västerbotten#•0„. I detta nummer Det har gått 150 år sedan Skellefteå stad grundades. Ulf Lundström visar på älvens betydelse för staden. Detta firas på olika sätt under året. I mars invigdes Agneta Hansson uppmärksammar Boströmsbäcken. på Skellefteå museum en ny basutställning om sta­ Fotografen Josefina Franke presenteras av Stig- dens historia och här presenteras artiklar som på Henrik Viklund. Siw Andersson beskriver bad­ olika sätt anknyter till utställningens innehåll. inrättningar och trafikproblem. Gudrun Lundqvist An nika Hallinder, etnolog vid Skellefteå museum, berättar om biodrottningen Pahlberg och matställen har tillsammans med sina kollegor valt ut de områ­ i staden. Pär Hallinder skriver om torgets historia den som här behandlas. och Maria Löfgren påminner om vackra byggnader A nnika Sander och Bertil Bonns berättar vad som som försvunnit i en tid då sanering var lösenordet. fanns före staden grundades samt ger Skellefteå Artikelförfattarna arbetar alla på museet i Skel­ stadshus en utförlig presentation. Göran Marklund lefteå eller har uppdrag i museets styrelse. beskriver affärslivet och handeln med inlandet. Fotografierna är hämtade ur Skellefteå museums Annika Hallinder gör oss bekanta med både societets- bildarkiv om inte annat anges. livet och livet för ”de mindre önskvärda individerna”.

Innehåll Skellefteå - stad tre gånger om Stadens badinrättningar Annika Sander och Bertil Bonns 2 Siw Andersson 36 Affärsmän och snallare Staden biografdrottning Göran Marklund 4 - Josefina Pahlberg Skellefteå stadshus - stadens mest Gudrun Lundqvist 39 beundrade och omdiskuterade byggnad Staden har alltid haft trafik- Annika Sander 8 och parkeringsproblem Ett samhälle i frack och glacéhandskar Siw Andersson 42 Annika Hallinder 14 Uteätare i Skellefteå Den nya staden lockade även sommaren 1945 mindre önskvärda individer Gudrun Lundqvist 45 Annika H allinder 22 Från stadsträdgård till torg Älven var stadens livsnerv Pär Hallinder 48 Ulf Lundström 27 Det rivningsglada Skellefteå Boströmsbäcken Maria Löfgren 51 Agneta Hansson 33 Från lindanserska till fotograf Mer att läsa 60 - Josefina Franke Stig-Henrik Viklund 34 Nära notiser 61 FöreMålet

nunnnnnnonnnu

I iiu ib iiiiu i m ijiiuciiiiiiuiiu; i

ignpiiii lp anMiH ik bi m m_a o i g M p w u n ull u'iru uliirir irrmnniTnruijVdiriraiiTjTrtfj^ u ctu u uirinnrrnni

i ,L rfi f f l f f l f f l , jr! t t i Ih-fd iÉ, j& Ljim .Mii® éé:ii >'«•!! IjMM Ht Vt MB ii-*li-'lr'|. • 1 .~iOt'i-■ !.-■ i• •'Ii-1 k-’Ic»I: rt&>i-ii.i^äyjVM|j|ijifeliC^iJfi^fe)c0t^iell^3^i^^lr,j»;jl«■'Ir'lr’ip TlljTlr- lil i lEdJj; oj Hi 1 M" . O HT[TTTi~ros ;^ ä tt'T. ■"•- T~rn~rrrr Detalj av ritning till Stadshuset i Skellefteå 1860. Länge försvunnen, återfunnen 1995.

Att den arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbets- de hon med ett nytt projekt, Arkiv 95, i stadshusets livsutveckling - populärt kallad alu- utvecklar mer källararkiv. Under detta arbete, som fortfarande än individen har vi sett många bevis på under de år pågår, fann hon i en arkivkartong med texten ”Rivna projekten kunnat drivas. Särskilt organisationer och och ej uppförda byggnader” på ryggen de sedan länge institutioner med ett stort lass av uppordningsupp- eftersökta originalritningarna till Skellefteås mest gifter (vilka konstigt nog ingen i vår rationella tid beundrade och omdiskuterade byggnad - stadshuset tycks ha tid med) har tjänat på verksamheten. från 1862! Annika Sander beskriver huset närm are Många ”sumpar” har äntligen kunnat sorteras för på sidorna 8-11 och Maria Löfgren skriver om riv­ att kunna bli till ett användbart överskådligt mate­ ningen 1955 på sidorna 54-55. rial i magasin eller arkiv. Ann-Louise är ett exempel på alla de arbetsvilliga I Skellefteå har således arbetet med förtecknan­ och duktiga alu-arbetare som finns i länets kommu­ det av kommunarkivet fått god hjälp av Ann-Louise ner. Tack vare er alla har värdefullt arbete utförts Broberg, alu-anvisad arbetskraft. Enligt Arkivlagen som annars ingen skulle hinna med! Ännu mer arbe­ ska offentliga arkiv vara förtecknade före 1995 års te blir gjort i och med den miljard regeringen under utgång även om dispens kan medges. 1995-96 tillför länsarbetsnämnden. Hoppas bara Ann-Louise fick av kommunarkivarie Ingemar framtiden har några ”riktiga” jobb med avtalsenlig Olofsson som första uppgift att ta hand om och reda lön att erbjuda... upp bostadsbidragsansökningarna. Därefter börja­ Britta M Lundgren

1 Skellefteå - stad tre gång DEGERBYN Annika Sander och Bertil Bonns

Skellefteå socken hade vid 1800-talets förra hälft sitt centrum vid kyrkan. Till storlek och funktion motsvarade det en dåtida stad. Här bedrevs givetvis själavård men platsen var även viktig för handel, hantverk, indu­ stri, försvar och sjukvård. Samtida resenä­ rer och författare har på olika sätt skildrat socknen, bl.a. Petrus Laestadius 1831: ”Men i Skellefteå är...en mängd bönder som driva handel och sjöfart samt är ägare av sågverk osv. Skellefteå socken övergår i folkmängd mer än tiodubbelt vilken som helst av Väs­ terbottens städer och tävlar kanske med Umeå i handel och sjöfart men överträffar säkert Piteå och Luleå...”.

Långt före det formella stadsbildandet 1845 hade det kakelugnsmakare och provinsialläkare. Detta är vid kyrkplatsen i Skellefteå utbildats ett centrum. bara några av de yrken som noteras i olika längder Här fanns tjärhov för uppsamling av bygdens tjär- och beskrivningar från Prästbordet omkring 1835- produktion, marknadsplats för de tre årliga mark­ 37. På Prästbordet fanns också socknens alla kyrk- naderna, skeppsvarv, sågar, poststation, apotek, stugor. Mellan kyrkan och den senare Bonnstan, var brunnshus och en Fabrique (!), där terpentin, kåda, många tiotal kyrkstugor ordnade i kvarter, likt en harts och kimrök framställdes. medeltida stad. Här hölls också marknaderna. Den­ Det var framför allt på Prästbordet — i Gammel- na centrala del av kyrkstaden förstördes av en brand stan, på Brännan och Kläppen - som bebyggelsen 1835 och finns därför inte med på kartan; där redovi­ var tät och uppvisade en närmast stadsliknande sas den som brandtomt. I och med branden flyttades karaktär. Förutom vanliga hantverk fanns här hatt­ marknadsplatsen till Körran, nedanför majorsbo- makare, boktryckare, vaccinatör, trädgårdsskötare, stället Nyborg. 2 I byarna runtom Prästbordet fanns vissa gårds­ Sammanställd, renoverad och omritad kartbild över Skellefteå anläggningar som framstod med särskild prakt. Det sockencentrum vid tiden för stadsbildandet 1845. Kartor som utgjort underlag är: Storskifteskartor över Sörböle gällde t.ex. herrgården Strömsör på Norrböle som 1794, Lund 1795, Sunnanå 1801, Norrböle 1806-07 och Degerbyn uppfördes av häradshövding Furtenbach, överste­ 1817, Laga skifteskartor över Prästbordet 1835-38, Karlgård i löjtnant Ulfhielms gård Fredrikslund och landskam- Hedensbyn 1872 och Norrböle 1844, Kungsådrans bestämning rer Lindemarks gård Marielund, båda i Lund. 1827, Agoutbyte i anledning av stadsplan över Norrböle 1844, Karta över Skellefteå Marknads- och Varuupplagsplats å Körran Man skulle kunna säga att Skellefteå blev stad 1844 samt Plan över gamla begravningsplatsen 1873. tre gånger om: det gamla centret Gammelstan, Bonn- Kartbilden som mäter 200 x 400 cm framställdes av Bertil stan med böndernas hus och slutligen 1845 års stad, Bonns vintern 1994-95 och finns i museets nya basutställning om belägen på Norrböle bys mark och hopplöst ocent­ stadens historia. ralt, om man får tro vissa källor som t.ex. apotekarn, som in i det längsta vägrade flytta in i staden. 3 Storgatan mot väster omkring år 1870. Denna gatukorsning var stadens viktigaste mötesplats. Till höger E.G. Mannbergs Skeppshan- del. Affären övertogs senare av Abraham Sidenmark. Affärsmän och snallare Göran Marklund

Norrland, kommer hon i flera sammanhang in på Den främsta drivkraften för stadsbild- affärslivet i Skellefteå. Böckernas huvudperson, den ningen var rätten att bedriva handel. Vid driftige Didrik i Månliden, visste precis, vad han mitten av 1800-talet gällde nämligen än­ skulle ge sin käresta i fästegåva: en karaffin. Men nu förbud att hand la ute på landsbygden. den skulle inte köpas hemma utan i ett handelshus i Staden med sina handelshus var viktig staden, i Skjellet. Så han fick mat packad för tre för den norra länsdelen. dagar i en spann och tre säckar hö för hästen. Så bar det iväg. Socknens länsman följer med som passagerare. När Sara Lidman i fem romaner berättar om hur När han hör Didriks ärende, får han visa sig som jernbanan byggdes genom Lillvattnets socken i övre expert på stadens affärer: 4 - Ska du köpa en sjalett eller knäppkängor, så ska inöver Pite lappmark. Snallartrafiken började i och du gå till Gyllenmarks. Eller något i glas eller Kina- med att förbudet mot landsköp upphävdes. Mycket porslin? Då ska du gå till Lidstedts. gammal är förordningen om att handel skulle ske Man behöver inte ta till alltför vilda gissningar enbart i städerna. Att göra affärer på landsbygden, för att här känna igen de stora handelshusen Siden­ landsköp, var förbjudet utom under marknaderna. I marks och Markstedts. norra Sverige var av flera skäl laglydnaden inte så Samtidigt kör ett par bönder till stan i ett annat fullständig. ärende. De kör snallarlass: tjärtunnor ned till staden Förbudet mot landsköp var svårt att tillämpa. och varor från affärerna därifrån. När de kommer Tidigt blev handeln med spannmål fri. Storsvagåren fram blir de mottagna inne på handelsgården av två på 1860-talet framtvingade handeln. Sedan släpptes av de anställda. Det blir dags för snallarsupen. Sara alltfler varor, och tiden var därmed inne för handels­ Lidman skriver: bodar på landsbygden, varigenom handelshusen i Och medan köttsoppans dofter spred sig över går­ staden även fick rollen som grosshandlare. Varor den och hästarna tuggade havre så att man kände kom med båtar söderifrån, fraktades till handelshu­ deras kraft tillväxa i de egna benen fylldes ecksträsk- sen i Skellefteå, varefter snallarna vidarebefordrade karlarnas snallarforor med säckar av rågmjöl och en del av dem till handelsbodar ”oppåt m arka”, ända salt, med ärtor och tobak och kaffe, och tunna te-kärl, till Arjeplog. När stambanan genom övre Norrland med buntar av revgarn och packar av kattun, med var byggd på 1890-talet, förlorade handelsmännen i kistor innehållande fönsterglas, med benknappar Skellefteå en stor del av marknaden; varorna kom då och sockertoppar och brännvinskaggar. med tåg till Bastuträsk, Jörn och Myrheden, och speditörer på dessa platser tog över huvuddelen av Snallartrafik leveranserna inåt land. På handelsgården fanns bondstallar, plats för hästar Rätten att driva handel var alltså främsta driv­ och sovplatser för snallarna. Naturligtvis ville man kraften i kampen för att den gamla kyrk- och mark­ stanna över natten och kanske ytterligare någon dag nadsplatsen Skellefteå skulle bli stad, köpstad. När för att uppleva allt spännande i staden. Där fanns ju ansträngningarna kröntes med framgång, gällde det t.ex. krogen Fähunden... att få platsen att likna en stad. Tomter bjöds ut på Snallarna var alltså forbönder, varutransportö- auktion, och efter kort tid var femton av dem sålda. rer i första hand inåt land men även i motsatt rikt­ Åtminstone fyra av köparna var handlare. Då är att ning, långtradarchaufförernas föregångare. Ordet märka att flertalet av dessa stadens pionjärer hade snallare är känt bara i Skellefte- och Pitebygden och många sysslor. Som exempel kan tas hovkamrer Nils

Gödselstad Magasin Magasin i två i två Stall för for­ He n- våningar våningar böndernas lig hästar Bonnstuga h u t S* ^ Teckning av bondstuga, utförd av bagarmästare John Landström för Landsmåls- och Folkminnesarkivet i Uppsala 1941.

T v: Handelsfirman Markstedt & Co:s bondstall, vid Nygatan i kvarteret Geten, år 1951. 5 Clausén, som var sågverksägare, bruksägare och skeppsredare i en och samma person. Som så många andra mäktiga män var han också hemmansägare, ägde två hemman. Och nu var han också handlande i den nya staden.

Handelsmän och handelshus Antalet handelsmän växte snabbt. Ar 1848, tre år efter stadens tillblivelse, var antalet tio. I listan över dem fanns nu namnet A. Markstedt. Mantalsläng- den för 1862 upptar 19 handlande, däribland en kvinna (mamsell Burman) och den ända in i våra dagar kända R.F. Öhman. Vem känner inte till Oil­ mans hörna? Lasskörare med tomma tjärtunnor passerar rådman D.R. Mark­ Anders Markstedt, fadern i det med tiden så stedts fastighet på väg från tjärhovet strax intill. Foto från sekel­ mäktiga Markstedt & Söner, var bondpojke från skiftet. Myckle. Finfruarna i den nya stadens borgerskap kunde aldrig riktigt glömma, att han var av enkelt För handeln med trävaror behövdes stora mäng­ ursprung. Det gällde också en annan av de första der skog. Markstedt & Söner köpte därför ett stort handelsmännen, Nils Wiklund från Innervik. De två antal skogshemman i hela Skelleftebygden eller al­ köpte tillsammans en av de utauktionerade tomter­ ternativt avverkningsrätten på hemmanen under na vid det som blev Storgatan för 169 Riksdaler och ett visst antal år, ofta 20 eller 25 år. Deras företag byggde där två likadana byggnader. I ett skrivet växte hela tiden och gav många människor arbete. avtal dem emellan stod, att de när husen var färdiga Omdömet om dem blev med rätta gott bland stads­ skulle kasta lott om byggnaderna. borna och är förmodligen så än idag. Annorlunda Både Wiklund och Markstedt handlade med tjä­ låter det om man för namnet Markstedt på tal bland ra; den senare blev ofta kallad ”Tjeru-Ant”. Wiklund äldre människor i exempelvis Jörns eller Norsjö dog redan 1850, och hans handel övertogs av mågen socknar. Det står där som symbolen för hjärtlös Carl Otto Brandt. Markstedt levde till 1870 och hade handel, där skuldsatta skogsägare i hårda förhand­ innan han dog fostrat tre av sina söner in i företaget. lingar tvingades lämna ifrån sig sina hemman till de Det var Hans Vilhelm, David Reinhold och Johan, rika Markstedtarna. som alla dessutom gjorde stora insatser som kommu­ En idag föga känd författare från Norsjö, Fredrik nala förtroendemän: både D.R. och Johan var ordfö­ Kullenberg, ”Kull-Fredrik” kallad och född 1843, har rande i drätselkammaren, D.R. var rådman och skrivit en nidvisa på 36 verser, som brukar kallas Johan stadsfullmäktiges första ordförande. Markstedtsvisan och där han öser sitt hat över Handeln med sågade trävaror tog över alltmera Markstedtarna och deras samvetslösa rofferi. Väl av Markstedtarnas verksamhet. De köpte sågverken medveten om att texten är kränkande nämner han i Lejonström, Sävenäs och Björnsholmen. Till Säve- inga namn utan kallar patron Markstedt bara näs hörde Alderholmens skeppsvarv, där Nikanor ”Grån”. Till Markstedtarnas försvar skall dock sä­ Sandström ledde byggandet av bl.a. fartyget Concor­ gas, att de aldrig använde det klassiska baggböleri- dia, som seglade över världens hav med den ljärde av ets vapen i form av brännvin. Anders Markstedts söner, Anton Markstedt, som Av något yngre datum är Sidenmarks handels­ kapten. hus. Släkten härstammar från Sidensjö i Angerman-

6 land. A.B. Sidenmark startade 1861 affären och an­ holm, vilket retade skellefteborna. Hos Swartling ställde snart sina bröder Johan och Jonas, som 1868 arbetade både Nils Brännström och R.F. Öhman som övertog rörelsen under namnet Sidenmark & Co. Av bokhållare, innan de startade eget. de sexton (!) syskonen kom sju att hamna i Skellef­ Mycket kunde också berättas om handlandena teå. Deras affär kan med rätta kallas diversehandel, Ruth, Lagerlöf, Lagergren, Gebhardt, Franzén, Hor- för där fanns allt att köpa. Dessutom var den gross­ telius, Fogman osv., men här finns inte utrymme för handel med leverans av varor till lappmarken. Se­ det. Intresserade hänvisas till Gustaf Renhorns två dan affären hade flyttat ett par gånger kom den att böcker om gamla stadsbor eller Karl Fahlgrens bok inrymmas i hörnet Storgatan-Stationsgatan. Rörel­ om Skellefteå stads historia, som skrevs till hundra­ sen köptes 1912 av M.F. Öhman, och där blev sedan årsjubileet 1945. Ohmanshörnan. Inne på gården står än idag en gammal röd timmerbyggnad med gaveln mot Storga­ tan. Det är en rest av handelshuset Siden­ mark. Där lastade en gång snallarna sina lass vid lastbryggan efter att ha sovit över i drängstugan.

Många andra färgstarka handelsmän kunde här redovisas. Låt mig nämna bara några av dem: Nils Brännström, som hade affär vid Strandgatan. Han ansågs alltför ärlig för att kunna klara sig. Greps av väckelsen och konfirmerades vid 36 års ålder. Per Bergström, kallad ”Pelle Hej”, efter­ som han ofta stod framför ingången till sin affär och ropade hej åt alla. Lät bygga ett stort hus vid stadsparken (där Brinken nu står). När han blev tillfrågad varför han byggde ett så stort hus, svarade han att han ville rymma alla begravningsgäster när han skulle dö. Brita Christina Hedqvist, började som gårdfarihandlare men kallades i senare sammanhang handelsidkerska. Hon hade sin verksamhet i den så kallade Pitebasaren vid Parkbron. Den brann 1888. Olof Henrik Swartling, en grosshandlare som samlade en betydande förmögenhet, som han tog med när han flyttade till Stock-

Informationstavla över firman A. MarkstecLt & Söner i Skellefteå. Bilderna visar firmans olika sågverk.

7 Stadshuset 1871 när kolonner och balkong har uppförs och byggnaden har brädfodrats. Skellefteå stadshus - beundrade och omdiskute Annika Sander

År 1843 upprättades en plankarta för den föreslagna staden Skellefteå. Där avsattes plats för ett torg, ”sträckande sig från andra gatan till elfven tillstötande gator oräknade”. Torget var centralt beläget i staden, i svag sluttning ned mot älven och enligt klassiskt manér avsattes tomterna norr därom till publika byggnader. Det var här stadshuset byggdes och i längd sträckte det sig över båda tomterna!

8 I Skellefteå Tidning den 6 maj 1857 kunde de fåtali­ innan ritat rådhuset i Luleå. Han utarbetade nya ga stadsborna (inte ens 300 personer bodde i staden) stadshusritningar som godkändes i februari 1860 - läsa: Frågan om uppförande af ett Stadshus har nu ”endast” 48 x 15 meter stort. avancerat så långt, att sedan under wintern ett betyd­ Ett problem att lösa före byggstart var finansie­ ligt quantum timmer blifwit inköpt, ritningar till ett ringen. Kostnaden för hela bygget beräknades uppgå ändamålsenligt Stadshus med tillhörande byggna­ till 30 000 Riksdaler och i stadens egen kassa fanns der skola, genom Stadsstyrelsens försorg, förskaffas. endast 1 500 för allmänna byggnader. För att för­ Timmer började alltså köpas in redan vintern verkliga bygget i den unga staden var man därför 1856-57, men det skulle dröja fram till 1859 innan tvungen att låna pengar. Hårda lånevillkor från man började ta itu med utseendefrågan. Stockholm stads sparbank gjorde att man måste En första åtgärd blev att skaffa ritningar på söka sig andra vägar. Från änkefrun och hovkam- stadshusen i Luleå och Haparanda. Dessa ansågs rerskan Fredrique Clausén i Skellefteå kunde man dock vara alltför små för Skellefteås behov, varför med förmånligare villkor låna 10 000 Riksdaler var­ skeppsbyggmästaren Nikanor Sandström, fick i efter bygget kunde påbörjas. uppdrag att rita ett stadshus av passande storlek. Han lämnade förslag på en 95 alnar lång och 28 alnar bred byggnad,dvs. cirka 56,5 x 16,5 meter. Stadshustimran reses Det var nu hög tid att börja bygga - det inköpta Detta ansågs i sin tur bli för stort, varpå uppdraget timret mådde inte bra av att ligga längre, man hade gick till en byggmästare Wilhelm Esséen, som strax

Den Stora gatan som leder till kyrkan kantas av byggnader i vardande. Av stadshustimran ser man endast östra gaveln med ett centralt placerat fönster. Fotot togs mellan 1862 och 1871, innan byggnaden brädfodrades.

' tia • ii . • f’M ■'M'Teilffb'-

9 Kolonnerna som omger entrén är här tydligt ljust målade. Balkongen är färdigställd med räcke, troligen i gjutjärn och försedd med ställning för markiser. Fotot är från en marknad 1869. dessutom haft svårigheter att få råd till att täcka det In i det sista hade man tvekat inför att bygga ett torn inköpta virket. Men det dröjde till augusti månad eller inte. Vid ett allmänt sammanträde den 4 no­ 1860 innan bygget startade. vember 1861 beslöts till sist att den öppning som Nio dagar efter byggstarten var man tvungen lämnats för ett tilltänkt torn och som ”f n endast vore sammankalla till ett extra möte. Det hade visat sig täckt med bräder” skulle täckas med plåt när våren att den stora trappan skulle komma att hamna ute i kom. gatan om man ställde huset i linje med övriga bygg­ Så stod stadshustimran klar strax före 1862 års nader längs Storgatan. Det enkla beslutet blev att ingång. Men inte ens när stadsstyrelsen den 23 ”första trappsteget skulle vidtaga i parallell linje februari 1863 höll sitt första sammanträde där, var med byggnaderna vid Stora gatan” och låta stadshu­ huset helt färdigt. Det skulle dröja ytterligare set hamna så långt inne på tomten som därmed var många år innan det fått sin panel och sin ljusgrå behövligt. Ett år senare stod stadshuset under tak. färg. 10 Tornet, som diskuterades in i det sista 1881, byggdes 1886efter att En större entré byggdes 1892 med ett nytt gjutjärnsräcke till bal­ staden fått ett tornur som donation. kongen och ett fast tak. Fontänen Johanna uppfördes 1898.

Brädfodring och målning städes i kapprummet” inkallades och man kom över­ Den 6 februari 1871 utbjöds arbetet med brädfod- ens med honom om att arbetet skulle utföras för ringen på auktion. Endast ett anbud kom in. Det var 1 350 Riksdaler. byggmästare Carl Stenberg i Lund och hans med­ I protokollen hänvisas hela tiden till Esséens hjälpare, som gav ett bud på 2 800 Riksdaler. När ritning som nyligen återfunnits (se s. 1). Panelning- drätselkammaren två dagar senare sammanträdde en skulle utföras i halvspont med knutar i helspont, för att besluta i frågan, var man överens om att budet ”rätt upp och ned”. Pelarna som bar upp balkongen var för högt och att ytterligare en auktion skulle beslutades att utföras runda, i dorisk eller korintisk hållas. Vid den följande auktionen den 1 mars åter­ stil, och till balkongen skulle en dubbeldörr med fanns på nytt endast ett anbud - det var samme Carl fönsterinfattning upptas. Drätselkammaren förbe­ Stenberg som erbjöd sina tjänster, men nu till en höll sig också rätten att ändra ornerandet av tak- och kostnad av 3 200 Riksdaler. Drätselkammaren fann mittelbandslist! nu för gott att anta detta bud. Trästädernas arkitektur utformades till stor del Arbetet med brädfodringen skulle vara avsynat genom ett växelspel mellan lokal tradition, förebil­ och godkänt den 1 september samma år. I avtalet der i sten och den för tillfället aktuella stilen. I en ingick att byggnadsställningarna kostnadsfritt skul­ helt ny stad som Skellefteå, där en lokal tradition le få användas även vid målningsarbetena, som inte hunnit utbildas, var det därför naturligt att de skulle utföras parallellt, med avsyning senast den 1 stilar som var på modet slog igenom snabbare. När oktober. Skellefteå började bebyggas 1848 var de förhärskan­ Även uppgörelsen med målningen bjöd på pro­ de stilarna senempire, nyrenässans, nygotik och ny­ blem. När auktion hölls den 15 juni fick man åter­ rokoko och det dröjde inte länge förrän också träin­ igen bara in ett anbud. Det var på 1 600 Riksdaler dustrins stilar, med schweizerier och snickarglädje och kom från målaren C V Lundberg. Vid det efterföl­ slog igenom. jande sammanträdet i drätselkammaren ansågs bu­ det vara alldeles för högt, då man visste att det Nyrenässans med 19 fönsteraxlar kostade 33 öre per kvadrataln att måla fasader i Stadshuset fick en panel där nyrenässansen blanda­ Stockholm. Men, ”målaren Lundberg, som var till­ des med stenarkitekturens kännetecken. Det var

11 den italienska renässansen som från omkring 1870- Efter var tredje konsol fanns en kvadratisk fönster­ talet var på modet och det blev en sådan högaktuell öppning. byggnad som uppfördes i Skellefteå. Bland annat De dekorativa elementen var inte koncentrerade känner man igen typiska element från nyrenässan­ till mittpartiet utan fördelades över hela byggna­ sen i de rombiska plattor med diamantsnitt som satt dens längd. Timmerväggarna som uppfördes med under varje fönster i övervåningen. Kolonnerna, el­ släta knutar medförde att fasaden ej försågs med ler pelarna, som bar upp balkongen över ingången pilastrar annat än i hörnen. Detta betonade ytterli­ skvallrar om ett ideal i stenarkitekturen. gare byggnadens längdutsträckning. Knutpilastrar­ Stadshusets huvudfasad med sina nitton fönster- na bröts av mittelbandslisten och gick inte ända upp axlar fick genom entrépartiet en betonad mittaxel. till taket. På detta sätt minskades den vertikala Den klassiska byggnadskonstens regler följdes - hu­ effekten. Det blev istället konsolfrisen som gav in­ set karaktäriserades av regelbundenhet, symmetri, tryck av att bära upp hela taket. rytm och proportion. Byggnaden färgsattes i ljust Skellefteå stadshus var överdådig som byggnad. grått för att efterlikna sten. Med sina nitton (!) fönsteraxlar i två hela våningar Bottenvåningens fönsterrad hade släta, mycket var det troligen det största timmerhus som byggts i enkla, foder. Ovanför löpte mittelbandslisten i form Norden och därmed förmodligen i hela världen! Som av en meanderbård. Övervåningens fönster var rikt jämförelse kan nämnas det gamla lasarettet i Här­ utsmyckade med dekorationsplattor både ovan och nösand som med sina 15 fönsteraxlar ansågs som ett under fönstren. De kröntes också av kraftigt profile­ av de största panelhusen i landet. Från Riksantikva­ rade överstycken. Vindsvåningen var rikt artikule­ rieämbetet uttalades 1948 att ”det kunde ifrågasät­ rad med tandsnittsfris och trekantsspetsar. Taket tas huruvida någon svensk stad kunde uppvisa ett bars upp av tä tt placerade konsoler i grupper om tre. motstycke till detta prov på träarkitektur”.

Stadens första vapen var ett S på en vågformad bjälke. Men eftersom bok­ stäver anses vara mindre god heraldik byttes vapnet ut mot det nuvarande Stadshuset 1930. En veranda har byggts till på östra framsidan. Den kom senare att med sol och blixtar vid hundraårsjubi­ byggas in inför jubileumssommaren 1945. leet. Det gamla vapnet finns i kommun­ Två skorstensattrapper har satts upp mellan de äkta skorstenarna, för symmetrins arkivet. och balansens skull. 12 Vad betyder Skellefteå? Mellan åren 1327 och 1758 förekommer många stavningar av Skellefteå. Dessa pryder nu en av väggarna i museets nya stadshistoriska utställ­ ning: Skeldepth (1327), Skellopt (1350), Skaellopt (1374), Skälläfta (1433), Skaeliptom (1451), Skallofta (1482), Skelletta (1500), Skellufta (1500-talets bör­ jan), Skelffuetta (1505), Skaelliffta (1507), Skellata (1509), Skellephta (1539), Skellefta (1539),Skälff- läffta (1557), Skiellepta (1567), Skälletteå (1571), Skäläthea (1575), Skelleffthå (1575), Skellotffha (1590), Skellet, Skelleft, Skelefte, Schelefte, Skellef­ teå, Schelleftå, Skälofte, Skälfte (23-24 juli 1758 i Johannes Bureus). Staden var inte särskilt stor omkring 1870 . T. v. stadshuset, Det finns många teorier om vad namnet betyder, i mitten stadens kaj och längst ner till häger ångbryggeriet. men forskarna har ännu inte enats och diskussio­ nerna fortsätter. I boken Bothnia - en nordsvensk region (utg. 1994) presenterar Lars-Erik Edlund följande tolkning: En intressant, men språkligt sett ännu oprövad, ”Den nya Stadsbyggnaden der man nästan teori om namnet har framställts av professorn i rastlöst arbetar, har redan, sedan man bör­ samiska Olavi Korhonen, Umeå universitetet. Han jat föreställa sig wår, utwidgadt sig genom tänker sig namnets utgångspunkt i en avledning till flitig och ihållande arbetsdrift, till ett antal en samisk ordstam, vilket i sin tur kunde vara hus, hwilka man ej ens trodde sig skulle se inlånad från finskan och motsvara fi. silta ’bro’; wara försedda med talstolar till midsom­ kanske har ordet i detta fall haft syftning på ett mar, än mindre alldeles betäckta. Emedler- ställe i älven, där det är lättare att ta sig över till den tid har det försiggått, och man hör glädjen motsatta stranden, och kanhända har konkret den stå högt i tak från arbetarenas munnar näs­ sträcka av Skellefteälv en som ligger intill Skellefteå tan hwarje wecka, då de hålla, och äro bjud­ landsförsamlings kyrka åsyftats. na på det så kallade Tak-ölet. 8 större bygg­ I bagarmästare John Landströms minnen från nader (endast 3 ä 4 woro grundlagda förle­ Skellefteå, 1941 i Landsmåls- och folkminnesarki- den höst) har nu på några weckor wexlat vet i Uppsala, finns däremot en mer humoristisk form så att en del troligen skall kunna wara tolkning: istånd att bebo till midsomar. Sex byggnader Första delen av vår stads namn, nämligen Skell- till, tros innan hösten kunna äfwen wara har ofta ansetts syfta på att skellefteborna voro färdiga, och man undrar ej derpå, då man duktiga att ’skälla’ och stora i mun. Det berättas om ihågkommer det gamla ordspråket: Många en luffare, som hamnat i stadens arrest, att han vid händer gör ett raskt arbete. Så finnes här och ’utsläppet’på morgonen fick en allvarlig förmaning omkring 120 arbetare dagligen, och man kan att icke återupprepa sina besök i staden, och konsta­ af 120:an wänta något innan Nowember ta­ pelns ord hade väl icke varit inlindade i bomull, git sin början.” vadan luffaren vid avskedet yttrade som avskeds­ ord: ’Nu vet jag varför Skellefteå heter Skell-efteå, Fjäll-Örnen Nr 19, 1848. här är dom så bra på att skälla!

13 Ett samhälle i frack och glacéhandskar Annika Hallinder

hemmen, vilket delvis ursprungligen berodde på Skellefteå var en av landets minsta stä­ bristen på samlingslokaler. I privata stora salonger, der. Detta till trots uppstod tidigt klass­ som passade för socialt liv, kunde man hysa in fest­ skillnader och mellan familjerna inom de sällskap, bröllop samt olika attraktioner som t.ex. olika samhällsklasserna idkades ett fli­ teatersällskap. Den främsta utövaren av den förfina­ tigt umgänge. Bland överklassen froda­ de salongsunderhållningen var fru Fredrique Clau- des en högreståndsanpassad finkultur sén. Hon kom från Lund utanför Skellefteå och gifte där bjudningar, baler, visiter, brunnsliv, sig med sågverksägaren och hovkamreren Nils Clau- utflykter med släde eller vagn var en na­ sén. Paret lät uppföra ett stort bostadshus åt sig i turlig del av vardagen. korsningen Storgatan/V ästra Trädgårdsgatan i Skellefteå. Clauséns var den unga stadens verkliga herrskapsfolk. Otaliga var de fester som anordnades i hemmets stora salong, vilken i annonser kallades Detta lilla magnifika samhälle av 428 själar med ”Hovkamrerskan Clauséns Festivitets-Salong”. Ar­ sina sundsvallsfasoner och sina parisiska damer lä­ rangemangen döptes av folkhumorn till det Clausén- rer i umgängeslivet utveckla en här uppe icke vanlig ska hovet efter husfaderns titel. Mest berömda blev storslagenhet och lyx, parad med viss ceremoniell fru Clauséns första maj-kalas för hundratalet gäs­ stelhet. Ett samhälle i frack och glacéhandskar med ter. Familjen blev med tiden mycket förmögen. Ri­ konserter, solosångerskor, arior, quatre mains och kedomen gynnade även de styrande i staden. Änke­ konversation på tevatten, allt vittnande om en bild­ fru Clausén möjliggjorde nämligen bygget av stads­ ning, direkt införskriven från någon av Göteborgs huset i Skellefteå genom ett lån till den nödställda mest lysande salonger. Handelshus, inflyttade söder­ byggnadskommittén. Det motsägelsefulla med den­ ifrån och icke uppväxta ur egen högnordisk grund, na stadens egen storfru i eleganta kreationer var att torde hava fört med sig sin hembygds seder och mera hon aldrig övergav det genuina skelleftemålet. foi'finade bildning och omplanterat och med tillväx­ ande rikedom än vidare fortbildat densamma i sökt Bjudningar och fester överensstämmelse med den plutokratiska anda, som Hur fortlöpte då de privata bjudningarna? Det var råder inom Stockholms och Göteborgs grosshandels- inte ovanligt med herr- och dambjudningar. Vid vårld. Så skildrar Norrbottenskuriren 1866 Skellef­ fester inbjöds gästerna med inbjudningskort och det teås omfattande sällskapsliv. sparades sällan på vare sig mat eller dryck. Bjud­ Överklassen bestod i huvudsak av statstjänste­ ningar till supé var en vanlig umgängesform. Gäs­ män, borgmästaren, överjägmästaren, jägmästaren, terna bjöds då på te och förfriskningar varefter da­ kronofogden, häradsskrivaren, officerare,, högre m erna konverserade och herrarna spelade kort fram banktjänstemän samt stadens träpatroner och till supén serverades. Därefter kanske man roade sig skeppsredare. Nöjeslivet var i huvudsak förlagt till med charader eller bjöd upp till dans. De populäraste 14 Lördagen den 27 var en festlig middagsmåltid arrang­ erad i Apothekaren Dyhrs vackra och rymliga lokal dit de fleste af socknens Embetsmän och Ståndspersoner jemte ätskillige Resande a f Herrar Officerare voro in­ bjudna. Skålar föreslogos och tömdes i underdånighet under fanfarer och lifliga hurrarop för Hans Maj:t Konungen och H.K.H. Kronprinsen. Vidare utbragtes en skål för begge Corpsernas gamla, oupplösliga kam­ ratskap och för Hr Landshövdingen och Riddaren Montgomery, som under senaste Finska och Norska campagtierna hade med Kungl. Westerbottens Rege­ mente delat mödor och faror. Hr Landshöfdingens svar förtjenar särskildt att anmärkas, emedan det, fullt af eld och kraft, anslog såsom en blixtrande general-salva alla sinnen—, Derefter tömdes en skål för förre Chefen för Kongl. Norrbottens Fältjägare-Corps hr Öfversten och Riddaren Gyllengahm... Aftonen tillbragtes under ett lifligt och gladt samtal i hvarjehanda ämnen samt under sång och musik. Skå­ lar tömdes ånyo för Hr Öfverste Gyllengahm och Hr Landshövding Montgomery, hvilka efter hvarandra af Hrr Officerare höjdes och under sång buros kring sa­ len. Alla voro högeligen upprymda och belåtna med det betydelsefulla mötet, det festliga arran-gemanget. (Skellefteå Tidning den 30 april 1852)

Societetslivet i staden eftersträvade i sin ytterlig­ het fester och baler med riklig traktering av m at och dryck. Av ett referat i Skellefteå Nya Tidning kan Hovkamrerskan Fredrique Clausén (1807-1896). Namnet var man t.ex. bilda sig en uppfattning om hur firandet egentligen Fredrica, men det franskklingande Frederique lät nog bättre för denna societetens grande dame i Skellefteå. Titeln hov­ gick till: På Walborgsmessoafton war å stadshusets kamrer hade Nils Clausén förmodligen fått som tecken för sina salong härstädes en dramatisk soire med dans an­ insatser för Skellefteå stad. ordnad. Twenne enaktspjäser samt Twenne tablåer uppfördes... Efter en riklig sexa spelades det upp till dans, hwilken fortgick, till dess damerna började i gästerna ägde teatraliska och poetiska anlag, skrev ’morgonsolens glans’ förswinna. En och annan av och framförde vers samt höll spirituella tal. Det herrarna ansåg likwäl den återstående delen av den verkar som om högtidliga tillfällen alltid skulle cele­ första Maj-natten för kort för sängens intagande, breras med verser. Andra inbjudna sjöng eller spela­ hwarföre och påföljande dag dessa ’flaggade’ till de instrument. Två mycket populära gäster var fru dagens ära och nog kunde det synas att ej alla hade Carolina Mannberg från Kåge, som brukade uppträ­ ’druckit märg i benen’. (SNT den 7 maj 1884). da med solosång vid privata fester och vid soaréer i Till en början fanns ej heller någon förståelse för staden, samt telegrafkommissarie TH Ekbohrn, som den spirande nykterhetsrörelsen. När CHE Bäck­ skrev och deklamerade verser. ström 1881 ville sammankalla ett första samman­ 15 De tidiga nöjesarrangemangen bestod av konserter, soaréer och baler. Bilden visar en kvartett musicerande herrar i Skellefteå. träde för bildande av en nykterhetsförening höll han nadskassan. 1886 invigdes ordenhuset och staden knappt på att få in en annons i lokaltidningen. När fick därmed ett nytt nöjestempel för olika festlighe­ Bäckström väl inställt sig i i stadshusets sessionssal ter, teater och dans. Stadens godtemplare anamma­ infann sig inga intresserade utan endast ett 40-tal de till en del och i enklare form societetens sällskaps­ herrar som skrattande beskådade honom och bjöd liv och man anordnade baler och utflykter - dock honom följa med till stadskällaren för att ”taga en utan sprithaltiga drycker. konjak”. Vinden vände dock snabbt och när man efter ett par år började planera för ett ordenshus Läskvällar och visiter lyckades man få ett flertal kända stadsbor att teckna Inte alla samkväm gick ut på nöjen och festligheter. sig för aktier i byggnadsbolaget. Borgmästaren Ar­ I Skellefteå hölls även stillsamma religiösa sam­ vid Hörnell blev mycket engagerad i bygget. Andra mankomster. Komminister Gustaf Edén bjöd ofta stadsbor anordnade basarer för att fylla på bygg- hem vänner. Gästerna tilldelades då s.k. bibelkort

16 med bibelspråk, som man igensökte och läste upp ur Bibeln. Detta arrangerades för att förhindra att samtalet skulle vända sig till onyttiga ting. Det förekom även intima läskvällar, som bl. a. anordna­ des hemma hos lärarinnan Henriette Junker. Där läste man högt ur någon passande och underhållan­ de skönlitteratur. Fröken Junker hade årligen två kafferep. De inbjudnas antal uppgick alltid till tolv eftersom fler sittplatser ej fanns att tillgå. Dessa bjudningar präglades av musik eftersom fröken Jun­ ker var musiklärarinna och ofta spelade hon eller hennes elever för de inbjudna gästerna. Andra enkla nöjen var att göra visiter hos varandra. I tidningarna infördes regelbundet annonser om tryckning av vi­ sitkort. Visiterna kunde även bli något av en social Kyrkoherde Brandells döttrar musicerar i folkskollärarinnan inrättning. Ninnie Bergstedt och Margareta Sophia Hulda Sohlanders salong i gården Lugnet. Foto från 1900-talets Trafvenfeldt levde nämligen, sedan den sistnämnda början. slutat som guvernant, nästan uteslutande på att göra dagslånga visiter hos stadens finare familjer. till kommunens fattigkassa. Tullförvaltare Jens De var inte alltid välkomna, ty värdinnan måste Vleugel med hustru Ellen anordnade litterära aftnar ägna hela dagen åt sina gäster och att utföra något i sitt hem i staden. De var med och bildade en arbete ansågs mycket oartigt. Shakespeareklubb och man brukade uppföra olika stycken. Det var vanligt, att man anordnade säll­ Nöjesutbudet utökas skapsspektakel och basarer för välgörande ändamål. Ett visst nöjesliv förekom även utanför hemmen. I mars 1883 gavs en vaudevill i två akter, vars Källarmästare Johan Lundeberg drev sin källarrö- behållning på 50 kronor gick till fonden för barnhem relse i den egna bostaden på Storgatan och senare i i Skellefteå. Fonden hade bildats vid firandet av stadshuset. Han blev stadens förste nöjesarrangör kungaparets silverbröllop. Vid olika fester brukade och arrangemangen omfattade konserter, dans- teateramatörer framföra olika tablåer. Det förekom, soaréer, avertissementer och baler. I augusti 1852 att de mest påkostade tablåerna krävde så pass anordnade han en brunnsbal i sin nyinredda salong. fantasifulla kostymer, att de måste hyras på kostym­ På källarmästarens tomt fanns vidare en kägelbana, ateljéer i Stockholm. som hölls öppen till kl 22 på kvällen under somma­ ren och stängdes en timme tidigare på vintern. Baler och brunnsliv När stadshuset byggdes ökades utbudet av nöjes- Det som klart markerade societetens nöjesliv var de arrangemang. Skarpskytteföreningen fick t.ex. nytt­ olika balerna. De var nämligen mycket klassbundna ja sessionsrummet för aftonunderhållning och kon­ och ingen utomstående vågade sig dit. Populärast serter, basarer samt baler överfördes alltmer från var Oscarsbalen, Trettondagsbalen, Fettisdagsba- hemmens salonger till stadshotellets societetssal len samt Första-majbalen. Ofta inleddes balerna eller festivitetssalong. med te och efter ett par timmar serverades man Resande teatersällskap började allt oftare gästa supé. Behovet var säkert mycket stort av dansunder- den unga staden, men här fanns även amatörteater­ visning. På 1850-talet tog danslärarinnor från verksamhet. Vid slutet av 1850-talet bildades t.ex. Stockholm emot elever för undervisa i alla dansturer gruppen ”Sällskaps-Theater”, vars behållning gick och steg i de moderna societetsdanserna. Den riktigt

17 sågs dock inte med blida ögon av överklassen. Det var även vanligt med subskriberade middagar på stadshuset. Att stadsborna inte var främmande för mattraditioner från andra delar av landet visade att stadskällaren serverade svartsoppa och stekt gås till Till firandet af Hans Majestät Konungens Mårtensafton samt hummer och bergostron under höga namnsdag , anställes hösten. Ett annat societetsnöje var att idka brunnsliv på Stadshus Skellefteå Brunns- och Badhusinrättning, vilken onsdagen den 1 December, såvida ett antal af minst 50 personer innan dess teehmt upplevde sin glansperiod vid tillkomsten av Skellef­ sig å lista, som i slutet af innevarande må­ teå stad. Brunnsdrickandet var bara en del av nöjes- nad kommer att utsändas. Baleu börjar kl. 7. arrangemangen kring hälsobrunnen. Här fanns kä­ Entré 1,50 inclusive the och ett glas punsh eller gelspel och slänggungor och man bjöds på baler, vin till skålen för Hans Majestät. utflykter och det var inte ovanligt att resande teater­ Skellefteå den 9 December 1886. sällskap och stadens Skarpskyttecorps gästade Charles Petersoon. brunnssalongen.

Skellefteå Nya Tidning den 17 nov 1886. Utflykter med slädar och droskor Stadsborna var mycket naturintresserade och for typiska societetsbalen var Trettondagsbalen, som gärna ut på utflykt med hästdragna slädar eller började med barnbal och efter ett par timmar, när vagnar. Det finaste en skelleftebo kunde åka var barnen hämtats hem av barnsköterskor och jung­ droska förspänd med två hästar och med konsul frur, fortsatte de äldre syskonen och föräldrarna sina Sandströms kusk Gustaf Olsson uppsträckt i livré. festligheter. Vid 1800-talets slut blev dessa baler Vid promenadåkning satt alltid damerna framåt- allmänna och utannonserades i tidningarna. Detta vända medan herrarna satt med ryggen åt kusken.

Att göra utflykter tillhörde de återkom­ mande societetsnöjena. På vintern var det slädpartier till olika herrgårdar och gästgiverier, på sommaren båtturer och som pä bilden utflykter med mat och musik i det gröna. I gruppen finns bl.a. major Mann berg och major Alster!u n d.

18 Gustaf Olsson, kusk hos konsul James Sandström, förevigas med hästekipage vid Frankes Fotografi-Atelier vid 1900-talets början. Ipromenadvagnen sitter Mia Sand­ ström, svärdotter i huset, samt konsulns fru i andra giftet Constance Sandström. Konsulstiteln innebär att innehavaren gör ett oavlönat arbete för att befrämja han­ del och utbyte länder emellan. I slutet av 1800-talet fanns det ett flertal konsuler, bl.a. representerande Holland och Tyskland. Idag finns i Skellefteå två konsuler som re­ presenterar de nordiska länderna.

Det förekom, att ungdomar hade egna ridhästar och gjorde utflykter. Ett återkommande societetsnöje vintertid var de många slädpartierna, som ställdes till olika gästgivargårdar samt herrgårdar, där man umgicks, åt och dansade under mycket uppsluppna former. Familjen Vleugel var måhända stadens mest hängivna naturälskare och de gjorde ständiga ut­ flykter. Det var inte ovanligt att de med sällskap drog upp till Vitberget och dukade upp middag med champagne. Skellefteborna gjorde sommartid gärna båtturer ut till holmarna i Skellefteälven. Hos kon­ sul Ruth på Risön kunde man beskåda hans konst­ fulla prydnadsträdgård och avnjuta ett glas toddy i grottor och lusthus. Källarmästare Lundeberg ar­ En stilla båttur i älven för prostinnan Anna Brandell med döttrar , renderade en holme, som kallades ”Lustholmen” och ca år 1906. där serverades både mat och dryck. Ön blev mycket omtyckt som romantiskt utflyktsmål. Många stads­ bor hade i likhet med Ruth lantgårdar i närheten av staden. Utflykter på älven kunde även ske med de staden. Egendomarna sköttes av tjänstefolk. På Sör- olika ångsluparna, som trafikerade älven. Stadens böle låg grosshandlarfamiljen Hällbergs gård An- godtemplare ordnade varje sommar lustresor av oli­ derstorp och där anordnades ofta fester. Man behöv­ ka slag till natursköna platser vid älven eller i skär­ de inte bekymra sig för transporterna. Familjen ägde gården. Även längre resor förekom. Under pingsten nämligen en egen ångslup Svanen, som brukade 1886 for 150 skelleftebor med ångaren Uman till transportera den talrika gästskaran till och från Luleå, där man umgicks med lokalbefolkningen vid 19 Lejonströms sågverk låg strax intill landskyrkan. Dess herrgård gästa­ des dagligen av stadens honoratio- res. På bilden ses konsul Anton Markstedt i kretsen av sina närmas­ te vid lusthuset vid Lejonströms herrgård. Det är fru konsulinnan Jo­ sefina. de fem barnen samt trotjä­ narinnan Klara Dahlqvist. Fotot togs troligen 1896.

kaffet kunde man inta mazariner, smörbakelser, kongresser, massmaränger samt fru Stenbergs egen skapelse ”piggsvin”.

Klädseln markerade status Stadens herrskapsfamiljer höll sömmerskor, skräd­ dare, hattmakare och skomakare fullt sysselsatta. Välklädda damer bytte ofta kläder inför olika ar­ rangemang. De var mycket modemedvetna och re­ dan på 1850-talet sökte sig kringresande skräddare hit och utlovade i annonser kläder efter senaste mode i såväl Paris som Berlin. Till bal hade flickorna balskor av vitt siden till sina kreationer. Damerna däremot bar vita balskor av getskinn med Pompa- Efter en god middag passade det bra att inta kaffe med cognac ute i trädgården, varefter vissa muntrationer vidtog, såsom skytte till dourklack. Klädseln markerade status och klasstill­ musikunderhållning. hörighet. 1853 fick t.ex. kvinnliga båtpassagerare med hatt erlägga dubbel avgift för en resa med en fest i Notvikens schweizerilokal samt vid en sexa ångbåt mellan staden och Ursviken. Man motivera­ på hotell Gelliwara. de bestämmelsen med att enbart damer ur överklas­ Det dröjde däremot innan stadsborna lärde sig sen, som hade råd att betala, bar hatt till skillnad att uppskatta att gå ut och dricka kaffe eller te på ett mot övriga kvinnor, som bar schalett. Denna be­ kafé. Omkring 1880 fick staden sin första kaffe- stämmelse visade sig dock omöjlig att upprätthålla servering och efter ett par år startade Fredrika Sten­ och den togs rätt snart bort. 1878 beklagade prosten berg ett kafé, som kom att bli stadens ”finkafé”. Till Brandell läsflickornas klädsel vid konfirmationen.

20 Stadsflickorna hade hattar medan flickorna från landsbygden var klädda i mössor eller silkesschalet­ ter. Klagomålet ledde till att alla huvudbonader förbjöds följande år. Vid sidan av klädseln markerade skolundervis­ ningen skillnaden mellan olika familjer och de olika förmögenhetsvillkoren. Endast de rika familjerna lät sina barn undervisas i privata skolor samt i hemmen av guvernanter. Nämnas kan, att apoteka­ re Dyhrs barn hade en fransman vid namn Christop­ her Barbiere som informator. När rektor Perman vid stadens elementarläroverk lät sina barn börja i sta­ dens nya folkskola vid 1880-talets början var dock isen bruten och allt fler följde efter. Titulaturen var oerhört väsentlig och markerade klasstillhörighet. Herrarna hade sina yrkes- och he­ derstitlar och för kvinnorna var detta även viktigt. De gifta damerna använde nämligen mannens titel med tillägget -skan. Frun till en mycket högt uppbu­ ren statstjänsteman eller en rik patronessa kunde även få titeln hennes nåd. En ogift dam ur överklas­ sen betitlades alltid mamsell. Mot 1800-talets slut kom de gängse titlarna fru och fröken dock alltmer till användning. Överklassen höll ihop inte bara i umgänget och i affärer utan även vid trångmål. Fick någon i säll­ skapskretsen ekonomiska bekymmer, hjälptes man åt och gav bidrag för att hålla skenet uppe. Det fanns även andra möjligheter. När en av stadens affärs­ män gick i konkurs och blev totalt utblottad på 1860- talet, ordnade man genom stadsstyrelsens försorg olika bidrag till ved, mat och hyra - för att denne skulle slippa vända sig till fattigvårdsstyrelsen - och på så sätt dra skam över hela sällskapskretsen. En kvartett välklädda stadsborår 1900:HildurHolmstrand, Svea Att societetslivet i det tidiga Skellefteå formades Höljer, Hjalmar Sandström samt Hilma Höljer. som det gjorde, berodde troligen på den blandning, som stadsbefolkningen utgjorde av inflyttade från boställena. Det måste ha varit en märklig upplevelse skelleftebygden och från andra delar av landet. Sär­ för de kringboende byborna att komma in till staden skilt umeborna ansågs ha fina umgängesseder. Att och möta detta påkostade och konstlade herrskaps- staden var nyanlagd var i sig en utmaning för dess liv, som de inflyttade handelsfamiljerna levde. Vissa befolkning. Allt kunde skapas från början; nya tradi­ traditioner var man snabba att efterlikna, men tioner och nya umgängesseder. Här fanns grogrun­ många gånger genomskådade man nog ”finheterna” den för en societet, som annars knappast förekom på och inte för inte kallades hovkamrer Clausén av landsbygden utanför prästgårdarna och officers- allmänheten för ”Sprätt-Nisch”.

21 Den nya staden lockade även mindre önskvärda Annika Hallinder

Lantbruks-, industri- och hantverksutställning på torget i Skellefteå 1888. Centralhotellet kom senare att uppföras här. Utställningen lockade många skelleftebor.

När de första stadsborna slog sig ner i den nya staden Skellefteå på 1840-talet sökte sig även oönskade personer dit. Tidigare hade de framför allt hållit till i kyrkstaden eller vid marknadsplatsen. Stadens borgerskap uppvaktade redan 1852 ordningsmannen för att förmå husägare att avstå från att inhysa obehöriga och mindre ordentligt folk. Bekymret tilltog dock och tre år senare fick ordningsmannen sina första avhysningsuppdrag.

22 Stadsborna ville tidigt skiljas från de övriga socken­ för tre år i taget. Krogen var mycket lönsam och det männen i Skellefteå landsförsamling i fråga om fat­ berättas, att hans hustru kunde fylla sitt förkläde tigvården, men man fick vid ett par tillfällen avslag med influtna pengar på lördagskvällarna. Dessutom på sin ansökan. Protesten riktades mot ständiga fanns ett par ölutskänkningsställen, s.k. ölstugor. Öl ombyten av hjälpbehövande mellan distrikten och kunde även tillhandahållas för avhämtning vid sta­ stadsborna klagade över att årligen behöva lämna dens bryggeri. Utminuteringen av sprit skedde i en uppklädda hjon för att ta emot en ny uppsättning av speciell lokal, som drevs av spritbolaget. klädlösa varelser. I husförhörslängden för Skellefteå Det var inte ovanligt att utskänkningen urartade stad från 1850-talet uppgavs under kategorin fattig­ och berusade personer drev omkring i staden och hjon -17 personer, vilket var en hög siffra med tanke störde stadsbornas nattro. Stadsstyrelsen tog t.ex. på att befolkningen t.ex. år 1854 endast omfattade den 10 augusti 1869 upp att ”stort oväsende före­ 203 personer. Merparten utgjordes av kvinnor och i kommit i den ölförsäljning, som Kajsa Stenberg hade huvudsak ogifta pigor. i handlandena Sidenmarks gård.” Innehavarinnan Ar 1880 blev skilsmässan klar mellan Skellefteå lyckades dock inte avstyra oväsendet efter upprepa­ stad och landskommunen. Fattigvården kom däref­ de varningar av stadsfiskalen och det hela slutade i ter att handhas av stadskommunens fattigvårdssty- näringsförbud. relse. Antalet understödstagare utgjorde under När stadshuset stod klart fick stadsborna möjlig­ 1800-talets sista årtionden i genom snitt 1-4 % av het att gå till dess källare. Denna inrättning var dock folkmängden. 1890 var t.ex. 25 personer av stadens i huvudsak till för medel- och överklassen. Flygel­ befolkning på 1166 personer understödstagare. byggnaden på stadshusets tomt inrymde däremot en Knappt hälften av dessa var utackorderade. Genom enklare krog. Den kom att benämnas ”Bondkrogen” åren fanns en kvinnlig dominans bland understöds­ eller ”Fähunden” och fick tidigt mycket dåligt rykte. tagare och utackorderade. Kvinnorna var ofta änkor Den som månade om sitt anseende drog sig helt och tidigare beroende av makens inkomst. De hade enkelt för att gå in där. Inne i krogen var stamkund­ därför stora problem att klara sig ensamma. Trots erna ofta höggradigt berusade och sov på bänkarna. att det bodde flera fattiga i staden var det först 1899, som en fattiggård inrättades, nämligen i smeden Karl Nyströms tillbyggda bostad vid Tjärhovsgatan. Änkan Lovisa Öhman (1819-1881) var ett typiskt fall. Livet gick hårt fram med henne. Även maken hade varit fattighjon och det yngsta av parets tre barn utackorderades. För att livnära sig tvingades Lovisa sitta på torget i alla väder och sälja kaffe och bröd. Arbetet bröt ned henne och hon drabbades tidigt av svårartad reumatism. Hon inlades ofta på Skellefteå lasarett under 1870-talet, där man uppgi­ vet konstaterade, att hon led brist på vård, och att det bästa för henne var mat och värme.

Krogar och missbruk Spritmissbruk vid stadens utskänkningsställen ut­ gjorde ett stort problem för den unga staden. Det var källarmästare Johan Lundeberg som till en början Flygelbyggnaden på stadshusets tomt inrymde en enklare krog, hade utskänkningsrättigheterna och de beviljades kallad Fähunden. Fotot är från 1953. 23 I ett litet rum innanför ölsyltans serveringslokal var två stadgad ålder nyktra och skötsamma. Jag talar nu om unga flickor placerade bland en massa öllådor, som skelleftebygdens forna ungdom. Om vi skall räkna travats på varandra. Då och då infann sig ölutköraren noga blev t.o.m. en och annan predikant. Man hade med ytterligare ett lass av samma sort... Tre lager ingenstans att gå, just ingenting att ta sig före när man kostade 25 öre. Pilsnern, som som enligt den påklistra­ äntligen fått en fristund efter veckans slut. När man så de etiketten hette Pilsener bier, var något dyrare. Dess sammanträffade med sina kamrater, accepterade man alkoholhalt var så pass hög att en person en gång utlät den gängse stilen och följde med hopen. Antingen gick sig: ’Av en sup och en pilsn er känner m an sig lagom. ’... man till den s.k, bättre källaren eller till ett ölkafé. Fint Varför hävde mandå i sig dessa mängder öl? Avegen folk föregick med exempel, ehuru de valde - och hade erfarenhet kan jag intyga att det i flertalet fall, åtmins­ råd - att sitta en trappa upp på Stadt och pokulera.” tone beträffande unga män, ingalunda var begäret som Axel Andersson ”Det Skellefteå som gått” (NV den 3 fordrade det. Många, kanske de flesta, blev vid mera nov 1953)

Stadens styrande tog vid upprepade tillfällen upp fulla personer och det är oss omöjligt förklara vari­ frågan om utskänkningstider och man krävde allt från de under dylika dagar kunna förskaffa sig rus­ strängare restriktioner. 1862 förbjöd man utskänk- drycker, hvarföre vi måste tro på lönnkrogar i eller i ning av spirituösa drycker på sön- och helgdagar, närheten av staden. men först efter tretton år genomfördes förbudet tyd­ I mars 1889 kunde man läsa följande:Lönnkröge- ligare. Märkligt nog innefattade det dock ej sherry, ri i stor skala har fl orerat härstädes under mark­ körsbärsvin och mjöd. nadsdagarna. Sålunda lär en person, som med sitt Problemen var dock större än så. I staden fanns snygga geschäft tillhöll i ett stall å hrr Markstedt & nämligen lönnkrogar och de gjorde goda förtjäns­ Söner tomt här i staden hafwa intill sista droppen ter på kvällarna när utskänkningsställena hade utsålt brännwin ur ett fat rymmande 309 liter! stängts. Under höstmarknaden 1885 noterade Skel­ De i staden mest beryktade inom denna bransch lefteå Nya Tidning: Man såg även denna marknad var utan tvekan garvaregesällen Backlund och hans blivande hustru Sara Wallin. Tid­ ningarna återkom ständigt med rapporter om spritorgier i deras hem. När så paret äntligen gifte sig i februari 1857 meddelade Skellef­ teå Tidning: ”Vi får nu glädja oss över att ett sedes- och laglöshetens nästen här i staden upphört!” Sara ansågs exempellöst fräck och för­ slagen. Det var nästan omöjligt att

Bryggeriet och dess personal 1902. Personalen har tagit på sig sina hästa klä­ der och poserar för fotografen. Till och med bryggarhästen Balder får vara med på bild.

24 få bevis för att hon ägnade sig åt ett olovligt närings­ från 1858 års augusti­ fång. Hon hade bl. a. en kaffeservering i Bonnstan marknad. Stadens ung­ och kaffet spetsades rejält med sprit. Lönnkrögeri- domar brukade komma i branschen var mycket lukrativ och utövades t.o.m. bråk med olika byars av en fjärdingsman. En mildrande omständighet ungdomar vid markna­ var, enligt ortspressen, att hans yrke var så dåligt derna. Ofta var det nog avlönat så han omöjligt kunde livnära sig utan en gamla oförrätter, svart­ binäring. Rörelsen kunde dessutom skötas av hem­ sjuka samt framför allt mavarande kvinnopersoner. omdömets avtrubbande Spritmissbruket kunde leda till tragedier. Ett par genom för hög spritkon­ hantverkare i staden vid 1800-talets slut lyckades sumtion, som inverkade. till en början bygga upp en verksamhet med god Vid slutet av 1800-talet kundkrets, men slutade som alkoholister. I deras fanns den s.k. ”Norrböle- ™ , , . „ , . 1 va herrar skojar framfor foto- hem hölls därefter öppet hus för luffare, löst folk, ligan i staden och de grafen och fotot är av ferrotyp. positivhalare och gårdsmusikanter. Verksamheten ställde mer än gärna till blev så omfattande att hemmen kallades luffarhär- bråk med lämpliga kan­ bärgen. Annars var Bryggeribacken vid ångbrygge- didater på lördagskvällarna. Rena överfall förekom riet, och det kanske av naturliga skäl, samlingsplat­ även och inte ens ordningsmakten klarade sig. Un­ sen för löst folk under sommarmånaderna liksom der mikaelihelgen 1854 överfölls kronolänsman ”Luffarbacken”, lite längre bort. Ström på öppen gata i staden. Än värre gick det för polisvaktmästaren Löfstedt 1884. Han misshandla­ Slagsmål och stölder des så brutalt av en berusad målargesäll, att benet Det var främst under marknaderna som staden stör­ bröts av. des av oljud och oordning. Under årens lopp förekom Vid marknader och storhelger inkallades extra smärre stölder i marknadsstånden eller i folkträng­ poliser samt ibland även militärpatrull. Slagskäm­ seln. En del tjuvar var mycket förslagna. En bonde par och överförfriskade marknadsgäster fördes till från Källbomark förlorade t.ex. 200 Riksdaler år Sunnanå kronohäkte, där de fick sova ruset av sig för 1855 och tjuven kom åt plånboken genom att skära att kanske på morgonen delges stämning för fylleri sönder mannens rockficka. Ett annat oskick, som och fridsbrott. Dessa fångtransporter kunde vara förekom vid marknader, var att många ungdomar rätt besvärliga och därför ordnades 1857 tillfällig roade sig med att kappköra sina hästekipage längs arrestlokal hos kopparslagare Thalén och sedan i stadens gator. Eftersom gatorna vimlade av mark- apotekets fähus. Denna lokalsituation blev emeller­ nadsbesökare, hände det, att personer blev påkörda. tid omöjlig, så i början av 1860-talet uppfördes ett Rökning utomhus betraktades dessutom som ett stadshäkte på stadshustomten och den var i bruk oskick. Bruket hade tilltagit och man kunde se, såväl fram till 1904, då stadens nya polis- och brandstation lasskörande drängar som kringspringande bondpoj­ invigdes. kar i 10-12 års åldern, blossande på cigarrer. När Det var dock främst i kyrkstaden, som den verk­ staden 1858 drabbades av sin första eldsvåda, för­ liga oordningen förekom under marknaderna. Plat­ bjöds helt rökning utomhus. De styrande i staden sen blev ökänd och det var svårt att komma till rätta insåg nämligen hur nära man hade varit att stadens med stölder, lönnkrogar, spritmissbruk samt natt­ bebyggelse hade ödelagts. vandrarnas skrik och stoj. Oljudet hördes ända till Slagsmål var inte ovanliga. ”Några blodiga ansik­ staden Skellefteå. Det var nog ingen överdrift att ten och sönderrifna kläder till följd av slagsmål man helt enkel drog sig för att passera kyrkstaden, förmärktes väl” rapporterade Skellefteå Tidning framför allt under lördagskvällarna. Man kunde bli

25 nedslagen, rånad och i bästa fall endast utsatt för om Storgatan, der en ordentlig bordell lärer funnits glåpord. Böndagslördagen 1857 blev t.ex. en dräng eller finnes.” Man kan sedan följa flickorna i kurhu­ från Kåge, som skulle passera med ett lass, överfal­ sets sjukjournaler. De kom att under de närmaste len på torget av cirka 15 män, och misshandlad till åren vårdas vid upprepade tillfällen för sina veneris­ oigenkännlighet. Än värre gick det under mikaelilör- ka sjukdomar. dagen 1863 då en man från Gummark blev ihjälkörd Kurhus var specialsjukhus för veneriskt sjuka. av ett par ungdom ar som okynneskörde i hög hastig­ Skellefteå lasarett inrymde i en flygelbyggnad både het med häst efter gatorna i Bonnstan. kurhus och sinnessjukhus och de hade sammanlagt åtta platser. Platserna var dock fullt tillräckliga till Sedlighetsbrott en början. Första driftsåret 1869 vårdades endast Oordningen i Skellefteå stad innefattade även sed­ femton patienter på kurhuset och sedan ett 20-tal lighetsbrott. Den 15 juli 1858 beslöt stadsstyrelsen patienter årligen. Syfilis dominerade helt den vene­ att ”ingå till konungens befallningshavande med riska sjukdomsbilden. Kurhusets första patienter anmälan, att handlanden P. Bergström uthyrt sin var sjömän och hårarbetare från Dalarna, som troli­ gård å tomten no 42 till handlanden J. Lindberg, gen smittats på annan ort. Övriga patienter utgjor­ vilken däruti inhyst försvarslösa och sedeslösa des av pigor och drängar från bygden. kvinnspersonen Fredrika Åström, i anledning varav Sedlighetsbrotten i staden omfattade även ett 10- styrelsen skulle begära hennes avhysning och Lind­ tal av stadens ogifta kvinnliga fattighjon och de hade bergs fällande till föresatt vite, 25 rdr rmt.” Redan begått brott mot 6:e budet,dvs. utövat lönskaläge. som 20-åring hade Fredrika vårdats ett par månader Flera av dem hade även ”utövat sänglag” med gift för venerisk sjukdom på kurhuset vid Umeå lasarett. person och straffen varierade och omfattade för en av Hon kom sedan att föra ett kringflackande liv och dessa kvinnor 8 dagars fängelse med vatten och arbetade både som piga och sömmerska. Liksom bröd. En annan straffades dessutom för att ”ha lagt flera andra kvinnor i hennes situation anmäldes hon foster å lönn”. Omgivningen var säkerligen mycket för brott mot 6:e budet och fick två oäkta barn. Inte fördömande mot dessa ogifta pigor, som ju även hade mindre än fyra gånger flyttade hon till Stockholm- fattighjonets ställning i samhället. och hem igen. Livet ordnade dock upp sig för Fredri­ Med vissa undantag verkar det som om oordning­ ka och hon gifte sig på gamla dagar med en handels­ en i Skellefteå stad på 1800-talet ej var så omfattan­ man. de. Vardagslivet förlöpte lugnt. När folk samlades Även i kyrkstaden förekom sedeslösnet. Provinsi­ vid marknader och storhelger kunde det dock hända alläkaren i Skellefteå bad den 3 december 1869 att bråk, fylleri och oväsen uppstod. Måhända verka­ kronofogde Sparrman om hjälp att hämta två 17- de dagspressens hårdföra utelämnande av alla be­ åriga pigor till det alldeles nyöppnade lasarettets rörda i rättegångsfall avskräckande eller så var kurhus. Dr JE Bergvall skrev följande i sin koncept­ staden alltför liten för en mer omfattande kriminali­ bok: ”Upplysningsvis kan jag nämna att qvinnorna tet. I den lilla staden rådde fortfarande en byaanda en tid haft sitt tillhåll i kyrkstaden 3dje gatan norr med en stark social kontroll. Alla kände alla.

26 • • Alven var stadens livsnerv Ulf Lundström

Älven har haft en avgörande betydelse för Vid den här tiden var fortfarande sjötra­ bygden. Dess gamla centrum låg längst in i fiken bygdens kontakt med yttervärlden älvens mynningsvik, dit havens fartyg och det kan tyckas märkligt att staden för­ kunde nå. Från denna plats vidtog kontak­lädes så långt från en hamn. Men via Skel- terna med inlandet och lederna följde äl­ lefteälven hade staden kontakt med ham­ ven både på land eller ute i vattnet där man nen i Ursviken. Till en början skedde frak­ kunde färdas med mindre båtar. I viken terna med pråmar vilka bogserades av kom även den första kyrkan att byggas. roddbåtar. På 1860-talet kom de första ång­ Avgörande för stadens placering 1845 blev båtarna. närheten till socknens centrum. Bönderna Innan staden grundades var älven med kunde vid stadsbesöken bo i kyrkstugorna. sitt fiske mycket viktig för bönderna i Norrböle by.

F isket Fisket i älven bedrevs främst med not, och till laxfis­ ket hade man en större not. Tidigare var maskorna stora, ca 100 mm mellan knutarna, så att laxar med en minimivikt av åtta kilo fångades. Till det övriga fisket fanns en mindre och finmaskigare not som kallades ena. Med den fångades främst sik. Noten drogs av två båtar mitt i älven mellan Norrböle och Sörböle byar och drogs sedan upp i den ena båten vilken kallades notbåt. Notvarpet var några hundra meter långt. De bägge byarna nyttjade fisket vart annat dygn. Fisket pågick från juni fram till hösten. Under 1900-talet förekom två fridygn, från kl 18 på fredag till kl 18 på söndag, då fisket var förbjudet i älven. Avsikten var att låta fisk passera och gå längre upp i älven. Efter stadskyrkans tillkomst 1927 spanade bönderna ängsligt upp på tornuret för att veta när de skulle våga fiska. Var det fel tid Sunnanå notfiskelag drar in noten i notbåten mellan Storholmen riskerade man att fiskeredskapen togs i beslag. och Sunnanås strand. Notbåten är en kinningsbåt och raitbåten Det var ett notlag i Norrböle som fiskade och en (hjälpbåten) är en flottningsbåt av inlandsbåtsmodell. Metoden att fiska med två båtar och att noten drogs in i den ena båten kallas föreståndare hade ansvar att fiskredskapen sattes i för ”bonötning”på skelleftemål. I bakgrunden skymtar Parkbron. stånd varje år. Ar 1853 då Anders Kantlund var Foto: Ossian Olofsson 1934, i Nordiska Museets arkiv. 27 Sunnanå notfiskelag (Oskar Lundströms lag). Fr. v.: Anders Noten dras upp på gisterna, ”dra opp nota oppa gistern”, vid lax­ Lundmark, Verner Andersson, Oskar Lundström, Jonas Lund­ boden, nedströms nuvarande Viktoriabron på Sörböle. Mannen mark och Gunnar Lundström. Laget ropade in fisket varje år på u.te till vänster vid båten är Hjalmar Lundberg. Männen till höger byastämman. Foton: Ossian Olofsson 1934, i Nordiska Museets är från älven räknat J.B. Öqvist och Nils Söderlund. I bakgrunden arkiv. skymtar Alv sback aområdet. föreståndare skulle ett 8 alnars nytt stycke bindas stockar. Under golvet gjordes en ny källare. Intill till noten och ett 6 famnars stycke till enan samt boden torkade man notarna genom att hänga upp telnar efter behov. Arbetet utfördes av lagets med­ dem i en gistgård. Boden torde ha försvunnit före år lemmar. Kantlund fick 1 lispund färsk lax som er­ 1900, den finns inte på foton från början av 1900- sättning. Skulle någon i notlaget utebli vid notdrag­ talet. Däremot finns Sörböles laxbod kvar på södra ningen, så fick föreståndaren leja en ersättare som sidan av älven. Den är från slutet av 1700-talet. fick den uteblivnes fiskelott. Är 1862 ville arrendatorn av det hemman som Nils Clausén på Norrböle nr 8 och grosshandlare Skellefteå stad löst in komma med i fiskelaget. Men Olof Henrik Swartling på Norrböle nr 12 ville kom­ de flesta i notlaget var ovilliga att släppa in någon ma med i notlaget 1855. Då fick de inlösa 1/9 av fler i laget. Handlaren Abraham Ruth i staden yrka­ fiskredskapen och båtarna till en kostnad av 27 de att få nyttja fisket efter sin skatt i Norrböle by. Riksdaler. 1857 skaffade man 25 famnar notrep och Aret därpå ville även handlaren C O Brandt i staden varje lottägare fick lägga 6 Riksdaler for inköp av delta i fisket. Han ägde 9/64 mantal av Norrböle nr garn och telnar. 12. Byastämman kunde dock inte fatta något beslut Notlaget hade en fiskebod vid älven, nedanför då många i notlaget var frånvarande. Strömsör, där notar och båtar förvarades. 1861 lades Byastämman beslöt 1867 att sälja sikenan till nytt brädtak på boden och 1863 gjorde man ett nytt högstbjudande. Man skulle annonsera i Skellefteå första timmervarv samt bytte ut en del ruttnade Tidning och den fick inte säljas for under 40 Riksda-

28 löjtnant Ludvig Nyström, (ägare till gården Älvs­ backa, Norrböle n r 10), Olof Daniel och Johan D ahl­ Fiskearrende i Norrböle by: berg, (Norrböle nr 9) samt Johan Pettersson och Olof 1885-1898 Olof Daniel Dahlberg Degerstedt, (ägare till en del av Norrböle nr 10). 1916-1926 stadsfiskal Hjalmar Häggbom Dessa hemmansägare ägde tillsammans 55 skäl 1900-1903 Johan Dahlberg skatt, och de skulle få ett fiskedygn. De återstående 1927-1932 G.A. Hägglund tre dygnen skulle utarrenderas till den högstbjudan­ 1904-1905 Erik Risberg, Sörböle de på fem års tid och även ha rätt att nyttja den 1933-1935 Sörböle by gamla fiskeboden så länge den fick stå kvar. Detta år 1906 Sörböle by inropades fisket av Olof Daniel Dahlberg vilken gav 1936-1937 fiskhandlare J.E. Thelanderi 35 kronor och 50 öre per år i fem års tid. Samtidigt Sörböle beslöts att gamla notlagets medlemmar skulle lägga 1907-1911 m ålarm ästare C.A.L. Tornaeus 11 kronor 83 öre per år till byakassan, för att alla skattägare i byn skulle få del i inkomster av fisket. 1939- Sörböle by Efter det att byn börjat arrendera ut delar av 1912-1915 målaren Nils Andersson fisket upphör alla uppgifter om notlaget. Det är ovisst hur länge de fortsatte med sin verksamhet. Ännu 1954 arrenderar Sörböle by fisket inom Norr­ böle by. Fisket har alltid varit av större betydelse i Sörböle by där det var mer givande. Man hade bl.a. ler. 1873 klagade man på skador för fisket på grund varp i vilka det var möjligt att dra noten i land. av flottningen i älven. Bystämman ville ha en regle­ År 1887 såldes byns båthus till P.A. Pihlblad för ring av flottningen så att timret flottades i flottar. 17 kronor och 50 öre. 1895 fanns planer på att bygga Löjtnant Nyström fick i uppdrag att sätta upp en ett fast laxfiske med laxtina vid norra stranden. År fullmakt som skulle cirkulera inom Norrböle by. 1900 tillsatte en kommitté för att driva frågan, men Fullmakten skulle överlämnas till den person som detta blev aldrig förverkligat. företrädde byarna efter älven. Byn verkade inte ha Fiskfångsten såldes till fiskhandlare eller direkt haft någon framgång i frågan. Flottningsföreningen till olika restauranger. betalade årligen en avgift till byakassan. 1918 ville Tidigare hade flottningen varit ett hot mot fisket Norrböle by ha en höjning från 200 kronor till 500 i Norrböle by. Men 1951 dyker ett nytt hot upp - kronor. Begäran motiverades med den stora flott­ kraftverken. Laxfisket lider skada av kraftverksbyg­ godsmängd som flottades detta år. Timmer som get i Selsforsen. 1964 är älven grumlad och byn sjönk till botten fastnade i noten vid notfiske och ställer ersättningsanspråk mot Skellefteälvens reg­ åstadkom stora hål. 1919 beslöts att driva frågan leringsförening. Laxfisket hade länge varit en källa tillsammans med Sörböle och Hedensbyn och 1920 till rikedom i byarna längs älven och ännu 1945 bjöd flottningsföreningen 400 kronor. fångades rekordfångster. Men kraftverksbyggena i Ar 1885 beslutade byastämman att dela upp fis­ älven har gjort att naturlaxen har dött ut och den kerätten och fördela den i fyra dygn och ett dygn odlade laxen har drabbats av sjukdomar, bl. a. bero­ skulle tillkomma varje 7 tunnors skatt. Varje person ende på miljöförstöringen. Historien om Skellefteå som nyttjade fisket skulle betala alla utskylder för stad har ständigt berättat om stora framsteg och fisket och byakassan skulle få de medel som flott­ djärva satsningar, men älven och fisket visar på ningsföreningen gav för sitt intrång. Det gamla not­ framgångens baksida. Förvånande nog förekommer laget representerades av konsul Olof Häggbom, notfiske fortfarande mellan Skellefteå stad och (ägare till herrgården Strömsör, Norrböle nr 6 och 8), Bergsbydammen.

29 Sjöfoderslåtter, bad och tvätt vinterväg över isen på detta ställe. Här kunde häst­ Norrböle by arrenderade årligen ut slåttern på Grön- skjutsar åka över ännu i början av 1950-talet. Många nan vilken var en samfällighet. Både bönder på skulle till kvarnen i staden. Före Parkbron var klar, Norrböle, handlare och hantverkare i Skellefteå stad 1913, gick här en färja över älven sommartid. Färjan kunde här få efterlängtad tillgång till kreatursfoder. hade inrättats av staden i början av 1890-talet, efter Som exempel kan tas året 1897 då guldsmeden det a tt den nya Burträskvägen blev klar. Ännu hade Tycko Brandt på byastämman ropade in slåttern på man inte kunnat förverkliga den nya bron över äl­ Grönnan för 18 kronor. ven, så personfärjan fick bli en övergångslösning. Innan staden fick sin vattenledning från Falk­ Men man har även haft vinterväg längs efter älven. träsket så tvättade kvinnorna i älven. Vid nuvaran­ Norrböle byamän blev 1861 ålagda av häradsrät­ de Nordanåområdet hade man sommartid kallbad­ ten, att ploga älven från Moröns byarå och till Stora hus i älven, en anläggning vardera för damer och landsvägen vid prostgården, intill landskyrkan. By­ herrar. 1943 slutade man att lägga ut badhusen borna protesterade över att de var tvungna att ploga p.g.a. föroreningarna i älven. på Prästbordets område och menade att prästerska­ pet skulle sköta detta. Plogningen utbjöds till den Vinterväg över isen som begärde minst i ersättning. Det är oklart hur Viktoriabron, över vilken E4:an passerar Skellefte- länge plogningen av älven fortsatte, men ännu 1873 älven, byggdes så sent som 1962. Men här har man höll man på enligt ett protokoll i Norrböle byaarkiv. haft en vinterväg över isen sedan lång tid tillbaka. Det året hade plogningen av älven kostat 58 Riksda­ På 1724 års karta över Norr- och Sörböle fanns ler och 25 skilling. Nu kom även kammarkollegiets

Älven har även kommit att användas som plats för tävlingar, bl.a. trav- tävlingar. Foto från 1910-talet. I och med kraftverksbygget vid Kvistforsen på 1960-ta- let blev isen osäker.

30 beslut att Norrböle byamän slapp ploga vägen mel­ travtävlingar på isen. Detta fortsatte fram i tiden lan staden och kyrkan. tills travbanan på Sörböle byggdes. Fortfarande på 1930-talet hände det att isen ut­ På 1920-30-talen förekom skidtävlingar, bil- och nyttjades vid transport av tegel till platser som låg motorcykeltävlingar. I mars 1928 hade Skellefteå nära älven. Tegellassen kördes från de olika gårdar­ AIK sina återkommande propagandatävlingar på na och lastades på slädar, som stod nere på Skellef- skidor. Start och mål hade man förlagt på älven intill teälvens is i Degerbyn. Genom att köra efter isen Parkbron. Seniorklassen vanns av Erik Lundström kunde man ha dubbelt så stora lass som på vägarna. från Klemensnäs. I mars 1932 anordnade Skellefteå Vintertid hade man alltid en brandvak öppen där motorsällskap motorcykeltävlingar på älven mellan brandkåren kunde få tag på stora mängder vatten. Strömsör och landskyrkan. Deltagarna körde i par. Under slutet av 1800-talet skötte ångbåtskommisio- Under samma månad hade man en tolkningstävling, nären Nils Nilsson uppgiften att hålla vaken öppen. där en skidåkare tolkade efter motorcykel. Segrare Dessutom fanns sköljvakar som användes vid kläd­ blev Simon Lindgren från Byske på motorcykel med tvätt. K.A. Bäcklund som tolkare. I början av 1920-talet hade engelsmannen Saun­ Idrottstävlingar ders flyguppstigningar från isen vid läroverket. Ef­ Skellefteälvens is intill staden var en viktig arena för ter det att Kvistforsens kraftstation var klar i början vinteridrott och redan i början av seklet anordnades av 1960-talet blev isen på älven osäker vid staden.

Motortävlingen i Skel­ lefteå den 12 mars 1932. Läroverket på Nordanå, där Skellefteå museum och Nordanåteatern nu huserar syns på älvs- brinken till höger. 31 Kajen och ångbåtstrafiken stadens styrande att anlägga kaj och nedkörnings- Under Skellefteå stads första år sköttes trafiken plats nedanför stadsparken. Senare kom ångbåtska- mellan staden och hamnen i Ursviken av s.k. rodd­ jen att ligga nedanför bryggeriet och bort mot Hör- arkäringar. De hade stora båtar som roddes av ett nellgatan. Nedanför Strömsör, där nuvarande lag på fyra personer. Två kvinnor rodde medan de Varvsgatan kommer fram till älven fanns den s.k. andra vilade. Där det var strömt fick de gå iland och nedre kajen. Ännu 1932 kom lastbåten Valdes hit för dra båten med linor. På älven pågick även en trafik att lasta bensinfat. Under denna sommar rådde hög­ med pråmar. Det var bl.a. sparrar, tjära och virke vatten och hela kajen låg under vatten. som forslades på detta sätt från området vid lands­ När järnvägen kom till staden 1913 gick många kyrkan och Körran. Vid återtransporten fick man gå varufrakter över till det nya transportmedlet. Sta­ på stränderna och dra pråmarna. den vände i hög grad sitt ansikte från älven och till I Skellefteå stad fanns 1868 ångslupen Lovisa, järnvägsstationen. Men fortfarande på 1920-talet vars föregångare hette Elida. 1874 fick staden sin pågick persontransporterna på älven. femte ångbåt, Trafik. 1889 fanns följande ångbåtar: Lars Cullman i Skellefteå har berättat, att ben­ Trafik, Carl XV, Lovisa, Enigheten, Viktoria och sinbåten Valde som var chartrad av AB Svenska Gustaf. Dessutom fanns de mindre ångbåtarna Bure Shell, kom sista gången till nedre kajen eller Man- och Svan. Senare tillkom bl.a. båtarna Nya Trafik, hemskajen år 1946. Båten lossade bensinfat och tog Oscar och Sigrid. Under 1870-talet fanns fortfarande i retur tomma tunnor. 150 meter upp efter Varvsga­ roddarkäringarna kvar, men pråmarna drogs av tan fanns bensinförråden. Här sattes punkt för en ångbåtarna. lång epok med lasttrafik på Skellefteälven. Landhöj­ Turerna gick inte bara till hamnen i Ur sviken ningen hade definitivt fjärmat staden från havet. utan även vidare till Bureå och Burvik. 1850 beslöt

Ängbåten Viktoria pä Skellefte­ älven.

32 Boströmsbäcken Efraim Boström föddes i Burträsk 1735 och flyttade till Norrböle 1769 när han köpte hemmanet Norrböle nr 5 Norrbacka gård. Om bäcken hade något namn före Efraim Boströms flyttning till Norrböle är osäkert, men det är troligt att Efraim är den person som gett namn åt vatten­ draget, eftersom ingen annan Boström kan spåras till ägorna omkring bäcken. På kartan från 1844 ser man tydligt bäckens sträck­ ning från Norrböle till Skellefteälven. Att detta lilla vat­ tendrag fortfarande finns kvar beror till stor del på att det i stadens tidiga historia fyllde en viktig funktion. I mitten på 1800-talet fanns det ett stort behov av att dränera stadskärnan, marken var sank och vatten­ sjuk på sina ställen. Ett krondike grävdes där nuvarande Kanalgatan har sin sträckning. Denna kanal hade sitt utlopp i Boströmsbäck­ en, vilket tydligt fram­ går av kartbilden från 1883 (t.v.). Än idag fyl­ ler bäcken delvis sam­ ma funktion. Visserli­ gen har delar av den fyllts igen, men från O Kanalgatan och fram till Strandgatan flyter den stilla som den gjort i flera hundra år. Foto: Krister Hägglund, Skellefteå museum. Tar man sig ner i den ravinliknande dal­ ten Skeppargatan-Storgatan. Här uppfördes ordenshuset gången där resterna av som var Skellefteås första teater- och konsertlokal. Första Boströmsbäcken flyter flickskolan hade sina lokaler invid bäcken. fram, är det som att Av alla byggnader som uppfördes på ömse sidor om komma in i en annan bäcken finns endast missionskyrkan kvar. Idag återstår Detalj av Skellefteå stadsplan, värld. Här har vi en oas endast en liten del av den tidigare porlande, lekande 1883 mitt i stan. Vid bäcken bäcken. Den omkringliggande bebyggelsen gör det nästan glömmer du att du be­ omöjligt att se Boströmsbäcken, men med lite möda kan finner dig mitt i centrum av en 150-årsjubilerande stad. man göra en lite annorlunda upptäcktsresa från Kanalga­ Flera kända skelleftebor har bott längs bäcken, bl.a. ma­ tan ned till Strandgatan, där bäcken försvinner in under karna Franke, stadens kända fotografer. Det berättas att jord. Utloppet i Skellefteälven är inte längre synligt, men Frankes lär ha dumpat sina glasplåtar, (dåtidens nega­ låg tidigare där E4:an nu har sin sträckning över Victoria- tiv), i bäcken när de flyttade från fastigheten på hörntom-bron. Agneta Hansson

33 Från lindanserska till fotograf - Josefina Franke Stig-Henrik Viklund

Göteborg anno 1843. Gymnasticus Johan Josef Rié- go, hustrun Anna Johanna Stiegler med sällskap var på Lorentzberg och visade sina konster. Den 25 juli fick paret Riégo ett flickebarn, vilket döptes till Josefina Maria. Bland faddrarna finner man teater­ direktören, fyrverkaren Carl August Nyman från Stockholm med fru samt ”hr Christensen från St. Croix i Vestindien”. Nöjessällskapet Riégo reste runt i Norge, Sverige och Finland. Äldre tidningar visar, att Josefina re­ dan år 1848 börjar medverka i Malmö och Arboga. Hon får bl. a. ”deltaga i många swåra ställningar”. Skellefteå fick besök av sällskapet tre gånger: 1855,1857 och 1862. Första gången förekom panora­ mavisningar, andra gången handlade det om Fran- sysk Karusell — inte förrän tredje gången annonsera­ des lindansning. Mamsell Josefine Riégo utförde ”Den stora ascen- sionen eller s.k. tornlinan” ett flertal gånger. En mera uppmärksammad föreställning var vid vatten- kuranstalten vid Kuppis intill Åbo stad anno 1861. Det noterades, att hon ”tvenne gånger med bifall utfört i H.M. Kejsarens och flere höga personers närvaro, ...”. Många har trott att Josefina ramlade då hon dansade på lina och på så vis fick övergå till fotograf­ yrket. Detta visar sig vara fel. Dottersonen Torsten Andersson har berättat att, paret under en slädfärd i Västerbotten, troligen 1863, råkade ut för att häs­ ten skenade. Carl Franke höll i tömmarna och Jose­ jC . ) ' K A N I\ E finas ena ben krossades mot en grindstolpe. Lindan- ______SKELLEFTEÅ. sandet upphörde. Det högra underbenet lär ha am­ Josefina Maria Franke (1843-1904). På fotografiets baksida står: puterats. Frågan är dock var och när Josefina Riégo ”Sophia gratuleras hjertligt afJosephina Franke”. fick ett träben?

34 Söndagen den 26 april 1863, Casino, Sundsvall: ramavisningar i sitt tält å Stadshusträdgården. En föreställning till förmån för Demoiselle Josefina Bland de målningar som visades påtalades särskilt Riégo bestående av lindansning, såväl med som utan ”Totalansigten från Wien” av landskapsmålaren balanserstång. En del av Josefinas syskon medver­ Carl Thinie. kar. Detta indikerar att något hände vintern 1862- Josefina lär 1885 ha varit i Uleåborg på en snabb­ 63. visit såsom fotograf. Från den här tiden står det ”C. Sommaren 1863 började hon sin fotografbana ”uti Franke” i varje annons. hr Tjulins gård,o Trädgårdsgatan” i Sundsvall. Året Josefina Maria Franke avled på julafton 1904. därpå var hon i Åbo och Kuopio som fotograf. År 1865 gifte hon sig i Luleå med ovannämnde Carl Franke. Familjen flyttade 1866 till Skellefteå. Carl Franke blev stadstjenare de närmaste tio åren. Josefina inrättade en ”fotografiatelier” i Boktryc­ kar Ellversons gård juli månad 1867. ”Porträtter” kostade 5 Rdr Rmt per dussin. Hon flyttade sin ateljé i oktober månad samma år ”invid min bostad”. Maj 1868 var ateljén i Apotekar Wåhlins gård. Ännu en flyttning skedde i februari 1874 till ”f d Lundbergs gård en trappa upp till wenster”. När Carl Franke mera tagit över verksamheten omkring 1885 fanns atelién i en gård vid Storgatan. I juli 1895 hade den flyttats igen till en ny gård vid Storgatan. Fru Fran­ ke hjälpte säkert till i fotografiateljén! Är 1871 meddelade Josefina Franke att hon tagit hem från Stockholm ”en ny och god Aperot för Foto­ grafi, rekommenderar sig hos ortens respektive herrskaper till utförande af såwäl kabinetts- som vesit-kort och Landskapsstycken”. 1878 informera­ de hon att nu har hon rätt att under patenttiden utöva något som kallades krismolejografi (!?). Kronofogde Sparrman skrev en gång om Josefina Franke i samband med ett rem issyttrande 1877 med anledning av att Carl Franke önskade få hålla på med panoramavisningar: ”Hustrun begagnar wis- serligen träben, men lider deraf icke mera, än att hon kan gå och färdas som hon behagar. Till och med har jag warit i tillfälle se henne dansa å offentlig bal, och det på ett sätt, som gjorde, att man icke skulle trott henne hafwa träben. Hon drifwer dessutom ett gan­ ska lönande handtverk genom fotografering”. j. f r a n k e sKftfcimÅ

Apropå panoramavisningar: I slutet av 1870-ta- F o t o g r a f let hände det sig att Carl och Josefina växelvis höll V_— m______i y på med panoramavisningar och fotografering. Mel­ Ett exempel på Josefinas fotokonst: Fröken Augusta Fougman den lan 23 och 31 september 1877 hade Josefina pano­ 1 oktober 1875.

35 Stadens badinrättningar Siw Andersson

Skulle du känna dig sugen att ta en sim­ tur vårvintern 1995, så finns det i Skellef­ teå kommun nio olika badinrättningar att välja bland i Skelleftehamn, Boliden, Byske, Jörn, Burträsk, Bureå, Lövånger och centralorten. Lockar det mer med utebad närmare sommaren, så finns här tempererade bassänger i Kåge, Byske och Vitberget samt en mängd friluftsbad av varierande storlek och standard. Nu har vattenbad och simturer inte alltid varit lockande förströelser. Bad för Kallbadhusets ”herravdelning”. Omklädningshytterna finns un­ att kurera sig och sköta hygienen har der tak, medan bad sker för öppen himmel. funnits i staden sedan lång tid.

De första badinrättningarna hänger samman med År 1877 byggde staden kallbadhus i älven. Under vanan att dricka brunn för att kurera olika krämpor. sommarsäsongen förankrades husen vid Körran, När Skellefteå Brunns- och Badhusinrättning öpp­ nuvarande Nordanåparken. Kallbadhusen (herr- nade på Prästbordet 1825 lät man anlägga själva och damavdelning) var ”badsumpar”, man badade badhuset i sänkan där Körrbäcken rinner ut i älven. således i älvsvattnet och ”bassängen” var kring­ Huset var delat i två avdelningar, en för kvinnor och byggd av ett trallgolv och försett med plankväggar en för män. Här serverades kalla och varma bad, mot insynen. Den 14 juli 1916 hade dock 5-6 unga gyttjebad och dusch. Fru Wikström, som bodde i pojkar i staden lockats att genom spjälorna till dam­ huset, skötte om baden. Rörelsen var ej lönsam, bassängen ”bekika de vid tillfället badande damer­ varför ena delen hyrdes ut till ett färgeri. Ställd inför na”. De ska även ha k astat sten över bassängväggen. konkurrensen från brunnsanläggningar som Ramlö­ Det slyngelaktiga tilltaget observerades, två poliser sa, Medevi och Baden Baden fick kuranstalten i tillkallades till bassängen och de skyldiga kunde Skellefteå lägga ned på 1870-talet. Badhuset var mer gripas för ett långvarigt förhör. Året efter diskuterar långlivat och så sent som 1880 kunde man fortfaran­ drätselkammaren den bristande ordningen i kall­ de ta ett bad i sänkan av Körrbäcken. Badhuset badhusen. Upprepade stölder av inventarier före­ ersattes av ett bageri och sänkan runt om kallas efter kom och många badade utan att erlägga avgift. Man detta för Bullgroven. föreslog att stadens ordningsmakt, som under som-

36 maren antogs ha mindre arbetsbelastning, kunde sättas att övervaka kallbadhuset. Sommaren 1884 uppförde staden ett varmbad­ hus. Skellefteå Warmbadhusaktiebolags första ordi­ narie bolagsstämma ägde rum i juni samma år och bolagets VD blev handlanden Carl Norrman. 1917 ansåg stadens drätselkammare att man kunde minska öppettiderna i varmbadhuset under juli och augusti till två dagar i veckan när samtidigt kallbad­ huset i älven fanns att tillgå. Biljettpriset fick höjas med 50% under samma tid. Borgmästaren å sin sida menade a tt ingen skada skulle vara skedd om varm ­ badhuset helt stängde, då den nuvarande baderskan saknade alla begrepp om bad. Man borde omedelbart se till att personalbyte skedde! Skellefteå stads första varmbadhus byggs 1884 i Tjärhovsgatans Aren gick, och varmbadhuset blev allt mer utsli­ förlängning mot Skellefteälven. Det var i drift fram till 1931. tet och omodernt. 1921 beslutade stadsfullmäktige att av nästkommande års nöjesskattemedel avsätta 12 000 kronor till ett badhusbygge. Äntligen ett modernt badhus! utropade lokalpressen. Men det skulle låta vänta på sig. 1925 hade man tagit fram ritningar på det nya badhuset, och dessa skickades till chefen för centralbadet i Stockholm som uttalade sig sålunda: ”Ett litet trevligt badhus som med sina serveras alla söeknedagar uti stadens varm- anordningar tillgodoser äldre badgästers anspråk badbus. Tarma karbad med eller utao dusch på bekvämlighet och behov av olika slags bad, samti­ från k). 4 c m. till 9 e. tn., äfvensom tills digt som det genom sin simhall stimulerar till ökat vidare måndagar, onsdagar cch fredagar intresse för bad, speciellt hos ungdomen, som här bör från kl. 12 midd. finna sitt sommarnöjesbad året om. Detta är viktigt, Dusch enbart alla dagar från kl. 7 f. m, ty sedan det gamla in tresset för bastubadandet dog Obs.! Efter tillsägelse ock mot dubbel afgift erhållas varma bad äfven andra ti­ bort, är det nödvändigt att börja med att lära ungdo­ der än bär ofvan utsaha. men att bada,dvs. tycka om bad...” Afgiften för bad och badlinue erlägges Vid planeringen av det nya badhuset hade man till baderskan. utgått från att det borde kunna skötas av en man Vid köp äf minst 10 badbiljetter på cd med tillfälligt biträde av en baderska för de kvinnli­ gång rabatteras 20 procent, dessa sistnäm- ga badgästernas skull. När badhuset öppnade för da godprisbiljetter erhållas å stadskassörs- allmänheten hade badmästaren sin huvudsakliga kootoret i Skellefteå. plats i biljettluckan, varifrån han behärskade biljett­ 1-*c f Under de tider som varma bad försäljningen till alla bad, lämnade ut tvål och hand­ 0 serveras, kunna Dumera äfven Ångbad erhållas uti ett i badinrättuingen duk, nycklar till skåp, hade uppsikt över avkläd- placerat s. k. ångskåp. ningshytter, bastu och simbassäng, kunde hjälpa till med torkning och massage. Baderskan skötte under tiden karbadsavdelningen. Denna kunde göras ef­ fektiv om den ordnades efter det moderna systemet Skellefteå Nya Tidning 14 ju li 1886. Stadens nya badhus på Storgatan står klart hösten 1931. Sista doppet i badhuset på Storgatan, april 1970. Fotografen står på balkongen, en vanlig planlösning i äldre badhus. med en mittelgång med avklädningshytterna på ena övrigt fanns ljusbad på lasarettet, varför hela den sidan och karmassage och ljusbad på den andra avdelningen kunde slopas. Hr Forsberg å sin sida sidan. Det var lämpligast att låta simhallen vara tyckte att bassängen kunde minskas till förmån för öppen för män och skötas av badmästaren samtidigt fler karbad. Hr Borg ville slopa massageavdelningen som karbadsavdelningen var öppen för damer och och Hr Lundström ville utesluta massage och ljus­ sköttes av baderskan. Varannan dag skedde ombyte. bad och öka på karbaden. I slutänden fick badhuset Det var en fara att sätta för låga priser. ”För vad som en bassäng som är 14x4 meter, medicinska bad och kosta litet kan inte vara värt mycket”, var nog den ljusbehandling, bastu och dusch samt avklädnings- allmänna uppfattningen. Hellre borde man då upp­ hytter. Såväl badmästaren som baderskan fick per­ muntra flitiga badgäster med rabatter. Personalen sonalbostäder på gaveln. skulle inte ha höga löner. Det kunde lätt leda till att Det nya badhuset placerades på Storgatan och varje badgäst av badmästaren eller baderskan sågs stod klart i november 1931 då det invigdes ”med som en anledning till ökat besvär för dem. Badmäs­ hopp både bak- och framlänges”. Totalkostnaden, taren skulle avlönas med 100 kronor/månad, fri bo­ 190 000 kronor, togs från nöjesskattemedel. I decem­ stad och drickspengar. Det sistnämnda var förtjäns­ ber samma år sålde staden det gamla badhuset på ten på badtvål — 5 öre som tillföll personalen. Baders­ anbud. Sven Moberg från Västanbyn, Lövånger, be­ kan hade en fast lön på 50 kronor/månad samt talade 375 kronor för huset som skulle vara bortfors­ drickspengar. lat senast 1 maj 1932. I oktober 1925 var stadens badhusfråga på väg Badhuset på Storgatan var i drift till maj 1970. mot en lösning. Kostnaden var nu uppe i 115 000 Anläggningen hade blivit alltmer nedsliten och omo­ kronor. Vid de slutliga diskussionerna inför bygget dern. Planeringen av omklädningshytter och bastu försökte man krympa anläggningen och på så sätt gjorde att man fick varva dam- och herrbad, bas­ minska kostnaden. Hr Aséll menade att bad i vå­ sänglängden kändes nog så kort, inte minst sedan ningarna blir alltmer vanliga, varför karbadsavdel­ Skelleftehamn fick sitt badhus med 25-meters bas­ ningen kan tas bort (1930 fanns det 113 badrum på säng 1956. 1970 öppnade Eddahallen, en kombine­ 5 156 invånare). Han fruktade även att ingen skulle rad sim- och sporthall i lämplig närhet till fotbolls­ besöka ljusbadet då sakkunnig läkare ej fanns. För planen Norrvalla. 38 Stadens biodrottningJosefina - P Gudrun Lundqvist

Skellefteås tidigaste biografhistoriaär i stort en kvinnas livs­ verk. Hennes namn är Josefina (”Fina”) Pahlberg. H ur komdet sig att just en kvinna blev pionjär närdet gäller biografrörelsei Skellefteå? Var det av kärlektill filmen som medium? Det kan i viss mån vara en orsak, ty Josefina Pahlberg sågs ofta på åskådarplats i sina biografer.

Josefina föddes i Skellefteå 1882 och var dotter till var inte skellefteborna så intresserade av att gå på Carl Herman Bäckström, vaktmästare vid häktet på bio och kassorna var skrala under de första åren. Sunnanå. Hon var sjätte barnet av sju och den enda Biografen låg dessutom något undanskymd, inne på flickan. gården i kvarteret Lekatten på den plats där nu Ar 1910 var hon gift Pahlberg och bosatt i Umeå. Åhléns varuhus ligger. Där upplevde hon biografen Thalias tillkomst, något Så började Josefina Pahlbergs filmsaga. Vad som som gav henne idén om att Skellefteå inte borde vara började något blygsamt skulle med åren utökas till sämre utrustat. Den 2 december 1910 annonserades ett imperium och hon skulle inte bara bli Skellefteås i Skellefteåpressen att Skellefteå Biograf-Teater ”Bio-drottning”, utan snart känd långt utanför vår öppnar i Ordenshuset. Redan på påskaftonen 1911 stad. Många av den äldre generationen inom den stod den första riktiga biografen klar. Den fick nam­ svenska filmbranschen har berättat för mig om fest­ net Tip-Top och hade ca 150 platser. Till en början liga middagar under kristallkronorna i fru Pahl­ bergs hem. Vid sidan av Tip-Top öppnades snart en biograf i Fir i i i fil l i i i M i s l ä r t » meddela, Ursviken och en annan i Sävenäs gamla sågverks- att jag frän oc'i ined Lördag och Höndag öppnar samhälle. Efter kriget tycks tiderna för biograferna ha blivit bättre. Tip-Top byggdes om och den 23 mars M \ m i BIOGRAF-TEATER 1920 annonserade biografen för första gången under i Ordenshuset. det nya namnet Röda Kvarn. Interiören var mera Dä jag står i förbindelse med kontinentens förnämsta filmsleveran­ påkostad och nu fanns plats för ett musikkapell. törer och på det omsorgsfullaste väljer programmen till .oylta och nöje lör såväl åldre som yngre, och därtill använder mig af en modern m a­ Nästa märkesår i biografhistorien är 1927. Då skin af nyaste modell, från Fathe Freres l Paris, vågar jag inbjuda ära­ de allmänheten till be läget besök undor förhoppning att de största an­ stod den dittills mest påkostade biografen klar: Pal­ språk pä en modern biograf skola bli tillfredsställda. Endast nyhe­ t e r AUa bilder censurerade. Hvarje vecka nytt nrogram ladium vid Storgatan. Premiärfilmen var svensk och Vördsamt K E. Pahlberg hade titeln ”Förseglade läppar”. Fru Pahlberg för­ Skellefteå Nya Tidning den 2 dec 1910. säkrade i en intervju för NV, att den nya biografen 39 TM För alla, som med intresse hafva följt Kinematografiens framsteg i vårt laod, gifves nu härstädes ett tillfälle dä ät. ven ren svensk konst får framträda på duken, hvadan bvarje sann patriot bör taga detta första tillfälle i aktoci förvissa sig om,hvad'svenska konstnärer kunna åstadkomma.

Interiör från Röda Kvarn från 1920-talets början.

skulle bli storfilmens speciella teater. 1927 var fil­ men fortfarande stum, varför Palladium var försedd med orkesterdike. Den utsökta dekoren i lokalen var utförd av Åke Ahnlund och den praktfulla ridån med hafva öfverallt rönt det lifli- spindelvävsmönster målades av Gustav Vernon. gaste bifall tack vare det ut­ För Palladiums del blev stumfilmsperioden kort. märkta innehållet samt det Efter 1930 var så gott som alla filmer försedda med storslagna i utförandet. ljud. Orkesterdiket fick läggas igen och lokalen ljud­ Se vidare affischer och be- isoleras. 1934 byggdes biografen om och var då sta­ skrifningenl dens största biosalong med plats för 450 personer. Senare ombyggnad utrustade lokalen med bredare Man ur hose’ till och bekvämare fåtöljer, vilket gjorde att antalet plat­ ser minskade till 289. Biografen Röda Kvarn (f.d. Tip-Top) fanns kvar en kortare tid efter tillkomsten av Palladium, men med färre föreställningar. 1935 utökades biografer­ na genom köpet av Odéon-biografen, Nygatan 38. Namnbyte skedde och Odéon blev ”Röda Kvarn”. Efter 12 år blev den ”nya” Röda Kvarn Filadelfia- Skellefteå Nya Tidning den 5 maj 1911. lokal i likhet med den gamla Tip-Top. Nygatan i Skellefteå. Till vänster syns City-biografen.

På invigningsprogrammet stod George Cukors Interiör från biografen Palladium vid invigningen 1927. Dekoren film ”Låt oss älska” med Marilyn Monroe och Yves utfördes av Åke Ahnlund och ridån med spindelvävsmönster var Montand i huvudrollerna. Dåvarande biljettpris var målad av Gustav Vernon. 3 kronor på billigare och 3,25 på dyrare platser. Det kunde tyckas vågsamt att inviga en så stor Den 31 augusti 1939, kvällen före andra världs­ biograf i en tid då televisionen gjorde sitt segertåg i krigets utbrott, stod nästa biograf klar att invigas. skelleftebygden. Men varken den prolog som fram­ Det var City-biografen på Nygatan 53, den gången fördes eller invigningshögtidligheterna i sin helhet stadens största biograf, något större än konkurren­ präglades av rädsla för TV-konkurrensen. ten Grand, som stod färdig hösten 1935. City hade Josefina Pahlberg avled 1965, 83 år gammal, och plats för 550 personer och var sobert elegant i ma­ behövde aldrig uppleva hur hennes tre dåvarande hogny och grönt och i gångarna låg wiltonmattor. skelleftebiografer försvann — den ena efter den an­ Biografen hade den största foajé som skådats i Skel­ dra. Först var det City-biografen som redan 1966 lefteå. Öppningsfilmen ”Den stora valsen” handlade stängde sina portar i samband med tillkomsten av om Johann Strauss’ liv. Malmiahuset. 1983 mötte Palladium samma öde när Samma år som Josefina Pahlberg övertog Odéon- servicehuset Höken skulle byggas. En sjutton dagar biografen började hon satsa på biografer utanför lång filmfest avslutade Palladiums 56-åriga epok. länet. Den första var ”Palladium” i Örnsköldsvik, Aveny slutligen, tog avsked av sin publik den 10 1939 tillkom ”Fyren” i Härnösand och 1947 ”Aveny” januari 1988 med Colin Nutleys ”Nionde kompani­ i Gävle. et”. Skellefteås förnämligaste biograf skulle för­ Nästa stora satsning i Skellefteå - och den sista - vandlas till danslokal. Detta var slutet på det Pahl- blev Aveny-biografen som invigdes 1961. Biodrott­ bergska filmimperiet, men Josefina Pahlbergs insat­ ningen var då 79 år och exakt 50 år hade gått sedan ser för biografverksamheten i Skellefteå har gått till Tip-Tops tillkomst. Den nya biografen var en av historien. Det kan dock tilläggas att hon inte stått landets allra elegantaste och en av de brantaste. helt ensam i sitt företag. Hon hade i sitt kommandit­ Golvlutningen gick genom tre våningsplan och det bolag J. Pahlberg & Co under senare år god hjälp av gav en fri sikt från alla de 428 platserna. Aveny var sina barn: sonen Karl-Georg, som avled redan 1967, naturligtvis försedd med det senaste när det gällde sonen Karl-Erik (Glunne) och dottern Gittan, gift den tekniska utrustningen. Filmduken var böjd för Örnkloo. Det var de två sistnämnda som represente­ att åstadkomma bättre ljusverkan och bakåtlutande rade familjen Pahlberg till det - för oss filmälskare — för att själva salongens lutning var sensationell. ”bittra” slutet.

41 Första bilen i Skellefteå vi­ sas upp framför stadshotel­ let 1903. Paret Glidden från Boston var på väg till polcir­ keln.

I

Staden har alltid haft trafik- och parkeringsproblem Siw Andersson

Trafikproblemen dök tidigt upp i den unga staden. att annan deraf kan skadas, som är förfallen till Redan 1884 ansåg Skellefteå Nya Tidning att myn­ böter. Uti ordningsstadgan för rikets städer stadgas digheterna måste ingripa mot hästekipagens fram­ böter fr o m 2 t o m 20 kr äfwen för den som, utan att fart på stadens gator: ”Det öfwerdådiga körandet köra så att skada för annan deraf kan uppkomma, borde beivras strängare än hivad för närwarande likväl å gata, torg eller allmän plats kör ovarsamt sker. Vi fästa allmänhetens uppmärksamhet derpå, eller vid wändningen i gathörn eller vid. färd mellan att det icke blott är den, som far så öfwerdådigt fram, gård och gata kör annorlunda än med stor warsam- 42 Fordon au alla slag parkerade längs Kanalgatan på 1930-talet. Parkerade bilar på gatorna i Skellefteå stad. Åtta-tio vagnar på ömse sidor om gatan är ingen ovanlighet i Skellefteå 1931. het. Förseelse häremot begås dagligen, men endast ningen att våren är tidig, ty - ”biltrafiken är nu i full ytterst sällan hör man talas om denna straffbestäm­ gång...” melse. ” Våren 1931 ville motorsällskapet med dr Kårsell I augusti 1903 kom den första bilen till Skellefteå. som ordförande att staden skulle anlägga en parke­ Paret Glidden från Boston medförande chaufför och ringsplats. Man ansåg att trafiken i Skellefteå, i tolk passerade på sin väg mot polcirkeln. Skellefte- förhållande till folkmängden, var särdeles intensiv. borna gick man ur huse för att se detta tekniska Enligt stadsfiskal Strindlund visade trafikräk­ vidunder, en 16 hästars Napier. Följande sommar ningarna att Skellefteå hade en enorm trafik. hade studeranden Johan Markstedt, Skellefteå in­ Omans och Stenbergs hörna kunde i intensitet nära­ förskaffat en egen bil, och när handelsresanden på jämföras med Vasagatan och Kungsgatan i Stock­ Hansson passerade staden i bil senare under året holm. En del, särskilt lastbilschaufförer med stora föranledde det Skelleftebladet att skriva:”Automo- tunga lass, höll dessutom en fart som med hänsyn biler börja allt mer och mer visa sig även inom våra till inbromsningsförmågan hos vagnen måste anses nordliga bygder.” ligga över säkerhetsmarginalen. Bilparkeringen Den hastigt ökande biltrafiken tvingade fram ett hade länge varit ett problem för staden, när man nytt vägunderhåll. De gamla broarna och trummor­ slutligen 1931 bestämde sig för att bygga stadens na av trä fick ge vika för liknande i sten. De värsta första bilparkering på rådhustomten vid torget. kurvorna och backkrönen måste uträtas, det räckte ”Parkeringsfrågan i staden har varit ett kapitel för inte längre med att hacka igen hjulspåren och strö på sig. Ett svårt kapitel, ty ordningen har varit särdeles lite grus, vägbanan måste mättas med grus. svår. Skellefteå stad har en mycket stark biltrafik och Med biltrafiken kom också bilskolorna. 1920 ut­ när bussar och bilar kommit från alla möjliga och färdade magistraten förbud mot skolkörning på sta­ omöjliga håll kring staden har det varit veritabel dens gator med undantag av Strandgatan, Tjärhovs- bilträngsel kring torget. Vår bilpark har växt hasti­ gatan, Kanalgatan och Viktoriagatan. Ovana chauf­ gare än man berett möjligheter för parkering av förer skulle hålla sig utanför centrum. bilarna. Man börjar med ett område om 50 x 17,5 Under vinterhalvåret ställde de flesta tydligen meter och då detta blir färdigt är parkeringsfrågan undan sin automobil. I april 1921 utbrast lokaltid­ löst för en tid, då det torde bli ett avsevärt antal bilar 43 och bussar som där får plats”, skrev Norra Väster­ anlagts. 20 000 kronor kostade det att anlägga dessa botten. Men de nyanlagda parkeringsplatserna 1700 meter, men i gengäld krävde den nästan inget räckte inte långt. I september klagades igen i lokal­ underhåll. En makadamsväg som var lika lång kos­ pressen. ”1 lördags middag iakttogs sju bilar parke­ tade 3 000 kronor i årligt underhåll. Den bästa rade på ömse sidor om gatan mellan Stenbergs hörna lösningen vore att permanenta alla stadens gator, och Omans. Vid ett tillfälle passerades gatan dessut­ men då man hade 23 468 meter gata att åtgärda fick om av ytterligare tre bilar, en hästskjuts, flera cykel­ man ta det i omgångar. åkare och ett par dragkärror. Dessutom uppehöllo sig Trots allt skrivande om problem med biltrafik, ett 75-tal fotgängare på den korta sträckan, varav de bilintensiteten i staden, parkeringsproblem så plo­ flesta stodo stilla. Gatan var så gott som oframkom­ gade man 1931 i Skellefteå stad fortfarande med lig, helt och hållet beroende på de parkerade bilarna, åkerkampar, f. ö. det enda distriktet i norra Väster­ varav tre stått där så länge att kylarna inte ens voro botten som gjorde detta. ljum m a.” Journalisten efterlyste fler anvisade p- Åren går, men parkeringsproblemen består. Vem platser mer utspridda runt staden och en återkom­ har inte i våra dagar grymtat över igenparkerade mande kontroll. gator vid hockeymatcher, realisationer, eller när År 1931 byggde man den nya Kågevägen över ”Pallan” visade Enid Blytons ”Fem söker en skatt” på Fällbäcken. Mellan stadsgränsen och Norrbölegatan 1960-talet. Det är nog bara så, att det finns viktigare fick vägen betongbeläggning - den nordligaste som saker än p-problem att fylla tidningssidorna med...

Världens nordligaste betongväg gjuts när nya Kågevägen över Fällbäcken färdigställs 1931. Dyr att anlägga, men billig i underhåll. Uteätare i Skellefteå sommaren 1945 Gudrun Lundqvist

För en uteätare i Skellefteå år 1995 finns det närmare ett 40-tal näringsställen att välja bland. De flesta kaféer i dag har också någon form av matservering. Den sista av de ”gamla matsalarna” försvann i början av 1970-talet. Svåra konkurrenter var tillkomsten av personalmatsalar, mathållplatser vid infarterna och varuhusens barserveringar, följda av gatukök, pizzerior och kinarestauranger.

Kom man till Skellefteå sommaren 1945, kanske för Stadens allra finaste krog och den enda med att besöka den stora jubileumsutställningen, hittade spriträttigheter (förutom den tillfälliga jubileums- man endast ett dussintal matserveringar, vilket restaurangen) var naturligtvis Stadshotellets mat­ kunde anses som många på den tiden. Det som gällde sal där maten serverades på vita linnedukar, och där 1945 var främst den svenska husmanskosten och på gästerna i väntan på maten kunde förnöja sig med de flesta ställen stod det svenska smörgåsbordet, förnämliga tänkespråk under taklisten: ”Den som eller det s.k. ”gående bordet” framdukat. vill leva länge och väl han äte och dricke med måtta

Gamla stadshotellets mat­ sal. Allt är färdigdukat för att ta emot matgästerna. På väggen kan man läsa ”God diet gör fager och fet”.

45 Köket och dess personal i gamla stadshotellet. Margaretas matsalar på Storga tan 49. Foto från 1942. och skäl” eller ”Glad gäst dricker bäst” och ”God diet ena matstället på det andra: ”Nya Restaurangen” , gör fager och fet”. Källarmästare denna sommar var på Storgatan 45, innehades av Maja Rasmussén, Per-Ivan Olofsson. ”Smörgåsbuffén”, Storgatan 47, drevs av Rut Berg­ En trappa upp fanns en enklare inrättning, i lund och ”Margaretas matsalar”, Storgatan 49, av folkmun kallad ”Stormen”, där det mesta som förtär­ Berta Tjärnlund. des var starka drycker. Mattvånget i samband med På Hörnellgatan 10 låg Cecilias matsalar i ett spritservering kvarstod ända fram till oktober 1955, tornförsett hus som på 1910-talet inhyst biografen och många portioner pölsa hann åka ut och in under Rekord. Efter en kortare mellantid som danslokal årens lopp. Den lagliga spritransonen uppgick till med sluttande golv, byggdes bottenvåningen om till 15 cl för herrar och hälften för damer. matsal, som till en början innehades av Cecilia Gran­ Till jubileumssommaren stod Stadshotellets ve­ berg. 1948 övertogs rörelsen av Einar och Margit randa färdig. Från början var den tillbyggd främst Laestander, som klarade trycket från barerna fram med tanke på alla extra gäster 1945, men den kom till hösten 1972. I april 1973 revs huset. att vara kvar under de år som hotellet i sin helhet Den riktigt stora i branschen var Georg Pehrsson, fanns kvar. som drev såväl restaurang som konditori. Företaget Centralhotellet vid Torget med källarmästare kom att utvecklas till ett av de största i Norrland och Henri Nilsson var stadens andra hotell med restau­ tidvis fanns ett 60-tal anställda. rang, dock endast med vinrättigheter. Inför som­ Ar 1939 stod den nya busstationen färdig och i maren 1945 passade man på att bygga ut sommar- dess övervåning öppnades Normas konditori och loggian så långt som tomtgränsen medgav. lunchrum. Norma var en kafé- och restaurangrörelse Storgatan var detta år stadens verkliga matgata. av typ ”folkrestauranger”, grundad i Stockholm Förutom Stadshotellet låg här fyra matsalar. I ga­ 1924. I början av 1940-talet hade kedjan 23 restau­ tans västra del fanns Nyströms matsalar som drevs ranger och bakom Skellefteås Norma stod Georg av fru Bojan Nyström-Johansson i David Markstedts Pehrsson. Den 1 maj 1944 överflyttades Norma till hus. Senare revs det för att ge plats åt Försäkrings­ ägarens lokaler vid Nygatan, där en del av de elegan­ kassan. På östra sidan om Stadshotellet följde det ta konditorilokalerna, bl.a. ”Storstugan”, kom att

46 disponeras av Normas gäster. I samband härmed bar två mål samt choklad med smörgås kostade 80 uppfördes en friluftsterrass med anknytning direkt kronor/månad. Endast skollunch med bröd, smör, till kaféet. mjölk och två rätter kostade 1 kr och 15 öre. Pris­ Redan i juni 1944 öppnades åter ett matställe i exemplet gäller Nyströms matsalar, men prisskill­ Normas lokaler i busstationen. Den kallades ”Bar- naden torde inte ha varit så stor. Restaurangen” och drevs av källarmästare Åke Lööf. Slutligen fanns möjligheten för besökaren på ut- I annonseringen kan man läsa att den mat som ställningsområdet att inta sin måltid på någon av serveras hålls uppvärmd i särskilda ugnar intill jubileumsrestaurangerna. Där fanns såväl en enk­ bardisken. Här serverades i likhet med övriga mat­ lare/folkligare som en dyrare variant med det prisbe­ ställen frukost, lunch och middag (å 65 öre, 1.25 lönade namnet ”Den gyllene solen”. För den senare respektive 2:-). Till affärer, banker etc. erbjöd man svarade Rolf Lagerbäck i AB Barserveringar, Stock­ utbärning. holm. Personalen uppgick till närmare 150 personer, Ytterligare två matsalar fanns sommaren 1945. varav ett 40-tal kom från restaurang ”Gillet” i Stock­ Den ena var ”Waldemarks Matsalar”, som startades holm. Restaurangen kunde servera mer än 1000 i det röda envåningshuset vid Parkbron (Stationsga- matgäster per dag. 1945 var ett mycket gott laxår, tan 1), men 1941 flyttade serveringen till Nygatan 31 och flera ton av den varan serverades i Skellefteå (nuvarande Pizzeria Monaco). De gamla lokalerna denna sommar. Att ”Den gyllene solen” ville erbjuda övertogs av ”Karlssons Matsalar”. sina gäster något extra kunde man läsa i ortspressen Varje matställe levde på sina stamgäster, med den 19 juli. Då hade 30 kilo persikor anlänt med flyg undantag för sommaren 1945. Många läroverksung- från Paris. Men en insändare med signaturen ”Sång­ domar återfanns bland stamgästerna, innan skol- are” klagar samtidigt över restaurangens höga pri­ luncher började serveras även där. Enligt en prislis­ ser och knappa portioner och gör en jämförelse med ta från 1945 kostade ett block med tio kuponger 15 den rikliga och välsmakande middag han intagit på kronor. Helinackorderingar för skolbarn som inne­ N ormarestaurangen.

Folklivet utanför Nyströms Matsalar på Storgatan 29 år 1952.

47 Från stadsträdgård Pär Hallinder

Inför jubileumsåret 1995 diskuterades vad som egentligen kan förknippas med begreppet ”stadens själ”. Många tolkningar framkom och resultatet kan man ta del av i bokenstad. Mm Ett av de mest talande uttrycken för ”stadens själ” kan nog stadens torg sägas vara. Torgbildningen visar på de styrandes vilja att skänka stadsborna en plats för samling, handel, rekreation och lust. Hur dagens ”Möjligheternas torg” uppfyller de kraven kan diskuteras.

Torget har en historia som är lika lång som stadens. Här bedrevs torghandel och marknad in på 1880- Vid Skellefteås grundande beslöts att ett torg skulle talet, då det flyttades till sin nuvarande plats. Anled­ avsättas på en naturskön plats nära älven. Den ningen till flyttningen var att det genom 1870-talets nuvarande stadsparken blev stadens första torg. förskönings- eller planteringsgille allt mera vuxit ut

Torget på 1910-talet. Foto från norr. Rakt fram ser man torgets två praktbyggnader: skohandlare P.A. Lindahls hus från 1912 samt slaktare A. Sehlins byggnad från 1903. Där inrymdes på 1930-talet J.H. Sandbergs populära konditori. 48 Vykort med motiv från torget på 1930-talet. Till vänster ser man The Texas Comp AB byggde 1926 en taxi- och bensinstation på det gamla och det nya centralhotellet. Mellan dem skymtar Lun­ torget. I byggnaden inrymdes även offentliga toaletter. På detta dins bensinstation. foto från 1940-talet skymtar Frälsningsarméns hus till höger. till en grönskande stadsträdgård med allt mindre Trafik och parkeringsplatser blev det naturligt­ yta för torghandel. Efter mycken klagan från han­ vis på torget. Redan 1926 fick Texas Comp AB till­ delsmännen beslutade rådsstugan 1886 att gamla stånd att bygga en taxistation där. Intill stationen torget skulle bli stadsträdgård och att det nya salu­ fanns en bensinstation. torget skulle anläggas på ödetomterna 13 och 16. Så småningom blev dock planerna på ett bilfritt I samband med att torget flyttades förändrades torg allt starkare och 1970 beslutade Skellefteå kom­ stadsbilden. Stadens centrum flyttades något norrut mun att att verkställa detta. I en första etapp blev och flera affärsmän uppförde påkostade byggnader längs Nygatan. Björkplanteringarna längs Träd­ gårdsgatan och Kanalgatan kom att skänka torget en grön inramning. Utvecklingen mot ”Möjligheter­ !%► nas torg” var inledd. Men 1900-talets torg kom aldrig att utvecklas till platsen för en myllrande torghandel. Andra städer, t.ex. Umeå, har lyckats relativt väl med sommarens frukter och grönsaker som retar både gom och öga. An i dag möter man bara några enstaka och intetsä­ gande marknadsstånd med varor som finns på alla övriga stadstorg i landet. Nej, Skellefteå har aldrig lyckats med sin torghandel. I stället har man lyckats med andra saker. I september 1931 klagade tidningen Norra Väs­ terbotten på stadens trafikproblem. ”Inte någon stad i Norrland kan uppvisa motsvarighet till biltrafik. Det råder parkeringstrassel och trafikkaos i staden. Parkeringsplatser bör ordnas. Dessutom behövs be­ stämmelser och regler i trafiken!” Det senare behövs faktiskt än i dag. Torget från sydväst år 1958. 49 gransfot”. Det skulle omges av tre stycken 15 meter höga effektstolpar. Första etappen av den spännande torgtanken invigdes den 2 oktober 1989. Att torget är ”högt i tak” visade stavhopparen Sergey Bubka som i kyla och stark vind vann invigningsdagens höjdhoppstävling genom att svinga sig över 5.40 meter. Genom olika möten bl.a. kulturvaka, innerstadstävling på skidor med en mängd stjärnor, isskulpturtävling, restau­ rangernas dag, påskkarneval, kul på torget m.m. har torget andats möjligheter. Vi väntar dock fortfarande på det färdiga torget. Ett stadsrum där människor kan handla, träffas och Stavhopparen Sergey Bubka gör ett hopp på Möjligheternas torg låta sig roas. vid invigningen den 2 oktober 1989. En ögonblicksbild från klockan 12.15 torsdagen den 26 januari 1995: Några marknadsstånd med Nygatan gågata och försågs med uppvärmnings- kläder, Göteborgsfeskarn, Torggrillen, ödsligt, blå­ anordning och fasta blomsterarrangemang. sigt, kallt och snö i drivor. Helt fritt från trafik blev dock ej torget. Viss Trots ny kiosk, informationspelare, påbörjad fon­ bilparkering tilläts fortfarande och i mitten på 1970- tän, bänkar, arrangemang av blommor och buskar är talet blev det hållplats för lokalbussarna, vilket det lång väg att vandra. ”Möjligheternas torg” får ej föranledde doktor Sigrid Nygren att kalla den nya bli - ”Det omöjligas torg”! busshållplatsen för ”en nästan kriminell lösning”. Under 1980-talet fortsatte bil- och kollektivtrafi­ ken att nyttja torget. Tanken på ett grönt, händelse­ rikt och trafikfritt torg lämnade dock inte politiker och tjänstemän. I Norra Västerbotten den 25 april 1989 var nyheten ”Torget görs bilfritt för 10.4 miljo­ ner kronor”. Planen var att få en 1.700 kvadratmeter öppen torgyta, trafikfri och trädinramad, som skulle kunna nyttjas för handel, aktiviteter, möten m.m. Den stora platsen skulle beläggas med granitplattor och smågatsten. I mitten var en ruta i polerad sten inplanerad med möjlighet att resa en torgjulgran. (Den blankpolerade mittpunkten har senare fört med sig halkvarningar under vintrarna.) Torget döptes snabbt i folkmun till ”Världens största jul­ Möjligheternas torg.

50 Det rivningsglada Skellefteå Maria Löfgren

Skellefteå var en gång en genuin trästad. Bebyggel­ Under 1950-talet satte en rivnings våg sen var småskalig med vackert utformade husfasa­ igång som förändrade Skellefteås stads­ der, grönskande gårdar och alléer. Handelshusen bild. I en tid av expansion och utveckling med sina rödmålade magasinslängor och stallar inne fanns inget intresse för de gamla husen på gårdarna gav staden en lantlig prägel. utan sanering var lösenordet i Skellefteå Med gruvnäringen och Bolidenbolaget erbjöds liksom i många andra svenska städer. nya utvecklingsmöjligheter och i den unga staden Ett önskemål för framtiden är att bätt­ växte ambitionen att ge småstaden ett mer stor- re ta till vara de äldre husen, att bevara en stadsmässigt utseende. Idag är småstadsidyllen er­ kontinuitet i bebyggelsen och på så vis satt av ett modernt centrum i tegel och betong, en värna om och tydligt visa att staden har utveckling som Skellefteå förvisso delar med många en historia. andra svenska tätorter. Visst har det funnits avvi-

Den gamla bebyggelsen slås i spillror. Bryggeriet jämnades med marken 1984. Foto: Henry Lundström, Skellefteå museum. 51 Ski-lleCteWsdets tid n in g s A.-B., 1934. j 1934 gamla, alla gjorde de gemensam sak för att om möj­ ligt rädda byggnader som t.ex. gamla apoteket, Strömsörskolan och bryggeriet. Många förslag på hur byggnaderna skulle kunna nyttjas i framtiden Byggnadsverksamheten fördes fram. Hos stadens beslutsfattare fanns emel­ lertid en m ajoritet för att fortsätta den förnyelsepro­ livlig i Skellefteå. cess som hade påbörjats långt tidigare. Total sanering av äldre bebyggelse Det var under 1950-talet som den stora rivningsvå- gen sattes igång på allvar. Men redan på 1930-talet hade den gamla borgarstaden, dominerad av enskil­ da familjer och handelshus, börjat förändras. Boli- denbolagets verksamhet innebar ett rejält uppsving och befolkningen ökade kraftigt. Antalet stadsbor fördubblades under årtiondet från 5 000 till 10 000. Därtill kom nya bostadsområden som införlivades med staden. Nu ökade också kraven på utrymme för handel, service och allmänna inrättningar. Ur det perspek­ tivet var tomterna dåligt utnyttjade, de gamla trähu­ sen opraktiska och otidsenliga. Ett gammalt pro­

Isakssonska fastigheten vid Nygatan, som nu rives för att återuppstå i ett blem var brandfaran. (Man hade fortfarande i färskt trevånings stenhus. minne när hela Umeå stad brann ned.) Särskilt den ”gyttriga ” gårdsbebyggelsen ansågs brandfarlig och dessutom ohygienisk. Ett nyare inslag var den ökan­ E tt flertal de trafiken som tog allt mer utrymme i gatumiljön. Länsarkitekt Sörensen och stadsarkitekt Ber­ Redan på 1930-talet var genudd som arbetade med planfrågorna föreslog helt b y g g n a d e r byggnadsverksamheten livlig. Förvandlingen av drastiskt en total sanering av all äldre bebyggelse i den lantliga småstadsidyl- ”gamla staden ”. Begreppet sanering för ju tankarna len hade börjat. till något sjukt som måste rensas bort och är beteck­ p l a n e r a d e . Skelleftebladet 1934. nande för tidsandan med sin hygiendebatt, bostads- sociala reformprogram och funktionalismens idéer om ”luft och ljus ”. kande meningar såväl bland politiker som hos all­ mänheten. Rivningen av stadshuset i mitten av ”Det rives ned och bygges upp 1950-talet är något skellefteborna fortfarande i Skellefteå ” minns med bitterhet. ”Vi kämpade som djur för att Under 1930-talet började de gamla trähusen ersät­ hindra beslutet” minns Ivar Estensson som var poli­ tas av funkishus med putsade fasader eller rött tegel. tiskt aktiv vid denna tid. De nya materialen var ett uttryck för den nya arki­ Också på 1970- och 80-talen kämpades för att tekturen - men också ett formellt brandsäkerhets­ bevara vad som ännu fanns kvar av den forna trästa­ krav enligt en ny byggnadsordning som kom 1935. den. Allmänheten, museifolket, politiker, unga och Några av de tidigaste stenhusen i centrum var ban­ 52 Småstadsidyll från 1900-talets början. Gatorna var lummiga, Inriktningenpå en total nydaning av centrum medförde att under­ husen prydliga och välskötta. Storgatan med apotekshuset till hållet av de gamla trähusen blev alltmer eftersatt och trähusbebyg­ höger (där nu Brinken ligger). gelsen präglas på 1950-talet ofta av ett ganska skamfilat yttre. Samma gatuparti som bilden till vänster. Foto från 1958. kerna. Stenmans konditori vid korsningen Nygatan/ trum i olika zoner, en för handel, en för bostäder Köpmangatan ersattes cirka 1934-35 av Sundsvalls- samt en för allmänna byggnader i kvarteren Kor­ bankens nybyggnad. Omkring 1940 uppfördes även pen, Lärkan och Måsen. Planens genomförande för­ centralt belägna lokaler for Handelsbanken och utsatte en fullständig sanering av all trähusbebyg­ Skandinaviska banken. Ytterligare exempel på gelse, precis som man föreslagit redan på 1930-talet. byggnadsverksamheten vid denna tid var två stora Efter dessa riktlinjer skulle man nu också komma hyreshus vid Strandgatan/Lasarettsvägen som att arbeta. HSB uppförde åren 1942-43. Strax norr om Kanalgatan tog busstorget form. Här hade en viss utkantsbebyggelse med små trähus vuxit upp som nu fick vika för stenhus i tre och fyra våningar. Här byggdes mejeriets stora tegelbyggnad redan 1930, spisbrödsfabrikens kontors- och bo­ stadshus 1934 (nuv. Trivselhuset) samt ett fyra vå­ ningar högt bostadshus med biografen Grand. Sam­ tidigt byggdes också busstationen (senare riven och ersatt med den nuvarande kombinerade kiosk- och vänthallen).

1949 års generalplan Efter krigsåren återupptogs arbetet med en övergri­ pande planering av stadens bebyggelse och en av landets främste experter, professor Uno Ahrén, anli­ tades för uppdraget. Ar 1949 lade han fram sitt förslag till generalplan för Skellefteå som bl. a. före­ Uno Åhréns centrumillustration till generalplan för Skellefteå bådar stora förändringar av de gamla kvarters- centrum 1949. Den visade bl.a. på hur all gammal trähusbebyg­ mönstren. Här märks också en uppdelning av cen­ gelse på sikt var tänkt att försvinna. 53 Kampen om stadshuset När bygglov för det nya stadshuset meddelades i Ett stort och viktigt beslut som stadens styrande maj 1953 hade ritningarna (av stockholmsarkitek- hade att fatta var frågan om stadshuset. Diskussio­ terna Ivar och Anders Tengbom) i stort sett legat nerna började redan på 1930-talet. Huset var då i klara sedan 1939. behov av renovering men framfor allt räckte lokaler­ Tidigare tankar på att renovera det gamla huset na inte längre till för den växande stadsapparaten. hade övergetts, men fortfarande kvarstod frågan om Förvaltningslokalerna hade spritts ut på flera plat­ byggnaden skulle rivas eller flyttas. ser i staden. I december 1935 föreslogs en pristävling Ar 1954 redovisades ett förslag att byggnaden om ett nytt stadshus. Somliga ansåg dock att det skulle flyttas till parken ner mot älvskanten vid gamla huset borde renoveras på plats eller flyttas. I dåvarande läroverket på Nordanå, där den skulle byggnadsnämnd och stadsfullmäktige debatterades kunna nyttjas som komplement till skolan eller kan­ frågan livligt under en lång rad av år. Frågan ske som museum. Förslaget föll så småningom lik­ engagerade många och debatterna refererades i orts­ som ett annat förslag (från arkitekt Birger Dahlberg) pressen: att uppföra en kopia av byggnaden i lättbetong och Hr Wikström önskade att frågan om renovering av bekläda den med den gamla panelen. gamla stadshuset hade utretts. Detta stadshus skäms På begäran av byggnadsnämnden lämnade inte för sig ” landsantikvarie Westin 1948 ett skriftligt utlåtande ”Hr Lindbom framhöll att allmänheten är mycket om den gamla bebyggelsen där han främst poängte­ i/itresserad av frågan Kan ej det nuvarande hu­ rar stadshuset och dess stora kulturhistoriska och set renoveras bör man bygga ett nytt, fint stadshus arkitektoniska värden. Innan rivning slutligen klub­ eller medborgarhus mitt på tomten och riva alla bades kopplades även riksantikvarien in för att göra gamla ruckel ” ett sista försök att rädda byggnaden - men utan (Skelleftebladet 6 april 1939) resultat.

”Paneldebatt ” i fullmäktige Jag har bott 29 år i staden och I maj 1955 debatterade stadsfullmäktige frågan. Ledamö­ jag tror, att det endast är en liten terna diskuterade främst möjligheten att ta tillvara pane­ klick av stadsbor som känner len för att kanske i framtiden kunna sätta upp en kopia av någon anknytning till det gamla byggnaden. huset.—Jag kan gå med på ett anslag till en modell av huset, Jag yrkar på avslag på de 5000 men det borde räcka med ett foto . Jag beklagar att man nu kronorna för panelen. Det skulle Målare Kalle Lindbom, (s) endast kan försöka rädda antagligen endast bli vedstaplar av panelen, men detta bör göras eländet. Målare och mätningsman Parkett fabrikör Herman Verner Tjerngren, (s) Andersson (fp)

Jag har hört att den utsedda kommittén för det gamla huset ej sammanträtt på ett år och man har inte gjort någon framställning till I Umeå är man verkligen ”kulturminded” Skellefteå landskommun om att de men här i Skellefteå är det verkligen botten­ kunde delta i kostnaderna. rekord i den vägen. I den här långsträckta Pälshandlare Anders Lindgren, (h) staden finns det inte utrymme för det gamla stadshuset! Men nu måste vi rädda vad som räddas kan! Vi har stora projekt framför oss, vi Postexpeditör Helga Häggbom (h) har skolor och kraftverk som skall byggas och var skall vi ta pengarna ?. Redaktör Viktor Sellman, (s)

54 Tiden är ute för stadens och Europas största timmerbyggnad. Den segslitna stadshusdebatten fick sitt slut på hösten 1955 då byggnaden föll för grävskopan. Delar av panelen togs omhand men knappast i den omfattning att den skulle kunna återanvän­ das - och någon kopia av byggnaden blev givetvis inte utförd. Här försökes en sorts ”ta-fatt-tjuven-taktik ” för att vältra ansvaret på oss som måste fattc det slutgiltiga rivningsbeslutet. Men avgöran det träffades när beslutet fattades om den nuvarande byggnadsplatsen. Chefredaktör K H Wikström (fp)

Vi kan bara dra konsekvenserna av vad som skett, nu skulle det kosta massor av pengar att bevara huset. Bussdirektör Viktor Lindfors (s)

Med försiktighet borde mycket mer än 50% kunna bevaras och använ­ das på en ny museibyggnad. Jag yrkar på 5000 kr i anslag för panel­ ens bevarande.

Men det är ett hus som byggts av människor som vi bör högakta och det är ett hus vars utseende skulle förtjäna att bevaras åt kommande släkten . Skohandlare Simon Kågström (h) Foto: Skelleftebild. 55 ”Träkåksidyll” När stadshuset väl var borta fortsatte rivning­ Att det var en storstadsprägel man eftersträvade arna i de centrala kvarteren enligt en upprättad framgår av följande citat ur H K Rönnbloms ledarar­ saneringsplan. 1955 bildades det kommunala sane- tikel i Aftonbladet med anledning av stadshusdebat­ ringsbolaget AB Asako som lät uppföra en barack vid ten: Nygatan. Den fungerade under många år som eva- ”...skillnaden mellan Skellefteå och Grönköping är kueringslokal för husvilla affärsägare. Det satsades framför allt den, att sistnämnda ort är en träkåks­ nu på allt större och sammanhängande affärskom- idyll, som försöker verka storstad, medan Skellefteå plex. Ett av de största projekten blev det sju våning­ är en storstad, som tvingas tränga in sin styrelse i en ar höga RiksCiyhuset (nuvarande Åhléns m.m). Här träkåksidyll.” (Brunnström, Byggnadsnämndens låg bl.a. Hedmans charkuteriaffär som hade slakteri historia år för år 1875—1985) inne på gården. Förutom stadshuset tycks det inte ha höjts så Eftersom kvarteren var uppdelade på många oli­ många röster för bevarandet av de gamla trähusen ka tomter och ägare drog det ibland ut på tiden innan vid den här tiden. I sin skrivelse till byggnadsnämn­ större exploateringar kunde genomföras. I en tid- den 1948 hade landsantikvarien visserligen framfört ningsintervju i ND den 3 dec 1958 sade stadsarkitekt ett önskemål att gatubildens karaktär ”där den kan Bengt Brunnström : ”Saneringen av de centrala om­ anses typisk och av värde, bibehålls i största möjliga rådena av Skellefteå stads gamla stadsdel måste utsträckning Han hade även pekat ut bebyggelsen påskyn das. Det är alldeles felaktigt att detta centrum längs Storgatan, väster om Stationsgatan, som beva- i staden får upptas av gamla fallfärdiga byggnader, randevärd. Men den ganska försiktigt formulerade vilka till stor del används som upplags- och förråds- skrivelsen fick inte någon effekt och i byggnads­ platser... ”Inte heller Asakos VD ingenjör Owen nämnden lades den till handlingarna utan vidare Larsson kunde dölja sitt missnöje: ” Det finns nu en diskussion. hel del mindre trevlig bebyggelse både i kvarteret

Det nya Skellefteå tränger undan det gamla. T.u. Nygatan med gamla brandstationen och F.A. Hedmans charkuteriaffär. Ovan: På F.A. Hedmans tomt reser sig nu det sju våningar höga RiksCityhuset, som uppfördes 1969.

56 Rivning av kvarteret Gladan 1991.

Geten och i kvarteret Heimdal, men det tycks saknas Gamla apoteket någon myndighet som har befogenhet att ingripa ...” En av de hetaste debatterna vid mitten av 70-talet (NV 13 april 1959). gällde kvarteret Korpen. Åter gällde frågan ett nytt stadshus då man redan blivit trångbodd i det befint­ Aktionsgrupper bildas liga. I kvarteret låg bl.a. det ärevördiga apoteket På 1970-talet började allmänheten och framför allt Nordstjärnans mer än 100-åriga träbyggnad. Under den yngre generationen att reagera mot den totala flera år såg det ut som om den gamla apoteksbyggna- omdaning av stadskärnan som pågick. En ny inten­ den skulle kunna behållas på plats och integreras siv rivningsvåg mot slutet av 70-talet skapade hög­ med det planerade nybygget. Men vid den slutliga ljudda protester som också gav eko i pressen. Genom omröstningen i kommunfullmäktige 1977 blev det aktionsgrupper som Riv in’t och Föreningen för bygg­ återigen en storskalig lösning som segrade. Hela nadskultur engagerade sig unga som gamla på ett kvarteret rensades på gamla hus för att ge plats åt sätt som inte skådats sedan stadshusdebattens tid. mångmiljonbygget Brinken - det största byggnads­ Bevarandefrågorna blev också något att räkna projektet i kommunens historia. med i den kommunala planeringen. 1974-75 utför­ des en inventering av kulturhistoriskt värdefull be­ Bryggeriet byggelse i centrum där de gamla byggnadernas his­ Skellefteå Ångbryggeri från mitten av 1800-talet var toriska och arkitektoniska kvaliteter poängterades. stadens äldsta industri. En ny ”apoteksstrid ” blos­ Inventeringen resulterade så småningom i ett sade upp när bryggeriet 1978 lades ned och bryggeri­ bevarandeprogram som antogs av fullmäktige 1982. tomten med alla byggnaderna nere vid älven köptes I praktiken kom det dock knappast att innebära upp av Skellefteå kommun. En aktionsgrupp för något skydd för bebyggelsen. Av de byggnader som bryggeriets bevarande bildades och en namninsam­ utpekats som bevarandevärda var flera aktuella för ling startades för att göra ett allaktivitetshus av rivning. anläggningen. En liknande tanke hade redan 1973 57 bygga ett nytt hus som nästan skulle bli en kopia av det gamla, slutade striden om Strömsörskolan 1984 med rivning och en än idag obebyggd parkerings- tomt.

Rivningar i kvarteret Idun I slutet av 70-talet planerade EPA ett jättebygge mot Kanalgatan, nästan halva kvarteret revs (med bl.a. Olanderska fastigheten). Planerna gick i stöpet och tvåmiljoners-tomten lämnades obebyggd som ”stans dyraste parkeringsplats” under många år. Först 1983 upptogs nya planer på bebyggelse och året därpå revs husen i samma kvarter mot Nygatan (med bl.a. gamla GEWEs konditori). Ett modernt affärscentum med inomhustorg byggdes. Efter alla misslyckade försök att bromsa riv- ningstrenden var det nog som om luften gick ur bevararna som hade hamnat i den tråkiga situatio­ nen att föra en lång och seg kamp för varje hus. För att bibehålla något av trästadskaraktären hade det behövts ett mer planmässigt bevarande - i stället för ett planmässigt rivande!

”Gula villan” intill stadskyrkan (Kyrkogatan 10) 1995. Huset läm­ nades för mänga år sedan att förfalla och idag tycks inget annat Historisk kontinuitet återstå än rivning. Ett önskemål för framtiden är att bättre ta tillvara de äldre husen, att betrakta dem som en tillgång och framförts av den alltid lika stridbara Sigrid Nygren inte bara som hinder i utvecklingen. Många gånger men frågan ansågs då för tidigt väckt. är byggnadernas tekniska skick bättre än det till I början av 1980-talet fanns långtgående planer ytan ser ut. Med rätt renoveringsmetoder och idéer på att inreda ett industrimuseum i de gamla brygge­ hur de kan användas för nya verksamheter, bör rilokalerna. Men då kostnaderna beräknades uppgå värdefulla byggnader från olika epoker kunna beva­ till 15 miljoner kronor och landstinget inte stöttade ras. Detta har också skett i några fall, främst tack förslaget revs bryggeriet slutligen 1984. vare intresserade ägare och genom att husen kunnat skyddas som byggnadsminnen eller med hjälp av Strömsörskolan skyddsbestämmelser i stadsplanen. För de som engagerat sig i frågan att bevara de Bebyggelsen i dagens centrum är huvudsakligen gamla trähusen fick frågan om Strömsörskolans tillkommen under den expansiva perioden från 1930 vara eller icke vara en lika nedslående upplösning. och framåt. Att bebyggelsen i en dynamisk och väx­ Den magnifika träbyggnaden, som utpekats som ande stad förändras är naturligt. Skellefteå är inte kulturhistoriskt värdefull, hade på grund av mång­ den småstad i trä som byggdes upp på 1800-talet. årigt eftersatt underhåll blivit något av en skam­ Men det är också värdefullt att bevara en kontinuitet fläck, där den låg alldeles vid infarten till staden. i bebyggelsen, att ta vara på stadens historia - även Efter många invecklade turer med bl. a. löftet att om den inte sträcker sig längre tillbaka än 150 år. 58 Mera att läsa om Skellefteå stad

Lilla Skelleftebladet. Medlemsblad utgivet av Skellefteå hem­ Minnesskrift vid Skellefteå stadskyrkas invigning den 9 okto­ bygdsförening. Nr 1, okt 1988 - framöver. ber 1927. Stockholm 1927. Skelleftebygden. Årsskrift utgiven av föreningen SKEFO. Årg Mål i Skellefteå. 3:e uppl. Skellefteå 1990. 1992 - framöver. Officiell katalog över Jubileumsutställningen i Skellefteå 20 juni-31 juli 1945. Skellefteå 1945. Bebyggelsen i Skellefteå centrum 1974/75. Skellefteå 1976. (Renhorn, Germund). Brandväsendets krönika 1845-1945: Ny uppl. 1980. (Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Skellefteå stad. Skellefteå 1945. Skellefteå kommun. 1.) Renhorn, Gustaf. Gamla stadsbor: ett bidrag till Skellefteå Bebyggelsen i Norrböle och Älvsbacka 1987. Skellefteå 1989. stads personhistoria. (Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Skellefteå kom­ Del I. Skellefteå 1945. mun. 17.) Del II. Skellefteå 1960. Bexelius, A. Hur har Skellefteå stad tillkommit? Västerbot­ Skelleftebygdens historia. 8 delar. Skellefteå 1973-1994. ten 1920. Skellefteå lasarett 1869-1990. Red. Pia Sagesen. Skellefteå Boström, John. En minnenas vandring genom Norrböle. 1990. Skellefteå 1983. Staden Skellefteå. Illustrerad Tidning 1861, no 24. (Boström, John). Skellefteå stad: John Boström minns ochStaden som hembygd. Cirkelsammanställning. Skrivare: berättar. Skellefteå 1984. Lars Cullman. Skellefteå 1995. Brunnström, Bengt. Skellefteå byggnadsnämnd: berättelse Umeå-Skellefteå-Lycksele: med omgivningar. Under red. av om verksamhetsåren 1875-1985. Skellefteå 1992. Paul Harnesk. Upsala 1948. (Svenska stadsmonografier.) Cullman, Lars. Skellefteå stads trädgårdshistoria 1859- Utställningen Skellefteå 56 12-22 juli: officiell katalog. Skel­ 1987. Skellefteå 1988. lefteå 1956. Fahlgren, Karl. Skellefteå stads historia. Skellefteå 1945. Vad finner man i Skellefteå. Stockholm 1959. (100 Svenska Falk, Birgit. En promenad utefter Storgatan. Skellefteå 1976. stadsbroschyrer 4.) Forskardagar i Skellefteå 12-13 september 1986. Skellefteå Westerlund, Ernst. Skellefteå - en presentation i ord och bild. 1987. (Rapport. Förening för skellefteforskning. 1.) Skellefteå 1951. Det gamla seminariet i Skellefteå: vi minns och berättar Westermark, Olle. Köpenskap och handel i Skellefteå stad. skolminnen. Cirkelledare: Göran Wahlberg och Gun Lind­ Skellefteå 1994. kvist. Skellefteå 1994. Westermark, Olle. Skellefteå fabriks- och hantverksföre­ Guldstadens polis. Skelleftepolisens historia. Red. Erik O. nings historia enligt gamla protokoll 1849-1960. Skellef­ Hägglund. Skellefteå 1995. teå 1995. Haeggström, Abraham. Arbetsliv i Skelleftebygden 1836- Västerbotten 1920 (om stadens tillkomst) 1839. Utg. av Germund och Gustav Renhorn. Uppsala Västerbotten 1929 (om Skellefteå ”Bondstan”) 1944. Västerbotten 1945 (Skellefteå 100 år) Kontorsminnen från Skellefteå kommun. Red. May Lund­Västerbotten 1952 (om fattigvård) ström. Skellefteå 1995. Västerbotten 1955 (om kyrkstäder) Lindmark, Elof. Byarna kring Skellefteå stad, del I: Sörböle Västerbotten 1976 (Hus med historia i Skellefteå) och Norrböle. Skellefteå 1987. Västerbotten 1987 (Sevärd kultur) Lundström, Ulf. Den gamla gården, del 4. Norrböle 9. Lilla Västerbotten 1988 (Kyrkstadsliv) Skelleftebladet nr 20, febr 1995. Västerbotten 1989 (Husesyn på Nyborg och Dalkarlså) Min stad: skelleftebor berättar. Red. Göran Lundin. Skellef­ teå 1994. Stig-Henri.k Viklund

59 Nära n Under denna rubrik är korta notiser från länets hembygdsföreningar och museer välkomna. Program, projekt och initiativ är spännande och viktigt för andra att ta del av. Skicka notiser eller idéer för nästa häfte till redaktören senast den 1 augusti 1995.

N y stadshistorisk utställning på Skellefteå museum Söndagen den 26 mars invigdes av kulturminister Margot Wallström Skellefteå museums nya bas­ utställning ”Skellefteå stads historia”. Utställning­ en beskriver området före stadens tillkomst, tjärans, marknadernas och sjöfartens betydelse samt byg­ dens livsnerv — Skellefteälven. Vidare kan man vandra i staden på trätrottoarer och titta in i varu­ lager och skyltfönster och mitt i utställningen tronar det gamla stadshuset praktfullt och ståtligt. Stadens utveckling skildras sedan framåt i tiden och man kan studera de förbättrade kommunikatio­ nerna, älvstrafiken, stadens kaféer, Boliden samt småindustrier. Slutligen finns jubileumssommaren 1945 och rivningar i staden med liksom det eventuel­ la framtidsprojektet — bostadsområdet på en konst­ gjord ö i älven. Två multimediaprogram finns i utställningen. Det ena presenterar staden i form av en stadsvand­ ring i kvarteren baserad på stadens händelser och kända personer. Det andra behandlar stadshotellet och dess olika funktioner. I en tillfällig utställning presenterade sex skol­ elever ett scenario av Skellefteå år 2045. Som under­ lag har de haft olika skoluppsatser. Invigningsdagen kunde besökarna även uppleva den virtuella verklig­ heten genom en ultramodern cyber space-utrust- ning. I samband med invigningen anordnade museet även två populära och fullsatta dräktparader ”Från Kulturminister Margot Wallström inviger Skellefteå museums nya basutställning om stadens historia genom att öppna en tjär- empire till grunge”, där stadens historia skildrades tunna. Ut rann något som liknade guld... Foto: Krister Hägglund, genom modets växlingar.

60 Skellefteå museums kon­ servator Vilho Raninen framför sin modell av det gamla stadshuset i Skellefteå. Foto: Krister Hägglund, Skellefteå m useum .

Familjen i Västerbotten under 1900-talet

Västerbottens museum Sverige i Blixtbelysning startar våren 1995 ett om­ Vårt arbete är knutet till ett riksomfattande projekt fattande projekt med att kallatSverige i Blixtbelysning som drivs av Nordiska rv på olika sätt dokumentera Museet i Stockholm. Tanken är att med hjälp av livet i Västerbotten under arbetsmarknadspolitiska medel kunna engagera ar­ 1900-talet. Vi inriktar oss betslösa akademiker, kulturarbetare m. fl. i doku­ på familjen, den privata mentationsprojekt över hela landet. De flesta av sfären och vardagen, som länsmuseerna kommer att delta på olika sätt. oftast är osynliggjord i vår historieskrivning. Vi vill Intervjuer, frågelistor, studiecirklar fånga in barnet och barn­ De arbetslösa personer som vi kommer att sysselsät­ uppfostran samt göra kvinnan och mannen synliga i ta, skickas ut i länet för att intervjua och fotodoku- sina familjeroller. Det finns så många intressanta mentera familjen och vardagslivet i Västerbotten. familjeöden i vår historia! Vi kommer att intervjua Frågelistor är en etablerad arbetsform inom musei­ västerbottningar kring detta tema. världen. Nordiska museet har skickat ut frågelistor 61 sedan 1920-talet och har nu en omfattande minnes- * att dessa berättelser kompletteras med fotogra­ bank, skriven av tusentals personer runt om i landet. fisk dokumentation av livet idag i de aktuella Detta arkiv nyttjas flitigt av forskare och andra. familjerna - ca 15.000 bilder. Västerbottens museum kommer också att använ­ * att vi dessutom genom frågelistor och studiecirk­ da sig av frågelistor, som en utgångspunkt för själv­ lar hoppas få in ett stort antal självbiografier. biografier. För denna del av projektet söker vi kon­ takt med personer som är villiga att berätta om sitt liv i Västerbotten, antingen genom att samlas i stu­ Hur skall materialet användas? diecirkelform runt en frågelista eller att enskilt be­ Intervjuer, frågelistsvar samt materialet från stu­ svara listan. diecirklarna kommer att ingå i Västerbottens muse­ ums arkiv för framtiden och således utgöra en vä­ sentlig källa till kunskap om 1900-talet. Arkivet Projektets organisation och resultat kommer att vara sökbart och tillgängligt för allm än­ Projektet kommer att medföra: het och forskare. Delar av materialet kommer att * att alla kommuner i länet skall ingå i projektet. publiceras eller användas till utställningen om vårt * att 40 personer genom arbetsmarknadspolitiska 1900-tal, som vi planerar att visa på museet 1999. medel får arbete under 6 månader. * att, om varje ALU-are gör 20 intervjuer, Väster­ Om du vill bli intervjuad eller svara på en frågelista, bottens museum till sina arkiv får omkring 600 ring till Västerbottens museum. Vill Du starta en livsberättelser från hela länet. studiecirkel i ämnet, prata med Ditt studieförbund!

Hillevi Wadensten och Gull-Mari Rosén

Familj i Västerbottens inland på 1930- talet. Foto: Harald Österberg. Väster­ bottens museums bildarkiv.

62 Nya Kulturum nan — en historia som faktiskt är hundra år lång. Besökaren får följa Inlandsbanans utveckling, från Sevärt i Västerbottens län är ett kulturturistiskt de första planerna i slutet av förra seklet fram till projekt som drivs av Länsstyrelsen i samarbete med dagens satsning på turisttrafik. Däremellan ryms länets museer. Avsikten är att inom de närmaste byggandet, invigningen, banans ekonomiska bety­ åren kunna erbjuda en lång rad sevärdheter och delse, dess betydelse som symbol för inlandet och rundturer. Projektet beskrevs i Västerbotten 1/94. mycket annat. Navet i denna satsning på kulturturism heter Kulturum, besöksanläggningar med välgjorda ut­ ställningar, bildspel och annan information som be­ Kulturum Västerbacken i Holmsund rättar om platsen, dess historia och sevärdheter i Västerbacken är det ursprungliga Holmsund. Där omgivningarna. Flera Kulturum finns redan, exem­ anlade göteborgsfirman James Dickson & Co år 1848 pelvis Världens Längsta Linbana i Örträsk, Berg­ en lastageplats till vattensågen i Baggböle. På back­ rum Boliden, Umeå Energicentrum i Klabböle, en vid Småholmssundet växte ett litet samhälle Olofsfors bruksmuseum och Fatmomakke Kyrkstad. fram som fick namnet Holmsund. Den äldsta delen I sommar invigs ytterligare två — Inlandsbane- kallas Västerbacken där Dicksons prydliga bruks­ museet i Sorsele och Västerbacken i Holmsund. samhälle bevarats. Där finns alltjämt de röda arbe­ tarbostäderna med uthus, den vita prästgården och kyrkan samt gamla skolan och Kyrkskolan. Fler hus byggdes när ångsågen togs i drift och arbetsstyrkan Inlandsbanemuseet i Sorsele växte. Vid pingsten 1885 var sågningen igång i I ett magasin intill Sorsele järnvägsstation kommer Holmsund och den fortsätter än idag. Doften av virke en utställning att berätta historien om Inlandsba­ känns fortfarande på Västerbacken. Det nuvarande

Bygget av inlandsbanan. Gruståg på sträckan Dorotea - Vilhelmina 1916-17. Foto i Västerbottens museum.

63 Hembygdssommar Am m arnäs: Midsommarfirande. Servering. Am- marnäsdagarna 15-16/7, Hembygdsgårdens dag 6/8,Pärfestivalen 26/8. Bjurholm: Midsommarfirande. Bjurholm 180 år med marknad 1-2/7, idrottens dag 3/7, skogens dag 4/7, jordbrukets dag 5/7, skolans dag och spökafton på hembygdsgården 6/7, hantverks- och kulturdag 7/7.Kyrkmarsch 8/7,Hembygdens dag med bygdespel: Nybyggaren vid Bäverhol­ men 9/7,Musikkafé 22/7, Hembygdsgårdens dag 6/8.Serveringen öppen 1-30/7 kl. 12-19. D orotea:Öppet 19juni - 20 augusti. Midsommarfi­ Ett spisrum på Västerbacken 1902. Foto i Västerbottens museum. rande. Hembygdsresor 30/6-1/7, 5-5/7, 4-5/8, Spelmansstämma 7-8/7,Kyrkmarsch 9/7, Slåt- termorgon på Sjöängen och Hantverksdag 11/7, sågverket drivs av SCA och såghuset ligger på sam­ Höhässjning 13/7, Dopagubben, teater m.m. 14/7, ma plats som det första gjorde. Höstkyrkmarsch 1/10. I en av arbetarbostäderna, Kulturum Väster­ Lycksele: Öppet hela sommaren, vard. 9-18,helg­ backen, berättas Holmsunds och Västerbackens his­ dagar 12-18. Servering i Ruselegården. Midsom­ toria, hur samhället och industrin har växt fram och marfirande. ”Konst i det gröna” utställning av förändrats genom årens lopp. Utställningarna hand­ konstnärer (amatörer och etablerade) och Som­ lar även om Djupvik som var dåtidens centrum och marmarknad 22-23/7. de gamla sågverkssamhällena Sandvik och Obbola. Malå:Midsommarfirande. Sommarcafé öppet 26/6- I varje utställningsrum bodde under 1800-talet 13/8, dagligen 12-18 med hemslöjd och hant- en familj. I ett av rummen finns historien om Johan verksförsäljning. Lö-sö: hantverkare i arbete. och Anna Karolina Persson som flyttade från Bagg- Skellefteå: Brasafton på Kyrkholmen i sept. böle till Holmsund år 1885. Tillsammans med sina SKEFO:s lokalhistoriska höstmöte i Försam- nio barn berättar de om livet i spisrummet och på lingsgården, Skellefteå lfs. 29/9-1/10. Västerbacken. Information om andra hembygdsföreningars verk­ Utställningarna i Sorsele och Holmsund har pro­ samhet i sommar kan lämnas av turistbyråerna i ducerats av Västerbottens museum. respektive kommun.

Västerbotten även som taltidning! Från och med 1995 finns vi som taltidning. Fyra gånger per år utges temanummer vilkas artiklar spelas in på kassettband till glädje för synskadade. Prenumerationspriset är detsamma som för den vanliga tidskriften, 125 kr för 1995 års nummer. Kontakta Hjördis Boman eller receptionen, länsmuseet, tel 090/171800 om du vill prenumerera på kassettversionen av denna tidskrift

64 Utställningar

9.4-5.6 Gränslöst möte Fotografier från Tanzania. 7.5-20.8 Gränslös filt Om tovad ull som bruksslöjd fram till textilkonst. 7.5-20.8 Mörkrum - växtrum Gammlia-sommarl Skulptur och relief i tovad ull av Friluftsmuseet Gammlia är öppet 19 juni - 20 au­ Gunilla Paetau Sjöberg. gusti kl. 10-17. På området pågår aktiviteter alla 18.6-27.8 Träsnidaren i Umeå dagar för hela familjen. I gårdarna finns guider som Emil Sandberg 90 år berättar om livet förr, i bagarstugan bakas tunnbröd, 10.9-22.10 ”1 begynnelsen spelade vi i skolmuseet pågår barnaktiviteter med bl. a. en resa gudarna” 100 år tillbaka i tiden. Besök också gärna områdets Om den asiatiska dockteatern och dess alla lantrasdjur, hantverkarna i Wallmarksgården symbolspråk. och Café Egil! Särskilda evenemang : • Midsommarfirande på midsommarafton. I nästa nummer • Möt Carl von Linné! Ett populärvetenskapligt lustspel om Linné, framfört som enmansteater av Varför samlar vi byggnader och hela miljöer från Hans Odöö den 1 juli. äldre tid? Hur har bevarandearbetet gått till och • Slåtterdag den 22 juli. Då slår vi med lie, räfsar varför har de platser som nu är hembygdsområden och hässjar. Välkommen att hjälpa till, titta på tillkommit? Genom att presentera några exempel eller lära dig slå med lie! från länet diskuterar vi metoderna att bevara histo­ • Stora Får- och Getdagen avslutar Gammlia- rien genom att flytta byggnader eller bevara dem på säsongen söndagen den 20 augusti. Då blir det ursprunglig plats. Vi presenterar dessutom en rad fårklippning, vallning, modevisning och försälj­ intresseväckande föremål från hembygdsgårdar och ning av många får- och getprodukter. andra samlingar i länet. västerbotten • Redigeras vid Västerbottens museum Rekvisitioner och prenumeration: Västerbottens läns hembygds­ i samarbete med Skellefteå museum. förbund, postgiro 6 26 22 - 6. Ansvarig utgivare: Anders Huggert, 090/17 18 04. Offsettryck: UTAB, Umeå 1995. ISSN 0346-4938. Redaktör: Britta M Lundgren, 090/17 18 02. Omslagets framsida: Oljemålning au målaren Karl Viktor Grafisk form: Petter Perstrand/Sätteri Petter. Lundberg föreställande stadshuset i Skellefteå och den begynnande Prenumeration och distribution: Hjördis Boman, 090/17 18 03, stadsparken på 1870-talet. Finns i Skellefteå museum. och Lena Bertilsson, 090/17 18 05. Telefax 090/77 90 00. Baksidan: Kulturminister Margot Wallström, bördig från Kåge, Redaktionens adress: Tidskriften Västerbotten, Västerbottens inviger museets utställning Skellefteå stads historia den 26 mars museum. Box 6083, 906 03 Umeå. Telefon 090/17 18 00. 1995. Foto: Krister Hägglund, Skellefteå museum. Västerbotten# Tidskriften produceras av Västerbottens museum för Västerbottens läns hembygdsförbund

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. Redaktionens adress: Västerbottens museum, Box 6083, 906 03 Umeå. Tel 090/17 18 00. Fax 090/77 90 00. Prenumeration: årets häften 125:- häften i en bok 140:- häften och bok 220:- detta nummer 45:- OBS! Nyhet taltidning, årets häften 125:-