Beteckning:

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

NileSverige

NileCity 105,6 och det samtida svenska medielandskapet

Niclas Fors Juni 2008

C-uppsats/10/C Filmvetenskap

Filmvetenskap C Bengt Bengtsson

Innehållförteckning

INLEDNING ...... 3

Bakgrund ...... 3

Syfte och fågeställningar ...... 3

Metod och material ...... 4

KILLINGGÄNGET ...... 5

DEN SVENSKA SAMTIDEN OCH HISTORISK BAKGRUND ...... 6

SYNOPSIS NILECITY 105,6 ...... 10

KARAKTÄRSTUDIE ...... 12

Percy Nilegård ...... 12

Weiron ...... 13

NILECITY 105,6- GENRE, SAMTID OCH IDEOLOGI ...... 15

DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING ...... 19

REFERENSFÖRTECKNING ...... 23

Filmkälla ...... 23

Litteratur ...... 24

2 Inledning

Bakgrund NileCity 105,6 hade TV-premiär 1995. Då hade det gått två år efter den kommersiella reklamradions intåg och den socialdemokratiska regeringen hade just återkommit till makten efter tre år i opposition året innan. Serien sändes i 6 halvtimmeslånga avsnitt. Att driva med samtiden eller med en samtida företeelse har alltid funnits i inom den mänskliga historien. Framför allt har det alltid varit populärt driva med politiska element. Ett klassiskt exempel är Charles Chaplins Diktatorn från 1940 där han drev med nazismen, andra världskriget och med Hitler, vilket inte var helt rumsrent på den tiden under den pågående Andra världskriget då få kunde tänka sig våga riskera att provocera nazisterna vilket drabbade även en del andra samtida spelfilmer med antityskt innehåll genom antingen direkt eller indirekt censur. Diktatorn hade till exempel inte Sverigepremiär förrän 1945. Ett annat exempel på en film som driver med sin samtid är Stanley Kubricks Dr. Strangelove som dels driver med politiken kring Kalla kriget och rådande Mccarthyismen och även med exilnazister.

Syfte och fågeställningar Syftet med uppsatsen är ta reda på hur TV-serien NileCity 105,6 framställer liberalismen och socialismen i samband med den samtida kontexten och med TV-seriens dramaturgi. Uppsatsen är alltså av analyserande art och därför kommer den att ta upp kontexten från både det historiska och ideologiska perspektiv. Fokusen tidsmässigt avhandlas under 1990-talets första hälft. Där avhandlas framför allt om hur det svenska mediesamhället inom radio och TV förändras under tidsperioden från public-service-företagens monopolställning till kommersialiseringen av medierna ifråga.

De specifika frågeställningarna formuleras följande:

– Hur relateras NileCity 105,6 till den historiska kontexten i samband med de ideologiska förändringarna i samtiden?

3 – På vilket sätt skildras ideologiska konflikter i NileCity 105,6?1

– På vilket sätt uppfyller karaktärerna sin funktion i de ideologiska konflikterna?

Metod och material Till uppsatsen använder jag följande böcker: Solkenslandet (Red. Erik Hedling, Ann-Kristin Wallengren), Sex, såpor och svenska krusbär (Leif Furhammar), Classical Hollywood Comedy (Kristine Brunovska Karnick och Henry Jenkins) och Laughter in the Living Room (Michael V. Tueth), The Television Genre Book (Red. Glen Creeper) och Kampen om monopolet (Stig Hadenius). Solskenslandet är en antologi om svensk film från det senaste decenniet. Sex, såpor och svenska krusbär är en bok som avhandlar kommersialismens intåg inom svensk television. Classical Hollywood Comedy är bok om komedifilmer från Hollywood med fokus på äldre film. Laughter in the Living Room är en bok om komedisserier. The Television Genre Book är en antologi om televisionens genrer. Kampen om monopolet avhandlar public-service- monopolet inom Radio och TV från dess uppkomst till dess upplösning. Själva forskningsobjektet som uppsatsen avhandlas kring är TV-serien NileCity 105,6 från 1995 och själva metoden går ut på analytisk granskning utav TV-serien ifråga och sätta in den i en historisk kontext.

1 Liberalism, som syftas till nyliberalism, och socialism, som syftas till marxistisk socialism.

4 Killinggänget

Killinggänget, som ligger bakom NileCity 105,6, består av Robert Gustafsson, Jonas Inde, Andres Lokko, Martin Luuk, Johan Rheborg och Henrik Schyffert. Förutom NileCity 105,6 (1995) ligger Killinggänget även bakom TV-serierna I manegen med Glenn Killing (1992), Percy tårar (1996), Fyra små filmer (Gunnar Rehlin – en liten film om att göra någon illa, Ben & Gunnar – en liten film om manlig vänskap, På sista versen – en liten film om döden och Torsk på Tallin – en liten film om ensamhet) (1999) och långfilmen Fyra nyanser av brunt (2004). I manegen med Glenn Killing, NileCity 105,6 och Percy tårar regisserades av Walter Söderlund medan Fyra små filmer och Fyra nyanser av brunt är regisserad av Tomas Alfredson.

Huvudkaraktärerna Glenn Killing, spelad av Henrik Schyffert, och Percy Nilegård, spelad av Johan Rheborg, i I manegen med Glenn Killing är även huvudkaraktärer i NileCity 105,6. Percy tårar följer upp en del från NileCity 105,6, dels om Percy Nilegård som går vidare till sina nästkommande entreprenörsprojekt i sin iver av att tjäna snabba pengar, hur skrupelfritt tillvägagångssätten än är, samtidigt han går på terapi hos en bitter knarkande finskbrytande psykolog, som har blivit trött på sitt jobb och sina klienter, och dels en vidare granskning av Mediesverige. Denna gång handlar granskningen om framförallt strävan av att synas och märkas inom medierna till nästan vilket pris som helst. En annan likhet mellan NileCity 105,6 och Percy tårar är att serierna även driver med den samtida populärkulturen som till exempel parodier av musikvideor, exempel i NileCity 105,6 kan nämnas Popsicle och Nordman och i Percy tårar Pulp och Prodigy.

5 Den svenska samtiden och historisk bakgrund

1993 hade den reklamfinansierade kommersiella radion premiär i Sverige efter beslut av den dåvarande borgerliga regeringen. Innan dess var det bara public-service-radion som hade tillstånd för att sända radio i Sverige sedan 1925, då Radiotjänst startade sina sändningar. Det förekom även försökssändningar för allmänheten så tidigt som 1921. Det var under en utställning i Luleå vid samband med firande av stadens trehundraårsjubileum där bland attraktionerna fanns radiomottagare. Man kunde då mot avgift lyssna på radiosändningar från Boden som sändes på försök av statliga telegrafstyrelsen och privata Svenska Radioaktiebolaget.2 1922 samlades de statliga telegrafstyrelserna från Sverige, Danmark och Norge till en gemensam konferens i Köpenhamn. Man enades om att sändningarna bör ske i statlig regi. Finlands motsvarighet var inte närvarande vid konferensen men hade inga invändningar när Finlands och Sveriges telegrafstyrelser hade sammankomst i Helsingfors februari 1923.3 En skrivelse till svenska regeringen februari 1923 avslog samtliga koncessionansökningar. Telegrafstyrelsen såg det nya mediet som ett verktyg som man kunde dels kunna lindra ”tråkigheten i landsbygden” och dels få betydelse på landets kulturella utveckling. Man fastslog att ett enda företag bör få tillstånd till koncession som en rationell och billig lösning. Radiotillverkarna och TT skulle få representanter i det nya bolaget för att garantera kvalité både på sändningarna och tekniken. Och finansieringen skulle ske genom apparat- och licensavgifter med att som skäl ansåg att annonsörerna inte var intresserade av glesbygden och att inte konkurrera med pressen kring reklam.4 Under den borgerliga regeringen med folkpartisten Birgit Friggebo som kulturminister jobbade man med liberaliseringen av medierna. Där ansåg man som motivering med privatradions införande 1993 med att de lokala privata radiostationerna skulle ge större utrymme för mångfald och yttrandefrihet och att privatradion skulle få lokal förankring och en självständig ställning. Vid riksdagsbeslutet 1993 som resulterade i avskaffandet av SR:s sändningsmonopol sattes villkor på de koncessionstillstånden som auktionerades om att radiosändningarna skulle bestå eget framställt material och sändningstid på åtta timmar om dygnet. Dock förekom ingen noggrann definition på vad som räknas som eget material eller sändningstid. En ytterligare lagstiftning skulle motverka eventuell ägarkoncentration. Många

2 Stig Hadenius, Kampen om monopolet, Bokförlaget Prisma, Stockholm, 1996, s. 11, 32, 298-301. 3 Ibid, s. 18-19. 4 Ibid, 21-22.

6 var dock kritiska. Bland annat var LO, som beskrev detta som att regeringen omvandlade yttrandefrihet till en handelsvara. ABF och Sveriges reklamförbund var negativa till koncessionsauktioneringen medan TCO. Svenska journalistförbundet och Sveriges frikyrkoråd ansåg att koncessionsauktioneringen borde kompletteras med någon form av lämplighetsbedömning. De nya lokalradiostationerna bildade dock nätverk med nationella ambitioner trots regeringens ambitioner och visioner om mångfald, yttrandefrihet och lokal förankring, som till exempel Radio Rix, Radio Z och Radio NRJ. Dessutom medfördes ekonomiska problem som de nya stationerna tvingades tampas med vilket medförde försäljningar och samgåenden. Detta innebar en ägarkoncentration inom radiomediet där endast ett fåtal stationer var oberoende de stora nätverken. Konsekvensen blev att efter regeringsskiftet 1995 tillsattes en ny statlig utredning. Man föreslog där förändringar på tillståndssystemet med skärpta krav vid tillståndsprövning och hänsyn till programverksamhet, finansiering och ägarbild samt produktion.5 Det som karaktäriserar de flesta kommersiella radiostationer än idag är sändning för det mesta popmusik varvad med lite radioprat och reklaminslag med jämna mellanrum.

De nyliberala vindarna från 1980-talets stora högkonjunktur höll i sig fortfarande i och med den dåvarande borgerliga fyrpartiregeringen under ledning av statsminister Carl Bildt. Hans regering kom till makten efter valet 1991 efter att socialdemokraterna med kortare tillfälliga avbrott haft regeringsmakten i över 60 år. Efter valet 1994 kunde dock socialdemokraterna åter ta över makten med Ingvar Carlsson som ånyo statsminister. Den borgerliga regeringen bidrog i sin tur även privatiseringar inom vissa områden som tidigare har sköts i offentlig regi. Det som blev den nyliberala vågens fall var den omfattande lågkonjunktur under perioden 1991-94. Bland annat det tydligaste exemplet som var att det resulterade i att det kom en stor utlandsskuld till staten som en negativ konsekvens, bland annat på grund av spekulationer i fastigheter som till slut sjönk i värde.

Innan den kommersiella radions genombrott hade även det hunnit komma kommersiella reklamfinansierade TV-kanaler i Sverige. Dels var det kanalen TV3, med finansiellt hjälp av affärsmannen Jan Stenbeck med förflutet inom skogsindustrin som såg möjligheterna inom televisionsbranschen i och med att tillgångarna till satelliterna, parabolerna och kablarna bredde expansivt ut i Sverige, som började sändas via satellit 1987 som den första svenska

5 Ibid, 298-302.

7 kommersiella TV-kanalen. Och dels TV4 som började sina sändningar från marknätet 1992 efter en tids omtumlande strid med TV3 om marknätsrättigheterna som delades ut av den nyvalda regeringen. Det var ett resultat av en kompromisslösning som innebar att TV3:s ägare Jan Stenbeck inträdde som störste aktieinnehavaren och styrelseledamot i TV4.6 Dessa två milstolpar i svensk TV-historia innebar då det definitiva slutet för Sveriges Televisions monopol. Dock var det inte en stor plötsligt omvälvande revolution i TV-marknaden. I början kunde de flesta hushåll inte motta TV3 och reklamavbrotten var sparsamma. Dessutom var de tidiga sändningarna förhållandevis föga provocerande, profillösa och ansiktslösa i bokstavlig mening. Dock växte kanalen i efterhand marknadsmässigt markant efter förvärvningar av rättigheterna av Ishockey-VM och finalen i Australian Open i tennis samt publikt populära, och ibland kontroversiella, egenproducerade program som I kväll med Robert Aschberg, Diskutabelt och Efterlyst samt spelprogrammet Lyckochansen. 7 TV3 och TV4 konkurrerade inte bara med varandra utan även med Sveriges Television vilket främst utmärktes på helgprogrammen som för de kommersiella kanalerna var viktigaste för att kunna sälja reklamplats. En målsättning för SVT var minst 50 % av TV-publiken. Olika tittarsuccéer och mer eller mindre spektakulära fiaskon avlöste varandra. SVT sände 7 till 9, På spåret, 24 karat för att senare hamnade i en djup svacka, med en rad felsatsningar som Sverige-Sovjet, Sitt vackert och Rena natta, innan den populära men till början kontroversiella dokusåpaklassikern Expedition Robinson.8 Det nya realityformatet ynglade av sig till liknande program som Expedition Robinson och som främst sändes av konkurrerande kommersiella kanaler, som till exempel Villa Medusa, Mullvaden, Farmen, Baren och inte minst Big Brother. Konceptet visades sig vara attraktivt för reklammarknaden. Genren bestod av två huvuddelar, dels tävlingsdelen och dels ett kreativt experiment som gjorde att konceptet kunde yngla av sig. I programmen pågick det ett socialpsykologiskt samhällsexperiment med dimensioner som ingen vetenskaplig institution inte hade råd, rent ekonomiskt och etiskt sett, att genomföra. Väldigt ofta förekom även viss interaktivitet som gav tittarna möjlighet att kunna delta och till och med påverka i programmen vilket var en lockelse i sig. 9 Expedition Robinson blev den stora tittarsuccén SVT hade hoppats på som lördagsunderhållning och som kompletterades med fredagsunderhållningsprogrammet Så ska det låta. TV4 varvade succéer som Fångarna på fortet, Sikta mot Stjärnorna och det stora

6 Leif Furhammar, Sex, såpor och svenska krusbär, Ekerlids förlag, Stockholm, 2006, s. 41, 55. 7 Ibid, s. 41-48. 8 Ibid, s. 266-280. 9 Ibid, s. 241-251.

8 lördagsunderhållningsprogrammet Bingolotto med fiaskon som Jakten på röda rubinen och Ingenting är omöjligt.10

10 Ibid, s. 266-280.

9 Synopsis NileCity 105,6

NileCity är en radiostation under 1990-talet som ägs och styrs av den någorlunda excentriske riskkapitalisten och nöjesentreprenören Percy Nilegård. Radiostationen hyr in av någon anledning några lokaler med Katarina brandstation. Den homosexuelle men något annorlunda brandchefen Greger Hawkwind fattar dock tycke för denne excentriske Nilegård och försöker på olika sätt få kontakt med honom, på en del mer eller mindre märkliga sätt. Som till exempel genom att fotografera Percy i diverse vardagliga sysslor som att rätta till gardinerna eller äta mintchoklad när Percy egentligen är upptagen av sitt jobb. Och förutom det brukar Greger hyra gayporrfilmer för brandstationens räkning eller trakasserar och till sist torterar en sexköpare på ett annorlunda Tarantinoinspirerad tillvägagångssätt. Samtidigt leder Greger, med minst sagt annorlunda brandmansuniform som bland annat innefattar en rödmönstrad kilt och ett par vita damskor med höga klackar, en grupp barbröstade vältränade och maskulina brandmän som uppenbarligen aldrig rycker ut. Brandmännens stora livsuppgift är att finna svar till sina funderingar kring framförallt sina identiteter omkring den komplicerade mansrollen,. Detta gör dem med hjälp av bland annat så kallade ”killar-kan-seminarier” under ledning av sin kiltklädde brandchef, med viss antydan till en del homoerotiska undertoner, framförallt när en av brandmännen med sin speakerröst uttrycker sina varma kärleksförklaringar till sina kollegor på ett ömsint sätt. Detta kan man referera till den gammelgrekiska genusordningen där kvinnor var stort sett var utestängda till och med i relationer där man istället erotiskt idealiserar den manliga kroppen.

Radiostationen har dock finansiella problem, framförallt med att vara övertygande hos tvivlande reklamplatsköpare vilket innebär verksamheten får finansieras från annat håll med framförallt av ytterst okonventionella metoder. Radiosändningarna är dock inte mycket mera konventionella, med bland annat fredagsredaktionen som försöker ge sken av att vara insatta i nöjesvärlden men istället oftast fejkar sina inslag och även telefonsamtal och endast pratar om att vinna biljetter till Lionel Richie istället. Det finns även ett önskeprogram med annorlunda upplägg med religiösa inslag ledd av pastor Hannes där önskelåtar som lyssnarna ringer in framförs av en gospelkör. Framförallt leds sändningarna av radioprataren och diskjockeyn Glenn Killing, med ett förflutet som programledare i talkshowen I manegen med Glenn Killing. Han gästas av extrema udda personligheter med skiftande mer eller mindre bisarra handikapp till riktigt

10 extrema original som antingen ska prata om sina specifika, eller rättare sagt speciella, problem. Några exempel är ingenjören med världens sämsta simultanförmåga, mannen som är kåtast i Kungsängen eller en ung hemmaboende psykopat som inte förstår varför hans husdjur dör under hans lekar som till exempel att få ett marsvin att springa runt i en metallåda genom att elda på marsvinet. Eller så förekommer gäster med yttersta karikatyrdrag som den Satorlyssnande dalmasen och en tonårsflicka som pratar med en överdriven tonårsjargong. Ibland gästas Glenn Killing av den någorlunda psykisk instabile sportjournalisten Sudden som kommenterar mer eller mindre udda sporter som utövas av diverse döda ting som blomväxter som boxas, yoghurtspaket som åker slalom och kiwin som åker novemberkåsan i enduro. Ganska ofta gästas Glenn Killing inte mindre av den återkommande androgyna och någorlunda bisarre radiokuratorn farbror Barbro, som verkar vara mer intresserad av stereoanläggningar av de bättre märkena än att lösa problem. Han ger inringande krisande problemfyllda ungdomar, vars stora bekymmer inkluderar skolmobbing, tonårsgraviditet och vissa antydningar till incestuösa sexuella övergrepp, tips på de mest moderna stereoanläggningarna med de bästa ljuden som lösningen på deras allvarliga bekymmer. Dessa med hjälp av ganska bisarra och ytterst vaga liknelser som förstås kan missförstås som till exempel frågor om ”storleken på anläggningen” eller om ”att göra rent sitt samvete och ta bort allt det smutsiga”. Klockan halv fyra på morgonen sänds Weiron sitt program från radiostationen med inringning och ordlekar.

11 Karaktärstudie

Det så kallade ”kultpersoner” används för att kunna få TV-serier, oftast komediserier, och filmer i högre dimensioner så att produktioner de med i blir mer intressantare för publiken. Deras karaktärer är väldigt ofta överdrivet karikatyrartade och ibland väldigt klichéfyllda men de hjälper till att driva historier framåt och oftast byggs historierna omkring dem.11 Ett exempel är den brittiske karaktären Mr. Bean, spelad av Rowan Atkinson, som i sin berömda sitcomserie mest hamnar i märkliga situationer i diverse vardagliga ting genom sitt märkliga uppträdande.

Percy Nilegård Percy Nilegård, spelad av Johan Rheborg, är huvudkaraktären i serien. Han äger och driver seriens radiostation. Han har dock problem att finansiera stationen och få verksamheten att gå runt. Han stort sett tvingas att använda mer eller mindre okonventionella metoder för att finansiera sin verksamhet när han har problem med att få gehör av tvivlande reklamplatsköpare som ser honom och hans verksamhet som allt för udda och diffus för att inte säga tvivelaktig. Framförallt när han gör, i deras ögon, väldigt märkliga eller klumpiga uppträdande och uttalanden som uppfattas som svarsundvikande i sina försök till säljarargument för en reklamplatsn till uppenbart överpris i radiokanalen. I bästa fall så antingen prutar köparna ner annonsavgiften till 10 % av det ursprungliga priset, som till exempel vvs-företagaren, eller så säger de att de måste fundera och går därifrån. När han inte försöker övertyga reklamplatsköparna börjar han terrorisera företagare och privatpersoner med sina metoder till ytterst tveksamma försök att tjäna pengar så att han kan få verksamheten rullande. Ett exempel är att genom att få företagare att betala reklamavgifter fast de inte har beställt. Följden blir dock att Percy blir tvärnobbad av dem och som dessutom ser honom som desperat skojare ute efter pengar på grund av hans beteende. En barnfamilj till exempel, som bara stänger dörren när Percy Nilegård försöker tjäna 500 kronor genom att spela radiopejlare. Ett annat sätt är att försöka fakturera reklamavgiften till olika företag för att få dem att betala det på ett framfusigt sätt trots att dessa inte har beställt något genom att nämna företaget

11 Kristine Brunovska Karnick, Henry Jenkins (red), Classical Hollywood Comedy, AFI, New York, 1995, s. 149-150

12 ifråga i radiosändningarna. Som till exempel när den stereoanläggningstokige kuratorn farbror Barbro nämner någon elektronikaffär som har något speciellt erbjudande.

Percy är nöjesentreprenör och riskkapitalist som förmodligen har sett sina bästa dagar i högkonjunkturens spekulerande 1980-tal. Karaktären kan tolkas en direkt produkt från den tiden. Han ser dagens privatiserade Sverige som en möjlighet för honom att tjäna snabba pengar. Den kommersiella radion var en relativt ny bransch då som uppkom efter avregleringarna och även ett nytt forum för att synas vilket öppnar dörrar till möjligheterna för att locka potentiella köpare han kan sälja sitt koncept till. Och även ett nytt forum för Percy personligen ett tillfälle att framhäva sig själv som en ”management profile” med hjälp av riggade intervjuer, fejkade radioinslag och märkliga insamlingskampanjer av högst varierande sorter. Som till exempel ”Rädda rinkebybarnen”, vars syfte är förmodligen och allra troligaste att insamlingarna ska hamna i radiostationens kassa. Problemet är bara att är att det inte riktigt är någon som köper konceptet. Och speciellt när Percy uttrycker sig otydlig och undvikande om sin verksamhet till hans potentiella reklamplatsköpare som inte förstår någonting av hans försök till svar på deras frågor. Dessutom för att tillägga bli erbjuden ett uppenbarligen överpris för annonsutrymmen som i bästa fall blir accepterad när den prutas ner med 90 %, och börja tvivla för att till slut försvinna så snabbt som möjligt därifrån. Och med detta lockas han i desperation att med diverse mer eller mindre okonventionella metoder att försöka finansiera radioverksamheten. Vilket hans offer för hans försök till verksamhetsfinansiering finner dock inte särskilt uppskattande för hans metoder och som därmed inte ger något gehör för honom.

Weiron Klockan halv fyra varje morgon kommer göteborgaren och kommunisten Weiron in i den nersläkta radiostudion för att sända radio från NileCity. Med sig till arbetsplatsen har han kaffe, snus, sprit, starköl och porrtidningar som han har tagit med sig hemifrån. Han ringer till en slumpvis vald person någonstans i Sverige på morgonen. Den uppringde yrvakne personen blir då utsatt för Weirons minst sagt obegripliga ordlekar och vitsar, oftast Stockholmsfientliga sådana, på överdriven göteborgska, som ska relatera kring just Göteborg som till exempel Kal och Ada, IFK Göteborg, Glenn Hysén och Avenyn. Och dessutom bli ofrivilligt indragen i Weirons vänsterorienterade politiska diskussioner

13 som inkluderar diverse bittra och cyniska kommentarer och även om skillnader mellan Stockholm och Göteborg, även om den uppringde inte nödvändigtvis håller med allt med Weiron. Framförallt till hans politik, vars yrken oftast inte är förknippade med de mest typiska arbetare som till exempel egenföretagare inom marknadsföringsbranschen och handläggare, och om Göteborg, och även det på göteborgska tidigt på morgonen. Och sedan blir den uppringde oftast avbruten att säga någonting när det är hans tur att utrycka sin åsikt genom att Weiron högmodigt sätter luren mot något som för oljud så att man inte kan höra vad den uppringde har att säga och sedan lägger Weiron på luren. Och vid det här laget hade den uppringde gått stort sett igenom samtliga stadier från sömnigt tillstånd till total irritation efter att Weiron hade stort sett drivit sitt offer till vansinne med sina mycket tidiga sardoniska obegripligheter på göteborgska.

En intressant aspekt är Weiron av någon anledning får sända radio på sämsta sändningstid. Man kan tolka det som han representerar kommunismen som befinner sig i en tynande tillvaro i samhället eller att han är en produkt av en extrem socialistisk arbetarklass från under dess storhetstid någon gång på 1960-70-talet. Men som dock numera inte kan ge gehör längre på något sätt eftersom den storhetstiden i stort sett blivit senare ersatt av den liberala vågen som kom in i Sverige och med den stora högkonjunkturen på 1980-talet. Det vill säga att om hans ideologi hade varit modet just nu så hade han fått en bättre sändningstid på radio helt enkelt, vilket i och för sig kanske inte är helt säkert i en privat radiostation som är till för att generera vinst till ägaren. Det senare kan i så fall dock vara lite ironisk eftersom även den efterföljande nyliberala vågen avtar något efter en tid. En intressant gemensam nämnare mellan Percy Nilegård och Weiron är att bägge anstränger sig, medvetet eller omedvetet, på att driva sina respektive omgivningar till totalt vansinne. Dock på varierande tillvägagångssätt men på för hos deras offer irriterande sätt, den ene på ett desperat sätt. Percy som terroriserar sin omgivning i sina försök att samla in pengar för att finansiera radiostationen, och den andre på en sardonisk sätt och Weiron som ringer upp tidigt på morgonen slumpvis valda personer för att prata politik med viss bitterhet. Sedan kan man säga att Percy Nilegård och Weiron är varandras motsatser vilket förtydligas när Percy Nilegård jobbar på dagarna och Weiron jobbar på nätterna.

14 NileCity 105,6- genre, samtid och ideologi

I och med att NileCity 105,6 i sig som förmedlare är en komediserie är inte av någon slump eftersom komedin är en genre med en tendens till sökande efter de bisarra, vilket möjligtvis har bidragit till att komedi som genre ses som något lägre klass som underhållning. Med detta inte minst gällande för skildring utav till exempel klass, ras och nationalitet.12 Det är tydligt att serien skildrar ett mer eller mindre bisarr scenario av privatiseringen av radiosändningarna i Sverige där en uppfinningsrik entreprenör ser en ny möjlighet att tjäna pengar i en helt ny marknad som blir uppstånden till följd av avregleringarna med högst blandat resultat. Ett annat exempel till komedins tenderande sökande efter de bisarra i NileCity 105,6 är även lyteskomiken som förekommer i serien i form av karaktärer som ska föreställa gäster till radiosändningarna som antingen har fysiska eller psykiska handikapp av mer eller mindre extrema slag. Även inslag av det som har varit tabubelagda eller som vara kan vara kontroversiellt att skämta om existerar i TV-serien. I det fallet handlar det främst om problem som rör barn och ungdomar som mobbing och incest i sketcherna med den totalt insnöade stereoanläggningsfixerade radiokuratorn farbror Barbro som ska svara på inringande problemfyllda ungdomar men istället ger dem tips på de mest moderna anläggningarna, de bästa märkerna och om hur dessa ska låta så bra som möjligt. Ett annat exempel är situation-comedyserierna där man skildrar främst klass, sexualitet eller ras, oftast i en familj som är an antingen medel- eller arbetarklass13 eller att man skildrar en svart familj,14 eller att man skildrar alternativa livsstilar, främst då HBT-personer.15 I serien existerar det inte i stor utsträckning förutom klasskildringen i det aspekten den extreme kapitalisten Percy Nilegård och den extreme arbetarkämpen Weiron som dock aldrig möter och därmed inträffar inte någon fysiskt konfrontation utan den väsentliga konfrontationen får ses i ett annat plan, det vill säga det symboliska planet där den ene verkar på dagen och den andra på natten.

12 Kristine Brunovska Karnick, Henry Jenkins, s. 265-266. 13 Michael V. Tueth, Laughter in the Living Room, Peter Lang Publishing, Inc, New York, 2005, s. 103-109. 14 Ibid, s. 155-176. 15 Glen Creeper (red), The Television Genre Book, British Film Institute, London, 2001, s. 70-71

15 En intressant aspekt är att NileCity 105,6 innefattar de konventioner som existerar inom situation-comedy. Främst dels är ett avsnitt i stort sett är identiska med andra avsnitt i serien där det sker mer eller mindre regelbundna moment i avsnitten och dels att karaktärerna i serien inte är särskilt förändringsbenägna i personligheterna och är därmed mera karikatyrer. Dock är NileCity 105,6 mera sketchartad vilket skiljer sig med de andra sitaution- comedyserierna där man oftast tar upp ett eller några problem i varje avsnitt som ska lösas på slutet vilket inte sådana upplösningar existerar överhuvudtaget i serien. Man får till exempel aldrig reda på om Percy Nilegård till slut lyckats få bukt med sina finansiella problem som omgärdat affärsverksamheten.

I vissa hänseende påminner dock Nilecity 105,6 ganska mycket om the Office, förutom att the Office är någorlunda hybridiserad mellan siutuation-comedy- och dokusåpagenren egentligen och har då vissa inslag av konventioner som påminner om dokusåpor, med de gemensamma dragen att de dels utspelar sig på en arbetsplats med de mindre förändringsbenägna karikatyraktiga karaktärerna och dels att de inspelade ljuden med publikskratten saknas, vilket är ett konventionsbrott inom situation-comedygenren. Den stora likheten är att bägge serierna utspelas i arbetsplatsen. En annan intressant tillfällighet är att båda de nämnda serierna handlar för det mesta om chefen med uppenbarligen bristande ledaregenskaper.

Även den historiska och ideologiska kontexten kan vara av en avgörande roll i valen mellan genren. En annan aspekt är exemplet Johan Falk-trilogin (Noll tolerans, från 1999, Livvakterna, från 2001, och Den tredje vågen, från 2003). Dessa filmer kan placera sig till thrillergenren, om det klassiska fallna samhället där kriminaliteten på god väg att ta över den bärande rättsapparaten och därmed över samhället, som dock förhindras av den ensamme Dirty Harry-inspirerande (anti)polishjälten. Det som sticker ut i filmerna är skildringen av polisväsendet som mer eller mindre en entreprenörsverksamhet.16 I NileCity 105,6:s fall är det dock som sagt mer satir som egentligen driver med sin samtid. Det väsentliga temat i NileCity 105,6 är avskaffandet av public-service-företagens radiosändningsmonopol och den kommersiella radions intåg i Sverige 1993, och den våg av liberalismen som svepte över Sverige i och med en omfattande högkonjunktur sedan under 1980-talet och som kulminerade med en rättare sagt tillfällig borgerlig regeringsskifte

16 Erik Hedling, Ann-Kristin Wallengren (red.), Solskenslandet, Bokförlaget Atlantis AB, Stockholm, 2006, s. 118-120.

16 1991-94 och som avslutade med en omfattande lågkonjunktur med en växande stor statsskuld som följd och ytterligare ett regeringsskifte, dock denna gång en socialdemokratisk. Under den perioden ägde en rad privatiseringar rum, däribland som sagt radiosändningarna och sedan tidigare även TV-sändningarna. Serien är en skildring av en ny aktör med en spekulerande affärssinne av 1980-talsnitt som kommer in i en helt nyligen avreglerad, och därmed då en ny, marknad just då när en lågkonjunktur inträffar. Då kan en oundviklig konflikt uppstå där man försöker sälja något men det är ingen som köper. Problemet med lågkonjunkturerna är det som oftast bidrar till att köparna håller igen sin ekonomi mycket hårdare än om det var högkonjunktur och därmed blir mycket mera försiktigare och selektiva i sina investeringar än tidigare. Och med detta till trots att det har uppkommit en relativt helt ny marknad och därmed ett nytt forum som inte har existerat tidigare. Med detta har en paradox uppstått vilket i sig utlöser en konflikt. Allt detta resulterar i en finansiell desperation som man försöker åtgärda med alltför desperata åtgärder för att kunna finansiera verksamheten vilket i sin tur blir till en ond cirkel och egentligen en självuppfyllande profetia.

Gästerna i NileCitys 105,6 radiostation är personer som antingen har en del märkliga mer eller mindre extrema problem eller lyten, såväl fysiska som psykiska, eller som är riktiga udda originella personligheter som karikatyriserats och gestaltats. Detta kan härledas till den kommersiella media såväl TV och radio, allra främst TV av på grund de förutsättningarna mediet har och möjligtvis även där får representera de kommersiella mediernas intåg, tenderar att ofta ha moment som ibland påminner lite om så kallade freakshows. Där har man i speciella program eller i vissa pratprogram oftast intervjuat vissa speciella personer, som dock inte nödvändigtvis är kända för den stora allmänheten men som har något speciellt uppseendeväckande att komma med och därmed kunna väcka till ett allmänt folkligt intresse, ett exempel är Robert Aschbergs något kontroversiella program Diskutabelt17. Vilket i sin tur blir en naturlig del av det kommersiella mediet eftersom de flesta privata aktörer ser mediet som en potentiell möjlighet till sändning av ren underhållning vilket i sig blir till en affärsidé för att finansiera verksamheten och därmed få en möjlighet att kunna generera vinst, främst genom reklamfinansiering vilket i sig krävs ekonomisk attraktionskraft genom att sända någonting som attraherar konsumenterna och därmed att i reklamköparnas ögon se en potentiell kundkrets att kunna marknadsföra sina varor, produkter och tjänster till.

17 Leif Furhammar, sid. 43.

17 En annan aspekt är det stora skiftet mellan två stora helt motsatta ideologier där det offentliga public-servicemonopolet får representera det socialistiska systemet och de privata kommersiella medierna det liberala. Under den perioden var det inte bara omvälvningar från statliga monopolföretag till privatiseringar samt maktskiften mellan socialdemokraterna och borgarna inrikes utan också att i utrikes hade världspolitiken skakats om. USA:s Ronald Reagan och Sovjetunionens Michail Gorbatjov närmades alltmer till varandra till en mer liberal riktning. Den konkreta konsekvensen blev att de kommunistiska regimerna i Östeuropa förlorade makten och Sovjetunionen upplöses. Och därmed slutade det kalla kriget med USA och västmakterna som segrare och marknadsekonomin och de liberala värderingarna tar över. Detta var alltså också ett internationellt fenomen.

18 Diskussion och sammanfattning

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur TV-serien NileCity 105,6 framställer liberalismen och socialismen i samband med den samtida kontexten och med TV-seriens dramaturgi. De frågeställningarna som används för att uppfylla syftet var: Hur relateras TV-serien till den historiska kontexten i samband med de ideologiska förändringarna i samtiden? På vilket sätt skildras ideologiska konflikter i TV-serien? På vilket sätt uppfyller karaktärerna sin funktion i de ideologiska konflikterna?

TV-serien NileCity 105,6, från 1995, handlar om en kommersiell radiostation som har problem med finansieringen. Ägaren till radiostationen, Percy Nilegård, är en excentrisk riskkapitalist och nöjesentreprenör, vilket de någorlunda skeptiska reklamplatsköparna märker det på ett negativt sätt. I sin iver försöker Percy Nilegård övertyga dem att köpa reklamplats i radiostationen till överpris för att radioverksamheten ska kunna gå runt. Problemet är att reklamplatsköparna ser honom och hans verksamhet som udda och diffus och finner hans svar på deras frågor som undvikande och oförstående och hans uppträdande märklig, vilket får dem att försvinna därifrån så snabbt som möjligt. Som följd av detta tvingas Percy att finansiera sin verksamhet med eller mindre okonventionella metoder. Vilket de företagare och privatpersoner som blir utsatta för hans metoder i finner det inte särskilt uppskattande och som följd av detta tvärnobbar de honom.

1993 fick de första kommersiella radiostationerna sändningstillstånd i Sverige, och redan 1987 sändes den första privata tv-sändningar via satellit och på marknätet 1991. Innan dess hade public-service-företagen sändningsmonopol på radio. Detta skedde under den dåvarande borgerliga regeringen. Man kan tolka serien som drift med avskaffande av radiomonopolet med att det var en riskkapitalist, som förmodligen är en produkt av 1980-talets liberala våg, som ser den kommersiella radion som en ny helt oexploaterad marknad och även en helt nytt forum för att själv synas. Med detta ser han ett helt nytt potentiellt koncept som han kan sälja. Trots det är det ingen som köper konceptet. Det uppstår i sig en konflikt när någon har något har att sälja men det är inget som köper, och detta kommer i sin spets när det handlar om en ny avreglerad marknad vilket i sig kan tyda på att Percy är en exceptionell dålig försäljare. Och

19 med detta får han då ta till sin kreativitet till sitt förfogande och börjar ägna sig åt mer okonventionella metoder för att finansiera verksamheten.

Det intressanta är att riskkapitalisten Percy Nilegård i serien driver sin radiostation så gott han kan medan kommunisten Weiron av någon anledning pratar i radion på sämsta sändningstid på natten där han ringer upp personer slumpmässigt med bisarra ordlekar och vänstervridna politiska diskussioner i bagaget. Rent symboliskt kan man tolka att vänsteridealen befinner i en slags tynande tillvaro i en tid då de nyliberala visionerna dominerar. Men själva problematiken i samtiden i Sverige är det att det har det inträffat en djup lågkonjunktur efter gynnande år samtidigt att en ny marknad uppstår och konsekvensen av en paradox bidrar till att även de nyare idéerna lutas mot ravinen vilket leder att även dessa ifrågasätts. Vad man kan se är att det ena idealet dominerar och det andra befinner sig i en tynande tillvaro men att även dominansen för den förstnämnda ideologin börjar vackla något. Man kan tolka Weiron och hans plats i radion som en representant för en ideologi som befinner sig i en tynande tillvaro. Säkert är han mycket tidiga uppringningar ett tecken på att försöka får mer utrymme ur den tynande tillvaron i behov av att uppmärksammas eller att påminna om en tid då vänstern i Sverige var som starkast och att möjligtvis kunna, kanske emot förmodan, få en ny uppgång till en ytterligare ny glansperiod. En annan tolkning är också att Weiron är en produkt av en vänstervåg som hade sin storhetstid i Sverige på 1960-70-talet innan den avtog på 1980-talet och som togs över av den liberala högervågen då det blev högkonjunktur i Sverige som kulminerades med ett regeringsskifte 1991 då det borgerliga blocket tog över makten efter mer än ett halvt sekel av socialdemokratiskt styre. Man kan säga att hans ideologi inte riktigt är på modet längre. Man kan alltså säga att Weiron är en produkt från en tid då det rådde ett annat politiskt klimat innan den politiska pendeln ändrade riktning och förblivit det sedan dess trots att det har gått lång tid och att tiderna och samhällsklimatet har förändrats mot det, framförallt inom mediebranschen, mer åt den kommersiella riktningen.

Komedigenren anses vara en genre som söker sig till det mest bisarra. De två ideologiska motpolerna i serien är just Percy Nilegård och Weiron. Dessa två karaktärer utmärker sig karikatäristiskt med de typiska dragen. Man driver alltså med dessa ideologiska företrädare. Riskkapitalisten Percy Nilegård karaktäriseras som en girig affärsman som bedömer

20 potentialen i det han gör för att finna chans att tjäna snabba pengar även om de projekten i sig som han ger sig in i inte riktigt blir lyckade. Kommunisten Weiron utmärker sig som en arbetare med högt övertygande principfasta ideal även om dessa som sagt inte riktigt befinner sig på modet i dagens samhälle och som kanske inte riktigt inser att den ideologiska glansperioden sedan länge är över. Han uttrycker sig om att hans sociala grupp ska kunna organisera sig för att kunna ta över samhället. Problemet är dock, som är ungefär identisk som Percy Nilegårds, att det är ingen som riktigt lyssnar utan snarare blir irriterad av dessa försök till uppmärksamhet som i bästa fall resulterar till likgiltighet. Man kan också säga att både Percy Nilegård och Weiron är så kallade ”kultpersoner” eftersom båda två är de mest utmärkande som karikatyrer i en satirisk TV-serie och även de som uppfyller en funktion som driver själva serien framåt.

Sammanfattningsvis har uppsatsen granskat NileCity 105,6 utifrån ett ideologiskt perspektiv i relation med den svenska samtiden under framförallt perioden mellan 1990-95 som historisk kontext. Den första frågan kan man besvara med att i den svenska samtiden pågick det en ideologisk förändring där medier som public-service-företagen tidigare hade monopol nu kommersialiseras samtidigt när det inträffar en lågkonjunktur i Sverige. TV-serien driver det genom att skildra ett bisarrt scenario där en entreprenör driver en radiostation och försöker få den att gå runt i stort sett till varje pris som helst. En intressant aspekt är att var att det politiska målet med privatiseringen 1993 var sammanfattningsvis ökad mångfald, yttrandefrihet och lokal förankring. I praktiken hade de flesta nybildade radiostationerna ekonomiska problem och som konsekvens blev radiomediet alltmer koncentrerat till fåtal aktörer. I serien ser man som tema en samhällskritisk granskning mot det förändrade medielandskapet som den borgerliga regeringen inte hade tänkt sig att det skulle inträffa. I långa loppet riktar serien också kritik mot att privatiseringarna tvärtemot har bidragit till en ägarkoncentration inom mediebranschen bestående av endast ett fåtal stora mediekonglomerat vilket skulle strida mot det dåvarande politiska målet. Om man ska svara på den andra frågan så skildras liberalismen som en dominerande ideologi som dock upplever en kris efter ett antal glansår medan socialismen befinner sig i en tynande tillvaro efter att ha genomgått en glansperiod efter att ha börjat med en uppgång och avslutar med ett fall och som nu försöker på nytt, ur det nuvarande läget, skapa en ny uppgång. En koppling till föregående fråga är samhällskritiken. Den liberala politiken som den dåvarande

21 borgerliga regeringen genomförde och som bidrog till den förändrade medielandskapet kan man sammanfattas när man utgår från det dåvarande politiska målet som ett rent misslyckande. Och till den tredje frågan uppfyller karaktärerna sin funktion genom att i en komediserie utmärker sig som rena karikatyrer med yttre extrema drag och att samtidigt även vara drivande i själva TV-serien. I detta fall är det då att karaktären Percy symboliserar den extremt girige kapitalisten som ser verksamheten som potentiell inkomstkälla och karaktären Weiron symboliserar kommunisten som kämpar för arbetarklassen och även häcklar företeelser som förknippas med det traditionellt borgerliga klassen. Liknande exemplen existerar även i andra komediserier, och då framförallt i situation-comedy-serierna där förutsättningen i själva konventionen är att karaktärernas personligheter inte utvecklas vilket är idealt för sådana karaktärstyper.

22 Referensförteckning

Filmkälla Nilecity 105,6 Produktion: Sveriges Television AB 1995 Regi: Walter Söderlund Manus: Robert Gustafsson, Jonas Inde, Andres Lokko, Martin Luuk, Johan Rheborg, Henrik Schyffert Foto: Michael Taubert

23 Litteratur Brunovska Karnick, Kristine, Jenkins, Henry, “Acting Funny”, Classical Hollywood Com- edy, red. Brunovska Karnick, Kristine, Jenkins, Henry, New York: AFI, 1995.

Brunovska Karnick, Kristine, Jenkins, Henry, “Comedy and the Social World”, Classical Hollywood Comedy, red. Brunovska Karnick, Kristine, Jenkins, Henry, New York: AFI, 1995.

Feuer, Jane, “The ‘Gay’ and ‘Queer’ Sitcom”, The Television Genre Book, red. Creeper, Glen, London: British Film Institute, 2001.

Furhammar, Leif, Sex, såpor och svenska krusbär, Stockholm: Ekerlids förlag, 2006.

Hadenius, Stig, Kampen om monopolet, Stockholm: Bokförlaget Prisma, 1996.

Tapper, Michael, ”Skymningslandet”, Solskenslandet, red. Hedling, Erik, Wallengren, Ann- Kristin, Stockholm: Bokförlaget Atlantis AB, 2006.

Tueth, Michael V., Laughter in the Living Room, New York: Peter Lang Publishing, Inc, 2005.

24 25