2017 Issn 0015-248X
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Grundl aGd 1876 av C. G. Es tl andEr 2017 ISSN 0015-248X KULTUR EKONOMI POLITIK Redaktion Jutta Ahlbeck Ansvarig chefredaktör Freja Rudels Redaktionssekreterare Redaktionsråd Martina Björklund Mats Börjesson Pekka Kettunen Nina Kivinen Else-Britt Kjellqvist Bengt Kristensson Uggla Tage Kurtén Kristina Malmio Sverker Sörlin Ulrika Wolf-Knuts Utgivare Föreningen Granskaren r.f. Åbo Ordförande Pia Maria Ahlbäck Jutta Ahlbeck Margrét Halldórsdóttir Carina Gräsbeck Jonas Lagerström Hanna Lindberg Ann-Charlotte Palmgren Julia Tidigs Formgivning Oy Graaf Ab Tryckning Oy Nordprint Ab Kontakt Redaktionen: [email protected] Prenumerationer: [email protected] Mer om oss www.abo.fi/public/finsktidskrift Instruktioner för skribenter: www.abo.fi/public/finsktidskriftinstr Om prenumerationer: www.abo.fi/public/finsktidskriftpren Bidragsgivare Svenska Litteratursällskapet i Finland, Svenska Kulturfonden, Föreningen Konstsamfundet, Kulturfonden Island-Finland, Wil- liam Thurings Stiftelse, Kommerserådet Otto A. Malms Dona- tionsfond, Waldemar von Frenckells stiftelse Innehåll 7–8/2017 Chefredaktör Jutta Ahlbeck Att ställa frågor till det förflutna 5 Kollegialt granskade artiklar Britt-Marie Villstrand En minnesvärd man. Biskop Mikael Agricola i 1800-talets bildkonst och litteratur 7 Anna Hollsten ”Orfeus sjunger om sorg”. Familjeelegin i Gösta Ågrens författarskap 29 Essäer Bernt Österman ”Jag kan inte låta bli att oupphörligt jämföra honom med Cézanne”. Hur Göran Schildt hjälpte Georg Henrik von Wright att lösa problemet Ludwig Wittgenstein 51 Anders Björnsson En rättvis eller orättvis betraktelse. Reformatorn Stellan Arvidson, hans öde och eftermäle 67 Jonas Ahlskog Vårt praktiska och historiska förflutna 77 Granskaren Harriet Silius Står kvinnorna för samhällsutvecklingen? Varför klarar sig flickor bättre i skolan? 84 Pia Mikander Vem är utvecklingens subjekt? 87 Mio Lindman Den upphöjde filosofen och den provokativa pessimisten 90 Christian Braw Finlands Mannerheim 96 FINSK TIDSKRIFT 7/2017 Att ställa frågor till det förflutna Det är dags för årets sista nummer. Det förflutna behandlas och problematiseras i flera texter, både i form av personliga historier och mera allmänt. Reformationens jubileumsår till ära, inleds numret med Britt-Marie Villstrands artikel om Mikael Agricola (1510–1557). Det är dock 1800-talets representationer av Agricola som står i fokus för analysen, inte Agricola som historisk person. Villstrand studerar hur litteratur och konst framställde Agricola som nationens storman. I nationalistisk anda lyfte såväl historiska storverk som tidningar fram Agricolas betydelse för nationen. Även i litteratur för barn figurerade Agricola som en central ge- stalt. Flera av publikationerna där Agricola figurerade gavs ut i stora upplagor vilket enligt Villstrand tyder på en stor spridning bland den läsande allmänheten. Också de konstverk föreställande Agricola som Villstrand behandlar fångade mångas blickar och bidrog till att fästa Agricola på nationens näthinna. I numrets andra artikel, studerar litteraturvetaren Anna Hollsten Gösta Ågrens familjeelegier, dikter som behandlar sorg och förlust. Hos Ågren handlar dessa om förlusten av familje- medlemmar och hedrandet av deras minne med elegins medel. Hollsten pekar på ett politiskt engagemang i fattigdomen, som tematiseras särskilt i en dikt om moderns bortgång. Hon visar även hur paradoxen som berättarteknik spelar en betydande roll i Ågrens diktning. Hanteringen av dödstematiken ändras i dikten ”Graven i Jakobstad” (1968) som i Hollstens tolkning snarare är en Att ställa frågor till det förflutna 5 antielegi. Hollsten visar därmed hur Ågren följt en mer generell utvecklingslinje från konventionsenlig elegi mot antielegi. Bernt Österman inleder essäavdelningen med att studera Georg Henrik von Wrights brevväxling särskilt med Göran Schildt, men även med Max Söderman. I diskussionerna mel- lan Wittgensteinlärjungen von Wright och Cézannekännaren Schildt görs jämförelser mellan konstnären Paul Cézanne och filosofen Ludwig Wittgenstein. Enligt Österman tampades von Wright med ett stort filosofiskt dilemma, och det ser ut som om von Wright i Schildts bok Cézanne (1947) hittade grunden till den analogi som löste ”hans eget livsproblem”, skriver Österman. Från von Wright förflyttar vi oss till Stellan Arvidson, den svenska litteraturhistorikern, poeten, folkbildaren och socialdemo- kraten, kanske främst känd för sina biografier över 1700-talspoeten Thomas Thorild. Många förknippar också Arvidson med tillkom- sten av den svenska grundskolan. Anders Björnsson ger en översikt över mångsysslaren Arvidson, som i tiderna betraktade DDR som modell för hur den svenska socialdemokratin skulle se ut, och fick se sig slagen när muren föll 1989. I sin lectio praecursoria använder filosofen Jonas Ahlskog sig av W.G. Sebalds roman Austerlitz (2001) för att diskutera hur vi för- står vårt förflutna. Ahlskog granskar och kritiserar den filosofiska distinktionen mellan ett praktiskt förflutet (historia som en del av vår självförståelse) och ett historiskt förflutet (historievetenska- pens kunskap). Avhandlingens röda tråd är tanken att historisk förståelse och frågor om självkännedom är internt förbundna med varandra. Med andra ord inbegriper det historiska förflutna prak- tiska relationer och vice versa. Redaktionen önskar sina läsare en fridfull jul och ett gott nytt år 2018! Jutta Ahlbeck Åbo, 3.12.2017 6 Att ställa frågor till det förflutna FINSK TIDSKRIFT 7/2017 Kollegialt granskade artiklar En minnesvärd man . Biskop Mikael Agricola i 1800-talets bildkonst och litteratur Britt-Marie Villstrand I april 2015 kunde man i Turun Sanomat läsa om en undersökning utförd av Finska Bibelsällskapet. En tredjedel av de tusen tillfråga- de kunde inte svara på vem som var det finska skriftspråkets fader och ytterligare en tredjedel ansåg sig ha mycket dålig kunskap om Mikael Agricola (TS 8.4.2015). Finska Yleisradio ordnade 2004 en omröstning om de hundra mest populära finländarna genom tiderna. I denna omröstning placerade sig Agricola på sjätte plats. Även om kännedomen om Agricola varierar en hel del hör han ändå till de utvalda som har en plats i det kollektiva minnet. Det reformationsjubileum som firas år 2017 har gett orsak att lyfta fram Agricolas betydelse som reformator i Finland. Biskop Mikael Agricola står som bekant sedan 1952 staty ut- anför domkyrkan i Åbo. Redan 1865 inleddes en medelinsamling för ett minnesmonument över Agricola. Ärkestiftet i Åbo hade med kejserligt tillstånd rätt att genomföra insamlingen. Samma En minnesvärd man 7 år sändes ett upprop ut till församlingarna i landet och de upp- manades alla att delta. Insamlingsarbetet pågick åren 1865–1888. Insamlingen ledde dock inte till önskat resultat. I anslutning till den undersökning1 jag gjort kring insamlingen och gemene mans och kvinnas deltagande i den väcktes frågan om hur känd Agri- cola var vid tiden för insamlingen. Mitt intresse koncentrerades till bildkonst och litteratur, och resultatet av den genomgång jag gjort presenteras i det följande. Jag inleder emellertid med en kort presentation av Agricola och av den stormannakult man ägnade sig åt inom det aktiva nationsbygge som pågick under senare delen av 1800-talet. Vem var Agricola? Mikael Olofsson var född i Pernå och födelseåret är beräknat till ca 1510 då exakta uppgifter inte finns. Hans far var bonde och fiskare och Mikael tog därför efternamnet Agricola (bonde). Familjen var inte så fattig som man i 1800-talets litteratur gärna framhöll. Han gick i skola i Viborg och flyttade sedan med sin lärare till Åbo, där han senare prästvigdes. Agricola bereddes möjligheter att studera för Luther och Melanchton i Wittenberg och efter avslutade studier återvände han hem och blev först rektor i Åbo och sedan 1554 av Gustav Vasa (1496–1560) utsedd till biskop i Åbo stift. År 1557 deltog Agricola i den delegation som i Moskva förde fredsförhandlingar efter det krig som 1555 brutit ut mellan Sverige och Ryssland. Uppdraget och resan var betungande och på åter- resan dog Agricola den 9 april 1557 och begravdes i domkyrkan i Viborg. Agricolas största insatser gällde reformationen och det finska skriftspråket. Redan under studietiden hade han börjat översätta delar av Nya testamtet och fortsatte med detta arbete efter hem- komsten. Han översatte också delar av Gamla testamentet. Det var för reformationen viktigt att Bibeln och andra religiösa skrifter fanns tillgängliga på folkets språk. Agricola skrev därför den första 1 I Historisk Tidskrift för Finland 2017:3 ingår en artikel med rubriken Finlands reformator som monument – ett nationsbyggande projekt med förhinder 1865–1888 och i den beskrivs bl.a. insamlingens genomförande och resultat. 8 En minnesvärd man ABC-boken på finska för att göra det möjligt för åtminstone de flesta att lära sig läsa. ABC-boken utkom första gången 1543 och Nya testamentet 1548. Agricola fungerade som sin egen förläggare och betalade vanligen också tryckningskostnaderna (Perälä 2008, 6–8). Sina planer på att få hela Bibeln översatt till finska kunde Agricola dock inte förverkliga. Då hela Bibeln 1642 utkom på fin- ska var Agricola och hans insats redan bortglömda. Sammanfatt- ningsvis kan det konstateras att Mikael Agricolas potential som storman definieras av att han var reformator, lade grunden till det finska skriftspråket och litteraturen och verkade som folkbildare. Han uppmärksammas ännu idag med en egen flaggdag. Särskilt mitten och senare delen av 1800-talet präglades i Finland av intensiv nationalism; ett stort intresse för fosterlandet och dess