Recensioner http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1994_litt Fornvännen 1994, s. 45-76, 119-132, 203-232, 299-324 Ingår i: samla.raa.se Recensioner

Christopher Smith, Late Stone Age Hunters of skan efter den senaste nedisningen åter tar de the British Isles. Routledge. London and New brittiska öarna i besittning. Som han så tydligt York 1992. 206 s. ISBN 0-415-03161-3. redovisar så är de brittiska öarna under kolo­ nisationsperioden en del av det europeiska Invandringen av människan under den senas­ fastlandet. te istidens avsmältningsfäs eich bosättningen Människans olika uttrycksformer som de så under de följande årtusendena då samhället tydligt framstår, inte minst i delar av Frankri­ fortfarande var baserat på fångst, dvs. bosätt­ ke, borde ha gett Smith vissa uppslag. Men så ningen under en period som omfattar ca är inte fallet. Vad som händer där tycks Smith 13 000 till 5 000 B.P. eller med andra ord från uppfatta som närmast irrelevant. Ett annat Bolling till slutet av atlantisk tid är temat för särdrag som ocksä tydligt framskymtar iir Christopher Smiths bok. Smiths syn på bosättningen i den brittiska I början av boken markerar författaren att övärlden. Frän väster till öster och frän norr han inte avser att behandla bosättningen med till syd — människans sätt att agera bäde i utgångspunkt från artefakterna. Inte heller förhållande till andra medlemmar i samhället avser han att utgå ifrån ett ekonomiskt utan och till sin omgivning är detsamma. Detta kan föredrar ett ekologiskt perspektiv utan att fcir uppfattas stä i kontrast till Smiths påpekande den skull bli klassificerad som naturdetermi- att den materiella kulturen uppvisar betydan­ nisi. Han markerar också ett tydligt avstånds­ de särdrag inom de brittiska öarna. tagande till den post-processudla arkeologin. Beiken har vuxit fram ur en föreläsningsse­ Denna benämner Smith kvasivetenskap och rie och detta visar sig tydligt - på gem och ont. har med detta fördömande tydligt tagit ställ­ Be »ken har en mycket tydligt pedagogisk in­ ning. Jag är övertygad om atl boken blivit riktning och är avsedd att fungera som läro­ mycket intressantare om Smith bemött och bok. Presentationen har dock en något kate­ försökt falsifiera presentationer från företrä• deraktig utformning. De studenter som tackas dare för den post-processudla inriktningen i förordet tycks inte ha varit av det frågvisare istället för att bara avfärda den på några få slaget. Det saknas inte helt diskussioner kring rader. olika tolkningsalternativ avseende människans Visst framskymtar i beiken människans irra­ beteende men man kan inle med bästa vilja tionella beteende i form av behov av sociala finna att denna pedagogiska inriktning — en kontakter och uttryck for en föreställnings­ form av objektivt förhållningssätt — har intres­ värld i form av gravläggning och andra rituella serat Smith i någon större utsträckning. Fakta handlingar men för Smith förblir hon först och teilkningar presenteras utan större åtskill­ och främst en aktör närmast i paritet med de nad för att passa in i några inledningsvis fast­ andra djuren. Sådana funderingar som exem­ ställda modeller för människans beteende. pelvis hennes förhållningssätt till nya miljöer Boken har några alltför tydligt åtskilda under kolonisationsperioden lår begränsat ut­ delar. Boken börjar med en allmänt hållen rymme liksom samhällets relation till ett näs­ introduktion till ämnet. Den andra och tredje tan totalt informationsbrott dä landet blev en delen behandlar människan som aktör både övärld. mellan individer och i förhållande till sin om­ Ett fiir en utomstående märkligt synsätt är givning. Smith presenterar beräkningar base­ det totala ointresset frän Smiths sida för för­ rade på ekologiskt underlag där han kan få hållanden och förändringar i resten av Nord­ fram gränsvärden för befolkningsantalet men västeuropa - speciellt under den tid då männi­ han är dock medveten om att det är samhället

Fornvännen 89 (1994) 46 Recensioner och dess struktur som sätter de faktiska grän­ parten av boken är inte tillräckligt uttömman­ serna. Han påtalar också de variationer i vär­ de för de arkeologistudenter - förhoppnings­ den som ekologiska beräkningar med olika vis samtliga - som vill sätta sig in i den process utgångspunkter ofta är behäftade med. som leder fram från redovisningen av fynd De processer som resulterar i deponering och anläggningar till uttolkningen av desam­ av redskap och avfallsprodukter liksom de ma. som i efterhand påverkar dessa lämningar Lars Larsson gives korta men likväl övergripande presenta­ Arkeologiska institutionen tioner. Detsamma gäller också fcir den del av S-223 50 Lund boken som berör den senglaciala och postgla­ ciala miljön där de olika variablerna såsom klimat, havsnivåförändringar och fauna be­ skrivs. Lars Jörgensen, Bcekkegård and Glasergård. De två följande huvudkapitlen omfattar re­ Two Cemeteries from the Late Iron Age on Bom­ dovisning av de fyndmaterial som givit det holm. Arkaeologiske Studier. Volume VIII. rikaste materialet för studiet av bosättningen Akademisk Forlag. Universitetsförlaget i Kö­ säsom grottboplatserna vid Creswell Crags i penhamn. 1990. 176 sidor. ISBN 87-500- mellersta England, som dateras lill initialske­ 2901-0. det strax före 12 000 B.P. Det äldsta postglaci­ ala skedet representeras bl. a. av den för ar­ Publikationer som behandlar utgrävda grav­ keologer klassiska mossboplatsen Siar Carr. fält från yngre järnålder i Danmark är inte Fiir det yngsta skedet inriktas främst intresset vanliga i det annars omfattande litteraturflö­ på kustbosät t ningen som bland annat rymmer det från Danmark. Gravfält från yngre järnål­ kökkenmöddingar på Yttre Hebriderna, som der hör nu till ovanligheterna över huvud ta­ är fulla av ekofakter. Denna del av boken är get i Danmark. FJt undantag utgör emellertid en nyansrik sammanfattning av ett flertal Bornholm där många gravfält från denna tid undersökningspublikationer. finns. Den sista delen av boken omfattar en mera Redan i slutet av 1800-talet gjordes omfat­ översiktlig uttolkning av bosättningen med ut­ tande utgrävningar av gravfält från yngre gångspunkt från de olika ekologiska zonerna. järnålder på Bornholm. Det var amtmannen Har det varit ambitionen att begränsa bokens och amatörarkeologen Emil Vedel som till­ omfattning eller författarens egen uppfatt­ sammans med skolläraren Johan Andreas Jör­ ning som i detta fall bidrar till beskrivningen gensen under ett par decennier företog ut­ av människans agerande som likartat oberoen­ grävningar av gravar från främst yngre järnål­ de av var på de brittiska öarna man befinner der. Det mesta har kortfattat publicerats av sig? Vedel. Föreliggande publikation av Lars Jör­ Samman fatt ningsvis kan anföras att arbetet gensen är en mer ingående analys av två intill som lärobok har såväl fördelar som nackdelar. varandra liggande gravfält, Ba'kkegård och Vill man ha en syntes av den äldsta bosättning­ Glasergård, och bygger på Vedels dokumenta­ en efter istiden är boken väl lämpad. Bokens tion och fältanteckningar samt på det i Natio­ pedagogiska utformning gör det mycket lätt nalmuseet i Köpenhamn len-varade fyndmate­ •in skaffa sig en bred kunskapsbas om det rialet. aktuella ämnet. Det bör betonas att illustra­ Jörgensen har delat in beiken, som har A4- tionsmaterialet håller en mycket hög klass. format, i 6 kapitel (98 s.) med efterföljande Smith har bemödat sig om enhetligt utforma­ dansk resumé (14 s.), referenser (4 s.), ap­ de och lättförståeliga bilder. pendix (katalog) (28 s.) och fyndavbildniiigar Något stiirre utrymme ägnas däremot inte (31 s.). Kapitlen består av: I. Introduction, II. åt den ofta uppkomna diskussion som blir Tlie Ba?kkcgård Cemetery, III. The Glaser­ resultatet då olika arkeologer med samma ma­ gård Cemelery, IV. Family Structure, V. terial presenterar alternativa modeller. Mer­ Settlement Patterns och VI. Social Develop-

Fomvännen 89 11994) Recensioner 47 ment. Boken är, förutom fyndavbildningarna kontexter. Vid beskrivning av de olika fyndty­ i slutet, rikt illustrerad (65 figurer) vari ingår perna har valts apoteksstil (mindre stil) vilket såväl fotografier som tecknade bilder, kartor, kanske inte var nödvändigt eftersom där finns fyndförddningskartor, tabeller, diagram minst lika intressant information som i övrigi i m. m. boken - t. ex. hur olika fynd har legat i Denna mycket läsvärda bok är en intressant graven, hur armarna var placerade, vilka tex­ och idérik analys av gravmaterial som bl. a. tiltyper som finns representerade och var lik­ visar betydelsen av noggrannhet i dokumenta­ nande finns i Europa med utbredningskartor tion vid utgrävningar och att fyndmaterialet m. m. Kvinnogravar respektive mansgravar genom olika öden över tiden på museet kan studeras separat. De horisontalstratigrafiska förstöras för framtida forskning (t. ex. att pär­ egenskaperna med de mer lättdaterade närlig­ lorna har blandats ihop och att fynden har gande kvinnogravarna som utgångspunkt har rostat sönder). Materialet är viktigt eftersom fått vara grundläggande vid dateringen av de det utgörs av skelettgravar från yngre järnål­ talrika svårdaterade vapengravarna. Dessa är der, inklusive vikingatid. Skelettgravar kan ge till sin mängd på Bornholm anmärkningsvärda en helt annan kontextuell innebörd än vilket i slutet av boken medför långtgående brandgravar som är dominerande för t.ex. tolkningar av samhällsstrukturen. Intressant Mälarområdet. Ba.-kkegårdsgravfältet med är att en indelning av svärd kan göras i 5 olika sina 165 skelettgravar från yngre järnålder typer där svärden blir längre och bredare över synes vara det största undersökta i sitt slag i tiden vilket överensstämmer med svärdens ut­ Skandinavien (Glasergårdsgravfältet har en­ veckling på kontinenten. dast tre gravar). Tyvärr har den bornholmska Glasergårdsgravfältet är litet men har haft jorden inte bevarat benmaterialet. Jörgensen mycket rika fynd och internationella jämförel­ har pä ett skickligt sätt plockat fram och ut­ ser görs. nyttjat det väsentligaste i det bevarade doku- Kapitlet om familjestrukturer är intressant nientationsmaterialet, gjort egna efterunder- och delvis nydanande. Redan i ett tidigare sökningar, studerat fyndmaterialet ingående arbete (1988, Acta Archaeologica vol. 58) har och överhuvudtagel genomfört analysen på Jörgensen publicerat sina metoder på materi­ ett heltäckande och intressant sätt, från det al från yngre romersk järnålder. En metod »lilla» till det generella övergripande och sam­ med typvärden har utarbetats där t. ex. en typ hällsorienterande - allt lika viktigt i dagens som förekommer i 4 % av gravarna får värdet moderna kontextudla synsätt. 100:4 = 25 poäng. Om ett fynd förekommer Efter ett kort introduktionskapitel som ger i 100% av gravarna ges poängen 100: 100 — en översikt av undersökta fornlämningar från 1. Summan för de olika typvärdena i en grav dansk yngre järnålder redogörs för Ba-kke- ger gravvärdet. Ett högre gravvärde indikerar gärdsgravfältet, dess topografi, de olika gräv­ högre social status. Denna metod bör utvärde­ ningar som har genomförts där, brandgravar­ ras pä andra material innan man kan uttala sig na och skelettgravarna samt konstruktionsde- om dess användbarhet och värde. Tre olika taljer. Kronologi och fynd behandlas mer in­ grupperingar pä gravfaltet kan konstateras. gående. Genom att studera könstillhörighet Grupperna har motsvarande antal gravar med oeh datering kan Jörgensen indela Ba*kke- liknande gravvärden vilket Jörgensen tolkar gårdsgravfältel i tre samtida gravgrupper tol­ som tre likvärdiga familjer. Gravgruppenia kade som gravlagda från tre olika familjer. har ocksä ungefär samma spännvidd i lid, Dateringarna stöttar Jörgensen huvudsakli­ I 70-210 är, som motsvarar ca 540/550 — ca gen på K. Hoilund Nielsens kronologi från 750 e. Kr. 1987. Läsaren lår ofta upplysningar om detal­ Anmärkningsvärt är att troligtvis ytterligare jer, t. ex. av ett fynds läge, varvat med generel­ fyra familjegrupper har utnyttjat gravfältets la ställningstaganden och litteraturreferensei. norra och västra delar. De ligger i grupper om Framförandel kan tyckas nägot ostrukturerat 10 till 15 gravar och Utgör troligen familje­ men stör inte den som är intresserad av fynd- grupper frän fas 1D-2B, dvs. 680/700 - ca

Fornvnnnen 89 (1994) 48 Recensioner

750, i en eller två generationer. Jörgensen och dels yngre järnålder och vikingatid (A.D. menar att dessa grupper kan vara ett resultat 400-1000). av familjeförflyttningar till och från Rytter- I fas 1 i äldre järnålder kan av gravgodset bakkens bosättning. Jörgensen fäster inte stor att döma en låg social stratifiering tolkas. I vikt vid dessa familjefluktuationer i sin analys period II ökar fynden något men i period III vilket kan tyckas förvånande. Här kan andra sker en tydlig förändring genom att dels va- tolkningar göras. pengravarna börjar uppträda och dels gravfäl­ Vid en jämförelse mellan gravfalten Ba-kke- ten blir stora. En social stratifiering yttrar sig i gård och Lousgård med avseende på fyndens att vissa gravfält som kan tillhöra vissa familjer förslitning (och därmed cirkulationstid) me­ har rika gravar och andra oftast stora gravfält nar Jörgensen att några av Baekkegårds grav­ är fattigare på fynd. En social rang synes upp­ fynd tyder på en längre användningstid. Det träda sannolikt av patriarkalt slag - ett möns­ varnas därmed, med rätta, för förhastade slut­ ter som tycks fortsätta in i äldre romersk järn­ satser av kronologiska analyser med gravfynd ålder. Populationen var under detta skede som grundmaterial. stor med stora byar och stora gravfält. De Att se de enskilda individernas tillhörighet ekonomiska resurserna ansträngdes hårt. till en familj låter sig inte göras vare sig läges- I (ivergången till yngre romersk järnålder mässigt på gravfältet eller fyndmässigt (en sker en förändring (A.D. 175-255). Allt fler finkronologi saknas). Det går således inte att gravfält uppvisar individer med högre rang se vilka som varit »gifta» med varandra. Såda­ och arvsförhållandena tycks ha förändrats till na studier har Jörgensen lyckats bättre med i att gälla båda könen. Orsaken till detta kan materialet från romersk järnålder (1988). vara ett system där den enskilda familjens ge­ En familj kan bestå av fem eller sex vuxna mensamma ekonomiska resursmöjligheter län och tre eller fyra barn med ett medelvärde av större betydelse - status blev avhängig de eko­ 9 eller 10 gravar per 40 år. Medellivslängden nomiska resurserna. Från att ha innehållit är beräknad till 40 år. Familjehierarkin med många gravar (och många familjer) under äld­ en vuxen ledare per generation finns kvar re romersk järnålder, minskar således popula­ från yngre romersk järnålder. Nästan alla tionerna under yngre romersk järnålder och mansgravar synes ha innehållit vapen från ca samhället blir mer jämlikt där familjens egna 520/530 e. Kr. och fram i tidig vikingatid då resursmöjligheter varit avgörande fiir status­ vapnen tycks försvinna. Ett mönster kan ses i nivån. vapensammansättningama, särskilt mot slu­ Från äldre germansk järnålder finns relativt tet, liknande en slags standardisering: »there få lämningar pä Bornholm, mindre än 100 seem to have been quite clear rules for milita­ gravar, och det är först omkring 500 e. Kr. ry equipment in Bomholm's society». En lik­ som en variation i rikedom uppenbarar sig i nande standardisering finns också i kvinno- gravmaterialet. Vapen i mansgravar blir vanli­ gravarna med t. ex. de parvis förekommande ga från 530/550 e. Kr. och Jörgensen menar ovala spännbucklorna i tidig vikingatid och att ett merovingiskt socialt system påverkade därefter. samhället under 500-talet, något som andra I ett kapitel om bosättningsmönstret om­ forskare tidigare diskuterat. Gravarna vid Gla­ nämns kända boplatser från järnåldern på sergård 1 och vid Kobbeå representerar hög Bornholm. Spridningen är tämligen jämn och rang - en krigararisiokrati - och jämförelser man har valt att bosätta sig i gränsområden görs med rika gravar i t. ex. Sverige från unge­ mellan lera, sand och våtmarker vilket tolkas far samma tid (Vendel, Valsgärde, Kylver, som att åkerbruk och boskapsskötsel var Vallstenarum). Här skisseras också tankar huvudnäringar. kring Sorte Muld som ett huvudcentrum på I slutkapitlet redogörs för en tolkning av Bornholm samt ett flertal småcentra fördela­ den sociala utvecklingen i järnålderssamhället de (»ver ön representerande ett etablerande av steg för steg. En indelning görs i dels äldre en centralmakt från 500- till 700-talet med järnålder (500 B.C.-A.D. 400) med 3 faser inspiration frän merovingiskt håll. Förekoms-

Fomvärmtn 89 (1994) Recensioner 49 ten av hjälmar, ringsvärd och storhögar tas första gången tvingades försöka få en uppfatt­ som tecken pä ett stratifierat socialt system ning av hur man i källor från 800-1300 e. Kr., under denna tid i Norden där handelsplatser främst de norröna, såg på samerna i det sydsa- som Hdgö, Sorte Muld, Lundeborg och Dan­ miska området - inte någon lätt uppgift. Det kirke varit viktiga. Denna första generation av visade sig dock finnas geografiskt bestämbara handelsplatser avlöses omkring 700 av t. ex. uppgifter från detta område - ner mot Oslo- Ribe, Åhus, Kaupang och troligen Birka. trakten - och de karakteristika som framhålls Även Kanhave kanal pä Samsö och de äldsta motsvarar i mycket de drag som i det arkeolo­ delarna av Danevirke kan dendrokronologiskt giska materialet från samma tid tycks utmärka dateras till denna tid. Jörgensen ser ett klart samisk tillhörighet. samband mellan dessa företeelser och den be­ Glasgowdagarna avslutades med en härlig gynnande centralmaktens framväxt i Danmark anakronism: den »rekonstruktion» av slaget och i södra Sverige, där utvecklingen på Born­ vid Largs ute vid fjorden i väster som vart år holm passar väl in i detta mönster. uppförs till minne av och på platsen för den Jorgensens framställning blir mot slutet en sista striden mellan skottar och 'vikingar'. Vi smula generaliserande vilket kan mottagas pä stod i den tätt packade församlingen, med olika sätt. Avståndet mellan gravfynden, indi­ ivrigt fäktande stridsmän, -kvinnor och -barn viderna och familjestrukturerna på Badcke- framför oss, och med tjutande låg som då och gårdsgravfältet och de svepande stora dragen då passerade bakom oss. När slaget vederbör­ i sydskandinaviens sociala och politiska ut­ ligen var över, hövdingen gravlagd på sitt veckling känns litet väl stort, något som dock skepp, detta hade stuckits i brand och lämnat mer än väl uppvägs av bokens idérikedom. land, så stod ändå människomassan förvän­ Bo Petré tansfullt kvar - varför? Jo, nu vidtog vad som Inst. lor arkeologi för många tydligen var höjdpunkten: fyrver­ keriet ! Stockholms universitet Boken är indelad i fem sektioner. I den S-l 06 91 Stockholm första, »Literacy», talar Lars Lönnroth och E. Paul Durrenberger om olika aspekter på den tidiga norröna litteraturen. Under »Gender Social Approaches to Viking Studies. Ed. Ross and Sexual Relations» utgår Torben A. Vester­ Samson, Cruithne Press. Glasgow 1991. 240 gaard och Margaret Clunies Ross från den för- + xin p. ISBN 1-873448-00-7. kristna nordiska mytologien, medan Ann-Sofie Gi åslund, Elisabeth Arwill-Nordbladh, Liv Hel­ Ett annorlunda seminarium hölls 1988 vid ga Dommasnes och Anne Stalsberg väljer ett den Arkeologiska institutionen vid Glasgows kvinnoperspektiv. Sä följer temat »Exchange universitet. Det var helt initierat av »the post- and Society», om bl.a. gåvoutbyten och skatt- graduate students», dvs. doktoranderna vid fynd, med Ross Samson, Elisabeth Vestergaard, institutionen, som också genomförde det hela Asa Dahlin Hauken och Märit Gaimster. Under på ett utmärkt sätt. Det blev ett givande möte temat »Political and Social Power» diskuterar mellan företrädare för olika discipliner, och Thomas Lindkvist, Carl Löfving, Gisli Pälsson, den publikation som utkommit, är av verkligt John M. Hill och David Pelteret makt, slaveri, intresse. Boken är redigerad av huvudar­ häxor m. ni. Slutligen finns bidrag av 'Thomas rangören för seminariet, Ross Samson, och S. Noonan, Birgitta Linderoth Wallace och utgiven på hans eget förlag ('Cruithne' bety­ undertecknad under rubriken »Ancient Eth- der 'piktisk' på irländska). nicity and Modern Nationalism». Temat var att söka jämföra vad de skrivna Inger Zachrisson källorna och de arkeologiska resultaten kan Statens historiska museum berätta om vikingatid i Norden. Ett 20-tal del­ tagare, från tre världsdelar, var inbjudna. För min egen del innebar det att jag för

4-945221 hnrwnnnni 89 (1994) 50 Recensioner

Ulf Alström, Hus och gård i Olaus vård. Trond­ från gatulinjen och in längs tomten. Naturligt­ heim ca 990-1300. Occasional Papers in Ar­ vis är gatulinjer och eventuella kajfronter ock­ chaeology 2. 72 pp. 43 fig. Soeietas Archaeo­ sä tydliga tomt begränsningar. Alla dessa krite­ logica Upsaliensis. Uppsala 1991. ISBN 91- rier har använts vid analyserna i Trondheim 506-0855-X. Akad. avh. för fil.lic.-examen. och Oslo. I tomtgränsanalyser frän medeltida städer finner man emellertid ofta att gränser­ Ulf Alströms licentiatavhandling i arkeologi na förskjuts litet mellan olika faser; sett över behandlar frågor om tomtgränser, funktio­ flera faser kan det ibland röra sig om sä myc­ ner, mättsenheter och folkmängd i del vi- ket som en meter. Ibland kan också enstaka kingatida/tidigmeddtida Trondheim, närma­ hus (iverlappa förmodade tomtgränser. Enligt re bestämt pä den så kallade Folkebiblioteks­ Alström är detta ologiskt, och kriterierna för tomten. Dessutom görs vissa jämförelser med sädana tolkningar måste vara fel (s. 8). För att utgrävningsresultat ifrån utgrävningen av utgå från rätt grundelement vid tolkningen Söndre Felt i Oslo. Syftet med arbetet är alltså försöker han i stället identifiera den måttsen- flerfaldigt, men merparten av texten koncen­ hei i aln eller fot som använts vid husbygge treras ändå till frågan om tomtgränserna och och tomtutsättning. Utifrån 57 mått tagna på tolkningen av bebyggelsen medan t. ex. frågan ritningsmaterialet — som är publicerat i skala om stadens folkmängd verkar sakna direkt 1 : 100 - kommer han, med hjälp av en mate­ samband med det övriga stoffet. Läsaren får matisk beräkning av Frands Herschend, fram intrycket att ett antal disparata frågor behand­ till att man i Trondheim mäste ha använt sig av las med ojämn ambitionsnivå och utan direkt en mättsenbet på ca 65 cm, vilket motsvarar samband med varandra. Detta är dock inget en aln eller två fot. Här kan man naturligtvis ovanligt fenomen i de nya licentiatavhand­ fråga sig om det är rimligt atl vid en måttsana­ lingarna, som ofta tycks ha svårt att hitta sin lys utgå ifrån ritningar i skala 1 : 100, och an­ ideala form och nivå i mellanställningen mel­ vända 5 cm intervaller. Vore det inte lämpliga­ lan C-uppsats och doktorsavhandling. Här re att gå till det primära dokumentationsmate- vilar ett ston ansvar på handledaren som ak­ rialet i skala 1 ; 20 och mäta i centimeter, även tivt måste avgränsa och styra arbetet. En klok om fältritningarna kan ha vissa mätfel? Al- taktik är oftast att koncentrera licentiatav­ ström använder därefter måttsenheten 65 cm handlingen till att omfatta endast ett problem for att identifiera tomtgränserna (s. 11). Ut­ och spara resten för senare behandling, kan­ ifrån antagandet att inga konstruktioner får ske i form av en doktorsavhandling. korsa en tomtgräns, letar han sedan upp stråk En fräga som länge varit aktuell för forsk­ på 65 cm bredd mellan husen - stråk där inga ningen kring den tidiga urbaniseringen är om konstruktioner finns - och antar att des.sa de äldsta städerna redan från början haft motsvarar ett dropprum på en aln med tomt­ tomtmarken reglerad i någon form av enhe­ gränsen i mitten. Han utgår också ifrån att ter, med jämnstora tomter, och vilken måtts­ tomtgränserna legat fasta genom alla faserna. enhet som i så fall använts vid insättningen. Eu tomtgräns är alltså, enligt Alströms tolk­ En given följdfråga har varit om en sådan tidig ning, mittlinjen av ett parti på 65 cm bredd tomtstruktur har varit bestående genom år­ som är helt fritt från anläggningar genom alla hundradena eller om tomtgränserna vid något faser och som inte flyttats alls. Utifrån dessa tillfälle flyttats, som ett resultat av en ny regle­ kriterier gör han sedan en omtolkning av de ring. Nyckeln till dessa frågor är att man sä­ tomtgränser på Folkebibliotekstomten som kert kan identifiera själva tomtgränserna i det Christophersen publicerat, och får naturligt­ arkeologiska materialet. Här har länge rått en vis då en litet annorlunda bild av strukturen. consensus bland forskarna om att tomtgrän­ Mot detta resonemang vill recensenten dock serna bör kunna identifieras med hjälp av flät- invända att dropprum mellan husen inte alltid gärden/staket, grävda rännor, dropprum mel­ påträffas, åtminstone inte i Sverige. Det tycks lan två husrader och själva den vägglinje som i stället vara så att man på flera håll snabbt bildas av att husen ofta ligger i en lång rad överger bruket av droppium under medelt i-

Fomvnnnen 89 (1994) Recensioner 51 den — ett resultat av tomtbrist, ökad folk­ alla fall inte att avgöra av föreliggande bok. mängd och förtätad bebyggelse. Visserligen Kapitlet avslutas med intressanta tabeller över innehåller stadslagarna bestämmelser om antalet bostadshus respektive ekonomibygg­ dropprum, men i praktiken har de ofta byggts nader i de olika faserna samt över olika bygg­ över. Alströms tolkning tycks därför inte ha nadsteknikers frekvens, men någon vidare dis­ generell giltighet för alla medeltida städer. kussion förs inte utifrån detta. Här kunde Därtill kommer att det finns mänga exempel man emellertid funderat över stadsgårdens från åtminstone svenska medeltidsstäder på funktionella disposition och om olika bygg­ att den ursprungliga tomtstnikturcii inte alls nadstekniker varit kopplade lill hus med be­ legat fast genom tidernas lopp; tvärtom så har stämda funktioner. Knuttimringen var i varje det förekommit bäde sammanslagningar - vil­ fall inte så dominerande som man ibland tror ket resulterat i större tomter, och delningar - — i flera faser är inte mer än hälften av husen vilket resulterat i mindre tomter. Dessutom säkert knuttimrade, medan inånga var byggda kan man undra över Alströms tomtgränser i skiftesverk. som överallt är snörräta, till skillnad från de När det gäller frågan om Trondheims folk­ tomtgränser som tidigare publicerats. Över­ mängd utgår Alström från antagandet att ett huvudtaget tycks tomter i medeltida städer normalhushåll bestått av sex personer — en långt ifrån alltid vara geometriskt likformiga utökad kärnfamilj med föräldrar, barn och rektanglar, utan oftare ha oförklarliga inbukt- äldregeneration. Detta är en uppskattning niiigar och knyckar, vilket kan vara resultatet som stöds av flera citerade forskare, och den av topografiska förutsättningar oeh ovan­ låter fullt rimlig. Till detta lägger han ytterli­ nämnda ägoddning. Man kanske ska akta sig gare fem personer, bestående av tjänstefolk för att låta vår tids rationalitet alltför mycket och inhyst arbetsfolk som saknat egen bostad styra teilkningen av medeltidens samhälle. Re­ och man får då ett genomsnitt på 11 invånare sultatet av Alströms omtolkning blir hur som per stadsgård, vilket inte heller är orimligt. De helst att de sammanlagt 18 tomterna som på­ följande stegen blir emellertid allt mera osäk­ träffats på Folkebibliotekstomten har ganska ra. Han förutsätter nämligen att ingen stads­ varierande bredd, från 6,5 meter till 13,0 me­ gård haft mer än ett bostadshus med härd. ter, men med en viss tonvikt kring 8—9 meter. Följaktligen representerar varje funnet bo­ Detta tyder i alla fall inte på en enhetlig tomt- stadshus en stadsgård med 11 invånare. Ett utsättning, men någon egentlig slutsats av ma­ annat osäkerhetsmoment är att han menar att terialet dras aldrig. Här kunde man gjort in­ bostadshusen är underrepresenterade för att tressanta jämförelser med Sigtuna, Ribe och andra samtida städer. de legat i partier som drabbats av sentida stör­ ningar. Därför dubblas antalet bostadshus i Därefter går Alström igenom de olika husen varje fas. Detta ger som resultat att den ut­ och gör egna konstruktions- och fimktionsbe- grävda Folkebibliotekstomten skulle haft 66 stämningar. Han delar därvid in husen i bo­ invånare under fas 1 (fram till år 1025), sti­ stadshus e»ch ekonomibyggnader. Kriteriet för gande till ett maximum av 220 invånare i fas 5 ett bostadshus är att det har eldstad e»ch spår (1125-1225), varefter det åter minskade till av väggbänkar. Eftersom detaljplaner saknas i 44 invånare i fas 9 (1225-1375). Att sedan gå beiken är det svårt att följa resonemanget, vidare och försöka räkna ut hela Trondheims men hela tolkningen bygger på förutsättning­ befolkning utifrån antagandet att den utgräv­ en att hans omtolkning av tomtgränserna är da ytan är cirka en tjugotväendd av stadens riktig. Resultatet blir då naturligtvis annorlun­ hela antagna yta, blir knappast mer än en lek da än vad publkeringsprojeklet kommit fram med siffror, försedd med många osäkra fakto­ till. Som exempel kan nämnas den byggnad rer. som publiceringsprojektet kallat hus K3, vil­ Sammanfattningsvis kan man säga att Al- ket enligt Alström måste tolkas som två hus st röm presenterar ett helt nytt och annorlun­ eftersom hans förmodade tomtgräns skär rakt da sätt att tolka bebyggelsestrukturen i medel­ igenom (s. 36). Vem som har rätt eller fel går i tida städer. Det hela bygger på antaganden

Fornvännen 89 (1994) 52 Recensioner

om tomtgränsers markering som inte direkt författaren oss till de mindre kända mammut- låter sig bevisas, och som kanske ännu inte jägarna i Mezhirich i Dnjeprdalen i Ukraina delas av så många forskare. Här är emellertid och Monte Verde-boplatsen i Chile. Vi följer fältet öppet för debatt och fortsatt prövning de första odlarna på den välkända Eufratslät- av det arkeologiska dokumentationsmateri­ ten och som kontrast förs vi till platser som alet. I det avseendet är Alströms arbete ett Köster i Illinois i USA, där bofasta bönder stimulerande debattinlägg. levde för 8 000 år sedan. Skiftningar mellan det välkända och det mindre kända eller okän­ Jan-Erik Augustsson da ökar naturligtvis spänningen. Arkeologiska Institutionen Om stadskulturens uppkomst och utveck­ Krafts Torg 1, S-223 50 Lund ling har många böcker skrivits. Brian Fagan utgår från den sodo-ekonomiska modellen. Egypten, Mexico men även den mindre kända Brian Fagan, Skatter från det förgångna. Mo­ Kourion på södra Cypern, förstörd av en kraf­ derna upptäckter fördjupar vår förståelse för tig jordbävning år 365 e.Kr., får tjäna som mänsklighetens arkeologiska historia. 207 s. exempel. Rabén & Sjögren. Översättning av Göran Ro­ Bokens andra del bär överskriften »Nya mare. 1990. Cirkapris kr 312:-. uppfattningar» och handlar i första kapitlet om maya-kulturen och dechiffreringen av den Skatter från forntiden har lockat många för­ gamla maya-skriften - en forskatbragd som fattare att ge ut vackra bilderböcker med ut­ för oss närmare denna högkultur. Upptäckten sökta fotografier och mer eller mindre förkla­ av flera tiotusental lertavlor i det kungliga rande text. Böcker som lämpar sig bra som biblioteket i Ebla i norra Syrien så sent som jubileumspresenter och som oftast blir liggan­ 1974, skrivna på ett hittills okänt semitiskt de pä soffbordet. Så det var med en viss tvek­ språk och dechiffreringen av dessa kilskrift­ samhet jag åtog mig att granska ovannämnda tavlor har öppnat en spännande värld, ett bok, men fick mycket snart ändra uppfatt­ maktcentrum från tiden 2 400 f. Kr. ning. Varje Kretaturist som har besökt palatset i Redan i förordet förklarar författaren skill­ Knossos har beundrat den raffinerade mino­ naden mellan skattsökeri och modern veten­ iska civilisationen. Tyvärr håller inte heller skaplig arkeologi. Utan tvekan följer han den denna uppfattning - utgrävningar 1978 och sistnämnda linjen. Därvid behärskar han den senare vid det s. k. »norra huset» visar, att svåra konsten att återge vetenskapliga fakta i bäde barnoffer och kanske även rituell kanni­ en lättläslig text. Därvid borde även översätta­ balism har förekommit. ren få beröm för en lättläst svenska. Efter en sväng till Peru och inkafolkets Boken är väl illustrerad utan att för den härskare, dödskult och mumier, återvänder vi skull bilden skulle ta död på texten. En lagom till vår egen världsdel och närmare vär egen lång litteraturförteckning med den nyaste lit­ tid -järnåldern. Det välkända mossliket från teraturen och ett välförsett register gör, att Jylland, Tollundsmannen, har fått en »tvilling­ man gärna återvänder till boken. Mycket upp- bror» i British Museum, den s. k. Lindow- skattningsvärt är »arkeologiskt perspektiv» vid mannen. Han är ungefär i samma ålder, hans slutet av boken, som låter läsaren se världens lik upptäcktes också i en torvmosse, hans död förhistoria i ett sammanhang. var lika våldsam som Tollundsmannens. Boken är uppdelad i fyra delar, där varje Kapitlet avslutas med en kort översikt över del består av ett antal kapitel. De två första järnåldersteknologi, där författaren är djärv delarna följer en kronologisk följd, från de nog att på samma sida nämna kelternas utsök­ första människorna fram till järnets använd­ ta smycken och Iron Bridge i Coalbrookdale ning i modern tid. Vi möter den välkända lilla från 1871. urtidsmänniskan Lucy (här skulle man önska Sista kapitlet i del två behandlar undervat­ en bild av bättre kvalitet). I nästa kapitel tar tensarkeologi. Vi möter skepp från antiken

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 53 med vinamforor vid Cyperns nordkust, spän­ Detta beror inte minst på upptäckten av stora nande detektivarbete för att fastställa en sjun­ fornlämningsområden med fossil åkermark i ken ostindienfarare från Boston nära Perth i samband med ominventeringen av landets Australien, valfångstfartyg i Labrador från fornminnen. Kunskaperna om det fossila od­ 1500-talet och den engelske kungen Henrik lingsmaterialet har emellertid hittills varit be­ VIILs flottas juvel — »Mary Rose». Hon mötte gränsade och det är därför välkommet med en samma eide som vår »Vasa» - var fellastad och systematisk presentation av detta fältmaterial. sjönk framför kungens ögon på mindre än en Den aktuella genomgången och klassifika- minut och med henne nästan hela besättning­ tiouen av den typ av fossil åkermark som man en, endast 30 man kunde räddas. Hösten kan återfinna i Sverige är utomordentligt 1982 bärgades det svårt skadade skrovet och skickligt gjord. Det är svårt att finna en enda det långvariga konseneringsarbetet har på­ felaktighet sett i relation till forskningens nu­ börjats. varande ståndpunkt. Visserligen kan man som Tack vare nya naturvetenskapliga metoder forskare vara tveksam till den starka morfolo­ har många mysterier från det förgångna kun­ giska anknytning som presentationen fått. nat lösas eller föras närmare sanningen. Trots Men detta är troligtvis nödvändigt mot bak­ detta finns lika mänga olösta mysterier kvar grund av att texten i första hand är skriven för och bokens tredje del handlar om dessa. San- att tillgodose fältinventeringens behov. Om folket, eller den mera kända benämningen häftet utkommer i en andra upplaga borde en bushmän, har lämnat efter sig klippinälningar mera utvecklad genetisk presentation föregå i olika delar av södra Afrika som var kända den morfologiska klassifikationen, helt enkelt redan vid slutet av 1700-talet, men som nu i därför att materialet bör sättas in i ett funktio­ dataåldern har kunnat systematiseras. Andra nellt historiskt sammanhang så långt som möj­ mysterier är bundna till de mera kända mega­ ligt. Detta skulle öka förståelsen för det fossila litiska monumenten i Stonehenge, Avebury materialet. Här finns också anledning att upp­ och Frankrike. datera exempelsamlingen ined de upptäckter Bokens sista del handlar om Kina, framför­ som gjorts under de allra senaste åren. allt de välkända kejsargravarna med regemen­ Jag kan egentligen bara i detta sammanhang ten av terrakottafigurer, föreställande krigare lyckönska redaktionen till en mycket gedigen och hästar i naturlig storlek, men även andra och trevlig publikation. Om man skall ge någ­ gravfynd. ra synpunkter på vad som kan förbättras till Det läckra omslaget hjälper säkert till att en eventuellt kommande ny upplaga så får det sälja några extra exemplar av boken. Utan bli några kommentarer kring formalia. tvekan fördjupar boken vår förståelse för Bland ordfönklaringarna bör man ta upp mänsklighetens arkeologiska historia. skillnaden mellan »odlingsyta» och »bruk- Hille Jaanusson ningsyta». När det gäller ordet »takt» kan det visserligen relateras till »intaga» men det an­ vänds i dag ofta om den centrala inägomarken (Dalarna). Ordet »parcell» bör undvikas i sam­ manhanget, använd istället det svenska »teg» Leif Gren, Fossil åkermark. Fornlämningar i jämte eventuell morfologisk bestämning. Sverige 1. Riksantikvarieämbetet 1991. 68 s. När det gäller referenser kan man gott ta ISBN 91-7192-837-5. med fler publikationer som rör den gröna Riksantikvarieämbetet har börjat att ge ut en miljövårdens anknytning till odlingslandska­ ny skriftserie. Det första häftet behandlar fos­ pet, t.ex. Aronsson-Matzon, Odlingslandska­ sil åkermark. Ronnie Jensen är seriens redak­ pet, 1987. Det är viktigt att kulturvetare inte tör och författare till det första häftet i serien bara lär sig odlingsteknik utan också i en bre­ är Leif Gren. dare mening förstår hävden av de gamla od­ Det fossila odlingshistoriska materialet har lingsformerna. Jag rekommenderar vidare re­ under senare åren kommit i blickpunkten. ferenser till Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk

Fornvännen 89 (1994) 54 Recensioner

Medeltid. Likaså bör litteraturlistan uppdate­ politiska maktstrukturer under norsk rikssam­ ras, referenser från senare år saknas, t. ex. lingstid. Braathen pekar frejdigt på historiker­ hänvisningar till grundforskningsarbeten nas små möjligheter att belysa statsbildnings­ inom ekonomisk historia och kulturgeografi. processens stadier. Ett försök att i samma Här kan ju en enkel kontakt med respektive sammanhang göra en distinktion mellan en institution hjälpa upp saken. arkeologisk och en historisk frågeställning är Till sist efterlyser jag fler fotografier av fos­ inle lyckad. sil odlingsmark, speciellt som det här kan röra Studiens källmaterial består av gravfunna sig om information för nybörjare bland inven- stigbyglar och sporrar. Tyvärr behandlas inle terarna. Helst skulle färgbilder användas för lösfynden av dessa kategorier vilka naturligtvis detta syfte. Illustrativt i det avseendet är att inte saknar intresse. Sjutton fynd av stigbyglar jämföra omslagsbilden med kartorna på sid. och som »säkra» betecknade fynd av sporrar 25 f. Alldeles så korrekta svartvita streckteck- har granskats noga och flera välmotiverade ningar kan inte ersätta foto, även om det nybestämningar har gjorts. Stigbyglarna delas ibland är svårt att fånga de aktuella formerna. in i sex olika typer. Denna indelning är i hu­ Detta gäller också reminiscenser av fossila vudsak välgrundad men vissa svagheter finns. åkrar, som kan vara svåra att tolka i fält. Till Särskilt skillnaden mellan Braathens C och C 2 övervägande delen är nämligen de fossila läm­ är rätt svårgenomskådlig. Sporrarna blir inte ningarna ytterligt begränsade till sin omfatt­ föremål fiir samma noggranna indelning. Ett ning. Då gäller det att vara säker i tolkningen viktigt moment är sedan stigbygeltypernas da­ av formerna. tering. Braathen använder sig ungefär som Serien om fornlämningar i Sverige är beräk­ Heyerdahl-Larsen i Kaupang-undersökning- nad till 17 häften. Bland kommande temata en, av en metod som bestar av andra forskares kan nämnas bebyggelsdämningar, kustens formulering särskilt av de i fynden förekom­ fornlämningar, lämningar från bergsbruk och mande vapentypernas datering. Utifrån dessa metallframställning, kommunikationer, be­ formuleringar räknas ett absolut mittvärde fästningar, gravar och bildkonst. fram och genom att utifrån dessa mittvärdeii beräkna ett mittvärde för var stigbygeltyp Ulf Sporrong uppnås en datering för varje stigbygelfynd. Kulturgeografiska institutionen Det måste uppfattas som i hög grad tveksamt Stockholms Universitet enn man kan handskas med dessa verbala date- S-l 06 91 Stockholm ringsformuleringai" på detta sätt. De är knap­ past avsedda för det och möjligheten eller sannolikheten av en sen eller tidig tyngdpunkt beaktas inte. Med andra ord är dateringarna H. Braathen, Ryttergraver. Politiske strukturer i fcir grovt hanterade. Sannolikt är flera av da­ eldre rikssamlingstid. Varia, 19. Oslo 1989. 186 teringarna väl sena. Dateringsprobleinatiken s. ISBN 82-7181073-1. övervägs i och för sig av Braathen men hela vidden av svårigheterna berörs kappast. Kri­ Som sig bör innehåller Universitetets Oldsak­ tiskt blir det hela när dessa fiktiva exakta vär­ samlings serie Varia en rad mycket olika titlar: den längre fram ställs mot konkreta väldatera- inventeringsrapporter, symposieberättelser, de historiska källor. specialstudier och en rad magisteravhandliiig- ar. Till den sistnämnda gruppen hör H. Braa- Efter denna typologiska genomgång och thens bok om ryttargravar. Arbetet utgör en kronologiska behandling av stigbygelfynden mindre omarbetning av en magisteravhand­ går författaren välbetänkt över till en topogra­ ling framlagd 1977. fisk analys. Fiirst genomfors en analys av stig- Utan tvivel kan boken uppfattas som ett bygelfyndeiis bebyggdseenheters ålder och barn av sin tid. Målsättningen är att avgöra karaktär utifrån ortnamn, historiska belägg om existensen av sporrar och stigbyglar i nors­ och fornminnen. Någon genomgång av samt­ ka vikingatidsgravar kan ba sammanhang med liga enheter i de berörda prästegälden görs

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 55 emellertid inte varför någon konklusion rö­ Starigard/Oldenhurg. Ein Slawischer Herrscher- rande stigbygelfyndorternas eventuella exklu­ sitz des friihen Mittelalters in Ostholstein. Hrsg. sivitet ej kan nås. Mera tveksamt är då att v. M. Miiller-Wille. Neumunster 1991. Braaathen dänid drar slutsatsen att stigbygel- gårdarna utgör en grupp som valts ut av andra Under åren 1973—1986 genomförde Landes­ hänsyn än social, politisk eller ekonomisk ex­ museum i Schleswig-Holstein undersökningen klusivitet. av fornborgen Oldenburg i nordöstligaste I många fall har centralitel i bygden varit en Holstein. Från en ganska blygsam början kom intressant variabel i studier av detta slag men detta att utvecklas till ett av de större utgräv- författaren avstår ganska omotiverat från en ningsprojekten i Tyskland. Under de tre sista sådan undersökning och går i stället över till åren skedde grävningarna i samarbete med en undersökning av regionalplanet. Flertalet Ukrainas arkeologiska institut. Undersökning­ gårdar med stigbygelfynd kan visas ligga rela­ arna har publicerats i en rad olika monografi­ tivt centralt i regionerna. Ryttargravarna er och spridda uppsatser samt i en symposie­ finns främst i delar av Vestfold och Opland, volym. Hedmark och Nord Tröndelag. Stora delar av Undersökningen presenteras med denna landet menas sakna sådana fynd. En viss modi­ volym i en lättillgänglig men samtidigt väldo­ fiering borde emellertid en genomgång av lös­ kumenterad framställning. De olika kapitlen fynden ge. har i stor utsträckning författats av projektets Mot bakgrund av de ståndpunkter som för­ huvudansvariga K. A. Struve, I. Gabriel och fattaren formulerat uttalas följande hypotes: T. Kempke. Två av de ukrainska kollegorna ryttargravarna är gravar för individer i ett har bidragit med varsin uppsats. Boken är politiskt administrativt system. Detta system mycket välredigerad och välillustrerad. ses i det klassiska statsbildningsperspektivet. Utgrävningsresultaten från Oldenburg är Stigbygeln menas i och fiir sig riktigt, men i av utomordentligt stort intresse för alla som mycket allmänna ordalag, ha en symbolisk intresserar sig fiir Östersjöområdet under sen funktion. Idéerna bakom stigbyglarna anses järnålder och tidig medeltid. Undersökningen ha sin bakgrund både i kontinental europeisk är viktig ur flera synpunkter. Denna under­ och östliga (nomadiska) traditioner. Den när­ sökning är en av de få större utgrävningarna mare relationen mellan ryttargravarna och av en slavisk borganläggning inom nordväst- den politiska historien diskuteras så och här slaviskt område. Både befästningarnas kon­ övervärderas de konkreta möjligheterna i det struktion och skiftande utseende dokumente­ arkeologiska materialet som ovan antytts. En ras liksom betydande delar av bebyggelsen in­ följande diskussion av ryttargravarna och Hu- nanför vallarna. Oldenburg (vars slaviska sabyama utfaller ganska oklart men trots det­ namn var Starigard dvs. »den gamla borgen») ta hävdar Braathen ett samband. var säte för wagi ic-mas furste. Wagriema var Till slut går författaren över till en jämförel­ den nordvästligaste av de talrika slaviska se med förhållandena i Danmark som delvis slammar som bebodde den södra Östersjökus­ motsvarar den diskussion seim Randsborg fort ten. Karaktären på denna borg kommer rela­ i The Viking Age iu Denmark. Mycket positivt är tivt väl fram i fyndmaterialet som ofta visar i så att författaren låter arbetet mynna ut i en hög grad aristokratiska drag. Borgens och rad intressanta frågor för vidare studium. wagriernas stamterritoriums läge på gränsen Boken är trots påtalade brister av stort in­ mellan germaner och slaver ger i sig mänga tresse. Ojämnheterna kan säkerl övervinnas i tillfällen till observationer av kulturella giäus- en fördjupad studie. överskridanden. Johan Callmer Utom själva grävningsredogörelsen och Arkeologiska institutionen dess utvärdering ger boken väsentligt mer. Umeå Universitet, S-901 87 Umeå Den inleds med en översikt över olika teorier om var och när den slaviska etniska identite­ ten (ethnos) utvecklats, författad av K. A.

Inenvnnnen 89 (1994) 56 Recensioner

Struve. V. Baran ger en arkeologisk översikt V. Hatz och B. Kluge. I föreliggande volym över de tidigaste slaviska kulturerna. A. ger först G. Hatz en omfattande och mycket Schmitz presenterar de slaviska ortnamnen i välskriven litteraturöversikt över diskussionen området. Miiller-Wille ger en översikt över efter 1952. Av naturliga skäl är de ställnings­ polabernas och wagriernas äldsta historia och taganden som görs försiktiga. 983 eller 991 arkeologi i Schleswig-Holstein. Själva utgräv- som myntningens början diskuteras ännu. ningsresultaten diskuteras utförligt av K. A. Goslar kan vara myntort men detta är ändå i Struve, I. Gabriel och T. Kempke. Internatio­ viss mån oklart. V. Hatz presenterar de svens­ nella förbindelser, furstesätets sociala miljö ka fynden av O. A.-penningar och visar på ett och övergången från hedendom till kristen­ intressant sätt hur mynten under 1000-talet dom får en speciellt fyllig belysning. W. Prum- får en allt lägre vikt. Detta skulle kunna sättas mel redogör för djurbensmaterialet och H. i samband med en medveten myntpolitik. Kroll har undersökt de botaniska makrofossi- Boken avslutas myckel lämpligt med en om­ len. fattande naturvetenskaplig undersökning av Bidragen är välskrivna och det är inte svårt spårämnen och silvrets finhet i mynten. Av att bilda sig en detaljerad uppfattning om Ol­ resultaten framgår tydligt att också finheten denburgs betydelse under sen järnålder och minskar samtidigt som vikten avtar. Ett annat tidig medeltid. Det saknas emellertid en sär­ viktigt resultat är att den länge rådande upp­ skild sammanfattning av resultaten där den fat t ningen att Rammdsberg och andra gruvor historiska rollen utförligt diskuteras med hän­ i Harz lämnade myntmetallen delvis bekräftas. synstagande till hela det synnerligen rika fynd- fohan Callmer materialei och den utmärkta dokumentatio-

Med de nu förändrade politiska förhållan­ dena bör Oldenburgundersökningen vara en god inspirationskälla till nya och mera omfat­ Coins and Archaeology. Ed. H. Clarke och E. tande undersökningar av nyckellokaler vid Schia, BAR Internat. S. 556. Oxford 1989. södra Östersjökusten. 127 s. ISBN 0-86054703-7. Johan Callmer Medieval archaeology research group A.D. 750-1500 är en relativt ny sammanslutning av skandinaviska arkeologer med syfte bland an­ Gert Hatz, Vera Hatz, Ulrich Zwicker, Noel nat att organisera konferenser inom medel­ och Zofia Gale. Otto Adelheid-Pfennige. Unter­ tidsarkeologins problemområden. Detta är suchungen zu Munzen des 10./11. Jahrhunderts. inte platsen att diskutera det lämpliga och Commentationes de nummis saeculorum IX- rimliga att slå fast den aktuella tidsgränsen. XI in Suecia repertis. N.S., 7. Stockholm Redan den första volymen av symposieberät- 1991. 148 s. ISBN 91-7192-827-8. telser visar emellertid att det sannolikt varit bättre att antingen välja ca 400 (Romerska I serien Commentationes de nummis saeculo­ rikets fall) eller 1000/1050 (det första etable­ rum IX-XI in Suecia repertis (N.S.) har nyli­ randet av riken av kontinental typ i Skandina­ gen utkommit en mindre volym som behand­ vien). lar de s. k. Otto Addheidpeiiningarna. Denna Gruppens första symposium behandlar för flera numismatiska, historiska och ekono­ mynt och arkeologi. Medvetet har man valt att miskhistoriska frågor viktiga grupp omfatta­ placera tyngdpunkten på icke numismatiska des av en klassisk grundläggande studie över problem. Det måste te sig tveksamt om detta den tidiga myntningen i Sachsen av V. Jäm­ är riktigt. I stället för att marginalisera numis­ mer 1952. Där lades grunden fcir kunskapen matikerna måsle arkeologerna sträva efter att om dessa mynt. Ett betydande arbete har se­ tljälpligt behärska numismatiska resonemang nare lagts ner på dessa mynt särskilt av G. och och stimulera numismatikerna att mera aktivt

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 57

ta upp diskussioner med arkeologer och histo­ Grceske Monter. Den kgl. Memt- og Medaillesam­ riker. Axel Christophersens bidrag i denna ling. Nationalmuseets Vejledninger, Köbenhavn volym visar i mitt tycke de svårigheter som 1992. Med text av Jan Zahle. ISBN 87- finns att dela upp i kategorier de faktorer som 984086-0-7. (Beställes från Nationalmuseet, är förknippade med analys av myntfynd i ar­ I)K-1 220 Köpenhamn K.) keologisk kontext. I mitt tycke lyckas Redin bättre i en metodiskt inriktad artikel om mynt- Nationalmuseet i Köpenhamn har under de fynd i Sverige. Här framstår, om än inte sär­ senaste åren byggts om på ett genomgripande skilt explicit, numismatikerns roll som omist­ sätt; detta gäller också utställningarna. Be- lig. M. Blackbums bidrag visar tydligt att med­ söksingången är flyttad till Ny Vestergade 10 vetenheten om den för arkeologer intressanta - som upplysning för resande svenskar. För­ problematiken är högst betydande hos många nyelsen eimfattar givetvis också Den Kgl. numismatiker. Beträffande äldre myntfynd Mont- og Medaillesamling. Vn vägledning har ger bidrag av S. Nielsen (romerska mynt i nu utkommit till de åtta montrarna med gre­ Danmark), Lene Frandsen (Ribesceattas), B. kiska mynt och den är ett mycket tilltalande Hårdh (vikingatida silverfynd) och Graham litet verk, som man har all heder av. »Vejled- Campbell (engelska skattfynd utan mynt) be­ ningen formidler noget af den megen viden, sked. der saetter os bedre istand til at förstå de enkel­ Flera bidrag tar upp myntfynden i medel­ te monter» skriver Zahle i förordet, och det tidskyrkorna och de två gängse förklaringarna vill man gärna hålla med om. Köpenhamns- bryts något mot varandra. Ett av bidragen är samlingen av grekiska mynt är Nordens störs­ Klackenbergs preliminärsammandrag av hans ta och dessutom tidigt och exemplarisk publi­ nu publicerade avhandling. En fråga som cerad i 43 delar (1942-79), de 39 första dess­ märkligt nog inte kommer upp till diskussion utom i nytryck i sju band 1982. Det är en förhoppning att Kungl. Myntkabinettet om är det implicita stereotypa antagandet om den några år skall kunna presentera ett vackert i socialt och ekonomiskt avseende enahanda urval av sin blygsammare samling i de nya landsbygdsbefolkningen. Allt fler arkeo­ lokalerna, kanske med en lika informativ väg­ logiska resultat synes visa på mycket betydan­ ledning. de variationer vilket rimligtvis kan tänkas på­ verka tillgången på mynt bland kyrkobesökar­ Lars O. Lagerqvist na. Kungl. Myntkabinettet Erik Schia försöker slå fast övergången till Box 5405, S-114 84 Stockholm monetär ekonomi exemplifierad med förhål­ landena i Oslo. Betydande svårigheter förelig­ ger och en del av dessa hänger otvivelaktigt samman med de för enkelt konstruerade två Lise Bender Jörgensen, North European Tex­ förklaringsmodeller som prövas. Volymen av­ tiles until A.D. 1000. Sammandrag på danska, slutas med en delvis upplysande översikt över Aarhus University Press 1992, 285 s. myntfynd och myntanvändning i den neder­ ländska provinsen Holland från romersk järn­ Lise Bender Jorgensens avhandling om norra ålder till nyare tid. På ett sätt som har vissa Europas textilier från förhistorisk tid fram till likheter med Nordeuropa är det tolvhundra­ år 1000 utgör en diger volym. Den har före­ talet som visar sig vara en viktig övergångsfas gåtts av ett annat mäktigt arbete från 1986 nära förbunden med utvecklingen av en ny Forhistoriske textiler i Skandinavien. Prehistoric typ av handelsstäder. Volymen är trots (!) att Scandinavian Textiles (Nordiske Fortidsminder den givits ut i BAR (British Archaeological Serie B Bd 9, Köbenhavn). Reports) ganska tilltalande även till det yttre I 1986 års stora arbete har författaren kata­ vilket säkerligen kan tillskrivas en av redaktö­ logiserat och bearbetat skandinaviska textil­ rerna, H. Clarke. fynd, vilka i den föreliggande avhandlingen Johan Callmer har använts som jämförelse- och komplette-

4f-945221 In,,wännen89 (1994) 58 Recensioner

ringsmaterial. Under senare år har hon ut­ Bender Jorgensens utgångspunkt är det sträckt sina forskningar till Mellan- och Syd­ rika danska materialet. Detta har till följd att europa samt till Medelhavsområdet i stort. sedan läsaren lärt sig det system med vävbind­ Fynd från dessa områden har hon också an­ ningar som redovisas i bokens början och vänt i sin argumentering. kombinerat det med olika spinningar, har Redan för cirka tio är sedan började Ben­ man att sätta sig in i de talrika beteckningar av der Jörgensen sina forskningar, som lett till dessa kombinationer som fått danska namn. 1992 års avhandling, och de har huvudsakli­ De är nämligen uppkallade efter danska gen stötts av betydelsefulla danska kulturfon­ fyndplatser, såsom Huldremose, Haraldskjasr, der. Att hon genomfört sitt stora program, Virring osv. Tyvärr har innebörden av dessa som bl. a. inneburit museibesök bakom den termer i vissa fall förändrats över tid och i dåvarande »järnridån», har hon dock först och flera fall fått underavdelningar med skilda ka­ främst sig själv att tacka för samt närmare 100 rakteristika att hålla reda på. museitjänsteinän och akademiker som ställt Förutom vävtyperna med danska namn ger upp för att underlätta hennes arbete. förf. en och annan vävsort ett norskt eller Avhandlingens huvudinnehåll gäller en re­ finskt namn. Två svenska fynd från Järsta i dogörelse för textilfynd från Storbritannien, Gästrikland finner hon överensstämmande Nederländerna, Tyskland, Polen, de baltiska med ett finskt, och de får följaktligen beteck­ staterna och Finland. Beskrivningen av fyn­ ningen Luistarityp. I detta sammanhang blir den är uppdelad geografiskt och kronologiskt. Sverige på sätt och vis lottlöst, dä ju tyg av den Den följs, förutom av en fyndkatalog, av en s. k. Birkatypen inte anses vara vävt i Sverige, f referenslista, som omfattar 16 sidor, var och arbetet från 1986 framlägger för övrigt Ben­ en med cirka 40 titlar. Där förekommer arbe­ der Jörgensen den hypotesen att denna fina ten från både sekelskiftet och sent 1980-tal. yllevävnad har tillverkats i Norge, en teori En del referenser är t.o.m. från 1991 och som mött kritik av andra forskare. 1992. Arbeten tryckta efter 1987 ingår dock i En annan teori frän föregående bok som allmänhet inte i bokens på statistik grundade hon vidhåller i föreliggande är att den varp­ kartor och stapeldiagram. Undantag utgör tyngda vävstolen föregåtts i Norden av ett Elisabeth Crowfoots sammanställning av fynd vävställ för rundväv, i vilken s-spunnen varp från Storbritannien, som ännu ej publicerats. använts. Hur detta sett ut vet man ej, men Författarens huvudmetod är att kombinera troligen har det haft horisontellt spänd varp olika vävbindningar med varierande spin- liksom den fornegyptiska markväven. I den ningssätt för att på så sätt söka sig fram till varptyngda vävstolen krävs nämligen ett lång- vissa standardtyger och deras produktionsom­ fibrigt eller tvinnat varpgarn, starkt nog att råden. Därvid bortser hon från frågan om det tåla de vävtyngder som tynger och spänner gäller klänningstyger eller inredningstextilier, varpen. och om det gäller grav-, boplats- eller depot­ I detta sammanhang bör påpekas att frågan fynd. om kort- eller långfibrigt material i de olika Speciell uppmärksamhet har hon ägnat de vävtyperna, respektive snoddtätheten inte be­ spinningsmönstrade vävnaderna, dem som ge­ handlas. Endast s- eller z-spinning, respektive nom trådar, spunna i olika riktningar, fått en S- och Z-tvinning anges, vilka i och för sig ger enkel mönstring. W. v. Stockar har redan mänga variationer att behandla. Då man fin­ 1936 i arbetet Spinnen und Weben bei den Ger­ ner att hennes faktamaterial består av ca 1 200 manen påpekat att denna mönstring åstad­ fynd från mer än 5 000 är, förstår man förfs kommer en elastisk vävnad som passar för begränsningar. Hon har en kvantitativ metod, benlindor. Funktionen i de olika vävnaderna där hon utesluter frågorna om struktur, kvali­ bortser emellertid förf. från, vilket i vissa fall tet och funktion. ter sig riskfyllt, speciellt då det gäller trådtät­ Genom den faktareducering som hon anser heten. Likformig trådtäthet brukar ju räknas nödvändig för att kunna dra generella slutsat­ till en av standardvarans egenskaper. ser blir framställningen myckel klar.

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 59

Efter att ha sökt och funnit vissa textila stan­ som Kreuzköper (urspr. Hundts term) och dardvaror vill hon visa, hur dessa fraktats från motsvarar vad man brukar kalla liksidig kors- respektive produktionsområde längre eller kypert (drapp), finns i hennes grundläggande kortare sträckor genom Europa. Somliga uppställning av bindningar, men ej den oliksi- vävar, t. ex. vad hon kallar Ribbenköper (en diga korskyperten, vilket kan ses som en be­ term som hon hämtat från den tyske forskaren klaglig uteslutning. Denna bindning har näm­ H. J. Hundt, vilken beskrivit speciellt många ligen använts fiir att åstadkomma s. k. motsats- fynd från Sydtyskland), som hon finner vara bunden dräll, i internationella texter kallad en typisk alemannisk produkt, har en begrän­ »plain check damask» (»Blöckchendamast» enl. sad spridning. Andra har synbarligen fraktats W. Endrei), och den har påträffats redan i över stora områden. Så har den s. k. Virringty- Palmyrafynden (före år 276) och i de romers­ pen, uppkallad efter en dansk ort, påträffats ka textilierna från de nordliga romerska från Lofoten till Egypten. Betydelsen av det provinserna. romerska riket och dess härväsen har hon Däremot tecknas i hennes uppställning de framhållit i detta sammanhang. Detta kan tas båda bindningarna »samitum» och »twill pat- som exempel på hennes vida vetenskapliga terned tabby» (hos henne missvisande kallat överblickar. »composite diamond twill»), tekniker som inte Bender Jorgensens generaliserande metod förekommer i de standardtyger som Bender visar sig dock vara svår att genomföra. Först Jörgensen bygger sin framställning på utan i och främst beror det på faktaunderlagets lyxvaror, exempelvis det kinesiska siden som ojämnhet både geografiskt och tidsmässigt. påträffats bland Birkafynden. Detta kan exempelvis bero på olika begrav- Författaren påpekar även svårigheten vid ningssätt, skelettgravar med ett rikt gravgods analysen av fragmentariska fynd, exempelvis eller brandgravar, som varit förhärskande un­ för att konstatera tekniken trebindig kypert. der skiftande tider och i olika områden, där Denna bindnings förekomst är dock mycket för övrigt grävningsintensiteten kan ha vari­ intressant att finna, eftersom dess frekvens erat. I ett visst område har t. ex. flera fynd av ökar mot forntidens slut, och den blir vanlig i brickor för brickbandsvävning påträffats, men beklädnadstyger under medeltiden. Den har inga bandstycken, i en annan trakt gäller den också satts i samband med införande av motsatta fyndbilden. trampvävstolen. I varje fall synes den efterträ­ Många av de publicerade fynden har förfat­ da den fyrbindiga, liksidiga kyperten med taren själv analyserat, medan hon i andra fall skarp anslutning, typisk för produkter från måste lita till andras uppgifter. Därvid upp­ den varptyngda vävstolen. står vissa oklarheter. Så har exempelvis v. Bender Jörgensen anser sig finna en viss Stockar och G. Sage motsatta uppfattningar standardisering av vävnader redan under om vad som menas med vänster- och höger- Hallstattperioden, vilket skulle innebära en spunnet garn. Detsamma gäller A. Geijer och medveten massproduktion och export från M. Hald och deras efterföljare, till dess man vissa produktionsorter. I det följande utveck­ övergått till systemet med s- och z-beteckning- las systemet, så att under romersk järnålder arna. bestämda märkesvaror (med i huvudsak dans­ Likaså uppstår en viss förvirring genom att ka beteckningar) kan urskiljas och följas i sin termen »diamantkypert» i hennes redogörelse spridning. kan tydas på två sätt, eftersom två olika bind­ Delar av den textila industrin, som utveckla­ ningar, den ena typisk för den varptyngda des under romersk järnålder på båda sidor om vävstolen, bar betecknats med denna term. Engelska kanalen och vid Nordsjön, fortlevde (Den tvetydiga terminologin kan ha härrört under följande perioder. En mellankvalitet av från Munksgaards användning av termen yllevävnader därifrån anser författaren mot­ »Krystalkiper» fcir det som vanligen kallas dia­ svara det s. k. frisiska klädet, alltså ej den fina mantkypert.) I detta sammanhang bör påpe­ Birka-typen av vävnader. Ylleproduktionen kas att det, som Bender Jörgensen betecknar blev vidare betydelsefull både under det karo-

Fomvännen 89 (1994) 60 Recensioner lingiska kejsardömet och vid ck-i anglosaxiska nordeuropeiska textilier.) Övergängen från väldets grundande. Den engelska produktio­ textilier i övervägande tvinningsteknik av ek- nen bibehöll sin organisationsform och sin eller lindbast till med tiden alltmer förekom­ starka ställning fram till den textila industri- mande vävnader av lin är tydligt beskriven. revolutionen, då den omvandlades. Material av ull har inte bibehållits i ifrågava­ Förlät låren är sä intensivt inriktad på texti­ rande jord, men okande fynd av får- och get- la köpvaror att hon som en slutkläm skriver, ben talar for all man bearbetat ull under snör­ atl hon håller det för troligt, att den nutida keramisk lid och bronsålder. jumperstickningen är slut fasen i den textila Vävnader som enstaka fynd, i grupp eller hemtillverkningens utveckling. Om hon har tidsföljd behandlas av ett stort antal forskare, rätt i detta, liksom i flera av sina vetenskapliga såsom Klaus Tidow om en jylländsk yllevävnad djärva och stimulerande teorier, får framtiden från bronsåldern och Hubert Masurel om en utvisa. Att hennes avhandling är både fängs­ grupp franska textilfynd från Hallstattpeilo­ lande och krävande att läsa kan intygas. den, vilka bibehållits i samband med järn i en Gertrud Grenander Nyberg vagngrav. Två tredjedelar av fynden är vävda i Fyrverkarbacken 21 tuskaft, en tredjedel i kypert. 112 60 Stockholm Lise Bender Jörgensen skriver om textilier från hela Central- eich Västeuropa under Hallstatt- och La Téne-perioderna. Hon ur­ skiljer där vissa kulturområden som karaktäri­ Lise Bender Jörgensen & Elisabeth Munks­ seras av olika spimnnetoder och vävbindning- gaard, Archaeological Textiles in Northern ar. Därvid stöder hon sig på dels egna iakt­ Europé. Report from the 4th NESAT Symposi­ tagelser, dels andras undersökningar, framfor um 1-5 May 1990 in Copenhagen. Tidens allt H.-J. Hundts. Karol Pieta behandlar kel­ Tand Nr 5. 1992. tiska textilrester från Sydslovakien, huvudsak­ Vid det fjärde symposiet för NESAT (North ligen bandrester på linneväv, dekorerade med European Symposium for Archaeological en geometrisk mönstring som han anser vara Textiles) i Köpenhamn 1990 hölls 25 föredrag sydd men har slora likheter med en bandtek­ som tryckts på engelska eller tyska i en volym, nik, där mönstertrådar löper över en bot- Tidens land Nr 5 från Konservatorskolen, vil­ tenväv (s.k. opphämtaband). J. P. Wild, Man­ ken hör till Det Kongelige Danske Kunstaka- chester, en av initiativtagarna till den ifrågava­ demi, där den ena av de båda redaktörerna, rande sammanslutningen, återkommer med Lise Bender Jörgensen var anställd. Den and­ skildringar av textilier från Vindolanda, en ra är Elisabeth Munksgaard, pensionerad från garnison vid romarnas försvarslinje mot Nationalmuseet. Skottland. Denna gång beskriver han nya fynd Två av föredragen behandlar också speciellt därifrån. I förbigående påpekar han att i konservering, bl. a. av textilierna från Sval- många fall kan det som i allmänhet betecknats bai dlynden. Det är framför allt forskning an­ som startbärd på en vävnad, utförd i en varp­ gående metoden med frysning efter våtbe- tyngd vävstol, i stället ha utgjort en förstärkt liandling som beskrivs av Elizabeth ¥.. Pea­ sidokant. cock, Trondheim och W. D. Cooke, Manches­ Med Frances Pritchards artikel om ylletexti­ ter. En tredje artikel som skrivits av Hei- lier från Dublin har man kommit fram till dimarie Farke, beskriver både konservering vikingatid, liksom i Natalia Khvoschchinskaias och rekonstruktion av arkeologiska textilier redogörelse för medeltida fynd i Novgorod- från Thuringen. och Ladogadistrikten samt i Johanna Bancks I stort sett har bidragen ordnats i tidsföljd beskrivning av textilfynd i en latringrop i ett så att Antoinette Rast-Eicher i det första av medellida kloster i Freiburg. Undertecknad dem behandlar neolitiska textilier från Zii- skriver om soumak-tekniken i de bekanta rich-området. (Redan här kan läsaren konsta­ norrländska Skog- oeh Överhogdalsbonader­ tera att författarna inte behandlar enbart na, vilka är utförligt beskrivna och åldersbe-

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 61

stämda i Franzéns & Nockerts nyligen utkom­ Arkeologi i fjäll, skog och bygd. 1. Stenålder—tidig na bok om dem. (Bilderna på sid. 124 i arti­ järnålder. 2. Järnålder-medeltid. Fornvårdaren keln är återgivna upp och ner.) 23, 24. Jämtlands läns museum 1989. ISBN Ett par artiklar behandlar flossateknik. Den 91-7948-031-4, ISBN 91-7948-032-2; ISSN ena är författad av den polske forskaren Jerzy 0347-5131. Maik, som behandlar tidigt medeltida fynd från Opole i Schlesien. Förf. anser att texti­ Jämtlands läns museum hör till landets främs­ lierna kan ha varit tillverkade i området, i så ta länsmuseer, och har också ett eget forsk­ fall under inflytande av främre-asiatisk fram­ ningsprogram. Man har lyckats att inte enbart ställning. En annan artikel om flossa är E. bedriva en omfattande utgrävningsverksam­ Wincott Hecketts. Hon behandlar kläder med het, utan också ställa frågor till materialet och flossad yta, traditionellt använda långt fram i få fram en mängd ny, värdefull kunskap om tiden i Irland. länets - dvs. Jämtlands och Härjedalens - tidi­ Dräktartiklar är för övrigt Carmen Alfaros ga historia. Inte nog med detta: man har där­ om två tunikor från Spaniens kopparålder, till också lyckats få ut de nya resultaten i bok­ vilka har en speciell intressant dekor av fran­ form, och presenterat på det mest föredömli­ sar (hennes rekonstruktion av ett bågböjt ga sätt. föremål som en vävram är mindre trolig) och De som vi främst har att tacka för allt det Gisela Jaacks, som med framgång tolkar kos­ mödosamma arbete som ligger bakom ett så­ tymrester från Lubeck. Anne Hedeager Krags dant här stort bokprojekt är redaktören Ove redogörelse fcir tre fynska dräktfynd i gravar Hemmendorff och redaktionssekreteraren/re- från 200- och 300-talen visar en viss skillnad i digeraren Ulla Anderson. De har åstadkommit klädernas utformning från olika tider. Mytte två volymer fyllda med viktiga, nya fakta, möj­ Fentz beskriver med stor noggrannhet cn lin­ liga att ta till sig fiir både lekt och lärd. neskjorta, daterad ungefärligen från 1000-ta- Den första volymen behandlar alltsä tiden let. Den är från Viborg, Sonderso, och förf. från stenålder till tidig järnålder, och är sä anser att den är den enda bevarade skjortan innehållsrik att jag får nöja mig med några av linne från vikingatiden i hela Europa. axplock. fnger Raknes Pedersen, Bergen, har åtagit Ove Hemmendorff inleder med en stor och sig ett specialområde, nämligen silkebroderier förstklassig översikt, blygsamt kallad »Inled­ på läderföremål från medeltiden, och Ellen ning... Där framhåller han bl.a. att 1970- och Schjolberg har med precision undersökt ullen 1980-talens arkeologiska undersökningar gett i medeltida fynd från Bryggen, Bergen. allt fler indikationer på att en fångstkultur Fyra författare har behandlat vävstolar. existerat i skogslandet parallellt med bonde­ Anne Batzer och Lis Dokkedal, Lejre, redo­ kulturen i jordbruksbygden, och att detta kny­ gör för experiment med den varptyngda väv­ ter an till forskningen om samernas äldsta stolen, medan A. Goldmann ägnat sig åt olika historia. vävstolstyper. Anna Zarina redogör för myc­ Samme författare bidrar bl. a. med artikeln ket intressanta fynd av delar av trampvävstolar »Eskimåer, indianer och stenåldersjägare», från tiden omkring 1200, främst från Riga i om de diygt tjugo praktfulla skifferspetsar Lettland. Det gäller de s.k. vävfunktioneian­ från stenåldern som återfunnits på bottnen av de delarna såsom bom, solvskali, vävtrissor, ett sund vid Stora Blåsjön i Frostviksfjällen. vävsked och vävskyttel, men inga sidostöd, vil­ Med hjälp av beskrivningar av vildrensjakt ka däremot påträffats i Polen, där J. Kamiriska från Canada på 1900-talet görs en fascineran­ och A. Nahlik beskrivit dem. de rekonstruktion av hur liknande jakt kan ha Slutligen kan nämnas att ryskan Marie Kos- bedrivits i Jämtland fiir 4 000 år sedan. telnikovä, S:t Petersburg, sökt att tolka förhis­ Jan Sundström står för tre artiklar späckade toriska människors vardagsliv med hjälp av med nya resultat. »Pionjärerna» utgår ifrån textilfynd. länets intressanta mesoliticum, »Juvuln - Gertrud Grenander Nyberg 3 000 år i fjällnära fångstland» ger nya, viktiga

5-945221 Femvännen 89 (1994) 62 Recensioner dateringar och »Järnåldersgravar i fångstlan­ nar Olsen, talar om samisk etnicitet från åt­ det» en mängd ny kunskap om de s. k. skogs- minstone andra årtusendet före Kr. f. dier insjögravarna. Förf. tolkar de senare som Margareta Hildehrandt behandlar i »Frösö anlagda av medlemmar av en rörlig fångstbe- kyrka på hednisk grund» de nya, uppseende­ Iolkning, som levt med annan grundinriktning väckande fynden av en förkristen kultplats un­ av sin ekonomi än bygdens. der kyrkans kor. Ronnie Jensens stora artikel om »Hällbilder Margareta Klockhoff, Mikael fakohsson, Rita och fångstboplatser» skildrar den rika fångst­ Larje, Michael Olausson och Sten Gauffin står miljön vid Annsjön. Också här ges nu den ena för det övriga innehållet. dateringen efter den andra från framskriden järnålder. Tilläggas kan att böckerna är utsökt illustrera­ Övriga författare - Agneta Åkerlund, Jan de, försedda med utmärkta kartor och har en Erik Wallin, Kajsa Willemark, Jan Melander, föredömlig, luftig layout. Jämtlands läns mu­ Elisabeth Iregren, Pirjo Lahtiperä, Ingemar seum är att gratulera och läsarna att avundas! Påhlsson och Mikael Jakobsson - behandlar allt Inger Zachrisson ifrån stenålder, asbestkeramik och fångst­ Statens historiska museum gropar till gravfältet på Krankmårtenhögen och ödegården i Undromskogen.

Del 2, om järnålder-medeltid, är inte mindre Norrbottens synliga historia. Del I. Norrbottens innehållsrik. kulturmiljöprogram, del I. Länsstyrelsen i Författare till en rad artiklar är Jan Sund­ Norrbottens län, rapportserie nummer ström, som spänner över allt ifrån järnålders­ 3/1992. Redaktör Kerstin Lundin. 238 s. gravar till medeltidskyrkor. De nya undersök­ ISBN 91-85336-77-7, ISSN 0283-9636. ningarna av den vikingatida-tidigmeddtida boplatsen på Vivallen i Härjedalen presente­ Norrbottens län är verkligen väl representerat ras. — Undertecknad presenterar de äldre ut­ i böcker frän senare år. I den här stora, vackra grävningarna av gravfaltet tillhörigt denna sa­ volymen ger en rad författare sin syn pä dess miska boplats. historia. (Nästa del, som utkommer inom kort, De rika järnfynden med mängder av verktyg kommer att bestå av en katalog över kultur­ från Härjedalens yngre järnålder, främst ven­ miljöer i länet.) Det har blivit en ovanligt tillta­ deltid, senast det från Drocksjön, behandlas lande produkt. Den är väl redigerad, skänker vidare av Sundström. Han anser att dessa fynd en mängd ny, fräsch kunskap, och manar till är gravfynd. De ligger ute i fångstmarken, och eftertanke. Svära och känsliga frågor som et­ torde enl. förf. vara lagda över människor nicitet, invandring o. dyl. behandlas på ett hemmahörande i en fångstkultur. föredömligt och klokt sätt. Flera gänger fram­ Gert Magnusson rör sig i sina tre artiklar från hålls att fjällen och dagens samiska landskap järnålderns järnproduktion (iver Rödölandet inte är »Europas sista vildmark» för samerna, till medeltida fäbodar. Han frågar sig bl. a. om utan ett kulturlandskap — atl bevara. skogsmarkens insjögravar anlagts av »ett I den första avdelningen, kallad »Basblock», fångstfolk, samernas föregångare», m. a. o. en skriver t. f. länsantikvarie fan Olov Westerberg liknande hållning som Hemmendorff företrä­ om »Att läsa sitt landskap» och »Att värna sin der. Att tala om »föregångare» känns dock kulturmiljö». Landskapet är ett »långlån», oc b: oegentligt. Oavsett tolkningsfrågorna bör »Stenålderns människa kan lika gärna ha varit man vara på det klara med att skrivna källor en förfader till mig, som till samen i Soppero från olika delar av Europa alltifrån 98 e. Kr. eller tornedalingen i Tärendö.» Han poäng­ fortlöpande talar om finnar och .skridfinnar, terar att vi aldrig kan skapa en helt sann bild den västnordiska benämningen på samer. Ar­ av vår historia - lämningar och dokument kan keologer som närmare behandlat frägan, t. ex. alltid tolkas på olika sätt. Bengt Lundströms »Ur Christian Carpelan, Evert Baudou och Bjor- naturen föds kulturen» ger spännande nya

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 63

kunskaper, t.ex. att man nu tror all I den här första volymen är det två författa­ meln under senaste istiden fanns på isfria om­ re som ensamma står för en diger textmassa, råden i Nordnorge, och att man är osäker om fylld med konkreta och detaljerade uppgifter renen kom in så tidigt som man förut trott. för studiecirklar och andra hembygdsintresse- Under nästa block, kallat »Före skriften», rade. Jag har nöjt mig med att se på det första skildrar Anders Karlsson »Människan i kustlan­ avsnittet, tiden fram till år 1550. Det är skrivet det» utifrån de nya rönen om stenålderns bo­ av Kjell Lundholm, väl den som idag har de sättning och gravar. Älgens betydelse fram­ största kunskaperna om områdets äldre histo­ hålls, liksom att den senaste inlandsisen varat i ria. Den lokalhistoriskt intresserade har myc­ mer än 70 000 år. Vi får veta att landets krafti­ ket att hämta, om kustlinjen vid olika tidpunk­ gaste landhöjning idag lär finnas vid Jävre. ter, landhöjning ocb isavsmältning, fyndplat­ Man tycks ha haft storproduktion av sältran - ser i terrängen, arkeologiska utgrävningar. för export, frågar sig författaren. Det kända Olika metoder för att datera fornfynd redovi­ och omdiskuterade Vuollerim får sin rätta sas. plats som en av flera boplatser, och inte heller Framställningen lar ofta sin utgångspunkt i den äldsta - däremot den bäst undersökta och ett fynd, ett föremål. Det kan vara ett bra osedvanligt väl bevarad. grepp - men det kan också göra det svårt att Ingela Bergman och Inga-Maria Mulk tar sig få någon sammanhängande bild av det histo­ an »Forntida bebyggelse och näringar i inland riska förloppet. Mycket information har mest och fjäll». Renen betonas här mer än älgen. I lärdomshistoiiskt intresse. Vad olika forskare inledningen sägs om de första invandrarna: tänkt och tyckt refereras noga, vare sig deras »varifrån de nu kom, österifrån, västerifrån åsikter stått sig eller inte — utsagorna värderas eller söderifrån» - varför inte också norrifrån? ofta inte. Det hela mäste många gånger te sig Så följer »Folken i Sapmi», med en be­ förvirrande och motsägelsefullt för den som römvärd uppdelning — som man inte ser så inte är fackman i ämnet. ofta — i »Skogssamisk kultur» och »Fjällsamisk Det har inte alltid varit möjligt att få med de kultur», av Kjell-Åke Aronsson respektive Kris­ senaste forskningsrönen. En uppmärksam lä­ ter Stoor. Det är konkreta, informativa texter — sare måste tro att skidor av den bottniska ty­ något som utmärker hela boken. pen alla är tillverkade kring år 1000 e.Kr., Blocken »Bygden kommer», »Naturen fastän C14-dateringarna av ett 20-tal av dem lämjs» och »Storsamhällcts tid» beskriver från Sverige och Norge (de från Finland är framför allt nyare tid. ännu ej daterade enligt denna metod) sträcker Boken är rikt illustrerad, med elegant sig från ca 1265 f.Kr. till 1700 e.Kr. Det layout - av Månen i mej, Svein-Ole Nilsén. kunde kanske också vara av intresse att nämna Inger Zachrisson att skidtypen allmänt betraktas som samisk. Skidåkningen som sådan har ju också så små­ ningom i Skandinavien från samisk kultur spritts till den nordiska. Kjell Lundholm och Maurits Nyström, Luleå Den samiska befolkningen skymtar över hu­ kommuns historia I. Från Istid till 1750. Norr­ vud taget sällan fram. Hade det inte, på tal om bottens museum. Luleå 1992. 322 s. ISBN 91- samisk etnicitet, varit av större värde att fram­ 85336-78-5. hålla resultaten av Lars Beckmans blod- gruppsundersökningar, än de fantasifoster Den här faktaspäckade hembygdsboken ut­ som nu presenteras? gavs i samband med att Luleå kommun firade Det är inte lätt, och inte heller att begära, 500-årsjubiIeet av Luleå Gammelstads kyrkas att dagsaktuella resultat skall beaktas — men återinvigning 1492. Ytterligare två delar skall det visar hur svårt det är för en ensam förfat­ följa; del II om åren 1750-1900 beräknas ut­ tare att hinna fånga upp alla nyheter som komma 1994, del III, om 1900-talet, år 1996. Norrlandsarkeologin nu kommer med. Så har Verket har tillkommit på kommunens initiativ. utbredningskartan över asbeslkeramik hunnit

Forn van nen 89 (1994) 64 Recensioner

bli föråldrad. Denna föremålsgrupp har kom­ Gammelstad är för övrigt nu föreslagen att mit att betyda mycket för synen på kulturtill­ som en av åtta miljöer i Sverige ingå i UNES­ hörigheten i norr, då den av arkeologerna CO^ »världsanlista». idag betraktas som utmärkande för en del av- Med anledning av detta jubileum har den samisk kultur under tiden ca 1500 f. Kr. till ca här tilltalande och vackra boken utkommit. 300 e. Kr. Sådana fynd görs nu allt längre Den är ett poem i prosa, dikt och bild över söderut, i olika delar av Jämtland, i norra bröderna Isakssons barndomsland. Folke Härjedalen, vid kusten av Ångermanland, Isaksson står för stämningsbilder och betrak­ Medelpad och Hälsingland. Idag betonas allt­ telser (vissa skrivna långt tidigare) och dikter, mer hur de två kulturerna, fångstkulturen och Olov Isaksson för goda historiska översikter. bondekulturen, levt sida vid sida under tiden Arbetet illustreras med dels utsökta foton i efter Kr. f. i stora områden - och i huvudsak färg och svan-vitt av Sören Hallgren, dels äld­ bägge har sitt ursprung i den gamla fångstknl- re bilder, som ocksä de väl återger de stäm­ turen. ningar som beskrivs. Framställningen har sin tyngdpunkt i bon­ Sammanfattningar och bildtexter pä engels­ dekulturen. Med tanke på alla de årtusenden ka, tyska och finska ökar ytterligare bokens då fångst kulturen dominerade också Luleå­ värde. området kan en sådan historiesyn kännas gam­ Inger Zachrisson malmodig och etnocentrisk. Att invandringar från Sydskandinavien och kolonisation skulle ha avlöst varandra under forntiden är tvek­ samt. Under avsnittet om tidig medeltid kom­ Ebba During, Osteologi — Benens vittnesbörd. mer ortnamnen in i resonemanget. Nu fram­ Arkeographica 5. Arkeo-Förlaget, Gamleby ställs området som av nordisk eller finsk »na­ 1992. 148 s. ISSN 99-0888522-7, tionalitet» - helt beroende på vilken forskare man vill tro på - med kväner, birkarlar och Arkeologien täcker definitionsmässigt ett stör­ kolonister. re fält än något annat ämne inom humanistisk Men bör inte namn som dagens Lappsel empiri - både bredare och längre. Alla aspek­ tyda på också andra slag av kulturmöten? Den ter som karakteriserar historia, kulturgeogra­ nuvarande Luleå kommun torde under tusen­ fi, konstvetenskap, etnografi, socialantropolo­ tals år i huvudsak ha varit samiskt område. Att gi, religionshistoria och annan skriftbaserad området sedan blev flerkulturellt under me­ vetenskap - alla dem förväntas också arkeolo­ deltiden har inte enbart varit en följd av in­ gien anlägga, för den mångdubbelt längre flyttningar, utan kanske i ännu högre grad skriftlösa tiden. En god arkeolog borde alltså, resultatet av den process som innebar att sa­ likt den gamle romaren, kunna deklarera att mer assimilerades in i »svensk» eller »finsk» »intet mänskligt är mig främmande». Det vore kultur. naturligtvis tomt skryt. Men i gengäld torde Och älvens och därefter staden namn, Lule, man med gott samvete kunna hävda, att ar­ är, liksom namnen Pite och Kalix, oomstritt keologien mer framgångsrikt än andra ämnen samiska. sökt och funnit tvärvetenskapliga kontakter. Inger Zachrisson Vilken av dessa hjälpvetenskaper (som i sin tur alla ser arkeologien som en hjälpveten­ skap) är viktigast för oss? Frågan liknar den Olov och FVilke Isaksson, Gammelstad. Kyrkby gamla sällskapsleken att välja vilken bok man vid Lule älv. Sören Hallgren foto. Albert Bon­ helst ville ha med sig på en öde ö - valet niers förlag. Stockholm 1992. 210 s. ISBN 91- karakteriserar den väljande. 0-055315-8. Viktigast for oss är kanske kärnfysiken, som gett oss C"? Nej, det anser inte den moderna 1492 återinvigdes Luleå Gammelstads kyrka, falang som överhuvudtaget finner arkeologisk och 1992 firades 500-årsjubileet härav. Luleå kronologi mindre väsentlig, och del anser inle

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 65

heller de som insett att C14 huvudsakligen en­ registrera och dokumentera materialets form dast bekräftat att den traditionella arkeologi­ skulle varken arkeologi eller osteologi existera ska kronologien i stora drag är helt riktig. Då som vetenskaper. kanske socialantropologien är viktigast, som Är osteologien en vetenskap enbart för spe­ berikat vårt tolkningsarbete med många nya cialister? Visst inte. Var och en som demon­ aspekter? Nej, säger de som menar sig fullt i strerat utställningen i ett arkeologiskt muse­ stånd att på egen hand dra slutsatser ur etno­ um vet, att det som gör allra starkast intryck grafiska basfakta, och nej säger också de som på publiken ofta är ett kranium eller en grav finner att modern socialantropologi är så be­ med bevarat skelett. mängd med politisk tendens att den objektiva Trots det nära sambandet mellan osteologi sanningen ofta är i fara. Kanske är det i stället och arkeologi, och trots ett uppenbart publik­ historien, arkeologiens moder, som med sin intresse, har en allmänfattlig, systematisk beprövade metodik har mest att ge oss? Nej, framställning på nordiskt språk av osteologi- även historiker inser numera, att i den breda ens teori och praktik hittills märkligt nog sak­ gränszonen mellan förhistoria och historia så nats. En sådan föreligger nu i Ebba Durings finns ny kunskap huvudsakligen att hämta i Osteologi — Benens vittnesbörd, som ingår i se­ arkeologiens och numismatikens mäktiga ma­ rien Arkeographica. Denna vänder sig, som det terial, knappast i de få och torftiga skriftliga heter i presentationen, till »alla arkeologi- källorna. intresserade - såväl yrkesverksamma som Viktigast av arkeologiens grannvetenskaper amatörer». Det är en utomordentligt lovvärd, är enligt min mening de biologiska: paleobota- och dessutom realistisk målsättning. Ä ena si­ nik, paleozoologi och historisk osteologi. Om dan är nämligen få ämnen så komplicerade att den forntida människans egenskaper vad gäl­ de inte, även för fackmän, kan uttryckas på ett ler intellekt, känsla och vilja behöver vi inte enkelt språk, och å andra sidan är det att forska: de var säkerligen identiska med nutids­ underskatta allmänheten om man tror att den människans, åtminstone vad gäller vårt sent inte kan acceptera facktermer som vederbör­ befolkade land. Men livsbetingelserna har ligen förklaras. Det är en av de stora för­ växlat, och dem ger de biologiska vetenska­ tjänsterna med Ebba Durings bok att språket perna besked om. Dessutom speglas atmosfär, alltigenom är både lättläst och informativt. vatten, jordmån och berggrund av växter och Boken har tre huvuddelar. Först en presen­ djur. tation av vetenskapen osteologi. Sedan en del Botaniken är grunden, så sant som djur med titeln »Vad kan en analys av mänskligt lever av växtföda, men just därför står zoolo­ skelettmaterial från forna dagar berätta för gien litet närmare arkeologien. Allra närmast nutidens människor?», därefter en motsvaran­ oss, och i den meningen viktigast av arkeologi­ de del om djurbensmaterial och slutligen någ­ ens grannvetenskaper, är emellertid den hi­ ra allmänna reflexioner samt upplysningar om storiska osteologien, med sina båda grenar, universitetsundervisningen i ämnet historisk animaleisteologi och bumanosteologi. Det sägs osteologi. Denna strukturering av texten har ofta, och med rätta, att arkeologien huvudsak­ olyckligtvis kommit bort både i innehållsför­ ligen är en samhällsvetenskap, som i motsats teckningen och i rubrikernas typografi, och lill historien ingenting kan berätta om enskil­ ele-t iir tyvärr inte den enda tekniska brist som da människoöden. Men en noggrann gravun­ förlaget måste hållas ansvarigt fcir. dersökning, i förening med osteologisk analys Ebba Durings framställning är logisk och av skelettdelarna, kan ofta ge rikare upplys­ utpräglat källkritisk, vilket visar sig redan i ningar om en enskild människa än vad en torf­ den inledande redogörelsen för under vilka tig skriftlig källa kan prestera. omständigheter benmaterial överhuvudtaget Ännu en likhet mellan arkeologi och osteo­ kan bevaras till vår tid. Med all rätt väjer hon logi, som alltför sällan framhålles, rör ett cen­ inle för termen tafonorni, läran om de nedbryt­ tralt moment i metodiken - nämligen form- ningsprocesser som drabbar i jorden nedgrävt studiet. Utan effektiva metoder att noggrant material. Ordet, som i Sverige introducerats

Fornvännen 89 (1994) 66 Recensioner av Johannes Lepiksaar, förtjänar att användas snittet om ben och horn som material för också inom arkeologien. Mycket inom detta redskap, smycken och vapen blivit alltför kort, område är okänt för de flesta arkeologer. Att och att de valda exemplen är ganska slump­ brända ben bevaras bättre än obrända vet alla, mässiga. Just den osteologiska aspekten på men hur många erinrar sig Nils-Gustaf dessa artefakter är mycket intressant, och Gejvalls avgörande insats för bestämningen av kunde ha förtjänat mycket större utrymme. bränt och starkt fragmenterat material? Kanske rentav en egen bok? Ett annat drag i Ebba Durings framställning Tre tidigare volymer i serien Arkeographica är den nästan encyklopediska mångsidighe­ har recenserats i Fornvännen av Christer Wes­ ten, som till synes inte lämnar någon aspekt på terdahl (1992, s. 55). Han klagar över böcker­ materialet obeaktad, och framför allt inte nå­ nas tekniska kvalitet, och när det gäller den nu got fenomen eller begrepp oförklarat. Den i aktuella volymen måste man dessvärre konsta­ förhållande lill bokens ringa volym högst bety­ tera att ingen förbättring skett. Texttrycket är dande informationsmängden blir möjlig ge­ acceptabelt (och korrekturläsningen i detta nom det klara och konkreta språket, som und­ fall utan brister), men de berömvärt talrika viker alla tomma fyllnadsord. Någon enda illustrationerna är i inånga fall tekniskt svaga, gång kan uttryckssättet bli alltför förkortat, särskilt fotografierna. En del teckningar har som när det talas om »histologiska dvs. mikro­ ett naivt drag som dåligt stämmer med textens skopiska undersökningar av benvävnaden» (s. fullvuxet underhållande saklighet. Men för­ 53). Läsarens språkförståelse hade nog tjänat klaringen till bokens tekniska brister är up­ pä upplysningen att »histologi» betyder just penbarligen att det lilla förlaget inte haft ett »vävnadslära». storl förlags möjligheter. Därför bör man Bokens humanosteologiska del innehåller mindre klaga (iver bristerna och mera beröm­ mycket som är nytt även för en arkeolog, t. ex. ma Arkeo-förlaget för dess goda initiativ, och det fascinerande avsnittet om åldersbestäm- önska det sådan framgång att nästa volym kan ning genom tandmaterial. Av den osteologiska få en bättre utstyrsel. undersökningen förväntar sig arkeologen kan­ ske i första hand resultat av demografisk ka­ Sedan ovanstående recension skrevs har en raktär. Men skador genom sjukdom, yttre våld andra upplaga av boken, med tryckår 1993, och operativa ingrepp kan genom osteologens redan hunnit utkomma. Den har flera tryck­ tolkning ge antydningar också om individuella tekniska förbättringar. Struktureringen i en människoöden. I arkeologiska texter har såda­ presentation av den osteologiska vetenskapen, na osteologiska resultat alltför ofta behandlats i humanosteologi, animalosteeilogi och en som kuriositeter, som inte medger några säk­ skildring av dagens osteologi markeras nu av ra, generella slutsatser. Ebba Durings sam­ lydliga rubriker. Typografin är helt ny, och manställning av möjligheterna till sådana re­ förbättrad. sultat borde kunna övertyga om motsatsen. Författaren har begagnat tillfallet att kom­ Till framställningens trovärdighet bidrar myc­ plettera texten. »Ismannen», påträffad 1991, ket att svagheter i metoderna och osäkerhet i har kommit med. Den nya amerikanska meto­ resultaten flerstädes framhålls (t. ex. s. 50, 64, den att bedöma levnadsåldern genom rev- 91). En sådan öppenhet är ägnad att skapa bensundersökningar omnämns; så också Fau- kritiskt medvetande och vetenskajilig kultur nahisteniska laboratoriet i Lund. Den redan i hos allmänheten, och just detta är naturligtvis forsla upplagan rikliga litteraturförteckning­ peipulärvetenskapens främsta mäl. en har kompletterats med några nya arbeten. Den animalosteologiska delen är lika idérik Mats P. Malmer och mångsidig som den humanosteologiska. Meilna vändplan 6 Avsnitten om miljö och ekonomi, om slakt oeh S-l 81 61 Lidingö styckning och om gnagspår och bitmärken torde vara särskilt intressanta för både arkeo­ loger och allmänhet. Man kan beklaga att av­

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 67

T. P. 0'Connor, Bones from Anglo-Scandinavi­ materialet, inte minst i den stora förekomsten an Levels at 16—22 Coppergate. The Archaeol­ av grodben i siktade prover. ogy of York: The Animal Bones, 15/3, sid. Materialet är således avgränsat i tid och 137-207. York Archaeological Trust and rum, men detta till trots består det av ca Council for British Archaeology, 1989. ISBN 75 000 handplockade fragment och tusentals 0-906780-83-7. ben från sikt proverna, vilket ger en liten upp­ fattning om det hopplösa i den osteologiska Jag har i tidigare recensioner i denna tidskrift uppgiften. Författaren tar också flera gånger tagit upp frågan om vilka förhållningssätt en upp möjliga unalsmetoder för att reducera osteolog kan ha infor sin ämne och sitt forsk­ materialet på något mer eller mindre objektivt ningsmaterial. Jag har då konstaterat att det sätt. Det faktum att materialet avsiktligt har finns två möjligheter: antingen uppfattar man avgränsats i tid och rum gör att det först• osteologin som en egen vetenskap, med egna nämnda av ovanstående förhållningssätt blir mål och metoder, och behandlar materialet något överflödigt, eftersom det inte finns så utefter denna utgångspunkt, eller så upp­ mycket att säga om detta material ur specifikt fattar man ämnet som en hjälpvetenskap fiir osteologisk synvinkel. De frågor som författa­ arkeologin och arbetar utefter denna premiss ren koncentrerar sig på är därför sådana som med att besvara arkeologiska frågeställningar är av intresse för arkeologer: vilka djur var med hjälp av benmaterial. Båda dessa inrikt­ närvarande, vilken fördelning hade de (älder, ningar har sin giltighet och vilken som bör kein, osv.), vilken användning kan de länkas ha väljas beror, förutom på den personliga in­ haft. riktningen, främst på materialets beskaffen­ Som helhet kan väl konstateras att det inte het. föreligger några större överraskningar, och 1 dessa tidigare recensioner har jag anmält några sådana var väl heller inte att vänta. Här arbeten som varken är det ena eller det andra, har vi kor och grisar, får och getter, fågel och utan försöker ge »objektiva», främst kvantita­ fisk, samt de ovan nämnda grodorna. I samtli­ tiva, beskrivningar av specificerade material. ga fall de i princip väntade arterna. Intressant Exempel är katter från Haithabu och katter är förekomsten av sillgrissla och tordmule, och hundar från Schleswig (anmälan i vilka inte finns (fanns) i Yorks omedelbara Fornvännen 1989, sid. 267—269). Dessa mate­ närhet, samt avsaknaden av måsfåglar, vilket rial har till synes varit omöjliga uppgifter, kan­ 0'Connor tolkar som ett tecken på att denna ske på grund av de enskilda forskarnas snäva grupp fåglar ännu inte utvecklat de beteende- perspektiv, kanske på grund av att de faktiskt anpassningar som gjort att de idag i inånga fall inte hade så mycket att säga oss och det därför lever i nära anslutning till mänsklig bebyggel­ inte var motiverat med egna monografier för se. Tolkningen av materialet är i alla avseen­ vart och ett av dem. den försiktig, vilket är en nödvändighet, efter­ Vad har detta nu med föreliggande arbete som detta material inte kan stå på egna ben, att giira? Framför allt det att vi i 0'Connors utan bara i ett större sammanhang, i jämförel­ arbete som är ett i den stora serien om utgräv­ se med andra fyndmaterial av samma ålder ningarna i York, bar att giira med ett likaledes från andra platser eller från samma plats av snävt avgränsat arbete, men där avgränsning­ olika åldrar. Denna kontext saknas till stora en är en helt annan än i de ovan nämnda delar, liksom stiirre delen av den arkeologiska arbetena. I detta fall är avgränsningen istället kontexten. En frågeställning är till exempel helt arkeologiskt betingad, bäde i tid och rum. huruvida den uttolkade dieten hos människor­ Här rör det sig, som titeln antyder, om anglo- na på Coppergate 16-22 tyder på en hög eller skandinaviska avlagringar (mitten av 800-talet låg social status. Men senn 0'Connor noterar till slutet av 1000-talet) från ett ca 1000 ta* väcker en sådan tolkning nya frågor, till exem­ ston utgrävt område längs gatan Coppergate, pel huruvida del anglo-skandinaviska York alls som ligger i närheten av floden Foss. Det sist­ var socialt stratifierat. nämnda förhållandet avspeglas till en del i Vi kan därför konstatera att denna volym,

Förmännen 89 (1994) 68 Recensioner som en del i en helhet och i kombination med kreatur länge i produktionen medan fär/get andra studier av likvärdiga material, mycket och svin vanligen slaktades unga. väl kan tjäna som en användbar referens för Författaren har låtit fotografera av ben som jämförelser med motsvarande material i Sve­ visar sjukliga förändringar. Ben av nötkreatur rige eller övriga Skandinavien. visar ofta belastningsskador medan däremot Lars Werdelin ben av får/get och svin har mer spår efter Naturhistoriska Riksmuseet sårinfektioner. Ett kapitel har ägnats ät bear­ Box 50007, S-104 05 Stockholm betade ben som påträffades vid ett kam- makeri. I boken presenteras resultaten med en mängd olika typer av grafiska figurer. Det kan bli lite tungt alt tolka materialen, men figurer­ Heidemarie Huster, Untersuchungen an Skelett­ na är snygga! Sist i boken finns den metriska resten von Rindem, Schafen und Schweinen aus dokumentationen publicerad i sammanlagt 54 dem mittelalterlichen Schleswig. Ausgrabung tabeller. Schild 1971-1975. Ausgrabungen in Schles­ Resultaten från Schild diskuteras från ett wig, Berichte und Studien 8. Archäologisches kulturhistoriskt perspektiv. Materialet jämförs Landesmuseum der Christian-Albredits- också med resultaten från den kända närlig­ Universität Schleswig, Schloss Gottorf. (Utgi­ gande platsen Hedeby och den medeltida sta­ vare Vogel, Volker.) 1990. 167 sid. den Lubeck. Sabine Sten Med detta arbete avslutas den största osteolo­ Statens Historiska Museum giska delundersökningen av djurben från om­ rådet Schild, i det medeltida Schleswig. Tidi­ gare har ben av hund, katt och fisk, från sam­ ma område, publicerats. Heidemarie Huster Hellas og Norge. Kontakt, komparasjon, kontrast. har gjort en mycket grundlig dokumentation En anikkdsamling redigert av 0ivind Ander­ av ben från husdjuren, nötkreatur, får, get sen og Tomas Hägg. (Skrifter utgitt av det och svin. norske institutt i Athen. Bind 2.) Bergen Med hjälp av djurbenen visar Huster bl. a. 1990. 280 s. ISBN 82-991411-3-3, ISSN stadsinvänarnas beroende av livsmedel (kött) 0802-2531. Pris NKK 150:-. från omlandet, hur husdjuren i den medellida staden utnyttjats i produktionen, hur slakt Det nystartade Norske institutt i Athen har i och köttkonsumtiein såg ut och hur agrarkri­ sin likaledes nystartade skriftserie redan ut­ sen, under senmedeltid, har påverkat djurens kommit med Bind 2. Det bär titeln Hellas og storlek. Norge, Kontakt, Komparasjon, Kontrast och har För varje djurart behandlar Huster följan­ redigerats av 0ivind Andersen, institutels de rubriker: artens ursprung och domestice- chef, samt Tomas Hägg, professor i grekiska i ring, djurens storlek, könsbedömning, ålders­ Bergen. Innehållet fördelar sig på Saga, epos bedömning, benens beväring och fragmente- og dikt; Norge og Bysants; Nasjonsbygging Og ringsgrad samt sjukliga förändringar (patolo­ politik. Texterna spänner således över stora gi) som visar sig på skelettet. fäll där man som läsare svingar sig från den För att utvärdera det stora materialet har höga Nord med »Den norrone episke tradi­ alla fragment registrerats i ett spedalgjort da­ sjon» (Else Mundal), stannar upp i Bergen taprogram. Sammanlagt har ca 100 000 ben med »En bysantiner besöker Bergen» (Tomas undersökts, totalt ca 4 ton. Minsta antalet på­ Hägg) och far vidare ner till Bysans med Bente träffade individer av husdjur är ungefär Magnus' »Veien til og fra Miklagård. Kontak­ 4 500, där nötkreatur dominerar med 37%, ten mellom Norge og det ostromerske riket följt av får/get 34% och svin 29%. Åldersför­ for vikingtidcn». Till slut hamnar vi i tiden delningen visar att stadsinvånarna boll nöt­ efter befrielsen på 1830-talet och fram lill

Fornvännen 89 <1994) Recensioner 69 våra dagar där Vibeke Knudsen ger sin syn på det Grikkland, Grekland, Graekenland och »Politisk kultur i Hellas». Artikelsamlingens Kreykka som gäller; för övriga Europa är det syfte att göra en jämförelse mellan Grekland som bekant Griechenland, Greece, Gréce, och Norge blir mycket tydlig i Brit Berggrens Greda osv. »Heltinner i Hellas og Norge». Den starka, Som final står två uppsatser om modern norska nationalkänslan bäddar för god förstå­ grekisk politik. Här möter oss en annan poli­ else för grekernas frihetskamp. Kanske är det tisk tradition och förtecknen har för oss främ­ symptomatiskt att det just är i Norge följande mande karaktär. Nordbor brukar söka förkla­ arbele ser dagen: I aili mou palrida, dvs. »Mitt ra allt detta annorlunda (läs: obegripliga) med andra fosterland» (Athen 1990), författad av att det beror på arvet från Bysans eller Balkan en grekinna gift i Norge, Annouso Ree, eller kanske rentav Levanten. nämnd av 0ivind Andersen i inledningen. Bland de många intresseväckande bidragen Det förtjänar framhållas att volymen Hellas vill jag nämna Bente Magnus' artikel »Veien til og Norge dediceras till Johannes Triantaphyl- og fra Miklagård. Kontakten mellom Norge lopoulos som skänkt hela sitt privata forsk­ og det ost romerske riket for vikingtiden». En ningsbibliotek om 40 000 band till Det norske teckning av Piraeus-lejonet anger så att säga institutt i Athen. artikelns ledmotiv. Därefter inleds den med Den inledande artikeln, »Hellas og Norge - Alsradsstenens text: »Engle reiste denne stein Likt og ulikt» är författad av 0ivind Andersen etter Torvald sonnen sin som fant döden i som på få sidor elegant ger sin syn på voly­ Vitaholm mellom Vitaholm og Gärdar» och mens rika innehåll. Den första delen ägnas förf. påminner om att detta är den enda nors­ »Diktkonsten, epos eller saga». Här framhåller ka runsten som berättar att också norrmän förf. att en huvudlinje i moderna norröna sökte sig österut under vikingatiden. Bestån­ studier från Sophus Bagge på 1870-talet till det av runstenar är som bekant betydligt stör­ Lars Lönnroth på 1970-talet har varit re i Sverige; därtill nämner förf. de två små sammankopplingen mellan det norröna och runinskrifterna på balustraden i Hagia So­ den europeiska traditionen. »Det er ikke phia, »Halvdan» och »Are». Är det spår av Ienger en avgrunn mellom del hjemlige og det väringar som stått vakt och haft långtråkigt kristne og kontinentale Europa.» Vad beträf­ under gudstjänsten, frågar hon. På färderna far artiklarna i den andra delen av boken så österut följer vi således arkeologiska fynd och behandlar även de kontakterna söderut. Nu runstenar. Det samlade materialet från Skan­ gäller det Östrom och Bysans där det äldre dinavien och Östeuropa lämnar en fantasirik Konstantinopel, det nyare Istanbul och det och spännande bild av Nordens folk frän slu­ nordiska Miklagård bildar centrum. Här mö­ tet av 700-talet till 1100-talet. Det äi ju i dessa ter oss Harald Hårdråde i tjänst hos kejsaren i århundraden de nordiska samhällena träder början av 1000-talet, senare dyker Sigurd Jor- ut ur forntiden odi blir en del av Europas salafar upp, provinskungen som ville visa hur medeltid. Denna period är så rik och bildska- förmögen han var, fiir att nu citera författa• pande atl man lätt glömmer det faktum att ren. Den sista delen av boken behandlar natio­ även vikingarna hade en förhistoria (Magnus). nalstaten på 1800-talet och kallas »Nasjons- Här kommer förf. in på kontakterna mellan bygging og Politik». Man menar sig se på för­ Norden och Osteuropa, Konstantinopel och hållanden efter befrielsen på 1830-talet som Svarta Havsområdet dit inan flera hundra år liknar varandra i Grekland och Norge, mest före vikingatiden tog sig fram längs de ryska påfallande är språksilnationen. Som exempel flodsystemen och idkade handel. Det handlar på ett språkligt fenomen där de bägge länder­ alltså om de århundraden då romarna var her­ na förenas nämner Oivind Andersen det nors­ rar över stora delar av de land- och havsområ­ ka namnet på grekernas land: Hellas. Sanno­ den i söder och sydost där vikingarna senare likt är norrmännen de enda som använder opererade (Magnus). Förf. kommer därefter denna grekernas egen namnform '(H)ellas', in på de ekonomiska förhållandena då den på dimotiki (folkspråket) 'Ellada'. I Norden är romerske kejsaren tvingades betala ut ansenli-

Fomvärmen 89 (1994) 70 Recensioner ga summor i guldmynt till germanska angripa­ tillsammans med andra praktfulla föremål i re vilka hotade rikets gränser. Enligt vad jag graven bär det vittnesbörd om vinfamnande vet fördes under åtminstone en period hela kontakter mellan meddhavsonirådet, Svarta den romerska statskassan i fält. I avsnittet Gull Havskusten och Norden. og glass tar förf. upp förändringen i det gamla I ljuset av den framväxande forskningen kontaktnätet vilket inträffar sedan barbaran- kring senantiken i Europa och USA ser jag stormningen mot Rom ökat. Efter delningen Bente Magnus' artikel som etl särskilt viktigt 395 är det Öström som överlever. De gamla bidrag i denna volym. Hon tar fram material fanägarna mot nordväst från Konstantinopel och forskningsresultat som vidgar vårt per­ längs Donau och norrut till Östersjön via flo­ spektiv österut mot Svarta Havet och angrän­ derna Oder och Weichsel ändras. Öarna sande domäner, och hon inleder sin litteratur­ Bornholm, Öland och Gotland håller sina översikt med Peter Browns redan klassiska gamla positioner som förmedlare av romerska översikt över senantiken; The world of Late lyxvaror, speciellt guld (Magnus). Förf. på­ Antiquity. pekar dessa öars speciella betydelse för ut­ Bokens artiklar i övrigt är såvitt jag kan vecklingen av kontakterna med sydösteuropa bedöma, hållna i bästa populänetenskapliga redan före vikingatiden. Vidare talas om tradition. Bildmaterialet är välfunnet och in­ gåvor mellan hövdingar, kanske i samband struktivt, lineranirhänvisningama utförliga. med giftennål. Andra former av varubyte Hellas og Norge är ett utmärkt intressant och skedde som t. ex. gåvor till vänligt sinnade lärorikt arbete. germanska hövdingar i romersk tjänst, men Gunilla Akerström-Hougen även som krigsbyte, lösenpengar och tributer Konstvetenskapliga institutionen av andra slag. Dicksonsgatan 2 Artikelns originellaste bild är Egil Bakkas S-412 56 Göteborg teckning av ansikt spärlan från Veiberg, Sunn­ möre. Pärlan härstammar från en kvinnograv daterad till 400-talet e.Kr., fcir övrigt med smycken i silver och brons. Veiberg-pärlan Anne Ross och Don Robins, Druidens död. En hör ihop med andra ansiktspärlor, ca 20 st., arkeologisk thriller. Översättning Hans Dahl­ som dateras lill slutet av 300-talet och 400- berg. Bonnier Fakta Bokförlag AB. Uddevalla talet (Magnus). De är alla olika och har en 1991. 189 s. ISBN 91-34-51107-5. tydlig utbredning på Gotland, Öland och Bornholm samt i Polen och Ungern vilket När välbevarade människolik påträffats i framgår av kartan (ig. 5. Pärlans ansikte har mossar har detta alllid väckt stor uppmärk­ lockat till ikonografiska studier som resulterat samhet inte bara hos allmänheten utan i hög i olika teorier, bl. a. har kejsar Konstantin den grad även bland arkeologer. Det innebär ju stores moder Helena kommit på förslag som ytterst välkomna möjligheter an komma forn­ förebild, railigt min mening är det mer som tida individer nära i eich med an hud, hår och talar fiir Ann Stouts teori att det är kejsar inre organ ofta är bevarade. Särskilt i Dan­ Konstantin den store som avbildas. Den stora mark har man funnit inånga mosslik, flertalet frågan kvarstår deick hur denna cist romerska från förromersk järnålder. produkt funnit vägen lill en kvinna på Sunn­ Är 1984 påträffades ett stympat mosslik vid möre. Lindow utanför Manchester i England. Om Minst lika remarkabelt är fyndet av en dryc- detta utkom 1986 en bok med titeln Lindow kesbägare i Bo i Vcsterålen, av allt att döma Man: the Body in the Bog, där flera författare på tillverkad vid Svarta Havskusten. Till dessa ett sakligt sätt redovisar sina undersökningar märkliga fynd skall läggas ett Theodosiusmynt och synpunkter. I en efterskrift ingår en kort (403-450) påträffat bland många andra skat­ rapport av bl. a. Don Robins. Den sistnämnde ter i en stor gravhög i Evebo vid Nordfjord. har tillsammans med Anne Ross senare skrivit Detta mynt är del enda i sitt slag i Norge, men en populäi-velenskaplig bok om undersök-

Fomvännen 89 (1994) Recensioner 71

ningen av Lindowmannen och de föreställ- bl. a. Wales upplyser enn människooffer vid ningar den successivt uppbyggda kunskapen Beltain. Så sent som på 1700- och 1800-talen kan leda till. omnämnes att kakor rostades och att därvid Anne Ross har tills nyligen arbetat som ar­ en av bitarna nedsmetades med kol. Den som keolog i Southampton och därvid särskilt äg­ fick just den biten offrades symboliskt. nat sig åt keltisk tid. Don Robins är kemist oc b Bland måltidsresterna fanns pollen av mis­ har samarbetat med arkeologer främst genom tel. Fiir kelterna var misteln en helgad växt. analyser av födoämnesrester. Man vill därför ge detta inslag en rituell inne­ Ett par år efter niosslikets påträffande skrev börd. För en kritisk läsare kan en så obetydlig författarna en artikel, där de lanserade idén del av måltiden snarast ses som slumpartad, att den döde skulle ha varit en druid. Den och man vill i varje fall undvika kategoriska berättelse man byggde upp kom efterhand att uttalanden. utvecklas till en histoiisk-arkeologisk thriller. Den döde hade välskötta naglar, vilket talar En undersökning av maginnehållet hos den för att det rör sig om en person i samhällets döde visade att det bl. a. rörde sig om liiimal- övre skikt, enligt författarna cn aristokrat. da sädeskorn, som var brända eller svedda, Han var troligen ingen krigare, eftersom en och att det sannolikt varit ett bröd. Man sågju sådan inte skulle ha godtagit en rituell död av- också att mannen hade dödats på ett brutalt delta slag, och han hade inte heller några sätt. Enligt Ross bör detta ha skett i samband synliga ärr i huden. med en årstidsfest, Beltain, som firades på För kelterna hade tretalet stor betydelse. våren bland kelterna. Med electronic spin reso- Lindowmannen har fått en trefaldig död ge­ noncf-tekniken (ESR) hade man kommit fram nom a) de kraftiga yxhuggen, b) garrottering­ till all mannen ätil ett omsorgsfullt bränt styc­ en och c) dränkningen. Härigenom offrades ke osyrat kornbröd. Man drog då den slutsats­ han ät tre olika gudar. En sådan död gavs en att mannen varit en kelt, som levat i över­ endast åt en mycket speciell person. Om han gången till romersk tid. inte var krigare kunde han ha varit bard eller Endast övre kroppshalvan jämte ett ben var mest troligt: en druid. Om detta är en riklig bevarade. Skallskadeir talar för att mannen slutsats står man inför del första fysiska spåret har utsatts för kraftiga yxhugg. Det har varit av denna mystiska kult. Till druidernas värld en välbyggd muskulös individ, 25—30 år gam­ fanns det två länkar, nämligen Beltainfesten mal. Om halsen hade han en snodd av djurse- och spåren av mistel. na, som har fungerat som en garrott med Kring ena armen fauns ett band av räv­ vilken inan dödat den då medvetslöse man­ skinn. Detta kan enligt författarna tyda på att nen. Men han hade också fått elt djupt bugg i han var av kunglig rang. Kanske kan, säger halspulsådern, gjort för att tömma kroppen man, detta lilla spår hjälpa oss att få fram hans på blod medan garrotteringen pågick. Etter namn, eftersom det under keltisk tid inte gavs döden dränktes han i en vattensamling, vilket namn utan vidare. Det galliska namnet för räv också skall ses som en rituell handling. var Lovemios. Den sista måltiden var alltså sannolikt ett Berättelsen går vidare. Nu kunde man påstå bröd som gräddats i ca 200° under kon tid. all Lindowmannen var infödd kelt och dessut­ Det fanns eickså några förkolnade sädeskorn, om aristokrat, och man tror att han tillhörde som har utsatts för en temperatur på ca 400°. den bildade eliten och att han kunde ba varit Detta tolkas så att man med avsikt svett en bit druidpräst. Författarna undersöker om det i av brödet. Anledningen skulle kunna vara att området kring Lindow finns några kvarlevan­ den person, som åt brödet, hade valts att dö, de folkliga seder, som skulle kunna sällas i Kelterna indelade året i fyra perioder efter samband med en tradition. Det enda man lie k jordbrukets tidscykel, och dessa markerades fram var en sägen om en »kung i underjorden» med fester. Den mest omtalade var Beltain, nära Lindow. Senare i beiken framhåller man som firades den 1 maj, vilket var en tidpunkt att denna troligen kan knytas till Lindow­ riskabel fiir lantbruket. Muntlig tradition i mannen.

Fornvännen 89(1994) 72 Recensioner

I den fortsatta framställningen omtalas Lin­ Irland på sin resa kunde en plats vara naturlig dowmannen som Lovernios, vilket ju innebär för en nedläggning, nämligen »de små stenar­ att man anser sin djärva tolkning säkerställd nas sjö» Llyn Cerrig Bach på Anglesey. Där och inte enbart en hypotes eller en idé. Man­ fann man 1942 förutom delar av en vagn med nens död var, menar man, alltför utstuderad flätad korg ett stort antal föremål av keltisk för att det skulle kunna röra sig om ett rutin- prägel såsom svärd, dolkar, sköldar samt myc­ offer. Pä något sätt har platsen varit betydel­ ket ben. Detta måste ha varit en helgad plats, sefull, och bakgrunden mäste vara en kata­ där handelsmän passerade och då förrättade strof i landet. Nu börjar man se sambandet sina offer. med den romerska erövringen. Romarna var Romarna hade erövrat stora delar av Bri­ fientligt inställda till druiderna och drev kam­ tannien. När Lovernios kom till de små ste­ panjer emot dem. narnas sjö kunde man inte genomföra det År 60 e. Kr. hade de romerska trupperna stora offret just där på grund av att platsens kommit nära Lindow, och samma är inträffa­ hdgd var skändad. Det enda man kunde göra de tre händelser av särskild betydelse nämli­ var att offra hans symboler för kunglighet, gen a) att druider angreps och dödades och och därför ligger kanske hans tunga guldhals- heliga lundar förstördes, b) att den besegrade ring där. Sedan begav man sig i riktning mot drottning Boudica flydde och begick själv­ Lindow, som var en undanskymd, för romar­ mord samt c) att bönderna genom sin oro na obekant plats. Så slutar berättelsen om avstod från vårsådden. När allt detta hände Lindowmannens öde. var kelterna beredda att begå det heligaste Ett kvinnohuvud påträffades 1983 i mos­ offret. För detta valde man Lindowmossen sen. Det har Cl4-daterats till 2:a årh. e. Kr. År eftersom det var den enda lämpliga plats som 1987 fann man ännu en naken kropp, dock återstod och som romarna inte kontrollerade. utan huvud och året därpå framkom kropps­ Att själva ceremonin ägt rum i Lindowmos­ delar, som ev. kan höra till Lindowmannen. sen anser man däremot osannolikt. Det bör i Mossen har därför troligen använts för offer stället har varit vid Mobberley eller Alderley vid flera tillfällen. I ett särskilt tilläggskapitel Edge i en helig lund. Troligen har det tilltänk­ behandlas druiderna, deras ämbete och makt ta offret kommit från Irland och därigenom samt heliga lundar och öar, och i ett annat oskatt kunnat ta sig i land i riktning mot Lin­ avsnitt berättas om kelter och germaner. dow. Han visste att ban skulle dö och tog Som bokens undertitel anger är detta verk­ därför frivilligt den svärtade brödbiten. Bio­ ligen en arkeologisk thriller eller kanske sna­ del har sannolikt samlats i en kittel. Därefter rare en äventyrsberättelse. Den är sammansatt fördes han i vagn till vattengölen i Lindow. av många data, och läsaren föres steg fiir steg Delta bör ha skett år 60 e. Kr. fram till ett svar på frågan vem Lindow­ Skildringen går sedan (iver till att beröra en mannen var och varför han moll sitt grymma viktig handdsled med fina guldföremål och öde. Mycket är trovärdigt såsom slutsatser om andra högtstående produkter, eftertraktade mannens utseende, till dels också dödssättet även av romarna. För kelterna var guldutvin­ och väl också den ungefärliga tidpunkten fiir ningen viktig, och druiderna betraktade me­ händelsen. Att det skulle ha skett jusl kring tallen som helig och utnyttjade den för sina den 1 maj år 60 synes däremot inte säkerställt. offer. Handeln med guld var en religiös verk­ När man lagt fram en rad fakta var det samhet, anser författarna. Syftet var att fram­ naturligt att sätta in det nya fyndet i ett stiirre ställa konstföremål och offra dessa åt gudarna sammanhang. Författarna är två specialister, enligt druidernas ritual. Guldhalsringarna dis­ av vilka man förväntar sig ett visst mått av kuteras och man finner att många ringar källkritik. Anne Ross har goda insikter i keltisk liknar rännsnaror! Sedan är steget inte långt arkeologi och utnyttjar des.sa fiir att finna en till frågan var Lovernios' egen guldring kan ha förklaring till Lindowinannens bakgrund och tagit vägen, för en sådan måste han ju ha hall. död. Don Robins kan utlala sig sakkunnig! om Man har svar på frågan. Om han kom frän maginnehållet. Redan när det gäller del sisi-

Fomvännen 89 (1994) Recensioner 73 nämnda synes man ha beträtt en farlig väg die Ordensmitglieder ihre Wappen in der Art genom att så förbehållslöst vilja koppla de bemalter Holzschilde auftiängen liefien. eibetydliga fynden av brända korn till en cere­ Jene 1 140 Wappenschilde von Sonnenburg moni där svärtat bröd varit tecken på att man (heute Slönsk) hatte man während der sowjeti- utsetts som offer. schen Invasion 1945 versteckt und erst Mitte Många av de övriga leden i förklaringsmo­ der achtziger Jahre in einem Kellergewölbe in dellen är också behäftade med svagheter som Warschau wiedergefunden. Die Sammlung namngivningen och skildringen av resan från wurde später nach Schweden gebracht und Irland till Lindow och vad som hänt på vägen. aufgeteilt sowohl im Rittergut Riddersberg Men samtidigt måste man medge att läs­ unweit von Jönköping als auch im Staatlichen ningen varit fascinerande och att man fått Historischen Museum in Stockholm als Aus­ vissa inblickar i vad som kan ha varit känne­ stellung gezeigt. Die Schilde sind leider im tecknande för druiderna och också om kon­ Privatbesitz und das weitere Schicksal der frontationen med romarna och de följder det­ Schilde als geschlossene Sammlung ist noch in ta fick. Om författarna lyckats avslöja Lindow- diesem Moment ungewifi. mannens identitet har de utfört en vetenskap­ Der Pressesprecher des schwedischen Jo­ lig bragd. Men även om de inte har rätt är det hanniterordens, General Fredrik Löwen­ ändå en nyttig tankelek att pröva ett material hielm, gibt dem Leser eine ausfiihrliche Schil­ med en viss mängd data och en ännu större derung der Bedeutung der Johanniter- und mängd fantasi. Malteserorden, deren betont christlichhuma- Märta Strömberg nitäre Organisation sich vor allem in umfas- Arkeologiska institutionen senden HilfsmaBnahmen auswirkt. Die Or­ Krafts torg 1, S-223 50 Lund densritter kämpften fiir ihre Ideale und entwickelten gleichzeitig und fur damalige Verhällnisse ein vorbildliches Krankenwesen, das höchsten hygienischen Forderungen ge- wachsen war. Ordens verkörpert. Jeder Kreuzarm hat daruberhinaus noch zwei Riddarvapnen från Sonnenlmrg. Ett återfunnet Spitzen, so daB sich daraus zusammengenom- krigsbyte. Utställningskatalog nr 118. Statens men auch Hinweise auf die acht Sedigsprech- historiska museum. Förord av Ulf Erik Hag­ ungen in der Bergpredigt von Jesus ableiten berg och bidrag av Fredrik Löwenhielm, Tom lassen. Die Zungen des Ordens waren in C. Bergroth, Ch. von Warnstedt och Jan Pe­ Grofipriorate, Priorate und Balleien aufge­ der Lamm. (Zusammenfassung.) Stockholm teilt. 1991. 99 s., XII färgpl. ISSN 1101-8224. Schon im Jahre 1170 gab es ein Johanni- terkloster in Eskilstuna; eine Unterabteilung Im Vorwort widmet Museumsdirektor Ulf ist auch in Stockholm im 14. Jahrhundert be­ Erik Hagberg sich der Enstehungsgeschichte legt. Im Heiligen Land wie auch auf Zypern des Johanniterordens. Er entstand etwa im und Rhodos kämpften die Johanniterritter oft Jahre 1070 in der Form einer einfachen Pil- einen ungleichen Kampf mit den Turken. gerherberge in Jerusalem, um sich zu einem Einer ihrer letzten Stutzpunkte im Mittel- Machtfaktor im östlichen Mittelmeerbereich meergebiet war Malta, wovon sich der Name mit Stiitzpunkten auf Zypern, Rhodos, Malta Malteserritter ableiten läfit. Dieser Stutzpunkt und später auch in Rom zu entwickdn. Wäh­ wurde vom Orden bis 1 798 gehalten und er- rend der Reformationszeit entstand ein pro- losch, als Napoleons Truppen die Inselgruppe testantischer Zweig in der Form des sog, Bal- einnahmen. Danach erhielt der Malteseror­ lei Brandenburg mit Verzweigungen in ei­ den seinen Hauptsitz in Rom. Im Zusammen­ nigen anderen Ländern. Die preufiischen Jo- hang mit der Reformation trät eine grofie An­ hanniter sollten ihren Hauptsitz auf SchloB zahl der Ritter, die dem Ballei Brandenburg Sonnenburg aufschlagen, in deren Rittersaal angehört hatte, zur evangdischen Lehre

Fornvännen 89 (1994) 74 Recensioner

iiber. Seitdem widmet sich der Orden immer men, Kleinoden und möglichen Schildhalter mehr karitativen Tätigkeiten. und Ordenskreuz, nach verschiedenen Prinzi- Tom C. Bergroth, Direktor am Land- pen montiert und präpariert wurden. Auf der schaftsmuseum von Åbo und hervorragender untersten Kante der Holzscheibe sieht man Kenner des Ordens, behandelt die Ballei Namen, Titel und die Bezeichnung des Ritter- Brandenburg eingehend. Während der Refor- schlages. mationszeit teilte sich der Orden in einen ka- Dr. phil. Christopher von Warnstedt, He- tolischen und einen protestantischen Zweig, raldiker und Genealoge, ist der Verfasser von in den Malteser bzw. Johanniterorden. König drei Kapiteln im Katalog und verantwortlich Friedrich Wilhelm III. löste den Orden 1810 fiir die Identifizierung der Personen, die mit auf, um ihn 1812 wieder zuzulassen, mit dem den Wappentafeln verkniipft sind. In einem König als Grofimeister des Königlichen Preu­ amusanten Abschnitt treten uns einige der fiischen Johanniterordens an der Spitze. 1853 mehr bekannten Vertreter von Ballei Bran­ wurde Berlin zum Hauptsitz des Ordens. denburg entgegen. Einer der hervorstech- Im ersten Weltkrieg wurden Feltlazarette endsten war Furst Johann Moritz ,,Brasili- und Lazarettztige ausgesriistet und die Zu- aner" von Nassau (1604-79), der als erster sammenarbeit mit dem Roten Kreuz einge- einen viel umschriebenen kolonialen Einsatz leitet. Der Kriegsschlufi 1918 stellte den Or­ in Brasilien als holländischer Admiral machte den vor eine ganz neue Situation, die sich in und danach viel fur Sonnenburg, wo er trotz der dem Orden gegenuber negativen Haltung seines Titels Herrenmeister nie niedergelas- der Staaten äufierte. Aber er konnte dennoch sen hatte, bedeuten sollte. seine Tätigkeit fortsetzen. Zwar konfiszierten Jan Peder Lamm beleuchtet in einem klei­ die Nazis den Palast des Ordens in Berlin, nen, interessanten Artikel einen Aspekt im doch wagte man zu Lebenszeiten des Reichs- Bezug auf S:t Johannes, nämlich den Kult präsidenten von Hindenburg nicht, den Or­ ausserhalb des Johanniterordens. Diese Heili- den anzugreifen. Seine Auflösung wurde bis genverehrung machte eine volkstiimlkhe und nach dem Kriegsschlufi hinausgeschoben. kirchliche Tradition mit stärker Ankniipfung Der deutsche Zweig des Ordens hatte in and das Heidentum und die Machte der Natur Schweden bei Ausbruch des ersten Welt- aus. Man ziindete Feuer am S:t Hans-Tag, krieges etwa 50 Mitglieder. Nach Ende des dem längsten Tag des Jahres (24. Juni) an; Zweiten Weltkrieges war Sonnenburg, der Johannes der Täufer war im Mittelalter ein Hauptsitz des Ordens, ein Teil Polens. Die geachteter Heiliger. In Städten und sogar in Teilung Deutschlands hatte zur Folge, dafi Ortschaften wurden Gilden gegriindet, die der Orden seine Tätigkeit auf die Bundesre- man nach diesen volkstiimlidien Heiligen be- publik und damit Bonn konzentrierte, wo der nannte. Orden nun seinen Hauptsitz hat. AbschlieBend gibt Fredrik Löwenhielm, Im einen Abschnitt berichtet Bergroth iiber Kommendator des Johanniterordens in das Schloss Sonnenburg und die Ordens- Schweden, eine Ubersicht iiber die gegenwär- kirche. Er beschreibt das leben auf dem tigen, weltumspannenden Tätigkeiten sowohl Schloss, die Rittergesetze, Ordenszeichen des Johanniter- als auch des Malteserordens. und -trachten (-uniformen). Wir erfahren, dafi es diese Orden in allén Den Ordenswappen ist ein besonderes Ka­ Weltteilen und in etwa 100 Ländern der Erde pitel gewidmet. Neben den bereits erwähnten gibt. 1 140 ganzen Schilden, besteht die Sammlung Dieser Katalog ist nicht nur fiir den ordens- aufierdem noch aus weiteren Hundenen von historisch und heraldisch Interessierten von Fragmenten. Die Bezeichnung ,,Schild" ist ei­ grofiem Wert, sondern auch fiir die kulturhis- gentlich irrefiihrend: es sind Holzscheiben in torisch interessierte Allgemeinheit informativ. der GröBe von 800X500 cm, deren Vorder- Die Wiedergabe der Wappen auf diesen Holz­ seiten zum Aufrnalen von den dazugehören- scheiben entspricht der Vortreffliche den vollständigen Wappen mit Schild, Hel­ Heroldskunst seiner Zeit. Es ist eine Freude,

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 75

diese Wappen, die etwas von der Stilepoche ningsstorlek, vinkelhakar för kärlets bredd von 1700 bis 1900 zeigen, im Detail zu sehen. etc. Även där skiljer man på teknikerna. Den fan Raneke här gången är det föremålens tillverkning, Box 46, S-234 21 Lomma drejning eller annan metod, som det gäller. Drejade föremål får helsvarta tvärsnitt, me­ dan handgjorda får skrafferade. För min del skulle jag hellre skraffera dem åt andra hållet, Nick Griffiths och Anne Jenner med Christine för de svarta tvärsnitten dominerar hela teck­ Wilson, Drawing of Archaeological finds. A ningen pä ett oskönt sätt. Man gör också här Handbook, Occasional pages No. 13 of the In­ strukturen pä insidan på teckningens vänstra stitute of technology, University College Lon­ hälft (vid tvärsnittet). Det kan vara bra ibland don. Revised edition 1991. 120 s. ISBN 1- men i de flesta fall kan del kännas lite onödigt. 87313200-X. Därefter visar man bur man tecknar mäng- färgade föremål med hjälp av färgkoden som Anne Jenner och Nick Griffiths har givit ut en jag nämnde förut. Kapitlet avslutas med en mycket bra och insruktiv bok om museiteck- redovisning av metoden för tecknande av ter­ ning. Den är lättläst och har illustrationer som ra sigillala-keramik. Man lar silkespapper, på ett åskådligt sätt visar hur man gör bra helst dgarett-dito, sätter fast det pä skärvan, teckningar av föremålen. Boken inleds med och gör en »gnuggis» med mjuk blyerts eller kort historik, där man bl. a. berättar om att de grafit, för alt fä fram figurerna så exakt som första föremålsteckningarna gjordes i en möjligt. handskrift av en munk på 1300-talets mitt. Man ger goda råd om hur man tecknar glas, Föremålen var juveler ägda av St. Albans Ab­ och just det stycket är mycket bra. Sedan bey. Man kan där också läsa att man på 1600- följer ett kapitel om teckning av flinta och talet började med riktiga förcmålsstudier, som andra stenföremål, vilket här är en vetenskap utökades i omfång på 1700-talet. för sig med terminologi och mycket komplice­ I nästa stycke tar man upp principerna, vil­ rade metoder, allt för att få teckningarna ex­ ka penntjocklekar man använder för olika akta. För mig känns det en smula överambi­ skalor, tjockare penna för teckningar som tiöst och tidskrävande, men det är samtidigt skall förminskas etc, samt på vilken sida profi­ bra att ha i bakhuvudet ifall någon forskare len skall vara osv. vill ha II in t föremål exakt gjorda. Avslutnings­ Nästa kapitel tar upp hur man bygger upp vis får man vägledning i bur man monterar ett tecknarkonteir med ritbend, olika pennor teckningarna. Dessutom finns på slutet en lit­ (tjocklekar etc). Man har gjort listor pä den teraturförteckning med litteraturen förteck­ utrustning som behövs och det är mycket bra. nad ämnesvis. Sedan tar man upp tekniker för de olika mate­ Cecilia Bonnevier rial som föremålen är tillverkade av (järn, guld Statens historiska museum m. m.). De flesta tekniker passar bra till resp. material, men till guld och andra glänsande material har man ännu inte hittat någon bra strukturering (fig. 16 sid. 35). Linjerna får Knyppling. Föreningen Svenska Spetsar. LTs dem att se ut som glasföremål vid första påse­ förlag, Stockholm 1992. ende. Den allra bästa tekniken, lavering, krä­ Boken Knyppling är sammanställd av lärare vid ver vatten vilket kan få papperet att buckla sig. Vadstenakursen samt spetskonsulent och Dessutom måste en sådan teckning tryckas hemslöjdschef från Föreningen Svenska Spet­ med raster. Man har också en färgkod för sar. Boken innehåller, förutom kapitlen föremål med olika färger. Knyppling i Sverige - kort historik av Lena Teckning av keramikföremål tas upp i ett Dahrén och Knyppling på kyrkliga textilier i separat kapitel. Först ger man tips om utrust­ Sverige av Margareta Ridderstedt, kapitlen ning, sådant som skala för mätning av myn­ Redskap och material. Lin lill knyppelgarn,

Fornvännen 89 (1994) 76 Recensioner

Knypplingen förbereds, påbörjas och avslu- ken är lätt att läsa och hitta i och är rik på tas, Att knyppla, Finknyppling, Grundregler bildmaterial, framförallt i svart-vitt men även i och detaljritningar, Att göra mönster. Från färg. Skisser till mönster och övningar är bra skiss till spets, Copyright-upphovsrätt, Mon- och noggrant utförda samt lätta att förstå, tering av knypplade spetsar, Tvättråd samt Föreningen Svenska Spetsar bildades 1962 materialuppgifter, adresser, litteratur, källor och är direkt knuten till Svenska Hemslöjds- och studieanvisningar. Boken börjar med för- föreningarnas Riksförbund. ord av Sofia Danielsson, ordförande i För- Amm Borggren eningen Svenska Spetsar, där hon bl. a. berät- Textilenheten. Riksantikvarieämbetet och tar om tidigare böcker och skrifter om knypp- Statens Hist()riska Museer ling samt om Föreningen Svenska Spetsar. Bo-

Fornvännen 89 (1994) Recensioner

Curt Beck och Stephen Shennan, Amber in kritisk diskussion. Det framhålles att man kan Prehistoric Britain, with a foreword by Colin räkna med ofullständighet i materialbilden Renfrew. Oxbow Monograph 8. 1991. 232 s. beroende på olika för bärnsten speciella ISBN 0-946897-30-1. egenskaper, bl. a. dess benägenhet att vittra samt dess brist på motståndskraft mot eld. Som titeln anger tar boken upp det brittiska Den sistnämnda egenskapen har säkert påver­ materialet av bärnsten från förhistorisk tid. kat fynden från brandgravar. Dessutom kan Det är en grundlig behandling av detta tema det finnas luckor i materialet beroende på men arbetet ger dessutom utblickar åt skilda ofullständig insamling. Detta är aktuellt för håll bl. a. över bärnstenens förekomst och be­ alla typer av fynd men kanske särskilt för tydelse i andra delar av Europa. Det är ett bärnsten som ofta förekommer som små pär­ tvärvetenskapligt arbete där naturvetenskapli­ lor, lätta att förbise. ga analyser kopplas samman med arkeologis­ Sammanlagt har 128 prover från brittiskt ka frågeställningar för att belysa problem för­ område analyserats. Den övervägande delen knippade med materialet. har kunnat bestämmas som baltisk bärnsten Den ene författaren, Curt W. Beck, som är (succinite). Dessa prov eller föremål kan ha kemist, har gjort en för forskningen om bärn­ tillverkats av bärnsten som sköljts upp vid stenen banbrytande insats genom sina spekt­ Englands eller Skottlands kuster men de kan rografiska analyser vid Amber Research Labo också vara importerade. Det är inte möjligt ratory, Vassar College, Poughkeepsie utanför att belägga vilket som gäller i det enskilda fal­ New York. Han och hans medarbetare har let. Ett intressant resultat är att det finns analyserat mer än 5 000 prov av bärnstensfö- inhemska bärnstensliknande material (fossil remål sedan 1964 då upptäckten av den uni­ resin) som inte är succinite vilket tydligt kom­ ka strukturen i den baltiska bärnstenens mer fram vid analysen med infraröd spektro spektrum publicerades. Efter denna upptäckt skopi. De har en helt annan analysbild än blev det möjligt att skilja baltisk från andra ty­ succinite. per av bärnsten. Ett stort antal publikationer Ett kapitel ägnas åt bärnstensartefakternas visar resultaten av analysarbetet. typologi och teknologi. Pärlornas typer bildar Den andre författaren, Stephen Shennan, underlag för 19 grupper vartill kommer en med bronsålder som specialitet, har sedan grupp som upptar andra föremål än pärlor. många år i sina arbeten tagit upp frågor om Klassifikationen underlättar överblicken. Den bärnstenens betydelse för samhällslivet ur so tekniska processen vid bearbetningen be­ dal och ekonomisk synpunkt. Som bakgrund handlas kortfattat. till sin framställning om bärnstenens roll i Det har ovan nämnts att det publicerade Storbritannien har han ingående studier av materialet täcker hela förhistorien. Det är in­ bärnstensförekomster i Danmark, ett av bärn­ te särskilt stort men det ger vissa möjligheter stenens huvudområden. till analys av bärnstenens kvantitet i olika pe­ Boken är ett corpusarbete. Det omfattar rioder och till jämförelse mellan grupperna. fynden från England, Skottland och Wales. Fynden från mesolitisk och neolitisk tid är Tidsmässigt täcker det mesolitisk tid, yngre mycket fåtaliga. Under tidig bronsålder fanns stenålder, bronsålder och järnålder. Det avser däremot en ansamling av fynd i södra Eng­ att vara heltäckande men det finns naturligt­ land. Ett uppseendeväckande föremål är en vis brister i materialet som motiverar en käll­ kopp av bärnsten från Hove, Sussex. Ett an-

Forrwännen 89 (1994) 120 Recensioner

nat intressant fynd kommer från en rik grav, där som ovan framhållits mönstret är ett an­ Manton burial, Wiltshire. Den innehöll bl. a. nat. Höjdpunkten för bärnstensförekomster en dolk med fäste av bärnsten. Dessa fynd be­ är där i stället tidig bronsålder. lyser att bärnsten dock i vissa fall använts för I Europa finns bärnsten i sen bronsålder i tillverkning av lyxprodukter. centrala områden liksom i de sydliga delarna En särskild analys inriktades på att utreda av kontinenten, i Grekland och i Italien. Un­ om bärnsten ingick i gravmaterialet i bestäm­ der järnåldern utbildades en nordsydlig da fyndkombinationer som kunde bero på spridning som gick till Medelhavsområdet. den sociala situationen. Resultatet av denna Malinowski har tecknat denna distribution undersökning var emellertid negativt. Det fö­ över kontinenten och kopplat in rika centra rekommer stor variation av föremål. Man kan såsom Hallstatt D-fästet Komorovo i Polen. inte belägga att de olika typerna har någon Man antar med skäl att bärnstenen spelade speciell social betydelse. Den mesta bärnste­ stor roll i ett av eliten upprätthållet fördel­ nen från tidig bronsålder finns i stora anlägg­ ningssystem som bl. a. gick över Östalperna ningar som tillhör Wessexkulturen. Man lade och som innebar utbyte av bärnsten och olika då ned mycket bärnsten i gravarna. varor. Samma bild ger rika gravfynd med en Det är förvånande att bärnsten under den mängd bärnstensföremål. Bärnsten har san­ mellersta bronsåldern är så sparsamt före­ nolikt spelat roll som värdeföremål på grund kommande. Materialet är rikare i sen bronsål­ av sina estetiska kvaliteter och rådande upp­ der men då trots allt sparsamt om man som fattningar om dess mytiska innebörd. jämförelse tar förhållandena under tidig Boken ger inte bara en uttömmande saklig bronsålder. Det som under sen bronsålder information och behandling av materialet på finns från depåer och boplatser är för litet för de Brittiska öarna utan en rik översikt över de att motivera slutsatser om ett utvecklat bytes­ problem som rör det europeiska materialet i system. sin helhet. Styrkan är den naturvetenskapliga Det framhålles att den förhållandevis rika grund som ligger i analyserna. Eftersom den förekomsten av bärnsten på Irland sannolikt s. k. baltiska bärnstenen förekommer som rå­ bygger på bärnstensförekomster på den brit­ vara över så stora områden vilket även inne­ tiska ostkusten och inte på material som im­ bär Östeuropa och delar av Asien, är en porterats längre ifrån. mängd analyser av olika fyndkomplex nöd­ I järnålder är materialet sparsamt. Det är vändiga. Den fortsatta forskningen måste be­ dock förhållandevis välbevarade fynd som drivas tvärvetenskapligt. kommit fram på de fuktiga boplatserna Glas- En utförlig katalog över de behandlade fyn­ tonbury och Meare. Dessutom finns ett par ri­ den, ett stort antal kartor, tabeller och andra ka gravfynd. illustrationer i text och katalog ger en kon­ Det föres en diskussion om bärnstensfyn- kret bild av material och analys. dens konstvärde och betydelse i det europeis­ ka sammanhanget. Som utgångspunkt väljes Berta Stjernquist de områden som har det rikaste råmaterialet Arkeologiska institutionen nämligen Jylland å ena sidan och de östliga Kraftstorg 1, S-223 50 Lund delarna av Östersjöområdet å den andra. Ri­ kedomen på bärnsten i neolitisk tid i Dan­ mark motsvaras som vi vet inte av rikedom lan Hodder, The Domestication of Europé - under de följande perioderna, ej ens under Structure and Contingency in Neolithie Societies. äldre bronsålder. Förklaringen till ansamling­ Basil Blackwell, Oxford & Cambridge (MA) en under neolitisk tid är sannolikt inte av so 1990. x + 331 s., 60 fig. ISBN 0-631-17413-3, dal natur. Distributionsmönstret är svårt att 0-631-17769-8 (pbk.). förklara. Produktion och spridning har sin höjdpunkt i Mellanneoliticum både i väster I »The Domestication of Europé» spinner och i öster. Undantaget är de Brittiska öarna Hodder vidare på sitt resonemang i »Burials,

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 121

houses, women and men in the European domus och en manlig till agrios. Han anser att Neolithie» (Hodder, I. 1984: Burials, houses, domus dominerade i tidig- och mellanneoliti­ women and men in the European Neolithie. kum, men konkurrerades ut av agrios i sen­ Ideology, power and prehistory [D. Miller & C. neolitikum. Domus och agrios och motsätt­ Tilley, red.], Cambridge, ss. 51-68), där han ningen dem emellan spårar Hodder i sydös­ framför uppfattningen att, under 5:e och 4:e tra och centrala Europa, södra Skandinavien, årtusendet f. Kr., västeuropeiska megalitgra­ norra Frankrike och södra England. Han ap­ var symboliskt skall föreställa centraleuropeis­ plicerar konceptet domus på sydöstra Europas ka långhus. husliga sammanhang, centrala Europas lång­ Hodder intresserar sig för varaktigheten hus och gravhögar, skandinaviska och franska hos begreppsmässiga strukturer och han häv­ megaliter och södra Englands monument. dar i »The Domestication of Europé» att de Hodders strävan att på ett gemensamt sätt långfristiga processer, vilka krävdes för att jor­ tolka den markanta förändringen: från en be­ den skulle börja brukas, sattes i gång av de toning av det husliga sammanhanget, grav- första handyxorna. Dessa processer tillsam­ och monumentkomplex till krigföring, vapen mans med specifika klimatmässiga och sociala och statusmarkering, i det europeiska fynd­ skeenden, under slutet av Pleistocen, sår frö­ materialet är mycket intressant. Då föränd­ et till jordbruket. De långfristiga symboliska ringarna i fyndmaterialet är likartade runt och ekonomiska strukturerna manipulerades om i Europa är det intressant att Hodder tol­ i social tävling om produktion, bosättning, kar dem på ett övergripande sätt och söker kontroll inom och mellan grupper m. m. Lo­ sambanden mellan dem - han hävdar, som kala grupper tävlade och upprätthöll sitt her­ tidigare konstaterats, att det är samma typ av ravälde först och främst genom att skilja det förändring som sker på olika håll i Europa. vilda från det domesticerade. Hodders införande av de enhetliga begrep­ Hodder anser att kulturen på ett historie- pen domus och agrios för de olika »faserna», specifikt sätt står i motsats till naturen. Ge­ och även begreppet foris, gör det lättare för nom uteslutningen, kontrollen och domine­ läsaren att se parallellerna runt om i Europa. randet av det vilda, det utanför, vilket Hod­ Dock är detta införande av gemensamma be­ der ger den grekiska benämningen agrios, grepp och Hodders enhetliga tolkning ut­ vinner domus sin dramatiska kraft/styrka. tryck för generalisering. Men jag anser att Hodders främsta anledning till att använda ordnandet av detta geografiskt mycket omfat­ begreppet agrios är att »agri-kultur» kan ses tande material efter en gemensam modell till som en »kultivering» av det »vilda». Den la­ viss del är befogad med tanke på likheterna i tinska termen domus innefattar, hos Hodder, materialet och att Hodder trots allt tar upp det husliga sammanhanget: huset som kon­ varje områdes särart. Dock kan jag inte låta struktion, hushållet och aktiviteter utförda i bli att konstatera att Hodder har i tidigare huset. Exempel på dessa aktiviteter är tillred­ verk (se t. ex. ss. 46-47 i Hodder, I. 1984: Bey­ ningen av födan, begravandet av kvinnor och ond Processual Archaeology. Perspective on Ar­ barn i och omkring huset och magasinering­ chaeological Theory and Method, University of en av födan. Men huset används också som Lund, Institute of Archaeology, Report Series en metafor för sociala och ekonomiska strate­ No. 20, ss. 45-54) kritiserat »New Archaeolo gier och maktförhållanden och de »husliga» gy» för att den inte tog hänsyn till specifika aktiviteterna ges härav sekundära, symboliska kulturyttringar utan i stället sökte del gene­ betydelser. rella. Men, som sagt, i »The Domestication of I den indoeuropeiska språkfamiljen står Europé» blir förhållandena domus och agrios domus i motsats till ytterligare ett begrepp än och motsättningen mellan dem till generella agrios, nämligen foris. Foris får hos Hodder modeller som han applicerar på olika arkeo­ beteckna framhävandet av gränser och in­ logiska material. För sydöstra Europa har gångar. t.ex. Tringham (s. 116 i Tringham, R. E, Hodder kopplar en kvinnlig symbolik till 1991: Households with Faces: the Challenge

Fornvännen 89 (1994) 122 Recensioner

of Gender in Prehistoric Architectural Re­ symbolik en del av »verkligheten» och jag be­ mains. Engendering Archaeology - Women and griper inte Hodders distinktion mellan en Prehistory (J. M. Gero & M. W. Conkey, red.), symbolvärld och verklig värld. När Hodder tol­ Oxford, ss. 93-131) konstaterat att när Hod­ kar den kvinnliga symboliken tolkar han en del der där använder sig av sin modell av Opovo av de verkliga sociala förhållandena! för hela regionen blir individernas agerande, Hodder förfäktar själv (s. 52 i »Beyond Pro deras hushåll, deras by till normer. Hodder cessual Archaeology») att våra föreställningar vurmar för individers sociala handlingar in­ till stor del är påverkade av vårt sociala och om deras sociala och politiska sammanhang, kulturella sammanhang. Detta är en åsikt jag men i praktiken koncentrerar han sig på do­ delar, dock anser jag att även vårt ekonomis­ mus. ka sammanhang påverkar oss, och därför häv­ I »Burials, houses, women and men in the dar jag att när en forskare studerar symboler i European Neolithie» hävdar Hodder att san­ en förgången eller främmande kultur, kom­ nolikt är det så att det sätt på vilket utrymmet mer forskaren att, som en generell modell, är organiserat i de centraleuropeiska långhu­ applicera sina värderingar på det som forska­ sen skall kopplas till sociala strategier för kon­ ren upplever som varande symboler. Att vi al­ troll och avskildhet. För att komma fram till drig kommer att kunna se symbolerna så som detta använder han sig av en hypotes från et- de uppfattas/-ts av den studerade kulturen el­ noarkeologiska studier av små släktskapsgrup­ ler de delar av den som berörs/-ts av symbo­ per i Östafrika. Resonemanget kommer igen i lerna, ingår i själva tolkningsbegreppet. Men »The Domestication of Europé». Hodder (ss. det jag ånyo reagerar mot är Hodders ten­ 48-49 i »Beyond Processual Archaeology» jfr dens till att använda generella modeller när Hodder, I. 1982: Symbols in action - Ethnoar- han kritiserar »New Archaeology» för detta. chaeological studies of material culture. Cam­ Avslutningsvis vill jag poängtera att »The bridge) har själv betonat att den materiella Domestication of Europé» är mycket läsvärd kulturen måste ses i sitt specifika historiska även om man inte skriver under på allt vad sammanhang, men i detta fall använder han Hodder hävdar och boken stimulerar till fort­ ett etnoarkeologiskt material för att bygga en satta studier samt även andra tolkningar av generell modell. Kronologiska, kulturella, so fyndmaterialet från det neolitiska Europa. dala, ekonomiska m. fl. skillnader kommer i skymundan. Britt-Marie Larson Precis som i tidigare verk (se t. ex. »Sym­ Vanadisv. 26, 4 tr ög bols in action», »Burials, houses, women and 113 46 Stockholm men in the European Neolithie» och Hod­ der, I. 1987: The contextual analysis of sym­ bolic meanings, The archaeology of contextual meanings [I. Hodder, red.], New directions in lan Hodder, Archaeological Theory in Europé. archaeology, Cambridge, ss. 1-10) är Hodder The last 3 Decades. Material Cultures Series i »The Domestication of Europé» mycket för­ London 1991, 318 s. ISBN 04150 65216. tjust i att diskutera symbolik. Symbolerna är, enligt Hodder (se även ss. 11-12; 228 i »Sym­ I dessa år av ökande fokusering mot europeis­ bols in action»), aktivt involverade i sociala ka frågeställningar inom alla områden har strategier. Men om nu symbolerna har denna lan Hodder med bidrag från författare från aktiva roll förstår jag inte varför Hodder är så ett antal europeiska länder publicerat denna försiktig i »The Domestication of Europé» summering av den teoretiska debatten under med att uttala sig om kvinnans ställning un­ 60-, 70- och 80-talen. Upptakten till boken var der tidig- och mellanneolitikum i Europa. ett möte i Birmingham 1987. Han dristar sig endast till att dra slutsatsen att Europa i bokens sammanhang inkluderar den kvinnliga symboliken var framträdande un­ inte Ryssland men väl östeuropeiska länder der dessa perioder. Enligt min mening är som Ungern, Tjeckoslovakien och Polen. Där

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 123 finns också bidrag från Västtyskland, Eng­ uppfattningar. Kanske är disciplinen nu på land, Frankrike, Italien, Spanien och Grek­ väg in i en teoretisk relativism? Det tycks fin­ land. Och från Skandinavien; en vy från nas flera arkeologier och flera förhistorier norsk horisont som Björn Myhre kallar det. nu, hävdar Myhre. Påverkan från angloame­ Bokens första syfte är att se hur stort ge­ rikanskt håll har under denna tid varit tydlig nomslag New Archaeology med dess ameri­ men inte så dominerande att det inte funnits kanska positivistiska och antropologiska per­ en klar egen skandinavisk profil. I en analys spektiv hade i Europa under 60- och 70-talen. av begreppet teori citerar Myhre David Förändringarna i tänkandet under 80-talet Clarkes välkända definition. med icke-positivistisk filosofi, marxism och I den följande genomgången av teoretisk kritik av strukturalismen ledde till en egen arkeologi 1960-75 karakteriseras den tidigas­ europeisk profil »historical in emphasis, te efterkrigstiden, också i ett citat från Clarke, Marxist in orientation and social in construc­ av en arkeologi som bygger på ett artefaktba- tion» som Hodder uttrycker det, i samman­ serat, partikulariserat, kvalitativt och kultur­ drag. historiskt paradigm. Myhre menar att slutet Men beroende på t. ex. Greklands starka av 40-talet och 50-talet i skandinavisk arkeolo beroende av klassisk arkeologi, Spaniens fa­ gi också skall ses som en optimistisk och krea­ scism och Frankrikes låsning vid typologi och tiv period där samarbete med biologi och ge­ dokumentationsproblem har där utveckling­ ografi påbörjades och beredde marken för en gått andra vägar än den angloamerikanskt flera av de inriktningar som skulle följa på 60- påverkade delen av europeisk arkeologi. Ock­ talet. så Östeuropa har under de tre decennierna En av dessa är den antropologiska inrikt­ gått vägar som dominerats av den sovjetiska ningen som genom Barths processuella inter- marxismen och det är först under andra hälf­ aktionsmodell kombinerade bl. a. humaneko ten av 80-talet som där kommit en öppnare logisk teori med systemanalys. Barths kultur­ teoretisk diskussion till stånd. definition som »the sum of knowledge and Hodders åsikt är också att den tidigare eu­ skill that characterise a local population» ropeiska kopplingen mellan arkeologisk teori ställdes mot den traditionella arkeologiska ar- och nationalism har gjort att arkeologerna i tefaktdefmitionen. Främst i Norge kom den många delar av Europa har varit försiktiga antropologiska inriktningen att betyda myck­ och tillbakahållande i sin teoretiska debatt. et. I detta sammanhang kom också norska Detta är särskilt tydligt i Tyskland. forskare in på »den eviga» frågan om migra­ Efter det förord som summerats ovan inle­ tion och diffusion. der Hodder boken med ett stort sammanfat­ Delvis självständigt, delvis parallellt med tande kapitel. Han sammanställer där kapit­ forskare som geografen Hägerstrand, J. C. len om de ovan nämnda länderna, sin upp­ Gardin vid Centre d'Analyse Documentaire fattning om England samt det skandinaviska pour 1'Archéologie i Marseille och biologi- avsnittet till en syntes. Kanske kan det därför i taxonomerna Sokal och Sneath kom under en recension ur skandinavisk synvinkel vara 60-talet i Skandinavien fram en ny debatt. lämpligt att först se hur den skandinaviska ut­ Den gällde kvantitativa och taxonomiska data vecklingen har skildrats. och hur ur arkeologiska data kunde utvinnas Det skandinaviska kapitlet är skrivet av kunskap med en typologisk metod. Wiensko Björn Myhre. Han kallar det »Theory in lans Wittgenstein och den finske filosofen Scandinavian Archaeology since 1960: A View von Wright kom att spela en stor roll här. from Norway». I manuskriptet har Myhre haft Centrala i diskussionen var Mats P. Malmers möjlighet att följa utvecklingen fram till 1987. arbeten. Debatten kom också att föras kring Han menar inledningsvis att den postmo begreppen deduktiv och induktiv metod. derna tid som vi lever i nu (1987) har efter­ Många arkeologer började nu också ta dato­ följt 25 år av livlig debatt mellan företrädare rer till hjälp övertygade om att de skulle kun­ för New Archaeology och mer traditionella na lösa de typologiska problemen.

Fornvännen 89 (1994) 124 Recensioner

Under 60-talet kom också in en debatt mel­ Vad beträffar det senare var det Arne B. Jo lan geografer som i Hannerbergs och New hansen som i flera arbeten och i debatt med British Geography's anda förde in nya arbets­ en rad andra arkeologer ifrågasatte möjlighe­ sätt i svensk kulturgeografi och en arkeolog- ten att genomföra en rent objektiv forskning. opposition mot dessa arbetssätt. I grunden, Han betvivlade New Archaeology's logisk-po menar Myhre, var det en kollision mellan den sitivistiska idéer i Hempels efterföljd och han nya hypotetisk-deduktiva metoden med mo visade istället på Popper, Wittgenstein och dellbyggande och den traditionella empiriskt Feyerabend som idégrund för en ny arkeolo orienterade arkeologin. gisk teori. Under denna tid, 60- och 70-talen, växte Johansens idéer följdes upp av Keller och också fram en ekologisk/ekonomisk inrikt­ Kristiansen som inspirerade av Shanks och ning främst inom fältarkeologin. Studiet av Tilley och Hodder visade på hur viktigt det människan i sin omgivning kom att priorite­ var att de vetenskapligt arbetande arkeologer­ ras vilket också innebar ett ökande samarbete na var medvetna om sin egen politiska och med företrädesvis naturvetenskap. ideologiska grundsyn. Myhre menar sammanfattningsvis att efter Myhre menar att det var nu i början av 80- ett traditionellt men kreativt 40- och 50-tal talet som de skandinaviska arkeologerna för­ kan man under 60-talet och första hälften av lorade sin idémässiga oskuld! De strukturalis­ 70-talet iakttaga hur den skandinaviska arkeo tiska och marxistiska paradigmen trädde nu login söker sig flera nya vägar: en antropolo också fram, inte minst beroende på att Jona- gisk inriktning, en typologisk, en geografisk than Friedman bodde i Köpenhamn och och en ekologisk/ekonomisk. Lund. Läget vid mitten av 70-talet var således en Lévi-Strauss idéer om kommunikation och arkeologi öppen för nya signaler från omvärl­ symbolstrukturer ledde till debatt om t. ex. den. Det ägde rum en förening mellan det semiotik och hällristningar genom Nord­ deduktiva sättet att arbeta med hypotestest­ bladh; en debatt som fortsatt efter en rad ning och modellbyggande och en allt större publikationer av lan Hodder. Vid mitten av förståelse för hur datorerna kunde användas. 80-talet kom också Oddner att påverka nor­ Samtidigt var den grundläggande synen posi- ska arkeologer genom sina studier av samiska tivistisk; objektiv kunskap kunde tas fram ur kulturer. det arkeologiska materialet. I ett avsnitt om »The future» menar Myhre Det som nu tillkom var försök att i Binfords att den skandinaviska arkeologin nu (1987) och Renfrews anda studera ekonomiska, soci­ är medveten och målinriktad och öppen i oli­ ala och politiska processer och strukturer i ett ka riktningar. Hermeneutisk filosofi med ho sodalantropologiskt perspektiv. Boserups idé­ listisk interpretation och en debatt om »un­ er om agrikulturella och demografiska pro derstanding instead of explanation» visar ock­ cesser, Higgs om paleoekonomi och Services så detta. om primitiva samfunds sociala organisations­ Dessa 25 kreativa år för den skandinaviska mönster samt Sahlins neoevolutionära teorier arkeologin har varit nödvändiga för att ge satte också djupa spår i det skandinaviska ar­ den en fast humanistisk vetenskaplig bas me­ keologiska tänkandet. Enligt Myhre kom nu nar Myhre avslutningsvis. »a reduclionist syslems theory based on eco Hur syntetiserar nu Heidder Myhres över­ logical, economic and social subsystems» att sikt över den skandinaviska utvecklingen och för nästan ett decennium framåt dominera liknande översikter från andra europeiska den skandinaviska arkeologin. Man kunde länder? Hodder inleder med att skildra sina emellertid under 70-talet även möta marxis­ tankar då han står vid en bokhylla med Kos­ tiska och strukturalistiska paradigmer och sinnas Die Herkunft der Germanen i banden. framför allt en alh starkare argumentation Han reflekterar över hur Kossinna arbetade mot den positivistiska filosofiska grunden för med atl av ulbredningskartor skapa etnoge- de arkeologiska teorierna. netiska kopplingar till germaner, kelter och

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 125

illyrier - och hur detta senare kom att miss­ ey och en ny yngre generation av arkeologer brukas i det nazistiska Tyskland. som diskuterade teoretiska problem i sam­ Hodder menar att den kulturhistoriska me­ band med marxism och strukturalism. En tyd­ toden ständigt spelat en stor roll i Europa lig åtskillnad började märkas, i varje fall i och tar också exempel från Polen och Portu­ Storbritannien, mellan fältarkeologer och de gal. Kossinnas grundidéer om sambandet som huvudsakligen arbetade med teoretiska mellan arkeologiskt tyndmaterial och kultur­ problem. Hodder menar också att de politis­ historia var också grunden för Childes arbe­ ka frigörelserna i Spanien, Portugal och Öst­ te. Överhuvudtaget, argumenterar Hodder, europa gav sociala incitament till en öppnare känns Kossinnas kartor spöklikt aktuella. I attityd till teoretiska frågeställningar. Gente­ Europa ligger den historiska aspekten djupt mot Bogucki men med Renfrew anser Hod­ inbäddad i hela det sociala mönstret och det der att den teoretiska diskussionen i Europa påverkar även arkeologin. Hodder lade också under 80-talet var livligare än den i USA där märke till hur lite av teoretisk diskussion som den processuella arkeologins metodologiska fanns hos Kossinna; den kulturhistoriska in­ problem var det som främst upptog intres­ riktningen skall mer ses som en metod även set. om outtalat teoretiska överväganden fanns Det växte i arkeologin i Europa också fram med i den. De etnogenetiska frågornas domi­ en förståelse för de teoretiska problemen och nans tog bort intresset för teoridiskussionen. frågeställningarna förknippade med kultur­ Arkeologins senare betoning av empiri i ef­ historia och historia. Skillnaden mellan dem terkrigstidens Tyskland berodde på skuggan är, enligt Hodder, att kulturhistoria arbetar från nazismen. Samtidigt föll en annan skug­ med rumsliga och tidsmässiga relationer mel­ ga över Östeuropa på andra sidan järnridån. lan kulturer medan historia innefattar förstå­ Det var den sovjetiska, framkommenderade elsen av kulturförändringarna. vulgära marxismen. Den ledde till att forskar­ I Europa kom nu en debatt kring idéer av na där också flydde in i empiri efter ett inle­ bl. a. Hegel, Weber, Marx, Dumézil, Gramsci dande kapitel i varje bok med reverens för och Croce. Denna fördes främst i historiska den härskande ideologin. kretsar men påverkade också arkeologerna För hela Europa gällde också att det för­ med Childe som ett tidigt exempel. I detta härskande akademiska systemet i sig var kon­ sammanhang påpekar Hodder det faktum att serverande för såväl arkeologin som andra ve­ arkeologin i Europa främst har sökt kontakt tenskaper. med historia och inte med antropologi och Också främst metodologisk var 60- och 70- att det kan bero på den europeiska historiens talens New Archaeology som hämtade sina te­ »djup» i förhållande till t. ex. USA:s historia. orier från bl. a. antropologi, ekologi och evo- Det man även kan lägga märke till är att lutionism. Hypotesgenereringen var även en det finns en mängd olika utvecklingslinjer i viktig fråga. 1 Europa kom New Archaeology de olika länderna i Europa; allt är inte en li­ att kopplas till idéer om paleoekonomi och near utveckling från kulturhistoria, till pro ekologi; geografiska, demografiska, sociala cessuell arkeologi, till post-processuell. modeller och utbytesmodeller utnyttjades I europeisk arkeologi fanns också en déjå också. vu-inställning till New Archaeology. Dess per­ Hodder hävdar att långt in emot 80-talet spektiv tycktes för enkla och för »tunnelakti­ saknade europeisk arkeologi en teoretisk dis­ ga» för arkeologer inskolade i ett brett kul­ kussion. Arkeologerna drogs i och för sig in i turhistoriskt europeiskt kunskapsspektrum. diskussioner om historisk teori och om marx­ Hodder menar att New Archaeology's positi­ ism men detta ledde inte direkt till en teore­ vism heller inte var »remarkable» i ett intel­ tisk arkeologi. David Clarke började debatten lektuellt samhälle vanl vid Wienskolans filoso­ med att hävda nödvändigheten av en arkeolo fi. I den icke-vulgära europeiska marxismen gisk teoretisk diskussion vid sidan om datain­ skildes också noggrannt mellan fakta och teo­ samlingen. Clarke följdes av Shanks och Till­ ri och förnekades möjligheten till en neutral

Fornvännen 89 (1994) 126 Recensioner vetenskaplig metod utanför sitt sociala sam­ »The hermeneutic circle is not a vicious manhang. I diskussionen om detta finns hos one», menar han. Hodder följande nyckelsats: »The materia­ Och till slut hävdar Hodder att arkeologi lism inherent in most Marxist traditions in alltid är samhällsengagerad på det ena eller Europé, reminiscent of the strongly materia­ andra sättet och att europeisk arkeologisk-te- list American processual archaeology, coup- oretisk historia inte kan sammanfattas i enkla led with the evolutionary views of the New Ar­ termer som kulturhistoria, processuell och chaeology which themselves had Marxist affi- post-processuell arkeologi. Utan att gå in i de­ liations, allowed a dose association between talj i inläggen från de andra europeiska län­ the two perspectives.» derna kan konstateras att Myhres översikt Hodder betonar upprepat mångfaldighe­ över Skandinavien och Hodders allmänna ten i den europeiska teoretiska debatten från sammanfattning ger en god insikt i den teore­ Spanien över Polen till Skandinavien. Den tiska diskussionens utveckling under tiden källkritiska debatten i Polen växlar med Witt- mellan grovt sett 1960 och 1990. Skall ändå gensteins påverkan på skandinaviska arkeolo något av de nationella bidragen nämnas kan ger och med spanska arkeologers diskussio det med tanke på vad Hodder skrev om Kos­ ner om marxistiska teoretiska positioner. sinna bli det tyska bidraget från Heinrich Hermeneutik, semiotik och strukturalism Härke med titeln lånad från Erich Maria Re- dras i Europa också in i diskussionen. Struk­ marques mest kända roman. Den store ironi- turanalytiska modeller knyts till konkreta his­ kern och illusionslöse skildraren av en upp­ toriska frågeställningar och inte bara i Lévi- brottsgeneration låter oss ju på sitt sätt förstå Strauss efterföljd till universella strukturer i hur Kossinnas idéer kunde bidraga till ett Ho människans sätt att tänka. Den skandinaviska locaust för tankar och människor i Europa. feminist- och genderinriktningen ser Hodder Vad som kom därefter inom arkeologin får vi också som en del av mångfalden. Hodder för­ nu en god inblick i genom lan Hodders sam­ klarar denna mångfald som försök att finna manställning av Archaeological Theory in Eu­ positioner mellan sovjetisk marxism och ropé. nordamerikansk processuell arkeologi vilket Carl Cullberg väl knappast stämmer riktigt med hans be­ Torsberg 14 skrivning av den europeiska marxismen utan­ 451 26 Uddevalla för Sovjet. Han menar i varje fall att detta le­ der till en öppenhet mot såväl teoretisk som metodologisk debatt. Hodder visar detta med exempel från bidragen till boken. Han häv­ Sverker Janson och Erik B. Lundberg (red.), dar också att problemställningarnas skiljaktig­ Med Arkeologen Sverige Runt. När, Var, Hur Se­ het är kopplad till den skiljaktiga historiska rien, Bokförlaget Forum. Helsingfors. 1987. och sociala situationen i de olika länderna - 442 sid. ISBN 91-37-09153-0. och här möter man från Kossinna till slutet av 80-talet något specifikt europeiskt, nämligen Det är vanligt att en recension kommer unge­ sambandet mellan samhälle och vetenskap. fär samtidigt som själva boken. Men det är På detta sätt är inte alternativet till processu­ svårt att uttala sig om en guidebok innan man ell arkeologi endast »a hopeless slide» mot re­ har provat den i fält och sett hur den funge­ lativism och kaos. Det finns trots allt enligt rar i praktiken. Hodder en rad positioner däremellan. Arkeo­ Denna recension är resultatet av fyra olika logiska data behöver inte vara något som en­ resor mellan åren 1987 och 1990. Den är en bart gör motstånd mot våra idéer utan är översiktlig sammanfattning av mina erfaren­ istället något som utgör en gnmd för att ska­ heter av boken, både som reseguide och upp­ pa idéer. I detta går nu Hodder emol Shanks slagsbok. och Tilley. Han hävdar här ett dialektiskt för­ Boken inleds med 7 olika kapitel på sam­ hållande mellan det förgångna och nutiden. manlagt 81 sidor. De behandlar olika aspekter

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 127 på arkeologi: fornlämningar och tolknings­ boplats där det inte finns något att se, förut­ problem, fornminneslagen, fornminnesinven­ om själva platsen. Dessa platser är självklart av teringen, runor, fornvård, fornlämningar i ha­ stort intresse för arkeologer, men kanske inte vet och arkeologiska arbetsmetoder. Kapitlet för alla. En del av dessa bör dock absolut tas om fornvård och kulturlandskap finns inte med i boken, men under förutsättning att med i innehållsförteckningen. Sedan följer 25 man noggrant sätter in dem i ett större eko kapitel som behandlar respektive landskap, nomiskt, ekologiskt, topografiskt och geogra­ undantag är Småland som behandlas i 3 kapi­ fiskt perspektiv. tel, och Västerbotten, Lappland och Norrbot­ Boken är inte alls »... rikligt illustrerad ten som får samsas i ett enda kapitel. Varje med kartor ...» som det står på baksidan av landskapskapitel inleds med en översikt av boken. Snarare tvärtom. Man kan inte hitta respektive landskaps förhistoria och speciella fram till en fornminneslokal med dessa kar­ eller märkliga fornlämningar eller förhållan­ tor. De är för grova, de saknar både norrpil den. Därefter följer oftast ett stycke om märk­ och skala, och flera viktiga lokaler är fel utsat­ liga fynd, museer och litteratur. En del har ta på kartorna. Jämför man kartmaterialet även ett litet stycke om t. ex. utgrävningar, från både 1965 och 1987 års upplagor ser fornvård, runstenar, naturförhållanden, forsk­ man ingen större skillnad. Många av de bris­ ning m. m. Slutligen följer en förteckning ter som fanns redan för 22 år sedan hänger över besöksvärda förnlämningslokaler. kvar idag. Det är synd att man inte satsat mer Huvudsyfte med denna guidebok är att väg­ på kartmaterialet. Ett utmärkt exempel på leda allmänheten fram till olika fornlämning­ hur man kan hantera kartmaterial i en guide­ ar och att informera om dessa. Den är nog bok hittar man i tidskriften Västerbotten (nr även tänkt att fungera som en uppslagsbok 4, 1988) som gav ut ett nummer som heter över fornminnen och fynd. Men jag tycker att »Sevärd kultur - 108 utflyktsmål i Västerbot­ den har vissa brister. ten». Kartmaterialet i denna skrift är i skala Inledningskapitlen är för omfattande. Om 1:300 000 och fungerar som enastående målgruppen för dessa är den breda allmänhe­ hjälpmedel för att hitta fram dit man ska. ten så tror jag att många finner dem för stora Vägbeskrivningarna i boken är ojämna. En och omfattande. Personligen skulle jag t. ex. del vägbeskrivningar utgår från större håll­ ha slagit ihop kapitlet om fornlämningar, ru­ platser som kyrkor, vägar, vattendrag eller lik­ nor, fornlämningar i havet och tolkningspro­ nande. Dessa gör det möjligt att med hjälp av blem och kortat ner den till ca 20 sidor. Vida­ en vanlig bilatias hitta fram. Andra vägbe­ re skulle jag ha slagit samman kapitlet om skrivningar är alltför detaljerade. De utgår fornminneslagen med förnvårdskapitlet samt från mindre kända hållpunkter t. ex. gårds­ lagt kapidet om fornminnesinventering ihop namn eller fastighetsbeteckningar och kräver med arkeologiska arbetsmetoder och kortat därför speciella kartor eller ingående lokal­ ner dem till ca 20 sidor vardera. kännedom för att hitta fram. Vissa beskriv­ Inledningarna till respektive landskap är ningar är alltför knappa eller vaga. Vissa har för det mesta mycket bra. I de fall där man ingen vägbeskrivning alls. tar upp märkliga fynd från olika landskap bör Alla vägbeskrivningar borde utgå från en man också nämna var någonstans man kan vanlig bilatias. En annan viktig åtgärd som beskåda dessa. Man borde också ge tips om skulle underlätta att man hittar fram, vore att respektive museums särprägel eller speciellt försöka se till att alla platser som nämns i bo sevärda utställningar. Man bör även se över ken blev skyltade från vägen. de stycken som tar upp utgrävningar, forsk­ Ett mycket bra exempel på vägbeskrivning­ ning och fornvård m. m., därför att en del av ar hittar man i Povl Simonsens guidebok Forn­ detta togs upp redan i inledningskapitlen. tidsmin ner nord for Polarsirkebm från 1970. Hans Det finns något att se på de flesta lokalerna översiktskartor är också grova, men inprick- som man beskriver. Men i något enstaka fall ningarna av lokalerna är betydligt noggranna­ tar man upp en fyndplats eller en stenålders- re och därmed användbara tillsammans med

Fornvännen 89 (1994) 128 Recensioner en bilatias, trots avsaknaden av nordpil och sa allmänheten vad arkeologer har gjort, gör skala. Denna brist uppvägs dock genom hans och kan göra med deras skattepengar. Det vi utmärkta vägbeskrivningar. På lokaler där gör är att producera kunskap och det är vik­ han har ansett det otillräckligt med enbart tigt att se till att denna kunskap kommer ut vägbeskrivningar har han inkluderat små kart­ till så många som möjligt. Denna guidebok är skisser (med nordpil och skala). ett viktigt led i denna process. De flesta beskrivningarna av själva fornmin- En guidebok ska vara lätt att använda, kart­ neslokalerna är bra, dock något ojämna. Vissa materialet användbart, vägbeskrivningarna lokaler är beskrivna mycket detaljerat och klara, beskrivningarna över lokalerna infor­ andra betydligt mindre. Det är klart att alla mativa och bilderna stimulerande. På vissa lokaler inte behöver beskrivas lika ingående, punkter lever boken upp till dessa krav, men men varje beskrivning borde innehålla en viss långt ifrån alltid. När boken inte fungerar mängd elementär information. Om boken ska kan en intressant, lärorik och rolig exkursion fungera som uppslagsbok så måste man ta i det förflutna bli en tröttsam besvikelse. Den­ med information om storlek och mått på olika na besvikelse är resultatet av ett från arkeolo lämningar. Ibland finns inga mått angivna alls, gernas sida misslyckat försök att förmedla vår andra gånger har man t. ex. angivit diametern kunskap. Denna besvikelse drabbar oss alla. på något, men inte höjden. Det är inte alltid För att sprida kunskap, öka förståelsen och möjligt att exakt datera en fornlämning, men respekten för fornlämningar och därigenom oftast kan man ange någon typ av tidsangivel­ skydda dem, krävs att man effektivt kan infor­ se. Men det finns exempel i boken där man mera om dem och vårt arbete. Misslyckas inte har någon som helst tidsangivelse. man med del ena, så misslyckas man med det Vad gäller Norrland, så är fornminnesloka- andra också. lernas höjd över havet av stort intresse, med Ett utmärkt komplement till boken vore tanke på att fornlämningarnas läge i terräng­ om man kunde förse fornlänmingslokalerna en är direkt avhängigt landhöjningen och med en skylt vid vägkanten samt en informa­ dess förändring över tiden. tionstavla på platsen. Sådana skyltar och tavlor De flesta bilderna i boken är informativa. finns på många av de platser som är nämnda i En del är till och med fantasieggande. De boken, men långt i från alla. Dessutom inne­ svartvita bilderna finns i direkt anslutning lill håller många informationstavlor samma bris­ texten, men däremot inte färgbilderna. De ter som finns i boken: minimal information, ligger inte ens i samma kapitel! När det inte inga mått, inga tidsangivelser, ingen höjd över finns några bildhänvisningar i texten så är havet. Andra är hopplöst inaktuella eller mot­ det lätt att missa dessa bilder och därmed sägelsefulla i förhållande till den information även själva platsen. som står i boken. Kartorna på informations­ Nästan alla platser som vi besökte var myck­ tavlorna kan vara lika besvärliga. et välvårdade och därmed tillgängliga för be­ Med arkeologen Sverige runt är en viktig bok, sök. Det finns några undantag där platsen var men den är inte utan brister. För att göra bo dold av högt gräs eller brännässlor. Man upp­ ken bättre krävs en hel del arbete, både med levde en viss irritation vid dessa tillfällen. själva boken och med platserna. Frågan är, Vid några tillfällen var fornlämningen ej skulle det vara värt besväret? Ja, definitivt. tillgänglig för besök. Oftast låg dessa läm­ Den har gett mig många fina stunder. Med ningar mitt i en åker som man inte fick beträ­ en förbättrad version skulle säkert fler upp­ da. De är oftast tillgängliga på våren och hös­ täcka att när man är på resande fot är denna ten men inte mitt under sommaren när de bok bra att ha med. flesta människor har semester. En liten notis om »bästa besökstid» vore bra att ha med. David Loeffler Denna bok är en viktig bok. Den är viktig Institutionen för arkeologi därför att den vänder sig till allmänheten och Umeå universitet inte bara till arkeologer. Den är ett sätt atl vi­ 901 81 Umeå

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 129

The archaeohgy of Novgorod, Russia. Recent re­ ganska omfattande bygd. Han anser att det sults from the town and its hinterland. The rör sig om slaviska bosättningar men frågan Society for Medieval archaeology monograph är hur mycket som har samband med en lång series 13. 240 s. Lincoln 1992. lokal finsk utveckling. Flera olika arkeologisk-historiska problem Med utgivandet av denna volym har The Soci­ förknippade med Novgorod berörs av Janin i ety for Medieval Archaeology gjort en bety­ nästa kapitel. Delvis rör det sig om en rad dande insats för forskningen kring medelti­ tolkningar av Novgorods historia som vunnit den i Europa. Svårigheterna att lägga större burskap i den traditionella forskningen men perspektiv och göra omfattande jämförelser som kan kräva en mångsidigare diskussion. har alltid varit stora. Särskilt har det gällt när De mångåriga medarbetarna i Novgorod­ ambitionen varit att också dra in Östeuropa i expeditionen A. S. Chorosev och A. N. Soro resonemanget. Nu har ridån fallit men språk­ kin presenterar i nästa avsnitt byggnadsskick svårigheterna består. Västliga forskare som och tomtstruktur i Novgorod delvis utifrån ut­ kan överbrygga denna språkspricka är få. grävningsresultat som nåtts efter publicering­ I denna volym presenteras nu på engelska en av Thompsons arbete. Med sina ofta myck­ en samling artiklar av ryska vetenskapsmän et goda betingelser för bevarande av trä och om en av de viktigaste städerna i det medelti­ en ganska väl utarbetad dendrokronologi är da Ryssland. Novgorod var utan jämförelse resultaten från Novgorod av synnerligen stort norra Rysslands största och ekonomiskt och intresse och betydelse. Här redogörs också politiskt starkaste stad. Novgorod var också för den mycket viktiga artefaktkronologi som den stad som hade de tätaste förbindelserna utarbetats. Den skiftande sociala tillhörighe­ med Östersjöområdet och Västeuropa, något ten från bojarfamiljer till präster och hantver­ som gör att Novgorod är av utomordentligt kare berörs också kort. stort intresse för »västliga» arkeologer. När vi Två kapitel är skrivna av E. A. Rybina och så kan tillägga att Novgorod är Rysslands mest det första behandlar delvis icke tidigare pub­ och bäst utgrävda stad inser man gärna bety­ licerat fyndmaterial ifrån den stora Troickij- delsen av denna volym. M. W. Thompsons utgrävningen söder om Kreml. Beskrivningar­ bok Novgorod the great (London 1967) var ba­ na blandas med kortfattade men upplysande serad huvudsakligen på Nerevskij konec-gräv- kommentarer. I det andra kapitelet tar Rybi­ ningen. Nu presenteras Novgorodforskning- na upp handeln vilket för Novgorods del är en mot en betydligt bredare bakgrund. en mycket viktig sida. Tyngdpunkten ligger Inledningsvis gör V. L. Janin, mångårig le­ på de västliga kontakterna men även samban­ dare av Novgorodexpeditionen och professor den åt öster och söder berörs. Arcichovskijs efterträdare, en skiss av tre sta­ De anmärkningsvärda fynden av musikin­ dier i Novgorodforskningen. strument redogör V. J. Povetkin för. Materia­ I kapitel II presenterar E. N. Nosov sina ut­ let är mycket rikhaltigt med allt från strängin­ omordentligt viktiga undersökningar vid Go strument till flöjter. rodisce strax sydost om Novgorod. Platsens Boken är väl illustrerad och översättningen betydelse hade visserligen påpekats redan ti­ är i långa stycken inte oäven. En del återkom­ digt bland annat av Karger men det är först mande transkriberingsfel stör dock (t. ex. Sil- Nosovs förtjänstfulla arbete som klarlagt för­ versov för Sivercov). hållandena. På denna vid högvatten omflutna kulle etablerades i mitten på åttahundratalet fohan Callmer en bosättning med betydande skandinaviska Institutionen för arkeologi inslag. Mycket talar för att detta är det ur­ Umeå universitet sprungliga Holmgård. I förhållande till den­ 901 87 Umeå na plats blir Novgorod som namnet anger den nya staden. Nosov betonar också att Go rodisce och Novgorod är mittpunkten i en

Fornvännen 89 (1994) 130 Recensioner

Halländska riksgränsen. Dokumentation av den Jaroslav Malina & Zdenek Vasicek, Archaeology gamla gränsen mellan Danmark och Sverige. Yesterday and Today. The Development of Archae­ Bertil Karlesjö i samverkan med Hallands ology in the Sciences and Humanities.lransiaX.eå Skogskarlars Klubb. Bokförlaget Spektra and edited by Marek Zvelebil. Cambridge Uni­ 1991. 200 sid. ISBN 91-7136-424-2. versity Press, Cambridge 1990. xiv + 320 pp., 50 figures and cartoons. ISBN 0-521-31977- Ett 17-årigt forskningsprojekt ligger till grund 3. £15.00. för denna bok. Under Bertil Karlesjös led­ ning gjordes en fältinventering utmed den Among the recently-published syntheses of ar­ gamla riksgränsen mellan Sverige och Dan­ chaeological theory and histories of the disci­ mark, med medlemmar ur Hallands Skogs­ pline, scholars would be forgiven for having karlars Klubb. missed this relatively unheralded contribulion »Källmaterialet bygger till stor del på de by two Czech philosophers of science, pro­ gränslistor och kartor som utarbetats från bå­ duced in translation while on an académie de svensk och dansk sida under olika tider, exchange in England. This would be a pity, exempelvis Skarabiskopen Brynolf Gerlaks- since Archaeology Yesterday and Today is an un- sons gränssyn 1481, de danska och svenska usual book, which presents an archaeological gränslistorna från 1554—55 samt Domenicus perspective from eastern Europé on the eve Falks »krigskarta» från 1713. Genom att följa of the collapse of the USSR, and from a disci­ dessa källor, samt att ta till vara olika perso­ pline emerging from ideological constraint. ners lokalkännedom i kombination med Malina and Vasicek are the first Czech theore- »Skogskarlarnas» orienteringsvana, kunde ticians to have published in the west since många gamla glömda eller försvunna gräns­ Neustupny in the early 70s and Sklenäfs stenar återfinnas. Med hjälp av det rikliga more recent Archaeology in Central Europé: the First 500 Years (1983), and their stated aim—to text-, kart- och bildmaterialet kan läsaren gö­ write "a new history of archaeology"—is ap- ra en intressant kulturhistorisk resa utmed proached from a very different cultural and den för många i dag okända gränsen bland académie starting-point from their Anglo- fornlämningar och naturbildningar. Många American predecessors. The authors attempt ålderdomliga ortnamn utmed gränsen får to locate the development of archaeology även sin förklaring. within the whole expanding context of Euro­ I boken ingår även studieplan för lokalhis- pean intellectual thought, east and west, from torisk forskning. Boken är ett värdefullt bi­ classical Greece to the present day. This is an drag till primärforskningen. Genom att själv enormous task and that they have, in part, söka upp platsen för en historisk händelse succeeded is tribute in itself, especially when kan man ofta få ny information och detta kan one considers their working conditions for ge nya intressanta infallsvinklar, vilka kan be­ much of the book's preparalion. The result is rika forskningen. a highly individual and idiosyncratic thesis, and one which should find a sympathetic re- Lars G. Holmblad sponse among many western archaeologists. Statens Historiska Museum The book is eonstrueted in eight chapters (induding epilogue) which fil together rather uneasily, falling into two distinct sections which may well have been better published as separate volumes. Chapters 1 to 4 set forth an outline of the development of archaeology in the context of changing philosophies of sci­ ence. Beginning with the Platonic philosophy of "new, detribalised human beings", the ori­ gins of the historical concept are explored as

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 131

"mythology came to be viewed as a model and post-Processual publications, who appear to as an opportunity for comparative investiga­ live in a wholly hypothetical world). This is an tion" (p. 9). Över these four chapters the idea approach far too rare in archaeological the­ and analysis of arche—"the oldest beginnings ory, and one to be warmly welcomed. of every thing"—is traced through to the pres­ On the basis of the first section, Malina and ent, and chapter 5 then presents a summary Vasicek's view of archaeology is intrinsically view of the current state of theoretical think- historical (though in a rather different way to ing. In accordance with their emphasis on the Hodder's), with the differences between the wider sphere of the humanities and natural two disciplines occurring only in terms of scienees, ideas about the strueturing of past scale, period or detail. Although their cover- social relations are examined through a range age of particular individuals' work is some­ of disciplines; these include sociology, anthro­ times far from thorough, and occasionally pology, philosophy, geology, comparative perpetuates a 'Great Man' view of intellectual theology, biology, folklore and mythological development, the authors are always ready to studies, art history, psychology, economics, re-evaluate old ideas. In their rejection of an and, above all, history. Analyses of how indi­ assumption of constant progress in archaeo­ vidual disciplines structure concepts of the logical theory, they do not take a reactionary arche become, in turn, discussions of the evo­ stance but rather one of pragmatism. In this lution of the disciplines themselves. In pursuit context it is particularly obvious that the book of this, the authors have produced as much a has been written, at least in part, in opposi­ brief history of the human scienees as a study tion to the oppression of Soviet historical ma­ of archaeology, but this is one of the factors terialist perspectives present within contem­ marking this book out from superficially simi­ porary Czech archaeology. It is noticeable lar studies, such as those produced by Daniel, (though scaredy surprising) in this respect Trigger and Hodder. Malina and Vasicek have that Malina and Vasicek's thinking is still drawn on a väst range of comparative material somewhat overshadowed by Soviet Marxism, for their study, and the first four chapters are particularly with regard to evolutionary the­ a happy combination of two scholars' work ory. This curious contradiction has led to an within the eastern European philosophical unfortunatdy unfair treatment of much re­ and intellectual tradition, and several months cent Russian theoretical work (especially by spent in Cambridge University library with Klejn, Bulkin and Lebedev, whose attemps to access to books unavailable inside Czechoslo­ separate notions of culture from historical vakia. Chapter 5, on archaeology in the late evidence have been almost completely ig- twentieth century, is less successful in its con­ nored); this detracts from their thesis. It is centration on New Archaeology and the interesting to compare this with Trigger's Processual school, although the foreign per­ more balanced perspective in the chapter on spectives that the authors present (Middle Eu­ Soviet archaeology in his History of Archaeo­ ropean and Continental) are certainly inter­ logical Thought (1989) and also with the au­ esting. Post-Processualism and contextual thors' fdlow Czech, Evzen Neustupny, in analysis are discussed briefly, and indeed Hodderis Archaeological Theory in Europé: the praised, but mainly for their perceived oppo­ Last 3 Decades (1992). sition to classical Marxist methodologies. It is Chapters 6 and 7 make up the second half this chapter which is used to tenuously link of the book, and would have found more ap- the two sections of the book referred to propriate form as a separate volume on ar­ above, and which provides the weak point of chaeological method. The first of these dis­ the volume. However, although unstruetured, cusses description, dassification and seriation it is also chapter 5 which is the most fun to in archaeological practice, and in their im- read, as it discusses archaeology in its context mi-nsdy detailed treatment (chapter 6 occu- as a real profession being practised by real pies almost a third of the book) the authors individuals (as opposed to the actors of some clearly see this as the basis of archaeology in

Fornvännen 89 (1994) 132 Recensioner

the field. With its considerations of termino­ quotations and newspaper-style sub-headings, logy, units of analysis, the nature and attri­ which fall somewhere between proverbs and butes of artefacts, and the frameworks of in­ throwawayjokes. "For humanism, the past is a formation processing, Malina and Vasicek's source of nourishment as well as adornment" coverage is indeed exhaustive. Unfortunatdy, (p. 15) is a good example of the former, the authors do not seem to be aware of the though my personal favourites are "Migra- essentially subjective and selective nature of tionist and diffusionist intoxication" (p. 54) such criteria for data selection and study, and "Archaeological sources can lie" (p. 105)! which leaves chapter 6 seeming like an isolat­ In a similar vein, the section on New Archae­ ed escapee from Clarke's Analytical Archaeolo­ ology paraphrases Kent Flannery and begins gy (1968) and curiously at odds with the rest of "Do you know Binford personally?" (p. 119), the book. The conduding section expands on and archaeological humorists should not miss chapter 5 by setting out the authors' own the delicious quote from Kierkegaard at the hypotheses on the nature of culture and hu­ beginning of chapter 5. This resolute opposi­ man behaviour; these are framed in the con­ tion to jargon and a general cheerful irrever- text of a wide-ranging synthesis, rather as the ence, both of tone and in the treatment of a preceding chapter attempted for dassifica­ numger of 'sacred cows' in theoretical archae­ tion. In their move from empiricism to more ology, are some of the most refreshing aspects abstract theory, Malina and Vasicek cover a of the book. In a field more often distin­ lot of ground—from terminology to processes guished by its frequently acrimonious and ex- of human activity—but in doing so they ap­ dusive atmosphere of debate, long faces of its pear to advocate the existance of cultural proponents, and incomprehensible language, (rather than mental) structures which dictate this is particularly welcome. To this end the behaviour in primitive societies, in tandem authors have been well-served by Marek Zve- with environmental factors. When taken to­ lebifs elegant and witty translation, and by the gether with similar remarkably restrictive con­ (uncredited) cartoons which appear in the lat­ clusions, these arguments often seem to con- ter half of the book. Malina and Vasicek have tradict their earlier statements on post- produced an uneven, quirky and at times con- Processualism in chapter 5. tradictory volume which is also humane, in­ Malina and Vasicek have been critidsed by formative, controversial and amusing, with Trigger (in Antiquity 65, 1991) and others for the additional benefit of opening a window on a purely intellectual approach to their subject, an aspect of eastern European archaeology and for ignoring the social context of archae­ not usually visible to western eyes. They are to ology and its practice. To some extent this is be congratulated on a stimulating contribu­ true, but this ignores the positive qualities of a lion to theoretical debate, which deserves a book written in a style of self-reflection and in wider audience than one suspects it will re­ a consdousness of political context compara­ ceive. ble in many ways to the recent work of lan Hodder (notably in The Meanings of Things Neil S. Price [1989] and The Domestication of Europé [1990]). Arkeologikonsult AB The text repays careful study but, as with Kungsgatan 16 Hodder, casual readers will also find much to S-753 32 Uppsala enjoy, since the prose is peppered with wry

Fornvännen 89 (1994) Recensioner

Göran Burenhult, Stenmannen. Megalitbyggare sättningen vid Atlantkusten (bl. a. Grahame och människoätare. Bra Böcker och Wiken Clark). Jordbruket har betraktats som ett 1992. 328 s. ISBN 91-719-117-8. komplement till fångstekonomin. Burenhults studier av de fynd som påträffats på kustbo- Göran Burenhult är unik bland svenska arkeo­ platserna vid Sligobukten har övertygat ho­ loger, han som ocksä blivit etnolog och upp­ nom att bosättningarna härrör från ett sam­ täcktsresande till fjärran mål i Söderhavet och hälle utan kunskap om odling. I motsats till Stilla oceanen. Det är sex år sedan Burenhult den äldre forskningen, som betonade jord­ publicerade Speglingar av det förflutna, sin bruksnäringen som avgörande faktor fcir upp­ första bok med tolkning av svenska stenålders­ hov och spridning av slenkammargravar, är kulturer från erfarenheter av nu levande sten- Burenhult mig veterligt den förste som drar ålderssamhällen i den tropiska övärlden i Sö­ konsekvenserna av sina studier fullt ut och derhavet. Författaren fick tydligen blodad slår fast att de allra äldsta megalitsamhällena tand och återvände till Indonesien och para- inte kände till odlingen och att megalitbyggen disöarna i Mikronesien, Polynesien och Mela- följaktligen har sitt ursprung i mesolitisk kul­ nesien. Nu föreligger ocksä denna expedition turmiljö. I den diskussionen borde även sten­ i en brett upplagd framställning, Stenmannen. kammargravarna på Iberiska halvön och i Megalitbyggare och människoätare (och som TV- västra Frankrike inkluderats för att testa håll­ film »I kapten Cooks fotspår»). Det är utmärkt barheten av teorin, men så är inte fallet. I att forskare ägnar sig åt komparativa översik­ övrigt ansluter sig författarens tolkningar av ter. Bredden ställer krav pä författaren att de europeiska megalitbyggarnas samhällska- skriva läsbart och fängslande. raktär i mångt och mycket till den aktuella Boken är indelad i fyra kapitel, men består trenden i megalitforskningen, nämligen att de innehållsmässigt av två ämnesblock. Den förs­ stora gravmonumenten (Newgrange i Irland, ta - en tredjedel av volymen — är ägnat åt Gavrinis, Mané Kerniod i Bretagne osv.) inte Europas, huvudsakligen Västeuropas megalit­ är kollektivgravar utan är resta för samhällets monument (gravar och andra typer av anlägg­ toppskikt - världsliga/reigiösa ledare över ett ningar), resten av utrymmet upptar nutida stort område, kanske en region — och ett bevis stenålderskulturer med levande megalittradi­ på samhällets hierarkiska struktur. tion på Söderhavsöar. Bokens kvantitativa tyngdpunkt ligger som Eftersom författaren deltagit i utgrävningar sagt pä skildringen av stenålderssamhällen i i Carrowmore pä Knocknareahalvön vid Sligo- Söderhavet. Söderhavet är ett klassiskt forsk­ bukten, nordvästra Irland och fått en god in­ ningsområde för förklaringar till tidigare kul­ sikt i förhållandena, tillmäter han undersök­ turers tankevärld, beteenden och handlanden ningarna i omrädet synnerligen stor betydelse genom levande stenålderskulturer. Detta vid tolkningen av gravarnas ursprung och eko­ forskningsfält ger oss möjlighet att testa och nomiska bas, med principiell bärighet ocksä eventuellt utöka tolkningsalternativ om för­ för andra områden. Enligt hans teori har me- historiska samhällen. galitlraditionen uppstått redan före införan­ I Söderhavet finns en mångfald stammar på det av jordbrukskulturen och haft den marina olika (iar som uttrycker sin tro och föreställ­ fångstnäringen som försörjningsgrund. Gra­ ningsvärld genom megalitgravar, resta stenar varnas läge vid kusten ger uppfattningen stöd. och andra typer av megalitiska anläggningar. Havsfängsten har tidigare framhållits av flera Det handlar om stammar med olika språk och forskare som lokaliserande faktor för bo­ en brokig mångfald av kulturtraditioner. Mo-

Fomvännen 89 (1994) 204 Recensioner numenten är uppförda av stora stenblock el­ författarens påstående att han kommit i berö­ ler mindre sten (av storlek som i våra bronsål­ ring med stammar som aldrig sett en vit man dersrösen; sådana rosen är också byggda över och sålunda är helt oberörda av de vitas kul­ slenkammargravar t. ex. i Skottland och Bre­ turmönster. Hur har han eller hans kolleger tagne). Att döma av bildmaterialet i boken är etnologer/antropologer dä kunnat kommuni­ likheten med de förhistoriska europeiska mo­ cera med dem utan språkkunskaper? Ett förs­ numenten inte precis slående. ta besök långt inne i djungeln, där forskare Huvudsyftet med jämförelsen med de euro­ påträffat okända stammar är kanske kortva­ peiska anläggningarna är att komma under­ rigt. Men att vinna desssa människors förtro­ fund om vad som ligger bakom byggandet av ende och få grepp om deras religion kan inte monumenten. Analysen av sociala strukturer i ske under en snabb visit hos stammen. Söderhavet har lett författaren till slutsatsen Författaren framhåller eftertryckligt bety­ att monumenten i båda dessa kultursfärer haft delsen av det etnohistoriska källmaterial som samma funktion. Detta gäller också männi­ många europeiska resenärer i Polynesien un­ skornas föreställningsvärld. Som stöd för sin der 1700-talet lämnat efter sig. De är visserli­ tes anför Burenhult från sin utsiktspunkt i gen de äldsta uppteckningar som finns att Söderhavet bl. a. samhällets hierarkiska karak­ tillgå och därtill ett verktyg för vidare studier tär, där individens samhällsställning avspeglas av den aktuella situationen av förändringar i gravens eller den resta stenens storlek, utse­ som skett under tiden. Men det har dessvärre ende och placering, och att människooffer, visat sig att detta källmaterial är behäftat med ibland också exokannibalism, ingår som en del brister, bl. a. just därför att resenärerna haft av det samhällsbevarande systemet. Vidare att otillräckliga språkkunskaper. De flesta av vår kulten alltid är förknippad med anfädersdyr- tids resenärer - både antropologer och andra, kan och centrerad kring männen. Men han t. ex. läkare som i forskningssyfte sökt sig till tillägger att i de starkt stratifierade samhällena stammar »gömda» i djungeln — har intygat att restes monument också för kulten av de mest dessas stenålderskultur förändrats till oigen­ betydelsefulla gudarna, t. ex. i många polyne­ kännlighet redan några år efter det att den siska hövdingadömen. Trots att det inte är förste vite mannen satt sin fot i området. I fråga om några få samhällen avfärdar han motsats till vad Burenhult säger, är det bland dem som undantag. Söderhavsforskare ett känt faktum att det i Förvisso speglar graven och därmed sam­ dag inte finns några byar kvar på Nya Guinea, manhängande påkostade ceremonier samhäl­ Malekula eller någon annan ö i det nya öriket lets karaktär. Elitens särbehandling efter dö­ Vanuatu (f. d. Nya Hebriderna) i Stilla havet, den visar att det är angeläget att befästa dess som inte vet om den »civiliserade världen». De sociala status. Genom monumentbygge och flesta tidigare forskare som återvänt något år kult »signalerar» en släkt om sin arvsrätt till efter sitt första besök hos de nyupptäckta resurser och ställningen som politisk/religiös stenålderskulturerna framhåller det märkliga i ledare. Det är svårare att få grepp om kulten att de första västerländska besökarna ofta för­ vid de europeiska megalitgravarna. Kulten ändrar just den sociala strukturen i samhället, förefaller komplex. Burenhults tes förutsätter utan att vare sig veta eller förstå vad de gör. en global, likartad kulturhorisont, oberoende Det är dock lätt att instämma i författarens av tid och rum. Det är en typisk socialantropo- slutsats med hänvisning till förhållandena i logisk forskningssyn i amerikansk tappning. Söderhavet att stora megalitbyggen, som krävt Grundförutsättningen att förstå den roll många arbetshänder, också i stenålderns Eu­ monumenten spelar i Söderhavsstammars so­ ropa tyder på stratifierade samhällen. Där­ ciala och religiösa liv är kunskap i deras språk. emot är det mer problematiskt att sätta lik­ Det är naturligtvis en omöjlighet att tillägna hetstecken mellan kultens idéinnehåll från er­ sig så många olika språk, som Burenstams om­ farenheter i Söderhavet. Av undersökningar­ fattande expeditioner till Söderhavets många na har det framgått att riterna vid de europei­ stammar skulle fordra. Jag är förvånad över ska megalkmonumenten har varierat starkt

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 205

från område till område och ibland också hoppningsvis vitaliserar diskussionen och inom samma område. I Irland t. ex. har den skärper kraven vid undersökning av nordiska döde alltid bränts innan benen lagts in i grav­ megalitgravar. Författaren driver energiskt kammaren. I Sydskandinavien och Mecklen­ sin teori och har gott flyt i pennan. Det är burg i Tyskland har man tänt eldar i gravkam­ också en angenäm uppgift för en recensent att maren (för purifikation eller av annan anled­ framhålla bokens utstyrsel med vacker layout ning) före gravläggningen av den dödes ben. I och överdådiga färgbilder. Sydskandinavien visar fynden utanför gång­ Lili Kaelas mynningen (som är synnerligen rika utanför Prästgårdsgatan 68 gånggrifterna) att det förekommit olika slags S-412 71 Göteborg ceremonier. I en del av Västeuropa har man ristat abstrakta symboler pä väggstenarna inne i graven, ibland också i gången (Newgrange, Gavrinis m. fl.); i sydväst på Iberiska halvön Arkeologi i Sverige. Ny följd 2. Red. Tiiu An- finns symbolerna på benidoler och lerkärl, drae, Birgitta Sander, Gustaf Trotzig, Klas- som den döde fått med sig i graven. Jag vill Göran Selinge, Svante Forenius och Ola Kyhl­ också erinra om att människooffer inte är nå­ berg. Stockholm 1993. 464 s. ISBN 91-7192- got särskiljande drag för megalitsamhällen. 896-0. Des.sa har förekommit också i andra europeis­ ka stenålderskulturer. Hur det förhåller sig Arkeologi i Sverige började utkomma som sten­ med kannibalismen, är svårare att ta ställning cilerade gröna häften 1964. Från och med till. Det fätal fynd som t. ex. är kända frän 1980 blev det vackra fotografier utanpå pär­ Norden och diskuterats, är inte klart entydiga. marna och därtill artiklar mellan pärmarna i Riterna hos de kulturer på Söderhavsöarna tillägg till de katalogartade och kort samman­ som Burenhult skildrar är inte heller ensarta- fattande kommenterade årsredogörelserna de. Kulturbildernas mångfald tyder inte på för arkeologiska fältarbeten i landet. Året där­ samstämmiga trosföreställningar. Även om på fick häftena ett behändigare format, »en vissa riter är likartade, är det inte säkert att anpassning sker till s.k. staislönnat», skrev trosföreställningarna varit det. Än mindre i Gustaf Trotzig i förordet. Med tiden blev det jämförelse med megalitsamhällena i Europa. färg på omslagen och bundna ryggar på de allt En tidsskillnad på 5 000-6 000 år kan inte läm­ tjockare årliga banden. Årgång 1988 fick slut­ nas obeaktad. Globala världsreligioner hör ligen (?) kallas första numret i en »Ny följd». först vår tid till. Detta innebar att Arkeologi i Sverige blev en I boken förekommer inga källhänvisningar i egen skriftserie efter att tidigare ha ingått i de form av fotnoter. Beträffande Söderhavskul- oöverskådliga rapportserier, som emanerar turema har Burenhult varit tvungen att i stor från Storgatan 41 med angränsande fastighe­ utsträckning luta sig mot sina sagesmans ter. På flertalet välordnade bibliotek torde forskningsresultat. I ett kompilatoriskt arbete hela serien stå samlad och uppta ungefär en som Stenmannen är det också i sin ordning att halvmeter häften och böcker i skilda storlekar, avstå från fotnoter. Men det hade behövts en färger och tjocklekar. litteraturlista över de arbeten som ligger till Tilläggas kan, att de ovan angivna årtalen är grund för diskussioner och slutsatser. Jag årgångsår. Tryckåren infaller ett eller några år saknar också tolkningar som är avvikande. senare. Förargligt är för övrigt, att med den Med andra ord, en kort bibliografi hade inte nya följden från och med 1988 står inte längre skadat, tvärtom ökat bokens läsvärde. årtal på böckernas ryggar. Om något decenni­ Trots invändningar finner jag Burenhults um kommer det att leda till mycken illvilja skildring av moderna stenålderskull mer i Sö­ gentemot redaktörerna framför landets bok­ derhavet intressant för forskningen om för­ hyllor. hållandena i det förhistoriska Europa i så måt­ Kärnan i Arkeologi i Sverige är kataloger to att den anvisar tolkningsalternativ, för­ över arkeoleigiska utgrävningar i landet under

Fornvännen 89 (1994) 206 Recensioner

det aktuella året och översikter över fornmin­ kanske något annat. Det är i varje fall betyd­ nesinventeringens progression och resultat. ligt svårare att utläsa ur böckerna. Den också Det skulle således i princip idag vara möjligt tidigare sparsamma sammanfattande statisti­ att samlat i årgång efter årgång se alla Sve­ ken har utgått de senaste två åren. riges arkeologiska utgrävningar i standardise­ Fiir tio år sedan, 1979, grävdes mest i föl­ rad, närmast tabellarisk form under tiden jande landskap: Skåne (89), Södermanland, 1964-1989. Åren 1963-1966 finns ocksä i Uppland (41), Gotland (37) och Öland (25). Finskt Museum 1967 (även Riksantikvarieämbe­ Det oproportionerliga grävandet på Öster­ tet. Småskrifter och särtryck 7). Den som vill se sjööarna har således minskat, och Västsverige motsvarande statistik för tiden före 1963 har har blivit relativt bättre representerat. Det var däremot ett hårt arbete framför sig. till dels samma landskap 1979 som 1989, som I princip, ja. Rapporteringen är ojämn, och utmärkte sig som arkeologiska bakvatten: Da­ de olika årgångarna är inte heller helt enhet­ larna, Dalsland, Hälsingland, Härjedalen, ligt uppställda. En del översiktliga jämförelser Medelpad, Norrbotten och Värmland kunde går dock att göra. vardera uppvisa högst tre utgrävningar. Är 1989 skulle 763 arkeologiska utgräv­ Det är naturligtvis inte den litet osäkra stati­ ningar ha utförts i Sverige. Ur listan över stiken, som är det viktiga i dessa utgrävnings­ institutioner, som snällt skickat in sina blan­ kataloger, utan det kvalitativa innehållet. Det ketter, framgår dock att till exempel univer­ är överväldigande, komprimerat och förfär­ sitetsinstitutionerna i Stockholm och Uppsala ligt, men det finns i alla fall. De uppsats­ inte har gjort så. Saknas i listan gör också skrivande studenterna läser igenom årsredo- länsmuseerna i Karlstad och Östersund. Det gördserna från pärm till pärm årgång efter lönar sig således för en vetgirig läsare att ringa årgång, när de skall sammanställa sina egna runt lite och fråga vad som hänt utöver vad kataloger fiir uppsatserna. Listor över brons­ som står i katalogen. Där står emellertid ett åldershus, stridsyxekulturens gravar eller vad tiotal utgrävningar utförda i Härjedalen och som nu är aktuellt växer fram under jämmer Jämtland, så i det fallet lönar det sig kanske och klagan, men det går. En vacker dag kom­ bättre att ringa till redaktionen och fråga. mer det hela naturligtvis att välsorterat glida Landskapen med de flesta undersökningar­ fram ur on-line-terminalernas radskrivare. Då na ordnar sig som, förmodligen, väntat: blir det fröjdefullt. Tills vidare får det mödo­ samt läsas och letas och sammanställas, till Skåne 125 exempel att 1989 svarade Riksantikvarieäm­ Uppland 109 betets olika utgrävningskontor för 59 % av un­ Östergötland 107 dersökningarna. Det var 68% tio år tidigare. Södermanland 78 Man förlorar marknadsandelar. Tills vidare är Västergötland 63 det dock uppbyggnaden av uppdragsfinansi- erade grävande avdelningar vid länsmuseerna Landets sydliga K-regioner utmärker sig. som märks mer än marknadskrafterna. Frän Norrbotten finns ingen utgrävning alls Arkeologi i Sverige. Ny följd 2 kommer av de katalogiserad, och från de följande landska­ flesta att användas och läsas som en artikel­ pen finns vardera bara högst fyra: Dalsland, samling. Volymen innehåller femton artiklar Gästrikland, Härjedalen, Lappland, Närke av sammanlagt aderton författare. Av dessa är och Västerbotten. Någon norrländsk arkeolo- sju kvinnor, varav fyra står som ensamförfat­ giboom existerade inte. tare. Det ser med andra ord ut, som det Tio år tidigare innehöll årsredogördsen till brukar. jämförelse 383 arkeologiska utgrävningar. Flertalet författare har en anknytning till Det betyder ganska jämnt en fördubbling av det fortlöpande fältarbetet, antingen Riksan­ antalet på ett decennium. Antalet arbets­ tikvarieämbetets utgrävningskontor eller dagar, utgrävda kvadrat- eller kubikmetrar el­ fornminnesinventeringen. Undantagen är få. ler spenderade miljoner kronor är däremot Tio av artiklarna behandlar arkeologi söder

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 207 om Dalälven, fyra norr därom. Det är mera jande i gången tid. De lyfter sällan sig själva i nordlig arkeologi än vad som är vanligt i natio­ håret på annat sätt och strävar sällan efter att nella översiktsverk i Sverige. Förklaringen är delta i en mera allmängiltig debatt kring kul­ enkel. Av de fem artiklar, som har sin utgångs­ turteoretiska eller kulturhistoriska idéer. Ar­ punkt i fornminnesinventeringens verksamhet tiklarna känns mera svenskt antikvariska än 1989, behandlar fyra delar av norrlandslän. internationellt arkeologiska. Det är nog också Det är här som det inventeras för närvarande. meningen, och det är framför allt deras styr­ Den femte behandlar avslutningen av arbetet i ka. Här finns outtömliga såar av kunskap om Västmanlands län. det svenska kulturlandskapet att ösa ur. Från Av de resterande elva artiklarna har tio sin det sydsvenska höglandets röjningsrösen till utgångspunkt i intressanta utgrävningar från lagfjällens rengärden, från öländska brons­ 1989 eller åren närmast dessförinnan, eller sä tjurar till härjedalska kvartsitspetsar. tar de fasta på enskilda, intressanta fynd. En­ När jag läser Arkeologi i Sverige och Riksan­ dast en artikel, av Ing-Marie Pettersson om tikvarieämbetets och de många utgrävnings- järnhantering i Norbergs bergslag, integrerar kontorens ström av rapporter och andra pub­ hyggligt inventering med utgrävning. likationer, får jag emellanåt en känsla av, att För ett tiotal är sedan var det lätt att runt det håller på att växa fram en särskild arkeolo­ omkring bland svenska arkeologer i den anti­ gisk stil i dessa texter. Mångordiga beskriv­ kvariska världen träffa kolleger, som var dels ningar, överflödande av siffror och detaljer, strängt upptagna av planering, utgrävning, skrivna för den som utifrån egen terrängerfa­ i "apportskrivning, förvaltning och mycket an­ renhet kan visualisera ett landskap och dess nat, dels ägnade sig åt att klaga för varandra kulturminnen. En inätskådande diskussion av och andra över att de inte hann forska. Klago­ terminologi- och dateringsfrågor. Ett instruk­ målen handlade om bristande tid och en bris­ tionsbokspräglat språk med egenheter som att tande fortbildning med avsikt att få insikt i stava »Mellansverige» med litet »m». Man tycks den fortlöpande arkeologiska diskussionen, ha förlikat sig med och gjort till en dygd, att inte minst den kunskapsteoretiska. Så är det arkeologi kan skrivas utan en kunskapsteore­ inte längre. Det kommer en jämn ström av tisk diskussion i samtal med andra utanför den publikationer från arkeologiska antikvariska egna kretsen. Det är påfrestande att läsa text institutioner och myndigheter. Man har fun­ av detta slag, men då den behövs är den obe­ nit arbetsrutiner, där tid och krafter kan äg­ gränsat nyttig. nas också åt tänkande och skrivande, och då Mot de enskilda artiklarna i Arkeologi i Sve­ inte bara utanför den reglerade arbetstiden. rige. Ny följd 2 skall jag bara rikta en in­ Men framför allt syns beslutsfattare och makt­ vändning. Den klargörande diskussionen av havare av alla slag, inklusive de egna institu­ ett ovanligt och uppenbart kunskapsutökande tions- och myndighetscheferna, ha insett bety­ fynd av en spetälsk kvinna, nedskriven av Ca- delsen för det antikvariska arbetets kvalitet av roline Arcini och Tore Artdius, avslutas reto­ att det tänks och skrivs på arbetsplatserna. riskt: »Vi har fyra begravningar men bara tre En hel del av det som tänks och skrivs är lik, skulle Dr. Watson oförstående ha utropat. därtill både läsbart och läsvärt. Det gäller ock­ Hans vän skulle då ha svarat, att fel fråga var så Arkeologi i Sverige. Ny följd 2. ställd. Huvudfrågan var när kvinnan begrav­ Artiklarna har i allmänhet en lokal geogra­ des, vilket skedde inom perioden yngre ro­ fisk förankring. Det är fältarbetsprogrammet mersk järnålder—folkvandringstid.» Kanske som styr. Artiklarna återspeglar en stor erfa­ var det den frågan, som författarna ställde i renhet och lärdom kring de lokala fornläm­ början av sin artikel. Mot slutet ställer emel­ ningarna och fynden i de aktuella landskapen lertid läsarna en helt annan fråga: Varför är och terrängtyperna. De anknyter till en löpan­ denna kvinna den enda på hela gravfältet, som de dataframtagning och tolkande utvärdering begravdes obränd, och varför ligger hon i av landskapets fornlämningsinnehåll idag och gravfältets största, centralt belägna hög? För­ bosättningsmönster och ekonomiska utnytt­ hoppningsvis kommer svaret i nästa årgång av

Fornvännen 89 (1994) 208 Recensioner

Arkecdogi i Sverige. Det vore inte det enda leden haft stor betydelse redan under bronsål­ skälet att se fram emot den. dern, något som man kanske inte varit helt Stig Welinder medveten om tidigare, även om en hel del Institutionen för arkeologi bronsåldersrösen har registrerats i området. Gustavianum Men man skall inte heller glömma att boken 75310 Uppsala innehåller preliminära resultat från en rad ar­ keologiska undersökningar både av gravfält, enstaka gravhögar, fornborgen Broborg och de märkliga ledspärrarna vid Rickeby och Gunnar Olsson (red.), Långhundraleden - en Gullbron. Offerplatserna vid Tadem och Ul­ seglats i tid och rum. 50 bidrag om den gamla lentuna icke att förglömma. De viktiga under­ vattenleden från Trälhavet till Uppsala genom sökningarna vid Danmarksby och Söderby bör årtusendena, sammanställd av redaktions­ kanske särskilt framhållas eftersom de visar på gruppen inom Arbetsgruppen Långhundrale­ mycket rika järnåldersbosättningar i Dan­ den. Uppsala 1993. 296 s. ISBN 91-630- marks socken där de märkliga folkvandringsti­ 1518-8. da kammargravarna vid Danmarksby antyder att en stormannaätt här haft sin gravplats. Vid Långhundraleden — en seglats i tid och rum är i gravfältet kunde även konstateras rester av en många stycken en märklig bok. En stor del av stenkaj, ett minne frän den tid då leden hade de 50 artiklarna är nämligen sammanställda av stor betydelse för sjöfarten. redaktören Gunnar Olsson som i sanning Även utgrävningarna av tvenne storhögar i genomfört ett imponerande arbete tillsam­ Husby-Långhundra, Brunnshögen och Gull- mans med Karl-Erik Mörk, Gudrun Vällfors högen, måste nämnas här. Brunnshögens fynd samt Ma och Tage Sundqvist, redaktionsgrup­ visar på en rik hövdingabegravning med fynd pens övriga medlemmar. Flertalet har han av högsta kvalitet om än relativt kraftigt för­ skrivit efter samtal med olika personer och/el­ störda på gravbålet. Likheter med bl. a. fyn­ ler inläsning av diverse andra artiklar. Men den från Uppsala högar är frapperande. även många andra artiklar innehåller den 286 Brunnshögen innehöll även en äldre begrav­ sidor tjocka volymen, rikligt illustrerad med ning. Gullhögen har visat sig vara en mycket intressant bildmaterial både i form av fotogra­ ovanlig grav innehållande bl. a. en vikingatida fier, teckningar och kartor. Boken har inde­ sekundärgrav, men framför allt stor mängder lats i ett antal huvudavsnitt som gör verket träkol, ca 20 m3. Vad dessa kolmängder skall lättläst: Vi får en överblick - »Amatörerna» hänföras till hade när uppsatsen skrevs, ej förenar sig - Leden före Kristi födelse - Från kunnat utrönas. Självfallet står arkeologin noll till år 1000 - 1000-talet efter Kristus - också undrande inför de farledsspärrar frän Medeltiden - 1500- och 1600-talen - 1900- äldre järnälder som påträffats och undersökts talet. vid Rickeby i Gottröra och Gullbron i Vallen­ Boken är tänkt att utgöra en avrapportering tuna. Vad har dessa anordningar egentligen av de hittills genomförda mångfacetterade ar­ byggts för? Har verkligen behov funnits att betena kring Långhundraleden, ett av arke­ spärra av leden eller är det dämningar för att ologen Björn Ambrosiani i sen tid präglat be­ hålla vattenytorna uppe? Undersökarna av an­ grepp fiir den en gång aktuella sjöleden med läggningen vid Rickeby har antagit spärr och kringliggande områden. En del av materialet flytbro. Ännu är dessa konstruktioner av pålar är, som antytts, sammanfattningen av tidigare inte tillfredsställande förklarade. Som vanligt forskning, men här finns ocksä massor av ny­ får inan konstatera att endast framtida under­ heter. Bland de kanske allra märkligaste nytill­ sökningar kan ge ett säkrare svar! skotten till vår kunskap är fynden av hällrist­ Självklart är även Bo Gräslunds nytolkning ningar längs leden, skeppsfigurerna vid av platsen för det kända slaget vid Helge å till Hjälmsta i Husby-Långhundra och Vängsjö- närheten av Helgo i Frösunda socken i stället berg i Gottröra som visar att området kring för Skåne intresseväckande liksom Gunnar

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 209

Skoglövs intensiva arbete med att närmare David Liversage, Barkar, Long Barrows and försöka rekonstruera händelseförloppet kring Settlements. Arkaeologiske studier vol. IX. Co­ detta slag mellan nordiska vikingakungar. penhagen 1992 (Akademisk Forlag) 124 s., 88 Ännu är inget säkert bevisat, men nog verkar fig., 4 tab., och 4 pl. Dansk sammanfattning. här presenterade teorier nog så bestickande. ISBN 87-500-3030-2. Gunnar Skoglöv har också genom sitt idoga arbete med dikesgrävningar konstaterat före­ komster av de tidigare nämnda offerplatserna En av de mest omdiskuterade och betydelse­ (järnälder) vid Tadem och Ullentuna. Han har fulla undersökningarna inom skandinavisk också kunnat påvisa en s. k. tappningskata­ neolitisk forskning får de idag klassiska ut­ strof genom grusåsen nedanför Broborg i grävningarna av Glob vid Barkaer på Djurs­ Husby-Långhundra. Vad skulle inte vetenska­ land anses vara. Samtidigt är det en av de pen kunnat få ut om alla grävmaskinister haft sämst publicerade. Bortsett från en mindre, Skoglövs förmåga att se och förstå vad som populärt hållen, artikel av Glob skriven 1949, blottades av grävskopan. blev materialet aldrig publicerat. Långhundraleden innehåller förstås mycket Globs ursprungliga tolkning av anläggning­ mer än vad som här noterats. Runstenar, kyr­ arna vid Barkaer som rester av tvä parallella kor, landskapets historia, hydrologi, forn­ långhus med en åtskiljande »bygata» kom att borgar, kartornas vittnesbörd och mycket mer prägla synen på tidigneolitikum under en lång beskrivs i den innehållsdigra volymen. Den är i följd av år. sig ett starkt bevis för att lekt och lärd i ge­ Under 1970-talet förändrades synen pä mensamma ansträngningar kan uträtta stor­ Barkaer successivt. Andra likartade anlägg­ verk för kulturhistorisk forskning. Boken om ningar undersöktes. Här kan nämnas dem vid Långhundraleden är bara en kort presenta­ Stengade pä Langeland. Glob själv omtolkade tion av många människors hängivna arbete. Barkaer i en populärt hållen artikel. Han såg Den pekar framåt mot ett nytt sätt att forska anläggningarna nu som långhögar, vilka där akademiker och fritidsforskare i gemen­ byggts på två äldre långhus. Helt hade han samma projekt tycks kunna nå mycket långt alltså inte övergivit tanken på hus. T. Madsen utan att förbruka miljonbelopp. Det är nägot diskuterade i en artikel 1979 tidigneolitiska vi bl. a. kan tacka arbetsgruppen Långhundra­ gravar och långhögar i synnerhet och tolkar leden för. Alla som är intresserade av Upp­ då Barkaer som varande enbart gravar. Det landsforskning bör f. ö. ha denna spännande som en gång var hus för de levande blev nu volym i sin bokhylla. Den kan beställas av Karl- hus för de döda. Erik Mörk, Vallentuna, tel. 08-51174558, Det är därför av stort intresse att Barkaer nu Gunnar Olsson, Uppsala, tel. 018-4292 11, äntligen blivit föremål för en monografisk be­ Ma och Tage Sundqvist, Husby-Långhundra, handling av David Liversage. Publikationen är tel. 018-388150 samt Österåkers hembygds- uppdelad i fyra större avsnitt: 1) undersök­ och fornminnesförening, tel. 08-54 06 79 80. ningen, 2) fyndmaterial, 3) långhögar gene­ rellt och 4) kronologin under TN. David Damell Samtliga utgrävningar leddes av P. V. Glob. Örebro läns museum Den första, begränsade, utgrävningen ägde Box 314 rum redan 1928 men den egentliga storskaliga S-701 46 Örebro undersökningen skedde åren 1947-1949. Detta var antagligen den mest omfattande ar­ keologiska utgrävningen dittills i Danmark. Sammanlagt undersiiktes en yta på ca 95 X 30 m med lager på upp till 1 m. Tack vare en för sin tid mycket hög doku­ mentationsnivå har det varit möjligt för Liversage att ganska väl beskriva undersök-

Finnvännen 89 (1994) 210 Recensioner ningen av de båda långhögarna och det kul­ Påståendet följs inte upp utan lämnas hängan­ turlager som fanns under dessa. de i luften. Föreställningen att de tidigneoliti­ Högarna låg parallellt och var 87 resp. 89 m ska boplatserna varit små är dock en av de långa. Den ursprungliga höjden kan, baserat centrala hypoteserna inom den tidigneolitiska på Globs noteringar, uppskattas till ca 1,2 m. I forskningen. diskussionen av högarnas konstruktion lägger Fyndmaterialet får en mycket genomarbe­ Liversage stor vikt vid tvä saker: den av Glob tad, kanske också något överarbetad, behand­ iakttagna »rumsindelningen» samt de kons­ ling av Liversage. De olika kärl typernas och or- truktionsdetaljer vilka ingått i långhögarnas neringstypernas spridning inom det underlig­ sydändar. gande kulturlagret diskuteras ingående. Illust­ De av Glob iakttagna »rummen» utgörs av rationsmaterialet är genomgående av mycket segment med olikfärgad sand. Däremellan hög klass och underlättar mycket för läsaren. finns rader av mindre pinnhål. Sannolikt är Genomgången och diskussionen av framför allt detta belägg för olika byggnadsstadier. Livers­ keramikmaterialet känns något överarbetad age framkastar också den hypotesen att indel­ och utnyttjas dessutom inte i den senare krono­ ningen kan ha att göra med olika gruppers logiska diskussionen. I detta sammanhang ansvarighetsområden. Denna tendens till en finns det ingen möjlighet att i detalj diskutera segmentär indelning av gravar och kultplatser Liversages keramikindelning som i grunden eller s. k. »Sarupsanläggningar» har tidigare följer Ebbesens indelning och arbetssätt. diskuterats av Andersen 1988. Det sjätte kapitlet i Liversages bok omfattar Även för Alvastra pålbyggnad har en likar­ en genomgång och diskussion av icke megaliti­ tad modell föreslagits av Browall 1985. Detta ska långhögar. Kapitlet tillför i mitt tycke inte är en intressant hypotes som tyvärr inte vidare diskussionen kring dessa monument något diskuteras av Liversage. nytt - redan Madsen (1979) och Midgley Därefter behandlar Liversage de samman­ (1985) diskuterade ingående flera av des.sa lagt fyra gravar som påträffades i samband monument. Intressanta är dock hans teorier med Globs undersökningar, två i den södra kring varför vissa träkonstruktioner i eller och två i den norra högen. Diskussionen till­ kring långhögarna bränts ned. Liversage är av för inte något direkt nytt och kräver ingen den uppfattningen att själva bränningen inte ytterligare kommentar. Problemen för Livers­ utförts av dem som byggt gravarna utan av age börjar egentligen när han börjar diskutera rivaliserande grupper. Att bränna en grav bör boplatsmaterialet och kronologin som upptar ha inneburit en mycket stor skymf. Detta är en större delen av boken. Mycket kort behandlas intressant hypotes då flera faktorer pekar på boplatslämningarna dvs. de stolphål och and­ en ökad konkurrens under tidigneolitikum. ra konstruktioner vilka identifierades under Det sjunde kapitlet heter »Early Neolithie kulturlagret. Liversage lägger, och med viss Relative Chronology» och innefattar just det­ rätt, mycket källkritiska aspekter pä just bo­ ta, en kortfattad diskussion kring Barkaers platskonstruktionerna. Glob letade uppenbar­ kronologiska placering och den tidigneeilkiska ligen inte efter stolphål mellan de båda högar­ trattbägarkulturens relativa kronologi. Detta na. Detta medför att det är svårt att t. ex. är ett centralt kapitel som egentligen fär för iakttaga några huskonstruktioner. Koncentra­ litet utrymme. Konsekvenserna av keramik­ tioner av vad som möjligen kan ha varit bränd analyserna utnyttjas t. ex. inte till fullo. lera finns tillsammans med koncentrationer av Enligt Liversage kan tre grupper urskiljas i stolphål vilket möjligen indikerar att hus­ materialet: Oxie-, Volling- och Fuchsberg- konstruktioner har funnits på platsen. I så fall gruppen. I Barkaermaterialet finns de två hus av helt annat format än de som Glob förstnämnda grupperna representerade un­ presenterade 1949. der själva långhögarna och när det gäller Vol­ Liversage avslutar kapitlet med en brask­ linggruppen också i gravarna. Fuchsberg- lapp att vad som tolkats som små boplatser gruppen är endast påträffad utanför själva kanske endast är delar av större boplatser. långhögarna.

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 21 1

Detta kapitel är inte särskilt genomarbetat relsen för anläggningarna vid Barkaer och inte och i mitt tycke hade boken vunnit på en så mycket i diskussionerna kring monumenten strykning av detta avsnitt. Mycket i diskussio­ i allmänhet eller kronologin. Framför allt de nen är inte speciellt genomtänkt. Man kan kronologiska kapitlen hade blivit bättre av en peka på sättet att använda källmaterialet och mer genomarbetad diskussion och om käll­ förstagångskälloma. Oxiegruppen t. ex. lan­ hänvisningarna hade kontrollerats bättre. seras inte av Madsen och Petersen 1984 utan av Larsson (1984). När det gäller Vollinggrup­ Mats Larsson pen menar sig Liversage kunna »vagt» urskilja UV Linköping tre undergrupper. Detta bygger till stor del på Järnvägsgatan 8 Madsens och Petersens diskussion från 1984. 582 22 Linköping Dessa menar sig kunna se en tendens till en kronologisk skillnad i Vollinggruppen. Till skillnad från ovannämnda forskare ser emel­ lertid Liversage Fuchsberggruppen som en di­ Stuart Piggot, Wagon, Chariot and Carriage. rekt fortsättning på Vollinggruppen. Detta är Symbol and Status in the History of Transport. inte särskilt sannolikt då, som Liversage själv London 1992. 184 s. ISBN 0-500-25114-2. påpekar, Fuchsberggruppens utbredning klart skiljer sig från Vollinggruppens. Professor Piggot har publicerat en intressant Liversage föreslår en tuddning av tidigneo­ bok med uppsatser om utvecklingen av trans­ litikum i TN I och II för att underlätta en portmedlet vagn, såväl för lastbruk och jord- fortsatt diskussion. Detta är ett utmärkt för­ bruksändamål som för användning i strid eller slag om det bara varit så att Liversage hänvisat i statussammanhang från forntid till nutid. till andra författare. Redan 1988 diskuterade Även dragdjurens roll och betydelse från sta­ undertecknad en tvådelning av tidigneoliti­ tussynpunkt behandlas. Han har djup kun­ kum »phase I and II». Det är naturligtvis alltid skap om området genom mångårig forskning i svårt att klargöra vem som var först men i ämnet och grundar sin framställning på ett detta fall anser jag att värdet med Liversages rikt källmaterial. bok minskar med underlåtdserna att hänvisa Kapitel 1 diskuterar utvecklingen från de till rätt källa. allra första oxvagnarnas tillkomst fram lill Efter ett i detta sammanhang inte så väsent­ 400-talet, merovingisk tid, och hur djur an­ ligt kapitel kring kopparföremålen i gravarna vändes inte bara som bida utan även för olika följer ett intressant kapitel kring l4C-date- s. k. »sekundära» ändamål. T. ex. nämns ull ringarna, i detta fall kalibrerade dateringar. från får och getter till kläder och filtar, mjölk Varför inte detta kapitel egentligen förts till och mjölkprodukter som ost, yoghurt m. m. kapitel sju är dock märkligt. I ett flertal som föda. Dessutom utnyttjades djuren, fram­ kurvor redovisas tillgängliga danska datering­ förallt oxar till en början, till att dra plog eller ar på ett lättfattligt sätt. Ur diagrammen kan för transportändamål. Även om slädar torde bl.a. utläsas den snabba förändringen mellan vara de första tillverkade transportmedlen till erteböllekulluren och trattbägarkulturen. lands (ca 7000 f. Kr.) fick oxvagnen tidigt en Förstnämnda verkar upphöra omkring 4000 viktig transport- och lastfunktion - kanske B.C. och själva övergången beir ligga mellan ca från ca 4000 f. Kr. - och redan under senare 3900 och 4000 B.C. Utvecklingen ger också delen av detta årtusende även rollen som pres­ intryck av att ha varit synkron över hela Dan­ tigefylld begravningsvagn (t.ex. i Ungern och mark. Detta förstärker intrycket av att föränd­ i området från nordöstra Bulgarien till Volga). ringarna vid övergången mellan mesolitikum Den användes till och med slutligen som för­ och tidigneolitikum varit mycket stora och att nämt transportmedel av de merovingiska skiftet också varit snabbt. kungarna. Som kuriosum noteras att axelvid­ Sammanfattningsvis kan man säga att vär­ den på vagnar från tidigt tretusental f. Kr. i det med Liversages bok ligger i själva redogö­ snitt var 1,45 m. Idag är spårvidden för brit-

Fnmvännen 89 (1994) 212 Recensioner

tiska järnvägar 1,43 m men för järnvägar pä förutsätter att det finns hästhandlare, tränare, kontinenten 1,45 m från år 1832! stalldrängar m. m. Sädana spåras också i skrif­ Att fordon begravdes i sodoekonomiskt ter från palatsarkiven i Mesopotamien under högt rankade gravar väcker, menar Piggott, det artonde århundradet f. Kr. frågan om vagnarna ska ses som dyrbara sta­ Vidare krävdes betesmarker och foder av tussymboler som begravts med den döde som olika slag liksom salt. Behovet av foder - spe­ tecken på makt och rang i livet (och därefter) ciellt om olika sorters säd gavs till hästarna - eller som vagnar med helig status på grund av kunde leda till att spannmålsresurserna ut­ sin begravningsfunktion att transportera nyttjades kraftigt. Piggot beräknar att ett par kroppen till sista viloplatsen. I vart fall rör det stridsvagnshästar i det sena förhistoriska Bri­ sig om begravningsriter i ett samhälle med tannien årligen konsumerade korn som mot­ hierarkisk struktur som gör det möjligt för svarade vad som växte på 3—4 hektar. Piggotts medlemmar av en elit att demonstrera sin sta­ beräkningar tyder alldeles uppenbart på att tus genom innehav av ett prestigeföremål. det måste ha funnits ett tillräckligt överskott Piggott påpekar att de tunga oxvagnarna av mark och arbetskraft för att det skulle vara förutsatte tillgång till kraftigt timmer vilket möjligt att hålla sig med sådana vagnshästar. utesluter att oxvagnen som uppfinning härrör Enligt akkadiska texter från andra hälften av från områden med öppna stäpper eller med andra årtusendet f. Kr. var vagnsbesättningen ökenliknande förhållanden. Att bygga en tung normalt två personer, dvs. föraren och kriga­ oxvagn krävde skickliga hantverkares insatser. ren. Vagnarna opererade i strid i grupper om Utifrån fyndet av ett holländskt hjul bedöms tio tillsammans med infanteri - dock aldrig en fyrhjulig vagn ha vägt inte mindre än mer än högst 50 vagnar vid varje enskilt tillfäl­ 670-700 kg. Detta är enligt Piggott 20 gånger le. Under Ramses den IV var förhållandet mer än vikten av en modern replik av en egyp­ vagnar/infanteri ungefär 50/5 000. tisk stridsvagn från mitten på andra årtusen­ Också lätta vagnar med hästar följde med det f. Kr. (34 kg). Oxvagnen förspänd med två den döde i graven framför allt med början i oxar kunde dras i en hastighet av ca 3,2 km i andra årtusendet f. Kr. t. ex. i området norr timmen medan den lätta vagnen förspänd av om Donau. I det forntida Kina - såsom i hästar uppnådde mellan 10 och 30 km i tim­ Shang-dynastin ca 1200 f. Kr. - uppenbarar men - i senare fallet med hästarna i galopp. sig plötsligt den lätta tvåhjuliga vagnen i gra­ Åsnor, mulor och liknande nyttjades, som var som kungligt prestigeföremål för jakt, ri­ framgår av kapitel 2, för att dra vagnar. Speci­ tuell parad och för krigföring. Kineserna skaf­ ellt hästar sätts i samband med den lätta fade bra hästar från sina grannar i norr och i stridsvagnen med två ekerförsedda hjul. Med väster, de s. k. himmelska hästarna, som redan de sumeriska s. k. narkabtu (lätta tvåhjuliga århundradet f. Kr. var föremål för diplomatis­ stridsvagnar dragna av två hästar) kom en tek­ ka förhandlingar och krigiska aktioner. Redan nologiskt välutvecklad vagn som i dåtidens so­ av inskrifter på »orakelbenen» från 1100-talet ciala system blev en symbol för makt och pres­ f. Kr. framgår att den lätta vagnen nyttjades tige. Fina exemplar av stridsvagnar har beva­ för ceremonier, jakt och hövisk krigföring. rats i Tutankhamons grav och i andra egypti­ Den lätta vagnen i dess egenskap av pre­ ska gravar från tiden ca 1440-1330 f. Kr. Att stigeföremål ersätts enligt kapitel 3 alltmer av bygga, reparera och i övrigt underhålla såda­ hästen, som får överta statusrollen i 1200- na vagnar och hålla hästar för att dra dem talets Europa. Piggott skildrar hur ridning krävde stora resurser. Det måste, menar Pig­ blev en statusfråga för kungliga personer med gott, finnas ett tillräckligt utbud av hästar i början redan i Assyrien på 800-talet f. Kr. Pig­ området eller möjlighet att anskaffa sådana gott erinrar t. ex. om ryttarstatyn av Marcus genom byte eller på annat sätt. Träningen Aurelius i Rom. Ända till tidig medeltid red krävde skickligt handlag. Dessa högt tränade man i huvudsak barbacka och utan stigbyglar hästar behövde stall, foder och erforderlig och sporrar, även om de sistnämnda kan spå­ skötsel av utbildad stallpersonal. Allt detta ras i Gallien och Centraleuropa från 400-talet

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 213

f. Kr. I Kina uppträdde från fjärde århundra­ Stig Welinder, Miljö, kultur och kulturmiljö. det e. Kr. stela sadlar som först torde ha an­ Almqvist & Wiksell International. Stockholm vänts i Västeuropa kring 800-talet och däref­ 1993. 149 s., 30 fig. ISBN 91-22-01538-8. ter. Piggot behandlar bl. a. den fortlöpande förändringen av kläder och rustningar i sam­ Författaren är verksam som lärare och forska­ band med tidning frän förhistorisk tid till me­ re i arkeologi vid Uppsala universitet. Med i deltid. Hednisk dyrkan av hästar och offer av bagaget har han även en gedigen grundutbild­ hästar skildras. Det senare framgår särskilt av ning i kvartärgeologi, som i hög grad påverkat iögonfallande stora hästoffer i Centralasien hans sätt att arbeta med arkeologi och intres­ under första årtusendet f. Kr. i samband med sera sig for människor i det långa perspektivet begravningar av män och kvinnor. Hästoffer och i skiftande landskapstyper. vid begravningar är ju inte heller ovanliga i Titeln på denna bok upplyser inte omedel­ det tidigmedeltida germanska Europa. Värde­ bart om att en arkeolog är författare. Det gör fulla hästar blev föremål för ceremoniellt inte heller omslagsbilden med midsommar­ gåvoutbyte och föddes under tidig medeltid stång, kärnkraftverk, skog och hägnader. Lä­ upp efter romersk förebild i syfte att få bra saren blir på baksidan upplyst om att man stridshästar men ocksä för att hävda personlig skall bibringas insikt i vad som menas med status. kulturmiljö och få veta hur arkeologiskt studi­ I det fjärde kapitlet, slutligen, tar Piggott um och antikvarisk vård av denna ger möjlig­ upp utvecklingen av den täckta vagnen och het till bättre förståelse av miljön. anser den vara en uppfinning på uppdrag av I det inledande kapitlet förmedlar Stig We­ förnäma damer som ville få någon komfort linder bilden av arkeologin som kunskap om när de reste. Vagnar försedda med parasoll människor längs en lång tidslinje och i skiftan­ eller annan täckning förekom dock redan ti­ de miljöer. Just genom att arkeologen arbetar digt i Kina, vilket illustreras med en stenrelief med årtusenden eller i varje fall med många från 200-talet e. Kr. (Han-dynastin). Stora århundraden kan man se avslutade processer täckta vagnar tog i modern tid över rollen som och påvisa förändringar. Det vi ser är läm­ statussymboler. Till detta kan endast erinras ningar, ofta fragmentariska, av den materiella om utvecklingen av bilen och vissa bilmärkens kulturen i vid mening. Arkeologer samlar och roll som statusbärare i nutida sammanhang. ordnar material i syfte att förstå och se möns­ Det är en intressant och roande läsning att ter och på så sätt närma sig de människor, som ta del av Piggotts mycket detaljrika beskriv­ hanterade sakerna och levde i just den miljön. ning som vittnar om en imponerande forsk­ Men arkeologer är inte stöpta i samma form. ningsinsats på området transporthistoria. Bo­ Genom att de ordnar föremål på olika sätt ken är väl illustrerad med bl. a. kartor över kommer också forntidens människor att fram­ fördelningen av olika typer av vagnsfynd. träda i varierande skepnad. Hällristningsbil­ Vagnars och hästars roll som prestigeobjekt der kan ses på olika sätt och ge skilda infalls­ för att markera socioekonomisk status är ett vinklar till bronsåldersmänniskors föreställ­ genomgående tema i boken. Även om detta ningsvärld och vardagsliv. tema var det huvudsakliga syftet för Piggotts Welinder betonar samhörigheten i begrep­ forskning hade det dock varit intressant med pen miljö, kulturlandskap och ekologi. För en kompletterande, bredare analys av olika endast ett par årtionden sedan etablerades en vagnstypers transport funktion för skilda än­ kulturekologi som gick ut på att det gällde att damål över tiden. Att döma av citerad littera­ förstå och förklara hur kulturlandskapet for­ tur borde det finnas en hel del information mats och förändrats i ett samspel mellan män­ som kunde ha sammanfattats i Piggotts skrift. niskorna och deras omgivning. Nu har synsätt och angreppsmetoder förändrats. Det finns Nils Ringstedt många olika sidor hos miljön och det är därför Författarvägen 5 svårt att uppmärksamma mer än ett fåtal av 161 40 Bromma dessa.

15-945223 Fornvännen 89 (1994) 214 Recensioner

Ett avsnitt om arkeologi i miljödebatten in­ En annat kapitel handlar om helheten. Kul­ leds med konstaterandet att man har kommit tur är allt mänskligt och kulturlandskapet är fram till att jägar-samlarsamhällena levde i hela det mänskliga landskapet. Men detta gör harmoni med naturen men att efterföljande det också svårt att arbeta med miljöproble­ bondesamhällen innebar ökad befolkning och men, eftersom människor uppfattar landska­ kraftigare exploatering av naturresurserna. pet på olika sätt. Hur tänkte och utnyttjade Författaren påminner om hur arkeologer på förhistoriska människor sin omgivning? Troli­ 1960- och 70-talen arbetade med ekosystem gen inte i alla avseenden rationellt utan som och människors anpassning till omgivningens en omgivning i vilken magi och riter var vikti­ resurser. Men nu är det 1990-tal och man har ga- anledning att se annorlunda pä arkeologins Stort utrymme lämnas åt kulturlandskapet möjligheter att tillföra miljödebatten nytt kring byn Nyberget i Dalarna med sina gårdar stoff. och annan bebyggelse. Där fanns förr en Författaren påpekar att det framför allt är silvergruva, som användes fram till 1878 samt globala problem som t. ex. ozonhål, växthus­ i vissa etapper därefter ända till mitten av effekt och försurning, som står i centrum för 1950-talet. Gårdarnas namn är viktiga även dagens debatt och att det därför är naturligt för att identifiera människorna i byn. Men att arkeologer får en viktig plats i panelen för man har också skapat åtskilliga namn inom de att diskutera begrepp och attityder i fråga om enskilda gårdarnas olikartade marker och kulturlandskapet. Det rör sig ju i många fall landskapsformationer. Somliga är allmänt om processer som skett i långsamt tempo un­ kända, andra använda endast av gårdens egna der lång tid. Han ger exempel genom att re­ brukare. Detta kan kallas ett geografiskt ori- dovisa undersökningar om den blyackumula- enteringssystem. tion som kan avslöjas i ett långtidsperspektiv. I kulturlandskapet förekom traditionella Ett kapitel ägnas åt en diskussion om be­ mönster för hur arbetet skulle fördelas och grepp. Att klargöra innebörden i de centrala vilka roller män och kvinnor därvid hade. Vi begrepp man använder i sitt arbete är givetvis får exempel på detta från Stig Welinders un­ en nödvändighet. Men vi använder trots allt dersökningar. ofta uttryck, som har en allmän betydelse och En förändring i sättet att tänka och uttrycka därför inte har en klar avgränsning eller preci­ sig ser man i att fornminnena numera blir sering. Man kan då behöva förtydliga och kulturminnen i sin kulturmiljö. Man registre­ ibland inskränka innebörden med strikta de­ rar ofta inte längre enbart förhistoriska objekt finitioner. Welinder diskuterar begreppet utan en mängd andra ingredienser i kultur­ »miljö» och dess olika betydelser. Det är ju ett landskapet. Man försöker skydda hela miljöer ord som numera användes så ofta att det blivit för att betona sammanhangen. diffust, vilket även gäller »kultur». I detta sam­ Innehållet i en proposition om kultur­ manhang är också »kulturmiljö» och »kultur­ miljövården, som antogs 1988 av riksdagen, landskap» aktuella. Begreppsdiskussionen av­ diskuteras utförligt. Det kan konstateras att slutas med en sammanfattning som går ut på kulturarvet ses som en nationell resurs, att det att kultur är traditionsförmedlad och betyder är värdefullt med välskötta kulturmiljöer i föränderliga normer och regler, som en människors närhet och att vi har ett gemen­ grupp människor använder för sitt livs- och samt ansvar för kulturmiljön. För att kunna ge handlingsmönster. Kulturarvet är de delar av sitt bidrag och bete sig varsamt i landskapet en kultur, som avskiljes och vårdas. Kultur­ måste man ha kunskap om kulturmiljön. Det landskap är det landskap inom vilket männi­ gäller att åstadkomma en kulturmiljövård som skor uppehåller sig, dvs. bor, arbetar och för­ hjälper oss att se, förstå och påverkas av den flyttar sig, och kulturmiljö är en del av ett egna närmiljön. landskap, som avgränsats som särskilt värde­ Det ämne Stig Welinder tagit sig an skulle full. För miljödebatten är enbart kulturarvet säkert ha behandlats annorlunda av andra for­ inte så intressant som hela miljön. skare. Man utgår givetvis från ett intresse för

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 215 uppgiften, och kanske har man en bakgrund i Borgar från forntid och medeltid i Västsverige. sin egen forskning om delar av området, och Arkeologi i Västsverige 5. Göteborgs arkeolo­ man kan sedan komplettera genom att inte­ giska museum 1992. 260 sid. ISBN 91-85488- grera resultaten av nyare specialarbeten, al­ 37-2. ternativt själv utföra sädana. Man föreställer sig att det gamla bondesamhället och väl även Under större delen av detta århundrade kustsamhällena med fiske som huvudsaklig nä­ har borgforskningen i Sverige dominerats ring kunde vara utgångspunkter. Hur sådana av de stora namnen August Hahr, Martin samhällen förändrats fram till våra dagar har Olsson och Armin Tuulse. De representerade studerats med etnologiska metoder. Att myc­ en antikvariskt-konsthistorisk skola vars in­ ket skett genom intensifiering av lantbruket, tresse koncentrerade sig till de stora nationel­ utdikning, tunga maskiner och konstgödning la monumenten. Iwar Andersons Vadstena vet alla men vad det tillsammans med annan gård och kloster 1972 och Tord 0:son Nord­ naturpåverkan betytt för bondens och fiska­ bergs Västerås slott 1975 kan räknas som de rens kulturmiljö är frågor som sannolikt i viss sista representanterna för denna forsknings­ mån besvaras annorlunda än vad arkeologer tradition. gör. Etnologer har ett kortare tidsperspektiv Birgitta Fritz Hus, land och län 1—2, än arkeologer. Kulturgeografer kan genom 1972-1973, blev startpunkten för en ny syn bl. a. kartstudier följa förändringar i mark­ på borgen som forskningsobjekt. För henne användning under lång tid men behöver färd­ var borgen en faktor i ett administrativt sy­ sällskap av främst arkeologer för att befolka stem, ett hjälpmedel vid genomförandet av en landskapet. ny ekonomisk politik i riket. Tack var Fritz Denna skrift vänder sig väl knappast till ar­ arbete fick den historiska källkritiken också en keologer eller i varje fall endast delvis till arke­ mera central ställning inom borgforskningen ologer. Syftet måste vara att nå en bredare än tidigare. läsarskara. Men jag tror i alla fall att stoffet är En annan viktig omständighet är att huvud­ lämpat att användas i sädana undervisnings­ ansvaret för denna vetenskapsgren nu har moment inom arkeologin, som gäller just kul­ övertagits av arkeologerna. Detta kom klart turlandskap och även som goda exempel pä till synes då Anders Ödman 1987 dispu­ argumentationsteknik. Det är enligt min me­ terade på Stockholms tre borgar. Denna bok ning en lättläst och tankeväckande bok. De följdes 1988 av Mats Mogrens och Kenneth enkla illustrationerna ger god information, Svenssons Bondeplågarens borg. Vid samma men jag föreställer mig ända att mänga läsare tid startade Faxeholm- och Styresholmpro- gärna skulle ha sett några foton av kultur­ jekten och allt fler unga medeltidsarkeologer minnen i olika landskapstyper, däribland flyg­ är numera sysselsatta med borgproblemati­ bilder med diskreta markeringar såväl för det ken. estetiska värdet som för att ge inblickar i varia­ Tyngdpunkten i borgstudierna ligger fort­ tionsrikedomen. farande i Östsverige och Finland, där de sto­ Det är ingen tvekan om att Stig Welinder ra, välkända monumenten är hemma. De väst­ har ett starkt engagemang. Han vill reda ut ra delarna av det medeltida Sverige, där det begreppen, visa hur man har resonerat och fanns ett trettiotal borgar, har mycket litet handlat förr och hur man bör se kulturmiljön kvar ovan jord. Bäst bevarade är Läckö- i dag och vad man kan göra i en nära framtid. borgen, men också där är de medeltida mu­ Förhoppningsvis kan en skrift som denna rarna inbakade i ett palatsbygge från senare ge sitt bidrag till att påverka oss alla så att vi tid. För att få en helhetssyn på borgarkitektu- blir mer medvetna om vår plats i — och även ren i denna del av riket måste man ty sig till om vårt ansvar för - kulturmiljön. arkeologiska källor. Det var därför med stort Märta Strömberg intresse som jag öppnade Borgar från forntid Arkeologiska institutionen och medeltid i Västsverige, utgiven av Göteborgs Sandgatan 1, 223 50 Lund arkeologiska museum 1992.

Fornvännen 89 (1994) 216 Recensioner

Boken innehåller ett trettiotal korta uppsat­ väcker förväntningar som tyvärr inte blir till­ ser av aderton författare. Flertalet av dem är fredsställda. arkeologer eller amatörarkeologer, medan två Knut Drake författare är specialiseter från andra områ­ Rätiälägatan 20 C 21 den. Några artiklar är riktigt bra. Magnus Sti- FIN-20810Åbo baeus ger i två bidrag en allmän bakgrund till Finland fenomenet borg. Han har läst på ordentligt och kommer också med en del egna funde­ ringar. I en tredje artikel tecknar han porträt­ tet av en märklig representant för den dansk­ svenska gränsadeln, Abraham Brodersson, Ronnie Carlsson, Daleringen av Kastelholms som först blir gunstling vid drottning Marga­ slott. Rapport Museibyrån, Kastelholm retas hov för att sedermera avrättas av Erik av 1993:1. Licentiatavhandling, Arkeologiska Pommern. Mellan 1382 och 1410 lägger sig Institutionen, Uppsala Universitet. Abraham till med åtta borgar på vardera sidan om riksgränsen och utnyttjar dem som stödje­ Det mångåriga arkeologiska arbetet vid Kas­ punkter ftir sin ekonomiska politik. Stibaeus telholms slott på Åland hade sina mest inten­ ställer den intressanta frågan om dessa borgar siva år från 1982 lill 1989. Des.sa sju års arbe­ kan ses som ett hinder för en urbanisering av ten finns på ett föredömligt sätt rapporterade området, om Abraham medvetet byggde bor­ i tre volymer med basrapporter (Rapport Mu­ gar fcir alt få monopol på den lukrativa gräns­ seibyrån, Kastelholm 1988:1, 1989:1 och handeln. 1991:1) om tillsammans ca 1570 sidor. Där Bakgrunden till fornborgsproblematiken finns alla data för den som orkar gå igenom tecknas av Jan Fak Sjöberg. Han använder en materialet. stor pensel och rör sig från Jeriko 7000 f. Kr. Nu har också den första större bearbetning­ till nordiska bogårdsmurar, från Mykene till en av det jättelika projektets resultat sett da­ Borremose. Hans bidrag är trevligt, men inne­ gens ljus i form av Ronnie Carlssons licentiat­ håller nog mera journalistik än forskning. Då avhandling, framlagd vid arkeologiska institu­ är Rune Ekres bidrag av en annan valör. Han tionen i Uppsala. Del är fråga om ett mycket ger goda prov på sina gedigna insikter i gediget arbete. Carlsson har gått igenom och västsvensk historia och arkeologi. Hans pre­ sammanställt data från inte mindre än 103 sentation av medeltidsborgarna i Västergöt­ arkeologiska undersökningar i bemärkelsen land är instruktiv och kunde gärna ha varit utgrävningar eller schaktningsövervakningar, litet utförligare. I en andra artikel presenterar samt 9 byggnadshistoriska undersökningar. Ekre Lödösehus. Här tycker jag dock att för­ Han har också gått igenom det mesta av den fattaren drar alltför långtgående slutsatser av tillgängliga litteraturen, inklusive samtliga ett magert arkeeilogiskt material. fyndbearbetningar, och därtill gjort en grund­ För övrigt innehåller boken likt och olikt lig genomgång av samtliga naturvetenskapliga om fornborgar och borgar, om dateringsme­ resultat med relevans för dateringsdiskus­ toder, konstruktionsarler och byggnadsmate­ sionen. Det är alltså en enorm datamängd som rial. Dessutom finns det ren underhållning i nu har sammanställts för första gången. De form av färgfoton utan sammanhang med tex­ resultat han anser sig ha fått belägg för genom terna och kåserier kring falkencrarkonsl, snö- detta arbete är också minst sagt uppseende­ bollskrig och prins Valiant. väckande. Borgar ... i Västsverige är en museipublika- Bokens första huvudavsnitt utgörs av en tion som tydligen riktar sig till besökare av en kortare forskningsöversikt gällande borg- populärvetenskaplig utställning. Ändå kan forskning i allmänhet och Kastelholm i syn­ man fråga sig om inte utgivarna har under­ nerhet. Vill man vara petig så skulle man kun­ skattat publikens fattningsförmåga. Bokens ti­ na anmärka på enstaka sakfel och förbiseen­ tel, med underrubriken Arkeologi i Västsverige, den i detta avsnitt. Man skulle också kunna

Fnrnvnnnen 89 11994) Recensioner 217 anmärka på att författaren inte gör den stora son föreslogs av Martin Olsson i en uppsats i bredden och dynamiken i nutida svensk borg- Fornvännen 1932. Detta har blivit till en fakto- forskning full rättvisa. Något allvarligare är id med lika stort genomslag i medvetandet dock att gengångare från ett äldre borgforsk- som Tuulses typschema. Anders Ödman, i sin ningsparadigm fortfarande tycks vara med avhandling Stockholms tre borgar (1987), var och dominera scenen. den förste att påpeka att Olsson egentligen Armin Tuulses bekanta typschema läggs inte har ett enda hållbart bevis för sina kastal- som grund för att beskriva borgbyggandets dateringar (vilket har noterats av Carlsson). huvuddrag. Ser man det som den grova ab­ Det finns all anledning att huvudsakligen pla­ straktion det är, så är detta schema inte felak­ cera våra kastaler i 1200-talet. Observera att tigt, men det betraktas i vår tid knappast som endast en på svenskt område har daterats till särdeles relevant för förståelsen av det medel­ 1100-tal, sent 1100-tal, och det är Kruttornet i tida borgväsendet. Vad skall man ha en typo­ Visby. Dessutom är det inte riktigt, som för­ logi till om den inte är användbar för date­ fattaren skriver, att en kastal inte är »en borg i ringar? ordets egentliga mening» (s. 15), alltså en En borgs morfologi är dels funktionsbe- kombination av bostad och försvar (återigen tingad, dels en symbol. Man kan påstå att de Tuulse), utan en spaningspunkt eller repli­ stora kastellen inte är äldre än det organisera­ punkt. Där har vi ytterligare en välkänd fakto- de rytteriet, liksom bastionsystemet inte är id som återkommer då och då i litteraturen äldre än eldvapnens införande, men man kan och som nästan ordagrant kan föras tillbaka inte påstå att äldre former inte fortlevde efter på ett kursiverat avsnitt i Erik Lundbergs de vapenteknologiska innovationerna, efter­ Byggnadskonsten i Sverige, sid. 412. Uttrycket som morfologin blev till sociala symboler. Ett säger emellertid mer om Lundbergs samtid än enda exempel: de berömda motte-and-bailey- om vår medeltid. anläggningarna, som vi inte har så särdeles Kastalen är ingenting annat än ett bygg­ mänga av i Sverige. De kan dateras från ca nadselement, ett torn, som fyller en viss funk­ 1040-tal och fram genom 1100-talet i Nor­ tion och som går igen i kärntorn eller port­ mandie och England och aningen senare i torn på kastellen. Det är snarast regel att kas­ Rhenlandet och Nederländerna. I Danmark talen ingår som ett integrerat element i en och Polen är det fråga om 1300-tal och i gårdsanläggning. Exemplen kan mångfaldi­ Skottland byggde man fort fårande mottar på gas: Gröneborg i Uppland, Saxholm i Värm­ 1400-talet. Tibrandsholm i Jämtland, som är land, Ymseborg i Västergötland, Totra i Gäst­ en typisk motte-and-bailey, är nämnd och tro­ rikland, Välsta i Hälsingland, etc. Alla ingår ligen riven 1402. de i gårdsanläggningar. Vad gäller de s. k. kyr- När författaren behandlar den kronologi­ kokastalerna, t. ex. i Norrland, så ingår de i en ska utvecklingen från 1100-tal och framåt så sluten enhet med kvrka och bogårdsmur eller görs framställningen i sin koncentrerade form annan hägnad. till en uppsättning postulat. Här mäste påpe­ Carlsson har gjort en, lian en arkeologs kas att det långtifrån råder någon enighet om synvinkel, föredömlig sammanställning av de de dateringar som anges. historiska källorna. Han har också gjort en An s. k. försvarskyrkor, en term som vi inte genomgång av den sekundära litteraturen i längre bör använda eftersom vi därmed förut­ ämnet, vilken ger en bra översikt över den sätter en viss funktion, skulle kunna vara diskussion som hittills har förts. Så följer den 1100-tal är mer och mer tvivelaktigt. Denclro- mycket sorgfälligt genomförda genomgången dateringar av sådana manifesta kyrkor på Kal- av murveiksiiiiele-isökningar och grävningar, markusten odi Öland pekar entydigt på 1240- vilken sedan ligger till grund för författarens tal och för t. ex. Norrlands vidkommande har eget resonemang. bl. a. Ann-Catherine Bonnier och Nils Blom­ Nästa avsnin är fyndgenomgången. Dess re­ kvist föreslagit liknande dateringar. levans fcir dateringsdiskussionen är begrän­ Att kastaler började byggas av Knut Eriks­ sad. Den yngre rödgods-kronologin är äiinii

Fornvännen 89 H994) 218 Recensioner

outvecklad, men det skall nog bli ordning där förskjutning har tidigare använts på olika sätt också i sinom tid; Magnus Elfwendahl håller i dateringsdiskussionen, främst innan 1982, på att utreda frågan vad gäller urbant material men av framställningen framgår det inte rik­ från Uppsala och Gävle och har som f. d. tigt väl hur metoden har använts. Såvitt jag projektledare en god insyn i Kastelholmsmate- förstår så har man använt ett linjärt förlopp rialet också. Myntens användbarhet som date­ om 5,5 mm per år, men medvetandet om elt ringsmedel kommer att beröras längre fram, i så gott som stillastående förlopp under 1600- samband med diskussionen om Carlssons och 1700-talen tycks ha funnits med i bilden. egna dateringsförslag. Där finns egentligen ingen fastställd strand- De olika naturvetenskapliga dateringsmeto­ förskjutningskurva att tillgå. De mest avance­ der som har använts på Kastelholm är dendro­ rade beräkningarna gäller Stockholmsområ­ kronologi, HC-datering av dels kalkbruk, dels det, men dessa är naturligtvis inte direkt över­ organiskt material, samt termoluminescensda- förbara. I övrigt använder man ofta schablon- tering. Dessutom har strandlinjeförskjutning- artat den för 1900-talet gällande landhöj­ en förekommit i diskussionerna. ningstakten linjärt bakåt, utan att ta hänsyn Dendrodateringarna är ett kapitel för sig. till klimatiska faktorer. I ett fall som detta där Det har tagits mer än 1 500 prover och därtill enstaka decennier hit och dit har avgörande mycket konsekvent och systematiskt. Detta betydelse för dateringsdiskussionen är det vore utan tvekan världens finaste dateringsun­ alltså ganska fåfängt att hålla på med strand- derlag för en borganläggning. Analyserna har förskjutningsberäkningar. En sammanställ­ ännu inte genomförts. Såvitt jag förstår är ning av diatoméanalyser och daterande källor rustbädden under Norra längan, daterad till för hela området skulle dock föra diskussio­ efter 1482, det enda säkra resultatet. Pälver­ nen avsevärt framåt. ket uppges vara endast preliminärt daterat till Så kommer då författarens egen daterings­ mellan 1490 och 1510. diskussion. Hans viktigaste bidrag till diskus­ Ett av de allra viktigaste avsnitten i avhand­ sionen är dels antagandet om ett kastalbygge lingen är diskussionen om tillämpbarheten av omkring 1300, vilket på Jeppe Abrahamssons C-dateringar av kalkbruk. Författarens slut­ tid byggs ut till ett hws, dels den hittills senaste sats är att de över lag blir för gamla, när man dateringen av stenslottet till omkring 1400- jämför med fynddateringar, myntdateringar, talets mitt. Låt oss följa den förmenta krono­ TL osv. Tyvärr tycks det inte heller finnas logien. någon fast korrelation - de slår olika mycket Carlsson menar alltså att den anläggning fel, så det går inte att räkna med någon fel­ som omnämnes 1388 inte var nybyggd då, koefficient. Felkällorna är tydligen förekoms­ eller kanske inte ens var den första på platsen. ten av obränd kalk i provet, fördröjd härdning Han tänker sig en kastal, troligen i trä. Såvitt eller utbyte av koldioxid från luften efter jag kan utläsa av hans avhandling så grundar härdningen. När det gäller 14C-datering av sig detta på följande: l4C-dateringar av träflis- organiskt material så återkommer jag till dem lager, kläppar m. m. i äldsta skedet; enstaka längre fram. mynt; namnet Caslelleholms hws i 1388 års TL-dateringarna tycks vara synnerligen första dokument. konsistenta med Carlssons egna tolkningar av l4C-dateringarna av organiskt material är anläggningens datering. Tyvärr sä övergår det att betrakta som den verkliga hörnstenen i min kompetens att rätt bedöma värdet av TL resonemanget. Figur 38 omfattar 23 datering­ som dateringsmetod, men metodens använd­ ar. Av dessa har nio förts till vad författaren barhet är ju inte oomtvistad, så man hade kallar fas A, dvs. all aktivitet innan uppföran­ gärna sett en lite vidare källkritisk diskussion. det av stenslottet påbörjades. Det är dessa nio Det hedrar författaren att han inte har an­ som intresserar oss närmast. vänt sig alltför ingående av strandförskjut- Om man sammanställer uppgifterna om vad ningsberäkningar, utan hållit sig till att kon­ det egentligen är som har daterats så blir re­ statera vatten via diatoméanalys. Strandlinje­ sultatet följande. De båda äldsta dateringarna

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 219

är gjorda på bark eller möjligen träflis från brändes 1434, ger en liknande bild. Pä Borga­ kulturlagret under norra borggården, två näs med ca 700 m grävda, hittade vi bara tvä andra är trä vid en brygga, en är en käpp, två mynt, ett präglat under Magnus Eriksson och kommer från trä påträffat stratigrafiskt tidiga­ ett under Albrekt. Det är knappast ett under­ re än uppförandet av södra längan (stenslot­ lag för vidare resonemang, men pä Faxeholm, tets äldsta fas), en är en sko och en är från ett med hittills 280 m2 grävda, har vi påträffat brandlager före ringmurens uppförande. sammanlagt 15 medeltida mynt. Av dessa är Vad kan vi utläsa av det? Jo man har yxat till nästan samtliga identifierbara mynt (12 st.) stockar på åtminstone tre olika ställen på hol­ präglade före borgens tillkomst och endast ett men, någon har vässat en käpp, någon har (ett Visbymynt) tillhör tiden 1380/90-1420. tappat en sko och sedan har någonting biun- Två är obestämbara. nit. Var finns den tidiga 1300-tals-kastalen? Jag betraktar detta som den normala fynd­ Det finns en mycket värdefull lista över »i bilden på den äldre unionstidens borganlägg- stort sett samtliga mynt som återfunnits vid ningar i denna del av riket. Slutsatsen blir Kastelholms slott» på sidorna 100-107. Den alltså att hypotesen om en försvarsanläggning är om jag förstått saken rätt en reviderad på platsen före Jeppe Abrahamssons tid vilar sammanställning av två tidigare publicerade arkeologiskt sett på en enda mynt. listor, och är alltså att betrakta som den mest Henrik Klackenberg har, i sin avhandling definitiva. Moneta nostra (1992), klart visat att graden av Av den samlade myntmassan vid Kastel­ moiietisering på Ålands landsbygd, alltså holm, så som den kan avläsas i tabellen, är ett bland allmogen, inte uppvisar någon efter­ enda mynt klart äldre än 1388, en tysk pen­ släpning i förhållande till Svealand. Man har ning från 1300-talets första hälft. Detta mynt hanterat mynt ända sedan 1200-talets förra kan mycket väl antas ha kommit ur cirkulation hälft. Myntet skulle alltså ha kunnat tappas av innan Jeppes tid. Av de övriga tio 1300-tals- vem som helst - det behöver inte knytas till mynten (varav tre är utländska och de övriga någon elitstruktur. Det märkliga med myntet sju är svenska Albrektpräglingar) kan samtliga är att det är tyskt. Det som är utmärkande för hypotetiskt sett ha hamnat i jorden eller i Äland under hela 1300-talet är nämligen de trossbottnar före 1388, men de kan också alla svenska myntens totala dominans (97%) me­ ha varit i cirkulation 1388. Alternativt kan dan tyska mynt svarar för ca 2 %. Att dra hävdas att samtliga har varit i cirkulation in på några växlar på myntet i det avseendet vore 1400-talet, kanske ända fram till Engdbrekts- dock alldeles för vågat. Vad man däremot kan upproret. Man måste nämligen ta hänsyn till göra, är att ställa myntet mot de tio från tiden tillgången på silver under olika perioder när före 1360 som är påträffade i den mycket man bedömer myntens dateringsvärde. Från begränsade undersökningen av stormansgår­ ca 1380-talet och fram till 1465 led hela Euro­ den i Jomala (se vidare nedan). Jag skulle per­ pa svårt av vad Peter Spufford har kallat »den sonligen önska mig en uppgift om hur stor yta stora silversvälten» {Money and its use in med­ som är undersökt ner genom lager som kan ieval Europé, 1988). Gruvorna tömdes helt en­ antas härröra från tiden innan Engdbrekts- kelt på silver och några nya påträffades inte upproret. Därmed skulle vi kunna jämföra förrän 1465. Resultatet blev ett snabbt sjun­ med flera andra borgar och få en bild av mynt- kande penningvärde och stigande markpriser, användningen på Kastelholm. men också klara tesaureringstendenser och att Från Reinhold Hausen, via Fritz och Mattis- mynten hölls i omlopp längre än under tidiga­ son, vilka helt stöder sina resonemang på re perioder och således förlorade mycket av Hausen, har en tanke om ett ursprungligt sin dateringspotential. Två borgar som jag har torn, vilket skulle ha givit namn åt platsen och haft förmånen att undersöka närmare, Borga­ den sedermera byggda borgen, ärvts av Carls­ näs och Faxeholm, vilka båda med stor sanno­ son. Låt oss granska detta närmare. likhet kan hävdas inte ha existerat före Marga­ Carlsson hävdar att »namnet Kastelholm retas trontillträde i Sverige och som båda måste utan tvivel uppfattas som belägg för att

Fornvännen 89 (1994) 220 Recensioner en kastal eller ett kastell funnits på holmen sökningar om Ålands forntida rätts- och sam­ innan den anläggning som kallas Castelle- hällsförhållanden» (artikel i Matts Dreijer 80 holms hws uppfördes», vidare att »Kastel- år, 1984). holms hus är ju litet av en tautologi» (s. 213). Det är ytterst osannolikt att kastalerna i Han hänvisar också till att Hausen menar att Välsta och Fröland skulle vara uppförda för anläggningen skulle ha hetat Sundsborg eller kungsårens räkning. Problemet bör istället ses Älandshus om där inte tidigare funnits en kas­ bebyggdsearkeologiskt. Båda kastalerna lig­ tal. Jag har svårt att förstå att det argumentet ger i Rogsta socken, ett par kilometer från kan tillmätas något som helst värde. Det är varandra. Den ena är försvunnen sedan 1 700- fråga om en spekulation. Att det har rört sig talet, men finns beskriven, av den andra åter­ om en verklig holme står klart utifrån den bild står en restaurerad murrest. Några andra lik­ som vi får av grundtopografin inom området, nande anläggningar finns inte inom Hälsing­ väl redovisad bl. a. i rapportvolymerna. lands gränser. Varför skulle kronan låta upp­ Att Castelleholms hws skulle vara en tautologi föra två torn inom samma socken, när resten och därmed förutsätta en tidigare kastal vill av landskapet saknar stödjepunkter? Det san­ jag inte gå med på. Jag har t. o. m. lite svårt att nolika är istället att vi i tornen ser de sista förstå resonemanget. Hus är helt enkelt en yttringarna av en endogen maktelit, ett gods- synonym till borg och fäste. Det har ingen komplex av Jarlabanke-typ. I socknen finns annan specifik betydelse. Det är alltså inte nämligen två runstenar som omtalar just ett konstigare att säga Kastelholms hus än det är sådant godskomplex i denna trakt. Kungsåren att säga Borganäs fäste, t.ex. Det var ingen har med all sannolikhet haft sina stödjepunk­ speciell kategori borgar som förbehölls be­ ter i de tre över landskapet väl fördelade Upp­ teckningen hus. Borganäs t.ex., kallas 1439 sala öd-godsen. Totra i Gästrikland behöver för husit. Namn som Hushagen har levat kvar inte höra till samma struktur som Rogsta- vid flera anläggningar, t. ex. Axevalla, Borga­ tornen, men kan mycket väl också represente­ näs, Köpings hus och Tälje hus. Hus var helt ra en endogen maktstruktur. enkelt ett modeord vid denna tid, om vi skall Men Ålandsfogden på 1320-talet då? Det tro Ann-Christin Mattisson som har forskat i linns ju faktiskt ett omnämnande av en sådan. ämnet (se artikel i Studier i nordisk filologi 63, Jag vill hävda att det i rådande forskningsläge SLS 502, 1982). Belägget Castelleholms hws år knappast finns något annat alternativ till en 1388 bevisar alltså inte någonting om en an­ central administrativ stödjepunkt än den av tagen äldre kastal på platsen. Olle Hörfors delvis undersökta stormansgår­ När Carlsson diskuterar funktionen hos en den invid Jomala kyrka (se artiklar i bl.a. förment kastal, anför han Anders Brobergs Åländsk odling 50, 1990 och Finskt mnseum funderingar kring kastalerna i Gästrikland och 1991). Bara det faktum att lokalen har över 20 Hälsingland, Totra, Välsta och Fröland (publi­ spisrösen och husgrundsterrasser pekar ditåt, cerade i en artikel i Den medeltida horgen, Gävle men den av Hörfors undersökta källaren för­ 1989). Denne menar att dessa kastaler utgjort stärker intrycket och fyndmaterialet med sitt stödjepunkter för den kungsåre som nämns i rika myntmaterial från i synnerhet 1300-talets Hälsingelagen, alltså en kungens ämbetsman första hälft styrker saken ytterligare. Någon­ med uppgift an uppbära kronans inkomster. ting sådant kan inte påvisas vid Kastelholm. Carlsson skriver att det ter sig »mycket fres­ Författaren frågar sig på sid. 137 om för­ tande att anta en situation liknande den i Häl­ svarsbehovet verkligen ökade 1387 eller om singland varit gällande även för Ålands del, det även tidigare funnits ett behov av att ha en där en kastal i Sund fungerat som stödjepunkt befäst gård. Då måste man för det första för­ och förrådsplats för kronans utsände under stå vad det innebar att befästa. Att bygga bor­ 1300-talet». Sedan söker han förstärka argu­ gar var oerhört dyrt. Man kan lite generalise­ mentationen genom att citera Gerhard Haf­ rat säga att borgbyggande alltid var en ren ström: »... det är den forna hälsingerätten, förlustaffär företagsekonomiskt sett. Man som främst bör uppmärksammas vid under­ byggde alltså bara när behov förelåg. Var då

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 221

situationen radikalt ändrad 1387? Ja, det kan nämns i de äldsta källorna med nödvändighet man nog påstå. Året innan dog Bo Jonsson mäste vara delar av det som idag finns kvar.» Grip, mannen som näst intill ägde Sverige och Efter det Alexanderhugget faller data på Finland, genom att alla panter så småningom plats, t.ex. de stratigrafiska förhållandena samlats i hans hand. Hans död kan nog när­ mellan några av de i fas A daterade trästycke­ mast jämföras med Berlinmurens fall när det na. »Mycket talar trots allt för att Kastelholms gäller rubbandet av säkerhetspolitisk jämvikt. hus har varit huvudsakligen byggd av trä åt­ Jeppe Abrahamsson var en karl med en poli­ minstone fram till Engdbrektsupproret då tiskt känslig näsa och måste ha glasklart insett Kastelholm belägrades och eventuellt brän­ när det var dags att förskansa sig. des», skriver han vidare (s. 225). Först efter Huruvida det har behövts en befäst gård det l4C-daterade brandlagret (som dock tycks innan dess kan vi inte säga så mycket om. Det ha bestått av delvis gammalt virke — datering­ är helt beroende av de politiska konstellatio­ en till 1400-talet bygger på stratigrafiska reso­ nerna och motsättningarna i området. Beho­ nemang) följer uppförandet av stenslottet och vet av befästningar var inte konstant på me­ den norra ringmuren. deltiden heller. Slutsatsen är alltså: det finns Han för fram en fundering huruvida den inte ett enda hållbart argument för en för­ äldsta anläggningen kanske snarast legat på svarsanläggning, eller ens obefäst centruman­ holmens norra del, kring Skvallerklinten. Det läggning vid Kastelholm före Bo Jonssons och är alltid nyttigt att fundera, men de är svårt att Jeppe Abrahamssons tid. Detta utesluter inte tro att Jeppe skulle ha lämnat klinten under möjligheten av att Carlsson har rätt, men fak­ det nuvarande tornet obefäst. Dels är den ta är följande: Vi har ett dokument från 1388 holmens högsta punkt, dels inbjuder mikroto­ som är det första som omnämner Kastelholms pografin där till att ta den i anspråk. Så som hus. Vi har ett annat från 1387 som nämner den har åskådliggjorts i boken (s. 166), så att Jeppe får borgbyggnadstillstånd av kung påminner den inte så lite om den lilla medelti­ Albrekt. Påstår man att Kastelholm är väsent­ da borgklippan Stenberga utanför Äbo. Det ligt äldre så åvilar bevisbördan helt den som är nog mest en tillfällighet att den blev ett har påstått det och då måste vederbörande ta slags undantagsstuga för just Jeppe Abia- till arkeologiska och naturvetenskapliga meto­ hamsson, sedan denne tvingats lämna den po­ der. litiska hetluften. Det är beklagligt att bygg­ Påståendet återstår att bevisa även efter nadshistorien för tornet pä Kastelholm och denna avhandling. Någonting har uppenbarli­ dess föregångare tycks ha varit så svår att lösa. gen ägt rum på holmen från ca 1300 och Carlsson ägnar ett visst utrymme ät det mys­ framåt, men vad man har sett i de äldsta lag­ tiska avfasade hörnet i norra ringmuren. Hans ren under norra borggården och kring Skval­ förslag är elegant. Han föreslår att det märkli­ lerklinten kan bäst förklaras med någon min­ ga fundamentet under avfasningen kan vara dre dramatisk aktivitet, såsom hus- eller fråga om resterna efter ett murat torn i hör­ bryggbygge, sannolikt kopplade till fiske eller net på en träpalissad. Förekomsten av en trä- annan marin aktivitet. palissad har tidigare antagits av Piotr och Eli­ sabeth Palamarz. Detta skulle också förklara ett av de största mysterierna kring Kastel­ Nog om den förmenta kastalen. Över till det holm: var låg den äldsta ingången till stenslot­ verkligt väsentliga bidraget till Kastdholms- tet? diskussionerna, där författaren kan sägas Man kan hävda att det inte finns några bevis skörda triumfer. 1388 finns någonting där, för att det någonsin har existerat en träpalis­ men vad? Carlsson dyrkar elegant upp en lås­ sad kring norra borggården. Det är sant, men ning av diskussionen då han skriver på sid. mot detta kan man lugnt hävda att om den har 223: »Ett av de största hindren för en riktig stått på samma plats som ringmuren så kom­ tolkning av Kastelholms slott är förmodligen mer man knappast att finna några spår av den. en låsning vid uppfattningen att det som Det är här inte orimligt att jämföra med Faxe-

16-945223 Fornvännen 89 (1994) 222 Recensioner bolm. Den borgen har haft två på varandra svann också den yttre ringmuren. Djuren bör följande träpalissader, den äldsta i s. k. äkta ha funnits vid kungsgården i söder fr. o. m. palissadteknik, med stående timmer i en rän­ denna tid. na, stöttat av en timrad konstruktion bakifrån, Det är intressant att notera att en sä klart den yngre med en timmenägg i skiftesverks- medeltida karaktär på anläggningen levde teknik och med en bakre timmerkonstruktion kvar så långt in i efterreformatorisk tid. När med tvärsyllar i markplanet. Åtminstone den den yttre ringmuren uppfördes vid Kastel­ yngre har sannolikt haft skyttegång. Spåren holm hade man i Uppsala redan uppfört Nor­ efter de äldre var en grävd, ca halvmeterdjup dens äldsta bastioner enligt italiensk modell ränna och några få stolphål. Spåren efter den och således anpassat sig till artilleriets tidsåld­ yngre var svaga fåror efter tvärsyllarna samt er. stolphålen efter timmerskelettet. Det tog en Avhandlingen innehåller en mängd kartor, veckas ingående analys för att lösa problemet, planer och teckningar av mycket stort värde. och hade en ringmur i sten byggts över ytan så Det är deick cn plan som jag saknat vid genom­ hade ingenting av de svaga spåren överlevt. läsningen, inte för att den skulle vara direkt Vidare så måste man förutsätta en träpalis- relevant för diskussionen, utan för att det sad om man förutsätter en träanläggning un­ skulle ha förhöjt värdet på boken, fiir alla oss der Jeppes tid. Det var nödvändigt att skydda andra som sysslar med borgar. Vad jag efterly­ hästarna på något sätt. En träpalissad skulle ser är en plan över borgområdet, som även också möjligen förklara den äldsta utform­ inkluderar de båda vallgravarna, samt pälver­ ningen av ringmurens snedställda sydöstra ket och de äldre strandlinjerna, åtminstone parti. Det är alltid lättare att uppföra en som skattningar. Det finns antydan till sådana timrad palissad om man anpassar sig någor­ planer i rapportvolymerna, men de är inte lunda lill terrängens lutning. Ett rätvinkligt fullständiga. höm i nordöst redan i träborgs-stadiet skulle Vallgravarna mäste betraktas som en inte­ ha varit svårare att uppföra och framför allt grerad del av anläggningen, men utgör nu den blivit svagare och kanske också mer svår- vagaste delen av beskrivningen av Kastelholms försvarat. Det viktiga var inte räta vinklar utan utveckling. Om jag förstått saken rätt så bör att skydda brunnen och åstadkomma tillräck­ de placeras i 1500-talet i nära anslutning till ligt med utrymme för hästarna. endera pålverken under fas C eller yttre ring­ Att det är hänsynen till hästarna som be­ muren under fas D. Man har kapat landför­ stämmer utformningen även längre fram visas bindelsen i söder oeh vallgravarna har åtmin­ av de följande resultaten av Carlssons analys. stone funnits i fas D då bron i norr tillkom. Risalitens byggande och upptagandet av den Därigenom, och även genom byggandet av östra ingången sammanfaller fasmässigt med yttre ringmuren med sin förmodade ingång i att norra borggärden börjar fyllas upp med norr till vilken bron och den nyanlagda vägen byggnader: proto-östra längan och proto-nor- tycks leda, så verkar slottet vända sig helt om ra längan (den senare pä den föreslagna äldsta mot norr. ingångens plats). Borggården kunde nu inte Dessa frågor borde utredas mera. Är det användas för att skydda hästarna längre - det bara en chimär att slottet så att säga byter blev helt enkelt för trångt där inne. Därför framsida under 1500-talet? Inne i slottet sker brydde man sig inte om att göra den nya in­ ju ett tyngdpunktsskifte från söder till norr. gången vidare än att man kunde gå in genom Det finns exempel under tidigare skeden på den. Behovet av att skydda hästarna fanns att sådant har ägt rum - ett exempel är Ragn- dock kvar och därför uppfördes i samma fas hildsholinen där borgen under sin tidigare fas den yttre ringmuren i öster. Allt detta skedde vänder sig mot staden Kongahälla och senare under 1500-talets andra hälft. Den yttre ring­ sluter sig mot staden och istället får sin orien­ muren fanns kvar så länge som slottet hade tering mot söder. kvar en huvudsakligen militär funktion. När Kastelholmsmaterialet är långt ifrån slut- det sedan gavs mer palatsartad karaktär för­ bearbetat i och med denna licentiatavhand-

Fomvännen 89 (1994) Recensioner 223

ling. Det har potential för stora framsteg i av Kinas kerarniska produktion. Utgångs­ förståelsen av det senmedeltida borgväsendet. punkt för boken liksom flera tidigare böcker Man önskar bl. a. att en grundlig genomgång av samme författare har varit Kulturens i av artefakt- och ekofaktmaterialen kunde ge­ Lund samlingar, som dock i stor utsträckning nomföras, så att en konkret och förutsätt­ kompletteras med föremål i offentlig och pri­ ningslös diskussion om anläggningens funk­ vat ägo, huvudsakligen i Sverige men också i tioner blir möjlig. Ronnie Carlssons arbete är andra länder. Även om skildringen av Sveriges emellertid ett stort steg framåt, det är väl import från Kina utgör endast en del av bo­ genomfört och har skapat klarare linjer för kens innehåll, är det väl ursäktligt om en fortsatt arbete inte bara vid Kastelholm, utan konsthistoriker med inriktning på svensk kul­ fiir hela regionens senmedeltid. turhistoria i första hand intresserar sig för detta avsnitt. Mats Mogren De äldsta bevarade exemplen på kinesiskt Arkeologiska institutionen porslin i svenska samlingar finns i det s. k. Sandgatan 1, S-223 50 Lund Hainhoferska konstskåpet i Uppsala univer­ sitets samlingar, en gåva från staden Augs­ burg till Gustaf II Adolf från 1630-talets förs­ ta år. Drottning Kristina hade i sina samlingar, Bo Gyllensvärd, Porslinet från Kina. En tusen­ sedan länge skingrade, 330 pjäser av kinesiskt årig exportvara. Ur Kulturens samlingar, ICA- porslin - några ännu i behåll på Kina. Att även förlaget, Västerås, Viborg 1990. ISBN 91- Hedvig Eleonora samlade kinesiskt porslin 534-1220-6. framgår både av hennes räkenskaper och en del bevarade föremål på Kina, bl. a. några För en herreman i stormaktstidens Sverige djurfigurer: två ankor och två lejon. Det rör­ hörde en uppsättning vaser, helst fem och de sig således om prydnadsföremål med sta­ minst tre i två olika modeller, av kinesiskt tusvärde, utan någon direkt praktisk använd­ porslin till statusföremålen, med plats på hyl­ ning. De nya dryckerna kaffe, te och choklad lan över den öppna spisen i salen eller något kom i hög grad att bidra till att importen från annat paradrum. De flesta av dessa uppsätt­ Kina ökade och utvidgades till att omfatta ock­ ningar har lämnat sina ursprungliga platser så bruksföremål, delvis formade och dekore­ om de över huvud taget bevarats. Statusföre­ rade efter europeiska förebilder - tidigare mål är som bekant utsatta för modets nycker. hade det varit européerna som imiterat pro­ På de kungliga slotten finns lyckligtvis ännu dukterna från Kina. flera sådana uppsättningar av vaser i behåll, Importen från Kina ombesörjdes till en främst på Kina vid Drottningholm, de äldsta början främst av portugiserna, något som led­ från Hedvig Eleonoras tid, dvs. betydligt äldre de till att porslinet gavs namnet »Krakporslin» än själva slottsbyggnaden. Porslinssamlingar- efter den typ av båtar, »carrak», på vilka det na pä Kina innehåller också bl. a. en del djurfi­ fraktades till Europa. Det porslin som ingår i gurer, en annan i Europa uppskattad och se­ det Hainhoferska skåpet hör till denna kate­ nare också efterbildad typ av kinesiskt export­ gori av importgods. Är 1600 grundades såväl porslin. Ett par praktfulla golvurnor härstam­ det brittiska som det nederländska ostindiska mar frän drottning Kristinas samlingar. kompaniet. Frankrike följde efter 1664 me­ Bo Gyllensvärd redogör i sin bok för dessa dan Sverige kom in i bilden som handelspart­ och andra föremål av kinesiskt porslin som ner med Kina genom sitt ostindiska kompani bevarats i svenska samlingar. Syftet med bo­ först 1731. Det svenska ostindiska kompaniet ken är dock att presentera porslinsexporten blev av central betydelse för Sveriges ekonomi från Kina i hela dess omfattning, både tids­ under frihetstiden, något som i flera samman­ mässigt och geografiskt, inte bara exporten till hang framhållits bl.a. av Jörgen Weibull. En Europa, detta för att ge den stora skaran sam­ betydande del av det kinesiska porslin som lare av kinesiskt exportporslin en allsidig bild kompaniet importerade såldes till andra län-

Fomvännen 89 (1994) 224 Recensioner

der på de auktioner i Göteborg som hölls Gyllensvärds omfattande kunskaper om ki­ omedelbart efter det av ostindiefararna lossat nesiskt porslin, kombinerade med det rika och sin last. Tillräckligt mycket stannade dock i förstklassiga bildmaterialet med de viktigaste Sverige för att porslinet skulle kunna börja sin föremålen i färg, har givit till resultat en bok förvandling från lyxföremål till bruksvara. som kommer att vara till nytta och glädje i Serviser för te och kaffe, ganska snart också många sammanhang. De småfel som finns i en bordsserviser, spreds från Göteborg till slott, del av bildtexterna, t.ex. till bild 196 där det herrgårdar och borgarhem i stora delar av avbildas en bål med »Karl ILs nödmynt» eller Sverige. En olyckshändelse, skeppet Göte­ till bild 315 där texten nämner ett föremål (en borgs förlisning 1745 pä väg in till kajplatsen i tallrik ur Abrahams Grills servis) som ej finns hemmahamnen, har gjort det möjligt att med med på bilden, minskar inte på något sätt hjälp av den mycket stora mängden porslin bokens värde. som kunnat bärgas från vraket skapa sig en Ake Nisbeth mera detaljerad bild av importvarorna under kompaniets första s. k. oktroj. Ett urval av fyn­ Ymsenvägen 10 den har publicerats i boken Ostindiefararen 120 38 Årsta Göteborgs porslinslast från 1990, med bl.a. Bo Gyllensvärd som en av författarna. Det ostindiska importporslin, som särskilt kommit att uppmärksammas, är de många Anna Götlind, Technology and Religion in Me­ s|ic( ialbeställda serviserna med vapen, initi­ dieval Sweden, Avhandlingar frän Historiska aler eller emblem som infördes under hela institutionen i Göteborg 4. Göteborg 1993. den tid som det ostindiska kompaniet existera­ 262 sid. med 46 ill. ISBN 91-628-0853-2, de, dvs. till 1813. Gyllensvärd skildrar hur ISSN 1100-6781. dessa serviser förändrats, till form, dekor och sammansättning under det trekvarts sekel som Den 15 maj 1993 disputerade Anna Götlind de tillverkades, från senbarock till sengusiavi- på en avhandling om teknikutveckling i det anskt. Några av de för familjen Grill beställda medeltida Sverige. Enligt titeln handlar det serviserna är de tekniskt och konstnärligt mest om technology and religion, men man skall inte högtstående, med dekor utförd efter förlagor förledas att tro, att det är fråga om någon av svenska konstnärer i en stil som skiljer ut teologisk avhandling. Det är teknologiska pro­ dem från de traditionella vapenserviserna i blem, som helt entydigt står i centrum för Sverige och övriga Europa. författarens intresse. Religionen, den katolska Under 1800-talet hade den europeiska kyrkan, är här reducerad till den miljö, i vilken porslinstillverkningen nått både sådan omfatt­ teknikutvecklingen äger rum. Det rör sig om ning och sådan kvalitet att det ostindiska pors­ en så kallad sammanläggningsavhandling och linet försvann från mat- och kaffeborden och den består förutom inledning och samman­ degraderades till köksporslin eller kom till an­ fattning av fem stycken tidigare publicerade vändning i hönshuset. Den som skall beskriva artiklar, till vilka fogats en nyskriven. Det är ett burget 1700-talshem, pä ett slott, en herr­ knappast obekant, att denna avhandlingstyp, gård eller i ett köpmanshus, möter i boupp­ som introducerades i samband med 1969 års teckningar och inventarielistor åtskilliga upp­ universitetsreform, haft att kämpa mot en rad gifter om »äkta», dvs. kinesiskt porslin som ger akademiska fördomar och att den betraktats en aning om de mängder som en gång funnits. med stor misstro. Endast ett mindre antal Gyllensvärds bok är till ovärderlig hjälp för doktorander har begagnat sig av möjligheten den som med utgångspunkt från dessa mesta­ att disputera på ett antal avslutade undersök­ dels kortfattade beskrivningar vill försöka ska­ ningar. Huvudparten har istället valt en tradi­ pa sig en bild av porslinsskåpens och skänkar­ tionellt monografisk uppläggning. Vi skall hel­ nas förråd av sedan länge försvunna pors­ ler inte blunda för att det förekommit, att linspjäser. tillfälliga hoprafs av alltför disparata aisl er

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 225 tvingats in mellan avhandlingspärmarna, vil­ nikhistoiiker har emellertid mycket klart visat ket naturligtvis befäst farhågorna. att cisterdenserbröderna ägnade sig åt annat På denna punkt borde Anna Götlinds väl än konteniplation inför naturens skönhet. De sammanhållna problempresentation kunna ge var driftiga jordbrukare, vin- och frukt odlare, de akademiska traditionalisterna en nyttig tan­ boskapsuppfödare och deras betydelse för keställare. Om jag förstått saken rätt, har hon Frankrikes och Englands järnhantering kan redan från böljan av sin forskarutbildning yt­ knappast överskattas. De första klostren var terst målmedvetet valt att strukturera sitt ma­ anlagda som självbärande enheter, som enligt terial på ovan antydda sätt och det är tveklöst ordensreglema skulle klara hela sin försörj­ en utomordentligt effektiv metod. När den ning utan kontakt med världen utanför de färdiga avhandlingen spikades, var Anna Göt­ egna murarna. Detta stränga självförsöi j- lind en välkänd och uppskattad forskare för ningskrav mildrades mycket snart och redan hela det medeltida vetenskapskollektivet. under 1100-ialets andra hälft framstod flera Hennes teser var granskade, hon hade haft tid kloster som starkt specialiserade produktions­ att bearbeta den kritik som framförts och hon enheter för vin, spannmål, kött, fisk, salt eller hade hunnit växa in i sin viktiga uppgift. Hen­ järn. nes avhandling är en fjäder i hatten fiir vår Förhållandena i Skandinavien är inte lika moderna forskarutbildning och en nagel i väl kända oc b nordiska forskare bar knappast ögat på dem som menar att allting var bättre ägnat cistercienserna någon uppmärksamhet, förr. vilket är speciellt uppseendeväckande, när det Därmed inte antytt, att det är universitets­ gäller deras järnhantering, som ule i Europa systemet, som skall ta till sig äran. Anna Göt- tilldragit sig ett enormt intresse. Alla torde lind är en saklig och mycket klok person, som vara medvetna om den betydelse järnet haft utan yttre åthävor och abstrakt retorik redovi­ för svensk ekonomi, men våra forskare har sar sina resultat. Hos henne finns ingenting av koncentrerat uppmärksamheten till Bergsla­ melodfixering och annan akademisk kosmeti­ gens och södra Norrlands småskalig! lågtek­ ka, med vars hjälp mindre lyckligt lottade fors­ nologiska framställningsplatser, medan det kare söker spackla över sina intellektuella han­ cisterciensiska nyckelkomplexet i Nydala ännu dikapp. Språket är enkelt och klart, den lö­ ligger helt obearbetat. Det är därför utomor­ pande framställningen välstnikiurerad och dentligt tillfredsställande, att Anna Götlind i frukterna av den nedlagda forskningsmöclan en bred översikt över cisterciensisk teknologi i presenteras på ett naturligt och opretentiöst det medeltida Sverige tangerar klostret i Ny­ sätt. Det är kort sagt en tilltalande, nyttig och, dala och de möjligheter, som det erbjuder. så långt vi idag förmår överblicka, tillförlitlig Här skulle man önska, att författaren haft bok, vilket naturligtvis inte betyder, all allting möjlighet att ta ytterligare några steg, men så är invändningsfritt. Våra faktiska kunskaper länge alla de- Ii amsiällningsplatser, som linns om svensk medeltid är bräckliga och ger fort­ antydda i Nydalabreven, ännu inte blivit före• farande stort utrymme fcir motstridiga tolk­ mål fcir arkeologiska undersökningar, är detta ningar. dessvärre omöjligt. Avhandlingens tyngdpunkt ligger på järn­ Cistercienserordens betydelse for medeltida hanteringen. Två artiklar behandlar den fram­ teknikutveckling har ute i Europa under sena­ ställning och handel med järnprodukter som re decennier tilldragit sig ett mycket stort in­ initierades utifrån Vadstena kloster och i en tresse. Kyrko- och konsthistoriker har sedan tredje artikel, Images of Technology in the Re- länge alltför ensidigt betonat ordens isolatio- levations of St. Birgitta, som utreder det teknik- nisiiska tendenser. Det är välbekani an cister­ relaterade bildspråk vårt enda rikligt auktori­ cienserna ofta sökte sig till avlägsna, glest be­ serade helgon ibland kunde använda sig av, folkade områden, vilket uppfattats som utslag aktualiseras en gammal tvistefråga. 1 fjärde av natursvärmeri — en grön våg redan under bokens sjunde kapitel beskriver Birgitta liv­ tidigi 1100-tal. Senare tiders kontinentala tek- fullt och målande Yttersta domen och de fa-

Fomvännen 89 (1994) 226 Recensioner sor, som väntar den del av mänskligheten som i sin totala osjälvständighet kunde plagiera. avvikit från den smala stigen. Helvetet skildras Dessa förmodade förlagor anses i vissa fall på ett sådant sätt, att svenska bergshistoriker vara mycket gamla, vilket betyder, alt de be­ förutsatt att Birgitta själv stått inför en mas­ skriver en sedan länge övergiven teknik i en ugn, och de har uppfattat henns suggestiva helt annan del av Europa. Bland etnologer å vision som ett sakligt objektivt verkligbetsre- andra sidan finns en tydlig tendens att uppfat­ portage från just en masugn. I sak är detta ta samma medeltida konstnärer som vetgirigt möjligt. Birgitta stod i nära kontakt med cis- skarpögda dokuinentalister, som med fotogra­ tercienserklostret i Alvastra, som liksom Ny­ fisk detaljskärpa gör förstudier till de vapen, dala utgått från Clairvaux, Europas ledande klädedräkter, verktyg, byggarbetsplatser etc. järnproducent, och allt tyder pä att det är som rakar finnas i det omedelbara grannska­ dessa båda kloster som introducerat mas­ pet, studier de senare använder sig av, när de ugnen i vårt land. Å andra sidan avviker Bir­ fyller sockenkyrkans valv och väggar med sina gittas helvetesbeskrivning inte från den tradi­ emblematiskt förenklade framställningar. På tionellt kristna uppfattningen och den skall detta område har ingen förutsättningslös snarare ses om en rent litterär schablon. Anna forskning bedrivits. Två ortodoxa riktningar Götlind varnar därför på goda grunder för att har styvsint hållit fast vid sina väl inlärda dog­ dra alltför okritiska slutsatser på basis av Bir­ mer och har aldrig förmatts att pröva motsi­ gittas visioner. dans argument. Anna Götlind undgår natur­ Bokens avslutande artikel behandlar teknik- ligtvis inte att tangera dessa problem, men här och arbetsbilder i våra medeltida kalkmålning­ saknas ännu mycket forskning, en fördjup­ ar. Den är den längsta, mest välillustrerade ning och en objektiv studie av en helt obun­ och ur allmän kulturhistorisk synvinkel den den forskare, en forskare som ännu inte valt mest intressanta delen i detta teknikkomplex sida. Anna Götlind har i föreliggande avhand­ och den är inte tidigare publicerad. Syfte och ling genom sin lågmälda försiktighet och intel­ metod är liksom undersökningens geografiska lektuella kapacitet dokumenterat sina möjlig­ avgränsning klart definierade. Anna Götlind heter att genomföra denna för en förutsätt­ har valt att behandla Sverige med landets nu­ ningslös forskning nödvändiga sanering. Här varande gränser, vilket är det enda rimliga återstår endast att hoppas att den kommer i och en internationellt accepterad metodik, en följande artikel - eller ännu hellre i en som t. ex. vara stora inventeringsverk Sveriges brett upplagd monografi. kyrkor och Sveriges runinskrifter ansluter till, medan det bland andra, mer provinsiakhauvi- Lennart Karlsson nistiska skandinaver blivit en vogue att i un­ Statens historiska museum dersökningar av detta slag också inkorporera de delar av grannländerna, som under forn- Stora dagar tillhöll fosterlandet, vilket leder lill en rad helt meningslösa skenpioblem: vart Peter Norman, Medeltida utskärsfiske. En studie skall t. ex. Gotland föras - under en period av fornlämningar i kustmiljö. Nordiska museets hit, under en annan dit? Här är det bara att Handlingar 116. Diss. 1993. 185 sidor, 3 bila­ hoppas, att Anna Götlinds nyktra pragmatism gor, 116 figurer, English summary. ISBN 91- manar till efterföljd. 7108-359-6. Kalkmålningarnas redskaps- och arbetsbil­ der har tidigare ofta brukats och missbrukats i Peter Normans doktorsavhandling om ut- liknande studier och här finns det två skolor, skärsfisket i det medeltida Sverige rör ett som strävar i olika riktning. Konsthistoriker är forskningsområde, där det inte hänt mycket ofta starkt föiiagefixerade och menar att de på länge. Till stor del beror detta säkerligen medeltida bildkonstnärerna var helt hand­ på de skriftliga källornas fåtalighet. Fenome­ lingsförlamade om de inte hade tillgång till net har tidigare studerats framför allt av histo­ illuminerade manuskript eller träsnitt, som de riker och vad gäller det medeltida Sverige sak-

I ornvännen 89 (1994) Recensioner 227

nas motsvarigheter till sådana rikhaltiga ur­ ron av både arkeologiska och skriftliga källor kundsmaterial, som exempelvis fisket i Öre­ medföra speciella kvalitéer åt undersökning­ sund och södra Östersjön under 1300- och en. 1400-talen genererat. Det primära arkeologiska källmaterialet i Normans avhandling måste därför sägas Normans avhandling är de s. k. tomtningarna, vara ett högst välkommet bidrag till ämnet. enkla stengrunder som förekommer utmed Särskilt anmärkningsvärt är att författaren kusterna i undersökningsområdet och företrä­ primärt använder sig av ett arkeologiskt mate­ desvis på skärgårdsöarna. Författarens syfte rial för att nå ny kunskap om det medeltida är härvidlag att söka klargöra vilka av dessa fisket, närmare bestämt de lämningar efter tomtningar som kan knytas till fiske, bestäm­ äldre fiskelägesbebyggelse som finns bevarade ma deras tillkomst- och användningstid samt utmed den svenska Östersjökusten och som att sätta in dem i ett samhälleligt samman­ under en lång följd av år kartlagts av Riksan­ hang. Anläggningstypen är välkänd sedan tikvarieämbetets fornminnesinventerare - för länge och författaren ger inledningsvis en his­ (ivrigt ett arbete som Peter Norman i hög grad torik över tidigare forskning kring tomt­ varit delaktig i. ningarna. Det finns emellertid anledning att Avhandlingens rumsliga och kronologiska diskutera denna ganska snäva, källmässiga av­ perspektiv är imponerande breda. Hela kust­ gränsning av ämnet. Tomtningarna är utan sträckan från den medeltida riksgränsen mot tvekan ett relevant källmaterial för ett studi­ Blekinge i söder till Torne älv i norr utgör um av kustbundna aktiviteter i det medeltida undersökningsområdet, varav en del av norra Sverige men inte det enda. Längs den långa Kalmarsund — skärgården inom socknarna Östersjökusten finns talrika komplex av hus­ Misterhult, Döderhult och Mönsterås - dess­ grunder med anknytning till fiske, vilka defini- utom är föremål för en mera ingående djup­ tionsmässigt skall skiljas från tomtningar. På studie. Skedet mellan sen vikingatid och 1500- Öland finns medeltida fiskelägen innehållan­ talets mitt bildar den tidsmässiga ramen för de såväl husgrunder som karakteristiska ler- undersökningen. bottnar. Beklagligt nog behandlas inte kusterna i Det hade även varit värdefullt om författa­ den »östra rikshalvan» av det medeltida Sve­ ren utvecklat ett klarare teoretiskt förhåll­ rige. Att utesluta Finland och Äland är inte ningssätt till ett fenomen som fisket i det för­ särskilt logiskt men har sin orsak i praktiska industriella samhället. I sin forskningshistorik omständigheter. Det saknas heltäckande in­ borde ban inte endast fokuserat sitt intresse venteringsöversikter från dessa områden. på tomtningarna utan knutit an till en generell Avhandlingens kronologiska avgränsning diskussion som förts kring fisket och dess sam­ kan diskuteras. Författaren sätter en främre hälleliga integration. En central punkt i en gräns för sin undersökning vid 1500-talets dylik diskussion har exempelvis varit frågan mitt med hänvisning till att de skriftliga källor­ om fiskets professionalisering i äldre tid. Det na då börjar uppträda i större mängd. Frågan teoretiska perspektiv författaren anlägger på är om vi inte här kan ana ett alldeles speciellt sitt ämne handlar främst om dialektiken mel­ men underförstått förhållningssätt vad gäller lan lokalsamhällets tradilionsbundenhet i ut­ relationen mellan arkeologiska och skriftliga nyttjandet av naturresurserna och central­ källor, vilket handlar om att de bägge källma­ maktens intresse av att styra detta samhälle för terialen generellt är utbytbara mot varandra. sina syften. Ett maktbegrepp skisseras, som är Man hade gärna önskat ett klarare principiellt inspirerat av Foucaults tankar om makten som ställningstagande frän författarens sida i den­ en strategisk situation men som samtidigt är na så centrala fråga för historisk arkeologi. ganska allmänt hållet. Här kunde det varit på Här är ju nämligen möjligt att hävda något sin plats att beröra den omfattande diskussion helt annat, nämligen att förekomsten av rik­ om maktens karaktär under medeltiden, som haltiga skrivna källor inte innebär någon kom­ förts av historiker och arkeologer under sena- plikation för arkeologin. Tvärtom kan närva­

Fomvännen 89 (1994) 228 Recensioner

Ett annat nyckelbegrepp kring vilket förfat­ emellertid stora tidsintervaller och i detta taren kunde ha gjort en teoretisk precisering sammanhang kan man fråga sig vad man är handel. När han diskuterar merkantil verk­ egentligen daterar med C14-metoden. En samhet i samband med det medeltida fisket, är tomtning från Nedertorneå socken, som av det genomgående en handel enligt marknads­ strandförskjutningskronologin att döma inte ekonomiska principer som framtonar. Nu är kan vara äldre än 1400-talet, har exempelvis handelns karaktär i äldre samhällen en synner­ givit betydligt äldre Cl4-värden. Man efterly­ ligen omdiskuterad fråga och vad gäller närva­ ser här en diskussion kring alternativa date- ron av en marknadsekonomi exempelvis un­ ringsmöjligheter. Författaren borde även ha der äldre medeltid i Skandinavien kan man berört anläggningarnas användningstid ut­ knappast ta en sådan för given. ifrån det tillgängliga daterande fyndmateria­ Den empiriska delen av avhandlingen inle­ let. I några av de tomtningar, som givit tidiga des med en översikt över den svenska östkus­ Cl4-dateringar, har betydligt senare fynd på­ tens samtliga tomtningar, sammanlagt 1 259 träffats. stycken. Författaren kan här dra slutsatsen att Efter genomgången av östkustens tomt­ huvuddelen av dessa har ett samband med ningar ges en bred kulturhistorisk översikt antingen fiske eller säljakt. För att avgöra vil­ över det medeltida fisket i Skandinavien så ka tomtningar som har anknytning till fiske som detta framträder i skriftliga och arkeolo­ använder han kriterierna »skyddat läge invid giska källor. Författaren konstaterar att fiske­ naturhamn» samt »belägenhet under 10-me­ lägena i det medeltida Sverige tycks sakna en tersnivån». Han kan då konstatera att 597 sådan utvecklad organisation som förekom­ tomtningar på 204 lokaler kan knytas till fiske­ mer i södra Östersjöområdet. De förra har aktiviteter med funktion antingen som bostä­ varit små företeelser med högst ett fyrtiotal der eller som mindre ekonomibyggnader. tomtningar på resp. plats. Fiskarna kunde Längs Norrlandskusten, från Söderhamn till vara såväl bönder som stadsborgare, vilka av­ Haparanda, finns 596 tomtningar som ligger yttrade fisken i närbelägna städer. Fiskelägena högt, mellan 10 och 30 m ö.h., och i mera i södra Östersjöområdet var däremot ofta oskyddade lägen. Dessa har sannolikt alla ett storskaliga till sin karaktär, där ett enda läge samband med säljakt. kunde omfatta hundratals bodar. Dess organi­ Att datera tomtningar är ofta problematiskt sation var avancerad med en starkt reglerad eftersom dessa sällan innehåller daterande verksamhet och bebyggelse. Kännetecknande fynd i någon större utsträckning. Norman an­ för dessa platser var slutligen deras merkantila vänder sig i första hand av C''-dateringar och karaktär; de var sälunda centra både för fisk- strandförskjutningskronologi. Han kan där­ beredning och handel. Frågan är emellertid vidlag urskilja tre kronologiska horisonter fiir om den svenska östkusten helt saknat denna anläggandet av tomtningar längs Sveriges ösi- senare typ av platser. Sannolikt kan de båda kust. Den första omfattar 1000-talet eller om­ öländska fiskelägena Kyrkhamn och Sikavarp kring 1100 och representeras av de äldsta ha haft en karaktär påminnande om de stora tomtningarna i Kalmarsund. Den andra om­ fiskelägena i södra Östersjöområdet. Exem­ fattar 1200-talet och representeras av de älds­ pelvis vad gäller Kyrkhamn tyder såväl skriftli­ ta tomtningarna i Sörmland. Den tredje hori­ ga som arkeologiska indikationer på att verk­ sonten slutligen omfattar 1400-talet och re­ samheten där varit mycket omfattande under presenteras av de äldsta tomtningarna i Norr­ medeltiden. land. Författaren uppehåller sig särskilt vid fis­ C14-datering och strandförskjutningskrono­ kets kommersiella sida och redovisar en rad logi är dateringsmetoder som innehåller bety­ belägg fiir fiskhandel och fiskkonsumtion dande osäkerhetsfaktorer. Författaren accep­ såväl i Sverige som i Skandinavien generellt terar de erhållna dateringarna utan någon under medeltiden. Det medeltida merkantila nämnvärd kritisk värdering av dessa. I huvud­ fiskets utveckling tenderar i avhandlingen att delen av de C''-daterade tomtningama finns bli ett ganska okomplicerat skeende. Med ut-

Fomvännni 89 (1994) Recensioner 229 gångspunkt i det material, som presenteras, Man kan urskilja en nordlig del bestående av hade det dock varit möjligt att tydligare beto­ fem härader på fastlandssidan, Stranda, na två kvalitativa brytpunkter i denna utveck­ Handbörd, Aspdand, Sevede och Tjust, samt ling. Den ena av dessa brytpunkter ligger vid en sydlig del, vilken utgöres av Möre och 1100-talets mitt. I Sigtunas kulturlager har Öland. Dessa bägge områden skiljer sig myc­ man kunnat iaktta hur ben av importerad ket påtagligt från varandra i en rad avseenden torsk från Norges västkust börjar uppträda såsom fornlämningsbild, bebyggelsestruktur, vid denna tid. Detta är i själva verket en indi­ kyrkobyggande och urbanisering. Ölands och kation på en genomgripande förändring i hela Möres speciella stenkyrkoarkitektur har sålun­ Östersjöområdet. Nya handelsvägar etableras da ingen motsvarighet i norr. Likaledes kon­ från Västeuropa till de inre delarna av Öster­ trasterar staden Kalmar i söder mot ett antal sjön, fisket dras in i ett vittomspännande mer­ mindre, mera svårgripbara orter i norr, vilka kantilt system, stora marknadsplatser växer sannolikt haft en sorts urban karaktär - Möns­ fram såsom Skånemarknaden vid Skanör, terås, Påta, Figeholm och Döderhultsvik. gamla centralorter mister sin betydelse, t. ex. Till dessa karakteristiska skillnader mellan Sigtuna i Mälardalen och Köpingsvik på norra och södra Kalmarsund kan läggas ytter­ Öland, en ny urbanisering tar vid. ligare en: i söder, dvs. i Möre och på Öland, Den andra brytpunkten ligger i skedet sena­ saknas helt fiskelägeslokaler med tomtningar, re delen av 1300-talet/1400-talets början. För vilka i så hög grad utmärker kusten i norr. att karakterisera den kan man än en gång ta Författaren vill förklara detta förhållande ut­ utgångspunkt i en osteologisk iakttagelse. ifrån naturliga faktorer och gör ingen vidare Som en analys av fiskben från Uppsala visat, poäng av de bebyggelsehistoriska olikheterna i minskar andelen importerad torsk från Norge sitt undersökningsområde. Hans slutsats är till förmån för torsk och gädda från Botten­ kort och enkel: tomtningar finns där fisket havet samtidigt som konsumtionen av fisk varil gott, där fisket varit dåligt saknas tomt­ ökar kraftigt från och med 1400-lalels senare ningar. Detta är dock en högst diskutabel slut­ del. Bakom dylika trender kan man spåra stör­ sats om man betraktar situationen i sin helhet re komplicerade sammanhang. Betydande vad gäller fisket i Kalmarsund. I söder finns förändringar sker vid denna tid, en aktiv mo- nämligen de stora öländska fiskelägena, vilka nopolistisk handelspolitik tar form, städerna märkligt nog inte ägnas någon större upp­ får en mera uttalat merkantil-ekonomisk funk­ märksamhet i sammanhanget. Som nämndes tion som centra för distribution av överskott har dessa sannolikt varit organiserade på ett från omlandet. sätt som påminner om Öresunds och södra Författaren betraktar uppenbarligen eta­ Östersjöområdets fiskeplatser. bleringen av fiskebebyggdse längs östkusten Det förefaller därför kunna vara riktigare under medeltiden i första hand som en kumu- an beskriva Kalmarsund som ett område, i lativ process. Men frågan är om det inte kun­ vilket utvecklats två olika organisationsformer nat vara givande att diskutera fenomenet i ett för fiske under medeltiden. Och bakgrunden mera uttalat, kvalitativt förändringsperspek- härtill är att söka i speciella inre förutsättning­ tiv, i enlighet med vad som ovan i all korthet ar, sannolikt av komplex social, ekonomisk antytts. och kulturell karaktär, i den norra resp. den I två längre avsnitt redovisar författaren sin södra delen av regionen. Närvaron av de sto­ närstudie av norra Kalmarsundsområdet. Det ra, reglerade fiskelägena på Öland skulle med första innehåller spedalanalyser av fjorton andra ord ha ett direkt samband med en ut­ kustbundna lokaler, det andra behandlar den vecklad urbanisering och en speciell, »feodalt» aktuella kuststräckan i ett regionalt helhets­ präglad social struktur i den södra delen av perspektiv. Kalmarsund. Vid en närmare anblick framträder Kal­ De många tomtningslokalcnia i norr där­ marsundsområdet i bebyggdsehisioiiski hän­ emot avspeglar otvivelaktigt en förhållandevis seende som en säreget kontrastfylld region. låg organisationsnivå och frågan är om den a

Fornvännen 89 (1994) 230 Recensioner därmed även svarar mot en situation där en kyrka i Novgorod, en vid denna tid stor och centralmakt inte utövat någon direkt kontroll mäktig handelsstad med viktiga förbindelser över fiskeläget, dvs. över själva produktionsle­ främst söderut mot det bysantinska riket med det i verksamheten. Man kan vidare diskutera dess högtstående kultur. Den ryska medeltids- om tomt ningen som generellt fenomen skall konsten och arkitekturen är helt präglad av betraktas uteslutande i ett så renodlat ekono­ detta bysantinska inflytande. miskt perspektiv, som författaren gör. Kon­ På Gotland hade de ryska köpmännen två struktionen som sådan förefaller inte bara kyrkor enligt medeltida handlingar. Grund­ motiverats av ett behov att uppföra en enklare murarna till en av dessa kunde grävas fram vid byggnad för säsongsmässigt bruk; den har en arkeologisk undersökning 1971. Den är också drag av påtaglig fysisk markering av belägen söder om Domkyrkan mellan Södra platsen, ett materiellt uttryck för en intention kyrkogatan och Ryska gränd invid Stora Tor­ hos en lokalbefolkning att hävda rätten att get i Visby. Den andra ryska kyrkan kan ha fiska vid skyddade havsvikar. I en situation då varit S:t Lars, med en grundplan som i stort många gjort anspråk på dylika platser och ing­ överensstämmer med den bysantinska kyrko­ en överhet garanterat denna rätt, kan en så­ arkitekturens planformer. I några av de got­ dan markering ha varit särskilt betydelsefull. ländska kyrkorna finns också bysantinska mål­ En huvudsaklig invändning man har anled­ ningar vars upphovsmän tros vara bysantinskt ning att göra mot Peter Normans avhandling skolade ryska konstnärer. som helhet gäller sålunda författarens per­ Gunnar Svahnström, då landsantikvarie i spektiv på sitt ämne. Han hade utan tvekan Visby, insåg betydelsen av dessa tidiga ryska haft möjlighet att vidga detta avsevärt mera, kontakter fiir den gotländska kyrkokonsten. såväl i teoretiskt som empiriskt avseende, och Av denna anledning gjorde han två omfattan­ därmed ytterligare fördjupa problematiken de forskningsresor 1959 och 1961 i dåvarande kring det medeltida fisket. Detta skall dock Sovjetunionen. Avsikten var att försöka spåra inte undanskymma det faktum att undersök­ de för Gotland så viktiga influenserna från ningen av den svenska östkustens tomtningar öster. I det övriga Sverige finns knappast nå­ med sin breda rumsliga och kronologiska in­ gon medeltida konst som kan sägas ha rent fallsvinkel är mycket värdefull. Därför har Me­ rysk-bysantinska inslag. deltida utskärsfiske alla förutsättningar för att Det blev strapatsrika resor med många kunna bli en given utgångspunkt för vidare praktiska problem. Sovjet var i det kalla kri­ diskussioner kring kustbebyggelsen i det me­ gets dagar ett slutet samhälle, som inte gärna deltida Sverige. släppte in västerlänningar, även om de hade angelägna forskningsuppgifter som motiv för Lars Ersgård sin vistelse där. Jag minns hur vi med spänt Arkeologiska institutionen intresse lyssnade till en föreläsning av Gunnar Sandgatan 1 Svahnström i Historiska museet i Stockholm S-223 50 Lund någon gång i början av 60-talet. Det handlade om den rika ryska kyrkokonsten från medelti­ den, men också om förhållandena bakom järnridån, allt illustrerat med utomordentliga Gunnar Svahnström, Rysk konst från Vladimir färgbilder tagna av föredragshållaren. den helige till Ivan den förskräcklige, 1000— Nyligen har Gunnar Svahnström utkommit 1550. Odins förlag, Visby 1993. 195 s. ISBN med en bok, som i huvudsak bygger på det 91-85716-67-7. material han insamlade under dessa båda re­ sor. Den har fått titeln Rysk konst från Vladimir Gotlands kontakter österut var livliga främst den helige till Ivan den förskräcklige, 1000— under 1000-talet och 1100-talet, alltså under 1550. vår missionstid och tidiga kristna tid. Gutniska Det är en mycket välkommen bok. Det är handelsmän och farbönder hade faktori med nämligen, märkligt nog, den första på svenska

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 231

utgivna boken om den rika ryska arkitekturen ningarna i kyrkorna på Gotland. Man har och konsten från medeltiden. Hittills har vi länge debatterat deras härkomst. Inte om de varit hänvisade till ryska arbeten (oftast utan är bysantinska, för därom råder ingen tvekan. sammanfattningar på andra språk) eller tyska Nej, frågan gäller bland annat: Kan en konst­ och engelska böcker i ämnet. när som är bysantinskt skolad och förtrogen Efter kortfattade men upplysande historis­ med den grekisk-ortodoxa lärans bildvärld, ka inledningar ger Gunnar Svahnström en måla i en romersk-katolsk kyrka, där man för­ bred skildring av de olika regionernas arkitek­ väntade sig en västerländsk ikonografi, som på tur och konst från denna tid: Kievrikets konst många punkter skilde sig från den östliga? (ca 1000-ca 1150), Vladimir Suzdal (ca Hur hamnade denne eller dessa konstnärer på 1150-1240), Moskvaområdets konst (ca Gotland? Hade de tagits med dit för att måla i 1400-ca 1550) samt även ett intressant kapi­ de två ryska kyrkorna i Visby och sedan blivit tel om de ryska ikonerna. Allt är väl och in­ kvar och fått uppdrag i landskyrkorna? Några struktivt illustrerat med fotografier i färg och klåpare och äventyrare rör det sig inte om. De svart-vitt oftast tagna av författaren själv och bevarade målningarna här är alla av utomor­ med uppmätningsritningar och klarläggande dentligt hög kvalitet, trots sitt nu fragmenta­ rekonstruktionsteckningar. riska tillstånd. Här får man en klar bild av den ryska me­ Gunnar Svahnström förmodar, säkerligen deltidskonstens storhet. Kyrkorna med sin rikt med rätta, att de i Novgorod gästande got­ artikulerade arkitektur, krönta av gyllene lök­ ländska köpmännen kan ha engagerat ryska kupoler, är märkligt sköna byggnadsverk. In­ konstnärer, när de vid sina besök fick uppleva teriörerna är från golv till kupoler fyllda med stadens många vackra kyrkorum med deras stora sviter färgrika målningar av utomor­ färgstarka målningar. dentligt hög konstnärlig kvalitet. När skedde detta? Forskarna är överens om Av särskilt intresse för den gotländska kyr­ att det är i tidig medeltid när förbindelserna kokonsten är den utförliga behandlingen av österut var som livligast. Redan i början av Novgorodområdets konst och arkitektur. Här 1200-talet hade dessa kontakter mattats vä­ finns nämligen i kyrkorna målningssviter från sentligt då del tyska inflytandet tog överhan­ 1000- och 1100-talet, som utan tvivel har sto­ den. Gunnar Svahnström för alla ryskbysan­ ra överensstämmelser med de bysantinska tinska målningar på Gotland till 1100-talets målningarna i Gotlands kyrkor. Den mäktiga slut eller tiden omkring 1200. Möjligen skulle Sofia-katedralen i hjärtat av den medeltida man här vilja invända att målningarna i stav­ staden, uppförd redan på 1000-talet, har någ­ kyrkorna bör ha tillkommit tidigare, troligen ra målningsrester från byggnadstiden eller under 1100-talets förra hälft. strax därefter, bland annat en scen med kejsar Boken avslutas med ett kapitel av kyrkohis­ Konstantin och hans moder Helena. Dessa torikern Sven-Erik Pernler om den ryskor­ tidiga målningar har vissa stilmässiga över­ todoxa kyrkans liturgi och hur kyrkorummet ensstämmelser med bevarade målningsrester har utformats efter denna. En både intressant från några gotländska stavkyrkor: Dalhem, och nyttig läsning i detta sammanhang. Eke (nu i Statens historiska museum), Sundre Gunnar Svahnström är en utomordentlig (nu i Gotlands fornsal). pedagog och därtill en mycket driven stilist. Inom Novgorod-området finns också Boken är alltså både rolig att läsa och fylld av Georgskyrkan i Staraja Ladoga i närheten av lärorika faktakunskaper. Den rika ryska kons­ sjön Ladoga. Bevarade målningar i denna kyr­ ten och arkitekturen från medeltiden kommer ka anses ha tillkommit under 1100-talets sena­ oss till mötes på ett mycket levande sätt. re hälft. De har jämförts med målningsrester i de gotländska kyrkorna Gärda och Källunge. Erland Lagerlöf I ett särskilt kapitel med rubriken »Rysk- Riksantikvarieämbetet bysantinsk konst på Gotland» redogör Gunnar Svahnström för de bysantinskt influerade mål­

Fornvännen 89 (1994) 232 Recensioner

Kurt Lehsmann & Wilhelm Odelberg. Kultur­ geschwint kunnat hitta fram till de i de speci­ fonder i Sverige. Ett urval till tjänst för stipendiesö­ ella sammanhangen mest lovande presumtiva kande. 8:e omarbetade upplagan. Norstedts. finansieringskällorna. Det kan i samman­ Stockholm 1993. 221 s. ISBN 91-933041-3. hanget inte nog betonas hur viktigt det är att man alltid konsulterar senaste upplagan av Säkert är detta den värdefullaste bokanmälan ett sökregister som detta, eftersom det också i som i år görs i Fornvännen. Rätt utnyttjad fondernas och stiftelsernas värld sker ständi­ kan kunskapen om den nya boken nämligen ga förändringar då det gäller ansökningsti­ bli ytterst lönsam både ur ekonomisk och ve­ der, adresser, telefonnummer, stadgar och tenskaplig synpunkt. Därtill är anmälans bud­ mycket annat. Det händer också att fonder skap så lättförståeligt att den som är mån om byter namn eller upphör och att nya tillkom­ sin tid kan sluta redan här, göra en minnes­ mer. notis och gå direkt till bokhandeln och skaffa Detta är en bok som det borde investeras vad som är senaste modellen av Aladdins lam­ stort i, den borde ägas och nyttjas av varje ak­ pa för den som söker finansiering till något tiv forskare inom Fornvännens intresseområ­ angeläget kultunetenskapligt projekt. den, den borde finnas inte bara på ett utan 1961 utkom bokens första upplaga, och se­ på många ställen på alla kulturinstitutioner så dan dess har forskarsamhället kunnat glädja att dess existens och möjligheter verkligen sig åt att samma redaktion kontinuerligt om­ präglas in i medvetandet. arbetat och ajourfört densamma så att stän­ digt nya upplagor funnits till hands, i vilka fan Peder Lamm man med minimal ansträngning raskt och Statens Historiska Museum

Formminen 89 (1994) Recensioner

Kring Göta Älv — Studier i en dalgång. Göte­ smvt kefynden från Äkers sjö vid Trollhätte- borgs historiska museum. Älvsborgs länsmu­ fynden antyder faktiskt något om Göta älv seum och Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Tre som importled. Att Äskekärrskeppet håller på Böcker Förlag AB, 1993. 300 s. ISBN 91- att rekonstrueras och att ett nytt systerskepp i 7029-111-X. Nödinge påträffats gör ju transportsidan än intressantare och anknyter till Stig Hallbergs Kring Göta älv — Studier i en dalgång är namnet uppsats om den senare sjötrafiken på älven på ett samlingsverk om ett område som länge och fallen vid Lilla respektive Stora Edet var Sveriges port mot väster och gräns mot (Trollhättan). Dessa namn saknas fö. i Hugo ärkefienden Danmark-Norge. Den 300 sidor Karlssons intressanta ortnamnsartikel, där tjocka boken ger en allsidig belysning av Göta självfallet tolkningen av älvnamnet domine­ älvdal, från geologisk uppbyggnad och växt­ rar. Sammanhanget med verbet 'gjuta' synes värld till dagens industrilandskap. Boken har klart. Dagens forskning har fastnat kring tolk­ tillkommit som ett .samarbetsprojekt mellan ningen 'gjuta-utgjuta säd' dvs. gautarna (gö­ Göteborgs Historiska museum, Älvsborgs tarna) skulle vara ett synnerligen potent och länsmuseum i Vänersborg och Länsstyrelsen i fruktsamt släkte (månne inspirerat av de histo­ Älvsborgs län. Trettiosex författare med olika riska goternas tåg genom Europa?). För övrigt specialiteter har medverkat. Henrik Ahnlund synes det riktiga Grönköping ba sin hemvist i framhåller i sitt förord att Göta älv varit och älvdalen — en tyvän outforskad föregångare är en aktiv kraft i det historiska skeendet. till Lödöse belägen i Skcpplanda socken, men Till Göteborgsutställningen 1923 skrev Ge­ välkänd för vikingatidsforskare genom silver­ org Sarauw och Johan Alin en arkeologisk skatten vid Lid. översikt i Götaälvsområdets fornminnen. Nya in­ Historikerna Birgit Sawyer och Lars Linge venteringar, men tyvärr endast begränsade ut­ tar upp älvdalen i dess dubbla funktion som grävningar, har ägt rum under de gångna 70 handdsled, gränsland och senare riksgräns. åren. Tre västsvenska arkeologer, Stina An­ Sawyer hävdar, liksom flera andra västsvenska dersson, Karin Rex-Svensson och Johan Wig­ forskare, att Västergötland, Bohuslän och forss, svarar för forntidsavsnittet. I älvdalen Östfold bildade områden som under vikinga­ finns mer än 2 000 registrerade fornlämning­ lid och tidig medeltid huvudsakligen ingick i ar. I Göteborgs närområde har flera utgräv­ ett kist danavälde. Linge påpekar Göta älvs ningar ägt rum till följd av markexploatering, unika dubbla funktion som både riksgräns och medan (ivriga delar av älvdalen varit ringa handelsled. Han jämför älven med floder som berörda av nybebyggelse. Ett undantag utgör Rhen och Donau, gränsfloder och handelsle­ Lödöse, vars djupa kulturlager först på 1960- der mellan respektive Tyskland och Frankrike talet började undersökas i större skala i sam­ och Österrike och Turkiet. Kombinationen band med husbyggen i dagens samhälle. riksgräns-komnnmikationsled ledde till upp­ Att bronsålderns hällristningar huvudsakli­ komsten av slott och fästen med dubbla funk­ gen avbildar skepp är ju rätt naturligt, men tioner - försvar av gränsen och spärr med tull författarna tar egentligen inte upp älvens och för handeln. Hertig Erik (Magnusson) som älvdalens vitala betydelse som transportled in i skapade ett internordiskt välde i Västsverige i det stora innanhavet Vänern med omgivande början av 1300-talet skriver om det av den landskap, särskilt det rika Västergötland. Om- norske kungen anlagda Bohus fästning »huset lastningsfynd som Mörigensvärden från Präs- det gör de män vånda som fara på älven upp seryr vid Lilla Edet och de cirka 1 000 år yngre och neder». Att Bohus kom att kontrollera

Fornvännen 89 (1994) 300 Recensioner handeln under lång tid framgår tydligt av väl dokumenterade genom utgrävningar och Linges artikel. Den norska kronan hade lyc­ skriftliga källor. Då är det värre ställt med det kats få besittning av ett landområde även på norska Kungahälla. Kristina Bengtsson har på den östra stranden Skårdals Skate (vid Surte), ett föredömligt sätt utrett Kungahälla och varför den norsk-danska spärren med betung­ dess omnejd. Under senare år har utgrävning­ ande passagetull blev total. Vid förhandlingar ar ägt rum på platsen för denna tidigmedelti­ mellan det svenska och det dansk-norska riket da stad, omnämnd i både dokument och sa­ behandlades Bohustullen tillsammans med gor. De svårtolkade lämningarna ligger under den för Sverige än värre Öresundstullen. Att Kastellegårdens åkrar på Nordre älvs norra passagetullen vid Bohus fästning var en av strand mittemot den medeltida fästningen orsakerna till att Lödöse — Sveriges enda Ragnhildsholmen. Bengtsson laborerar med hamn mot västerhavet - 1473 flyttades närm­ relationen kungsgård-köpstad. Ett forsk­ re älvmynningen vid Säveåns utflöde i Göta ningsprojekt kring Kungahälla har under se­ älv synes klart. nare är igångsatts kring det länge försumma­ Lödöse - den svenska medeltidsstaden vid de stadsområdet. De äldsta kulturlagren i Gärdaåns eller Ljudaåns utflöde i Göta älv - Kungahälla är tunna och endast delvis kända. behandlas i en artikel av Rune Ekre, mannen Lägel vid älvens dåvarande huvudarm, Nord­ som len huvuddelen av de senaste 30 årens re älv, måste ha varit mycket gynnsamt för den omfattande utgrävningar i de väl konservera­ ekonomiska tillväxten. Nyfunnet keramiskt de djupa kulturlagren. Det är glädjande att ett material tyder på en rik import. Man ser med vackert och rymligt museum nu kan visa de spänning fram emot Mia Vretemarks avhand­ välbevarade trä- och läderfynden jämte mäng­ ling om det nyfunna benmaterialet från vi­ der av importkeramik på själva fyndplatsen, kingatidens och medeltidens Kungahälla i re­ där idag i övrigt knappast nägot minner om lation till det uppströms belägna Lödöse. platsens stolta medeltidshistoria från 1100-ta- Flera avsnitt handlar självfallet om de let till slutet av 1400-talet. Lödöses roll som många, ofta tidigt grundade industrianlägg­ den stora västerhavshamnen betonas, liksom ningarna längs älven. Lilla Edets välkända de goda hanseatiska kontakterna, styrkta av pappersindustri har sitt upphov i sågverk och såväl dokument som gravstenar. Lödöse var kvarnar vid de kraftgivande fallen. Ingegärd också Skarastiftets hamn mot Väst- och Syd­ Särlvik relaterar de olyckor som drabbade europa. Ekre nämner att såväl den heliga Bir­ dem genom jordskred och otaliga härjningar gitta som hennes far, Birger Persson, färdades under 1600-talets gränskrig. Nyqvist 8c Holm till Santiago respektive Rom via Lödöse. I Lö­ Mekaniska verkstad i Trollhättan och dess döse mottog 1302 Skarabiskopen Brynolf Al­ efterföljare i en 150-årig industritradition be­ gotsson en dyrbar relik - en tagg av Kristi handlas också liksom Tudorfabrikcn i Ale. törnekrona - som gåva av den norske kungen Närbelägna Surte var för hundra år sedan Magnus Lagaböter. I procession fördes den Sveriges största glasbruk. Slussarna och Troll- till stiftshelgedomen, där den blev ett mål för hätte kraftverk får också sina avsnitt liksom pilgrimsfärder. Själva törnekronan förvarades det landskapsmåleri som i Dusseldorfs anda i det av Ludvig den helige uppförda Sainte skildrade de vilda Trollhättefallen. Ghapelle i Paris. En Lödöscbo höll på att bli Allan T. Nilsson och Ghrister Ahlberger tar Skarabiskop — Bero Magni - men föredrog att upp den folkliga respektive kyrkliga och fri­ arbeta som universitetslärare i Wien. Ekre an­ tyder till sist den kulturella skymning, som kyrkliga kulturen i älvdalen. Båda påpekar Gustav Vasas reformation medförde, främst den överraskande dåliga kontakten tvärsöver för Lödöses kyrkor och slutar med en suek älven. En efterbliven bohussida och en »mo­ »trästaden Nya Lödöse med sin enda, efterre- dern» västgötasida tycker man sig urskilja. formatoriska stadskyrka blev säkerligen aldrig Från bohussidan vittnar f. landshövdingen någon arkitektonisk attraktion». Per Nyström, folkskollärarson från Västerlan- da, att västgötasidan var »andra sidan». De båda Lödösestäderna är numera ganska Spökar den gamla riksgränsen som skiljt

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 301

baggar från pesar i århundraden? Är det där­ ra ögon än gemene man. Ofta har man intagit för varken Bohusläns museum eller Länssty­ en »överlägsen» attityd och menat att de här relse medverkar? Göta älvdal har ju faktiskt en gamla sägnerna bara var ointressanta skrönor lång bohussida! Den mångfasetterade boken av ringa eller intet vetenskapligt värde. I om Göta älv och älvdalen är en välkommen mångt och mycket samma synsätt som vi väst­ uppslagsbok. Här har huvudsakligen de kul­ européer haft då vi kommit i kontakt med turhistoriska bidragen behandlats. Ivern att fä t. ex. främmande folk i Asien och Afrika un­ med så många bilder som möjligt har medfört der 1800-talet. Numera är förvisso kulturan­ att vissa blivit väl smä. Litteratur och källför­ tropologerna fullt medvetna om sägnernas teckningar är värdefulla för den fortsatta stora värde. Men svenska arkeologer har så att forskningen kring denna omstridda älvdal. säga levat kvar på »1800-talsnivån» härvidlag. När man nu botaniserar i fornlämningarnas Ulf Erik Hagberg innebörder innebär detta att man i regel kan Statens Historiska museum tillföra fornlämningarna symbolvärden vars betydelse man mänga gånger missat eller un­ derskattat. Det finns därför alla skäl att gå Mats Burström, Mångtydiga fornlämningar. En vidare med det nu inledda arbetet även i and­ studie av innebörder som tillskrivits fasta ra delar av värt land. Hoten mot fornlämning­ fornlämningar i Österrekarne härad, Söder­ ar och fornlämningsmiljöer lär inte minska i manland. SAR Stockholm Archaeological Re­ framtiden med alla de stora satsningar som nu ports Nr 27, 1993. 47 s. ISSN 1101-3087. görs pä förändringar av infrastrukturen, sats­ ningar på skogsodlingar etc. Att då även ta in Den aktuella publikationen är en omarbetad fornlämningarnas symbolvärde som folkliga version av den arkeologiska pilotstudie till traditionsbärare torde vara ett starkt argu­ Riksantikvarieämbetets forskningsprojekt ment i bevarandedebatten. »Landskapsbruk och fornlämningar», vars syf­ Låt mig till sist citera bokens slutmeningar te i just detta fall var att belysa föreställningar som starkt understryker vikten av det som om fornlämningar och deras kulturvärde i det ovan sagts: »Den här presenterade studien an­ sammanhanget. tyder den mångfald av föreställningar och tra­ Burströms studie inleds med en genomgäng ditioner som knutits till fornlämningar under av utgångspunkterna för fornlämningarnas såväl förhistorisk som historisk tid. Ett medve­ kulturvärde, de teoretiska utgångspunkterna tande om denna mångfald berikar upplevel­ och fasta fornlämningar i tidigare forskning. sen av fornlämningar och ger en ökad förstå­ Därpå följer ett kapitel om innebörder som else för deras värde i landskapet.» tillskrivs fasta fornlämningar i Österrekarne Ni som läser dessa rader, läs även den här härad med beskrivning av studiens syfte, ana- anmälda boken och försök få igång invente­ lysotnråde, analysmetoder, analys av Österre­ ringar som ytterligare kan belysa fornläm­ karne fornlämningar med egennamn, före­ ningarnas symbolvärden till gagn för ett beva­ ställningar om jättar, skattsägner, valborgs- rande av hotade kulturmiljöer. Kanske vore mässoeldar samt historier om enskilda forn­ det pä sin plats att även engagera hembygds­ lämningar. rörelsen i ett sådant arbete. Mycket stor kun­ Den lilla studien som omfattar totalt 47 skap kanske redan nu finns nedtecknad hos trycksidor avslutas med en kort sammanfat­ våra hembygdsföreningar. tande slutsats på en och en halv trycksida, Boken kan rekvireras frän Institutionen för arkeolo­ referenser och förkortningar. Häftet innehål­ gi, Stockholms universitet, 10691 Stockholm. ler 15 illustrationer varav flertalet är äldre avbildningar från 1800-talet. David Damell Det presenterade materialet är av stort in­ Örebro läns museum tresse inte minst för arkeologer som ju i all­ Box 314 mänhet ser på fornlämningarna med helt and­ S-701 46 Örebro

21-945224 Fornvännen 89 (1994) 302 Recensioner

Kontinuitet i kult och tro från vikingatid till me­ agerande från båda sidor för att åtminstone i deltid. Red. Bertil Nilsson. Projektet Sveriges vissa fall komma varandra till mötes. kristnande. Publikationer 1. Lunne Böcker, Anne-Sofie Gräslunds bidrag har titeln Uppsala 1992. 154 s. ISBN 91-88504-00-X. Kultkontinuitet — myt eller verklighet? Om arkeo­ logins möjligheter att belysa problemet. Hon Tvärvetenskap är ett ord med positiv ladd­ frågar sig om det går att belägga lokal konti­ ning. Vissa problemområden kan med fördel nuitet i kulten, eftersom detta är avgörande belysas från flera specialisters olikartade kun­ för att kunna spara just övergången till kris­ skapssfär. Det finns talrika exempel på fram­ tendomen. Olaf Olsens djuplodande avhand­ gångsrikt samarbete i projekt, i vilka arkeolo­ ling från år 1966 har varit en viktig utgångs­ ger varit integrerade. Inom vårt fack har man punkt. Olsen kom fram till att det inte med sedan länge varit medveten om vikten och tillgängligt material gick att belägga nägon lo­ nödvändigheten av att genomföra vissa under­ kal kontinuitet. Senare har det dock framkom­ sökningar tillsammans med kolleger med an­ mit material som talar just för en sådan i nat kunnande, som kan resultera i en mång­ vikingatida offer under Frösö kyrka i Jämtland sidigare bearbetning av skilda företeelser. och pä kyrkogården i Estuna i Uppland. Guld- Främst tänker man kanske pä fältundersök­ gubbar har påträffats i husrester i Maere i ningar, som utförs av arkeologer, geologer, Tröndelag och under en av kyrkorna i Eskils­ zoologer, kulturgeografer m. fl., eftersom det tuna i Sörmland. Vikingatida storgårdar har är den typen av samarbetsprojekt, som i lokaliserats nära tidiga kyrkor i Danmark, vil­ många fall legat närmast till hands. Men ket talar för att man på denna typ av gårdar det finns också många gemensamt plane­ har byggt kyrkor på sin egen mark. rade forskningsföretag av annat slag. Ett skall En förändring i religiösa riter på 500-talet beröras här: projektet Sveriges kristnande, innebar enligt Charlotte Fabech att man sluta­ som är ett svårt men utomordentligt lämp­ de offra i våtmarker för att i stället offra hem­ ligt område att behandla från skilda utgångs­ ma hos storbonden. Det bör således ha fun­ punkter. nits en lokal kultkontinuitet på många håll i Projektet Sveriges kristnande har presterat Norden, vilket författaren tolkar som en sin första publikation. Syftet har varit att kultplatskontinuitet. granska begreppet kultkontinuitet ur den en­ Kultkontinuitet från bosättningshistorisk ut­ skilde forskarens synvinkel. De fyra författar­ gångspunkt är titeln på Stefan Brinks artikel. na representerar ämnena arkeologi, religions­ Han inleder med en tillbakablick av liknande historia, kyrko- och .samfundsvetenskap samt karaktär som Gräslunds. Uppmärksamheten ortnamnsforskning. Man har förberett sig ge­ riktas på en rad kyrkor i Tröndelag, som nom en seminarieserie och ett tvärvetenskap­ byggts på ägorna till gamla kronogods. En av ligt symposium. dessa, Maere, har nämnts ovan. Olaf Olsens I äldre forskning ansåg man det naturligt negativa slutsatser om kontinuitet i kulten dis­ med en kontinuerlig övergång från hedniska kuteras liksom också den kritik, som 1987 riter till kristna seder, men detta kom så små­ framfördes av Jörn Sandnes. Enligt den sist­ ningom att betraktas som en förlegad uppfatt­ nämnde är det mera fruktbart att undersöka ning. Framför allt den som inte specialstu- om man kan förbinda en kyrka med en plats, derat övergången mellan vikingatid och me­ där kultisk aktivitet har förekommit under deltid har nog ofta föreställt sig en ganska förkristen tid. Han finner exempel härpå skarp brytning mellan hedendom och kristen (Vinje, Namdalen i Norge). Sandnes motsätter tid och anfört exempel på hur man från kris­ sig termen 'kultkontinuitet' och föredrar det tendomens sida förstört eller skadat förhisto­ vidare begreppet 'kultplatskontinuitet'. Lik­ riska monument för att hindra människor att nande tankegångar finner vi hos Brink, som utöva urgammal kult. Nu fär vi en delvis an­ nämner Valbo i Gästrikland där kyrkan byggts norlunda, mer facetterad bild av processen, på en plats, som varit en samlingsplats, ett en bild som visar ett komplicerat skeende med administrativt centrum och ett kronogods och

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 303

där man också finner ortnamnet Torsvallen. ett schema indelas religiös kontinuitet i kult­ Han omtalar även Frösö kyrka med en närlig­ kontinuitet och kontinuitet i föreställnings­ gande kultplats och benfynd av speciellt slag. värld. Under kulthandlingskontinuitet anfö- Brink avslutar med att ställa en rad frågor res ritual och riter, sakrala föremål, kultutöva- om hur och var kulten bedrevs, varför kyrkan re, kultfunktion m.m., medan det under uppfördes på just den platsen, vem som ägde kultplatskontinuitet står topografisk kontinui­ marken och vad man kan dra för slutsatser tet, kultbyggnader och kultkonstruktioner, härav. Han efterlyser mera precisa termer kultobjekt och sakrala föremål, kultspecialis- som 'religiös kontinuitet', 'kulthandlingskon- ter och kultfunktion. Detta innebär att den tinuitet', 'kultplatskontinuitet', 'kultbygg- religiösa kontinuiteten omfattar tvä huvudka­ nadskontinuitet', 'kultfunktionskontinuitet' tegorier, nämligen dels det religiösa handlan­ etc. det, dels föreställningsvärlden. I den länga Anders Hultgårds stora artikel heter Religi­ processen gäller det att fastställa vilka element ös förändring, kontinuitet och ackulturation/ som är av sådan betydelse att de förs vidare synkretism i vikingatidens och medeltidens skandi­ från en tid till en annan. naviska religion. Även för honom är det ange­ I predikosamlingar som går tillbaka till tidig läget att ta upp begreppet 'kontinuitet' till medeltid finner man formuleringar, som san­ diskussion, men han vill ocksä studera sådana nolikt återgår på förkristna kultformler med drag i kristen religion som kan återfinnas i den anknytning till Frö eller Frey och anpassning i gamla tron. Givetvis vill han också peka på terminologin i fråga om Djävulen - Midgårds- förändring. ormen. Sådan anpassning till äldre föreställ­ För Hultgård är det orimligt att tänka sig en ningar blir dock ovanligare längre fram i ti­ definitiv brytning med äldre religiösa seder. den. Vissa kultiska drag följer med in i den nya Men även vissa förkristna riter införlivades religionen. 'Synkretism' har använts som ett ibland i religionen, vilket kan ses som synkre- begrepp för att uttrycka vad som händer vid tistiska företeelser. Hultgård nämner som ett ett religionsmöte. Begreppet 'ackulturation' bland många exempel den äldre Gulatings­ gäller inte bara religion utan allt som sker i ett lagen från 1000-talet, där man anmodades att samhälle i en övergångsperiod. Författaren brygga öl, som skulle drickas gemensamt un­ påpekar att båda begreppen betecknar såväl der kristet religiösa former för god årsväxt processen som dess slutresultat. Han preci­ och fred. I andra fall är det svårare att se om serar synkretism och synkretistisk till att gälla det är kristna ceremonier eller förkristna kult- viktigare förändringar i en religion vid mötet handlingar. Vallfärder kombinerade med med andra religionsformer. Religiös ackultu­ frambärande av offergåvor kan också ses som ration innebär däremot inflytelser och anpass­ tecken på viss form av kontinuitet i fråga om ningsformer, som har varit av mindre central såväl kultplats som kulthandlingar. Den vi­ betydelse. kingatida amuletten från Kvinneby på Öland Det är viktigt att vara medveten om att för­ nämns som exempel på kristen påverkan. ändringar i tro inte sker snabbt i Norden utan Hultgård kommer också in på ansiktsmasker successivt under en lång period med början i på några sörmländska runstenar och framför 800-talet och med en slutpunkt som är vansk­ hypotesen att dessa skulle återge Kristus, ett ligare att bestämma. För medeltidens del mås­ tecken på förändring i innebörden från den te man skilja mellan den officiella religionen äldre tolkningen att avsikten skulle vara att och den religion, som vanliga människor ut­ skrämma. övade och där runorna spelade en väsentlig Bertil Nilssons angreppssätt i artikeln Till roll som skriftliga uttrycksmedel. frågan om kyrkans hållning till icke-kristna kutt- Hultgård instämmer i de övriga författarnas fenomen. Attityder under tidig medeltid i Europa krav pä definition av begreppet 'kultkontinui­ och Norden är att studera hur prästerskap och tet' men finner ända inte begreppet särskilt världsliga makthavare juridiskt hanterade vä­ problematiskt från sin egen utgångspunkt. I sentliga frågor i mötet med förkristen religion

Fornvännen 89 (1994) 304 Recensioner såväl här hemma som ute i Europa. För att få korna att spela för vanliga människor i bryt­ insikt i detta kan man studera påvliga brev, ningstiden och framöver? Hur påverkades konciliebeslut och diverse lagar. Man måste livet i olika miljöer från samhällen i kustmiljö beakta att kontinuitet i fråga om kultbyggna­ med ekonomin starkt inriktad på kustnäringar der endast var den ena sidan, den andra var till bondesamhällen nära eller på långa av­ konfrontation och brytning. Han börjar med stånd från centralorter och slutligen på just påven Gregorius den store, verksam 590—604, dessa platser där man levde nära varandra och som först intog en avvisande attityd till icke­ väl också med stark påverkan från maktutöva- kristna engelska kultbyggnader men sedan re och på nära häll såg främlingar med andra blev mer kondliant och accepterade att själva seder? Pä vad sätt förändrades kvinnorollen byggnaderna fick utnyttjas men att avgudabil­ när kristendomen infördes? Även om det derna skulle förstöras. Praktiska hänsyn blev kristna budskapet kunde innebära en frigörel­ vägledande fiir inställningen till redan befint­ se för kvinnor fanns det ocksä nackdelar i liga kultbyggnader, som var i gott skick. I jämförelse med det gamla ättesamhällets vär­ senare franska och frisiska lagar är man nega­ deringar och uppdelning av manligt och tiv till icke-kristna helgedomar, och efterhand kvinnligt. I en nyutkommen bok av Beata Los­ byggde man i stället kyrkor. En sträng attityd man, som samlat texter från Eddan till Ellen intas ca 1140 av Gratianus, enligt vilken en Key får man en inblick i kvinnors förhållnings­ kyrka inte fick användas om hedningar hade sätt och möjligheter i ett längre perspektiv. begravts där. Jag föreställer mig att man inom projektet Från kyrkans sida var man angelägen om alt Sveriges kristnande framgångsrikt kan belysa de kristna skulle begravas nära kyrkan eller denna fråga och självfallet många andra med helst inne i den. I vissa områden utmättes tvärvetenskapliga metoder. straff för icke-kristna begravningssätt. Det finns dock inte mycket skriftligt material att Märta Strömberg dra slutsatser av, vilket däremot är fallet vad Arkeologiska institutionen gäller icke-kristna kulthandlingar. Föreskrif­ Krafts torg 1 terna tyder på att man ville försöka anpassa S-223 50 Lund gamla sedvänjor till kristna tänkesätt men det finns också förbud mot en lång rad kultbruk av hednisk karaktär. Hein Bjartinann Bjerck, Forskningsstyrt kullur- Var och en av de fyra författarna har givit sitt minueforvaltning på Vega, Nordland. En studie bidrag till att belysa mötet mellan förkristen av steinaldermenneskenes boplassm0nstre og ar­ och kristen religion. Frågor om kontinuitet keologiske lelemetoder. Gunneria 61, 1989. har varit det gemensamma. Tydligast framgår Trondheim. 212 s. ISBN 82-7126-442-7. att det rör sig om en process och en ganska långvarig sådan. Från kyrkans sida har man Den här boken ger konkreta förslag på hur under vissa tider intagit en konfrontationsbe- man kan utveckla kultunninnesvårdsstrategier nägen attityd och under andra cn mera för­ liir stenåldersboplatser, vilket måste betraktas sonlig sådan mot den gamla religionens kult- som en angelägen uppgift. De upptäcks ofta utövning. Man har fått följa hedniska traditio­ först i exploateringsskeden och då är det myc­ ners fortlevnad in i kristen tid, ehuru anpassa­ kel svårl att bedöma värdet av en enskild lo­ de och översatta till kristet språk. kal. Boken ger exempel pä hur man kan skaffa Med denna bok har man beträtt ett spän­ sig en grund, utifrån vilken man kan bedöma nande tvärvetenskapligt forskningsområde. boplatsers bevarandevärde. I Vegaprojektet Man har så all säga gläntat på dörren. Säkert har man utgått ifrån att kultunninnesväids- har man lagt upp planer fcir del fortsatta arbe­ strategier måste grundas på aktiv forskning. tet. Det finns myckel an studera odi fundera Man liar tillämpat hypotesprövande metoder (iver. Vilken roll kom kristendomen och kyr­ oi h utarbeta) tolkningar under arbetets gång,

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 305

i stället för att samla så mycket information för att avgränsa områden med stenartefakter. som möjligt »för framtida forskning». I sin Alla presumtiva lokaler testundersöktes på ett bok redovisar Bjerck ärligt hela forsknings­ likartat sätt. processen och ger ett stimulerande exempel Vega ligger ytterst på Helgdandskusten, på hur arkeologi kan bedrivas i exploaterings- som var kraftigt nedpressat under istiden och sammanhang. där den postglaciala landhöjningen har varit Bakgrunden till projektet var intressekon­ hög. Det gäller särskilt för preboreal och bo­ flikter mellan dagens samhällsutbyggnad och real tid, dä den vertikala strandförskjutningen bevarande av fornminnen. De norska kust­ tycks ha varit 3 m per århundrade, medan den kommunerna är i detta sammanhang särskilt i atlantisk och subboreal tid var 0,5—1 m per drabbade på grund av att det finns så många århundrade. I arbetet med boplatstämningar­ boplatser i kustområdena. För att förekomma na utgick man ifrån att de flesta aktiviteter fortsatta intressekonflikter försökte man från försiggick i anslutning till stranden. Man an­ arkeologiskt håll att bygga upp ett underlag, tog alltså att uppehållsplatser från olika tider utifrån vilket man skulle kunna prioritera mel­ ligger på olika böjd över dagens havsnivå. De lan olika boplatslämningar. Vegaprojektet ini­ översta slenåldersboplatserna på Vega ligger tierades vid universitetet i Trondheim och ett 80-85 meter över havet (m ö. h.) och har date­ universitetsstipendium knöts till projektet. rats till sen preboreal tid, 9000-9500 BP. De Fältundersökningarna bekostades av Mil- lägsta stenåldersboplatserna ligger 15—20 m jovernedepartementet och Vega kommun. ö. b. och har daterats till 3000 BP. Ett 50 km2 Arbetet bedrevs under en stor del av 1980- stort område förväntades innehålla lokaler talet. från fångststenålder. Om man accepterade Projektet inriktades på att skaffa en helhets­ den preliminära dateringen efter strandlinjer bild av hur man utnyttjat landskapet inom en skulle boplatser längs bestämda nivåer ge en hel ögrupp under stenålder. Arkeologerna bild av vilka uppehållsplatser som hör ihop försökte ta ställning till om alla boplatser var kronologiskt. Genom att sätta ihop flera tids­ lika värdefulla eller om nägra kunde berätta bilder skulle man kunna få en bild av längre mer om det förhistoriska samhället än andra. utvecklingslinjer. Man frågade sig också om det fanns boplatser Arbetet innebar att man försökte lokalisera överallt på »rätt nivåer» eller om de följde så många boplatser som möjligt längs nivåerna något bestämt mönster. Samtidigt strävade 60, 50 respektive 25 tn ö. b. Den högsta nivån man efter att informera allmänheten om bo­ granskades först på grund av att rums- och platserna. Genom att arbeta med tankeväc­ tidskontreillen ansågs vara bäst där. Undersök­ kande problemställningar om förhistoriska ningsområdena valdes ut efter deltagarnas människors liv försökte man göra fornläm­ förhandsuppfattning om lämpliga boplats­ ningarna till värdeskapare i den lokala miljön. lägen som man bedömt utifrån kartstudier. Det gjordes också försök att bemöta kraven Därefter testades antagandena i falt genom från dagens samhällsplanerare på att fastställa provgropsgrävning. Erfarenheterna från 60- fornlämningsfria områden genom att systema­ metersnivån låg sedan till grund för val av tisera även negativa data. Man lade ner myc­ testområden på 50-metersnivån osv. kel tid på att utarbeta en forskningsmodell Vid testundersökningaina på 60-meters- som passade de lokala förutsättningarna och nivån kunde man konstatera att det fanns därefter utfördes begränsade och målinrikta­ boplatser av olika storlek. De har betraktats de fältundersökningar. Metoder fcir lokalise­ som huvudboplats respektive fångststationer. På ring och testundersökning av boplatsomrädcn båda boplatstyperna påträffades husgrunder. experimenterades fram. Målet var att finna så Pä huvudboplatsen hittade man artefakter mänga stenålderslokaler som möjligt och un­ både i husgrundsområdet och utanför, medan dersöka om det fanns olika typer av uppe­ fyndområdet på de mindre lokalerna var knu­ hållsplatser. På grund av att inte alla boplatser tet till husytan. Det fanns en större andel av­ var väl synliga valde man att gräva provgropar fall än redskap på huvudboplatsen, medan an-

l-ornvnnnen 89 (19941 306 Recensioner delen redskap övervägde på de mindre loka­ Hypotetiskt ansågs de representera sommar- lerna. Olikheterna tydde på att det skett en respektive vinterbosättning. Resultaten indi­ omfattande redskapsproduktion på huvud­ kerade att området använts på ett annat sätt boplatsen, men inte på de mindre lokalerna. under tidigatlantisk tid än under boreal tid, Redskapen på de små lokalerna antogs vara att människorna inte längre hade använt sig av­ tillverkade på någon annan plats. De båda en huvudboplats på Vega. Även i detta land­ boplatstyperna antogs ha varit integrerade i skapsavsnitt fanns det således olika boplatsty­ ett samtida boplatsmönster. Huvudboplatsen per, som kunde prioriteras olika inom kultur­ ansågs representera hela befolkningsenheten minnesvården. Lokalerna var även här starkt på ön, vilket innebar att den kunde ge mycket knutna till goda hamnar och speciella grund­ information om samhällsförhållandena. Efter­ förhållanden. En skillnad gentemot högre som boplatser av den typen var sällsynta borde nivåer tycktes emellertid vara att man inte den prioriteras högt, dvs. bevaras. Fångststa­ använt alla goda hamnar och boytor. I takt tionerna uppfattades representera mer be­ med landhöjningen hade antalet områden gränsade aktiviteter. De ansågs inte automa­ med hög boplatspotential ökat, men behovet tiskt ha ett mindre värde för att det fanns av uppehållsplatser tycktes inte ha ökat i sam­ mänga av dem, men det ansågs svårt att mot­ ma takt. sätta sig undersökning och borttagning av Gapet mellan möjliga boplatsytor och ytor nägra av dem. En analys av lokaliseringsfakto­ som verkligen hade utnyttjats som boplats rer tydde på att goda hamnförhållanden och tycktes ha blivit allt större genom yngre sten­ goda grundförhållanden var avgörande för val ålder. Testundersökningar längs 25-meters- av boplatsläge. Genom att kombinera dessa nivån visade att allt fler områden med hög faktorer skulle presumtiva boplatslägen kunna boplatspotential inte hade utnyttjats. En land­ pekas ut. Följaktligen skulle också osäkra skapsrekonstruktion tydde på att närheten till hamnförhållanden och dåliga grundförhållan­ goda fiskeplatser var viktigare än goda hamn­ den antyda att boplatser sannolikt inte fanns i förhållanden och grundförhållanden under sådana områden. senare delen av stenålder. Undersökningarna Strandlinjen längs 50-metersnivän gav ett på de lägre nivåerna var dock inte tillräckligt landskap med fler holmar, där fördelningen bra för att dra några slutsatser om boplats­ av naturliga hamnar och boytor inte var sam­ mönstret på samma sätt som för de högre ma som vid 60 m. Eftersom landhöjningstak­ nivåerna. ten under tidig atlantisk tid var långsammare än under boreal tid, förväntades boplatserna Vid undersökningarna på Vega har man byggt längs 50-metersnivån representera längre tids upp ny kunskap om stenålderssamhället i ett utnyttjande. Med erfarenheter från 60-me- utsatt kustområde. Resultaten kompletterar tersnivan formulerades förväntningar på olika den tidigare forskningen om boplatsmönster, boplatser som kunde påträffas längs 50-me­ som framförallt har berört inlandsområden. tersnivån. Förväntningarna kombinerades Samtidigt har projektet givit en rad för kultur­ med en landskapsanalys, varefter en rad pre­ minnesvården (KMV) viktiga resultat. Man sumtiva boplatsområden utpekades och test- har visat att stenåldersmänniskorna har an­ undersöktes. Fler och större lokaler påträffa­ vänt de tänkbara goda uppehållsplatserna i des på 50 m än på 60 m. Det fanns ingen det tidigaste landskapet. Landhöjningen med­ riktigt stor huvudboplats, men däremot flera förde successivt en ökning av antalet potenti­ mellanstora läger, mindre stationer och mycket ella uppehållsplatser, men den översteg tydli­ tillfälligt utnyttjade s. k. sittplatser. Lägren var gen behoven. Någon motsvarande ökning av konsekvent etablerade på platser med finkor- antalet faktiska boplatser har inte noterats i nigt underlag, medan stationerna var knutna det senare landskapet. Det har därför konsta­ till rullstensområden. På lägerplatserna hade terats att risken att stöta på boplatser är mind­ många aktiviteter försiggått utanför husen, re i de lägre nivåerna (här finns dock risk för men på stationerna var de knutna till husen. järnåldersbebyggelse). Erfarenheterna visar

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 307 också att stenåldersmänniskorna har använt ett bättre beslutsunderlag. Vega-projektet olika typer av uppehållsplater. De finns i olika skiljer sig från de här projekten genom att mängd och de anses ha olika informationspo­ man där från början utgått från de antikvari­ tential. Man tänker sig att de här resultaten ska behoven. Detta är antagligen en förutsätt­ kan användas som en grund för att bedöma ning för att KMV:s behov har kunnat tillgodo­ det kulturhistoriska informationsvärdet och ses pä ett så tydligt sätt pä Vega. om en lokal är vanlig eller ovanlig. Principiella Jag delar åsikten att forskning måste inte­ förhållningssätt föreslås för de olika boplatsty­ greras i den exploateringsarkeologiska verk­ perna, där sittplatser prioriteras lägst och samheten. Hittills har detta skett ibland på det huvudboplats högst. Samtidigt noteras att individuella planet, men det behövs också ett också sådant som upplevelsevärden bör vägas institutionellt ansvarstagande. I en exploate­ in och att ingen värdenorm är genomgående ringssituation har det varit fältarkeologens suverän. Kartredovisningar av dels alla kända uppgift att dokumentera alla iakttagbara data fornlämningar och dels landskapsavsnitt där för framtida forskning. Denna inställning, att det möjligen finns respektive där det troligen forskning kan komma efteråt, är bara förenlig inte finns boplatslämningar har utarbetats med en forskningssyn som förutsätter att alla som hjälp för att handläggare i tid skall kunna data är lätt identifierbara och objektivt åter­ styra in utbyggnadsplanerna i områden med ger vad som har hänt. Arbetsprindpen ger låg konfliktrisk. dåliga förutsättningar för en innovativ kun­ Eftersom det är KMV.s mål att bevara forn­ skapsuppbyggnad och måste ersättas med en lämningar strävar således de antikvariska myn­ strategi, där utgrävningarna betraktas som digheterna efter att styra bort exploatering tolkningsexperiment. från de synliga monumenten. Inom arkeolo­ Vegaprojektet visar, att man inte kan skilja gin söker man primärt ny kunskap om hur mellan forskningsresultat av akademisk art människor levde i forntiden. En arkeolog i och kunskapsuppbyggnad till fromma för pla­ KMV:s tjänst har både handläggaransvar och nering inom KMV. KMV har dock primärt vetenskapligt ansvar och denna dualitet är organiserats för bevarande och vård av forn­ konfliktartad. I den aktuella boken diskuterar lämningar snarare än för forskning. Om man man vad som skall bevaras för framtiden och delar uppfattningen att forskning är centralt betonar kategorier med högt kulturhistoriskt för att bedöma bevarandevärden, så skulle informationsvärde. Är det självklart att vi skall man söka sig fram till en organisation som bevara det mest informationsrika, om vi vill befrämjar forskning. Samarbetsformer mellan skaffa oss så mycket kunskap som möjligt? universitet och KMV kan utvecklas, liksom Kanske vi skulle gräva det som ger mest kun­ former för kunskapsuppbyggnad inom KMV. skapstillskott just nu och använda den kunska­ I det aktuella fallet belyser inventering och pen bland annat till att göra ett urval för utgrävning olika aspekter av bosättnings­ bevarande, som vi betraktar som representa­ mönstret och båda typerna av information be­ tivt för en förhistorisk situation. hövs för att bygga upp en förståelse av de Undersökningarna på Vega visar att samma enskilda lokalernas betydelse. Inventerings­ forskningsresultat gynnar både arkeologiäm­ verksamhet och utgrävningsverksamhet har net och planeringen inom KMV. Också i Sve­ organiserats för att motsvara olika behov och rige genomfördes ett antal forskningsprojekt finansieras på olika sätt. Med dagens behov av under 1980-talet, vilka var inriktade på att integrerad kunskap behöver man enheter, studera samhällsförändringar och landskaps- som arbetar efter delvis andra principer. förändringar under lång tid. Det var inte nå­ Också i Sverige är registreringen ojämn när got primärt syfte inom projekten vid Lule älv­ det gäller boplatser och inånga lokaler påträf­ dal, Barknåre eller Ystadsområdet att till­ fas först vid arkeologisk utredning av exploa­ godose antikvariska behov, men i vid bemär­ teringsområden. I liknande trängda lägen av­ kelse har man fått baskunskap om arkeologi­ krävs arkeologerna bedömningar av boplat­ ska lämningar i landskapet, som kan ge KMV sers »värde» i fält. Jag har själv grubblat över

Fornvännen 89 (1994) 308 Recensioner hur man avgör om en enstaka boplats är »till­ en slumpmässig stickprovs-strategi, som före­ räckligt märklig för att bevaras». De flesta ut­ språkats särskilt av Binford, utan ett problem­ grävningar numera sker i exploateringssam­ lösande sätt att testa hypoteser genom utgräv­ manhang, där arkeologerna är hänvisade till ning. Bjerck skildrar hela arbetsprocessen och att arbeta inom begränsade ytor. Man har förklarar förutsättningar, ställningstaganden sällan möjlighet att belysa något meningsfullt och tillvägagångssätt. Jag anser att redovis­ större sammanhang inom sträckningen för en ningens form motsvarar såväl kraven på att väg eller järnväg. Det framstår därför som utgrävningsrapporter skall vara »experiments angeläget att komplettera exploateringsun- in discovery» som kraven på att forskning skall dersökningarna med större områdesöversik­ presenteras som en levande och pågående dis­ ter på landskaps- eller regional nivå. Jag tror kussion till allmänheten. inte att man kan argumentera som Tilley före­ Den bild av boplatsutvecklingen på Vega slår i ICAH M-rapporten Archaeology and Socie­ som nu presenteras föreslås ligga till grund ty från 1989, att »the devdoper's money need för prioriteringar. Kan vi prioritera på denna not necessarily go to the exeavation of the grund? Hur säkert är det att Vegaprojektet individual site in question, but might instead ger en boplatsbild, som är representativ för be channdled into more general archaeologi­ den förhistoriska situationen? Det sägs i inled­ cal research». Men det vore önskvärt att man ningen (s. 25), att analysen har begränsats till länsvis tog initiativ till kvalitativa omrädesana- att registrera anhopningar av stenartefakter. lyser liknande den på Vega. Det finns exempel från andra regioner på att För att värdera enskilda boplatser är det en arkeologisk dokumentation, som baseras en­ tilltalande strategi att först söka det regionala bart på artefakter, kan ge en begränsad bild. sammanhanget. Genom att studera hur bo­ Inga försök har redovisats att använda t. ex. platserna fördelar sig i landskapet kan man få kemiska analyser. Jag håller med om att vi en översiktlig bild av hur människorna har måste använda vår nuvarande kunskap aktivt utnyttjat sin miljö. Den variation man iakttar och våga väljs, våga prioritera. Men jag be­ kan ligga till grund för hypoteser om bosätt­ traktar samtidigt boplatsmönster som model­ ningsmönster. Därefter kan man formulera ler, vilka måste testas och omprövas kontinu­ testbara påståenden och söka detaljkunskap erligt. Jag saknar ett resonemang omkring hur genom utgrävning, när man vet vad den skall tänkbara förändringar i vår förståelse av bo­ användas till. Man förstår enskildheter bättre platsmönstret i framtiden kan förändra KMV- när man ser dem i relation till något annat. strategin på Vega. Det finns en risk att vi Om man i stället utgår från enskilda boplat­ fixerar dagens värden. ser, utan kännedom om det regionala sam­ I värderingsdiskussionerna har man priori­ manhanget, så är man hänvisad till att samla in terat stora boplatser, som är få och anses ha all tänkbar information »för säkerhets skull». stor kunskapspotential. Den stora Åsgarden- För att förstå hur människor har levt kan man boplatsen anses representera en enda huvud­ inte inskränka sig till att studera enstaka fall, boplats med speciell central funktion. Som en utan man måste vidga perspektivet rumsligt. alternativ förklaring nämns att boplatsen istäl­ Om inte insamlingen styrs av frågor är risken let skulle kunna motsvara en anhopning av stor att man får till resultat ett antal »öar» med flera tillfälliga och oliktidiga lämningar (s. 76). information, som inte kan koordineras och Det framgår inte tydligt på vilka grunder den­ förstås. Ett alternativ är att använda hypoteser na förklaring släpps. Ett antal 14C-dateringar från generell teori. Men generella modeller har tydligen utförts (s. 83), men de redovisas klarar sällan att belysa lokal variation och där­ inte i detta sammanhang. Behöver det ha varit för bör de lokala förutsättningarna ligga till någon skillnad mellan de stora och de små grund för forskningsmodellen. lokalerna under själva bosättningstiden? Det Inom Vegaprojektet experimenterade man är väl sannolikt att de bättre uppehållsplatser­ med metoder för lokalisering och testunder­ na har besökts vid upprepade tillfällen. I bo­ sökning av boplatsområden. Man valde inte ken finns ett resonemang om att lokaler har

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 309

utnyttjats under längre tid i de skeden då grävningen framför riksdagshuset på Helge­ stranden ligger mer fast. Ett kontinuerligt ut­ andsholmen 1978-1980 har publicerats i en nyttjande på samma plats är naturligtvis bero­ publikation om Helgeandsholmen 1983. ende av både förändringar i strandens läge Mot bakgrund av detta har det varit intres­ och topografiska förhållanden. På platser där sant att ta del av en nyutkommen publikation terrängen är brantare kan boplatserna ha an­ av Christiane Schnack som behandlar ett fynd- vänts under längre tid utan att avståndet till material omfattande medeltida skor från havet ändrades så mycket. Det vore intressant Schleswig. Målsättningen för materialbearbet­ att klargöra hur länge Åsgarden-lokalen ut­ ningen var att, genom att se skon som en del nyttjades. av klädedräkten, ge ett bidrag till rekonstruk­ Erfarenheter från de senare årens storskali­ tionen av livet i en stad under medeltiden. ga utgrävningar i Mellansverige visar att sten- Följande frågor skulle besvaras: åldersboplatserna ofta har utnyttjats vid flera 1. Hur utvecklades skomodet i Schleswig upprepade tillfällen. De stora boplatserna har under 1100-, 1200- och 1300-talen? sällan haft så klara strukturer, att vi kunnat få 2. Följer skomodet i Schleswig utvecklingen någon bra bild av boplatsens inre organisa­ av skomodet i övriga Nordeuropa? tion. Vi är i stället beredda att tillskriva små 3. Kan man genom att studera skohantver- lokaler stort informationsvärde, därför att de ket bedöma sociala och befolkningsmässiga kan antas motsvara kortvariga besök, där läm­ strukturer hos Schleswigs befolkning? ningarna avspeglar aktivitetsytan tydligare. 4. Kan man finna bevis för professionell Det ambitiösa och systematiskt genomförda skotillverkning? Vegaprojektet understryker värdet av kvalita­ 5. Hade Schleswig ett självständigt sko- tiva områdesöversikter för bedömningar inom hantverk? KMV. Det visar tydligt att forskning måste Boken inleds med en omfattande och utför­ integreras med KMV. Prioriteringssträvande­ lig forskningsöversikt. Författaren konstate­ na förtjänar att uppmärksammas i fortsatta rar att intresset för bearbetning av lädermate- diskussioner om dess strategier. rial från arkeologiska undersökningar är rela­ tivt ungt. Typologiskt-kronologiska avhand­ Agneta Åkerlund lingar som behandlar skor kom först i Sverige, Riksant ikvarieämbetet t.ex. Ernfrid Jäfverts fortfarande mycket an­ UV Stockholm vändbara Skomod och skotillverkning från medel- liden till våra dagar från 1938 och Ragnar Blomqvists Medellida skor i Lurul, 1938. Även från Norge finns en hel del litteratur om me­ Christiane Schnack, Die mittelalterlichen Schue deltida skor, bl.a. Erik Schias Gamlehyn i Oslo aus Schleswig. Ausgrabung Schild 1971—1975. 1977, ett arbete som behandlar över 400 mer Ausgrabungen in Schleswig. Berichte und eller mindre välbevarade ovanläder till skor. Studien 10. Neumunster 1992. 193 s., 103 pl. Den aktuella arkeologiska undersökningen i ISBN 35-2901-460-5. Schleswig utfördes under åren 1971-1975. 700 kg läder påträffades inom det 536 kvad­ I Sverige finns ett rikhaltigt material av skor ratmeter stora utgrävningsomrädet i ett mer och läder från medeltiden. Framför allt under än 5 m mäktigt kulturlager med mycket goda de senaste 25 åren har stora mängder skor bevaringsförhällanden. Näst efter djurben framkommit vid arkeologiska undersökningar och keramik var läderfynden den största ma­ i många av våra medeltidsstäder. En genom­ terialgruppen. Arbetet baseras pä 11 466 indi­ gång och analys av skomaterialet från några av viduella skofragment Med hjälp av keramik- des.sa undersökningar har gjorts av Margareta och myntfynd samt dendrokronologi kunde Hasselmo och Birgitta Broberg i Keramik, ett kronologiskt schema upprättas. Någon Kammar och Skor från 7 medeltida städer. Medel­ finkionologisk indelning av fynden gick dock tidsstaden 30. De skor som påträffades vid ut­ inte att giira eftersom lagerföljderna på vissa

22-945224 Fornvännen 89 (1994) 310 Recensioner

ställen var störda. Man fick nöja sig med att tillverkades av skomakare eller lekmän. De hi­ dela in fynden i århundraden. I stort sett ut­ storiska källorna talar om en skotillverkning i gör då 1000-1100-talen ett äldre skede, me­ Schleswig från och med 1100-talet men det dan 1200—1300-talen utgör ett yngre skede. finns få detaljer om skotillverkningen. I det I kapitlet som behandlar skorna finns utför­ arkeologiska materialet finns dessa detaljer. liga och noggranna beskrivningar av de olika Homogeniteten i skotyperna, det stora antalet skotyperna. I materialet kan urskiljas fyra individuella skor, liksom detaljerna i hantver­ huvudskotyper som författaren benämner ket talar för en professionell skotillverkning halvskor, halvhöga skor, höga skor, kängor. från och med 1200-talet. Undersökningen ger Man kunde bl. a. konstatera att medelstorle­ visserligen vid handen att det fanns välorgani­ ken för mansskor var 41 och för damskor 38. serade skomakare i Schleswig på 1100-talet. Av det undersökta materialet utgjorde 40% Man har dock inte funnit några typiska red­ barn- och ungdomsskor (därav barnskor skap i fyndmaterialet, som använts uteslutan­ 28%), 35% mansskor och 25% damskor. I de av skomakare. Därför är bilden mera oklar början av det senare bebyggelseskedet, 1200— än vad beträffar 1200-talet. Skoläster av trä 1300-talen, ser man en förändring av tillverk­ har påträffats i de äldre fyndlagren. Att skor ningstekniken såtillvida att sammanfogningen tillverkades i Schleswig bevisar alltså fyndma­ av sulan och ovanlädret är förstärkt med en terialet och även de skriftliga källorna. rand samt att hälpartiet har fått en förstärk­ Rent allmänt är min personliga uppfattning ning. En ny detalj är en innersula i skon. Det den att Christiane Schnacks bearbetning av äldre skedets skor är dekorerade med brode­ skomaterialet från Schleswig är mycket gedi­ rade mönster medan de yngre skorna istället gen och innebär ett väsentligt bidrag till vår har genombrutna mönster. Andra föränd­ kännedom om skons äldsta utveckling inom ringar är att getskinn, som använts under det nordeuropeiska kulturområdet. Arbetet 1100-1200-talen ersätts av kalv- och koskinn. håller utan vidare en sådan klass att det kan Den ökade förekomsten av skomaterial från rekommenderas som litteratur i den akade­ 1200-talet kan förklaras av tillkomsten av lokal miska utbildningen för det aktuella tidsavsnit­ skotillverkning men även av en befolkningsök­ tet som ju motsvarar tidig medeltid-högme­ ning i Schleswig. deltid på den skandinaviska halvön. Bearbetningen visade att fynden från Schleswig fyller en kronologisk lucka mellan Monica Modin 1000- och 1300-talen. Med fynden från Lii­ Örebro Läns Museum beck, Haithabu och Schleswig kan man nu Box 314 överblicka skons utveckling från 700-talet till S-701 46 Örebro 1500-talet inom detta nordtyska område. Schleswig som under 1000- och 1100-talen var handelscentrum och biskopsdöme med ett kungligt palats har under denna tid en annan M. Bolus, Die Siedlungsbefunde des späteiszeitli- befolkningsstruktur än under 1200- och chen Fundplatzes Niederhieber (Stadt Neuwied). 1300-talen. Författaren anser följande teori Ausgrabungen 1981—1988. Römisch-Germani- vara trolig: skornas generellt höga kvalitet un­ sches Zentralmuseum Monographien Band der den äldre fasen tyder på att de användes 22. Mainz 1992. 225 s. ISBN 3-7749-2540-2. av en välmående blomstrande klass bestående av köpmän, präster och högadel. Den vanli­ En vårdag för 11 400 år (11 000 CH-år) sedan gaste skon under den senare bebyggelsefasen inträffade en ur dagens perspektiv mycket var den höga skon, som var den vanliga män­ ovanlig händelse i västra Mellaneuropa — ett niskans sko, bondens, munkens, hantverka­ mycket kraftigt vulkanutbrott med explosiv rens. utveckling strax väster om Rhendalen mellan I det sista kapitlet försöker författaren be­ Bonn och Koblenz. Genom den vulkankrater svara frågan huruvida skorna från Schleswig som idag omfattar den tvä kilometer stora

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 311

Laacher-See vräktes pä ett par dagar ut såväl med en av tuff övertäckt skog av björk och lava som aska till en omfattning av ca 5 km*. vide, den senare med upp till 70 cm tjocka Utbrottet kan i storlek jämföras med det be­ stammar, samt några enstaka fynd av redskap römda för Krakatau är 1883. När det gäller och ben med snittspår. (Street, M. 1986. Ein gasutsläppet var det lika stort som vid Santori- Wald der Allerödzeit bei Miesenheim, Stadt ni som knappt sju och ett halvt årtusende Andernach, Neuwieder Becken. Archäologi­ senare bidrog till den minoiska kulturens un­ sches Korrespondenzblatt 16, Heft 1.) dergång (Schmincke, H.-U., Bogaard, P. v. d. Den aktuella publikationen behandlar den & Freundt, A. 1990. Qualernary Eifel Volca- ytmässigt begränsade undersökning vid Nie- nism. Excursion 1 AI. Workshop on explosive derbieber invid Neuwied ca 15 km från vul­ vokanism August 27 to September 2. Mainz). kanen. Den omfattar en terrass ovanför den Närmast kratern är lagren av lava, pimpsten av floden Wieds djupt nedskurna dalgången. I och aska mer än trettio meter tjocka och i ett samband med bortschaktning av pimpsten område mer än 50 km från vulkanen var uppmärksammades sten- och benartefakter pimpstenslagret mer än en meter tjockt. Så vilket ledde till att sju mindre ytor med bo­ kraftigt var utbrottet att asklagret kunnat spå­ platslämningar undersöktes. Sex av dessa lig­ ras i gyttjelager på Bornholm ungefär 1 000 ger inom en 100x100 m stor yta. Dessa km mot nordost. fyndplatser ger en sällsynt inblick i det senpa­ Vulkanutbrott är inte någon ovanlig före­ leolitiska boplatsmönstret. teelse i det som idag benämnes Neuwieder- Den miljö som i Rhendalen finns redovisad bäckenet. Sådana finns belagda på flera nivåer vid denna tid är glesa skogar med vide och i de istida stratigrafierna i området med ett björk motsvarande de sydskandinaviska. Som förlopp på mer än fyrahundra tusen år. (Bo- framgår ovan kunde vide i denna biotop upp­ sinski, G. 1992. Eiszeitjäger im Neuwied Becken. nå ansenliga dimensioner. Av den större fau­ Arcbäologie des Eiszeitalters am Mittelrhein. nan är kronhjort vanlig på fyndplatserna me­ Koblenz.) Utbrottet som ägde rum i slutet av dan älg, möjligen uroxe, stenbock, bäver och Allerödinterstadialen var dock det senaste vildsvin finns representerad. Det är också, men knappast det sista. Att man min i detta med undantag för stenbocken, samma arter geologiskt aktiva omräde byggt ett atom­ som förekommer i Danmark och troligen ock­ kraftverk visar på människans nonchalans in­ så i Sydsverige vid denna tid. Fynd av hästben för naturens krafter. anger troligen förekomst av öppna gräsmar­ Genom vulkanutbrottet som i sig mäste ha ker. Ren finns inte belagd här men bör ha varit ytterst förödande kom stora arealer att funnits kvar i högre liggande terräng. skyddas för eftervärlden — om man sä vill en Att de undersökta små boplatserna kan in­ form av ett senistida Pompeji. Ur ett skandi­ ordnas i ett rumsligt större säsongsmässigt re­ naviskt perspektiv har de av Michael Bolus sursområde framgår av råmaterialsamman­ publicerade fynden ett intresse då de väl mot­ sättningen. I närområdet finns flera olika ma­ svarar den tid, den senaste delen av Allerödin­ terial som kvartsit, kalcedon, och omvandlad terstadialen, då bärare av Brommekulturen skiffer som utnyttjats. Flintan på platsen är var väl etablerade i Sydvästskandinavien och däremot hämtad från områden belägna upp kanske ända upp till mellansvenska sänkan. till 150 km nedför Rhen. De tjocka pimpstenslagren i Rhendalen har De redskapsformer som här uppträder till­ medfört att tidigare boplatslämningar som ex­ hör Federmesserkulturen som i Sydskandi­ empelvis fyndplatsen Gönnersdorf, som till­ navien finns belagd genom boplatslämningar i hör Magdalénien, med sitt rika benmaterial Syddanmark samt som inslag i Brommekult li­ och ristade .skifferplattor bevarats bättre ät rens boplatser. Men materialet har också bety­ eftervärlden. Av speciellt intresse är dock de dande likheter med det i Azilien som är vitt boplatser som övergavs i samband med vul­ spritt i sydvästra Europa. Som kulturbeteck­ kanutbrottet. Det rör sig ibland om hela miljö­ ningen anger så karaktäriseras redskapsupp­ er som bevarades som den vid Miesenheim sättningen av små knivar med retuschförsedd

Fornvännen 89 (1994) 312 Recensioner rygg. Däremot är skrapor och sticklar de nu­ arbetsfördelningen vid dessa hyddplatser var merärt största redskapsgrupperna. Det före­ identisk och vända mot varandra. kommer också ett betydande antal retuschera­ En betydande svaghet i presentationen är de föremål som inte kan inordnas i någon att inte samtliga undersökningsytor är be­ tydlig morfologisk grupp. Endast två benred­ handlade i boken. Exempelvis behandlas om­ skap, båda små benspetsar, förekommer i ma­ råde I men inte det direkt angränsande områ­ terialet. de V och mellan dessa finns det inte några Två fynd bör speciellt uppmärksammas. På sammanpassande artefakt fragmen t. (Hus- en pilskaftsglättare av sandsten finns orna­ mann, H. 1989. Die Konzentration V [Fläcke mentik i form av en rad med närmast zick- 37/40-42/45] des späteiszeitlichen Fund- zack-formade linjer. Troligen är de stiliserade platzes Niederbieber. Neue Erkenntnisse zur kvinnoavbildningar, de yngsta av det slag som internen Chronologie. Archäologisches Korre- i något mindre stiliserad utformning uppträ­ sjioudenzbliitt 19, Heft 3.) Råmaterialen mellan der på skifferplattor i den två årtusenden äld­ dessa båda boplatsyteir visar därtill på en mar­ re, närbelägna boplatsen Gönnersdorf. Den­ kant skillnad. Däremot finns det sammanpass- na pilskaftsglättare är också en av de första av iiingsfynd mellan lägerytor med ett avstånd på sin typ och visar kanske på att pil och båge ungefär 20 m. Man får som läsare inte någon använts pä platsen. Ett annat fynd utgörs av total överblick för att kunna utvärdera vad fem avlånga stenar s. k. retuscheurer som an­ som kan vara synkront och diakront inom den vänts för att forma redskap. Det speciella med undersökta ytan. Nya lägerplatser har därtill dessa är att de ligger några meter utanför den påträffats vid utvidgade undersökningar un­ yta där splitter visar att de använts. Därtill har der de senaste åren. de utsatts för kraftig upphettning innan de De beskrivna fynden ger en ögonblicksupp­ placerades på fyndplatsen. Författaren på­ levelse av ett händelseförlopp för mer än elva pekar dessa förhållanden utan att dra några tusen år sedan. Man kan räkna med att andra verkliga slutsatser. Rör det sig om tillfällighe­ kanske ännu bättre bevarade fyndplatser ternas spel eller är det frågan om en medveten framledes kommer att påträffas i området. offerhandling? Av offernedläggdser finns det Det asklager som spreds vid vulkanutbrottet ju ett omfattande register under senpaleoli- finns belagt på flera platser i Mellaneuropa. tisk tid. Förhoppningsvis skulle det också vara möjligt Fyndförhållandena möjliggjorde en mycket att identifiera det på fler platser i Skandinavi­ detaljerad undersökning med noggrann in­ en än Bornholm. Här finns ett sällsynt tillfälle mätning av fynden. Detta kombinerat med att få en samtidighetsmarkering för en sengla­ omfattande sammansättning av fragment ger cial händelse som berörde en betydande del av ett ovanligt gott underlag för att bedöma bo­ Mellan- och Nordeuropa. Det är en mycket platsstrukturen. Det rör sig om flera avfalls- viktig horisont då en mycket kraftig och snabb och redskapsansamlingar inom små ytor, un­ temperatursänkning. Yngre Dryas, inträffar gefär fem meter i diameter, med eldstäder i mindre än ett århundrade senare. Delar av centrum. Den generella bilden är som på flera Nordeuropa töms helt på innevånare och un­ andra lägerplatser att avfallsmalerialet ligger der mer än ett halvt årtusende förändras radi­ närmast härden, längre ut några större stenar kalt förutsättningarna fiir människan inom och ytterst obrända ben. Den omfattande in­ hela den övriga delen av Europa. satsen med sammanfogning av fragment ger därtill mera detaljerad information om arbets­ Lars Larsson fördelningen och rörelsemönstret inom re­ Arkeologiska institutionen spektive lägerplats. Av fragmentsammanfog- Sandgatan 1 ningen framgår att två ansamlingar troligen S-223 50 Lund brukats samtidigt, således spåren efter två hyddor som rests under en vistelse på några få veckor. Av föremålens spridning framgår att

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 313

Jes Wienberg, Den götiske labyrint. Middelalde­ igjen er delt opp i en rekke underavsnitt. De ren og kirkeme i Danmark. Almqvist & Wiksell to förste kapitlene er innledningskapitler som International, Stockholm 1993. 243 s. ISBN bl. a. gir oss en förste översikt över materialet, 91-22-01555-8. glimt av tidligere forskning og antydninger om hvordan forfatteren vil angripe oppgaven. Jes Wienbergs doktoravhandling tar for seg et Det tredje kapitlet gjennomgår kildemateri­ forholdsvis upåaktet tema innen dansk arki- alet. Fjerde kapittd analyserer de ökonomiske tekturhistorie; nemlig den såkalte gotisering- forholdene som ligger til grunn for kirkebyg- en av de danske kirker som skjedde mot slut­ geriet, femte kapittd diskuterer hvem bygg- ten av middelalderen. Det sentrale spörsmål herrene var og siste kapittd behandler moti­ som stilles er: Hva var årsakene til det kolossa­ vene for byggingen. Det må her innskytes at le byggeriet ved kirkene som foregikk spesielt i selv om hoveddisponeringen av avhandlingen 1400-årene? Etter hvert som man leser av­ er klar og grei, så er det ikke helt lett å resyme- handlingen, forstår man at forfatterens sikte­ re innholdet i hvert enkelt av kapitlene. Det mål er temmelig ambisiost. Rent umiddelbart henger sammen ined at boken baerer preg av å ville man ha trodd at han tok sikte på å forkla­ vaere en storstilt sammenstilling av faktiske re det som skjedde med kirkearkitekturen på opplysninger, iaktagdser, tankemodeller og bakgrunn av samfunnsutviklingen, men det refleksjoner omkring alt dette som det stund­ han vil er, hvis jeg har förstått ham rett, naer­ om kan vaere vanskelig å knytte sammen til en mest det motsatte: å forklare - eller i det logisk fremadskridende tekst. Forfatteren er minste kaste lys över — sider ved senmidddal- åpenbart vel kjent med den pågående dis­ derens samfunnsutvikling med utgångspunkt i kusjon om videnskapsteoretiske sporsmål det som skjer med kirkene. Målet er, skriver både innen sitt eget fag og i tilgrensende fag han (s. 11) »at studere middelalderen som pe­ som historie og kunsthistorie, og han vil - riode gjennem dens kirker«. Og på side 14: selvsagt - gjerne anvende fruktene av sin les- »Hvorfor ble de danske kirker gotiseret? Skyl­ ning i avhandlingen. Den glimrer m. a. o. des gotiseringen den ökonomiske mulighed mere med sin idérikdom enn med sin helt ut eller den religiöse vilje? Og hvad er da forhol­ gjennomarbeidede form. det mellem evnen og viljen? Her har vi under- Det er ugjorlig i en kort omtale å gjennom- sogdsens hovedproblem, hvor lösningen bor gå kritisk alle de sporsmål avhandlingen tar kaste lys på middelalderen som periode og opp og de svar forfatteren gir. Fordi avhand­ forhåbentlig lede os ud af labyrinten." lingen metodisk synes å representere noe nytt Det engelske resymeet bak i boken sier også innen nordisk kirkearkeologisk forskning, fal­ noe om hvordan boken er skrevet. ler del naturlig å konsentrere seg om forfatte­ rens metodesyn. Vesentlig i denne sammen­ The intention is not just to reconsidcr established heng er et avsnitt kalt »arkitekturens felt» som irulhs aboul church-building and lo study the chur­ avslutter bokens andre kapittd. Her får vi et ches across modern national boundaries, bul also to write something different, to find new ways for innblikk i forfatterens metodesyn i samband académie exposition. The text thus contains not med cn diskusjon om et sentralt begrep innen only theory, survey maps, statistics, examples and kirkearkeologi og arkitekturhistorie, nemlig arguments, but also hidden quolalions, rhetoric siilbegrepet. Det gir oss også nokkelen til å and pictorial illustration. The content cannot be divorced from the personal form. förstå den personlige form han har valgt å gi avhandlingen (kfr. hans uttaldse i resymeet). Dette angir nok et aergjerrig mål. Ikke bare Å definere viktige begreper forventes, eller vil han analysere senmidddalderens samfunn förlänges, som en del av den vitenskapelige med utgångspunkt i en for historikere nokså diskurs, skriver han. Han fortsetter med å uvanlig kildekategori, men han vil også gi forsikre om at leseren kommer til å vente fremstillingen en form som åpenbart bryter forgjeves på hans defmisjon av begrepene ro­ med den vanlige akademiske. mansk og gotisk. Å definere horer sammen Boken er delt opp i 6 hovedkapitler som med et positivistisk vitenskapsideal som forfat-

Fomvännen 89 (1994) 314 Recensioner

teren tyddigvis tar avstånd fra; en vitenskap om gotikkens stilhistorie egentlig er unodven- hvor forskeren ifölge Wienberg strever etter å dig i sammenheng med de sporsmål avhand­ vaere noytral, objektiv og entydig. Dette utsag- lingen drofter. Hva om forfatteren hadde gått net kan vaere riktig nok, men forst og fremst til det radikale skritt å sloyfe bruken av stilbe- tror jeg trangen til å definere er sprunget ut greper fullstendig? Da hadde vi sluppet den i av forskerens behov for ikke å bli misforstått. europeisk sammenheng ytterst forvirrende En vitenskap uten defmisjoner må nodven- periodeinndding Wienberg opererer med, en digvis före til en, etter min oppfatning, inndeling som gir oss en romansk periode som ufruktbar mangetydighet. Men derom hersker strekker seg helt opp til 1300. Hadde det ikke det som kjent delte meninger innen möderne vaert enklere å snakke om 1100- og 1200- vitenskapsteori. Kanskje er det slik at viten- årenes kirkebyggeri og 1300- og 1400-årenes skaplige publikasjoner skal kunne leses (og om- og tilbygninger? blir lest) som litteraere tekster? Altså som teks­ Som en förklaring på det stadig okende ter som har en egenverdi helt uavhengig av hvelvbyggeri mot slutten av middelalderen hva forfatteren har ment med dem? trekker forfatteren sist i kapitlet inn Pierre Muligens som en folge av dette bruker for­ Bourdieus sosiale modell hvor samfunnet fatteren konsekvent uttrykket »metafor» i ste­ oppfattes som behersket av to makteliter - det for »begrep». Middelalderen er en meta­ den ökonomiske og den intellektuelle - som for, gotikk er en metafor, språket er en meta­ gjensidig kan utveksle sin kapital. De rike kan for o. s. v. Jeg må innromme at denne språk­ kjope seg kultur, og den intellektuelle kan bruken har irriten meg, nettopp fordi den er kjope seg rikdom ved sine kunnskaper. Över­ så upresis. Metafor for hva? En metafor er föres modellen til senmidddalderens samfunn som kjent en billedlig omskrivning av et be­ kan den intellektuelle dite byttes ut med den grep, men vi får aldri vite hvilket begrep meta­ religiöse dite som veksler sin religiositet inn i foren er en metafor for. Når forfatteren rikdom, mens de rike kjoper seg avlat. En skriver om språket som metafor, kan det ha besnaerende modell som nok influerer analy­ sammenheng med hans bruk av Ferdinand sen i avhandlingens siste kapittd, men som jeg Saussures tegnmodell. I samsvar med denne likevel ikke syns forfatteren utnytter helt. modellen oppfatter han stilen som et materi­ Avslutningsvis i boken tar forfatteren i et ell språk hvor for eks. en bue, analogt med et kort avsnitt opp et sporsmål som i virkdighe­ språktegn, kan endre form eller innhold (eller ten er et av de grunnleggende spörsmål av­ begge deler), hvorved stilen endres. For tidli­ handlingen reiser; nemlig forholdet mellom gere tiders formanalytikere var endring av arkeologiens kildemateriale (gjenstandene, formen (for eks. fra rundbue til spissbue) til­ monumentene) og historikernes skriftlige kil­ strekkclig som tegn på en stilendring. For for­ der, tekstene. Er det behov for en arkeologi i fatteren blir forholdet mellom romansk og perioder med bruk av skrift, og i så fall hvor gotisk mere komplekst. Samme stil og samme långt opp i tid, spor han. Hva kjennetegner de formelement kan ha forskjellig betydningsinn- materidle spor i forhold til de skriftlige kil­ hold til forskjellig tid og på forskjellig sted, og der? Skal gjenstandene underordnes, supple- ulike stiler og formdementer kan ha samme re eller konfrontere tekstene? Sporsmålene innhold. En slik betraktningsmåte forklarer dukker opp ustansdig i förbindelse med mid- for eks. hvorfor funksjonalismen ifölge forfat­ delalderarkeologiens behov for å markere sitt teren kunne oppfattes som en sosialistisk stil i faglige saerpreg i forhold både til förhistorisk Norden og Tyskland mens den ble oppfattet arkeologi og historie. »Debatten illustrerer som kapitalistisk i Stalintidens Sovjet-Samvel- dessverre at arkeologien, tross århundreders de. utgrävning og forskning, ennå behöver å hev­ Analysen av stilbegrepene er interessant. de sin berettigdse överfor historieforskning­ Den gir leseren innblikk i et arkitekturhisto- en. Ofte skriver arkeologer, oppmuntret av risk metode-problem, men likevel kan det historikere, at uten skriftlige kilder kan vi ikke vaere på sin plass å sporre om ikke avsnittet tolke dette eller him.» (S. 197.)

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 315

Forfatterens egen erfaring går i retning av forskning omkring dansk middelalderhistorie at de skriftlige kildene har meget begrenset spesielt. Hans analyse av midddalderens sam- verdi når det gjelder å tolke kirkearkitekturen. funnsokonomi roper kjennskap til Kari Pola­ De er uklare og utilstrekkdige når det gjelder nyis og andre okonomihistorikeres hypoteser, å tolke forholdet mellom kirkebygging og oko­ hans oppfatning av det danske midddalder- nomi. Han går faktisk så långt som til å påstå samfunn er basert på diskusjoner som har at »Vil vi rekonstruere de ökonomiske ressur­ vaert fort av historikere som Kristian Erslev, ser i hele landet, bliver kirkerne ved deres Hal Koch, Aksd E. Christensen, Niels Skyum store antal og gode beväring de eneste brug- Nielsen, Troels Dahlerup o. a. Hans interesse bare kilder» (s. 197). Både kroniker og brever for enkeltindividet viser at han har mottatt har ytterst få og tilfeldige opplysninger om impulser fra franske mentalitetshistorikere kirkens arkitektur og byggherrer. Nevnes kir­ etc. Alt dette utgjor en kunnskapshorisont ker, er det tilfdler som er atypiske. De skriftli­ som er en forutsetning for at han kan stille de ge kildenes opplysninger må derfor vurderes sporsmål han stiller, og gi de svar han gir. Det på bakgrunn av kirkene generell. »Hensigten hadde simpdthen vaert umulig å gjore noe var at finde eller skabe en kontekst der skulle tilsvarende med basis i kirkebygningene alene. kunne anvendes for at tolke kirkerne, men På den annen side hadde det vaert like umu­ resultatet er snarere blevet det modsatte. Kir­ lig å stille sporsmålene og besvare dem uten kerne står som solide kilder, mens konteksten kirkebygningene. Et norsk eksempel vil klar- oploses ved naermere granskning. Det usikre gjore dette. Vi må tro at samme krisestemning har skullet forklare det sikre.» Forfatteren som kjennetegnet det danske samfunn i sen- kemkluderer med at »Den arkeologiske ydmyg- midddalderen også må ha preget det norske. hed överfor de skriftlige kilder og historie­ Men i Norge har man knapt et eneste kirkelig forskningen synes altså helt unodvendig» (s. byggeforetak å peke på som kan stötte hypote­ 198). sen om at enkelte försökte å bygge seg ut av Avsnittet som sitatene stämmer fra, repre­ krisen, slik Wienberg hevder. Ingen norsk kir- senterer et klart og sterkt inniegg i en lopende kearkeolog ville kunne fremsette en tilsvaren­ diskusjon om midddalderarkeologiens egen­ de hypotese om det norske samfunnet som art - dens faglige, metodiske identitet i forhol­ den forfatteren fremsetter om det danske. det til arkeologi og historie. Forfatterens ut- Eksemplet viser oss hvilken rolle bygninge- sagn kan tolkes i retning av at midddalderar- ne spiller som delmateriale i en st0rre, tverrfag­ keologien i större grad bor kunne frigjore seg lig sammenheng. Bygninger og skriftlig materi­ fra det historiske kildematerialet og operere ale er kildekategorier som utfyller hverandre. uavhengig av det. Tilsyndatende er det slik at De kan ikke erstatte hverandre! Derfor er de skriftlige kildene ikke har kunnet bidra enhver »frigjoring» fra historien umulig for med sarlig mye i den undersokdsen forfatte­ midddalderarkeologen. På den annen side ren har gjort. Men sett i en videre sammen­ har forfatteren helt rett i at »den arkeologiske heng er det grunn til å sporre om forfatteren i ydmyghed överfor de skriftlige kilder og histo­ det hele tätt hadde vaert i stånd til å stille - enn rieforskningen synes helt unodvendig». Det si besvare - de sporsmål han har stilt, uten å kan ikke og skal ikke herske noe hierarkisk t rekke veksler på en historisk viten som til forhold mellom de forskjellige kildekategori­ syvende og sist baserer seg på studier av et er. Bctydningen av kildene er avhengig av skriftlig kildemateriale? Riktignok er det and­ hvordan undersokdsen legges opp og hvilke re forskere enn forfatteren som har fremskaf- sporsmål som stilles. Enkelte sporsmål kan fet denne viten, men det gjelder her som i all best besvares på grunnlag av arkeologiske kil­ forskning, at hver enkelt forsker bygger vide­ der, andre på grunnlag av skriftlige kilder, re på andre forskeres resultater. Lesningen av andre igjen på grunnlag av kombinasjoner av avhandlingen etterlater ingen tvil om at for­ kildekategorier. Det kunne i denne sammen­ fatteren er usedvanlig belest. Han har god heng vaere fristende å sporre om ikke en an­ kjennskap til historieforskning generell, og til nen avgrensning av den foreliggende under-

Fomvännen 89 (1994) 316 Recensioner sokelse muligens kunne ha gjort de skriftlige managed to stay informed of research in prog­ kildene mere talende? Kanskje en undersokel- ress behind other borders. Even the general se av et bestemt landskap — en »case study» knowledge of the key monuments seems to med vekt på primaerundersokdser i kirkebyg- have sharply decreased. ninger sammenholdt med et detalj-studium av The first Castella Maris Baltici conference skriftlige kilder, ville fått frem relevante opp­ was held in Turku during a September week in lysninger? Jeg vet ikke, men jeg forstår av 1991 (an account was given by Hans A. Liden forordet at tanken har vaert luftet, men er blitt in Fornvännen 1992 pp. 50-52). The papers forkastet. from the first conference were published in Den avhandling som har vaert emnet for time for the second meeting, held in Ny­ disse kommentarer er resultatet av en läng köping in Sweden two years låter. tids meget bevisste arbeid. Jeg tror at forfatte­ As this large volume (format A4) is likely to ren långt på vei har rett i sine hovedsynspunk- set the technical standards for låter confer­ ter når det gjelder årsakene til gotiseringen. ence reports, expected to appear once every Derimot er jeg mere skeptisk til å tillegge two years, some general remarks are in order. gotiseringen, som isolert fenomen, synderlig The editor, Knut Drake, must be congratulat- beviskraft som indikator på en samfunnsutvik- ed on a job well done. The book has soft ling. Jes Wienbergs avhandling egger til re- covers, but it is properly stitched instead of fleksjon og motsigdser, men uansett vil den i just glued. It has double columns of text and fremtiden bli referert til som et grunnleggen- an abundance of illustrations. The print is de verk innen sin emnekrets. excellent: that some illustrations are some­ what blurred is doubtless due to the author's Hans-Emil Liden provision of defective originals. To minimize Institutt for Kunsthistorie og Kulturvitenskap costs, the text has been computer-printed, not Universitetet i Bergen set in the traditional männer. N-5007 Bergen, Norge The papers are written in either English or German, with an abstract in the other lan­ guage. References are given according to the Harvard system, in parentheses in the text. It Castella Maris Baltici 1. Ed. Knut Drake. (Ar­ is certainly time to discard this rigid system, chaeologia Medii Aevi Finlandiae I, publ. by greatly favoured by archaeologists, now that Suomen keskiajan arkeologian seura — Sällska­ the computers have made it easy to place pet för medeltidsarkeologi i Finland.) Stock­ proper notes at the foot of each page. The holm 1993. ISBN 91-22-01566-3. 275 pages. printed sources of all papers have wisely been 111. collected at the end of the book. Unfortunate- ly, some sources cited in the texts are missing For three decades, researchers interested in here. Moreover, the places of publication medieval castles in the countries of North- have been omitted, which must be regarded as Western Europé have gathered regularly at a mistake in an international journal. the Chåteau Galliard conferences. In recent Castella Maris Baltici I contains 28 papers, years, similar international meetings have only some of which will be mentioned here. been initiated in other parts of Europé. Soon Several treat recent discoveries in the building after the disappearance of the Iron Curtain, a history and archaeology of single castles and much needed project was launched at Turku thus provide valuable information. However, (Åbo) in Finland by Knut Drake: the collabo­ this reivew will only indicate the surveys, dis­ ration of castle researchers from all countries cussions, ideas and methods which appear to bordering on the Baltic Sea. Throughout lhe be most interesting from an international, en­ Middle Ages, this large area was to a great at least inter-Baltic, point of view. Further­ extent a single cultural and economic unit, more, the reviewer's lack of first-hand knowl­ but few scholars in the last fifty years have edge of most of the castles treated in this

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 31 7

volume would otherwise have concentrated tifications in the 14th century. Both authors auv detailed discussion to Sweden and Fin­ point to the connection between a weak cen­ land. tral authority and the erection of private forti­ In the imitation to the conference, a theme fications. was given: "The castle as a power factor and Anne Nissen Jaubert surveys princely pal­ innovation centre around the Baltic aces in Denmark 1000-1350, discusses their 1000-1400." This is perhaps not the easiest of representative function, and compares them themes, and few complied with it. A number with similar buildings in other areas. How­ of the participants seem to have amended it to ever, she does not differentiate unfortified "the power as a castle building factor", which palaces from palatial main buildings inside is more in line with the traditions of castle castles. Anatolij Kripichnikov of Russia gives research. A majority of the papers can be an account of new excavations of stone castles placed in groups according to their topics: in the Ladoga area, moving the first use of fortifikations of a certain type or in a certain lime-mortared walls back into the 12th cen­ region, the possibilities of using archaeologi­ tury. Kalle Lange and Kaur Alttoa of Estonia cal finds for wider interpretations, or fortifi- refute the belief that castles of the "berg- cations as mirrors of changes in society. fried"-type, where the main structure was a Two researchers, Kaur Altloa of Estonia detached tower of circular or square ground- and Tomas Durdik of the Czech Republit, plan, were common in Hstonia throughout the discuss one of the most important building Middle Ages. A re-evaluation shows that the types in the Baltic area during the Middle key monuments did not belong to this type, Ages, the square, so-called konventhans castle and two intact detached towers at private of the German Order. Durdik points to its mansions were not built until around 1500. possible genesis in Bohemia and Austria, Ingolf Ericsson of Germany ambitiously where similar castles were built in the middle surveys the medieval fortifications of Schles­ of ihe 1 Sth century. These "Central Euro­ wig and Holstein, incorporating the latest re­ pean castells" were erected in towns, and search. He distinguishes between castles, for­ their square layout may be due to the need to tified inanois and other fortifications. Napo- conform to street plans with right angles. Alt- leonas Kitkauskas and Vytautas Sliogeris of toa discusses the monastery house type of Lithuania, wilh its abundance of fortifica­ castle in Estonia. The time of its first appear­ tions, sketch the stylistic devdopments of ance here was held by earlier researchers to be Lithuanian castles. Carl Jacob Gardberg of the 13th century, but a re-evaluation shows Finland gives an account of the chronological that no evidence supports a dating before the development of Finnish castle building. 14th century. Andris Caune of Latvia presents a chro­ Nils Engberg of Denmark and Gunnar nology of roof tiles and of heating systems Möller of Germany both discuss private forti- 1450-1700, based on excavations at Bauska fications. Engberg surveys the few which can castle. Additions to the list of features upon be dated earlier than 1250 in Denmark and which we can date building periods are very poses the question whether they were meant welconie, and as both items occur at almost as real defences against attack or were mainly every stone castle, more observations can be status symbols. He condudes that a number expected in the future. of them were erected during periods of inter­ »Knut Drake of Finland interprets the early nal strife in the middle of the 12th century building periods of Turku (Åbo) castle. His and were indeed meant for war. Möller attempt to reduce the discussion of the politi­ sketches the typologieal development of pri­ cal and economic background to an easily vate fortifications in Western Pomerania read diagram is of nietbodologkal interest. (Vorpommem). A few towers and moated loikel Eriksson of Sweden discusses Helsing­ sites were established before 1300 by the high borg castle in lhe light of recent dendro­ nobility, while the gentry started to build for­ chronological datings. This wonderful meth-

Fomvännen 89 (1994) 318 Recensioner od of dating enables building historians and of support; one had its own animal husband­ archaeologists to produce a new kind of ry, the other relied on tax deliveries of meat. "härd" facts: a series of unanimous datings is Two interesting papers, by Ain Mäesalu and tantamount to the unexpected discovery of a Toomas Tamla of Estonia, treat early castle written source saying "The great tower at Hel­ building as a reflection of the formation of singborg was built in 1315—17", and Eriksson territories and power structures. Mäesalu treats it as such. deals with Otepää castle in South-Eastern Es­ Rikke Agnete Olsen of Denmark strongly tonia, an iron age stronghold which was rein­ warns against applying the word "feudal", forced in the llth century and låter, while and related terms to the Medieval society in many similar strongholds were abandoned Denmark and other northern countries. Meist then. The explanation proposed is that fré­ historians do not use il, nor should research­ quent Russian attacks at that time raised the ers in other disciplines. need for better fortifications, and their erec­ Heiki Valk of Estonia alone focuses on the tion necessitated the co-operation of large important question of the connections be­ territories and the concentration of the de- tween the erection of castles and the establish­ fence efforts to a few strongholds. That ment of towns. However, his paper is limited Otepää was one of the chosen few is explained to an account of excavations at Viljandi, show­ by its position at a road junction. Tamla draws ing that this town grew up just outside the attention to changes among the hill-forts of castle walls during the first half of the 13lh North-Eastern Estonia in the llth and 12th century. Jaan Tamm of Estonia raises the centuries, when comparativdy weak forts con­ same question concerning Tallinn/Reval, stat- nected with settlements were replaced by ing the uncertainty of whether the market- stronger structures further away. At a lower place or the fortification was first established level of territorial organisation than Mäesa- here. lu's, he discusses the possible connection be­ Three Swedish researchers deal with the tween these låter strongholds and the devel­ problems and possibilities of interpreting the opment of the territorial unit called the "ki- archaeological finds from fortifications. Jo­ helkond" (tax-parish). han Engström draws on written sources, an­ The average quality of the papers in Castella cient Roman as well as modern, to show that Maris Baltici is high, but one area where the extensive "civilian" activities are likely to have ambition of the authors differs greatly is in been pursued at many fortifications. This the presentation of drawings. Explanatory would explain why women's graves or an drawings are essential in this kind of research, abundante of pot-sherds, and not always lhe and especially so when people from many expected weapons, have been discovered at countries are expected to take an interest. Danish ringforts and Swedish prehistoric hill­ Here, one of the papers deals exclusivdy with forts. Mats Mogren discusses the possibilities a single castle but has no plan whatsoever. of tracing the taxation, and the tax-evasion, of Several contain plans without any information the peasants by the comparison of written law on the scale. Fortunatdy, other authors have with exeavation finds, combined with hinter- very good drawings, for instance Caune, land studies. He concentrates on the wooden Drake, Durdik and Tamla. Among the papers castle of Faxeholm in northern Sweden, dealing with single castles, excellent drawings where the power of the central authority was of Tallinn Toompea are presented by Boris presumably weak and the differences between Dubovik of Estonia and of Kastelholm castle law and reality great. Sabine Sten gives a brief by Elisabeth and Piotr Palamarz of Finland. survey of the bone material generally found at This book cannot replace earlier general the excavations of castles and manors. An in­ surveys of medieval castles around the Baltic, dication of its potential is that she is able to nor is it intended to. It mirrors the castle show that two apparently similar bailiffs research now in progress, and chance has thus castles in upper Sweden had different means decided which individual fortifications are

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 319 treated. One question prompted by the book utgrävning kan observationen dessutom oftast is whether the authors from different coun­ bara göras en gång, eftersom fornlämningen tries represent different research methods oåterkalldigen förstörs genom undersökning­ and schools of thought. Although some ten- en. Men alla ögon ser inte samma sak. dencies can perhaps be discerned, the ques­ Ulik trening og faglig ståsled påvirker hva vi finner tion is better left unanswered until further verd ä legge merke til. Kvaliteten på observasjonene Castella Maris Baltici conferences have been varierar dessuten ofte fra dag til dag - og fra sled til held. One of the future effects of this enter- sted. Arkeologiske observasjoner skjer ikke under prise will undoubtedly be that the differences kontrollerte forhold i el laboratorium. Tvert imot - föregår de innenfor sosiale rammer og vil alltid which do exist will gradually disappear as indi­ påvirkes av disse. vidual good ideas concerning methods and interpretations are spread across the borders. De sociala ramarnas inverkan på fältarbetet Because of what it promises for the future, diskuteras emellertid sällan, det kommer i var­ the value of the Castella Maris Baltici publica­ je fall inte till uttryck i undersökningsrappor­ tion even exceeds that of the sum of its parts. terna. Dessa ger istället intryck av att ha upp­ stått i ett socialt vakuum, opåverkade av ut­ Christian Loven grävarnas kunskaper, erfarenheter och nyc­ Konstvetenskapliga inst. ker. S:t Eriks torg 7 Camera Archaeologica fokuserar på ett ar­ S-753 10 Uppsala keologiskt fältarbete i Slettnes, på Soroya, en ii på norska finnmarkskusten, väster om Ham- merfest. Utgrävningen skedde under somrar­ na 1991 och 1992 och var efter norska mått Björnar Olsen, Anders Hesjedal & Inger Stor­ en stor undersökning, den sysselsatte ett 40- li (text). Jens-Eirik Larsen (foto). Camera Ar­ tal arkeologer. Vad utgrävningen omfattade chaeologica. Rapport fra et feltarheid. Tromsö får man som läsare ingen klar bild över. Det är museums skrifter XXIII. Utan utgivningsår. dock inte heller författarnas avsikt; de vill 48 opaginerade sidor, rikt illustrerad. ISBN istället fokusera på själva fältarbetet och dess 82-7142-013-5. sociala komplexitet. Av textfragment och bil­ der kan man dock dra slutsatsen att utgräv­ Det här är en arkeologisk fältarbetsrapport ningen berörde 5 000-åriga boplatslämningar som till både form och innehåll skiljer sig från och att fynden bl.a. inkluderade skifferföre­ vad vi är vana vid. Den behandlar ett tema mål samt figurristade stenblock. som det skulle kunna skrivas många böcker Fältarbetet skildras med ett stort antal fo­ om, men som med få undantag hittills förbi­ tografier samt korta texter, till stor del i form gåtts med tystnad - fältarbetets sociologi. av utdrag ur fältdagböcker samt muntliga citat Arkeologiska utgrävningar förmedlas till ef­ från arkeologer och lokalbefolkning. Skild­ tervärlden i form av undersökningsrapporter. ringen utgör en nostalgisk kavalkad av hårt Dessa utgör en grund för vara tolkningar om arbete, strapatser, dåligt väder, fester och ro­ hur tillvaron gestaltade sig för forntidens mantik. Kavalkaden påminner till sin karaktär människor. Rapporterna innehåller ett stort om lumparhistorier. Liksom när det gäller de antal vetenskapliga observationer som redovi­ senare roar skildringen sannolikt mest de in­ sas i form av anläggningsbeskrivningar och blandade själva. Men visst lever man sig även fyndförteckningar, planer och profiler, koor- som utomstående in i skildringen och visst dinater och niväangivdser och så vidare. Des­ övertygas man om de sociala ramarnas inver­ sa uppgifter bygger helt och hållet på de ob­ kan på fältarbetet. servationer och noteringar som gjordes under Vilka tankar väcker då Camera Archaeologi­ fältarbetet. ca} En tanke rör behovet av att synliggöra de Alla vetenskapliga observationer är av­ människor som utfört den utgrävning som re­ hängiga av vad ögat ser. Vid en arkeologisk dovisas i en arkeologisk undersökningsrap-

Fomvännen 89 (1994) 320 Recensioner port. Vilka är de? Vad har de för utbildning, hva de synes om oss. Hvordan foles det å fä sin erfarenheter, intressen och förväntningar? En förtid grävd opp og lätt vekk? Hva får de tilbake? sådan presentation skulle ge rapportens läsare Detta är viktiga frågor, och svaren ligger inte en bild av de sociala och kunskapsmässiga endast i ökad information och populärveten­ ramar inom vilka undersökningen ägt rum. En skaplig förmedling. Det krävs också en insikt annan, ständigt lika aktuell, tanke rör vikten om den antikvariska subkultur vi själva repre­ av att integrera dokumentation och forskning. senterar samt en respekt och ett intresse för Dessa båda verksamheter är i högsta grad be­ uppfattningar och värderingar som ligger roende av varandra; den befintliga kunskapen utanför denna subkultur. Ytterst handlar det styr vad som dokumenteras och därmed också om etik. vad det fortsättningsvis blir möjligt att forska Camera Archaeologica behandlar ett ovanligt kring. Ulan integration är risken stor att do­ ämne och den gör det i en tilltalande och kumentationen stagnerar till ett stelnat följan­ delvis okonventionell form. De korta texterna de av praxis. är tankeväckande och de många fotografierna Inte heller Camera Archaeologica har förstås håller en hög kvalitet. Det arkeologiska fältar­ tillkommit i ett socialt vakuum. Upphovs­ betets sodologi är ett viktigt, men hittills för­ männen och -kvinnan till denna förblir emel­ bisett problemområde. Låt oss hoppas att Ca­ lertid lika anonyma som författarna till arkeo­ mera Archaeologica markerar starten för en logiska undersökningsrapporter brukar vara. mer omfattande diskussion om fältarbetets so­ Varför? Varför presenteras de inte? Varför ciala komplexitet. står just tre av det 40-tal arkeologer som del­ tog i fältarbetet i Slettnes som författare? Var­ Mats Burström för medverkar Hilde, Idunn och Oddny en­ Arkeologiska institutionen dast i form av fältdagboksutdrag? Vem eller Stockholms universitet vilka har valt utdragen? Utifrån vilka premis­ S-l 06 91 Stockholm ser? Var dessa de enda som skrev fältdagböc­ ker? Varför förblir övriga tysta? Att dessa frå­ gor faller sig naturliga för läsaren är i hög grad bokens förtjänst. Frågor av detta slag Allan Ranius, Levin Christian Wiede. Linkö­ kan - och kanske också bör - ställas till arkeo­ pings biblioteks handlingar, ny serie, band 14. logiska texter i betydligt större utsträckning Stifts- och landsbiblioteket i Linköping 1993. än vad som hittills varit fallet. 155 s. ISBN 91-1646512-6. Orsaken till att utgrävningen i Slettnes kom till stånd var att Statoil planerade att anlägga I den ärevördiga serien Linköpings biblioteks en gasterminal på platsen. (Noteras kan att handlingar har förste bibliotekarien Allan Ra­ Statoil även bekostat utgivningen av Camera nius ägnat en nyligen utkommen del åt en Archaeologica.) En sådan terminal skulle kom­ biografi över en äldre kollega, Levin Christian ma att innebära stora förändringar. Arkeolo­ Wiede (1804-1882) (även utkommen under gerna blir därmed ett dåligt varsel för männi­ titeln Bibliotekarie Wiede). Wiede är ganska skorna pä Soroya; först kommer arkeologer­ okänd utanför ballad- och visforskarnas krets; na, sedan grävmaskinerna och slutligen gas­ sålunda finner man inte hans namn ens i ett terminalen. Likartade förhållanden är giltiga stort biografiskt uppslagsverk som Svenska för mänga andra exploateringsundersökning­ män och kvinnor. Han är emellertid väl värd ar. Detta föranleder frågor kring arkeologers den studie, som Ranius nu gjort och som där­ relation till lokalbefolkningen på de platser till är av lärdomshistoriskt intresse för de äm­ där undersökningar äger rum. nesområden denna tidskrift företräder. Wie­ de var nämligen en av de intresserade men Hver sommer drar vi i större eller mindre grupper til plasser vi knapt har hon om. Inntar stedene med mer eller mindre kunniga lekmän, vilkas med­ vare vaner og vår kultur, möter ei lokalbefolkning vi verkan var oumbärlig för inventering, doku­ flyktig laerer å kjenne. Sjelden reflekterer vi över mentation och vård av våra fornminnen, iu-

Fomvännen 89 (1994) Recensioner 321

nan den officiella fornminnesvården började terna, tyvärr inte alltid korrekta. En planerad byggas ut med universitetsutbildade fackmän i förteckning lyckades han dock aldrig fullbor­ slutet av 1800-talet. da. Mynt- och medaljsamlingen växte genom Wiede hade velat bli läkare eller gå den Wiedes samlannöda från omkring 2 000 ob­ lärda banan, men omständigheterna - möjli­ jekt till närmare 5 000. Han ordnade och kata­ gen också en viss osjälvständighet - gjorde logiserade dem efter rekommendationer av honom till prästman såsom fadern. Efter stu­ Hildebrand, så att samlingen befann sig i ett dier i Uppsala och prästvigning tjänade han mycket gott skick, när han frånträdde — men på 1830- och 1840-talen som pastorsadjunkt han lät ocksä lura sig av förfalskningar. Senare hos olika församlingar i Linköpings stift. 1847 råkade den i förfall. tillträdde han befattningen som bibliotekarie Wiedes svårigheter att dokumentera sam­ vid »Kongl. gymnasii och stiftsbibliothek» i lingarna i stiftsbiblioteket torde inte enbart ha Linköping, där han verkade under 22 år, tills berott på en viss oförmåga att planera utan han vid 64 års ålder fick sitt första pastorat i även på svåra yttre arbetsförhållanden och en Västra Husby socken. Från 1878 till sin död alltför liten lön. Därtill kom, att stiftsbibliote­ var han kyrkoherde i Ekebyborna och Aska karien var skyldig att undervisa sex vecko­ församlingar. timmar vid gymnasiet, för Wiedes del i mo­ Wiede blev tidigt intresserad av fornforsk­ dersmålet. Den dåliga avlöningen tvingade ning. Under sina gymnasieår i Linköping på­ honom att skaffa sig inkomster genom olika verkades han starkt av lektor Johan Haqvin tillfälliga uppdrag, vilket måste ha påverkat Wallman, bekant som fornvän och botaniker. den ordinarie tjänstgöringen. Wiede blev således en av stiftarna av Sällska­ Redan i 14-årsåldern hade Wiede böljat pet för forntida minnen, en gymnasistför­ samla folkvisor, inspirerad av Wallman och ening som verkade i Götiska förbundets och troligen också av Rääf. Under den mest aktiva Manhemsförbundets anda; den ärvde f. ö. gö­ tiden på 1840-talet, då han var pastorsadjunkt ternas stora dryckeshorn, när de upplöste sitt i Vikbolandet, upptecknade han omkring 300 förbund. Genom Wallman kom Wiede i för­ texter och melodier. Det insamlade materialet bindelse med bl. a. den kände fomforskaren lämnades till Hildebrand och förvaras nu i och kammarjunkaren Leonard Fredrik Rääf, ATA. Wiedes uppteckningar - som till antalet småningom också andra företrädare för det överträffar andra liknande samlingar från lärda Sverige, särskilt (iverbibliotekarien Gus­ 1800-talet - kom aldrig att tryckas under hans taf Edvard Klemming och riksantikvarien livstid. Helt glömda i arkiven före 1930-talet, Bror Emil Hildebrand. De senare blev hans som Ranius antyder, kan de dock inte ha varit; viktigaste stöd i Stockholm. Bland andra som de omnämns t.ex. särskilt i 1924 års betän­ haft inflytande på Wiedes antikvariska verk­ kande om utforskning av den svenska allmoge­ samhet, var Richard Dybeck och Nils Månsson kulturen. Numera utgör hans uppteckningar Mandelgren, båda goda vänner. en av de viktigare källsamlingama för den på­ Stiftsbiblioteket, som låg i några tornrum i gående utgivningen av Sveriges medeltida bal­ domkyrkan, växte under Wiedes tid från om­ lader, och de har varit ämnet för en gradual- kring 20 000 band till cirka 50000. Wiedes avhandling. omsorger att förvärva böcker och handskrif­ Wiedes uppteckningsverksamhet mattades ter motsvarades dock inte av någon stiirre flit med tiden, men ett intresse som han behöll för att åstadkomma en godtagbar redovisning hela livet gällde runorna. Främst yttrade det av bestånden. När han avgått, befanns biblio­ sig i inventeringar och kalkeringar av runste­ teket vara i ett ganska oordnat skick. Wiedes narna i Östergötland, vilket 1875 resulterade i största intresse i biblioteksarbetet var samling­ den tryckta förteckningen »Östergötlands arna av diplom samt mynt och medaljer. Un­ runurkunder». Likaså avbildade han 1846 de der hela sin bibliotekarietid bedrev han ord­ 1 7 (!) kända hällristningarna i Östergötland - nings- och förteckningsarbeten i diplomen, en några hade han upptäckt själv - och insände verksamhet som förutsatte tolkningar av tex­ teckningarna till riksantikvarien, som med

Fornvännen 89 (1994) 322 Recensioner

Wiedes tillstånd lät A. E. Holmberg använda föll Wiedes argumentation samman helt. Den­ dem för sitt arbete om Skandinaviens hällrist­ ne insåg sitt nederlag men försökte övertala ningar 1848. Klemming att i utgåvan av krönikan få rader­ 1864 grundades Östergötlands fornminnes­ na om Birka att framstå som en interpolation. förening med Wiede som drivande kraft. Den Han stödde sig på ett föråldrat antagande av anslöts till Vitterhetsakademien och helt i Hil- den gamle universitetsbibliotekarien J. H. debrandsk anda påbörjade Wiede ett forn­ Schröder, professor i ämnet litteraturhistoria minnesregister fcir landskapet. Detta, som nu och arkeologi. Klemming avböjde dock. Wie­ finns bland hans efterlämnade papper i stifts­ de var i denna strid som i andra sammanhang biblioteket, består av sockenvis upprättade be­ en hävdasökare i gammal bemärkelse, såsom skrivningar och anteckningar. Wiede begärde Ranius understryker. Man kan tillägga, att även in uppgifter med hjälp av förtryckta Wiede - i motsats till t. ex. Rääf - saknade blanketter, men utan större framgång, fastän kritiskt sinne och icke hade förmåga att tilläg­ han vidtalat ett 40-tal personer att verka som na sig den framväxande vetenskapssyn, som sockenombud. inte helt riktigt brukar kallas positivistisk. Fornminnesföreningen hade från början Wiede är karakteristisk för en något äldre 140 medlemmar, men i början av 1870 hade epok på så sätt, att hans flit gällde alla slags antalet sjunkit till mindre än tio. Föreningen historiska minnen, litterära lämningar lika väl mäktade producera endast ett nummer av sin som arkeologiska fynd, dock mer de förra än tidskrift — vars största bidragsgivare var agro­ de senare. För stiftsbibliotekets samlingar tog nomen C. F. Nordenskjöld, välbekant fiir sina han gärna emot fornfynd, men i vuxen ålder fornminnesinventeringar i Östergötland och gjorde han aldrig någon arkeologisk under­ Småland - innan verksamheten upphörde sökning, trots Hildebrands uppmuntran. Där­ 1875 för att återupplivas först ett kvarts sekel emot engagerade han sig ibland för hotade senare. Det var ett inte helt ovanligt öde för arkiv: han ger t. ex. förskräckande bilder av de tidiga fornminnesföreningarna, som ofta hur de gamla papperen från ätterna Baner bars upp av enstaka entusiaster. Till misslyc­ och Vellingk på Ekenäs och från Gyllenstierna kandet bidrog, att Wiede saknade förmåga att och Mörner på Tornönsborg föröddes och leda. Han ansågs uppenbarligen som älskvärd förstördes till följd av okunnighet och non­ men tankspridd och en aning vurmande. chalans. Karakteristiskt för Wiedes brist på Wiede publicerade inte mycket. Det är systematik är emellertid, att han, prästman­ symptomatiskt, att han är mest känd för en nen, inte tycks ha intresserat sig för kyrkoar­ skrift. Nytt svar på den gamla frågan: Hvar låg kiven, vilkas tillvaro var ganska osäker vid den­ Ansgarii Birka1? (1875), först uppläst i forn­ na tid. minnesföreningen, där han polemiserar mot Ranius har med sin studie porträtterat ett Montelius' lokalisering till Björkö, grundad på lärt original, som har sin givna plats i svensk Stolpes undersökningar. Wiedes beskyddare kulturhistoria. Teckningen av Wiede är sym­ och äldre kollega Wallman hade föreslagit åt­ patisk och nyanserad, och hans mångskiftande skilliga orter, och själv hade Wiede tidigare verksamhet belyses ingående, även om förfat­ gissat på Gotland eller Öland. Nu stannde han taren ibland förutsätter kunskaper om hän­ för Söderköping, bl. a. av den anledningen att delser och förhållanden, som inte behöver Ansgarskulten är så väl belagd i Linköpings vara givna för andra. Dispositionen är inte stift. Redan när han höll sitt föredrag tycks heller helt lätt; det hade varit till gagn för man ha reagerat med misstro; en av åhörarna läsaren, om han redan inledningsvis fått ra­ ansåg, att »lärdom och lättro hopblandades». marna fiir Wiedes levnadslopp i stället för att Klemming gav dock Wiede en viss uppmunt­ behöva vänta till näst sista avsnittet. Referen­ ran till att börja med, men Hans Hildebrands serna tycks inte alltid ha kontrollerats. Recen­ kritik var förödande. När August Strindberg senten citeras således med felaktigt namn, och sedan drog fram den prosaiska krönikan, i i förteckningen över Wiedes handskrifter an­ vilken Birka sägs ha legat pä Björkö i Mälaren, ges för ATA hyllplaceringsbeteckningar som

Fornvännen 89 (1994) Recensioner 323

arkivsigna. Dessa formella brister förtager omfattande från det första århundradet f. Kr. inte värdet av Ranius' skrift, som för första fram till 500-talet e. Kr., då den övergavs. Det gången ger oss en fullständig bild av den äldsta skedet bestod av spridda ensamgårdar. älskvärde prästmannen och bibliotekarien. De yngre skedena utgjordes av olika varianter av kompakt eller spridd bebyggelse. I huvud­ Stefan Östergren avsnittet behandlas de olika anläggningstyper­ ATA, Riksantikvarieämbetet na: långhus, grophus, hästskoformade anlägg­ och Statens historiska museer ningar, »staklador», gropar tolkade som jord­ källare samt slutligen brunnar. Nästan samtliga av de 154 långhusen var treskeppiga. Dessa var relativt välbevarade, W. Haio Zimmermann, Die Siedlung des 1. bis med spår av väggar och inre konstruktioner. 6. Jahrhunderts nach Christus von Flögeln-Fek- Långhusen indelas i tre huvudtyper, som i sin höljten, Niedersachsen: Die Bauformen und ihre tur indelas i undertyper. Indelningen har Funktionen. Probleme der Kustenforschung främst utgått från placeringen av de takbäran­ im sudlichen Nordseegebiet, Band 19. Nie- de stolparna, med därav följande tolkning av- dersächsiches Institut fiir Historische Kusten­ husens funktion. Två huvudtyper karaktärise­ forschung, Wilhelmshaven. August Lax Ver­ rades av växlande avstånd mellan stolparna, lag, Wilhelmshaven 1992. 360 sidor, 290 fig, vilket innebar att placeringen av bostads- och 10 planscher. ISSN 0343-7965. ISBN 3-7848- stalldelen varierade. Den tredje typen hade 1319-4. regelbundna avstånd mellan stolparna. Både husen i sig och element i husen, bl.a. väggar, I det flacka kustområdet mellan Bremerhaven takbärande stolpar och skiljeväggar, analyse­ och Hamburg i nordvästra Tyskland, ligger ras och jämförs med material från andra bop­ Flögdn-Eekhöljten, där omfattande arkeolo­ latser i norra Tyskland, Nederländerna och giska undersökningar pågick mellan 1971 och Skandinavien. 1986. Dessa ingick i forskningsprojektet »Die Ett ovanligt särdrag i huskonstruktionen Entwicklungsgeschichte einer Siedlungskam- var takbärande stolpar i husens kortsidor, vil­ mer im Elbe-Weser-Dreieck seit dem Neolithi- ket tolkas som att husen hade lodräta gavlar. kum mit besonderer Beriicksichtigung der Ett annat särdrag var stolp-par som var skevt Wirtschaftsformen, in Verbindung mit der placerade i förhållande till husens längdaxel. Landschafts- und Klimageschkhte». Det drevs Båda dessa drag var mycket sällsynta i det av Niedersächsisches Institut fiir Historische tillgängliga jämförelsematerialet. Pä svenskt Kustenforschung, Wilhelmshaven, samt stöd­ område återfinns båda des.sa konstruktionsde­ des av Deutsche Forschungsgemeinschaft. taljer dock i det husmaterial från Mälardalen, Projektet var en tvärvetenskaplig studie av bo­ som har framkommit från mitten av 1980- sättningarnas och kulturlandskapets utveck­ talet och till stor del ännu är opublicerat. Den ling från yngre stenålder fram till nutid. förstnämnda konstruktionen fanns i folkvand­ Publikationen av undersökningarna är av­ ringstid och vendeltid, möjligen redan under sedd att delas upp i flera delar, varav den yngre romersk järnålder. Den senare kon­ rubricerade delen är den första. Den behand­ struktionen var relativt vanligt under yngre lar byggnaderna, med tyngdpunkten på typin­ bronsålder och förromersk järnålder, men fö­ delning och fuiiktioiisbestämiiing. Den aktu­ rekom även senare, om än mycket sparsamt. ella delen inleds med en presentation av Flertalet av husen i Flögdn-Eekhöljten preijektets målsättning, en resumé av bebyg­ hade grävda stolphål, men ett fåtal långhus gelseutvecklingen, samt undersökningarnas och grophus hade syllkonstruktioner, ibland teknik och metod. kombinerat med stolphål. Orienteringen av Bebyggelseutvecklingen kan sammanfattas långhusen var huvudsakligen öst-västlig, lik­ med att spår av bosättning fanns från neoliti­ som pä flertalet boplatser i Nederländerna, kum och bronsålder. Bosättningen var mest Nordtyskland och Danmark.

Fornvännen 89 (1994) 324 Recensioner

För funktionbestämningen av husen har na ingår även en föredömlig presentation i jämförelser gjorts med hus från andra boplat­ plan och profil av samtliga konstruktioner. ser, främst från det närbelägna Feddersen En anmärkning mot publikationen är att Wierde. Därtill används anläggningar och byggnadernas datering endast anges mycket fynd i husen, samt fosfatanalyser. Genom fos- grovt och att underlaget för dateringarna fatkarteringarna kunde flera användningsytor överhuvudtaget inte behandlas. Detta är följ­ urskiljas i husen, samt på gårdsplatsen söder den av att publiceringen delats upp i olika om husen. delar. En annan följd av denna uppdelning är De 156 grophusen hade två—sex takbärande att jämförelserna mellan Flögeln-Eekhöltjen stolpar. En omfattande genomgång av avbil­ och andra undersökningar endast görs beträf­ dade grophus från historisk tid i olika delar av fande enskilda huskonstruktioner, men inte av Europa visar att de vanligen användes som tolkningen av bebyggelsen. bostäder, förråd och stall. Grophusen från Avslutningsvis utgör publikationen ett till­ Flögeln har utifrån fynden och anläggningar­ skott till den växande skaran av publicerade na tolkats som verkstäder och lager eller för­ jämåldersboplatser från Nederländerna, nor­ råd. ra Tyskland och Skandinavien. Dessa visar att Konstruktioner med lager- eller förråds­ husens grundkonstruktion och utveckling funktion fanns av vitt skilda slag. Förutom hade flera gemensamma drag. Samtidigt visar grophusen och antydningar om förråd under publikationerna att det fanns viktiga regionala taket i långhusen, fanns »staklador» och och lokala skillnader. gropar. »Stakladorna» hade varierande antal stolpar. De anses ha burit konstruktioner, Ham Göthberg som saknat direktkontakt med markytan för Riksantikvarieämbetet, UV-Uppsala att försvåra tillgängligheten för skadedjur Box 137 m. m. S-751 04 Uppsala I beskrivningen av de olika byggnadstyper­

Fornvännen 89 (1994)