2009 Hundraandra årgången Nr 1

”BÖCKER från alla kunskapsområden”. Affisch för Leningrads statliga förlag LENGIZ. Aleksandr Rodtjenko, 1925.

Kommentarer: Mellanösternmetaforer

Charlotte Sundström & Tom Östling Romanen lyste med sin närvaro Marit Lindqvist Uttalsövningar i sömnens språklaboratorium Nalle Valtiala Agatha Christie i gyckelbyxor Timo Hämäläinen Finlandia i moll Susanna Fellman Finland, Sverige och den kinesiska ekonomins framtidsutsikter Tom Reuter Schildt och von Wright

Lösnummer 5,00 €, i Sverige 50 kr. REDAKTION: Huvudredaktör Trygve Söderling Redaktionssekreterare Barbro Enckell-Grimm Niklas Bruun, Kristian Donner, Susanna Fellman, Nils Erik Forsgård, Barbro Holmberg, Martina Reuter, Tom Sandlund, Folke Stenman, Charlotte Sundström, Ingmar Svedberg, Tom Söderman, Clas Zilliacus, Tom Östling Manuskript till Trygve Söderling, Broholmsudden 3 C 21, 00530 Helsingfors, tfn 7592 592 Barbro Enckell-Grimm, Linnankoskigatan 24 A 1, 00250 Helsingfors, tfn 406 345 (fm, kväll) fax 406 934 Prenumerationer, honorar och arvoden: Barbro Enckell-Grimm, Linnankoskigatan 24 A1, 00250 Helsingfors E-post: [email protected] http:// www.kolumbus.fi/nya.argus

PRENUMERATIONS- och ANNONSKONTOR: Postbox 52, 00251 Helsingfors. Prenumerationspris: 1/1 år 40 € 1/2 år 25 €, i Sverige 1/1 år 400,– Skr, 1/2 år 250,– Skr. Annonser: 1/1 sida 100 € 1/2 sida 70 € 1/4 sida 50 € Sampo 800014-102076; Sparbanken Aktia, checkräkning 405511-13963 BIC: PSPBFIHH SWIFT: FI10 8000 1400 1020 76.

I detta nummer medverkar:

Trygve Söderling huvudredaktör för Nya Argus, Helsingfors Susanna Fellman docent i ekonomisk och social historia, Helsingfors Timo Hämäläinen litteraturkritiker, ledamot för bedömningskommittén för Nordiska rådets litteraturpris, Helsingfors Marit Lindqvist radioredaktör, Ingå Tom Reuter professor em., Helsingfors Charlotte Sundström journalist, kritiker, Helsingfors Nalle Valtiala modersmålslärare, författare, Grankulla Tom Östling redaktör, Karis

Modellen på det inklippta fotot är Lili Brik, känd bland annat som poeten Vladimir Maja- kovskijs musa. "Knigi", som hon ropar med kyrilliska bokstäver, betyder böcker. Se litteratur­ översikter och en artikel om prisutdelningspolitik i Finland och Norden inne i tidskriften.

 Hundraandra årgången 2009 Nr 1

Kommentarer: Trygve Söderling

Mellanösternmetaforer

1. BILDEN I SPEGELN oroar. Den över 60-åri- (och egentligen bidrar till dess problem). Jag har ga krisen i Palestina, inklusive Israel, engagerar åtminstone aldrig sett någon återkomma till den bredare än många andra konflikter eftersom den karelska parallellen. så tätt verkar spegla förhållandet mellan ”Väst” och ”de andra”. Parterna skriver historien på vitt 3. LIKNELSER, symboler, metaforer är alltid skilda sätt men för bägge sidor har konflikten politiska berättelser. De lägger sig över kartan, stark moralisk laddning. tolkar den konflikt de beskriver, kan påverka ut- Som liknande speglar eller miniatyrmodeller gången. Det spelar till exempel en roll vem man fungerade tidigare det delade Sydafrika och det anser att var ”David”, vem ”Goliat” under Israels delade Tyskland. De pjäserna har numera lagts senaste attack på Gaza. Framför allt spelar det ner, kulisserna skrotats – även om någon kan- en roll i vilka termer medelklassen i USA tänker ske säger att apartheid aldrig upphörde och att konflikten, eftersom den amerikanska opinionen Berlinmuren aldrig revs. De flyttades till Mel- är den enda teoretiskt sett rörliga tegelstenen av lanöstern. någon betydelse i den globala mentala skydds- mur som omger Israel. 2. INTERVJUAD AV Hufvudstadsbladet under Resten av världen kan protestera – man note- början av 2000-talet och den andra intifadan rar att Frankrikes president Sarkozy snabbt för- drog den dåvarande israeliska ambassadören i dömde attacken som oproportionerlig – men det Helsingfors en intressant parallell. Finland tog spelar egentligen ingen roll, så länge humanitära ju emot och integrerade de fördrivna karelarna, appeller och politiska initiativ studsar tillbaka påpekade hon – varför lever då så många av pa- mot USA:s veto i FN. För resten av världen blir lestinierna fortfarande i flyktingläger, trots att det snabbt obehagligt att inse sin maktlöshet, det redan har gått generationer sedan 1948? därför tystnar protesterna också snabbt och leder Avsikten med jämförelsen kan ha varit att an- inte till sanktioner eller bojkotter. klaga ”araberna” för en oförmåga att ”lösa sina För Förenta Staterna har fördelen med en nära problem”. Men parallellen mellan staten Sovjets allierad, USA-sponsrad och -beväpnad ”väst- och staten Israels ockupation av Karelen respek- makt” i Mellanöstern hittills gått före alla an- tive Palestina var ändå alltför tankeväckande dra hänsyn – med Perry Andersons ord är Israel för att bli populär, t.ex. bland de högerkristna för USA framför allt a proxy that can fight (ett insändarskribenter som säger sig försvara Israel ombud som kan slåss). En av världens starkaste

Nya Argus 1/2009  krigsmakter, samtidigt en självständig ameri- han för några år sedan jämförde palestiniernas kansk militärbas men utan amerikanska soldater umbäranden med judepogromerna. Också ter- i skottlinjen – ett så förmånligt kort spelar man mer som Stor-Israel och Lebensraum (genom inte bort. Anschluss av bosättningar) skulle vara smaklösa Det är svårt att föreställa sig vad som kunde i sammanhanget om inte parallellerna var så up- förändra amerikansk Realpolitik på den här penbara. punkten. Den något egendomliga tolkningen av Den grundläggande fördrivningen 1947–1948 metaforerna ”väst” och ”öst” kvarstår alltså och av 750 000 palestinier från sina städer, byar och Israel fortsätter att som enda USA-delstat delta i marker, genom massakrer och hot, har fördrivits Eurovisionstävlingen. också ur historieskrivningen. Först på senare år har en ny generation av kritiska israeliska histori- 4. EN EVENTUELL FÖRÄNDRING i Mel- ker, inklusive Ilan Pappe (Den etniska rensning- lanöstern måste logiskt sett utgå från väljarna i en av Palestina (2006, sv. 2007)) inlett en do- Förenta Staterna, men framstår just därför som kumentering. Innebörden av den våldshandling så osannolik. Osannolika opinionsskiften har som etablerade staten förnekas fortfarande av det visserligen inträffat också i USA, till och med officiella Israel, liksom den palestinska rätten till nyligen, men Barack Obama (vars farfar tortera- egendom och återflyttning. Fördrivningen 1948, des av britter i Kenya) valdes inte till president kärnan i konflikten, är ett tabu och dolt trauma i på Palestina-kortet. Palestinafrågan kommer sist, Israel och därmed stora delar av ”väst”. Kan en om ens där, på den nya administrationens långa hel stat lida av freudianskt förträngning? lista på nödvändiga policyförändringar för att om möjligt förbättra USA:s anseende efter Bush. Att 5. EN ANNAN UPPSÄTTNING av oönskade stänga Guantánamo Bay är en småsak i jämfö- men oundvikliga paralleller hämtas ur Sydafri- relse med att öppna de Israel-kontrollerade fäng- kas historia – t.ex. det israeliska ”skyddsstäng- elserna Västbanken och Gaza, som också har slet” kallas på den andra sidan ofta för ”apar- jämförts med ghettot i Warsazwa, Gulag-arki- theid-muren”. Styckningen av det palestinska pelagen, koncentrationslägren, indianreservaten Västbanken i små kontrollerbara zoner är slå- och bantustans. Har någon av de här metaforerna ende lik den sydafrikanska bantustan-strategin, den minsta betydelse för en medelamerikan? något som ofta har påpekats av bl.a. Jörn Don- Just i en amerikansk kontext kan man förstås ner, och så länge Israel var beroende av pales- tycka att parallellen mellan palestiniernas och de tinsk arbetskraft från Gaza var parallellen ännu nordamerikanska Native Americans – indianer- tydligare. ”Infödingarna” strömmade ännu un- nas – öden skulle kännas aktuell. Kruxet är att der 1990-talet mellan Gaza och sina jobb i Is- parallellen inte inger något hopp, att sympatin rael. Den nya vågen av judisk invandring från för indianerna är en sympati i efterhand och att Östeuropa förändrade det scenariot till palestini- alla kolonisatörer ser sig berättigade att ”skydda ernas nackdel och från och med 2001 har Israel sig” mot ”infödingarnas terrorism” så länge den istället, i samarbete med Egypten, låst dörren etniskt och kulturellt motiverade utrotningen och kastat nyckeln: Gaza har avvecklats, från och fördrivningen pågår. Ingen chans alltså till bantustan till friluftsfängelse. sympatier för Palestina i västerländska pojk- Situationen är som i en belägrad stad, till ex- böcker på länge. empel Leningrad 1941–44. Trots total kontroll Termer som ”ghetto” och ”koncentrationslä- över kust, gränser och luftrum anser sig Israel ger” aktualiserar en annan parallell. Både pa- officiellt inte ockupera området, kanske för att lestinier och judar är ju semitiska folk (termen det enligt den fjärde Genèvekonventionens til�- ”antisemitism” bör alltså användas om hets ock- läggsprotokoll (som Israel visserligen inte har så mot bägge) som drabbats av förföljelse och undertecknat) skulle innebära ett moraliskt an- utrotning. Men där judarnas Shoah, Förintelsen, svar för den ockuperade befolkningen. Tvärtom självklart ingår i västvärldens medvetande, gör har tillgången till mediciner, mat och bränsle palestiniernas al Nakba, ”katastrofen”, det inte. strypts till bråkdelar av läget före belägringen. Till exempel fick dåvarande utrikesministern Gaza har alltså blivit ett väldigt experiment i Erkki Tuomioja ta emot hatiska reaktioner när isolering och utsvältning av en tätt hopträngd be-

 folkning på 1,5 miljoner, vilket omvärlden inte Uppgiften är otacksam och ger knappast poäng har uppmärksammat. Uppmärksamhet får bara i Washington, men den kunde ge oppositionen försöken till fängelseuppror – Hamas’ primitiva mot dagens bokstavliga dödläge ett fokus, samla raketer – som i sin tur förser Israel med moti- en dossier med större tyngd än de akuta protes- veringar att bestraffa området, med en militär terna (som givetvis också behövs). Bland de se- och teknologisk övermakt som för tankarna till nare hade uppropet ”Stoppa massakern i Gaza!” Hitlers och Mussolinis bombning av Guernica undertecknats av över tusen svenska kultur­ 1937. arbetare när det publicerades i Dagens Nyheter När humanitära organisationer protesterar, i början av januari. Bland namnen fanns t.ex. svarar israeliska politiker och militärer med att Tiina Rosenberg, Peter Birro, Cecilia Lindqvist, anklaga Hamas – och i Libanon Hizbollah – för ­Suzanne Osten, Nina Lekander, Channa Bankier, att använda civilbefolkningen som ”gisslan” och Peter Mosskin, Åsa Linderborg, Ulrika Knut- ”mänskliga sköldar”. Israel använder inte meta- son, Thomas Tidholm, Virpi Pahkinen. I Fin- foren ”mänskliga sköldar” om sina över 200 il- land är intresset för omvärlden mera obefintligt legala bosättningar på Västbanken, för att inte när vi inte berörs direkt. En nätadress, ”Ärende: tala om själva staten Israel. Gaza”, med ursprung i franska Ligue des droits Ytterligare en metafor är den om ”återvändan- de l’homme, samlade här några hundra namn. det”. En judisk storhetstid (bl.a. ska kung Sa- Som initiativtagare stod Kristin Olsoni, Mika lomo ha haft 700 hustrur) kring år minus 1000 Böök, Thomas Wallgren och Laura Lodenius. tas som motivering för en nykolonisering när- mare 3000 år senare. Man tycker att araberna 7. I EN LÅNGVARIG släktfejd eller ett inbör- med större rätt kunde göra anspråk på Alhambra, deskrig, till exempel the troubles i Irland (1969– eller Sverige på Finland, men så där fungerar det 2001) eller i Palestina (1948–), blir kedjan av naturligtvis inte. En del ättlingar till de ester som anklagelser snabbt oöverskådlig. Varje vålds- flydde till Sverige under och efter andra världs- handling motiveras med närmast föregående kriget har efter Sovjets fall fått tillbaka rätten till våldshandling från den andra partens sida, tills sina fäders jord, men för palestinier gäller åter- konflikten av utomstående bara upplevs som en vändandets metafor inte. omöjlig härva. Dessutom kan till och med talet om ”parter” vara vilseledande, om den sugge- 6. KONFLIKTENS LÖSNING skulle kräva att rerar en bild av en paritet som inte finns – en man erkänner vissa realiteter. En är att redan högteknologisk pansarvagn är inte en ”part i en FN:s delningsplan för Palestina 1947 (som inte konflikt” när den kör över en rostig cykel. följdes) var djupt orättvis mot den palestinska När metaforerna lagt sig alltför tätt över verk- befolkningen. En annan att vi i dag inte har en ligheten kan man behöva återvända till enkel stat och två ”ockuperade områden” (den offici- body count. Dödsoffren under den första inti- ella termen i FN). Israel ockuperar de facto hela fadan (1987–2000, 13 år), militära och civila, Palestina – Gaza och Västbanken är bara interna har av israeliska www.btselem.org uppskattats behållare för en etniskt utrensad, oönskad pro- till 1549 palestinier och 421 israeler, eller 3,7 blembefolkning. Den serie av händelser som har på en. Under den andra intifadan (2000–2008, 8 förvandlat Palestina till Israel borde dokumente- år) har 4.850 palestinier och 1.062 israeler dött, ras av en internationell domstol, kanske med fö- eller 4,6 på en. Under den israeliska attacken på rebild i Russell-tribunalerna 1967 (i Stockholm Gaza kring årsskiftet dödades under 22 dagar och Roskilde) som granskade USA:s krigsför- 1.300 palestinier och 13 israeler, alltså 100 dö- brytelser i Vietnam. Vem axlar i så fall rollen dade palestinier på varje dödad israel. av arvtagare till Bertrand Russell och Jean-Paul Seger? Som Isaac Deutscher skrev till Ben Gu- Sartre, tribunalens ordförande? Har Nelson rion efter sexdagarskriget 1967: ”Man kann sich Mandela, Naomi Klein eller Arundhati Roy till- totsiegen”. räcklig auktoritet? 9.2.2009

 Prosa 2008: Romanen lyste med sin närvaro

Barndom, ungdom, mandom. Bio, ryssar, mammor. Det finlandssvenska roman- och essä­ året 2008 kännetecknas inte av formexperiment. Några undantag snarare bekräftar regeln: det rotfast lineära berättandet dominerar. Åbo träder fram som en drömlik kuliss. Barn far illa. Folk mår dåligt också i Österbotten. Ryssarna är underliga, ankdammen lockar till skratt. Allt är som förr, inget är sig likt. Novellen lyste med sin frånvaro år 2008. Bland romanerna fanns många fullträffar.

Barndomen Charlotte Sundström: Så härligt att hitta en ny när de ser honom. När Pete har vuxit ur de ärvda författare, okänd men stark, med en bra berät- pojkkläderna blir hon slutligen Riitta. Könet, li- telse. Det är som att öppna en oansenlig ask och vet, allt är instabilt här i världen. Slumpen avgör hitta en vacker och värdefull pärla inuti. Nåja, vem din själ råkar förälska sig i, om mamma pärla ger nog fel association när det gäller Paula är en strävsam sömmerska från Jyväskylä, om Penttinens Tyst längtan – här har vi snarare att pappa är en snäll och religiös taxichaufför och göra med ett färgstarkt, sensuellt stycke tyg. om du själv blir flicka eller pojke. Men hur det Årets stora överraskning, ja, man kunde näs- än blir så är det livsavgörande. tan säga årets finlandssvenska roman är skriven av en 64-årig sverigefinländare och hittas mitt Tom Östling: Romanen växer till en mäktig fresk ibland pamfletterna på Sahlgrens förlag. Paula över finskt liv efter kriget fram till den begynnan- Penttinen presenteras av förlaget som grafisk de urbaniseringens 60-tal. Hos Penttinen finns designer, illustratör, konstnär och spelman. Tyst en sprudlande berättarglädje. Språket är enkelt, längtan är hennes debut. sinnligt och konkret. Det finns en gestaltskapan- Penttinens förhållningssätt till kön fascinerar de visuell kraft i hennes sätt att skriva. Den lilla mig. I början svävar själen fritt. (Eller så tolkar flickan tycker om att ligga på rygg under bordet i jag det i alla fall: ”Jag flög bland jättelika mole- syateljén och gå med fötterna uppsträckta under kylmoln för att uppleva stjärnornas födelse, su- bordsskivan. Som lite äldre tvättar hon mormor pernovors och nebulosors våldsamma explosio- i bastun i en skildring som går över flere sidor. ner”). Det är fortsättningskrig i Finland och ”sjä- Småningom vidgas flickans revir. Som inack- len” förälskar sig i en soldat, trasslar in sig bland orderad lärdomsskole-elev börjar en verklighet hans skäggstrån varifrån den under älskogen med hägrande konststudier gry. halkar neråt ”och det oundvikliga hände”. Det blev ett välskapt flickebarn, skrev mor Helmi till CS: Vid 13-års ålder har flickan läst en enda sin Otto vid fronten. Men plötsligt, några sidor bok... senare, är det inte alls någon Sini-flicka som sit- ter i sandlådan utan en Pete. ”Du har blivit stora TÖ: Tyst längtan blir undan för undan en släkt- pojken nu” säger mammans sömmerskekunder saga med mörka stråk av svek, svartsjuka och

 Nya Argus 1/2009 ond bråd död, kvinnor på gränsen till nervkol- för liten, Carpelan passar inte i den. Mera snor, laps och män, som – om de inte bedövar sig med piss och pojkstreck! Mindre ljus, skymning och sprit – oljiga om händerna går upp i sitt värv. skuggor. Det är temperamentet det kommer an på. Carpelan målar med ljus, valörerna är fina, CS: Mycket handlar om skam, men mest hand- alltigenom. Livets skuggspel fångat. Oljemål- lar det om kärlek – obesvarad, förfelad, säll ning, etsning, akvarell. Visst är det innerligt väl men kortvarig. I scener som dryper av liv och ciselerat. En bön till barnet, Kronohagen och kropp fångar Penttinen kärlekens innersta vä- livet. sen, som scenen du nämnde när Riitta tvättar sin mormor Selma i bastun eller när en kalv, CS: Till barndomsskildringarna kunde man som hade turen att födas under natten kan stjäla också räkna Bengt Ahlfors På Bio och till vissa till sig några timmar hos sin mor och dia den delar Lars Huldéns Känt och okänt folk och fä. första mjölken, den som annars hade gått till Här går man inte in i barnets värld med hull och Selmas kalvdans. hår, utan barnet ses och skildras av den vuxne som minns tillbaka. I På bio handlar det också TÖ: Tanken går till 50-talets goda finska film- om ohämmad nostalgi, i det här fallet enbart en melodramer. Boken förtjänar en snar översätt- positiv sak. Oj, vad jag avundas en barndom där ning till finska. Den är så genuint finsk att jag man har kunnat springa på biografer – många vid läsningen nu ofta tror mig läsa finska, fast olika biografer! – redan som liten kläpp. Ahlfors språket är god svenska. För Sahlgrens förlag bok är en hyllning till en konstform som på nåt är Penttinen ett kap. Hon förtjänar minst lika förunderligt sätt var både mera konst och mera mycket uppmärksamhet som Susanna Alakoski, folkligt tidsfördriv förr än vad den är nu. Ahlfors men hur ska det ske då boken kommit ut i Fin- varvar sina minnesbetraktelser om Zorros märke land? och andra stora filmupplevelser med hyllnings- Solveig Rabbs episodroman Surrogat och dikter till vackra damer han såg på vita duken predikanter är även den en mogen författares och åtrådde. Filmer som just Zorros märke tas verk. Också den handlar om en flickas uppväxt på allvar och Ahlfors visar klokskap bland an- och stilla kamp i ett religiöst hem på landet. Sto- nat när han drar sig för se om dessa storheter rasystern blir en förebild för frigörelsen. Kapit- i barndomen med den vuxnes kunskapsmättade len skildrar märg- och stämningsfullt episoder och upplevelsetrötta blick. ur vardagen. Det lugna berättandet är innerligt. Minnet är sannerligen inget att lita på. Inte Författaren kan fånga stunden i detaljer eller författare heller. Att läsa Lars Huldéns senaste längre förlopp som etsar sig i läsarens minne. ger mig en märklig känsla av att falla. Falla ut Det kan gälla t.ex. ritstiftens märken i rullgar- ur verkligheten. Jag som annars läser allt som dinen som används för mörkläggning under fiktion, dvs. också när jag läser Hesaris och Hu- kriget, eller flickornas tysta samarbete för att i sis nyheter om morgnarna funderar jag på berät- smyg för de vuxna smita i väg till lördagsdan- tande, struktur, bakomliggande ideologier – mig sen. Boken är chosefri och skickligt kompone- lyckas Huldén bringa ur fattningen. Ja, jag blir rad. Det är det första verket av Solveig Rabb faktiskt aningen uppskakad av hur Huldén hand- som jag läst. skas med sanning, lögn och minne. Ta nu novel- Bo Carpelan är fin och stämningsfull. Kanske len/skrönan ”Mitt första mord” som exempel. alltför mycket av detta för min smak. Jag kom- Med detaljskarp och kylslaget registrerande stil mer på mig att ställvis fängslas, ställvis lång- redogör Lars Huldén för sitt första mord på en ledas av Barndom. Det beror på humör. Om ung, försvarslös flicka som han till råga på allt jag morgonpigg läser en eller två korta kapitel tänkte våldta först. Berättelsen är olidligt hemsk på tåget träffar det rätt. Men sedan då jag lig- och så påstår denna timida professor dessutom ger hemma och ska läsa boken på allvar... då att den är sann – att han är en mördare. I följande blir det för vackert. Kritiken som förekommit kapitel fortsätter så Huldén att lätt knappologiskt mot boken, att gossen Davi är så grundsorgsen gå igenom sina olika skriv- och förtroendeupp- – att inget barn kan vara så melankoliskt hela drag inom teater- och operavärlden. Ljuger han tiden, kanske det ligger något i det. Min sko är om dem (också)? Kusligt!

 ren. Atmosfären av ödesnatt vilar över skildring- Män en. Nåden finns men den är alltid en armslängd TÖ: I Kalkutta 75 berättar Petter Lindberg om ifrån. Undantaget det våldsamma slutet blev en jugoslavisk pingisstjärna som cancersjuk lig- boken en stor läsupplevelse för mig. Jag fattade ger och minns sitt liv. Det forna Tito-landet sti- tycke för patetiken i utspelet. ger pikant fram i ortsnamn och detaljer. Stilen är enkel och lätt naivistisk. TÖ: Så har vi den andra fina Åbo-skildraren, Ste- Läsaren får sig till livs t.ex. följande: ”En ping- fan Nyman, vinnare av Söderströms deckartäv- isboll väger ungefär tre gram och kan uppnå en ling med boken Anna är online. Mera träffsäker hastighet på över tjugo meter i sekunden. Det hål kunde titeln inte vara, och boken är fängslande, som den river upp i luften har en diameter på 38 nästan helt ut. Tänk bara på de gotiska stämning- mm.” Men spelet blir också en symbol, speciellt arnas Åbo – Kaskisbacken, Kuppis och Domkyr- när matcherna går sämre: ”I sällsynta fall, när vi kan, kajorna på fönsterbrädet och runtomkring i minst förväntar oss det, slår det okontrollerbara stan. Pojke möter flicka, chattar på internet. Sus- till. Det vanställer vårt spel, blottar våra begräns- pence-faktorn inbyggd. Nyman har säker stil- ningar och avslöjar vår egen dödlighet.” känsla. Det betyder att han förutom miljöerna Ambitionen att skriva om sport och existens är kan skildra studerandes fritid och samvaro på dristig. Experter har funnit brister i pingisdelen. ett trovärdigt sätt. På en fest talas det t.ex. om Jag tycker det övriga livet efter en lovande bör- skillnaden mellan klassisk musik och rockmu- jan blir alltmer schematiskt. sik, intressant i förbifarten. Drömmar beskrivs Författaren skriver med också i pingis van- och tolkas. Huvudpersonens kylskåp har ”tarror” lig underskruv. Det innebär att mycket lämnas med Strindberg-citat. Stilfullt fortskrider storyn. osagt. Tyvärr blir helheten alltför undanglidande De trådlösa manickerna som omger vardagen bär för en hel roman. på en öppning mot det irrationella. Bredbandets Efter tre romaner på kort tid står det klart att text och bilder gör gatstenarna svettiga att gå på. Petter Lindberg kan konsten att skriva, även Vissa svenska uttryck som ”kom igen” stör mig rymdäventyr. Något coolt och kameleontaktigt (men kanske unga pratar så i Åbo?). Mest störs finns det hos honom. Han är långt från det skit- jag i alla fall av slutet. Detta är ett evighetsämne: förnäma och kryptiska, lite släkt med Erlend hur sluta en bra bok hyggligt. Jag tror inte att Loe. Var finner vi Lindberg härnäst? Hitchcock skulle ha ändrat sitt manus till Fåg- larna på basen av Peter Nymans roman – vilket TÖ: Peter Sandströms Gigant blev vid sidan av bakpärmen påstår. Gåtan förblir olöst. Anna är Penttinen bokårets stora överraskning för mig. online snuvar mig på konfekten. Deckare ska Jag har tidigare läst novellsamlingar av honom. inte ha öppna slut. Men det här är visst en fanta- Det finns i dem en känsligt skildrad sårbarhet sy-deckare. Min första bekantskap med genren. t.ex. i relationen mellan syster och bror. På grund Synd på en annars bra bok. av tidsspannet som infinner sig mellan den här översikten och böckernas release så har jag läst CS: Jag skulle kalla boken en gammaldags recensioner och hört kommentarer om Gigant. spökhistoria. I Sverige är thrillern en genre som Alla har inte varit positiva. Han är så macho, har har blomstrat så de senaste åren att man ibland jag hört sägas. Så jag började läsa boken. Den undrar om där längre kommer ut nåt annat än blev en liten uppenbarelse. Det finns ingen som deckare och kriminalromaner. Här hemma har hos oss just nu beskriver barns utsatthet så frä- det däremot varit ganska glest mellan mord- och tande lyhört som Sandström. Staden Åbo öppnar ond bråd död-historier skrivna på svenska. Man sig som ett fält för spel och passioner. Där bor förstår alltså förlaget Söderströms vilja att med de äldre. I Österbotten finns barndomen och så- sin thrillertävling råda bot på bristen. ren. Sandström för faktiskt tanken till Dostojev- Den nordiska trenden har ju varit att skriva i skij och Christer Kihlman i förmågan att skilda en starkt realistisk tradition där polis- eller det söndring och tärande emotioner. Gigant handlar grävande journalistikarbetet sätts i fokus. Sam- om den storvuxne lille mannen, hans barndom hällskritiken har varit om än inte alltid skarp och vänner. Det finns inget lättköpt hos författa- så åtminstone starkt närvarande, kanske ibland

 mest som alibi för de skildrade råheterna. som de bor i träder fram i mild strålglans. Alander En som redan lite grann ruckade på realismen skildrar sina typer med en sträv ömhet. Mottot av var Stieg Larsson med sin övermänskliga hu- Hugo Claus är skäl att lystra till: ”Jag är som de vudperson Lisbeth Salander i den s.k. Millen- flesta andra, jag har en hemskt eländig önskan att niumtrilogin. John Ajvide Lindqvist överskred bli älskad. Därför skriver jag-” med sin Låt den rätte komma in gränsen och vi klev in i det övernaturligas värld. Stefan Nyman Fler brott är helt inne på den här nya linjen. Skickligt för- CS: Poeten Torsten Pettersson belönades även valtar han allehanda rekvisita från folktro och han i Söderströms thrillertävling 2008. Med Ge populärkulturellt allmängods (Nymans huvud- mig dina ögon skriver Pettersson in sig i den ämne är inte överraskande folkloristik), såsom mera konventionella (eller kanske klassiska tvillingmotivet, speglar, drömtydning, svarta skulle klinga bättre) realistiska raditionen, med fåglar som beter sig allt mer hotfullt... en erfaren kommissarie i huvudrollen. Hjälten Jag håller med dig Tom att Nymans trumf är heter Harald Lindmark och platsen är den fik- den effektfulla skildringen av Åbo. Som utexa- tiva finlandssvenska ”huvudstaden” Forshälla, minerad från Åbo Akademi ser jag tillbaka på någonstans i Euraåminnetrakten. Notera att det staden med nostalgisk värme, men boken på- inte är fråga om en kuststad! Här blir en kvinna minner mig om andra saker: om krånglande kär- brutalt mördad av en person som verkar ha se- lek och om den ensamhet och den existentiella riemördarens kännetecken. Kvinnan är avklädd, ångest som de tidiga studieåren kan innebära, på magen har mördaren ristat in bokstaven A och särskilt för den inflyttade, rotlösa. Det är de här offrets ögon är utskurna. känslorna och upplevelserna som Nyman så oer- Ge mig dina ögon är ett gediget hantverk, men hört skickligt stöper om i det kusligas form. jag tycker inte att romanen erbjöd något särde- Och, vill jag ännu tillägga, boken är alltså ge- les nyskapande. Lindmark är en fårad hjältepolis nuint skrämmande: efter en kvälls sträckläsning med privata sorger, i bakgrunden ser vi den duk- drömde jag hemska, blodiga mardrömmar hela tiga – unga – kvinnliga polisen med ambitioner. natten och jag vågade inte stiga upp för att gå på Brotten är äckligt brutala, och så vidare. Ibland vessan under natten, för jag var så rädd för vad tycks mig romanen rentav som en pastisch, men som kunde möta mig i spegeln. utan att författaren löper linan ut. Styrkan ligger i fokuseringen på offrens livsberättelser; en röd TÖ: Rainer Alander är också online i Blue Lady, tråd som löper genom berättelsen är viljan att ge utan modern teknik inblandad. ”Där låg min far de mördade ett ansikte, ett liv och därmed väcka och knullade för fullt med moster Astrid. Båda etiska grubblerier hos läsaren om människoli- två var nakna. Astrids rödmålade fingernaglar vets värde. Men vad gäller grundkonstruktionen satt som rovfågelsklor i fars bleka skinkor.” Så kan jag bara konstatera att det här har nog P. D. kan det låta. Alander är en arbetarförfattare av an- James plus en massa svenska författare skrivit nat slag än Åsbacka och Sandström. Tom Paxals förr. förra roman rörde sig på samma latitud, men på ett mjukare sätt. Alander är förment hård. Bakpär- Struggling love är Staffan Bruuns nionde Burt men nämner Charles Bukowski. Mitt i prick! Jag Kobbat-deckare. Bokens McGuffin är ett basf- läste en översättares omdöme om Bukowski. Han band från 60-talet som möjligtvis innehåller är på många sätt lätt att översätta, använder bara en aldrig tidigare spelad Beatleslåt. Bandet för 300 ord. Det är svårare att översätta Proust för Kobbat rakt i famnen på kristna fundamentalis- han använder betydligt fler ord. Men både Proust ter från den amerikanska södern och på en snygg och Bukowski placerar orden rätt. Bägge är bra danska. författare. Alanders senare prosa har jag inte läst, Bruun brukar bjuda på väl uppbyggda och men hörspel har jag hört. Också han är en driven riktigt spännande intriger. Inte sällan roas man författare, lyhörd för språkets nyanser och med kungligt tack vare hjältens unika personlighets- sinne för situationer. Mot slutet av Blue Lady kombination: stockkonservativ flegma doserad knyts säcken ihop på ett fint sätt. Sjömannen och med en god portion rådighet, när det verkligen hans kvinnor skildras kärleksfullt, och Stockholm behövs. Det är ställvis bra också nu, man vill

 begärligt ha reda på basf-bandets hemlighet. läsa mera om hur det gick sen, efter rapporte- Men flytet bryts emellanåt av en mässande, far- ringen om den hemliga organisationen Tvångs- broderligt snusförnuftig ton – det här sker i syn- svenskans ovänner – utsattes Bodil för hämnd- nerhet när danskan (alltså läsaren) ska upplysas aktioner efter att ha avslöjat Svenskfinlands al- om och undervisas i Beatlesmusikens storhet. Qaida? Tyvärr förblir det i titeln utlovade sexet Också förhållandet med danskan är tradigt på infantil sms-nivå – eller finlandssvenskt sex skildrat; damen ifråga har nånsorts tics som gör kanske inte är roligare än såhär? att hon alltid spiller på sig vid matbordet. Skit- Ofta är det dock avslappnat på ett somrigt kul. Not. Det är förvånande med dylikt ordspill, rödvinsläppjande sätt. Att läsa den här boken i vanliga fall brukar ju saker som upprepas gång ger lite samma stämning som att vara ständigt på gång i en bok betyda något viktigt, antingen smålullig på sommarstugan där bag-in-boxarna för tema eller intrig. I det här fallet icke. Jag aldrig tar slut. Det är skönt, roligt och emellanåt minns med saknad den frejdiga 20-åriga akti- flyger tanken ganska långt. visten som Burre-gubben hade ihop det med för några böcker sedan. *** CS: Finlandssvensk teater behandlas i antologin Svenskfinland Replik. Om finlandssvensk teater i samtiden, TÖ: Lena Linderborgs Sprit sex och kulturfon- sammanställd av Rita Paqvalén och Tiia Stran- den är en bok som kunde uppdateras. Vilka här- dén. liga satirer kunde inte skrivas om det som hänt Det är framförallt två saker som slår mig när på sistone. Det roliga med Linderborgs bok är jag läser Replik, som alltså är ett försök att för- att den är så sprallig. De kringresande damerna ankra och skapa debatten om den finlandssven- utgör ett komiskt par, fotografen rik och repo- ska teatern i samtiden. Det ena är att No Return, tern mera allmoge. Traktor Alban-stämningar Viirus kritikerrosade publikflopp, återkommer i ute i bygderna och lokala gemytgrytor skildras så många av texterna att man kunde frestas att med erfarenhetens kranka lustighet. Boken är en tala om ett ledmotiv. Det andra är dramaturgen inmutning av det slag som Fritt fram i radion en Anna Simbergs uttalande i ett samtal kring om gång var. Dags för uppföljningen Sprit, sex, snus vad genusdebatten inom finlandssvensk teater och Magma. ledde till. På tal om Svenska teaterns storslam Grottmannen säger Simberg att den är ”skriven CS: Absolut. Frejdigt iväg till Jakobstad bara för i den här Järn-Hans-traditionen [Järn-Hans är ett möte med snusanarkisten Patrick Wingen. en roman av Robert Bly], som ska förstärka Sex, sprit och kulturfonfen är något så ovanligt mäns manlighet. Den är ett politiskt manifest, som en pamflett förklädd till en de finlandssven- mer eller mindre. Det är så synd om männen ska tanternas egen On the road. Det är härligt vars manlighet har blivit påhoppad av feminis- knäppt, särskilt början. Man följer gärna med terna, ungefär så”. På detta svarar skådespela- Bodils och Maj-Britts resa, som såklart börjar i ren Kim Gustafsson: ”Herregud, det är ju sant Ekenäs, via bland annat den lyckliga staden Ny- – jag hade inte tänkt att den var så hemsk” varpå karleby (men enligt en ny undersökning är visst författaren Malin Kivelä lägger till: ”Den är far- Larsmo lyckligast, eftersom folk där skaffar en lig alltså!” massa barn, aldrig reser nånstans och aldrig skil- Likheterna mellan dessa två föreställningar är jer sig eller hur det nu var) tills man äntligen når att varken No Returns ensemble eller Grottman- klimax, ”Svenskfinlands rövhål”, skräckhålan nens enda skådespelare Sixten Lundberg verkar Löök någonstans mellan Borgå och Liljendal. vilja sluta spela respektive pjäs. ”Den här ska Huvudpersonen Bodil har fått trettio tusen euro vi spela i 30 år”, vill jag minnas att Tobias Zil- av Kulturfonden för att undersöka och skriva om liacus uttalade sig i DN – och visst har man Svenskfinland, detta mytologiska men också klämt några festivaler och gästspel sedan No högst konkreta och autentiska kustområde. Vit- Return (på svenska) försvann från Viirus egent- sen hinner kanske börja gå på tomgång innan vi liga repertoar efter en spelsäsong. Skillnaden är kommer till slut, alla trådar knyts inte ihop all- att Grottmannen fortfarande lever och mår på deles tillfredsställande. Jag skulle t. ex. ha velat Svenska teaterns repertoar.

10 Jag nämner det här för att de här två uppsätt- hos Samuel Beckett. Humor är i vilket fall som ningarna verkar vara ett slags symboler för vad helst visdom. Jag ska inte avslöja för mycket den här boken talar om, nämligen var smärt- men konstaterar att den snart 80-årige Thomas- punkterna finns i den finlandssvenska teatern. sons väg mot döden i sin faktiskt smått komiska (Den stora) publiken vill inte ha det som en tappning kunde vara en nåd att stilla be om. samstämmig kör av teaterarbetare och -kritiker utnämner till 2000-talets främsta teaterhändelse TÖ: Peter Sandström brinner, Åsbacka destille- på svenska i Finland, utan söker sig till en lätt- rar. Eller: båda brinner, men på olika sätt. Efter smält underhållningskväll i en grottmans säll- att ha läst flere panegyriska recensioner tycker skap. Det här är ju inget nytt och de enskilda jag mig förstå, men har svårt att låta mig bäras texterna i antologin ger heller inget klart recept av berättelsen om den beckett-aktiga figuren på hur man ska förändra sakernas tillstånd. Men som rör sig i liten och minns i stor radie. Bäst läser man antologin i sin helhet märker man att tycker jag om Estonia-temat, det långa avske- redaktörerna skickligt har byggt en dramaturgi det till hustrun. Så finns där en härlig typ som där basfakta så småningom byggs på med för- står på gatan med sin rollator och orerar. Sämre djupande texter. tycker jag om barocktemat Bach-Buxtehude, Själv uppfattar jag Maria Lundströms text om och orgelbygget i den trånga våningshuslägen- en etisk teater som höjdpunkten. ”Sök konsten i heten. Symboliken känns påklistrad. Jämfört dig själv, inte dig själv i konsten” uppmanar hon med Carpelans prosa är Åsbacka rejäl och lite med ett Stanislavskij-citat. kantig. Spånorna yr när han hyvlar, långa tag. Vad är det då mer än trettio tusen människor Ibland naivism, på knivseggen. Här finns en fat- har sökt och kanske funnit i Grottmannen? El- tigman-rik-i-anden-realism, där epifanin består ler hellre, vad är det i dem själva de önskar be- i att koka kaffe eller te och ta kopparna ur disk- kräfta genom att se den? Det som gör mig illa skåpet, ställa fram en stol åt gästen att sitta på. till mods är den naggande känslan av att Grott- Höra vad han eller hon har att säga. Och även mannen-publiken trots allt inte enbart har sökt själv säga något. Riktningen är inåt, bortom or- underhållning, utan någon form av konst, alltså den. Väl så! en mening. Frågan blir då om det kan vara fråga om etisk konst, eller om uppsättningen tvärtom, CS: En annan bok om kroppens gradvisa förfall med Kim Gustafssons och Malin Kiveläs ord, är är Janna Thorströms lilla roman Vinterbad. Läsa- såväl hemsk som farlig? ren får på ett mycket konkret och intimt sätt stifta bekantskap med en kropp som behöver hjälp och Kroppen stöd, en kropp som sviker när den behövs. Det CS: Årets skandal 2008 var väl att Robert Ås- finns en hel del fina situationer och det mesta är backas Orgelbyggaren inte nominerades för Fin- befriat från själv- eller medömkan. En säkrare landiapriset. Det här är det mest helgjutna litte- språkbehanding hade gett det poetiska lyft som rära konstverket jag har läst på länge, exaktheten hade behövts för att riktigt få texten att skimra. i formen och strukturen knyts samman med en tematik, rikt skildrad ur många synvinklar och TÖ: Vid läsning av Ulrika Nielsens En bok av med flera berättelsetrådar. Kroppens gradvisa kött och ord blir jag först förbryllad, sedan arg. förfall hänger samman med en andlig uppbygg- Vad är detta för ett postmodernt navelskådande nadsprocess, konkretiserad i orgelbygget. experiment? I sjok av ”uppspeedat” resoneran- Att det här handlar om döden är självklart. Det de försöker författaren väcka frågor om identi- viktigaste är ändå de olika idéerna om hur man tet och kön. Av en story märks högst ringar på kan tackla döden och sorgen. Åsbacka skriver så vattnet. Naturligtvis är identiteten sviktande och vackert om hur konsten, litteraturen och musi- könet bitchigt bådadera, språket en blandning av ken kan hjälpa människan att i viss mån komma forskar- och porrjargong. På väg i den tunna bo- till rätta med död och sorg. För läsaren är roma- ken blir jag snabbt en främling. Det provokativa nen Orgelbyggaren i sig smärtlindrande; och då lämnar bara en kall eftersmak då känsla saknas. avser jag den knappt skönjbara humorn – betyd- Jag tvingas inse faktum: utestängd. Kanske de ligt mera dold, men också mycket varmare än förstående läsarna infinner sig.

11 CS: Hon infinner sig här. Jag blir inte alls arg Hämäläinen sticker med barnet, utan skandal. utan jätteglad när jag läser Nielsens bok om hur Tiden har alltså gått framåt. ”Vi ville inte vara kött och ord flätas samman i hennes författar- som de där paren av lönnfeta 35-åringar i match- värv. ande marimekkotröjor som klappade varandras Jag tilltalas av det som verkar repellera dig...fi- magar på förlossningsförberedelsen.” Slutsat- losofin, sexualiteten, intertexterna (hon nämner sen: bra med barn, sämre med äktenskap i ung bl. a. Héléne Cixous, Sarah Kane, Sonja Åkes- ålder; utan mognad, utan insikt om sin livsbe- son i en litteraturförteckning). Det är ärligheten, stämmelse. ”porren” jag tycker om. Men jag kanske ändå inte skulle kalla det porr, det ger konstiga ass- CS: Jag faller för samma texter som du – och sociationer till den ena partens ständiga överläg- därtill gillar jag Janco Karlssons ”Manhålet”. senhet, den andras underkastelse. Jag bara väntar på att denne utmärkta kolumnist och antologiskribent ska ta sig an något större Jag ser också öppningstextens skildring av lustan skönlitterärt. Han är rent strindbergsk i sin fre- som en språngbräda till de kommande kapitlen, nesi och självironi: som bland annat skildrar skrivandets lustprinci- ”Ibland om kvällarna kollade jag in den för- per och den helkönade varelse – den ”hän” som vandling som Elvis genomgick efter sin skils- författaren blir i skrivandet: mässa. Ännu kring 1970-talet var han minsann ”När jag skriver är jag kuk och föderska: Det en välskuren nallebjörn med en utstrålning utan finns ingen brist; jag behöver ingen”, skriver like. Men redan några år senare stod han med Nielsen. Här beskrivs helt enkelt fenomenet flow igensvullna ögonlock och elefantröv och mutt- – sant, bra och exakt. En bok av kött och ord är rade obegripligheter i mikrofonen, nervöst trum- inte bara en bok om skrivande, än mindre endast mande på den med de uppsvullna ringprydda en bok om Ulrika Nielsens skrivande; den är en fingrarna. Hela mannen hade förvandlats till en samling prosadikter om arbetets lust och vånda. enorm anläggning där olika kemiska preparat Jag kommer att tänka på Freuds definition på det förbrändes utan avbrott”. meningsfulla livet: att älska och arbeta. I skildringen av sitt öde som frånskild far var- var Karlsson storslagna jämförelser som denna Även här finns kroppen och åldrandet med, nu i med verkligt berörande stycken som handlar om symbiotiskt förhållande med arbetet: ”Ju mer hon vardagen med barnen. skrev, desto fulare blev hon. Ju mer hon ville, läs- Det finns flera bra texter; Sofia Torvalds vågar te. Hon förändrades. Det var våldsamt. Det nådde ta upp den tabubelagda ensamheten, hur otrev- anletsdragen ett efter ett och förändrade proportio- ligt man kan tycka att ens eget sällskap på riktigt nerna mellan dem, gjorde ögonen större, blicken är. Annika Hällsten sätter tingen i perspektiv när mer sorgsen. Djupa veck mellan ögonbrynen. Mitt hon skriver om den ofrånkomliga skilsmässan ansikte är förstört, titta inte på mig. Det var den boken”. som döden innebär: som barn förlorade hon för- äldrar och syster i en brand, som vuxen en för Familjen tidigt född dotter. TÖ: I Skilsmässoboken, redigerad av Solveig Som helhet ger nog Skilsmässoboken ändå ett Arle och Nora Hämäläinen ser folk tillbaka på försiktigt intryck. Merete Mazzarella som läm- livsskedet, som börjar vara legio i dag. Både nar ut sig totalt i boken om barnbarn (se nedan) män och kvinnor skriver. Stilnivån varierar från skriver intressant och analytiskt om skilsmässan en Marianne Backléns omedelbart gripande – men på svalt avstånd. Och kärleksteori i all ära, text, med brevutdrag ur krisens mitt, till Nora men Göran Torrkullas text är nästan en parodi på Hämäläinens distanserade. Den som multikultu- filosofiskt fikonspråk. Med detta vill jag förstås rell betraktade Backlén gillar inte benämningen inte säga att det måste vara personligt upplevt, multikuturell. Hon stakar ut den svåra vägen än mindre privat för att det ska vara givande för via Trinidad till ett Helsingfors med tre tonårs- läsaren. Men Pia Ingström hade verkligen rätt barn och ont om pengar. Hämäläinen väljer sin när hon i sin recension (Hbl den 23.1.2008) ef- namne Nora i Ibsens pjäs som referensram för terlyste mera ”kött och tårar” – vilket man finner skilsmässan. Pjäsens Nora stack i väg utan barn. i följande verk: 12 En av årets höjdare handlar om att vara farmor. Attianese berättar historien så att dottern kom- Merete Mazzarella har aldrig varit så självutläm- mer till tals i vartannat kapitel, och i vartannat nande som i När vi spelade Afrikas stjärna. En kapitel är det mammans tur. Det psykologiska, bok om barnbarn. Boken har också väckt stor för att inte tala om det moraliska övertaget inne- uppmärksamhet; hon alltså inte bara påstår sig has ändå av dottern. Mamman, som ju borde bryta ett tabu, utan gör det faktiskt också. Säl- vara situationen mera vuxen, saknar analysred- lan läses en bok av så många genast och sällan skap och självinsikt. Hela hennes väsen rasar väcker en bok så mycken kaffebordsdiskussion. mot sorgen och när hon kommit ur det akuta för- Många förfasade sig över den utlämnande stilen; lamande tillståndet blir hennes livsinnehåll att hur Mazzarella ärligt redogör för hur illa hon skjuta allt det trista ifrån sig. Det gör hon med tycker om sin svärdotter (nej, författaren använ- hjälp av karlar och konsumtion. Livförsäkringen der sig inte av så starka ord, men det märks nog – som verkar rejält tilltagen – slösas på kläder, tydligt att hon inte gillar sin svärdotter alls). Det möbler och goda fredagsmiddagar för den upp- fanns också de som uppfattade att hon inte äls- vaktande Jyrki. kade sina två barnbarn lika mycket, dvs. att hon Post till vintergatan blir således också en ut- tyckte mera om den filosofiska pojken än om märkt skildring av arbetarklassens/den lägre flickan som mera liknade sin mor. Den läsarten medelklassens vilja att klättra, se bra ut i omgiv- kan jag däremot inte alls gå med på. Vad jag upp- ningens ögon. Men ännu viktigare: den skildrar fattade – och uppskattade – var ett starkt försök dessa klassers totala skyddslöshet. Ingen träder till ärlighet i kombination med en sträng visdom till för att hjälpa familjen, det viktiga är att hålla som inte tillåter en viss typ av politiskt korrekt fasaden i skick. En kort stund får mamman njuta hymlande och gullande med tingens ordning. Vasasocietetens välvilja men lyckan är kortva- Visst vore det underbart om kärleken alltid var rig. Lägenheten på Strandvägen är i själva ver- tålig och mild, aldrig avundades, uppförde sig ket är en hyresbostad – familjen tvingas flytta illa, sökte sitt, brusade upp. Till den mänskliga – och också den arrenderade sommarstugan tas fåfängan hör dock att man inte alltid, varje se- ifrån dem. Snart är mamman tillbaka i den ränn- kund, klarar av att älska – ens sitt eget barnbarn sten som hon gjort allt för att kravla sig upp ur – förbehållslöst. Årets klokaste. och här kommer spriten in i bilden. När man läser Merete Mazzarellas När vi spe- Jag vet att det handlar om det svåra (men inte lade Afrikas stjärna så förstår man att det lönar omöjliga, väl?) att göra något åt sina förutsätt- sig att vara ärlig med sina känslor, annars kan ningar, sin härkomst och den tidsanda man le- det gå riktigt illa. ver mitt i. Men. Jag hatar den här kvinnan och Det visar i sin tur Ann-Helen Attianeses roman det hon utsätter sina barn för. Det är ett hemskt Post till vintergatan. Boken inleds med en tra- svartvitt förhållningssätt till en romanfigur, men gisk olycka, familjefadern dör i en bilkrock och jag påstår nog att min upplevelse bottnar i tex- lämnar efter sig fru, en sexårig dotter och en son, ten. Jag frågar mig om det, just tack vare tex- ännu baby. Här börjar en familjs våldsamma tens starka parti för dottern, i själva verket vore spiralrörelse neråt skildrad av dottern och mam- bra att sätta stämpeln ungdomsroman på Post man. Läsaren sugs med, och det är inte lätt men till Vintergatan. Med detta menar jag naturligt- man vill inte heller lägga boken ifrån sig förrän vis ingenting förklenande, utan snarare att det man har kommit till punkt. är synd att den finlandssvenska litteraturen i sin Det här är också en tidsskildring och en be- litenhet inte riktigt tycker sig ha råd med den skrivning av en specifik plats och social situa- genren. tion. Det är 1960- och -70-tal i ett småborgerligt Vasa. TÖ: Om Michaela Sundströms De vackra kusi- Som läsare blir man rosenrasande över det nerna kan jag bara säga att den inom sina pärmar oförstånd som möter såväl mor som barn, vare förenar bygde- och kultursvenskhet i en märklig sig det handlar om dagistanten som ska tvinga mix. Här finns en mytisk nyländsk cowboy. Så barnen att tala om sina pappor och skriva fars- finns det juristtyper. Extra upplägg! Tyvärr spre- dagskort eller ”förstående” släktingar som mest tar delarna åt olika håll, romanen som helhet är är ute efter att tillrättavisa och döma. en rad svårförenliga snapshots. Den annars sym-

13 patiska du-formen blir manerisk. Inmutningen lös. Negativt är det ibland dryga tilltalet och den av ett nytt (?) hörn, advokatbyrån, i finlands- ställvis grumliga stilen. svensk prosa hörs enbart som klapper från högra Bäst minns jag den första och de sista av bo- klackar. Språket har ofta poetisk flykt. kens essäer. Det börjar således med idealismens Svårt har jag också i Marc Levengoods säll- blindskär. Om Paavolainen är rätt måltavla kan skap. Kåserisamlingen Hjärtat har inga rynkor diskuteras, men tematiken historia-minne-förfat- tar avstamp i jobbet bl.a. som underhållnings- tarskap är fullödigt greppad. Författarporträtten i chef på Sveriges TV. Läsaren får följa med på bokens mitt känns ofta mindre intressanta. Först turnéer, middagar och på resor runt världen. med Musil börjar det riktigt bränna; Salmén Marc funderar på sina grannar och diskuterar lyckas göra den veritabla tråkmånsen intressant! med mor och far. De tre-fyra sidor långa texter- Med hjälp av bl.a. Mikael Enckell pejlar Salmén na, illustrerade av Ilon Wikland, är ofta absurda, i en essä sin egen trolöshet på ett givande sätt. men ack så tama, ibland riktigt pjoskiga. Vit- Njutbar är också den avslutande dagboksaktiga sarna är ofta träskalliga. Av exporthumoristerna texten från Tunisien. gillar jag mera André Wickström. Han spelar en Förut skrev Salmén dagböcker för publicering roll. Levengood är sig själv, öppna armar och ett – tankar om sitt liv i Finland och världen. Jag förföriskt smil. måste erkänna att jag saknar den formens mix CS: Som läsaren kanske vid det här laget har av högt och lågt. I Ner från Akropolis är det förstått så varar den fula och oförblommerade mera en örn som gör lovar i historien, eller en ärligheten längst – om man frågar mig. Det är uv som flyger i bokskogen. Kursen är i alla fall säkert en av orsakerna till att också jag har gan- hela tiden riktad mot det aktuella. Salmén är en ska svårt med Mark Levengoods i och för sig tidskritiker av mått. goda och kloka iakttagelser och mänskliga till- tal. Boken finns också som ljudbok i uppläsning TÖ: Sist på plan råkar Anna-Lena Laurén ham- av författaren själv och det är nog så att jag hell- na, med artikel-essäerna De är inte kloka de re skulle få mina öron smekta av Levengoods där ryssarna! Hon behandlar vardagen: vän- muminröst än läsa boken själv. Som auditiv skap, finesser i umgänget, bröllop, vodka, den upplevelse tror jag att jag skulle ha överseende trassliga byråkratin (som man måste tråckla sig med Levengoods humor, ja, kanske jag till och igenom)... med ett ord: nationalkaraktären, och med skulle skratta också åt det jag nu tycker är ett ord till: folksjälen – utan mystik! Men hon behagsjukt eller helt enkelt bara fånigt. skriver också initierat om historia och politik. Till historien kan den hiskeliga slakten på natio- Världen nens unga män i namn av det stora fosterländ- TÖ: Leif Salméns essäbok Ner från Akropolis ska andra världskriget räknas. Putin med fing- kom ut bara ett år efter den förra Palatset vid erkänsla för folkopinionen men innanmäte av Bosporen. Ner från Akropolis betyder inled- diktator hör till politiken. Laurén älskar inte allt ningsvis farväl till den antikvurmande Olavi hon ser och hör i Ryssland, likt den famöse fin- Paavolainens upphöjda idealism och den egna ske pamflettisten Johan Bäckman, men hon är doktrinära ungdomen. Salmén rör sig nu främst trots sin unga ålder så erfaren att stereotypierna bland moderna europeiska gubbar från Mon- flagnar. Hon skriver från en mittemellan-posi- taigne framåt till Musil, han tecknar porträtt av tion. Boken slutförs då Medvedjev blir presi- många halvglömda britter och fransmän, för att dent. Hur den handplockade klarat sig vet vi nu mot slutet av boken närma sig tidsandan via reli- bättre, ryktet sprider sig om ett stundande byte gion, det egna författarjaget och en nyläst klassi- tillbaka till det gamla. Om Politkovskaja inget ker, Spenglers Das Untergang des Abendlandes nytt. Mördaren finns inom etablissemanget, tror (Västerlandets undergång). Den slukas – hast du Laurén, men inte så att Putin står bakom mor- mir gesehen! – begeistrat på tyska! det. Snarast kom det som tråkig nyhet, därtill på Det fina med Salmén är hans glupska herku- hans födelsedag! lesaktiga belästa brottning. I jämförelse känns mycken annan essäistik småpetig och visions- Charlotte Sundström & Tom Östling

14 Finlandssvensk lyrik år 2008 Uttalsövningar i sömnens språklaboratorium

Om jag skulle ombes sammanfatta det gångna Det kokande vattnet i min mage slår ut i brösten, lyrikåret i Svenskfinland med några enstaka ord sprutar ut pornografiska meditationer. skulle jag säga själens skörhet och kroppens Ståltråden i mig ur mig från mig genom bräcklighet – det är teman som går igen i många benpipornas porklädda täcke av lyriksamlingarna som gavs ut år 2008. mot den älskandes kåta.

En av årets första diktsamlingar var skriven av Matilda Södergran skriver med en imponeran- nykomlingen Mathilda Södergran som tilldela- de auktoritet och hennes debutdikter visar hur des första pris i Arvid Mörne-tävlingen år 2006. kroppen är en källa såväl till förakt och förlust Debutsamlingen Hon drar ådrorna ur (Schildts) som till lek och lust. I en dikt heter det: ”Vi kan är en samling där det kroppsliga står i centrum: inte längre låtsas brinna och se elden. Antingen kroppen blir ett agerande och också ett utma- är vi elden och ser med dess ögon eller så brin- nande subjekt, samtidigt som kroppen blir ett ner vi.” objekt, en tummelplats för grova lekar med ma- sochistiska och destruktiva drag. I dikterna är * * * munnen såväl en form av spräckt mödomshinna Det kroppsliga är också ett centralt tema i Moni- som ett slags ställföreträdande livmoder – en ca Ålgars författarskap, ett tema som hon också håla där spindeln lägger sina ägg och maneterna utforskar i den täta och mångskiftande samling- simmar omkring. Munnen ger och tar liv: mun- en Tillräckligt mörkt för en picknick (Schildts, nen och strupen är en tvåfilig transitbana där 2008) som består av korta prosatexter med in- man å ena sidan sväljer och slukar, å andra sidan bördes sammanhang som binds ihop av ett jag stöter upp och kräks. Kroppen får utstå en till- som rör sig i ett smärtans och förlustens land- synes oöverkomlig smärta: ritstift som bankas skap där moln fyllda av hat och hot drar fram in i ryggen, bakben som gjuts i cement, höft- över markerna. ben som krossas och bortskurna bröst – det är Där Matilda Södergran beskriver ett förhål- en våldsamhet som inte väjer för det förvridna lande mellan ett jag och ett du i starkt köttsliga och groteska. Den sargade kroppen vrider sig och kroppsliga ordalag skildrar Monica Ålgars i konvulsioner och eruptioner, utsöndrar väts- också förhållandet mellan ett jag i förhållande kor av alla de slag. Den uppfläkta och styckade till ett eller flera du:n, men här är tonen inte lika kroppen visas upp på lit de parade – köttsidan aggressiv, inte lika utagerande expressiv. vänds utåt och ådrorna dras ut, flätas samman. Ålgars tilltal är mer subtilt och introvert. Här Kroppen är dels en avgränsning mot omvärlden, finns en återhållsamhet som kan sägas bottna dels en gränslös källa till njutning. Det grymma i en smärtsam sorg som genomsyrar texterna: och groteska bildspråket härbärgerar nämligen ”(...) allt är mitt och allt har getts mig för att jag också en stark och påtaglig sensualitet och här ska tvingas uthärda att förlora det” heter det på finns ett uppriktigt försök att med hjälp av våld- ett ställe och denna förlust guppar som ett flöte samhetens estetik beskriva en explosiv sexuell genom texten, ibland är förlusten uppe på ytan njutning: och fullt synliggjord, ibland dyker den ner under

Nya Argus 1/2009 15 ytan för att loda djupare vatten. Och det är här det var en kvinnas hjärta – i spänningen mellan det uppenbara och det för- som slog sönder Kristallpalatset dolda som Ålgars texter rör sig, smärtan blir dels ett bottenlöst svart hål, dels en snuttefilt som ja- man säger att hjärtat är en muskel som get kan kura ihop sig omkring. Förtvivlan och dundrar förtröstan är två sidor av samma mynt. Liksom men det är fel styrka och svaghet: det är ett vidunder Sedan började jag misstänka att allt jag gjorde som slår någonstans var ämnat att lura dig, att allt jag sade bara var där under för att vilseleda, hur jag smekte pandan över no- sen och rullade runt i sanden med koalan och ett muskedunder höll sälbebisarna i famnen, att det enda jag ville var att ha dig ansikte mot vägg, ryggen oskyd- * * * dad, och sedan sakta närma mig, fotsula för Iögonenfallande många av fjolårets lyriker fotsula, indiantoffla, du skulle höra ett lätt ha- har deltagit i Arvid Mörne- eller Solveig von sande men inte kunna lokalisera det, och på en Schoultz-prissammanhang, så också Mary Kuu- fots avstånd skulle jag lägga mina händer i dina, sisto som tilldelades andra pris i Solveig von knäcka fingrarna, ett efter ett. Schoultz-tävligen år 2006. I höstas gav Kuu- sisto ut sin debutsamling I fönstret under ytan * * * går man närmare elden (Söderströms förlag) ”vad gör man med en dröm / som blivit sann // där man kan skönja vissa centrala teman såsom med det sköraste / med det starkaste” en strävan efter öppenhet, en vilja till vaksamhet frågar sig Sanna Tahvanainen i den skimrande och ett hopp om någon form av livsbejakande i lyriksamlingen Muskedunder (Schildts förlag). skuggan av det mörka, det kaotiska, döden och Och på något sätt kommer jag att tänka på Björn förgängelsen. Det säkra och det osäkra vandrar Afzelius skorrande-hjärtskärande röst i Anne sida vid sida, liksom dag och natt, ljus och mör- Linnets sång ”Tusen bitar”: ”Allting kan gå itu, ker, frånvaro och närvaro. Och det är i glipan men ett hjärta kan gå i tusen bitar; säger du att mellan dessa mot- eller med-poler diktjaget hit- du är min vän så är du kanske det ...”. tar sitt andhål, sin frizon, ser sina möjligheter. Jag kommer också att tänka på Robert Åsbackas De jordnära dikterna tar ofta fasta på någon roman Orgelbyggaren där en mening etsade sig i central detalj – ett par trasiga eller förkolnade mitt minne: ”Människan är ett bräckligt kärl.” skor, syrener som slår ut i snön, en spyfluga i I Tahvanainens lyriksamling är hjärtat fullt av fönstret – detaljer som framhäver kontraster drömmar och förhoppningar – hjärtat som å ena mellan det inre och det yttre, mellan olika käns- sidan är kroppens starkaste muskel, men å andra lotillstånd eller mellan dröm och verklighet. sidan kroppens sköraste organ. Hjärtat kan sättas i Det mest markanta draget i dikterna är nämli- brand av en blick och det kan krossas av ett ord. gen just förhållandet mellan det glatt och otyglat Viljan är stark, men kroppen är svag – det är karnevalistiska och det obarmhärtigt förbrän- en sentens som kunde passa in på den italienske nande – eldslågor som både kan vara förtärande fotbollsspelaren Francesco Totti som spelar en och renande är en central symbol i flera dikter. central roll i samlingen där kroppens begräns- Mary Kuusistos skriver stramt och avskalat ningar och långsamma förfall kontrasteras mot med ett utpräglat sinne för nyanser och kontras- marmorstatyernas söndervittring i Rom. ter, här finns en inre glöd och en drajv som ger På samma sätt kan glaset i Kristallpalatset bära enstaka dikter en lyster och ett lyft – men sam- eller brista – den gloriösa byggnaden som inrym- lingen som helhet ter sig trots allt förhållandevis de allt vad den moderna tiden kunde tänka sig av tunn och rätt så ojämn. skatter. Kristallpalatset var trädgårdsmästaren Joseph Paxtons dröm (”hans tankar var av glas / * * * hans hjärna ett drivhus”), en dröm som krossa- Heidi von Wright vann första pris i Arvid Mör- des av kraften i en kvinnas olyckliga hjärta: ne-tävlingen år 2002 och året därpå debuterade

16 hon med diktsamlingen skör och spräcklig. I mattan golvet. höstas gav Heidi von Wright ut sin tredje ly- skåpen är två skåp. riksamling, dörren öppnar rummet (Schildts växterna är tre. förlag) som öppnar med följande rader: ”män- sitter här igen. niskor. människor. världen runt. / än har vi inte träffats.” och den därpå följande dikten blir ett sitter här. slags inbjudan: Heidi von Wrights lyriska tillvaro kan onekligen grå himmel över rutor kännas smått klaustrofobisk i sin knapphändig- het och som läsare kan ramarna emellanåt kän- tänk dig för. nas alltför snäva – men alla gånger är det inte för vill du verkligen. heller någon större vits att rådbråka sin hjärna verkligen stiga på tänk. med uttömmande tolkningar eller analyser av vem vad hur och när – utan istället får man bara om det är en fråga. låta dikten verka som en känsla eller en stäm- svarar du eller ning. låter du bli. * * * Läsaren fattar själv beslutet om hon vill stiga Eva-Stina Byggmästar debuterade som poet för över tröskeln och gå in i diktens rum. drygt två decennier sedan och i fjol gav Bygg- När läsaren väl beslutat sig för att svara och mästar ut sin sin tolfte samling, den August- stiger in möts hon av en diktning som är spar- prisnominerade samlingen Men hur små poeter smakad och avskalad – det förefaller som om finns det egentligen (Söderströms förlag) – en Heidi von Wright gått ytterligare ett steg vidare samling som på många sätt kan ses som en upp- i knapphetens estetik: redan i den förra samling- följare eller följeslagare till samlingen från två en härifrån och ner var språket minimalistiskt år tillbaka, Älvdrottningen, där älvdrottningens och stundvis kunde jag också irritera mig på de bibliotek var sprängfyllt av herbarier och där många ordvitsarna och upprepningarna av ord den grönklädde poeten vandrade omkring i en med små variationer som genomsyrade sam- skog av poesi. Den nu aktuella samlingen bjuder lingen – ibland blev ordjonglerandet något av på den grönklädde poetens återkomst och det är ett självändamål. minsann ett lustfyllt och ett förunderligt återse- I den nu aktuella samlingen dörren öppnar ende som för oss till en ”elsa beskowsk” tom- rummet känns diktrummet inte lika trångt – vis- teboskog där poeterna skriver vildmarkspoesi serligen finns här också språkliga finurligheter med blåbärsbläck, bygger bibliotek av drivved och en lätt vibrerande humor men också ett och läshungriga ekorrar samlar böcker omkring stegrat allvar, ett lugnare tempo: det känns som sig. Dikternas vallpigor vallar diktfår och dikt- om författarjaget nymornat iakttar och regist- fän och dricker ord ur masurkåsor, dricker själva rerar sin omgivning och likt ett barn benämner diktens sav och gör om allt i bokstavs-o-ordning. föremål i sin omgivning, ramar in och katalo- Där Älvdrottningen bjöd på livsberusning och giserar – de enskilda och adjektivavskalade or- en hyllning till kärleken, livet och varats oliv- den får en alldeles egen tyngd, det känns som grönsfärgade lätthet, är samlingen Men hur små om man tvingas se orden på nytt, renade och ­poeter finns det egentligen mer av en glädjeyr avsköljda som stenar vilar de på papprets vita och hjärtinnerlig hyllning till boken, till skrivan- yta/strand: det och till poesin, till litteraTUREN som tröst och glädje, trofast vän och livslång följeslagare. allt det där Den grönklädde poeten är en ordodlare och en ordsamlare, en ordstickare och en ordsnickare sitter här igen. – en ordets trädgårdsmästare, timmerman och dörren är en dörr. amma i samma person. En som vårdar och vör- fönstret är ett fönster. dar blomsteralfabetet i diktens blåbärsland. Men bordet stolen. hur små poeter finns det egentligen är en berö-

17 rande och berusande diktsamling som vill visa Högnäs lyrik kunde sägas karakteriseras av på skapandets villkor och kärna, som med slag- minimalistiska rörelser och förskjutningar av rutan i hand letar sig fram till ordskatten – ord- tempo, av tid och av rytm. skratten inte att förglömma. Rumsligheten är också av central betydelse liksom de förvandlingar diktjaget genomgår: * * * ”Jag skriver i dagarnas bok. / I saknadens bok, i Inte fränhetens bok. / I kärlekens bok. / Över hand- kropparna, flatan strömmar ljuset. / Där jag skriver har jag / när de avlägsnat sig allt jag behöver.” lyder en dikt i Inga-Britt Wiks som röster, (1930-2008) postuma diktsamling Skriver i da- men det utdragna garnas bok (Schildts förlag). bruset, liknande ett vatten Så här i ett efteråtperspektiv kan man se sam- genom husets vaknande lingen som ett bokslut över en skrivande män- kropp, niskas tveeggade kamp med orden – orden som ett gammalt väsende tryter och flyr undan när man behöver dem som i sten mest och orden som överfaller och intar en när med återfödd man minst anar det. puls. Inga-Britt Wiks lyrik andas förtröstan och för- väntan – på livet, på kärleken – samtidigt som * * * texterna bär på mörka skuggor av saknad och Dikterna i Tomas Mikael Bäcks Infjärdsbild sorg, besvikelser och brustenheter. Det är i bryt- (Schildts förlag) utgör ett slags äreminne över ningspunkten mellan dessa poler som dikten en far som var passionerat intresserad av tara- bränner till och glöder. xakologi, dvs. maskrosforskning, samtidigt som I likhet med Inga-Britt Wik skriver Stina Kack- dikterna blir en icke helt oproblematisk återfärd ur (1948-2007) om orden i sin femte diktsamling till förlorade barndomsplatser och minnets åter- Samtal som inte upphört (Scriptum förlag), även vändsgränder. den utkommen postumt. Kackur skriver avskalat och odramatiskt om förvandlingar och föränd- I slyskogen på giftiga ringar i tid och rum: Infjärdes västra strand det enda som återstår av huset: Natten rör vid orden som mörknar och mister sin betongstensfot bärande ton och gårdsbrunnen, torrlagd men dagens ljusa röst så nära skrattet sänker tonen halvfylld med bråte. och lägger ett Krypterad information. viskande täcke över oss, viskar oss in i sömnen Besök aldrig mera stället! det främmande landet det obekanta som färdas i nattens blinda Med språklig finess och finurlighet registrerar fläck, det obekanta författarjaget nyanser och detaljer i näromgiv- som färdas igenom ningen. Sin vana trogen förser Bäck också sina läsare * * * med ett antal mer eller mindre kryptiska ordgå- I samlingen Och havet lyste (Söderströms förlag) tor eller lustiga språkinfall och ordlekar – en del skriver Kurt Högnäs dikter som andas förbere- av dessa förtjusar medan andra bara förbryllar: delse och förtröstan i en tid av förvandling och ”Stigen utmärkt: utvärkt.” eller ”Mer vana, nir- förgängelse. Den röda färgen som gång på gång vana!” eller ”Har som harsyra.” dyker upp i dikterna skriker ut ett trotsigt och bultande utropstecken över de vita sidorna: en * * * röd halsduk eller en rödvästad domherre i snön, När Claes Andersson i augusti månad medde- en röd kappa på tågstationen, det röda lädret i en lade att han drar sig ur rikspolitiken för gott hade gammal kleinbuss, blod. jag nyss fått hans senaste diktsamling i min hand

18 – en diktsamling som bär den korta och lock- bete och enligt Westö var det i denna stund som ande titeln LUST (Söderströms förlag). han kom underfund med att skrivandet i mångt L U S T – som i Livet Utan Ständig Tidspress, och mycket handlar om just vaksamhet och sin- tänker jag när vänsterns veteranpolitiker beslu- nesnärvaro. tar sig för att låta hälsan gå före jobbet, att låta I den nu aktuella diktsamlingen Nedslag i hjär- hjärtat ta sig ton och bestämma över takt och tid. tats diktatur (Söderströms förlag) är det följakt- För det Claes Andersson skriver är en hyllning ligen enstaka detaljer och starka sinnesintryck till livet, till lusten, i skuggan av förgänglighe- som utgör det nav kring vilket dikten rör sig: ten, döden. det kan vara en skrumpen navelsträng sänt i ett Och det är inte sentimentalt eller överslätande kuvert på posten, två rostiga fotbollsmål ute på – författaren är trogen sina paradoxer och han är slätten eller en röd barnstol som skruvas loss från en mästare på att slå an en lakonisk och självi- cykeln som lyfter fram frågor om barndomens ronisk ton när han skildrar också smärtsamma oåterkallelighet och tidens ohejdbara framfart i upplevelser av rädsla och hudlöshet. och med våra liv:

I alla dessa känslor och upplevelser av försvars- Höstträdgård löshet och utsatthet kan man trots allt skönja nå- gon form av tillit, ett slags förtröstan som kanske Skatan spatserar stolt och fräckt just stavas LUST – och ordet LUST kan man se- vid den gistna trappan dan förse med mångahanda olika förleder, som som ägde den hela gårdstunet kärlekslust eller helt enkelt livslust. Nakna famlar träden efter luft och fåglar och minnet av ett språk som gått När jag tidigare noterade att LUST kunde lä- förlorat, törstiga blad sas som en förkortning av Livet Utan Ständig Jag älskar oktober, oktobers köld Tidspress kan man kanske också säga att ett an- som får allting att lysa dubbelt så klart nat centralt tema i Anderssons lyriksamling är ju längre borta vi befinner oss L U S T som i Livet Utanför Samhällets Tillsyn från det som en gång skänkte värme: – få finlandssvenska författare är nämligen så dina armar, långa och smala bra som Andersson på att nagelfara samhällets sänker sig nu över mig skeva strukturer och att peka på den ojämlikhet drar mig in i ett sammanhang och det utanförskap som vi, sten för sten, bygger medan skatan hånskrattande ser på mig murar av – såväl inom vårt eget samhälle som i och de i radion talar om att ett bredare och globalare perspektiv. en särskild skatt skall påläggas män Genom att skildra hur individen kapitulerar därför att de är män inför känslor av maktlöshet och tillkortakom- Jag skruvade loss den röda barnstolen manden visar Andersson hur vi som kollektiv från cykeln igår. Det var som att amputera får bära skammen och skulden över såväl män- en del av sin personlighet niskorättsliga som ekonomiska och ekologiska en slutgiltig eftergift åt tidens krassa logik katastrofer. Det växer små flickor i mig, som en skog växer jag, som träd växer * * * De ser mig, deras lövverk rasslar i mig I boken Det förgrenade ljuset (2006) med drygt mina ofödda döttrar 20 texter om Bo Carpelans diktning, skriver Det går drömmar igenom oss Mårten Westö om skapandets vånda och den passerar som silverfiskar som elektricitet överskattade kreativitetens svårgripbara flyktig- somliga känner av dem het. I sin artikel hänvisar Westö till ett samtal andra märker dem inte han fört med Carpelan i slutet av 1990-talet an- förrän de skatlikt hoppat in i dikten gående dennes författarskap i allmänhet och den ögonblicket när det svindlar generella skrivarprocessen i synnerhet. Under som om livet stod still samtalets gång underströk Carpelan vikten av mitt i en rörelse nyfikenheten och noggrannheten i sitt skrivarar-

19 Det finns en handfull centrala ord som återkom- och figurer: hästar, hus, häxor, byxor, barn och mer i Mårten Westös dikter: träd, fåglar, ljuset, diverse oidentifierbara och obskyra föremål. skuggan, mörkret, drömmar, minnet, barndomen ... ord som i synnerhet den äldre diktarkollegan Wunderkammer är ett kabinett fyllt av kuriosa Bo Carpelan så gott som tagit patent på. När nå- ting – under tider av upptäckariver och veten- gon annan författare i hans efterföljd tar in dessa skaplig expansion samlade forskningsresenärer ord i sin vokabulär måste denna vara medveten på sig allt av intresse från sällsynta växter till om de starka konnotationer och det eko som or- skelettdelar och inlagda foster. Dagens samlare den härbärgerar, åtminstone i den moderna fin- letar på containerflak, flanerar runt på lopptorg landssvenska lyriktraditionen. och surfar runt på nätauktioner för att komplet- Det gäller att se orden på nytt, ge dem andra tera sina samlingar. innebörder, vidga perspektivet – och det lyckas När Ralf Andtbacka gläntar på dörren till sin Mårten Westö i det stora hela rätt bra med: hans Wunderkammer gör han det utgående från en lyrikspråk är mer konkret och vardagligt i jäm- tes han har om att det ”att samla är att ting för förelse med Carpelans poetiska uttryck. ting närma sig det man inte är” – en tes som kan Westös texter genomsyras av en medelålders uppfattas som något förbryllande, vanligtvis an- mans funderingar om livet vid olika vägskäl där ser man ju att tingen en samlare omger sig med minnen från den egna barndomen och ungdo- säger någonting väsentligt om just samlaren som men korsklipps med snapshots från vuxenlivet person. så som det blev, så som det är. I diktsamlingen ger sig Andtbacka uttryckligen Rent tematiskt rör sig Westö i hög grad i min- ut för att utforska samlandet som fenomen och nenas korridorer – vi rör oss mellan olika ge- i samma veva analyserar han tinget som språk nerationer, olika tidsplan, olika perspektiv och och språket som ting och det vi som läsare kas- olika geografiska hållpunkter. Tonen glider från tas in i är ett sinnligt och svindelframkallande en pol till en annan och kan variera från det rent språkbad utan like. elegiska och smått sentimentala till ett krasst konstaterande och något konsternerat uttryck Språket liksom tingen kommunicerar till och och här är det just dessa motsättningar, krockar, med oss – via tingen kan vi avläsa vår omvärld, som gör läsningen fruktbar. vi skapar oss en värld utifrån de ting, de intryck och de erfarenheter vi samlar på oss. * * * De ihopsamlade tingen kan också skingras – de kan bytas ut och ersättas av andra ting: så är det I höst gav Ralf Andtbacka hela två diktsam- också med språket i Ralf Andtbackas texter – här lingar, nämligen Wunderkammer (Söderströms kan ord eller stavelser bytas ut enligt Ctrl + F förlag) och Österbottnisk gotik (Pequod Press) och Ctrl + H-metoden, här kan bokstäver kastas – två samlingar som roar och oroar. om hullerombuller med slutresultatet att läsaren Alldeles i slutet av diktsamlingen Wunderkam- finner sig förbryllad över saboterad och förvri- mer finns en svartvit teckning som föreställer den meningsuppbyggnad och förtjust över att en man som skjutsas in i något som ser ut som det på olika plan faktiskt går att återknyta kon- en röntgenapparat eller en kremeringsugn, men takten till språket, ge meningarna någon form av som enligt bildtexten är en ATHANOR – det vill betydelser – trots grus i språkmaskineriet, trots säga en ugn som användes inom alkemin. För att distortionen i kommunikationen. alkemisterna skulle kunna genomföra sina om- Det är som att ratta sig fram mellan olika elek- fattande och tidskrävande experiment behövde tromagnetiska våglängder och ständigt förflytta man en ugn som höll jämn värme under en lång sig mellan olika parallella och korsklippta tider tid och när man matade athanoren med kol så och språk: än talar Andtbacka med någotslags brann den länge och väl. Ugnen kallades också purmodialekt, än med inslag av latin och tug�- för Filosofiska ugnen. gummipop, än laborerar han med ord utanför På bilden som ingår i boken förefaller det som vardagens kaffepausvokabulär, än skriver han om mannens hjärna utsätts för alkemistiska ex- med stenar i mun: ”FVIVET MEV FTENAV I periment: ut ur skorstenen flyger diverse föremål MUMMEN ”.

20 En av de mest fascinerande aspekterna i diktsam- Här finns otaliga underbara two-liners, såsom: lingen är just hur Andtbacka förhåller sig till be- ”Sjung om den vrede som brann med säkringen. grepp som ordning och kaos: samlandet liksom / Det blir en helkväll med paraplydrinkar” eller: språket bygger på systematik och avgränsningar, ”Morgonstund har vivlar i mund. / Efter uttals- men Andtbackas kuriosakabinett svämmar över övningar i sömnens språklaboratorium.” alla bräddar och när man som läsare ligger där med huvudet inkört i athanoren låter man villigt Kvickt, påläst och upplyst – men vad är mål och poetens alkemiska vätskor ha sin verkan och det vad är mening? Hur skapas betydelse av att ifrå- är ren och skär njutning att känna hur alla dessa gasätta betydelse? Vilken betydelse skapas och oväntade och associationsinspirerande kombi- för vem? nationer, juxtapositioner, väller in och ut genom I hög grad handlar det om kritik av själva språ- skorstenen på en. ket – att visa hur vi brukar språket rent slentri- Trots att Wunderkammer och Österbottnisk anmässigt och hur vi därmed också missbrukar gotik är olika till både form och struktur finns språket. Och genom att så att säga använda språ- det många beröringspunkter mellan de två ver- ket emot oss lyfter författaren fram en kritik av ken och framför allt är det den roande – och inte det självcentrerade samhälle vi lever i – och när minst den oroande – humorn som väller fram vi ser det absurda i den språkliga texturen får vi över sidorna. också syn på det splittrade massmediala språk- Jag inser att jag omedvetet går i dialog med töcken, för att inte säga språkträsk, som vi mer texten och plötsligt blir oerhört medveten om eller mindre ofrivilligt sitter fastklistrade i. ordens plats och betydelser, om meningarnas förhållanden till varandra, om hur allt löst prat, Så här har jag läst Österbottnisk gotik – den här alla sakliga tidningstexter, alla förordningar och gången och just idag måste jag kanske tillägga nyktra myndighetsmeddelanden och flyktiga – för det man med säkerhet kan säga är att läs- tillrop kan plockas sönder och kopplas ihop till ningen av dikten skiftar från gång till gång och nya dokumentära iakttagelser av vardagen, nya att man som läsare skapar nya förbindelser mel- fältstudier av hur omvärlden på ett globalt plan lan de lösryckta meningarna medan textmaski- tränger in i och påverkar det dagliga livet ”un- nen rullar på som en perpetuum mobile. der den tillrättalagda ytan i en ickenamngiven När man kommit till slutet av boken får man kuststad”. nämligen en oöverkomlig lust att börja om från I efterordet skriver Ralf Andtbacka att den 70 början, vilket kritikern Jesper Olsson konstate- sidor långa dikten skrivit sig själv under några rade i sin recension av diktsamlingen i Svenska sommarveckor och att han framför allt låtit sig Dagbladet. inspireras av den serbisk-amerikanske poeten Charles Simic lyrik liksom en handfull svensk­ Man får en oemotståndlig lust att låta dessa viv- österbottniska författarkolleger, såsom Catha- lar till skalbaggar skapa oro i struplocket, att låta rina Gripenberg, Sven-Erik Klinkmann, Ulrika propparna brinna i hjärnkontoret. För, såsom Nielsen, Johan Ludvig Runeberg och Zacharias författaren själv uttrycker det, det gäller att inte Topelius. fastna i myten: Lånen och stölderna, anspelningarna och inter- texterna kan man lägga märke till som tillskruva- Faddheten hos föremålen, de monotona ytorna. de citat eller urkramade liknelser i de enradingar Få upp skruvarna, öppna locket och se vad som som radas efter varandra i denna långdikt med finns inuti. aforistiska dikotomier, lakoniska påståenden Ett virrvarr av rör och kablar, österbottnisk go- som ifrågasätts i nästa andetag och ordspråks- tik. liknande så kallade vedertagna sanningar som Marit Lindqvist tufsas till av ett antal motpåståenden.

21 Agatha Christie i gyckelbyxor

Hemligheten bakom en teateruppsättnings långa Under Gonzalez fasta hand har en septett be- livslängd är dess långa livslängd. Någon annan gåvade yngre finlandssvenska aktörer blommat förklaring till fenomenet The Mouse Trap låter sig upp som helgjutna, distinkt individualiserade svårligen tänkas. Som bekant har Agatha Christies cirkusgycklare. I tur och ordning gör clownerna kriminaldrama sedan sin urpremiär den 6 oktober entré och mottar, efter en och annan fin vink, 1952 på Theatre Royal i Nottingham ständigt be- publikens hyllning. Kontakterna över den obe- funnit sig på repertoaren – i London sedan den 25 fintliga rampen är skamlöst direkta, mödolöst november ovannämnda år, fram till lördagen den 23 mars 1974 på New Ambassadors Theatre, där- improviserade efter stundens behov. Under den efter (dock med paus för söndagen den 24) på St föreställning jag såg bedrevs godmodigt gyckel Martin’s Theatre. Till dagens datum med mer än med en varovainen suomalainen bland publiken; 23.000 föreställningar, för japanska turister och den medaljbehängde major Metcalf, med sofis- andra. Som det ser ut kommer The Mouse Trap tikerad naivitet kreerad av Niklas Häggblom, att läggas ned först den dag då London upphör att gjorde mer eller mindre lyckade försök att skän- finnas till, vilket ser ut att dröja ett tag. ka ytterligare medaljer åt utvalda innehavare av Min teori bekräftades för ett antal år sedan, då program. Råttfällan gick över Svenska Teaterns tiljor. Ef- Agatha Christie gled ur tiden i januari 1976, tersom pjäsen inte rullat på denna teater i decen- men i den mån hon levat – vad skulle hon ha nier, förelåg det ingen anledning att inte lägga tyckt om Teater Mars? En bra fråga: det är möj- ned den efter några månader. Varken i tema, in- ligt att hon funnit sin raffinerade intrig något trig eller förverkligande fanns det något utöver vanvördigt behandlad. Vem som är mordoffer, det vanliga, att döma av att min teaterkväll inte vem mördare och varför var, om sanningen ska lämnade några spår. Det rörde sig om konventio- fram, av rätt ringa betydelse i detta gnistrande nellt tittskåp, på ljusårs avstånd från Mario Gon- gyckelspel, med sällan skådat spelhumör ge- zalez färska uppsättning på Teater Mars, under staltat av Max Bremer, Nina Hukkinen, Anders den nya titeln Musfällan. Slotte, Åsa Nybo, Anja Bargum och Tobias Zil- Musfällan – ändringen har sin givna logik. liacus, förutom av den ovannämnde Häggblom. Agatha Christies pjäs bygger på en novell, som Idel bisarra, befängda karaktärer – en speciell i sin tur bygger på ett hörspel med titeln Three utmaning för Anders Slotte, vars Christopher Blind Mice. Men på grund av reaktionen från Wren enligt ursprungliga scenanvisningar bör en dramatiker vid namn Emile Littler, nödgades vara en högst egendomlig figur. Trots fullödig Christie strax byta titel. Vem har hört talas om insats från den mordmisstänkte ynglingen, en i Emile Littler? Ärligt talat hade jag inte ens hört detta sammanhang omöjlig uppgift. talas om Mario Gonzalez, förrän namnet aktua- Alla figurerna på scen utstrålade i stort sett lika liserades i samband med premiären. En av sam- stora mått av sällsamhet. Clowner ut i finger- manlagt tre premiärer – en för varje mus – på en spetsarna, med Nina Hukkinens viktlöst plastis- uppsättning sprängfylld med visuell och akus- ka Mollie Ralston som primus inter pares. Synd tisk originalitet. Med cirkusens sågspån som av- bara att inte Musfällan gått på Mars sedan jag fyrningsramp och sju clowner i åtta roller som började i gymnasiet. Efter min jubelkväll åter- explosiva raketer, till nära nog fulländning dril- stod endast ett tiotal föreställningar. lade av en man som lärt sig yrkets finesser vid Théâtre du Soleil i Paris. Nalle Valtiala

22 Nya Argus 1/2009 Finlandia i moll

I de nordiska länderna delar man varje höst ut fattande tv-program, men det har flyttats till en litteraturpriser som liknar varandra, de har fun- nisch-kanal som sänder efter midnatt. nits nästan lika länge och är nästan lika stora. Brage sköts av en stiftelse som norska förläg- Deras mål har från första början varit detsamma, garföreningen har grundat. att under årets bästa försäljningsperiod fästa pu- Årets roman Brage (50 000 Nkr) vanns av blikens uppmärksamhet på litteraturen och de Nordens Hemingway Per Petterson och Jeg for- enskilda författarna verk. banner tidens elv, som även är nominerad till Modell för de nordiska priserna har varit det Nordiska rådets litteraturpris 2009. brittiska Booker Prize som delats ut sedan 1969 I Sverige heter priset August och svenska och som sen dess befäst sin ställning som den förläggarföreningens stiftelse sköter ruljansen. anglosachsiskt orienterade litterära världens Expertkommittéer med fem ledamöter väljer viktigaste pris. kandidater till de olika kategorierna (skönlit- Metoden är att man först väljer en lämplig teratur, fakta och barn). Vinnarna utses genom mängd, 5–6 kandidater till priset, som marknads- sluten omröstning i tre elektorsförsamlingar, en förs stort och sedan – i sann tävlingsanda väljs för varje kategori, med 21 elektorer. Elektorer- en vinnare. En tid avslöjades vinnaren i London na utses bl.a. efter förslag från Svenska Bok- i en tevestudio i en direktsändning med alla kan- handlareföreningen och Svenska Biblioteksför- didater närvarande! Tala om reality show! eningen. Elektorerna ska bestå av bokhandlare, Booker är ett romanpris medan det i Norden bibliotekarier, litteraturkritiker och/eller per- ges pris även åt dikter, facklitteratur, barnböcker sonen som ”bedöms ha för uppdraget relevant och ibland till och med till essäer. kompetens”. Det danska priset är oftast ett romanpris, fyra August-priserna à 100 000 Skr delas ut i en kandidater väljs av en expertgrupp medan publi- Augustgala i direktsändning i TV4 i början av ken får rösta. Priset sponsras och administreras december. av Danske Bank, som ärvde priset i en fusion Senaste August i den skönlitterära klassen gick med en annan bank. Banken är dock stolt över till Per Olov Enquist för Ett annat liv. Han fick priset och delar också ut ett debutantpris och fi- priset första gången 1999 för Livläkarens besök. nansierar kampen mot dyslexi. Legionärerna fick Nordiska rådets pris 1969. I höst deltog 25 617 personer i beslutsfattande I Finland heter priset Finlandia – vad annat? och de röstade fram Kirsten Hammann och ro- Proceduren följer nordiska arrangemang: det manen En dråbe i havet, som fick 300 000 Dkr. finns en stiftelse, bakom dess rygg skymtar för- Prissumman är lika stor som Danske akademiens läggarföreningen, priset är skattefritt, katego- pris, som delas ut vartannat år. rierna är tre, men på en avgörande punkt skiljer I Norge heter priset Brage efter diktarguden. sig det finska priset från de övriga: prisvinnaren En större, nästan allsmäktig Bragekommitté väl- utses här av en enda person, en diktator. jer årligen tre till fem olika juryer med tre med- Systemet infördes här 1993. I höstens skön- lemmar var. Priskategorierna kan därför variera litterära prisutdelning talade ordförande för ar- från år till år. De kan bli noveller, dikter i tillägg rangerande stiftelsens styrelse, Otava-direktören till självutnämnda romaner. De olika uttagnings- Leena Majander-Reenpää om bl.a. den ”upplys- kommittéerna väljer ut tre kandidater, som pu- ta diktatorn”: ”Jag tycker, att detta har varit en bliceras. Vinnarna valdes tidigare i ett landsom- god lösning, den enda rätta lösningen. Eftersom

Nya Argus 1/2009 23 läsupplevelsen alltid är subjektiv, understryker där Panu Rajalas biografi över Mika Waltari inte valet som görs av en person denna subjektivitet. ingick. Detta utbrott stal intresset för vinnarbo- Blir då årets bästa bok vald i sin klass? Säkert, ken och flyttade strålkastarljuset över till Panu den bästa enligt en väljare och den bästa av giv- Rajala, som tycktes trivas även med denna pu- na alternativ. Väljaren är i en roll där han, hon blicitet. i en minut har övermakt att mäta skönlitteratur, Men så här efteråt är det klart, att i Sverige facklitteratur eller barn- och ungdomslitteratur. hade Sonninen inte bedömts ha den relevant Makten överförs efter valet till läsaren, som ’de- kompetens som krävs för uppdraget. mokratiskt’ kan värdesätta böcker, var och egen För Finlandia-prisets trovärdighet torde det efter sin smak.” vara bäst att återgå till det gamla systemet med Man ska inte börja raljera med motiveringen, kommittéer i varje skede eller kopiera den svens- där varje ord, varje mening haltar. ka elektorsförsamlings-modellen. I beslutsfat- Ett exempel på systemets orimlighet såg man tandet är det alltid bättre med många än med en. redan när fakta-Finlandia utdelades under hös- Den enda rätta lösningen är inte att en person ten. Kategorins diktator, bokstiftelsen fd om- fattar beslutet för ett flertal. budsman Veikko Sonninen demonstrerade kraf- tigt och grovt mot uttagningskommitténs beslut, Timo Hämäläinen

Bästa prenumerant!

Med bifogad giroblankett kan du förnya Din prenumeration.

24 Finland, Sverige och den kinesiska ekonomins framtidsutsikter

Den 9 juni ordnades på Hanaholmen ett semi- den ekonomiska utvecklingen i olika kulturer el- narium kring den kinesiska ekonomin, dess ler under olika faser av utvecklingen. Den insti- framtidsutsikter samt hur utvecklingen kan tän- tutionella, historiska, politiska och ekonomiska kas påverka Finland och Sverige: Rubriken för kontexten påverkar hur länder förmår uppnå och seminariet var Chinese Capitalism Today and upprätthålla den positiva och självförstärkande, Tomorrow. Seminariet ordnades i anknytning men samtidigt känsliga, process som ekonomisk till märkesåret för 1809. Även EU:s ekonomiska tillväxt innebär. och politiska relationer till Kina berördes. Semi- Om man gör en ”metaläsning” av framföran- nariet bjöd på inlägg både av praktiker med kon- dena på seminariet är det tydligt att Kina idag kret erfarenhet från den kinesiska marknaden kan behandlas mera nyktert och nyanserat än för, och av forskare som länge studerat Kina, dess säg, fem år sedan. Då förekom någon form av ekonomiska utveckling och dess tillväxtmodell. eufori inför Kina och dess utveckling, samtidigt Att ha temat Kina för ett seminarium i anled- som man såg hotbilder och uttalade domedags- ning av märkesåret för 1809 förefaller kanske profetior för de västerländska industrialiserade vid första anblicken förvånande, men vid när- samhällena, speciellt de europeiska. Den mera mare betraktande inte alls osökt: Sverige och balanserade synen på den kinesiska utveckling- Finland är små öppna ekonomier som varit en uttrycks bra av Börje Ljunggren, Sveriges ti- mycket beroende av den globala utvecklingen. digare ambassadör till Kina, i boken Kina – vår Det ekonomiska utbytet med denna region har tids drama: ”Kinas utveckling är ingen myt och ökat kraftigt under de senaste decennierna. Sve- inget mirakel längre, det är ett faktum” (s.339). rige och Finland har, liksom Kina, dessutom va- Kina är varken på förhand utdömt att implodera, rit goda exempel på globaliseringens ”vinnare”, eller, alternativt, att obönhörligt ta över som den länder som har lyckats utnyttja de fördelar den ledande ekonomin i världen. Inte heller ska de globala arbetsfördelningen fört med sig. europeiska ländernas framtidsutsikter utdömas Hur ser experterna då på Kinas framtid? Och på förhand. hur påverkar utvecklingen de euroepiska län- För en ekonomhistoriker är dessa insikter inte derna? Och vilka risker, utmaningar och möjlig- förvånande. Den kinesiska utvecklingen är till sin heter står de finska och svenska företagen inför effekt och omfattning unik: redan landets storlek på den kinesiska marknaden? De diskussioner medför att effekten på den globala ekonomin är som fördes blir speciellt intressanta att analysera enorm. Att Kina inom några decennier kan över- nu ett halvt år senare, mot bakgrunden av den ta rollen som den största ekonomin i världen är senaste tidens ekonomiska kris. sannolikt, enbart som en följd av landets storlek. Men från detta faktum är det ännu en lång väg En normal utvecklingsfas? till att landet skulle höra till de rikaste i världen Att prognostisera framtiden är, som känt, vansk- mätt med BNP per capita. Som en parentes bör ligt. Även om vi idag vet ganska mycket om de man kanske även påpeka att experterna är över- centrala orsakerna bakom ekonomisk tillväxt, vet ens om att Kinas BNP-siffror inte ska ses som vi också att det inte finns några enkla, allmängil- fullt jämförbara med OECD-ländernas. De kine- tiga ”recept” eller ”schabloner” för att befrämja siska siffrorna manipuleras medvetet i politiskt

Nya Argus 1/2009 25 syfte, samtidigt som statistikföringen också är vis i de fattiga områdena missnöjet kan tänkas klart sämre än i OECD-länderna. växa, utan även de mera ekonomiskt framgångs- Andra aspekter av den kinesiska utvecklingen rika regionerna kan utgöra en grogrund för oro- är emellertid mindre unika ur ett ekonomisk-his- ligheter, t.ex. om den centrala regeringen inte toriskt perspektiv. Den ekonomiska modell som tillräckligt snabbt förmår anpassa politiken så Kina har följt har varit typisk för många sent att den stöder den ekonomiska utvecklingen. industrialiserade länder. En viktig faktor bakom Missnöjet och interna problem kan också leda tillväxtundret är den ofantliga reserv av billig ar- till en spirande nationalism och protektionism i betskraft som landet har. Exploatering av en re- Kina, vilket påverkar Europa. Direktör Mauro serv av billig arbetskraft har varit typiskt för de Petriccione vid EU:s generaldirektorat för ex- flesta länder i den s.k. catching up-fasen. Det är tern handel såg visserligen inte detta som något bara storleken på reserven som är unik. Upprätt- överhängande hot, men om t.ex. centralmakten i hållandet av en hög investeringsgrad i syfte att Kina inte lyckas fortsätta med reformpolitiken, befrämja industrialiseringen, ofta med relativt eller den internationella ekonomin stagnerar omfattande statlig inblandning, är också en mo- märkbart – en fråga som kan aktualiseras nu un- dell som många efterföljare tillämpat, däribland der krisen – kan landet tillgripa olika åtgärder Finland under decennierna efter kriget. Även för att lugna missnöjet inom landet. aktiva moderniseringssträvanden i kombination Föredragshållarna oroade sig också för den med en god portion ekonomisk nationalism är politiska utvecklingen, även om de flesta var typiska utvecklingsstrategier bland sent indu- försiktiga med att diskutera politiska framtids- strialiserade länder. En dylik utvecklingsmodell visioner, eftersom den i ett land som Kina är svår utstakades bl.a. av Alexander Gerschenkron i att förutspå. Å andra sidan står den otvivelaktigt hans klassiska bok Economic backwardness in i nära samband med de ekonomiska utsikterna, historical perspective från 1962. Det är alltså och kan därför inte negligeras. Här skulle en egentligen bara fenomenets omfattning som är mera djupgående analys ha varit på sin plats. unikt. Ett annat genomgående tema var en insikt att Efterföljarna kopierar dessutom gärna och de europeiska ekonomierna och de europeiska målmedvetet utländsk teknologi, know-how och företagen bara har att vinna på en god ekono- institutionella modeller. En sådan politik leder misk tillväxt i Kina. Den kinesiska marknaden emellertid inte nödvändigtvis till innovationer är enorm och bjuder på en ofattbar potential för och teknologiska framsteg. Professor Gordon företag i små länder. Det är lätt att hitta parallel- Redding från ansedda INSEAD förutspådde ler också till detta i historien. Perioder av väx- att Kina länge kommer att vara beroende av de ande globalt ekonomiskt utbyte har i regel ock- ledande industriländernas teknologi och veten- så inneburit ekonomiskt gynnsamma perioder. skapliga försprång. Kina kommer inte inom en Detta kan belysas av perioden från sent 1800-tal överskådlig framtid att bli en teknologisk leda- fram till första världskriget, under den klassiska re. guldstandarden. Perioder av snabb tillväxt och global omfördelning, har emellertid samtidigt Miljön och demografin – allvarliga hotbilder inneburit perioder av omfattande strukturella Även om angreppssätten och synvinklarna va- förändringar, med sociala och politiska spän- rierade i presentationerna, fanns det vissa teman ningar som följd. Det är alltså inte alltid för ge- och frågor som alla föredragshållare var relativt mene man enkelt att se utvecklingen som något ense om. T.ex. oron inför de växande miljöpro- positivt. Frågor om orsaker och verkan är också blemen i Kina, den problematiska demografiska här delvis oklara. strukturen, med en snabbt åldrande befolkning och en förvrängd könsfördelning, och den eko- Tilliten – en kinesisk akilleshäl nomiska obalansen mellan olika regioner var ge- En stor del av föredragen fokuserade på frå- mensamma teman i alla inlägg. Obalansen kan gor kring det kinesiska systemet och de lagar, leda till missnöje och växande separatism, med regelverk och informella spelregler som berör oroligheter, politisk instabilitet och regionala den ekonomiska aktiviteten – det som ekono- schismer som följd. Och det är inte nödvändigt- mer vanligen kallar för institutioner – samt på

26 hur bra den institutionella modellen kan tänkas Både Redding och Sutela bedömde att detta kan stödja den fortsatta ekonomiska utvecklingen i utgöra ett hinder för att marknadsekonomin ska Kina. Professor Redding framhöll att de omfat- kunna fungera effektivt. tande juridiska och andra institutionella refor- Redding framhöll även ett annat problem, merna klart har underlättat företagarverksamhet nämligen traditionen med en central ledarge- och lockat utländska företag till den kinesiska stalt, en s.k. lao ban, till vilken all makt i or- marknaden. Doktor Pekka Sutela, känd Ryss- ganisationerna koncentreras och bristen på ett landsexpert vid Finlands Bank, betonade att professionellt ledarskap. Decentralisering och det kinesiska systemet är stabilare än det ryska, delegering av makt och ansvar hänger intimt medan de ekonomiska reformer som genomförts ihop med frågan om tillit och i avsaknad av tillit i Kina bättre stött den ekonomiska utvecklingen till systemet och de formella institutionerna tyr och övergången till ett mer marknadsbaserat man sig till en stark ledare. Framväxten av pro- system. fessionella företagsledare och av stora formella En kraftig rationalisering av den statliga sek- organisationer med klara rutiner och procedurer torn till förmån för den privata och en massiv har i de västerländska industrialiserade länderna decentralisering av den ekonomiska makten och utgjort en viktig förutsättning för den ekonomis- beslutsfattandet till regionerna (beskattning, fi- ka utvecklingen. Detta har möjliggjort att man nansiering etc.) har stött utvecklingen, även om kunnat effektivera och systematisera arbetet och partiet ännu strikt kontrollerar den ekonomiska organisationerna, men kräver att tilliten till sys- politiken. Den kinesiska ekonomin karaktärise- temet och institutionerna är stark. ras idag, enligt Redding, av en lokal korpora- Koncentrationen av makten till den högsta tism: de lokala myndigheterna jobbar aktivt för ledningen försämrar också samarbetet mellan ekonomisk utveckling i regionen och nätverken olika avdelningar och resultatenheter, medan de mellan lokala företagare och myndigheter är in- underlydandes expertis inte utnyttjas till fullo. tima. Detta har bidragit till en relativt smidig al- Men, som bl.a. Pekka Lundmark, VD för Kone- lokering av tidigare kollektivt ägda resurser och cranes, påpekade är ledarskapsproblem och kva- finansiellt kapital till lokala privata aktörer. litetstänkandet något man kan råda bot på. Kine- Men det finns orosmoment. Även om den ak- serna är faktiskt inte konstigare än andra. tiva reformpolitik som centralmakten har idkat under de senaste decennierna varit steg i rätt rikt- Kärnfrågor för ”oss” och ”dem” ning, framhöll Sutela och Redding att de största Vad betyder detta då för oss – och för kineserna? problemen i den kinesiska ekonomin ligger just i Vem ”vi” och ”de” nu sedan är i en global värld. det institutionella systemet, som ligger djupt in- Pekka Sutela betonade att en av de största ut- bäddat i den kinesiska traditionen och kulturen. maningarna för Europa och USA är att accep- Det främsta problemet är en djuprotad brist i til�- tera att tyngdpunkten förflyttas från ”den gamla liten till formella institutioner. Inom ekonomisk världen” (USA inkluderat) till nya områden. Det och samhällsvetenskaplig diskurs är tillit (trust, är svårt för oss. Även Esko Aho lyfte i sin sam- luottamus) liksom socialt kapital, ett begrepp manfattning fram frågan att vi går mot en (eko- som är mycket på tapeten. Tillit är viktigt även nomiskt) multipolär värld. Vi ska inte se denna ur ekonomisk synvinkel, eftersom det minskar tyngdpunktsförskjutning som någonting som är de s.k. transaktionskostnaderna. Mycket inom bort från oss i Europa, men nog som ett tecken ekonomin baserar sig på att det finns tillit mellan på en ny balans. individer, men för att en modern, utvecklad mar- Flera av föredragshållarna framhöll att vi i kandsekonomi ska fungera bör den också basera västvärlden ofta önskar stå som någon form av sig på tillit till formella institutioner och till sys- modell för en effektiv kapitalism och för social temet. Tilliten till ett marknadsbaserat systemet rättvisa. Enligt Sutela kan vi i viss mån också och till reformpolitiken är en av de stora utma- stå modell, men vi bör inte försöka implemen- ningarna i Kina, där det ännu är familjer, klaner tera västerländska modeller och system direkt, och det lokala ledarskapet och nätverken som eftersom dessa inte nödvändigt passar in i den har en framträdande betydelse. Kinas utveckling institutionella kontexten. Det är visserligen tyd- baserar sig ännu i hög grad på personlig tillit. ligt att flera asiatiska länder visar ett intresse just

27 för den nordiska modellen. Redding framhöll att högre tillväxttakt än vi i västländerna behöver västländerna kan stå som modell för Kina för att uppnå för att upprätthälla sysselsättningen. Det- lösa frågan om hur de kinesiska aktörerna kan ta är priset för den extensiva tillväxtmodellen anpassa sig till en övergång från en småskalig, man tillämpat i Kina. Nu om någonsin testas det löst organiserad ekonomi, till det komplexa kinesiska systemets bärkraft. opersonliga, formella systemet en högt industri- Det som gör situationen oroande för den glo- aliserad markandsekonomi är. bala ekonomin är att landet på senare tid blivit Enligt Petriccioni kan EU också ha en bety- en maktfaktor i den internationella ekonomin, delse för att stödja den kinesiska utvecklingen inte minst för att den kinesiska centralmakten mot större öppenhet och för att bättre integrera under många år varit beredd att finansiera un- landet i det internationella ekonomiska samar- derskottet i den amerikanska ekonomin. USA betet. Att betona ömsesidighet – reciprocitet – i har länge kämpat med ett stort bytesbalansun- handelspolitiken är det bästa sättet att få Kina att derskott, medan Kina kontinuerligt uppvisat jobba på lika villkor. Detta sammanfaller fak- ett stort överskott. Landet har alltså samlat på tiskt med Sutelas och Reddings diskussion om sig en enorm valutareserv. Denna valutareserv tillit – denna gång en fråga om tillit mellan olika har i stor utsträckning placerats i amerikanska politiska och ekonomiska system och mellan statspapper. Det möjliggjorde för det första att olika länder. den ohållbara utvecklingen i USA kunde fortgå Alla var dock slutligen ense om att den stora länge. För det andra har Kinas ständiga över- frågan med tanke på Kinas framtid är hur dyna- skott, med påföljande ackumulering av en stor misk och flexibel centralmakten är i reformpo- valutareserv, gjort att landet anklagas för att ha litiken, samt hur ”plastisk” den kinesiska ideo- haft en kontraktiv inverkan på den internatio- login är för att kunna acceptera en ekonomisk nella ekonomin. politik som ju i princip är oförenlig med en kom- På lång sikt är det i alla fall positivt om det munistisk ideologi. Hittills har emellertid ideo- finns flera andra starka ekonomiska centra, som login visat sig ytterst tänjbar. kan fungera som den sista ”räddningsplankan” vid finansiella kriser. EU kanske har strävat att Seminariet i belysning av den ekonomiska krisen (åter)börda denna roll till Europa, men är för Den ovanstående texten skrevs i huvudsak i som- tillfället själv i en för djup kris och kanske för ras. Efter detta har det globala ekonomiska läget splittrat, för att kunna fungera som en enhetlig svängt. De frågor som behandlades på semina- ekonomisk motpol till USA och som en krisre- riet gällde främst strukturella och långsiktiga ut- serv. Denna roll kan Kina kanske få i framtiden, vecklingsscenarier och därför har de grundläg- naturligtvis förutsatt att landet klarar sig hyfsat gande argumenten inte förändrats. Men krisen ur krisen. Å andra sidan är det inte alls säkert sätter problemen och frågeställningarna i en ny att Kina vill fungera som en ”räddare i nöden” belysning. Alla prognoser pekar nämligen på att i framtiden, utan i stället utnyttjar sin ställning i Kina också drabbats allvarligt av krisen. Till- politiska syften. Den pågående krisen har nämli- växtsiffrorna förutspås bli avsevärt lägre under gen redan lett till en skarpare ordväxling mellan de kommande åren än de varit under de senaste USA och Kina. Kriser tenderar att accentuera 15 åren; c. 6-7% under de kommande åren. Vis- konflikter då nationalistiska röster höjs. Kinas serligen är de ännu skyhöga siffror jämfört med valuta har länge ansetts som konstgjort under- dem som prognostiseras för länderna i EU eller värderad – ett faktum som varit en nagel i ögat för USA. Men dessa siffror innebär en tillväxt- på USA. Just nu hörs det allt högljuddare protes- takt på en mycket lägre nivå än hittills. Eftersom ter från USA mot denna ”manipulation”. Kine- Kinas utveckling baserat sig på ett ständigt väx- serna svarar på dessa anklagelser med att tala om ande utbud i arbetskraften, har det uppskattas att ”gangsterlogik” (se t.ex. Economist 24.1.2009). landet måste upprätthålla en tillväxt kring 8 % Trätor av detta slag är kanske inte riktigt vad den per år för att sysselsätta den växande skara som globala ekonomin behöver just nu. träder in på arbetsmarknaden. Det är en mycket Susanna Fellman

28 En brevväxling

Schildt och von Wright

Erik Kruskopf stötte för ett par år sedan på Georg nerna – som vanligen bor på skilda orter, till ex- Henrik von Wrights korrespondens i National- empel Stockholm-Helsingfors eller Cambridge- bibliotekets handskriftsarkiv, och fann där “en Italien - att ett längre samtal på tu man hand nu försvarlig bunt brev skrivna av Göran Schildt”. vore absolut nödvändigt, inte därför att saken “Då motpartens brev till stora delar fanns be- gäller det mest privata, utan därför att den gäller varade i Göran Schildts arkiv … vaknade hos den europeiska kulturens sanna väsen, eller “den Christine och Göran Schildts stiftelse tanken på modärna människans innersta tomrum”. att utge hela denna korrespondens i tryck”. Detta Brevsamlingen är oerhört innehållsrik. Här för att citera redaktören fil.dr Erik Kruskopf i ska jag närmare behandla bara två fragment, ett förordet till brevsamlingen En livslång vänskap. från åren 1937-38, och ett annat från den period Tack vare Kruskopfs redigering och utmärkta Kruskopf kallar “Avgörande år: 1946-1950”; då kommenterande avsnitt har resultatet blivit en skapade sig Schildt en position som europeisk spännande bok. konst- och kulturskribent genom att både på Göran Schildt, född 1917, är författare och svenska och franska ge ut två ännu idag läsvär- kulturjournalist, och konsthistoriker och littera- da böcker, den ena om André Gide, den andra turvetare fokuserad på den psykologiska basen om Paul Cézanne, båda på svenska 1946. Vid för konstnärligt skapande. Han intresserade sig samma tid breddade von Wright sina filosofiska tidigt för fransk och italiensk kultur; genast efter intressen från en ganska specialiserad, mot ex- avlagd studentexamen 1934 tillbringade han ett akt naturvetenskap orienterad språkanalys, till år med studier i Frankrike. Georg Henrik von moralfilosofi och allmänna kulturhistoriska frå- Wright (1916-2003) är en av 1900-talets verk- gor. Brevkontakten fortsatte till 2001, och i de ligt betydande filosofer, en tänkare med sällsynt sista breven kommenterar vännerna, delvis gan- integritet. Inom Norden är han dessutom bekant ska kritiskt, varandras självbiografier, Schildts som kulturskribent och samhällskritiker, fram- Lånade vingar 1995, och von Wrights Mitt liv för allt som kritiker av vår tids blinda utveck- som jag minns det 2001. lingsoptimism. Georg Henrik och Göran blev bekanta någon Samlingen omfattar drygt 200 brev, växlande gång under läsåret 1935-1936, vid ett av Fre- från korta meddelanden om praktiska angelä- dagssällskapets möten (sällskapet hade nyligen genheter till långa försök att för sig själv och för grundats av Hans Ruin). Så inleddes en tidvis motparten klarlägga nya idéer och planer. Här är exalterad vänskap mellan två i hög grad olika det inte fråga om en samling essäliknande brev temperament. Georg Henrik var en i sociala sam- mellan två etablerade litteratörer som skriver manhang tämligen försiktig person, medan Göran med tanke på att åstadkomma en gemensam bok. alltid varit redo att kasta sig in vågade projekt, Sådana böcker är värdefulla, men här är det nå- vare sig det gällt seglatser eller kärlek. Förenk- got annat; ibland några rader i största hast, andra lat kan man säga såhär om vännernas mänsko- gånger två vänner som söker stöd och hjälp, ofta syn: för Georg Henrik styrs mänskan a tanke och av den enda person för vilken de kan anförtro sin förnuft, för Göran av känsla och drift. Tack vare sorg och depression, eller sina vildaste drömmar vänskapen och brevkontakten kom de kom de att och tankesprång. Gång på gång upprepar vän- närma sig varandra, också intellektuellt.

Nya Argus 1/2009 29 De första breven i samlingen skrevs under år gammal när hans far Runar Schildt tog sitt liv vännernas resa till Italien och Österrike somma- år 1925. ren 1937 (tyvärr saknas många av Georg Hen- I mars 1940, under vinterkrigets nästsista dag, riks brev från denna period, vilket gör att läsaren sårades Göran svårt i underlivet. Han klarade sig måste ta sig genom några sidor innan det blir rik- med livet i behåll och besparades fronttjänst un- tigt intressant). Resan, som kom att bli själva ba- der fortsättningskriget, men under hela 40-talet sen för deras livslånga vänskap, startade 6 april led han av återkommande infektioner. Slutgil- 1937, ett datum som det regelbundet refereras tigt räddad till livet blev han först i och med att till i brevväxlingen. Ett annat “heligt” datum är penicillin och andra antibiotika nådde Norden i Georg Henriks 21-årsdag den 14 juni som fira- slutet at 40-talet. Jag citerar Görans brev från des på toppen av vulkanen Etna. Brevväxlingen Stockholm 31 mars 1950: “Det såg lite mörkt ut betingades av att resenärerna delvis reste skilda med mina resplaner ty jag insjuknade i en rätt vägar, och endel av Görans brev blev extra långa svår lunginflammation för c:a två veckor sedan, på grund av hans intensiva romans med den 18- men de modärna undermedicinerna har miraku- åriga skomakardottern Assunta Andreucetti i löst återställt mig och jag har just idag fått till- San Gimignano nära Florens (ett helt kapitel i stånd av läkarna att sitta uppe en timme.” Det Lånade vingar ägnas den slutligen mycket tra- är i dessa små glimtar av vardagens realiteter vi giska bekantskapen med Assunta). flyttas tillbaka till stämningarna efter kriget. Ett utdrag ur Görans brev från Rom 3 juli 1937 Göran har alltid levat medveten om sin fars illustrerar hans vid den tiden något självupptag- och farfars svåra depressioner, men breven ger na stil när det gäller vackra flickor: “nästa ons- intrycket att han själv, trots tillfälliga depressiva dag skall jag träffa Assunta ännu en sista gång skov, visat en otrolig optimism och livsvilja. I i hägnet av Madonnan i Pancoli, 3 km utanför början av sitt vuxna liv hade han säkert ett bra staden. In får jag inte komma så att inte pappan stöd av vännen Georg Henrik, men också av får höra om min närvaro. Så skall jag alltså ännu uppoffrande kvinnor, framför allt modern och en gång få se den underbara staden, men bara blivande hustrun Mona Morales. Schildts bok från fjärran som en hägrande siluett. In får jag Tvivlets gåva skildrar hur han klarade sig ef- inte komma liksom Moses inte fick komma in ter krigsskadan: “Under min ett och ett halvt år i det förlovade landet. Mycket smärta kommer långa vistelse på krigssjukhuset gällde det till en väl detta sammanträffande att ge, men sådant början om jag överhuvud skulle överleva, och får man inte fråga efter. Kärleken är ett impe- sedan hur pass invalidiserad jag skulle bli efter rativ ovan allt förnuft. Så vill den slita upp alla de många kirurgiska ingreppen. Mamma kom läkta sår utan förbarmande. Sedan kommer jag varje dag den långa vägen med spårvagn till hemåt till min segelbåt, till ”Vita Nuova” som Diakonissanstalten för att stöda mig genom att jag mycket börjat längta efter.” i timmar massera mitt huvud och läsa högt för Och ett annat brev av Göran, nu från Milano mig, bland annat hela Marcel Prousts mastodon- den 9 juli: tiska roman i sexton volymer på franska.” “Jag kommer just från posten där jag fann ditt Stegvis återvänder krafterna. År 1941 gifter brev från Wien. Det gav mig starkare än kanske sig Göran med Monica Morales, och Georg någonsin känslan av att ha en vän i dig. Och mer Henrik med Elisabeth, “en trevlig fröken von än förr kände jag mig ovärdig denna din väns- Troil” för att citera Mitt liv som jag minns det. kap. Främst på grund av en väldig intellektuell Särskilt mycket plats får det inte i korresponden- nivåskillnad. Du står alltid på höjden och håller sen; jag citerar Görans brev från Stockholm den alltid de stora linjerna och ljuset klara. Med mig 20 juni 1941: “Hoppas du ursäktar att jag inte är det sannerligen annorlunda.” telegraferade till ditt bröllop. Det berodde på att Brevet illustrerar den vördsamma attityd Gö- jag var på landet och inte visste datum. Du fick ran ofta ger uttryck för. Det framgår tydligt i bre- väl telegrammet till doktorsdisputationen hop- ven att Göran hela livet varit starkt beroende av pas jag. Tack för ditt och Elisabeths telegram till Georg Henriks vänskap och godkännande. Det mitt bröllop”. är begripligt att Georg Henrik fick något av en Göran och Mona tillbringade för det mesta fadersroll med tanke på att Göran var bara åtta krigsvintrarna i Stockholm där Göran arbetade

30 på sina böcker om André Gide och Cézanne, Mello. Detta möte skildras också i Mitt liv som och översatte Gides Om icke vetekornet dör till jag minns det, men brev ger naturligt nog en svenska. I förordet till “Vetekornet” tycker jag annan kontakt med verkligheten än memoarer mig ana översättarens stora inlevelse i och per- skrivna ett halvsekel senare. sonifiering med Gides ärlighetskrav; viktigast är Avsnittet i memoarerna heter för övrigt “Med ärligheten mot dig själv. Samtidigt började Göran Nya Argusögon”. Georg Henrik mötte nämligen planera en doktorsavhandling vid Helsingfors Mario år 1946, samma år han valdes in i redak- universitet, och en stor del av korrespondensen tionen för Nya Argus, och kontakten med Mario handlar om detta. Georg Henrik var outtröttlig i var tydligen helt avgörande för en rad artiklar sin omsorg när det gällde att informera om det som Georg Henrik skrev för tidskriften. Av de akademiska arbetets krumelurer. Men han var 527 texter som upptas i hans bibliografi, är fak- också förbluffande öppenhjärtlig i sin kritik. tiskt hela 45 publicerade i Nya Argus. Görans brev från Stockholm 7 oktober 1946: Det hela började med Görans brev från Stock- “Häromdagen slog det mig plötsligt en tanke: holm 1 september 1946: “Bliv inte förvånad om Varför inte utnyttja Cézanne-boken som dok- Baby Ramsay Waltzel ringer upp er och bjuder torsavhandling?” er på middag till henne och hennes blivande man Georg Henrik 13 oktober: “Vidare besluter Mario de Mello.” sektionen om Dina vitsord i två ämnen för li- Georg Henrik 15 december 1946: “Häromda- centiatexamen. I teoretisk filosofi kan du kanske gen ringde Din brasilianske vän upp och bjöd få lubenter approbatur, om Kaila är välvillig (an- Elisabeth och mig på en splendid middag i sitt nars approbatur). I konsthistoria får Du i bästa och Baby Ramsays hem i Munksnäs. Jag måste fall laudatur. medge, att min förhandsinställning till den hy- Georg Henrik 3 december: “Fick Cézanne-bo- gieniske mannen, som läste Kierkegaard, var ken onsdag kväll och har använt fyra dagar till litet skeptisk. Men verkligheten justerade min att sluka den. Den är lika intellektuellt stimule- bild; jag tyckte Mr. de Mello var en riktigt in- rande, som allt vad Du skriver. Liksom Gide- tressant bekantskap, hans kunskapstörst och studien är den inte bara utomordentligt lärorik vördnad för europeiska bildningsideal var nästan om sitt objekt, utan den öppnar kulturfilosofiska gripande. Dessutom är han säkert intelligent och perspektiv av enorm utsträckning. Jag hoppas synes mig ha en god smak. Att han naturligtvis den skall röna åtminstone en del av det erkän- hyser ett djupt förakt för det slag av filosofiska nande, som jag är säker på att den är värd. analyser, som jag försökt mig på, förändrar inte Kan boken framläggas som doktorsavhand- nämnvärt detta faktum. – Baby Ramsay var för- ling? Jag är mycket förbryllad av frågan. Utan tjusande.” tvivel har arbetet i sin nuvarande gestalt en I Mitt liv som jag minns det säger Georg Hen- mycket litet “vetenskaplig” uppläggning.” rik om Mario: “När vi lärde känna varandra var Och så fortsatte det med täta frågor och svar, han lidelsefullt upptagen av Werner Jaegers mo- och när Göran insett att en avhandling måste numentala Paidea om den grekiska människans styrka sina påståenden med noggranna käll- tillblivelse. Han övertalade mig att läsa den”, citat, och efter att han den 4 december suckat: och redan 22 december 1946 skriver Georg Hen- “har inte fått noterna färdiga förr, då det varit rik till Göran: “Glömde att säga, att jag håller på ett formligt detektivarbete att uppleta källorna med världens intressantaste arbete: Werner Jae- ur vilka jag öst”, ordnade sig allt förbluffande ger, Paidea, The Ideals of Greek Culture I-III, det snabbt, och redan 22 februari 1947 disputerade sannolikt bästa som någonsin skrivits om antik Göran Schildt för doktorsgrad i auditorium XII i livssyn” (begreppet Paideia står för uppfostran universitetets huvudbyggnad. och utbildningsideal i det antika Grekland). Samtidigt med korrespondensen runt Görans Ett år senare, 8 december 1947, skriver Georg avhandling, och ibland i samma brev, skildras Henrik från Helsingfors: “Senaste vecka, när ett intressant intellektuellt möte; först får vi veta Mario de Mello var i Stockholm, tänkte jag inte hur kontakten mellan Göran och hans ungdoms- utan avund på de djupa samtal som ni voro i till- kärlek Baby Ramsay ledde till att Georg Hen- fälle att föra. Själv har jag råkat Mario tre gång- rik mötte den brasilianske diplomaten Mario de er i höst och hoppas hinna med en fjärde före

31 jul. Han är en avgjord ljuspunkt här. Varje gång I Mitt liv som jag minns det sammanfattar har jag ett intryck att jag lärt mig något av ho- ­Georg Henrik, apropå sin läsning av Kierke- nom … gaard, Nietzsche, Pascal och Dostojevskij, det Särskilt intressant har det varit att med honom han lärt sig av Mario: “jag hade närmat mig dem diskutera Werner Jaegers stora verk “Paideia”. utifrån, som litteratur och inte som integrerade Det var tack vare Mario som jag kom att över- i mitt eget tankearbete… Tack vare Mario lärde huvud stifta bekantskap med boken. Läsningen jag mig inse att deras tänkande berörde mina av “Paideia” har inte bara varit en intellektuell egna försök att förstå den värld där jag fötts att njutning av första rang. Den har också i hög grad leva. De blev omistliga delar av mitt eget liv.” befruktat mitt eget tänkande och påverkat min Tom Reuter livssyn. Arbetet har diskuterats vid mina semi- narieövningar. Parallellt härmed skriver jag ar- Referenser tiklar om det för Nya Argus. …. Kruskopf, Erik 2008: En livslång vänskap. Brevväxlingen Vid sidan av bekantskapen med Mario och mellan Göran Schildt och Georg Henrik von Wright, Eke- näs: Christine och Göran Schildts stiftelse. Utskriften av Jaeger är det väl min tillfälliga verksamhet som de till stor del handskrivna breven har gjorts av Jennifer professor i filosofi, som varit ansvarig för för- Dahlbäck. skjutningen i mina intressen från logiska pro- Schildt, Göran 1995: Lånade vingar. Ungdomsminnen, blem till frågor om värden och mening. Egent- Helsingfors: Söderströms. ligen är det dock inte så mycket en fråga om en förskjutning som en universalisering. Därför har Schildt, Göran 2000: Tvivlets gåva eller Förflugna tankar om Guds död och en försvunnen far. Helsingfors: Söder- också spänningen inom mig ökat, och härmed ströms. faran för disintegrering. Just nu har jag så många järn i elden, att jag måste uppbjuda hela min för- Wright, Georg Henrik von 1943: Den logiska empirismen. måga till kallblodig behärskning för att i tur och En huvudriktning i modern filosofi. Helsingfors: Söder- ströms. ordning få dem därifrån”. Den breddning av intressen Georg Henrik här Wright, Georg Henrik von 1955: Tanke och förkunnelse. talar om illustreras av steget från ungdomsboken Helsingfors: Söderströms. Den logiska empirismen 1943 till Tanke och för- Wright, Georg Henrik von 2001: Mitt liv som jag minns kunnelse 1955. det. Uddevalla: Albert Bonniers.

ISSN 0027-7126 Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs 2009