelsen redo­ gjorde för en nyligen upprättad strukturplan för Lars-Erik Edlund kulturturism i länet. Uppemot 300 sevärdheter har klassats i olika kategorier. Det föreslås att särskilda kulturrum inrättas på 12 platser av särskild dignitet; som t.ex. Olofsfors bruk, Torvsjö kvarnar och Bjurö- Bernhard Westman guidar vid Torvsjö kvarnar. Foto: Sune klubb. Jonsson, Västerbottens museum 1987. Hembygdsförbundets styrelse: Lars-ErikEdlund, Umeå (ordf.), Erik Johansson, Robertsfors (vice ordf.), Anders Huggert, Umeå (sekr.), Harry Lindström, Bjurholm, David Lundström, Dorotea, Ulf Lund­ ström, Skellefteå och Gunhild Wennström, Umeå.

Anders Huggert

Bernhard Westman dekorerad

Bernhard Westman, ordförande och drivkraft i Stif­ telsen Kvarnbäcken i Torvsjö sedan 1969, erhöll i år Riksförbundets för Hembygdsvård plakett för rik gärning i hembygdsvårdens tjänst. Plaketten är hem­ bygdsrörelsens högsta utmärkelse och utdelas med stor sparsamhet och endast till personer som gjort en insats av regional eller riksomfattande betydelse. Ur

240 Vinterns utställningar i

8/12 2/2 TRIVSEL Spillror av ett konstnärsliv. Åtta tablåer av Carl Johan De Geer. Ett välordnat kaos av fotografier, målningar, textilier, möbler, skulpturer m.m. I anslutning till utställningen visar Filmstudion i Umeå Carl Johan De Geers filmer. Se Filmstudions program.

16/2 22/3 SPELHÖRNINGEN - en musikverkstad En musikpedagogisk utställning med utrymme för många spännande aktiviteter. Vänder sig till barn i alla åldrar men den kan också användas för fortbildning i olika sammanhang. För vidare information kontakta Britta Lundgren, Britta Sigfridsson eller Elisabeth Rasch.

23/2 26/4 "KOM ODYSSEUS - AVSÄNDARE PENELOPE" och "EN POJKES TJUGO DRÖMMAR" Två utställningar/installationer av Kirsten Hennix. Bildvävar, målningar, poesi m.m.

29/3 3/5 UR KULISSERNA Masker och figurer av Gunilla Pantzar och Arne Högsander. Två av den aktuella svenska dockmakarkonstens mest intressanta konstnärer. Västerbotten • Tidskriften produceras av Västerbottens museum för Västerbottens läns hembygdsförbund

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. Prenumeration: årets häften Redaktionens adress: häften i en bok Västerbottens museum, 903 42 Umeå. häften och bok Tel 090/11 86 35. Fax 090/11 90 00. lösnum m er