Teologiska institutionen Uppsala Universitet
Magisteruppsats Kyrko- och missionsstudier Ht 2016 Handledare: Sven-Erik Brodd
KYRKAN SOM SUBJEKT I KG HAMMARS SYN
PÅ ARBETET FÖR FRED
Thage G Peterson 1933-09-24-2737 [email protected] 0733/628 722
2
Innehållsförteckning KAPITEL 1 BAKGRUND ...... 3 Om författarens fredsengagemang och en antydan till reflexivitet ...... 3 KG Hammar som forskningsföremål ...... 8 Frågeställning/forskningsfråga...... 9 Teori och metod ...... 10 Forskningsläget/tidigare forskning ...... 11 Källmaterial ...... 12 Disposition ...... 14 KAPITEL 2 KG HAMMAR OCH HANS VÄG IN I ARBETET FÖR FREDEN ...... 16 KG Hammars karriär inom Svenska kyrkan ...... 16 Hammars politiska och sociala engagemang ...... 17 ”Kriser och snålblåst” ...... 18 En annan del av subjektproblemet ...... 19 Vad säger Hammar själv i subjektsfrågan?...... 21 När och varför började Hammar arbeta för freden? ...... 24 Tillståndet i världen påverkade Hammar ...... 25 Hammar tar avstånd från det rättfärdiga kriget ...... 27 Eftervärlden har visat att Hammars kritik mot krigen var befogad ...... 28 Göteborgsprocessen ...... 29 Fred och social rättvisa ...... 30 Hammar och Kyrkornas Världsråd ...... 31 Hammars utgångspunkt för sitt arbete med freden ...... 32 KAPITEL 3 HAMMARS TVÅ HJÄRTEFRÅGOR ...... 35 Barnen ...... 35 Vapentillverkning/vapenexport ...... 38 KAPITEL 4 NATHAN SÖDERBLOM SOM KG HAMMARS FÖREGÅNGARE ...... 44 Ärkebiskopen Nathan Söderblom ...... 44 Lutherskt om rättvis fred ...... 50 KG Hammars ”möte” med Nathan Söderblom ...... 51 Andra ärkebiskopars insatser för freden ...... 52 KAPITEL 5 DAG HAMMARSKJÖLD SOM KG HAMMARS FÖLJESLAGARE ...... 53 KAPITEL 6 SAMMANFATTANDE REDOVISNING ...... 60 Budskap och iakttagelser ...... 60 Några kommentarer ...... 61 Vad återstår att forska om? ...... 63 Några perspektiv på receptionen av Hammars sociala engagemang ...... 64 Slutord ...... 66 KAPITEL 7 KÄLLOR OCH LITTERATUR ...... 69 Otryckta källor ...... 69 Föredrag, tal, predikningar och brev. Artiklar och intervjuer i tidningar och ...... 70 tidskrifter ...... 70 Tryckta källor ...... 72 EXKURS ...... 76 KG HAMMARS BIBLIOGRAFI I URVAL ...... 76
3
KAPITEL 1
BAKGRUND Inledningsvis ska i vanlig ordning sägas något om bakgrunder, syften, frågeställningar, teori och metod och material och allt sådant. Jag vill bara inledningsvis anmärka att allt detta inleds med en kort introduktion till författarens eget engagemang i fredsfrågan, både som ett uttryck för ett slags reflexivitet, eftersom jag själv har varit i högsta grad en del av ”fredsfrågan” och att jag därför något redovisar detta. Jag nämner här olika människor som korsat min väg och bland dessa är också KG Hammar. Jag har i olika sammanhang, också i den inledande texten till den här uppsatsen lyft fram frågan om Afghanistan och här möts också Hammar och jag. När detta är redovisat syns det till slut ändå inte ha betydelse för min framställning, men jag vill lyfta fram att jag är medveten om att det skulle kunna ha haft det.
Om författarens fredsengagemang och en antydan till reflexivitet Den teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet satte våren 2016 upp en tankeväckande affisch med budskapet: ”Med kunskap om religion förstår du världen bättre”. Det var den tanken som några år tidigare fick mig att börja läsa teologi; först vid Södertörns högskola, sedan vid Ersta Sköndal högskola och nu vid Uppsala Universitet. Budskapet ligger rätt i tiden. Det har i dagens värld stor aktualitet. För att citera från fakultetens affisch: ”Världen är inte svart eller vit. Den går inte att dela upp i ont eller gott. Med kunskap om religion träder nyanserna fram – både i det lilla mötet med människor men också i vår tids stora ödesfrågor, konflikter och utmaningar”. Min far var kyrkvaktmästare i Bergs församling norr om Växjö. Jag vistades ofta i kyrkan och på kyrkogården och hjälpte till med sysslorna. Jag vill säga att kyrkan blev mitt andra hem. Jag lyssnade på söndagarna på prästens predikningar. Från mitten av 1940-talet antecknade jag i min ”kyrkbok” vad han sa. I en predikan i slutet av åren av andra världskriget tog han upp Bibelns ord om att ”de skall smida om sina svärd till plogbillar”.1 Predikan missförstods av några av socknens småbönder som trodde att de skulle få nya plogar av kyrkan. Det var de glada över eftersom deras gamla träplogar hade dåliga skärytor.
1 Bibel 2000, Verbum Förlag, Stockholm, Jes 2:4 4
I min hemsocken Berg hade flyktingar från Baltikum och unga polska judinnor från Auswitz och Rawensbrück inackorderats. Jag fick tidigt i livet som tonåring uppleva berättelser om krigets helvete och hemskheter. På mina folkhögskolor: Grimslöv utanför Växjö och Viskadalen utanför Borås var fredsfrågan ett viktigt ämne. Jag har i mitt liv mött många människor som kommit att stå mig nära och som jag har talat fred med och som har betytt mycket för mig. Författarinnan och ledamoten av Svenska Akademien, Elin Wägner, som var granne med oss i min hemby i Småland, var min förebild för fredsarbete och i jämställdhetsarbete mellan kvinnor och män. Hon blev en läromästare för mig. I yngre tonåren lyssnade jag på Elin Wägners fredsfilosofi. På somrarna på bänkarna runt kyrkogården kunde vi sitta i timmar. Hon talade och filosoferade. Jag lyssnade. Jag hjälpte henne med att sätta upp plakat runt om i socknen med upprop om fred och jämställdhet. I mina memoarer ”Resan mot Mars” inleder jag ett kapitel om Elin Wägner med att citera ur hennes och Elisabeth Tamms bok ”Fred med jorden” där hon skriver att ”fred på jorden och ett nytt förhållande till jorden hör oupplösligt samman”.2 Jag drar mig till minnes att just de orden återkom Elin Wägner ofta till i våra samtal. Jag minns hennes strider med bönderna hemma i Berg, när de ville ha bättre skördar med hjälp av köpegödsel, dvs konstgödsel, t ex kvävesalpeter och chilesalpeter.3 I vuxen ålder och under mina regeringsår samtalade jag ofta om fredsfrågor med fredsmäklaren Alva Myrdal.4 En annan var fredskämpen Ingrid Segerstedt-Wiberg.5 Och en tredje var debattören och journalisten Eva Moberg.6 Naturligtvis kom Olof Palme7 att betyda mycket för mitt fredsintresse. Jag var hans nära medarbetare i närmare tjugo år. Vi hade under många år våra arbetsrum intill varandra. På somrarna
2 Peterson, Thage G, Resan mot Mars. Anteckningar och minnen, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1999 3 Peterson, Thage G, Resan till Berg, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2000 4 Myrdal, Alva (1902-1986), Fredspristagare, statsråd och diplomat. Hirdman, Yvonne, Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal, Stockholm: Ordfront, 2006. Bok, Sissela, Alva ett kvinnoliv, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1987 5 Segerstedt-Wiberg, Ingrid (1911-2010), journalist och fredskämpe. Lundgren, Christer, Flyktingars rättigheter blev hennes hjärtefråga, Stockholm: Fib/Kulturfront nr 3/2013, sid 14-15, 2015. Segerstedt- Wiberg, Ingrid, I tid och otid, Journalistik under sju decennier, Del 1: 1933-1969, Stockholm: Carlssons Bokförlag, 1996 6 Moberg, Eva (1932-2011), Författare, debattör och fredskämpe. Moberg, Eva, Kvinnor och människor, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1962, Spektra TT, Eva Moberg är död, Stockholm: Sv/D Kultur 23/5 2011 7 Palme, Olof (1927-1986), Partiordförande och statsminister. Peterson, Thage G, Olof Palme som jag minns honom, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2002. Berggren, Henrik, Underbara dagar framför oss, Stockholm: Norstedts, 2010 5 umgicks vi privat på Gotland. Vi kom ständigt in på fredsfrågan. Olof Palme brann för fredens sak och budskap. Alva Myrdal stannade ofta till i mitt arbetsrum på Statsrådsberedningen, för en pratstund, när hon var på väg från regeringens sammanträden och beredningar. Jag var då Olof Palmes statssekreterare. Hon var nedrustningsminister åren 1966-1973. Hennes huvud var ständigt fullt av ord som fred, medling, diplomati. Alva Myrdal hade innehaft höga positioner inom FN. Hon var Sveriges ambassadör i Indien. Hon hade varit en nära medarbetare i nedrustningsfrågor till den legendariske utrikesministern Östen Undén. Hon tog ställning mot kärnvapen. Hennes engagemang för fred ledde till att hon tilldelades Nobels fredspris 1982. Samtalen med Alva Myrdal och Olof Palme tillhör de mest meningsfulla som jag haft i hela mitt liv. Ingrid Segerstedt-Wiberg var dotter till den store frihetspublicisten Torgny Segerstedt. Jag träffade henne bara ett fåtal gånger. Men telefonsamtalen var desto fler. Jag kommer ihåg henne för hennes kamp för mänskliga rättigheter och för ett humanare liv för flyktingar. Hon ägnade hela sitt liv åt att bekämpa nazism, rasism och intolerans. Hon var starkt emot Sveriges deltagande i Afghanistankriget och mot ett svenskt NATO- medlemskap. Om detta talade vi. Ingrid Segerstedt-Wiberg tillhör de stora och minnesvärda frihetskämparna under min levnad. Hon hade mod. Hon stod upp för de värnlösa. Eva Moberg var dotter till författaren Vilhelm Moberg. Våra samtal gällde från början jämställdhet mellan kvinnor och män. Eva Moberg var en god inspiratör. Efter hand kom våra samtal att övergå till ett avståndstagande från Sveriges deltagande i Afghanistankriget och mot ett svenskt medlemskap i NATO. Ända fram till Eva Mobergs död medverkade vi tillsammans på fredsmöten av olika slag. Med Olof Palme stod fredsfrågan nästan alltid på dagordningen under våra nästan tjugo år av nära samarbete på statsrådsberedningen, i regeringen, i partiledningen och på fritiden. Det är svårt att rättvist beskriva hela Olof Palmes gärning för fred och hans arbete på den internationella arenan. Det får bara bli rubriker: Styrelsen för Nämnden för Internationellt Bistånd (NIB), Arbetsgruppen för svensk utlandshjälp, FN:s medlare i Iran-Irakkriget, engagemang mot USA:s krig i Vietnam, i frågan om ett fritt och självständigt Sydafrika, initiativtagare till det s k sexnationsinitiativet för kärnvapennedrustning och ett starkt engagemang för utvecklingsländerna i världen. Olof Palme är en del av Sveriges historia. 6
Kvinnorna i Liberia mottog i december 2011 Nobels fredspris för sin kamp mot inbördeskriget. Kvinnorna bestämde sig helt enkelt för att stoppa kriget. Nu fick det vara nog. Nu vill vi ha fred. Våra barn ska ha mat och kläder. Inte död eller avhuggna armar och ben. Våra barn ska gå i skola. Inte tvingas bära vapen och döda. Krigsherrarna besegrades av kvinnornas fredsbudskap. Kvinnorna visade vägen. Deras kraft var en folkrörelse. Jag blev djupt imponerad och rörd av deras fredsarbete. Jag framhöll deras kamp i tal efter tal. Men först och inte minst har jag haft fredsfrågan på dagordningen vid många av mina möten med arbetarrörelsens folk på arbetsplatsmöten och på kurser på folkrörelsernas och fackföreningarnas skolor och konferensgårdar. Det har under åren blivit många nattliga diskussioner om krig och fred. Främst under mina år som försvarsminister, 1994-1997. När jag nu skriver en magisteruppsats utifrån andra och mer akademiska förutsättningar än jag haft tidigare, påverkar det naturligtvis mitt arbete. Jag fattade tämligen självständigt beslutet att avveckla de s k personminorna i det svenska militära försvaret, utveckla det civila försvaret med försök till övergång till civil produktion i den svenska försvarsindustrin och att betona Sveriges neutralitet och militära alliansfrihet. Under åren på 2000- och 2010-talen har jag ofta befunnit mig i talarstolar Sverige runt och talat fredsfrågor. Jag var en av initiativtagarna till riksuppropet 2007: ”Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan” mot det orättfärdiga kriget i Afghanistan. Den bakgrund som jag här tecknat kom att ha stor betydelse för alla mina här nämnda försvarsbeslut och mitt under senare år starka engagemang i fredsfrågan. Den nära relationen till Elin Wägner, Ingrid Segerstedt- Wiberg, Maj-Britt Theorin och Eva Moberg men naturligtvis främst till Olof Palme kom att ha stor betydelse för mig. Men det slår mig nu också, när jag valt att studera KG Hammar, i hur hög grad jag har påverkats av dynamiska kvinnors engagemang för freden. Deras påverkan fanns alltid på plats, deras idéer låg och grodde i mig. Det var oftast kvinnor som stod främst i fredskampen. Mycket av mitt politiska arbete i vuxen ålder har handlat om forskningsfrågor och om industripolitik och regionalpolitik. Detta gäller också de böcker som jag har skrivit. Mitt fredsengagemang har inte kommit så mycket till uttryck i dem. Eller i föredrag i talarstolar landet runt under mina regeringsår. Det har varit andra ämnen som då har dominerat. Men freden har ändå på något sätt alltid varit med på min livsresa. 7
Det finns inslag i KG Hammars ställningstaganden och engagemang i fredsfrågan som gör honom intressant också i en bakgrundsteckning som denna, där boklig kunskap och visdom förenas med livserfarenhet och möten med människor på livsresan. Om man relaterar Hammar till en allmän beskrivning av tidsläget kan man framför allt lyfta fram att i dagens värld talas det väldigt mycket om krig och lite om fredliga lösningar. Freden har liksom kommit på undantag. Allt färre verkar dessutom tro på freden som en möjlig framtid. Det finns idag en olycksbådande tro på att krig och dödande, kallt stål, nya arméer, upprustning, mer pengar till det militära försvaret och militärallianser är lösningen på motsättningar och konflikter. Men sanningen är ju som Hammar, en av få, själv framhåller att det inte är krig som leder till en varaktig fred. Utan det är fred som leder till fred.8 Samtal, förhandlingar, medling och diplomati är fredens väg. Allt måste göras för att förhindra att man tar till våldsåtgärder och krig som leder till svårläkta sår och revanschlust som sitter i för generationer. Det var detta som var Olof Palme-linjen, som emellertid Sverige övergav, när Sverige gick in i Afghanistankriget för femton år sedan. Sverige blev en krigande nation som dödade i fjärran land. Ett vardagligt fredsmedel är att besöka varandra, att idka turism. Det kan bli en del av skapandet av en fredskultur utan gränser. Författaren Vilhelm Moberg skildrar i sin bok ”Förrädarland” hur invånarna i gränssocknar utmed två länder byggde fred med varandra genom att umgås och göra sysslor tillsammans.9 I boken ”Kyrka i olika meningar” utvecklar Sven-Erik Brodd och Gunnar Weman vad detta innebär för fredens sak. Kyrkan och sockenborna var fredsstiftare genom sitt uppträdande i vardagen. Människor uppehöll freden genom sitt sätt att vara människor. Man levde i fred med varandra. Och man eftersträvade att göra det. Det behövdes inga skrivna lagar och regler. Det var fredstraditionerna som man tillämpade.10 Det visar hur närhet och fredligt dagligt umgänge kan innebära fredliga förhållanden och främlingskap för våld och krig. Freden måste ha ett djup. Att freden blir en del av oss själva. Freden måste i varje människa komma inifrån. Fred hör samman med humanism och kärlek. Fred och
8 Hammar, Fred är vägen till fred, Örebro: Marcus Förlag, 2013 9 Moberg, Vilhelm, Förrädarland, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1967 10 Brodd, Sven-Erik/Wiman, Gunnar, Kyrka i olika meningar, Skellefteå: Artos/Norma, 2012 8 godhet hör ihop. Utan godhet, kärlek och humanism går det inte att bygga hållbara broar mellan länder och folk. Här berör mitt och Hammars fredsarbete varandra. Det måste finnas både djup och samhörighet i vänskaps- och grannrelationer. Hammar har sagt: ”Fridsamma människor, människor med fred på insidan, bygger fred”.11 ”Fred växer inifrån”, skriver han.12 Och nu handlar det alltså om Hammar:
KG Hammar som forskningsföremål Jag har haft tre huvudskäl för att välja KG Hammar och hans arbete för freden. Det första är att Svenska kyrkans verksamhet och uppfattningar betyder väldigt mycket för en stor del av det svenska folket. Svenska kyrkan påverkar människor i deras vardag, deras ställningstaganden och sätt att leva. Svenska kyrkan är således en av våra främsta opinionsbildare. Det andra skälet är att Svenska kyrkan med dess främsta företrädare; ärkebiskopen, biskopar, präster, diakoner och lekmannaombud är en betydande maktfaktor i det svenska samhället. Predikstolen är en av de främsta och största ”maktcentra” som Sverige har. Svenska kyrkans remissyttranden och framställningar till riksdag och regering har tyngd i den demokratiska processen. Svenska kyrkan kan åberopa att den är Sveriges största och mest inflytelserika folkrörelse som dessutom geografiskt täcker hela landet. Svenska kyrkan har medlemmar i alla åldrar. Det tredje skälet är Hammar som person. Han har varit tydlig och kraftfull i sitt deltagande i samhällsdebatten. Men också kontroversiell, vilket är en fördel i fredsfrågan, som kräver debatt för att uppnå engagemang. Han har kraftfullt och energiskt tagit till orda och även tagit ställning i tvistiga frågor. Han har visat stor integritet. Och gått mot strömmen i många frågor. Han har varit tydlig och konsekvent för freden och mot kriget. Och som en följd av detta också mot det s k rättfärdiga kriget. Docenten Bo Larsson beskriver Hammar så här: ”En stark opinionsbildare, tydlig i sin tro, utmanande. Orädd, dynamisk och ruskigt välformulerad. Skarp i analysen, men med mycket värme i blicken”.13 En annan docent, Joel Halldorf, beskriver Hammar som Svenska kyrkans mest omstridde ärkebiskop i modern tid. En ärkebiskop som provocerat och inspirerat, men som också
11 Hammar, Eftertanke inför Palmsöndagen, Kyrkans Tidning, KT nr 11, 2016 12 Hammar, Fred är vägen till fred, 2019, sid 57 13 Larsson, Bo, Förord i boken Tron är ingen privatsak, Stockholm: Verbum, 2006, sid 9 9 berett vägen för ett nytt sätt att vara biskop i offentligheten.14 Därför har Hammar skapat debatt och ett stort intresse omkring sig hos svenska folket. Detta gör det särskilt intressant att studera hans arbete i fredsfrågan och hans teologiska utgångspunkter för sitt fredsarbete.
Syfte med uppsatsen Som studie- och forskningsobjekt är fredsfrågan vid och komplicerad. I svensk forskningsmiljö har den främst behandlats av teologerna inom etiken och i freds- och konfliktforskningen inom statskunskapen. Internationellt har den också behandlats inom ecklesiologin och det är inom kyrkovetenskapens fält som syftet med den här uppsatsen alltså bestäms. Frågan om ecklesiologins betydelse för fredsfrågan restes redan i samband med första världskriget men blev ett tydligt sammanhållet problem med Kyrkornas Världsråds program för Justice, Peace and Integrity of Creation (JPIC).15 Syftet med uppsatsen är att för första gången i svensk akademisk miljö, vad jag känner till, belysa frågan om freden ur ett ecklesiologiskt perspektiv. Jag avser att begränsa frågan dels genom att fokusera ärkebiskopen KG Hammars uppfattning om freden och hans engagemang för fred, dels genom att lyfta fram en begränsad frågeställning i det sammanhanget, nämligen kyrkan som subjekt.
Frågeställning/forskningsfråga Jag har alltså stannat inför frågeställningen om kyrkan är subjekt i KG Hammars syn på arbetet för fred. Det bör kanske påpekas att ett eventuellt jakande svar inte innebär antagandet att kyrkan skulle vara ett exklusivt subjekt. Till den grundläggande forskningsfrågan förs en problematik som möjliggörs genom urvalet av material, nämligen om det finns någon skillnad mellan den tid då Hammar var ärkebiskop och tiden därefter.
14 Halldorf, Joel (f 1980), teologie doktor vid Uppsala Universitet, kyrkohistoriker, lektor vid Teologiska högskolan i Stockholm, författare till boken ”Lewis brev” och till artiklar och krönikor i dagspressen, bl a DN-Debatt, Expressen Kultur, Axess Magasin och i tidningen Dagen, också som ledarskribent 15 Se t ex Bonino, (José) Miguez, How Ecclesiological is Our Problem? Koinonia and Justice, Peace and Creation: Costly Unity. Presentations and Reports from the World Council of Churches´ Consultation in Rönde, Denmark, February 1993, ed. T.F. Best & W. Granberg-Michaelson, Geneva: 1993, sid 59-62 10
Teori och metod Två kommentarer till forskningsfrågans teoretiska underlag, det ena gäller vad som kan menas med kyrka, det andra omfånget av subjektsbegreppet som antyddes ovan. (1) Med kyrkan avses inte nödvändigtvis en institution utan kan väl vara en föreställning (t ex gemenskap), en bild (t ex en kyrkobyggnad) eller en analogi (t ex Kristi kropp). Kyrkan kan förekomma som en implicit referens, en explicit formulerad idé eller t ex ett operativt ecklesiologiskt pronomen (t ex vi).16 När det sedan gäller (2) frågan om subjektet, om kyrkan (i någon mening) kan identifieras som ställningstagande, handlande och ansvarig vad gäller freden innebär inte detta att subjektet kyrkan står i ett exkluderande förhållande till andra subjekt. Gud, människor, lokalsamhället kan också och samtidigt vara ett subjekt. Att komma fram till att kyrkan är subjekt kan alltså innehålla en rad olika mönster: Biskopen, kyrkorådet, en enskild kyrkomedlem, kyrkostyrelsen kan alla samtidigt vara subjekt. Dels kan man tänka sig att se mönstret av subjekt som ett enda subjekt, dels kan man se varje ställningstagande eller agerande subjekt som självständiga. Min uppsats är en studie av vad Hammar har predikat, sagt och skrivit i fredsfrågan under sin tid som ärkebiskop åren 1997-2006 och under åren därefter. Därmed skulle jag kunna pröva om det finns någon skillnad i uppfattning mellan den första perioden som Svenska kyrkans främste representant, åtminstone i mediavärlden, och andra perioden när Hammar fortfarande förvisso är biskop men samtidigt utan förpliktelser kan röra sig fritt i debatten. Självklart kan det finnas andra orsaker till eventuella skillnader. Under alla förhållanden är skillnaden mellan ärkebiskopstiden och tiden därefter som ett slags oberoende tänkare intressant att undersöka. För att få ingångar i detta har jag valt att kort presentera två personer som på ett sätt kan representera de båda perioderna. Den förste är ärkebiskopen Nathan Söderblom som agerade intensivt och hela sin ärkebiskopstid (han dog i tjänst) för freden och som gjorde det uteslutande som ärkebiskop. Tanken på att han, som hans efterträdare Erling Eidem gjorde, skulle skilja mellan ämbete och person var Söderblom helt främmande. Söderblom var ärkebiskop alla dygnets timmar. Han var föregångare till Hammar när det gäller fredsfrågan.
16 Den teoretiska utvecklingen av detta finns t ex i Sune Fahlgrens och Jonas Ideströms Ecclesiology in the trenches. Theory and Method under Construction, Uppsala: Church of Sweden Research Series, 2009-14
11
Den andre personen som jag framhåller i det här sammanhanget är FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld som betytt mycket personligen för KG Hammar, som en följeslagare. Men Nathan Söderblom hade inte den ställningen hos Hammar. I varje fall inte förrän Hammar hade lämnat posten som ärkebiskop. Först då blev Söderblom också viktig för Hammar. Hammarskjöld faller i sina personliga anteckningar i ”Vägmärken” tillbaka på det privata som genom att anteckningarna publiceras efter hans död blir ett tilltal till de efterlevande och därmed samtidigt blir något offentligt. Det här gäller preliminära iakttagelser som får bli föremål för en i någon mening abduktiv ansats.17 Om de blir viktiga för förståelsen av kyrkan som subjekt i Hammars teologi återstår då att se.
Forskningsläget/tidigare forskning Det finns idag en mycket begränsad forskning om KG Hammar som person eller om hans arbete inom Svenska kyrkan. Inte något om hans fredsarbete och inget om hans internationella fredsarbete. Det finns tre vetenskapliga uppsatser som behandlar Hammars teologi men alla har begränsad betydelse för mitt ämnesval.18 Också när det gäller Svenska kyrkans förhållande till freden är forskningen begränsad.19 De senaste åren har forskningen kring religion ökat. En tänkbar orsak till detta kan vara religionernas ökande betydelse i utvecklingen runt om i världen och deras tänkbara inblandning i krig och konflikter.
17 Ideström, Jonas, Lokal kyrklig identitet – en studie av implicit ecklesiologi med exemplet Svenska kyrkan i Flemingsberg, Skellefteå: 2009, sid 14ff 18 Heberlein, Magnus, Diaspora och Koinonia. Ecklesiologi och pastoral strategi hos KG Hammar, Lunds Universitet: 1999. Bergman, Kerstin, Man måste inte tro nånting – men man måste samtala, Ärkebiskop KG Hammars syn på kommunikation och språk, Linköpings Universitet: 2005. Madfors, Ingela, KG Hammar och Rowan Williams. En studie av två ärkebiskopar ur ett postmodernt teologiskt perspektiv, Högskolan i Gävle: 2009 19Gehlin, Sara, I Nathan Söderbloms fotspår: Svenska kyrkan som en aktör för fred. På spaning…Svenska kyrkans forskardagar 2007, red. Anne-Louise Eriksson, Stockholm: 2008, sid 377-396. Gehlin, Sara, Nathan Söderblom, freden och ekumeniken. En analys av Nathan Söderbloms definition av begreppen fred och ekumenik med utgångspunkt från fredsuppropet: För fred och kristlig gemenskap, Malmö: Kyrkohistorisk årsskrift, 2008, sid 59-90. Ryman, Björn, Ärkebiskop Olof Sundsbys sista initiativ: Liv och fredskonferensen i Uppsala, 1983, Malmö: Kyrkohistorisk Årsskrift 2004, sid 105-126. Hansson, Klas, Svenska kyrkans Primas , om Olof Sundby, Uppsala: Uppsala Universitet, 2014 12
Källmaterial Någon sammanställning av KG Hammars skrifter, tal och predikningar finns inte. Jag har därför lagt ner ganska mycket tid på att sammanställa det tryckta materialet alltifrån den första boken, som för övrigt faller inom ecklesiologin ”Kyrkan – intresse och idé”, 1970 till Hammars medverkan i antologin ”Liv i försoning: om upprättelse i kyrka och samhälle” med bidraget: I försoningens tjänst – kyrkornas fredsmission”, 2016. Hammar har skrivit ett stort antal egna böcker och dessutom medverkat i antologier av olika slag och bidragit med texter i tidningar och tidskrifter. Hans litterära produktion är tämligen omfattande. Det är denna samlade produktion som är mitt främsta källmaterial för denna uppsats. Hammars doktorsavhandling från 1973, ”Liberalteologi och kyrkopolitik” behandlar teologins brytningstid och motsättningarna mellan de konservativa kyrkokrafterna och de liberala teologerna i Sverige vid förra århundradets början. Avhandlingen har varit något av en utgångspunkt för mig i mitt uppsatsarbete. Hammars bok ”Det som hörs” från 1985 skrevs under hans tid som rektor och lärare i homilektik vid Pastoralinstitutet i Lund. Den ger inblickar i Hammars syn på bibel- och teologitolkningen. Boken ”Ecce homo – efter 2000 år” från 2000 handlar främst om historisk-kritisk bibeltolkning. Hammars herdabrev till Lunds stift ”Tecken och verklighet” från 1993 och ”Samtal med Gud” vid ärkebiskopstillträdet 1997 har varit nödvändiga som kunskapspåfyllningar i mitt uppsatsarbete. Hammar drar där viktiga slutsatser om Dag Hammarskjölds självklara roll i svenskt tänkande om andlighet och kristen tro. Hammars herdabrev när han blivit biskop i Lund är en andlig fördjupning. ”Jag har inte sanningen, jag söker den” från 2004 är en bok som han skrev tillsammans med publicisten Ami Lönnroth. Boken handlar om Hammars bakgrund och privatliv och om hans personliga tankar om kyrkans och teologins framtid och om hans syn på både dagsaktuella och framtida världs- och fredsfrågor. Genom just den boken har jag fått möta Hammar som människa och uppleva hur han tänker och argumenterar. Och inte minst boken ”Fred är vägen till fred”. I just denna bok har jag läst av Hammars fredssyn. Boken är både en grundbok och en handbok för den som vill engagera sig i fredsfrågor. Så har det varit också för mig. I det nödvändiga källmaterialet för uppsatsen ingår många av Hammars artiklar, som finns omnämnda på annan plats i uppsatsen. 13
Jag har i arbetet med uppsatsen besökt Svenska kyrkans arkiv i Uppsala och Sigtunastiftelsens klipparkiv i Sigtuna för att hämta in fakta om Hammar och hans fredsarbete. När jag i Uppsala och Sigtuna har gått igenom vad Hammar har sagt och skrivit så är det några tal och predikningar som jag har fastnat speciellt för. Det gäller hans föreläsning vid invigningen av Dag Hammarskjöldsleden i september 2004.20 Det gäller hans avskedspredikan som ärkebiskop ”Må vinden vara din vän” i Uppsala Domkyrka den 4 juni 2006,21 hans predikan om ”Kristen tro i förändringens samhälle” vid Präst- och diakonmötet i Uppsala den 25 augusti 2005,22 och hans tal i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden om Nathan Söderbloms liv den 17 maj 2013.23 Av de många artiklar, krönikor och inlägg som jag har gått igenom har jag speciellt plockat fram en artikel i Sv/D av den 24/12 1997, ”Från Birkenau till Betlehem”. En känslosam artikel, ”vi frös invärtes”, vid besök i de nazist-tyska förintelselägren Auswich och Birkenau. Hammar ställer nutidens mest brutala fråga: Om detta var möjligt då – är vi verkligen kapabla till att göra vad som helst i nutid? Han svarar ja och pekar på Kambodja, Bosnien och Rwanda!24 Jag har haft personliga samtal med Hammar på plats i Lund och i Stockholm.25 I samband därmed har jag också fått del av KG Hammars privata arkiv, t ex pressklipp och manuskript. Samtalen har från båda sidor varit noga förberedda. Jag har på förhand givit Hammar de frågor som jag har önskat ta upp. Jag har vid varje samtalstillfälle känt att ingen fråga eller område varit tabu att ta upp. Han har frikostigt öppnat dörren till sig själv. Detta har inte minst gällt samtal om hans närhet till Dag Hammarskjöld och om hur fred och rättvisa inte bara är viktiga delar i hans liv. Fred och rättvisa är på något sätt KG Hammar själv. Vi har ventilerat och samtalat om många frågor som inte fått plats i denna uppsats. Till sådana frågor hör bl a religion och politik och partipolitikens plats eller inte i Svenska kyrkan.
20 Föredraget finns att läsa, dels i boken Vägen valde dig, Svenska kyrkan, 2005, sid 37-59, dels hos uppsatsförfattaren i hans arkiv i Nacka 21 KG Hammars avskedspredikan i Uppsala Domkyrka, Pingstdagen den 4 juni 2006, finns i Svenska kyrkans arkiv i Uppsala och hos uppsatsförfattaren i hans arkiv i Nacka 22Talet finns hos uppsatsförfattaren i hans arkiv i Nacka och är en avskrift av en ljudupptagning 23 Detta tal finns dels hos Saltsjöbadens församling av Svenska kyrkan i Saltsjöbaden, dels hos uppsatsförfattaren i hans arkiv i Nacka 24 Svenska Dagbladet, SvD Debatt 24/12 1997 25 Mina möten med Hammar: 16/2 2016, 8/4 2016, 3/6 2016, 12/10 2016, och 2/12 2016. Jag har tagit hjälp av Hammars handsekreterare som ärkebiskop – Karin Åstrand vid Svenska kyrkan i Uppsala när det t ex gällt datumkontroll av hans predikningar och engagemang 14
Sammantaget betyder det här att det finns möjligheter till en mer omfattande forskning om KG Hammar och freden. I magisteruppsatsen har jag begränsat frågeställningen, naturligtvis, och visat att det finns ett omfattande material kvar att arbeta med. Jag har också tittat på forskningsbarheten av detta utifrån mitt perspektiv.
Disposition Uppsatsen består av sju delar eller kapitel. I det första beskriver jag i bakgrunden mina personliga erfarenheter som är medspelande i författarskapet i den här presenterade magisteruppsatsen. I inledningskapitlet, kapitel 1, redovisar jag också i vederbörlig ordning uppsatsens syfte och frågeställning samt metod och disposition, källmaterial och lämnar en redogörelse över forskningsläget. Det andra kapitlet är Hammars eget kapitel och hans väg in i arbetet för fredens sak. Detta kapitel är uppsatsens mest omfattande. Här väljer jag ut några teman som kan vara produktiva för att belysa uppsatsens huvudtema, frågan om subjektet, men ger också några perspektiv som kan öka förståelsen av Hammars fredsengagemang i ett större sammanhang. Det tredje kapitlet handlar, enligt min uppfattning, om Hammars två stora hjärtefrågor, dels om barnen, dels om vapentillverkning och vapenexport. Det är till dessa två frågor som Hammar ofta återkommer. Det fjärde kapitlet ägnar jag åt Nathan Söderbloms fredsengage- mang som ärkebiskop där kyrkan är ett subjekt och ärkebiskopsämbetet också är det, inte bara som en del av Svenska kyrkan utan med anspråk att vara ett subjekt i den världsvida kyrkan. Kapitlet är en redovisning av Söderbloms idoga och omfattande arbete för freden. Det femte kapitlet är ett försök att lyfta fram Dag Hammarskjöld som för Hammar är en viktig vägledare och följeslagare. Ser man till Vägmärken som är Hammars främsta källa, finns ett flertal subjekt när det gäller freden.26 Det finns en annan text som kan vara intressant i det här sammanhanget och det är det tal som Hammarskjöld höll inför Kyrkornas Världsråds Generalförsamling i Evanston 1954.27 Det finns i detta tal flera uppfattningar som förenar Dag Hammarskjöld och KG Hammar.
26 Aulén, Gustaf, Dag Hammarskjölds vitbok. Tvivel och tro i Vägmärken, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1970 27 Hammarskjöld, Dag, Tal 1953-1961, Ett urval redigerat av Wilder Foote, Stockholm: Norstedts, 1962, sid 62-68 15
Hammarskjöld talar liksom Hammar om att fred och rättvisa hör ihop. Hammarskjöld lyfter i Evanstontalet fram respekten för olika religioner och han pekar på vad som enar dem och inte på vad som skiljer dem åt. Hammars budskap från talar- och predikstolar och i artiklar är ”tolerans mot människor av annan religion”.28 Hammarskjöld slår i sitt tal fast att FN och kyrkorna står sida vid sida ”för att åstadkomma fred på jorden”.29 Problem som bekymrar FN måste också bekymra kyrkorna. Det är samma budskap som Hammar för fram. I kapitel sex gör jag så en kortfattad sammanfattande redovisning av några av mina slutsatser. Kapitel sju är käll- och litteraturförteckningen. Uppsatsen avslutas med KG Hammars bibliografi i urval.
28 Hammar, 2013, Fred är vägen till fred 29 Hammarskjöld, 1962, Evanstone, sid 63 16
KAPITEL 2
KG HAMMAR OCH HANS VÄG IN I ARBETET FÖR FREDEN Karl Gustav Hilding Hammar – känd som KG – är född i Hässleholm den 18 februari 1943 i en prästsläkt. KG Hammar är präst i fjärde generationen. Han säger sig vara präglad av tre saker: Ett lågkyrkligt, vardagligt hem där pappan var kyrkoherde, av den globala solidaritet som växt sig stark inom världskyrkan mot slutet av 1960-talet och från 1980-talet och framåt av kristen mystik.30 Hammar prästvigdes i Lund 1965 – endast tjugotvå år gammal. För att prästvigas så ung fordrades Kungl. Majt:s tillstånd. Den rådande prästbristen var orsaken till att tillståndet beviljades. Efter prästår i Lund, domprost där och därefter biskop i Lunds stift utsågs han av regeringen 1997 till ärkebiskop i Svenska kyrkan. Han stannade på ärkebiskopsstolen till 2006, då han på egen begäran avgick av personliga skäl. Därefter har Hammar ägnat sig åt att skriva artiklar, de flesta i fredsfrågan och rest land och rike runt och talat fred och rättvisa. Han har varit gästprofessor vid ”Centrum för teologi och religionsvetenskap” (CTR) vid Lunds Universitet. Uppdragen har inte låtit vänta på sig. Han är nu bl a ordförande för Svenska Teologiska Institutets (STI) i Jerusalem rådgivande kommitté, ledamot av Styrelsen för Lunds Missionssällskap och ledamot av Region Skånes Etiska Råd.
KG Hammars karriär inom Svenska kyrkan Efter prästvigningen i Lund 1965 tog Hammar en teologie licentiatexamen 1969. Han blev lärare i kateketik vid den praktiska prästutbildningen åren 1969-1972. Under 1971 fungerade han som sekreterare åt professor Carl Gustaf Andrén i utredningen ”Praktisk prästutbildning”. Hammar var redaktör för projektet ”Modern katekes” i Lunds domkyrka. Han blev 1972 teologie doktor på avhandlingen ”Liberalteologi och kyrkopolitik – kretsen kring kristendomen och vår tid, 1906-omkring 1920”. Samma år blev han docent i kyrkohistoria vid Lunds Universitet. Åren 1972-1975 arbetade han i Svenska kyrkans missionstjänst vid Trinity Theological College i Singapore med ansvar för den homiletiska undervisningen. Hammar återvände till Sverige och var åren 1975- 1979 kyrkoadjunkt i S:t Peters Klosters församling i Lund. År 1978 blev han föreståndare för det praktiska-teologiska övningsinstitutet vid Lunds Universitet. Han
30 Intervju i Göteborgs-Posten, GP, 13/1 2003, sid 20 17 blev chef för Svenska kyrkans nybildade pastoralinstitut i Lund, åren 1980-1987. Hammar var huvudsekreterare i 1982 års kyrkokommitté. Han blev domprost i Lund 1987 och innehade denna post till 1992. Hammar var biskop i Lunds stift 1992-1997. Därefter ärkebiskop. Efter ärkebiskopsåren i Uppsala åren 1997-2006 är Hammar bosatt i Lund.
Hammars politiska och sociala engagemang Ända sedan studietiden i Lund på 1960-talet har Hammar varit starkt engagerad i samhällsdebatten. Han har sett som sin uppgift att blanda sig i politiken och höja sin röst. Hammar har bl a kämpat för fredliga lösningar på krig och konflikter, alltid fred före krig; ”det är fred som leder till fred!”, kamp för asylsökande, amnesti för asylsökande, avskrivning av de fattigaste ländernas ekonomiska skulder, human kriminalvård, tolerans mot människor av annan religion, de homosexuellas rättigheter, mot interventionen av Irak, mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget, för bojkott av varor från illegala israeliska bosättningar.31 Och mycket mer inom ramen för fredens och rättvisans sak. Hammar har stått för och deltagit i ett stort antal upprop och öppna brev riktade till riksdag och regering med krav om agerande, t ex Brev till statsminister Göran Persson om en fredlig lösning av Irakfrågan (7/11 2002), Julbudskap till Sveriges regering om ”Barnet i centrum” (14/12 2004), Brev till statsministern om Sveriges flyktingpolitik (15/12 2004), Om Afghanistankriget: ”Slutdatum för kriget är nödvändigt” (30/10 2010), Om Afghanistankriget: ”Sanningen måste fram” (25/8 2015), ”Rädda assyrierna” (26/2 2015). Detta Hammars agerande framgår av käll- och litteraturförteckningen. Hammar har varit föreläsare vid ett flertal internationella konferenser och vid teologiska fakulteter världen över. Han har deltagit på internationella möten av olika slag, t ex på Lutherska Världsförbundets nionde generalförsamling i Hongkong den 8-16 juli 1997, vid Kyrkornas Världsråds åttonde generalförsamling i Harare i Zimbabwe den 3-14 december 1998 och vid Kyrkornas Världsråds fredsmöte i Kingston på Jamaica den 16-26 maj 2011.
31 Detta synsätt och agerande bekräftas av Hammar i samtal 2/12 2016. Hammar har fått ta del av texterna 18
Den 15 december 2004 gick Hammar till angrepp mot Sveriges flyktingpolitik i ett öppet brev till statsminister Göran Persson. Hammar ansåg att Sverige hade fjärmat sig från asylrätten och för att asylprocessen hade blivit en ”misstänklighetens kultur”.32 Mellan Hammar och statsministern kärvade det till ordentligt om Hammars ordval. Hammar talade om krasch med regeringen.33 Det bör tilläggas att det inte kan uteslutas att det fanns ett intresse att skapa debatt, skillnader och meningsmotsättningar mellan Hammar och Svenska kyrkan om ”det kristna budskapet”. Jag finner inte heller detta särskilt anmärkningsvärt. Som ärkebiskop beskylldes Hammar för att vara otydlig om varifrån hans budskap ut till människorna kom. Från Hammar som Svenska kyrkans främste officielle företrädare eller från Hammar som privatperson. Var det kyrkans uppfattningar som han framförde eller var det hans egna personliga åsikter? Hammar kritiserades också för att vara teologiskt motsägelsefull och för att detta skapat förvirring i Svenska kyrkan. Angrepp om detta gjordes på Hammar under hans ärkebiskopsår. Hammar själv menar att han utsattes för hot, hat och trakasserier.34 Kritiken mot Hammar gällde emellertid inte på något sätt fredsfrågan. Kritiken som framfördes gällde Hammars bibeltolkning och hans bestämda uppfattning om att kyrkan skall lägga sig i politiken.
”Kriser och snålblåst” Nej, det var inga kriser varken för Svenska kyrkan, ärkebiskopsämbetet eller personligen för Hammar med debatterna kring Ecce Homo 1998,35 Jungfrufödseln 200336 eller Muhammedteckningarna 2006.37 Men det var snålblåst. Främst i media. Det är inte speciellt anmärkningsvärt. Men för kyrkan och för många präster, lekmän och starkt kyrkligt engagerade människor var det ovanligt med en ärkebiskop som gjorde utspel av ett slag som Svenska kyrkan dittills hade varit främmande för. Kritikerna menade att Hammars tilltag inte stod i överensstämmelse med det kristna budskapet.
32 Dagens Eko/Ekot, Sveriges Radio, 15/12 2004, se käll- och litteraturförteckningen 33 Tidningen Dagen, 5/2 2013 34 Tidningen Dagen 5/2 2013, förhandsartikel inför TV-programmet ”Min sanning” samma dag 35 1998. Hammar tog ställning för att Elisabeth Ohlsson-Wallins utställning ”Ecce Homo” skulle få visas i Uppsala Domkyrka. Hammars planerade audiens hos Påven i Rom stoppades på grund av detta. 36 2003. Hammar väckte uppståndelse med sitt uttalande om att Bibelns under är en ”öppen fråga” som kan ”tolkas poetiskt” 37 2006. Hammar fördömde vid en paneldebatt i Uppsala JyllandsPostens publicering av de kontroversiella Muhammedkarikatyrerna av oro för muslimska protester 19
Hammars uttalanden ansågs vara svårsmälta. Det var därför som Hammar anmäldes till Svenska kyrkans ansvarsnämnd.38 En aktiv samhällsdebattör, som ärkebiskop Hammar varit och är, får naturligtvis räkna med mothugg och protester. Och det gjorde han nog också. Det är inget ovanligt med detta på andra samhällsområden, t ex i politiken. Mothugg och angrepp vid framförandet av åsikter är en del av den demokratiska debatten. Detta får också Svenska kyrkans företrädare räkna med, liksom alla andra som deltar i samhällsdebatten. Dessutom: Hammar har alltid befunnit sig på debattens arena. Där började han tidigt. Redan i sin första bok från 1970, ”Avskaffa titlarna och kalla oss allesamman för pastorer och låt oss få samma lön och ålderstillägg”.39 Det är lätt att räkna ut att inte alla biskopar och domprostar kände sig särskilt glada och uppiggade av skribentens förslag.
En annan del av subjektproblemet Den fråga som gjorts till uppsatsens huvudfråga, om kyrkan är subjekt i Hammars uppfattning om fredsarbetet, kompliceras av det faktum att han själv företräder kyrkan, eller inte gör det. Det är inte helt enkelt att bena upp problemet med Hammars påstådda otydligheter om vem han talade för: för Svenska kyrkan eller enbart för sig själv, utan att först skärskåda några frågor. Den första: Måste inte en ärkebiskop ha rätt till en fri och obegränsad yttrandefrihet? Den andra: Måste vi inte acceptera att människor i en demokrati tänker och tycker olika? Och att detta också skall få omfatta en ärkebiskop. Även om en och annan kyrkomedlem har en annan uppfattning, som innebär att endast kyrkan har den rena läran och kyrkotraditionerna att hålla sig till. Och som man av teologiska trohetsskäl inte utan vidare kan lämna därhän. Om inte ärkebiskopen respekterar detta. Vem skall då vara trogen mot det som anses vara kyrkans lära och teologiska förhållningsregler? Eller med andra ord: att acceptera den kristna trostraditionen som inrymmer erfarenhet av Gud samlade i kyrkans ord och formuleringar. Med hänsyn till detta var det naturligt att Hammar själv sattes på de anklagades bänk. Många menar dessutom att en ärkebiskop alltid är ärkebiskop och
38 Svenska kyrkans ansvarsnämnds för biskopar beslut, 13/10 2003 (Dnr AN 3-03) 39 Hammar, 1970 Kyrkan-intresse eller idé?, sid 49 20 alltid i tjänst. Precis som ett statsråd enligt Sveriges grundlagar alltid är i tjänst som statsråd. För mig förefaller det, med denna bakgrund, naturligt att hävda ”statsrådsprincipen” i subjektsfrågan för kyrkans ärkebiskop och biskopar innebärande, att när de innehar sina ämbeten inom Svenska kyrkan så är det kyrkan som man företräder och uttalar sig för. Det är först när han eller hon har lämnat ämbetet som friheten att fritt uttala sig inträder. Det är den principen som Svenska kyrkan knäsatt genom Ansvarignämnden för biskopar. Och som en konsekvens därav: att sedan själv stå för sina uttalanden. Detta är en ren och rak linje. Men problemen uppstår om den sittande ärkebiskopen eller biskopen har en annan uppfattning som skiljer sig från Svenska kyrkans i avgörande frågor. I sådana fall måste Ansvarsnämnden för biskopar avgöra om ärkebiskopen/biskopen kan fortsätta att inneha sitt ämbete eller ej. Av detta följer att det är Svenska kyrkan som är subjektet så länge ärkebiskopen/biskopen upprätthåller sin tjänst. Men när de avgår så blir de automatiskt själva subjektet, dvs de kan fritt uttala sig efter sitt eget huvud men ansvarar själva för sina uttalanden och handlingar och får själva försvara dem. Till subjektsfrågan hör naturligtvis en teologisk sida. Endast Gud kan ge Svenska kyrkan det slutliga mandatet, dvs skapa subjektet. Hammar understryker också detta mycket tydligt. Gud är alltid subjekt, skriver Hammar.40 Han instämmer i Dag Hammarskjölds ord: ”Icke jag utan Gud i mig”. Det är alltid Gud som är subjektet i livet och tillvaron.41 I boken om Anne-Marie Thunberg tar Sven-Erik Brodd indirekt upp subjektfrågan när kyrkan var bunden till staten. Då diskuterades Svenska kyrkans möjlighet att kritisera överheten, dvs riket med statschefen, riksdagen och regeringen. Begreppen ”statsreligion” och ”statskyrka” var ett uttryck för detta. Kyrkan skulle vara staten undergiven. Den världsliga överheten styrde kyrkan som en del av samhällsorganismen. Kyrkan ingick på ett organiserat sätt i samhällskroppen. Detta förhållande styrde kyrkans och dess företrädares ”rätt” att få kritisera och uttala sig. I
40 Efter tusen år, 2000, sid 45 och Vägen valde dig, 2005, sid 47 41 Hammarskjöld, Dag, Vägmärken, 2005, sid 72. Boken ”Vägmärken” är Dag Hammarskjölds gåva till eftervärlden över hela världen. I boken Dag Hammarskjöld att bära världen av Henrik Berggren, Bokförlaget Max Ström, 2016, skriver directorn vid Dag Hammarskjölds Minnesfond, Henrik Hammargren i sitt förord, sid 6-7 så här: ”Hammarskjöld tecknade sin egen profil i skriftsamlingen ”Vägmärken” som hittades och publicerades efter hans död. ”Vägmärken” ger en viktig inblick i hans tankevärld men för att förstå den behövs kunskap om hans person och samtid. Det är omöjligt att göra anspråk på att måla en komplett bild av Dag Hammarskjöld – men det går att teckna ett porträtt” 21 diskussionen om kyrkans och dess ärkebiskopars och biskopars frihet ingick Martin Luthers ”tvåregementslära” som en viktig del. ”Han ville bevara ordningen i samhällslivet”, som Brodd skriver i boken om Anne-Marie Thunberg.42 Jag vill göra följande kommentar till vad jag har skrivit om i det föregående. Det vore både anmärkningsvärt och onaturligt, och dessutom främmande för vår svenska demokrati om inte en ärkebiskop skulle få väcka debatt u t a n att det skulle betyda att dennes rätt till ämbetet ifrågasätts. Att ärkebiskopen tar till orda även i obekväma frågor, och i för Svenska kyrkan dittills främmande frågor, är ett friskhetstecken för kyrkan. En tigande ärkebiskop, som inte deltar i samhällsdebatten, är inte till gagn för den moderna svenska kyrkan, som vill nå ungdomen och som vill behålla sina medlemmar. En ärkebiskop bör som alla andra församlingsmedlemmar och övriga medborgare ha tillgång till Bibeln och tolkningsrätt till den.
Vad säger Hammar själv i subjektsfrågan? Det är nödvändigt att klara ut ansvarsfrågan, om vem som Hammar talade och talar för. I två perioder, under ärkebiskopsåren 1997-2006, och under åren därefter. Åren efter 2006 är de enklaste. Då är det endast fråga om att Hammar själv står för sina ord. Även om han förblir biskop så utövar han inget biskopsämbete. När det gäller ärkebiskops- åren är det nödvändigt att redogöra för hur Hammar ser på Svenska kyrkan och sitt ämbete om ärkebiskop. Som utgångspunkt för detta har jag dels Hammars eget valspråk: ”Sanningen skall göra er fria”, dels Hammars och Lönnroths bok från 2004 (utgiven under ärkebiskopstiden). ”Jag har inte sanningen, jag söker den”. Valspråket och boktiteln försvårar för Hammar att hävda att han som ärkebiskop endast uttalar sig från Bibelns och den traditionella kristendomens grunder. Vad Hammar gör är att först tvivla och sedan söka sanningen. Om hur det egentligen förhåller sig. I det följande använder jag mig av Kerstin Bergmans magisteruppsats vid Linköpings Universitet, 2005.43 Kerstin Bergman skriver: ”KG Hammar är medveten om att han hamnat på toppen av en hierarki, (dvs som ärkebiskop i Svenska kyrkan = mitt tillägg) som han gör vad han kan för att förändra, en institution, som han gärna ser vittra”. Bergman skriver: ”KG Hammar bejakar och välkomnar den ”maktlösa” kyrkan,
42 Brodd, I boken om Anne-Marie Thunberg, (red Lennart Sjöström), Uppsala: Artos, 2015, sid 177-178 43 Bergman, Kerstin, Man måste inte tro nånting-men man måste samtala, Linköping: Linköpings Universitet, 2005, sid 26, 29 och 47 22 som inte längre kan diktera vad människor ska tro”.44 Tro är alltid något personligt menar Hammar. Tro är en relation.45 Bergman fortsätter: ”När ärkebiskopen inte svarar så som man väntat sig, kommer frågan: uttalar han sig som privatperson”? Det är omöjligt i det här jobbet”, blir svaret. ”Inte privat, men personlig är han, som säger vad han tycker och vill ha ett samtal. Han vill vara en opinionsskapare bland andra, något som kan skapa problem eftersom den traditionella imagen av och förväntan på en ärkebiskop givetvis dröjer kvar. Han är inte heller den enda rösten i kyrkan, framhåller han i demokratisk anda. Han kan inte tala för hela Svenska kyrkan som påven kan för hela den romersk katolska”. Hammar tillägger: ”När man av mig kräver att jag bara kan uttala det som kyrkan har bestämt, så ger man en bild av kyrkan som säger att den har sanningen”. Bergman skriver i sin magisteruppsats att ”Rollen som demokratisk lagledare och inte en enväldig trospolis framträdde tidigt, när KG Hammar som ganska nybliven ärkebiskop tog ställning i homosexfrågan----”. Jag citerar från Bergman: ”KG Hammar menar att samtalet involverar inte minst ledaren. Hans uppgift är inte att tala om vad som är sant, såsom traditionellt förväntas. Han påstår sig inte ha sanningen utan söker den tillsammans med andra, i samtal”. Betydligt klarare än i trosfrågan är Hammar i fredsfrågan. I flera uttalanden, som jag har återgett i det föregående, är Hammars besked: alltid fred före krig och att det är fred som leder till fred. Det visar hur han tänker, säger och handlar. Här var han sedan 1968 och framåt själv subjektet när han uttalade sig. Hammars fredsuppfattning övergick åtminstone för honom själv automatiskt till Svenska kyrkan när han 1997 blev ärkebiskop. På så sätt blev också Svenska kyrkan subjektet i hans fredsuppfattning. Men detta innebar inte att han i kraven på t ex fredsinsatser använde termen ”Svenska kyrkan kräver” eller att han markerar Svenska kyrkan som subjekt genom att säga: ”Svenska kyrkan står på de förtrycktas sida”. Helt klart är naturligtvis att det var som ärkebiskop i Svenska kyrkan som Hammar talade och framträdde under hela sin tid som ärkebiskop. Jag vill peka på några exempel på detta för att ge tydlighet: vid sin inträdespredikan i Uppsala Domkyrka den 9 februari 1997, vid sin avskedspredikan där den 4 juni 2006, vid sina tal och
44 Bergman, 2005, sid 47 45 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 45 23 predikningar på kyrkomötet under ärkebiskopsåren, t ex 19/8 1997, 21/11 1997, 18/8 1998, 16/5 2000 och 15/5 2001. Likaså helt klart är det att det var som ärkebiskop som Hammar skrev inledningsorden i Svenska kyrkans årsredovisningar. Det ingick i hans arbetsuppgifter som ärkebiskop. Vid flera tillfällen har Hammar undertecknat öppna brev skrivna på Ärkebiskopens brevpapper, vilket bör betyda att han därmed talade för Svenska kyrkan. Så var t ex fallet i breven till statsminister Göran Persson den 7/11 2002 om en fredlig lösning av Irakfrågan, i brevet till Sveriges Regering 14/12 2004 om ”Barnet i centrum” och brevet den 15/12 2004 till statsministern om Sveriges flyktingpolitik. Dessa brev finns bevarade på Svenska kyrkans arkiv i Uppsala. Och jag har förtecknat dem i käll- och litteraturförteckningen. I representationssammanhang får väl Hammars deltagande betraktas som att han företrädde Svenska kyrkan, t ex vid bildandet av ”Göteborgs- processen” 2001 med Sveriges Kristna Råd. Vid officiella framträdanden av olika slag och vid predikningar, tal och föredrag vid invigningar och öppningsceremonier under ärkebiskopsåren är det naturligtvis som ärkebiskop och Svenska kyrkans främste företrädare som Hammar deltog och medverkade. Kyrkobesökarna och publiken kom för att lyssna på ärkebiskopen i Svenska kyrkan. Jag har inte bland alla Hammars framträdanden under ärkebiskopsåren funnit något enda som inte haft med ärkebiskopsämbetet att göra. Hammar har i alla sammanhang uppträtt som ärkebiskop. Jag har lagt ner ett mycket omfattande arbete på att söka efter KG Hammars många predikningar, tal och föredrag, de många framträdandena i radio och TV och hans otaliga artiklar och genmälen i tidningar och tidskrifter. De finns tyvärr inte samlade på ett enda ställe eller finns upptecknade i ett sammanhang. Jag har därför varit tvingad att söka efter hans litterära produktion på flera ställen, t ex Svenska kyrkans arkiv i Uppsala, klipparkivet hos Sigtunastiftelsen i Sigtuna, Saltsjöbadens kyrkliga församling i Saltsjöbaden och inte minst hos KG Hammar själv i hans privata arkiv i Lund. Jag har också genom egna kontakter med bokförlag och tidningsexpeditioner fått utgivningar bekräftade. KG Hammar har under årens lopp hållit så många tal, andakter och predikningar och skrivit så många böcker, skrifter och inte minst artiklar att kommande forskningsarbete om honom bör innehålla ett arbete med att sammanställa allt detta. Så som t ex gjordes om Nathan Söderblom och hans livsverk i boken Nathan Söderblom in memoriam, under redaktion av ärkebiskop Söderbloms sekreterare Nils Karlström och med förord av biskopen Einar Billing. I den boken finns en heltäckande bibliografi över 24
Nathan Söderbloms författarskap i hela dess vidd mellan åren 1889-1931 samman- ställd av bibliotekarien fil.dr. Sven Ågren.46 Jag önskar att ett sådant forskningsarbete kan göras om KG Hammar. Hammar är mycket klar i sin uppfattning om att det var som ärkebiskop han uttalade sig, när han var ärkebiskop, och inte som representant för Svenska kyrkan. Hammar påpekar att Svenska kyrkans ståndpunkt i första hand uttalas av biskoparna och Kyrkomötet. När Kyrkomötet inte är samlat så är det Kyrkostyrelsen och ibland i praktiken kyrkokansliet i Uppsala som företräder Svenska kyrkan och således inte ärkebiskopen ensam. Ärkebiskopen har visserligen, enligt Hammar, en särskild position i kraft av sitt ämbete, men uttalar sig inte som representant för Svenska kyrkan i den här institutionella meningen. Inte heller som privatperson under ämbetsperioden, eftersom religionen och Svenska kyrkan inte är någon privatsak. Ärkebiskopen har i sitt uppdrag ett självständigt uppdrag att som biskop uttala sig i moraliska och andra frågor som rör rättvisa och fred. I biskopsvigningsordningen står det att en biskop i allt han gör också ska ”styrka Guds folk i kallelsen att tyda tidens tecken och vittna om Guds väldiga gärningar för allt skapat”.
När och varför började Hammar arbeta för freden? Jag hänvisar till Hammars egna ord om vad som var anledningen till att han började intressera sig för fredsarbete. Starten på hans kommande engagemang skedde från mitten av 1960-talet efter det att han hade prästvigts. Så här tecknar Hammar själv bakgrunden.47 ”En del av uppvaknandet i slutet av sextiotalet var att vi upptäckte att världen är större, att vi alla är beroende av varandra och att världens fattigdom mycket beror på en imperialism och en kolonialism som vi varit en del av, som västerlänningar. Den politiska revolutionen nådde också in i kyrkan. För mig och många med mig kom den som ett svar på en växande frustration över att kyrkan var så konservativ, så inåtvänd och självupptagen och nöjd med sitt eget liv innanför murarna”.48 Hammar påpekar: ”Evangeliet fick en social dimension. Vi berördes. Vi hade inte upplevt något sådant tidigare. Det gällde att i Jesu efterföljd bry sig om
46 Boken är utgiven i Stockholm av Svenska kyrkans Diakonistyrelses bokförlag år 1931. Bland författarna finns utöver Tor André och Sven Ågren också Gustaf Aulén, Manfred Björkquist, Yngve Brilioth och Bengt Jonzon 47 Hammar/Lönnroth, Jag har inte sanningen, jag söker den, Stockholm: Ordfront, 2005 48 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 13 25
medmänniskorna och deras livsvillkor. Tyngdpunkten flyttades utanför kyrkans murar. Vi talade om att ”världen sätter agendan”.49
Det finns olika sätt att vara kyrka. Hammar presenterar ett alternativt sätt att vara kyrka i förhållande till den konservativa kyrkan. Det är ett ecklesiologiskt studerande av ordet ”vi” som framträder i opposition till den etablerade kyrkan. Hammar berättar vidare:
”Då försökte vi gå till storms mot väldigt mycket. Vi talade om vår egen del i världens fattigdom, hur den beror på en maktutövning som vi i vår del av världen varit med om, passivt eller aktivt. Plötsligt drog 68-rörelsen in i kyrkan och rörde runt.50 Hammar säger själv: ”68-rörelsen innebar för mig inte så mycket att socialism var den självklara lösningen på alla människors problem. Det handlade mer om att världen blev större, att världens olika delar hängde ihop och att de fattigas frågor också var våra frågor”.
Tillståndet i världen påverkade Hammar Det som många år senare skulle bli en huvudfråga i den så kallade globaliseringsdebatten var redan på 1960-talet ett ämne för kyrkans unga arga, som Hammar tillsammans med bl a Martin Lind och Caroline Krook tillhörde.51 De unga arga tog bl a upp handelsrelationernas betydelse.52 Tre års tjänstgöring som teologisk lärare med ansvar för den homiletiska undervisningen vid Trinity Theological College i Singapore mellan 1972 och 1975 öppnade Hammars ögon för en annan kultur, för andra sätt att förstå både Gud och människor. Han upplevde att världsbilderna spretade något kolossalt.53 I samtal med mig har Hammar berättat att han drabbades av känslor av vrede mot det bestående, när han förstod hur världen såg ut. Men också starka känslor av maktlöshet.54 Att sprida kristendomen med hjälp av imperialismen var lika befängt som att tro att man kan skapa demokrati efter att ha bombat ett folk. Det är, enligt Hammar,
49 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 13 50 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 20 51 Bland ”De unga arga” fanns bland andra Martin Lind, Caroline Krook, Per Frostin, Sten Hallonsten och Göran Forkman 52 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 20 53 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 33-34 54 Samtal med Hammar, 12/10 2016. Hammar har fått läsa texten 26 exakt samma tänkande.55 Jag känner igen Hammars resonemang i Olof Palmes, som ofta i sina tal använde temat att det går inte att bomba fram fred och vänskap. När Hammar reste till Singapore 1972 pågick Vietnamkriget för fullt. Han hade från Lunds horisont upplevt den stora Vietnamdemonstrationen i Stockholm i februari 1968. Olof Palme hade deltagit vid sidan av Nordvietnams Moskva-ambassadör. Svenska Vietnamkommittén med Sveriges nedrustningsambassadör Alva Myrdals man Gunnar Myrdal hade arrangerat mötet och demonstrationen. Demonstrationen hade på avstånd från Lund väckt starka känslor hos Hammar. Vietnamkriget tilltog. Bombningarna skedde i ett allt högre tempo. De amerikanska B 52-orna vräkte ner bomber över det vietnamesiska folket. Bilderna av den grymt lidande befolkningen blev värre och värre. I detta läge kom statsminister Olof Palmes protestuttalande julen 1972. ”Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. Därför är bombningar ett illdåd”, skrev Olof Palme till USA:s president Nixon.56 Olof Palmes juluttalande väckte på avstånd från Singapore starka känslor hos Hammar. Hans behov av att ta avstånd från kriget och alla krig växte sig allt starkare. Enligt Hammar vidgade Vietnamkriget det kyrkliga perspektivet. Kyrkan såg att det är världen som sätter agendan, inte kyrkan, och att politik och religion går hand i hand.57 Vietnamkriget betraktades av många kristna som ett rättfärdigt krig. För andra kristna kunde kriget i Vietnam aldrig i något avseende eller ögonblick försvaras. Vietnamkriget var enligt Hammar ett i högsta grad orättfärdigt krig.58 Det blir väldigt tydligt att olika kyrkor under Vietnamkriget visserligen framträdde som subjekt men som sådana intog motsatta ställningstaganden. Kyrkliga inhopp i globaliseringsdebatten väckte ont blod, t ex 1993, när biskoparna – KG Hammar var då biskop i Lund – i ett brev ”Rika och fattiga”, tog upp frågor om rättfärdighet och moral i en global ekonomi.59 I den internationella kyrkan finns en mycket mer radikal tradition i globala rättvisefrågor än vi varit vana vid i vår svenska kyrka, säger Hammar.60
55 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 37 56 Peterson, Thage G, Resan mot Mars, 1999, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, Kapitel 1 ”I skuggan av Hanoi, julen 1972”, sid 196-198 57 Artikel, Tidningarnas Telegrambyrå, TT, 22/12 2002. Hammar/Lönnroth, 2005, sid 13 58 Samtal med Hammar, 12/10 2016 59 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 23 60 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 23 27
Hammar tar avstånd från det rättfärdiga kriget Innan vi ens hade satt oss vid bordet i sällskapsrummet på Ersta Diakoni, så sa Hammar: ”Det är dags att lämna tron på det rättfärdiga kriget, och vi måste en gång för alla göra slut på resonemanget om att det finns rättfärdiga krig”.61 Läran om det rättfärdiga kriget lanserades för mer än 2000 år sedan av den romerske författaren Cicero och utvecklades senare av teologer som Augustinus av Hippo och Thomas af Aquino. De utarbetade teorin om rättfärdigt krig, om legitimt våldsutövande. Krig godtas på vissa villkor: det skall vara sista utvägen, avsikterna goda, vinsterna större än krigets onda följder, freden vara rättfärdig. Det rättfärdiga kriget betraktas ofta som en skrivbordsprodukt.62 I mitt samtal med Hammar om det rättfärdiga kriget höjer han rösten. Det finns inga rättfärdiga krig. Bara onda krig och ond död. Hammar menar att krig aldrig kan vara rättfärdiga. Även om avsikterna varit goda så slutar de alltid i kaos och elände. Kriget i Libyen, Irak och Afghanistan är inte heller några s k lyckade rättfärdiga krig. Tvärtom. Hammars röst blir bestämd och fast. Inte sökande och frågande. Utan helt avvisande. Hammar är kompromisslös i sin uppfattning.63 Hammar säger: ”När det gäller krigen så är frågan: Hur långt bär ickevåldstänkandet? Det mest radikala som Jesus har sagt är att vända andra kinden till. Det anses småtöntigt i politiska kretsar”. Jesus har också sagt: ”Älska din fiende!” ”Det är inga enkla moraliska handlingsregler utan en vision om ett annat synsätt, en vision vars bärkraft vi vill pröva. Det är vad jag försökt att göra i mina debattinlägg om både krigen i Afghanistan och Irak. Jag har ställt frågan: Är det så att alla möjligheter är uttömda? Kan vi vända andra kinden till, det vill säga söka en ickevåldslösning? Krig innebär ett våld, som drabbar urskillningslöst. Kan vi undvika det”?64 Hammar kom ut i blåsväder när han fördömde Irakkriget. Han fick hård kritik för sin inställning att det var fel att börja bomba Irak i det läge som rådde i början av 2003. Han ansåg att de allierade borde ha låtit FN:s vapeninspektörer fullfölja sin
61 Samtal med Hammar, 12/10 2016 62 Enligt prof. Dick Harrison, Lunds Universitet, kan termen ”rättfärdigt krig” (eng. Just war) spåras till kyrkofadern Augustinus av Hippo (354-430) som utarbetade teorin om vad han på Latin kallade bellum instum, rättfärdigt krig, dvs legitimt våldsutövande 63 Samtal med Hammar, 3/6 2016. Hammar har fått läsa texten 64 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 142 28 uppgift och låtit dem ta reda på om det fanns ett överhängande hot om missilangrepp eller inte”.65 Hammar fick stöd av flera kvalificerade teologer, också från USA, där man ansåg att Irakkriget var ett rättfärdigt krig. Men teologerna, professor George Hunsinger och professor Sudan B Thistle White, argumenterade tidigt för tesen att ett krig mot Irak inte kan legitimeras utifrån de klassiska principerna i läran om det rättvisa kriget.66 Hammar fullföljer sitt resonemang om Irakkriget. ”Ta Irakkriget – det fanns en lång rad olika metoder som var under uppbyggnad i Irak och som gick ut på att förebygga krig. Det var väldigt svårt att påstå att nu är alla metoder prövade”.67 ”Väldigt många konflikter handlar om att människor inte kan hitta en utväg utan att förlora ansiktet”.- ---- Vad diplomati går ut på är att få stora män,-----, att slinka ut bakvägen utan att de märker att det är bakvägen de går igenom. Det gäller att låtsas, det är ett spel utan like”!68
I boken ”Fred är vägen till fred”, 2013, slår Hammar fast, att vi aldrig kan uppnå fred genom att använda våld.69
Eftervärlden har visat att Hammars kritik mot krigen var befogad När det gäller Irak, Libyen och Afghanistan har Hammar fått rätt i sina varningar. Om Irakkriget skrev Hammar ett varningsbrev till Sveriges statsminister Göran Persson. ”Ett krig mot Irak är omoraliskt och oklokt”, var Hammars uppfattning och budskap. Han uppmanade Sveriges regering att använda diplomatiska påtryckningar för att åstadkomma en fredlig lösning.70 Hammar skrev sitt brev till statsministern på ärkebiskopens tryckta brevpapper för att tydligt markera att det var som ärkebiskop han skrev brevet. Hammar använde hårda ord i sitt brev till statsministern:71 ”Iraks befolkning har under lång tid lidit av såväl förtryck under Saddam Hussein, som under svåra ekonomiska umbäranden. Världssamfundets ansvar att bistå Iraks folk och ett långsiktigt strategiskt tänkande, måste vara vägledande för de beslut FN fattar med anledning av den uppkomna Irakkrisen. Ett storskaligt krig mot Irak riskerar att undergräva fred och säkerhet inte bara i regionen utan i hela världen. Ett krig mot Irak är
65 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 79-80 66 Professor Hans Ingvar Roth, artikel i Svenska Dagbladet, Sv/D, 6/3 2003 ”Teologer tvistar om det rättfärdiga kriget” 67 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 142 68 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 143 69 Hammar, 2013, Fred är vägen till fred, sid 34 70 Nya Dagen, 7/11 2002 71 Brev 7/11 2002 29
omoraliskt, eftersom det främst kommer att slå mot de redan svaga. Det blir den hårt prövade civila befolkningen i Irak som kommer att drabbas mest. Ett krig mot Irak sanktionerat av FN riskerar att skada världsorganisa- tionens trovärdighet för mycket lång tid framåt”.
Freden har inte nått Irak. Inte heller Libyen och Afghanistan. Rättssäkerheten i Afghanistan är vid ”krigets slut” 2016 sämre än när kriget började 2001. Det svenska Migrationsverket anser att både säkerhetssituationen och ekonomin i Afghanistan steg för steg har försämrats och att en oroande utveckling äger rum. Korruptionen stiger. Knarkproduktionen ökar. Många människor flyr. Dålig framtidstro råder i Afghanistan. Under år 2015 sökte 23.480 ensamkommande afghanska barn och ungdomar asyl i Sverige.72 Det som skulle bli ett rättfärdigt krig blev ett vanligt brutalt krig med våld, tortyr och dödande. Antalet civila dödsoffer blev högt. Krigsinvaliderna blev många. Lemlästade människor är det gott om runt om i Afghanistan.
Göteborgsprocessen I mina personliga samtal med Hammar var det få enskilda frågor som kom upp så starkt och så ofta som den s k ”Göteborgsprocessen”. Här framträdde hans personliga engagemang klart och tydligt och kraftfullt. En av Göteborgsprocessens initiativtagare, direktorn på Life och Peaceinstitutet i Uppsala, Peter Brune, ger samma bild av Hammars engagemang.73 Göteborgsprocessen startade 2001 som ett ekumeniskt projekt med syfte att skapa dialog mellan kyrkorna och de olika aktörer som är involverade i den internationella legala handeln med vapen.74 Det var verksamma människor och organisationer inom Kristna Fredsrörelsen i Sverige som drog igång projektet. Efter
72 Migrationsverkets pressmeddelande, 21/1 2016. Enligt SR/Ekot, 8/12 2016, har säkerhetsläget försämrats ytterligare i samtliga Afghanistans 34 provinser 73 Intervju i tidskriften Signum, nr 4, 2006. Huvudman för Institutet är Sveriges Kristna Råd 74 Dialogen sker mellan fyra olika parter: vapenproducenterna, vapenanvändarna, dvs militären och försvarsmakterna, kontrollanterna av vapenhandeln, dvs regeringar och myndigheter samt representanter för kyrkor som deltar i projektet 30 hand anslöt sig kyrkor i de nordiska länderna och Tyskland. Och till vissa delar också kyrkor i Storbritannien och USA.75 Göteborgsprocessen utgör en del av det kristna fredsarbetet i stort.76 Hammar kritiserade 1998 i hårda ordalag den svenska JAS-exporten till Sydafrika.77 Senare, 2010, framförde Hammar på nytt sin kritik mot JAS-affären. Denna gång tillsammans med bl a Desmond Tutu, Thabo Makgoba och Karin Wiborn.78 Kritiken mot JAS-affären skedde efter Hammars ärkebiskopsperiod. Hammar företrädde ”Göteborgsprocessen” på Ickevåldsårtiondets avslutningskonferens” i Kingston, Jamaica, 2011.
Fred och social rättvisa Hammar har varit mycket tydlig i sina uttalanden om att fred förutsätter rättvisa. Tydlighet och konsekvens har varit något av ledord i detta sammanhang. Han återkommer ständigt till detta samband. En jämförelse om inställningen till att social rättvisa hänger ihop med freden och med teologin och Svenska kyrkan kan göras med Nathan Söderblom. I ett mycket uppmärksammat tal i Solna kyrka på hösten 1921 gick Söderblom i full ärkebiskopsskrud till ett fränt angrepp på de styrande och särskilt på en markägare och därtill Solnas starke man, som han namngav i sin predikan från predikstolen, för de förfärliga sociala missförhållanden med utbredd misär och stor arbetslöshet som rådde i församlingen.79 Fred och rättvisa hör samman, menar Hammar. Fred förutsätter rättvisa. Freden kan inte bli långvarig utan att rättvisa förhållanden råder i omgivningen. ”Fred är ett mångtydigt begrepp och definieras ofta av den som gått segrande ur en konflikt. Fred kan då bli liktydigt med ett tillfälligt slut på den öppna våldsanvändningen i en situation. Ingen fred utan rättvisa, utan demokrati och mänskliga rättigheter, utan fred med skapelsen är några övertygelser”.80
75 Den svenska plattformen för Göteborgsprocessen utgörs av fyra organisationer: Sveriges Kristna Råd, Kristna Fredsrörelsen, Svenska Missionsrådet samt Life och Peace Institutet. Inom dessa fyra organisationer finns representanter från olika kristna samfund 76 Intervju i tidskriften Signum, nr 4, 2006 77 Kritik mot den svenska Jas-exporten till Sydafrika 1998 78 Artikel, DN, 28/3 2010. Desmond Tutu, ärkebiskop emeritus i Sydafrika, Thabo Makgoba, anglikanske ärkebiskopen i Kapstaden i Sydafrika och Karin Wiborn, ordförande i Sveriges Kristna Råd 79 Nathan Söderbloms predikan i Solna kyrka, hösten 1921 80 Hammar, 2013, Fred är vägen till fred, sid 35-36 31
I boken ”Fred är vägen till fred” presenterar Hammar en uppräkning av uttryck på vad fred innebär.81 Han hänvisar till en samtida röst, en kyrkoledare och kväkare från Palestina, Jean Zaru, som uttrycker ”den stora freden” så här:
”Fred är ett tillstånd av respekt, samarbete och välfärd. Fred är närvaro av social rättvisa. Fred är frånvaron av krig, fattigdom, hunger och förtryck. Fred är att ha tillräckligt att äta. Fred är frihet från sjukdom. Det är arbete och hälsa. Fred är framtidshopp för alla Guds barn och Guds värld”.82
”Fred är när vi bryter ner synliga och osynliga murar mellan människor, nationer, religioner och raser”.83
Hammar och Kyrkornas Världsråd Hammar skriver i sitt kapitel ”I försoningens tjänst –kyrkans fredsmission”, i boken ”Liv i försoning: om upprättelse i kyrka och samhälle”, att fredstanken utvecklades över tid inom Kyrkornas världsråd. I samband med generalförsamlingen i Uppsala 1968 betonades sambandet mellan fred och rättvisa, där rättvisan sågs som fredens nödvändiga förutsättning. Fred var alltså mer än frånvaron av krig. Begreppet ”Shalom” var ett huvudbegrepp under 1960-talets fredsteologiska diskussioner. Under 1970-talet stod missionsbegreppet i centrum för den ekumeniska debatten”.84 ”Vid Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Porto Alegre 2006 beslutades att påbörja en bred process för att ta fram en ekumenisk deklaration om rättvis fred, som skulle presenteras vid ickevåldsårtiondets avslutningskonferens i Kingston, Jamaica, 2011”.85 Det uppdrogs åt Hammar att utarbeta ett utkast till en fredsteologi. Hammar författade dokumentet ”Fred är vägen till fred”. Han blev som vi har sett senare en av Svenska kyrkans
81 Hammar, 2013, sid 36-37 82 Hammar, 2013, sid 36 83 Hammar, 2013, sid 37 84 Ordet shalom i Gamla Testamentet översätts vanligen med fred, men dess betydelse är betydligt vidare: Det inbegriper aspekter som fullhet och välstånd men också rättvisa och rättfärdighet. Därför handlar fred i Bibeln om mycket mer än frånvaro av väpnade konflikter 85 Ur ärkebiskop Anders Wejryds förord till skriften ”FRED-detta vill kyrkorna i Sverige”, utgiven av Sveriges Kristna Råd, 2010 32 representanter vid mötet i Kingston.86 Hammar företrädde också vid det tillfället den s k ”Göteborgsprocessen”.87 Boken framför alla andra om freden är för Hammar boken ”Fred är vägen till fred”.88Boken – där Hammar har skrivit huvudtexten – följer upp Kyrkornas Världsråds konferens i Kingston, Jamaica, 2011 och boken ingick i kyrkornas arbete med Fredsagendan vid Världsrådets generalförsamling i Busan, i Korea (Sydkorea) 2013. Sveriges Kristna Råd presenterade boken som ett tecken på att ”en hoppingivande väg är möjlig när vi följer Jesu eget exempel – och när människor av god vilja förenar sina krafter”.89 Rådet hoppades att boken skulle påverka många församlingar inom Svenska kyrkan och få dem att engagera sig i fredsfrågan. Rådet skriver ”Med en fredsteologi som grund finns goda skäl att driva frågan om en tyngdpunktsförskjutning, ett förebyggande av våld och väpnad konflikt samt fredsbyggande. Här kan kyrkorna i Sverige bidra med sina stora internationella nätverk”.90 Boken delades ut till Riksdagens ledamöter och andra beslutsfattare vid Riksmötets öppnande för riksdagsåret 2013/2014.
Hammars utgångspunkt för sitt arbete med freden Sveriges Kristna Råd gav 2010 ut skriften ”Fred – detta vill kyrkorna i Sverige”.91 Skriften är ett dokument för att få igång samtal på lokal nivå om freden. Att få möta Sveriges kyrkliga folk ute i deras egen vardag i samtalsgrupper och studiecirklar är oerhört viktigt. Det går inte att uppnå den stora freden om man inte inser hur viktig den lilla freden är, dvs fredliga och goda relationer människor emellan i vardagen. Just där måste freden börja att byggas. Fred är inget som kommer av sig själv. En stark personlig övertygelse måste finnas för att driva frågan om fred. Vardagsfreden är viktig och den börjar i våra hjärtan. Därefter sträcker den sig ut i världen. Jag frågar Hammar varför den personliga övertygelsen varit olika stark i olika perioder av hans liv, eftersom jag tydligt märkt en större aktivitet i fredsfrågan
86 Dokumentet Fred är vägen till fred-ett utkast till en fredsteologi, 2013.Dokumentet presenterades senare i bokform av Marcus Förlag i samarbete med Sveriges Kristna Råd 87 Ett ekumeniskt initiativ för nedrustning. Den s k Göteborgsprocessen startades år 2001 med syfte att skapa dialog mellan kyrkorna och aktörer i legal handel med vapen. KG Hammar blev och är en av de ledande i processen. Sedermera ordförande 88 Hammar, Fred är vägen till fred, Örebro: Marcus Förlag, 2013 89 Förord av generalsekreteraren Karin Wibom, sid 28 90 Sveriges Kristna Råds pressmeddelande, 17/9 2013 91 Sveriges Kristna Råds skriftserie nr 14, FRED-detta vill kyrkorna i Sverige, Sundbyberg: 2010 33 efter ärkebiskopsåren. Fler fredsartiklar och fler fredstal och predikningar från Lund än från Uppsala. Om detta förde vi ett djupt samtal på Ersta Diakoni.92 Hammar försökte inte på något sätt att bortförklara. Han menade att det fanns en naturlig förklaring. Arbetsbördan i Uppsala med ärkebiskopsämbetets arbetsuppgifter var enorm. Det fanns helt enkelt inte så mycket tid över för annat. Hammar ville först och främst förnya och reformera kyrkan internt och medvetet tona ner ärkebiskopsämbetet. Dessutom ansåg Hammar att fredsfrågan mer hörde hemma i Sveriges Kristna Råd, SKR, än på Svenska kyrkans bord, bl a därför att Rådet var bredare. I Rådet låg fredsfrågan när Hammar tillträdde som ärkebiskop. Hammar styrde inte frågan från det ena stället till det andra. Den behandlades där den låg. Detta gällde för övrigt också vapenfrågan, som låg hos SKR. Det fanns en osynlig arbetsfördelning mellan Kyrkan och Rådet. Den arbets- fördelningen respekterade Hammar. Och så fanns ”det där med miljöskillnaderna mellan Uppsala och Lund”. Hammar förnekar inte att det finns en sådan skillnad. Han var och kände sig mera ”hemtam” i Lund än i Uppsala. Dessutom drabbades familjen Hammar under Uppsalaåren av hustruns cancersjukdom. I Lund efter 2006 har Hammar varit friare att ge uttryck för sin egen mening och i fler sammanhang. I Uppsala fanns ett tryck av annat slag: det formella trycket. Han representerade Svenska kyrkan som ärkebiskop. Och där fanns också kyrkostyrelsen med sina femton medlemmar. ”De ansåg ju liksom jag att de representerade Svenska kyrkan. Jag var ju inte ensam om att representera. Ärkebiskopen är inte enväldig! Svenska kyrkan har många röster”!93 Hammar är mycket bestämd och demokratisk, men också mycket formell i sin uppfattning om hur mycket makt en ärkebiskop egentligen har. Hammar upprepar vad han tidigare sagt i våra samtal. Folk tror nog, säger han, att det är ärkebiskopen, som sitter med all makt i Svenska kyrkan i sin hand. Men så är det ju inte. Varken formellt eller reellt sett. Det är kyrkostyrelsen som har makten att besluta och uttala sig på Svenska kyrkans vägnar. Visserligen är ärkebiskopen självskriven ordförande i kyrkostyrelsen. Men kyrkostyrelsen är ett kollektiv som beslutar. Men folk i allmänhet och troligen också en majoritet av kyrkans medlemmar har nog av tradition fått för sig att det är ärkebiskopen på egen hand som styr och ställer i kyrkan. Därför kan inte ärkebiskopen ständigt och jämt gå ut och kräva t ex att regering och riksdag måste eller
92 Samtal med Hammar, 12/10 2016. Hammar har fått läsa texten 93 Samtal med Hammar 12/10 2016 34 bör rätta till och åtgärda saker och ting. Kyrkostyrelsen, vars fjorton ledamöter har partipolitiska eller gruppmandat, måste först fatta beslut. I det dagliga livet är kyrkokansliet i Uppsala dessutom en stark maktfaktor som ofta uttalar sig och kommenterar många frågor som Svenska kyrkans ”talesperson”. Hammar sammanfattar: Ärkebiskopens makt är starkt överdriven.
35
KAPITEL 3
HAMMARS TVÅ HJÄRTEFRÅGOR När det gäller Hammars fredsengagemang så är det två områden, som jag mött i vad han sagt och skrivit och i våra samtal, som framträder före alla andra. Det är omsorgen om barnen och vapentillverkningen. På dessa två frågeområden har jag märkt ett synnerligen starkt engagemang från Hammars sida. Hans redogörelser för fakta och beskrivning av läget för barnen i världen och det osunda med vapenhandeln förenas med starka känslor som påverkat röstläge och ögon i våra samtal. Det märks att Hammar är djupt engagerad, när det gäller världens barn och när det gäller vapen som dödar och förhindrar fred. Han talar själv om att han är ”superengagerad”. Han har svårt att förlika sig med världens och samhällets dubbelmoral som gäller i båda frågorna och den falska attityd som råder. Hammar använder uttrycket ”hyckleriet är totalt”.94
Barnen När det gäller barnen vill jag särskilt lyfta fram några av hans artiklar som direkt relaterar till fredsfrågan. Det är en artikel i Aftonbladet, AB, den 25/12 2002,”När vi bryr oss om barn föds barnet inom oss”.95 Det är ett brev till Sveriges Regering den 14/12 2004, Julbudskap till regeringen om ”Barnet i centrum eller världens barn är också här”,96 samt en artikel i Aftonbladet om ”Betlehemsbarnet och barnkonventionen”.97 Hammar skildrar i sina predikningar, tal och artiklar det gränslösa sveket mot världens barn. Han ger exempel på svek mot barn och av utnyttjande av barn för destruktiva, förödmjukande och nedbrytande handlingar och åtgärder. Världen respekterar inte barns värdighet och integritet. Istället trampas barn ned, de utnyttjas, våldförs, torteras och t o m dödas och allt detta sker medvetet. Inte av en slump – utan i många fall planerat. Det är ohyggliga förhållanden som träder fram. Hammar ger en bild av världens ondska när den är som störst, som brutalast. När ondskan sätts in mot de små, de oskyddade, de värnlösa så är brottet oförlåtligt grymt.
94 Samtal med Hammar, 12/10 2016, enligt anteckningar 95 Artikel i Aftonbladet, 25/12 2002, “När vi bryr oss om barn föds barnet inom oss”, se käll- och litteraturförteckningen 96 Brev till regeringen, 14/12 2004, se käll- och litteraturförteckningen 97 Artikel i Aftonbladet, 25/12 2002 36
Hammar är väl påläst och underbygger sina framträdanden i tal och ord med starka fakta.98 Tusentals barn dör varje dag av näringsbrist, brist på rent vatten, dör på grund av undermåliga läkemedel och bristande grundläggande hälsovård. 150 miljoner barn lider av undernäring. 20 miljoner barn tvingas fly från sina hem på grund av väpnade konflikter. 120 miljoner barn saknar skolgång. 6 000 barn smittas varje dag av hiv/aids. 300 000 barn används som barnsoldater. 300 miljoner barn utnyttjas i barnarbete. Hammar skriver om lekande barn som dödas av landminor, om barn som tvingas till sexuellt slaveri och om barn som tvingas delta i lönsamt underhållningsvåld. Hammar kopplar frågan om fred och frihet (frid) för världens barn till Bibelns ”Den första julnatten”. Han skriver: ”Yttre makthierarkier och inre intelligensöverlägsenhet utmanades av det oskyddade barnets ankomst i världen”.99 Jesus föddes till världen i stallets krubba under maktpersonen kung Herodes tid. Hans tjänare jagade Jesus och Josef och Maria för att ta död på dem. Jesusbarnet skulle dödas. Jesus och hans föräldrar fick fly. Dagens barn föds till världen där orättfärdiga maktstrukturer av olika slag styr och ställer och utnyttjar barn för att tjäna pengar på dem. Barnen har inget att säga till om. Hammar säger i sina tal och artiklar att ”Vuxenvärlden borde inte kunna fatta sina beslut utan att barnet var närvarande i beslutsfattarens medvetande”.100 Barnkonventionen respekteras inte. Enligt FN-organet UNICEF:s rapport, juni 2016, ser framtiden för världens mest utsatta och fattiga barn dyster ut. Inom de närmaste 14 åren kan 69 miljoner barn komma att dö av fattigdom innan de fyllt fem år. För första gången sedan 2011 går färre barn i skolan än tidigare. Fram till 2030 kommer enligt FN- rapporten 750 miljoner barn att ha tvingats ingå barnäktenskap och 167 miljoner barn att leva i extrem fattigdom. Enligt barnkonventionen skulle barnens bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna, dvs de undertecknande staterna, garanterade detta. Men den garantin var ingenting värd, menar Hammar. Löftet till barnen och till freden sveks. ”Fred för barnen betyder fred på jorden”. Ett av mänsklighetens viktigaste löften har svikits. Därmed skadas inte bara barnen utan också fredens sak.101
98 Artikel i Aftonbladet, 25/12 2002 99 Artikel i Aftonbladet, AB, “När vi bryr oss om barn föds barnet inom oss”, 25/12 2002 100 Artikel I AB 25/12 2002 101 a) Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling, 20/11 1989. Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. b) Artikel i Aftonbladet, 25/12 2002 37
Men Hammar kommer inte med någon kritik mot FN eller andra internationella organisationer. Han för endast på tal och konstaterar. Men det landar inte i kritik eller förslag till åtgärder. Men han är säkerligen fullt medveten om att FN idag är en svag och orkeslös organisation. Inte ens FN är ett skydd för barnen. Det vet Hammar. Men han skyddar FN och dess organisation från kritik. Det finns i och för sig fog för det. FN är idag den enda mötesplatsen som världens stater har där krig och konflikter kan behandlas och frågor om fred kan diskuteras. Därför bör vi vara rädda om FN. Jag har under uppsatsarbetets gång haft flera personliga samtal med Hammar.102 Ständigt och jämt har hans värme för barn kommit fram i våra samtal. Att vara engagerad är ett för svagt ord i sammanhanget. Det är fråga om en del av honom som människa, och en väsentlig del av hans tankevärld. Barnens betydelse för freden är en röd tråd i Hammars budskap både när det gäller religionen och när det gäller freden. Han kopplar samman dem. Det är Kristi kärleksbudskap som Hammar åberopar. Det befäster freden i världen. Han talar precis som Nathan Söderblom gjorde 100 år tidigare, 1919, om Kristi kärleksbudskap i sin bok om ”Levnaden, tron och bönen”. Söderblom skriver ”Kristi kärleksbudskap måste genomtränga människorna och folken. Då befästes freden i världen”.103 Genom samtal och förhandling, genom samverkan och framförhållning kan freden nås. Det är inte krig som leder till fred utan fred som leder till fred. Just detta kopplar Hammar till barnen och deras framtid. Han vill föra in barnen tidigt i beslutsprocesserna. Han vill ”se barnen, lyssna till barnen och till det yttersta av vår förmåga söka lösningar med barnens bästa för ögonen. Det som är bra för barn är bra för alla människor. Fred för barnen betyder fred på jorden”. Med andra ord: barns välbefinnande gynnar freden! 104 Hammar vill göra barnen till subjekt. Hammar skriver om Jesus och Bibelns första julnatt: ”Det barn som den första julnatten föddes i Betlehem skulle som vuxen ställa barnet i centrum”. Jesus tog ställning för barnet. Låt barnen komma hit till mig, och hindra dem inte: ”Guds rike tillhör sådana som de” (Mark.10:14). Jesus tog ställning för barnen. De är störst.
102 Mina samtal med Hammar, 16/2 2016, 8/4 2016, 3/6 2016, 12/10 2016 och 2/12 2016. Vid samtalen f antecknade och noterade jag 103 Söderblom, Nathan, Levnaden, Tron och Bönen, om Kristi kärleksbudskap, Stockholm: P.A. Norstedt och Söners Förlag, 1919, sid 53 104 Artikel i Aftonbladet, 25/12 2002 38
Hammar tar till starka ord mot dem som tvivlar. Himmelriket är stängt för dem som inte respekterar barnen! ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” (Mark. 10:15). Julnatten har enligt Hammar ett dubbelt budskap, dels att vi skall visa barnen omsorg, dvs bära dem, dels att när vi bär barnen så bär de oss. Att ta väl hand om barnen gynnar freden. Hammar binder i sina tal och artiklar ihop religion och fred: ”Fred för barnen betyder fred på jorden. Om jag sätter barnens fred i första rummet föds freden inom mig. Julefrid och julefred – hela året runt!” Detta är ett mycket viktigt och betydelsefullt julbudskap från Hammar i hans kamp för barnen i världen.105 Hammar markerar klart och tydligt att fred byggs brett och långsiktigt och fred handlar om rätt, rättvisa och rättfärdiga relationer, halverad fattigdom, utökad tillgång till skolgång för barn, en satsning på barns och mödrars hälsa, etc. Fred handlar också om att öka jämställdhet mellan kvinnor och män och en miljömässigt hållbar utveckling.106Hammar svävar inte på målet.
Vapentillverkning/vapenexport Hammar oroar sig över Sveriges vapenexport. ”Vi är störst i världen, per capita, på att sälja vapen. Det är dumt och motsägelsefullt”, menar Hammar. Världen är absurd. Varje användning av vapen gör att freden skjuts på framtiden. Att sälja vapen är som att hälla olja på en falnande glöd”.107 Försommaren år 2016, fredagen den 3 juni, sitter jag i samtal med Hammar om Svenska kyrkans partipolitisering, när han plötsligt med hög röst avbryter ämnet och säger: ”Vi kan inte som ett moraliskt högtstående fredsland hålla på med vapentillverkning och en vapenexport som når allt värre höjder. Vapenexporten slår ju nya rekord”.108 Samtalen med Hammar hade hittills varit lågmälda. Hans vänliga och varma blick har satt stopp för ett högre tonläge. Men nu plötsligt höjer han rösten ordentligt: ”Vi kan inte hålla på så här. Vapen är ju förberedelser för krig. Fredens värsta fiende är vapnen”.
105 I sitt julbudskap till regeringen, 14/12 2004 åberopar Hammar författaren Björn Ranelids bok Bär ditt barn som den sista droppen vatten, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2004 106 Hammar, 2013, “Fred är vägen till fred”, sid 45-46 107 Hammar på konferensen: “Fred. Säkerhet. Försvar”, ABF-huset, Stockholm, februari 2014 108 Samtal med Hammar, 3/6 2016, enligt anteckningar 39
”Utan vapen inga krig”, slog Hammar fast. För första gången i våra samtal såg jag Hammar argumentera med båda händerna uppsträckta i luften. Annars satt en stillsam och lugn ärkebiskop emeritus framför mig. Men nu plötsligt förändrades läget. Jag minns lika plötsligt mitt möte med Nelson Mandela, när jag var talman i Sveriges Riksdag. Vi satt i det vackra talmansrummet och pratade om Sverige som välfärdssamhälle. Överraskande skiftade Mandela samtalsämne. ”Vapnen är fredens fiende nummer ett. Det är vapen som underminerar freden”.109 Nu satt jag tjugofem år senare med KG Hammar i Domkyrkoforum i Lund. En byggnad som är vacker och inbjudande både utifrån och när man väl är inne i den. Rummet där vi sitter har emellertid kalla och kala väggar. Som på något sätt passar in för att avhandla Sveriges vapenaffärer i. Ute är det högsommarvärme. Det är sommarens varmaste dag. Men värmeböljan gör halt vid Domkyrkoforums väggar. Det passar ju. Ämnet vi talar om är kallt och bistert. ”Saudiarabienaffären110 bekräftar att det inte går att hålla på med vapenaffärer utan att i någon mening bli moraliskt komprometterad”. Hammar anser att Sveriges vapenexportpolitik kännetecknas av att sälja så mycket som möjligt till varje pris. I vapenfrågan landar han i uppfattningen att Sverige skall sälja vapen och övrig krigsmateriel endast till pålitligt demokratiskt sinnade länder. Och det efter mycket hårda och rigorösa prövningar.111 Hammar fortsätter i vårt samtal sitt ”krig” mot vapentillverkning och vapenexport. ”Vapenfrågan får inte bara rulla på. Vapenhandeln har ökat med 60 procent i världen på några år”, säger han, och ”enbart i vårt land är siffran 400 procent”!112 ”Men vapenindustrin ger jobb”, flikar jag in. Hammars svar kommer snabbt: ”Du, om någon, som var industriminister under omstruktureringens svåra år på 1980-
109 Samtal med Nelson Mandela, 13/3 1990, i Stockholm 110 Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI, hade i hemlighet planerat att stödja byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien. Det avslöjades av Sveriges Radio. Avtalet om samarbete mellan Sverige och Saudiarabien träffades 2005. Själva projektet gick under beteckningen ”Simoom”, startat år 2007. Hammar kritiserade avtalet och projektet i hårda ordalag. ”Det är mycket anmärkningsvärt att Sverige kan stödja etablerandet av en vapenfabrik i ett så odemokratiskt land som Saudiarabien” uttalade han bl a i Kyrkans Tidning, KT, i en intervju, 15/3 2012 111 Kyrkans Tidning, KT, 15/3 2012 112 Vapenexporten i världen har ökat under åren 2011-2015 enligt en rapport från Fredsforskningsinstitutet, Sipri. Den svenska vapenexporten slår nya rekord. Sverige har utvecklats till en av världens största exportörer av försvarsmateriel i förhållande till BNP och per capita. Enligt Svenska Freds sålde Sverige under 2013 krigsmateriel till fler länder än någonsin tidigare, totalt 66 länder. 40 talet borde ju veta att vi hade omställningar i textil- och beklädnadsindustrin och varvsindustrin. Det klarade vi ju”. Jag tillägger: ”Det har skett goda insatser från Svenska kyrkans sida i syfte att dämpa tillverkning och export. Flera har agerat, t ex från Göteborgsprocessen, biskopsmötet 2011 under Anders Wejryds ärkebiskopsperiod, som krävde ett internationellt vapenhandelsavtal113 och Kristna fredsrörelsen”.114 Hammar instämde. Jag fortsätter: ”Men det har aldrig blivit något hårt motstånd från Svenska kyrkans sida. Det har inte följts upp. Det militärindustriella komplexet måste brytas upp. Som det är idag finns gemensamma och starka intressen mellan försvarsindustrin, militären, myndigheter och politiker i det politiska systemet.115 Svenska kyrkan samlar sig inte till en ordentlig och kraftfull protest. I predikstolarna landet runt är rösten svag och hörs knappast. Man sitter still i båten”, säger jag. Hammar tycker att jag är lite orättvis! I augusti 2016 startade ”Katarinauppropet” under parollen ”Nej till svensk vapenexport” med Hammar och kyrkoherde Olle Carlsson i Katarina församling i Stockholm som drivande krafter.116 Det var Hammar som kom med idén att det behövs både ett upprop och ett uppror. I september 2016 avslöjades av Diakonia att flera svenska storbanker satsat kundernas sparpengar i kontroversiell vapenexport.117 Inför den s k Ekumeniska Ansvarsveckan i Finland den 17-24 oktober 2010 skrev Hammar med teologiska argument en artikel som tog upp frågan: ”Vill Gud att vi ska producera och sälja vapen?”118 Så här skrev Hammar i sin artikel: ”Egentligen är det ganska märkligt att vi måste använda teologiska argument för varför kristna och kyrkor ska motsätta sig vapenproduktion och vapenhandel, stödja nedrustning och arbeta oförtröttligt för att lyfta
113 Ett enigt biskopsmöte, 29/9 2011, krävde ett internationellt vapenhandelsavtal 114 Amnesty, Diakonia, Kristna fredsrörelsen och Svenska Freds- och Skiljedoms-föreningen gav 2010 ut skriften: Fyra saker du inte vill veta om svensk vapenexport med budskapet att vapenexporten bidrar till att göda krig och konflikter, bidrar till brott mot mänskliga rättigheter, bidrar till fattigdom och underutveckling och stärkande av diktaturer 115 I sitt avskedstal 1961 som USA:s president varnade Dwight D. Eisenhower för det ”militärindustriella komplexet” och myntade därmed begreppet 116 Kyrkans Tidning, KT, nr 37, 2016 117 DN, 14/9 2016, Dagen, 15/9 2016 118 Ansvarsveckan är en riksomfattande människorättskampanj som stöds av alla kyrkor och samfund och många kristna organisationer i Finland. Ansvarsveckan är ett projekt inom Ekumeniska Rådet, som finansieras av finska utrikesministeriet 41 fram icke-våld som ett sätt att lösa konflikter och skapa en fredlig framtid. Naturligtvis är vi alla påverkade av den historia vi är en del av och det sammanhang och den kultur vi lever i. Men ändå, varför är det så svårt att bryta med traditionellt tänkande och ogrundade övertygelser? Efter det fjärde århundradet efter Kristus, när kyrkan blev allt mer accepterad i maktens korridorer blev det viktigare att argumentera för ett ”rättfärdigt krig” än för en ”rättfärdig fred”. Men idag är världen annorlunda, kyrkan är annorlunda, allting är annorlunda. Men är vårt sätt att tänka annorlunda?” Om vi vill ha kärlek, fred och glädje måste vi också så kärlek, fred och glädje. Att följa Kristus betyder att handla enligt Guds vilja, inte att avge den korrekta verbala bekännelsen (Mt 7:21). Det betyder att älska dina fiender och vända andra kinden till den som slår dig i ansiktet (Mt 5:39-45). Det innebär att ta sitt kors och lämna sin själviskhet (Mk 8:34) inte att bli korsfarare som ska besegra Guds eller kyrkans fiender i Guds namn. ”Saliga de som håller fred” (Mt 5:9). Men på vilket sätt håller vi fred? Då måste vi ta ställning till det faktum att högsta prioritet idag tycks vara att utveckla, producera och sälja vapen. All ansvarsfull teologisk reflektion måste ta itu med detta faktum och antingen försvara det eller kritisera det. Om teologin efter att ha gjort denna reflektion blir kritisk, då måste de teologiska följderna bli ett starkt stöd åt alla former av nedrustning, att vi arbetar för att stoppa militära utgifter och vapentillverkning och stöder en omfördelning av jordens resurser. Men om klimatförändringar, fattigdom och mänskliga rättigheter anses viktigare än militär styrka för världens kyrkor, då finns det mycket att göra i respektive länder för att få de nationella budgetarna att spegla denna övertygelse. Om våra politiska mål är fred, globalt samarbete och nationell säkerhet kan då ett förstärkande av den militära makten och användandet av denna makts destruktiva krafter verkligen leda fram till dessa mål? Om inte, varför ifrågasätter vi då inte den militära maktens roll, kostnad och plats i våra samhällen. Alla andra samhällssektorer sätts under lupp ur effektivitetsperspektiv och ifrågasätts om effektiviteten är låg. Varför gäller inte samma kriterier för denna sektor? Varför är kyrkorna så tysta? Finns det teologiska grunder för denna passivitet och tystnad? Jag tror att det finns ett starkt teologiskt stöd för 42
motsatsen, för att ifrågasätta hela det skandalösa systemet med katastrofala prioriteringar och en förödande ineffektivitet. Att leva medvetet i världen idag betyder att vi inser det nära sambandet mellan ekonomin och vapenproduktionen och vapenhandel. Vi måste avslöja den romantiska idén om att vår nation producerar sådana vapen som vi behöver för att försvara vårt land och dess medborgare. Vapen produceras inte främst för att försvara länder utan för att maximera vinst. Multinationella företag har ersatt den nationella produktionen och det enda dessa bolag lever för är profit och vinst. Om efterfrågan minskar, enligt detta sätt att se, så måste man skapa en ny efterfrågan och imaginära behov för att hålla produktionen och marknaden i gång. En för dessa frågor relevant teologi måste vara medveten om dessa realiteter för mänsklighetens och planetens skull”.119
Hammars budskap är klart och tydligt: Vapentillverkning och vapenexport är ett hot mot freden. Ett annat hot är, menar Hammar, människans skröplighet. Statschefer och generaler har svårt att förlika sig med nederlag och motgångar. De ger inte upp så lätt.
Detta synsätt framförde Nathan Söderblom redan för 120 år sedan i Gefle Posten, Nyårsbrev 1897, där han skrev: Folket vill ha fred men deras regering vill ha upprustning för att bara stärka försvaret.120
I sin artikel inför Ansvarsveckan i Finland markerar Hammar att han talar om ”Världens kyrkor” och inte enbart om ”Svenska kyrkan”. Han markerar att vapenfrågan måste ses och lösas globalt. Hammar för in de politiska målen som motvikt till den militära makten. Genom att använda ordet ”vi” så lägger Hammar över ansvaret på oss alla. Och ställer frågan: ”Varför är kyrkorna så tysta”?
119 Ur Hammars artikel inför Ekumeniska Ansvarsveckan i Finland, 17-24/10 2010 120 Nyhetsbrev i Gefle-Posten, 5/1 1897 43
Hammars här ovan återgivna ord är ”ord och inga visor”! Skarpa ord med teologins tyngd. Kanske är orden de hårdaste som Hammar tagit i sin mun? Vad Hammar minns föranledde de ingen debatt. Lekmän och biskopar teg. Liksom politiker. Vapentillverkning och vapenexport ger jobb, goda vinster och höga aktieutdelningar och röster i allmänna val.121 Användningen av det ecklesiologiskt signifikanta pronominet ”vi” i det långa citatet är intressant. Lyssnarna och läsarna var troligen en grupp kristna människor, eftersom det fordrades ”teologiska argument”. Det är den grupp av människor som följer Kristus och som kan ”ta sitt kors”. Det är en grupp som kan ägna sig åt ”ansvarsfull teologisk reflektion”. Av teologiska skäl (”de teologiska följderna”) har ”vi” ansvar för kampen mot vapenindustri, för nedrustning, mot fattigdom och för mänskliga rättigheter. Det ecklesiologiskt viktiga ”vi” utgörs av dem som vet ”att följa Kristus betyder att handla enligt Guds vilja”, att bekämpa krig och orättfärdighet och tillämpa solidaritet med dem som lider under politiskt och ekonomiskt ”katastrofala prioriteringar”. Att ställa detta ”vi” utanför kyrkan går inte med Hammars argumentering. Kristusefterföljelsen gör det till kyrka i någon mening, en kyrka ”underifrån” i förhållande till den institutionella kyrkan. Men ”vi” är också en del av ett förändringsarbete inom de institutionella kyrkorna. Det är ”vi” som ska presentera ”teologiska argument för varför kristna och kyrkor” ska motsätta sig vapenhandel och bidra till en fredlig framtid. Kyrkans situation i dag motsvarar inte gårdagens situation och tanken på det rättfärdiga kriget måste ersättas av ”den rättfärdiga freden”. Det är nog ändå så att Hammar anser att för ”världens kyrkor” så är ”klimatförändringar, fattigdom och mänskliga rättigheter viktigare än militär styrka”. Därför måste kyrkorna delta i ett politiskt förändrings- arbete. Men kyrkorna är för tysta, menar han. Frågan är om inte Hammar ser förhållandet mellan ”vi” och de traditionella kyrkorna så att de bildar en enhet i vilken det ecklesiologiska ”vi” blir en slags motor i ett vidarepolitiskt medvetandegörande av hela kyrkan.
121 Samtal med Hammar, 12/10 2016, enligt anteckningar. Bekräftat av Hammar, 2/12 2016, som fått ta del av texten 44
KAPITEL 4
NATHAN SÖDERBLOM SOM KG HAMMARS FÖREGÅNGARE
Ärkebiskopen Nathan Söderblom Nathan Söderblom föddes på en kammare i Trönö prästgård vid Söderhamn den 15 juni 1866. 122 Hans livsverk blev fredsarbetet och han kom att uppmärksammas för sina insatser för fredens sak över hela världen och långt efter sin död.123 Avsikten med det här avsnittet är inte att skriva fram Söderbloms ecklesiologi, fredsteologi eller engagemang för freden på något uttömmande sätt. Avsikten är att belysa hur han såg på sitt uppdrag att som ärkebiskop kämpa för fredens sak. Jag ska ta upp några tillfällen då fredsfrågan behandlas. Den predikan som Nathan Söderblom den 6 september 1914 höll i Trefaldighetskyrkan i Uppsala är hans första principiella genomgång av frågeställningen som kriget aktualiserat. Han tog då bl a upp rättsordningen i ett land och mellan stater som förutsättning för fred, nationalismens moraliska nederlag och vägar till ökat internationellt samförstånd.124 Söndagen den 8 november 1914 vigdes Nathan Söderblom till Svenska kyrkans ärkebiskop. Första världskriget hade brutit ut några månader tidigare. Kristendomen befann sig i en djup kris. Dess anspråk på att vara fredens religion hade förlorat trovärdighet. Den ena kristna nationen efter den andra hade gått med i kriget. Unga män i hundratusental kom att slaktas i skyttegravarna.125 Inför ärkebiskopsinvigningen hade Nathan Söderblom i sitt herdabrev tagit upp kriget. Insprängda i brevet fanns 25 sidor fyllda av konkreta berättelser från krigets första
122 Nationalencyklopedin, Artonde bandet, Höganäs: Bra Böcker, 1995, sid 35 123 Uppgifter om Nathan Söderblom hämtade från Jonson, Jonas, Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst. En biografi, Stockholm: Verbum, 2015 ”Kyrkohistorisk årsskrift 2008”, Gehlin, Sara, Nathan Söderblom, freden och ekumeniken: En analys av Nathan Söderbloms definition av begreppen fred och ekumenik, med utgångspunkt från fredsuppropet för Fred och kristlig gemenskap, Malmö: Svenska Kyrkohistoriska Föreningen, 2008 Runestam, Staffan, Söderblomsstudier, Uppsala: Studia Missionalia Svecana XCIV, 2004, kapitel 7: Nathan Söderblom: Perspektiv på krig och fred I de fall som jag har citerat Söderblom så har jag tagit texterna direkt från honom. Detta gäller t ex från hans bok Kyrkan och freden, Stockholm: Albert Bonniers, 1930 och böckerna: Levnaden, tron och bönen, Stockholm: P.A. Norstedts och Söners Förlag, 1919 och Är fredstanken en illusion?, Stockholm: Informationsbyråns för fredsfrågor förlag, 1930 124 Runestam, 2004, sid 181 125 Jonson, 2015, sid 11 45 månader. Texten brann av förtvivlan och iver att handla. 126 Nathan Söderblom upplevde det som en personlig kallelse att förena kyrkorna i gemensam handling för fredens sak. Han framställde den internationella rätten och kyrkans enhet som en väg till fred. 127 Nathan Söderblom följde intensivt med i försvarsfrågans ödesdigra turer före och under första världskrigets utbrott 1914.128 Krigsutbrottet mellan två kristna stater: Österrike och Serbien betraktar Söderblom som en skam och en tragedi. ”Kriget har bragt den kristna församlingen värre sorg än någon i en mardröm kunnat inbilla sig”.129 Nathan Söderblom var mycket aktiv i fredsfrågan från predikstolen i Uppsala Domkyrka. Vigningsdagen den 8 november 1914 avslutar den nye ärkebiskopen med en fredsbön i domkyrkan, ”Världskriget vållar outsäglig smärta – Men kriget kan inte slita de band, medels vilka Kristus förenar oss inbördes”.130 Nathan Söderblom skrev i herdabrevet till prästerna i Uppsala stift 1914: ”Kärleken kräver nu ansträngningar, som tryggar freden och förminskar lockelsen till krig. Vad vi hoppas och tror är att den kristna kärlekens stränga och underfulla makt, som är Guds makt, skall alltmer genomtränga viljorna och omsider segra över hatet och fiendskapen och den naturliga tävlans frestelse till krig”. 131 I utgångspunkten finns det alltså flera olika subjekt med ansvar för fred och folkförsoning som alla relaterar till ett överordnat subjekt, Gud eller Guds vilja. Söderblom framhöll i detta sammanhang Svenska kyrkans historiskt givna ansvar för fred och samförstånd. Det var inte första gången som Söderblom yttrade sig och skrev om politik och fred. Han hade skrivit flera artiklar på temat. Han skrev utan att konsultera vare sig UD eller övriga biskopar en fredsappell, som han hoppades att Europas kyrkor skulle ställa sig bakom. 132 Men så blev det inte. De negativa svaren uppdagade istället den djupa kyrkosplittring som kriget medfört. 133 Men även om hans appell inte fick det gensvar han hoppats på var den en stark uppfordran till kyrkorna att konkretisera sin kristna gemenskap över nationsgränserna med Söderblom som samlande ledare. Han tvekade aldrig om att Gud hade gett honom det uppdraget. 134
126 Jonson, 2015, sid 211 127 Jonson, 2015, sid 13 128 Runestam, 2004, sid 178 129 Runestam, 2004, sid 179 130 Runestam, 2004, sid 180 131 Jonson, 2015, sid 227 132 Jonson, 2015, sid 228-229 133 Jonson, 2015, sid 231 134 Jonson, 2015, sid 233 46
Svenska kyrkan har för Söderblom ett universellt uppdrag som tvingar fram handling, hon måste verka för freden, vara ett subjekt som tar ställning, handlar och fördömer när så behövs. I detta sammanhang framträder Svenska kyrkan som subjekt genom hennes ärkebiskop. Under de första krigsåren kunde Söderblom inte uträtta mer för freden än att ständigt tala om den och så gott det gick upprätthålla sina kontakter i de krigförande länderna.135 Den 27 november 1917 riktar Söderblom i kyrkans namn en enträgen vädjan till dem med makt och inflytande ”att hålla tanken på fred allvarligt i sikte så att blodsutgjutelsen snart må upphöra”. 136 Som ärkebiskop i en tid som präglades av världskriget kände han en särskild förpliktelse att verka för fred och samförstånd. ”Det växte hos Söderblom fram en stark övertygelse om att Svenska kyrkan av Gud blivit ålagd detta ansvar.137 Svenska kyrkan hade enligt Söderblom en särskild uppgift i arbetet för kristen samverkan och fred i världen. Svenska kyrkan var en ”Brokyrka”.138 I alla sina predikningar och tal, föredrag, böndagsplakat och upprop under åren 1914-1919 hade Nathan Söderblom freden som ett självskrivet tema.139 ”Här ha vi gång på gång samlats i fredsbön. I varje svensk kyrka har från krigets början söndagligen bedits för fred”, påpekade han 1917.140 Men krig i sig var enbart av ondo. ”Ve dem som önskat kriget!”, talade ärkebiskopen den 23 augusti 1914 vid sin första ämbetsförrättning i stiftet – satsen upprepad Botdagen 1916 med tillägget: ”Krigets förhärligande ter sig nu som bittert hån.” Till grund för principuttalanden mot krig lägger han Jesu ord. Om Frälsarens ställning till kriget, predikar han den 23.1 1916, kan inget tvivel råda. ”Ingen har med större kraft och verkan vänt sig mot våld, hat och skadegörelse.” Inför Allmänna svenska fredskongressen förklarar han midsommarafton 1917 att kristendomen betraktar ”kriget såsom ett ont, en förbannelse, en dom”. Kristendomens mål är därför världsfreden. Fredsbönen han förrättat på kvällen den 8 november 1914 inleddes med orden: ”Världskriget vållar outsäglig smärta.” Likalydande början hade fredsappellen som han då sänt ut från Uppsala till systerkyrkor i världen i hopp om mångas undertecknande och som publicerades den 27 november 1914 på sju språk.
135 Jonson, 2015, sid 274 136 Runestam, 2004, sid 181 137 Gehlin, 2008, sid 70 138 Gehlin, 2008, sid 78 139 Runestam, 2004, sid 181 140 Runestam, 2004, sid 181 47
Vapenstilleståndet i november 1918 utlöste en lång rad aktiviteter för att påverka fredsvillkoren. Söderblom predikade om ”kärlekens rättvisa”. I varenda predikan talade han om freden och dess villkor. Målet måste vara ”en förnyad mänsklighet, ett rättens samfund för alla folk”. Söderblom utarbetade ett manifest om en fred byggd på ”Jesu läras grundsatser om försonlighet, rättfärdighet och broderskap”. Manifestet var adresserat till USA:s president Woodrow Wilson som ledde fredsförhandlingarna.141 Återigen ser man att de människor som har ansvaret för freden och den rätt och rättvisa som Söderblom knyter till den och som har till uppgift att knyta freden är ett komplext nät av olika typer av människor och institutioner och samtidigt framträder kyrkans roll och ansvar för världen inte bara genom innehållet i ärkebiskopens predikan men också genom det faktum att han predikar. Men det är naturligtvis så att hade Söderblom överlämnat den uppgift han tagit på sig till andra personer eller grupper i Svenska kyrkan kunde resultatet ha blivit ett annat än vad han avsåg. Nathan Söderblom frågar: ”Hur kan och bör kyrkan verka för freden”? Han svarar på frågan ”Svaret ligger i fyra väsentliga punkter av kyrkans lära. I läran om staten, i läran om nästan, i läran om människor och i läran om kyrkan”. 142 Så kom Kristenhetens stora möte. Det internationella ekumeniska mötet i Stockholm. Det är den 19 augusti 1925. Nathan Söderblom hade svårt att hålla tårarna tillbaka, när han tar plats i processionen. För Söderblom är detta hans livs ögonblick. Hans böner besvaras och hans drömmar blir uppfyllda.143 För första gången sedan de stora kyrkoschismerna hade de olika kyrkotraditionerna möjlighet att framträda som enskilda subjekt i en strävan för fred och rättvisa och dessutom genom att manifestera den grundläggande kyrkans enhet som Söderblom menade fanns, framträda som en enda kyrka, ett enda subjekt. I Stockholm hade man aldrig förr sett något liknande och knappast någon annanstans i världen. Nästan 700 delegater från trettiosju länder hade anlänt för att tala och sammanträda om freden. På den svenske ärkebiskopen Nathan Söderbloms initiativ.144 Söderblom hade en klar uppfattning om att han ville att Stockholmsmötet 1925 skulle lägga grunden för ett politiskt samarbete mellan kyrkorna för att främja fred och social rättvisa. I förlängningen av mötet fattades den 31 augusti 1925 ett beslut som med tiden skulle leda till att Kyrkornas Världsråd bildades. Det hade
141 Jonson, 2015, sid 277 142 Söderblom, Nathan, 1930, Kyrkan och Freden, Stockholm: Albert Bonniers, sid 5-6 143 Jonson, 2015, sid 381 144 Jonson, 2015, sid 381 48 tagit Söderblom elva år av uthålligt arbete och nätverksbyggande att komma fram till denna punkt.145 År 1948 bildades Kyrkornas Världsråd.146I omvärldens ögon framstod Söderblom vid den här tiden som den störste europé Sverige haft sedan den heliga Birgitta, Gustav II Adolf och Carl von Linné. Han fick den ena inbjudan efter den andra att predika, föreläsa och tala i akademiska och politiska sammanhang.147 Den internationella ryktbarhet Nathan Söderblom vunnit med Stockholms- mötet ledde till en inbjudan att predika i gudstjänsten den 5 september 1926 i St Pierre i Genève som inledning till årets ordinarie session av Nationernas Förbunds Generalförsamling.148 Söderblom såg inte fram emot detta uppdrag. Han tyckte att det hade skett ett ovärdigt maktspel om platserna i förbundsrådet under den urtima sessionen. NF:s anseende hade skadats menade Söderblom, som höll en ”straffpredikan” om det skedda. Men han fick ändå kritik för att han varit återhållsam, bl a av Torgny Segerstedt i Handelstidningen. Fredsfrågan togs upp för diskussion på Allmänna kyrkliga mötet år 1931. Detta möte kom därför att betecknas som ”något av ett märkesår”. En drivande kraft bakom detta var ärkebiskopen Nathan Söderblom. Han inledde diskussionen, som kom att bli intensiv.149 Mötet skulle ta ställning till den s k ”Eisennachresolutionen”. Resolutionen bestod av fyra punkter: att fördöma krig som en utväg att lösa mellanfolkliga tvister, att kriget som konfliktlösare inte går att förena med Kristi ande och handlingar, varför hans kyrka inte kan godta dessa handlingar, att konflikter som inte kan lösas genom diplomati eller medling avvisades till skiljedom eller världsdomstolen samt att kyrkan skulle uttala en förkastelsedom över de krig som uppkommit genom att staterna inte godtagit det beskrivna handlingsförfarandet.150 Diskussionen på Allmänna kyrkliga mötet 1931 visar att Söderbloms representativitet i förhållande till Svenska kyrkan inte alls var självklar. Motståndet mot resolutionen var starkt.151 Som subjekt bland andra framträder kyrkan på framför allt två punkter: att inte acceptera kriget som står i motsägelse till Kristi vilja och att kyrkan uttalar en förkastelsedom över de krig (och de länder) som bryter mot skiljedom i internationell
145 Jonson, 2015, sid 391 146 Jonson, 2015, sid 403 147 Jonson, 2015, sid 400-401 148 Runestam, 2004, sid 194 149 Gunneriusson Karlström, Konsten att bli och förbli folklig, Uppsala: Acta, 2004, sid 76 150 Gunneriusson Karlström, 2004, sid 76, not 64 151 Enligt Lenhammar, Harry, professor emeritus i kyrkohistoria, Uppsala 49 domstol. Nathan Söderblom gick segrande ur striden om Eisennachresolutionen på Allmänna kyrkomötet 1931. Hans seger betraktades som en seger för ekumenik och för den internationella rätten gentemot en självsvåldig nationalism.152 Söderblom pläderade för nedrustning, men inte för avrustning. Han räknades inte till pacifisterna. Sin allt starkare radikalisering i fredsfrågan var knuten till hans initiativ i frågan om Eisennachresolutionen.153 Svenska kyrkan intog genom Söderbloms starka engagemang för ekumenik och fred en betydelsefull roll i arbetet för internationell konfliktlösning. Fred och ekumenik inskränkte sig i Söderbloms fall inte till att enbart vara teoretiska koncept, utan vidgades för honom till en praktisk verklighet.154 Kyrkan var kallad att arbeta för freden, menade Nathan Söderblom. Fred innebar inte enbart frånvaro av krig. Freden skulle vara försonlig och rättvis. Världsfreden skulle upprättas genom lag och rätt.155 Fred var också drägliga levnadsförhållanden.156 Nathan Söderblom deltog i protesterna mot Versaillesfredens hårda villkor för krigets förlorare, dvs det tyska folket.157 Tanken på kyrkan som subjekt, en ansvarig aktör för fredens sak, möjliggör också en kyrkokritik för Söderblom. Om kyrkan bara vore ett instrument eller ett redskap för någon skulle den kritiken åtminstone delvis falla. Söderblom fortsätter: ”Kyrkan har icke levat efter sin lära. Hon har icke tillämpat sina grundsatser. Och vad nästan värre är, hon grumlar och förvanskar och förnekar ej sällan själva läran”. Om hon ”kallar sig efter fridsfurstens namn”, dvs Kristi kyrka, är ”frid i hjärtat och fred på jorden” kyrkans uppgift, påpekar Söderblom. Söderblom hade en obändig tro på att freden var möjlig. Men inte utan ansträngningar. Söderblom hänvisar till fredsuppgörelsen 1905 mellan Sverige och Norge om ”att även den mest vitala och ömtåliga tvist och hederssak mellan två nationer kan lösas utan krig, ja även utan skiljedom, när besinning och statsmannaklokhet får råda”. Ekumeniken präglade Nathan Söderbloms ärkebiskopstid med arbetet för freden som integrerad del under mottot: det är den kristnes plikt att tro på världsfreden.
152 Claesson, Urban, Folkhemmets kyrka, Uppsala: Ak avhandling, Uppsala Universitet, 2004, sid 326 153 Gehlin, Nathan Söderblom, freden och ekumeniken, Uppsala: Kyrkohistorisk Årsskrift, 2008, sid 83 154 Gehlin, 2008, sid 67 155 Gehlin, 2008, sid 82 156 Gehlin, 2008, sid 84 157 Gehlin, 2008, sid 61 50
Söderblom talade om krigets styggelse. Han åberopar Erasmus, Luthers samtida: ”Den som väljer krig, vem han än må vara, är en ond människa.158 År 1930 tilldelas han Nobels fredspris. Söndagen den 12 juli 1931, kl 18.40 avled Nathan Söderblom på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han blev 65 år. I tidningen ”Social-Demokraten” skrev antagonisten Arthur Engberg om Nathan Söderblom: ”Han var inte lik någon annan”.159
Lutherskt om rättvis fred Innan jag avslutar uppsatskapitlet om Nathan Söderblom vill jag med några rader återvända till vad Hammar skriver om lutherdomen i boken ”Att slå följe för fred”. Hammar skriver avslöjande ”att lutherdomen har ganska lite att bidra med” när det gäller arbete för freden.160 Hammar skriver att ”Fredsarbete kräver insatser, och det finns något passivt drag över lutherska kyrkor”.161 Hammar menar att de lutherska kyrkorna sällan har ställt upp för demonstrationer och revolter mot diktaturer och förtryckande strukturer. En orsak till passivitet och slöhet kan vara en rädsla för fientliga motåtgärder mot kyrkan. Även statskyrkosystemet anser Hammar varit en hämmande faktor. Den lutherska tvåregementsläran har dessutom satt sina hinder för en mänskligare kyrka för folkets intresse. Hammar åberopar vad Dag Hammarskjöld har skrivit i frågan i sina ”Vägmärken”. Om nåden och kallelsen. Hammar påpekar att Nathan Söderblom ”är ett bevis för att den lutherska traditionen med alla sina pacificerande grunddrag i historien inte behöver hindra en person från att formas till ett verktyg för fred och rättvisa som ett uttryck för tro”.162 När det gäller ursprungsfrågan: vad i den lutherska traditionens tolkning av det kristna budskapet kan motivera och bidra till arbetet för mänsklig försoning som inkluderar rättvis fred, så anser Hammar att det inte finns något enkelt svar på den frågan. Hammar menar att det finns många bibeltexter och kristen tradition som fördunklar ett kristet fredsbudskap. Som exempel nämner
158 Söderblom, Nathan, Är fredstanken en illusion?, Stockholm: Informationsbyrån för fredsfrågor, 1930, sid 3 159 Engberg, Arthur (1888-1944). Publicist och politiker. Ecklesiastikminister (s). Aktiv på kyrkoväsendets område. Motståndare till statskyrkosystemet. Engberg var liksom Söderblom född i Hälsingland 160 Hammar, 2014, Lutherskt om rättvis fred, i boken Att slå följe för fred, (red. Björn Cedersjö), Örebro: Marcus Förlag, sid 85 161 Hammar, 2014, sid 85 162 Hammar, 2014, sid 95 51
Hammar ”våld i Guds namn”. Men Hammar avslutar optimistiskt med framtidstro, när han skriver att ingenting hindrar att också lutherska kyrkor utvecklas till ”fredskyrkor”. Lutherdomens s k tvåregementslära som hade varit en av grundvalarna för delar av den tyska lutherdomens undfallenhet för nazismen, bestod fortfarande efter kriget. Tanken var att en åtskillnad av lag och evangelium låg till grund också för ecklesiologin: Kyrkans område var evangeliet och statens var lagen. De fick inte blandas samman. Därmed skulle kyrkan inte blanda sig i politiken. Enskilda kristna kunde göra det men då inom lagens, statens område. När de radikala politiska strömningarna engagerade också kyrkorna på 1960-talet stod lutheranernas inte sällan avståndstagande i förhållande till dem, medan andra valde att ta avstånd från tvåregementslärans betydelse och hävdade att kyrkorna skulle engagera sig för samhällsförändringar. Som lära hade den formulerats sent i Tyskland, under 1930-talet. De tankar som var bärande i den här uppdelningen, t ex Nathan Söderbloms, ansågs inte som särskilt relevanta.163
KG Hammars ”möte” med Nathan Söderblom Hammar började på allvar att intressera sig för Söderblom först efter det att han hade lämnat Uppsala och ärkebiskopsstolen. Naturligtvis ingick Nathan Söderblom i de teologiska studierna i Lund. Liksom i Hammars doktorsavhandling, ”Liberalteologi och kyrkopolitik” från 1972. Men någon ”närmare bekantskap dem emellan” gjordes inte förrän Hammar återvänt till Lund.164 Ett helt tal om Nathan Söderblom höll Hammar i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden först den 17 maj 2013, dvs efter ärkebiskopsåren. Samma år utkom Hammars bok ”Fred är vägen till fred”, dvs år 2013. I den boken beskriver Hammar ekumeniken som en fredsrörelse genom att peka på ”Life and Work” och ”Fait and Order”.165 I boken ”Att slå följe för fred”, som utkom 2014, så hänvisar Hammar i sin artikel till Nathan Söderblom genom att nämna Nathan Söderbloms betydelse vid tillkomsten av kyrkornas Världsråd.166 Såvitt jag har kunnat finna så förekommer Nathan Söderblom inte i andra av Hammars litterära produktioner.
163 Brodd, Sven-Erik, Uppbrott ur luthersk ecklesiologi. Om regementsläran i Anne-Marie Thunbergs författarskap. Anne-Marie Thunberg, samhälls- och kulturdebatt under 1900-talets andra hälft, Skellefteå: Artos, 2016, sid 159-205 164 Samtal med Hammar, 12/10 2016, enligt anteckningar 165 Hammar, 2013, “Fred är vägen till fred”, sid 46 166 Hammar, 2014, “Att slå följe för fred”, sid 95 52
Andra ärkebiskopars insatser för freden Under 1900-talet har Svenska kyrkan genom sina ärkebiskopar tagit flera initiativ i fredsfrågan. Ärkebiskop Nathan Söderblom inbjöd till det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Yngve Brilioth (1891-1959) gav ärkebiskopsämbetet en stark profil internationellt i sitt ekumeniska engagemang.167 Hans grundläggande arbete ledde till bildandet av ”Kyrkornas Världsråd”.168 Olof Sundby (1917-1996) stod för ekumenik och fred. Hans internationella ekumeniska insats kröntes med den stora konferensen om liv och fred i Uppsala 1983.169 Denna konferens kom till stånd på Sundbys initiativ i nära samarbete med dåvarande Svenska Missionsförbundet och har beskrivits som hans sista fredsinitiativ.170
167 Hansson, Klas, Svenska kyrkans primas, Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914-1990, Uppsala: Uppsala Universitet, Ak avhandling, UU, 2014, sid 215 168 Hallencreutz, Carl F., Yngve Brilioth svensk medeltidsforskare och internationell kyrkoledare, Uppsala: Studia Missionalia Svecana LXXXV, 2002, sid 88-91 och 119-123 169 Hansson, Klas, Ak avhandling, UU, 2014, sid 308-309 170 Ryman, Björn, Kyrkohistorisk årsskrift 2004, sid (105)-126 53
KAPITEL 5
DAG HAMMARSKJÖLD SOM KG HAMMARS FÖLJESLAGARE Hammar medverkar i boken ”Att slå följe för fred”, 2014, med en artikel ”Lutherskt om rättvis fred”. I ”Att slå följe för fred ” skriver åtta teologer personligt och initierat om hur fredskallelsen format dem och deras kyrkas teologi, praktik och självförståelse. Deras essäer väcker brännande aktuella frågeställningar om hur den rättvisa freden blir konkret synlig och hur Guds rike på jorden gestaltas. Hammar åberopar Dag Hammarskjöld och hans ”Vägmärken” som skildrar en människas kamp att leva som mottagare (nåden) på en livsväg i Jesu fotspår (kallelsen).171 När jag tänker på KG Hammar och Dag Hammarskjöld så har jag genast rubriken för detta avsnitt i min uppsats klar för mig: ”Dag Hammarskjöld som KG Hammars följeslagare”. När jag läst vad Hammar har skrivit och sagt och tagit upp i samtal med mig om Dag Hammarskjöld så har jag nog fog för att påstå: Hammar blev och är starkt bunden av och till Dag Hammarskjöld! Hammar har också bekräftat detta i boken ”Vägen valde dig”, där han skriver att ”Jag ville markera mitt beroende och min tacksamhetsskuld till Dag Hammarskjöld”.172 Hammar själv läste ”Vägmärken” första gången som ung teolog på 1960- talet. Han säger att han inte begrep så mycket av vad han läste. Senare på 1980-talet, och då rätt så mycket av en tillfällighet, blev Hammarskjöld Hammars följeslagare. Hammar var personligen ”i ett pressat läge och visste inte riktigt vad jag skulle göra”, skriver han.173 Det var i denna besvärliga personliga situation som Dag Hammarskjöld och hans ”Vägmärken” kom in i Hammars liv och öppnade nya dörrar och vidder för honom. Och som skänkte honom inre frid. Hammarskjöld blev något av en räddande ängel, utsänd av Gud.174 Hammar ger själv ett klart och tydligt besked om sin bundenhet till Hammarskjöld i sin bok ”Vägen valde dig” som är personliga meditationer över Dag Hammarskjölds ”Vägmärken”. Hammar skriver att det är livets resa – den längsta resan
171 Dag Hammarskjöld föddes 1905. Han växte upp i Uppsala, där fadern Hjalmar Hammarskjöld var landshövding. Sonen Dag var statssekreterare 1936-1945 och statsråd 1951-1953, då han valdes till FN:s generalsekreterare. Medlem av Svenska Akademien. Dag Hammarskjöld omkom i en flygolycka i Ndola i nuvarande Zambia den 17 september 1961. Han tilldelades postumt Nobels fredspris 1961 172 Hammar, 2005, ”Vägen valde dig”,sid 38 173 Hammar, 2005, “Vägen valde dig”, sid 38 174 Samtal med Hammar, 3/6 2016, enligt anteckningar 54 som det handlar om. ”Livet som vandring, rörelse. Livets vandring är en resa inåt, mot livets okända djup”.175 Men resan är inte avslutad när livet tar slut. ”Livet som resa betyder uppbrott. Det betyder att lämna bakom sig, lämna tryggheten i det välkända”.176 Och istället acceptera ovissheten och det stora okända. Mystiken förenar Hammar och Hammarskjöld i mötet med det okända i framtiden. I boken ”Efter tusen år”, som Svenska kyrkan gav ut år 2000 skriver Hammar i sitt bidrag ”Källan”: att ”den kristna mystiken är den tradition inom kristendomen där erfarenheten av det gudomliga mysteriet är det centrala”.177 Det är i detta sammanhang – i kapitlet ”Källan” - som Hammar påpekar att Gud alltid är subjekt. Hammar skriver: ”Subjektsfrågan är den andliga frågan om vad som är centrum och grund i människan. Är det människans ego eller är det Gud? Precis som Gud kan förvandlas till ett objekt i den enskildes liv kan det ske i kyrkans liv. Subjektet kyrkan disponerar, förvaltar och distribuerar Gud. En kristendom i mystiska termer undviker denna frestelse. Där får vi Gud som det ljus som allt kommer ifrån och som ständigt omsluter oss och utgör grunden för våra liv”.178 När Hammar skriver att Gud alltid är subjekt månar han om att ingen ska göra Gud till objekt för sina egna syften. Det betyder att Gud alltid själv är handlande, är den som ger syfte och mening. Om Gud vore ett objekt så skulle han bli ett redskap i ett annat subjekts hand, det må vara människans eller kyrkans eller statens. Det betyder att om den kristna kyrkan är subjekt så handlar hon alltid i den heliga Anden genom Jesus Kristus. En kyrka som gör Gud till objekt ställer sig som subjekt vid sidan av Guds vilja och upphör därmed vara Kristi kyrka och Guds folk. Men det betyder inte att både kyrkan och människan är subjekt därför att motsatsen, att de skulle reduceras till objekt och redskap skulle frånta dem deras ansvarighet. Det är en klassisk teologi som Hammar här företräder. Det här problemet ligger mer eller mindre öppet i Hammarskjölds tal inför Kyrkornas Världsråds Generalförsamling i Evanston, som jag återkommer till. Jag har i mitt liv mött många människor som är starkt beroende av en annan människa. För en del så mycket och blivit så starkt bundna att man kan tala om att man blivit ett med henne. I Hammars fall kanske t o m något mer. Jag vill beskriva det som att Hammarskjöld blev Hammars ledstjärna. Hammar talar själv om att
175 Hammar, 2005, “Vägen valde dig”, sid 7 176 Hammar, 2005, sid 7 177 Hammar, 2000, kapitlet “Källan” i skriften Efter tusen år, sid 44 178 Svenska kyrkan, 2000, ”Efter tusen år”, sid 45 55
”Hammarskjöld blev min ledsagare”.179 Hammar började t ex sin föreläsning vid invigningen av Dag Hammarskjöldsleden i september 2004 med starka personliga ord: ”Jag skall hälsa från Backåkra”, dvs från Dag Hammarskjölds eget sommarställe i Backåkra i Skåne, som Hammar besöker då och då. Som om Backåkra skulle ingå i familjen Hammar.180 I tal och vid temaval blir det ofta Dag Hammarskjöld som Hammar åberopar eller utgår ifrån. Jag har många exempel på detta. I boken ”Resten av världen” skriver Hammar ett personligt brev till Hammarskjöld med tillgivna hälsningar från Österlen i Skåne och inte minst från Backåkra.181 I en artikel om Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden skriver Hammar att Dag Hammarskjöld var en lärjunge till Nathan Söderblom. Och att Hammarskjöld inspirerades mycket av Söderblom.182 I radions morgonandakter och ”Tankar för dagen” finns Dag Hammarskjöld ofta med; t ex den 10 april 2003. På Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg 2016 medverkade Hammar på inte mindre än fyra seminarier, där Dag Hammarskjöld ”finns med”.183 Hammar är en sökare utmed vägen på den egna livsresan. Som så många andra människor som sökt meningen med livet, så sökte Hammar, där han satt och läste ”Vägmärken” i Lunds Domkyrka, svar på personliga frågor och problem. Han varvade böner till Gud och läsning av Bibeln med själsliga ord i Dag Hammarskjölds ”Vägmärken”. Han sökte efter stillhet och ro som Bibeln och boken ”Vägmärken” gav. Det fanns ord och ordval i Hammarskjölds ”Vägmärken” som talade till Hammar och ”som gick direkt in i min själ”. Därav min term ”själsliga ord”. Många människor hade beskrivit en sådan situation som samtal med Gud. Men för Hammar var det något mer. Det var fördjupningssamtal samtidigt med både Gud och med Dag Hammarskjöld. ”Låt oss se Vägmärken som en vägledning”, skriver Hammar själv. Hammar sökte stillheten i Lunds Domkyrka. Det påminner om den stillhet som Dag Hammarskjöld sökte i sitt meditationsrum i FN-skrapan i New York. ”Vi bär alla inom oss ett centrum av stillhet omgivet av tystnad”.184 Det yttre rummet skulle hjälpa till att få kontakt med det egna inre rummet, som alla människor bär på. Jag har funnit flera gemensamma personegenskaper mellan Dag Hammarskjöld och KG Hammar: mod, integritet och visionärt tänkande. Svenska kyrkan
179 Hammar/Lönnroth, 2004, ”Jag har inte sanningen, jag söker den”, sid 39 180 Hammar, 2005, ”Vägen valde dig”, Svenska kyrkan, sid 37-59 181 Hammar, 1993, ”Resten av världen”, Verbum, sid 104-107 182 Saltsjöbadens församling av Svenska kyrkan, tidningen ”Saltaren”, 26/6 2015 183 ”Se människan”, Svenska kyrkan, om Bokmässan i Göteborg, 22-25/9 2016 184 ”Vägen valde dig”, 2005, Svenska kyrkan, sid 43 56 ser dem båda som två livsvandrare som möts på en inre resa om trons villkor i livet.185 ”Vägmärken” är enligt Hammarskjölds egna anteckningar en ”sorts vitbok rörande mina förhandlingar med mig själv – och Gud”.186 Detta omdöme gäller inte enbart Hammarskjöld utan också Hammar.187 Om Dag Hammarskjöld har biskop Gustaf Aulén (1879-1977) skrivit en vitbok: ”Dag Hammarkjölds vitbok - Tvivel och tro i ”Vägmärken”.188 Auléns vitbok anses höra till det mest betydande som ägnats Hammarskjöld och hans ”Vägmärken”. Hammar har i sin bok ”Vägen valde dig”, 2005, ägnat uppmärksamhet åt Auléns bokskrivande, när han lite lättsamt skriver: ”Vi visste att Gustaf Aulén, den gamle profeten, som gick där på gatorna (i Lund, mitt tillägg) höll på att skriva om Dag Hammarskjöld. Han skulle förklara hur det var egentligen. Och det behövdes nog. Jag begrep inte mycket. Precis som Aulén sa, behöver man några års erfarenhet för att förstå någonting”.189 Gustaf Auléns vitbok om Dag Hammarskjöld är en detaljrik, granskande och genomträngande bok om Hammarskjölds liv, om hans budskap och djupa religiösa tro, livsåskådning och om hans identitet. Aulén skriver om Hammarskjölds ”Vägmärken” bl a: ”Vägmärken innehåller, såsom vi sett, ett stort antal direkta citat från bibeln dessutom många mer eller mindre uppenbara anspelningar på bibelord”.190 Gustaf Auléns vitbok bör med hänsyn till dess rika innehåll bli en del av en kommande forskning om KG Hammars närhet till Dag Hammarskjöld. En annan större forskningsuppgift är att utröna i vilken omfattning som Hammarskjöld och Hammar hörde och hör hemma inom den mystiska traditionen. Gustaf Aulén tar upp den mystiska traditionen i sin Vitbok om Dag Hammarskjöld med att ställa frågan: ”Var Hammarskjöld en mystiker?”191 Frågor kring Hammars start, utgångspunkt och arbete för fredens sak under olika perioder av hans liv bör, som jag tidigare framhållit, bli föremål för vidare forskning. På alla dessa områden finns ett digert material att tillgå.
185 ”Vägen valde dig”, 2005, Svenska kyrkan, sista sidan av bokomslaget 186 Enligt text på bokomslaget till boken “Vägmärken”, 1963 187 ”Vägen valde dig”, 2005, Svenska kyrkan, sid 62 188 Aulén, Gustaf, 1970, “Dag Hammarskjölds vitbok” Stockholm: Bonniers (svensk upplaga) 189 Hammar, KG, 2005, “Vägen valde dig”, Uppsala, Svenska kyrkan, sid 37-38 190 Aulén, Gustaf, 1970, sid 162 191 Aulén, 1970, sid 162 57
Ett annat och därtill ett mycket viktigt kommande forskningsområde bör vara ”fred och mystik” utifrån Nathan Söderbloms, Dag Hammarskjölds och KG Hammars förhållande till just denna fråga.192 Det bör därför undersökas om det är något som förenar dem i deras syn på och uppfattningar kring mystikens roll i religionen och i fredsarbetet. Till denna kommande forskning vill jag således knyta Gustav Auléns ”Dag Hammarskjölds vitbok” och hans bokarbete kring frågan: ”Var Hammarskjöld en mystiker”? Dag Hammarskjöld höll många tal under sin generalsekreterartid. Alla hans tal är fredstal. En del av dem är samlade av Wilder Foote i en bok, som är utgiven på svenska.193 Wilder Foote skriver i sin inledning: ”Som människa är Dag Hammarskjöld borta, och världen skall länge sörja denna svåra och oersättliga förlust. Men hans verk och hans ord har vi kvar. De har inte gått förlorade”. Bland de mest berömda Hammarskjöldstalen är talet ”Ett trons verktyg” som han höll vid Världskyrkorådets andra kongress i Evanston.194 Ett annat uppmärksammat tal är ”Den nya Santa Maria om ett gemensamt FN”: ”Så vi är verkligen tillsammans i en och samma båt”.195 Dag Hammarskjölds tal i Evanston 1954 är först och främst ett fredstal. Det hade kunnat hållas av både Söderblom och Hammar. I Evanston-talet finns det som förenar Hammarskjöld med Söderblom och Hammar. Hammarskjöld säger klart och tydligt att han vill att Förenta Nationerna, FN, och kyrkorna över hela världen skall samarbeta. FN och kyrkorna är två tydliga subjekt i Hammarskjölds fredsarbete. FN och kyrkorna har gemensamma mål och gemensamma uppgifter att utföra. Därför är det viktigt att FN och kyrkorna håller ihop och samarbetar. FN och kyrkorna står sida vid sida. Det är tron på det goda, dvs på en Gud, som förenar. I detta synsätt ingår att utföra goda gärningar, dvs ”praktiska åtgärder, hjälp åt underutvecklade länder att åstadkomma det
192 Om Hammarskjöld och Söderblom, se Nelson Paul R., Courage of Faith. Dag Hammarskjöld´s Way in Quest of Negotiated Peace, Reconciliation and Meaning, Frankfurt 2007 och Kania, Andrew Thomas, The Art of Love. A study of Dag Hammarskjöld´s Mystical Theology, Uppsala 2000 och i detta arbete särskilt kapitlet ”Nathan Söderblom, Mystical Theology and Dag Hammarskjöld”. Om Söderblom se särskilt Holmström, Folke, Uppenbarelsereligion och mystik. En undersökning av Nathan Söderbloms teologi, Stockholm, 1937 193 Hammarskjöld, Dag, 1962, “Tal 1953-1961”, Norstedts, Stockholm 194 Hammarskjöld, Dag, Tal i Evanston, Illinois, USA, den 20 april 1954, sid 62-68 195 Hammarskjöld, Dag, Tal i amerikanska FN-föreningen i New York den 14 september 1953, sid 44-53 58 ekonomiska framåtskridande, som ger dem deras rättmätiga andel i världens rikedomar,--”196 I sitt Evanston-tal slår Hammarskjöld fast att FN:s uppgift i första hand är att ta fasta på att använda medling, förhandling och förlikning för att komma fram till fredliga förhållanden.197 Just denna inställning för hållbar fred förespråkade också Nathan Söderblom, redan 1930.198 KG Hammar har också talat och skrivit om vägen till fred genom samtal, dialog, förhandlingar, medling och diplomati före våld och krig.199 Denna insikt förenar de tre. Trots att över sextio år har förflutit sedan Dag Hammarskjöld höll sitt Evanston-tal är det fortfarande aktuellt. I allra högsta grad vill jag tillägga. De fredsprinciper som Dag Hammarskjöld förespråkade 1954 är de som idag 2016 bär oss in i framtiden: Alla goda krafter måste samarbeta för att åstadkomma en bättre och rättvisare värld; FN och kyrkorna som baserar sin existens utifrån principen om godhet och generös hjälp åt världens lidande. De goda krafterna måste stå sida vid sida för att åstadkomma fred och för att få slut på krig och konflikter. Den väg som Hammarskjöld anvisade var att innan våld och krig får fotfäste så måste allt göras på fredens väg med samtal, förhandlingar, förlikning och diplomati. Hammarskjölds Evanston-tal andas en stark framtidstro trots att det fanns gott om bekymmer och övermäktiga problem världen över, när han höll sitt tal. Men Hammarskjöld trodde på det goda, att framsteg för mänskligheten var möjliga att nå. Han talade om ”tålamodet hos den som inte hyser någon ängslan för resultaten, utan handlar i trosvisshetens lugna självuppgivelse”.200 Hammarskjöld slutar sitt Evanston-tal med att lyfta fram korset som samlande medelpunkt. Han uttrycker sin egen förståelse av det kristna korset. ”Så fattat bör korset, fastän det är det unika faktum på vilket de kristna kyrkorna grundar sitt hopp, inte skilja dem som omfattar den kristna tron från andra, utan det bör istället utgöra det inslag i deras liv som sätter dem i stånd att räcka händerna åt folk av annan tro, i den känsla av allmänt broderskap som vi en dag hoppas få se avspeglad i en värld av i sanning förenade nationer”.201
196 Hammarskjöld, Evanston-talet, 1954, sid 65 197 Hammarskjöld, Evanston-talet, 1954, sid 66 198 Söderblom, 1930, “Kyrkan och Freden”, sid 17 199 Hammar, 2013, “Fred är vägen till fred”, sid 50 200 Hammarskjöld, Evanston-talet, 1954, sid 68 201 Hammarskjöld, Evanston-talet, 1954, sid 68 59
Vid Dag Hammarskjölds begravning i Uppsala Domkyrka den 29 september 1961, sjöngs Anders Frostenssons psalm 102.202 ”Öster, väster, norr och söder Korsets armar överskygga: Alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, vandra, osedd, vid vår sida.
Jag är helt säker på att Hammar känner sig mycket nöjd med psalmvalet. Hammar för nog tanken bakåt i tiden till Dag Hammarskjölds insatser för det internationella ansvaret för flyktingar och immigranter och för u-ländernas folk. Och framåt i tiden till sin egen tid och till sitt eget arbete för fred och rättvisa och hjälp åt miljontals människor i värsta nöd i flyktinglägren i Afrika och i länderna runt Medelhavet. Men på Hammarskjölds begravning fanns inte direkt uttalat någon sådan tillbakablick eller framtidstanke i ärkebiskop Erling Eidems (1880-1972) griftetal. Som Sven-Erik Brodd och Gunnar Weman påpekar i boken ”Kyrka i olika meningar” så knappast ens någon antydan om Dag Hammarskjölds förtjänster och livsgärning. Men som Brodd och Weman skriver i alla fall: ”De som deltog i begravningsgudstjänsten kunde genom Eidems textval höra ett eko av Hammarskjölds tolkning av både kyrka och värld som världsvid gemenskap”.203
202 Den svenska Psalmboken, Stockholm, Verbum Förlag, 2003 203 Sven-Erik Brodd/Gunnar Weman, 2012, ”Kyrka i olika meningar”, sid 209-215 60
KAPITEL 6
SAMMANFATTANDE REDOVISNING
Budskap och iakttagelser Den inledande forskningsfrågan gällde om KG Hammar såg kyrkan som ett subjekt i strävandena efter fred. Svaret är ett konditionerat ja, dvs att det är viktigt att man redogör för vad som i olika sammanhang kan menas med ”kyrka”. Det finns i Hammars framställning en kyrkokritik som riktar sig mot de institutionella/etablerade kyrkornas oförmåga till ett konsekvent arbete för fred, samtidigt som han inom dessa kyrkor lyfter fram personers och organisationers kamp för fred och rättvisa. Det mångskiftande sättet att framställa detta skulle vara värt en egen analys. När det gäller personers ansvarstagande för freden så är ett tydligt forskningsresultat, att Hammar menar att ärkebiskopsämbetet inte åtminstone uteslutande, har en representativ roll, utan också en uppgift som gör det möjligt att agera självständigt som en moralisk kraft. Detta senare är viktigt att påpeka.
Samtal, förhandlingar, medling och diplomati är fredens väg. Allt måste göras för att förhindra att man tar till våldsåtgärder och krig som leder till svårläkta sår och revanschlust som sitter i för generationer. De misslyckade internationella interventionerna i Irak, Afghanistan och Libyen understryker detta. Själva framställningen av dialogen betyder alltså att det finns en rad olika subjekt i arbetet för fred, rättvisa och försoning.
En andra viktig slutsats i uppsatsen är det, som Hammar klart och tydligt står bakom, om att freden måste ha ett djup. Att freden blir en del av oss själva. Freden måste i varje människa komma inifrån. Fred hör samman med humanism och kärlek. Fred och godhet hör också ihop. Utan godhet, kärlek och humanism går det inte att bygga hållbara broar mellan länder och folk. Det måste finnas både djup och samhörighet i vänskaps- och grannrelationer. Hammar talar om fridsamma människor, att människor med fred på insidan bygger fred och att fred växer inifrån. Hammar kommer i sin framställning nära begreppet ”alla människor av god vilja” som det gemensamma subjektet i fredsarbetet. Det reser i sin tur frågor runt problematiken när kyrkan, i någon mening, framträder 61 gemensamt med alla människor av god vilja och när/om hon kan göra anspråk på ett särskilt eller unikt uppdrag i fredens tjänst. Kyrkan har politiska uppgifter för att åstadkomma fred och rättvisa, som hör ihop med det kristna kärleksbudskapet. Om kyrkan inklusive Svenska kyrkan skall kunna påverka utvecklingen och omgivningen så fordras det ett kyrkligt engagemang också i samhällsfrågorna. Detta är också viktigt att påpeka.
Jag vill helt kort framhålla ytterligare tre helt olika saker som blir tydliga i Hammars egen uppfattning om fredsarbetet: barnen, vapenindustrin och kritiken av tanken på det rättfärdiga kriget. Fredsarbetet måste börja med barnen. I hemmet. I förskolan. KG Hammar är tydlig på den punkten. Barnens välbefinnande gynnar freden. Barnen är subjekt för insatser för fred. Barnens betydelse för freden är som en röd tråd i Hammars fredsbudskap.
Vapentillverkning och vapenexport äventyrar fredens sak. Att tillverka och sälja vapen är som att hälla olja på en falnande glöd, menar Hammar.
Det finns inga rättfärdiga krig. Det är en undanflykt, en bortförklaring att hävda det. Våld, krig och mördande kan aldrig försvaras. Det är fel väg till fred att rättfärdiga kriget, säger Hammar bestämt.
Några kommentarer Ett nytt och osvenskt sätt att se på konfliktlösning har slagit rot i vårt land. I takt med detta ändrade synsätt på hur fred skall nås och upprätthållas så har det hävdats att en ny folkrätt håller på att växa fram som innebär en acceptans av våldet under täckmanteln om självförsvar och mänskliga rättigheter. Under fredsdiskussionernas gång lanserades begreppet Just Peace som en motpol till läran om det rättfärdiga kriget. Just War, hade varit något av ett riktmärke för västerlandet sedan kyrkofadern Augustinus dagar på 400-talet. Sverige har under senare år tillämpat principen om det rättfärdiga kriget. Denna nya väg är en farlig väg. Den innebär våld och blod istället för olivkvistar. Den öppnar för krig i större skala. Och legitimerar våldet och dödandet i relationer mellan länder och folk. Hammars fredslinje är att en gång för alla göra upp med begreppet om det rättfärdiga kriget, att avsluta tron på det. 62
Olof Palme-linjen hade sin grund i Hjalmar Brantings och Nathan Söderbloms fredsfilosofi. Det är denna fredslinje som idag omhuldas av Hammar. Nathan Söderblom påpekar att alla tvister måste avgöras genom vänskapliga metoder och inte genom krig. För Nathan Söderblom gällde: Freden först. Därefter ekumeniken i fredens tjänst. Ekumenik handlar i hög grad om fred. Men inte bara om fred i bemärkelsen att skapa eld upphör. Utan om att gå till grunden med krigets och konfliktens orsaker och fasor. Ett ekumeniskt samarbete kan vara ett gångbart redskap i byggandet av en fredskultur. Hammar har gjort flera markeringar om att begreppen fred och rättvisa är starkt förbundna med varandra. Ingen fred kan uppnås utan rättvisa, menar Hammar. Orättvisor måste rättas till. De är konfliktskapande. Men de ska lösas utan våld. Hammars arbete med fredsfrågorna spänner över många områden. Där finns hans protester under pågående krig, som t ex i Afghanistan, Irak och Libyen. Han skriver och uttalar sig för handelsblockader mot krigförande länder, t ex Israel. Men inte minst har han både under ärkebiskopsåren och i stort sett alla år därefter varit en av våra mest och starkast framträdande agitatorer från predikstolar och talarstolar för fredens och rättvisans sak. Många är hans fredstal i radions ”Tankar för dagen” och i TV:s helgmålsböner och fredstal runt om i landet även på mindre orter. När det gäller Hammars starka samhällsengagemang så är det, som jag har behandlat i det föregående, två områden som framträder före alla andra, och det är barnen och vapentillverkning och vapenexport. Jag har valt dessa två frågeområden därför att Hammar just här har ett synnerligen starkt engagemang. I hans redogörelser för fakta och beskrivning av läget för barnen i världen och av det osunda med vapenhandeln så förenas fakta med känslor som påverkar röstläge och ögon. Det märks att Hammar är djupt engagerad. Hammar har klart och tydligt hävdat att kyrkan har en politisk uppgift. Hammar menar, att om kyrkan skall kunna vara ett salt i tillvaron och kunna driva obekväma uppfattningar till gagn för de svaga i samhället så måste det finnas ett kyrkligt engagemang i politiska frågor. Men kyrkan skall inte lägga sig i partipolitiken. Och Hammar vill hålla partipolitiken borta från Svenska kyrkan. Det finns en risk att det blir de politiska partierna och deras kanslier som styr. Svenska kyrkan måste vara fri och obunden för att kunna agera. I ett tidigare skede av sitt liv hade Hammar en annan 63 uppfattning i denna fråga. Han var t ex ledamot för ett politiskt parti i kyrkofullmäktige i Lunds kyrkliga samfällighet.
Vad återstår att forska om? Under mina personliga samtal med Hammar har många frågeområden kommit upp, som det hade varit naturligt för mig att fördjupa mig i och skildra. Men det får bli i annat sammanhang. Frågor som jag har samtalat med Hammar om, och som jag i och för sig har tagit upp i uppsatsen, men inte har gått på djupet med är bland andra: ecklesiologin, liberalteologin, kyrkosynen, mystiken, utveckling av kombinationen fred och rättvisa, fördjupning av den s k ”Göteborgsprocessen”, tvåregementsläran, kyrkans organisationer för freden, vad som menas med ”kyrkan” i olika sammanhang, en djupare behandling av ”relationen” mellan KG Hammar och Dag Hammarskjöld. Personintervjuer får anstå till ett annat sammanhang. Som studie-och forskningsobjekt är fredsfrågan vid och komplicerad. Inom svensk forskning har den främst behandlats av teologerna inom etiken och i freds- och konfliktforskningen inom statskunskapen. Internationellt har fredsfrågan behandlats inom ecklesiologin och det är inom kyrkovetenskapens fält som syftet med den här uppsatsen har bestämts. Syftet med uppsatsen är att för första gången i svensk akademisk miljö, vad jag känner till, belysa frågan om freden ur ett eckesiologiskt perspektiv. Men det fordras begränsningar. Jag har begränsat frågan dels genom att fokusera ärkebiskopen KG Hammars uppfattning om freden och hans engagemang för fred, dels genom att lyfta fram en starkt beskuren frågeställning i det sammanhanget, nämligen kyrkan som subjekt. Detta har inneburit att det varit nödvändigt för mig att i en magisteruppsats av tids- och platsskäl, lämna flera frågor och områden åt sidan. Det betyder självklart inte att dessa frågor är ointressanta på något sätt eller att de inte är lämpliga för forskning. Tvärtom. De utgörs av viktiga trosfrågor. En sådan återstående forskningsuppgift är att utröna i vilken omfattning som Dag Hammarskjöld och KG Hammar hörde hemma i den mystiska traditionen. Frågan om sambandet ”fred och mystik” bör studeras. Det är mycket som förenar trion Nathan Söderblom, Dag Hammarskjöld och KG Hammar. Deras gudstro, deras fredssyn och deras kamp för freden. 64
Jag har i uppsatsen konstaterat att det idag finns en begränsad forskning om KG Hammar som person och om hans arbete inom Svenska kyrkan. Inte något om hans fredsarbete nationellt eller internationellt. Frågor kring Hammars utgångspunkt och arbete för fredens sak under olika perioder av hans liv bör som jag framhållit i uppsatsen bli föremål för vidareforskning. På alla dessa områden finns ett digert material att tillgå, som dessutom enligt min uppfattning är forskningsbart. Det finns med andra ord både behov och plats att genomföra ytterligare och djupare forskning för att ge en rättvis bild av Hammars arbete för freden. KG Hammars syn på fredsbegreppet överensstämmer med Nathan Söderbloms. Denna fråga liksom hela Hammars fredssyn bör bli föremål för en framtida forskning. Hammar har uttryckt en stor uppskattning för Dag Hammarskjöld och dennes budskap i boken ”Vägmärken”, där Hammarskjöld avslöjar sin tro på en kristet hållen mysticism. Dessa frågor bör ingå i kommande forskningsprojekt om KG Hammar och freden.
Några perspektiv på receptionen av Hammars sociala engagemang Avslutningsvis då något om hur Hammar positivt mottagits, kritiken är berörd tidigare. Uttrycken för uppskattning finns i spänningen mellan hedersbetygelser och uppskattning uttryckt av högst vanliga människor. Under sin tid som ärkebiskop talade Hammar ofta mot rasism och främlingsfientlighet, han protesterade mot Irak- och Afghanistankrigen, mot utsugning av fattiga i tredje världen, uppmanade till bojkott av israeliska varor, önskade tolerans för människor av annan tro och kämpade för amnesti för asylsökande flyktingar. Hammar hyllades för sitt mod och civilkurage och tilldelades 2006 CMR-priset, Antinazist-priset från ”Centrum Mot Razism”.204 2012 fick Hammar festivalpriset vid teologifestivalen i Uppsala för att han arbetat för att göra teologi till allas egendom. Enligt juryn: ”Genom att vägra uttala absoluta sanningar har han lockat – och tvingat – människor att göra sina egna ställningstaganden. Som orädd debattör – i skrift, i tal och debatter – har han berört och ibland upprört och starkt bidragit till en teologisk utveckling.205
204 Antinazistpriset från ”Centrum Mot Razism”, CMR, 2006 205 Teologifestivalen i Uppsala 2012. Tidigare pristagare har varit Martin Lönnebo (2008) och Ylva Eggehorn (2010) 65
Dag Hammarskjölds pris 2015 erhöll Hammar för sitt engagemang i fredsfrågor.206 Den 12 augusti 2016 medverkade jag på de ”Nordiska Fredssamtalen” i Degerfors. I mitt fredstal ”Är siktet inställt på fred eller krig?” hade jag flera citat av KG Hammar, vad han har sagt och skrivit i fredsfrågan.207 Intresset blev stort. I efterföljande samtal gavs många vittnesbörd om Hammars betydelse för fredens sak inte minst i den allmänna debatten. Hans fredsartiklar prisades liksom hans klara ställningstaganden mot krigen i Irak och Afghanistan. Han har som få visat mod sades det. Särskilt påpekades att han inte säger nej till att medverka även på mindre orter. Ingen ort i landet verkar vara för liten för att Hammar skall komma och tala fred.208 Det framhölls att han verkar ha som vägledande princip att aldrig vända ryggen mot dem som arbetar för fred och rättvisa. Flera konferensdeltagare framhöll att Hammar med sitt vänliga leende alltid visar stor öppenhet och alltid inbjuder till samtal. Som någon sa, en enkel människa, inte någon auktoritär gestalt. Hammar prisades av många konferensdeltagare för att han ansträngt sig för att förmänskliga Svenska kyrkan och kyrkans kristna budskap. Vid avskedsgudstjänsten i Uppsala Domkyrka den 4 juni 2006 gjorde KG Hammar fullständigt klart för lyssnarna i Domkyrkan att hans kamp och strid för rättvisefrågor, för flyktingar, för sexuella minoriteter och mot krig och konflikter var medvetna val. Inget hade kommit av slumpen! Hammar sa: ”För mig är det en självklarhet att kyrkan måste ta ställning i samhällsfrågor”. I samband med Hammars avskedspredikan yttrades många positiva ord om hans gärning som ärkebiskop. Här är två sådana röster. ”Han har varit närvarande och kompromisslös, men samtidigt mild”, sa statsminister Göran Persson.209 ”Han har provocerat fram – medvetet tror jag – ett engagemang. Han har ställt kyrkan mitt i byn”, sa landshövdingen i Uppsala län, Anders Björck. Som jag tidigare har påpekat: Hammar har aldrig – som så många andra – visat rädsla för politiken. Tvärtom. Han vill att Svenska kyrkan och alla kyrkor skall delta
206 Smålands Akademi, 2015 207 Nordiska Fredssamtalen i Degerfors, 12-14/8 2016, arrangerade av Fib-Kulturfront i Stockholm 208 Exempel på mindre orter där Hammar har medverkat: Skallsjö, Viken, Kvisttofta, Löberöd, Bestorp, Hallaröd, Lerberget 209 Uppsala Domkyrka 4/6 2006, SVT Nyheter, 4/6 2006, kl 16.15 66 och påverka samhället och tillståndet i världen. Kyrkorna lever i samhällets vardag och är en viktig del av den. Tro och politik hänger ihop, menar Hammar. Människosyn och relation till människorna är djupt förankrad i tron.210
Slutord En del säger att det endast är naiva människor som drömmer om freden. Ett sådant resonemang är destruktivt och förödande för en positiv framtidssyn. Det är inget fel att drömma om freden. Det är detsamma som att drömma om en bättre värld för alla människor. Det är viktigt för alla att sätta detta mål. Det är viktigt att både våra liv och vår framtid baseras på drömmar och visioner om en bättre, tryggare och rättvisare framtid. Framtidsdrömmar tillhör det allra viktigaste i en människas liv. Det är nödvändigt att tänka framåt, att alltid ha något positivt i sikte. Att inte drömma om en bättre värld och framtid betyder att människan står stilla och att människosjälen håller på att förtvina. Det förlorar freden på. Som ung på 1940-talet i Småland upplevde jag fredsdagen i Europa 1945. Freden blev ett lyft för oss som då var unga. Vi såg freden som en möjlighet till att bekämpa bostadsnöden, fattigdomen, arbetslösheten och den orättvisa skolan. Vi såg freden som en grundbult för att skapa rättvisa och trygghet. Det var drömmar och visioner om en bättre framtid i en fredligare värld, som höll oss vid liv och som innebar att vi tänkte framåt. Att tro på och arbeta för en fredlig värld var både en framtidsfråga och en moralisk fråga för oss. Men Sverige blev också en förebild för andra länder. Sverige och de andra nordiska länderna visade att ett land kan utvecklas och lösa sina problem utan att använda krig, våld och organiserat dödande. Vi i Norden har visat att fattigdom kan bekämpas utan bomber, drönare och nattliga husrazzior. Vi i Norden har visat att skolgång för flickor och bättre bostadsförhållanden kan åstadkommas utan krig. Vi brukar tala om att moralen är det kitt som binder samman ett solidariskt samhälle. Gatuvåld, våldtäkter och en ekonomisk överhet som skor sig på andra människors bekostnad bryter ner sammanhållningen och solidariteten och fördärvar respekten för rättssamhället och hotar samhällsmoralen. En sådan utveckling är oerhört farlig därför att det löser upp allt det goda som vi tror på. Och det hotar freden.
210 Hammar/Lönnroth, 2005, sid 89 67
Vårt främsta hopp är helt enkelt människors längtan efter fred, deras avsky för kriget, deras förnuft”, sa Olof Palme i ett tal 1984. Hammar uttryckte samma sak i boken ”Fred är vägen till fred”, 2013: ”Vår fredsmission- att i varje sekund välja fredsbyggandets väg”.
Fredsbyggandets väg utvecklar KG Hammar så här:
”Att bygga fred är att hela tiden analysera orsaker till konflikter människor emellan. Konflikter kommer troligen alltid att finnas. Men det kan vara möjligt att förebygga en utveckling mot våldsanvändning i dessa konflikter. Rättvis tillgång till fundamentala livsbetingelser som mat och vatten, boende, hygien och hälsa, utbildning och kultur är grundelement i en fredskultur. Så är även jämställdhet mellan könen och demokratisk delaktighet i samhällsutvecklingen. Dialog och utbyte mellan människor som tillhör olika traditioner och kulturer är ett grundelement i fredsbyggande”. ”Där konflikter blivit våldsamma behövs försoning och återuppbyggnad. Försoningen är central i den kristna tron och det finns rikligt med erfarenheter av försoningsarbete inom kyrkorna i både historia och nutid”. ”I en fredskultur blir förståelse av mänsklig trygghet och säkerhet central, och här behövs ett nytänkande. Säkerhet som bygger på vapenöverläge och beväpning är enligt all forskning och erfarenhet en chimär. Säkerhet är gemensam och en grannes eller ett grannfolks trygghet är förutsättningen för den egna tryggheten”. ”Som en konsekvens av ett nytt och radikalt annorlunda säkerhetstänkande, ett som ligger i självklar linje med ”just peace”, måste kyrkornas vaksamhet och kritiska hållning till vapenproduktion och vapenhandel stegras dramatiskt”. ”Påverkans- och opinionsarbete i samverkan inom civilsamhället är ett grundelement i byggandet av en fredskultur, för säkrande av mänskliga rättigheter, för rättvis tillgång till jordens gemensamma resurser, för rättvis handel och jämställda förbindelser mellan länder på olika utvecklingsnivå”. ”Vi har endast en planet att bo på och dela med varandra. Hållbar utveckling och klimaträttvisa är nödvändiga ingredienser i en framtid för alla. Fåtalets girighet och maktbehov måste begränsas och en livets ekonomi få 68
skönjbara konturer för att skänka hopp åt alla människor. Inte minst de marginaliserade. En fredskultur förutsätter hoppet som bärande grund. Där framtidsutsikterna ser mörka ut och där optimismen om världens framtid inte finner fäste någonstans, då måste vi ge varandra hopp”.211
211 Texten om ”Fredsbyggandets väg” utvecklar Hammar i boken ”Fred är vägen till fred”, 2013, sid 54-56 69
KAPITEL 7
KÄLLOR OCH LITTERATUR
Otryckta källor
1. Tal och predikningar och utkast till dessa samt pressklipp utlånat av Hammar i samband med mina samtal med honom, se nedan. Förvaras av Hammar i hans hem i Lund.
2. Tidningsurklipp lästa på plats vid besök på Sigtunastiftelsen i Sigtuna, Klipparkivet den 31/5 2016.
3. Hammars tal, predikningar och artiklar och utkast till dessa, lästa och noterade på plats vid besök i Svenska kyrkans arkiv på Sysslomansgatan 31 i Uppsala den 22/1 och 8/3 2016
4, Diverse material om Hammar, främst utkast till hans predikningar och artiklar, framtagna och överlämnade av Hammars handsekreterare under ärkebiskopsåren Karin Åstrand vid Svenska kyrkans ärkebiskopsexpedition i Uppsala, den 20/7, 22/8 och 12/9 2016.
5. Samtalsanteckningar m m under uppsatsarbetets gång, förvaras hos författaren i dennes arkiv i bostaden i Nacka.
6. Material om Nathan Söderblom, överlämnat av hans dotterson Staffan Runestam, vid möte den 25/7 2016 på Uppsala Universitetsbibliotek, Carolina Rediviva. Detta material förvaras av författaren i hans arkiv i Nacka.
7. Personliga samtal med KG Hammar 1. Samtal den 16/2 2016 i Domkyrkoforum i Lund 2. Samtal den 8/4 2016 i Domkyrkoforum i Lund 3. Samtal den 3/6 2016 i Domkyrkoforum i Lund 4. Samtal den 12/10 2016 på Ersta Diakoni i Stockholm 5. Samtal den 2/12 2016 i Domkyrkoforum i Lund
Noteringar och anteckningar från dessa samtal finns hos författaren i hans arkiv i Nacka.
70
Föredrag, tal, predikningar och brev. Artiklar och intervjuer i tidningar och tidskrifter
Förteckningen är uppställd efter en PM om ”Konsten att skriva uppsats i kyrko- och missionsstudier” av professor Magnus Lundberg vid Teologiska institutionen, Uppsala Universitet, VT 2016
Ahlborn, Kenneth, ”Bibeln ett äventyr för KG Hammar”, Göteborgs-Posten/GP, den 13/1 2003, sid 20
Boström, Hasse, ”Sparpengar går till kontroversiell vapenexport”, Dagen, den 15/9 2016
Eklund, Benita, ”Dags för handling”, Miljömagasinet, den 14/3 2014, nr 11
Folcker, Lotta, ”Kyrkan skall blanda sig i politiken”, Dagens Nyheter/DN, den 16/12 2012
Forsberg, Bo och König, Jakob, ”Fem svenska fondmiljarder i kontroversiella vapenföretag”, Dagens Nyheter/DN, Debatt, den 13/9 2016
Gustavsson, Sofia, ”Hammar vädjar till Persson (delrubrik)”, Tro och Kyrka, den 8/11 2002, om Irakkriget och ärkebiskop Hammars brev till statsminister Göran Persson
Hammar, KG, ”Vi tänder ett ljus för Gaza”, predikan i Annedalskyrkan i Göteborg, den 18/12 2005
Hammar, KG, ”När vi bryr oss om barn föds barnet inom oss, KG Hammar om ett dokument – och en verklighet”, Aftonbladet, AB, den 25/12 2002, artikelnr 10330718
Hammar, KG, ”Traditionsbrott är smärtsamma”, DN Kultur, den 25/10 2009
Hammar KG, ”Eftertanke inför Palmsöndagen”, Kyrkans Tidning, nr 11, 2016, krönika
Hammar, KG, ”Alternativ behövs till att möta våld med våld”, Fib/Kulturfront, nr 1, 2016, sid 18
Hammar, KG, ”Från Birkenau till Betlehem”, Svenska Dagbladet/SvD Debatt, 24/12 1997
Hammar, KG, ”Farligt att krympa Jesus”, Svenska Dagbladet/SvD Debatt, den 2/2 2003
Hammar, KG, ”Kyrkan skall blanda sig i politiken”, Dagens Nyheter/DN Debatt, den 5/12 2001 och den 16/12 2002
Hammar, KG, ”Tolkningarnas herre”, Göteborgs-Posten/GP, den 23/12 2008
71
Hammar, KG Välfärden i det framtida samhället, Uppsala Nya Tidning/UNT, den 29/4 1997
Hammar, KG, ”Barnet i centrum eller Världens barn också här”, Ärkebiskopen, Uppsala, brev till regeringen, den 14/12 2004
Hammar, KG, Brev till regeringen om en fredlig lösning av Irakfrågan, Ärkebiskopen i Uppsala, den 7/11 2008
Hammar, KG; Tutu, Desmond; Wiborn, Karin och Makgoba, Thabo, ”Försäljningen av JAS till Sydafrika måste stoppas”, Dagens Nyhete/DN Debatt, den 28/3 2010
Hammar, KG, Brev till statsministern om Sveriges flyktingpolitik, Ärkebiskopen i Uppsala, den 15/12 2004
”Hammar, KG berättar om sin sanning”, Dagen, den 5/2 2013, sid 18
Hammar, KG, ”Har vi inte lärt oss någonting?”, Opinion Svt, den 19/11 2015, kl 13.04
Hammar, KG, Om Nathan Söderblom, Tidningen Saltaren, Saltsjöbadens församling av Svenska kyrkan, 26/6 2015
Hammar, KG, Medverkan på seminarier vid Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg, ”Se människan”, Svenska kyrkan, 22-25/9 2016
Hammar, KG, Ärkebiskopens föredrag vid invigning av Dag Hammarskjöldsleden i Abisko i september 2004. Återgivet i boken ”Vägen valde dig”, 2005
Hammar, KG, avskedspredikan i Uppsala Domkyrka, Pingstdagen den 4 juni 2006
Hammar, KG, ”Kristen tro i förändringens samhälle” – avslutande reflexion vid Präst- och diakonmöte i Uppsala den 25 augusti 2005, avskrift av ljudupptagning
Harrison, Dick, ”Rättfärdigt krig”, Svenska Dagbladet/historiebloggen, den 29/11 2012
Hyckenberg, Arne, ”Nathan Söderbloms tankar om uppenbarelse”, Saltaren, den 26/6 2015 samt KG Hammars artikel i detta ämne i jubileumsskriften ”Uppenbarelsekyrkan 100 år 1913-2013”
Håkansson, Pontus, ”Kyrkligt upprop mot svensk vapenexport”, Kyrkans Tidning/KT, nr 37, 2016
Jonson, Jonas, ”Guds egen diplomat”, Axess Magasin, den 7/10 2016
Jonsson, Ulf, ”Kyrkorna och vapenhandeln – intervju med Peter Brune”, Signum, nr 4, 2006
Küchler, Teresa, ”Junker har vänt helt om på ett år”, Svenska Dagbladet/SvD – världen, den 15/9 2016, sid 19 72
Lundgren, Christer, ”Ingrid Segerstedt-Wiberg: Flyktingars rättigheter blev hennes hjärtefråga”, Fib/Kulturfront, nr 3, 2015, sid 14-15
Mellbourn, Anders, ”Hammarskjölds portfölj. KG Hammar tolkar hans andliga dimension”, Kyrkans Tidning/KT, den 19/7 2012, sid 18-19, sektion kultur
Ottestig, Johannes, ”KG Hammar: Dags att agera för assyrierna”, Dagen, den 27/2 2015, sid 8
Palm, Thede, ”Biskopar om fredsfrågan”, Svensk Tidskrift, den 31/12 1985
Petersson, Claes, ”KG Hammar stämmer in i kritiken mot Saab”, Expressen, den 26/6 2015
Roth, Hans Ingvar, ”Teologer tvistar om det rättfärdiga kriget”, Svenska Dagbladet, den 6/3 2003
Spectra/TT, Eva Moberg är död, Svenska Dagbladet/SvD 23/5 2011
Rydén, Anders, Migrationsverkets landanalytiker, Migrationsverket, ”Därför har så många ensamkommande afghanska barn sökt asyl i Sverige”, Pressmeddelande, den 21/1 2016 von Hall, Gunilla, ”Rapport: 60 miljoner flyktingar i världen”, Svenska Dagbladet, den 18/6 2015
Svt/Nyheter, ”KG Hammar höll sin avskedsgudstjänst”, i Uppsala Domkyrka, Svt, den 4/6 2006, kl 16.15
Sveriges Radio/SR, Ärkebiskopen till hårt angrepp mot Sveriges flyktingpolitik, SR 15/12 2004, kl 18.08
Tryckta källor
André, Tor m fl, Nathan Söderblom in Memorian, (Karlström, Nils) Stockholm, Svenska kyrkans Diakonistyrelses Förlag
Aulén, Gustaf, Dag Hammarskjölds vitbok – Tvivel och tro i ”Vägmärken, Stockholm, Bonniers, 1970
Axelsson, Per-Arne m fl, Resten av världen, Stockholm, Verbum, 199
Berggren, Henrik, Underbara dagar framför oss, Stockholm, Norstedts, 2010
Berggren, Henrik, Dag Hammarskjöld att bära världen, Stockholm, Bokförlaget Max Ström, 2016
73
Bergman, Kerstin, Man måste inte tro nånting – men man måste samtala, Linköpings Universitet, Magisteruppsats, 2005
Bibel 2000, Stockholm, Verbum Förlag
Billing, Einar, m fl, Nathan Söderblom in memoriam, Uppsala, Almqvist och Wiksell, 1931
Bok, Sissela, Alva Myrdal ett kvinnoliv, Stockholm, Albert Bonniers Förlag, 1987
Bonino, Miquez, José, How Ecclesiological is Our Problem? Koinonia and Justice, Peace and Creation: Costly Unity. Presentations and Reports from the World Council of Churches´ Consultation in Rönde, Denmark, Geneva: Best & Granberg-Michaelson, 1993
Brodd, Sven-Erik och Weman, Gunnar, Kyrka i olika meningar, Uppsala, Artos/ Norma, 2012
Brodd, Sven-Erik och Sjöström, Lennart, (red) Anne-Marie Thunberg, Skellefteå, Artos och Norma, 2015
Cedersjö, Björn, m fl, Att slå följe för fred, Åtta röster om tro och handling, Örebro, Marcus Förlag, 2014
Claesson, Urban, Folkhemmets kyrka, Uppsala, Ak avhandling, UU, 2004
Den svenska Psalmboken, Stockholm, Verbum Förlag, 2003
Eckerdal, Maria, En katolsk liturgi för en katolsk kyrka, om Yngve Brilioth, Ak. avhandling, UU, 2016
Fahlgren, Sune och Ideström, Jonas, (red.) Ecclesiology in the Trenches, Eugene, Oregon: Pickwick Publications, LChurch of Sweden Research Series, volume 10, 2015
Gehlin, Sara, Prospects for Theology in Peacebuilding, Lund, Ak avhandling, LU, 2016
Gehlin, Sara, Nathan Söderblom, freden och ekumenikan, Uppsala, Kyrkohistorisk Årsbok, 2008
Gunneriusson/Karlström, Märit, Konsten att bli och förbli folklig, Ak avhandling, Uppsala, Acta, 2004
Hallencreutz, Carl F, Yngve Brilioth svensk medeltidsforskare och internationell kyrkoledare, Uppsala, Studia Missionalia Svedana LXXXV, 2002
Hammar, KG, Halvvägs, Lund, Arcus Förlag, 1994
Hammar, KG, Tecken och verklighet. Samtal om Gud. Ecce Homo, Stockholm, Arcus Förlag, Verbum Förlag, 2000
74
Hammar, KG och Lönnroth, Ami, Jag har inte sanningen, jag söker den, Stockholm, Ordfronts Förlag, 2005
Hammar, KG, Fred är vägen till fred – utkast till en fredsideologi, Örebro, Marcus Förlag, 2013
Hammar, KG, Vägen valde dig: Ärkebiskop KG Hammars meditationer över Dag Hammarskjölds ”Vägmärken”, Uppsala, Intellecta, 2005
Hammar, KG, Liberalteologi och kyrkopolitik – kretsen kring kristendomen och vår tid 1906 – omkr 1920, Ak avhandling, LU, Lund, CWK Gleerups Bokförlag, 1972
Hammar, KG, Släpp fången loss, Stockholm, Verbum, 2015
Hammarskjöld, Dag, Vägmärken, Stockholm, Albert Bonniers Förlag, 1963/2005
Hammarskjöld, Dag, Tal 1953-1961, ett urval redigerat av Wilder Foote, Stockholm, Norstedts,1962
Hansson, Klas, Svenska kyrkans primas – Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914-1990, Ak avhandling, UU, 2014
Hansson, Klas, (red) Efter tusen år, Uppsala, Svenska kyrkan, 2000
Heberlein, Magnus, Diaspora och koinonia, Skellefteå, Art/Norma, 1999
Hirdman, Yvonne, Det tänkande hjärtat, Boken om Alva Myrdal, Stockholm, Ordfront, 2006
Ideström, Jonas, Lokal kyrklig identitet – en studie av implicit ecklesiologi med exemplet Svenska kyrkan i Flemingsberg, Skellefteå: 2009, sid 14ff
Jonsson, Jonas, Jag är bara Nathan Söderblom – satt till tjänst, Stockholm, Verbum, 2015
Lange, Dietz, Nathan Söderblom och hans tid, Skellefteå, Artos/Norma, 2014
Larsson, Bo, m fl, Tron är ingen privatsak, Stockholm, Verbum, 2006
Moberg, Vilhelm, Förrädarland, Stockholm, Albert Bonniers, 1967
Peterson, Thage G, Resan mot Mars, Stockholm, Albert Bonniers, 1999
Peterson, Thage G, Olof Palme som jag minns honom, Stockholm, Albert Bonniers, 2002
Peterson, Thage G, Resan till Berg, Stockholm, Albert Bonniers, 2006
Runestam, Staffan, Söderblomsstudier, Uppsala, UU, 2004
75
Runestam, Staffan, Tro och gärning, Utställningskatalog Nathan Söderblom 1866-1931, Uppsala, Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, 2002
Ryman, Björn, Brobyggarkyrka, Skellefteå, Artos/Norma, 2010
Segerstedt-Wiberg, Ingrid, I tid och otid, Journalistik under sju decennier. Del 1: 1933- 1969, Stockholm, Carlssons, 1996
Svenska kyrkan, Efter tusen år, Uppsala, Ärkebiskopen, 2000
Söderblom, Nathan, Kyrkan och freden, Stockholm, Albert Bonniers, 1930
Söderblom, Nathan, Levnaden, tron och bönen, Stockholm, P.A.Norstedt och Söners Förlag, 1919
Söderblom, Nathan, Är Fredstanken en illusion?, Stockholm, Informationsbyrån för fredsfrågor Förlag, 1930
76
EXKURS KG HAMMARS BIBLIOGRAFI I URVAL
1970 Kyrkan – intresse och idé, Gummessons Förlag, Motala
1971 Kan man tro? Håkan Ohlssons Förlag, Lund. Boken består av intervjuer bl a med Gustaf Wingren och Olle Nivenius
1972 Liberalteologi och kyrkopolitik – kretsen kring kristendomen i vår tid 1906 – omkring 1920, Doktorsavhandling, Gleerups, Lund
1974 Är kyrkan för religiös? Håkan Ohlssons Förlag, Lund
1975 Dialog i kyrkan – Synpunkter på predikan, Håkan Ohlssons Förlag, Lund
1977 Gudsfolket – Ett bibelteologiskt studium av kyrkans identitet, Verbum Förlag, Stockholm och Håkan Ohlssons Förlag, Lund
1981 Gudsfolkets uppbrott, Skeabs Bokförlag, Arlöv
1981 Prästidentitet och församlingssyn – modeller för vägval, Skeabs Bokförlag, Arlöv,
1984 Socialdemokrat i Svenska kyrkan – en studiehandbok, av Hammar m fl, Brevskolan, Stockholm
1985 Det som hörs – ett predikoteoretiskt perspektiv, Verbum Förlag, Stockholm
1993 Tecken och verklighet, herdabrev till Lunds stift, Arcus Förlag, Lund
1993 Axelsson, Per-Arne, (red) Resten av världen, Svenska brevröster om solidaritet, Stockholm, Verbum Förlag. KG Hammar om Dag Hammarskjöld, sid 104-107
1994 Halvvägs-: Lunds stift vid 90-talets mitt, Arcus Förlag, Lund
1997 Samtal om Gud – herdabrev, Arcus Bokförlag, Lund/Verbum, Stockholm
2000 Ecce Homo – efter två tusen år Samlingsvolym: Tecken och verklighet, Samtal om Gud och Ecce Homo – efter två tusen år, Arcus Förlag, Lund/Verbum Förlag, Stockholm
2004 Jag har inte sanningen, jag söker den, Ordfront Förlag, Stockholm 77
tillsammans med Ami Lönnroth
2005 Vägen valde dig: Ärkebiskop KG Hammars meditationer över Dag Hammarskjölds ”Vägmärken”, Svenska kyrkan, Uppsala
2006 Samlingsvolym: Tecken och verklighet, Samtal om Gud och Ecce Homo – efter två tusen år, Arcus Förlag, Lund/VerbumFörlag, Stockholm
2007 Stenholm, Björn, Texter om Kosmos, Lidingö, Adoxa Förlag. KG Hammar, ”Den längsta resan är resan inåt”, om Dag Hammarskjöld, sid 183-204
2013 Fred är vägen till fred, Marcus Förlag, Örebro
2013 Tengroth, Stellan (red), Att svära i kyrkan – tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet, Pärspektiv Förlag, Göteborg KG Hammar, ”Tillväxt inifrån, sid 36-45
2013 Vägen, Du skall följa den, En handbok för pilgrimsvandrare efter Dag Hammarskjöldsleden” Luleå Stiftskansli 2013. Seglora Smedja 2011.
2014 Cedersjö, Björn m fl, Att slå följe för fred, Marcus Förlag, Örebro KG Hammar, ”Lutherskt om rättvis fred”, sid 61-99
2015 Släpp fången loss, Gud bland metaforer och apofatiska provisorier, Verbum Förlag, Stockholm
2016 Bråkenhielm, Carl Reinhold/Möller, Göran, Liv i försoning: om upprättelse i kyrka och samhälle, Verbum, Stockholm KG Hammar, I försoningens tjänst – kyrkornas fredsmission, Verbum, Stockholm
2016 Sahlström, Olle, Vänd andra kinden till, Migra Förlag, Stockholm KG Hammar, förord, sid 5-8
78