Skratt Som Fastnar : Kulturella Perspektiv På Skratt Och Humor
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Skratt som fastnar : kulturella perspektiv på skratt och humor Nilsson, Fredrik; Jönsson, Lars-Eric 2014 Link to publication Citation for published version (APA): Nilsson, F., & Jönsson, L-E. (Red.) (2014). Skratt som fastnar : kulturella perspektiv på skratt och humor. (Lund Studies in Arts and Cultural Sciences; Vol. 5). Department of Arts and Cultural Sciences, Lund University. Total number of authors: 2 General rights Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply: Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/ Take down policy If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim. LUND UNIVERSITY PO Box 117 221 00 Lund +46 46-222 00 00 Lars-Eric Jönsson & Fredrik Nilsson (red.) Skratt som fastnar KULTURELLA PERSPEKTIV PÅ SKRATT OCH HUMOR LUND STUDIES IN ARTS AND CULTURAL SCIENCES 5 Skratt som fastnar Skratt som fastnar Kulturella perspektiv på skratt och humor Lars-Eric Jönsson och Fredrik Nilsson (red) Lund Studies in Arts and Cultural Sciences 5 Lund Studies in Arts and Cultural Sciences is a series of monographs and edited volumes of high scholarly quality in subjects related to the Department of Arts and Cultural Sciences at Lund University. An editorial board decides on issues concern- ing publication. All texts have been peer reviewed prior to publication. www.kultur.lu.se Copyright © The editors and the authors, 2014 ISBN 978-91-981458-1-6 Lund Studies in Arts and Cultural Sciences ISSN 2001-7529 (print), 2001-7510 (online) Cover design and photography Johan Laserna Printed in Sweden by Media-Tryck, Lund University, Lund 2014 Innehåll Skratt som fastnar 7 Lars-Eric Jönsson och Fredrik Nilsson Den skrattande löjtnanten: Parad, karneval och humor 19 Jonas Engman Unga muslimer och humor som norm 39 Pia Karlsson Minganti Berättelsen om det svenska ironiska 1990-talet 61 Anna Johansson & Angelika Sjöstedt Landén Oansenlig situationshumor. Ett par fall och några frågor 87 Barbro Blehr Mångtydiga skratt. Om närhet och distans hos Beatlesentreprenörer i Liverpool 101 Lars Kaijser Finlandssvenskarna och humorns gränser 117 Sven-Erik Klinkmann Humor i motståndets tjänst. Överviktigas Riksförbund och kampen mot diskriminering 139 Fredrik Nilsson Definisjonsmakt og søskenkjærlighet. Hvorfor ler nordmenn (fremdeles) av svensker? 157 Ida Tolgensbakk Mental karneval? Skratt i psykiatrins historia 177 Lars-Eric Jönsson Författarpresentationer 193 Skratt som fastnar Lars-Eric Jönsson och Fredrik Nilsson ”Skrattet fastnade i halsen” är ett vanligt påstående i massmedia, inte minst i samband med recensioner av komiker eller förment underhållande filmer. Anledningarna till att skratten fastnar varierar, men ofta har skribenten insett att humor har en mycket allvarlig botten och att skrattet vore mal- placerat om det hade tillåtits att bubbla fram. Ja, kanske hade skrattet rent av kunnat ge upphov till fördömande blickar. Det händer också att skratt lämnar en ”fadd eftersmak”. Vid sådana tillfällen har något varit skrattre- tande, men i efterhand inser den skrattande att komiken, med eller utan underhållande intention, dolde ett politiskt, ideologiskt eller moraliskt allvar. Slika skratt borde kanske ha fastnat i halsen. Skratt och humor kan alltså vara allvarliga företeelser. Det är också ut- gångspunkten för denna antologi. Rädslan för att skrattas åt, eller bli fö- remål för löje, är till exempel enligt sociologen Erving Goffman ett kitt som håller den sociala världen samman. Genom att undvika att göras till åtlöje bekräftas och konserveras den sociala ordningen, menar han (Goff- man 1956:266, 271). Vi misstänker dock att frågan om skratt och humor är mer komplex. Det finns ju skratt som inte fastnar i halsen men i minnet och som därmed påminner om ett lustfyllt, socialt sammanhang. Dylika skratt bekräftar kanske även sociala gemenskaper och gemensamma värde- ringar. Eftersom skratt och humor sålunda är allvarliga, sociala företeelser bör de också studeras. Men att ta skratt och humor på allvar hör inte till vanligheterna i kulturvetenskapliga sammanhang. Med denna bok vill vi därför bidra till att återuppväcka intresset för skratt och humor genom att uppmärksamma humorns grundläggande tekniker, men även genom att 7 Skratt som fastnar lyfta fram humorns kulturella, sociala och politiska betydelser.1 Nyss hävdades att vi vill återuppväcka intresset för skratt och humor, vilket förutsätter att det tidigare funnits ett sådant intresse. Så är fallet, åtminstone inom folkloristik och etnologi.2 När folklivsforskningen tog form kring sekelskiftet 1900 intresserade sig forskarna för folkliga seder och bruk, men även folklig berättarkonst. Man samlade in rim, ramsor, sägner och sagor.3 Även humor i form av skämtsagor kom att fånga folklivsfors- karnas uppmärksamhet. I inledningen till Skämtsamma historier från Sve- rige, Danmark och Norge hävdade dock Carl Herman Tillhagen att skämt- sagan i viss utsträckning negligerades av de tidiga folklivsforskarna, den ansågs inte lika intressant som andra sagor (1958:13-14). Tillhagen var själv av en annan uppfattning, skämtsagan hade ”spelat den ojämförligt bety- delsefullaste rollen i folkets liv” (1958:14).4 Orsaken till att människor be- rättade historier var ett närmast psykologiskt behov av att ha trevligt till- sammans samtidigt som berättande rymde ”ett visst självhävdelsebegär” (Tillhagen 1958:7). Men det fanns också samhälleliga orsaker till historie- 1 Vi som skriver är kulturvetare och etnologer. Boken har sin utgångspunkt i en session på en nordisk etnologisk/folkloristisk konferens i Bergen 2012. Sessionen hade titeln ”Skratt och humor. En session om ett allvarligt ämne.” Samtliga artiklar utom Barbro Blehrs, Lars Kaijsers och Sven-Erik Klinkmanns tar sin utgångspunkt i ett paper i denna session. 2 I föreliggande inledning förhåller vi oss framförallt till det etnologiska forskningsfäl- tet samt till ett par centrala begrepp i den kultur- och samhällsvetenskapliga skratt- och humorforskningen. Vi är givetvis medvetna om att också andra ämnen har undersökt skratt och humor. Det finns en rik forskning på temat i ämnen som antropologi, historia, litteraturvetenskap och sociologi liksom i olika språkdiscipliner. Introduktioner till kultur- och samhällsvetenskapliga studier av skratt och humor finns i t.ex. Bremer & Roodenburg (eds.) 2005, Papona & Tsoka (eds.) 2011 och Zijderveld 1983. Om vi använder den relativt unga tidskriften European Journal of Humour Research (fr. 2013) som en pejl på forsk- ningsfältet konstaterar vi att teman som politisk humor (se även Papona & Tsoka (eds.) 2011), psykologiska perspektiv på humor samt humorns terapeutiska funktioner har ägnats förhållandevis stor uppmärksamhet de senaste fem åren. 3 Den tidiga folklivsforskningen ville framför allt genrebestämma och söka efter den folkliga kulturens ursprungliga former samt spridningsvägar. Successivt fokuserades emel- lertid på berättandets betydelser och sociala kontext. 4 Enligt Tillhagen så hade skämtsagan så att säga följt med av misstag när insamlingarna gjordes, men den dominerade samtidigt arkivsamlingarna (1958:14). I motsats till många andra sagor var skämtsagan ganska kort, enklare att lära sig och därmed också mer vanlig i vardagliga sammanhang, menade han. 8 Skratt som fastnar berättandet. I hårda tider var skämtsagorna: ”… en ljusglimt i mörkret. De öppnade en dörr till fantasins och skämtets riken. Inom dess landamären var ingen herre och ingen dräng. Där levde rik och fattig jämte varann, och där lyste berättarordets glada gamman upp tillvaron och gjorde den uthärdlig” (1958:18). I motsats till den vanliga sagan var skämtsagan dess- utom inte alltid ”hövisk” utan: Den är realistisk, jordnära och rak på sak. Dess språk är folkets språk. Den är ärlig och utan krus. […] Den är fylld med frän kritik av väldige och velingar. Den har en sund och förnuftig livsfilosofi, ärlig som ett dags- verke. (1958:17) Möjligtvis romantiserade Tillhagen skämtsagans folkliga betydelse, men han tangerade likafullt ett par helt avgörande beståndsdelar i humorforsk- ningen: Humor som ett slags ventil och humor som kritisk röst. Dessa aspekter återkommer i Jan-Öjvind Swahns Grötrim. På skämt och allvar (1986). På baksidan deklamerades att ”Nu är det dags att omvärdera gröt- rimmen!”. Med boken ville Swahn bland annat visa på de till synes harm- lösa grötrimmens betydelse som ventil i det hierarkiska allmogesamhället, dvs. samma grundläggande element som Tillhagen, bland flera andra, hade poängterat tidigare. Även om det således tidigt fanns ett visst intresse för humor inom etnologi och folkloristik skulle det dröja innan ett samlat kulturteoretiskt försök att diskutera skratt och humor initierades, och då av folklorister. I antologin Humor och kultur (Palmenfelt 1996) återfinns en innehållsrik och teoretiskt driven diskussion av skratt respektive humor.