Lena Cronqvist Måleri Skulptur Liljevalchs Intervju våren 2013 mellan Lena Cronqvist och Mårten Castenfors Om jag säger: Syskonkärlek – Då säger jag: finns den? Och så säger jag Koster svartsjuka. – Då säger jag sommar, men jag vill inte prata om Koster. New York – Då säger jag det var kul. Väldigt bra att jobba Måleri där. Det var alltid något nytt att se. – Då säger jag att allt är slut nu, men jag skall gå in i ateljén i sommar. Thailand – Då säger jag ett fantastiskt gjuteri. De hade Färg 25 hundar. Konstigt och smutsigt. Allt insvept – Då säger jag äggoljetempera. i spindelväv, men de gjorde ett bra jobb. Teckning Änglar – Då säger jag dåligt samvete. – Då säger jag Giotto. Grafik Dans – Då säger jag att det är jättekul! – Då säger jag att det är kul att se dans. Värmland Mamma – Då säger jag att Värmland har jag ingen kontakt – Då säger jag avstånd. med, men det finns en grav i Värmland. Pappa Lek – Då vet jag inte vad jag säger. – Då säger jag att det skulle jag önska mig lite mer av. Att jag var ett barn. Envishet – Då säger jag att det skulle jag önska mig lite Humor mer av. – Då säger jag att humor har jag inte, möjligtvis en obehaglig sådan i målningarna. Konst – Då säger jag: vad är det? Odling – Då säger jag att det är något jag gärna skulle Ångest vilja göra. Nu är det mest ogräs. – Då säger jag, att jag tyvärr har fördjupat mig i detta under de senaste åren. Litteratur – Då säger jag att jag läser så dåligt med Självdistans mina glasögon. Men Lars Noréns dagbok – Då undrar jag, har jag det? var intressant. Lust Barndom – Då säger jag att sitta i en båt och fiska torsk – – Då säger jag att om den har jag inget att säga. och få en fjärsing istället! 5 6 Förord är Liljevalchs hösten 2013 åter öppnar sina portar för en N utställning med måleri och skulptur av Lena Cronqvist är det en av de viktigaste utställningarna som prickas av under min tid som chef på Liljevalchs. Cronqvist är vårt sena 1900-tal och vårt tidiga 2000-tal – Cronqvist är en livs levande och aktiv konsthistoria, inget tal om saken. För att en utställning av denna omfattning skall kunna genomföras krävs stöd av vänliga utlånare som ödmjukt låter sina väggar i hemmet gapa tomma under några månader. Jag tackar er alla, liksom jag tackar de institutioner som varit behjälpliga. Därtill hatten högt av för de tjugotal röster som givit sina personliga ingångar till Lena Cronqvist i katalogen och slutligen: varmt tack till Patric Leo för kongenial form, Hans Olsson för korrektur och Mattias Lindbäck vars inkännande fotografier av verk och person lyfter katalogen till en vacker helhet. Mårten Castenfors Chef Liljevalchs 7 8 En introduktion et som här föreligger är en introduktionstext till målningar fyllda av tystnad och utsatthet, men också Den utställning med måleri och skulptur av Lena av schiölerska somriga naturstudier från Koster. Cronqvist från 1994 fram till idag, sålunda en text om Under 1970-talet tillkommer några numera klassis- en exposé som i sig avser vara en fortsättning på den ka verk som Trolovning, Madonna och Modern med retrospektiva utställningen som Liljevalchs anordnade självutlämnande motiv och med hemmets återkom- just 1994. Det vi har för handen är alltså en berättelse mande möblemang som rekvisita, det välbekanta om vad som hände i ett sedan, som en del två av en en vitrinskåpet och matsalsstolarna. Cronqvist noterar gång sedd och firad film, något som föranleder en kort allt och väjer för inget, så inte heller för döden som un- resumé. der 1980-talet blir ett naturligt motiv: pappans sjuk- Lena Cronqvist, född 1938, är en konstnär som fun- dom och död, mammans sjukdom och död – allt avlöst nits med som en central gestalt i svenskt konstliv ända av en Frida Kahlo-refererande svit om egen naken sedan debuten vid mitten av 1960-talet. Cronqvist är självspegling: Vem är jag egentligen? egensinnig, för att inte säga sturigt besatt. Som få har Slutligen, under 1990-talets första år, med en svit hon visat att en högst personlig problematik också kan målningar med en liten tös i kallt vatten, sker det omvandlas till sprängstoff för en större allmänhet. definitiva nedstigandet i barndomen, och då även i Som få har hon visat att det är möjligt att arbeta stort skulptur, grafik och teckning. Cronqvist rör sig nu ned och privat, att demaskera borgerlig förljugenhet, att med konsekvens till minnet, till känslan och till den måla utelämnande smärtsam sorg. Det är inte konstigt milt sagt komplexa relationen med en syster, en far att Cronqvist är en konstnär som väcker starka reak- och en mor. Målningarna fylls av lekar och grymhet, av tioner: för många rent av fasa, för andra kärlek och lust och eftertänksamhet. Aktörerna är små figuranter därtill inspiration till att visa eget personligt mod. – ofta två töser – och med dem fryses och fabuleras I begynnelsen arbetade Cronqvist bombastiskt och ögonblick från förr. lekfullt och fann sina motiv bland apor på Skansen och Den korta resumén ovan förtäljer att Cronqvist är på resor i Grekland, Mexiko och Turkiet. 1960-talet en synnerligen flitig och mångfasetterad konstnär som är närmast att likna vid en dröm av impressioner dessutom växlar bekymmersfritt mellan måleri, teck- och minnesanteckningar i måleri, härligt expressivt ning, skulptur, textil och grafik. Logiken i det konst- och temperamentsfullt, med närkontakt med dofter närliga flödet är enkel: när det händer något, då föds och vardag. Målaren Francis Bacon finns där i bak- ett nytt tema som i sig utlöser en enveten konstnärlig huvudet liksom den lekfulla skenbart naiva svenska attack. Variation på variation. Något som bara, och måleriska traditionen med Ernst Josephson, Carl absolut, måste tröskas igenom via små förskjutningar Fredrik Hill, Sven X:et Erixson, Eric Hallström och i material, gest och perspektiv. Hilding Linnqvist. Minnesbild: Lena är en liten hamster med ett lager Under 1970-talet var fokus åter inställt på livet i fyllt av nyckelverk och lite annat smått och gott. Mate- Sverige med förortsmadonnor och ännu mera av var- rialet i sig äger en påfallande hög kvalitet, men över- dagsliv: tidsbilder med odiskade tallrikar, mjölkpaket blick försvåras av mängden alster. På plats under och ett bångstyrigt barn, allt tryfferat med en hissnan- några dagar för drygt tio år sedan, konstnären och un- de påträngande sjukhussvit från S:t Jörgen. Därefter dertecknad, för att sortera, rensa och dokumentera. följde nedslag i den borgerliga familjens högtider, Efter tre dagar i ett mörkt rum i ett industriområde in- studier av en åldrande pappa och mamma; ett flöde av finner sig en viss trötthet inför uppgiften och en allt 9 vanligare skämtsam men förödande kommentar blir: pappadocka, en katt eller en krokodil som trycks till av ”Dålig konstnär, fram med kniven…”. Och hoppsan så barnahänder. Ung blir gammal och gammal blir ung. var också den målningen snittad och slängd. Såhär i Förvandlingar och förväxlingar. Kärlek och hat – men efterhand kan man säga att kniven kom fram lite väl ofta. framförallt krampaktig omsorg, som ett barn som inte Efter den stora utställningen på Liljevalchs 1994 riktigt vet hur hårt man skall klappa den lilla innan tillbringade Cronqvist tid i New York och spelplan ömheten blir till en redig snyting. Omedvetet eller för hennes uppdukade dramer blev ett Mondrian- medvetet söker sig dessa målningar till en fruktbar mönster, det vill säga ett måleriskt schack- eller gatu- dubbelhet och däri en inblick i de hemligheter och mönster som ytterligare accentuerar de docklekar som skuggor som finns i små barns tillsynes oskyldigt lill- de små töserna utför. I måleriet märks hur storstaden gamla lekar. ympar konstnärskapet med ny energi, med en ny frisk- De små figuranterna ges tillfällig vila under 2000- het och nerv. Bildrummet är krympt och avskalat, men 2001 då Cronqvist målar en av sina mäktigaste sviter, också stickande genom de blå, gula och röda rutornas de fyra målningarna Tomma ark, Framkallning, Pietà kontrastverkan. Parallellt arbetar Cronqvist även med och Vita ark. I dessa verk är figuranten en vuxen skulptur som gjuts på plats i New York. Utplockade ur kvinna som i ett avskalat scenrum hanterar sorgen sina målningar kommer töserna till liv i baljor och i efter en död make. Med en fullständigt osminkad vatten. Skulpturerna är retfullt distinkta och i sin espri öppenhet blottas ensamhet, smärta och förlust i kropp kan de erinra om de skulpturer Matisse en gång gjorde och ansikte; allt under det att den döde ömt, likt ett – också han en vidunderlig målare som genom lera tog litet Jesusbarn, vilar i famnen eller framkallas såsom sig ett steg vidare som konstnär. skuggor i framkallningskar. Dessa målningar är onek- Minnesbild: Lenas odlingar på Koster är det yttersta ligen på blodigt allvar och de är bland de starkaste som beviset på att naturen både ger och tar. Rosenpotatis, målats av en konstnär under svenskt 1900-tal. En sparris, lök, rödbetor och dill, snår och ogräs – allt i en mäktig sorgesång med dess synbara faser: initialt den tillsynes röra. Och på knä Lena som bestämt hävdar att outhärdliga smärtan, de tomma arken, vidare över till ett dagligt intag av en hel färsk vitlök är det bästa skyd- en acceptans. Målningarna är också det kanske vack- det mot fästingar. I nästa stund är hon på roddtur i den raste beviset på hur en konstnär kan kommunicera norska träbåt eller tar sig ett bad i det salta vattnet – från sin ateljé – ett nödvändigt visuellt samtal om det härligt, om det inte råkar vara ”norskevatten”, det vill mest privata som elegant överskrider sig självt och blir säga bräckt vatten från norska älvar som enligt Lena till en angelägenhet för alla och envar.