Download Download
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
© Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/ Recensioner Sveriges statsministrar under Isaksson ägnade fyra fängslande volymer åt 100 år Per Albin Hansson, Nils-Olof Franzén, Olof Ruin, Yngve Möller och Björn Elmbrandt Mats Bergstrand & Per T. Ohlsson (red.) skrev var och en för sig om nyckelfigurer inom Albert Bonniers förlag, 2010, 22 vol. arbetarrörelsen. I skildringen av 1900-talets politiska liv, speglat i det individuella ödet, lys- te historikerna väsentligen med sin frånvaro. Ännu under 1900-talets förra hälft krön- Mot slutet av seklet stod det klart att biogra- te många svenska historiker sin gärning med fin gick en ny vår till mötes, både innanför och en stor levnadsteckning av en politisk gestalt. utanför akademin. Det var plötsligt comme-il- Nils Ahnlund skrev om Axel Oxenstierna och faut att åter ägna sig åt personhistoria. Också Gustav II Adolf, Torvald T:son Höjer om Karl förut så förhärdade strukturalister och materi- XVI Johan, Ingvar Andersson om Erik XIV. alister lockades av individen. Åtskilliga regent- ”Statsmannabiografin, kartläggandet av en biografier har publicerats de senaste åren och framstående politikers offentliga verksamhet, även många portalgestalter i 1900-talets poli- framstod som en självklar uppgift för en fram- tiska historia har funnit sin levnadstecknare. gångsrik historiker”, med Alf W. Johanssons Sällan innebar denna litteratur ett steg mot en ord. Många har vittnat om hur biografin för- förnyelse av biografin som sådan, en genre som lorade sin ställning som en central akademisk på gott och ont följer en starkt beprövad mo- genre under de första efterkrigsdecennierna. dell. Den som ville speciminera för en åtråvärd pro- En av de största satsningarna på det bio- fessur gjorde klokast i att inte ägna sig åt per- grafiska området är Bonniers statsminister- sonhistoria. Under 1960- och 1970-talen, när projekt. Efter anglosaxisk förebild har redak- den individcentrerade politiska historien de- törerna Mats Bergstrand och Per T. Ohlsson finitivt överflyglades av social och ekonomisk samlat tjugotvå biografier över svenska reger- strukturhistoria, blev det nära nog otänkbart ingschefer i en ändamålsenlig box. Statsmi- att fördjupa sig i en enskild ministers eller re- nisterämbetet inrättades i Sverige 1876, men gents liv. de tio första innehavarna, sedan länge förgätna Därmed inte sagt att den politiska biogra- män som Carl Johan Thyselius och Oscar Ro- fin helt dog ut som en levande litterär genre, bert Themptander, har man lämnat därhän för men de personskildringar som utkom var näs- att i stället koncentrera sig på de senaste hund- tan aldrig skrivna av historiker av facket. Det ra åren. Först ut borde därför Arvid Lindman var journalister, publicister och statsvetare som ha varit, regeringschef första gången 1906–1911, tog på sig uppgiften att biografera de centrala men av någon anledning inleds sviten med gestalterna i svensk historia. I synnerhet gällde Karl Staaff, statsminister 1905–1906 samt 1911– detta för den moderna epoken. Ivar Anderson 1914. och Leif Kihlberg gav ut mäktiga böcker om Redaktörerna har städslat ett tjugotal skri- Arvid Lindman respektive Karl Staaff, Anders benter för att skapa de tjugotvå volymerna. 154 R e c e n s i o n e R Scandia 76:2 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/ Mats Bergstrand har själv gripit sig an Ola dier. För de sentida statsministrarna har inter- Ullsten och Per T. Ohlsson – på grund av An- vjuer och personliga minnen varit viktigt ma- ders Isakssons olyckliga frånfälle – både Carl terial. Gustaf Ekman och Rickard Sandler. Likt re- Överlag bjuder de tjugotvå volymerna på daktörerna har merparten av de övriga förfat- god läsning; ingen är direkt dålig. Texterna tarna sin bakgrund inom press och publicistik: är i regel lättillgängliga och prosan okompli- Mats Svegfors (som har skrivit om Hjalmar cerad, mycket tack vare att biograferna är er- Hammarskjöld), Johannes Åman (Louis De farna skribenter. Ofta utnyttjar de både äld- Geer den yngre), Per Svensson (Oscar von Sy- re och nyare litteratur på ett adekvat sätt, även dow), MarieLouise Samuelsson (Ernst Tryg- om bara någon enstaka tidigare har ägnat sig ger), Anders Johnson (Felix Hamrin), Niklas åt fördjupade studier av statsministern i fråga. Ekdal (Per Albin Hansson), Rolf Alsing (Tage Som helhet har författarkollektivet gjort en ut- Erlander), Olle Svenning (Thorbjörn Fäll- omordentlig folkbildningsinsats som förhopp- din), Rolf Gustavsson (Ingvar Carlsson), An- ningsvis kan bidra till att fördjupa den histo- nika Ström Melin (Göran Persson) och Björn riska dimensionen i det politiska samtalet. Jag Elmbrant (Fredrik Reinfeldt). Därtill kom- vill tro att statsministerboxen kommer att vara mer ekonomen Klas Eklund (Olof Palme) ett självskrivet referensverk på bibliotek, skolor och en handfull statsvetare: Peter Esaiasson och nyhetsredaktioner. (Karl Staaff), Leif Lewin (Arvid Lindman) Naturligtvis finns det kvalitetsskillnader och Tommy Möller (Carl Bildt). Endast fyra mellan volymerna. Om jag måste välja ut två av skribenterna har en gedigen bakgrund i his- särskilt lyckade bidrag stannar jag upp inför torieämnet: Eva Helen Ulvros (Carl Swartz), Leif Lewins eleganta porträtt av Arvid Lind- Gunnar Wetterberg (Nils Edén), Lars Ilsham- man och Rolf Gustavssons tankeväckan- mar (Hjalmar Branting) och Lotta Gröning de skildring av Ingvar Carlsson. I båda fallen (Axel Perhrsson-Bramstorp). har skribenterna låtit framställningen vägle- Alla författare har fått samma uppdrag: att das av frågor där de själva har djup förtrogen- skriva en komprimerad biografi, med tyngd- het. I fallet Lindman kombinerar Lewin his- punkt på statsministergärningen, om maxi- torisk bildning med statsvetenskapliga insikter malt 128 sidor. I motsats till andra biografiska för att belysa hur amiralen blev primus motor serier, såsom Vitterhetsakademiens ”Svenska i den segdragna rösträttsfrågan, ”det mest av- lärde” och Musikaliska Akademiens ”Svens- görande beslut som Sveriges riksdag fattade ka tonsättare”, finns det alltså ett stort mått av under hela 1900-talet”. Rolf Gustavsson skri- enhetlighet i format och omfång. Trots de ge- ver nyansrikt och levande om socialdemokra- mensamma utgångspunkterna har skriben- ten från Borås. Riktigt intressant blir biogra- ternas förutsättningar skiftat betydligt. Nik- fin när den får växa till en historieskrivning om las Ekdal, Klas Eklund och Rolf Alsing har hur Sverige ingick resonemangsparti med den haft att behandla decennielånga ämbetsperio- europeiska unionen under århundradets sis- der, medan flera av dem som ledde regeringen ta decennium. Peter Esaiassons bok om Karl under minoritetsparlamentarismens mellan- Staaff är däremot på sin höjd habil. Han lyck- krigstid bara gjorde det under några få må- as inte helt fånga den liberale förgrundsgestal- nader. Tage Erlanders tjugotre år vid makten tens sammansatta väsen. Esaiasson är väldigt skall rymmas på samma antal sidor som Felix beroende av Leif Kihlbergs Staaffbiografi från Hamrins femtio dagar. Även i övrigt skiljer sig 1962–1963, men saknar dennes stilkänsla och villkoren. Över Karl Staaff, Arvid Lindman, helhetssinne. Björn Elmbrandt har haft den Per Albin Hansson, Olof Palme och ytterligare otacksamma uppgiften att nedteckna den sit- några finns det uttömmande biografier att ösa tande statsministerns liv och karriär. Måhända ur och förhålla sig till. För flera av de mindre ligger det i sakens natur att det snarare blir en namnkunniga – Carl Swartz, Louis De Geer, dagspolitisk betraktelse än en historisk. Oscar von Sydow – är litteraturen mer ändlig När statsministerboxen lanserades i våras och författarna har nödgats göra egna källstu- under stort massmedialt uppbåd var det mer Scandia 76:2 R e c e n s i o n e R 155155 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/ än en kommentator som frestades att traves- scens. Den sociala, mediala och tekniska för- tera Geijer: ”Sveriges historia är dess statsmi- ändringstakten håller snabbt på att förpas- nistrars.” Så är det naturligtvis inte. Den intres- sa den gamla ordningen till glömskan. Särskilt santa frågan är emellertid vilken bild av svensk för en yngre generation, uppvuxen efter kall- politisk 1900-talshistoria som projektets själ- la krigets slut, tycks sällan politiska namn och va konception ger upphov till. I sina huvud- företeelser med hemvist i det gångna århund- drag skiljer den sig knappast från den vi finner radet vara centrala referenspunkter. I en an- i läroböcker och översiktsverk. Något annat är nan mening förefaller mig 1900-talets politiska heller inte att vänta; breda, kommersiella bok- verklighet däremot inte ha mist sin betydel- verk är sällan ikonoklastiska. Men det biogra- se. Vi har visserligen lämnat 1990-talets häf- fiska anslaget, koncentrationen på de män som tiga uppgörelser med folkhemmet bakom oss, har lett regeringen, gör att bilden trots allt blir men den underförstådda utgångspunkten för en annan än den gängse. Ibland blir den mer dagens diskussioner är alltjämt den huvudsak- förtätad och kontrastrik, ibland mer beskuren ligen socialdemokratiska välfärdsstaten. Alla och ofullständig. vet inte vem Erlander var men rekordåren in- Med en svit biografier får statslivets histo- går lika fullt i ett gemensamt erfarenhetsrum. ria i sina bästa stunder en ovanlig konkretion Det är just här som politisk historia kan beri- och lyster. De tjugotvå volymerna är en vack- ka politiken. Studiet av det förgångna skärper er illustration av att politik inte kan reduce- blicken för vad som är tidsbundet och för vad ras till klassmotsättningar,