© Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

Recensioner

Sveriges statsministrar under Isaksson ägnade fyra fängslande volymer åt 100 år , Nils-Olof Franzén, Olof Ruin, Yngve Möller och Björn Elmbrandt Mats Bergstrand & Per T. Ohlsson (red.) skrev var och en för sig om nyckelfigurer inom Albert Bonniers förlag, 2010, 22 vol. arbetarrörelsen. I skildringen av 1900-talets politiska liv, speglat i det individuella ödet, lys- te historikerna väsentligen med sin frånvaro. Ännu under 1900-talets förra hälft krön- Mot slutet av seklet stod det klart att biogra- te många svenska historiker sin gärning med fin gick en ny vår till mötes, både innanför och en stor levnadsteckning av en politisk gestalt. utanför akademin. Det var plötsligt comme-il- Nils Ahnlund skrev om Axel Oxenstierna och faut att åter ägna sig åt personhistoria. Också Gustav II Adolf, Torvald T:son Höjer om Karl förut så förhärdade strukturalister och materi- XVI Johan, Ingvar Andersson om Erik XIV. alister lockades av individen. Åtskilliga regent- ”Statsmannabiografin, kartläggandet av en biografier har publicerats de senaste åren och framstående politikers offentliga verksamhet, även många portalgestalter i 1900-talets poli- framstod som en självklar uppgift för en fram- tiska historia har funnit sin levnadstecknare. gångsrik historiker”, med Alf W. Johanssons Sällan innebar denna litteratur ett steg mot en ord. Många har vittnat om hur biografin för- förnyelse av biografin som sådan, en genre som lorade sin ställning som en central akademisk på gott och ont följer en starkt beprövad mo- genre under de första efterkrigsdecennierna. dell. Den som ville speciminera för en åtråvärd pro- En av de största satsningarna på det bio- fessur gjorde klokast i att inte ägna sig åt per- grafiska området är Bonniers statsminister- sonhistoria. Under 1960- och 1970-talen, när projekt. Efter anglosaxisk förebild har redak- den individcentrerade politiska historien de- törerna Mats Bergstrand och Per T. Ohlsson finitivt överflyglades av social och ekonomisk samlat tjugotvå biografier över svenska reger- strukturhistoria, blev det nära nog otänkbart ingschefer i en ändamålsenlig box. Statsmi- att fördjupa sig i en enskild ministers eller re- nisterämbetet inrättades i Sverige 1876, men gents liv. de tio första innehavarna, sedan länge förgätna Därmed inte sagt att den politiska biogra- män som Carl Johan Thyselius och Oscar Ro- fin helt dog ut som en levande litterär genre, bert Themptander, har man lämnat därhän för men de personskildringar som utkom var näs- att i stället koncentrera sig på de senaste hund- tan aldrig skrivna av historiker av facket. Det ra åren. Först ut borde därför var journalister, publicister och statsvetare som ha varit, regeringschef första gången 1906–1911, tog på sig uppgiften att biografera de centrala men av någon anledning inleds sviten med gestalterna i svensk historia. I synnerhet gällde , statsminister 1905–1906 samt 1911– detta för den moderna epoken. Ivar Anderson 1914. och Leif Kihlberg gav ut mäktiga böcker om Redaktörerna har städslat ett tjugotal skri- Arvid Lindman respektive Karl Staaff, Anders benter för att skapa de tjugotvå volymerna.

154 R e c e n s i o n e r Scandia 76:2 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

Mats Bergstrand har själv gripit sig an Ola dier. För de sentida statsministrarna har inter- Ullsten och Per T. Ohlsson – på grund av An- vjuer och personliga minnen varit viktigt ma- ders Isakssons olyckliga frånfälle – både Carl terial. Gustaf Ekman och . Likt re- Överlag bjuder de tjugotvå volymerna på daktörerna har merparten av de övriga förfat- god läsning; ingen är direkt dålig. Texterna tarna sin bakgrund inom press och publicistik: är i regel lättillgängliga och prosan okompli- Mats Svegfors (som har skrivit om Hjalmar cerad, mycket tack vare att biograferna är er- Hammarskjöld), Johannes Åman (Louis De farna skribenter. Ofta utnyttjar de både äld- Geer den yngre), Per Svensson (Oscar von Sy- re och nyare litteratur på ett adekvat sätt, även dow), MarieLouise Samuelsson (Ernst Tryg- om bara någon enstaka tidigare har ägnat sig ger), Anders Johnson (), Niklas åt fördjupade studier av statsministern i fråga. Ekdal (Per Albin Hansson), Rolf Alsing (Tage Som helhet har författarkollektivet gjort en ut- Erlander), Olle Svenning (Thorbjörn Fäll- omordentlig folkbildningsinsats som förhopp- din), Rolf Gustavsson (), An- ningsvis kan bidra till att fördjupa den histo- nika Ström Melin (Göran Persson) och Björn riska dimensionen i det politiska samtalet. Jag Elmbrant (). Därtill kom- vill tro att statsministerboxen kommer att vara mer ekonomen Klas Eklund () ett självskrivet referensverk på bibliotek, skolor och en handfull statsvetare: Peter Esaiasson och nyhetsredaktioner. (Karl Staaff), Leif Lewin (Arvid Lindman) Naturligtvis finns det kvalitetsskillnader och Tommy Möller (). Endast fyra mellan volymerna. Om jag måste välja ut två av skribenterna har en gedigen bakgrund i his- särskilt lyckade bidrag stannar jag upp inför torieämnet: Eva Helen Ulvros (), Leif Lewins eleganta porträtt av Arvid Lind- Gunnar Wetterberg (Nils Edén), Lars Ilsham- man och Rolf Gustavssons tankeväckan- mar () och Lotta Gröning de skildring av Ingvar Carlsson. I båda fallen (Axel Perhrsson-Bramstorp). har skribenterna låtit framställningen vägle- Alla författare har fått samma uppdrag: att das av frågor där de själva har djup förtrogen- skriva en komprimerad biografi, med tyngd- het. I fallet Lindman kombinerar Lewin his- punkt på statsministergärningen, om maxi- torisk bildning med statsvetenskapliga insikter malt 128 sidor. I motsats till andra biografiska för att belysa hur amiralen blev primus motor serier, såsom Vitterhetsakademiens ”Svenska i den segdragna rösträttsfrågan, ”det mest av- lärde” och Musikaliska Akademiens ”Svens- görande beslut som Sveriges fattade ka tonsättare”, finns det alltså ett stort mått av under hela 1900-talet”. Rolf Gustavsson skri- enhetlighet i format och omfång. Trots de ge- ver nyansrikt och levande om socialdemokra- mensamma utgångspunkterna har skriben- ten från Borås. Riktigt intressant blir biogra- ternas förutsättningar skiftat betydligt. Nik- fin när den får växa till en historieskrivning om las Ekdal, Klas Eklund och Rolf Alsing har hur Sverige ingick resonemangsparti med den haft att behandla decennielånga ämbetsperio- europeiska unionen under århundradets sis- der, medan flera av dem som ledde regeringen ta decennium. Peter Esaiassons bok om Karl under minoritetsparlamentarismens mellan- Staaff är däremot på sin höjd habil. Han lyck- krigstid bara gjorde det under några få må- as inte helt fånga den liberale förgrundsgestal- nader. Tage Erlanders tjugotre år vid makten tens sammansatta väsen. Esaiasson är väldigt skall rymmas på samma antal sidor som Felix beroende av Leif Kihlbergs Staaffbiografi från Hamrins femtio dagar. Även i övrigt skiljer sig 1962–1963, men saknar dennes stilkänsla och villkoren. Över Karl Staaff, Arvid Lindman, helhetssinne. Björn Elmbrandt har haft den Per Albin Hansson, Olof Palme och ytterligare otacksamma uppgiften att nedteckna den sit- några finns det uttömmande biografier att ösa tande statsministerns liv och karriär. Måhända ur och förhålla sig till. För flera av de mindre ligger det i sakens natur att det snarare blir en namnkunniga – Carl Swartz, Louis De Geer, dagspolitisk betraktelse än en historisk. – är litteraturen mer ändlig När statsministerboxen lanserades i våras och författarna har nödgats göra egna källstu- under stort massmedialt uppbåd var det mer

Scandia 76:2 R e c e n s i o n e r 155155 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

än en kommentator som frestades att traves- scens. Den sociala, mediala och tekniska för- tera Geijer: ”Sveriges historia är dess statsmi- ändringstakten håller snabbt på att förpas- nistrars.” Så är det naturligtvis inte. Den intres- sa den gamla ordningen till glömskan. Särskilt santa frågan är emellertid vilken bild av svensk för en yngre generation, uppvuxen efter kal�- politisk 1900-talshistoria som projektets själ- la krigets slut, tycks sällan politiska namn och va konception ger upphov till. I sina huvud- företeelser med hemvist i det gångna århund- drag skiljer den sig knappast från den vi finner radet vara centrala referenspunkter. I en an- i läroböcker och översiktsverk. Något annat är nan mening förefaller mig 1900-talets politiska heller inte att vänta; breda, kommersiella bok- verklighet däremot inte ha mist sin betydel- verk är sällan ikonoklastiska. Men det biogra- se. Vi har visserligen lämnat 1990-talets häf- fiska anslaget, koncentrationen på de män som tiga uppgörelser med folkhemmet bakom oss, har lett regeringen, gör att bilden trots allt blir men den underförstådda utgångspunkten för en annan än den gängse. Ibland blir den mer dagens diskussioner är alltjämt den huvudsak- förtätad och kontrastrik, ibland mer beskuren ligen socialdemokratiska välfärdsstaten. Alla och ofullständig. vet inte vem Erlander var men rekordåren in- Med en svit biografier får statslivets histo- går lika­fullt i ett gemensamt erfarenhetsrum. ria i sina bästa stunder en ovanlig konkretion Det är just här som politisk historia kan beri- och lyster. De tjugotvå volymerna är en vack- ka politiken. Studiet av det förgångna skärper er illustration av att politik inte kan reduce- blicken för vad som är tidsbundet och för vad ras till klassmotsättningar, skattereformer eller som inte är det. Det kan göra oss medvetna om förändringar i valmanskåren. Den turbulenta de ideal, tänkesätt och handlingsmönster som perioden mellan första världskrigets slutske- är våra men som vi inte är helt varse. För det- de och det tidiga 1930-talet, åren när demokra- ta fordras inte bara kunskap om bärande idéer tin infördes och successivt vann stadfästelse, och institutioner, utan även om de personlig- kan tack vare projektets uppläggning speglas i heter som formade skeendet. inte mindre än tio statsministrars livshistorier. Johan Östling Det gör detta viktiga skede i svensk historia både mer gripbart och mångfasetterat än vad som vanligen är fallet. På samma gång är det inte svårt att se vad som går förlorat när stats- Lycksalighetens källa. Kontex- ministrarna står i blickfånget för historieskriv- tuella närläsningar av Anders ningen. Sverige har aldrig haft en kvinnlig re- Chydenius budordspredikningar, geringschef och ingen kvinna får följaktligen spela huvudrollen i det politiska dramat. Det 1781–82 kan inte en historiker ändra på, men den bör Carola Nordbäck fråga sig om inte ett antal fält där kvinnor har Åbo Akademiska förlag, 2009, 408 s. gjort avgörande insatser, till exempel inom so- cial- och välfärdspolitik, därigenom negligeras. Betoningen på regeringschefen medför dess- Efter att 2005 ha disputerat på en avhandling utom att tongivande politiker som inte blev om mötet mellan luthersk ortodoxi och kon- statsministrar förskjuts till marginalen. Det- servativ pietism i 1720-talets Sverige framlade ta är sant för många borgerliga politiker ef- Carola Nordbäck 2009 en doktorsavhandling ter 1932, men även för en lång rad inflytelseri- även i kyrkohistoria. I den nya avhandlingen ka socialdemokrater, från Arthur Engberg och gör hon en begreppshistorisk analys av prästen Ernst Wigforss över Alva Myrdal och Gunnar Anders Chydenius (1729–1803) tryckta bud- Sträng till Sten Andersson och Anna Lindh. ordspredikningar, vilka relateras till samtidens Tio år in på det nya seklet finns det skäl att homiletiska och moralteologiska författar- reflektera över hur närvarande det gamla år- skap och sätts i relation till den kyrkohistoris- hundradet är i det politiska medvetandet. I en ka kontexten. Även hans övriga skrifter jämte mening är det inte mer än en flyktig remini-

156 R e c e n s i o n e r Scandia 76:2 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

samtida teologisk litteratur, predikosamling- lutherska tvåregementsläran gjorde en åtskill- ar och riksdagsprotokoll analyseras. Det över- nad mellan politik, i detta fall näringspolitik, gripande syftet är att genom en analys av dessa och privatmoral. Det högsta målet var lycksa- skrifter belysa Chydenius predikosyn och tros- lighet, vilket uppnåddes genom jordisk plikt- uppfattning samt samspelet mellan teologi och uppfyllelse och strävan efter att nå gemenskap politik. Chydenius var kontraktsprost i Gam- med Gud. la Karleby och hade deltog i riksdagarna 1765– Nordbäck kan alltså konstatera att Chyde- 1766 och 1778–1779, där han pläderade för öka- nius politiska aktiviteter inte stod i konflikt de fri- och rättigheter såväl på det ­religiösa med utan tvärtom var ett utflöde av hans re- som på det politiska och ekonomiska områ- ligiösa övertygelse. Genom tron i förening dena. Tidigare forskning har haft problem med Guds nåd kunde människan omvandlas att förena Chydenius konservativa teologis- och successivt befria sin vilja från arvsyndens ka ståndpunkter med hans radikala politis- ­effekter. Målet var att nå kontroll över begären ka ställningstaganden. Genom en närläsning och en endast följa de impulser som ledde mot av hans teologiska texter vill Nordbäck visa att lycksaligheten – den jordiska såväl som den denna motsättning är konstruerad och byg- himmelska. Chydenius var övertygad om att ger på en anakronitisk tolkning av de använ- kristendomen var en överlägsen religions­form da begreppen. Teoretiskt anknyter Nordbäck och vände sig med skärpa mot islam. Däre­mot till Reinhard Kosellecks och Quentin Skin- återfinns inga inslag av den i lutherska kret- ners begreppsanalys jämte Ludwig Wittgen- sar tidigare så framträdande antikatolicismen steins språkteori. i hans texter. Undersökningen genomförs i fyra steg. I ka- Avhandlingen är väldisponerad och på pitlen II–IV redogörs för den historiska, ideo- många sätt gedigen. Nordbäck förenar käll­ logiska och teologiska kontexten. Här under- analys med utförliga diskussioner av tidigare söks den lutherska kyrkans trosuppfattning forskning, och hon argumenterar övertygande och de kyrkliga förhållandena samt de kon- för sina resultat. Men arbetet hade behövt en ventioner som präglade tidens predikningar ytterligare genomgång för att strama upp tex- och katekestradition. Därefter följer två kapi- ten, förenkla det ibland tillkrånglade språket tel där Chydenius budordspredikningar analy- och rensa bort de många och tröttande upp- seras i ett begreppshistoriskt, etiskt och homi- repningarna. De inledande kontextkapitlen letiskt perspektiv och med utgångspunkt från hade med fördel kunnat kortas ned till hälften, de teman som vuxit fram ur bakgrundsanaly- och man fråga sig varför Nordbäck gjort egna serna. I kapitel VII undersöks Chydenius po- läsningar av exempelvis Luther och Augusti- litiska skrifter, vilka jämförs med resultaten av nus (i svensk översättning) när de fakta hon får predikoanalyserna. Centrala begrepp i analy- fram finns i handbokslitteraturen. Man kan sen är lag och natur, frihet och förnuft, egen- också fråga sig vilken funktion de utförliga re- kärlek, lycksalighet och sanning. sonemangen om Wittgensteins religionsupp- I sin analys kommer Nordbäck fram till att fattning fyller och varför hon valt att helt bort- Chydenius förenade pietismens innerlighet se från den omfattande tyska forskningen om med ett förnuftsbaserat sätt att förhålla sig till pietism och upplysningsteologi. Som helhet tron, och att han sökte anpassa de naturrätts- betraktad utgör Nordbäcks avhandling emel- liga teorierna till den lutherska tolkningsra- lertid ett värdefullt bidrag till förståelsen av det men på ett sätt som hon anser unikt. Hon fin- politiska tänkandet i Norden under 1700-ta- ner, inte oväntat, att hans politiska texter vilar let och den roll kristen tro och luthersk teologi på samma religiösa grund som hans predik- spelade i detta sammanhang. ningar och att han hämtade inspiration från Yvonne Maria Werner samtida politiska, moralfilosofiska och ekono- miska teorier. Chydenius frihets- och jämlik- hetsideologi hade med andra ord en teologisk grund samtidigt som han i enlighet med den

Scandia 76:2 R e c e n s i o n e r 157157 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

Det skvallrande ansiktet. Fy- ver i sin bok. Bergquist menar att 1700-talets siognomikens historia fysiognomik inte alls var något nytt. Fysiogno- miskt tänkande var redan ”gammalt som ga- Olle Bergquist tan”, och ett utvecklat fysiognomiskt tänkan- Sekel bokförlag, 2009, 211 s. de hade förekommit här och var genom hela mänsklighetens historia. Ytterst ska detta ha berott på att fysiognomiken – ett uttryck som I efterhand är det lätt att se frenologin, alltså hos Bergquist ges den alltför breda defini- teorierna om att människans inre karaktärs- tionen att vi ”tolkar vad vi ser när vi betraktar egenskaper avslöjar sig genom huvudskålens främst en persons anlete” – är något medfött form, som en historisk kuriositet. När öster- och biologiskt betingat. rikaren Franz Joseph Gall för snart tvåhundra Hans bok, som är ett brett upplagt för- år sedan argumenterade för att hjärnans cen- sök att bevisa fysiognomikens oföränderlig- trum för ordningssinne måste vara lokalise- het och eviga närvaro, spänner därför tematiskt rat strax bakom ögonen, då han observerat att över breda fält. Kapitel om antik filosofi sam- ordningsamma människor ofta har utståen- sas med utläggningar om medeltida isländska de ögon, är det lätt att dra på munnen. Men är sagor (som dock felaktigt kallas för ”vikingati- vårt leende motiverat? Gall analyserade huvu- da”), Stiernhielms poesi och antropologernas dets form, dagens neurologer analyserar kom- samlande av kranier under 1800-talet. plexa kognitiva funktioner i relation till hjär- Tillvägagångssättet leder till att det enda nans elektriska impulser. Är inte likheterna Bergquist egentligen kommer fram till är den lika stora som skillnaderna? Frågan, som Olle inte alltför uppseendeväckande slutsatsen att Bergquist ställer i sin bok, tvingar läsaren att människor i flera historiska situationer har tol- förhålla sig kritisk till dagens såväl som det för- kat in karaktärsdrag i ansiktsuttryck – det vill flutnas vetenskap. säga en slutsats han redan på förhand bestämt Galls frenologi var en utlöpare av fysiogno- sig för! Men frågor om varför de specifika sät- miken, en större vetenskaplig riktning som ten att göra denna tolkning har förändrats, om växte fram i 1700-talets Europa. Det gemen- hur det har använts för maktutövning eller om samma var antagandet att människans inre vad det avslöjar om en viss historisk tidsepok karaktärsegenskaper är kopplade till hennes faller platt till marken. Kvar finns ett grunt psy- kroppsliga yttre. Genom systematiska observa- kologiserande med banala slutsatser om att tioner av anletsdrag ville man utveckla system människan alltid är densamma. för att analysera människors personlighet. Ter- Blindheten inför det nya framstår här som men fysiognomik myntades av fransmannen svårförklarlig. När fysiognomiska tankar för- Charles le Brune 1703, men tankarna spreds vetenskapligades, systematiserades och lades främst genom schweizaren Johann Caspar La- till grund för social kontroll under 1700-talet vaters skrifter under 1770-talet. innebar det någonting fullständigt annorlun- En bok om denna vetenskaps historia bor- da än när författaren till den isländska Fljots- de vara angelägen. 1700-talets fysiognomiska dölasönernas saga kallade en av huvudpersoner- tänkande var ett embryo till två vetenskapli- na för ”mörk” och ”ond” i samma mening. Eller ga projekt som spelat stor idémässig och prak- med andra ord: Förmodligen gjorde även de tisk roll i den moderna västvärlden: 1800-talets medeltida islänningarna kopplingar mellan krimino­logi, där vissa utseendedrag snart kom litterära karaktärers inre och yttre. Men någ- att ses som tecken på inneboende kriminalitet, ra fysiognomer var de inte. och den framväxande rasbiologin. Den bok, som enligt titeln ska handla om fy- Den vetenskapliga fysiognomiken uppfat- siognomikens historia, visar sig därmed hand- tades redan av sin samtid som något radikalt la om annat än fysiognomik, och i grund och nytt, vilket märks inte minst i reaktionerna på botten förneka historiska processers roll för Lavaters skrifter. Så mycket mer förvånande de idéer den påstår sig studera. Lägg därtill blir då de två centrala teser som Bergquists dri- ett pratigt, tungfotat och osammanhängande

158 R e c e n s i o n e r Scandia 76:2 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

språk, och resultatet blir en bok vars använd- Kristen manlighet. Ideal och ningsområde torde vara begränsat, annat än verklighet 1830–1940 som möjlig ingångsport till olika fysiognomis- ka texter från främst 1700-talet. Yvonne Maria Werner (red.) Stundtals slår Bergquist knut på sig själv Nordic Academic Press, 2008, 303 s. i försöken att bevisa fysiognomikens roll i världshistorien. Det spekulativa i hans resone- mang drivs då till komikens gräns, som när han Antologin Kristen manlighet är det första resul- hävdar att antikens athenare kan ha dömt So- tatet av det tvärvetenskapliga forskningspro- krates till döden därför att domarna fokusera- jektet Kristen manlighet – en moderniteternas de på hans utseende istället för att ”lyssna på paradox, där historievetenskap, kyrkohistoria, vad filosofens skarpa hjärna åstadkom”. Eller litteraturvetenskap och teologi samsas. Den när han sätter ”alla hetsigheter och groll” un- gemensamma utgångspunkten är att under- der vikingatiden i samband med det ”utbredda söka manlighet under en period då kristendo- fysiognomiska tänkandet i de vikingatida län- men ”förlorade sin tidigare ställning som sam- derna”. hällets orubbliga fundament samtidigt som Men här finns också spekulationer av all- kristen trospraxis av många började betraktas varligare slag, som när den tyske arkeologen som något fruntimmersaktigt och omanligt”. Ludwig Curtius anklagas för samröre med na- Ämnet har sedan tidigare varit lite utforskat zismen. Curtius höll i början av 1930-talet ett emedan manlighetsforskningen frapperande föredrag i Rom, där han gjorde fysiognomiska ofta har uteslutit just religion som ett vitalt un- analyser av romerska porträttbyster. Då Curti- dersökningsobjekt. Dels eftersom sekularise- us i viss mån diskuterade ”rasdragen” i skulptu- ringen oftast har tagits för given, dels eftersom rerna hävdar Bergquist att Curtius ”kan tänkas den feminint kodade religionen inte passat in i ha hakat på” den samtida nazistiska rörelsen. det dominerande stråk som svensk och inter- Han antyder också att Curtius inspirerats av nationell manlighetsforskning slog in på (och Alfred Rosenbergs Mythus des XX. Jahrhun- sedan aldrig riktigt lämnat) under 1990-talet, derts, med det enda argumentet att boken kom nämligen koncentrationen på de manliga ide- ut samma år som Curtius föredrag. alen historia i form av hegemonisk manlighet Här brister isen under Bergquist. Ludwig à la R.W. Connell. Ur detta snäva perspektiv Curtius ingick i själva verket i kretsen runt den förblir religion, i de västerländska samhälle- socialliberale politikern Friedrich Naumann, na, just en paradox som måste sorteras bort vad och tvingades 1938 att gå i förtida pension på gäller modern manlighet. Men att religion grund av sitt öppna tillbakavisande av den na- skulle ha försvunnit som en levande samhälls- zistiska ideologin.1 Det utesluter inte att Curti- kraft i och med moderniserings- och sekula- us kan ha analyserat mänskligheten i termer av riseringsprocesserna är givetvis en orimlighet. ”ras”, för rasbegreppet hade som bekant djupa Antologin och forskningsprojektet har där- försänkningar i 1930-talets samhälle. Men ska med mutat in ett angeläget område, starkt i be- man anklaga en avliden, och därmed försvars- hov av nyansering. lös, person för nazism måste man ha gjort be- Liksom många andra antologier, inte minst tydligt djupare efterforskningar än vad Berg- tvärvetenskapliga, är Kristen manlighet något quist gjort. Annars gör man bäst i att tiga. brokig. Inledningen introducerar klart och tyd- Martin Ericsson ligt projektets och antologins tre huvudsakli- ga teoretiska perspektiv: kristna reaktioner på utvecklingen mot ett mer pluralistisk samhäl- le, den manliga hegemonin samt hypotesen om 1 Reinhard Lullies & Wolfgang Schiering, den hotande manligheten. De nio artiklarna Archäologenbildnisse. Porträts und Kurzbio- drar inte oväntat åt lite olika håll, men medan graphien von Klassischen Archäologen deutscher samtliga artiklar avhandlar det kristna perspek- Sprache, Mainz am Rhein 1988, s. 186. tivet är det påfallande många av artiklarna som

Scandia 76:2 R e c e n s i o n e r 159159 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

inte sätter manlighetsperspektivet i centrum, Werners spännande artikel behandlar möjligtvis med undantag av Inger Littbergers mansideal bland tre konkurrerande grupper text om Tintomara som varken diskuterar kris- katolska missionärer i Skandinavien under se- tendom eller manlighet på ett adekvat sätt. nare delen av 1800-talet och kommer fram till Tyske forskaren Olaf Blaschke, känd för att egenskaper som ödmjukhet, fromhet och sin teori om det långa 1800-talet som en an- karaktärsfasthet betecknade det positiva, med- dra konfessionell era, bidrar tillsammans med an motbilden bestod av äregirighet, högmod historikerna David Tjeder och Yvonne Ma- och karaktärslösa karriärister. Ideal och verk- ria Werner i hög grad till att utveckla manlig- lighet är dock inte alltid detsamma och i arti- hetsforskningen med ny kunskap och teore- keln framträder ledaren för ”nordpolsmissio- tiska insikter. Blaschke använder statistik om nen”, den konverterade ryske greven Stephan nattvardsdeltagande, kristna tidskrifter och Djunkowsky, som en enda stor paradox. An- uppslagsverk för att problematisera ”feminise- klagad för att vara en suput lyfte han fram ringen” av kristendomen i Tyskland under an- manliga egenskaper som djärvhet, mod och ut- dra halvan av 1800-talet samt de första decen- hållighet i sina rapporter till Rom. Werner tol- nierna av 1900-talet. Kvinnor dominerade det kar detta som ”klassiska missionärsegenskaper” religiösa vardagslivet, men Blaschke kan ock- utan att beröra likheten med retoriken hos pol- så visa att det sker en medveten remaskulini- fararna vid samma tid. Att Djunkowsky där- seringen, inte minst inom den katolska kyrkan efter gifte sig anglikanskt, blev exkommunice- med dess Mariafromhet och Jesu-hjärtakult, rad, åberopade sinnessjukdom, förläts av påven som åtminstone tillfälligtvis rullade tillbaka fe- – som följt hans våghalsiga missionsföretag miniseringen på ett retoriskt plan. Trots den- med stort intresse – för att till sist återvända till na ökade driftighet fortsatte emellertid den re- sin ursprungliga rysk-ortodoxa tro, gör honom ligiösa aktiviteten att sjunka, med undantag för till ett perfekt prisma för bokens huvudsakliga en viss uppgång under första världskriget, un- fråga om paradoxen i kristen manlighet, något der hela undersökningsperioden. Blaschke väl- som gärna kunnat fördjupas. jer dock inte att tolka detta som ett uttryck för Även Erik Sidenvalls artikel handlar om sekularisering utan istället som en rörelse bort missionen, den här gången i Kina, men lik- från institutionaliserade former av religiös ak- som Elin Malmers artikel om missionsrörelsen tivitet. och soldathemmen förblir manlighetsaspekt- Tjeder ger sig i kast med de troskriser som en och den kritiska granskningen av manlighet framstående svenska kyrkliga företrädare, så- hela tiden sekundära företeelser i dessa annars som J.A. Eklund, Einar Billing och Nathan intressanta artiklar om kristendomen i en tid Söderblom, ger uttryck för i början av 1900-ta- av sekularisering. I Anna Prestjans artikel om let i ljuset av moderniseringen och den nya prästen Erik E:son Hammar ställs däremot forskningen om Bibeln, den så kallade bibel- den feminint kodade prästmanligheten mot kritiken. Istället för att som tidigare forskning den profant borgerliga manligheten på ett in- gjort, tolka dessa troskriser som ett uttryck för tressant sätt som visar de inte riktigt kan skilj- religionens feminisering, vänder Tjeder upp- as åt, ens när det gäller en och samma person. ochned på resonemanget och argumenterar Sammantaget visar flertalet artiklar i denna övertygande för att det i själva verket var tvärt- antologi framåt mot nya och spännande insik- om. Genom att ingående redogöra för sina all- ter i paradoxen i kristen manlighet mittemel- varliga troskriser i anföranden, debattartiklar lan sekularisering och feminiseringen av reli- och memoarer menar Tjeder att dessa män of- gionen. fentligt visade att de hade fått kämpa för sin Tommy Gustafsson tro med resultatet att de förmanligade den, im- plicit till skillnad från kvinnors naturligt naiva tro. Genom att inkorporera de nya forsknings- rönen om Bibeln kunde de därtill framstå som moderna män.

160 R e c e n s i o n e r Scandia 76:2 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

Det nära främmande. Svensk Den börjar med att beskriva det politis- lärdom och politik i en tysk ka och vetenskapliga sammanhang de upp- stod i. Här har Persson genomgående god kon- tidning 1753–1792 textualisering och visar på bredd i förståelsen Mathias Persson av de tyska lärda nätverken. Dessa förklaring- ar är på ett sympatiskt vis insprängda i texten, Acta Universitatis Upsaliensis, vilket gör den lättläst och smidig. I nästa av- 2009, 296 s. snitt, om lärdomslandet Sverige, förklarar han att svenska lärda och deras landvinningar be- Är de upplevda skillnaderna som störst när skrevs positivt. I denna, avhandlingens empi- de de facto är som minst? Framhäver vi skill- riskt starkaste del, visar han på ett förtjänstfullt naderna när likheterna är som mest slåen- sätt hur recensioner, hedersbetygelser och om- de? I frågor som dessa tar Mathias Persson nämnanden utväxlades, som ett handelsutbyte avstamp för sin avhandling Det nära främ- inom ramen för det vetenskapliga samfundet. mande. Svensk lärdom och politik i en tysk tidning Persson visar på utbytet mellan lärda i Sveri- 1753–1792, som lagts fram vid institutionen för ge, i synnerhet Uppsala, och Hannover – en idé- och lärdomshistoria vid Uppsala univer- koppling som var så stark att man kan disku- sitet. Avhandlingen behandlar representatio- tera om det var ett utbyte mellan två noder i nen av Sverige i Tyskland, närmare bestämt ett nätverk, som Persson hävdar, eller inom en svensk lärdom och politik som de framställdes och samma grupp. Det är en god empirisk be- i Göttingische Anzeigen von gelehrten Sachen. skrivning, men återkopplingen till avhandling- Syftet är att undersöka hur tidningen repre- ens syfte är inte självklar, och jag saknar en dis- senterade Sverige, svenskar och svenska förete- kussion med tidigare forskning. Den teoretiska elser 1753–1792, hur detta värderades, och huru­ svagheten märks bland annat i användningen vida det svenska i första hand var ”det andra” av begreppet aktör. Persson utreder inte förhål- eller ”det samma”. Vidare frågar Persson sig vil- lande mellan tidningen som föränderlig ”kol- ken funktion tidningens representationer av lektiv aktör”, och de män som han kallar cen- det svenska fyllde, varför tidningens Sverige- trala aktörer. Denna slitning finns även i syftet: bevakning såg ut som den gjorde, hur ”de lär- Persson tydliggör inte hur representationen av das republik” inverkade på representationen av svenska vetenskapsmän och deras forsknings- Sverige och om det fanns gränser för vad som resultat hänger samman med bilden av Sveri- kunde ses som godartat. ge, i synnerhet inte om de tyska och svenska Avhandlingen är alltså en del av ett forsk- vetenskapsmännen var tätt sammankopplade. ningsläge om de europeiska staternas relation I nästa kapitel, om nyttolandet Sverige, pe- till varandra under tidigmodern tid, och re- kar han på tidningens positiva beskrivning av presentationer av denna relation. Här finns såväl hattarna som enväldet, upphöjandet av stora möjligheter att bidra till förståelsen av protestantismen, och hur tidningen undvek Sverige som vetenskapsnation, av inomeuro- politiska känsligt frågor. Kapitlet lyfter även peiska relationer samt av synen på Sverige un- fram negativa representationer. Göticismen, der 1700-talet. Undersökningen utförs mot till exempel, var alltför specifikt svensk för att bakgrund av tre teman: föreställningar om ”det kunna överföras till tysk patriotism, och kriti- andra” och ”det samma”; att tidningen och dess serades hårt. Persson ser den som den kosmo- författare på samma gång tillhörde å ena sidan politiska tankens gräns. Avsnittets svagaste del kurfurstendömet Hannover respektive Sverige behandlar den geografiska gestaltningen. Pers- och å den andra de lärdas republik; spänningen son visar hur Sverige definieras olika i källor- mellan kosmopolitisk och patriotisk lojalitet. na, men istället för att undersöka denna vaghet Samtliga teman sätts i relation till de svensk- övertar han den, och blandar begreppet Sveri- hannoverska förbindelserna, vilka genomsyrar ge på empirisk och analytisk nivå. Det märks avhandlingen. när beskrivningen av samerna tas med – det är tveksamt om de, av sig själva eller andra, sågs

Scandia 76:2 R e c e n s i o n e r 1 16116 © Scandia 2010 http://www.tidskriftenscandia.se/

som svenskar under 1700-talet. Trots att Pers- ling troligen kommit längre. Persson har ett son i inledningen kritiserar den nationella in- mycket omfattande material som han väl be- gången till historia är just detta hans avgräns- härskar, och ett ämne med stor potential, som ning. Genom att konsekvent tala om hur ”ett frustrerande nog inte utnyttjas fullt ut. land” föreställdes i ”ett annat”, blir han en del av Lisa Hellman den tradition han vänder sig mot. Persson säger sig inte vilja använda post­ kolonial teori. Istället använder han termerna ”det andra” i motsats till ”det samma”. Olyck- ligtvis tenderar han att jämställa ”det samma” med positiva omdömen, och ”det andra” med negativa. Hans slutsats, att Sverige var både ”det andra” och ”det samma”, det vill säga både positivt och negativt, säger ganska lite. Persson verkar ha förbisett grunden till ett ”samma” i motsatt till ett ”andra”: det handlar inte om hur man har satt ord på en faktisk skillnad, utan om hur det har uppstått ett behov av att konstru- era och upprätthålla en skillnad. Om det inte gjordes någon skillnad, eller om något beskrevs i positiva ordalag, behöver det inte betyda att något sågs som det ”samma” utan lika gärna att denna mekanism inte fyllde något behov. När Persson visar hur Sverige framställs som pas- sivt, men inte kopplar detta till tidigare forsk- ning, även om den är postkolonial, låser han sig i en icke-analytisk beskrivning. Upprepade gånger nämns den negativa sy- nen på allt franskt, och Persson lägger fram den intressanta teorin att både Sverige och Tysk- land använde varandra som redskap för att kritisera franska trender. Men han saknar be- lägg för att inte alla länder i Europa behand- lades som ”nära främmande”, var ”samma” och ”andra” på en och samma gång. Jag föreslår inte en undersökning av ett tredje land, men analy- sen kräver diskussion av ett. Just nu flyter ana- lysen ihop med en traditionell bild av svensk vetenskapshistoria, nämligen att svensk veten- skap var värd att genomföra för att vi både var med och inte med i Europa. Med perspektiv på framställningen av Sverige kunde Sverige som vetenskapsnation sättas i nytt ljus. Sammanfattningsvis upplever jag avhand- lingen sliten mellan en deskriptiv och en ana- lytisk tradition. Med en mer helhjärtad dis- kussion med den forskning som finns om tidigmoderna beskrivningar av andra länder, eller ett bejakande av den nätverksanalys som ständigt tränger fram hade Perssons avhand-

162 R e c e n s i o n e r Scandia 76:2