västerbotten#•0„. I detta nummer Det har gått 150 år sedan Skellefteå stad grundades. Ulf Lundström visar på älvens betydelse för staden. Detta firas på olika sätt under året. I mars invigdes Agneta Hansson uppmärksammar Boströmsbäcken. på Skellefteå museum en ny basutställning om sta­ Fotografen Josefina Franke presenteras av Stig- dens historia och här presenteras artiklar som på Henrik Viklund. Siw Andersson beskriver bad­ olika sätt anknyter till utställningens innehåll. inrättningar och trafikproblem. Gudrun Lundqvist An nika Hallinder, etnolog vid Skellefteå museum, berättar om biodrottningen Pahlberg och matställen har tillsammans med sina kollegor valt ut de områ­ i staden. Pär Hallinder skriver om torgets historia den som här behandlas. och Maria Löfgren påminner om vackra byggnader A nnika Sander och Bertil Bonns berättar vad som som försvunnit i en tid då sanering var lösenordet. fanns före staden grundades samt ger Skellefteå Artikelförfattarna arbetar alla på museet i Skel­ stadshus en utförlig presentation. Göran Marklund lefteå eller har uppdrag i museets styrelse. beskriver affärslivet och handeln med inlandet. Fotografierna är hämtade ur Skellefteå museums Annika Hallinder gör oss bekanta med både societets- bildarkiv om inte annat anges. livet och livet för ”de mindre önskvärda individerna”. Innehåll Skellefteå - stad tre gånger om Stadens badinrättningar Annika Sander och Bertil Bonns 2 Siw Andersson 36 Affärsmän och snallare Staden biografdrottning Göran Marklund 4 - Josefina Pahlberg Skellefteå stadshus - stadens mest Gudrun Lundqvist 39 beundrade och omdiskuterade byggnad Staden har alltid haft trafik- Annika Sander 8 och parkeringsproblem Ett samhälle i frack och glacéhandskar Siw Andersson 42 Annika Hallinder 14 Uteätare i Skellefteå Den nya staden lockade även sommaren 1945 mindre önskvärda individer Gudrun Lundqvist 45 Annika H allinder 22 Från stadsträdgård till torg Älven var stadens livsnerv Pär Hallinder 48 Ulf Lundström 27 Det rivningsglada Skellefteå Boströmsbäcken Maria Löfgren 51 Agneta Hansson 33 Från lindanserska till fotograf Mer att läsa 60 - Josefina Franke Stig-Henrik Viklund 34 Nära notiser 61 FöreMålet nunnnnnnonnnu I iiu ib iiiiu i m ijiiuciiiiiiuiiu; i ignpiiii lp anMiH ik bi m m_a o i g M p w u n ull u'iru uliirir irrmnniTnruijVdiriraiiTjTrtfj^ u ctu u uirinnrrnni i ,L rfi f f l f f l f f l , jr! t t i Ih-fd iÉ, j& Ljim .Mii® éé:ii >'«•!! IjMM Ht Vt MB ii-*li-'lr'|. • 1 .~iOt'i-■ !.-■ i• •'Ii-1 k-’Ic»I: rt&>i-ii.i^äyjVM|j|ijifeliC^iJfi^fe)c0t^iell^3^i^^lr,j»;jl«■'Ir'lr’ip TlljTlr- lil i lEdJj; oj Hi 1 M" . O HT[TTTi~ros ;^ ä tt'T. ■"•- T~rn~rrrr Detalj av ritning till Stadshuset i Skellefteå 1860. Länge försvunnen, återfunnen 1995. Att den arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbets- de hon med ett nytt projekt, Arkiv 95, i stadshusets livsutveckling - populärt kallad alu- utvecklar mer källararkiv. Under detta arbete, som fortfarande än individen har vi sett många bevis på under de år pågår, fann hon i en arkivkartong med texten ”Rivna projekten kunnat drivas. Särskilt organisationer och och ej uppförda byggnader” på ryggen de sedan länge institutioner med ett stort lass av uppordningsupp- eftersökta originalritningarna till Skellefteås mest gifter (vilka konstigt nog ingen i vår rationella tid beundrade och omdiskuterade byggnad - stadshuset tycks ha tid med) har tjänat på verksamheten. från 1862! Annika Sander beskriver huset närm are Många ”sumpar” har äntligen kunnat sorteras för på sidorna 8-11 och Maria Löfgren skriver om riv­ att kunna bli till ett användbart överskådligt mate­ ningen 1955 på sidorna 54-55. rial i magasin eller arkiv. Ann-Louise är ett exempel på alla de arbetsvilliga I Skellefteå har således arbetet med förtecknan­ och duktiga alu-arbetare som finns i länets kommu­ det av kommunarkivet fått god hjälp av Ann-Louise ner. Tack vare er alla har värdefullt arbete utförts Broberg, alu-anvisad arbetskraft. Enligt Arkivlagen som annars ingen skulle hinna med! Ännu mer arbe­ ska offentliga arkiv vara förtecknade före 1995 års te blir gjort i och med den miljard regeringen under utgång även om dispens kan medges. 1995-96 tillför länsarbetsnämnden. Hoppas bara Ann-Louise fick av kommunarkivarie Ingemar framtiden har några ”riktiga” jobb med avtalsenlig Olofsson som första uppgift att ta hand om och reda lön att erbjuda... upp bostadsbidragsansökningarna. Därefter börja­ Britta M Lundgren 1 Skellefteå - stad tre gång DEGERBYN Annika Sander och Bertil Bonns Skellefteå socken hade vid 1800-talets förra hälft sitt centrum vid kyrkan. Till storlek och funktion motsvarade det en dåtida stad. Här bedrevs givetvis själavård men platsen var även viktig för handel, hantverk, indu­ stri, försvar och sjukvård. Samtida resenä­ rer och författare har på olika sätt skildrat socknen, bl.a. Petrus Laestadius 1831: ”Men i Skellefteå är...en mängd bönder som driva handel och sjöfart samt är ägare av sågverk osv. Skellefteå socken övergår i folkmängd mer än tiodubbelt vilken som helst av Väs­ terbottens städer och tävlar kanske med Umeå i handel och sjöfart men överträffar säkert Piteå och Luleå...”. Långt före det formella stadsbildandet 1845 hade det kakelugnsmakare och provinsialläkare. Detta är vid kyrkplatsen i Skellefteå utbildats ett centrum. bara några av de yrken som noteras i olika längder Här fanns tjärhov för uppsamling av bygdens tjär- och beskrivningar från Prästbordet omkring 1835- produktion, marknadsplats för de tre årliga mark­ 37. På Prästbordet fanns också socknens alla kyrk- naderna, skeppsvarv, sågar, poststation, apotek, stugor. Mellan kyrkan och den senare Bonnstan, var brunnshus och en Fabrique (!), där terpentin, kåda, många tiotal kyrkstugor ordnade i kvarter, likt en harts och kimrök framställdes. medeltida stad. Här hölls också marknaderna. Den­ Det var framför allt på Prästbordet — i Gammel- na centrala del av kyrkstaden förstördes av en brand stan, på Brännan och Kläppen - som bebyggelsen 1835 och finns därför inte med på kartan; där redovi­ var tät och uppvisade en närmast stadsliknande sas den som brandtomt. I och med branden flyttades karaktär. Förutom vanliga hantverk fanns här hatt­ marknadsplatsen till Körran, nedanför majorsbo- makare, boktryckare, vaccinatör, trädgårdsskötare, stället Nyborg. 2 I byarna runtom Prästbordet fanns vissa gårds­ Sammanställd, renoverad och omritad kartbild över Skellefteå anläggningar som framstod med särskild prakt. Det sockencentrum vid tiden för stadsbildandet 1845. Kartor som utgjort underlag är: Storskifteskartor över Sörböle gällde t.ex. herrgården Strömsör på Norrböle som 1794, Lund 1795, Sunnanå 1801, Norrböle 1806-07 och Degerbyn uppfördes av häradshövding Furtenbach, överste­ 1817, Laga skifteskartor över Prästbordet 1835-38, Karlgård i löjtnant Ulfhielms gård Fredrikslund och landskam- Hedensbyn 1872 och Norrböle 1844, Kungsådrans bestämning rer Lindemarks gård Marielund, båda i Lund. 1827, Agoutbyte i anledning av stadsplan över Norrböle 1844, Karta över Skellefteå Marknads- och Varuupplagsplats å Körran Man skulle kunna säga att Skellefteå blev stad 1844 samt Plan över gamla begravningsplatsen 1873. tre gånger om: det gamla centret Gammelstan, Bonn- Kartbilden som mäter 200 x 400 cm framställdes av Bertil stan med böndernas hus och slutligen 1845 års stad, Bonns vintern 1994-95 och finns i museets nya basutställning om belägen på Norrböle bys mark och hopplöst ocent­ stadens historia. ralt, om man får tro vissa källor som t.ex. apotekarn, som in i det längsta vägrade flytta in i staden. 3 Storgatan mot väster omkring år 1870. Denna gatukorsning var stadens viktigaste mötesplats. Till höger E.G. Mannbergs Skeppshan- del. Affären övertogs senare av Abraham Sidenmark. Affärsmän och snallare Göran Marklund Norrland, kommer hon i flera sammanhang in på Den främsta drivkraften för stadsbild- affärslivet i Skellefteå. Böckernas huvudperson, den ningen var rätten att bedriva handel. Vid driftige Didrik i Månliden, visste precis, vad han mitten av 1800-talet gällde nämligen än­ skulle ge sin käresta i fästegåva: en karaffin. Men nu förbud att hand la ute på landsbygden. den skulle inte köpas hemma utan i ett handelshus i Staden med sina handelshus var viktig staden, i Skjellet. Så han fick mat packad för tre för den norra länsdelen. dagar i en spann och tre säckar hö för hästen. Så bar det iväg. Socknens länsman följer med som passagerare. När Sara Lidman i fem romaner berättar om hur När han hör Didriks ärende, får han visa sig som jernbanan byggdes genom Lillvattnets socken i övre expert på stadens affärer: 4 - Ska du köpa en sjalett eller knäppkängor, så ska inöver Pite lappmark. Snallartrafiken började i och du gå till Gyllenmarks. Eller något i glas eller Kina- med att förbudet mot landsköp upphävdes. Mycket porslin? Då ska du gå till Lidstedts. gammal är förordningen om att handel skulle ske Man behöver inte ta till alltför vilda gissningar enbart i städerna. Att göra affärer på landsbygden, för att här känna igen de stora handelshusen Siden­ landsköp, var förbjudet utom under marknaderna. I marks och Markstedts. norra Sverige var av flera skäl laglydnaden inte så Samtidigt kör ett par bönder till stan i ett annat fullständig. ärende. De kör snallarlass: tjärtunnor ned till staden Förbudet mot landsköp var svårt att tillämpa. och varor från affärerna därifrån. När de kommer Tidigt blev handeln med spannmål fri. Storsvagåren fram blir de mottagna inne på handelsgården av två på 1860-talet framtvingade handeln. Sedan släpptes av de anställda. Det blir dags för snallarsupen. Sara alltfler varor, och tiden var