Svensk Botanisk Tidskrift Tidskrift Botanisk Svensk
Svensk Botanisk Tidskrift 101(1): 1–80 ISSN 0039-646X, Uppsala 2007 Volym 101 • Häfte 1 • 2007
INNEHÅLL (2007) 1–80 101(1):
1 Ordföranden har ordet: Ett sekel med botaniken 3 Lundqvist, N: Svenska Botaniska Föreningen 100 år (Svenska Botaniska Föreningen 100 years) 19 Jonsell, B: Svensk botanisk forskning under 1900-talet (Botanical research in Sweden in the 20th century ) Svenska Botaniska Föreningen 100 år 100 Föreningen Botaniska Svenska 55 Beckman, J: Amatörbotanikens 1900-tal (Amateur botany in twentieth-century Sweden) 65 Bohlin, A: Vegetations- och floraförändringar under 1900-talet (Changes in vegetation and flora in Sweden during the 20th century)
Svenska Botaniska Föreningen Svenska Botaniska 100 år Föreningen 100 år
Framsidan: Alltsedan 1976 har SBT:s framsida prytts av en vacker färgbild (se sid. 9).
Grafiska Punkten, Växjö 2007 Svenska Botaniska Föreningen Svensk Botanisk Tidskrift Föreningar anslutna till Svenska Botaniska Föreningen Kansli Svenska Botaniska Föreningen, Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original- Adress samt en kontaktperson Östergötlands natural Botaniska sektionen i c/o Avd. för växtekologi, Uppsala universitet, arbeten och översiktsartiklar om botanik på för varje förening. historiska förenings Uppsala Villavägen 14, 752 36 Uppsala. svenska. I första hand trycks kortare artiklar Föreningen Blekinges flora botanikgrupp Saskia Sandring, Flogstav. 47 F, av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften Bo Antberg, Hoffstedtsgatan Intendent Emma Wallrup Bengt Nilsson, Trestenavägen 752 73 Uppsala. utkommer fem gånger om året och omfattar 12, 586 63 Linköping. Telefon: 018-471 28 91, 070-573 54 51 5 A, 294 35 Sölvesborg. Tel: 018-46 27 97. totalt cirka 400 sidor. Tel: 013-29 88 45. Fax: 018-55 34 19 Tel: 0456-127 48. E-post: botaniska. E-post: [email protected] Ägare Svenska Botaniska Föreningen. Botaniska Föreningen i [email protected] © Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel Hallands Botaniska Förening Göteborg Webbplats www.sbf.c.se Dalarnas botaniska sällskap författare och fotograf har upphovsrätterna. Kjell Georgson, Fruängsvägen Erik Ljungstrand, c/o Bota Staffan Jansson, S. Kyrkog. 4, Medlemskap 2007 (inkl. tidskriften) 295 kr Publicerade fotografier kan komma att åter 29, 302 41 Halmstad. Tel: niska inst., Box 461, 405 30 783 30 Säter. inom Sverige, 435 kr inom Norden och övriga användas i tidskriften eller på webbplatsen. 035-356 07. E-post: kjell. Göteborg. E-post: botaniska. [email protected] [email protected] Tel: 0225-534 56. Europa, och 535 kr i resten av världen. Familje- Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska Föreningen Smålands flora Föreningen Bohusläns flora E-post: [email protected] medlemskap utan tidskrift 50 kr. Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Allan Karlsson, Liljeholms Evastina Blomgren, Dalgatan Gävleborgs Botaniska Svenska Botaniska Föreningen. Styrelse vägen 6, 575 39 Eksjö. Tel: 7–9, 456 32 Kungshamn. Tel: Sällskap Ordförande Margareta Edqvist Redaktör Bengt Carlsson, c/o Avd. för växt 0381-104 16. E-post: allan. 0523-320 22. E-post: evastina. Peter Ståhl, Majvägen 30, Syrengatan 19, 571 39 Nässjö ekologi, Uppsala universitet, Villavägen 14, [email protected] [email protected] 806 32 Gävle. Tel: 0380-106 29 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 91, 070-958 Uddevalla botaniska E-post: [email protected] E-post: [email protected] Vetlanda botaniska sällskap 10 90. Fax: 018-55 34 19. Helen Höijer, Sävsjövägen förening Medelpads Botaniska Göran Johansson, Röane 119, Vice ordförande Göran Mattiasson E-post: [email protected] 23, 570 12 Korsberga. Tel: Förening 451 94 Uddevalla. Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund 0383-607 68. E-post: helen. Olof Svensson, Kaprifolvägen Instruktioner till författare finns på fören- Tel: 0522-870 43. Tel: 046-12 99 35 ingens webbplats och på bakpärmens insida [email protected] 8, 860 35 Söråker. Tel: Dalslands botaniska Sekreterare Evastina Blomgren i första numret av varje årgång. Kan även fås 060-57 94 44. E-post: olof. Botaniska sällskapet i förening Dalgatan 7–9, 456 32 Kungshamn [email protected] från redaktören. Jönköping Torsten Örtenblad, Eriksbyn, Tel: 0523-320 22 Priser Prenumeration på tidskriften ingår Martin Sjödahl, Nedre Pl 6686, 464 94 Mellerud. Jämtlands Botaniska E-post: [email protected] för privatpersoner i medlemsavgiften. Prenu- Bergsgatan 5, 553 33 Tel: 0530-301 45. Sällskap Kassör merationspris för institutioner och företag är Jönköping. Tel: 036-30 77 38. Örebro läns botaniska Bengt Petterson, Trollsåsen Lars-Åke Pettersson detsamma som medlemsavgiften för privat E-post: [email protected] sällskap 2920, 830 44 Nälden. Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby personer. Se vidare under medlemskap. En- Ölands botaniska förening Ingrid Engström, Versgatan Tel: 0640-208 45. E-post: Tel: 0498-21 83 87 staka häften 50 kr, äldre volymer 155 kr. Vid Ulla-Britt Andersson, 12 D, 703 73 Örebro. Tel: [email protected] Övriga ledamöter köp av fler än 25 häften är priset 30 kr styck, Kummelvägen 12, 386 92 019-25 02 01. E-post: sven. Västerbottens läns [email protected] Leif Andersson, Töreboda, vid köp av fler än 50 är priset 25 kr styck. Färjestaden. Tel: 0485-332 24. Botaniska Förening Ulla-Britt Andersson, Generalregister för 1967–86: 60 kr. Hemsida: www.botanist.se Värmlands Botaniska Katarina Winka, Förening Färjestaden, Anders Bohlin, Beställningar av prenumerationer och tid- Gotlands botaniska förening Godemansvägen 4, Owe Nilsson, Utterbäcksvägen Trollhättan, Mats Hjertson, Jörgen Petersson, Humle 903 55 Umeå. Tel: 090- skrifter görs från föreningskansliet. 10, 691 52 Karlskoga. Tel: Uppsala, Anders Jacobson, gårdsvägen 18, 621 46 Visby. 304 42. E-post: katarina. 0586-72 84 78. E-post: owe. Vellinge, Olof Janson, Postgiro 48 79 11-0. [email protected] Svenska Tel: 0498-21 45 59. [email protected] Götene, Bengt-Gunnar Tryck och distribution Västergötlands botaniska Föreningen Norrbottens Jonsson, Sundsvall, Kjell- Grafiska Punkten, Växjö. Botaniska sällskapet i Botaniska förening Stockholm flora Arne Olsson, Åhus. MILJÖMÄRKT Trycksak 341 362 Anders Bohlin, Halltorpsgatan Ida Trift, Nybrog. 66 A, Ulf Zethraeus, Görjängsv. 22, Föreningen 14, 461 41 Trollhättan. Tel: 114 41 Stockholm. Tel: 944 32 Hortlax. 0520-350 40. E-post: anders. 08-667 66 85. E-post: ida. Tel: 070-345 96 85. [email protected] [email protected] E-post: [email protected] ORDFÖRANDEN HAR ORDET
Ett sekel med botaniken
om ordförande kan jag en dag som denna inte låta bli att tänka bakåt i tiden. Hur har föreningens styrelse varit sam- Smansatt under det gångna seklet och vilka frågor har de haft att brottas med genom åren? Hur har föreningen och verksamheten förändrats – för visst har verksamheten successivt både utvecklats och moderniserats för att kunna följa tidens krav. Kontakter och verksamheten har ökat – restider och avstånd har minskat. Nu kan vi relativt enkelt färdas med hjälp av datorer och transportmedel såväl inom landet som utrikes, medan det under föreningens första år var ett stort företag för medlemmarna att förflytta sig från ett landskap till ett annat liksom att samla in uppgifter om botaniska sevärdheter. Är vi egentligen riktigt medvetna om hur bra vi har det idag? Glädjen att få delta i föreningens verksamheter – att få läsa intresseväckande artiklar i SBT, att titta på bilder och lyssna på berättelser från olika landskap eller länder, att besöka nya områden eller gamla välkända miljöer, att få se nya växter, att träffa och få nya vänner i botaniska kretsar och under trivsamma former få lära sig nya saker – och att få dela glädjen med andra har säkert inspire- rat alla medlemmar i föreningen genom åren. Jag har själv varit medlem i SBF i ungefär tjugo år, aktiv i sty- relsen i tio år och fått förtroendet att vara föreningens ordförande sedan år 2000. I ett hundraårsperspektiv är det inte särskilt lång tid men det känns ändå som en ansenlig tidsrymd. Jag har oftast känt glädje i mitt arbete för föreningen, men visst kan det ibland kännas tungt när inte allting blir som planerat. Jag hoppas och tror att styrelsens arbete uppskattas och är till glädje för våra medlemmar. För utan sina medlemmar är vår för- ening ingenting. Genom olika verksamheter försöker vi tillgodose medlemmarnas intressen, samtidigt som vi försöker få fler män- niskor att intressera sig för botanik. Ju fler medlemmar vi har och ju fler som är engagerade i föreningens verksamhet, desto mer kan vi uträtta och erbjuda. Det är angeläget att vi når upp till och gärna passerar 3000 medlemmar. Jag ska inte blicka tillbaka mer på föreningen tidigare verksamhet, eftersom Du i detta jubileumsnummer kan läsa mycket om fören- ingens aktiviteter och botanikens utveckling under vår hundraåriga tillvaro. Det som hänt kan vi ju inte göra så mycket åt, men fram- tiden kan vi däremot alla hjälpas åt att påverka och utveckla i rätt riktning. I styrelsen är vi beroende av synpunkter från Dig och våra anslutna föreningar. Hur vill Du att föreningen ska utvecklas? Vad [email protected] saknar Du som medlem? Vad ska vi göra för öka medlemsantalet? Vilka behov ska vi tillgodose? Hör av Dig till mig!
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) Framtiden gången, och ansökan skickas till föreningens SBF:s viktigaste uppgift idag är att öka det bota- styrelse senast den 15 september varje år. Fon- niska intresset i landet. Det kan vi bara åstad- dens stadgar med ytterligare upplysningar om komma genom att bredda verksamheten ännu ansökningsförfarandet kommer att finnas på vår mera. Själv tror jag att vi förutom Svensk Bota- hemsida (www.sbf.c.se). nisk Tidskrift också skulle behöva en populärare Floraväktarverksamheten fortsätter och kom- tidning som i första hand vänder sig till alla som mer också av allt att döma att utvidgas. Vår är sådär lite lagom intresserade av våra vilda kunskap behövs i allt större omfattning för att blommor. En tidning som likt ornitologernas följa de hotade växtarternas utveckling. Samar- ”Fågelvännen” också vänder sig till nybör- betet med olika myndigheter som ska prio- jare. SBT är utmärkt för många ritera skyddet av biologisk mångfald av oss, men det finns med- kan förväntas bli mera omfat- lemmar som känner att tande: Riksdagens miljömål den är lite för svår och anger att 30 procent av önskar ett annat utbud Svenska landets hotade kärlväxter av artiklar. Botaniska år 2015 ska ha förbättrat Arbetet med att sin status så mycket att inventera och ta fram Föreningen de inte längre ingår i för- underlag för att skriva teckningen över Sveriges nya landskapsfloror har hotade arter. lockat till sig och lärt upp 100 år Föreningen kommer även många duktiga botaniker. Allt i framtiden att engagera sig fler landskapsfloror har blivit klara. i viktiga nationella naturvårdsprojekt. Det är utmärkt men vart tar alla engagerade och Naturvårdsverket presenterade strax innan jul duktiga botanister vägen när floran är färdig den glada nyheten att nationalparken Bäste inventerad? Den kunskap som dessa personer träsk om 5 000 hektar på Gotland bör inrättas. besitter är en enorm tillgång som måste tas Området innehåller barrskogs- och myrkomplex tillvara. på kalkhällar med en osedvanligt rik förekomst Jag känner en viss oro inför framtiden. av sällsynta växt- och djurarter. Man skriver: Svenska folket flyttar i allt större utsträckning ”Området är det främsta i sitt slag på Gotland från landsbygden in till städer och tätorter. och i Sverige och torde vara unikt i ett europe- Kunskapen om livet på landet, dess växt- och iskt perspektiv. Det är väl lämpat som national- djurvärld går snabbt förlorad. Hur ska vi kunna park till skydd för naturmiljön och för represen- bevara och sköta våra värdefulla naturområden tationen och kunskapsspridning om gotländska utanför tätorterna om befolkningen flyttat och naturförhållanden”. Naturvårdsverkets förslag kunskapen flytt? Vem vill lära sig mera om vår är ett resultat av styrelsens anmodan 2005 att flora? Vi måste vara många för att kunna göra regeringen skulle utreda frågan om inrättande av vår stämma hörd i samhället och få gehör för en nationalpark. Mitt i den tänkbara national- våra hjärtefrågor hos politiker och beslutsfattare. parken har markägaren nu ansökt om tillstånd Detta är en av våra största utmaningar inför att få öppna ett nytt 170 hektar stort och 33 framtiden. meter djupt kalkbrott. Styrelsen har föreslagit Föreningen har inrättat en Jubileumsfond för Miljödomstolen att avslå ansökan. att bevara minnet av vår hundraåriga tillvaro. Medlen ska användas för att stödja publicering Vi har många svåra utmaningar och många fina av skrifter och annan dokumentation om flora botaniska upplevelser att se fram emot! och vegetation av allmänt botaniskt intresse. Bidrag ur fonden kan i år sökas för första MARGARETA EDQVIST
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) Svenska Botaniska Föreningen 100 år
Den 16 februari 1907, nästan på dagen för ett Svenska Botaniska Föreningen bildas hundra år sedan, bildades Svenska Botaniska Bakom sammankomsten på Stockholms högsko- Föreningen. Om föreningens öden och äventyr la 1907 låg åtskilligt förarbete (Sernander 1932). under det gångna seklet vet Nils Lundqvist att Redan 24 maj 1906 sammanträdde på Hög- berätta. skolan – på kallelse av professor Gustaf Lager- heim – lektorerna G. Andersson och K. Bohlin, NILS LUNDQVIST docenterna H. Hesselman, G. Rosenberg och R. Sernander för att diskutera bildandet av en För jämnt 50 år sedan – lördagen den 16 svensk botanisk förening. Tjugufyra andra per- februari 1907 – sammanträdde på Stockholms soner hade också hörsammat kallelsen. Resulta- Högskolas botaniska institut under ordförande tet blev en kommitté bestående av ovannämnda skap av professor G. Lagerheim en represen- Lagerheim, Bohlin, Rosenberg, Sernander samt tativ skara botaniskt intresserade personer för docenterna G. Malme och T. Fries. Den utfär- att ta ställning till frågan om bildandet av en svensk botanisk förening. dade i sin tur tillsammans med 35 adjungerade fack- och amatörbotanister från hela landet en å inledde professor Elias Melin sin åter- kallelse, där programmet presenterades. Huvud- blick över Svenska Botaniska Föreningens punkterna var att bilda en förening och utge Shistoria vid 50-årsjubileet 1957 (Melin en vetenskaplig och allsidig botanisk tidskrift. 1957). När jag nu ska försöka ge en samman- Denna tänktes även kunna bli ett organ för fattning av vår förenings verksamhet för den Sveriges övriga botaniska föreningar. Vidare dubbla perioden till jubileet 2007, vill jag skulle årligen allmänna sammanträden anord- framhålla den hjälp jag har haft av Melins nas i Stockholm eller annorstädes, eventuellt personliga skildring. Även Rutger Sernanders i samband med exkursioner. Medlemsskapet detaljerade historik vid 25-årsjubileet 1932 ger inkluderade även tidskriften, allt till ett pris av många inblickar (Sernander 1932). I övrigt har tio kronor. föreningens arkiv och organ, Svensk Botanisk Förslaget antogs enhälligt och entusiastiskt av Tidskrift (SBT), varit självklara källor. Dessut- de sextio personer som deltog i mötet i februari om har jag periodvis egna erfarenheter av fören- 1907, och därmed var föreningen bildad. Samti- ingen alltsedan 1973 som redaktör, ordförande digt antogs namnen Svenska Botaniska Fören- och medlem i styrelsen och diverse kommittéer. ingen och Svensk Botanisk Tidskrift. För sammanhangets skull har en del stoff häm- Stadgarna publicerades i första tidskrifts tats från Melin och Sernander, speciellt från häftet 1907, och de två första paragraferna är SBF:s första decennier, men fått hållas ganska värda att citeras i sin helhet: kort och blandas med andra upplysningar. För- 1. Föreningens ändamål är att samla och främ- eningens andra halvsekel har inneburit större ja de botaniska intressena i landet. omvälvningar än det första, med tanke på 2. Sitt ändamål söker Föreningen förverkliga tryckeritekniska framsteg, tidskriftens profil, l:o genom utgifvande af Svensk Botanisk Tid- omläggningen av svensk och nordisk botanisk skrift, 2:o genom åtgärder till befordrande af kännedomen om landets växtvärld, 3:o genom publicering i stort samt utökat samarbete med anordnande af gemensamma exkursioner i landets övriga botaniska föreningar, för att skilda botaniska syften uti olika delar af landet, nämna några saker. 4:o genom vetenskapliga sammankomster.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) LUNDQVIST
Figur 1. Sex av elva medlemmar i SBF:s första styrelse. Det är dessa framsynta herrar vi kan tacka för att vi får läsa SBT idag! Övre raden: Ordförande Veit B. Wittrock, professor vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm; vice ordförande Rutger Sernander, professor 1908 vid ”Växtbio” i Uppsala; sekreterare och redaktör Otto Rosenberg, professor 1911 vid Stockholms högskola. Undre raden: Gustaf Lagerheim, professor vid Stockholms högskola; Gustaf O. A. Malme, lektor vid Norra latin i Stockholm; Knut Bohlin, docent vid Stockholms högskola. Övriga styrelsemedlemmar var Govert Indebetou, affärsman och ama- törbotanist, Johan Berggren, adjunkt vid Nya elementar i Stockholm, Karl Johansson, adjunkt vid Visby läroverk, Oscar Juel, professor 1907 vid Uppsala universitet och Mårten Sondén, läkare och hängiven amatörbotanist.
Ett grundläggande motiv bakom SBF:s och Den nyvalda styrelsen bestod av följande SBT:s tillkomst var även att visa botanikens personer: Prof. Veit B. Wittrock ordförande, starka utveckling vid denna tid inom till exem- doc. Rutger Sernander vice ordf., doc. Otto pel cytologi, embryologi, fysiologi, genetik och Rosenberg sekreterare och redaktör, fond- palynologi. SBT tänktes vara det organ där ”de mäklare Govert Indebetou skattmästare samt snabbt växande skarorna av unga och framåt- övriga medlemmar: adjunkt J. Berggren, lektor strävande botaniska forskare kunde successivt K. Bohlin, adjunkt K. Johansson, prof. O. Juel, publicera sina vetenskapliga resultat, och där prof. G. Lagerheim, lektor G. Malme och med. även amatörbotanister kunde framlägga sina prof. M. Sondén. I redaktionskommittén finner iakttagelser rörande den svenska floran och vi Bohlin, Lagerheim, Sernander, doc. N. E. Sve- dess utbredning” (Melin 1957). Det visade sig delius samt redaktören. dock att de experimentella botaniska ämnena Föreningens ekonomi var i början prekär och med tiden fick egna tidskrifter, varför SBT:s baserad på medlemmarnas årsavgifter, vilka inte vetenskapliga innehåll kom att domineras av helt täckte tidskriftens finansiering. Enskilda traditionella discipliner som systematik, floristik, medlemmar tillsköt dock medel, och flera större växtgeografi och växtekologi. donationer erhölls under andra kvartsseklet.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR
Från och med 1912 erhöll föreningen statsbidrag SBF har haft många funktionärer under sitt för tidskriftens utgivande, och 1918 fick den gångna sekel. Alla kan inte nämnas här, varför ett engångsanslag på 50 000 kr av lotterimedel. bara ordförande och redaktörer förtecknas. Statsanslagen var i början 780 kr men ökade Ordförande i SBF med åren och uppgick till exempel 1948 till Veit B. Wittrock (1907–1914) 12 000 kr och jubileumsåret 1957 till 20 000 kr. Rutger Sernander (1914–1932) Dessa sistnämnda tryckningsbidrag tillsköts från Otto Rosenberg (1933–1942) Statens naturvetenskapliga forskningsråd (NFR), Robert E. Fries (1943–1947) grundat 1946. Elias Melin (1948–1959) Rudolf Florin (1960–1965) Verksamheten John Axel Nannfeldt (1966–1974) Rolf Santesson (1975–1980) Programmet var från början ambitiöst. Med Nils Lundqvist (1981–1988) ett par undantag sammanträdde man alltid på Lena Jonsell (1989–1992) Stockholms högskolas botaniska institut, och Roland Moberg (1993–2000) föredragshållarna var legio. Enligt Melin (1957) Margareta Edqvist (2000–) hölls under de gångna femtio åren cirka 180 Redaktörer för SBT föredrag av ett nittiotal personer, varav rekorden Otto Rosenberg (1907) toppades av Otto Rosenberg och Rutger Sernan- O. Rosenberg & T. Vestergren (1908–1912) der med elva respektive fjorton stycken. Nästan Tycho Vestergren (1913–1917) alla grenar av botaniken behandlades, och bota- Torsten Lagerberg (1918–1938) niska reseberättelser från fjärran länder var inte Carl Malmström (1939–1944) ovanliga. Föredragen kompletterades oftast med Olof Selling (1945–1947) fotografier, till och med i färg redan från början. Henning Horn af Rantzien (1948–1951) Denna del av SBF:s verksamhet var naturligtvis Sten Ahlner (1952–1969) Lena Jonsell (1970–1972) uppskattad av lekt och lärd och bidrog säkert till Nils Lundqvist (1973–1975) nyrekryteringen av medlemmar. Thomas Karlsson (1976–1995) En annan viktig verksamhet var exkursioner- Stefan Ericsson (1996–1999) na. De kortare hölls vanligen vår, sommar eller Agneta Bergström (2000–2001) höst, oftast två per år, i stockholmstrakten eller Bengt Carlsson (2002–) på andra håll i Uppland eller Södermanland och leddes av erfarna botanister. Samarbete med andra botaniska föreningar förekom. Längre sig gällande i tidskriften. I häfte 5 1911 kom resor gjordes till bland annat Skåne, Öland, dock den första engelska ”summaryn”. I volym Gotland, Västergötland, Lappland och Åland 22 1928 finns åtta uppsatser på engelska men under föreningens första halvsekel. Exkursions fortfarande hela sexton på tyska. Till och med rapporter publicerades i tidskriften men mins- en franskspråkig artikel kan hittas i volym 21 kade något i antal med tiden. Denna typ av 1927. Redan av första volymens innehåll framgår exkursioner fortsatte ända till 1979, då de ersat- att man vill ha en vetenskaplig profil med främst tes av Botanikdagarna (se sid. 10). landstäckning och ett innehåll intressant även SBT:s första häfte emotsågs givetvis med för utländska läsare. Många för vetenskapen nya stora förväntningar. Alla svenskspråkiga uppsat- arter beskrivs. Svenska växtnamn är dock inte ser har där titlar översatta till tyska samt långa vanliga. I volym 2 1908 är antalet uppsatser om sammandrag på tyska. Fem bidrag är till och kärlväxter 36, alger 4, lavar 3, svampar 3 och med helt tyskspråkiga, och ett är på danska. mossor 2. Här beskrivs också exempelvis 16 Tyskan hade då en stark ställning i Sverige och nya fibblearter. Varje häfte har på dagen exakt var ofta använd i vetenskapliga sammanhang. utgivningsdatum, vilket är viktigt när det gäller Det skulle dröja flera år innan engelskan gjorde beskrivning av nya arter och andra taxa.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) LUNDQVIST
Medlemsförteckningarna är intressanta. De genom byte med över hundra institutioner och innehåller huvudsakligen ”bildat” folk från fil. föreningar. Äldre årgångar av SBT, klichéer stud. till professorer, lärare, lärarinnor, rektorer, och föreningens övriga arkiv flyttades 1946 till apotekare, direktörer, byråchefer, jägmästare, Naturhistoriska riksmuseets botanikavdelning. militärer, konsulenter, pastorer, disponenter Bibliotekets och arkivets senare öden kommente- och politiker. Antalet kvinnliga medlemmar är ras på sid. 17–18. förstås inte så stort. I volym 7, 1913 hittar man åtta lärarinnor, sex fröknar och fem fruar. År De botaniska tidskrifterna reformeras 1918 fick föreningen sin första korresponderande Efter 50-årsjubileet 1957 fortsatte SBF:s verk- ledamot, professor Eugen Warming i Köpen- samhet efter ungefär samma riktlinjer som tidi- hamn. År 1957 var medlemsantalet som följer: gare, och tidskriftens innehåll var sig också likt hedersledamöter 4, korresponderande ledamöter i ytterligare drygt ett decennium. Långt dessför- 13, ordinarie ledamöter i Sverige 506, dito i innan kom emellertid idéer om förändringar i utlandet 47, föreningar i Sverige 91, dito i utlan- den naturvetenskapliga publiceringen. I ett brev det 166. Summa summarum 570 medlemmar daterat 6 augusti 1942 från Ecklesiastikdeparte och 257 föreningar. mentet till SBF föreslås att Svensk Botanisk Tid- Medlemsantalet hade dock tidigare en svacka. skrift, Botaniska Notiser och monografiserien År 1921 dök antalet från över 500 till 380, möj- Symbolae Botanicae Upsalienses ska slås ihop ligen beroende på konkurrens från övriga bota- för att göra summan ekonomiskt bärkraftig. niska sällskap. Bland annat var anslutningen av Förslaget avvisas dock av SBF i ett brevsvar lundabotanister skral (Sernander 1932). Som några dagar senare, den 17/8. nämnts hade SBF:s grundare ambitionen att När Naturvetenskapliga forskningsrådet och vara ett forum för alla Sveriges botanister, och dess publiceringsnämnd bildades i mitten av det har de ju lyckats med. Det betydde dock 1940-talet, stramades den statliga bidragspoli- inte att de lokala föreningarna upphörde, även tiken upp, och man ville prioritera tidskrifter om deras sammankomster och andra aktiviteter på internationell nivå. Det stod även klart att refererades i SBT. Det gäller gamla föreningar Sverige var för litet för att hysa två, större bota- som Botaniska Sällskapet i Stockholm, Bota- niska tidskrifter med likartat, blandat innehåll niska Sektionen av Naturvetenskapliga Student- och med alltför små upplagor. Det dröjde dock sällskapet i Uppsala, Svenska Växtgeografiska till 1960-talet, innan publiceringsnämnden tog Sällskapet i Uppsala med flera. Vid SBF:s start tag i problemen med Botaniska Notiser och SBT gick en förfrågan till Botaniska Notiser om SBF och deras ökade publiceringskostnader. En ny kunde ta hand om och utge även denna tidskrift. framstöt kom 1961. Vid ett nordiskt undervis- Professor Otto Nordstedt, då redaktör för Bota- ningsmöte detta år erhöll Nordiska kulturkom- niska Notiser, antog emellertid inte anbudet. missionen regeringarnas uppdrag att analysera Botaniska Notiser, som startade redan 1858 och tidskriftsproduktionen och ”eventuellt framlägga sedan 1921 ägts av Lunds Botaniska Förening, förslag om rationaliseringar med hjälp av nord- var väl tänkt som ett organ för skånsk botanik, iskt samarbete”. Utgifterna för de vetenskapliga men kom tidigt att trots sitt namn innehålla tidskrifterna ökade hela tiden, och abonnent- både längre uppsatser och bredare stoff av all- stockarna imponerade säkert inte på myndig- mänt botaniskt intresse. Med tanke på att SBF heterna. Besked begärdes av de olika redaktio- i början hade fullt upp med att finansiera sin nerna. Redaktör Sten Ahlner ställde sig dock egen tidskrift var det nog tur att Nordstedt skeptisk å SBF:s vägnar och påpekade att vissa, avböjde förslaget. Botaniska Notisers historia begränsade områden redan var välförsedda med har skildrats av Gunnar Weimarck (1980). egna tidskrifter. Stenen var dock obevekligt satt SBF:s bibliotek på Stockholms högskola hade i rullning mot en åtminstone skandinavisk sam- vid mitten av seklet vuxit till åttio hyllmeter ordning, som skulle påverka även SBF och dess
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR organ. Botaniska Notiser hade då övergått till kunde ställa upp med redaktörer och en språk- att bli en internationell, engelskspråkig publika- granskare. Symbolae-redaktionen i Uppsala och tion för växttaxonomi, medan SBT någorlunda några andra botaniktidskrifter hade då hoppat behöll sin profil med blandat innehåll. av projektet. En ledningsgrupp för publiceringsfrågor Omstruktureringen tar ny fart skapades med nio representanter från landets I början av 1970-talet var det dags för ytterligare botaniska institutioner, Svenska Botaniska en rationalisering. Publiceringsnämnden ville Föreningen, Lunds Botaniska Förening och skärpa skillnaderna mellan SBT och Botaniska NFR. Där ingick Stig Falk (NFR) och Gun- Notiser ytterligare, vilket diskuterades av SBF:s nar Harling, Göteborg, Olov Hedberg och Nils styrelse 1970. Året därpå kom ett förslag om Lundqvist, Uppsala, Bengt Pettersson, Umeå, ämnesavgränsning i SBT signerat redaktören Hans Runemark (föreståndare), Sven Snogerup Lena Jonsell. Den innebar en prioritering av och Gunnar Weimarck, Lund, samt Rolf Santes- systematik, morfologi, floristik och växtgeografi. son, Stockholm. Gruppen hade sitt första möte Vad fanerogamerna beträffar, skulle antagna i Lund 1975. Meddelanden till läsarna om dessa uppsatser helst baseras på nordiskt material eller förändringar inflöt i Botaniska Notiser (Karlsson på annat sätt vara av intresse för den nordiska 1976a) och SBT (Wallentinus 1975). Från och floran. Även tidskriften fick en ansiktslyftning med 1976 fick de båda tidskrifterna samt Opera detta år med skurna häften, och det trista, grå Botanica en gemensam redaktion och förvaltning. omslaget utbytt mot en ärtgrön framsida och vit Thomas Karlsson blev huvudredaktör biträdd av baksida (figur 2). Britt Snogerup, Hilde Nybom och språkgran- Riktlinjerna drogs upp av publiceringsnämn- skaren av engelsk text, Margaret Greenwood den vid ett möte 1972 och diskuterades på en Petersson. Distributionen sköttes av Redaktions- stor konferens i Sigtuna 1973. En kommitté tjänsten i Stockholm, och NFR skulle granska bildades med Hans Rundqvist och professor de årliga anslagsansökningarna och ekonomiska Anders Kylin från publiceringsnämnden samt redovisningarna. Det hela sparkade igång i sep- professorerna Olov Hedberg i Uppsala och Hans tember 1975. Föreningarna var dock fortfarande Runemark i Lund. Den redovisade sina förslag ägare av sina respektive tidskrifter, och Opera 1974 i en skrift kallad Botanical Publication in Botanica stannade också kvar i Lunds Botaniska Sweden. Ett viktigt syfte var att gruppera de Förenings ägo. Tryckningen av SBT övertogs av svenska tidskrifterna på tre nivåer alltefter läsar- Berlingska Boktryckeriet i Lund från Almquist nas behov: internationell, nationell och lokal. & Wiksell, som hade anlitats ända sedan volym Monografitidskrifterna Opera Botanica i Lund 16, 1922 (se ruta på nästa sida)! Namnet Swe- och Symbolae Botanicae Upsalienses skulle slås dish Journal of Botany registrerades, och SBT ihop. Botaniska Notiser skulle fortsätta med var befriad från moms genom anknytningen till sin nya stil, och SBT tänktes vara svensksprå- SBF. Föreningen erhöll dessutom 10 procent av kig med allmänbotaniskt innehåll och inriktas prenumerationsavgifterna som ”royalty”, även om lokalt, på Sverige och även Norden. Förhopp- den inte fick kallas så beträffande NFR-stödda ningen var att publikationerna så småningom tidskrifter. Medlemskap i föreningen var ej nöd- kunde bära sina egna kostnader. vändigt för att få publicera i tidskriften. Av analysen framgick även att ideellt arbetan- År 1976 upphörde möjligheten att samabon de enmansredaktörer inte längre var realistiskt nera på SBT och Botaniska Notiser, vilket hade och effektivt, utan man ville ekonomiskt stödja startat 1970. Man kunde till exempel vara en professionell redaktion under begränsad tid. medlem i den ena föreningen och erhålla den Vid en fyradagars (!) konferens i Ronneby 1975 andra föreningens tidskrift till ett reducerat pris. skissades sådana tjänster, och Hans Runemark Arrangemanget gick dock trögt, och troligen meddelade att Botaniska institutionen i Lund sörjde få när det försvann.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) LUNDQVIST
Följande tryckerier har genom åren anlitats vid nade i Köpenhamn med Morten Lange som chef produktionen av SBT. och ämnesredaktörer fördelade på de olika län- Centraltryckeriet, Stockholm (1907–1911) derna – Finland hoppade tidigt av. De botaniska Nya Tryckeri-Aktiebolaget, Stockholm (1912– föreningarnas medlemmar fick dock förmånen 1918) att abonnera på olika ämnesområden (SBT:s red. J. A. Kritz & Kurt Lindberg Bokindustriaktie 1980; BN:s red. 1980). bolag, Stockholm (1919–1920) Fem skandinaviska tidskrifter gick i graven Kurt Lindberg Boktryckeriaktiebolag, Stock- vid decennieskiftet eller kort därefter: Bota- holm (1921) niska Notiser (generalindex 1982), Norwegian Almqvist & Wiksells Boktryckeri, Uppsala Journal of Botany 1980, de danska Dansk Bota- (1922–1975) nisk Arkiv 1981, Botanisk Tidskrift 1981 och Berlingska Boktryckeriet, Lund (1976–1979) Borgströms, Motala (1980–1986) mykologitidskriften Friesia med försenat sista Btj datafilm, Lund (1987–1989) häfte 1989 (Kylin 1980). Det ska tillläggas att BTJ Tryck, Lund (1990–2002) den skånska botaniken inte blev helt husvill vid Grahns Tryckeri, Lund (2003–2005) den radikala profiländringen 1970 utan fick sin Grafiska Punkten, Växjö (2006–) plats i Lunds Botaniska Förenings Medlemsblad (Snogerup 1976), som dessutom 2001 i och med volym 134 symboliskt nog övertog namnet Bota- Reformen rullar vidare på nordisk basis niska Notiser. För historik, se Weimarck (1980). Även om vi i föreningarna var rätt så nöjda med våra reformerade tidskrifter, framgick det snart Svensk Botanisk Tidskrifts nya profil att omvälvningen bara var en halvmesyr. Övriga Svallvågorna från tidskriftsreformen på 1970- problem kunde i sin helhet bara lösas i nordiskt talet påverkade kraftigt tidskriftens innehåll och samarbete. Det stod inte länge på, förrän det utseende samt föreningens arbete. Första häftet kom ett förslag från Arne Müntzing, Anders 1976 visade upp ett nytt utseende med gult Martinsson, Per Brinck och Stig Falk – samtliga omslag, klatschigt färgfoto på framsidan, ny från andra discipliner än de allmänbotaniska typografi och rikligt illustrerade artiklar. Vis- – om att lägga ner flera nordiska, botaniska serligen blev nu antalet häften per år bara fyra tidskrifter och ersätta dem med en överordnad mot tidigare sex, men det kompenserades genom journal av högsta vetenskapliga kvalitet, preli- spaltsatt text, som sparade mycket utrymme och minärt kallad Scripta Botanica. Därunder skulle ökade textmängden. Datorn hade också gjort det samlas flera ämnestidskrifter, gamla som sitt intåg på redaktionen, och offsettryckning nya, med egna undertitlar men med samma kom 1974. Det debatterades åtskilligt i lednings- format, typografi, layout och redaktion. Ekono- gruppen huruvida förändringarna skulle ske suc- miskt stöd skulle erhållas från Nordiska Publi- cessivt eller i ett enda slag, och lyckligtvis valdes ceringsnämnden för Naturvetenskap (NOP-N), det sistnämnda alternativet. Framgången lät inte ett organ skapat redan 1967/68. Förslaget dis- vänta på sig. Antalet abonnenter steg omgående kuterades på möten i Lund 1977, Göteborg 1977 och var 1979 uppe i cirka 3 000, en mångdubb- och Köpenhamn 1978, och NOP-N sände ut ett ling som förvånade till och med NFR:s repre- PM om saken i maj 1977. sentanter. Liknande toppnoteringar skulle dock Den nya modellen kom dock aldrig till stånd framöver visa sig vara sällsynta. i sitt ursprungliga skick. Det som värktes fram Svensk Botanisk Tidskrift hade 1976 defi- hösten 1979 efter många debatter var en nordisk, nitivt blivit ett populärvetenskapligt organ för engelskspråkig, avancerad tidskrift med inter- svenska och nordiska botanister. För att i någon nationell profil och taxonomisk/morfologisk mån tillgodose även utomnordiska läsare inför- inriktning: Nordic Journal of Botany. Första des engelskspråkiga tabell- och figurtexter, resu- numret utkom 1981. Huvudredaktionen ham- méer och, från och med häfte fyra, innehållsför-
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR
Figur 2. SBT:s utseende förändrades inte mycket under de första drygt 60 åren. Först 1971 modernise- rades omslaget och fick en tidstypisk färgsättning. Den stora förändringen skedde 1976 med en ny och fräsch layout. Texten sattes på två spalter och omslaget fick den nu välbekanta ”SBT-gula” färgen. Över- gången till heltäckande foto på framsidan skedde 1981 och år 2000 moderniserades utformningen återigen. teckningar. Tidskriften skulle vara omfattande vikten av att om möjligt behålla upplageökning- och innehålla även temahäften, recensioner, en, eftersom NFR:s bidrag sannolikt skulle sina spaltutrymme för lokalföreningar och diverse med tiden. En reklamkampanj med material botaniska nyheter (Karlsson 1976b). I årgång gick ut 1978 till skolor, bibliotek, turistbyråer, 1976 finner vi även listor över svensk botanisk hembygds- och naturvårdsföreningar, botaniska litteratur och naturvårdsundersökningar samt institutioner, kommuner, länstyrelser m.fl. Prov- Projekt Linné, som rapporterar hotade, svenska häften delades ut till botaniska föreningar och växter och deras aktuella status (Nilsson och några andra utvalda. En enkät skickades till 500 Gustafsson 1976, Nilsson 2005). Det man sak- abonnenter. De flesta av de cirka 300 svaren var nar är uppgifter om ledningsgruppens adress positiva. och vilka NFR:s representanter är, SBF:s adress, Stimulerad av detta resultat och med ett pro- verksamhet och exkursioner samt styrelsens duktutvecklingsbidrag från NFR i ryggen kunde sammansättning. Föreningen försvann ur läsar- redaktören nu utlova bland annat temahäften, nas horisont. Man prenumererade på SBT och fler översiktsartiklar, faktarutor, fler bilder samt blev automatiskt dold medlem i SBF, när man en återgång till sex häften per volym (Karlsson i stället borde ha betalt medlemsavgiften och 1979). ”Läsarnas sida” kan hittas här och var fått SBT på köpet. Denna anonymitet försatte från och med häfte 2, 1978. Serien ”Botanik SBF:s styrelse i bryderi, och den diskuterade från början” av Magnus Nilsson och Roger Ols- olika åtgärder och engagemang, som skulle göra son vände sig till amatörer och nybörjare och föreningen synlig utåt. sträckte sig från 1981 till 1983. Redigering och distribution av landskapsfloror kom igång 1978, Föreningen får nya uppgifter vilket skapade kontakter med författarna och Tidskriftsreformen hade även en klart peda- andra lokala botanister, och 1981 beslöt styrel- gogisk karaktär. Det gällde bland annat att sen att ekonomiskt stödja även floraprojekten. förbättra kontakterna med landets amatörer Under 1980-talets första hälft fick hela tretton och lokalföreningar och att presentera ett för sådana florainventeringar bidrag. dem attraktivt stoff. Amatörerna skulle känna samhörighet med tidskriften och inte rädas för SBF:s styrelse förnyas att skriva där. Då även en och annan avancerad Omdaningen av tidskriften påverkade i högsta uppsats accepterades, kunde tidskriften bli något grad föreningens styrelse, som i slutet av 1970- av en botanisk lärobok. Styrelsen insåg givetvis talet fick många nya uppdrag. Två av de mest
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) LUNDQVIST aktiva medlemmarna, Kåre Bremer och Thomas Första mötet förlades till Kalmar, eftersom Karlsson, tyckte att hela styrelsen borde vara Thomas Karlsson tidigare hade deltagit i små- en arbetande sådan – alla kunde få uppgifter. landsflorans inventering och hade kontakter Besöksfrekvensen på sammanträdena var dess- med botanisterna där. Temat var landskapsfloror utom låg. Ställda inför detta perspektiv avgick i Sverige, och föreläsningarna var många. Till- prompt fyra medlemmar, och den nygamla ställningen blev en stor succé, uppmärksammad besättningen såg ut som följer: Rolf Santesson till och med i lokalpressen. Föreningen lade sitt ordförande, John Kraft vice ordförande, Kåre styrelsemöte i anslutning till det stora mötet, Bremer sekreterare, Göran Lundeberg kassör, men beslut tagna under det sistnämnda vann Thomas Karlsson redaktör, Carl-Johan Clemed- inte kraft förrän vid kommande årsskifte, efter- son, Uno Eliasson, Lars Ericson, Nils Hakelier, som budgeten löpte på kalenderår. Styrelsens Nils Lundqvist, Olle Persson och Göran Stenlid. vårmöte flyttades till december och ägde fortfa- En av de nya uppgifterna blev att se över rande rum i Stockholm. föreningens stadgar. Den nya versionen klubba- Botanikdagarna, eller botanistdagarna som de des i januari 1979 och var tämligen nedbantad. hette i början, visade sig vara en lyckträff, och Ändringar beträffande föreningens syften är av de pågår ännu idag. År 2005 hade alla landskap speciellt intresse. Vi ville nu verka som svensk avverkats, och vi började om igen. Under jubi- riksförening för botanik, vilket var en konkreti- leumsåret 2007 kommer den 29:e träffen att sering av den förhoppning som SBF:s grundare gå av stapeln. Stora landskap som Småland och uttryckte 1907 (SBT 1907: 120). Bevarandet av Lappland har då haft botanikdagarna två gånger landets växtvärld i stället för enbart ”befordran- var (1979, 1985 respektive 1994, 1998), och de af kännedomen om” densamma poängterades. Västkustdagarna 1981 täckte in mindre bitar av Att anordna ”vetenskapliga” sammankomster Halland, Västergötland och Bohuslän. Ett annat ansågs inte längre som ett obligatorium, inte undantag från landskapsmodellen var dagarna i heller att medlemskap krävde förslag från annan Närke och sydvästra Västmanland, alltså i Öre- person – medlem blev man ju redan 1976 via bro län, 2004. årsavgiften. Många deltagare återkom år efter år, och Exakta utgivningstider försvann från och medelåldern hos grupperna syntes öka. Visser- med volym 78, 1984, förmodligen beroende på ligen började föreningen 1981 att ge stipendier att häftena ofta var försenade, ibland till och till studerande för att täcka resor, kost och logi, med över årsskiftena. Efterdatering hade avskaf- men ungdomarna var ända ganska få. Lyckligt fats redan 1979, då nomenklatoriska nyheter vis togs de ofta om hand av arrangörerna, som inte längre skulle ingå i repertoaren. demonstrerade även de vanliga växterna. I övrigt var det förstås stor fokus på de ovanliga och Botanikdagarna sällsynta arterna. Denna ”kryssningssafari” fick Föreningens årsmöten i Stockholm var inte så småningom viss kritik även inom SBF:s sty- särskilt välbesökta av medlemmarna. Thomas relse, men oron var knappast befogad. Självklart Karlsson lanserade i december 1978 tanken ville arrangörerna visa sina botaniska guldkorn, att i stället hålla dessa på olika ställen i landet. och för många deltagare var det kanske enda Lokalföreningarna förväntades då ta hand om gången de fick se dem i det fria. Växtinsamling arrangemangen och presentera sig själva, sina under exkursionerna hade man i början ett visst trakter och dess flora under ett par, tre dagar överseende med, men vid sekelskiftet bestämde med exkursioner, föredrag med mera. Huvud- styrelsen att sådan generellt inte längre skulle föreningen kunde också göra hela jobbet eller tolereras. Ibland ordnades små utställningar hjälpa till, och gjorde så där lokala arrangörer över svårare släkten som till exempel starrar och saknades eller var fåtaliga, som till exempel i maskrosor. Vid ett tillfälle fick deltagarna pröva Härjedalen 1989 eller Abisko 1994. på inventering, vilket dock inte vann någon
10 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR
Figur 3. Under Botanikdagarna kommer man ofta i verklig när- kontakt med växtligheten. Den mycket småvuxna dvärglåsbräken Botrychium simplex vid Skanörs ljung var föremål för deltagarnas vördnad under dagarna i Skåne 2002. Foto: Kerstin Lundqvist.
större anklang. Den sociala aspekten vid bota- Stiftelsens botanikstipendium. Denna stiftelse nikdagarna ska heller inte glömmas. Vi återsåg upprättades av Maja Uddenberg, gift med gamla vänner, gjorde nya bekantskaper och fick konstnären William Nording, för att främja träffa personer som man tidigare bara hört talas bland annat naturvetenskaperna. Stiftelsen drev om. Mera om botanikdagarna, se Lundqvist Bo pensionat i Vickleby på Öland 1972–1981. (2000). Efter Uddenbergs död 1974 ställdes stiftelsen En förträfflig idé, lanserad 1996 av SBF:s under länsstyrelsens i Kalmar tillsyn, och det ordförande Roland Moberg, var att hedra för- var direktör Henrik Åhlin därstädes, som kon- tjänta amatörbotanister med Guldluppen. Dessa taktade SBF. Antalet sökande ökade med tiden är oftast stora specialister i sina genrer och gör och var som mest uppe i över femtio. Stipendiet ett ideellt arbete som inte nog kan uppskattas. var nämligen mycket stort, och drygt hälften av Guldluppen delas ut vid en liten ceremoni där det var avsett för en enda person. Vid sekelskif- mottagaren presenteras. Den förste blev lav- tet lämnade Åhlin stiftelsen, varvid uppdraget kännaren Lars-Erik Muhr vid mötet i Dömle i upphörde. Värmland 1996. Ett annat tecken på uppskatt- ning från föreningen är hedersmedlemsskap med Svenska växtnamn diplom och gratis livstidsprenumeration på SBT Ett åtagande utöver det vanliga, som lanserades till personer som har gjort viktiga insatser inom vid Kalmarträffen 1979, var att utarbeta och botaniken. Vid ett extra årsmöte 1996 hedrades modernisera listor över namn på våra vilda de tre första: fil. dr. Nils Dahlbeck (växtekolog, växter inklusive svampar och lavar. Idén om en naturvårdare m.m.), professorerna Rolf Santes- växtnamnskommitté hade väckts av Thomas son (lavforskare) och Hugo Sjörs (växtekolog); Karlsson vid styrelsens decembermöte 1978. se SBT 90(4): 240, 1996. Den siste hedersmed- Fem arbetsgrupper utsågs, vilka efter några lemmen dessförinnan torde ha varit docent Sten senare personändringar blev följande: Thomas Ahlner (lavforskare) 1970. Karlsson (kärlväxter), Nils Hakelier och Thor- björn Engelmark (mossor), Thorbjörn Willén Stipendiegranskning och Mats Waern (alger), Nils Lundqvist och Ett längre engagemang som Svenska Botaniska Olle Persson (svampar) samt Ove Almborn Föreningens styrelse åtog sig 1982 var att gran- och Roland Moberg (lavar). Riktlinjer för ska ansökningar till Uddenberg/Nordingska namngivningen drogs upp av Lundqvist (1980)
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 11 LUNDQVIST
Temahäften och specialnummer av SBT tidigt en egen förteckning med inhemska namn sedan 1976 (Gjaerum m.fl. 1985). • Ångermanland: 4/1977 På 1980-talet tog namngivningen delvis en • Svampar: 4/1978 annan inriktning. Tidigare prioriterades namn • Landskapsfloror: 6/1979 på vanliga arter, i varje fall beträffande krypto • Flora i förvandling. Nordisk floravård: 6/1988 gamerna, men nu blev trivialnamn även på • Taigan i Sverige: 3/1992 sällsynta arter efterfrågade. ArtDatabanken vid • Floran i Hållnäs socken Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala började (Bengt Jonsell & Lena Jonsell): 5/1995 nämligen publicera floravårdsböcker, ekologiska • Förteckning över svenska kärlväxter kataloger över storsvampar samt sammanställ- (Thomas Karlsson): 5/1997 (1998) ningar vart femte är över rödlistade arter i Sve- • Rödlistan 3/2000 • Maskrosor: 2/2001 rige. Hundratals nya svenska svampnamn leve- • Linnés Hammarby rerades till dessa publikationer. De senaste åren (Mariette Manktelow) 5/2001 har även det vidunderliga projektet National- • Programmet för odlad mångfald 1/2004 nyckeln till Sveriges flora och fauna sjösatts, där • Kärlväxtfloran och dess förändring i Stenbro- alla svenska, flercelliga organismer ska beskrivas hults socken (Sven G. Nilsson & Ingvar N. och om möjligt få svenska namn – en gigantisk Nilsson) 2/2004 utmaning för namnskaparna! • Handnycklar Dactylorhiza 2/2005 Det såg alltså ut som om namngivningsprero- Gotländska lövmarker 3/2006 • gativet höll på att glida SBF ur händerna. Flera • Naturreservatet Häverö Prästäng. Historik, skötsel och flora (Ebbe Zachrisson): 5/2006 av dess namnkommittéer gick på sparlåga sedan deras listor publicerats, men 1995 tog man initi- ativet till att bilda en gemensam arbetsgrupp för svenska växtnamn. Man skulle träffas regelbun- och Karlsson (1981 opubl., 1983). Vad mos- det, diskutera och godkänna namnförslag och sorna beträffar utarbetades snart en preliminär ändringar (Moberg 1996). Bland annat skulle namnlista, men fortsättningen togs delvis om mossnamnen nu tas upp till förnyad granskning. hand av andra aktörer, som syftade till en total Nyheterna avsågs att publiceras i SBT. Arbets- checklista (Söderström m.fl. 1992, Söderström gruppen bestod från början av Thomas Karlsson & Hedenäs 1994, 1998). Styrelsen fann då för (kärlväxter), Henrik Weibull (mossor), Thor- gott att låta dessa listor bli underlag för vidare björn Willén (alger), Nils Lundqvist (svampar), namnbearbetning. Senaste mossförteckningen Roland Moberg (lavar, sammankallande) och publicerades 2006 (Hallingbäck m.fl. 2006). Sigurd Fries (språkvård). Sedermera har det bli- Förteckningen med svenska lavnamn publi- vit personbyten på fem poster men även tillskott: cerades 1985 (Moberg 1985) med reviderade ArtDatabanken deltar med en representant och och utökade upplagor 1995 och 2004 (Moberg kulturväxterna har fått två förespråkare. m.fl. 1995, Nordin m.fl. 2004). Algnamnslis- tan (Willén & Waern) och svampnamnslistan Lokalföreningarna (Lundqvist & Persson) trycktes 1987. Alglistan I SBF:s styrelseprotokoll från 6 april 1978 finns kommer i en reviderad och utökad upplaga följande passus: ”Det är önskvärt att föreningens 2007 (Willén & Tolstoy 2007). Förteckningen karaktär av riksförening understrykes. Medlem- över kärlväxtnamn dröjde men blev till slut en mar över hela landet bör därför ges ökat infly- rejäl checklista (Karlsson 1997). Ett problem tande i föreningens verksamhet”. Uppmuntrade för mykologerna var och är växtpatologernas av botanikdagarnas framgång beslöt styrelsen namngivning, som av tradition i många fall 1981 att andra botaniska föreningar skulle få syftar på sjukdomar och symptom snarare än på status som lokalföreningar av SBF, om de ville. organismer. De nordiska växtpatologerna fick Tanken var väl även att värva nya abonnenter
12 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR
på SBT. Anslutningarna gick dock trögt, trots ekologiska institutionen (gamla ”Växtbio”). att många föreningar kunde ha räknat med Tidskriftslagret på Naturhistoriska riksmuseet olika slags stöd från huvudföreningen utöver och arkivariefrågan utreddes (se sid. 17), vilket det de fick som arrangörer av botanikdagarna. bland annat utmynnade i att Thomas Karls- I SBF:s medlemsmatriklar från 1987, 1990, son, som då arbetade på museet, blev arkivarie, 1997/98 och 2003 nämns i den första bara två skötte brevlådan och ansvarade för distributö- lokalföreningar, varav den ena snart hoppade av. rens arbete. I de tre andra hade inga nya tillkommit. Sedan Från 1999 bekostade SBF resor till fören- gammalt refereras ju några större föreningars ingskonferenserna samt övernattning för en program och sammankomster i SBT. År 1988 representant från varje ansluten lokalförening. presenteras för första gången detaljerade förteck- Tidskriften har sedan 2000 infört en avdelning ningar över de flesta svenska botaniska förening- ”Föreningsnytt” och ett kalendarium med lokal- arna och deras verksamhet. Från och med häfte föreningarnas exkursionsprogram. Dessutom 95(3) 2001 har dock denna information bantats prenumererar SBF numera på de lokala fören- ner till kontaktpersoner, adresser och telefon- ingstidskrifterna, som 2006 uppgick till arton nummer. Antalet föreningar i nämnda häfte stycken, samt har byte med Urt och Blyttia, är 39, varav 25 för kärlväxter, 10 för svampar, den danska respektive norska motsvarigheten 2 för lavar och 1 för mossor. Ansökningar om till SBT. Sedan några år skickas som mest fyra ekonomiskt bidrag var till exempel 1992 sexton nyhetsbrev per år till lokalföreningarna med stycken. information om gångna, aktuella och kom- Förhållandet mellan huvudföreningen och mande händelser inom svensk botanik, vilka lokalföreningarna tog en ny vändning vid direkt berör medlemmarna. De anslutna för- konferenser 1995. Nu hade det blivit ett stort eningarna är nu (2007) tjugutvå stycken, som intresse för SBF som paraplyorganisation, och betalar en krona per medlem, dock högst 200 kr, årliga, gemensamma sammankomster var ett till huvudföreningen. Inga kryptogamföreningar allmänt önskemål. Många ämnen kom upp till har dock ännu anslutit sig på detta sätt. diskussion: naturvård, fridlysning, införsel av främmande växter, dataregistrering och inter- Vad hände mera på 1980- och 1990-talen? netanvändning, utbildning, information om var Efter den stora tidskriftsomläggningen 1979 och experterna finns, kontaktnät, myndighetskon- sedan försöken med botanikdagar och kontak- takter, juridiska tips med mera. Det togs även ter med lokalföreningar hade prövats några år, detta år ett tillägg till SBF:s stadgar I:2 om att gick SBF:s verksamhet in i en lugnare fas för ett ”samverka med regionala och lokala botaniska tiotal år framöver. Man började så småningom föreningar”. tvivla på NFR:s Förlagstjänst som lämplig dist- Föreningskonferenserna har sedan fortsatt ributör, då de behöll 40 procent av intäkterna på årligen, varvid många ämnen och förslag har SBT och ändå skickade den portofritt. Förlags- diskuterats. Ett av de viktigaste var föreningens tjänsten avvecklades 1986. Även ledningsgrup- behov av ett bemannat kansli, en fråga som pen hade blivit överflödig och upplöstes 1988. avhandlats sedan 1995. Roland Moberg ville Från och med häfte 81(5) 1987 distribuerades samla verksamheten och arkivet i Uppsala och SBT genom Botaniska institutionen i Lund, erbjöd plats på sin institution, universitetets varvid tjänstebrevsrätten kunde utnyttjas. Britt Fytotek. Planerna förverkligades hösten 1998, Snogerup fick denna viktiga tjänst och blev då även en intendent anställdes (Moberg 1998). ända till sin pensionering 1999 tidskriftens Intendenten, Linda Svensson, blev medlem- ansikte utåt. Hon skötte prenumerationsregister, marnas kontaktperson. Från år 2000 fick även budget, bokföring, redovisning, moms, bokslut, redaktören plats på kansliet. Ett par år senare generalregister (se ruta på nästa sida), bokpro- förlades verksamheten till den närbelägna Växt duktion och bokförsäljning. SBF:s förlag sålde
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 13 LUNDQVIST
Generalregister för SBT bidrag var ingen säker källa. Signaler hade också Generalregister för SBT har upprättats enligt kommit om att NFR:s bidrag inte skulle vara för följande förteckning och finns att köpa från evigt, men det avvecklades inte definitivt förrän kansliet. Pris 30–60 kr styck + porto. 2004. Lyckosamt nog har det ersatts med bidrag Volym 1–20 (1907–1926) av Th. Arwidsson & från Friluftsrådet och Naturvårdsverket. G. R. Cedergren 1932 Styrelsens entusiaster lät sig dock inte nedslås Volym 21–40 (1927–1946) av Bo Peterson 1949 av osäkra framtidsutsikter utan arbetade vidare Volym 41–60 (1947–1966) av Gunnel Peterson med sina nya idéer. Ett uppslag från 1994 var & Bo Peterson 1971 Projekt Linné eller Atlas Flora Suecica, som det Volym 61–80 (1967–1986) av Ove Eriksson, senare kallades. Det diskuterades flera gånger Mats Eriksson & Britt Snogerup 1987 i föreningens regi under 1990-talet och även senare, och en styrgrupp tillsattes 1998 för pla- neringen. Arbetet innebar bland annat datalägg- både egenproducerade och andras publikatio- ning av kortregister, fältdagböcker, uppgifter i ner. Från 1996 kopplades SBF bort från Lunds landskapsfloror och andra lokala publikationer, universitet men fick ett nytt avtal som gällde så basdata från botaniska inventeringar med mera länge Britt Snogerup satt kvar i Lund. (Bohlin 1997). Tiden var onekligen mogen för Föreningens ambitioner beträffande natur- en kartering av Sveriges kärlväxter med ny tek- vård och floraskydd ökade. En tidig signal var nik, men tyvärr lyckades man inte finansiera en skrivelse till styrelsen i Kopparbergs län projektet. Bland övriga nyheter må nämnas, att angående skydd för granurskogen på berget SBF och SBT fick hemsidor på internet 1997. Lybergsgnupen i nordvästra Dalarna. Fören- Ytterligare ett tecken i tiden var att skribenter i ingen har även sedan 1988 en representant i SBT från och med 1999 inte längre fick gratis Världsnaturfondens förtroenderåd och kan delta särtryck av sina uppsatser utan fick nöja sig i dess årsmöten, exkursioner och floraväktar- med ett antal exemplar av tidskriften i fråga. verksamhet. Under denna period diskuterades återigen hur Senare hälften av 1990-talet blev en mycket SBF skulle kunna förbättras, och det kom för- aktiv period för SBF:s styrelse, trots att ekono- slag om kurser, exkursioner, temadagar, utbild- min inte var lysande. Antalet abonnenter var i ning, samarbete med systerföreningar i Norden lägsta laget och tämligen svajigt, och värvar- med mera. broschyrer hade inte nämnvärt ändrat på detta. Kurser i fjällbotanik med exkursioner och Tre toppar på runt 3000 medlemmar åren inventeringar började arrangeras i Abisko 1995 1971, 1984 och 1991 var undantag. Föreningens tillsammans med Svenska Turistföreningen och utgiftsposter hade också växt i antal. Ett udda har pågått sedan dess. Ledare har varit Mora bidrag var gratisprenumerationer till institutio- Aronsson och andra (Aronsson 2000). År 2002 ner i de tre baltiska länderna 1993–2002. Situa- anordnades även en nordisk botanikkurs i tionen oroade styrelsen, som ville bli aktivare, Abisko. Lokalföreningarnas sommaraktiviteter effektivare och göra föreningen synligare utåt. såsom kurser, exkursioner och inventeringsläger Man sneglade avundsjukt på Sveriges Ornitolo- började redovisas i SBT 1997. Sedan 2001 hittas giska Förening (SOF) med dess 10 000 medlem- mera detaljerad sådan med datum för begiven- mar, goda ekonomi och omfattande verksamhet heterna under rubriken ”Kalendarium” samt på och inbjöd 1994 SOF:s ordförande till diskus- hemsidan. sion och för att få några framgångstips. SBF:s styrelse hade redan 1980 intervjuat ornitolo- Det nya seklet gerna i Västerbotten i samma ärende. Beskedet Det första som mötte oss läsare var en tidskrift då var att lokalföreningarna var en av grundbul- med nytt, läckert utseende, rikligt illustrerad tarna för huvudföreningens framgångar. Externa med okonventionella fotomontage. Varje förfat-
14 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR tare presenteras med foto och ”diagnos”. Fören- Som remissorgan fylldes nu SBF:s pärmar ingens ordförande fick egen sida. Textspalternas med tjocka utredningar, som skulle granskas nymodigt ojämna högermarginal vande man sig och kommenteras. Det gällde att sätta sig in snart vid. Som svar på kravet om flera exkursio- i habitatdirektivet och miljöbalken. Skrivelser ner började SBF nu arrangera sådana under sak- gick även till statsministern angående skydds- kunnig ledning även till främmande länder. Hit- värd skog, till Miljömålskommittén, Natur- tills har resorna gått till Teneriffa (2000), Island vårdsverket, Miljödepartementet med flera. I (2001), Danmark (2003), Kreta (2004, 2005), fortsättningen kan noteras skrivelser till Europa Norge (2005) och Estland (2006). kommissionens generaldirektorat med olika kla- De vilda blommornas dag var ursprungligen gomål gällande svenska förhållanden, och 2004 ett danskt arrangemang, som har ägt rum försökte styrelsen via justitieombudsmannen sedan 1986. Denna dag i juni genomförs bloms- få igenom att landets miljödomstolar skulle ha tervandringar i naturen ledda av kompetenta tillgång till biologisk expertis. För övrigt har för- botanister och som riktar sig i första hand till eningen hållit ett öga på olämplig exploatering allmänheten. SBF:s sekreterare, Bengt Stridh, av naturen och även agerat i några fall. Förvisso föreslog redan 1995 att vår förening skulle har somliga förslag inte haft önskad effekt, men anordna liknande vandringar i Sverige. År 2001 föreningen har ändå gjort sig ett namn hos våra sammanstrålade representanter för Danmarks, myndigheter och beslutsfattare, vilket är en Norges och Sveriges botaniska föreningar för framgång i sig. att samordna evenemanget, som gick av stapeln Med anledning av hundraårsfirandet har för- samtidigt för alla i juni 2002. Det blev succé, eningen inrättat en jubileumsfond för att stödja och under följande år deltog intresserade från publiceringen av skrifter och annan dokumenta- hela Norden (Blomgren 2002, 2003). Ekono- tion om vår flora och vegetation. miskt bistånd erhölls dessutom från Nordiska ministerrådet. Vid ett nordiskt botanikmöte Slutord på Åland 2005 spikades agendan ända fram till Vid en tillbakablick på SBF:s historia slås man 2009. av den omvända ”klassresa” som både fören- ingen och dess tidskrift har gjort. Från att ha Floravård och naturskydd haft ett övervägande vetenskapligt innehåll blev Margareta Edqvist, som 1996 invaldes i SBF:s SBT vid den stora tidskriftsreformen på 1970- styrelse, tillhör dem som är djupt engagerade i talet mera populärt inriktad. Kontakten med floravård och naturskydd. När hon år 2000 tog de lokala föreningarna ökade för att kulminera över ordförandeklubban, kom styrelsens arbete i slutet av 1990-talet, då SBF blev en reell och att fokuseras extra på detta område. Styrelsen accepterad moderförening. Som remissorgan på hade nu ett tjugutal ansvarsområden. Den ordi- 2000-talet med stor inriktning på bland annat narie repertoaren hade utökats med till exempel natur- och floravård fick föreningen god respons nordiskt och europeiskt samarbete, speciella från sina medlemmar. Styrelsen dominerades kurser, bättre press- och andra mediakontakter i begynnelsen av höga akademiker, men under och Natura 2000-arbete. Det sistnämnda rör senare decennier har dess sammansättning blivit skyddsområden och åtgärdsprogram för hotade mera allsidig. arter, ett projekt som Naturvårdsverket ansvarar SBF har haft åtskilliga trotjänare med långa, för och länsstyrelserna sköter. Föreningen har omväxlande och ansvarsfulla fulla poster. Från även sedan 2003 samarbete med Naturvårdsver- den första epoken ska nämnas professorerna ket och ArtDatabanken om den internet-basera- Torsten Lagerberg, som satt i 51 år, Otto Rosen- de Artportalen om rapportering och kartering av berg i 38 år och Rutger Sernander i 32 år, alla svenska växter samt har samordnat floraväkteriet med varierande uppdrag. Under senare tid på riksnivå från och med 2005. skötte till exempel Göran Lundeberg kassan i
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 15 LUNDQVIST
29 år fram till 2001, ungefär samtidigt som den Lundqvist, N. 2000. Ett landskap om året – två mer okände Daniel van Drumpt var revisor i 30 decenniers Botanikdagar. – Svensk Bot. Tidskr. 94: 174–187. år. Den för skribenterna och medlemmarna bäst Lundqvist, N. & Persson, O. 1987. Svenska svamp- kände styrelseledamoten under senare decennier namn. – Svenska Botaniska Föreningen, Stock- är troligen Thomas Karlsson, som bland annat holm. nötte redaktionsstolen i 20 år till 1996, tjänade Melin, E. 1957. Svenska Botaniska Föreningen 50 år. styrelsen i ytterligare åtta år och dessutom gjor- En återblick på Föreningens verksamhet. – Svensk Bot. Tidskr. 51: 1–18. de sin stora kärlväxtlista (1997), oumbärlig för Moberg, R. 1985. Lavar med svenska namn. – Svensk alla nordiska botanister. Bot. Tidskr. 79: 221–236. Framtiden kan nog ses an med tillförsikt. Moberg, R. 1996. Arbetsgruppen för Svenska Växt- SBF tycks ha funnit sin roll för avsevärd tid namn. – Svensk Bot. Tidskr. 90: 128. framöver. Vi är många som önskar Svenska Moberg, R. 1998. Mot en mer aktiv verksamhet. – Svensk Bot. Tidskr. 92: 366. Botaniska Föreningen en god fortsättning på det Moberg, R, Thor, G. & Hermansson, J. 1995. Lavar nya seklet! med svenska namn – andra upplagan. – Svensk Bot. Tidskr. 89: 129–149. Nilsson, Ö. 2005. Från Projekt Linné till Rödlistan Citerad litteratur 2005. – Svensk Bot. Tidskr. 99: 154–158. Aronsson, M. 2000. Inte bara lappfela – fem års Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1976. Projekt Linné botanikkurs i Abisko. – Svensk Bot. Tidskr. 94: rapporterar 1–13. – Svensk Bot. Tidskr. 70: 123–134. 165–175. Blomgren, E. 2002. De Vilda Blommornas Dag – en Nordin, A., Thor, G. & Hermansson, J. 2004. Lavar succé! – Svensk Bot. Tidskr. 96: 271–272. med svenska namn – tredje upplagan. – Svensk Blomgren, E. 2003. De Vilda Blommornas Dag i Bot. Tidskr. 98: 339–364. Norden har kommit för att stanna. – Svensk Bot. Redaktionen för BN 1980. A new journal, Nordic Tidskr. 97: 270–271. Journal of Botany and its supplementary series, Bohlin, A. 1997. Rapport från 1997 års förenings- Opera Botanica. – Bot. Not. 133: 412. konferens i Uppsala. – Svensk Bot. Tidskr. 91: Redaktionen för SBT 1980. En nordisk tidskrift för 239–240. botanik. – Svensk Bot. Tidskr. 74: 334. Gjaerum, H. B. m.fl. 1985. Nordiske navn på plante Redaktionen för SBT 2001. Botaniska föreningar i sjukdommer og patogener. – Det kgl danske Land Sverige 2001. – Svensk Bot. Tidskr. 95: 68–76. husholdningsselskab, København. Sernander, R. 1932. Svenska Botaniska Föreningen Hallingbäck, T. & Söderström, L. 1987. Sveriges under sitt första kvartsekel. – Svensk Bot. Tidskr. mossor och deras svenska namn – en kom- 26: 474–487. menterad checklista. – Svensk Bot. Tidskr. 81: Snogerup, S. 1976. Lunds Botaniska Förening. 357–388. – Svensk Bot. Tidskr. 70: 164. Hallingbäck, T., Hedenäs, L. & Weibull, H. 2006. Söderström, L. & Hedenäs, L. 1994. Checklista över Ny checklista för Sveriges mossor. – Svensk Bot. Sveriges mossor. Nyfynd och rättelser. – Myrinia Tidskr. 100: 96–148. 4: 30–33. Karlsson, T. 1976a. Latest developments in Botaniska Söderström, L. & Hedenäs, L. 1998. Checklista över Notiser. – Bot. Not. 129: 1–4. Sveriges mossor. – Myrinia 8: 58–90. Karlsson, T. 1976b. Nytt program för SBT. – Svensk Söderström, L., Hedenäs, L. & Hallingbäck, T. 1992. Bot. Tidskr. 70: 1–2. Checklista över Sveriges mossor. – Myrinia 2: Karlsson, T. 1979. Enkäten, SBT och 1979. – Svensk 13–56. Bot. Tidskr. 73: 26. Wallentinus, H.-G. 1975. Svenska Botaniska Fören- Karlsson, T. 1983. Om svenska kärlväxtnamn. ingen. Viktigare styrelsebeslut och diskussioner. – Svensk Bot. Tidskr. 77: 57–64. – Svensk Bot. Tidskr. 69: 215–216. Karlsson, T. 1997 (1998). Förteckning över svenska Weimarck, G. 1980. Botaniska Notiser 1839–1980. kärlväxter. – Svensk Bot. Tidskr. 91: 241–560. – Bot. Not. 133: 414–442. Kylin, A. 1980. Publication policy in Swedish Botany. Willén, E. & Tolstoy, A. 2007. Käringhår, stinksvans – Bot. Not. 133: 443–450. och rödglidare – svenska namn på alger. – Svensk Lundqvist, N. 1980. Svenska namn på storsvampar Bot. Tidskr. 101 (under tryckning). – ett problemfyllt förteckningsarbete. – Sveriges Willén, T. & Waern, M. 1987. Alger med svenska Mykologiska Förening Medlemsblad 1(2): 24–30. namn. – Svensk Bot. Tidskr. 81: 281–288.
16 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SBF 100 ÅR
ABSTRACT The old ambition of SBF to be a mother organi- Lundqvist, N. 2007. Svenska Botaniska Föreningen zation for the local societies was realized in 1995, 100 år. [Svenska Botaniska Föreningen 100 years.] when SBF arranged a conference in Uppsala for – Svensk Bot. Tidskr. 101: 3–18. Uppsala. ISSN invited representatives to discuss common prob- 0039-646X. lems. Today the collaboration is well established, The Swedish Botanical Society (SBF) was estab- and the conferences are yearly with many benefits lished in February 1907 at a meeting at the Stock- for all parts. Another important event is that the holm University College. The purpose was to start society in 1998 got its first proper office, situated in a botanical journal for both learned and amateurs, Uppsala, and which houses a secretary, the editor to arrange excursions and scientific meetings and and the archives. support the botanical interests in the country. Illus- After the turn of the century, SBF have focused trated accounts of botanical travels were supposed especially on the protection of our endangered spe- to be a popular part of the activities. The name cies and threatened habitats. Actions and measures of the journal became Svensk Botanisk Tidskrift taken by State authorities have to be scrutinized (SBT). and commented upon. Contacts with some other The first numbers of the journal set the standard Nordic botanical societies were taken. Excursions with several scientific papers and newly described outside the Nordic countries were arranged. Con- plant taxa. Besides Swedish, the German language tacts with the press and other media have became was frequently used, and it would remain so for better, to name a few things. many years before English gradually took over. The Let us hope that the next century will bring an economy of the Society was precarious in the increased awareness of our botanical heritage and beginning, but was after some years subsidized by with SBF taking one of the leading roles. the State. An exchange of journals with societies abroad went on to 1971. In the 1940s, the Board of Education, which sponsored many of the publications in the natural Nils Lundqvist är profes- sciences, signalled a change in its policy. Its Pub- lication Board wished to give priority to journals sor emeritus vid Natur- at the international level. SBT and its competitor, historiska riksmuseet Botaniska Notiser (BN), were too small, had similar i Stockholm, där han content and increasing printing costs. In the 1970s, 1982–1995 var chef för BN became a journal for plant taxonomy in English, sektionen för kryptogam- whereas SBT, with a more mixed content, focused botanik. Nils är mykolog on the Nordic flora and amateur activities. A similar med inriktning på främst reform rolled along on a Nordic basis, causing the sporsäckssvampar och är death of five Scandinavian journals and the forma- sedan ett tjugotal år tillbaka engagerad i den tion of the Nordic Journal of Botany. The Society adapted itself to the new situation svenska namngivningen av våra svampar. by renewing its board, changing its statutes and Adress: Portalgatan 19, 754 23 Uppsala starting a cooperation with the local botanical Tel.: 018-36 64 67 societies. These arranged summer meetings with lectures and two- or three-day excursions in their APPENDIX respective provinces. SBF joined in and held one of Svenska Botaniska Föreningens arkiv its meetings there, in a new place each year. The När SBF:s bibliotek 1946 flyttades till Naturhistoriska first took place in Kalmar in SE Sweden, and the riksmuseet medföljde även föreningens arkiv, äldre “Botanikdagarna” (Botany Days) were born, a popu- årgångar av SBT och andra trycksaker. Efter det att jag lar event that is still flourishing. Another idea that 1982 tillträtt min tjänst på riksmuseets kryptogamsek- was conceived in Kalmar was to put together and tion bekantade jag mig naturligtvis snart med arkivet, modernize lists of vernacular names on our plants som disponerade ett helt rum på botaniska sektionernas vind. Materialet var då delvis i stor oordning, vilket and fungi, and to create new names. Committees sporrade mig till uppröjning, föreningsmedlem som have since been working with this, and several jag ju var. År 1990 städades och kompakterades även name-lists have been published. alla äldre årgångar av SBT av Mora Aronsson och Lars
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 17 LUNDQVIST
Hedenäs (föreningens distributör). Där tillkom också Bokbestånd, äldre årgångar av SBT och föreningens upplagor av särtryck, inbundna äldre årgångar av SBT, övriga arkiv på Stockholms högskolas botaniska institut generalregister och publikationer som såldes och distri- sköttes av expeditionsföreståndaren och preparatorn buerades av föreningen. Sedermera hittades på vinden F. A. Jansson. År 1946 flyttades allt detta till Natur- ytterligare spridda kartonger med äldre årgångar, och historiska riksmuseets botanikhus och fick på professor 1992 dök det upp tjugofem lådor på Botaniska institu- Eric Hulténs tillskyndan ett eget rum på vinden. Jans- tionen i Frescati med bland annat SBT och generalregis- sons uppgifter övertogs där av konservatorn A. Zander. ter, ett material som då återfördes till riksmuseet. När omstruktureringen av våra botaniska journaler Vissa luckor i arkivet fanns från början, andra har diskuterades under 1960-talet kom även SBF:s bibliotek uppstått genom min gallring. I några fall har SBF:s sty- och tidskriftsbyte med i bilden. Föreningens styrelse relse konsulterats. Revisionsberättelser saknas för åren utsåg i november 1968 en kommitté att granska en 1911–1913, 1915, 1916, 1919, 1922–1926. Klichéerna, eventuell nedläggning av bytesverksamheten och bib- vars blyplåtar har ett metallvärde, såldes. Av senare års lioteket. Under våren 1971 hölls flera möten om saken, tryckeriräkningar fram till 1991 har bara en per häfte och styrelsen menade att Umeå universitetsbibliotek och år sparats. Papper rörande SBF:s studerandestipen- kunde få hela samlingen som gåva, vilken omfattade dier är ej sparade, ej heller gamla kortregister med adres- cirka 200 periodica och en mängd särtryck. En för- ser på föreningsmedlemmar. Tio böcker med bokföring teckning upprättades. Föreningens kontaktperson blev av postavgifter har slängts. professor Måns Ryberg, och motsvarande i Umeå blev Redaktörskorrespondens från 1940–1970 angående överbibliotekarie Paul Sjögren samt professor Bengt Pet- antal särtryck, manus, korrektur, illustrationer med tersson vid Ekologiska institutionen. Saken diskuterades mera har ej bevarats, med undantag av vissa längre, även med Naturvetenskapliga forskningsrådets publi- handskrivna brev med intressant innehåll, vilka sänts ceringsnämnd, som ansåg att också Naturhistoriska till Uppsala universitets handskriftsbibliotek (Acc. riksmuseet borde få en del av kakan. Det fanns dess- nr. 1991) och till olika berörda institutioner. Dock utom ytterligare spekulanter. Det hela slutade med att klipptes från kastade brev först stilprov och signaturer, Umeå fick det mesta av serierna plus separatsamlingen, som införlivades med stilprovssamlingen i riksmuseets Riksmuseet behöll elva serier och allt ryskt, Kungliga botaniska bibliotek. Övriga handlingar systematiserades vetenskapsakademien erhöll femton serier (varav några och placerades i pärmar. Äldre dokument finns oftast i ofullständiga), och Göteborgs universitetsbibliotek till- inbundna böcker, somliga i folioformat. Efter uppstäd- delades bland annat litteratur över tropikernas växtvärld. ningen lämnades 1991 en kommenterad rapport med Det fanns även ett sätt för nämnda institutioner att inventarielista till SBF:s styrelse. upprätthålla eget tidskriftsbyte, om de köpte exemplar När tidskriftslagret på vinden gicks igenom 1995, av SBT. Den sista resten av biblioteket var de gamla upptäcktes att en komplett serie av SBT saknades, med klichéerna som intresserade kunde hämta till och med luckor för volymerna 70–73, 78(2), 80(6), 81(2), 84(6) juni 1972. Sedan skulle de slängas, men som framgår av och 86(3). SBF:s styrelse beslöt då att tre uppsättningar arkivrapporten ovan låg stora mängder kvar in på 1990- av de tio årgångar av tidskriften som fanns i Lund skulle talet, då de såldes. flyttas till riksmuseet varav en bindas. Historien om biblioteket är dock inte slut i och med År 1999 utrymdes riksmuseets hela botanikvind detta. Redan år 1971 meddelade Paul Sjögren i ett brev av brandriskskäl, och SBF:s arkiv flyttades först till till SBF:s skattmästare Adelaide Stork att umeåbibliote- Uppsala universitets Fytotek i Botaniska trädgården och ket redan hade många av serierna, däribland alla svenska, 1/10 1999 till det närbelägna och nybyggda Evolutions- och inte ville katalogisera ”småsnuttar”. Stork bad då att museet. Ett kansli upprättades där som härbärgerade dubbletterna med mera skulle returneras till riksmuseet. arkivet och SBF:s första intendent samt från och med SBF:s styrelse tog dessutom ett beslut i juni 1983, att all 2000 även redaktionen. I slutet av 2002 hamnade både byteslitteratur som därefter inkom skulle skänkas till kansli och redaktion på Växtekologiska institutionen i riksmuseets botaniska bibliotek. Nästa fas dröjde ända närheten. Boklagret såldes, och man bestämde att tre till maj 1988, då Arne Holmqvist vid umeåbiblioteket exemplar per häfte av tidskriften skulle sparas. De äldre skickade listor på allt de ville bli av med. Litteraturen årgångarna av SBT och andra publikationer hade vid hade då en längre tid belamrat utrymme på universi- flytten 1999 placerats först i en lokal i Åkerby, en dryg tetets avdelning för ekologisk botanik. Femtiotvå lådor mil nordväst om Uppsala, och därefter i Forkarby strax anlände så småningom med ett material som riksmuseet öster om Åkerby. nu kunde disponera efter behag – en långvarig och onö- dig geografisk rundgång. Avvecklandet av SBF:s bibliotek var nog rätt åtgärd Svenska Botaniska Föreningens bytesbibliotek vid rätt tid. Man slapp ju både skötsel och lagerhållning. Redan från sin start etablerade SBF tidskriftsutbyte med Sannolikt utnyttjades litteraturen föga av föreningsmed- andra, framförallt utländska, institutioner och förening- lemmarna, och långa resor kunde avskräcka till besök. ar och erhöll därmed värdefull, vetenskaplig litteratur. Med föreningens modernare profil och förändrade läse- Vid mitten av seklet uppgick biblioteket till cirka åttio krets hade bytesbiblioteket förlorat åtskilligt i använd- hyllmeter och byteskontakterna till över hundra stycken. barhet för medlemmarna.
18 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) Svensk botanisk forskning under 1900-talet
Bengt Jonsell ger oss här den första samlade Det andra är darwinismens intåg i Sverige, översikten över 1900-talets svenska botaniska först bland zoologer men ganska tidigt bland forskning. botanister som världsomseglaren N. J. Anders- son och framför allt lundaprofessorn Fredrik BENGT JONSELL Areschoug, som efter Darwins bortgång 1882 hyllade denne i ett insiktsfullt ”Minnesblad”. n skildring av svensk botanisk forskning Darwinismen accepterades långt ifrån allmänt under 1900-talet måste gripa tillbaka bland de ledande botanisterna och striderna Enågra årtionden in på det föregående om den så kallade ”artreduktionen”, som blev seklet för att peka på några utgångspunkter, en följd av darwinistiskt synsätt, fortsatte in på utan att därför i detalj gå in på vad våra botanis- 1900-talet. Likafullt var fröet sått och det blev ka forskare då uträttade. Det är framför allt tre svårt för forskare med minsta teoretiska lägg- teoretiska genombrott, man kunde kanske säga ning att inte förhålla sig till frågan. paradigmskiften under det senare 1800-talet, Det tredje är de mendelska lagarna av år 1865 som blivit vägledande för 1900-talets forskning. och ärftlighetslärans genombrott. Den så kal�- Det första är till stor del inhemskt även om lade återupptäckten av Gregor Mendels verk impulser kommit utifrån: formuleringen av teo- skedde år 1900, på tre håll oberoende av varan- rin om den stora nedisningen omkring 1870 av dra, och slog snabbt igenom inte minst i nordisk Otto Thorell, följd mot seklets slut av tämligen forskning. Acceptansen av denna genetiska exakta dateringar och bilder av kustförskjut- teori blev långt mer allmän än av darwinismens ningen (som man då ofta sade) genom forskare principer, särskilt som den kunde sopa undan som Gerhard de Geer och Henrik Munthe. uppenbart spekulativa ärftlighetshypoteser, som Även om dessa upptäckter ligger inom natur- Darwin och många andra hade företrätt. Många geografins område fick de den största betydelse decennier in på 1900-talet ansåg många darwi- för den forskning om nordisk växtgeografi och nismen och den mendelska genetiken oförenliga vegetationshistoria som tog fart omkring 1900 och vägen fram till en syntes dem emellan gick med namn som Rutger Sernander och Gunnar över en livlig debatt också i vårt land, som det Andersson. kommer att finnas anledning att beröra. Viktiga källor till 1900-talets första hälft (och delvis Från dessa tre utgångspunkter kan vi följa, i längre) är: varje fall till en början, skilda forskningslinjer, Eriksson, G. 1978. Kartläggarna. Naturvetenskapens till- som med avknoppningar, sidospår och fusioner växt och tillämpningar i det industriella genombrottets Sverige 1870–1914. Umeå. kan urskiljas genom hela 1900-talet. Många Fries, R. E. 1950. A short history of botany in Sweden. andra för vår och all botanisk forskning ban- Uppsala. Hjelmqvist, H. 1958. Botanisk forskning i Lund under ett brytande upptäckter under 1800-talets slut sekel. Bot. Not. 111: 5–33. kunde nämnas – celläran, kromosomernas roll, Krok, Th. O. B. N. 1925. Bibliotheca botanica suecica. embryologin, generationsväxlingen – av vilket Svensk botanisk litteratur från äldsta tider t.o.m. 1918. Uppsala. det mesta formulerats i de tyska forsknings Söderqvist, T. 1986. The Ecologists. From merry natural- ists to saviours of the nation. Diss., Göteborg. Areschoug, F. 1883. Charles Darwin – ett minnesblad. Uddenberg, N. 2003. Idéer om livet. Stockholm. Lund.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 19 JONSELL
Figur 1. Rutger Sernander (1866–1944), grundare av den starka svenska växtbiologin – och en av männen bakom Svenska Botaniska Föreningen – var också pionjär för naturskyddet i vårt land och grundare av Svenska Naturskyddsföreningen 1909. Många av hans arbeten skrevs med naturskyddet i tanke – Gotlands myrar, Djurgårdens ekar, Upp- lands backar och hagar. Han hade stark känsla för kulturlandskapet och förenade en naturvetenskap- lig och en humanistisk syn på landskapets utveck- ling. Han syns här utanför sin villa Sernagården i Kåbo i Uppsala med hustrun Signe skymtande i fönstret.
miljöerna, de utländska institutioner med vilka som vuxit sig stark under de senaste årtiondena. dåtidens svenska forskare utan tvekan hade sina Snabbt självständiga avknoppningar som förenar närmaste förbindelser. botanik och zoologi har inte heller fått komma Dock måste denna översikt begränsas i olika med, exempelvis genetik, limnologi och pollina- avseenden. Här kommer särskilt att behandlas tionsbiologi. områden som har en nationell prägel, det vill säga utgör bidrag till kartläggning av landets Växtvärldens historia växtvärld och dess historia, eller reder ut och Vid 1900-talets början var Sveriges flora väl diskuterar taxonomin hos växtgrupper som före- känd i sina stora drag i varje fall ifråga om kärl- kommer inom landet. Men här kommer också växterna och även mossorna tack vare det inten- att belysas den viktiga svenska forskning, som siva samlandet sedan 1800-talets mitt. Återstod behandlar flora och växtgeografi i skilda delar gjorde visserligen stora delar av norrländska av världen. Skildringen inriktas på den professio- inlandet men utbredningsmönster kunde nella forskningen, i huvudsak vid universitet och urskiljas och diskuteras. Mot bakgrund av den museer, medan den på flera områden livaktiga nyvunna kunskapen om landformernas utveck- botaniska amatörverksamheten får sin roll till ling efter senaste istiden blev arternas och vege- delad i Jenny Beckmans uppsats (se sid. 55). tationstypernas invandringshistoria ett lockande Många namn kommer att nämnas men ännu forskningsgebit. Portalfiguren är Rutger Ser- fler av betydelse måste förbigås – annars bleve det lätt enbart en katalog. Uteslutits har ren Jonsell, B. & Hultgård, U.-M. 1999. From Hortus siccus to phytotek. A sketch about Swedish herbaria over four cen- laboratorieforskning, såsom växtfysiologin, och turies. Symb. bot. Upsal. 32: 195–206. även paleobotaniken, liksom med få undantag Jonsell, B. 2005. Linnés Iter lapponicum och utforskan- den tillämpade botaniska forskningen inom jord- det av Lapplands flora. I: Jacobsson, R. (red.), Så varför reser Linné? Perspektiv på Iter lapponicum 1732, sid. och skogsbruk samt inom naturvårdsbiologin, 103–122.
20 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
nander (figur 1) som redan på 1890-talet locka- omsorgsfull. Andersson däremot genomförde des att för sin doktorsavhandling studera den under 1890-talet över stora delar av Sverige en gotländska vegetationens utvecklingshistoria enorm inventering av mossars lagerföljder och – säkert lockad till ön genom Gerhard de Geers använde i huvudsak detta för sina slutsatser. och Henrik Munthes fascinerande resultat om Hans lärofader var paleobotanisten Adolf Nat- den naturgeografiska utvecklingen efter istiden. horst (1850–1921) och hans motto ”den ratio- Studier av torvlagers makrofossil, på Gotland nella botaniska analysen”. och annorstädes, ledde inte bara till teorier om Granens invandringshistoria blev det första den lokala vegetationsutvecklingen, utan till den stora tvisteämnet, men fejden utvecklades under nu välkända bilden av Östersjöns förstadier, från 1900-talets första decennium till att omfatta Baltiska issjön till Littorinahavet, samt till hypo- hela forskningsområdet, som får betecknas som teser om skogsträdens invandring. Allt detta har ett fält utan gränser mellan botanik och kvar- givetvis kompletterats och förfinats. tärgeologi. En slutpunkt för Anderssons del i En het och omskriven polemik bröt snabbt detta ämne blev den imposanta bok han skev ut om Sernanders teorier om trädens invand- tillsammans med sin bror Selim Birger om den ring, i synnerhet granens som ansågs snabbt ha norrländska vegetationens invandringshistoria, omformat vårt land i övergången från brons- till utkommen 1912, av Sernander betraktad som järnålder. Hans ende kollega i ämnet, Gunnar tämligen ensidig. Då hade stridsyxan dem Andersson (1865–1928), arbetade inom samma emellan redan grävts ned vid en internationell fält och studerade torvmossornas lagerföljder geologkonferens 1910, dock utan att någon för att komma åt vegetationens utveckling och försoning skett. Man höll bara i huvudsak tyst. trädens invandring. Men deras sätt att angripa Till detta bidrog säkert att en helt ny och långt frågorna var högst olikartade. Sernander ville ta exaktare metod, pollenanalysen, hade införts hänsyn till allt som stod till förfogande, från de till vårt land och här utvecklats till ett redskap av norrmannen Axel Blytt uppställda perioderna som snabbt överflyglade de äldre angreppssätten, med kallare och varmare klimat till nivåföränd- som ju måst taga fasta på makrofossil i mossar, ringarna och utgick från enstaka väl studerade leror och kalktuffer. Namnet bakom denna nya platser, till exempel Gotland. Beträffande Ser- metod är Lennart von Post (1884–1951), elev nander kan tilläggas att han räknade med arters till Sernander vid seminariet i Uppsala. långdistansspridning, exempelvis över Östersjön, vilket var Andersson främmande. Pollenanalys och diatoméanalys Det må inskjutas, att Sernander omkring Fossilt pollen hade i och för sig uppmärksam- förra sekelskiftet arbetade intensivt med växters mats till exempel i Tyskland sedan 1840-talet, spridningsbiologi, vilket resulterade i två ståtliga men först omkring 1900 blev det möjligt att arbeten, dels ett över den skandinaviska florans systematiskt utnyttja den för tolkningar av spridningsbiologi, dels ett pionjärarbete om vegetationshistorien. Den förste att i vårt land spridning med myror, vilkas betydelse bara allt- analysera proportionerna av pollen i torvmark mer bekräftats under de hundra år som följt. var Gustaf Lagerheim (se sid. 47–48) vid Riks- Sernanders forskning följde en linje från Blytt museet men det blev Lennart von Post som och finländaren Ragnar Hult och han ansåg sig utvecklade pollenanalysen till en svensk specia- företräda ”den moderna biologiska växtgeogra- litet. Han lanserade på 1910-talet de diagram fin”, men betraktades av Andersson som mindre som blivit dess signum. Men först ryckte han ut Sernander, R. 1894. Studier öfver den gotländska vegeta- till Gotland, där jättemyren Mästermyr skulle tionens utvecklingshistoria. Akad avh. utdikas och ett oersättligt arkiv gå förlorat, som Sernander, R. 1901. Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Uppsala. Andersson, G. & Birger, S. 1912. Den norrländska Sernander, R. 1906. Entwurf einer Monographie der florans geografiska fördelning och invandringshistoria. europäischen Myrmekochoren. Uppsala. Uppsala.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 21 JONSELL
och Nordamerika och i vårt land skrevs flera omfattande vegetationshistoriska avhandlingar grundade på pollenanalys fram till 1960-talet. I dessa sammanknöts skogshistoria och jordbruks- utveckling såsom i Magnus Fries (1917–1987)10 arbeten från Västergötland och Bohuslän, Lars- König Königssons (1933–2001) om Ölands Stora Alvar11 samt Björn Berglunds (f. 1935) från Sydsverige.12 I viss mån en parallell till pollenanalysen utgjorde diatoméanalysen, grundad på före- komsten av kiselalger i sjösediment, främst leror. Den krävde först och främst taxonomiska utred- ningar för bestämning av kiselalgflororna, vilket initierades av kemisten Per Cleve (1840–1905) och fördes vidare av hans dotter Astrid Cleve von Euler (1875–1968).13 Hennes långa forskar- gärning, mesta tiden vid sidan av akademiska institutioner, resulterade i väldiga volymer över Sveriges och Finlands kiselalgflora, såväl den recenta i söt- och brackvatten som den fossila 14 Figur 2. Gunnar Erdtman (1897–1973) grundade från Baltiska issjön till Littorinahavet. Hen- den taxonomiska palynologin efter att ha börjat nes geologiska tolkningar på grundval av denna som kvartärgeologisk pollenanalytiker. Han var kartläggning blev mycket omstridda och i ringa under många år lektor vid läroverket i Västerås mån accepterade men den solida taxonomiska men fick med tiden en personlig professur förknip- och floristiska grunden kan inte bestridas. Dess- pad med föreståndarskap för det palynologiska utom fick den stor betydelse för utnyttjande av laboratoriet i Solna, vilket efter hans tid flyttades kiselalger som vattenindikatorer. Några elever till Frescati i Stockholm och inordnades i Riks förde i Uppsala studiet av diatoméer vidare fram museet. Detta var under Erdtmans tid världs ledande för denna gren av botaniken. till 1970-talet, främst Maj-Britt Florin (1905– 1993)15 och Nils Quennerstedt (1917–1989).16
Sernander uttryckte det. Därefter blev mellersta 10 Fries, M. 1951. Pollenanalytiska vittnesbörd om sen- och södra Norrland von Posts arbetsfält tack kvartär vegetationshistoria, särskilt skogshistoria i nord- vare den för svensk växtbiologi så viktiga mece- västra Götaland. Acta Phytogeogr. Suec. 29; 1958. Vege- tationsutveckling och odlingshistoria i Varnhemstrakten. naten Frans Kempe som gav rikt understöd Acta Phytogeogr. Suec. 39. för att få dessa landsändars vegetationshistoria 11 Königsson, L.-K. 1968. The Holocene history of the utforskad. Great Alvar of Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 55. Pollenanalysen i von Posts tappning mottogs 12 Berglund, B. 1966. Late-Quaternary vegetation in eas- tern Blekinge, southeastern Sweden. Opera Bot. 12. utan större invändningar. Även om Henrik Hes- 13 Florin, M.-B. 1968. Astrid Cleve von Euler. Svensk Bot. selman (se sid. 45) pekade på det ofrånkomliga Tidskr. 62: 549–564. problemet att långspridning av vissa trädpollen 14 Cleve von Euler, A. 1951–55. Die Diatoméen von gör tolkningen av den lokala florans historia Schweden und Finnland I–V. K. Vet.- Akad. Handl. 4. 15 Florin, M.-B. 1957. Insjöstudier i Mellansverige. Mikro- osäker. Metoden anammades snabbt i Europa vegetation och pollenregn i vikar av Östersjöbäckenet och insjöar från preboreal tid till nutid. Acta Phytogeogr. Suec. Hesselman, H. 1919. Iakttagelser öfver skogsträdspollens 38. spridningsförmåga. Medd. Fr. Statens Skogsförsöksanstalt 16 Quennerstedt, N. 1955. Diatoméerna i Långans sjövege- 16(2): 27–53. tation. Acta Phytogeogr. Suec. 36.
22 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Palynologi En elev till von Post var Gunnar Erdtman (figur 2),17 den förste som på ett världsspråk lade fram en avhandling inom ämnet pollenanalys, vilket därmed fick internationellt genomslag.18 Erdt- man införde emellertid pollenstudier i taxono- mins tjänst19 och grundlade den disciplin som kallas palynologi. Med stöd från forskningsrådet kunde han 1948 grunda det självständiga paly- nologiska laboratoriet i Solna och sedermera Stockholm, som han ledde till 1969. Under efterträdaren Siwert Nilsson (1933–2002) blev detta alltmer ett internationellt palynologiskt centrum med utgivning av pollenfloror och tidskriften Grana på programmet. Palynologin var i denna form en svensk specialitet som vann efterföljd i många länder. Laboratoriet inlemma- des 1975 organisatoriskt i Riksmuseet och är nu till stor del en serviceenhet som mäter pollen- mängder i luften med tanke på allergiker, ännu dock med utgivning av skrifter. Figur 3. Veit Wittrock (1839–1914) disputerade i Systematik och evolution Uppsala på en avhandling om grönalger men kal�- Växtsystematiken var i vårt land vid förra lades av Kungl. Vetenskapsakademien till förestån- sekelskiftet inriktad på detaljfrågor. De stor- dare för Bergianska stiftelsen med dess botaniska slagna synteser som utgjort det förnämsta av trädgård. När denna tvingades flytta från Vasa Linnés botaniska verk och sedan följts under staden utsåg han den nya platsen i Frescati och 1800-talets tidigare del av motsvarigheter på byggde där upp den Bergianska trädgården till den gestalt den i stora drag ännu behåller. mykologins och fykologins områden saknade nu motsvarigheter. Denna del av det linneanska arvet hade sedan länge övertagits av engelsmän, Belysande är Veit B. Wittrocks (figur 3) fransmän och tyskar. Systematik baserad på omfattande studier i Bergianska trädgården i svenskt material var begränsad till detaljutred- Stockholm, där han var mångårig föreståndare. ningar av komplicerade grupper och inte minst Han nyttjade trädgården som ett försöksfält för artbeskrivande inom de apomiktiska.20 Morfo- prover av vildväxande material insamlade från logisk variation inom arterna stod i centrum för mängder av lokaler, men gjorde också observa- intresset, men för tolkningen av vad man regist- tioner i stockholmstraktens natur. Bland mate- rerade saknades ännu accepterade teorier. rialet fanns linnea, styvmorsvioler, akleja, gran vilkas variation särskilt ifråga om blomfärg och 17 Hedberg, O. 1973. Gunnar Erdtman in memoriam. blomform, respektive kottar, han minutiöst lät Svensk Bot. Tidskr. 67: 311 avbilda i vackra färgplanscher, enastående i sitt 18 Erdtman, G. 1921. Pollenanalytische Untersuchungen slag.21 Resultatet blev alltså en beskrivning av ett von Torfmooren und marinen Sedimenten in Südwest- 22 Schweden. Ark. f. Bot. 17: 10. väldigt material och av ett stort antal taxa på 19 Erdtman, G. 1952. Pollen morphology and plant tax- varietets- och formnivå. onomy. Angiosperms. Uppsala. 20 Apomikter är arter eller individer som fortplantar sig 21 Jonsell, B. 1991. Veit Brecher Wittrock. I: Jonsell, B. med fröbildning utan föregående befruktning, eller med (red.), Bergianska botanister. Stockholm, sid. 92–119. hjälp av groddknoppar o.dyl. 22 Ett taxon (plur. taxa) är en taxonomisk enhet, en grupp
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 23 JONSELL
med enhetliga lokalpopulationer. Eftersom kun- skapen om deras genetiska bakgrund saknades kom de att taxonomiskt behandlas ungefär som apomikterna och många former beskrevs. Det har sedan visat sig att dessa är instabila och kan korsas bort i vilken generation som helst. Ett exempel är Ernst Almquists (1852–1946, mest känd som Vegaexpeditionens läkare) studier över lomme Capsella bursa-pastoris, som uppdelades i omkring 200 elementararter.23 Dansk genetisk forskning, framför allt Wilhelm Johannsen, klarlade att det rörde sig om rena linjer med långt driven homozygoti. För de korsbefruktande växtgrupperna hade man ännu under seklets första två decennier dåligt grepp om hur genetiska anlag fördes vidare och om hur anlagen i nya kombinationer gestaltade växtformerna, kort sagt, relationen mellan genotyp och fenotyp var mycket oklar. Men det fanns också under tidigt 1900-tal fors- kare som ägnade sig åt grundliga utredningar Figur 4. Nils Hylander (1904–1970), till höger på av kritiska sexuella släkten som hade förblivit bilden, var förste intendent med professors namn oklara för de vetenskapliga botanisterna och vid botaniska trädgården i Uppsala och därtill syn- knepiga för den stora skaran av växtsamlare nerligen bevandrad i den botaniska nomenklaturen. att komma till rätta med. Det främsta namnet Han var sin tids främsta kännare av våra kärlväxter därvidlag är nog Svante Murbeck (1859–1946),24 från taxonomisk och nomenklatorisk synpunkt som utförde minutiösa studier inom bland annat och företrädde Sverige i många sammanhang där Rumex (skräppor), Cerastium (arvar), Stellaria sådana ämnen behandlades. (stjärnblommor) och Agrostis (ven). Murbeck var en skarpsynt man med påtaglig ”taxonomisk Wittrocks ledstjärna var fransmannen Jor- blick” och hans utredningar har kommit att dans på 1860-talet framlagda teori om elemen- stå sig överraskande väl, trots alla metoder som tararterna inom de variabla, linneanska arterna. efter hand kunnat tas i anspråk för att pröva I ljuset av den nya genetikens mutationsteori hans resultat. Nämnas bör här också en forskare fick dessa elementararter förnyad aktualitet och vid sidan av institutionerna om än med viss det ansågs vara en angelägen forskningsuppgift förankring vid Riksmuseet, nämligen Elisabeth att fastställa dem. Vi kan numera, i popula- Ekman (1862–1936) som både i de skandina- tionsgenetikens ljus, inse att detta knappast viska fjällen och Arktis studerade Draba (dra- var något fruktbart angreppssätt och endast de bor) och publicerade en rad uppsatser om detta som på likartat sätt tog itu med de apomiktiska släkte.25 grupperna nådde i varje fall reproducerbara resultat. 23 Almquist, E. 1923. Studien über Capsella bursa-pastoris Ännu en grupp växter med svårtolkad varia- (L.) II. Acta horti Bergiani 7: 41–95. tion var de annueller som på grund av långt 24 Jonsell, B. 1989. Murbeck, Svante Samuel. Svenskt bio- driven självpollination bildar rena linjer och där- grafiskt lexikon 26: 70–73 25 Eriksson, G. 1995. Fru Draba. I: Ambjörnsson, R. & organismer med vetenskapligt namn. Taxa kan vara t.ex. Sörlin, S. (red.), Obemärkta. Det dagliga livets idéer. Carls- underarter, arter, släkten eller familjer. sons.
24 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Apomikter och andra grupper med speciella reproduktionssystem Den snabbt expanderande embryologin hade däremot gett fastare grund att stå på ifråga om apomikterna. För dessa hade Svante Murbeck i Lund inom daggkåporna Alchemilla och Oscar Juel (1863–1931) i Uppsala inom kattfotsläktet Antennaria utfört pionjärarbeten, också inter- nationellt sett. Bådas arbeten är mönstergilla i grundlighet, omfattning och skarpsinne. Mur- beck fortsatte med motsvarande studier över hökfibblor Hieracium och maskrosor Taraxacum, vilkas därmed konstaterade apomixis ledde till förmodad konstans hos alla de i fina detaljer urskiljbara småarter som i hundratal beskrevs under 1900-talets första hälft. Detta beskri- vande blev i många fall en affär för amatörer, men också för museimän som den ytterst flitige hieraciologen Hugo Dahlstedt (1856–1934), assistent vid Riksmuseet. Det fanns också några akademiskt etablerade botanister inom detta område, Gunnar Samuelsson (1885–1944), Figur 5. Folke Fagerlind (1907–1996), professor vid professor vid Riksmuseet och docenten Nils Stockholms högskola/universitet, var växtmorfolog Hylander (figur 4) i Uppsala som båda arbetade med bred forskningsinriktning, från cytologi till med fibblegrupper och daggkåpor bland mycket livsformer, skolad av Otto Rosenberg. Han bodde annat. under sin emeritustid långa perioder i Sri Lanka Småningom uppmärksammades, först i och ordnade där exkursioner för svenska botanis- Finland, majsmörblommornas Ranunculus ter. auricomus stora morfologiska variation i kombi- nation med apomixis, något som fick Eric Julin börjat eftersöka i vilken utsträckning sådana (1906–1990) och J. A. Nannfeldt (se sid. 48) kvarlever i det landskap som så starkt förändrats att på 1960-talet publicera mängder av småarter sedan de beskrevs. Nya utredningar av till exem- i denna grupp.26 Vid den tiden ansågs detta pel fibblegrupper har gjorts, bland annat i flera småartsbeskrivande nog ändå passé och utan uppsatser av Torbjörn Tyler (f. 1973) i Lund. egentligt vetenskapligt värde, ett namngivande Andra växtgrupper med påfallande men av slumpartat uppkomna genotyper utan biolo- svårtolkad variation utforskades och beskrevs gisk relevans. på likartat sätt, fastän det snart visade sig att Under 1990-talet har intresset tilltagit för den genetiska bakgrunden var en helt annan. småarterna inom alla de nämnda grupperna. Det bästa exemplet är släktet Rosa, där mäng- Man har i många fall upptäckt småarter med der av former beskrevs inom nyponrosornas bindning till speciella biotoper i det gamla grupp. Genom arbeten i Bergianska trädgården odlingslandskapet, biotoper som håller på att av Gunnar Täckholm (1891–1933)27 och sedan försvinna. Flera småarter skulle kunna vara Folke Fagerlind (figur 5)28 klarlades att dessa ekologiska indikatorer och man har på sina håll 27 Täckholm, G. 1922. Zytologische Studien über die Gat- tung Rosa. Acta horti Bergiani 7: 3. 26 Julin, E. 1963–1966. Der Formenkreis des Ranunculus 28 Fagerlind, F. 1945. Die Bastarde der canina-Rosen, ihre auricomus in Schweden I–IV. Arkiv f. botanik 6: 1–108; Syndese und Formbildungsverhältnisse. Acta horti Bergiani 163–308 (nr III med J. A. Nannfeldt). 14: 2.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 25 JONSELL
Figur 6. Bengt Lidforss (1868–1913), björnbärsfors- Figur 7. Åke Gustafsson (1908–1988), björnbärs- karen som kanske är mer känd som radikal politi- forskaren i Lund som blev skogsgenetiker i Stock- ker i Lund och en av socialdemokratins pionjärer, holm var politiskt inflytelserik under 1950- och som sådan obekväm för det akademiska etablis- 1960-tal. Han värnade om systematiken i en tid semanget. Trots vissa kretsars starka motstånd när dess professurer var nära att sopas bort av erhöll han professur i systematisk botanik i Upp- ”moderna” ämnen och räddade kvar den veten- sala, som han inte hann tillträda förrän han fick skapliga verksamheten vid Riksmuseet. professur i Lund, strax före sin alltför tidiga död. Kolteckning av C. W. Horowith. rosor har en alldeles speciell bildning av pol- Areschoug (1830–1908), som hade försöksod- len och äggceller som medför att det genetiska lingar av björnbär i botaniska trädgården i Lund. materialet kombineras på ett sätt som alls inte Den mångsidige och briljante Bengt Lidforss leder till konstanta småarter utan till mer eller (figur 6) fick sin botaniska inspiration till stor mindre tillfälliga svärmar av likartade former. del genom Areschoug. Lidforss var övertygad Detta var en viktig upptäckt av en alternativ typ darwinist, helt i linje med sin radikala politiska av meios29 hos blomväxterna av stor betydelse åskådning, och utförde med björnbären omfat- för växtgruppens evolutionära och taxonomiska tande korsningsexperiment inom den partiellt mönster. fertila Coryliifolie-gruppen. För Lidforss stod En annan växtgrupp som lockade en rad artbildningen i centrum – frågan i tiden var om framstående forskare var björnbären inom den skedde genom hybridisering eller mutatio- släktet Rubus. Naturligt nog med tanke på ner. Han stannade för både och, och får anses björnbärens förekomst i vårt land blev detta som den första experimentella växtsystematikern en sydsvensk specialitet. Pionjär var redan på i landet men var föga intresserad av att beskriva 1880-talet den nämnde darwinisten Fredrik arter. Björnbären var bara en del av Lidforss botaniska verksamhet. Han var lika mycket 29 Celldelning som ger upphov till könsceller (med i regel halva antalet kromosomer jämfört med modercellen). växtfysiolog, skolad hos den framstående Bengt
26 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Jönsson (1849–1911), vilket är en förklaring till hans förmåga att utföra fruktbara försök också för växtsystematiska problem.30 ”Som botanist är han en vägrödjare” har Åke Gustafsson (figur 7) skrivit, den man som förde vidare och fullföljde mycket av Lidforss björnbärsforskning. När Lidforss redan 1913 avled hade kromo- somstudier bara nätt och jämt kommit igång som metod inom växtsystematiken. Han stod i begrepp att ta upp dem men det blev just Åke Gustafsson som i slutet av 1920-talet tog sig an björnbärsforskningen med bland annat denna metodik. Gustafsson löste många problem inom apomixis över huvud taget genom sina stora arbeten särskilt bland björnbären,31 men också bland fibblor och maskrosor. Hans forskning på detta område sammanfattades i en stor över- Figur 8. Göte Turesson (1892–1970), under sin 32 sikt. Mycket av den forskning som redovisas storhetstid verksam i Lund, föll med sin banbry- där hade utförts av svenska forskare och denna tande genekologiska forskning på något vis mellan gren av botaniken var länge en svensk specialitet. de etablerade inriktningarna – systematik, genetik, Gustafsson själv lämnade den scenen när han ekofysiologi – och fick trots ihärdiga bemödanden blev professor i skogsgenetik i Stockholm, men aldrig en professur i det Skåne där han hörde denna forskning i korsvägen mellan systematik hemma. Slutligen blev han professor i genetik i och genetik fortsatte i Lund ännu några årtion Uppsala, men flyttade åter till Skåne så snart det blev möjligt. den, bland annat inom det intrikata släktet Potentilla. Storbritannien och USA från slutet av 1930-talet Genekologi och fram till 1950-talets början. Varken darwinism eller mendelism fick under Vartefter fick ”the Modern Synthesis” fotfäste 1900-talets första årtionden något genomslag också i våra botanisters tänkesätt. Först med för växtsystematisk forskning i Sverige, knap- detta kom den rent klassificerande, växttaxo- past heller i andra länder, med undantag då nomiska forskningen att få en betydande evo- hos oss för Bengt Lidforss. De impulser som lutionär dimension, som särskilt kretsade kring först omkring 1940 skulle börja förnya den artbildningsfrågor. Systematikerna kom alltmer växtsystematik som rörde sig på artnivån kom att vända på steken och lät evolutionära pro- från skilda håll, såväl inhemska som utländska. blemställningar utgöra motivet för sin forskning, Man kan för det första nämna genekologin med vilken sedan också resulterade i en revision av Göte Turesson (figur 8) som banbrytande kraft, gruppens taxonomi. för det andra studiet av kromosomerna och då Tidigast var hos oss genekologin, som for- särskilt deras antal och graden av ploidisering, mulerades av Göte Turesson i en banbrytande och slutligen själva den idémässiga syntesen avhandling från 1922,33 vilken behandlar ett av darwinism och genetik som formulerades i antal i Skåne allmänna växtarters variation såväl i fält som i odling, och även omfattande 30 Karlsson, R. 1983. Bengt Lidforss och botaniken. Liber. transplantationsförsök. Han kunde då konsta- 31 Gustavsson, Å. 1943. The genesis of the European tera att somliga arter i odling behöll många av blackberry flora. Lunds univ. årsskr., N.F. Avd. 2, 39(6). 32 Gustavsson, Å. 1946–1947. Apomixis in higher plants 33 Turesson, G. 1922. The genotypical response of the I–III. Lunds univ. årsskr. N.F. Avd. 2, 42, 43. plant species to the habitat. Diss. Lund
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 27 JONSELL
Turesson hade, föga förvånande, fått sina impulser utanför Sverige – här i landet stod inget att hämta i den vägen. Hans obändiga självständighet fick honom att bryta upp ur det svenska utbildningssystemet och slå sig ned i Seattle, där han fick kontakt med moderna amerikanska växtekologer och även skrev sina första arbeten. Han återvände likafullt, lockad får man anta av två frambrytande svenska forskningsinriktningar, Lundegårdhs (se sid. 44) ekofysiologiska experiment på Hal- lands Väderö, och Nilsson-Ehles (se sid. 29) genetiska forskning i Svalöv. Med denna rika bakgrund inledde han sina observationer och experiment i Skånes flora. Just provinsen är nog viktig härvidlag – få områden i vårt land uppvisar så pregnant variation i ståndorter som Skåne. Turesson var påtagligt självmedveten och såg klart det banbrytande i sin forskning, men fick inte det gehör han kanske väntat i den Figur 9. Nils Heribert-Nilsson (1883–1955), svenska akademiska världen, framför allt inte professor i Lund, bröt av från den gängse typen bland systematikerna. Man förstod i allmänhet av svenska växtsystematiker med sina okonven- inte relevansen av det hela, tog väl inte direkt tionella uppfattningar om evolutionsläran och avstånd men lämnade det åsido. Klyftan mel- artbildningens drivkrafter – darwinismen, annars lan Turessons arbeten och tidens systematiska väletablerad i Lund – accepterade han knappast. botanik var för vid och hans i själva verket Han förblev vetenskapligt isolerad och vann egent- överbryggande ekologi kom länge att negligeras. ligen inga elever. Generationens ledande systematiker var mikro- skopinriktade cytologer, anatomer och embryo- loger, som sådana i flera fall banbrytande, och de egenskaper som de visade upp i fält, medan saknade i mycket förutsättningar att förstå andra förlorade dessa – de odlade proverna blev Turessons forskning. i stort sett lika; arterna visade sig plastiska. Det För Turesson var artproblemet i stort var alltså graden av genotypisk kontra fenotypisk sett ekologiskt. Rekombinationen av gener variation som Turesson studerade, och i detta (”mendelska faktorer”) blev det centrala och sammanhang myntade han begreppet ekotyp,34 förändringar i den abiotiska världen gav förut- som blivit allmänt internationellt accepterat och sättningar för motsvarande förändringar i den än idag är centralt i växtekologisk och biosyste- biotiska, i sin tur en drivkraft för rekombina- matisk forskning världen över. Ekotypbegreppet tioner av anlag och nya grupperingar av genoty- är nog ett av de viktigaste svenska bidragen till per, det vill säga i förlängningen stundom nya den botaniska begreppsvärlden och Turesson är arter. Turesson såg den linneanska arten, under alltjämt en av de flitigast citerade svenska fors- begreppet ”ecospecies” som sammanhållen av karna inom botaniken. ståndortskraven i vid bemärkelse och i många fall differentierad i ett antal ekotyper. Utomlands, i synnerhet i Storbritannien, 34 En ekotyp är en genetiskt betingad variant inom en art, som är bunden till en viss miljö. uppmärksammades Turesson desto mer och
28 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
måste betraktas som inspiratör till den länge En annan var G. Einar Du Rietz (se sid. mycket livskraftiga genekologiska skola i detta 41), egentligen växtgeograf men även både land som i sinom tid kom att kallas biosys- verksam och inflytelserik som systematiker. I tematik.35 Han ges utförlig plats i brittiska evolutionsfrågor var han livet igenom skeptisk läroböcker och hans tankar var levande för till mutationsteorier och andra av genetikens botanister som J. S. L. Gilmour, J. W. Gregor hörnstenar. Han stod nära Lotsys och Heribert och W. J. Turrill i England, som alla bidrog till Nilssons tankar om artbildning men avvisade ”dem”-terminologin36 och för G. Ledyard Steb- Turessons ekotypbegrepp och hela de därmed bins i USA, viktig för ”the Modern Synthesis”, förbundna resonemangen. Du Rietz framlade alltså den fruktbara förening av de darwinis- 193040 en välformulerad och framsynt skrift om tiska och genetiska teorierna som växte fram på tillämpningen av de taxonomiska kategorierna 1930-talet. Dessa tankegångar omsattes bland – art, underart, varietet – som än idag, inom botanisterna knappast i vårt land i praktiken och utanför vårt land, anförs som operativt förrän på 1950-talet, mycket en följd av Steb- rättesnöre i många floror, till exempel för Flora bins’ ”Variation and evolution in plants”,37 som Nordica nu vid 2000-talets början. fick nära nog effekten av en väckelse. En annan experimentell systematiker var Kromosomer och polyploider lundensaren Nils Heribert-Nilsson (figur 9), Den botaniska kromosomforskningen har som professor i systematisk botanik 1934–1948, portalfigur Otto Rosenberg (figur 10) vid men likafullt i stark opposition mot Tures- Stockholms högskola. I likhet med flera andra son. Dennes ekologiska utgångspunkt kunde svenska botanister (t.ex. Oscar Juel och Bengt Heribert-Nilsson alls inte acceptera. Hans Jönsson) hade han studerat vid Eduard Strasbur- experimentella forskning över artbildning hos gers berömda institution i Bonn, världsledande Salix övertygade honom om hybridiseringens inom botanisk embryologi och cytologi – ett avgörande roll inte bara i Salix utan över huvud exempel på det tyska inflytandets dominans taget, vilket han 1953 lade fram i sitt omfångs- över svensk naturvetenskap för hundra år sedan. rika slutord, Synthetische Artenbildung.38 Han Särskilt berömd blev Rosenberg för sina studier stod under starkt inflytande av holländaren över sileshår Drosera i vilka han som den förste Lotsys teorier om artbildning genom hybridi- analyserade kromosomförhållandena hos en sering, framlagd i en ganska blygsam skrift år växthybrid (storsileshår × rundsileshår),41 vilket 1916.39 Heribert-Nilssons arbete har väl aldrig blev av stor teoretisk betydelse. Han inspirerade fått nämnvärt genomslag utan betraktats som elever som Täckholm och Fagerlind (se sid. 25) något apart. Dock var han i sin generation en men detta ledde knappast vidare mot den svens- av de få bland svenska systematiker som förde ka experimentella systematiken. en ingående diskussion i teoretiska frågor och En annan inkörsport låg i söder och i som var road av att diskutera. gränsområdet mellan grundforskning och til�- lämpning, växtförädlingen. I och med ”återupp- täckten” av Mendels lagar år 1900 fick denna 35 Jonsell, B. 2000. 250 years of Nordic–British meeting forskning en klar och stabil teoretisk grundval points in botany. BSBI News 85: 67–77. 36 Dembegreppet används för att klassificera grupper inom och utvecklades snabbt. I vårt land var det arter med speciella kännetecken, t.ex. cytodemer (med olika Herman Nilsson-Ehle (1873–1949) som vid kromosomtal), ekodemer (med olika typer av ståndorter), den agrikulturella försöksanläggningen i Svalöv topodemer (som växer i olika geografiska områden). 37 Stebbins, G. L. 1950. Variation and evolution in plants. startade korsningsförsök som ett viktigt, snart New York, 40 Du Rietz, G. E. 1930. The fundamental units of biologi- 38 Heribert-Nilsson, N. 1953. Synthetische Artenbildung cal taxonomy. Svensk Bot. Tidskr. 24: 333–428 I–II. Lund. 41 Rosenberg, O. 1909. Cytologische und morphologische 39 Lotsy, J. P. 1916. Evolution by means of hybridization. Studien an Drosera longifolia × rotundifolia. K. Sv. Vet.- The Hague. Akad. Handl. 43(11).
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 29 JONSELL
Också i söder kom kromosomforskning gan- ska snart igång inom kretsen av Nilsson-Ehles elever, även om det fanns de som ännu var skeptiska till kromosomernas roll som bärare av de ”mendelska faktorerna”, de genetiska anlagen. Introduktören blev Artur Håkansson (1896– 1961) med sina studier över Oenothera, Pisum m.m. Han både övertygade Nilsson-Ehle om kromosomernas rätta roll och inspirerade en rad något yngre forskare, främst bland dem Arne Müntzing (1903–1989) och Albert Levan (1905– 1998). Levan var den utpräglade cytologen men som studieobjekt för sin avhandling hade han en variabel vild art, gräslök Allium schoenoprasum och frågor kring polyploidisering43 och artbild- ning blev centrala. Müntzing nådde botanisk världsberömmelse med sin doktorsavhandling 1930, som demon- strerade hur en välkänd ”linneansk” art kunde framställas genom korsning mellan två andra välkända arter följd av kromosomtalsfördubbling av avkomman. Släktet Galeopsis var Müntzings försöksobjekt och den syntetiskt framställda arten var pipdån Galeopsis tetrahit.44 Detta var ett genombrott inom evolutionsforskningen, som starkt inspirerade den framväxande biosys- Figur 10. Otto Rosenberg (1872–1948) var pro- fessor vid Stockholms högskola och vid förra tematiken. Man kan konstatera att ärftlighets sekelskiftet banbrytande inom botanisk cytologi, läran bland Nilsson-Ehles efterföljare inte längre särskilt kromosomforskning. Rosenberg var en var kopplad till växtförädlingen utan snarare utmärkt lärare och inspiratör för en kommande grundforskning som stod nära den experimen- botanistgeneration vid Stockholms högskola, bland tella växtsystematiken. dem Gunnar Täckholm och Folke Fagerlind. Här Mot slutet av 1920-talet började fastställande syns han vid en exkursion med Svenska Botaniska av kromosomtal inom artgrupper och släkten Föreningen till Ljusterö 1936. bli vanliga ute i världen. Få exempel finns från vårt land, men det främsta är nog Helge Bruuns dominerande, led i växtförädlingen och därmed (1897–1978) grundliga undersökning över släk- kunde påvisa hur multipla genetiska faktorer var tet Primula, publicerad 1932, med räkningar viktiga för egenskaper med glidande variation. från ett stort antal arter i Eurasien och Amerika Generna styrde inte bara i kraft av dominanta och med försök till fylogenetiska45 tolkningar.46 och recessiva egenskaper, och förändringar 43 Polyploida är celler och organismer med mer än två kro- uppstod inte bara genom mutationer. Detta mer mosomuppsättningar. nyanserade och mångfacetterade synsätt fick 44 Müntzing, A. 1930. Outlines to a genetic monograph of med tiden stor betydelse också inom den experi- the genus Galeopsis. Hereditas 13: 185–341. 42 45 En organisms eller grupps fylogeni är dess evolutionära mentella växtsystematiken. historia, dvs. härstamningslinjerna med sina förgreningar från en gemensam förälder till gruppens medlemmar av 42 Detta och följande stycke bygger på Tunlid, A. 2004. idag. Ärftlighetsforskningens gränser. Individer och institutioner 46 Bruun, H. 1932. Cytological studies in Primula. Symb. i framväxten av svensk genetik. Ugglan, Lunds univ. bot. Upsal 1(1).
30 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Biosystematik ten, särskilt den magnifika volymen om ”Det Den nordiskt inriktade växtsystematiken levande landskapet”.49 inspirerades vid den här tiden bland annat av Efter kritiska och livfulla diskussioner i hypoteserna om istidsövervintring av nordiska synnerhet i Norge har bilden svängt radikalt fjällväxter, en hypotes som först fördes fram av – en rad omständigheter anses nu tala mot en Axel Blytt47 i Norge och med entusiasm utveck- ”övervintring” av något betydande antal av våra lades av Sernander; hypotesen kom att kallas nuvarande fjällväxter. Dessa och biogeografiska den Blytt-Sernanderska och förblev 1900-talet frågeställningar överhuvudtaget kan numera igenom en av de animerade diskussionsfrågorna belysas med molekylära metoder (se sid. 33) som i skandinavisk botanik, i synnerhet som kvartär- ger en helt annan säkerhet i bedömningarna. geologerna inte ansåg sig kunna peka på områ- En ny gren av biogeografin, fylogeografi, har den som skulle ha burit vegetation under senaste vuxit fram sedan slutet av 1980-talet. Den söker istiden. fastställa taxas och populationers migration och I vårt land belystes denna teori tidigt av invandringsvägar, hos oss framför allt under Thore C. E. Fries i hans avhandling från 1913 pleistocen och holocen. Frågeställningarna (se sid. 37, 41) med utgångspunkt i en rad är inte alltid nya men väl metoderna. I vårt fjällväxters utbredningsmönster, särskilt de som land har ännu ganska litet publicerats i denna har isolerade och starkt centriska utbredningar genre, men i Oslo pågår ett stort fylogeografiskt i de skandinaviska fjällen, i ett nordligt eller projekt inriktat på sammanhanget mellan de sydligt område, eller i båda. I nästa generation arktiska trakternas och de skandinaviska fjällens togs frågan upp med eftertryck av Rolf Nord- floror.50 hagen (1894–1979), professor i Bergen och Nannfeldts ovan nämnda Poa-arbeten kom- från 1946 i Oslo). Han iakttog utbredning pletterades med cytologiska undersökningar av och differentiering hos vissa sådana fjällväx- Axel Nygren (1912–1987), som också gjorde ter, i synnerhet fjällvallmo Papaver radicatum omfattande arbeten inom Calamagrostis51. Här- och Gunvor Knaben fortsatte dessa studier med hade dörren öppnats för ganska omfattande med cytologisk metodik i akt och mening att cytotaxonomiska arbeten över skandinaviska underbygga hypotesen att arters populationer gräs, men man kan inte tala om ett samlat under istiden isolerats från varandra i refugier forskningsprogram. Det var snarare fråga om och där i någon mån differentierats. I vårt land individuella initiativ ända fram till slutet av hade J. A. Nannfeldt (se sid. 48) då redan tagit 1960-talet, både i Uppsala och Lund, med Inga upp dessa frågeställningar och studerat dif- Hedbergs (f. 1927) avhandling om vårbrodden ferentiering inom arter av släktet Poa, särskilt Anthoxanthum odoratum52 och Gunnar Wei- polargröe Poa arctica. Med detta var den Blytt- marcks (f. 1936) om myskgräset Hierochloë odo- Sernanderska ”övervintringsteorin” etablerad för rata53 bland de sista. Men långt ifrån bara gräs åtskilliga decennier framöver och underbyggdes upptog intresset. ytterligare i en rad skrifter. Särskilt poeten Särskilt i Lund, och väl i viss mån som en och litteraturkritikern, tillika botanisten, Sten följd av den i Skåne livaktiga botaniska cyto- Selander (1891–1957), förespråkade vältaligt 49 Selander, S. 1955. Det levande landskapet i Sverige. denna fantasieggande teori i sin avhandling om Stockholm. Lule lappmarks flora48 och även i populära arbe- 50 Brochmann, C. m.fl. 2003. Glacial survival or tabula rasa? The history of North Atlantic biota revisited. Taxon 52: 417–450. 47 Blytt, A. 1893. Zur Geschichte der Nordeuropäischen, 51 Nygren, A. 1962. Artificial and natural hybridization in besonders der Norwegischen Flora. Bot. Jahrb. Syst. Pflan- European Calamagrostis. Symb. bot. Upsal. 17(3). zengesch. Pflanzengeogr. 17 Beiblatt 41: 1–30. 52 Hedberg, I. 1967. Cytotaxonomic studies on Anthoxan 48 Selander, S. 1950. Floristic phytogeography of South- thum odoratum L. s. lat II. Symb. bot. Upsal. 18(5). western Lule Lappmark (Swedish Lappland). I. Acta Phyto- 53 Weimarck, G. 1971. Studies of Hierochloë (Gramineae) geogr. Suec. 27. in the northern hemisphere. Diss. Lund.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 31 JONSELL login och genetiken, inleddes på 1950-talet modeller av generellt intresse. Initiativet kom ganska stort anlagda cytotaxonomiska studier från Hans Runemark (f. 1927), som sadlade om över kritiska nordiska släkten eller variabla arter, från lichenologi (se sid. 50) och snabbt fick en till exempel Eleocharis palustris (knappsäv),54 lång rad elever. Ett stort antal ”egeiska” avhand- Alisma (svalting),55 Artemisia maritima (strand- lingar gav en rikhaltig bild av artbildningen och malört),56 Sanguisorba (blodtopp),57 Odontites bidrog givetvis också till en säkrare taxonomi. (rödtoppa),58 Euphrasia (ögontröst),59 Rorippa Bland alla dessa avhandlingar nämner jag här (fräne)60 – många fler finns att nämna, de flesta bara Sven Snogerups (f. 1929) om Erysimum61 från Lund men ett och annat från Uppsala. och Arne Strids (f. 1943) om Nigella62. Egeis- Man kan notera att kvinnorna nu bryter in på forskningen har fortsatt till århundradets slut. allvar i den botaniska forskningen för att mot Storslagna synteser är The Mountain Flora of slutet av seklet vara minst lika talrika bland Greece63 och den pågående Flora Hellenica.64 yngre disputerade och doktorander. Dessa brett upplagda arbeten krävde omfattande resor för Det molekylära genombrottet och kladistiken65 materialinsamling och betydande odlingsresur- Efter 1960-talet kan man nog tala om en viss ser i en botanisk trädgårds friland och växthus stagnation när det gäller den biosystematiska för korsningar och jämförande odling. Parallel- forskningen både i vårt land och internationellt. ler till denna biosystematik, som forskningsin- Det kan för övrigt sägas gälla systematiken över riktningen ofta kom att kallas, finner vi framför huvud taget. Nya metodiska eller teoretiska allt i Storbritannien. Ett avtryck från Turesson genombrott hade inträffat för varje årtionde kan säkert spåras i båda fallen. fram till 1950-talet, men därefter blev man för Det måste nog ändå sägas att för studier som en tid i huvudsak hänvisad till det etablerade. de nämnda stod taxonomiska frågeställningar, Kemotaxonomi och svepelektronmikroskopi mellan och inom arter, i centrum, även om blev nya instrument, men det förstnämnda fick många evolutionära problem diskuterades och aldrig verkligt genomslag, och det senare blev fick en del svar. Artbildningsfrågorna var dock i många fall en utomordentlig kompletterande svåra att belysa inom Nordens eller ens de nord- teknik, men lämnade knappast några teoretiska liga florornas gränser. Därför inleddes i slutet av bidrag. Det är först mot århundradets slut, 1950-talet, när förhållandena efter kriget till sist inemot 1990, som bilden ändras, och det på ett gjorde det möjligt, ett stort upplagt program för genomgripande sätt i flera avseenden. Vid den studium av artbildningsfrågor i Greklands flora, tiden började datoriseringen vinna insteg, mole- framför allt i den egeiska arkipelagen med dess kylärbiologiska metoder togs i anspråk och den hundratals öar och dramatiska topografi. Där kladistiska teoribildningen fick fotfäste. kunde man i den rika floran av endemer finna Datorernas möjligheter blev avgörande när det gällde att hantera systematikernas stora 54 Strandhede, S.-O. 1961. Eleocharis palustris in Scandina- via and Finland. Bot. Not. 114: 417–434. mängder av information, att konstruera och 55 Björkqvist, I. 1967–68. Studies in Alisma L. Opera Bot. analysera alla möjliga slag av diagram, inte 17, 19. 56 Persson, K. 1973. Biosystematic studies in the Artemisia 61 Snogerup, S. 1967. Taxonomy, variation and evolution in maritima complex in Europe. Diss., Lund Erysimum sect. Cheiranthus. Diss., Lund. 57 Nordborg (Dahlgren), G. 1967. Studies in genus San- 62 Strid, A. 1970. Biosystematic and cytological studies in guisorba section Poterium [(Rosaceae)]. Diss., Lund. the Nigella arvensis complex. Diss., Lund. 58 Snogerup, B. 1983. The genus Odontites (Scrophulari 63 Strid, A. (red.) 1986–91. Mountain flora of Greece. aceae) in northwest Europe. Diss., Lund. Cambridge. 59 Karlsson, T. 1984. Early flowering taxa of Euphrasia 64 Strid, A. & Tan, K. (red.), 1997–. Flora Hellenica. (Scrophulariaceae) on Gotland, Sweden. Nordic J. Bot. 4: Koeltz. 303–326; 1986. The evolutionary situation of Euphrasia in 65 Inom kladistiken analyseras fylogenier med principen Sweden. Symb. bot. Upsal. 27(2): 61–71. att alla förgreningar ska vara monofylier (se not nr 68). Ett 60 Jonsell, B. 1968. Studies in the north-west European kladogram är den grafiska bilden av detta, i vilket förgre- species of Rorippa s. str. Symb. bot. Upsal. 19(2). ningarnas ändpunkter representerar monofyletiska taxa.
32 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK minst de mängder av kladogram65 som måste råda delade meningar om i vilken grad det skall prövas mot varandra. Därtill kommer att muse- vara vägledande för de taxonomiska slutsatserna. ernas samlingar, alltjämt viktiga för stora delar Kravet på taxas monofyli68 ställs olika högt av av den taxonomiska forskningen, blir mycket olika forskare. Kladistiken är nu etablerad vid lättare tillgänglig allteftersom de läggs ut över alla taxonomiska forskargrupper i landet, men nätet. Ark med typmaterial, speciellt historiska efter starten i Stockholm med särskild kraft i herbarier, inscannas mer och mer, vilket särskilt Uppsala, där en lång rad avhandlingar särskilt underlättar för den nomenklatoriska sidan av över tropiska, afrikanska växtgrupper presente- arbetet. Med detta har också de internationella rats. kontakterna nått helt andra nivåer, såväl perso- Också för forskningen på artnivån har ner emellan som mot institutioner. dessa nyheter inneburit en påtaglig förnyelse. I De molekylära metoderna är av många slag vårt land finns bland annat Mikael Hedréns och utvecklas och förfinas ständigt. Till en (f. 1956) studier över det lika allmänbekanta början rörde det sig mest om analys av isozy- som intrikata orkidésläktet Dactylorhiza, i vil- mer, alltså proteiner som hos olika individer ket arternas relationer och uppkomsthistoria föreligger i något olikartade varianter vilka nu till stora delar har retts ut.69 Den moderna genom elektrofores66 ger band på olika nivåer i biosystematiken, om nu denna term längre alls en gel. Denna metod tillåter att ett ganska stort skall brukas, ligger ofta nära populationsekolo- material kan analyseras till relativt ringa kost- gin såsom i Björn Widéns (f. 1944) studier av nad. Detta är i många fall fortfarande en viktig ölandssolvändan och Honor Prentices (f. 1952) metod, särskilt på artnivån, men också där har och hennes elevers arbeten över ett flertal arter på senare tid sekvensering av delar av genomet med tyngdpunkt på Ölands alvarmarker. Det i växtens cellkärnor (som innehåller hela arvs- bör noteras att alla de i detta stycke nämnda hör massan) eller kloroplaster (som visar endast det hemma i Lund som åter befäster sin ställning på maternella arvet) kommit att bli dominerande. detta forskningsfält. Metoden innebär en analys av själva nuklein Men de nya metoderna och teorierna inne- syrornas ordningsföljd i generna, vilket kan ge bär också att ”storsystematiken” återvunnit en en närmast oändligt stor mängd information ställning i svensk botanisk forskning. Inled- att analysera. Datorbehandling är givetvis nöd- ningsvis nämnde jag att för kärlväxterna hade vändig men också en begränsning. Denna infor- den knappast bedrivits hos oss sedan Linnés mation kan sedan kopplas till och värderas till- dagar. Intresset i vårt land återupplivades redan sammans med vad traditionella metoder kan ge. före det ”moderna genombrottet” av Rolf Dahl- Det bör påpekas att också informationen från gren (1932–1987) i Lund (sedan professor i kromosomerna förfinats kraftigt. Man kan nu Köpenhamn), som studerade och diskuterade med modern färgningsteknik avgöra till exempel alla tänkbara karaktärers fördelning inom angio från vilken föräldraart den ena eller andra delen spermsystemet – till exempel morfologiska, ana- av en kromosom härstammar (GISH-tekniken). tomiska, embryologiska, cytologiska, parasito Det kladistiska synsättet fick i vårt land sitt logiska, och inte minst kemiska, ett område som första uttryck i Kåre Bremers (f. 1948) avhand- vid den tiden ändå hade starkt uppsving och ling i Stockholm om det sydafrikanska kom- bjöd på mycket ny information. Dahlgren illus- positsläktet Relhania67 och är vid senaste sekel- trerade systemet i form av bubblor, tänkta som skiftet oundvikligt i varje taxonomiskt arbete, i varje fall ovanför artnivån, även om det kan 68 Monofyli innebär att en grupp (t.ex. ett släkte) innefat- tar alla medlemmar (t.ex. arter) med gemensam härstam- 66 Teknik grundad på skillnader i elektrisk laddning, som ning och endast dessa. används för att separera olika slag av molekyler, särskilt 69 Hedrén, M. 1996. Genetic differentiation, polyploidiza- proteiner. tion and hybridization in Northern European Dactylorhiza 67 Bremer, K, 1986. Taxonomy of Relhania and Rosenia (Orchidaceae): Evidence from allozyme markers. Plant Syst. (Compositae). Diss., Stockholm. Evol. 201: 31–55.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 33 JONSELL tvärsnitt genom stamträdet, i storlek proportio- upplagan av Hartmans flora för sin tid dessa nella till varje ordnings artantal och arrangerade kriterier.72 Arbeten på en ny och utförligare upp- intill varandra alltefter förmodad släktskap.70 laga av denna flora resulterade i vad vi nu oftast Detta blev en överlägset pedagogisk presentation betecknar som Holmbergs, av vilken några av angiospermsystemet som kom att gå under häften, även ett med levermossor gavs ut.73 Strax namnet ”dahlgrenogram”. efter seklets mitt utkom två volymer av vad som Med det molekylära genombrottet visade det brukar kallas Hylanders flora,74 som byggde sig, att stora delar av det system Dahlgren pre- på mycket omsorgsfulla studier av morfologi senterat måste revideras i grunden. Hans system och utbredning, grundat på nordiska museers innebar en modifikation av angiospermsystem herbariematerial. Hylander utförde även detalje- som successivt under 1900-talets mitt utvecklats rade nomenklatoriska utredningar för sin flora, under medverkan av kanske främst ryssen-arme- många av dem samlade i ett arbete ”Nomen- niern Takhtajan och amerikanerna Cronquist klatorische Studien”75 som också inkluderar det och Thorne. I den intensiva storsystematiska stora antal växtfamiljer som aldrig hann få sin revision som följt sedan 1990-talet har svenska plats i hans flora. Vid senaste sekelskiftet utkom forskare arbetat med växtfamiljer såsom Com- första volymen av Flora Nordica,76 som liksom positae (Asteraceae), Primulaceae och Rubiaceae Hylanders täcker Nordens fem länder och dess- för utredning av fylogenier och revisioner av utom deras arktiska områden utom Grönland. släkten och tribus. Det rör sig om stora mäng- Tre volymer har till dags dato utkommit och der taxa – Compositae har 20 000, Rubiaceae arbetet lär behöva fortgå länge än. 10 000 arter – och samarbete mellan forskar- grupper världen över är nödvändigt. Detta Svenska botanister i stora världen är ännu mer nödvändigt inom det så kallade När det gäller resor över världen i botaniskt APG-systemet, ett projekt som syftar till ett på syfte framhålls ständigt de linneanska lärjung- moderna fylogenetiska principer grundat system arna som de djärva pionjärerna, som bragte hem för angiospermerna som helhet. Det bygger på både kunskap och naturalier, i den mån de nu successiva revisioner med molekylära metoder av kom hem vilket ju långt ifrån alltid blev fallet. familjer och ordningar i ett världsomspännande Svenska botaniska forskningsresor har sedan samarbete (APG – Angiosperm Phylogeny gärna fogats in i något slags linneansk tradition, Group).71 Flera svenska botanister är nyckelper- men man bör minnas att under större delen soner i detta arbete som alltså fortlöper med nya av 1800-talet var Sverige inte särskilt aktivt i revisioner ibland världens 250 000 kärlväxtarter. denna bransch. Kolonialmakterna, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, hade givetvis omfat- Vetenskapliga floror tande resor i sina forskningsprogram, men även Floror kan sägas vara en omsättning till praktisk från Danmark for en rad bemärkta natural- användbarhet av den taxonomiska och floris- historiker ut under detta sekel, medan Sverige, tiska forskningens resultat. Kriterier för floror förutom Nils Johan Andersson (1821–1880), på vetenskaplig nivå är bland annat nomen- klatorisk utförlighet med synonymik och, i 72 Hartman, C. J. 1879. Handbok i Skandinaviens flora. Elfte uppl. Stockholm. senare tid, typangivelser, utförliga beskrivningar, 73 Holmberg, O. R. 1922–31. Skandinaviens flora I (1, 2, utbrednings- och ståndortsuppgifter, samt reso- 2a), II (a). Stockholm. nerande avsnitt. Vid förra sekelskiftet fyllde elfte 74 Hylander, N. 1953, 1966. Nordisk kärlväxtflora 1, 2. Uppsala. 70 Dahlgren, R. 1975. A system of classification of the 75 Hylander, N. 1945. Nomenklatorische und systemati- angiosperms to be used to demonstrate the distribution of sche Studien über nordische Gefässpflanzen. Uppsala Univ. characters. Bot. Not. 128: 119–147. Årsskrift 1945 (7). 71 Bremer, K., Bremer, B. & Thulin, M. 2003. Introduc- 76 Jonsell, B. (red.) 2000. Flora Nordica 1. Lycopodiaceae tion to phylogeny and systematics of flowering plants. – Polygonaceae; 2001. Flora Nordica 2. Chenopodiaceae Symb. bot. Upsal. 33: 2. – Fumariaceae; 2004. Flora Nordica. General Volume.
34 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Figur 11. Carl Skottsberg (1883–1963) blev som helt ung uttagen som botanisten på Otto Nordenskjölds Antarktisexpedition 1901–1903 och tillbragte efter forskningsfartygets förlisning en hel vinter på den lilla Poulet-ön utanför Graham Land. Han fick 1920 uppdraget att bygga upp Göteborgs botaniska trädgård, var därefter dess chef till 1948 och gjorde den till vårt lands förnämsta. Skotts- berg var särdeles vittberest och i sin generation nog vårt lands internationellt mest kände botanist. Hans reseskildringar från Patagonien, Eldslandet och Juan Fernández-öarna vid förra seklets början är ännu väl värda att läsa.
världsomseglare med fregatten Eugenie och tidig under svåra förhållanden, bärgade hem ett rikt darwinist, snarast kan peka på några upptäcks- material som publicerades i ett antal volymer resande, nära nog äventyrare. Undantaget för vår fram till 1921. Det största och viktigaste mate- del gäller Arktis, där de av Adolf Nordenskiöld rialet består av marina alger (se sid. 51), men ledda eller initierade expeditionerna till Spets- Skottsberg gjorde också betydande insamlingar bergen, Grönland och slutligen nordostpassagen av landväxter från Falklandsöarna och södra inkluderade framstående botanister som Frans Sydamerika. Skottsberg framstår som en av de Kjellman (1846–1907), främst algforskare, och stora resenärerna i svensk botanik och uppnådde Adolf G. Nathorst (1850–1921), paleobotanist en kunskap om de sydliga flororna på jorden som själv ledde flera arktiska expeditioner mel- som knappast någon annan i hans tid. Särskilt lan 1870 och 1899.77 intresserade han sig för öfloror – Juan Fernan- Den egentliga slutpunkten för detta särdeles dez, Hawaii och på senare år också Nya Kaledo- rika halvsekel av svensk polarforskning, vad som nien. Hela det sydtempererade områdets växt- kallats ”den heroiska perioden”,78 sattes med geografi och vegetationshistoria inneslöts i hans den stora Antarktisexpeditionen 1901–1903, forskning, och han blev i detta ämne snart en av under ledning av den blott 32-årige Otto de internationellt ledande banbrytarna. Han var Nordenskjöld. Botaniken anförtroddes den ännu också mycket verksam för naturskyddet på dessa yngre Carl Skottsberg (figur 11),79 som trots öar, som han upplevde som starkt hotade genom skeppsbrott och övervintring vid Graham Land avverkning och annan exploatering. 77 Liljequist, G. 1993. High latitudes. A history of Swedish polar travels and research. Stockholm. Latinamerika 78 Vråkberg, U. 1999. Vetenskapens vikingatåg. Perspektiv Skottsberg hade en svensk föregångare i Pata- på svensk polarforskning 1860–1930. Stockholm gonien och Eldslandet, nämligen Per Dusén 79 Jonsell, B. 2005. Skottsberg, Carl Johan Fredrik, Svenskt biografiskt lexikon 22: 481–492. (1855–1926), som reste där mellan 1895 och
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 35 JONSELL
Figur 12. Svenska botanister i Syd- amerika fram till 1950. Kartan är sammanställd av Robert Fries och Rolf Santesson. Ur: Fries, R. E. 1950. A short history of botany in Sweden. Uppsala.
36 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
1897 och sedan återkom till Sydamerika ytter- inte det stöd vi i eftervärlden anser att han hade ligare tre gånger, och då också till tropiska förtjänat. områden; han var till och med anställd några år Ännu en regnellresenär var Erik Asplund vid Museo nacional i Rio de Janeiro. Dusén var (1888–1974) som reste i Bolivia, Peru och Ecua- främst bryolog, och reste vida, även exempelvis dor under flera år på 1920- och 1930-talen. Han till Kamerun och med Nathorst till Grönland berikade Regnellherbariet med stora mängder 1899. kollekter och var dess intendent under lång tid. Sydamerika hade sedan länge stått i fokus Detta herbarium är ett av världens viktigaste för svenska botaniska resenärer, även om bara källor till kunskapen om Latinamerikas växt- några få kom iväg innan 1890-talet (figur 12). värld och är oundgängligt för dem som forskar i Bakgrunden står att finna i den svenske läkaren denna flora. Anders Fredrik Regnell (1807–1884) som 1840 Men Sydamerika hade från seklets början av hälsoskäl flyttade till Minas Gerais i Brasi- även oberoende av Regnells donation som redan lien, där han gjorde omfattande växtinsamlingar framgått lockat svenska botanister, bland dem och även hjälpte några svenska botanister att också Robert E. Fries (1876–1966) som 1901– komma dit för att arbeta och samla. För fram- 1902 i norra Argentina och södra Bolivia stude- tiden viktigast var de medel han donerade till rade vegetation och växtgeografi och samlade svensk botanisk forskning i tropiska Amerika, i material till taxonomiska utredningar i många första hand Brasilien, både för resor och för vård växtgrupper, speciellt familjen Annonaceae på och bearbetning av de stora, alltjämt tillväxande vilken han med tiden blev världsledande specia- samlingar från Sydamerika som hålls samman i list. Fries kom därefter att delta i två expeditio- det så kallade Regnellherbariet på Riksmuseet i ner i tropiska Afrika, den första åren 1911–1912 Stockholm. i den storslagna koloniala stilen under ledning Redan vid förra sekelskiftet kunde regnellska av greve Eric von Rosen och som särskilt uppe- resemedel tas i anspråk, först för Carl Lindman höll sig i Nordrhodesia (nuvarande Zambia), (1856–1928), med tiden professor vid riks den andra med sin yngre bror Thore C. E. Fries museet och Gustaf Malme (1864–1937). De (1886–1930; figur 13) till bergen i Kenya. För- gjorde båda ingående morfologiska och systema- utom rikhaltiga samlingar gav dessa båda resor tiska studier över tropiska representanter för ett incitamentet till framtida svenska resor till dessa antal växtfamiljer. områden, vilka blev av stor betydelse för forsk- Med regnellmedel reste också en av vårt ningsinriktningen vid institutionerna i Lund lands genom tiderna mest flitiga och skarpsynta och Uppsala (se sid. 38–39). samlare, Erik Leonard Ekman (1883–1931). Trots Regnellherbariet i Stockholm blev syd Efter disputation i Lund for han 1914 ut till amerikaforskningen med tiden framför allt en Västindien, där han för resten av sitt liv nästan angelägenhet för Göteborg. Professurer i botanik oavbrutet samlade, ofta under stora strapatser, upprättades vid universitetet där 1964 och Gun- främst på Cuba och Hispaniola. Han upptäckte nar Harling (f. 1920) blev den förste inneha- till exempel inte mindre än 850 arter nya för varen av professuren i växtsystematik. Harling Cuba, men hade förstås inte möjlighet att själv hade tidigare i Stockholm, där han forskade bearbeta materialet som till stora delar hann vid Bergianska trädgården, behandlat den neo- utges av västindienspecialisten Ignatius Urban i tropiska familjen Cyclanthaceae (skruvpalmer) Berlin före andra världskriget. Själv dog Ekman och forskningen i Göteborg fokuserades snabbt redan 1931 i San Domingo i Dominikanska på Sydamerika, i synnerhet Ecuador och har republiken. Det väldiga materialet ligger i bland annat resulterat i den stort anlagda Flora Regnellherbariet i Stockholm. Ekman betrak- of Ecuador, som hittills utkommit i 78 volymer. tades med betydande misstro av delar av det Ett samarbete mellan institutioner vid Aarhus botaniska etablissemanget i Sverige, och fick universitet och i Quito utgör en grund både
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 37 JONSELL
Afrika Som jag nämnt inspirerade Robert Fries’ afri- kanska resor till fortsatta svenska expeditioner i denna världsdel. En viktig sådan organiserades från Lund av Thore C. E. Fries som nu hade blivit professor där. Han tog med sina yngre kollegor Tycho Norlindh (1906–1995) och Henning Weimarck (1903–1980). Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) blev huvudmålet men också Sydafrika ingick i resrutten. Olyckligtvis avled Fries på nyårsafton 1930, men resul- tatet blev aktningsvärt. Både Norlindh och Weimarck kom att skriva avhandlingar över växtgeografiskt och taxonomiskt betydelsefulla växtgrupper, tribus Calenduleae i Compositae respektive busksläktet Cliffortia i Rosaceae. De klarlade viktiga växtgeografiska mönster i södra Afrikas flora och grundlade en tradition av sydafrikaforskning vid Botan i Lund, som dock inte kunde blomma upp förrän det efter kriget åter blev möjligt att resa till främmande kontinenter. De mest betydande avhandling- arna i denna generation behandlar det stora ärtväxtsläktet Aspalathus (Rolf Dahlgren)80 och kompositsläktet Euryops (Bertil Nordenstam, Figur 13. Thore C. E. Fries (1886–1930) tillhörde f. 1936, från 1980 professor vid Riksmuseet i en av vårt lands framträdande lärdomssläkter, med 81 farfadern Elias Fries som anfader. Thore Fries var Stockholm). Men alltmer kom, som framgått en av de mest tongivande vid Rutger Sernanders ovan, egeisforskningen och nordisk biosystema- seminarium på Växtbio i Uppsala. Han blev profes- tik att ta överhanden i Lund. sor i Lund 1927 och ledde, åtföljd av lundafors- Tropiska Afrika blev efter kriget en affär för karna Henning Weimarck och Tycho Norlindh, Uppsala tack vare att den 25-årige uppsalabota- Rhodesia-expeditionen 1928–1931, under vilken nisten Olov Hedberg (f. 1923) fick möjlighet att Fries avled i lunginflammation på nyårsafton 1930. ansluta sig till den svenska Ostafrikaexpeditio- nen 1948. Hedberg, som redan hade betydande erfarenhet från de skandinaviska fjällen, såg den för floran och för en lång rad växtsystematiska afroalpina floran som den mest lockande – över- avhandlingar över sydamerikanska växtgrupper blickbar genom sitt begränsade antal arter och som fram till sekelskiftet lagts fram i Göteborg, vetenskapligt lockande genom bergens isolering efter 1985 under ledning av Lennart Anders- från varandra likt öar över skogs- och savann- son (1948-2005) som själv var specialist på land. Så kunde dessa alpina floror demonstrera neotropiska rubiacéer. Bland de många grupper viktiga växtgeografiska problem, som vikari- som göteborgssystematiker utrett kan nämnas ans82 och konnektioner till andra delar av värl- Calceolaria (toffelblommor) genom Ulf Molau (f. 80 Dahlgren, R. 1960–68. Revision of the genus Aspalathus 1951). Det bör också nämnas att sydamerikan- I–III. Opera Bot. 4, 8–11, 21–22. ska botanister, särskilt från Ecuador, kommit till 81 Nordenstam, B. 1968. The genus Euryops. I. Taxonomy. Göteborg (och Aarhus) för forskarstudier och Opera Bot. 20. 82 Förekomst av två eller fler närbesläktade taxa i olika disputation. geografiska områden; vanligen tolkat som splittring av ett
38 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
den, förutsatt att taxonomin vilade på en säker En annan flora som har hemvist i denna grund. afrikanska sfär behandlar Somalia och har Mats Hedbergs avhandling över den afroalpina flo- Thulin (f. 1948) som utgivare och i stora delar ran som kom 1957 är innovativ, då den tar fasta författare. Här, liksom för etiopienfloran, har på att visa graden av variation inom och mellan biståndsmedel från Sida/SAREC hjälpt till, trots taxa och fastlägger sammanfallande diskontinui- att det tagit tid för myndigheten att inse vikten teter i karaktärers variation som kriterium för av exakt kunskap om den oundgängliga resurs artavgränsning.83 Detta synsätt satte spår i en som den vilda floran utgör. Somaliafloran är nu lång rad arbeten som yngre forskare under 1960- färdig i fyra band. Inte mindre än 450 för veten- och 1970-talen gav ut vid institutionen i Upp- skapen nya arter av fanerogamer har upptäckts i sala, några som resultat av forskarkurser som samband med detta floraarbete, vilket visar dels Hedberg arrangerade över något konkret taxo- att det varit ett botaniskt till stora delar okänt nomiskt problem i tropiska Afrikas flora. Också område, dels att det är ett av de verkligt artrika ekologi och afroalpina livsformer behandlades. områdena på jorden. Också för Somaliafloran Hedbergs och hans medarbetares forskning har mängder av specialister på olika växtgrup- betydde att nära relationer byggdes upp med per medverkat. En stor krets omkring Thulin de institutioner, som hyser samlingar som är har skrivit artiklar och avhandlingar särskilt om centrala för växtsystematisk forskning i Afrika östafrikanska arter. – främst London med Kew Gardens och Muse- Det bör i detta sammanhang också framhål- um of Natural History, men också de botaniska las att åtskilliga svenska specialister medverkat museerna i Paris, Bryssel och Florens. Inom det i många av de floraprojekt som pågår för skilda växande afrikanska programmet rekryterades delar av världen och i regel är organiserade också en rad afrikanska doktorander, särskilt av någon av de stora institutionerna i London, från Etiopien, som disputerade i Uppsala. En Paris, Leiden eller St Louis, Missouri. skola byggdes således upp kring afrobotaniken, vilken också omfattade med tiden inflytelserika Asien och Arktis botanister i Danmark och Norge. Dessa har i Medan det för Sydamerika och Afrika i Sverige sin tur satt igång elever, inte minst från Afrika. har byggts upp program som under decennier Utan tvivel utgör den växtsystematiska forsk- bedrivit forskning inom dessa världsdelar, kan ning som ytterst emanerar från Hedbergs expe- något motsvarande engagemang från svensk sida dition till de östafrikanska bergen 1948 en av de inte spåras när det gäller Asien. Under mellan- starkaste botaniska influenserna från vårt land i krigstiden reste och samlade till exempel Gunnar modern tid. Samuelsson (se sid. 25) i Levanten (och Nordafri- Liksom i Göteborg beträffande Ecuador ka) och Harry Smith (1889–1971), baserad i Upp- ledde det nätverk av kunskap som bildats kring sala, gjorde vid två tillfällen fleråriga resor i Kina. tropiska Afrikas flora till ett floraprojekt, i detta Detta resulterade i material av högsta kvalitet, fall över Etiopien och Eritrea, med Addis Abeba, som dock bara i ringa mån bearbetades i Sverige, Köpenhamn och Uppsala som noder – på sist- men kom till många utländska specialisters tjänst. nämnda platsen med florans initiativtagare, Senare, på 1970-talet, kom Främre Orienten, sär- Inga och Olov Hedberg, som ännu är aktiva i skilt Iran och Afghanistan, en tid i fokus, sedan arbetet. Denna flora vars första band kom ut norrmannen Per Wendelbo (1927–1981) blivit 1989 är nu med åtta volymer mycket nära sin professor och föreståndare för botaniska trädgår- fullbordan. den i Göteborg. Han lockade kollegor och elever att forska i dessa områden och nämnas kan till gemensamt stamtaxon genom geologiska eller klimatiska exempel Magnus Lidén (f. 1951), då i Göteborg, händelser. nu i Uppsala, som där fann mycket för sina arbe- 83 Hedberg, O. 1957. Afroalpine vascular plants. Symb. bot. Upsal. 15: 1. ten om fumariacéerna (nunneörter och jordrökar).
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 39 JONSELL
omfattande samlingar, unika utanför Ryssland, och en stor flora över Kamtjatka.84 Därtill etablerade Hultén för vårt land och kanske för Västeuropa unika kontakter med 1920-talets för- sta generation av sovjetiska botanister, med den legendariske V. I. Komarov i spetsen. Denne skrev parallellt med Hultén en flora över Kam- tjatka och kom sedan att vara utgivare av den väldiga floran över Sovjetunionen i trettio band. Hulténs stora intresse var utbredningsmönst- ren hos de boreala arterna, vilket resulterade i en rad kartverk och floror. Bland de förra är hans avhandling om utbredningsgrupper bland boreala och arktiska arter 1937,85 atlasen över kärlväxternas utbredning i Norden 1950, kar- teringarna av de amfiatlantiska och de cirkum polära artena, 1958 och 1962, samt kartverket med totalutbredningar av de nordiska arterna, som fullbordades av Magnus Fries (se sid. 22) 1986.86 Han skrev floror också över Alaska (två stycken) och ögruppen Aleuterna. Hultén var som framgått ytterst produktiv och blev en av de internationellt mest välkända svenska bota- Figur 14. Eric Hultén (1894–1981) var en kraftfull nisterna i sin generation i synnerhet i USA och personlighet som inte väjde för storstilade projekt, Sovjet, men hans väldiga enmansverk har inte vilket hans enorma kartverk visar. Legendarisk förts vidare i vårt land. Andra stora kartverk har är hans Kamtjatka-expedition med Sten Bergman tillkommit, såsom Atlas florae Europaeae, en och René Malaise i den tumultuariska tiden efter atlas över Europas kärlväxter, som sedan 1970- ryska revolutionen. Både i Sovjet och i USA var talet utges i Helsingfors och framskridit till han en respekterad och välkomnad gestalt. Under familjen Rosaceae. sina senare år reste han framför allt i Alaska. Hans minnen ”Men roligt har det varit” borde alla bota- 87 nister läsa. Växtgeografi och ekologi Vi har redan sett hur ett livskraftigt spår leder från Rutger Sernander och hans samtida fram- Denna exposé över svenska 1900-tals botanis- trädande kvartärgeologer mot vegetationshis- ter i världen får sluta där vi började, i nordliga toria grundad på pollenanalys. Det var inte det trakter. En kraftfull solitär i svensk botanik är enda spår i svensk 1900-talsbotanik som kan Eric Hultén (figur 14) känd i synnerhet i Eura- sien och Nordamerika för sina växtgeografiska 84 Hultén, E. 1927–30. Flora of Kamtchatka and the adja- arbeten, väldiga kartverk och floror. Upprin- cent islands. 1–4. Lund. 85 Hultén, E. 1937. Outline of the history of arctic and nelsen var expeditionen till Kamtjatka i ryska boreal biota during the quaternary period. Diss., Stock- revolutionens efterdyningar, innan det politiska holm; 1950. Atlas över växternas utbredning i Norden. Stockholm; 1958. The Amphi-Atlantic plants. K. Sv. Vet.- läget stabiliserats till bolsjevikernas förmån. Akad. Handl. 4:de ser., 7 (1).; 1964, 1971. The circumpolar Medresenärer var Hulténs hustru Elsie, etnolo- plants. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 4:de ser., 8(5), 13(1). gen Sten Bergman med hustru och entomologen 86 Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European René Malaise. De tre forskarna färdades dock vascular plants. I–III. Koeltz. 87 Detta och följande avsnitt fram till sid. 43 bygger i hög mest var för sig. Det botaniska resultatet blev grad på Söderqvist, T. The Ecologists (se fotnot nr 1)
40 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
räkna Sernander som utgångspunkt. Kanske Uppsalaskolan ännu livskraftigare och i varje fall med tiden än Dock hade den av skogsmagnaten Frans Kempe mer förgrenat blev det mer renodlat botaniska donerade professuren i växtbiologi i Uppsala spår som ledde mot växtgeografi, växtsociologi en ekofysiologisk inriktning under sin första och växtekologi. Några år in på det nya seklet innehavare Axel Lundström (1847–1905), vars kom Sernanders håg att rikta sig mot växt- tid dock blev kort. Dennes tidiga död öppnade samhällsläran, ett av de ben som hans tidigare – efter åtskillig turbulens inför tillsättandet – för forskning hade stött sig på, men som han nu Rutger Sernander, som här fick den plattform renodlade. Inspirationen kom från flera håll, för utveckling av sina intressen som han tog väl kanske främst Hampus von Post (1822–1911) till vara. Av största betydelse blev Sernanders lärare vid Ultuna lantbruksinstitut. Denne hade entusiasmerande undervisning och hans idé att redan vid 1800-talets mitt formulerat ett pro- samla sina elever till exkursioner och semina- gram som gick ut på att registrera de växtarter rier, där livliga meningsutbyten ägde rum både som intar en gemensam plats och alltså växer om enskilda uppsatser och allmänna frågor. under likartade miljöförhållanden, vilket dock Institutionen drog som väl få andra i landet till på det hela taget hade förklingat ohört.88 En sig framstående studenter som kom att spridas annan viktig inspiratör var finländaren Ragnar över många botaniska fält från växtfysiologi till Hult (1857–1899; se även sid. 21) som framhöll skogsforskning. Viktigt för framtiden blev den den kvantitativa analysen av arternas täck- vida större metodiska stringens, som förespråka- ningsgrader som ett viktigt instrument. Detta des i synnerhet av Thore C. E. Fries (se sid. 37) utvecklades av Sernander till vad som brukar och G. Einar Du Rietz (figur 15), fastän deras betecknas som den Hult–Sernanderska skalan, forskningsinriktningar skilde sig åt. Båda häv- som fick en framskjuten plats i den kommande dade dock en induktiv metod, där observationer växtsociologin. i fält av arternas förekomst och fördelning var Termen ekologi började från mitten av 1800- det primära. Därefter kunde kanske ståndorts- talet figurera i tyska arbeten, kanske först hos faktorer diskuteras. Båda avvisade de darwinis- den mångsidige centralgestalten Ernst Haeckel tiska resonemang kring anpassningar som varit i Jena, men fick på skandinavisk botten fot- viktiga för exempelvis Warming. fäste tidigast genom dansken Eugen Warmings Fries fick ett uppdrag att studera renbetes- ”Plantesamfund. Grundtræk af den økologiske marker och lockades därigenom till Vetenskaps- Plantegeografi”, vilken fick stort inflytande akademiens nya fältstation i Abisko, där han också i vårt land inte minst därför att Warming utvecklade sin ”synekologiska linjetaxering”, som under en period på 1890-talet varit lärare vid han praktiskt omsatte i transekter89 från fjället Stockholms högskola. Termen ekologi kom att Njullas topp till Torneträsk. I sin avhandling ganska flitigt brukas hos oss redan från början från 1913 om vegetationen i nordligaste Lapp- av seklet och Sernander deklarerade att växtbio- land90 beskrev han områdets växtsamhällen och logi (som brukats i beteckningen på disciplinen förklarade från sina nya utgångspunkter fjällens i Uppsala) var synonymt med växtekologi. Det vegetationsfördelning och vegetationsföränd- verkligt nya hos Warming var sammanförandet ringar under det postglaciala skedet. En viktig av studierna av växtsamhällen med den ekologis- skiljelinje mot den rådande uppfattningen var ka aspekten. Dock förblev uppmärksamheten på att han betraktade växtsamhällena som objekti- ”livsformer”, ett begrepp som Warming lanserade, va fakta och inte som forskarens konstruktioner. en dansk specialitet och det mer ekofysiologiska 89 Ett tänkt, i regel rakt band eller linje genom terrängen synsättet lät i Sverige vänta på sig. för analys av vegetationen vid bestämda punkter. 90 Fries, T. C. E. 1913. Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden; ein Beitrag zur Kenntnis der 88 von Post, H. 1862. Försök till en systematisk uppställ- alpinen und subalpinen Vegetation in Torne Lappmark. ning av växtställena i mellersta Sverige. Stockholm. Uppsala.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 41 JONSELL
Figur 15. G. Einar Du Rietz (1895–1967) var jämte Thore Fries nog den mest tongivande vid Rutger Sernanders semina- rium i Uppsala. Sedan han 1931 efterträtt sin svärfar drev han under trettio år institutionen energiskt vidare och såg en lång rad elever disputera. Han var internationellt mycket välkänd, men också stridbar, såväl i sin vetenskap som i sakkunnigären- den för professurer och dylikt.
Hans avhandling fick stort inflytande över den emot 1950-talet, men fick i sin mer dogmatiska fortsatta utforskningen av fjällens vegetation form knappast efterföljare på andra håll. Däre- men inspirerade också på ett mer allmänt plan mot influerade den inte minst genom nödvändi- den unga generationen, också de som med tiden ga ställningstaganden växtgeografin både inom blev forskare av diametralt motsatt inriktning, och utanför vårt land. såsom Du Rietz och Lundegårdh (se sid. 44). I Mellaneuropa, särskilt i de tyskspråkiga Du Rietz var ännu mer teoretiskt lagd, något länderna, hade parallellt en annan växtsociolo- som är särskilt tydligt i hans avhandling om gisk skola vuxit fram med annan terminologi växtsociologins metodiska grundvalar,91 vilken och med ändelser som -etum och -ion på de han betraktade som fundamentet för en ny vetenskapliga växtnamnen som signum. Den disciplin. Samtidigt var Du Rietz en oerhört vann blott i begränsad utsträckning insteg i kompetent fältbotanist, som behärskade de Norden, och i en avvikande form präglad av Du flesta växtgrupper i Norden och som med åren Rietz. Diskussionerna mellan mellaneuropéerna fick betydande kunskap om främmande floror, och uppsaliensarna var tidvis animerad, men bland annat Nya Zeelands. Växtsociologin var bilades enligt Du Rietz själv tämligen drama- således ingen skrivbordsprodukt. För Du Rietz tiskt vid internationella botanikkongressen i var dess enheter, sociationer och associationer, Amsterdam 1935. Trots allt fortlever den mel- objektivt definierbara utifrån sammansättning- laneuropeiska varianten, inte minst för att dess en av arter och de måste fastställas utan ringaste systematik och terminologi för växtsamhällen sneglande på ekologiska, fysiologiska eller histo- återfinns i många floror. Den inkluderar även riska faktorer. Kulturinfluerad vegetation ville kulturskapad vegetation. Uppsalaskolans modell denna skola inte befatta sig med, snarare förne- tillämpas knappast längre, men har naturligtvis kade man så långt möjligt det kulturinflytande starkt medverkat till den syn vi har på vegeta- som för senare generationers växtgeografer blivit tionens mönster. inte bara uppenbart utan viktigt att studera och precisera. Denna renläriga växtsociologi låg till Myrforskning grund för en rad avhandlingar, mer eller mindre En vegetationstyp som lämpade sig väl för växt- i den rätta lärans anda, från Uppsalaskolan fram sociologin var myrarna. Också myrforskningen har Sernander som pionjär – han studerade 91 Du Rietz, G. E. 1921. Zur methodologischen Grundlage der modernen Pflanzensoziologie. Wien. deras recenta vegetationsmönster när han grävde
42 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
efter makrofossil (se sid. 21). I Uppsalaskolans Abisko krets var det flera som beskrev myrar och även Särskilt långvarig, med ändrad inriktning alltef- försökte tolka deras utveckling och mönstren ter vad varje tid krävt, blev forskningen i myrar- av tuvor och höljor. Bland de tidiga var Hugo na i Abiskoområdet vid Torne träsk. Basen och Osvald (1892–1970) på Komosse i Småland, förutsättningen var och är Kungl. Vetenskaps Gunnar Booberg (1892–1944) i Jämtland och akademiens forskningsstation i Abisko, där den Elias Melin (1889–1979) i Västerbotten, vilken började sin verksamhet 1912.95 Redan Thore C. med tiden vann världsberömmelse genom sin E. Fries som var stationens förste vetenskapliga mykorrhizaforskning (se sid. 47). Myrforskning- föreståndare hade då studerat myrar och åtskil- en blev en livskraftig gren, som kom att bedrivas lig annan vegetation i Sveriges nordligaste hörn också på flera håll utanför Uppsala. I denna stad för sin doktorsavhandling (se sid. 31). var i nästa generation Hugo Sjörs (f. 1915), Du På 1960-talet detaljstuderades av lundafors- Rietz’ efterträdare, den främste, med arbeten kare myrmarker i Abiskoregionen, de närings- som inleddes med bergslagsmyrarna.92 Växt- rika norr om Torne Träsk framför allt av Åke sociologins enheter är här ännu framträdande, Persson (f. 1925), och de näringsfattiga söder men fokus ligger också på gränsdragning i stort om träsket av Mats Sonesson (f. 1930). Det var i svensk vegetation. arbeten som kombinerade myrarnas struktur Utgångspunkten för denna digra myrav- och dynamik, hydrologi och mineralförhål- handling var just myrarnas struktur i övergångs landen och som gav en ovärderlig bas för den området mellan norrländsk och sydsvensk natur, forskning i Abisko som idag fokuserar på kli- vid den ”limes norrlandicus” (ännu ett begrepp matförändringsfrågan. Däremellan, under 1970- formulerat av Sernander), som var föremål för talet, sattes vegetationsforskningen vid Abisko en hel del studier vid denna tid. Sjörs har över- in i det världsomspännande IBP-tundraprojektet huvudtaget arbetat mer än någon annan med de (inom Internationella biologiska programmet) stora gränslinjerna, zoneringarna, i svensk och och sedan dess har Abisko varit en särdeles nordisk vegetation under diskussion med särskilt viktig knutpunkt i ett internationellt ekologiskt finländska och norska forskare. I sin lärobok nätverk. Den botaniska forskningen i Abisko ”Nordisk växtgeografi”93 sammanfattade Sjörs har alltmer gått i populationsekologisk och eko- växtgeografin och växtekologin som den uppfat- fysiologisk riktning, med laboratorier i fält för tades i Uppsala. Det ska framhållas att också fotosyntesstudier, kolupptagning, påverkan av flera av våra vegetationsforskare, alltså inte bara alla slags omvärldsfaktorer, för närvarande som systematikerna, arbetat i olika delar av världen sagt framför allt inriktad mot ”växthuseffekten”. varpå Sjörs är ett gott exempel. Stationens geografiska läge gör den exceptionellt Från 1950-talet bedrevs också en omfattan- användbar för sådan forskning. de myrforskning i Lund, framför allt av Nils Malmer (f. 1928) och hans skola i Götalands Öland oligotrofområden.94 Intresset kretsade nu i stor Om någon provins ska nämnas som särskilt utsträckning kring torvmarkernas hydrologi, attraktiv för svensk botanisk forskning är det mineralämnen, surhetsgrad och kväveinnehåll, Öland, kanske vid sidan av Lapplands fjällvärld. medan växtsociologin är övergiven. Dyna- Liksom i Abisko har en forskningsstation, den miken i myrarnas utveckling poängteras och ekologiska i Ölands Skogsby, sedan 1960-talet omprövas. skapat gynnsamma förutsättningar. Stationen uppfördes från början för de pollinationsekolo- 92 Sjörs, H. 1948. Myrvegetation i Bergslagen. Acta Phyto- giska undersökningar som bedrevs av Bertil Kul- geogr. Suec. 21. lenberg i Uppsala och makarna Erik och Stina 93 Sjörs. H. 1956. Nordisk växtgeografi. Stockholm. 94 Malmer, N. 1962. Studies on mire vegetation in the 95 Bernhard, C.-G. 1985. Abisko naturvetenskapliga sta- Archaean area of Southwestern Götaland. Opera Bot. 7. tion. KVA Stockholm.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 43 JONSELL
också nämnas Sjögrens arbeten om lövskogarnas mossor (se sid. 52). Men Öland och speciellt alvarmarkerna har också stått i centrum på grund av florans egen- art, som lockat inte bara till sammanställning till en av de tidigaste ”moderna” provinsflororna utan till diskussioner om skilda ”element” i Sve- riges flora, i båda fallen genom den ölandsfödde botanisten Rikard Sterner (1891–1956). Alvarets för svenska förhållanden rika förekomst av ende- miska taxa och av egenartad inomartsvariation har lockat till populationsbiologiska studier av en rad arter – såpört Gypsophila fastigiata, klo- fibbla Crepis tectorum, ölandssolvända Helian themum oelandicum, gotlandssolvända Fumana procumbens, sandliljor Anthericum, strandglim Silene uniflora, allt i Lund. Mycket av alvar- Figur 16. Henrik Lundegårdh (1888–1969) var forskningen till och med 1980-talet finns sam- stockholmare och elev till Otto Rosenberg, men manfattad i en volym utgiven av Erik Sjögren sadlade om, först till forskning om tropismer, 1988.99 sedan till stridbar ekofysiolog – ”min ekologi är fysiologi” blev hans fältrop. I två decennier var han professor i växtfysiologi vid Lantbrukshögskolan i Vegetationsstudier och ekofysiologi Uppsala. Med den ekofysiologiska forskning som nu bedrivs i Abisko och vid institutioner som länge höll sig till mer eller mindre renodlad växt Stenhagen i Göteborg och har blivit en bas för sociologi eller växtgeografi, är på sätt och vis mångsidig forskning på Stora Alvaret. en cirkel sluten. Från 1920-talet hade ekologin Men långt tidigare hade de forskande bota- i vårt land polariserats. Du Rietz´ avvisande av nisterna, inte bara amatörerna, attraherats av kausalanalyser och laboratorieförsök (det var denna unika natur. Inte minst kunde växt- ”naturens egna experiment” det gällde att tolka), sociologin där tillämpas under strikta former, en syn han dock ganska snart mildrade, fram- som i Nils Albertssons (1919–1956) skrift om kallade våldsam debatt från ett motsatt läger Stora Alvaret från 1950.96 Senare har särskilt med hemvist i Stockholm och med namn som alvarets holocena historia och kulturbetingade Henrik Lundegårdh (figur 16) och Lars Gunnar förändringar stått i fokus, som i Königssons Romell (1891–1981). De stod helt främmande avhandling (se sid. 22) och i ett antal skrifter av för växtsociologin och den deskriptiva ekologin Ejvind Rosén (f. 1942)97 och av Lars Rodenborg överhuvudtaget och hävdade starkt det expe- (1918–2004).98 Alla dessa arbeten är en grund- rimentella arbetssättet, för vilket Lundegårdh val för naturvårdsåtgärderna på Öland. Här bör upprättade ett laboratorium på Hallands Väderö. Han hade då redan fått erkännande ute i 96 Albertson, N. 1950. Das grosse südliche Alvar der Insel Europa, bland annat genom sin lärobok ”Klima Öland. Eine pflanzensoziologische Übersicht. Svensk Bot. und Boden”.100 Här redan nämnda forskare Tidskr. 44: 269–331. som Göte Turesson och Elias Melin tog starka 97 Rosén, E. 1982. Vegetative development and sheep graz- ing in limestone grasslands of South Öland. Acta Phyto- 99 Sjögren, E. (red.) 1988. Plant cover on the limestone geogr. Suec. 72. Alvar of Öland. Ecology – sociology – taxonomy. Acta Phy- 98 Rodenborg, L. 1976. Bodennutzung, Pflanzenwelt und togeogr. Suec. 76. ihre Veränderungen in einem alten Weidegebiet auf Mittel- 100 Lundegårdh, H. 1925. Klima und Boden in ihrer Wir- Öland. Växtekol. Stud. 7. kung auf das Pflanzenlebens. Jena.
44 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK intryck av Lundegårdh, men de bröt sig snart sid. 21). Men också om skogarna uppstod häf- helt självständiga banor. tig debatt, projicerad på den 1910 upptäckta Romell såg också naturen som sitt experimen- Fiby ”urskog” nära Uppsala, där Sernanders talfält, men i en helt annan mening än Du Rietz. uppfattning om ursprunglighet bröts mot skogs- Han arbetade experimentellt i naturen och forskaren Henrik Hesselmans (1874–1943) syn studerade i sin avhandling101 särskilt gasutbytet på skogen som en kulturprodukt, först i sen tid i marken och dess roll för växterna. Romell är sammanvuxen till urskogsliknande skog. Hes- den förste i vårt land som hävdade en renodlad selman vid skogsförsökanstalten stod permanent ekologi, som varken var en del av växtfysiologi i opposition till uppsalaskolan men ganska nära eller växtgeografi. Motsättningarna mellan Lundegårdh med sin forskning om humushalter, denna relativt lösa stockholmsskola och den mer föryngring och andra dynamiska aspekter på sammansvetsade uppsalaskolan var häftigt pole- skogens biologi. Växtbiologin i Uppsala hade miska och kulminerade åren 1932–1934. Striden dock genom Axel Lundström från början varit avgjordes knappast på det direkt vetenskapliga skogligt inriktad, en tradition som Sernander planet utan indirekt genom de professorstill- upprätthöll och förde vidare. sättningar som ägde rum vid den tiden. Där Bland efterföljare i Uppsala kan särskilt näm- segrade uppsalaskolan medan stockholmsskolans nas Carl Malmström (1891–1971), Bertil Lind- centralgestalter, Lundegårdh och Romell, länge quist (1904–1963) och Tore Arnborg (f. 1912), kom att inta lägre postitioner. Romell flyttade som alla hörde till dem som avvek från den ganska snart för en tid till USA. rättrogna uppsalaskolan. Malmström började Allt detta fick stor betydelse för flera decen- som myrforskare103 men studerade senare bland niers inriktning av svensk ekologisk botanik. annat de halländska skogarnas historia och Det dröjde till 1960-talet innan den kausalt och utveckling.104 Lindquist skrev ett stort biologiskt experimentellt inriktade växtekologin kom igång inriktat arbete om våra bokskogar105 och Arn- på allvar i landet, trots att solitärer fanns, till borg en monografi om Granberget i Lappland exempel Gottfrid Stålfelt (1891–1968), professor men är framför allt känd för det flitigt nyttjade vid Stockholms högskola, som arbetat på Lunde- ”nordsvenska skogstypsschemat”. Skogsforskning- gårdhs fältstation och skrev en imposant men en har annars till största delen legat vid sin egen föga uppmärksammad lärobok över växtekologi högskola och speciella institut, dit för övrigt i hans och stockholmsskolans mening.102 Malmström, Lindquist, Arnborg och andra Det har framhållits att de båda skolorna i skogsinriktade växtbiologer kom att knytas, mycket är exponenter för en djupare skiljelinje men som inte behandlas här. Den ”akademiska” i det svenska samhället. Uppsalaskolan repre- skogsforskningen tog tidigt en väg mot historik senterade ett akademiskt konservativt ideal, och bevarandefrågor, särskilt tydligt i Lindquists förankrat vid ett traditionstyngt universitet och stora arbete om nationalparken Dalby Söderskog räknade delvis gamla lärdomssläkters företrädare utanför Lund,106 som följts av många men sällan i sina led. Stockholmsskolans forskare var ofta så omfattande skrifter med likartad problematik politiskt radikala, stammade ur enklare förhål- (jfr också Waldheim sid. 52). landen och arbetade vid unga institut i Stock- 103 Malmström, C. 1923. Degerö Stormyr; en botanisk, holm. hydrologisk och utvecklingshistorisk undersökning över ett En annan viktig gren av växtgeografin/ekolo- nordsvenskt myrkomplex. Medd. fr. statens skogsförsöks gin är skogsforskningen. Sernander intresserade anstalt 20: 1–206. 104 Malmström, C. 1939. Hallands skogar under de sig också för denna, som framgått av debatten senaste 300 åren. Medd. fr. statens skogsförsöksanstalt 31: om granens invandring till Skandinavien (se 171–300. 105 Lindquist, B. 1931. Den skandinaviska bokskogens 101 Romell, L.-G. 1922. Luftväxlingen i marken som eko- biologi. Stockholm. logisk faktor. Stockholm. 106 Lindquist, B. 1938. Dalby Söderskog. En skånsk löv- 102 Stålfelt, G. 1960. Växtekologi. Stockholm. skog i forntid och nutid. Acta Phytogeogr. Suec. 10.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 45 JONSELL
Med studier som Lindquists om Dalby ur vilken, som också sagts, inte så få bröt upp Söderskog började vegetationen i kulturland- och slog in på nya vägar. Helt fri från uppsala skapet och landskapsförändringarna så sakteliga skolan var förstås Stålfelt och stockholmarna komma i fokus för att på 1980-talet expan- efter honom, bland vilka också bör nämnas Carl- dera och nära nog dominera med allt starkare Olof Tamm (f. 1919), professor vid skogsforsk- anknytning till naturvårdsfrågorna. Detta ningsinstitutet med autekologisk och ekofysiolo- stora forskningsfält kan inte tas upp här, utan gisk grundforskning på sitt program. Också han bara några pionjärarbeten. Till sådana kan har haft stort inflytande över den nyss nämnda räknas den avhandling som den verklige dis- växtekologi som nu bedrivs i Stockholm. Likaså sidenten från uppsalaskolan, Bengt Pettersson fristående är den växtekologi som Malmer bygg- (1915–2002), skrev om Gotlands vegetation. de upp i Lund (se sid. 43) och som med tiden Här saknas formell metodik, såväl sociologi som fick en avläggare i Göteborg. experiment, men genom mängder av observa- Vad som inte kunnat framgå genom de ensta- tioner betonas dynamiken i vegetationen, vare ka namn som presenterats är att den botaniska sig betingad av människan eller ej, i motsats forskning som kan rymmas under beteckningen till konstansen i vissa speciella biotoper. Tanke- växtekologi idag är oerhört mycket mer omfat- gångarna hos Pettersson fick stor betydelse men tande än den vi kan kalla systematik eller mor- några direkta efterföljare fick han inte, inte ens i fologi, medan förhållandena under seklets första Umeå där han blev första innehavare av det nya decennier givetvis var det motsatta. Å andra universitetets professur i växtekologi. sidan har nog större delar av växtekologin varit Dock kan man redan före Pettersson peka på nationellt fokuserad. Internationalisering präglar några som gick sina egna vägar. Erik Julin (se emellertid de senare årtiondena, i Uppsala spe- sid. 25 ) studerade mark och vegetation i en öst- ciellt sedan nederländaren Eddy van der Maarel götsk löväng107 och Erik Almquist (1892–1974) (f. 1934) tillträdde professuren där. Dels har sammanfattade hela Upplands vegetation och forskning bedrivits utomlands i samarbete med flora i sin avhandling.108 Karakteristiskt nog andra länder, till exempel Mexiko, dels har flera värderades dessa två digra arbeten inte speciellt utländska forskare disputerat på avhandlingar högt beroende på ämnesval och, som man ansåg, som analyserat svensk vegetation, exempelvis bristande stringens, men i varje fall Almquists den klassiska Uppsala Kungsäng, ett av Sernan- verk är nog idag en av de allra mest konsulterade ders favoritobjekt.109 avhandlingarna från ”Växtbio”. Vid ”Växtbio” i Uppsala har man vid eller i En annan pionjär ifråga om kulturlandska- nära anslutning till de tre senaste skiftena på pets vegetation var stockholmsbotanisten Måns professuren underkastat sig den stora och av en Ryberg (1910–1986), från början morfolog, men talrik krets botanister välkomnade mödan att som under sin professorstid vid Bergianska hylla den avgångne med en omfångsrik skrift. Stiftelsen framför allt ägnade sig åt den sörm- Var och en av dessa skrifter ger en förnämlig ländska lövskogsvegetationen. I Stockholm fick överblick av svensk växtgeografi och vegetation, denna forskning livaktig efterföljd in i denna problem och forskningsläge med 15–20 års mel- dag med Ove Erikssons (f. 1956) och hans lanrum, 1965 (till G. Einar Du Rietz), 1980 forskargrupps studier över dynamik i skog och (till Hugo Sjörs) och 1999 (till Eddy van der kulturlandskap baserade i Södermanland. Maarel).110 Inte blott uppsalaforskare utan hela Växtekologin växte som framgått fram också oberoende av den dominerande uppsalaskolan, 109 Liquan, Zhan 1983. Vegetation ecology and population biology of Fritillaria meleagris L. at the Kungsängen Natu- 107 Julin, E. 1948. Vessers udde. Mark och vegetation i ral Reserve, eastern Sweden. Acta phytogeogr. Suec. 73; en igenväxande löväng vid Bjärka-Säby. Acta Phytogeogr. Sernander, R. & Sandberg, G. 1948. Uppsala Kungsäng. Suec. 23. Uppsala. 108 Almquist, E. 1929. Upplands vegetation och flora. 110 The plant cover of Sweden. A study dedicated to G. Acta Phytogeogr. Suec. 1. Einar Du Rietz on his 70th birthday by his pupils 1965.
46 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK landets expertis kommer till tals och man får sekelskiftet både av de marklevande och av en utmärkt bild av forskningen på detta fält vid vedsvamparna, men mycket litet av detta fann varje tidpunkt. Någon motsvarighet finns inte sin väg till publikationer. Romell var landets för något annat botaniskt forskningsområde i främsta auktoritet vad gäller storsvampar. Den vårt land. Jag hänvisar hellre till dessa volymer viktigaste insatsen för dessa gjorde sedan dennes än att här ge några med nödvändighet skeva elev Seth Lundell (1892–1966), amatör som blev stickprov. professionell och erhöll personlig intendenttjänst Sett i ett internationellt sammanhang kan i Uppsala. Under flera årtionden utgav han man hävda att den tidigare motsättningen mel- tillsammans med J. A. Nannfeldt (se sid. 48) lan uppsalaskolan och ekofysiologerna i mycket ett exsiccat113 med oöverträffade preparationer återspeglar striden mellan de växtekologiska av storsvampar, vilket i tio exemplar fördelades auktoriteterna Frederic Clements (1874–1945) på ett antal ledande museer i Europa och Nord- och Arthur Tansley (1871–1955), även om de amerika. Ett syfte med detta exsiccat var att kri- nog sällan direkt åberopades i diskussionerna. tiskt bedöma vilka arter Elias Fries avsett med Amerikanen Clements hävdade växtsamhällenas sina namn. Exsiccatet utges fortfarande. karaktär av ett slags högre ordning av organis- I senare tid har intresset för storsvamparna mer med lagbunden succession till klimaxstadier särskilt odlats av framstående amatörer, som och utsatta för destruktiv inverkan av kulturen. bland annat ägnar spindelskivlingarna forsk- Engelsmannen Tansley såg däremot framför ning vid frontlinjen. Intresset har stimulerats av allt till de enskilda organismerna och växtsam- moderna, professionella fälthandböcker, främst hällena som mer löst och föga lagbundet sam- Svengunnar Rymans (f. 1946) handbok.114 mansatta, samt att kulturinflytandet i princip En av de verkligt banbrytande forsknings knappast skiljer sig från andra typer av påverkan, insatserna för storsvamparna gjordes inom ett även om det kan vara mer djupgående. Dessa helt annat område, på gränsen mellan eko- diskussioner är alltjämt aktuella.111 logi och fysiologi, nämligen klarläggandet av mykorrhizan. Elias Melin (se sid. 43), från 1930 Mykologi112 professor i växtfysiologi i Uppsala, gick från att Elias Fries’ Systema mycologicum, utkommet vara myrforskare, över problemen med beskog- 1820–1832, är motvarigheten för svamparna ning av utdikade myrar till att utröna mykorrhi- till Linnés Species plantarum, och har blivit en zans fundamentala roll för skogsträden och för startpunkt för den mykologiska nomenklaturen. skogssvamparna, en upptäckt i världsklass. Sedan Elias Fries har en mykologisk forsknings- Elias Fries’ son Thore M. Fries (se sid. 50, tradition fortlevat i Sverige, särskilt vid Uppsala huvudsakligen lichenolog) hade åtskilliga elever universitet. De marklevande, vanligen köttiga inom den egentliga mykologin, av vilka flera storsvamparna, som var Fries’ särskilda specia- gjorde viktiga insatser under det tidiga 1900- litet, togs först upp Lars Romell (1854–1927, talet. A. Gottfrid Eliasson (1860–1933), lektor far till ovannämnde Lars Gunnar Romell). i Vänersborg, utredde mikromyceter och häx- Väldiga insamlingar av storsvampar, nu på Riks kvastsvampar och skrev en ovärderlig katalog museet, gjordes under decennierna kring förra över Uppsala-herbariets svampar. Andra av hans elever var de skarpsynta och mångkun- Acta Phytogeogr. Suec. 50; Studies in plant ecology dedi- cated to Hugo Sjörs. E. Sjögren (red,) 1980. Acta Phytoge- niga Tycho Vestergren (1875–1930) och Gustaf ogr. Suec. 68; Swedish plant geography – dedicated to Eddy van der Maarel on his 65th birthday. H. Rydin, P. Snoeijs 113 Herbarieexemplar som läggs upp i ett bestämt antal & M. Diekmann (red.) 1999. Acta Phytogeogr. Suec. 84. exemplar (ofta 10–20) av samma insamling, för att distri- 111 En utmärkt sammanfattning av de två ekologernas syn- bueras till museer och tjäna som likformigt referensmaterial. sätt ges av Uddenberg i Idéer om livet, vol. I: 280–283. Antalet arter i ett exsiccat kan vara hundratals eller t.o.m. 112 En översikt av mykologin i Sverige med tonvikt på flo- flera tusen. ristik är Nannfeldt. J. A. 1959. The mycofloristical explora- 114 Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fält- tion of Scandinavia, especially Sweden. Friesia 6: 167–213. handbok. Stockholm.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 47 JONSELL
togs på 1940-talet upp till taxonomiskt studium av John Eriksson (1921–1995), elev till Lundell och Nannfeldt, som publicerade flera digra arbe- ten om dessa svampar, bland annat om deras rika förekomster i Muddus nationalpark. Sedan Eriksson år 1960 flyttat till Göteborg startade han där livaktig forskning och utgivningen av en vetenskaplig flora över skinnsvampar m.m.,115 i samarbete med mykologer i Oslo och som nu är avslutad. En speciell livsform utgör de mer eller min- dre hypogeiska (underjordiska) svamparna. De grupper som helt eller delvis innehåller hypogéer har till stor del behandlats separat i vår littera- tur. I början av seklet sammanfattade Thore M. Fries (se sid. 50)116 och hans son Thore C. E. Fries (se sid. 37)117 kunskapen om dessa i vårt land. Under senare decennier har Lars E. Kers (f. 1931) systematiskt eftersökt hypogéer, särskilt i Sydsverige och på Gotland och i hög grad beri- Figur 17. John Axel Nannfeldt (1904–1985) var kat kunskapen om denna svårfunna flora. professor i systematisk botanik i Uppsala i trettio För askomyceterna hade redan Elias Fries år från 1939. Han var i första hand mykolog med hyst stort intresse. Spridda studier och omfat- askomyceterna som sitt främsta område, men tande insamlingar, åtminstone av vissa grupper gjorde framstående insatser inom problematiska gjordes under årtiondena därefter. En grupp, de skandinaviska kärlväxtgrupper, ofta med koppling så kallade inoperkulata diskomyceterna, ägna- till frågan om deras istidsöverlevnad i våra fjäll. Nannfeldt var en framträdande gestalt vid sitt uni- des en taxonomisk–morfologisk avhandling versitet och under många år dess prorektor. utan motstycke i svensk mykologi, John Axel Nannfeldts (figur 17) doktorsavhandling av år 1932, internationellt banbrytande genom den Lagerheim (1860–1926), båda med tiden i systematik som där lanserades.118 Nannfeldt Stockholm. ägnade sin fortsatta forskning åt både disko- och Mikromyceter, inte minst imperfekter, res- pyrenomyceter, åt exobasidiacéer och sotsvam- pektive parasitsvampar av det mest fördolda par, förutom en rad kärlväxtsläkten (se sid. 25, slag var deras mykologiska huvudintressen. 31). Han besatt bredd och djup i sin forskning Vestergren, som även utgav ett stort mikromycet utan jämförelse bland svenska botanister efter exsiccat, var annars en av våra mest framstående hans tid. Sedan Nannfeldt 1939 blivit professor kärlväxtkännare och Lagerheim ej minst fyko- i Uppsala kom en rad avhandlingar att ägnas log. Främst bland Th. M. Fries’ elever får nog både saprofytiska och parasitiska askomyceter. ändå sättas den man som blev hans efterträdare, 115 Eriksson, J. m.fl. 1973–1989. The Corticiaceae of Oscar Juel (se sid. 25) som gjorde framstående North Europe. Fungiflora, Oslo. insatser också inom många svampgrupper. Han 116 Fries, Th. M. 1909. Skandinaviens tryfflar och tryffel- klarlade bland annat värdväxlingen hos vissa liknande svampar. Svensk Bot. Tidskr. 3: 223–300. 117 Fries, Th. C. E. 1921. Sveriges gastromyceter. Arkiv f. parasitsvampar och undersökte kärndelningen i botanik 17(9). basidier. 118 Nannfeldt, J. A. 1932. Studien über die Morphologie De större vedsvamparna, tickor, skinn m.m., und Systematik der nicht-lichenisierten inoperculaten Discomyceten. Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser. IV, fann också sin väg till Uppsala-exsiccatet men 8(2).
48 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Till de förra hör bland andra Lennart Holms racéer126 och exobasidiacéer,127 eller om asko- (f. 1921) om pleosporacéer,119 Nils Lundqvists myceter på en bestämd grupp värdväxter.128 I (f. 1931) om koprofila sordariacéer120 och Ove senare tid har interaktionen mellan växter och Erikssons (f. 1935) om gräslevande pyrenomy- deras naturliga fiender studerats av Lars Ericson ceter.121 Dessa tre har alla fortsatt sin forskning (f. 1945) i Umeå och hans forskargrupp och i i Uppsala, Stockholm, respektive Umeå. Där denna forskning spelar parasitsvamparna jämte arbetar Eriksson med en omfattande katalog herbivorerna en huvudroll. över askomyceter.122 Till mykologin har av hävd räknats studiet av De parasitiska småsvamparna, i grupperna myxomyceterna (slemsvamparna) även om de askomyceter och Fungi imperfecti123 är ju av taxonomiskt inte har med någon svampgrupp särskilt intresse för växtpatologin på grund av att göra. För dessa i hög grad kosmopolitiska de farsoter för människans grödor som många arter sammanfattade Robert Fries (se sid. 37) av dem utgör. Mot den bakgrunden kom studiet redan 1912 läget för Sveriges del.129 Under de av dem igång med intensitet redan i slutet av senare decennierna tid har Uno Eliasson (f. 1800-talet, framför allt genom Jakob Eriksson 1939) i Göteborg ägnat dessa organismer ett (1848–1931), föreståndare vid Lantbruksakade- omfattande studium. miens experimentalfält, som bland rostsvampar- na urskilde mängder av snävt värdväxtspecifika Lichenologi fysiologiska raser och vann efterföljd i både vårt Lavarna betraktas ju numera som licheniserade eget land och ute i världen. svampar, symbiontiska organismer av svamp Rostsvampforskare var också Ernst Henning och alg som uppkommit inom en rad utveck- (1857–1929), Erikssons efterträdare, som börjat lingslinjer bland askomyceterna. Historiskt sin mykologiska bana i fjällen med studier över sett har de dock betraktats som en egen orga- storsvampars förekomst i olika växtsamhällen, nismgrupp, som till största delen utforskats av ett nytt grepp. Parasitsvampforskningen låg egna specialister. I den nordiska floran är ju länge naturligt nog på jord- och skogsbrukets lavarna ett iögonenfallande inslag i jämförelse institutioner, men togs från 1940-talet upp på med till exempel stora delar Centraleuropa och Nannfeldts institution i Uppsala och då med Brittiska öarna och det är knappast förvånande taxonomi och utbredning som det centrala. att lichenologin länge intagit en internationellt Taxa skulle definieras morfologiskt, inte fysio- framskjuten ställning i vårt land. Traditionen logiskt. Man ville göra ett slags kritisk kartlägg- är också lång och börjar med den siste Linné- ning av utbredning och värdväxtval i landet. lärjungen Erik Acharius (1757–1819), som skrev Avhandlingar av detta slag kom att handla om en rad grundläggande lichenologiska arbeten, sotsvampar,124 mjöldaggsvampar,125 peronospo- främst Lichenographia universalis från 1810 och Synopsis methodica lichenum från 1814. Också 119 Holm, L. 1957. Études taxonomiques sur les Pléospora- Elias Fries gjorde viktiga insatser på lavarnas cées. Symb. bot. Upsal. 14(3). 120 Lundqvist, N. 1972. Nordic Sordariaceae s. lat. Symb. bot. Upsal. 20(1). 126 Gustafsson, A. 1959. Studies on Nordic Peronosporas, I–II. Opera Bot. 3: 1, 2. 121 Eriksson, O. 1967. The graminicolous pyrenomycetes from Fennoscandia. Arkiv f. bot. 6: 339–466. 127 Sundström, K.-R. 1964. Studies in the physiology, morphology and serology of Exobasidium. Symb. bot. upsal. 122 Eriksson, O. 1981. The families of bitunicate ascomyc- 18(3); Nannfeldt, J.-A. 1981. Exobasidium, a taxonomic etes. Opera Bot. 60; 1992. The non-lichenised pyrenomyc- reassessment applied to the European species. Symb. bot. etes of Sweden. Lund. Upsal. 23(2). 123 Sammelbeteckning på svampar utan känd könlig fort- 128 Eriksson, B. 1970. On Ascomycetes on Diapensiales plantning. and Ericales. I. Dicomycetes. Symb. bot. upsal. 19(4); 124 Lindeberg, B. 1959. Ustilaginales of Sweden. Symb. Holm, K. & L. 1977. Nordic junipericolous ascomycetes. bot. Upsal. 16(2). Symb. bot. Upsal. 21(3). 125 Junell (Jonsell), L. 1968. Erysiphaceae of Sweden. 129 Fries R. E. 1912. Den svenska myxomycetfloran. Symb. bot. Upsal. 19(1). Svensk Bot. Tidskr. 6: 721–802.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 49 JONSELL område, främst genom sin Lichenographia euro- dokumentation av en rad lavarters utbredning för paea reformata av 1831. cirka 80 år sedan som finns i alla dessa arbeten Vid inledningen till den period som vi här är av oskattbart värde för bedömning av den nu i skall överblicka står Thore M. Fries (1832–1913) stor utsträckning starkt reducerade lavfloran. i Uppsala, son till Elias Fries, som vårt lands Degelius var också den som introducerade främste lavkännare med en mängd studier inte lichenologin för Rolf Santesson (f. 1917), jämte bara från Skandinavien utan även från arktiska sydamerikafararen Gustaf Malme (se sid. 37), trakter, efter resor till Spetsbergen, Björnön och som också var lichenolog. Santesson gjorde i bör- Grönland. Rutger Sernander hyste bland alla jan av 1940-talet en mångårig resa i Sydamerika, sina intressen också lavarna, som han framför där han fick upp ögonen för de lavar som lever allt behandlade ur biologisk synvinkel, däremot på tropiska växters långlivade blad. Detta ledde inte taxonomiskt, ett intresse som kom att delas till en stor avhandling framlagd i Uppsala 1952.134 av hans dotter Greta Sernander-Du Rietz (1897– Lavforskning med taxonomiska eller biogeogra- 1981)130 och hans svärson G. E. Du Rietz (se sid. fiska förtecken har från Uppsala spritt sig över 41), som vetenskapligt hade en bredd som nästan landet så att den för närvarande bedrivs vid alla nådde upp till Sernanders. Du Rietz gjorde omfat- våra universitet med växtsystematiska lärostolar. tande insamlingar både i vårt land och på Nya I Uppsala kan nämnas Roland Moberg (f. Zeeland, som till vissa delar ännu är obearbetade. 1939), som främst arbetat med Physciaceae Vid sidan av de akademiska institutionerna och Leif Tibell (f. 1944) som i synnerhet utrett gjordes en stor insats för lavforskningen av ordningen Caliciales (knappnålslavar) i ett glo- Adolf Hugo Magnusson (1885–1964), semina- balt perspektiv.135 En nordisk lavflora är under rielärare i Göteborg, som framför allt samlade utgivning från Uppsala i samarbete med andra och beskrev skorplavar men också författade en nordiska institutioner, vartill kommer en av San- länge mycket använd flora över busk- och blad- tesson sammanställd förteckning över Nordens lavar.131 Magnussons ytterst värdefulla samlingar lavarter, nu i sin tredje upplaga.136 och bibliotek finns nu i Evolutionsmuseet vid I Lund hade som nämnts H. Weimarck och Uppsala universitet. T. Norlindh (se sid. 38) ägnat sig åt systematik Sernander, Du Rietz och inte minst Magnus- och växtgeografi i Sydafrika och för lavarnas del son inspirerade Gunnar Degelius (1903–1993) utförde Ove Almborn (1914–1992) en studie av att ägna sig åt lavarna. Vid ”Växtbio” i Uppsala likartat slag som resulterade i helt andra möns- lade han 1935 fram sin växtgeografiskt inrik- ter, eftersom lavfloran i Sydafrika på intet sätt tade avhandling om det oceaniska elementet i kan mäta sig med kärlväxtfloran i artrikedom. Skandinaviens lavflora,132 men blev med tiden Andra lavforskare i Lund studerade den svenska alltmer taxonom, såsom i de digra monografi- floran, bland dem Hans Runemark (se sid. 32) erna om släktet Collema. I sin generation var nog som skrev om skorplavsläktet Rhizocarpon i de Degelius den främste bland svenska lichenologer. nordliga fjällen137 och långt senare Ingvar Kärne Vid Växtbio utgavs ännu ett par växtgeografiska felt (f. 1944) som bland annat studerat Cetraria lavavhandlingar i Degelius’ efterföljd.133 Den och biogeografiska problem bland lavarna, i syn- nerhet på södra halvklotet. 130 Jörgensen, P.-M.& Lindblom, L. 2006. Greta Sernan- der-Du Rietz. Svensk. Bot. Tidskr. 100: 256–260. 134 Santesson, R. 1952. Foliicolous lichens I. A revision of 131 Magnusson, A. H. 1929. Flora över Skandinaviens the taxonomy of the obligately foliicolous lichenized fungi. busk- och bladlavar. Stockholm. Symb. bot. Upsal. 12. 132 Degelius, G. 1935. Das ozeanische Element der 135 Tibell, L. 1975. The Caliciales of Boreal North Amer- Strauch- und Laubflechtenflora von Skandinavien. Acta ica. Symb. bot. Upsal 21(2); 1987. Australasian Caliciales. Phytogeogr. Suec. 7. Symb. bot. Upsal. 27(1). 133 Ahlner, S. 1948. Utbredningstyper bland nordiska 136 Santesson, R. m.fl. 2004. Lichen-forming and licheni- barrträdslavar. Acta Phytogeogr. suec. 22; Hasselrot, T. colous fungi of Fennoscandia. Uppsala. 1953. Nordliga lavar i Syd- och Mellansverige. Acta Phyto- 137 Runemark, H. 1956. Studies in Rhizocarpon I–II. geogr. Suec. 33. Opera Bot. 2 (1, 2).
50 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
I Göteborg fick Degelius 1962 ett universi- För den marina traditionen i Lund svarade tetslektorat och initierade en livaktig lavforsk- Harald Kylin (1879–1949) och hans elever. ning också i denna stad. Själv skrev han ännu Kylin ägnade sig framför allt åt röd- och brun ett stort arbete om Collema och elever som Lars algers taxonomi, morfologi och generationsväx- Arvidsson (f. 1949) förde lichenologin vidare. ling. Han blev professor i Lund 1920, men hade Något liknande hände i Stockholm, när Santes- börjat sin botaniska bana i Uppsala, som hade son 1973 fick en professur vid Riksmuseet, där en livaktig algforskning alltsedan Frans Kjell- också elever i ett par generationer har fortsatt man (1846–1907), Vegaexpeditionens botanist. lavforskningen, först Anders Tehler (f. 1947) Ledande marinalgolog i Uppsala under 1900- med forskningar om familjen Roccellaceae.138 talet var Nils Svedelius (1873–1955), som dis- I Umeå etablerades lichenologin genom Mats puterade på en avhandling om Östersjöns alger Wedin (f. 1963), som dock nyligen flyttat till och klarlade mycket av rödalgernas generations- Riksmuseet. Hans grupp klarlägger framför allt växling, men också Carl Skottsberg (se sid. 35) fylogenin hos knappnålslavarna och även de inledde där sin forskarbana med avhandlingar tidigare okända fakultativa lavarna, arter som om de antarktiska brun- och rödalger som han kan ha både licheniserade och icke-licheniserade bragt hem från expeditionen 1901–1903 (se sid. skepnader. 35). Under sin emeritustid fortsatte Skottsberg Också inom lichenologin har gränsdragning- att bearbeta alger från antarktisexpeditionen, nu en mellan professionella och amatörer som fram- på den marinbotaniska institutionen i Göteborg, gått varit svår att dra, vilket i senare tid visas av där hans elev Tore Levring (1913–1982), också läkaren Tony Foucards (f. 1936) skorplavflora.139 algforskare, var chef. Också för lavarna har intresset i hög grad stimu- Också på Du Rietz’ ”Växtbio” kunde fyko- lerats av sentida bestämningslitteratur.140 logi förekomma. Liksom Svedelius fascinera- In summa måste bland kryptogamgrupperna des Mats Waern (1912–1998) av algfloran i lavforskningen idag vara den i vårt land starkas- brackvatten och skrev efter tjugo års dykningar te på det taxonomiskt–biogeografiska området. en taxonomisk–ekologisk avhandling om havs algerna i Öregrunds skärgård i norra Uppland,142 Fykologi ännu ett exempel på ett arbete som genom sin Också algernas systematik grundlades i Sve- noggranna dokumentation av ett enormt mate- rige genom Carl Adolph Agardhs (1785–1859) rial blivit mycket värdefullt för jämförelser med arbete Systema algarum utgivet 1824 i Lund, dagens situation. Andra avhandlingar kunde där Agardh var professor innan han blev biskop gälla mikroalger, såsom kiselager i fjällvatten i Karlstad. Sonen och efterträdaren Johan Georg eller desmidiacéer i smålandsmyrar. För den sist- Agardh (1813–1901) fortsatte i faderns algologis- nämnda alggruppen hade redan Einar Teiling ka spår. Agardharnas efterlämnade algherbarium (1888–1974), verksam i Stockholm, grundlagt gjorde Lund till en centralpunkt för den taxo- kunskapen för vårt lands del under 1920-talet. nomiska algforskningen i världen. Studiet av Efter seklets mitt har den marina algforsk- sötvattensalgerna togs upp av Einar Naumann ningen varit mera inriktad på inventeringar och (1891–1934) som i Lund först i landet (och nära studiet av invaderande arter i samband med nog i världen) etablerade ämnet limnologi för övervakning av marina miljöer, medan de lim- den samlade sötvattenforskningen.141 niska planktonalgerna har undersökts i mängder av limnologiska sammanhang, som vi inte ska 138 Theler, A. 1983. The genera Dirina and Roccellina (Roccellaceae). Opera Bot. 70. gå in på här. 139 Foucard, T. 2001. Svenska skorplavar och svampar som En forskare som betytt mycket för svensk växer på dem, 2:a uppl. Stockholm. planktonalgforskning ska dock nämnas, Hein- 140 Moberg, R, & Holmåsen, I. 1982. Lavar. En fälthand- bok. Stockholm. 142 Waern, M. 1950. Rocky-shore algae in the Öregrund 141 Se Söderqvist, T. The ecologists, sid. 79 ff. archipelago. Acta Phytogeogr. Suec. 30.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 51 JONSELL richs Skuja (1892–1972), lettisk världsauktoritet Bryologi på sötvattenplankton som 1944 tvingades lämna Mossornas systematik har aldrig haft någon sitt hemland och fick sin fristad i Uppsala. Han framskjuten ställning i Sverige. På bryologins publicerade där flera digra, utsökt illustrerade område har vi ingen motsvarighet till Linné, volymer, om några av våra sjöars plankton Elias Fries eller C. A. Agardh. Intresset för alger.143 Skuja fick också elever i vårt land, mossor var dock avsevärt under 1800-talet och såsom Arnold Nauwerck och Torbjörn Willén många skrev floristiska och växtgeografiska (1926–2000), båda taxonomiskt inriktade på arbeten. Den tendensen har fortsatt under 1900- planktongruppen chrysophycéer. Också svenska talet. Liksom ifråga om kärlväxterna har både algforskare har arbetat i exotiska trakter, som Abisko och ”Växtbio” i Uppsala varit viktiga för Kuno Thomasson (1923–2007) i sydamerikan- mossforskningen. I Torneträskområdet genom- ska vatten.144 förde Olle Mårtensson (1915–1995) en kritisk Inom de organismgrupper som av tradition inventering av hela mossfloran, vilket blev ett hör till botanisternas angelägenhet har svensk standardverk för alpin bryologi.149 I Uppsala har botanisk forskning varit på det hela taget hel- några avhandlingar utkommit som ingående täckande, i varje fall så länge det gäller de som beskriver och diskuterar bladmossorna i bestäm- är någorlunda påfallande och spelar en roll i vår da områden eller biotoper – Edvard von Kru- natur, men ett undantag är de flercelliga sötvat- senstjernas (1908–1994) om Uppsalatrakten150 tenalgerna, framför allt grönalgerna. och Erik Sjögrens (f. 1933) om lövskogar på Forskningen om de speciella och ganska Öland.151 I Skåne gjorde Stig Waldheim (1911– artfattiga kransalgerna har dock en tradition i 1976) bryologiska studier i diverse biotoper.152 vårt land som utgår från lundaforskaren Otto De stora utförliga mossfloror som utkom vid Nordstedt (1832–1924) och som fortsattes av mitten av århundradet – Elsa Nyholms (1911– prästmannen Olof Hasslow (1871–1952), vil- 2002) om bladmossorna153 och Sigfrid Arnells ken sammanfattade vårt lands kransalgsflora (1895–1970) om levermossorna154 – ledde knap- i ett länge mycket använt arbete.145 Därefter past till ett mer allmänt uppsving för studiet av uppmärksammades våra kransalger mest i eko- mossorna, inte ens bland botanisterna av facket. fysiologiska studier.146 I senare tid har Irmgard De mycket få svenska taxonomiska avhandling- Blindow (f. 1957), disputerad i Lund, tagit upp arna om mossor har lagts fram i Stockholm: den taxonomiskt-floristiska aspekten på svenska Birgitta Bremers (f. 1950) om släktet Schistidium kransalger, bland annat med bestämningsnyck- och Lars Hedenäs’ (f. 1957) om några kärrmoss lar över alla svenska arter147 och ett stort arbete släkten. om Östersjöns kransalger.148 149 Mårtensson, O. 1955–1956. Bryophytes of the Torne träsk area, northern Swedish Lapland I–III. K. Sv. Vet.- 143 Skuja, H. 1956. Taxonomische und biologische Studi- Akad. Avh. Naturskyddsärenden 12. Hepaticae. 14. Musci. en über das Phytoplankton schwedischer Binnengewässer. 15. General part. Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser IV, 16(3); 1964. 150 von Krusenstjerna, E. 1945. Bladmossflora och blad- Grundzüge der Algenflora und Algenvegetation der Fjeld mossvegetation i Uppsalatrakten. Acta Phytogeogr. Suec. 19. gegenden um Abisko in Schwedisch-Lappland. Dito 18(3). 151 Sjögren, E. 1961. Epiphytische Moosvegetation in 144 Thomasson, K. 1959. Nahuel Huapi. Acta Phytogeogr. Laubwälder der Insel Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 44; suec. 42; 1963. Araucarian lakes. Acta Phytogeogr. Suec. 47.. 1964. Epiphytische und epilithische Moosvegetation in 145 Hasslow, O. J. 1931. Sveriges characéer. Bot. Not. Laubwälder der Insel Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 48. 1931: 63–136. 152 Waldheim, S. 1944. Mossvegetationen i Dalby-Söder- 146 T.ex. Forsberg, C. 1965. Environmental conditions of skogs nationalpark. K. Sv. Vet.-Akad. Avh. Naturskydds Swedish Charophytes. Symb. bot. Upsal. 18(4). ärenden 4; 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenver- 147 Blindow, I. & Krause, W. 1990. Bestämningsnyckel för hältnisse in Schonen. Lund. svenska kransalger. Svensk Bot. Tidskr. 84: 119–160 (en 153 Nyholm, E. 1954–69. Illustrated moss Flora of Fenno uppdaterad bestämningsnyckel kommer i SBT inom kort). scandia. II. Musci. Lund. 148 Schubert, H. & Blindow, I. 2003. Charophytes of the 154 Arnell, S. 1956. Illustrated moss Flora of Fennoscandia. Baltic Sea. Ruggel. I. Hepaticae. Lund.
52 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) SVENSK BOTANIK
Speciell uppmärksamhet har dock vitmossor- fall känt sig ganska hemmastadd på kongressen na Sphagnum haft bland myrforskarna, alltsedan 1950, medan en deltagare därifrån som kunnat Hugo Sjörs’ studier i Bergslagen (se sid. 43). ta del av dagens botanik i långa stycken skulle Dessa mossor arbetar man med i Uppsala också ha känt sig totalt främmande. idag, och likaså i Lund där Nils Cronberg (f. 1961) gjort populationsstudier på Sphagnum och • Ett varmt tack riktas till de specialister på sedan på husmossa Hylocomium. Först under olika områden som gett värdefulla kommenta- slutet av 1900-talet har intresset för mossorna rer och tillägg, nämligen Ingvar Backéus, Lars tagit fart, då särskilt med deras roll som indika- Hedenäs, Lennart Holm, Roland Moberg, Anna torer av skyddsvärd skogsmark och med många Tunlid och Eva Willén. Det slutliga innehållet arters befarade försvinnande för ögonen. Två är dock författaren till alla delar ansvarig för. ekologiska avhandlingar som bör nämnas i detta Ofrånkomligen råder en viss obalans betingad sammanhang är Lars Söderströms (f. 1954) om av författarens botaniska hemvist. Litteratur mossor på lågor i granskog och Bengt Gunnar citaten skall ses som exempel på viktiga arbeten Jonssons (f. 1963) som bland annat handlar om – många fler kunde med rätta ha tagits med. hur mossfloran i granskog påverkas av olika Porträtten är till största delen hämtade från Ber- faktorer. gianska stiftelsens ikonotek. Också för mossorna har intresset rent allmänt ökat väsentligt under senare år, bland annat tack ABSTRACT vare utmärkt bestämningslitteratur155 som lockat Jonsell, B. 2007. Svensk botanisk forskning under många amatörer och föreningar har bildats. 1900-talet. [Botanical research in Sweden in the 20th century.] – Svensk Bot. Tidskr. 101: 19–54. *** Mitt i den period jag försökt överblicka arrang- Uppsala. ISSN 0039-646X. The background for the new research era that erades i Stockholm sommaren 1950 den sjunde started with the 20th century was some major internationella botanistkongressen med Carl new theories that were introduced at the end of 156 Skottsberg som president. Den blev av stor the 19th century: the insight about a glaciation, betydelse för svensk botanisk forskning, men the influence of Darwinism and of the Mendelian framför allt internationellt en stor framgång. laws. This survey is focused on research on Swed- Där möttes 1500 botanister från 54 länder ish vegetation and its history, on systematics in all – med tanke på det ännu svåra världsläget gläd- plant groups including fungi and lichens, as well as jande höga siffror. För första gången efter andra Swedish research in those fields in foreign countries. världskriget kunde världens botanister mötas. Excluded are plant physiology, as well as applied research in agriculture, forestry and nature conser- Gamla band återknöts, nya upprättades. Sverige, vation. Nor are treated disciplines budded off from intakt efter kriget, hade då naturligtvis särskilda botany (and zoology), such as genetics, limnology, förutsättningar att organisera denna kongress, and pollination biology. men fick också i särskild grad skörda frukterna. In vegetation history the most important Vad som avhandlades ger också en utmärkt names are Rutger Sernander in Uppsala and Gun- översikt av den botaniska vetenskapens läge när nar Andersson in Stockholm who, with diverging halva förra seklet förflutit. De första femtio åren opinions, envisaged the postglacial immigration of bjöd på oerhörda framsteg inom många områden, the flora. In the 1910s, Lennart von Post founded men den senare sekelhalvan har ännu mycket the pollen analysis of mires, which became the main tool for this type of research. Diatom analysis mera hänt. En botanist från 1900 hade nog i alla became important with the works of Astrid Cleve- 155 Hallingbäck, T. & Holmåsen, I. 1982. Mossor. En fält- Euler. Taxonomic pollen research was founded by handbok. Stockholm. Gunnar Erdtman at his Palynological Laboratory in 156 Osvald, H. & Åberg, E. (red.) 1953. Proceedings of the Stockholm. seventh international botanical congress, Stockholm July Vascular plant systematics was in the early 20th 12–20, 1950. Se särskilt C. Skottsbergs Presidential address, century focusing on variation in details of Linnaean sid. 27–32.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 53 JONSELL species, and the distinguishing of elementary spe- Sjörs has played a prominent role. The research cies. The study of apomictic groups played a major station at Abisko in the northernmost mountains role. Embryological studies by Svante Murbeck in is of great importance for vegetation studies. The Lund on Alchemilla and Oscar Juel in Uppsala on island of Öland in the Baltic has also attracted many Antennaria were principally important. Others dis- botanical scientists. Ecophysiological research, often tinguished microspecies in Hieracium, Taraxacum and in conflict with the Uppsala school, has taken place up to the 1960s in the Ranunculus auricomus group. in Stockholm, while forests, both coniferous and The reproductive peculiarities of the Rosa canina deciduous, were in focus for research in Uppsala, group were clarified by Gunnar Täckholm and Folke Stockholm and Lund. Fagerlind in Stockholm. Rubus was a major topic in Mycology has been an important field in Uppsala Lund with Bengt Lidforss as the pioneer and after since the days of Elias Fries. In the 1930s to 1960s him Åke Gustafsson. J. A. Nannfeldt led an active group there, especially In Lund, genecology was developed by Göte focusing on ascomycetes. In Göteborg the study on Turesson, who also conceived the ecotype concept. Corticiales resulted from the 1960s in a major Flora. Institutions in S Sweden were pioneers in crop Lichenology has traditionally been strong in Swe- genetics with Herman Nilsson-Ehle as the leading den with Thore M. Fries as the leading name in the figure, from whom genetics developed as a disci- beginning of our century. Numerous theses were pline of its own. Arne Müntzing, also in Lund, made produced over the century with Gunnar Degelius in 1930 the first synthesis of a Linnaean species, and Rolf Santesson as leading names. Taxonomic Galeopsis tetrahit. bryology has been limited, while many plant geo- Biogeographical problems, especially whether graphical studies have been performed. In phycol- the Scandinavian mountain flora had survived the ogy, the 19th century pioneer was Carl Adolph latest glaciation in situ, stimulated biosystematic Agardh, who founded the research on algae in Lund, research in genera such as Poa (J. A. Nannfeldt). which since then was for long an important centre In the 1950s to 1970s, biosystematics was under- for marine algae, and where limnology, thanks to taken in a substantial number of Swedish genera, the interest in plankton algae, budded off as an and at Lund university a large programme for such independent discipline in the 1920s. research was carried out in Greece. Sweden had in the 19th century considerable research in the polar areas, which did not continue into the following century but for Carl Skottsberg Bengt Jonsell är profes- in the Antarctic 1902–03, focusing on marine algae. Latin America saw a great number of Swedish bota- sor Bergianus emeritus, nists, taking advantage of the foundation by Anders och var som sådan Fredrik Regnell, which supported research travel- föreståndare för Ber- ling. This still goes on, in particular from Göteborg, gianska stiftelsen vid where the Flora Ecuador is produced. South Africa Vetenskapsakademien was in focus for botanists in Lund from about 1930 och Bergianska trädgår- (Henning Weimarck, Rolf Dahlgren and many more) den i Stockholm. Han and in tropical Africa, Olov Hedberg with his work har framför allt forskat in the mountains founded an active school that is om nordiska kärlväxters systematik och om still vigorous, resulting also in Floras of Ethiopia and Somalia. For the circumpolar areas, Eric Hultén has korsblommiga växter i tropiska områden. Linné contributed major chorological works with exten- och hans lärjungar har han ägnat ett stort antal sive mapping of species, as well as Floras of Kamt- skrifter. chatka, Alaska and other areas. Adress: Konsumvägen 20 B, 756 45 Uppsala Phytogeography has been particularly active at E-post: [email protected] Uppsala university, where Rutger Sernander was the pioneer, followed by G. Einar Du Rietz, who built up a phytosociological school that covered most types of Swedish vegetation. Particularly active was, and still is, research on mires, in which Hugo
54 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) Amatörbotanikens 1900-tal
Amatörernas roll inom botaniken är till stora ka 1900-talshistoria, sammanbundna av mina delar ett ännu outforskat ämnesområde. Veten- funderingar över vilka amatörerna är och har skapshistorikern Jenny Beckman är en av varit, hur deras historia kan skrivas, och vad det pionjärerna inom denna forskningsgren. Här säger om hur vetenskap blir till. Som historiker skriver hon om gräspräster, skolherbarier och intresserar jag mig för hur vetenskapens historia landskapsfloror. skrivs, och hur relationerna har sett ut mellan olika slags vetenskapare, innanför och utanför JENNY BECKMAN universitetsvärlden. Många vill kalla 1800-talet för amatörernas är Bertha Emilia Sandén kom som guldålder, och visst verkar verksamheten i skog prästfru till Medelplana på Kinnekulle och mark, på fuktängar, i kalkberg och fjälltrak- Når 1913, så möttes hon i dörren av den ter ha varit livlig då. Provinsfloror publicerades, förre kyrkoherden Kinbergs åldriga änka, som samlingar byggdes upp i hem och vid läroverk, blängde på henne och sade: skolföreningar exkurrerade och brev om fynd – Härifrån kommer du inte levande, och gräs- och växtplatser genomkorsade riket mellan prästerna kommer du inte undan! prästgårdar och provinsialläkarboställen, museer, Alldeles sannspådd blev hon inte, för paret skolor och universitetsträdgårdar. Det är en tid Sandén avancerade till större och mer välutrus- då de vetenskapliga anställningarna var få, och tade prästgårdar i Skara stift, men i ett fick hon möjligheterna att publicera och försörja sig på rätt: gräsprästerna gick inte att undvika. Det sina rön var begränsade. Amatörerna hade knap- vill säga, alla dessa botanikintresserade präster past några ”professionella” att vara ”amatörer” i som frampå vårkanten började dyka upp för att förhållande till. Det brukar till exempel hävdas utforska traktens rika flora, och som väntade sig att Darwin var amatör, eftersom han inte var gratis kost och logi i prästgården. Leander Kin- anställd vid ett universitet utan kunde sitta berg hade själv varit en intresserad och kunnig hemma på godset Down och forska, finansierad botanist, vars anspråkslöshet och hjälpsamhet av sin fru Emmas porslinsförmögenhet. Men – enligt herdaminnet – inte sällan missbrukades, då blir amatörbegreppet så vitt, och så olikt det ”ländande honom till skada men ej till vanheder”, vi oftast menar med amatörer idag, att det blir och det är lätt att föreställa sig att gräsprästernas svårt att utforska. Så kanske det är extra ange- besök under hans tid var både många och långa. läget att studera amatörer närmare vår egen tid, Historien berättar om mer än prästfruars under 1900-talet och det gryende 2000-talet. vedermödor vid 1900-talets början. Den vitt- Det är först när den vetenskapliga karriären blir nar om ett myller av blomstervänner och det en praktisk möjlighet, som amatörernas alldeles nätverk som bar upp dem. Och detta kristliga särskilda roll i den vetenskapliga världen blir blomsterintresse kunde sträcka sig längre än tydlig. till stilla betraktelser över liljorna på marken. De episoder ur amatörernas historia jag ska Gräsprästerna visar vägen mot en värld av veten- ta upp handlar om växtnamnsbråk vid sekel- skap utanför universitetets murar. En värld av skiftet 1900 och om de händelser vid olika slags fågelskådare, växtsamlare, insektsletare och botaniska institutioner på 1970-talet som så stjärnspanare: en värld av amatörer. småningom resulterade i den Svenska Botaniska Det här är ingen krönika över amatörernas Förening vi känner idag, med dess utbud av historia – den är alltför rik och mångformig för exkursioner, konferenser och floraprojekt. Det det. Det är några glimtar ur amatörernas svens- är förstås en stor historia, och bitar av den står
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 55 BECKMAN
också att finna hos Anders Bohlin, Nils Lund- akademiska forskare och välbärgade privatsam- qvist och Bengt Jonsell – kanske går den inte att lare, och verksamheten omgärdas av intrikata fånga på ett ställe. Men först några funderingar nationella och internationella bestämmelser. om var man hittar amatörer, i rummet och i Lokal- och personhistoria som skrivs av amatör- historien. historiker får ibland tjäna som underlag för aka- demiska forskares arbete, men skepsisen är ofta Vad är en amatör? stor och blygsamma släktkrönikor eller storslag- Begreppet amatör är samtidigt nedsättande na civilisationsteorier à la Dag Stålsjö har sällan och romantiskt. Å ena sidan betecknar det ofta stort anseende vid universitetsinstitutioner. någon som saknar något – anställning, utbild- Även inom botaniken och zoologin är ama- ning eller skicklighet. Amatörer får inte betalt törerna knappast sig lika inbördes. Bland de för sin verksamhet, de har inga examina, och försök som gjorts att teckna episoder från deras till adjektivet ”amatörmässig” föreslår National historia kan man hitta väldigt olika exempel. encyklopedins ordbok synonymerna ”mindre Den engelska historikern Anne Secord har skicklig” och ”dilettantisk”. Å andra sidan studerat botanikintresserade hantverkare i Lan- handlar det, rent bokstavligt, om kärlek. cashire på 1840-talet. De hade sällan någon Amatörer finns inom en mängd områden, formell utbildning, utan hade lärt sig genom och betyder olika saker beroende på var man egna fältstudier och flitigt läsande i örtaböcker söker dem. Ibland har begreppet en formell, och läkeböcker, för det var ofta ett medicinskt närmast juridisk innebörd. Inom tävlingsidrot- intresse som låg i botten. Deras botanistklubbar ten var det länge – i vissa fall in på 1970-talet hade inga formella möteslokaler utan träffades – förbjudet att delta i mästerskap som de olym- på puben, dit de tog med insamlade växter och piska spelen om man inte var ”amatör”, vilket turades om att identifiera och namnge dem. väl skulle tolkas som att man inte försörjde Trots sin brist på formell bildning var de ofta sig på sitt idrottande. En effekt av detta var ju inlemmade i nätverk där deras kunskap förmed- att stora delar av idrotten länge hade en tydlig lades till botanister vid universitet och botanis- överklassprägel. Inom vissa grenar framträder ka trädgårdar, eftersom dessa saknade kunskap gränsen mellan amatörer och professionella än om ståndorter och varieteter som hantverkarna idag på ett tydligt sätt: proffsboxning var länge kände till. förbjudet i Sverige medan amatörboxning gick Hundra år senare, och i andra änden av ska- bra, och konståkare med några medaljer innan- lan har vi en person som Fru Draba, Elisabet för bältet lägger tävlandet bakom sig och ägnar Ekman. Hon var en välbärgad änka från Djurs- sig åt att uppträda i isshower. holm, välkänd bland botanister, som ägnade sin Inom teater och musik är amatörerna många tid åt att utforska släktet Draba i fjälltrakterna, och ofta välorganiserade i orkestrar, teatersäll- på Grönland och i herbarier runt om i världen. skap och inte minst körer. Här är också mötena Trots att även hon saknade formell bildning i många mellan utövare av olika slag: amatör botanik hade hon resurser att resa runt i världen, körer engagerar yrkesverksamma sångare till att köpa in instrument för att studera drabornas oratorier och rekviem, och lokala teaterfören- mer intrikata egenskaper, hon hade ett nät- ingar spelar med i uppsättningar på länsteatrar- verk av forskare som kunde hjälpa henne med nas scener. genetiska undersökningar och upplåta plats för Och inom vetenskapen har de ytterligare odling. Hon publicerade monografier och artik- roller, som skiljer sig mellan astronomi och lar i vetenskapliga tidskrifter, och ansågs allmänt botanik, mellan geologi, arkeologi och historia. som en expert inom sitt område. Inom arkeologi och paleontologi, där fynd både Trots dessa stora skillnader, och trots att de har ett vetenskapligt och ett ekonomiskt värde, flesta amatörer som redan har uppmärksammats finns både motsättningar och samarbete mellan av historikerna hör hemma under 1800-talet och
56 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) AMATÖRHISTORIA
det tidiga 1900-talet, så bör vi inte underskatta Även inom vetenskapen dras gränserna mellan kontinuiteten – och återfödelsen – inom amatör olika områden ständigt om. Inom de biologiska traditionen. Så här beskrev chefen för Natur- vetenskaperna skiljer man ofta på ”grön” och historiska riksmuseets botaniska avdelning, Veit ”vit” biologi, både organisatoriskt och historiskt. Wittrock, julstämningen på museet år 1880: I den vanliga berättelsen om den moderna biolo- På botaniska museet är det särdeles lifligt gins framväxt kring sekelskiftet 1900 får en ny, under julen. Den ordinarie personalen har vis- professionell, vetenskaplig, laboratoriebaserad serligen semester, men i stället gå der åtskilliga biologi ersätta den gamla, amatörmässiga, fält- andra som arbeta af intresse för vetenskapen: baserade naturalhistorien. Underförstått ändrade en är sysselsatt med lafstudier, en med hafs den biologiska forskningen inte bara fokus, utan algstudier, en med Potamogetoner, en (ett också arbetsmetoder, lokaler och utövare. Det är fruntimmer! realstudent) med undersökningar en berättelse om professionalisering, där grupper öfver byggnad och utveckling af det hypoko- som amatörer och uppfinnare har hamnat utan- tyla internodiet hos Compositae, jemfördt med för den akademiska vetenskapen. hufvudroten, en med Salices, en med bestäm- ning af en stor samling drifved från Grönland, Men på senare tid har historiker påpekat att och en med paleofytologiska undersökningar. experimentalbiologins framgångshistoria till stor del är en följd av att experimentalbiologerna Och hundra år senare, på 1970-talet kunde själva lyckats definiera biologins historia så att amatörerna fortfarande fira nyår i museets her- den handlar om dem. Gränserna mellan grön barium, medan forskarna stod hemma på gårds- och vit biologi är inte alltid lätta att urskilja i planen och smällde raketer. praktiken, där molekylärbiologiska verktyg til�- Amatörtraditionen ger oss möjlighet att få ett lämpas på problem från ekologi och systematik. nytt perspektiv på de vetenskapliga förändring- Naturalhistoriens frågeställningar och metoder arna under 1900-talet. För en vetenskapshisto- har dessutom levt vidare genom hela 1900-talet, riker som jag är amatörerna ett sätt att fundera och det har också hantverkarna, apotekarna och över hur vetenskapens historia skrivs, men också prästerna – och kommunalarbetarna, lärarna att få en vidare förståelse för vad vetenskaplig och banktjänstemännen – alltså, vetenskapens verksamhet är. amatörer. Vetenskapshistoriker har i första hand intres- Att studera vetenskapens amatörer är således serat sig för den forskning som förekommer vid ett sätt att utforska hur historien om vetenska- universitet, högskolor, forskningsinstitut och pen har skrivits. Det är också ett sätt att studera laboratorier. Det är förstås föga förvånande vetenskapen i vardagslivet – botanik som tids- – akademiska institutioner är centrala i skapan- fördriv, insektsutflykter en söndagseftermiddag det av vetenskaplig kunskap. Men de verkar i en och stjärnfall en augustikväll. Men inte minst värld av människor och organisationer som på är det ett sätt att hitta dem som bidrar till den olika sätt också är delaktiga i denna kunskaps- vetenskapliga kunskapens utveckling utan att produktion. Tillämpad forskning, undervisning, själva vara vetenskapsmän i formell mening. Då amatörverksamhet har inte alltid räknats som får vi också en rikare bild av villkoren för veten- en del av vetenskapen. Gränserna för vad som skaplig verksamhet. kan kallas vetenskaplig forskning har dragits om många gånger genom tiderna, och ibland En linneansk tradition? på sätt som har gjort det svårt att urskilja vik- Svenska Botaniska Föreningens hundraårsjubi- tiga samband mellan forskningen och andra leum sammanfaller ju som bekant med firandet områden som traditionellt har setts som mot- av Carl von Linnés trehundrade födelsedag. tagare av akademisk kunskap, men som också Och precis som gräsprästerna är Linné svår att kan betraktas som deltagare i den vetenskapliga komma undan när det handlar om botanik och verksamheten. amatörer. Föreställningen om en ”linneansk
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 57 BECKMAN
tradition” genomsyrar diskussionen om ama- eleverna skulle beta av flera hundra arter under törernas roll inom botaniken. Men precis vad sina år i skolan, för att mot slutet av gymnasiet denna linneanska tradition är för något är svårt få insikt i systematikens gåtor. att komma underfund med. Somliga menar helt Det var 1878 som folkskolans första så kal enkelt lärjungarnas resor runt jorden på Linnés lade normalplan fastställdes, och då fick också uppdrag. Andra avser de iakttagelser av traktens naturvetenskapen större plats vid läroverken. växt- och djurliv, av seder och folk som präster Och nog är det en händelse som ser ut som och provinsialläkare nedtecknade och skickade en tanke att 1878 också är året för det första in till universitet och lärda sällskap. Åter andra ”moderna” Linnéjubileet. Det allra första jubileet menar att svenskarna har ett alldeles särskilt firades förstås 1807 med invigningen av Linnea- naturintresse, som både går tillbaka till Linné, num i den nya botaniska trädgården i Uppsala, och som Linné själv är ett uttryck för. Den men det som då var en huvudsakligen botanisk tanken dyker upp hos Johan Wilhelm Dalman, angelägenhet för uppsaliensare hade 1878 blivit när han 1823 söker pengar för det nyinrättade en nationell högtid, med hyllningstal, kantater Naturhistoriska riksmuseet med hänvisning och statyinvigningar runt om i landet (Linné till ”Swenska folkets af ålder kända kärlek för statyn i Humlegården i Stockholm blev dock Vetenskaper” och Sverige som ”den nyare Natu- inte färdig förrän 1885, då också Linnégatan ralHistoriens fosterbyggd”. Elias Fries talar på fick sitt namn). Linné blev inte bara en fråga 1840-talet om det svenska folkets ”medfödda om botanik, utan om nationalkaraktär – och naturåskådning”, och den gömmer sig också i skolan var verktyget för att forma den svenska talet om ”folkets tankar och känslor” som sägs nationens karaktär. Den linneanska traditionen komma till uttryck i de folkliga växtnamnen. handlade lika mycket om att vörda Linné som Erik Hultén tackar 1950 alla dem som genom att praktisera hans läror, och i skolan kunde ”arvet från Linné” bidragit till arbetet med hans dessa syften gå hand i hand. Atlas över växternas utbredning i Norden, och Herbariesamlandet gav upphov till en hel hoppas att atlasen ska hjälpa till att hålla det undervegetation av handledningar och instruk- naturintresse levande, som är ett ”typiskt nord- tionsböcker i bestämning och växtpressning, iskt drag”. och ett nätverk av läroverksgossar som utbytte Varifrån kommer då denna linneanska tra- rariteter från fjällsemestrar och badortsvistelser dition? Kan den förklara aktiviteten på amatör- för att dryga ut artlistorna. Skolan är förstås fronten genom seklerna, eller behöver den själv ett tveeggat svärd. Min egen morfar, själv ivrig förklaras? Som Erik Hultén påpekade i sin bok amatörbotanist med fynd av Orobanche reticu- är botanikundervisningen i skolan en viktig lata och Pedicularis sceptrum-carolinum på merit- bakgrund till svenskarnas intresse för växter. listan, sade alltid att han lärt sig blommorna Latinet dominerade lärdomsskolor och universi- vid sin mammas hand. Biologiundervisningen tet under större delen av 1800-talet, och i folk- var nog så stimulerande, särskilt med en enga- skolan härskade läsning, skrivning, räkning och gerad pedagog som Knut Bohlin i katedern i kristendom. Det var först mot slutet av 1800- läroverket i Nya elementar, men skolan kunde talet som naturkunnigheten, länge ”en främling lika gärna ta död på botanikintresset som väcka i folkskolan”, började få ordentligt fäste. Då det med allt växtpressande. Men trots allt ska- upphävdes också latinkravet vid universiteten, så pade botanikundervisningen flera generationer att läroverkets reallinje kunde få samma formel- svenskar som hade en botanisk rutin att falla la status som latinlinjen. Och växterna var det tillbaka på, om de till äventyrs skulle komma på första barnen stötte på i sitt möte med natur- tanken att leta växter på gamla dar. En tradition kunnighetsundervisningen. För folkskolebarnen – linneansk, ursvensk eller nationalromantisk – var det vanliga ängsblommor och nyttoväxter behöver en grund att vila på och något som för som stod på dagordningen, medan läroverks- den vidare.
58 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) AMATÖRHISTORIA
Växtnamn och kommunikation namnen, med släktnamn och artepitet. För att Centralt för samarbete mellan olika utövare av inte allmogen skulle förledas att tro att solrosen vetenskaplig verksamhet – forskare, amatörer, var släkt med nyponrosor och vresrosor fick jägmästare, kommunekologer – är möjligheten den alltså samma ändelse som sin odlade kusin till kommunikation. Föreningar, tidskrifter och inom släktet Helianthus – och släktet kom följ- konferenser är mötesplatser för många, men aktligen att innehålla de båda arterna jordärt- ett givande samspel är också beroende av att skocka och solskocka. man kan förstå varandra, använder samma Normalförteckningen piskade upp en storm ord, metoder och verktyg. Inom botanik och i botanikvärlden, som inte bedarrade på många zoologi är nomenklaturen inte bara ett kommu- år. Varför var då växtnamnen så viktiga? nikationsmedel, utan bärare av föreställningar Namnen var den viktigaste länken mellan om släktskap och utveckling. Internationella de akademiska botanisterna och amatörerna. organ kontrollerar sedan mitten av 1800-talet För mycket mixtrande med de växtnamn organismernas namngivning genom intrikata som ”sedan århundraden varit brukliga och regelverk (versionen från år 2000 är på närmare innerligt förbundna med folkets tankar och 500 sidor) och återkommande konferenser. Det känslor” kunde hota informationsutbytet dem är en värld som varit präglad av stora motsätt- emellan. Samtidigt var det angeläget att skapa ningar mellan nationella stilar, mellan ”lumpers” en standard för detta utbyte; en uppsättning och ”splitters”, mellan olika historiska aukto- unika och stabila termer som möjliggjorde säker riteter. Vilken av Linnés publikationer som kommunikation. Det var inte bara så att fol- skulle utgöra utgångspunkten för den botaniska ket lättare skulle förstå växtvärldens mysterier namngivningen var en fråga som inte fick – minst lika viktigt var att folket skulle kunna någon slutgiltig lösning förrän vid botanikkon- förmedla upplysningar om denna växtvärld till gressen i Stockholm 1950. forskare och fröfirmor på ett tillförlitligt och Men alla som handskas med blommor enhetligt sätt. Normalförteckningen var inte använder sig inte av de latinska namnen. bara en källa till befängda växtnamn. Den var Under 1800-talet blev handeln med växter allt lika instabil som den föränderliga vetenskap- livligare i takt med att trädgårdsodling blev liga nomenklaturen, och den hotade utbytet av en allt populärare hobby. Fröförsäljarna ville information mellan botanister av alla slag: fors- marknadsföra sina varor med fantasieggande kare, odlare och amatörer. beteckningar, och floran av växtnamn växte Trots att normalförteckningen kom ut i snabbt. På liknande sätt hade Linnés nomen- flera upplagor, den sista så sent som 1932, så klatur under 1700-talet spridits över världen fick den inte något stort genomslag utanför via frökataloger och hortikultur. Men 1800- lantbruksskolorna. En avgörande faktor var talets botanister oroade sig över de direkt skolfloran Krok-Almquist, vars redaktörer översatta namnen från tyska handelsträdgårdar. ställde sig på kritikernas sida och hindrade Särskilt bekymmersamt var det att ungdomen lantbruksstyrelsens växtnamn från att spridas inte fick lära sig ett enhetligt namnskick i till folkskolor och läroverk. Något officiellt folkskolan, som blivit så pass etablerad i det svenskt namnskick fanns inte, förutom det sena 1800-talet att naturkunnigheten började som rådde i praktiken genom Krokens domi- få plats jämte modersmål, räkning och kristen- nerande ställning. Men namnfrågan var inte dom. död. I slutet av 1970-talet återuppstod den i Så år 1894 tog Lantbruksstyrelsen initiativ form av en checklista för Nordens växter. Men till en ”normalförteckning” över de svenska initiativtagare den här gången var ingen statlig växtnamnen. Dessa skulle vara både vetenskap- myndighet, utan en ideell organisation. Och liga och pedagogiska, och därför valde man att målgruppen var inte lantbrukselever, utan ge dem samma tvådelade form som de latinska amatörer.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 59 BECKMAN
Projekt Linné, landskapsfloror och projekt av olika slag drogs igång, ofta – som föreningsliv tidigare – i samarbete med naturskyddsfören- Efterkrigstiden var en turbulent period i bota- ingar och frivilliga. Från akademiskt håll ville nikvärlden, bland amatörer och professionella man också utforska den kunskap om floraför- av alla slag. I den akademiska forskningen tog ändringarna som doldes ute i bygderna. Hugo den vita biologin allt större plats, och ekologin Sjörs, professor i växtbiologi i Uppsala, efterlyste vann insteg i forskningsråd och fakulteter. Men en ”Sveriges biologiska undersökning” – före- traditionell växtgeografi och systematik levde bilden var förstås myndigheten Sveriges geolo- farligt – 1962 föreslog den så kallade Riks giska undersökning grundad redan 1858 – för museiutredningen att museets professurer skulle en systematisk övervakning av naturen. Andra omvandlas till forskartjänster i immunologi, förslag var mer blygsamma. Örjan Nilsson, före- biofysik och molekylärbiologi. Även om hotet ståndare för den botaniska trädgården i Uppsala, avvärjdes och den systematiska forskningen startade 1972 projektet ”Bevara utrotnings räddades, så brukar decennierna efter andra hotade växter” i samarbete med Naturhistoriska världskriget beskrivas som en tid av nedgång för riksmuseet. Tanken var att få grepp om vilka floristisk verksamhet i allmänhet, och för ama- arter som var på fallrepet, och om möjligt ordna törerna i synnerhet. Flödet av pressade växter en fristad åt dem i landets botaniska trädgårdar till museer och herbarier tunnades ut, och när (som samtidigt stärkte sitt existensberättigande universitetsforskarna i allt större utsträckning gentemot sparbenägna statsmakter). Snart vände blicken mot fjärran länders flora så såg övertalades den nybildade svenska avdelningen kontaktytorna mot bakgårdens botanister ut att av Världsnaturfonden att stödja verksamheten krympa. – men under den mer schvungfulla rubriken Men 1960- och 70-talen var också den gry- ”Projekt Linné”. ende miljörörelsens tidevarv. Den amerikanska Landets botanister – av alla slag – uppmana- marinbiologen Rachel Carsons bok Tyst vår des att skicka in upplysningar om hotade arter. väckte opinionen runt om i världen, även om Telefonsamtal, personliga brev och handskrivna naturskyddare hade stridit för reservatsbildning lappar blev så småningom till ett system av fär- och älvräddning sedan seklets början. En tra- digtryckta landskapslistor, som skickades ut för ditionell institution som Riksmuseet vädrade ifyllning till projektets deltagare. Rapportörerna morgonluft och motiverade sin verksamhet med själva hittades genom medlemmarna i bota- både naturskyddsinriktad folkbildning och bio- niska föreningar och naturskyddsorganisationer, cidstudier i fågelsamlingarna. Den tekniska dis- genom upprop i tidskrifter som Svensk Botanisk kussionen om DDT och PCB fick en konkret, Tidskrift, Fauna och flora och Sveriges natur, och lokal dimension i försvinnande fåglar, döda helt enkelt genom mun-mot-mun-metoden. På vägrenar och monokulturer, och naturskydds- så sätt kom Projekt Linné inte bara att utforska föreningarnas medlemsantal började stiga (även den hotade floran, utan också att kartlägga en om den absoluta toppen dröjde till säldöden annan art vars status varit oklar: den botaniska 1988). Och även om den offentliga debatten och amatören. de iögonenfallande aktionerna ofta rörde energi Projekt Linné har fått en närmast mytisk frågor och miljögifter i industri och jordbruk, så status när det gäller att beskriva förändringarna växte intresset också för lokala kalhyggen och i den svenska floristikvärlden och amatörernas igenväxande slåtterängar. återfödelse på 1970-talet. Tillsammans med Delvis närdes detta intresse i offentliga orga- projekt som Faunavård i skogsbruket lade det nisationer: Naturvårdsverket inrättades 1967, grunden till ArtDatabanken och det moderna och länsstyrelserna (som även tidigare haft rödlistesystemet på svensk botten. Och även om ansvar för naturskydd men med små resurser) det kanske går att överdriva projektets betydelse fick ett allt viktigare miljöansvar. Inventerings- så fångar det många viktiga aspekter av hur
60 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) Figur 1. Amatörbotanikens geografi, enligt Lars-Åke Gustafsson i Fauna och flora 1976. Kartan visar med- arbetarna i Projekt Linné. verksamheten formades och hur ansvaret för sitetsforskare inom olika vetenskapsgrenar har naturvården kom att fördelas mellan myndig kartlagt arter, biotoper och system, naturskydds- heter, universitet och frivilliga. institutioner har bevakat floraförändringar Och här är ju de förändringar av Svenska och lokala entusiaster har utforskat floran i sin botaniska föreningen och Svensk Botanisk Tid- omgivning, listat och samlat och skickat sina skrift som Nils Lundqvist beskriver i sin artikel herbarier till större museer och samlingar – eller väsentliga. När Nordens botaniska tidskrifter sparat dem på vindar och i källare. omorganiserades innebar det ett slags arbetsför- Lokalfloror kan koncentrera sig på en delning, där olika vetenskapsgrenar fick olika socken – vegetationen i Pajala socken – en publikationsformer och där SBT uttryckligen stad – Wenersborgs flora – eller en geografisk definierades som en ”amatörtidskrift” – halv- formation – Ombergs flora – men många har vägs mellan forskning och populärvetenskap. tagit sin utgångspunkt i de gamla landskaps- Amatörerna var inte passiva mottagare av gränserna. I Sverige upplevde landskapsflororna botanisk kunskap, utan aktiva deltagare i ett en rik blomstring kring sekelskiftet 1900. Flera botaniskt arbete som omfattade en mängd olika skrevs av yrkesbotanister (t. ex. Areschougs organisationer och roller. Skånes flora) eller av akademiker som hoppat av Ytterligare ett tydligt exempel på detta är den botaniska banan (som Selim Birgers Härje- landskapsflorevågen. Inventering av floran inom dalens flora), andra av skollärare eller militärer begränsade områden har bedrivits på olika sätt, (kapten Hasselrots västgötaflora från 1967). i olika syften och av olika människor. Univer- Den floristiska kartläggningen av rikets provin-
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 61 BECKMAN ser kan kopplas till växtgeografins frammarsch frånvaro. Smålandsprojektet hade också starka vid universiteten och en alltmer omfattande akademiska inslag, inte minst genom Thomas inventering av landets naturresurser, men också Karlsson, inledningsvis vid Lunds universitet, till det expanderande skolväsendet där den lin- och så småningom intendent vid Naturhis- neanska botaniken var fast förankrad, och där toriska riksmuseets botaniska avdelning och växtsamlande läroverkspojkar framhärdade i redaktör för den ”nya” Svensk Botanisk Tid- sitt intresse genom ämbetsmannakarriärer och skrift. familjeliv. Parallellt pågick också forskarstyrda inven- Efter en tid av minskande aktivitet gick land- teringar i Dalsland och Västmanland som skapsflororna en ny vår till mötes på 1970-talet. drevs av professor Hugo Sjörs doktorander Ett pionjärprojekt i denna nya våg av landskaps- i växtbiologi. De fungerade som samlings- floror var Projekt Östergötlands flora under led- punkter för flera av de forskare vid olika ning av överingenjören Erik Genberg. Projektet institutioner som intresserade sig för frågor om förenade drag från äldre landskapsfloror och inventering och om strategier för att öka det nyare inventeringsprojekt. Till de traditionella allmänna intresset för artorienterad naturvård. dragen hörde den lilla inventeringsgruppen Inte minst Per-Arne Anderssons avhandling under ledning av en stark initiativtagare och Flora över Dal framhölls som ett exempel på fokus på enheter som landskap och socknar, hur människor utan avancerade kunskaper i medan ambitionen att uteslutande notera arters botanik kunde delta i inventeringar och bidra förekomst eller frånvaro inom varje område med värdefull växtgeografisk information. påminde om senare projekt som Atlas of the Projekten fungerade lika mycket som övningar British Flora (1962). Områdesindelningen, där i metodutveckling och arbetsorganisation små socknar slogs samman och stora delades som växtgeografiska verk. Deras arbetssätt upp till sektioner på en till två kvadratmil, förde liknade på många sätt den beskrivning Anne snarare tanken till äldre engelska inventeringar Secord har gett av de engelska hantverkarnas enligt vice-county-systemet. Bakom inventerings- botaniska pubklubbar 150 år tidigare – dag- metodiken låg en intrikat ekvation, där faktorer liga inventeringar i friska luften och kvällsliga som yta, tidsåtgång, antal deltagare och grad av sammankomster över de ännu oidentifierade noggrannhet vägdes samman för att projektet växterna och en flaska vin. både skulle skapa ny kunskap och vara praktiskt Men när Andersson och Ulf Malmgren dis- genomförbart. puterade på sina floror i början av 1980-talet Det dröjde bara fyra år från inventeringens var det inte lika självklart som det hade varit början 1973 till att floran publicerades 1977, hundra år tidigare att landskapsfloror kunde och projektets effektivitet gav deltagarna upp- räknas som forskningsprojekt. Den inventerings- märksamhet och blodad tand – intresset rik- verksamhet som universitetsbotanister tidigare tades mot angränsande landskap. Småländska hade ägnat sig åt, bedrevs nu allt mer av olika entusiaster vaskades fram ur Projekt Linnés slags naturskyddsinstitutioner – och av amatörer. rapportörslistor, och vid ett möte i Ljungby Det akademiska inslaget i de moderna land- träffades lokala Linné-inventerare, östgötska skapsflororna är ofta stort (till exempel i Sörm- veteraner, lokala SNF-aktivister och musei- lands och Skånes floror), men arbetet drivs av botanister med småländsk anknytning. Till botaniska föreningar med svaga formella band skillnad från Genberg men i likhet med de till universiteten, även om de personliga banden akademikerstyrda inventeringarna i Storbritan- kan vara starka. I stället är det Svenska Bota- nien, Nederländerna och Tyskland valde man niska Föreningen, som med ekonomiska bidrag, ett rutsystem baserat på Generalstabens kartor, rådgivning och mötesverksamhet har tagit rollen där rutor med fem kilometers sida invente- som informell samordnare och uppmuntrare av rades med avseende på arters förekomst eller projekten.
62 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) AMATÖRHISTORIA
Figur 2. Några av de senaste decenniernas rika skörd av landskapsfloror – amatör historia i vardande.
Återigen skulle man kunna se detta som ett flororna använder de gamla landskapsgränserna slags arbetsdelning i botanikvärlden: det är svårt för att inte bryta linjerna bakåt i tiden – även för universitetsforskare att bygga en karriär på om landskaps- och sockengränser förstås också landskapsfloror, och inventeringar utförs i stäl- har en egen brokig historia. Men i takt med att let i regi av länsstyrelser och frivilligföreningar. landskapsinventeringarna når sin fullbordan så Det betyder förstås inte att universitetsforskarna kommer bygderna kanske att krylla av sysslolösa saknas i floraprojekten – tvärtom! Men då har potentiella floraväktare, som inget högre önskar de sina amatörhattar på sig. än att försäkra sig om att den mångfald de så Parallellt med landskapsflororna pågår det omsorgsfullt har dokumenterat också får en förstås en mängd andra inventeringsprojekt chans att bestå. av olika slag. En mycket specifik slags uppsikt över växterna hålls av floraväktarna, som över Entusiaster, nätverk och ensamvargar vakar hotade arter genom att besöka växtlokaler, Projekt Linné, landskapsflororna, och 1970- notera förändringar och rapportera. De har ett talets förändringar inom SBT och SBF illustre- intressant och inte helt okomplicerat förhållande rar de många nätverk som botanikens amatörer till landskapsflororna. Å ena sidan är florapro- verkar i, och den konkreta roll som amatörerna jekten ett viktigt sätt att rekrytera botanister spelar för botanisk forskning och naturvård. som kan fungera som floraväktare. Floraväkteri- Men det finns förstås också de som inte vill et kan också vara ett sätt att hålla den botaniska ingå i dessa nätverk, inte inordna sig i flora aktiviteten vid liv i det vakuum som lätt kan inventeringens rutmönster. Många inventerare inträda när floran väl är tryckt och färdig. Men kan berätta om flyktiga figurer de stött på i fält det finns också viktiga skillnader mellan att vara – människor med djup och detaljerad kunskap floraväktare och att inventera ett landskap. om traktens växter men som inte syns i fören- Det finns de som misstänker att florapro- ingens rullor eller bland de rutansvariga. I vissa jekten i sin ambition att vara heltäckande kan fall kan oviljan att delta i rapporteringsprojekt dra uppmärksamheten och energin bort från de bottna i en misstanke att informationen kan specifika hotade arterna. Att bevaka enskilda användas på fel sätt – till exempel i samband arter, räkna individ och identifiera hot är inte med utbyggnader och markexploatering – eller nödvändigtvis samma slags färdighet som att den sjanghajas högre upp i systemet och att hantera en fältlista – även om det förstås publiceras utan uppgift om dess ursprung. Men oftast är en smal sak för en rutveteran att ta andra vill helt enkelt inte ägna sig åt växterna på sig an floraväktarnas uppfattning om hur man andra än sina egna villkor. uppskattar antal eller avgränsar en lokal. Och Dessa amatörer får knappast sin historia så finns ju den historiska egenheten att miljö skriven. De dyker sällan upp i tidskriftsartiklar, övervakning ofta sker på länsnivå, medan floraprojekt eller i föreningslivet, men kanske
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 63 BECKMAN
bland herbariearken på ett museum eller i någon (red.), Den mediala vetenskapen. Nya Doxa, Nora, växtspecialists brevväxling. Läroverken hade ofta sid. 299–319. Christensson, J. 1999. Vetenskapen i provinsen: om en livlig vetenskaplig verksamhet, men många baronerna Gyllenstierna på Krapperup och amatö- herbarier och arkiv har försvunnit i skolreformer rernas tidevarv. – Atlantis, Stockholm. och städprojekt. Eriksson, G. 1995. Fru Draba. – I: Ambjörnsson, R. Därför är landskapsflororna, Projekt Linné & Sörlin, S. (red.), Obemärkta: det dagliga livets och Svenska Botaniska Föreningen extra intres- idéer. Carlsson, Stockholm, sid. 281–297. Keeney E. B. 1992. The botanizers: amateur scien- santa för en historiker. De gör amatörerna tists in nineteenth-century America. – Univ. of synliga, lockar fram dem ur skogsbrynet och ut North Carolina Press, Chapel Hill, NC. i offentligheten där jag kan spåra dem genom Nilsson, Ö. 2005. Från Projekt Linné till Rödlistan publikationer, konferensdeltagande och artrap- 2005. – Svensk Bot. Tidskr. 99: 154–158. porter. Där möter de också sina kolleger vid Secord, A. 1996. Artisan botany. – I: Jardine, N., Secord, J. A. & Spary, E. C. (red.), Cultures of universitet och myndigheter, och visar hur bota- natural history. Cambridge Univ. Press, Cam- nikens olika delar hänger ihop med varandra bridge, sid. 378–393. – inte sällan i en och samma person, som på samma gång kan vara forskare, naturvårdskon- ABSTRACT sult och deltagare i landskapsfloror. Där gör de Beckman, J. 2007. Amatörbotanikens 1900-tal. också vetenskapshistorien till en rikare berättelse [Amateur botany in twentieth-century Sweden.] om vetenskapens betydelse i vardagslivet, och – Svensk Bot. Tidskr. 101: 55–64. Uppsala. ISSN om hur denna vardagliga aktivitet i sin tur gri- 0039-646X. per in i skapandet av vetenskaplig kunskap. The nineteenth century is often designated the “age Kanske är det också dessa institutioner som of the amateur”. But amateur botanists – however måste bära upp den linneanska traditionen you define them – have played an important part in science during the twentieth century as well. Ama- – vad den nu är för något. När växtsamlandet teurs are central to biological recording and not försvunnit ur skolorna och när studieförbun- least to understanding scientific practice as a part dens medlemmar blir allt färre behövs en annan of every-day life. The role and meaning of amateur grundval för blomsterintresset att vila på, en botany is traced through ideas about Linnaean tra- infrastruktur som kan föra det vidare från gene- ditions, the importance of nomenclature for com- ration till generation och från landsända till munication between different kinds of botanists, landsända. I dessa Linnéjubileumstider borde and the new wave of local flora projects in the late kanske den historien få större uppmärksamhet. twentieth century. Inte bara historien om stora män, vetenskapliga genombrott och internationell berömmelse, utan om vårexkursioner, inventeringsläger och data- Jenny Beckman är bassnickeri. Den amatörernas historia som skrivs vetenskapshistoriker och av amatörerna själva, i inledningen till varje forskar om biologins landskapsflora. Och vem är egentligen historien historia. Hon intresserar till för? sig särskilt för botanik och systematik och för vetenskapen utanför • Tack till alla botanister – av alla olika slag – som laboratoriet: i skolor, delat med sig av sin tid och sina erfarenheter till utställningar och fören- mig under mitt arbete med amatörernas historia. ingar. Hennes avhandling Naturens palats från Litteraturtips år 2000 handlar om Naturhistoriska riksmuseet. Allen, D. E. 1994. The naturalist in Britain: a social history. – Princeton Univ. Press, Princeton. Adress: Avdelningen för vetenskapshistoria, Beckman, J. 2004. Växter, vetenskap och folkpoesi: Uppsala universitet, Box 629, 751 26 Uppsala nomenklatur som medium. – I: Ekström, A. E-post: [email protected]
64 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) Vegetations- och flora förändringar under 1900-talet
Landskapet omvandlas, arter tillkommer och nlandsisens avsmältning började i sydligaste försvinner i en ständig dynamik, under 1900- Sverige för ungefär 17 000 år sedan och talet förmodligen snabbare än någonsin. Anders Iavslutades några tusen år senare. De första Bohlin pekar på några av de viktigaste föränd- träden som vandrade in var dvärgbjörk och olika ringarna under det förra seklet med exempel viden, följda av björk, asp och en. Därefter följde främst från jordbruks- och skogslandskapet. tall, hassel, alm och senare ek och al (figur 1). Redan för 8 000 år sedan fanns det täta ädellöv- TEXT OCH FOTO: ANDERS BOHLIN skogar långt upp i Norrland, men klimatförsäm- ring och den kraftiga granexpansionen som tog Ledargåsen Akka från Kebnekajse säger till Nils: sin början efter Kristi födelse gjorde att värme ”Om du har lärt dig något gott hos oss, Tumme tidens ädellövskogar gick tillbaka. tott, så kanske du inte tycker, att människorna Människans behov av odlingsmark var länge bör vara ensamma på jorden,” sade förargåsen tämligen konstant (figur 2). Men under 1700- högtidligt. ”Tänk på att ni har ett stort land och 1800-talen ökade befolkningen så snabbt och att ni nog kunde ha råd att lämna några att södra Sverige blev överbefolkat i relation till nakna skär och några grunda sjöar och sum- tillgången på jordbruksmark. För att försörja en piga mossar och några öde fjäll och avlägsna skogar åt oss fattiga djur, där vi fick vara i fred! familj och deras kreatur krävdes stora arealer. I I all min tid har jag varit jagad och förföljd. stället för att vänta de kanske trettio år det tog Det vore gott att veta, att det funnes en fristad för att en uppväxande skog skulle ge aska nog för också för en sådan som jag.” att göda den nya svedjan, så var man tvungen Ur ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” att bränna allt oftare, med följd att marken utar- av Selma Lagerlöf, 1907. mades och ofruktsamma ljung- och kråkrishedar
Figur 1. Särö Västerskog utanför Kungsbacka. Skogen har setts som en rest av värmetidens täta skogar. På senare tid har man insett att de stora ekarna och tallarna, och de naturvärden som är knutna till dem, har upp- kommit i och är beroende av ett betydligt öppnare hag- markslandskap.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 65 BOHLIN Västerbottens län Örebro län 100 % 100 %
80 80
60 60
40 40
20 20
0 0 00 00 00 00 50 00 50 00 50 00 20 40 60 80 00 00 00 00 50 00 50 00 50 00 20 40 60 80 10 12 14 16 16 17 17 18 18 19 19 19 19 19 10 12 14 16 16 17 17 18 18 19 19 19 19 19
Malmöhus län 100 % Bebyggd mark Åker 80 Träda Kulturbete 60 Naturbete Äng 40 Produktionsskog Traditionellt brukad skog
20 Naturskog Våtmark
0 Vatten och berg 00 00 00 00 50 00 50 00 50 00 20 40 60 80 10 12 14 16 16 17 17 18 18 19 19 19 19 19
Figur 2. Markanvändningen i tre län år 1000–1980. Observera ändringarna i tidsskalan. Efter Emanuelsson (1993).
eller buskmarker uppstod. Ungskog togs till kol- 1900-talet, framför allt genom jordbrukets och ningsved i stora delar av landet vilket också kraf- skogsbrukets stora omstruktureringar. tigt bidrog till en decimering av skogstillgången. Skiftesreformerna och växelbrukets infö- Samtidigt dikades stora arealer våtmark ut och rande under 1800-talet innebar mycket stora togs i anspråk för odling. förändringar. Svedjebruket upphörde och för- Vid mitten av 1800-talet var praktiskt taget utsättningar skapades för en återbeskogning. all odlingsbar mark utnyttjad i södra Sverige Jordbruksdriften lades om från slåtterängsbruk och den skog som återstod fanns mest på större och skogsbete till ett intensivt brukande av jor- gods och i svårtillgängliga lägen. I utbyte fick den där betet koncentrerades till vallen (figur vi öppna och halvöppna marker med stor varia- 2). Åkerarealen utökades genom att slåtterängar tionsrikedom vad gäller flora och fauna, samti- och beteshagar odlades upp, våtmarker dikades digt som skogsarterna fanns kvar. ut, sjöar sänktes, och avsiktligt och oavsiktligt införda vallväxter etablerades. Revolutioner i jord- och skogsbruk Från slutet av 1800-talet fördubblades antalet Det svenska landskapet har omdanats mycket kor till ett maximum på cirka 3 miljoner djur kraftigt från mitten av 1800-talet och under omkring år 1930. Även åkermarken nådde nu
66 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
Figur 3. Fäboden Gräsbrickan i Dalarna 1962. Det förr så vanliga fäbodbruket medförde att skogar hölls glesa och öppna vilket gynnade den biologiska mångfalden.
sin största utbredning. Landsbygden var bebodd naturbetesmarker liksom många åkerogräs har i en betydligt högre omfattning än idag på minskat kraftigt eller helt försvunnit. grund av jordbruksnäringens mycket stora bety- Innan denna revolutionerande omvandling av delse. Brukningsmetoderna var helt annorlunda jordbrukslandskapet var småbrukaren en viktig och boskapsskötseln och betesdriften var avse- vårdare av den svenska naturens värden. Nume- värt mycket mera extensiv. ra ger samhället ekonomiskt stöd till lantbrukar- Vid mitten av 1900-talet intensifieras na för att dessa i någon mån ska kunna fortsätta landskapsomvandlingen, framför allt i skogs- denna vård och ändå få sitt uppehälle säkrat. bygderna där en stor del av åkrarna och betes- markerna försvinner och omförs till skog (figur Skogslandskapet 2). Samtidigt intensifieras det kvarvarande I äldre tider var skogen ställvis hårt utnyttjad. jordbruket genom konstgödsling, mekanisering Det vittspridda skogsbetet höll skogsmarken och kemisk bekämpning av ogräs, svamp och öppen och ljus och många växter gynnades av skadeinsekter. att korna trampade och betade i skogen. Skogs- Nya kommunikationer spred införda växter klockan Campanula cervicaria är ett exempel på från hamnar, längs järnvägar och utmed lands- en art som förmodligen gynnades av skogsbetet vägar. En del införda prydnadsväxter förvildades, (figur 4). medan samtidigt väldigt många arter knutna till Det gamla svedje- och kolningsbruket kom det gamla landskapet började försvinna. efterhand alltmer i konflikt med synen på I och med den tilltagande urbaniseringen skogen som en virkesresurs. År 1866 kom en avfolkades landsbygden. Betesmarker växte ”förordning om hushållningen med de allmänna igen när det småskaliga jordbruket avvecklades. skogarna i riket” och 1903 klubbades i riksda- Dagens jordbruksenheter är betydligt större gen en lag som slog fast att ”Å skogsmark tillhö- och mera koncentrerade. Konstgödslingen, rig enskilde må ej avverkning så bedrivas eller utsädesrensningen, dräneringen av våtmarker, efter avverkningen med marken så förfaras, att ogräsbesprutning och omförandet till större skogens återväxt uppenbarligen äventyras”. brukningsenheter har minskat den biologiska mångfalden i landskapet. Jordbruket har blivit Norra Sverige nästan oberoende av boskapsskötsel och stall- Sverige norr om Dalälven har alltid varit glest gödsel. Många hävdberoende växter i ängs- och befolkat och innan skogen fick ett exportvärde
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 67 BOHLIN i mitten av 1800-talet var trycket på skogarna ringa. Den virkes- och tjärexport som pågått utefter norrlandskusten satte inga stora spår. Samerna, som fällde skog för att komma åt trädlavar vid stora snödjup, var för få och nybyg garnas odlingar för små för att ha någon större påverkan på urskogslandskapet. I mitten av 1800-talet växte skogsindustrin lavinartat. Ångsågar anlades i älvmynningarna och världens första kemiska massafabrik byggdes i Hälsingland. En hänsynslös exploatering av norrlandsskogarna började. Till en början höggs alla grova träd som dög till bjälkar och sågtim- mer och senare höggs klenvirket till sparrar och massaved. Från 1850-talet gjorde massaveds uttaget stora ingrepp i skogslandskapet i norra och mellersta Sverige. De successiva utglesningshuggningarna pågick ända in på 1940-talet och omfattade då jättearealer där det fanns för litet och för dålig skog för en godtagbar produktion, men samtidigt för mycket skräpskog kvar för att möjliggöra föryngring. År 1950 inledde Domän- verket den stora återbeskogningen av de statliga skogarna.
Södra Sverige Figur 4. Skogsklocka Campanula cervicaria. En nyli- Jordbruket kompletteras efter hand med ett gen genomförd inventering visar att arten minskar i södra Sverige och ökar i norr (Ståhl 2005). alltmer målinriktat skogsbruk. I södra Sverige ägs cirka 90 procent av skogsmarken av bön- der. När emigrationen kulminerade i slutet av 1800-talet var förutsättningarna dåliga för att plantering av likåldriga granbestånd och därmed odla skog för kommande generationer. Bortsett avsevärd utarmning av den biologiska mångfal- från några större egendomar och stadsskogar den i skogen. Lövskog omfördes till granskog existerade inget skogsbruk på privata marker. På och främmande provenienser och arter infördes. de få statsägda skogarna började restaureringen Granen Picea abies koloniserade aldrig på natur- på 1830-talet. I Skåne tog landsting och lig väg de allra västligaste delarna av Bohuslän hushållningssällskap initiativ till skogsplantering och Halland och sydvästra Skåne. Däremot har redan på 1810-talet, men i övrigt dröjde det till man planterat gran i dessa områden. Tall Pinus slutet av 1800-talet innan återbeskogningen på sylvestris och bergtall P. mugo har planterats i bondemarkerna tog fart. Hallands kustband och på ostkusten som sand- bindare. Modernt skogsbruk Floraförändringen består också i att granplan- Skogsbruket övergick snart till ett intensivt, tor av snabbväxande provenienser ofta hämtats industriellt utnyttjande av skogsråvaran vilket från exempelvis Polen och Vitryssland. I måttlig innebar storskalig drift med kalhyggesbruk, omfattning planterades dessutom helt främ- markavvattning, vägbyggen, markberedning, mande trädarter som lärk Larix decidua i början
68 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
av seklet. Lärken blev dock i stor utsträckning utslagen av lärkkräftan Trichoscyphella willkom- mii och man övergick till att plantera den sibi- riska lärken L. sibirica i stället. I norra Sverige har man till yttermera visso infört en för Europa helt främmande trädart, contortatallen Pinus contorta från Nordamerika. De alltmer effektiva och genomgripande skogsbruksmetoderna under efterkrigstiden – framför allt under 1970- och 1980-talen – har allvarligt påverkat den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. På stora slutavverkade arealer, som dessutom hyggesplöjts, har man avlägsnat gamla överstående träd, död ved och partier med sumpskog. Vattenavrinning och näringsäm- nesläckage har ökat. Många arter som tidigare var vanliga har blivit sällsynta och minskat sin utbredning. Detta har medfört att ett stort antal av dessa skogsarter har bedömts som hotade och riskerar försvinna från landet. Speciellt bland lavar och svampar finns ett stort antal arter som under innevarande sekel kraftigt trängts tillbaka eller försvunnit från den brukade skogen. Som exempel kan nämnas laven långskägg Usnea longissima och igelkottaggsvamp Hericium erina- ceus. Bland kärlväxterna är färre arter hotade av det nuvarande skogsbruket. Linnea Linnaea Figur 5. Linnea Linnaea borealis minskar eftersom borealis, mosippa Pulsatilla vernalis, ryl Chima den föredrar gamla skogar med lång kontinuitet. phila umbellata och ögonpyrola Moneses uniflora Den missgynnas av konkurrensen från gräs och blåbärsris som ökar på grund av det allt större är några exempel (figur 5–7). kvävenedfallet. Skogsbruket påverkar i dag en stor del av det svenska landskapet. Mindre än fem procent av den produktiva skogsmarken utgörs av någor- genomgått endast mindre förändringar i kärl- lunda opåverkad naturskog. Dessa områden växtfloran. Men många lövskogar har avverkats ligger ofta som öar i ett hav av rationellt brukad och planterats med gran eller i vissa fall ersatts och mera artfattig produktionsskog. Den nya med planterad bok Fagus sylvatica, vilket givetvis skogsvårdslagen från 1994 som jämställer pro- har utarmat mångfalden av kärlväxter. I södra duktions- och miljömålet, liksom det nationella Sverige ser man flerstädes att den ursprungligen miljömålet ”Levande skogar”, kan förhoppnings- nordamerikanska rödeken Quercus rubra har vis leda till att trenden vänder mot en ökad spritt sig in i naturliga lövskogsmiljöer och på biologisk mångfald i skogslandskapet. I vissa vissa ställen blivit dominant. Tysklönnen Acer trakter försvåras detta av älgens överbetning av pseudoplatanus ser också något främmande ut i lövinslaget i våra skogar. Björk, rönn, sälg, asp lövskogarna, även om den kan tänkas ha funnits och till och med ek har svårt att hävda sig mot naturligt i landet sedan lång tid. Den odlas ofta det stora betestrycket på många håll. i stadsplanteringar men är också spridd i natur- Lövskogar övergår ofta till bland- och barr- liga miljöer. I flera lövskogsreservat, där man skogar utan människans hjälp och har i regel helst vill se ädellövträd som ask, alm, lönn, lind,
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 69 BOHLIN
Figur 6. Ryl Chimaphila umbellata trivs bäst i öppna, magra tallskogar. Den gynnas, liksom mosippan och linnean, av skogsbete och brand och har minskat under 1900-talet.
Figur 7. Mosippa Pulsatilla vernalis är starkt minskande på grund av för- ändrat skogsbruk och den ökande kvävebelastningen. Den växer på hedartade marker och i öppen, gles tallskog. Gynnas av bränning. ek och hassel, är det trist att mötas av rödek och Dryopteris expansa. Däremot har till exempel tysklönn. Kanske går det lättare att acceptera spindelblomster Listera cordata och granbräken exempelvis blekbalsminen Impatiens parviflora, Dryopteris cristata minskat på grund av utdik- som ofrivilligt kommit in från Centralasien ningarna (Rydberg & Wanntorp 2001). under sent 1800-tal och nu är vanlig i näringsri- ka, skuggiga lövskogsmiljöer i sydvästra Sverige. Jordbrukslandskapet Sumpskogar har försvunnit i stor skala. I dag har vi bara kvar små, isolerade rester av de Under 1900-talet fram till 1990 hade drygt 1,5 artrika naturbetesmarker och slåtterängar som miljoner hektar sumpskog dikats ut (Löfroth hade så stor utbredning i gårdagens odlings- 1991). Bland de växtarter som hotas eller miss- landskap (figur 8). Denna fragmentering av de gynnas finns ett fyrtiotal i sumpskogar, till artrikare biotoperna ökar svårigheterna att upp- exempel hållav Menegazzia terebrata och hår rätthålla den biologiska mångfalden. De kvar- klomossa Dichelyma capillaceum. I Söderman- varande ”öarna” är de sista tillflyktsorterna för land anser man däremot att arealen sumpskog många hotade arter. Ofta är emellertid öarna så har ökat och möjligen gynnat exempelvis maj- små att de inte förmår hysa tillräckligt stora och bräken Athyrium filix-femina och nordbräken därmed långsiktigt livskraftiga bestånd av arter-
70 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
Figur 8. Hagmarkslandskap med liten odlingsteg, ett småskaligt landskap som blir allt ovanliga- re. Kåperyd, Småland, maj 1995.
na i fråga. Om en art försvinner från en isolerad räknar man med att nittio procent av våtmarker- biotopö har den dessutom mycket begränsade na dikats ut. Nu för tiden finns ekonomiskt stöd möjligheter att återkomma genom invandring att få från EU för att lantbrukarna ska kunna från andra öar (Bernes m.fl. 1994) upprätthålla en mark- och landskapsskötsel som bibehåller den biologiska mångfalden. Ändrade brukningsmetoder Många åkerogräs har minskat kraftigt under Familjejordbruken som i början av 1900-talet 1900-talet. Effektivare rensning av utsädet och bestod av ett stort antal gårdar med små arealer besprutning har bidragit till att ett flertal gamla och ett mindre antal husdjur, har idag blivit åkerogräs försvunnit eller minskat så mycket betydligt färre och betydligt större, ofta utan att man måste uppsöka museala miljöer som kött- och mjölkproduktion. Där man har allmogeåkrar för att få se dem i sin typiska kreatur är djurbesättningarna ofta stora. Upp- miljö (figur 9). Bland stråsädsåkrarnas ogräs odlingen nådde sin kulmen på 1930- och 1940- kan nämnas klätt Agrostemma githago, råglosta talen. Av de 4,6 miljoner hektar jordbruksmark Bromus secalinus och dårrepe Lolium temulentum som fanns 1944 hade 1990 en knapp tredjedel och bland linåkrarnas ogräs arter som jätte- lagts ned. Under samma period minskade spärgel Spergula arvensis ssp. maxima, linsnärja de yrkesverksamma jordbrukarnas antal med Cuscuta epilinum och linrepe Lolium remotum närmare åttio procent. Ändå kunde allt större som mer eller mindre försvunnit ur landet. skördar bärgas genom bruket av högavkastande Åkersyska Stachys arvensis har också blivit myck- sorter och den intensifierade användningen av et sällsynt. konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Kemiska bekämpningsmedel har decimerat Åkertegar som förr skiljdes av diken är nu många arter som exempelvis blåklint Centaurea sammanlagda till stora, täckdikade arealer där cyanus och luddvicker Vicia villosa, men i eko- odlingshinder som åkerholmar, stenmurar och logiska odlingar som blivit vanligare nuförtiden gärdsgårdar har avlägsnats till förmån för stora kan man åter se dem. monokulturer, vilket också utarmat den biolo- Ett mindre antal åkerogräs har ökat på senare giska mångfalden. På samma sätt har många våt- tid. Exempel utgör baldersbrå Tripleurospermum marker försvunnit ur odlingslandskapet genom perforatum och trädgårdsveronika Veronica per- utdikning och andra typer av dränering. I Skåne sica, liksom en del skräppor Rumex.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 71 BOHLIN
En effekt av den ökade eutrofieringen av hedar, ängar med slåtter och lövtäkt (figur 10), jordbrukslandskapet är att förekomsten av exem- betade skogar och våtmarker med kärrslåtter. pelvis hundkäx Anthriscus sylvestris och revsmör- Skiftesreformen och nya jordbruksmetoder blomma Ranunculus repens har ökat påtagligt. I innebar emellertid enorma förändringar av land- diken finner man allt oftare rosendunört Epilo- skapet, framför allt från slutet av 1800-talet och bium hirsutum (figur 9) och amerikansk dunört framåt. E. adenocaulon, även de exempel på kvävegyn- Både de gamla fodermarkerna och deras arter nade arter som ökat kraftigt under den senare har minskat mycket, speciellt i samband med delen av 1900-talet. den storskaliga nedläggningen av småjordbruk Förhoppningsvis kan ett fortsatt ekonomiskt efter 1950. Många gårdar övergick till kreaturs- stöd till jordbrukslandskapets miljöer leda till lös drift och naturbetesmarkerna planterades att trenden vänder mot en ökad biologisk mång- med granskog eller övergavs och fick växa igen. fald i jordbrukslandskapet, i enlighet med de Nypon-, slån- och björnbärssnår breder ut sig nationella miljömålen ”Ett rikt odlingslandskap” i fodermarker då betet upphör. Många natur och ”Ingen övergödning”. betesmarker har också omvandlats genom insådd och gödsling och slåtterängar har överförts till Fodermarker åker eller gödslade betesmarker. Av fyrtio hagar Sjuttonhundratalets svenska kulturlandskap var och betesmarker i Västsverige som naturfotogra- framför allt ett beteslandskap med hagmarker, fen Tore Hagman dokumenterade omkring 1985
Figur 9. Vinnare och förlorare i jordbrukslandskapet. Till vänster klätt Agrostemma githago som så sent som på 1940-talet fortfarande var ett tämligen vanligt ogräs i sädesåkrar. Nu finns den bara kvar i gen- banker och museiåkrar. Rosendunörten Epilobium hirsutum till höger är en kvävegynnad art som ökat kraftigt på senare år.
72 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
Figur 10. Hamlade lindar på Hallstad ängar i Östergötland 1992. Lövtäkt för vinterfoder till djuren var förr ett viktigt inslag i kulturlandskapet. Lindens bast var dessutom användbar vid reptillverkning. Hall- stad ängar har hävdats åtminstone sedan 1700-talet och är numera naturreservat. hade tjugo år senare en blivit artrikare, en var Gräsmarksarter som minskat kraftigt är ofta oförändrad medan 38 befann sig i olika stadier småvuxna arter som till exempel kattfot Anten- av förfall eller igenväxning (Olsson 2006). naria dioica, backtimjan Thymus serpyllum och De för ett rikt djur- och växtliv så viktiga låsbräken Botrychium lunaria. Lentåtel Holcus kantzonerna som vägrenar, åkerkanter och sten- mollis som såtts in i vallar är däremot en art som gärdsgårdar har också minskat kraftigt. Åker- starkt ökat sin utbredning på senare tid. holmar har grävts bort och småvatten har dikats Tidigblommande, slåttergynnade arter som ut eller fyllts igen. tidig fältgentiana Gentianella campestris var. Fodermarker som hålls öppna genom bete suecica (figur 11), korskovall Melampyrum crista- eller slåtter men som inte gödslats är mycket tum, späd ögontröst Euphrasia stricta var. tenuis artrika. En svensk beteshage kan ha sextio kärl- och brudsporre Gymnadenia conopsea har också växtarter per kvadratmeter när det är som bäst, minskat mycket under 1900-talets andra hälft. förutsatt att den betats oavbrutet under lång tid. Brunkullan Nigritella nigra, som nu är en stor Djurens klövtramp hade stor betydelse eftersom raritet, var vanligt förekommande i Jämtland detta underlättade för frön att myllas ner och under 1800-talets andra hälft tack vare lie gro. Dessutom är många svampar som vaxskiv- slåttern som var vanlig på den tiden och en bit lingar Hygrocybe och jordtungor Geoglossum in i 1900-talet. indikatorer på de finaste gräsmarkerna. Ju finare Vid slåttern lät man förr gräset ligga och marker desto flera arter av dessa svampar. torka något innan det hässjades, vilket medförde
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 73 BOHLIN
Figur 11. Tidig fältgentiana Gentianella campestris var. suecica har minskat betydligt under senare år. Denna slåtteranpassade varietet av arten blommar i juni–juli.
& Stridh 2003). Andra arter som minskat på den örtrika ljungheden är till exempel ljungögontröst Euphrasia micrantha, ginster Genista i Halland och cypresslummer Diphasiastrum tristachyum. Den stäppartade torrängen är en produkt av långvarig hävd på kalkrik mark och förekommer framförallt på Öland och Gotland. På fastlandet finns mindre förekomster, främst i Skåne, Väs- tergötland och Östergötland. Vegetationstypen återfinns där ofta på åkerholmar eller breda åkerrenar vilka inte passar in i dagens rationellt brukade jordbrukslandskap. Här har naturskyd- det fått träda in och försöka rädda de återståen- de resterna vilka ofta hyser en enastående prakt- full och artrik flora. I Västergötland gläds man särskilt åt smalbladig lungört Pulmonaria angu- stifolia, drakblomma Dracocephalum ruyschiana, trollsmultron Drymocallis rupestris och fjädergräs Stipa pennata. I Östergötland hör luddvedel Oxytropis pilosa (figur 12) och fältvädd Scabiosa columbaria till paradarterna. I Skåne förekom- att frön föll ut och självsåddes på nytt. Numera mer dessutom rena sandstäppsområden med har vallodlingen på åkermark helt tagit över för tofsäxing Koeleria glauca, stor sandlilja Antheri- att man snabbt ska få stora volymer av grönfo- cum liliago, sandnejlika Dianthus arenarius och der. Grönfodret samlas snabbt upp och omförs en rad andra arter. Tallplantering har gjort att till ensilage. Dagens raser av betesdjur är inte den östskånska sandstäppen nu har minskat till heller anpassade för naturbetesmarker och klarar mindre än 50 hektar. bara att beta på gödslade vallar med ensartade, näringsrika grödor. Våtmarker Två särpräglade kulturskapade naturtyper i Myrar Sydsverige med speciell och skyddsvärd flora Mossarna karaktäriseras av en artfattig, ofta är de örtrika ljunghedarna och de stäppartade risdominerad vegetation och är till ytan den torrängarna. Ljunghedarna är för sin fortlevnad dominerade myrtypen i södra Sverige. Mos- beroende av återkommande bränningar och är sarnas vatten kommer enbart från nederbörden, numera mycket sällsynta. Inga ljunghedar har det är naturligt surt och näringsfattigt, medan nog varit så artrika som de halländska, varav nu kärrens vatten till övervägande del kommer från endast små fragment finns kvar. Förutom mer den anslutande fastmarken. De senaste årens triviala arter finns här mosippa Anemone vernalis kvävenedfall har gjort att mossarnas martallar i stora mängder, framför allt åren efter det att och ris växer på höjden, åtminstone i sydvästra heden bränts. En landsomfattande inventering Sverige. Många mossar är numera helt förstörda av mosippan som SBF genomförde 2002 visar av storskalig torvtäkt, medan mindre torvtäkter dock att arten minskat kraftigt i landet (Åström inte nämnvärt har påverkat vegetationen.
74 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
Figur 12. Luddvedel Oxytropis pilosa växer i kalkrika torrängsrefugier i odlingslandskapet, till exempel som här i Isberga i Östergötland.
Myrslåtter var vid seklets början vanligt och Halland. De har dock minskat successivt förekommande i hela landet. Längs exempelvis till följd av upphörd hävd och granplantering. Ångermanälven fanns stora öppna slåttermarker Kvävenedfallet har också bidragit till att känsli- i nipornas sluttningar. På en sträcka av tre kilo- ga arter minskat. Särskilt stor är minskningen av meter fanns 75 hektar sammanhängande slåtter- arterna knutna till fattiga fukthedar. Granspira marker i Reseleområdet (Olsson 2006). Niporna Pedicularis sylvatica är ett exempel. Klockgen- längs älven växer nu igen på grund av upphört tiana Gentiana pneumonanthe är en annan fukt- mulbete. De övergivna ängsladorna i Norrlands hedsart som minskat starkt på grund av upphö- kustland vittnar också om en tidigare omfat- rande hävd (figur 13). tande starrslåtter. Fuktängar förekommer ofta som inslag i Kärr med mer eller mindre kalkhaltigt vat- ängs- och hagmarker tillsammans med friska ten kallas rikkärr och innehåller oftast en artrik och torra ängstyper. Särskilt botaniskt intresse flora. Speciellt de så kallade extremrikkärren har de så kallade kalkfuktängarna med inslag hyser ofta flera orkidéarter. I södra Sverige har av orkidéer. Dessa fuktängar har också minskat rikkärrsarterna minskat eftersom rikkärren i stor starkt i omfattning och vuxit igen allt eftersom utsträckning har dikats ut eller försurats. Igen- hävden har upphört. Arter som majviva Primula växning på grund av upphört bete eller slåtter farinosa, älväxing Sesleria uliginosa, honungs- gör också att arterna försvinner. Rikkärrsarterna blomster Herminium monorchis har minskat har minskat drastiskt från 1938 till 1996 i bland starkt på fastlandet, medan högvuxna örter och annat Skåne (Tyler & Olsson 1997). Kärrspira gräs som älggräs Filipendula ulmaria, veketåg Pedicularis palustris och slåtterblomma Parnassia Juncus effusus och tuvtåtel Deschampsia cespitosa palustris är exempel på arter som drabbats. har ökat då hävden har upphört.
Fukthedar och fuktängar Havsstränder Fukthedarna, som mestadels är beroende av bete, På havsstränder har det minskande betet gyn- förekommer bland annat på magra, ofta grövre nat beteskänsliga arter som strandkål Crambe jordar i svackor i terrängen bland annan hed- maritima, strandkvanne Angelica archangelica ssp. vegetation. De förekommer också vid sjö- och litoralis, strandbeta Beta vulgaris ssp. maritima åstränder och vid myrkanter och är där inte och strandmolke Sonchus palustris. Betesgynnade direkt beroende av hävd. Fukthedarna var förr arter som bågstarr Carex maritima och kustgenti- vanliga i sydvästra Sverige, särskilt i Bohuslän ana Gentianella baltica har däremot missgynnats.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 75 BOHLIN
Figur 13. Granspira Pedicularis sylvatica och klockgentiana Gentiana pneumonanthe är knutna till näringsfatti- ga fukthedar i Sydvästsverige. Båda är hävdgynnade och har minskat starkt under de senaste decennierna.
Kväveläckaget från skogs- och jordbruksmark matet blir varmare. Som en kuriositet kan näm- har gynnat ettåriga alger i havet, på bekostnad nas att en del sällsynta nate-arter Potamogeton av de fleråriga brunalgerna som tidigare kasta- har minskat eller försvunnit i flera småsjöar på des upp på stränderna och gödslade dessa, vilket senare år därför att de ätits upp av grågäss och i sin tur har medfört att de rika bestånden av kanadagäss (Bertilsson m.fl. 2002). mållor som förr var vanliga på sandstränderna nu på många håll har minskat betydligt. Kulturspridda växter Växter som införts – mer eller mindre medvetet Sjöar och vattendrag – av människan till nya miljöer kan sprida sig Övergödning på jordbruksmark har medfört och öka lavinartat om de är konkurrenskraftiga ett förhöjt fosfor- och kväveläckage till sjöar och inte har några naturliga fiender. och vattendrag vilket ökat igenväxningen och Vägkantsväxter som ökat på senare tid är till kraftigt förändrat artsammansättningen, spe- exempel havsstrandsväxter som trift Armeria ciellt i de tidigare näringsfattiga vattendragen. maritima, gulkämpar Plantago maritima och Redan näringsrika vatten har inte förändrats så strandråg Leymus arenarius, vilka tycks trivas i mycket; till exempel blomvass Butomus umbel- den torra och ofta saltbemängda miljön. latus och vattenskräppa Rumex hydrolapathum Blomsterlupiner Lupinus polyphyllus är också har dock minskat i bland annat Skåne (Tyler & numera ett vanligt inslag i vägkanten. Många Olsson 1997). En inkomling som ställt till med tror att det är Vägverket som aktivt sått in dem igenväxningsproblem där den förekommer är men så tycks inte vara fallet. Blommorna är sjögull Nymphoides peltata som är ett plågoris sannolikt spridda från övergivna tomter. Längs i vissa vatten. Den kom in under sent 1800-tal. vägar i södra delen av landet ser man nu också Vattenpest Elodea canadensis (från sent 1800-tal) allt oftare arter som till exempel stor ängssyra och smal vattenpest E. nuttallii (känd från 1991) Rumex thyrsiflorus och luktvicker Vicia tenui har också blivit besvärliga på sina håll (Larson folia. & Willén 2006). De senare kan fylla hela vikar Främmande växter sprids ofta från hamnar, och sjöar och förväntas öka ännu mer om kli- kvarnar, oljeslagerier, renserier med mera. I
76 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
Figur 14. Häggmisplarna (här Amelanchier confusa) är nord amerikanska buskar eller små träd som förvildats och natura- liserats i stor omfattning under det gångna seklet.
skånska Lackalänga fanns under 1920- till 1950- digt får ny tillförsel. Stockholmsbotanisterna talet en yllefabrik där ull från hela världen ren- har förtecknat närmare 500 arter från 45 tippar sades och varifrån frön som suttit fast i fårens i Mälardalen under 1990-talet (Svenson m.fl. pälsar spreds i omgivningarna. En mängd för 2001). Bland dem finns påfallande många repre- landet nya arter såg på så sätt dagens ljus. De sentanter för potatisväxterna Solanaceae, som blev som regel inte långvariga, men ”Lackalänga tomat Solanum lycopersicum, kapkrusbär Physalis växter” har blivit ett begrepp bland botanister. peruviana, nattskatte-arter Solanum och spansk- I Vargön vid Vänerns utlopp i Göta älv depo- peppar Capsium annuum. Med fågelfrö sprids nerades under 1950-talet turkisk manganmalm arter som hirs Panicum miliaceum, kolvhirs Seta- som förde med sig växtmaterial, men dessa ria italica, hönshirs Echinochloa crus-galli och växter överlevde som regel inte många år. En malörtsambrosia Ambrosia artemisiifolia. verklig överlevare var dock parksliden Fallopia japonica som står kvar i vägkanten nära samhäl- Trädgårdsflyktingar let. Såväl parkslide som dess nära släkting jätte- Carl Blom nämner fyra förvildade buskar av den slide F. sachalinensis har också varit vanliga som nordamerikanska, fågelspridda arten häggmispel prydnadsväxter och finns kvar på många ställen Amelanchier spicata, som 1928 fanns vid järn- i sydvästra Sverige. vägsstationen i Härryda mellan Göteborg och Speciella järnvägsväxter är till exempel Borås (Blom 1927–61). I den nyutkomna Väs- kanadabinka Conyza canadensis, strimsporre tergötlands flora (Bertilsson m.fl. 2002) finner Linaria repens och småsporre Chaenorhinum man att arten nu är vanlig i västra Västergötland minus, vilka har spritts på de torrängsfragment (figur 14). I Södermanland är den spridd i hela som utgörs av banvallar och bangårdar. landskapet (Rydberg & Wanntorp 2001). Första Gamla gårdsarter som lungrot Chenopodium fynduppgift i Sverige är från Uppland 1901. bonus-henricus, kransborre Marrubium vulgare, En annan starkt invasiv, nordamerikansk art hjärtstilla Leonurus cardiaca, kattmynta Nepeta är kanadensiskt gullris Solidago canadensis som cataria och bolmört Hyoscyamus niger har minskat nu har 952 kända lokaler i Västergötland. Från starkt under 1900-talet. Det beror sannolikt på att Kaukasus kommer jättelokan Heracleum man- man har alltför välstädade gårdsmiljöer numera. tegazzianum som i Västergötland först nämns Avfallsanläggningar hyser många arter som av Blom 1949 från Långedrag i Göteborg, men saknar naturlig hemvist i landet men som stän- som nu är angiven från 228 lokaler i Väster-
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 77 BOHLIN
Figur 15. Den konkurrenskraftiga jättelokan Heracleum mantegazzi- anum kan ibland bilda vidsträckta bestånd.
götland och även finns i stora delar av övriga Till exempel så är lunglaven Lobaria pulmonaria, Sverige (figur 15). Ryssgubben Bunias orientalis som förr var allmänt spridd i hela landet nu på dök upp i Uppsalatrakten i slutet av 1700-talet väg att försvinna i södra Götaland. Det samma och spred sig snabbt i östra Sverige och finns gäller de oceaniska lavarna i västkustområdet, nu på kulturmark flerstädes i landet. En annan men kanske har en svag positiv trend kunnat trädgårdsflykting som breder ut sig på inhemska skönjas under de senaste åren när svavelnedfallet arters bekostnad är parksallat Cicerbita macro inte längre är så stort. phylla. Den hotar nu naturreservatet Vårdsätra De luftburna kväveföreningarna både göds- i Uppsala, där den tagit stora ytor i anspråk lar och försurar marken. Det alltmer ökande (Magnusson & Hambäck 2005). Vresrosen Rosa nedfallet av kväve har gynnat vissa konkurrens- rugosa är numera vanlig som naturaliserad längs starka växter men missgynnat många fler arter landets sydvästra kust dar den ofta är bestånds- som lever i normalt kvävefattiga marker. Alltmer bildande på sandstränder (figur 16). gräs ses nuförtiden i skogarnas fältskikt medan Vid ödegårdar och torpruiner finns flera blåbärsriset har minskat. exempel på kvarstående växter som naturaliserat Tack vare riksskogstaxeringen som pågått sig i den svenska floran: akleja Aquilegia vulgaris, sedan 1920-talet, kan förändringarna i vegeta- såpnejlika Saponaria officinalis, olika rosor Rosa, tionen följas. En jämförelse i medelålders och vintergröna Vinca minor, narcisser Narcissus, äldre skogar i södra Sverige mellan perioderna brandlilja Lilium bulbiferum, syren Syringa vul- 1973–1977 och 1983–1987 visar en markant garis, myskmalva Malva moschata och vårtörel ökning av vegetationstypen ”smalbladig grästyp” Euphorbia cyparissias. Krusbär Ribes uva-crispa med kruståtel Deschampsia flexuosa som domine- och vinbär Ribes rubrum är andra exempel. rande inslag. Att blåbärsriset minskat i somliga områden kan dock till viss del förklaras av det Luftföroreningar intensivare rådjursbetet. Mossor på bokstammar Luftföroreningar har starkt påverkat floran i Skåne har försvunnit på grund av den kväve under 1900-talet. Nedfallet av försurande svavel rika nederbörden och ersatts av grönalger. Lika- föreningar har bidragit till ett sjunkande pH i så har kirskål och brännässlor ökat på senare tid marken som i sin tur har lakat ur näringsämnen i Östsveriges lundar och lövskogar. som kalcium och magnesium. Svavelförorening- I fjälltrakterna har inte luftföroreningarna haft arna i luften har direkt skadat känsliga lavarter. så stor påverkan, däremot kan floran utarmas lokalt
78 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) FLORAFÖRÄNDRINGAR
Figur 16. Den ursprungligen öst asiatiska vresrosen Rosa rugosa har på bara femtio år spritt sig ofantligt längs kuster och vägar.
på grund av slitage från renarnas överbetning och skogslandskap och en högre biologisk mångfald av renskötarnas och turisternas terrängfordon. i skogen. I jakten på förnybar energi riktas emel- lertid blickarna allt mer på uttag av biobränsle Klimatförändringar ur skogen. Vad får det för konsekvenser om man Hittills har det varit svårt att påvisa några påtag- tar ut grenar, toppar och till och med stubbar ur liga förändringar i floran som entydigt kan rela- skogen? Återföring av aska kan inte ersätta detta teras till en klimatförändring. bortfall av biomassa. Dessutom försvinner för- Ett exempel är dock trädgränsens förskjut- utsättningarna för överlevnaden av nödvändiga ning i fjällen. Många träd och buskar har höjt mikroorganismer, jämte svampar och insekter. sin gräns i de jämtländska fjällen med 150–250 Det är uppenbart att de artrika resterna av meter under de senaste femtio åren vilket sanno- våra gamla ängs- och betesmarker behöver ett likt beror på att klimatet blir allt varmare. Leif fortsatt starkt stöd för att kunna överleva. Kan- Kullman har funnit en ung alm Ulmus glabra ske måste arealen jordbruksmark åter öka med på 970 meter över havet och en vital lönnplanta tanke på den växande befolkningen. Förhopp- Acer platanoides på 905 meter på Åreskutan ningsvis kan jordbruket då styras mot mindre (Kullman 2003). Även exempelvis smörblomma kemikalieintensiva former. Vad genmanipule- Ranunculus acris och hästhov Tussilago farfara rade grödor kan ställa till med för floran i jord- har där klättrat till högre höjder på senare tid. brukslandskapet är svårt att sia om. Det vi med säkerhet kan konstatera är att Vad händer i framtiden? naturens ekosystem är dynamiska och att män- Det spås att medeltemperaturen kan komma niskan alltid kommer att påverka sin omgivning att stiga med 4–5°C i Sverige fram till år 2100. på många olika sätt så att vegetationsförändring- Detta kommer i så fall att medföra att värmekrä- ar kommer att äga rum även i framtiden. vande växter vandrar allt längre norrut i landet och att många fjällväxter kommer att gå tillbaka • Jag är stort tack skyldig jägmästaren Göran eller kanske helt försvinna. Nyinkomna invasiva Söderström, som med ett långt livs erfarenheter arter kan förväntas ställa till med allt större pro- av svenskt skogsbruk har bistått mig med syn- blem i vattendrag och i andra känsliga miljöer. punkter på avsnittet om skog. Olof Janson har Ett spirande nytänkande inom skogsbruket också lämnat värdefulla upplysningar om jord- kan förhoppningsvis återge oss ett mer varierat bruksmarkens ogräsflora.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007) 79 BOHLIN
Litteratur Svenska växtgeografiska sällskapet (red.) 1965. The Bernes, C. (red.) 1994. Biologisk mångfald i Sverige: plant cover of Sweden. – Acta Phytogeogr. Suec. 50. en landstudie. – Monitor 14. Statens naturvårds- Svenson, A., Edelsjö, J., Ekman, J. m.fl. 2001. Floran verk, Solna på tippar i Uppland och Södermanland 1990– Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002. 1999. – Daphne 12: 2–157. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Uppsala. Tyler, T. & Olsson, K.-A. 1997. Förändringar i Skå- Blom, C. 1927–61. Fem artiklar om adventivflora, nes flora under perioden 1938–1996 – statistisk särskilt i Göteborgstrakten. – Acta Horti Goto- analys av resultat från två inventeringar. – Svensk burgensis 3, 8, 11, 13, 24. Bot. Tidskr. 91: 143–185. Emanuelsson, U. 1993. Markanvändningen i ett histo- Åström, S. & Stridh, B. 2003. Mosippa – Årets växt riskt perspektiv. – I: Markanvändningen och mil- 2002. – Svensk Bot. Tidskr. 97: 117–126. jön. Naturvårdsverket Rapport 4137, sid. 19–35. Fries, C. 1963–67. Den svenska södern; Skogsland ABSTRACT och fjäll; Mot väster- och österhav; De stora öarna Bohlin, A. 2007. Vegetations- och floraförändringar i Östersjön; Gammalsverige. – Wahlström & under 1900-talet. [Changes in vegetation and flora Widstrand, Stockholm. in Sweden during the 20th century.] – Svensk Bot. Fries, H. 1945. Göteborgs och Bohus läns fanero- Tidskr. 101: 65–80. Uppsala. ISSN 0039-646X. gamer och ormbunkar. – Göteborgs botaniska During the 20th century, vegetation and flora in förening, Göteborg. Georgson, K., Johansson, B., Johansson, Y. m.fl. Sweden have undergone considerable changes 1997. Hallands flora. – SBF-förlaget, Lund. caused by large-scale structural changes in forestry Gustafsson, L. & Ahlén, I. (red.) 1996. Växter och and agriculture. Agricultural practices have changed djur. – Sveriges Nationalatlas Förlag, Stockholm. dramatically: Small, varied farms have disappeared Jonsell, B. (red.) 2004. Flora Nordica. General vol- and given way to large, highly mechanized units. ume. – Bergius Foundation, Stockholm. Increased use of pesticides/herbicides and fertilizers Kullman, L. 2003. Förändringar i fjällens växtvärld has impoverished the flora. Forestry has similarly – effekter av ett varmare klimat. – Svensk Bot. gone from a more extensive management to large Tidskr. 97: 210–221. clear-cut areas, including draining, foreign prov- Larson, D. & Willén, E. 2006. Främmande och inva- enances, etc. Air pollution has led to problems with sionsbenägna vattenväxter i Sverige. – Svensk Bot. acidification and eutrophication, thereby changing Tidskr. 100: 5–15. species composition. Future climate changes will Löfroth, M. 1991. Våtmarkerna och deras betydelse. – Naturvårdsverkets rapport 3824. Naturvårdsver- likely also change flora and vegetation in Sweden. ket, Solna. Magnusson, M. & Hambäck, P. 2005. Parksallat – ett hot mot inhemska växter? – Svensk Bot. Tidskr. 99: 23–30. Anders Bohlin är f.d. Olsson, K.-A. m.fl. (red.) 2003. Floran i Skåne. länsstyrelsetjänsteman, Vegetation och utflyktsmål. – Lunds botaniska förening, Lund. styrelseledamot i Svenska Olsson, R. 1985. Levande skog. Skogsbruket i natur- Botaniska Föreningen, vårdsperspektiv. – Svenska naturskyddsföreningen, ordförande i Västergöt- Stockholm. lands Botaniska Förening Olsson, R. 2006. Sverige växer igen; Kärlväxtrekord och har under sitt liv i kvadrat. – Pejling från Svensk Mjölk 1: 4–9; 10–11. sysslat mycket med natur- Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands flora. och miljöskyddsfrågor. – Botaniska sällskapet i Stockholm, Stockholm. Mykologi är också ett stort intresse och Anders Selander, S. 1957. Det levande landskapet i Sverige. har under de senaste sex åren varit president i – Bonniers, Stockholm. ECCF (European Council for the Conservation Sjöbeck, M. 1973. Det sydsvenska landskapets his- toria och vård. – Föreningen Landskronatraktens of Fungi). I år leder han samordningen av Linné natur, Landskrona. jubileet i Västra Götalands län. Ståhl, P. 2005. Skogsklockan – inventeringen 2004 Adress: Halltorpsgatan 14, 461 41 Trollhättan och något om artens biologi. – Svensk Bot. Tidskr. 99: 171–182. E-post: [email protected]
80 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 101:1 (2007)