Att Gilla Läget Stephan Schwarz Rollspel, Anpassning Och Rationalisering Bland Fysiker I Tredje Riket, Med Utblick Mot Det Omgivande F&U Systemet

KOSMOS 2013: 117-179 Svenska fysikersamfundet Att gilla läget Stephan Schwarz Rollspel, anpassning och rationalisering bland fysiker i Tredje Riket, med utblick mot det omgivande F&U systemet

Del 2: ”...såsom i en spegel” – den tidiga efterkrigstiden

1. Sammanfattning Det nationalsocialistiska maktövertagandet (30 januari 1933) möttes i vida kretsar med entusiasm, även inom forskarsamhäl- let. Tydliga varnings-signaler bortförklarades i början med tal om stabilisering i en övergångsfas och om patriotisk plikt att delta i återupprättandet av fosterlandets roll. Mycket snart stod det klart att, för att klara sig i NS-staten måste man till varje pris undvika att betraktas som ”politiskt otillförlitlig”. Oberoende av hur man mentalt ställde sig till NS-ideologi och -politik var man tvungen att uppträda så att man kunde betraktas som lojal mot systemet (politiskt tillförlitlig), dvs att åtminstone spela rollen som ”virtuell nationalsocialist” (VNS). Med en arsenal av metaforer och historicistiska och moralfilosofiska argument försökte man övertyga inte minst sig själv om att ha träffat moraliskt riktiga val under givna omständigheter (se Sc13). I denna andra del diskuteras den tidiga efterkrigstidens behov av ansvarsfrihet för verksamhet i NS-staten. Som stöd i de av ockupationsmakterna krävda denazifieringsförfarandena utbildades ett idiom för formulering av renhetsförklaringar (s.k. Persilscheine) som omfattade dekontextualisering, målriktad selektion och presentation av fakta, medvetet oklara begrepp och vilseledande eller ogiltiga argument och slutsatser. Anmärkningsvärt många av dessa uttalanden för ”vitvaskning” går bortom gränserna för det i forsknings-sammanhang kategoriska kravet på intellektuell hederlighet. En analys av försvarsargumenten med hjälp av teorin för Cognitive Dissonance Reduction (CDR) och retoriska ”informal fallacies” (här kallade ”övertalningsfällor”) ger en fördjupad förståelse av den bakomliggande mentaliteten. Som påpekats i Del 1 av denna essä (Sc13) har historien relevans långt utöver sitt eget sammanhang. Även i en välfungerande demokrati, såväl i den offentliga som i den privata sektorn, finns det ”fickor” där praxis har många likheter med totalitära system. Att allför troskyldigt ”gilla läget” kan lätt, trots ens självupp- fattning om personlig integritet, genom successiv anpassning (CDR: entrapment) leda till att man tvingas till kompromisser med sina centrala värderingar (inklusive ärlighet mot sig själv), kanske ”för ett högre syfte”, kanske bara av opportunism.

117 2. Avant-propos1 Krigsslutet innebar en total förändring för alla som i befattningar av någon betydelse hade medverkat till att NS-staten kunde fungera, och som gjort karriär som övertygade NS eller som virtuella NS (VNS, Sc13, s.119) av olika schatteringar. Bokstavligen över en natt hade så gott som alla övertygat sig själva om att de egentligen alltid varit motståndare till regimen. De som “gillat läget” måste snabbt ändra sina lojaliteter och “gilla det nya läget” – den nya normaliteten. Man måste “hantera det förflutna” [Vergang- enheitsbewältigung] (We02; Re07; Fi07) genom att förtränga eller bortförklara allt som kunde se ut som medverkan i NS- staten, fr.a. handlingar oförenliga med de “nya” rättsprinciperna, och i möjligaste mån låta obekväm dokumentation försvinna. Det primära syftet med den i Del 1 Avsnitt 3 (Sc13, s.113 ff.) beskrivna exkulperande retoriken hade varit att övertyga aktören själv (och ev. hans förtroliga omgivning) om hans goda avsikter och moraliska integritet, och om det berättigade i kompromisser för överlevnad. Samtidigt skulle VNS-rollspelet övertyga myndigheterna om hans ”politiska tillförlitlighet” och lojalitet till NS-staten och dess mål. Efter kapitulationen, och inför hotande denazifieringsförfaranden, var syftet att övertyga de nya myndigheterna om att man egentligen från början hade varit motstån- dare till regimen, i varje fall genom en ”inre övertygelse” och att man utnyttjat sina möjligheter till att moderera effekterna av NS-politiken [Abmilderer-rollen]. De gamla natur-metaforerna (stormar, jordskred, naturkrafter) och historicistiska tolkningar (historisk nödvändighet, historiska cykler, framsteg på lång sikt) där man med lite god vilja kunde se sig som offer för omstän- digheterna byttes ut mot ”proaktiva” narrativ, där aktören fram- träder som aktiv försvarare av klassiska värden (forskningens frihet, objektivitet, fördomsfrihet, värdeneutralitet, civilkurage) gentemot det auktoritära systemets påtvingade ideologiserande intrång. Det fanns en allmän motvilja mot ockupationsmakterna och deras kontroll. Att ställa alla som hade haft roller av betydelse i NS-staten till ansvar ansågs som både illegitimt och häm- mande för återuppbyggnaden av en fungerande statsbildning.2 Man krävde allmän amnesti utom för den innersta kretsen av NS-statens ledning. Det var dags att dra ett streck över det för- flutna, att vända ett blad och gå vidare.3 För vetenskapssamhället gällde det i första hand att i ockupationsmakternas perspektiv återskapa den respekt systemet åtnjutit internationellt före 1933. Det var en förutsättning för att forskningsinstitutionerna kunde tillförsäkras kontinuitet såväl i inriktning som materiella och personella resurser. Men i universiteten och inte minst i KWG hade efter “Macht- übernahme” 1933 den “institutionella kulturen” givit starkt stöd åt uppfattningen att det var en personlig och institutionell plikt att medverka i vad som betraktades som en rörelse för återupp- byggnad av Riket till en stormakt politiskt och militärt. Många

118 institut hade blivit engagerade i F&U av direkt betydelse för krigsekonomien, rustningsindustrin och t.o.m. raspolitiken. Direkt eller indirekt hade inte så få av KWGs och universitetens institutioner kommit att överskrida gränserna för aktiviteter som kom att betecknas som krigsförbrytelser och brott mot mänsk- ligheten (t.ex. Ka89; Sa03; Sc05).

3. Slutstrecksmentaliteten Gjord gärning är gjord, så glöm. Goethe: Faust I, rad 45184

Det fanns behov av ett nytt narrativ om det nära förflutna som passade till den nya situationen. Planck förklarade, i absolut motsats till sin samarbetsdeklaration av den 8 april 1933 (se Sc13, s.106): KWG har även under kriget genomfört sin egentliga uppgift att gynna grundforskningen, utan att ge efter för [unbeirrt von] de genom kriget ställda fordringarna (juni 1945, Ha07, s.1160). Och med ett försök till avlastning genom syndabock [Täterkreis- verengung]:5 Talrika vetenskapliga kommissioner från de Allierade har under det senaste halvåret besökt samtliga KW-Institut. De har genomgående – och ofta med förvåning – kunnat fastställa att Faust och Mephistopheles KW-instituten även under kriget i huvudsak kunnat genomföra [J.H.Ramberg 1828] sin traditionsenliga grundforskning. Målinriktade uppdrag för krigsmakten hade huvudsakligen endast KWI för fysikalisk kemi under Herr Professor Thiessen. Institutet drog sig under de sista åren mer och mer undan generalförvaltningens uppsikt och kontroll och kom att stå i skarpast möjliga motsättning till KWG (Planck till tidigare generalsekreterare Glum, 29 december 1945; Sc06, s. 274)

Hahn kompletterade något år senare: Naturligtvis genomfördes i viss utsträckning uppgifter som var av betydelse för krigsförhållandena, men de var alltid också av vetenskaplig betydelse. (Hahn 1946, odaterat memo, Ha07. s. 1161) och KWGs generalsekreterare utbredde myten om KWGs aktiva motstånd (vilket också var ett tema för Hahn under de tidiga efterkrigsåren): KWG förde i de sista åren en ständig kamp för att bevara sin existens och sitt oberoende. [Det vore] absurt av de allierade att just nu upplösa ett företag som har visat sig framgångsrikt i sin kamp mot Tredje Rikets regering (Telschow, 8 mars 1946, Ha07, s.1165)

Sådana påståenden belyser den i forskarmiljön vanliga stånd- punkten avseende en strategi för återinpassning i det internationella forskarsamhället: 1o att förneka allt samband mellan vetenskap och NS-systemets politiska mål, samt varje institutionellt eller individuellt ansvar för att ha bidragit till NS-systemets funktionalitet. 119 20 att hålla grupplojalitet och självrespekt intakta genom att (kollegialt) avvisa alla anklagelser om medlöperi eller över skridande av moraliska normer; och 30 att hävda att varje till synes klar medverkan i NS-statens intresse egentligen hade det direkta syftet att moderera systemets effekt (Wa89; Sc06; Si06; Me94, Wa06; He07; Ra04; Ra10, Ha07, s.1140).

Närmare verkligheten är följande konstaterande: Tesen om grundforskningens “politiska renhet” är inte hållbar. KWG var i verkligheten en väsentlig del av NS-regimens krigs- planering och krigföring, vars betydelse ökade ju längre kriget pågick [...]. Generalförvaltningens politik fick därmed en betydelse som inte begränsades till de direkt berörda KW-instituten utan sträckte sig långt därutöver. [...]. KWG tog egna initiativ – fr.a. Vögler [KWG-president 1941-45; not17] och Telschow [KWGs verkställande direktör från 1937, not16] gick aktivt in för en omedelbar sammanfogning av forskningen och den mili- tära tillämpningen. (Ha07, s.922)

Slutstrecksmentaliteten vore oförenlig med en sådan historie- skrivning. Den illustreras här bäst med ett antal uttalanden som får tala för sig själva: 1) Bland fysiker försöker vi genomföra en pricip, som tyvärr inte tillämpas av staten, nämligen att genomföra en allmän amnesti för alla nazi-medlöpare, när alla verkliga miss dådare har fått sina domar. Laue till H. Pechel, 11 november 1947 (He07, s.48)

Termerna „medlöpare“ och „verkliga missdådare“ är inte definierade. 2) Det huvudlösa avskedandet av alla före detta nazis [begreppet inte definierat] kan driva en till vanvett. Metoden visar bara att amerikanarna inte är klokare än sina föregångare, nazisterna. Vad var det en förnuftig karl sade härom dagen? Från en mild diktatur med sina fel har vi hamnat i en förhär- dad diktatur. Ernst Brüches dagbok, 11 oktober 1945 (He07, s.45)

3) Det medvetet vidareförande av Hitlermetoder är ett slående bevis [för att ingenting hade ändrat sig]. När plötsligt 33 professorer och vid pass 60 assistenter vid München-universitetet avskedas med omedelbar verkan utan angivande av skäl och utan pensions-rättigheter skulle det normalt ge en storm av vrede i hela det offentliga livet, om inte den offentliga meningen vore tystad som i Tredje Riket. Detta är, jag uppre- par, Hitlermetoder och de drabbade är värre ute än de som kastades ut av Hitler, eftersom det för dessa ändå fanns vissa utsikter till anställning i utlandet. Laue till Meyerhof, 24 december 1946 (De01, s.458)

120 Laue förtränger skillnaden mellan dem som fördrevs av en rasis- tisk terror-regim, och dem som (temporärt) friställdes för att ha aktivt solidariterat sig med denna regim.6

4a) Skulle ni ha handlat annorlunda än så många av oss, om ni hade varit i vårt ställe – nämligen göra påtvingade eftergifter men förbli olyckliga över att ha gjort dem? [...] Tänk på de eftergifter som gjordes av den av oss alla så vördade Geheimrat Planck! [...] Man kan inte göra något mot en ter- rorregim. [...]Hur kan man ständigt förebrå ett helt folk för dess handlingar under sådana tider? [...] Vi vet alla att det var Hitler som var ansvarig för kriget och det outsägliga lidandet överallt på jorden, men det måste ändå finnas en förståelse i världen för det tyska folket.7 Hahn till Meitner, 16 juni 1948 (Si96, s.356)

Hahn upprepade tydligen denna “filosofi” i andra brevväxlingar, därav Meyerhofs sarkasm: 4b) Medan jag helt förstår Er klagan över det nuvarande läget, avviker jag fullständigt i min tolkning. För mig gäller inter- pretationen att Tyskland helt kan tacka sin Führer för det man nu upplever, och att det kan tacka sig själv för sin Führer. [Während ich ihren Klagen über die jetzige Lage voll zustimme, weiche ich in meiner Deutung völlig ab. Für mich gilt die Interpretation dass Deutschland alles was es jetzt erlebt, ausschliesslich “seinem Führer“ verdankt, und dass es seinen Führer sich selbst verdankt.] Meyerhof till Hahn 8.11.46 (De01, s.457)

5) Jag tvivlar nästan på att ockupationsmakterna beter sig så mycket ädlare än tyskarna gjorde i de ockuperade områdena [...] Naturligtvis ska man inte generalisera men det är säkert att vi inte gjorde det annorlunda i Polen och Ryssland, men de allierade påstår att de kämpade för mänskligheten och rättvisan, och nu är kriget slut. Varför skall då krigsmeto- derna fortsätta? Hahn till Meitner 17 september 1946 (Si96, s.337)

Något oklart uttryckt men klart relativiserande, utan reflektion över proportioner.

Denazifieringförsök De allierade avsåg 1945 att “befria” det besegrade “Stortysk- land” politiskt och mentalt från NS-ideologi och att tillämpa rättsstatliga principer. “Lagen för befrielse från Nationalsocialism och militarism” (1946) definierade fem kategorier av ansvar för medverkan i NS- staten, att behandas av särskilda domstolar [Spruchkammer], nämligen huvudansvariga [Hauptschuldige], skyldiga [Belas- tete], mindre skyldiga [Minderbelastete], medlöpare [Mitläufer]

121 och skuldfria [Entlastete]8. Till kategorin medlöpare räknades personer som i beslutande ställning hade bidragit till fullföljande av NS-politikens mål, eller hade anslutit sig till organisationer som betraktades som kriminella, utan att man kunnat bevisa att vederbörande varit direkt skyldig till förbrytelser. Den allvarli- gaste påföljden var där en begränsning av yrkesmöjligheterna i offentlig tjänst. I forskarsamhället förekom detta stundom, men gränsdragningen var generöst tilltagen och få blev berörda. Utöver de de mest uppenbara fallen av NS-förbrytelser, som behandlades vid Nürnberg-rättegången och 12 fortsättningsrätte gångar [sök: Mazal Library för direkt tillgång till dokument], skulle nästan en miljon fall granskas av över 500 lokala domstolar. Denna ambition kunde uppfyllas endast i begränsad omfattning. Från 1949 och de följande fem åren genomfördes mycket omfattande amnestier och de flesta som redan dömts eller fortfarande väntade på sitt domstols- eller Spruchkammer- förfarande blev förklarade skuldfria [entlastet]. Dessa amnestier gällde även många som dömts som “huvudansvariga” med upp till dödsstraff för direkt medverkan i massmord och brott mot mänskligheten. En stor andel av ämbetsmannakåren (inklusive rättsväsendet och utrikestjänsten) kom att återbesättas med tidigare partimedlemmar och tidigare ämbetsmän i NS-statens förvaltning och institutioner (Bl03; Co10; Fi07; Re07; St10; DeNa). I Avsnitt 4 fokuseras intresset på naturvetare, fr.a. fysiker, som uppträder i denna essä och deras användning av för- svarsargument till stöd för av denazifiering berörda kollegor och professionella eller privata bekanta.

4. Persilscheinkulturen och dess retorik Ja, ingenting präglar in en sak i minnet så starkt som önskan att glömma den. Michel de Montaigne9

Omedelbart efter krigsslutet utvecklades en litterär genre, “ren- vaskningscertifikat”, av folkhumorn kallade “Persilscheine” (PS) efter det kända tvättmedlet Persil (se t.ex. He07 och Sa09). Dessa intyg skrevs på uppmaning av personer under denazi- fieringsutredning, som stöd för yrkande om frikännande [Ent- lastung], alternativt bedömning som medlöpare [Mitläufer] som kunde medföra böter och temporära karriärproblem. Intygen var inte avsedda som vittnesutsagor i juridisk mening, men sades i vissa fall vara avgivna “under ed” eller som ”likvärdigt med ed” [eidestattlich]. Det var fråga om partsinlagor, och det förutsattes att författare som åtog sig uppdraget skulle skriva uteslutande i vederbörandes intresse och således undvika att beröra uppgifter, åsikter och argument som inte var uppenbart fördelaktiga. Den följande analysen vidareutvecklas med hjälp av karakteristiska exempel i Avsnitt 5. Oftast var intygen kortfattade och argumenten stereotypa. ”Persil för all tvätt”, annonspelare. Nästan identiska intyg kunde ges i ojämförbara fall. Med anhål-

122 lan om intyg hade ofta bifogats underlag i form av ett önsk- värt urval av mer eller mindre trovärdiga faktorer att tas med i bedömningen, eller t.o.m. en förlaga till text, ofta utnyttjade utan kritisk gransning. Ibland kunde PS-mottagarens advokat anmoda om en reviderad skrivelse som kunde verka mer över- tygande (t.ex. Heisenberg om Meyer, Avsnitt 5i). Det fanns ett brett spektrum av personliga relationer mellan författare och den som skulle försvaras, eller en kombination av motiv, och det förefaller t.o.m. som det egentliga motivet till ett åtagande kunde ligga hos en tredje part eller partsintresse. För de i Avsnitt 5 återgivna intygen kunde man tänka sig följande sammanhang:

Bakgrund som forskarhandledare eller administrativ chef (Hahn om Droste, Planck om Telschow, Ramsauer om Finkelnburg); Gamla kollegiala relationer (Eucken om Hellwege, Laue om Kneser, Sommerfeld om Ramsauer, Gerlach om Köster); Tack- samhetsskulder för erhållna tjänster (Hahn om Hörlein och ter Meer, Gerlach om Mentzel, Heisenberg om Juilfs), Ytliga bekantskaper i akademiska sammanhang (Heisenberg om Meyer), Personlig vänskap (Heisenberg om Jordan); Under- stöd åt en tredje parts intressen (Heisenberg och Planck om Telschow, liksom Heisenberg om Droste, i Hahns intresse; Hahn om E.v. Weizsäcker i C.F. v. Weizsäckers intresse); och möjli- gen, på ett subtilt sätt: Förträngning av tidigare kompromette- rande relationer (Telschow om Backe).

Det kan naturligtvis inte avgöras om intygen återger författarnas verkliga åsikter och kunskap om relevanta fakta, eller önskan om avveckling av en – möjligen obehaglig – social eller institutionell plikt i övergångsfasen till efterkrigstidens normalitet. Ett fall (Hahn till och om Droste) visar att det kunde finnas personligt avståndstagande som är helt frånvarande i PS-texten, vilket knappast kan förvåna men sällan är dokumenterat. Heisenbergs memorandum för Ernst v. Weizsäcker (He47) har karaktären av ett allmänt argument mot denazificeringsträvandena och för allmän amnesti. Med tanke på den mångfald av olika personligheter som bidragit, är ett genomgående drag i Persilschein-språket och litteraturen förvånande. Det gäller användningen av retoriska tekniker som är härledda ur det som kallas ‘informal (rhetoric) fallacies of reasoning’, i detta fall tillämpningen av olika retoriska redskap för övertalning, där läsaren leds att dra önskade slutsatser eller bilda sig önskade åsikter, även om underlaget kan vara mångtydigt, vilseledande, eller rentav direkt osant. Jag föreslår här begreppet ‘övertalningsfällor’ för denna typ av dis- kurs. Man kan skilja mellan olika klasser av sådana fällor, och i enskilda fall kan argumenten hämtas från flera klasser, samver- kande till övertalningseffekten.10 Detta övergripande argumen- tations-analytiska perspektiv på Persilscheinkulturen har, såvitt jag har kunnat konstatera, inte förekommit i forskningslitteraturen. Det synes mig ge en inblick i en mentalitet av förträngning 123 eller uteslutning av den moraliska dimensionen som fortlever från NS-tiden in i den tidiga efterkrigstiden. Analyser av sådana ”övertalningsfällor” finns redan hos Aristoteles, och de latinska beteckningarna (som används fortfarande) härrör från latinska översättningar av hans Retorik och andra verk. Dilemmat i skrivandet av fördelaktiga intyg begränsades genom att författarna genomgående undvek själva sakfrågan (ignoratio elenchi) – den del av vederbörandes verksamhet som kunde ha direkt betydelse för denazifieringens primära uppgift. Detta hanterades med att införa en slags villospår (s.k. “red herring”). Man begränsade yttrandet till en oförpliktande åsikt eller förmodan om den sökandes karaktär, mentalitet och professionella motiv, samt en uppfattning om hans eventuella vetenskapliga status eller integritet i insatser för forskningssystemets välfärd, och lämnade till de dömande instanserna att dra eventuella slutsatser relevanta för sakfrågan. Härigenom kom yttran- dena i huvudsak att bestå av värdeomdömen, åsikter, och andra subjektiva uttalanden som inte var verifierbara, och som fick sin tyngd som underlag för extrapoleringar och bedömningar genom PS-författarens egen status (jfr. nedan om referens till auktoriteter). Det extrema exemplet är Sommerfeld om Ram- sauer, där själva sakfrågan förklaras vara irrelevant. En vanlig fälla är personangrepp (argumentum ad hominem) där man, med avsikt att skaffa egen fördel, försöker påverka en bedömning genom falska, illvilligt tolkade, eller bara insi- nuerade belastande faktorer som förväntas häfta som karaktärs- svagheter. Sådana ‘karaktärsmord’ [character assassination] är egentligen inte aktuella i PS-sammanhang, annat än i situationer – som t.ex. i fallet Thiessen (se not 5 och motsvarande text) – där utpekande av syndabock används för att avleda uppmärksam- heten från huvudfrågan. Det finns emellertid en besläktad fälla: dess inversion: Att fokusera på (förmenta) berömvärda drag i vederbörandes personlighet för att s.a.s. neutralisera belastande information tillgänglig för domstolen, kan vara en strategi för att skifta fokus från sakfrågan (som här är vederbörandes engagemang i NS-systemet) till en positiv personlighetsbeskrivning, som väntas skapa en gynnsam attityd i sakfrågan – man kunde mynta begreppet ’karaktärsbefordran’ [character glorification]. Metoden är också ett exempel på det klassiska att “tala vid sidan om sakfrågan”. Ett karakteristiskt exempel är Telschows intyg om Backe (Avsnitt 5h), där utläggningen står i flagrant motsats till Backes verksamhet (se not 27). Samma princip tillämpas av Otto Hahn i uttalande till Toronto-pressen i april 1933, där Füh- rern beskrivs som ”nästan ett helgon i sin livsföring...en utpräg- lad kristen” (Sc13, s.106). En annan klassisk fälla är referens till väletablerade auktoriteter eller aktade personligheter från det offentliga livet, vars åsikter och bedömningar (oberoende av deras kompetens i sak- frågan) i största allmänhet anses vara bortom diskussion (argumentum ad verecundiam). Auktoriteten kan vara PS-författaren själv, som lägger sin prestige i vågskålen till fördel för den till- 124 talade. Denna metod bygger på en inversion av bevisbördan. När Hahn drar in Plancks förtroende för Telschow som indika- tion (eller bevis) på dennes anti-NS-hållning bör man beakta att även Vögler och Krauch (not 17 resp. 26) – som inte kunde karakteriseras som regimmotståndare – delade detta förtroende för Telschow i politiskt mycket mer intrikata sammanhang än de som förekom under Plancks presidentperiod. Dessutom hade Planck själv beslutat om anpassning [Gleichschaltung] i KWGs intresse, en uppgift som Telschow utvecklade till mäs- terskap (Ha07, passim). Ett annat exempel: När Hahn skriver om Ernst v.Weizsäcker (Avsnitt 5e och not 22) att “den del av tysk vetenskap som fortlevde genom krigsperioden skulle med all sannolikhet inte ha bevarats om KWG inte hade haft möjlig- het att alliera sig med män som förkroppsligade hans karaktär och övertygelser” så är det en innehållslös eulogi. Det sägs ingenting konkret om EvWs karaktär och övertygelser (jfr. däremot We50; Hi74; Li97; Co10 som snarast beskriver en karakteristisk VNS-roll), eller om EvWs insatser som statssekreterare i utrikesdepartementet [AA] fram till våren 1943, där han fattade viktiga beslut beträffande förhållanden i ockuperade länder, inklusive beslut om deportationer till koncentrationsläger. Fram- för allt är den underförstådda slutsatsen att Ws insatser [genom hans roll som senator i KWG] hade en direkt betydelse för den tyska vetenskapen i allmänhet och dess överlevnad, utan sakligt underlag och helt otrovärdigt (begreppet “all sannolikhet”, dvs 100%, är meningslöst). Författaren litar här på sin egen status (som auktoritet) för att övertyga de dömande myndigheterna. En vanlig fälla bygger på att man inför (ofta implicit i reso- nemanget) premisser som är ohållbara eller tvivelaktiga (således också brott mot elementär logik). Detta är fallet vid direkt eller underförstådd hänvisning till myten om “vetenskapens renhet”. Man antar som givet att “god vetenskap är oförenlig med NS- ideologi”, och drar slutsatserna att en framstående forskare ipso facto inte kan vara politiskt korrumperad, och att framstånde forskningsorganisationer inte kan förmås till regimanpassad forskningsinriktning. (Flera exempel finns i Avsnitt 5, t.ex. Laue om Kneser). Ett besläktat resonemang återkommer angående forskningsadministratörer och finansiärer: Någon som alltid har försvarat forskningens frihet mot (ospecificerade) angrepp eller övergrepp från NS-regimen (som påstås ha varit varit veten- skapsfientlig) kan inte anklagas för att ha gått regimens ärenden (t.ex. Gerlach om Mentzel, Avsnitt 5d). Problemet i dessa argument är att centrala begrepp inte är definierade (vaghetsfällan, och att (med varje rimlig definition) premissen är ogiltig. Ytterligare en viktig teknik är att ta ställning till ett påstående utan tillräckligt underlag – argumentum ad ignorantiam. Hit hör olika varianter av förmenta kausalsammanhang. Man kan nämna det klassiska ’post hoc, ergo propter hoc’, dåligt underbyggd extrapolation och induktion (hasty induction), uteslutande av information och annan evidens som inte styrker önskade slutsatser, och inte minst kontrafaktiska villkorssatser som egentligen 125 uttrycker lösa hypoteser. Allmänna uttlanden om vederbörandes ‘inre övertygelser’, avsikter, motiv och Abmilderer-roll hör till denna kategori. Slående exempel på otrovärdiga argument, des- utom presenterade som ‘bevis’ eller författarens ‘övertygelse’, är Gerlach om Mentzel (angående politiskt motiverade beslut och okunnighet om DFGs stöd till oetisk forskning, det senare också exempel på ohållbar induktion som täcker över en obehaglig insikt eller bara önsketänkande)11, och Ramsauer om Finkelnburgs ”ädla” motiv för att gå in i NSDAP (Avsnitt 5q). Denna typ av övertalningsfällor förstärks ofta genom auktori- tetsargumentet (argumentum ad verecundiam). Till en liknande kategori kunde man också räkna argument där PS-författare talar mot bättre vetande, eller okritiskt återger uppgifter som vederbörande själv har bifogat sin PS-önskan. Ofta förekommer overifierbara påståenden som saknar trovär- dighet – det kunde röra sig om omedvetet förskönade rekonstruerade minnen eller ren fiktion. En påstått anti-NS hållning ”bevisas” således bl.a. genom utsagor, som ”Vederbörande har enligt sina egna trovärdiga försäkringar inte burit partimed- lemstecken, inte heller besökt partirelaterade sammankomster. I hans institut förekom inte Hitlerhälsning. Varken hans tjäns- terum eller hans hem innehöll [sic!] någon bild av Hitler”. Återkommande är påståendet – utan evidens – att vederbörande verkat som ”Abmilderer”, dvs i aktiv opposition i Heisenbergs mening (He47), och att han därmed har utsatt sig själv för stor fara och även lidit avsevärda nackdelar” […dass er durch diesen Widerstand sich selbst aufs schwerste gefährdet hat und erhebliche Nachteile erlitten hat] (för ref. se t.ex not 14). Som standard förekommer ospecificerade uppgifter om kontroverser med myndigheter i politiskt känsliga frågor. Ytt- randen om PS-mottagarens “inre” motiv och övertygelser är rent subjektiva men framställs som grund till omtolkning av kritiserade handlingar. Ett relevant exempel är uttalanden som ”han har i många personliga samtal uttryckt kategorisk avvis- ning av Nationalsocialismen” Individen presenteras här som anständig och modig, närmast att betrakta som dissident, men det kan ifrågasättas om dessa samtal verkligen har ägt rum. Det har på flera ställen framhållits att frispråkig kritik av regimen förutsatte utomordentligt förtroende och försiktighet, eftersom en indiskretion kunde ha fatala följder (jfr. Sc13, not 21 och motsvarande text). Sådana uttalanden avsågs uppenbart även styrka PS-författarens egna kvalifikationer som vittne, själv förment- ligt dissident.12 En annan viktig kategori gäller införandet av en falsk dichotomi eller antinomi, principen om det uteslutna tredje (tertium non datur). Relevant är här tesen att “alla Volksgenossen var antingen NS eller anti-NS”. Det är, som jag har tidigare har argumenterat, en meningslös uppdelning, eftersom man inte kan definiera begrepp som tillåter denna förenklade karakterisering (därför också behovet av ett begrepp som VNS; jfr. Sc13, s.119). Med hjälp av lämpligt valda adjektiv kunde man “denazifiera“ 126 även individer som inte ens med god vilja kunde beskrivas som anti-NS, genom att att hävda att de inte hade varit aktiva, riktiga, fanatiska, rabiata eller övertygade nationalsocialister. Effekten av sådana adjektiv var en mindre pejorativ karakterisering, som t.o.m. kunde uppgraderas till en form av “Abmilderer”-roll eller “aktiv opposition” (i Heisenbergs mening, He47). Med liknande argument kunde snart sagt vem som helst fås att fram- stå som regimmotståndare, vilket är ett genomgående drag i Persilschein-retoriken. Närliggande är mångtydighet [equivocation] och oklarhet [vagueness], användningen av oklart definierade begrepp med syfte att få interlokutören att tilldela uttalandet en för argumentet mer gynnsam eller övertygande betydelse än de faktiska förhål- landena kan ge anledning till. Ett exempel är uttrycket “kampen mot partifysiken” (se t.ex. Ramsauers PS för Finkelnburg och Ramsauers brev till Sommerfeld, Avsnitt 5q resp 5r). I motsats till fakta antyds existensen av en ovetenskaplig generell doktrin fastställd av NSDAP, fastän saken gällde den speciella Deut- sche Physik (DP)-affären, där partinära organisationers paro- diska vetenskapssyn snart blev ”omodern” (Wa95; Sc12). Ordet kamp överdriver DP-incidenten till en modern St. Georg-myt. Metaforer (se Sc13, s.113ff.) används ofta på sätt som egentligen fungerar som oklarhetsfällor genom att inbjuda till önske- tänkande, oriktiga extrapolationer och andra feltolkningar (jfr. Sc13, Kap.3). Hit hör en viktig klass av övertalningsfällor baserade på användning av flertydiga begrepp och termer med emotiv eller värdeladdad konnotation. Termer som förnuftig, saklig, anstän- dig, ansvarsmedveten används ofta i PS. När Planck skriver “Också i behandlingen av icke-arier har Dr. Telschow ständigt intagit förnuftiga ståndpunkter” föväntas tolkningen av “förnuf- tig” som hjälpsam, anständig, etc.. Men ordet kan också betyda “så att man undvek problem med myndigheter, partiinstanser och aktivistiska kollegor”, vilket svarar bättre mot verkligheten. Också termen “saklig” är tvetydig i liknande sammanhang. När Heisenberg skriver om Konrad Meyer (Avsnitt 5i; jfr not 28) : “I samtal [...] hade jag alltid intrycket att Herr Konrad Meyer tänkte sakligt och att han var beredd att göra sitt politiska inflytande gällande för sakligt förnuftiga ändamål, att han således inte var någon politisk fanatiker [...].” väntas man förstå att Meyer var en pragmatiker som löste praktiska uppgifter objek- tivt och använde sitt politiska inflytande för att eliminera ideologiska störningar av det slag som Heisenberg hade erfarit i DP-affären (Sc12). Men Meyers praktiska projekt var i hög grad planering för hänsynslös och cynisk realisering av NS-statens expansionspolitik i Östeuropa med maktmedel, vilket knappast kunde te sig meriterande i de dömande myndigheternas ögon, och därför skulle förträngas (jfr. not 28). Det i Avsnitt 5 återgivna urvalet av Persilscheine innehåller exempel på många fler av de retoriska fällor som diskuteras i facklitteraturen (se not 10). Det anmärkningsvärda och störande 127 är den dominerande roll de spelar i PS-kulturen. Särskilt ser man att t.o.m. ledande vetenskapsmän, som i sin professionella verksamhet lever upp till alla principer om intellektuell hederlighet, inklusive principer för direkt, entydig, logiskt och faktuellt oan- fäktlig kommunikation, väljer att ignorera eller kringgå sådana principer. De gör det för att tillmötesgå olika lojalitetskrav och gruppsociala intressen i F&U-samhället, för att motarbeta den tidiga efter-krigstidens denazifieringssträvanden, och för att förpassa medverkan och medansvar i NS-statens funktion till glömskan, i en allt överskuggande strävan efter kontinuitet i återuppbyggnaden av forskningen i efterkrigstiden. 5. Persilscheinfabriken (understrykning markerar uttalanden som kommenteras) 5. Persilscheinfabriken (understrykning markerarOm uttalanden lögnen som likt kommenteras)sanningen bara hade ett ansikte vore det enklare. Då skulle vi ta motsatsen till det lögnaren säger för sanning. Men sanningens Om lögnen likt sanningen bara hade ett ansikte vore det enklare. Då skulle vi ta motsatsenbaksida till det harlögnaren hundratusen säger för skepnader sanning. och dess Men sanningens baksidaområde har hundratusen är utan gräns.skepnader och dess 13 område är utan gräns. Michel de Montaigne: Essais, Vol I:9 (1580) Michel de Montaigne: Essais, Vol I:9 (1580)13 I detta avsnitt ges ett antal exempel på Persilscheinsretoriken och deI dettavärderingar avsnitt ges som ett antal formuleringarna exempel på Persilscheinsretoriken avslöjar, inte minst genom och de värderingar som formuleringarna avslöjar, inte minst önsketänkande,genom önsketänkande, överdrifter överdrifter ochoch förtigande. förtigande. För att kunna För att kunna genomskådagenomskåda vadvad och och vem vemsom försvaras,som försvaras, och relevansen och av relevansen av försvarsargumenten,försvarsargumenten, måste måste man man känna känna till lite till om lite aktörerna, om aktörerna, deras MichelMichel de Montaignede Montaigne (1533-1592) kontextderas kontext i NS -i staten,NS-staten, och och omom rollfördelningenrollfördelningen i spelet i speletom om F&U i (1533[François-1592) Quesnel c.1590] F&U i Tredje Riket. Här fokuseras intresset fr.a. på KWG som Tredjeforskningsorganisation, Riket. Här fokuseras och på denintresset statliga fr.a. resursfördelnings- på KWG som forsknings- organisation, och på den statliga resursfördelnings-duon DFG- duon DFG-RFR, som presenteras i korthet i Sc13, Appendix RFR,s. 126-128). som presenteras Det politiska ispelet korthet i NS-staten i Sc13, blev Appendix mer och mers. 126 -128). Det politiskapersonberoende spelet och i NS det- statengällde attblev i varje mer situation och mer söka personberoende strate- och detgiska gällde fördelar att genomi varje de situation rätta allianserna. söka strategiska Detta ledde oundfördelar- genom de vikligt till beroenden och lojaliteter. Sådana sammanhang visar rätta allianserna. Detta ledde oundvikligt till beroenden och sig, kanske stundom omedvetet, i den retorik som utvecklades lojaliteter.i Persilschein Sådana-idiomet. Kortbiografiersammanhang av viktigavisar PS-mottagaresig, kanske stundom omgesedvetet i noter tilli denrespektive retorik PS-text. som utvecklades i Persilschein-idiomet. 12 Kortbiografier av viktiga PS-mottagare ges i noter till respektive PS5a)-text. Werner Köster ber om utlåtande av Walther Gerlach Den mentalitet som låg bakom förväntan på, gränsöverskri-

dande solidaritet‘ inom forskarsamhället (jfr. Ra12) illustreras 5a)av Wernerföljande utdrag Köster ur brev ber till om Walther utlåtande Gerlach av (se Walther not 21 och Gerlach DenSc13, mentalitet not 63) från som Werner låg Köster bakom14 förväntan på ‚gränsöverskridande solidaritet‘[…] Alla inommänniskor forskarsamhället är så försiktiga, och (jfr. det Ra12) är kanske illustreras natur- av följande utdragligt ureftersom brev tillman Walther inte längre Gerlach kan säga (se sin not mening 21 och lika Sc13,fritt not 63) från som i Tredje Riket.[…]Nuförtiden har man inga kontakter till Werner Köster14 personer med inflytande. Det finns ingen som kan bedöma värdet[…] av Alla forskningsresultat, människor är individer,så försiktiga, institutioner. och det Rengö är -kanske naturligt ringskvinnoreftersom man och tvivelaktigainte längre existenser kan säga plockade sin mening upp direktlika fritt som i Tredje frånRiket.[…]Nuförtiden koncentrations-läger bestämmerhar man ingaöver välkontakter och ve förtill personer med 128 inflytande. Det finns ingen som kan bedöma värdet av forskningsresultat, individer, institutioner. Rengöringskvinnor och tvivelaktiga existenser plockade upp direkt från koncentrations- läger bestämmer över väl och ve för personer de inte känner.[…] Därför måste tyska auktoriteter höja rösten och lägga fram underlag för frikännande. De måste hjälpa till så att besluten

främjar Tysklands intressen. […] Inför en omoralisk lag måste alla anständiga impulser förbli stumma. Så Ni måste säga några ord om min karaktär, om min mognad räcker för det nya Tyskland, hur jag ledde institutet, om vi var rabiata nazis, osv.[…]. I dag måste vi försvara oss. I dag är vi de anklagade. (20 februari 1947; He07, s.43) Kommentar: Köster beklagar att de värderingar han uppfattar som “anständiga“ nu döms ut som kriminella. Den karakteristiskt föraktfulla kommentaren om „rengöringskvinnor och tvivelaktiga existenser hämtade

personer de inte känner.[…] Därför måste tyska auktoriteter höja rösten och lägga fram underlag för frikännande. De måste hjälpa till så att besluten främjar Tysklands intressen. […] Inför en omoralisk lag måste alla anständiga impulser förbli stumma. Så Ni måste säga några ord om min karaktär, om min mognad räcker för det nya Tyskland, hur jag ledde institutet, om vi var rabiata nazis, osv.[…]. I dag måste vi försvara oss. I dag är vi de anklagade. (20 februari 1947; He07, s.43; hela brevet återges i Sc02, kap.: ”Problematische Wandlung”)

Kommentar: Köster kände Gerlach från RFR, där båda var Fachsparten-ledare, och från KWG. Dessutom var båda leda- möter av Görings ”Deutsche Akademier für Luftfahrtsfor- schung” (Fl08, Anh,1s.23 resp Ka05, s.144). Köster beklagar att de värderingar han uppfattar som “anständiga“ nu döms ut som kriminella. Den karakteristiskt föraktfulla kommentaren om „rengöringskvinnor och tvivelaktiga existenser hämtade direkt från koncentrationsläger“ syftar på denazifieringsdom stolarna [Spruchkammer] vars legitimitet avvisades, inte bara av de berörda. Liknande synpunkter framfördes av Hahn och Göttingen-rektorn Herman Rein (Si06, s.34), och av Telschow.15 Själva principen i denazifierings-strävandena förkastas som omoralisk. I Kösters brev är flera övertalningsfällor underförstådda: undvik huvudfrågan, betona personliga faktorer som professionell duglighet och karaktär, tillämpa karaktärsmord på vittnen och domare, refererera till den falska antinomin „NS versus icke-NS“, utnyttja en auktoritets prestige. Svar på detta brev och ett relaterat affidavit finns inte i Gerlach Nachlass (Deut- sches Museum, München) eller i Kösters Spruchkammer-akter. Emmellertid finns i München ytterligare ett fyrasidigt handskri- vet brev från Köster till Gerlach (8 dec. 1947) med önskemål om ett uttalande där det hävdas att Köster enbart har har arbetat med och för grundläggande forskning och aldrig har medverkat i rustningsorienterad F&U. Gerlach (16 dec. 1947), tillmötesgår utan att tveka, trots att han måste ha varit medveten om motsatsen. Hahn bidrog med övertygelsen att Kösters utnämning till institutsledare 1934 hade baserats enbart på vetenskapliga meriter – KWG-presidenten Planck hade själv installerat den nye institutsledaren under festliga former. I Spruchkammerären- det hävdade försvaret i allmänna termer att Köster hade verkat i ”aktiv opposition” till regimen [dvs. i Heisenbergs mening, He47] och att han därmed hade utsatt sig för allvarlig personlig fara och hade vidkänts avsevärda nackdelar (för ref. se Not 14; jfr avsnitt 5q: Ramsauer om Finkelnburg).

5b) Max Planck om Ernst Telschow16 Jag känner Dr Telschow alltsedan han började arbeta för KWGs Generalförvaltning i januari 1931. Hans öppna och rättframma väsen, hans konstanta hjälpsamhet och hans särkilt utpräglat sociala kompetens förskaffade honom snart 129

direkt från koncentrationsläger“ syftar på denazifieringsdomstolarna [Spruchkammer] vars legitimitet avvisades, inte bara av de berörda. Liknande synpunkter framfördes av Hahn och Göttingen-rektorn Herman 15 Rein (Si06, s.34), och av Telschow. Själva principen i denazifierings- strävandena förkastas som omoralisk. I Kösters brev är flera övertalnings- fällor underförstådda: undvik huvudfrågan, betona personliga faktorer som professionell duglighet och karaktär, tillämpa karaktärsmord på vittnen och domare, refererera till den falska antinomin „NS versus icke- NS“, utnyttja en auktoritets prestige.

5b) Max Planck om Ernst Telschow16 förtroendeJag känner och aktning Dr Telschow hos hans alltsedanchefer och hanmedarbetare. började Iarbeta för KWGs majGeneralförvaltning 1933 blev Dr. Telschow i januariuppmanad 1931. av den Hans lokala öppna par- och rättframma tirepresentantenväsen, hans att konstanta ansluta sig hjälpsamhettill NSDAP. Efter och konsulta hans - särkilt utpräglat tion med sina överordnade [d.v.s. Planck och Friedrich Glum sociala kompetens förskaffade honom snart förtroende och aktning (jfr. Sc13, s.107)] beslöt han på hösten 1933 att gå in i partiet hosi övertygelsen hans chefer att denoch intellektuellamedarbetare. elitens I maj medverkan 1933 blev Dr. Telschow voreuppmanad av största nödvändighetav den lokala i Tysklands partirepresentanten intresse. Varken att ansluta sig till föreNSDAP. eller efter Ef 1937ter [dåkonsultation Bosch blev medny KWG-president sina överordnade och [d.v.s. Planck Telschowoch Friedrich generalsekreterare Glum (jfr. efter Sc13, Glum] s.107) har beslöthan låtit han sig på hösten 1933 att påverkasgå in av ipolitiska partiet motiv i övertygelseni sitt arbete. [...] att I sinden ställning intellektuella elitens har medverkanDr.Telschow engageratvore av sigstörsta för vetenskapens nödvändighet frihet genti Tysklands- intresse. emotVarken national-socialistiska före eller efter försök 1937 till[då inskränkningar.Bosch blev ny [...] KWG -president och OcksåTelschow i frågan omgeneralsekreterare behandling av icke-arier efter Glum]har Dr. Telschowhar han låtit sig påverkas ständigt intagit förnuftiga ståndpunkter. [...] Genom hela sin tjänstetidav politiska har Dr. motivTelschow i sitt kämpat arbete. för KGWs[...] I sinfrihet ställning och den har Dr.Telschow tyskaengagerat forskningens sig oberoende. för vetenskapens Just av den orsaken frihet motarbe gentemot- national- socialistiska försök till inskränkningar. [...] Också i frågan om ErnstErnst Telschow Telschow (1948) (1948) tades han under de sista åren av många partiinstanser. ArchivArchiv der der Max-Planck-Gesellschaft, Max-Planck- behandling av icke-arier har Dr. Telschow ständigt intagit 13 Gesellschaft,Berlin-Dahlem. Berlin-Dahlem Det förnuftigafaktum att Dr ståndpunkter Telschow åtnjöt . absolut[...] Genom förtroende hela hos sin pre -tjänstetid har Dr. sidentenTelschow Bosch, kämpatvicepresidenten för KGWs Carl Friedrichfrihet och v. Siemens,den tyska forskningens 17 presidentenoberoende. Vögler Jus ocht av mig den själv orsaken – av vilka motarbetades Bosch, Siemens han under de sista och årenväl också av många jag är partiinstanser. kända för grundläggande avvisande hållning gentemot nationalsocialismen, visar f.ö. att man inte

kan beteckna honom [d.v.s. Telschow] som ‘aktiv’ nazi. Det faktum att Dr Telschow åtnjöt absolut förtroende hos

presidenten Bosch, vicepresidenten Carl Friedrich v. Siemens, Jag hoppas att mitt intyg bidrar till att Dr. Telschow kan förbli i enpresidenten ställning där Vöglerhan även17 ochi fortsättningen mig själv –kan av satsavilka sina Bosch, Siemens och

utomordentligaväl också specialkunskaper,jag är kända försin administrativagrundläggande talang, avvisande hållning och gentemotsina karaktärsegenskaper nationalsocialismen, i forskningens visar tjänst. f.ö. att För man när -inte kan beteckna varandehonom finns [d.v.s. det ingen Telschow] som där somskulle ‘aktiv’ kunna ersättanazi. honom. (20 aug. 1945; Max-Planck-Gesellschafts arkiv, Berlin, citerat i Ha07, s.1126) Jag hoppas att mitt intyg bidrar till att Dr. Telschow kan förbli i en Kommentar:ställning Telschow där blevhan “Entlastet” även i(dvs. fortsättningen officiellt denazi -kan satsa sina fierad)utomordentliga 31 december 1948. specialkunskaper, Formuleringarna i Planckssin administrativa text anty- talang, och der att sinaTelschow karaktärsegenskaper hade författat en förlaga i forskningens åt Planck, kanske tjänst. på För närvarande Plancksfinns initiativ. det ingenDe understrukna som där skullefraserna kunna är samtliga ersätta formule honom.- (20 aug. 1945; rade så att de till synes har en för Telschow gynnsam betydelse Max-Planck-Gesellschafts arkiv, Berlin, citerat i Ha07, s.1126) Kommentar(en passant även: Telschow för Planck blev själv, “Entlastet Bosch och” (dvs. Siemens, officiellt som denazifierad) 31 sägs vara kända för sin ‘grundläggande förkastande hållning till december 1948. Formuleringarna i Plancks text antyder att Telschow hade nationalsocialsmen’, vilket emellertid ingen av dem kan ha ven- författat en förlaga åt Planck, kanske på Plancks initiativ. De understrukna tilerat annat än i det snävaste privata sammanhang; se not 12 frasernaoch Sc13, är not samtliga 21). Vid formuleradenärmare granskning så att visar de tillsig uttalandenasynes har en för Telschow gynnsamvara vilseledande betydelse eller (en direkt passant osanna, även och för logikenPlanck haltar.själv, BoschAv och Siemens, somsamtida sägs beskrivs vara kändaTelschow för som sin en ‘grundläggandehomo politicus och förkastande att hans hållning till nationalsocialsmen’,samarbetspolitik och allianservilket emellertidstyrdes av detingen politiskt av demoppor -kan ha ventilerat annattuna (oftaän i tilldet gagn snävaste för KWGs privata situation). sammanhang Hans partimedlemskap (se not 12 och Sc13, not 21). Vidantyds närmare vara styrt granskning av ett Abmilderer visar-motiv, sig uttalandena men stämmer varasnarare vilseledande eller med KWGs anpassningspolitik, med önskan att få organisationen att betraktas som “politiskt pålitlig”. Kommentaren att Telschow undvek partipolitik, motarbetade NS-direktiv, och var 130

13 offer för trakasserier ”från många partiinstanser” är ospecficerad och saknar i själva verket underlag. Den är därmed exempel på vilseledande och vaga begrepp och undvikande sakfrågan. Dess- utom fanns i KWGs senat och institutionsstyrelser (efter 1937) ett massivt inslag av högt placerade NS-funktionärer, så att obstruktion av NS-direktiv (vare sig formella eller informella) var reellt utesluten. Användningen av termen “förnuftig” i tillämpningen av den antisemitiska lagstiftningen låter som om Telschow försvarat de berörda, men täcker över att han agerade för att minimera friktio- ner med NS-myndigheter (flertydighetsfällan, jfr. Sc13,s.113). Detta exemplifieras i ett brev från Hahn: ”Vad gäller avskedandet av icke-ariska KWG-anställda, har såväl Dr. Glum som Dr Telschow verkställt det de har fått order om” (das getan was man ihnen befohlen hat; Hahn till Meyerhof, 4 juni 1948, cit. i De01, s.456). Auktoritetsfällan är tydlig i hänvisning till “fullt förtroende” hos KWG-ledningen. Alla de nämnda ledande personerna fullföljde anpassningspolitik (Siemens, Vereinigte Staalwerke, och IG-Farben utnyttjade under kriget slavarbete i stor skala). Att ha haft en ’grundläggande avvisande hållning till nationalsocialismen’ är en i Persilschein-retoriken vanlig ospe- cifik schablon, och ger inte mening i detta sammanhang, som handlar om en genomförd aktiv VNS-roll. Men Planck hade rätt: Telschow gjorde sig oumbärlig som generalsekreterare, men i olika roller (beroende på presidenternas ledarstil (Ko02)) under KWG-presidenterna Bosch, Vögler och till slut Hahn.

5c) Werner Heisenberg om Ernst Telschow Jag känner Dr. Telschow genom mitt arbete i KWI för fysik, vars ledning jag övertog 1942 i samband med tekniska til�- lämpningar av atomenergi. Dessutom i olika diskussioner och möten, t.ex. om KWGs vetenskapliga bidrag till krigsansträng- ningarna eller om rekrytering av unga forskare. Jag hade till- fälle att lära känna Dr. Telschows åsikter och de synpunkter som styrde hans arbete. I alla sammanhang, där jag hade att göra med honom höll han fast vid klart fördomsfria hållningar, och han försökte alltid att ge företräde till KWGs vetenskapliga arbete framför andra uppgifter och utan hänsyn till partipolitik. Det är otvivelaktigt delvis hans förtjänst att KWG under Tredje Riket förblev mer oberoende av partipolitik än de flesta andra organisationer (20 juli 1946, Ca09, s.365).

Kommentar: Heisenberg nämner tekniska tillämpningar av fission [dvs reaktorfysik], men undlåter i eget intresse att nämna kärnvapenfysik, liksom han betonar KWGs vetenskapliga bidrag till krigsansträngningarna.18 Telschow var arkitekten för KWGs strategi för överlevnad genom “Selbstgleichschaltung”, d.v.s. att man utan uppmaning eller påtryckning initierade politisk anpassning. Det var knappast generalsekreterarens uppgift att ge företräde för forskningsprogram, vilket i första hand tillkom institutledningen och senaten. Begreppet fördomsfri är mång- 131

påtryckning initierade politisk anpassning. Det var knappast generalsekreterarens uppgift att ge företräde för forskningsprogram, vilket i första hand tillkom institutledningen och senaten. Begreppet fördomsfri är mångtydigt – det har positiva konnotationer som “med integritet, professionell, omutbar” men kunde lika gärna betyda “smidig” eller “obunden av principer”. I NS-systemet var det stor skillnad mellan den tydigt – det har positiva konnotationer som “med integritet, ideologibaseradeprofessionell, omutbar” politi menska kunde retorik lika gärna som betyda bedrevs “smidig” av NSDAP -funtionärer ocheller “obundenden praktiska av principer”. politik I NS-systemet som varutgick det stor skillnadfrån statsledningen och fackdepartementen,mellan den ideologibaserade och som politiska stundom retorik gav som upphov bedrevs tillav motsättningar (t.ex iNSDAP-funtionärer Deutsche Physik och-affären, den praktiska Sc12). politik Denna som viktigautgick från skillnad eliminerades avsiktligstatsledningent i Persilscheinretoriken.och fackdepartementen, ochTelschow som stundom var gavlyhörd för den senare upphov till motsättningar (t.ex i Deutsche Physik-affären, Sc12). formenDenna viktiga och kunde skillnad använda eliminerades sitt avsiktligtnätverk föri Persilscheinre att hantera- den förra. Man slås avtoriken. diffusa Telschow begrepp var lyhörd och för denförbehåll: senare formen partipolitik och kunde, mer oberoende, otvivelaktigtanvända sitt nätverk delvis för, deatt hanteraflesta andra. den förra. Den Man sista slås satsenav diffusa är ett närmast komiskt exempelbegrepp och på förbehåll: vaghetsfällan partipolitik,. I merdenna oberoende, analys otvivelaktigt tycks utlåtandet vara utan delvis, de flesta andra. Den sista satsen är ett närmast komiskt substans, och det var kanske avsikten. exempel på vaghetsfällan. I denna analys tycks utlåtandet vara utan substans, och det var kanske avsikten. 5d) Walther Gerlach om Rudolf Mentzel19 (förkortat)

5d) Walther[…] GerlachJag mötte om ProfessorRudolf Mentzel Mentzel19 (förkortat) ofta som medlem av KWGs senat, […] Jagdär mötte han Professorockså var Mentzel medlem. ofta som Jag medlem kan inte av KWGs minnas att jag vid dessa senat,möten där han någonsin också var medlem.hörde honomJag kan intenämna minnas några att politiska åsikter. jag vidTvärtom dessa möten var hannågonsin mycket hörde intresserad honom nämna i KWGs några behov. Jag vet från politiskayttranden åsikter. Tvärtom av Geheimrat var han mycket Bosch, intresserad KWGs i KWGspresident, att han kunde behov. Jag vet från yttranden av Geheimrat Bosch, KWGs president,arbeta att hanförtroendefull kunde arbetat förtroendefullt med Professor med ProfessorMentzel, och jag vet att det Mentzel,också och varjag falletvet att meddet också Geheimrat var fallet Boschs med Geheimrat eftertädare, Dr Vögler (jfr. BoschsNot eftertädare, 17). Vid Dr Vöglerbehandling (jfr. not 17).av Vidförslaget behandling att av förordna professor förslagetHeisenberg att förordna som professor direktör Heisenberg för KWIPsom direktör stödde för professor Mentzel 15 KWIPKWGs stödde förvaltningsutskott,professor Mentzel KWGs trots förvaltningsutskott, den pågående och t.o.m. offentliga trots den pågående och t.o.m. offentliga20 kontroversen om kontroversen20 om honom. Från åren 1938-1940 minns jag många honom.uttalandenFrån åren där1938-1940 Professor minns jagMentzel många uttalandentog klart avstånd från de där Professor Mentzel tog klart avstånd från de angrepp som universitetslärarförbundetangrepp som universitetslärarförbundet [NSDDB] riktade mot universite [NSDDB]- riktade mot RudolfRudolf Mentzel Mentzel tet. [Avuniversitetet. det förhållande [Av att Mentzeldet förhållande inte lyckades att placera Mentzel Hei inte- lyckades placera BundesarchivBundesarchiv Koblenz, Koblenz, senbergHeisenberg som Sommerfelds som Sommerfelds efterträdare] drogefterträdare] jag slutsatsen drog jag slutsatsen att BildBild 183-C02454 183-C02454 (1937); (1937); Foto Heinscher att ProfessorProfessor Mentzel Mentzel hade att hadebekämpa att ett antalbekämpa krafter ettvars antal krafter vars Foto Heinscher förödandeförödande inflytande inflytande på vetenskapen på vetenskapen han inte mäktade han inte för- mäktade förhindra. hindra.[…]. […]. När När Professor Professor Menzel Menzel bad bad mig mig att övertaatt överta fysik- fysiksektionen i RFR sektionen i RFR (Sc13, not 63) blev jag förvånad, eftersom Professor[Reichsforschungsrat] Mentzel visste att jag inte (not var 21; medlem Sc13, av not NSDAP 63) blev jag förvånad, och atteftersom mycket kritikProfessor hade riktats Mentzel mot mig, visste som ocksåatt jag hade inte var medlem av lett tillNSDAP undersökningar. och att21 mycket Jag har kritik ingen hadekunskap riktats om att mot Pro -mig, som också hade fessorlett Mentzel till undersökningar. stödde verksamheter21 iJag strid har med ingen råd från kunskap spe- om att Professor cialister.Mentzel Det hände stödde i alla verksamheter fall inte inom mitt i strid område med. […] råd Jag från specialister. Det känner Professor Mentzels ståndpunkt i många frågor inte hände i alla fall inte inom mitt område. […] Jag känner Professor bara frånMentzels vårt samarbete ståndpunkt i RFR i utanmånga också frågor från KWGs inte barasenat, från vårt samarbete och kan försäkra att han i alla dessa situationer litade på de i RFR utan också från KWGs senat, och kan försäkra att han i alla bästa råden från specialister. Jag betraktar det därför som dessa situationer litade på de bästa råden från specialister. Jag fullständigt uteslutet att han skulle ha understött experiment som kundebetraktar beskrivas det som därför inhumana. som […].fullständigt Givetvis fannsuteslutet det att han skulle ha iblandunderstött åsiktsskillnader experiment mellan oss, som men kunde dessa utreddesbeskrivas alltid som inhumana. […]. sakligtGivetvis, och i synnerhet fanns utandet ibattland Professor åsiktsskillnader Mentzel utnyttjade mellan oss, men dessa politiskautreddes synpunkter alltid. Av sakligt, detta måste och jagi synnerhet dra slutsatsen utan attatt Professor Mentzel Professorutnyttjade Mentzel politiska utvisade samma synpunkter beteende. Av i alla detta samman- måste jag dra slutsatsen 132 att Professor Mentzel utvisade samma beteende i alla sammanhang och inte lät sig ledas av externa motiv (13 december 1948; He96, Dok.121).

hang och inte lät sig ledas av externa motiv (13 december 1948; He96, Dok.121).

Kommentar: Man finner inledningsvis hänvisning till det förtroende som Mentzel väckte hos auktoriteterna Bosch och Vögler (jfr. not 17 och 19). Observera den upprepade titulaturen “Professor“, fast titeln som professor vid Tekniska Högskolan i Berlin var politisk-nominell och inte akademisk (He96, App.F, s.39, Fl08, s.162). Mentzel beskrivs här som en moderator [Abmilderer] och en apolitisk forskningsadministratör. Gerlach själv framstår som dissidenten som försvarade grundforskningen mot regimen (jfr.diskussion om „motstånd“ i Sc13, s.118-125), men som genom sin kompetens vann Mentzels förtroende trots personlig risk. I själva verket var Mentzel (liksom Telschow) en utpäglad homo politicus, med goda kontakter bland ledande personer på regeringsnivå, som genom sitt inflytande bidrog väsentligt till att styra RFR-medel till krigsrelaterad F&U (jfr Sc13, not 63 och s.126-128). Man noterar den implicita mot- sättningen mellan „saklig, objektiv, apolitisk“ och „politisk“, där man undviker insikten att genomförandet av politiska beslut kan karakteriseras som „objektiv“ – professorstiteln understry- ker den förment apolitisk-vetenskapliga inställningen. Det finns referens till Dutsche Physik-affären, med Sommerfeld-succes- sionen och Heisenbergs Schwarze Korps episod (Sc12). Här framstår Mentzel som gynnare av „modern fysik“, medan han i andra sammanhang sägs stödja „partifysik“-lägret (se Sommer- feld om Ramsauer, Avsnitt 5s). Gerlach hänvisar till fackspecia- lister anlitade med förtroende av RFR, men unviker att nämna att bland dessa fanns flera starkt komprometterade, som Konrad Meyer (visserligen Entlastet pga bristande faktaunderlag (se Avsnitt 5i och not 28), Herbert Backe (not 27), Carl Krauch (not 26), och Wolfram Sievers (Sc13, not 60). Gerlach nämner inte heller att Mentzel hade generals rang i SS och knappast kunde tillåta sig att ignorera politiska signaler från RSHA, inte heller från Himmler, Göring och Speer. När RFR inrättades 1937 under ledning av HWA-chefen general Becker var det med syfte att anpassa forskningspolitiken til NS-statens prioriteter, fr. a. av militärteknisk forskning och F&U för autarki. När RFR 1942 omorganiserades under Göring efter påtryckning från rustnings- ministern Speer blev syftet än mer fokuserat. Mentzel kunde tillsammans med KWGs generalsekreterare Telschow (not 16) och med stöd av inflytelserika personer i KWGs ledning som Krauch och Vögler (not 26 resp. 17) engagera ett stort antal KW- institut för NS-statens intressen. En handfull av dessa institut var implicerade i gränsöverskridande forskning av rasbiologiskt och medicinskt intresse, baserade på användning av KZ-fångar som ’försöksdjur’ [ordval som användes i skrivelser]. Sådana projekt, även inom universitetssektorn och inom SS-organisationer, stöddes av DFG/RFR. Detta gällde också studier för General- plan Ost och för Ahnenerbe (Ka74; Fl08). Det är uteslutet att Mentzel inte var medveten om detta. De som tvingande slutsat- 133

ser presenterade påståendena är klart ogiltiga induktioner.

22 5e) Ottoatt Hahn söka om stödErnst hosv. Weizsäcker personer i statsledningen som ägde en klar (till Wilhelmstrasse-rättegången i Nürnberg, se Co10) Underförståelse NS-styret befannför vetenskapens sig objektiv forskning sanna i väsendödlig faraoch ioch var beredda att sin kampbeskydda för livet. vetenskapen [...] Ändå fanns mot det varje möjlighet övergrepp under denna. En av de få man kunde tid attvända bevara sigen stortill del varav detdåvarande vetenskapliga statssekreteraren kunnandet, i Utrikes- eftersomdepartementet det fanns platser [AA] där, manErnst i vissFreiherr mån kunde v. Weizsäcker. undgå [... ] Den del fanatikernasav tysk klor vetenskap. En sådan somplats fortlevdevar KWG. [...]genom I denna krigsperioden kri- skulle med tiska periodall sannolikhet [...] bevarade inte organisationen ha bevarats sitt om särdrag, KWG nämli inte- hade haft möjlighet gen den fria, självständiga vetenskapen. [...] När situationen förvärradesatt alliera var det sig nödvändigt med män att sökasom stöd förkroppsligade hos personer i hans karaktär och statsledningenövertygelser som ägde (13 en april klar 1948, förståelse Si06, för s.35,vetenskapens cf. He47). sanna väsen och och var beredda att beskydda vetenskapen Kommentar:mot varje övergrepp. En av de få man kunde vända sig till var Ävendåvarande denna statssekreterarenförklaring är iinnehållslös Utrikesdepartementet som Persilschein [AA], . Som KWG- presidentErnst Freiherr sedan v. Weizsäcker.våren 1946 [... ] ochDen delsnart av tyski detvetenskap nybildade Max-Planck- som fortlevde genom krigsperioden skulle med all sannolikhet ErnstErnst v. Weizsäckerv. Weizsäcker Gesellschaft hade Hahn anledning att tona ner KWGs och institutens inte ha bevarats om KWG inte hade haft möjlighet att alliera BundesarchivBundesarchiv Koblenz. Koblenz, Selbstgleichschaltung och samarbetspolitik under NS-perioden. Detta BildBild 146-1979-093-29146-1979-093-29 sig med män som förkroppsligade hans karaktär och överty- (ca 1940) ledde till systematiskt förädlande beskrivning av såväl motiv som (ca 1940) gelser (13 april 1948, Si06, s.35, cf. He47). aktiviteter, som accepterades under ett halvt sekel. Här framträder i Kommentar: Även denna förklaring är innehållslös som Per- bombastisk retorik (dödlig fara, kamp för livet, fanatikernas klor) silschein. Som KWG-president sedan våren 1946 och snart i det narrativet om KWGs hjältemodiga kamp mot en överlägsen fiende (NS- staten).nybildade IMax-Planck-Gesellschaft själva verket kunde hade KW HahnG- ledingensanledning attnätverk, omfattande tona ner KWGs och institutens Selbstgleichschaltung och sam- storindustri,arbetspolitik under militär NS-perioden. och statsledning, Detta ledde samt till systematisktanpassning till politiska mål, utmyntasförädlande beskrivningi goda villkor av såväl för forskningen,motiv som aktiviteter, där politiskt som kom motiverat ingripande inteatt accepteras blev aktuellt under ett annathalvt sekel. än Härundantagsvis framträder i bombastisk(Ha07, s.922). Argumentet relatretorikerar (dödlig till fara,myten kamp omför livet,NS -fanatikernasstatens principiella klor) narrativet forskningsfientlighet. Weizsäckerom KWGs hjältemodiga - statssekreterare kamp mot i enAuswärtiges överlägsen fiende Amt - (NS-blev KWG-senator och

medlemstaten). I självaav KWGs verket kundeförvaltningsråd KWG-ledingens först nätverk, 1942, omfat och- kan knappast ha tande storindustri, militär och statsledning, samt anpassning till bidragit efter flyttningen till Vatikanen våren 1943. Vad Hahn syftade på politiska mål, utmyntas i goda villkor för forskningen, där poli- 17 medtiskt motiverathänvisning ingripande till vetenskaper inte blev aktuellt som annat ” medän undantags all sannolikhet- ” räddades genomvis (Ha07, ingripande s.922). Argumentet av ”män relaterar som tillförkroppsligade myten om NS-statens [Weizsäckers] karaktär ochprincipiella övertygelser forskningsfientlighet.” (vilket i sammanhanget Weizsäcker – statssekreterare måste tolkas som innefattande Wi Auswärtiges själv) är ospecifieratAmt – blev KWG-senator och måste och anses medlem som av en KWGs myt (jfr. tvärtom Ha07, s.694förvaltningsråd-95 om AAsförst 1942,betydelse och kan för knappast att främja ha bidragit KWGs efter expansiva intressen i flyttningen till Vatikanen våren 1943. Vad Hahn syftade på med Östeuropeiskahänvisning till vetenskaper forskningsinstitut). som ”med all sannolikhet”Hahns Persilschein räddades måste betraktas som motiverad av hänsyn till Weizsäckers son Carl Friedrich som tillhörde genom ingripande av ”män som förkroppsligade [Weizsäckers] Hahnkaraktärs kollegoroch övertygelser” och hans (vilket medinterneri sammanhanget i måsteFarm tolkas Hall. Av betydelse i sammanhangetsom innefattande W är själv) Heisenbergs är ospecifierat memorandum och måste anses ”somDie en aktive und passive Oppositionmyt (jfr. tvärtom im Ha07, Dritten s.694-5 Reich om ”AAs (se betydelse Ha47 ochför att Sc13, främja s.122) skriven med anledningKWGs expansiva av EvWs intressen fall i Östeuropeiskai Wilhelmstrasse forskningsinstitut).-rättegången i Nürnberg. Här Hahns Persilschein måste betraktas som motiverad av hänsyn argumenterar Heisenberg för att den enda möjligheten att motverka en till Weizsäckers son Carl Friedrich som tillhörde Hahns kollegor

totalitäroch hans medinternerstats ogärningar i Farm Hall.är att Av skaffa betydelse sig iinflytande sammanhanget i förvaltningen och där fungeraär Heisenbergs som memorandum”Abmilderer” ”Die. aktiveArgumentet und passive innebär Opposi -att hållningar skall bedömastion im Dritten som Reich”viktigare (se Ha47än handlingar, och Sc13, s.122) och eftersom skriven med en individs åsikter och

134 avsikter inte kan avgöras utifrån, kan med detta argument nära nog all 23 kollaboration försvaras. I Nürnberg dömdes Weizsäcker som krigs- förbrytare till 7 års fängelse, bl.a. för beslut om deportationer från Frankrike (Mazal Library; Co10, s.398)

5f) Otto Hahn till Heinrich Hörlein [och Fritz ter Meer] 24 En vanlig dödlig kan knappast föreställa sig att alla måste sändas

till de anklagades bänk bara för att att de hade haft höga poster

inom industriella företag. Jag läste i tidningen att en av anklagelsepunkterna var produktionen av syntetiskt gummi och syntetisk bensin. I andra sammanhang belönas sådana bedrifter med Nobelpris; här betraktas de som förberedelse till krig. Och de

anledning av EvWs fall i Wilhelmstrasse-rättegången i Nürn- berg. Här argumenterar Heisenberg för att den enda möjlighe- ten att motverka en totalitär stats ogärningar är att skaffa sig inflytande i förvaltningen och där fungera som ”Abmilderer”. Argumentet innebär att hållningar skall bedömas som viktigare än handlingar, och eftersom en individs åsikter och avsikter inte kan avgöras utifrån, kan med detta argument nära nog all kollaboration försvaras.23 I Nürnberg dömdes Weizsäcker som krigs- förbrytare till 7 års fängelse, bl.a. för beslut om deportationer från Frankrikesom (Mazal ledde Library; utvecklingsarbetet Co10, s.398) anklagas som ”krigsförbrytare”. 5f) Otto HahnDärförsom till Heinrichledde kan Hörleinutvecklingsarbetetjag inte [och föreställa Fritz ter Meer] miganklagas24 att männen som ” frånkrigsförbrytare IG Farben”. - En vanlig kanskeDärfördödlig kan medkan knappast jagnågot föreställainte undantag föreställa sig att –alla verkligenmig måste att männen kan lastas från för IG något Farben som - sändas till intekanskede anklagades också med gjordesbänknågot bara undantag förav attandra att de – hadeverkligenframstående haft kan industrialisterlastas för något i somalla höga posterinte inom också industriella gjordes företag. av Jag andra läste i tidningenframstående industrialister i alla att en av anklagelsepunkternaländer, nämligen var att produktionen utveckla av sitt syntetiskt arbete till högsta nivå (O. Hahn i gummi ochbrevländer, syntetisk till nämligen bensin. Hörlein, I andra att 19utvecklasammanhang juni sitt1946 belönas arbete inför till högstaIG-Farben nivå (O.Nürnberg Hahn -i sådana bedrifterrättegångbrev medtill Nobelpris en,Hörlein, Si06,; här s.36 betraktas19). juni de som1946 förbe -inför IG-Farben Nürnberg- redelseKommentar: till rättegångkrig. Och Hahn deen, som Si06,visste, ledde utvecklingsarbetets.36 men). förträngde, ankla att- åtalet inte gällde industriell gasKommentar: som ”krigsförbrytare Hahn”. Därförvisste, kan men jag inte förträngde, föreställa mig att åtalet inte gällde industriell attutveckling, männen från utanIG Farben den tyska– kanske industriens med något undantag massiva uttnyttjande av slavarbete –ochutveckling, verkligen konfiskation kan lastasutan förden. någotRelativisering, tyska som industriens inte också medgjordes massiva både av uttnyttjandefaktuellt och av slavarbetemoraliskt andratvivelaktigaoch framståendekonfiskation argument industrialister. Relativisering, var i allaen vanligländer, med nämligenteknik både i Persilscheinkulturen.faktuellt och moraliskt De Heinrich Hörlein att utveckla sitt arbete till högsta nivå (O. Hahn i brev till ironiskatvivelaktiga ciationstecknen argument v arkring en ordetvanlig ”krigsförbrytare” teknik i Persilscheinkulturen. finns i originalet. De Heinrich Hörlein Hörlein Hörlein, 19 juni 1946 inför IG-Farben Nürnberg-rättegången, vid IG-Farben-rättegången, ironiska ciationstecknen kring ordet ”krigsförbrytare” finns i originalet. vidNürnberg IG-Farben-rättegången, IG-Farben 1947-rättegången,-8 Si06,Hänvisningen s.36). till Nobelpris har en djupare betydelse. Ett år efter Nürnberg 1947-8 Hänvisningen till Nobelpris har en djupare betydelse. Ett år efter Nürnberg 1947-8 krigsslutet 1918 mottog Fritz Haber 1918 års kemipris för ammonium- Kommentar:syntesen.krigsslutet Hahn Nästan 1918 visste, mottogmensamtidigt förträngde, Fritz omtalades attHaber åtalet inte 1918 hangällde årssom kemipris krigsförbrytare för ammonium för sitt- industriellsyntesen. utveckling, Nästan utan samtidigt den tyska omtaladesindustriens massiva han som krigsförbrytare för sitt uttnyttjandeaktiva avbidrag slavarbete till och utveckling konfiskation. Relativisering,och användning med av stridsgaser (politiska bådeförutsättningaraktiva faktuellt bidragoch moraliskt tillför tvivelaktiga utvecklingrättegång argument saknades).och varanvändning en vanlig Hahn avhade stridsgaser själv arbetat (politiska som teknikvärnpliktigförutsättningar i Persilscheinkulturen. hos förHaber. Derättegång ironiska Ammoniumsyntesen ciationstecknen saknades). kring Hahn utvec hadeklades själv av arbetatCarl Bosch som ordet(Habervärnpliktig ”krigsförbrytare”-Bosch hos- processen, finnsHaber. i originalet.Ammoniumsyntesen kemipriset Hänvisningen 1931) och till utvec blevklades en av av de Carl viktigaste Bosch Nobelpris har en djupare betydelse. Ett år efter krigsslutet 1918 mottogindustriella(Haber Fritz Haber-Bosch 1918produkterna-processen, års kemipris (konstgödning, förkemipriset ammonium-syntesen. 1931) sprängämnen) och blev en inom av de IG viktigaste-Farben- Nästankoncernen.industriella samtidigt omtalades Boschprodukterna varhan somkoncernchef (konstgödning, krigsförbrytare i IGför sprängämnen)- Farben,sitt och presidentinom IG -Farbeni KWG- aktiva1937koncernen. bidrag-40 till utveckling(not Bosch 7). och var Hörleinanvändning koncernchef avvar stridsgaser an i svarigIG (poli-Farben, - för IGoch-Farben president-koncernens i KWG tiska1937 förutsättningar-40 (not för rättegång7). Hörlein saknades). var Hahn an hadesvarig själv för IG-Farben-koncernens arbetatutveckling som värnpliktig och hos pruktion Haber. Ammoniumsyntesen av stridsgaser, utveckoch satt- i styrelsen för det dotter- ladesföretagutveckling av Carl Boschsom och tillverkade(Haber-Bosch-processen, pruktion Zyklon av stridsgaser,- B,kemipriset använd och 1931) i förintelselägrensatt i styrelsen för (not det 24). dotter - Fritz ter Meerter Meer och företagblev en av som de viktigaste tillverkade industriella Zyklon produkterna-B, använd (konstgöd i förintelselägren- (not 24). vidFritz IG-Farben-rättegången, IG ter-Farben Meer-rättegången, ning, sprängämnen) inom IG-Farben-koncernen. Bosch var kon- Nürnberg 1947-8 En incident den 6 augusti 1945 (Hiroshima-bomben) är relevant här Nürnbergvid IG-Farben 1947-rättegången,-8 cernchef En incidenti IG-Farben, den och president6 augusti i KWG 1945 1937-40 (Hiroshima (not 17). -bomben) är relevant här Hörlein(Be01, var ansvarig s.115). för Major IG-Farben-koncernens Rittner, platschef utveckling på Farmoch Hall, skriver i sin rapport: Nürnberg 1947-8 (Be01, s.115). Major Rittner, platschef på Farm Hall, skriver i sin rapport: 18 pruktionHahn av stridsgaser,informeras och omsatt iHiroshima. styrelsen för det Han dotter-företag var ”fullständigt skakad av nyheten 18 somochHahn tillverkade sade informeras Zyklon-B, att han användom kände Hiroshima. i förintelselägren sig personligen Han (not var 24). ”fullständigt ansvarig för skakad hundratusentals av nyheten

Enmänniskorsoch incident sade den att 6 augustidöd han eftersom 1945kände (Hiroshima-dagen) sigdet personligenvar hans är relevant ursprungliga ansvarig för upptäckt hundratusentals som gjort här (Be01,människors s.115). Major död Rittner, eftersom platschef det på var Farm hans Hall, skriverursprungliga upptäckt som gjort i sinbomben rapport: ”Hahn möjlig. informeras Han omberättade Hiroshima. förHan migvar full att- han först hade övervägt bomben möjlig. Han berättade för mig att han först hade övervägt ständigtsjälvmord skakad av när nyheten han och insåg sade att de han förfärliga kände sig person möjligheter hans upptäckt förde ligen ansvarig för hundratusentals människors död eftersom det medsjälvmord sig, och när han han kände insåg att de dessaförfärliga nu hade möjligheter förverkligats hans ochupptäckt att det förde var hansmed sig,skuld och [he han was kände to blame]. att dessa Weizsäcker nu hade håller135 förverkligats med när han och samma att det kväll var sägerhans skuld(Be01, [he s. was 124): to blame]. ”Det är We enizsäcker förskräcklig håller medsituation när han för samma Hahn, kväll han gjordesäger (Be01, det verkligen s. 124):” [...”Det he reallyär en didförskräcklig it]. Men Hahnsituation går uppför Hahn,på sitt rumhan förgjorde att detsammanfatta verkligen” dagens[... he really händelser did it]. i Mensin dagbok Hahn går (Ha45, upp på6 sittaugusti rum

1945för att):” sammanfattaDå kommer Heisenberg dagens händelser för att prata. i sin Tydligen dagbok hade(Ha45, majoren 6 augusti sänt 1945):”Då kommer Heisenberg för att prata. Tydligen hade majoren sänt honom. Men jag behöver egentligen ingen tröst. När allt kommer omkring honom. Men jag behöver egentligen ingen tröst. När allt kommer omkring har jag gott samvete, därför att jag varken vid upptäckten eller senare villehar jagsätta gott in [sic!]samvete, uranklyvningen därför att jag som varken vapen vid [als upptäckten Kriegsmittel]”. eller senare ville sätta in [sic!] uranklyvningen som vapen [als Kriegsmittel]”. 5g) Otto Hahn om Heinrich Hörlein (och Fritz ter Meer)

Hahn5g) Otto skrev Hahn nästan om likalydande Heinrich intygHörlein åt Hörlein (och Fritz och ter Meer,Meer) som via Hahn skrev nästan likalydande intyg åt Hörlein och ter Meer, som via Emil-Fischer-Gesellschaft hade till stor del finansierat KWIC med Emil-Fischer-Gesellschaft hade till stor del finansierat KWIC med resurser givna av IG-Farben. Dokumentet är ett intressant exempel på sammanflätningenresurser givna av IGav -multiplaFarben. Dokumentetändamål i förtäckt är ett form,intressant användningan exempel avpå vilseledande,sammanflätningen flertydiga av multipla och osakliga ändamål argument i förtäckt och form, undvikande användningan av sakens av kärna.vilseledande, Det återges flertydiga därför och här, osakliga trots omfattningen, argument och in undvikandeextenso: av sakens kärna. Det återges därför här, trots omfattningen, in extenso:

Edsvuren förklaring Edsvuren förklaring Jag avger följande förklaring under ed att föreläggas militärtribunalenJag avger följande VI i Nürnberg,förklaring och underjag har eduppmäksammats att föreläggas på militärtribunalen VI i Nürnberg, och jag har uppmäksammats på

18 18

var hans ursprungliga upptäckt som gjort bomben möjlig. Han berättade för mig att han först hade övervägt självmord när han insåg de förfärliga möjligheter hans upptäckt förde med sig, och han kände att dessa nu hade förverkligats och att det var hans skuld” [he was to blame]. Weizsäcker håller med när han samma kväll säger (Be01, s.124): ”Det är en förskräcklig situation för Hahn, han gjorde det verkligen” [... he really did it]. Men Hahn går upp på sitt rum för att sammanfatta dagens händelser i sin dagbok (Ha45, 6 augusti 1945):”Då kommer Heisenberg för att prata. Tydligen hade majoren sänt honom. Men jag behöver egentligen ingen tröst. När allt kommer omkring har jag gott samvete, därför att jag varken vid upptäckten eller senare ville sätta in [sic!] uranklyvningen som vapen [als Kriegsmittel]”.

5g) Otto Hahn om Heinrich Hörlein (och Fritz ter Meer) Hahn skrev nästan likalydande intyg åt Hörlein och ter Meer, som via Emil-Fischer-Gesellschaft hade till stor del finansierat KWIC med resurser givna av IG-Farben. Dokumentet är ett intressant exempel på sammanflätningen av multipla ändamål i förtäckt form, användningan av vilseledande, flertydiga och osakliga argument och undvikande av sakens kärna. Det återges därför här, trots omfattningen, in extenso:

Edsvuren förklaring Jag avger följande förklaring under ed att föreläggas militärtri- bunalen VI i Nürnberg, och jag har uppmäksammats på att jag genom att avge en falsk edsvuren försäkran gör mig straffbar.

Herr Professor H e i n r i c h H ö r l e i n var under många år skattmästare i “Emil-Fischer-Sällskapet till främjande av kemisk forskning”. Den utan jämförelse största delen av de bidrag, som insamlats av Emil-Fischer-Sällskapets medlemmar, användes för drift av Kaiser-Wilhelm-Institutet för Kemi, där jag varit medlem sedan dess grundläggning, och vars ledare jag är sedan snart 20 år. Medlemsbidragen belöpte sig under de sista åren före sammanbrottet till mer än 200.000 M[ark] per år.

Varken Professor HÖRLEIN eller IG [Farben], som bidrog med merparten av kostnaderna [sic!], eller några andra medlemmar av Emil-Fischer-Sällskapet förelade mig någon- sin några som helst uppdrag för krigsviktiga arbeten. Emil- Fischer-Sällskapet gav mig, Professor LISE MEITNER och våra medarbetare helt fria händer till våra forskningar.

Inte heller efter upptäckten av uranklyvningen genom Herr STRASSMANN och mig i början av 1939, och den inte långt senare uppnådda insikten om en eventuell möjlighet att utnyttja atomenergin utövade Herr HÖRLEIN eller IG [Farben] någonsin påtryckningar i riktning av tillämpningar för krigsändamål. 136 Professor HÖRLEIN kände till mitt avståndstagande från det nationalsocialistiska systemet helt precis. Fram till 1938 kunde ju också den icke-ariska Frau Professor LISE MEITNER utan hinder arbeta i mitt institut, och inte heller min medarbetare Dr. STRASSMANN hade några som helst svårigheter i institutet, fastän han, på grund av sitt skarpa avståndstagande från det nationalsocialistiska systemet, inte hade tillstånd till Habilitation vid något universitet [d.v.s. att bli utnämnd till docent].

Därför kunde vi genom hela kriget också publicera våra arbeten om fragment från uranklyvning som rent vetenskapliga resultat. Varken Professor HÖRLEIN eller andra medlemmar från IG[Farben] har framfört några invändningar eller försökt att påverka oss till att ge våra arbeten en annan inriktning.

När jag i slutet av 1938 eller början av 1939 som efterträdare till Professor MEITNER, som hade utvandrat till Stockholm, knöt Professor Josef MATTAUCH från Wien till institutet, därför att han som motståndare till regimen inte hade några framtidsutsikter där [d.v.s. i Wien], lät jag Herr MATTAUCH disponera en bostad i institutets direktörsbyggnad. Inte långt senare skulle Professor MATTAUCH utrymma våningen för att frigöra den åt en “gammal välmeriterad nationalsocialist”. Vid de i denna sak utvecklade skarpa motsättningarna ställde sig Herrarna Professor HÖRLEIN och Dr. ter MEER från IG [Farben] helt på min sida, så att det lyckades oss att hålla kvar våningen åt antinationalsocialisten MATTAUCH. (Otto Hahn 9 juni 1947 till IG-Farben-rättegången i Nürn- berg).

Kommentar: Det enda som sägs om Hörlein (och ter Meer) är att de finansierade KWIC (Hahns institut), att de inte intervene- rade i forskningsprogrammet, att de hjälpte Hahn i kontroversen med Krauch (tjänstebostaden på KWIC, se punkt 3 nedan), och att de inte hade protesterat (officiellt) mot närvaron av politiskt obekväma forskare. Här tillämpas Persilscheinsprincipen att den som gjort KWG eller dess institut tjänster under NS-perioden (eller bara avstått från att kräva utrensningar eller ideologisk lik- riktning) ipso facto vore “politiskt obelastad”. Nu var projekten i varje fall under kriget klassificerade som “Kriegswichtig”, och hade stöd av KWG-presidenterna Bosch och Vögler (not 17), så någon anledning att (direkt) påverka forskningsinriktingen fanns inte. Hahn utnyttjar tillfället att framhäva sig själv som regimmotståndare. En granskning av de exempel som ges ger en mindre heroisk bild.

1) Regimmotstånd: Strassmann och Mattauch hade trots upp- maningar inte gått med i NSDAP eller en partinära organisation och hindrades därför från att göra akademisk karriär. 137 Genom att hålla låg profil, kunde de arbeta i KWIC. Att beteckna Mattauch som “antinationalsocialisten” (och på Farm Hall att kalla både sig själv och Mattauch fanatiska anti-NS (se Sc13, s.131 och Be01, s.227)), liksom att framhålla sitt avståndstagande från regimen som väkänt, är strategiska överdrifter av vad som måste ha varit privata hållningar där folk som Hörlein och ter Meer knappast var invigda. Som påpekats (Sc13, s.122) spelade Hahn VNS- rollen framgångsrikt (med “inre avståndstagande”).

2) Den ”icke-arska” Frau Professor Meitners situation 1938: Den 17 mars 1938 (fem dagar efter Österrikes “Anschluss”) reste Hahn till Hörlein i Elberfeld för att tala om fallet Meitner. Hon skriver i sin dagbok (20 mars 1938; Si96, s.185): “Hörlein krävde att jag slutar. Hahn säger att jag inte ska komma till institutet längre. [...] Han har praktiskt taget kastat ut mig”. Den 22 mars hade Hörlein ångrat sig, kanske genom påtryckning från KGW-presidenten Bosch, hans överordnade i IG-Farben. Men saken hade tagits upp i REM, som formellt var överordnat KWG). Lise Meit- ner forstod att situationen blivit ohållbar, och efter att ha nekats utresetillstånd måste hon fly under dramatiska omständigheter, som Hahn här beskriver som “utvandra” (Si96, s.184ff). Beskrivningen av Hörleins roll i utlåtandet är således osann, i synnerhet som Hörlein inte hade befo- genhet att agera i personalfrågor inom KWG, och Hahns undfallenhet är exempel på VNS-spelet.

3) Krauch-affären: Enligt Hahns efterkrigsnarrativ blev han utsatt för trakasserier p.g.a. sin “kända anti-NS-inställ- ning”.25 I realiteten behövde man färdigheter i det politiska spelet för att undgå politiserade intriger där olika aktörer spelade eller spelades ut mot varandra. Carl Krauch26, som 1938 hade ledande funktioner i såväl IG-Farben som i Görings fyraårsplan-organisation (VJP), såg Hahn som ett lätt offer när han ville överta en tjänstebostad tillhö- rande KWIC åt en av sina souschefer i Reichsamt für Wirt- schaftsausbau (RWA), Fritz Baur, som var “Altkämpfer” (dvs partimedlem före 1933, därav uttrycket ”en gammal välmeriterad nationalsocialist”) och SS-officer. Krauch skulle, enligt Hahn, ha förklarat att Hahn som ”politiskt otillförlitlig” inte hade någon talan, och Mentzel skulle ha låtit förstå att han var beredd att lägga ner KWIC om Hahn gjorde motstånd (vilket Mentzel knappast hade mandat till). Affären slutade med en antiklimax, när Hörlein och ter Meer, Krauchs direktörskollegor i IG-Farben, betalade för en annan bostad åt Baur (Ha68, s.158; Ko02, s.161; Si12, s.163f.). Hahn uppfattade affären som traumatisk och potentiellt förödande för hans ställning. Denna typ av intimidering var naturligtvis vanlig i NS-staten, jfr. t..ex Haber-minnesseminariet 1935 och Deutsche-Physik-affä- 138

Krauchs direktörskollegor i IG-Farben, betalade för en annan bostad åt Baur (Ha68, s158; Ko02, s.161; Si12, s.163f.). Hahn uppfattade affären som traumatisk och potentiellt förödande för hans ställning. Denna typ av intimidering var naturligtvis vanlig i

NS-staten, jfr. t..ex Haber-minnesseminariet 1935 och Deutsche-

Physik-affären 1936-1940 (Sc12). Det är korrekt att Hörlein hjälpte rentill 1936-1940att avsluta (Sc12). affären, Det ärmen korrekt en attövetalningsfälla Hörlein hjälpte att framställa tillinsatsen att avsluta som affären,om Hörlein men en och övetalningsfälla ter Meer hade att tagitfram- ställning öppet ställaför NS insatsen-motståndare som om i Hörleinen politiskt och terhet Meer fråga. hade tagit 4) ställningUtlåtandet öppet var för riktat NS-motståndare till IG-Farben i en -politiskträttegången het fråga. i Nürnberg, där 23 högre befattningshavare vid IG-Farben-koncernen stod under åtal. 4) UtlåtandetHörlein blev var riktat frikänd till IG-Farben-rättegången i brist på bevis för i Nürnberg, delaktighet i krigsför- där 23 högre befattningshavare vid IG-Farben-koncernen brytelser. Det kunde bl.a. inte bevisas att han som styrelse- stod under åtal. Hörlein blev frikänd i brist på bevis för ordförande i IG-Farben-företaget Degesch kände till användningen delaktighet i krigsförbrytelser. Det kunde bl.a. inte bevisas attav hanflera som ton styrelsemedlem Zyklon-B som i levereratsIG-Farben-företaget till Auschwitz. Dege- ter Meer blev schdömd kände som till användningenkrigsföbrytare av ( fleramain tonoffender Zyklon-B), bl.a. som för massivt levereratsutnyttjande till Auschwitz.av slavarbete ter Meeri Buna blev-verken dömd som (Monowitz krigs- -Auschwitz) föbrytaredär uppskattningsvis (main offender ),25000 bl.a. för av massivt 30000 utnyttjande KZ-fångar av omkom – som slavarbetebekant överlevde i Buna-verken Primo (Monowitz-Auschwitz) Levi. Krauch hade där tagit upp- initiativ till att skattningsvisförlägga produktionen 25000 av 30000 till AuschwitzKZ-fångar omkom (Si07, – s.36;som He01a; Al91, bekants.181, överlevdeMazal Library). Primo Levi. Vid Krauch tiden förhade utlåtandet tagit initiativ var anklagelserna tillkända att förlägga- och hade produktionen motiverat Hahntill Auschwitz att ta ställning (Si07, s.36;för sina IG-Farben-

He01a;mecenater. Al91, s.181, Mazal Library). Vid tiden för utlåtan- det var anklagelserna kända - och hade motiverat Hahn att

ta ställning för sina IG-Farben-mecenater. Författaren utnyttjar tillfället till att framställa sig själv tydligt som Författarenen allmänt utnyttjar känd tillfället dissident till att framställasom ändå sig - själv p.g .a.tydligt sin vetenskapliga kompetens, får man anta - åtnjöt både myndigheternas och de som en allmänt känd dissident som ändå – p.g.a. sin vetenskap- 21 liga kompetens,industriella får mecenaternas man anta – åtnjötförtroende, både myndigheternas och som därmed både kunde och dearbeta industriella med mecenaternasgrundforskning förtroende, och beskyddaoch som därmed politiskt obekväma både kundekollegor, arbeta under med engrundforskning tid t.o.m. ”den och beskyddaicke-ariska politiskt Frau professor Lise obekvämaMeitner” kollegor, (jfr. under Avsnitt en tid 5n t.o.m. – Hahn”den icke-ariskaom Droste Frau där argumentet

professorutvecklas Lise Meitner” vidare). (jfr. Sakförhållandet Hahn om Droste, var Avsnitt snarast 5n, däratt Hahn, genom argumentet utvecklas vidare). Sakförhållandet var snarast att skickligt VNS-spel lyckades att behålla karakteriseringen Hahn,”politiskt genom skickligt tillförlitlig” VNS-spel och lyckades därmed att behållaskaffade karak sig- ett begränsat teriseringen ”politiskt tillförlitlig” och därmed skaffade sig ett rådrum. Viktigt i sammanhanget är att KWG inte var en statlig begränsat rådrum. Viktigt i sammanhanget är att KWG inte var en statligorganisation organisation och och därför, därför, liksomliksom icke-statliga icke-statliga industrier, industrier, i enskilda i enskildafall fallkunde kunde skydda skydda ”politiskt ”politiskt otillförlitliga”otillförlitliga” om om de höllde höll låg profil. låg profil.

5h)5h) Ernst Ernst Telschow Telschow om Herbert om Herbert Backe27 Backe27 (edsvuren (edsvuren förklaring förklaring till domstol) till domstol) HerrHerr Backes Backes val till val KWGs till senatKWGs genomfördes senat genomfördes med senats- med senats- medlemmarnasmedlemmarnas fria bedömning,fria bedömning, nämligen nämligen med hänsyn med tillhänsyn till Herr Herr Backes välkända vänskapliga attityd till vetenskaplig Backes välkända vänskapliga attityd till vetenskaplig forskning och forskning och till de institut inom jordbruksforskning som drivstill av de KWG. institut Herr inom Backe jordbruksforsknin hörde till de personligheterg som drivs som i av KWG. Herr särskiltBacke hög hörde grad hartill engagerat de personligheter sig för den tyskasom vetenskapi särskilt- hög grad har ligaengagerat forskningen. sig Han för var den medveten tyska vetenskapligaom att den måste forskningen. hållas Han var fri frånmedveten alla former om attav politisktden måste inflytande hållas, liksom fri från från alla statliga former av politiskt organinflytande och byråkratin., liksom Jag från vet statligaatt han ofta organ försvarade och byråkratin. KWGs Jag vet att oberoendehan ofta och försvarade dess institutioner KWGs mot oberoende sådana tendenser, och dess t.o.m. institutioner mot i hans eget ministerium. Som följd av denna inställning lät HerbertHerbert Backe Backe sådana tendenser, t.o.m. i hans eget ministerium. Som följd av BundesarchivBundesarchiv Koblenz Koblenz handenna sig i senatsdiskussioner inställning lät han som sig handlade i senatsdiskussioner om anställning avsom handlade om BildBild 183-J02034 183-J02034 (1942) (1942) forskareanställning aldrig styrasav for avskare politiska aldrig synpunkter styras. avPersonligen politiska synpunkter . Personligen var han osjälvisk och hans arbete hos139 oss avsåg enbart

var han osjälvisk och hans arbete hos oss avsåg enbart stöd till forskningen och försvar av dess oberoende gentemot alla forskningsfientliga tendenser. (3 januari 1949, De96, s.125; Sc06, s.270). stöd till forskningen och försvar av dess oberoende gentemot alla forskningsfientliga tendenser. (3 januari 1949, De96, s.125; Sc06, Kommentar: Argumentet om den fria forskningen och motsätt- s.270). ningar mellan forskningsinstitutioner och såväl partiinstanser Kommentar: Argumentet om den fria forskningen och motsättningar som ministerier och ämbetsverk återkommer schablonartat och mellan forskningsinstitutioner och såväl partiinstanser som ministerier och utan underlag. Detsamma gäller uttalandet “han lät sig aldrig ämbetsverk återkommer schablonartat och utan underlag. Detsamma gäller styras av politiska synpunkter”, vilket i detta fall är klart vilse- till uttalandet “han lät sig aldrig styras av politiska synpunkter”, vilket i detta ledande (vagt begrepp), med tanke på Backes huvudverksamhet fall är klart vilseledande (vagt begepp), med tanke på Backes och därmed sammanhängande forskningsintressen. Telschow huvudverksamhet och därmed sammanhängande forskningsintressen Telschowkände kände Backe Backe inte inte bara bara från från KGW-senaten KGW-senaten och och presidiet presidiet (Backe (Backe hade varithade 1:e varitvice presid1:e viceent president från 1941, från och 1941, hade och där hade haft där nära haft samarbete nära med Vögler,samarbete Mentzel med och Vögler, Telschow Mentzel (se ochSc13, Telschow Appendix (se s.126Sc13,- Appen128)), -utan också fråndix fyaårsplanens s.126-128)), (VJP)utan också organisationer från fyaårsplanens och RFR. (VJP) Han organisa kan inte- ha

varit omedvetentioner och om RFR.Backes Han huvuduppgifter kan inte ha varit i ministeriet omedveten för om livsmed Backesel och

jordbruk, huvuduppgiftersammanhängande i ministeriet med Backes för livsmedel“hungerplan” och förjordbruk, Östeuropa sam -(not manhängande med Backes “hungerplan” för Östeuropa (not 27). Utlåtandet var skrivet till domstolsbehandling om Backes tillgångar och 27). Utlåtandet var skrivet till domstolsbehandling om Backes frågan om änkepension – Backe hade begått självmord 1947 inför rättegångentillgångar om krigsförbrytelser. och frågan om änkepension Det motiveras – Backe kanske hade i begått högre själv grad- än omsorg ommord änkan 1947 införav MPGs rättegången önskan om krigsförbrytelser.att distansera sig Det från motive Backes- verksamhetras utanförkanske iKWG, högre gradgenom än omsorgatt förtränga om änkan all vetskap, av MPGs så önskan sent som 1949. att distansera sig från Backes verksamhet utanför KWG, genom att förtränga all vetskap, så sent som 1949.

5i) Werner Heisenberg om Konrad Meyer 28 5i) Werner Heisenberg om Konrad Meyer28

Hess,Himmler,Bouhler, Todt, Hess,Himmler,Bouhler,Heydrich, o.Meyer i samtal om öst- Todt,politik. Heydrich, [Bouhler var o.Meyer chef f. Hitlers i samtalkansli, om Reichsleiter, öst-politik. SSGeneral, 22 [Bouhleroch ansvarig var chef b.a. f.örf. Hitlers euthanasi kansli,programmet Reichsleiter, ”T4”. Todt SS- var General,rustningsminister och ansvarig och somb.a. ledaref.ör euthanasiprogrammet”T4”.av ”Organisation Todt” ansvarig för Todtmassiv var rustningsministerinsats av tvångs- och slav- ocharbete. som ledareMeyer hadeav ”Organisa en ledande- roll i tion”Generalplan Todt” ansvarig Ost”. Hess,för Himmler och Heydrich torde inte behöva massiv insats av tvångs-och presenteras]. slav-arbete. Meyer hade en Bundesarchiv Koblenz, ledandeBild 183-B01718 roll i ”Generalplan (1941). Ost”. Hess, Himmler och Heydrch torde inte behöva presenteras]. Bundesarchiv Koblenz, Bild 183-B01718 (1941) TillTill frågan frågan om om den den politiskapolitiska bedömningenbedömningen av av Herr Herr Dr. Dr. Konrad Konrad Meyer,Meyer, ledare ledare av av forskningsinstitutet forskningsinstitutet för för lantbruksvetenskap, lantbruksvetenskap, vill jag villmeddela jag meddela följande: följande:

Jag harJag under har underkriget krigetlärt känna lärt kännaHerr Konrad Herr Konrad Meyer Meyerflyktigt flyk i Berlin-

närtigt vi vidi Berlin tillfälle när hadevi vid gemensammatillfälle hade gemensammaärenden. I de ärenden. samtal Isom berörde vetenskapspolitiska och allmänt politiska frågor hade jag de samtal som berörde vetenskapspolitiska och allmänt poli- alltidtiska intrycket frågor hadeatt herr jag Konradalltid intrycket Meyer atttänkte herr sakligt Konrad och Meyer att han vartänkte beredd sakligt att göra och sittatt politiskahan var bereddinflytande att göragällande sitt politiska för sakligt förnuftiga ändamål, att han således inte var någon politisk 140 fanatiker som skulle vägra att ta lärdom av misstag. (6 juli 1947; Sc06, s.273; Heisenberg-arkivet, MPI f. Fysik, München) Kommentar: Meyer hade ett betydande inflytande inte bara som Fachspartenleiter för lantbruk och biologi i RFR, utan fr.a. som planeringschef i Himmlers Reichskommissariat für Förderung des

inflytande gällande för sakligt förnuftiga ändamål, att han således inte var någon politisk fanatiker som skulle vägra att ta lärdom av misstag. (6 juli 1947; Sc06, s.273; Heisenberg- arkivet, MPI f. Fysik, München)

Kommentar: Meyer hade ett betydande inflytande inte bara som Fachspartenleiter för lantbruk och biologi i RFR, utan fr.a. som planeringschef i Himmlers Reichskommissariat für Förderung des deutschen Volkstums och relaterade uppdrag hos Backe och Rosenberg, uppdrag som hade direkt betydelse för den planerade germaniseringen (Eindeutschung) av de ockuperade regionerna i Östeuropa (se not 28). I Meyers Generalplan Ost förutsattes att Bodenreinigung var gemförd så att området var disponibelt för planmässig utvidgning av Tredje Rikets Lebensraum under administration av SS. I 1942 års version (Ma94, Dok. 23) är utgångspunkten att ”De tyska vapnen har för Riket slutgiltigt vunnit de genom århundraden ständigt omstridda öst-områdena” (s. 92; Die deutschen Waffen haben die in Jahrhunderten immer wieder umstrittenen Ostgebiete endgültig dem Reiche gewon- nen.). Dessa områden skulle koloniseras och germaniseras, och med kortast möjliga tidsfrist byggas ut till fullvärdiga provinser (Reichsgauen). Stora anläggs-och byggprojekt skulle genom- föras av främmande [fremdvölkisch] arbetskraft, t.ex. krigs- fångar, civilfångar, polisfångar i kolonnmässig insats (s.114, 118) och underbetald lokalbefolkning underkastad arbetsplikt. Policyn framstår som en direkt fortsättning av en redan exis- terande organisationsform – det av SS kontrollerade system av kocentrationsläger med satellit-läger, som försedde tysk industri med tvångs- och slavarbetare under kriget. Heisenberg kände Meyer från Preussische Akademie der Wissenschaften (PAW, som f.ö. hade “nazifierats” 1937, Wa95, s.65ff.) där båda var medlemmar. Kanske hade han hos Meyer vunnit sympati för sin åsikt att staterna i Östeuropa “inte kunde styra sig själva” (se Sc13, not 33). Man må anta att Heisenberg visste en del om Meyers uppdrag - bl.a. genom Meyers föredrag i KWG och PAW (He06a, s.46-47 m. ref.) och genom kontakter till RFR, och valde att ignorera denna insikt eller t.o.m. ratio- naliserade den (CDR: counterintuitive advocacy) till berömvärd Abmilderer-insats – man kunde frestas att läsa utlåtandet som en ironisk demonstration av att vad som helst kan försvaras. (Hei- senberg fick sitt utlåtande i retur från Meyers advokat Kurt Beh- ling29 med detaljerade ändringsförslag som skulle göra det mer effektivt, men det är inte känt om han svarade). Termen “sakligt” är att förstå som motsatsen till “NS-politiskt” som i Persilschein- idiomet är pejorativt. Oftast förekommer uttryck av typen “utan att låta sig ledas av politiska synpunkter”. Här finns en intressant turnering: “att göra sitt politiska inflytande gällande för sakligt förnuftiga ändamål”. Kardinalpunkten ligger i det vaga begreppet “förnuftig” – det kan lätt synas “politiskt förnuftigt” att ge efter för politiskt tryck (“att gilla läget”, jfr.Planck om Telschow, Avsnitt 5b). Den subjektiva bedömningen av ”förnuft” blir till 141 försvar för medverkan i NS-systemets koloniseringsprojekt. Eller alternativt: Meyer framställs som en moderator [Abmil- derer]. Karakteriseringen som ”inte en politisk fanatiker” är i PS-idiomet, med användning av falska-dichotomi-fällan, när- mast att likställa med ”regimmotståndare” (se slutet av Avsnitt 4). Det är utomordentligt osannolikt att Heisenberg hade talat i förtroende (underförstått: regimkritiskt) om “allmänna politiska frågor” med Meyer, eftersom bekantskapen var ytlig (jfr. not 12) och Meyer umgicks med ledare för radikal NS-politik (se grupp- foto ovan).

5j) Werner Heisenberg om Johannes Juilfs Johannes Juilfs var fysiker (han hade studerat hos Laue). Han var medlem i SS redan 1933 och blev rekryterad till SD, en gren av säkerhetspolisen, senare under RSHA. Han ledde den tre- mannagrupp som på Himmlers initiativ hade förhört Heisenberg i samband med Deutsche Physik-affären, och avgivit ett gynn- samt utlåtande som gjorde Heisenberg “politiskt tillförlitlig”, en förutsättning för hans vidare karriär i NS-staten (Be77; He96; Sc12). Juilfs hade efter denna incident stått i vänskaplig relation till Heisenberg och arbetat på KWIP. Eftersom han var kvar i SD uppfattades arrangemanget som fördelaktigt för kontakter med myndigheter. Walker referererar Heisenbergs utlåtande om Juilfs.30 Heisenberg hade aldrig iakttagit någon som helst politisk aktivitet i nationalsocialistisk riktning hos medlöparen. Han hade diskuterat politiska frågor öppet med honom under krigsåren och hade alltid funnit förståelse för sin kritik av “den aktuella politiken”. Medlöparen hade alltid tänkt “pro- fessionellt och opartiskt”. Heisenberg drog sig till minnes att politisk fanatism var fullständigt främmande för honom. (Wa89, s.198)

Kommentar: Intressantat är de fraseologiska schablonerna. Nästan identiska formuleringar återkommer ständigt. Uttalan- dena följer närmast en mall och har därmed inget informations- innehåll. SD var en politisk polis och det må ha varit omöjligt att avgöra var Juilfs lojaliter hörde hemma och om det ens fanns ett ”inre avståndstagande” (ett bgrepp som återkommer i efterkrigstidens rekonstruerade minnen). Men utåt måste Juilfs ha uppfyllt VNS-rollen. Det är utomordentligt osannolikt att Heisenberg, med sina traumatiska erfarenheter från Deutsche-Physik-affären (Sc12), skulle ha sett det meningsfullt att ta risken att ventilera kritiska synpunkter på aktuell politik med Juilfs, där Heisenberg ‘alltid’ menade sig finna förståelse för kritik av NS-staten. Ordet ‘alltid’ låter närmast absurt i sammanhanget (jfr. not 12). Juilfs sägs inte ha varit “politiskt fanatisk” utan professionell och opartisk. Enligt Persilschein-logiken borde han därmed anses som en opponent till regimen (falska-dichotomi-fällan).

142 5k) Werner Heisenberg om Gottfried v. Droste Jag känner von Droste från ett samarbete om kärnklyvning under åren 1939-1943. Under denna tid diskuterade jag ofta politiska frågor med Droste och fann alltid att han kritiserade nationalsocialismens brott och felsteg lika skarpt som jag. Jag hade aldrig intrycket att han i sina tankar och i sitt hand- lande deltog i nazismens dåliga sidor. (8 januari 1947; Ro98, s.307; Wa07,s.124)

Droste var fysiker och anställd på KWIC (Hahns institut). Han arbetade hos Lise Meitner tills hon lämnade institutet sommaren 1938. Han blev medlem i SA 1933 och partimedlem 1938 (Si96, s.350). Droste flyttade från KWIC till Bothe i Heidelberg 1944. Uttalandet om öppna diskussioner om NS-politik måste betraktas som osant, samtidigt som det är självpromoverande för författaren (jfr. not 12) – det finns inga tecken på att Heisenbergs relation till Droste var av en art som tillät sådana förtroenden, särskilt som Droste hade lojaliteter till partinära organisationer och lätt kunde bli utsatt för utpressning. Man känner snarare igen VNS-mönstret utvecklat ur tidig oreflekterad entusiasm för ”Rörelsen”, men det var förträngt när han 1947 bad Meit- ner bekräfta ”vilken dålig Nazi jag var” (jfr Avsnitt 5m och 5n). Uttrycket “nazismen dåliga sidor” återkommer hos Heisenberg.31 Han tycks anta att man som SA-medlem kunde systematiskt ta avstånd från och undandra sig medverkan i SA-aktiviteter man uppfattade som ”obehagliga”, och därmed ”förbli anständig”, alternativt att man var personligt utan ansvar om man agerade under order.

5l) Werner Heisenberg om Pasqual Jordan Jag känner Herr Jordan sedan mer än 20 år genom gemen- samt arbete med vetenskapliga problem och genom många personliga samtal om vetenskapliga, politiska och många andra frågor. När man under 1933 tvingades ge upp hoppet om national-socialismens nederlag beslöt sig en inte obetyd- lig del även av människor som var medvetna om de oerhörda faroror som låg i det nya systemet, att gå in i nationalsocialistiska organisationer i förhoppningen att de därmed skulle lyckas vinna inflytande över det politiska skeendet och därmed förhindra åtminstone en del av de olyckor, som framstod som hot.32 Människorna i denna grupp tvingades naturligtvis någon gång [gelegentlich] att ta eftergifter till partidoktrinen med på köpet, men de kunde faktiskt ofta bevara ett visst inflytande – alla de som var rent avvisande Pasqual Jordan hade därmed redan från början avstått från denna möjlig- het. Herr Jordan hörde till den grupp som hoppades kunna bevara inflytande på det sätt som beskrivits. När inflytelserika partikretsar öppnade angreppet mot den modena fysiken, som de betecknade som “judisk”, “dogmatisk”, “talmudisk” framträdde Herr Jordan energiskt för den moderna fysiken i ord och skrift. Det är inte minst denna Jordans versamhet 143 som fysikerna har att tacka för det faktum att detta angrepp gavs upp efter ett antal år, men fortfarande under det nationalsocialistiska herradömet.

Jag har också under hela den nationalsocialistiska tiden mycket ofta samtalat med Jordan helt öppet [in voller Offen- heit] om alla politiska problem och jag har aldrig räknat med möjligheten att han verkligen skulle kunna vara en nationalsocialist. (1946, Ho07a, s.106-107; Heisenberg-Archiv, München)

Kommentar: Jordan hade givit viktiga bidrag till kvantme- kanikens grunder, bland annat i den berömda “Dreimännerar- beit”, ett samarbete med Born och Heisenberg.33 Han hade blivit medlem i NSDAP redan i september 1933 och i SA snart där efter. Sitt vetenskapsfilosofiska intresse utvecklade han i skrifter som “Fysikaliskt tänkande för den nya tiden” [Physikalisches Denken für die neue Zeit, 1935], avfattade för att vara fören- liga med NS ideologi och politik (Sc12, s.84). I ett 4-sidigt brev till Bohr (maj 1945, Niels Bohr-arkivet, Köpenhamn; faksimil i Ho03), ger Jordan en extremt heroiserande bild av sina motiv och sin verksamhet 1933-45. Brevet inehåller samtliga argument som förekommer i denna PS. Likheten är så påfallande att man leds att förmoda att Heisenberg har fått en kopia (eller motsv.) av detta brev som underlag för sitt yttrande. Trots det korta omfånget är detta utlåtande paradigmatiskt genom att genomgående aktualisera vanliga övertalningsfällor. Som framgår av Avsnitt 2 är det generella uttalandet om “att man tvingades ge upp hoppet” en efterrationalisering (CDR) för att försvara anpassningsstrategin. Likaså är påståendet att många valde att gå med i partiet eller partinära organ i avsikt att fungera som “Abmilderer” en “historikerfälla” d.v.s. en beskrivning av det förflutna utifrån ett senare perspektiv. Man kan inte veta något om andras verkliga motiv och avsikter, och hur de ändrar sig över tiden – i efterhand blir det frestande att försköna motiven (CDR: motive embellishment). Även om författaren ansåg sig känna Jordan ’väl’ (vagt begrepp), kunde han bara gissa sig till de motiv som tidigt drev denne att ansluta sig till partiet och SA. Att det verkligen utövades modererande inflytande är ett påstående som knappast är relevant annat än när det kan göras troligt i konkreta fall. I detta utlåtande är det enda exemplet Jordans påstådda avgörande inflytande på utgången av Deutsche-Physik-affären, vilket inte får stöd av det omfattande käll-materialet (Sc12).34 Kommentaren om att DP-affären startades av “inflytelserika partikretsar” som betecknade den moderna fysiken som “judisk, dogmatisk och talmudisk” döljer det faktum att även DP-motståndarna använde antisemitisk retorik i en maktpolitisk uppgörelse mellan tunga fraktioner inom NS-staten (se Ec07, s.143 o. 157; He96, Dok. 62 o. 90). Intressant är anmärkningen om dem som avvisade varje medverkan i NS-systemet och därmed (leds man att tycka) visade 144 brist på socialt ansvar – med denna turnering kunde författaren (samtidigt försvarande sin egen verksamhet som kommit under kritik efter kriget) få det att låta som en dygd bara att ha medverkat i en funktion i NS-staten. Detta är en tidig version av den allmänna apologi som formulerades i samband med Heisenbergs försvar för Ernst v. Weizsäcker och som kunde få nära nog vem som helst som klarat sig som VNS, att framstå som ansvarsmedveten “aktiv opponent” till regimen (se Sc13, s.122; He47), utan att det behövdes någon evidens. Hit hör även slutkommentaren att författaren aldrig kunde ha föreställt sig att Jordan “verkligen skulle ha kunnat vara en nationalsocialist”. Här återkommer i bakgrunden den falska antinomin “NS versus Non-NS”, trots att det inte antyds under under vilka kriteria någon överhuvud taget skulle anses vara en NS. Genom denna övertalningsfälla fram- står Jordan återigen som en motståndare till regimen. Utlåtandet börjar och slutar med den närmast rituella hänvisningen till frekventa (underförstått: kritiska) samtal om NS-politik. Om sådana samtal verkligen förekommit är inte verifierbart, men det är sannolikt, i en atmosfär av ömsesidig misstänksamhet och angiveri, bekräftad av Heisenberg själv (se not 12), att i så fall politiska ämnen begränsades till frågor om manöverutrymme inom gränserna för “politisk tillförlitlighet”. Uttrycket “alla politiska problem” har en karakteristisk mångtydighet [equivocation], en vanlig övertalningsfälla. Genomgående framstår författaren genom formen av sina bedömningar som en auktoritet, åter med effekten att ge bedömningarna en tyngd som egentligen inte är sakligt motiverad [argumentum ad verecundiam].

Man kunde förmoda, att behovet av övertalningsfällor för att formulera ett fördelaktigt intyg trots ofördelaktiga fakta, skulle ge upphov till argumentationsetiska betänkligheter, med detta är normalt inte dokumenterat. Här ges ett exempel på förvand- lingen av en personlig kritisk bedömning till ett standardutta- lande om oklanderligt beteende:

5m) Otto Hahn till Gottfried v. Droste Ni skriver att Ni [...] hade tillfälle att få veta mer om [NS]- saken och om anhängarna, och därför absolut förkastade den. Ifall det var så, kan jag inte förstå varför ni ändå gick in i SA. Det skulle ha varit lätt för Er att undgå allt det där. Inte heller kunde vi förstå varför Ni senare blev medlem i partiet. (31 januai 1947; Si06, s.34) 5n) Otto Hahn om Gotfried v. Droste Jag hade under många år tillfälle att se Herr v. Droste i mitt institut, och likaså att lära känna hans politiska övertygel- ser. Herr v. Drostes attityd gentemot partiet var alltid för- kastande. [...] Man kan klart inse att Herr v. Droste aldrig identifierade sig med NS-principer i det faktum att han t.o.m. efter avslutat doktorat hos den ”icke-ariska” professor Meit- ner stannade kvar som hennes assistent så länge hon kunde vara kvar i Tyskland. (31 januai 1947; Si06,s.34) 145 Kommentar: Hahn kan på sin höjd ha uppfattat hur Droste beskrev sina politiska övertygelser i hans närvaro när möjliga angivare inte var med. Essensen i rollspelet som eventuell virtuell VNS var just att ingen kunde veta vad man egentligen hade för åsikter (när man var ärlig mot sig själv, dvs försökte genom- skåda sina CDR-rationaliseringar). Lise Meitner mindes (Si96, s.144), att Droste uppträdde på laboratoriet stolt iförd sin bruna SA-skjorta [som bars med hakkorsarmbindel] och att han deltog i officiella SA-manifestationer. Hahn var medveten om detta när han i sitt brev till Droste implicit kallar honom för opportunist. Icke dess mindre ger han i sitt affidavit ett fördelaktigt utlåtande om Drostes politiska hållning (som politisk dissident!) som inte har täckning i hans faktiska bedömningsgrundlag. Det enda konkreta exemplet är hänvisningen till att Droste stannade kvar hos sin ”Doktormutter” trots att hon var ”icke-Arier”, vilket fram- ställs som storsint och modigt gjort av Droste, trots risken att kritiseras av mer dogmatiska SA-vänner. Det är emellertid att förmoda, att saken hade godkänts av den lokala SA-ledingen just för att motverka angiveri för ”politisk otillförlitlighet” (precis som Laues frekventa korrespondens med Meitner i Stock- holm under kriget (Le97) måste ha varit godkänd). Att Hahn över huvud taget tar upp denna synpunkt är anmärkningsvärt, men antyder att han ansåg sig sjäv värd samma bedömning för modet att inte ha gjort sig av med Meitner tidigare (jfr. dock med Hahns eftergivenhet mot Hörlein om avskedande av Meit- ner efter Anschluss, se Avsnitt 5g, pkt 2). Å andra sidan avstår Hahn från att använda Abmilderer-argumentet, men väljer att i stället utmåla Droste som övertygad anti-NS (jfr. Planck om Telschow, Heisenberg om Jordan, Ramsauer om Finkelnburg, Avsnitt 5b, 5l, och 5q resp.). Det finns anledning att ifrågasätta om de förtroliga samtalen mellan Droste och Hahn verkligen hade ägt rum - att det snarare är en standardfras i PS-skrivandet. Hahn själv hade ingen anledning att riskera någon provokation. I själva verket lyckades han bibehålla goda relationer högt upp i NS-hierarkin och måste ha betraktats som ”politiskt pålitlig” (Sc13, s.121). Denna PS får sin vikt av Hahns auktoritets-status som president i KWG/MPG och inte från argumenten. Den är ett exempel på CDR-begreppet counter-attitudinal advocacy (Ar11, s.432) – med huvudsyftet att försvara gruppsammanhållningen i fysikerkåren gentemot denazifieringssträvandena (jfr. Ra12), ett fenomen som kunde förväntas i PS-kulturen men sällan finns dokumenterat.

5o) Arnold Eucken om Karl-Heinz Hellwege Särskilt betydelsefullt för bedömning av detta fall är enligt min mening Professor [Richard] Beckers mening att Dr. Hell- weges karaktär utmärker sig genom en stor uppriktighet och ärlighet. Till exempel undviker han i sitt överklagande den annars ofta använda frasen ’ jag har aldrig haft ett inre för- hållande till National-socialismen’ eller liknade. Därigenom medger han indirekt att han i princip sympatiserade med 146 Nationalsocialismen, det är sympatiskt och borde inte klan- dras utan borde ges erkännande. Men denna hållning utesluter på intet sätt att han ändå i första hand [kursiv i orig.] var naturvetenskapsman och att han, så snart nationalsocialistisk praxis stod i motsättning till hans vetenskap, enty- digt företrädde den senare. Då han dessutom inte agerade politiskt som nationalsocialist, och på intet sätt därigenom [dvs genom att agera för NS-politik] har skadat universitetet, anser fakulteten enhälligt att den bör tillstyrka hans överkla- gande av entledigandet från hans befattning, i synnerhet som han utan tvivel tillhör de bästa bland de framväxande fysikerna. (4 Februari 1946; Ra04, s.103)

Kommentar: Arnold Eucken var professor i fysikalisk kemi och dekan vid naturvetenskapliga fakulteten i Göttingen. Han hade själv varit medlem av NSDAP sedan 1933 och bedömer här sin f.d. Parteigenosse, som hade blivit entledigad i januari 1946 av ockupationsmyndigheterna enligt bestämmelser gäl- lande officerare och underofficerare i SA och SS (Ra04, s.103 not 372). Ett annat utlåtande från fakultetsmedlemmar talade om ”vetenskap fri från politik” och ”andlig renhet” [Reinheit der Gesinnung, en vanlig Persilschein-karakterisering som skall förstås som oförenlig med NS-ideologins ”dåliga sidor” och således garantera vederbörandes anti-NS hållning (falska- dichotomi-fällan)], och att ”man var övertygad att han skulle ha vägrat att ange någon av oss på grund av meningsskiljaktighe- ter i vilken som helst fråga”.35 Karakteristiskt betonar Euckens utlåtande berömvärda personlighetsegenskaper, med hänvisning till Becker som auktoritet (ad verecundiam och undvikande av huvudfrågan). Oftast förnekas NS-sympatier (även för medlemmar av NSDAP eller partinära organisationer) av PS-författarna, men här gäller det en uttalad NS-sympatisör, och då blir själva erkännandet ett ”bevis” på anständighet och uppriktighet. Denna karakterisering styrks av det vanliga påståendet att vederbö- rande alltid försvarat vetenskapen och institutionen mot politiskt inflytande, med implikationen att han för vetenskapens skull riskerat sin status som ”politiskt tillförlitlig”, ett allvarligt steg som här naturligtvis inte exemplifieras. (Jfr. Avsnitt 5p, där det mera realistiskt medges som rimligt att ge efter för politisk påtryckning – ”att gilla läget”). Det kan tyckas vara en lapsus men är uttryck för Persilscheinkulturen att Hellweges inställning till andra yttringar av NS-praxis inte inte uppfattas som relevant. Bedömningen att Hellwege ”inte har orsakat universitetet någon skada” och att han ”utan tvivel tillhör de bästa” passar till den fokuserade normen ”Renhet i kretsen av kollegor” [Sauberkeit im Kreise der Kollegen] (Ra12) som kriterium för ”Entlastung”. Laue gratulerade Hellwege till återinsättning som professor 1950 (”Mit grosser Freude…”, 3 maj 1950, Ra10, s.108).

147 5p) Max v.Laue om Hans Otto Kneser Herr Professor Dr. Hans K n e s e r har under sin verksamhet vid universitetet i Berlin inte utövat någon som helst politisk propaganda och har inte heller verkat i nationalsocialismens anda, bortsett från sådana åtgärder som han och institutsledaren Dr. G e h r t s e n bedömde som ofrånkomliga för att undgå stängning av universitetets institut för fysik. Jag har alltid känt Herr Kneser, såväl från denna tid som i de 1½ år jag har varit tillsammans med honom här i Göttingen, som en man av förnäm karaktär, som i alla angelägenheter är ytterst taktfullt återhållsam. I en skrivelse som herrar professorer Hahn, Heisenberg, Windaus och jag har inlämnat till de brittiska militärmyn- digheterna, bemödar sig undertecknarna varmt för en snar denazifiering av Kneser, eftersom friställningen [die Lahm- legung] av en sådan vetenskaplig kapacitet medför en avse- värd förlust för de tyska högskolorna. (Göttingen 10 februari 1948; MPG-Arkiv: Laue Nachlass III Abt. ZA50, Nr 1065)

Kommentar: Kneser (1901-1985) hade varit fysikprofessor vid Humboldt-Universitetet i Berlin 1940-45. Han hade blivit aktiv medlem i SA 1933, i partiet 1937 och i NSDDB 1938. I dena- zifieringsärendet (februari 1947) förklarade han att han deltog i SA därför att han som docent inte bara ville undervisa utan fram- stå som ett föredöme för SA-studentgruppen och där förmedla vikten av socialt engagemang och sportslig redlighet (Ra04, s. 117). Laues begrepp ”aktivitet i national-socialismens anda” är inte definierat (vagt) och att Kneser aldrig medverkade i något som kunde beskrivas i sådana termer är i bästa fall en ”hasty induction” utifrån Laues begränsade observationer – det torde snarare härröra från Kneser själv. Den subjektiva bedömningen ”förnäm karaktär” och ”ytterst återhållsam” i kombination med ”vetenskaplig kapacitet” antyder såväl att Kneser borde betraktas som regimmotståndare (falska dichotomi-fällan) som att alla kriteria från forskarsamhället är uppfyllda (”Renhet i kretsen av kollegor”, se Avsnitt 5o), och borde medföra ”Entlastung” oberoende av faktorer av direkt betydelse för kärnfrågan (Ra12). Följaktligen undviker argumentationen helt frågan om NS-affi- nitet aktuell genom aktivt medlemskap i NS-organisationer. Vad som avses med ”ofrånkomliga” eftergifter vid politiskt grundade hot (konkreta eller hypotetiska), utreds inte utan godkänns med att slags ’carte blanche’, dvs utan bedömning av ifrågavarande situationer och gjorda eftergifter. Även denna formulering kan komma från Kneser själv. Som var fallet i Hahns problem med Krauch (Hahn om Hörlein, Avsnitt 5g, pkt. 3) kunde varje krav från en direkt eller indirekt överordnad betraktas som ett under- förstått hot, och därmed motivera eftergifter, här beskrivna i Abmilderer-termer, för forskningen bästa. Hänvisning till Hahn, Heisenberg etc. är tydligt exempel på auktoritetsfällan. Det är inte osannolikt att dessa herrar hade kännedom om Knesers NS-förflutna, men de såg tydligen stort på problemet, i linje med 148 den gängse kollegiala attityden till denazifieringsförfaranden. I motsats till Heisenberg och Hahn var Laue restriktiv med att utställa Persilscheine. Hans projekt var att s.a.s ”vom höheren Standpunkt aus” utverka generell amnesti för vetenskapssam- hället för att kunna rekonstruera Tysklands internationella roll i forskningen – kanske såg han med ovilja på den intellektuellt och moraliskt tvivelaktiga retorik som karakteriserade Per- silschein-kulturen. Inte heller det ombildade DPG, där han var ordförande, skulle i princip engagera sig i medlemmars sak när de, trots ev. Persilschein-stöd, avskedats p.g.a. NS-verksamhet, en princip som tillämpades t.o.m när det gällde tidigare sekre- teraren och DP-motståndaren Finkelnburg (He07, s.85). Det är oklart varför Laue just i fallet Kneser valde att göra ett undantag – det kan ha funnits personliga skäl (Ra12, s.400). Föjande Persilschein är ett skolexempel på ”övertalningsfällor”. Följande Persilschein är ett skolexempel på ”övertalnings Denfällor”. återges Den därföråterges därförhär i sinhär ihelhet, sin helhet, med med kommentarer. kommentarer.

36 5q)5q) Carl Ramsauer Ramsauer om omWolfgang Wolfgang Finkelnburg Finkelnburg36 BerlinBerlin […]12.12.1945 […]12.12.1945 [DPGs][DPGs] ordförande ordförande Prof.Dr.Prof.Dr. C. C. Ramsauer Ramsauer OmOm Herr Herr Professor Professor Dr. Wolfgang Dr. Wolfgang Finkelnburgs Finkelnburgs inställning tillinställning till NSDAPNSDAP

I det följande kommer det att föras till bevis att Herr Fin- I det följande kommer det att föras till bevis att Herr Finkelnburg kelnburg har utnyttjat sin partitillhörighet, och särskilt sin harkortvariga utnyttjat roll sin som partitillhörighet, kommissarisk ledare och [dvs särskilt med statussin kortvariga som roll som kommissarisktillförordnad ledare] ledare av Docentförbundet[dvs med status i Darmstadt, som tillförordnad för att ledare] av Docentförbundetskaffa sig en möjlighet i Darmstadt, för att ta uppför attkampen skaffa mot sig NSDAPs en möjlighet för att taödeläggande upp kampen [verheerende] mot NSDAPs fysik-politik. ödeläggande [verheerende] fysik- politik. Först några korta meddelanden om min egen person och Förstmin egen några kamp korta mot detmeddelanden nationalsocialistiska om min egenMinisteriet person för och min egen Wolfgang Finkelnburg kampVetenskap, mot Utbildningdet nationalsocialistiska och Folkupplysning Ministeriet [Wissenschaft, för Vetenskap, Wolfgang Finkelnburg Erziehung und Volksbildung, oftast omtalat som Reichserzie- Utbildning och Folkupplysning [Wissenschaft, Erziehung und Volksbildung,hungsministerium, oftast [REM]. omtalat Jag blev som 1940 Reichserziehungsministerium av de tyska fysi- [REM]kerna, utan. Jag någon blev som 1940 helst av påtryckning de tyska fysikerna, från partiet, utan vald någon till som helst påtryckningordförande i DPG,från partiet,eftersom valdjag inte till varordförande partimedle i mDPG, [Par- eftersom jag inteteigenosse] var partimedlem och därför att [Parteigenosse] man ansåg sig kunnaoch därför förvänta att ett man ansåg sig kunnaenergiskt förvänta motstånd ett mot energiskt partiets motståndsträvanden mot på detpartiets vetenskap strävanden- på det liga området. I denna ställning såg jag det som min främsta vetenskapliga området. I denna ställning såg jag det som min förpliktelse att ta upp en energisk kamp mot åtgärder från främstaMinisteriet förpliktelse [REM] som att måste ta upp leda en till energisk fullständig kam nedgångp mot åtgärder från 30 Ministerietav fysiken i Tyskland.[REM] som Jag måste har i börjanleda till av fullständig 1942 i en omfatnedgång- av fysiken itande Tyskland. skrivelse Jag [Eingabe] har i börjansärskilt väntav 1942 mig [Front i en gemacht]omfattande skrivelse

[Eingabe]mot den meningslösa särskilt väntförolämpningen mig [Front av gemacht] den tyska teoretiskamot den meningslösa förolämpningenfysiken, som karakteriserats av den tyska som teoretiska en judisk affär,fysiken mot, somutfrys karakteriserats- somningen en [Boykottierung] judisk affär, mot av deutfrysningen främsta tyska [Boykottierung] teoretikerna som av de främsta tyskavita judar teoretikerna, och mot tillsättningen som vita judar av viktiga, och motfysik-professurer tillsättningen av viktiga fysikmed okunniga-professurer nationalsocialister. med okunniga nationalsocialister.

Som stöd för denna insats gjorde jag Herr Finkelnburg149 till vice ordförande i DPG, nämligen därför att han var den mig veterligt ende tyske fysiker som med fullständigt personligt engagemang hade vänt sig mot ministeriets missriktade åtgärder. Speciellt har han, trots egna grundläggande betänkligheter, under några månader påtagit sig den kommissariska ledningen [dvs med status som tillförordnad ledare] av Docentförbundet i Darmstadt, enbart för att kunna få till stånd en debatt [Aussprache] inom den tyska fysikerkåren angående den teoretiska fysikens betydelse, inklusive Einsteins relativitetsteori. Det ledde till en större debatt i München som resulterade i ett förnuftigt preliminärt samförstånd inom fysikerkåren, vilket i sin tur gav mig en värdefull utgångspunkt för min ovannämnda inlaga till ministeriet [REM]. Efter valet till vice ordförande i DPG har Herr Finkelnburg givit mig effektivast möjliga stöd i mina strävanden, som delvis tog sig uttryck i stor skärpa gentemot ministeriet. Han gjorde detta utan hänsyn till att han därigenom blev väsentligt tillbakasatt i sin vetenskapliga karriär.

Som stöd för denna insats gjorde jag Herr Finkelnburg till vice ordförande i DPG, nämligen därför att han var den mig veterligt ende tyske fysiker som med fullständigt personligt engagemang hade vänt sig mot ministeriets missriktade åtgärder. Speciellt har han, trots egna grundläggande betänkligheter, under några månader påtagit sig den kommissariska ledningen [dvs med status som tillförordnad ledare] av Docentförbundet i Darmstadt, enbart för att kunna få till stånd en debatt [Aussprache] inom den tyska fysikerkå- ren angående den teoretiska fysikens betydelse, inklusive Ein- steins relativitetsteori. Det ledde till en större debatt i München som resulterade i ett förnuftigt preliminärt samförstånd inom fysikerkåren, vilket i sin tur gav mig en värdefull utgångspunkt för min ovannämnda inlaga till ministeriet [REM].

Efter valet till vice ordförande i DPG har Herr Finkelnburg givit mig effektivast möjliga stöd i mina strävanden, som delvis tog sig uttryck i stor skärpa gentemot ministeriet. Han gjorde detta utan hänsyn till att han därigenom blev väsent- ligt tillbakasatt i sin vetenskapliga karriär.

Herr Finkelnburg har genom detta förlopp gjort sig förtjänt av den tyska och den internationella vetenskapens tacksamhet. Därför bör han inte drabbas av nackdelar som följd av den partitillhörighet, som han enbart har utnyttjat till vetenskapens fromma, eller som följd av hans kommissariska ledning av NSDDB i Darmstadt, som han har påtagit sig för att kunna motabeta partiets åtgärder. Referens i He07, sid. 85, not 208. Dokumentet finns i Landes- museum für Technik, Mannheim, Brüches papper, box 123, mapp 319).

Kommentar: I denna Persilschein använder Ramsauer nästan halva texten till att hävda sin egen insats, där han beskriver sig som en oförvägen auktoritet på motstånd mot regimens forskningspolitik (med Finkelnburg som sin assistent). Han talar om sin egen energiska kamp för DPG mot partiets och ministeriets ideologiskt grundade och sakligt ödeläggande forskningspolitik, som hotade att leda till total nedgång av fysikforskning. I realiteten fanns det ingenting som kunde betecknas som ”partifysik”, även om Deutsche Physik-rörelsens rasistiska grundton fann genklang i partihögkvarteret. Utbildningsministeriet gav varken politiskt eller finansiellt stöd – men kunde göra strategiska eftergifter, som i fallet med nybesättningen av Sommerfelds professur. Tvärtom medverkade REMs forskningspolitiskt ansvarige Rudolf Mentzel direkt till att Johannes Stark förlorade sitt inflytande, och bidrog därmed till DP-rörelsens nedgång.37 Det enda exemplet på kontrovers som anges är emellertid DP-affären,38 som var atypisk och redan marginaliserad (inte minst genom insatser av L. Prandtl) när Ramsauer kom in i bilden i september 1940 (Sc12, s.90). Efter kriget kom DP-affä- 150 ren att nedtonas som en intern facklig incident (Wa89, s.200). Talet om ”kampen mot partifysiken” är ett karakteristiskt exempel på efterkrigstidens motståndsmyter. Valet av Ramsauer till DPG-ordförande byggde snarare på att han som industriman med goda förbindelser på hög nivå i näringslivet och statsför- valtningen, och som ”politiskt tillförlitlig” kunde plädera för grundforskningens betydelse för både samhällsekonomien och militärtekniken. Det var överhuvud taget inte fråga om motstånd mot NS-ideologi och politik. Tvärtom blev Ramsauer snarast talesman för anpassning [Selbstgleichschaltung] och för att utnyttja möjligheter som bjöds genom regimens intresse för en effektiv F&U-sektor (Ho07b, Wa89, s.75f.).39 Att beträffande Ramsaurs Eingabe (20 jan. 1942) tala om kamp eller skarp kritik av Partiet eller Ministeriet är inte korrekt. Egentligen handlar det om en analys av resursbehovet för att få fysikforskningen i paritet med USA, med betoning av NS-statens eget intresse att hålla sig på forskningsfronten. Intressant är en lapsus linguae, en referens till en passus i Eingabe, där Ramsauer försvarar den teoretiska fysiken som”förolämpats” genom att betecknas som en ”judisk humbug” och att förtjänta (ariska) forskare kallats ”vita judar” (en hänvisning till fr.a. angrepp mot Heisenberg i DP-affären (Sc12). Liknande formuleringar finns i Ramsauers brev till Sommerfeld (Avsnitt 5r). I den ursprungliga formuleringen i Eingabe talade han om ”den legitima kampen mot Juden Einstein”, 1942 en politiskt korrekt anmärkning 1942, som behändigt uteslöts vid omtryck 1946.40 Ramsauers Eingabe hade (i januari 1942) riktats till ”Sehr verehrter Herr Reichsminister” och undertecknats ”Heil Hitler! Ihr sehr ergebener Carl Ram- sauer”, men varken minister Rust eller hans ledande ämbetsman Rudolf Mentzel hade reagerat (Ho07b, s.193). Däremot hade utsända kopior väckt intresse i bl.a. luftfartsministeriet och flygvapnet (Fältmarskalk Milch) och arméns rustningförvaltning (Generalöverste Fromm) – Ramsauer var f.ö korresponderande medlem av Görings Deutche Akademie für Luftfahrtsforschung (Ka05, s.144). Även propagandaminister Goebbels hade fått kopia – han skrev i sin dagbok: ”Den kände fysikern Profes- sor Ramsauer [...] ger mig en promemoria om den tyska [...] fysikens tillstånd. Denna promemoria är för oss mycket depri- merande [...] Emellertid menar även Professor Ramsauer att vi kan inhämta de anglosaxsiska fysikernas försprång” (Ho07b, s.193). Några månader senare omorganiserades RFR/DFG och underordnades formellt riksmarskalken Göring (He96, Dok.98: Hitlers dekret 9 juni 1942), varvid REMs inflytande minskades medan Rudolf Mentzels ökade (se Sc13, Appendix s.126-128). Kanske bidrog Ramsauers Eingabe till förarbetena för detta beslut, som syftade till att styra forskningsfinansiering mot stra- tegiskt viktiga insatsområden. Det är naturligvis principiellt omöjligt att bevisa (utlovat inledningsvis av Ramsauer men som väntat begränsat till upprepade påståenden), att Finkelnburgs motiv för att gå in i NSDAP och dess akademiska arm NSDDB var avsikten att verka som 151 Abmilderer och moderera ”partiets ödeläggande forskningspolitik”. När Finkelnburg återkom från studieuppehåll på Cal- Tech gällde ett moratorium för registrering av medlemskap, och han gick in när detta upphävdes 1937. Termen ”grundläggande betänkligheter” är en del av Abmilderer-begreppet som antyder att man motvilligt offrade sig för att spela rollen som VNS för de goda avsikterna skull. Om det hade funits tvivel i omgivningen på Finkelnburgs politiska tillförlitlighet hade han inte kunnat vara kvar som lokal ledare av NSDDB i tre år (eller var det bara ”ett fåtal månader”, se not 36) eller senare få sin professur med institutionsledning i det deklarerat nazistiska s.k. Kamp-universitetet i Strasbourg. Det finns inga belägg för att han skulle ha blivit mantillbakasatt av mig pga väntade politiska en avvikelser. mer självständig Vid ”Religionssam ledning av- Sällskapet än talen” i november 1940 (knappast en ”större debatt” med bara av kollegor i statstjänst. Jag tror att jag har uppfyllt dessa 14 deltagare,förväntningar se not 36)till varfullo. det Jagriskfritt har att bl.a., argumentera trots åtskilliga, mot mer eller DP-rörelsen. Men det krävdes taktisk skicklighet för att und- mindre tydliga varningar från partiet genomfört firandet av vika känsliga prestigeförluster. Det vittnar om Finkelnburgs och CF v. PlancksWeizsäckers 80 -politiskaårsdag begåvningoch minnesfirandet att sakliga samtal för kundeNernst, samt flera utdelningar av Planck-medaljen till våra kandidater. I synnerhet genomföras, men en avgörande faktor var att ”tidsandan” efter krigsutbrottethar jag hadeforsvarat gjort en den mer tyska pragmatisk fysikens syn existensintressen nödvändig även gentemot det i partitrognanationalsocialistiska kretsar. ministeriet [REM] genom en större Dennapromemoria PS tillämpar [Eingabe många retoriska], där jagövertalningsfällor framför allt förhar att kämpat mot de argumenteraäreröriga till fördel förolämpningarna för både Ramsauer mot själv den och tyska för Finkelnteoretiska- fysiken som burg, menvarande bygger en på systematisktjudisk humbug, felaktiga och beskrivningar mot tillsättningen av den av viktiga kompexaprofessurer bakgrunden med på ettnationalsocialistiska sätt som knappast kunde dönickar genomskå [Nichtsk- önner] (8 das avmars domstolen. 1946; Ec07,Den Messianska s.160). frasen ”tog på sig [bördan av...]” [auf sich genommen] som här återkommer två gånger, är del av Persilschein-idiomet och används t.ex av Heisenberg. 5s)Förväntan Arnold om Sommerfeld den internationella om forskningsvärldensCarl Ramsauer tacksam (riktat- till DPG efter anhållanhet måste om anses utlåtande.) vara ett svagt underbyggt önsketänkande. Som hedersledamot av Tyska Fysikersällskapet [DPG] är jag noga 5r) Carlunderrättad Ramsauer angående ber om utlåtande valet av av er Arnold nuvarande Sommerfeld ordförande Prof. C. TrotsRamsauer att jag inte varoch Parteigenosse hans ämbetsföring. [d.v.s. medlem Däremot av NSDAP] har jag ingen blirkännedom jag angripen om politiskt hans relationerdärför att jag till under NSDAP, nazitiden och vardet är också utan ordförandebetydelse i DPG. för följande Därvid utgår utlåtande: man från att jag kunde full- göra denna uppgift endast under avgörande inflytande från det Herrnationalsocialistiska Ramsauer blev partiet. nominerad I själva verketav sin är detföreträdare mot- professor sattaZenneck fallet. Jag ochblev denvald gången i reglementsenlig av herr kollega Zenneck sluten före -omröstning av slagenförsamlingen. och sedan vald Den av församlingen ledande synpunkten enligt gällande var regler att Herri Ramsauer sluten omröstning, eftersom man av mig väntade en mer själv- ständigskulle ledning kunna av ochSällskapet vilja intaän av en kollegor mer självständig i statstjänst. Jaghållning gentemot regeringen än de andra statligt anställda professorerna. Herr tror att jag har uppfyllt dessa förväntningar till fullo. Jag har 33 bl.a.,Ramsauer trots åtskilliga, har tillmer fulloeller mindremotsvarat tydliga dessa varningar förväntningar från . Jag har partietsjälv genomfört med tillfredsställelse firandet av Plancks kunnat 80-årsdag fastställa och minnesfi att -han vid val av randetmottagare för Nernst, till samt utdelningen flera utdelningar av Planck av Planck-medaljen-medaljen, där jag också KarlKarl Ramsauer Ramsauer till deltog,våra kandidater. inte inhämtade I synnerhet bemyndigande har jag forsvarat av ministerietden tyska [REM], utan BundesarchivBundesarchiv Koblenz, Koblenz, Bild Bild 102-05559 (1928); Foto G. P. fysikensnöjde existensintressen sig med sända gentemot ett enkelt det meddelande, nationalsocialistiska vilket upptogs illa av 102-05559(1928); Foto G. P. ministerietregeringen. [REM] Vidare genom enhar större han promemoria i en större [Eingabe] skrivelse, [Eingabe] där beträffandejag framför alltfysikforskningens har kämpat mot debehov äreröriga frimodigt förolämp uttalat- sig kritiskt ningarnaom regeringsbeslut mot den tyska teoretiska. Speciellt fysiken gällde som det varande tillsättningen en av min judiskeftertädare humbug, ochW. motMüller tillsättningen ett beslut av som viktiga han, professurer med hänvisning till ett 152 bifogat yttrande av L. Prandtl, betecknade som meningslöst och oacceptabelt.

Genom denna skrivelse [Eingabe 1942], liksom med hela sin verksamhetsledning, har Herr Ramsauer gjort sig förtjänt av enhällig tacksamhet från de tyska fysikerna, såframt de inte var partimässigt bundna. (22 mars 1946; He07, s.107,not 267; http://sommerfeld.userweb.mwn.de/KurzFass/05181.html)

Kommentar: Ramsauer var från 1928 direktör för F&U inom AEG- koncernen, vars verksamhet orienterades mot militära tillämpningar för upprustningen.41 Ramsauer var inte medlem i partiet, men genom förening av patriotism, politisk opportunism och pragmatisk verksamhets-kalkyl kunde han se sig sjäv som apolitisk men samtidigt ingå i nära samarbete med institutioner i det ”militär-industriella komplexet”, och inte minst OKW och REM (We02a). Han blev vald till president i DPG i september 1940 som efterträdare till Debye (efter kort mellanspel av J. Zenneck), och

med nationalsocialistiska dönickar [Nichtskönner] (8 mars 1946; Ec07, s.160).

5s) Arnold Sommerfeld om Carl Ramsauer (riktat till DPG efter anhållan om utlåtande.) Som hedersledamot av Tyska Fysikersällskapet [DPG] är jag noga underrättad angående valet av er nuvarande ord- förande Prof. C. Ramsauer och hans ämbetsföring. Däremot har jag ingen kännedom om hans relationer till NSDAP, och det är också utan betydelse för följande utlåtande:

Herr Ramsauer blev nominerad av sin företrädare professor Zenneck och vald i reglementsenlig sluten omröstning av för- samlingen. Den ledande synpunkten var att Herr Ramsauer skulle kunna och vilja inta en mer självständig hållning gentemot regeringen än de andra statligt anställda professorerna. Herr Ramsauer har till fullo motsvarat dessa förväntningar. Jag har själv med tillfredsställelse kunnat fastställa att han vid val av mottagare till utdelningen av Planck-medaljen, där jag också deltog, inte inhämtade bemyndigande av ministeriet [REM], utan nöjde sig med sända ett enkelt meddelande, vilket upptogs illa av regeringen. Vidare har han i en större skrivelse [Eingabe] beträffande fysikforskningens behov frimodigt uttalat sig kritiskt om regeringsbeslut. Speciellt gällde det tillsättningen av min eftertädare W. Müller ett beslut som han, med hänvisning till ett bifogat yttrande av L. Prandtl, betecknade som meningslöst och oacceptabelt.

Kommentar: Ramsauer var från 1928 direktör för F&U inom AEG-koncernen, vars verksamhet orienterades mot militära til�- lämpningar för upprustningen.41 Ramsauer var inte medlem i partiet, men genom förening av patriotism, politisk opportunism och pragmatisk verksamhetskalkyl kunde han se sig sjäv som apolitisk men samtidigt ingå i nära samarbete med institutioner i det ”militär-industriella komplexet”, och inte minst OKW och RLM (Ho07b; We02a). Han blev vald till president i DPG i september 1940 som efterträdare till Debye (efter kort mellanspel av J. Zenneck), och verkade även där för att utnyttja situationen och nya möjligheter till att främja fysikersamfundets roll - och prestige (Ho02). Det var i samband med denazifieringen han hade kontaktat Sommerfeld. När Ramsauer explicit nämner att intyget behövs för att bemöta påståenden angående samarbete med NSDAP under krigsåren är det märkvärdigt att Sommerfeld anser ev. relationer till partiet som irrelevanta för intyget. Man 153 har här ett skolexempel på undvikande av huvudfrågan (ignoratio elenchi) Sommerfeld använder Ramsauers brev nästan ordagrant, och tillför ingenting därutöver. Flerfaldiga likheter med formuleringar i Ramsauers Persilschein för Finkelnburg, som ju till betydande del handlar om Ramsauer själv (Avsnitt 5q) tyder på att Sommerfeld hade sett en kopia, som kompletterande material till Ramsauers anhållan om ett utlåtande åt sig själv. Även hela den omtalade Eingabe hade tydligen bifogats. Metoden är riskabel, eftersom den kan mynna ut i ett argumenum ad ignorantiam. Plancks 80-årsfirande 1938 inföll under Debyes ordförande- skap, och kandidaterna till Planck-medaljen hade i vederbörlig ordning diskuterats med REM och AA, varvid Fermi avvisats p.g.a. sin ”icke-ariska” hustru (Ho10, s.116). Under Ramsauers period gavs medaljen till Pasqual Jordan (1942), Friedrich Hund (1943) och Walther Kossel (1944), knappast någon anledning för NSDAP att sända ”mer eller mindre tydliga varningar” eller ”upptas illa av regeringen” – och inga exempel på varningar eller kritik från ”regeringen” anförs. Ramsauers PM med bilagor [Eingabe] (He96; Dok. 90-93; 102; Ho07, s.595-659) sändes ut 20 januari 1942, då Deutsche-Physik-rörelsen redan var satt ur spel (Sc12). Ramsauers (och hans kollega Prandtls) syfte med promemorian var att peka på de allierades försprång i teknisk utveckling, och på behovet av vetenskapliga och tekniska framsteg och teknologisk kompetens för den tyska krigsinsatsen. Här ser man ett exempel på utnyttjandet av Deutsche Physik-affären för att framställa fysikersamhället i stort som regim-motstån- dare. Påståendet att Ramsauer i sin Eingabe har ”frimodigt uttalat sig kritiskt om regeringsbeslut” är vilseledande genom att ge intrycket att skriften skulle ha varit politiskt riskabel, men anslu- ter till talet om ”med stor skärpa” och personlig risk i Ramsauers Persilschein för Finkelnburg. Det var Mentzel som av strategiska skäl hade accepterat Müller (”den nationalsocialistiske dönicken”) som efterträdare till Sommerfeld (jfr. Gerlach om Mentzel, Avsnitt 5d), men samme Mentzel som 1942 fick uppdrag av Göring att leverera ”ett detaljerat ställningstagande från RFR” till Ramsaurs promemoria – den hade redan funnit gehör hos Göring, Speer, och OKW (Ho02, s.296). Frasen om ”partimässigt bundna” fysiker är en gliring till Münchenkollegor som föll för frestelsen att gå med i Deutsche-Physik-rörelsen. Man kan notera den förtäckt antisemitiska avslutningen i Ramsauers brev till Sommerfeld när han talar om ”äreröriga förolämpningar” mot den tyska tyska teoretiska fysiken när den kallas ”Judiskt skräp” (en parafras på en anmärkning i Eingabe till REM-minister Rust (jfr. not 40). Ordvalet var kanske en Freudiansk felsägning eller ett återfall i LTI i Mars 1946, när Ramsauer skrev till Sommerfeld (jfr. ”Tal- miware” (Judiskt skräp) i Prandtls brev till Himmler i Deutsche Physik-affärens hetta i juli 1938, Sc13, s.112). Liknande fraseologi finns i RamsauersPersilschein för Finkelnburg (Avsnitt 5q). Vid stiftandet av det nya DPG i den brittiska zonen (5 oktober 154 1946) tillät Ramsauer sig att hävda att DPG under hans ledning hade ”drivits i anti-NS anda” (trots den uttryckliga anpassningen till krigsviktiga projekt och de goda kontakterna till statsledningen), och DPGs senkomna intervention i DP-affären för- vandlades till det ospecifika påståendet att sällskapets ledning hade gjort aktivt motstånd mot regimen (Ra12, s.379, Sc12). Slutorden om det internationella forskarsamhällets tacksamhet i denna PS bör jämföras med motsvarande i Ramsauers PS för Finkelnburg (Avsnitt 5q), daterat fyra månader tidigare. Kanske fann Sommerfeld formuleringen användbar? Dessa exempel på Persilsschein-kulturens retorik kan uppfattas som en spegling av den underliggande mentaliteten. Man kan fortfarande bli upprörd över den självtillräcklighet och brist på empati som klingar så tydligt i de retoriska vändningarna i dessa texter, och över deras allmänna syfte: att förneka allt ansvar och att genom retoriska konstgrepp radera ut skillnaden mellan medverkan och motstånd, mellan opportunism och civilkurage, och mellan integritet och anpassning. Ofta går här vetenskapssam- hällets kategoriska krav på intellektuell anständighet (Me73) inte utöver vetenskapen själv.

6. Slutanmärkningar Historikern Klas Åmark, koordinator för Vetenskapsrådets forskningsprogram ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazi- tyskland och förintelsen”, skriver i sin sammanfattande mono- grafi Att bo granne med ondskan (Åm11, s.283): ”Den historiska forskningen bör akta sig för att bli bortför- klarande och urskuldande när den skildrar de många människor i Tyskland och andra länder som valde att samarbeta med Nazi- tyskland, dess representanter, myndigheter och organisationer.” Åmark refererar till ett uttalande av en denazifieringsdomstol: ’var och en som ställde sin begåvning och sitt namn till nationalsocialismens förfogande har bragt skuld över sig själv’

Ett halvsekel efter krigsslutet skriver en av pionjärerna för stu- dium av F&U i Tredje Riket, Mark Walker, i en tillägnan (Wa95): Denna bok tillägnas alla de kritiska röster som har försökt att belysa detta ambivalenta kapitel i historien, men som förblev utan uppskattning, ringaktade och motarbetade. Det handlade både om projektfinansiering och tillgång till statliga och privata arkiv. Max-Planck-Gesellschafts stora program ”Die KWG im Nazionalsozialismus” beslutat 1996 markerar en vändpunkt i attityden. Men fortfarande stöter man på attityder, där det ses med ovilja att man diskuterar källor som synes oförenliga med en kvasiheroisk bild som ofta känneteck- nar biografier om de otvivelaktigt stora forskarna. Rollspel, anpassning och rationalisering är en del av den sociala verkligheten i alla samhällen. Men i totalitära system, där rättsstatliga principer är eliminerade, får moraliska övervägan- den en grundläggande ny betydelse, som man inte kan komma

155 ifrån. I denna essä studeras detta känsliga ämne i ett försök till mentalitets-analys i den mening som definieras av idéhistori- kern Klaus Hentschel i samband med begreppet ”intellektuellt klimat” (He07, s.1): ”Mentalitet ger sig inte till känna bara i direkta uttalanden om faktiska förhållanden, utan i till synes oskyldiga, spontana, marginella anmärkningar eller formuleringar, återkommande vändningar av fraser eller temata.” Användningen av LTI i dagligt tal (Kl57) är ett karakteristiskt exempel på hur en mentalitet kommer till uttryck, men även val av rationaliseringar, övertalningsfällor och andra tvivelaktiga försvarsargument och förträngning av fakta ger tydliga indika- tioner. Av bibliografin till denna essä framgår att en stor del av den relevanta forskningslitteraturen har publicerats under de senaste 25 åren. För att berörda personer skall komma till tals med egna ord baseras framställningen på ett stort antal citat från original- källor, antingen hämtade direkt från arkivmaterial eller återgivna i litteraturen. Det är självklart att varje citat (definitionsmässigt) är taget ur sitt sammanhang, men stor vikt har lagts vid att säker- ställa att den mening citatet har i sitt nya sammanhang stämmer överens med dess mening i det citerade sammanganget.42 I Del 1 av denna essä (Sc13) noterades hur lätt F&U systemet anpassade sig till NS-statens lojalitetskrav. Även de ledande fysikerna föll in i ett förödmjukande servilt språkbruk. Många av dem som inte var övertygade nazister spelade de roller av till synes övertygade, som fordrades för att undvika misstanke om att vara ”politiskt otillförlitlig”. Man övertygade sig själv i tyst- het, med för ändamålet konstruerade resonemang och rationaliseringar, om att man förblivit anständig och att allt ansvar låg på annat håll. Efter kriget fanns en massiv motvilja mot ockupationsmakternas denazifieringssträvanden. I denna Del 2 visas att även de mest framstående fysikerna deltog i författandet av ”fri- sedlar” på beställning, där många argument baserades på sedan antiken identifierade informella retoriska felslut och falska syl- logismer, och måste ha slagit även författarna som dåligt under- byggda, vilseledande eller eller direkt ogiltiga.

7. Noter 1 I uppsatsen återkommer ett antal förkortningar: AA = Auswärtiges Amt (Utrikesdepartementet) CDR = Cognitive Dissonance Reduction (Festinger- Aronsons socio-psykologiska teori för analys av hur en individs motstridiga insikter och impulser hanteras i praktiken) DFG = Deutsche Forschungsgemeinschaft (Statlig forsk- ningfond, upprättad 1920 som Notgemeinschaft der deutschen Forschung, namnändring 1935)

156 DP = Deutsche-Physik, en antisemitisk ”kunskapsteori” utvecklad av P. Lenard och J. Stark, som fick stöd i vissa partikretsar men snart blev marginaliserad. Senare blev affären överdrivet framställd som paradexempel på NS-motstånd. DPG = Deutsche Physikalische Gesellschaft HWA = Heereswaffenamt (Armétygförvaltningen) IWZ = Institut für Wehrwissenschaftliche Zweckfor- schung (Organisation under Ahnenerbe, ledd av W. Sievers) KWG = Kaiser Wilhelm Gesellschaft KWI = Kaiser Wilhelm Institut LTI = Lingua Tertii Imperii (Victor Klemperers beteck- ning på NS-nyspråket) MPG = Max Planck Gesellschaft MPI = Max Planck Institut NS = Nationalsocialism (Nationalsocialistisk, etc) NSDAP = Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei NSDDB = Nationalsozialistisches Deutsches Dozentenbund (Universitetslärarförbundet) OKW = Oberkommando der Wehrmacht PAW = Preussische Akademie der Wissenschaften PS = Persilschein (vitvaskningscertifikat utfärdade för denazifierings-förfaranden i de tidiga efterkrigs- åren) PTR = Physikalisch-Technische Reichsanstalt (motsv. National Bureau of Standards) REM = Reichserziehungsministerium (Utbildningsdepar- tementet) RFR = Reichsforschungsrat (Nationella forskningsrådet, etablerat 1937 och omorganiserat 1942) RKF = Reichskommissar für die Festigung deutschen Volkstums (Himmler fr. 7 okt. 1939) RLM Reichsluftfahrtsministerium RSHA = Reichsicherheitshauptamt RuSHA = Rasse-und Siedlungshauptamt (inom SS) RWA = Reichsamt für Wirtschaftausbau, en viktig enhet inom fyraårsplan-organisationen SD = Sicherheitsdienst (en avdelning inom RSHA) VJP = Vierjahrplan (4-årsplanen), Hitlers uppdrag 1936 till Göring att utveckla rustning och autarki (minskat beroende av import av råvaror) för krig inom fyra år. Strategierna kom att få betydande inflytande på inriktning av forskning, fr.a. inom naturvetenskap, teknologi och medicin. VNS = virtuell nazi (definieras i Sc13, s.118ff.)

2 Retoriken kunde spåra ur, som i Laues lamentation över de allierades denazifieringssträvanden:”Men ’denazifieringen’ som den bedrivs av fransmännen, engelsmännen och fr. a. amerikanerna kan bara förstås som ett missfoster av fana- tiskt hat som gör varje förnuftig tillämpning omöjlig. Ty

157 vad är till exempel meningen med att bestraffa ungdomar för att de gick med i Hitlerjugend vid 11 års ålder? Och därför utesluts de t.ex. från studier” (Laue till sonen Theo, Göttingen 19 maj 1946, Ze06, s.75). Detta emotionella uttalande refererar i generella termer till ockupationsmakternas denazifieringsprojekt. Detta krävde bl.a. en deklaration (Fragebogen) av alla som levat i Tyskland under NS-staten, avseende medlemskap och medverkan i NS-relaterade organisationer (inkl. Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel). Åtgärden, vars legitimitet bestreds av en bred folklig opi- nion, hade nyckfulla individuella följder, bl.a. begränsad tillgång till vissa högre studier. Vid tidpunkten för Laues brev var kontroversen på sin höjdunkt. Bestämmelserna mjukades snart upp, och när den politiska dagsordningen dominerades av Väst-Öst-konflikter blev även en klar NS- bakgrund knappast ett hinder för karriär.

3 Jfr H. Mehrtens: När den enskilde forskaren identifierar sig med sitt forskningsområde leder det till en inställning där han fortfarande kan betrakta sig själv som apolitisk även när han arbetar i sitt områdes politiska intresse. […] Med hjälp av denna självuppfattning och den relaterade gruppsammanhållningen (caste politics) kunde forsknings områdena göra sig själva i hög grad oberoende av sin politiska miljö. På det sättet kunde de passera trösklarna 1933 och 1945 utan större svårighet (Me94, s.332).

4 Lass das Vergangne vergangen sein (Britt G. Hallqvists översättning)

5 En huvudprincip för KWG (Harnack-principen) hade just varit (fram till 1937) att instituten inte skulle vara beroende av generalförvaltningens uppsikt och kontroll. Thiessen, som efterträtt Fritz Haber, arbetade bl. a. med utveckling av nervgaser (vilket även KWI-direktören och nobelpristaga- ren Richard Kuhn gjorde). Genom sina goda relationer till Mentzel och som Fachspartenleiter i RFR/DFG (se Sc13, Appendix 1) hade han ett betydande inflytande på fördel- ningen av forskningsmedel. När RSHAs säkerhetstjänst (SD) evaluerade RFR fick Thiessen lysande vitsord som forskare och forskningsadministratör (26 september 1944, citerat i Ha07, s.1021). Han hade emellertid vid krigsslutet engagerats för forskning i USSR, vilket medförde förlust av den annars gundläggande grupp-lojaliteten från tidigare kollegor (Ha07, s.1177; Ra10; Ra12).

6 Termen Hitlermetoder är en implicit analogi, som används här retoriskt för att vilseleda interlokutören att göra en för långtgående tolkning (Co71, s.90), eller en hyperbol som avslöjar talarens brist på perspektiv.

158 7 Jfr Heisenberg: När allt kommer omkring så får varje folk, särskilt i en demokrati (men även i en diktatur) de poli- tiker de vill ha och förtjänar (brev till Thielicke; Ca09, s.429). Meningen är oklar – och kan knappast representera en genomtänk åsikt, i synnerhet inte Heisenbergs åsikt om nationalsocialismen. Som talesätt liknar uttalandet ett känt citat från Molières ”Georges Dandin”: Du har önskat det, du har fått just det du förtjänar (Vous l’avez voulu, George Dandin; Vous avez justement ce que vous méritez!).

8 Termen ”sich entschuldigen” betyder bokstavligen ”att göra sig av med skuld”, men har konnotationen ”att be om ursäkt”, vilket förutsätter att man känner personligt ansvar och ånger. Termen ”Entlastung” betyder ”att bli av med en börda”, och undviker avsiktligt den moraliska dimensionen gällande ansvar och anständighet. ”Entlastet” kom att betyda att man inte (längre) skulle anses som straffbar.

9 Michel de Montaigne: Essais (1580): Voire il n’est rien qui imprime si vivement quelque chose en nostre souvenance que le désir de l’oublier. [Övers. av Jan Stolpe, Essayer, Bok 2, Kap. 12 (s.217), Stockholm: Atlantis, 1990]. Mon- taigne refererar till ett Cicero-citat: Jag minns också det jag inte vill, jag kan inte glömma det jag vill.

10 För en inblick i litteraturen om retoriska fällor, se t.ex. Bo78; Da05; Ha70; Ry71; Ti07; Wa08; Wikipedia: Fallacy. Av stort intresse är Schopenhauers (ironiska) analys av vilseledande debatt-teknik, i den 1830-31 författade och posthumt utgivna skriften Eristische Dialektik (Sc95). Texten inleds med orden: ”Eristisk Dialektik är konsten att argumentera så att man anses ha rätt, alltså per fas et nefas [med goda eller dåliga medel]”.

11 Se Sc13, Appendix (s.126-128) om DFGs bidrag till medicinska experiment. Mentzels förtrogne W. Sievers, ansvarig för ”Ahnenerbes” humanexperiment, blev hängd i Lands- bergfängelset 2 juni 1948 efter rättegång i Nürnberg.

12 Referenser till förtroliga samtal under NS-tiden om aktuell politik är mycket vanliga i efterkrigstidens försvarsretorik (Persilschein-kulturen, se Avsnitt 4). De meddelar att för- fattaren själv djärvt och frispråkigt hade gjort sig känd som regimkritiker och hade utövat gott inflytande på sin omgivning, inklusive kollegor, t.o.m. medlemmar av NSDAP och anslutna organisationer. I en autobiografisk essä (He69, s.226) minns Heisenberg situationen helt annorlunda och mer realistiskt (jfr. fallet Kreiten i Sc13, not 21): Det blev svårt att kommunicera. Endast i den trängsta krets av vänner var det möjligt att tala fritt. Gentemot alla andra var man tvungen att använda ett återhållsamt, försiktigt språk, 159 som förklädde mer än det avslöjade. Livet i en sådan värld av misstro var outhärdligt för mig. Detta traumatiska minne kan knappast ha varit förträngt två år efter kapitulationen, för att komma till ytan ett kvarts sekel senare.

13 Michel de Montaigne: Essais, tôme I:9 (1580): Si, comme la vérité, le mensonge n’avoit qu’un visage, nous serions en meilleurs termes. Car nous prendrions pour certain l’opposé de ce qui diroit le menteur. Mais le revers de la vérité a cent mille figures et un champ indefiny. (övers. av Jan Stolpe, Stockholm: Atlantis 1986, s. 50). Shakespeare tycks raljera över medvetna retoriska felslut i Som ni vill ha det, i Touchstones monolog om ”lögnens sju stadier” (As you like it, V.4.88-100)

14 Köster blev ledare av KWI f. Metallforskning 1934 (fr. a. lättmetaller viktiga för flygindustrien); Senare ledamot av RFR, Fachspartenleiter för metallforskning (se Del1, Appendix). Uppdrag åt Luftfatsministeriet, Flygvapnet o. Marinen. Medlem av NSBDT (Bund Deutscher Tech- niker 1934), NSV (Volkswohlfart, 1933), Reichskrieger- bund (1938), och NSDAP (1940); dessutom medlem i det paramilitära Reichsluftschuzbund och ledamot av Görings Akademie für Luftfahrtsforschung). Kösters Spruchkam- merhandlingar är arkiverade i Landesarchiv Baden Würt- temberg, Ludwigsburg under signum EL-902/20 Bü99668.

15 I ett notat betitlat ”reseintryck” daterat så tidigt som 28 augusti 1945 (Ha07, s.1051) skriver KWGs generalsekreterare Telschow att ”de allierade hänsynslöst avlägsnar alla partikamrater [Parteigenossen] även om de har gjort fram- stående insatser” [d.v.s. under NS-regimen]. Framför allt är han upprörd över att de amerikanska ockupationsmyndigheterna tydligen ”utan granskning ger företräde till f.d. KZ- interner vid tillsättning av offentliga ämbeten [...] som i stället borde anförtros åt ”män med hederskänsla, sannings- lidelse och sakkunskap”. Telschow syftar här på sina f.d förvaltningskollegor – och underförstått på sig själv – som apolitiska ämbetsmän ”som just i dessa tider borde tillhöra statsförvaltningen”. Likheten med Kösters formulering reflekterar en attityd (eller jargon) som var vanlig under ockupationsperioden.

16 Ernst Telschow: Doktorat hos Hahn 1912; 2:e sekreterare (vice verkst. dir.) KWG 1933, Generalsekreterare (verkst. dir.) 1937 -1948 (och i MPG 1948 -1960 under Hahn som president). Forskningskoordinator 1936-41 (under Carl Krauch) i Reichsamt für Wirtschaftsausbau inom Görings 4-årsplan. Genom skickligt (och hänsynslöst) politiskt manövrerande och utveckling av ett omfattande nätverk på hög nivå inom NS-staten, och en genial fömåga att i tid 160

skifta lojaliteter, fick Teschow ett betydande inflytande på KWG och dess orientering mot insatser för regimen efter 1937 (Ha07, passim.). Således kunde han påverka val av Telschownya senatorer, ochvisste val 1941 att avHahn president ansåg och vicepresiden honom- som oumbärlig p.g.a. hans administrativater (Vögler, Backe, Mentzel).talang, Medanhans Hahnnätverk var internerad och hans kunskap om KWGs och i Farm Hall kunde Telschow underhand övertyga Max institutensPlanck, de kvarvarande förflutna KWG-senatorerna, under NS-perioden. och ockupa- Senare, när Telschow råkat i allvarligationsmyndighetrna svårigheter, om att kalla hotade Hahn till Hahn posten med som attny avgå som MPG-president om president. Telschow visste att Hahn ansåg honom som oum- Telschowbärlig p.g.a. hansinte administrativa fick vara kvartalang, som hans generalsekretnätverk och erare (Ha07, s.1131 ff.) 17 hans Carl kunskap Bosch: om KWGsKGW och-senator institutens 1920; förflutna president under 1937-40†; Nobelpris i kemi 1931NS-perioden. (Haber Senare,-Boschprocessen); när Telschow råkat i allvarligaStyrelseordf. svå- i IG-Farbenkoncernen; righeter, hotade Hahn med att avgå som MPG-president om PresidentTelschow inte i fick Lilienthal vara kvar som-Gesellschaft generalsekreterare för (Ha07, luftfartsforskning (Ko02, s 143). Trotss.1131 ff.)viss reservation mot delar av NS-ideologin kom Bosch inte i konflikt med regimen, men blev marginaliserad i sin roll som KWG-president. Han 17 Carl Bosch: KGW-senator 1920; president 1937-40†; Nobel- kompris i kemiatt bidra1931 (Haber-Boschprocessen); till reorientering Styrelseordf.av KWGs i forskningsprofil, inte minst genomIG-Farbenkoncernen; att lämna Presidentspelrum i förLilienthal-Gesellschaft trion Vögler, Krupp, Siemens (Ha07, s.621). Redanför luftfartsforskning 1935 hade (Ko02, Göring s 143). förhandlat Trots viss reservation med Bosch och Vögler om utveckling mot delar av NS-ideologin kom Bosch inte i konflikt med avregimen, rustningsforskningen, men blev marginaliserad vilketi sin roll leddesom KWG-pre till grundandet- av den inom Görings fyraårsplansident. Han kom viktiga att bidra tillmyndigheten reorientering av “KWGsReichsamt forsk- für Wirtschaftsausbau”, ledd avningsprofil, “Boschs inte närmaste minst genom förtrogne att lämna C arl spelrum Krauch” för trion (Ko02, s.145). Vögler, Krupp, Siemens (Ha07, s.621). Redan 1935 hade Carl-Friedrich och Hermann v. Siemens: Göring förhandlat med Bosch och Vögler om utveckling av CFvSrustningsforskningen, var KWG vilket-senator ledde o.2:etill grundandet vice president av den 1926-41† (Ha07, s.689 o. 433).inom Görings Styrelseordf. fyraårsplan viktiga för myndighetenSiemens&Halske “Reichsamt AG (elektrisk o. elektronisk für Wirtschaftsausbau”, ledd av “Boschs närmaste förtrogne industri)Carl Krauch” från (Ko02, 1919. s.145). Han efterträddes 1940 i S&H av sin brorson Herrmann v. S, som blev KWG-senator 1941. HvS var styrelseledamot i VereinigteCarl-Friedrich ochStaalwerke Hermann v. Siemens: och Krupp. Ordf. i “Fördergemeinschaft der CFvS var KWG-senator o.2:e vice president 1926-41† deutsche(Ha07, s.689n o. Industrie433). Styrelseordf.”, en för Siemens&HalskeF&U-fond finansierad AG av industrin (Ha07, s.1031),(elektrisk o. elektronisksom gav industri) bidrag från 1919. bl.a. Han efterträdtill KWI- för arbetsfysiologi för gränsöverskridandedes 1940 i S&H av sin brorson studier Herrmann om v. S, optimeringsom blev av näringstillförsel till KWG-senator 1941. HvS var styrelseledamot i Vereinigte tvångsarbetareStaalwerke och Krupp (Ei91,. Ordf. Ha07,i “Fördergemeinschaft s.937). Redan der 1936 var hälften av S&Hs produktiondeutschen Industrie” resultat, en F&U-fond av kontrakt finansierad med av NS industrin-staten och Wehrmacht. Från 1941 utnyttjade(Ha07, s.1031), man som gavtvångsabetare bidrag bl.a. till ,KWI krigsfångar för arbets- och KZ-fångar i särskilda 40 fysiologi för gränsöverskridande studier om optimering produktionsanläggningarav näringstillförsel till tvångsarbetare styrda (Ei91, avHa07, SS, s.937). med en omfattning som steg tll 30%Redan 1936av varföretagets hälften av S&Hs arbetstyrka. produktion resultat Arbetet av kon gällde- både krigsmateriel och

byggprojekt,trakt med NS-staten bl. och Wehrmacht.a. underjordiska Från 1941 utnyttjade produktionsanläggningar, genom HermannHermann v. Siemens v. Siemens man tvångsabetare, krigsfångar och KZ-fångar i särskilda “Siemensproduktionsanläggningar Bauunion”. styrda Bland av SS, medberörda en omfattning KZ var Ravensbrück, Buchenwald, Flossenburg,som steg tll 30% avGross företagets-Rosen, arbetstyrka. Auschwitz, Arbetet gällde Mittelbau -Dora, Mauthausen. Trotsbåde krigsmateriel massivt ochutnyttjande byggprojekt, avbl. a.slavarbete underjordiska undgick pro- Hermann v. Siemens dom duktionsanläggningar, genom “Siemens Bauunion”. Bland iberörda Nürnbergrättegångarna. KZ var Ravensbrück, Buchenwald, Fallet Siemens Flossenburg, ger ett karakteristiskt exempel på deGross-Rosen, omtolkningsstrategier Auschwitz, Mittelbau-Dora, organisationer Mauthausen. och individer använde för att undgå ansvar genom att förneka, förtiga161 och förfalska, eller heroisera sitt nära förflutna. Strax efter kapitulationen lät HvS utarbeta två försvarsskrifter, Die haltung des Hauses Siemens während des Hitler- Regiemes och Einsatz ausländischer Zivilarbeiter, Kriegsgefangene, Juden, und KZ-Häftlinge im Hause Siemens. Man förklarade att vapenproduktion var oförenlig med “företagets filosofi” men hade accepterats i en kamp för överlevnad och utan ekonomiska intressen. Fältmaskalk Milch (kollega till Siemens i KWGs senat) påstods ha hotat

med att arrestera direktionen för sabotage. När det gällde tvångsabete hade man vägrat i det längsta, och när man tvingats hade man gjort allt för att skapa goda arbetsvillkor, inkl. sanitet och näring. Tvångsarbetarna var likställda med de tyska arbetarna, de hade goda tillfällen till fysisk och kulturell avkoppling, som sport, museer och teater. Dokumenten avslöjar ett cyniskt förakt för moraliska normer och intellektuell anständighet, men också det självbedrägeri som var vanligt i ledande kretsar, även efter kapitulationen. (Fe99; Wi01; He91; He91a).

Trots massivt utnyttjande av slavarbete undgick Hermann v. Siemens dom i Nürnbergrättegångarna. Fallet Siemens ger ett karakteristiskt exempel på de omtolkningsstrategier organisationer och individer använde för att undgå ansvar genom att förneka, förtiga och förfalska, eller heroisera sitt nära förflutna. Strax efter kapitulationen lät HvS utarbeta två försvarsskrifter, Die haltung des Hauses Siemens während des Hitler-Regiemes och Einsatz ausländischer Zivilarbei- ter, Kriegsgefangene, Juden, und KZ-Häftlinge im Hause Siemens. Man förklarade att vapenproduktion var oförenlig med “företagets filosofi” men hade accepterats i en kamp för överlevnad och utan ekonomiska intressen. Fältmaskalk Milch (kollega till Siemens i KWGs senat) påstods ha hotat med att arrestera direktionen för sabotage. När det gällde tvångsabete hade man vägrat i det längsta, och när man tvingats hade man gjort allt för att skapa goda arbetsvillkor, inkl. sanitet och näring. Tvångsarbetarna var likställda med de tyska arbetarna, de hade goda tillfällen till fysisk och kulturell avkoppling, som sport, museer och teater. Doku- menten avslöjar ett cyniskt förakt för moraliska normer och intellektuell anständighet, men också det självbedrägeri som var vanligt i ledande kretsar, även efter kapitulationen. Albert(Fe99; Vögler: Wi01; He91; He91a). KGW -senator 1926, president 1941-45; direktör i Vereinigte Staalwerke 1926 Albert, styrel Vögler:seordf. 1939; Från 1940 planeringsuppdrag åt Speer betr. rustningsindustrin KGW-senator. 1926, Vögler president verkade 1941-45; redan direktör1933 för i Vereinigte inriktningen av KWGs forskningsprofilStaalwerke 1926mot , styrelseordf.forskning av1939; beydelse Från 1940 för planerings rustning- och autarki. Avgörandeuppdrag inflytande åt Speer ibetr. KWG rustningsindustrin. redan under Boschs Vögler presidentperiod verkade (Ha07, s.1230;redan 1184). 1933 förAutokratisk inriktningen ledarstil av KWGs med forskningsprofil stark centralförvaltning mot som forskning av beydelse för rustning och autarki. Avgörande kundeinflytande göra sig igällande KWG iredan NS- systemets under Boschs polykratiska presidentperiod beslutssystem. Vögler(Ha07, hade s.1230;etablerat 1184). ”de Autokratiskbästa relationer ledarstil till med Hitler, stark Göring, cen- Speer, och andra tralförvaltningoch hans politi somska kunde inflytande göra sig gällandefram till i NS-systemets krigsslutet kan knappast överskattas"polykratiska (Ha07, beslutssystem. s.1238; Ko02, Vögler s.201). hade etablerat Vögler ”deframhävde bästa betydelsen av KGWsrelationer grundforskning, till Hitler, Göring, men Speer,primärt och pga. andra dess och potentiella hans värde för tekniskpolitiska utveckling. inflytande Han hylladefram till principenkrigsslutet attkan ”det knappast enda nödvändigaöver- är tysk seger skattas”” [Notwendig (Ha07, allein s.1238; ist Ko02,der deutsche s.201). SiegVögler] (Ha07, framhävde s.1230) Självmord april 1945.betydelsen av KGWs grundforskning, men primärt pga. dess potentiella värde för teknisk utveckling. Han hyllade Albert Vögler Vögler C. Boschprincipen och CFatt ”detv. Siemens enda nödvändiga var medlemmar är tysk seger av Akademie”[Notwen- für deutsches dig allein ist der deutsche Sieg] (Ha07, s.1230) Självmord Recht, grundad i juni 1933. Bland medlemmarna fanns ett antal av NS- april 1945. eliten: Generalguvernören Hans Frank (grundare och ordf. till 1942), Justitieminister C. Bosch och Otto CF v. Thierack Siemens var (ordf. medlemmar 42-45), av Göring, Akademie Goebbels, och Rolandfür Freisler deutsches (president Recht, grundad i Volksgerichthof i juni 1933. Bland). En medlem väsentlig- uppgift för Nationalsocialismen var, enligt Frank, att skapa en till tyskt väsen marna fanns ett antal av NS-eliten: Generalguvernören svarandeHans folkrättsordningFrank (grundare och som ordf. uteslutertill 1942), Justitieministerinflytande och åsikter av främmandeOtto Thierack blod [”..die (ordf. 42-45),Schaffung Göring, eines Goebbels, deutscher och RolandArt entsprechenden VolksrechtesFreisler (presidentunter i AusscheidungVolksgerichthof ). Enfremdblütiger väsentlig uppgift Einflüsse und Anschauungen”.för Nationalsocialismen (Akademiens var, årsbokenligt Frank, 1933/34)]. att skapa Retoriken en till har samma tyskt väsen svarande folkrättsordning som utesluter infly- rötter som Starks och Lenards program för Deutsche Physik-rörelsen. 41 162 Bosch, Siemens och andra inom industrieliten var fram till 1933 reserverade mot NS-rörelsen, inte så mycket av ideologiska skäl, men eftersom de befarade statliga ingrepp från vänsterfalangen i NSDAP. Industrin anpassade sig tidigt till systemet och gjorde stora vinster på upprustningspolitiken. Krupp skrev till Hitler 25 april 1933: ”Den politiska utvecklingen låter ana önskningar som jag själv och presidiet [i

Reichsverband der deutschen Industrie] har hyst sedan länge” (Ha07, s.124) 18 T.ex hade Ramsauer i mars 1942 i överläggningar med OKW påpekat att “Den [i USA] storskaliga forskningen i kärnklyvning kunde en dag bli en stor fara för oss (Ho02, s.294) ; Kärnvapenintresset efter 1942 diskuteras i Wa89; Ha07, s.893ff; Si12, s.78; Ka05). 19 Rudolf Mentzel: KWG-senator 1937, 2e vice president 1941; Ledamot av KWI-styrelser, bl.a KWI för antropologi; NSDAP 1922; General- löjtnant i SS; Prof. i militär kemi i Berlin 1935 (politisk tillsättning); Kriegsverwaltungsrat vid OKW 1939; ledare för Amt Wissenschaft i REM 1939, president i DFG 1936 (efter Johannes Stark); Ordf. i RFRs

förvaltningsutskott 1942. Mentzel blev en av de mest inflytelserika forskningspolitikerna och administratörerna i NS-staten, med ett omfattande nätverk på hög nivå omfattande industri, Wehrmacht och forskning, och bidrog väsentligt till orientering av forskningen mot för krigsekonomins och rustningens väsentliga behov. RFR/DFG finansierade också medicinska humanexperiment (bedrivna bl.a i KWI för antropologi och i Ahenenerbes IWZ), och lantbruksforskning för Generalplan Ost. Mentzel undgick dom för krigsförbrytelser. (Se Fl08, s.148ff. o. passim; Ha07; Ba03; Ka74).

tande och åsikter av främmande blod [”..die Schaffung eines deutscher Art entsprechenden Volksrechtes unter Ausschei- dung fremdblütiger Einflüsse und Anschauungen” (Akade- miens årsbok 1933/34)]. Retoriken har samma rötter som Starks och Lenards program för Deutsche Physik-rörelsen. Bosch, Siemens och andra inom industrieliten var fram till 1933 reserverade mot NS-rörelsen, inte så mycket av ideologiska skäl, men eftersom de befarade statliga ingrepp från vänsterfalangen i NSDAP. Industrin anpassade sig tidigt till systemet och gjorde stora vinster på upprustningspolitiken. Krupp skrev till Hitler 25 april 1933: ”Den politiska utvecklingen låter ana önskningar som jag själv och presidiet [i Reichsverband der deutschen Industrie] har hyst sedan länge” (Ha07, s.124).

18 T.ex hade Ramsauer i mars 1942 i överläggningar med OKW påpekat att “Den [i USA] storskaliga forskningen i kärnklyvning kunde en dag bli en stor fara för oss (Ho02, s.294) ; Kärnvapenintresset efter 1942 diskuteras i Wa89; Ha07, s.893ff; Si12, s.78; Ka05).

19 Rudolf Mentzel: KWG-senator 1937, 2e vice president 1941; Ledamot av KWI-styrelser, bl.a KWI för antropologi; NSDAP 1922; Generallöjtnant i SS; Prof. i militär kemi i Berlin 1935 (politisk tillsättning); Kriegsverwaltungsrat vid OKW 1939; ledare för Amt Wissenschaft i REM 1939, president i DFG 1936 (efter Johannes Stark); Ordf. i RFRs förvaltningsutskott 1942. Mentzel blev en av de mest inflytelserika forskningspolitikerna och administratörerna i NS- staten, med ett omfattande nätverk på hög nivå inom industri, Wehrmacht och forskning, och bidrog väsentligt till orientering av forskningen mot för krigs-ekonomins och rustningens väsentliga behov. RFR/DFG finansierade också medicinska humanexperiment (bedrivna bl.a i KWI för antropologi och i Ahenenerbes IWZ), och lantbruksforskning för Generalplan Ost. Mentzel undgick dom för krigs- förbrytelser. (Se Fl08, s.148ff. o. passim; Ha07; Ba03; Ka7).

20 Deutsche Physik-affären, där fysikpristagaren Johannes Stark hade fått starkt politiskt stöd av det partirelaterade NSDDB, var i realiteten bilagd redan 1940, dvs två år före Heisenbergs utnämning 1942 (Wa89, s.73; Sc12).

21 I ett utlåtande av SD (RSHAs säkerhetstjänst) 1944 om RFRs Fachspartenleiter heter det om Gerlach: ”Han har som Fachspartenleiter markerat sig och anses fackligt som mycket framstående. Politiskt-vetenskapligt stod han tidvis i medelpunkten för angrepp sammanhängande med striden om fysikens grundläggande principer [hänvisning till Deutsche Physik-affären, se Sc12]. [...]. De mot honom resta förebråelserna visade sig emellertid vara ogrundade. 163 Tvärtom måste han betraktas som politiskt tillförlitlig” [Im Gegenteil muss er als politisch zuverlässlich angesehen werden.] (Fl08, Anhang, s.56. Jfr Gerlachs yttrande i Farm Hall, cit. i Sc13, s.118 ff.).

22 Ernst v. Weizsäcker: KWG-senator och medlem av KWGs förvaltningsråd 1942; NSDAP 1938; Statssekreterare i Utrikesdepartementet 1938; SS Brigadeführer (gene- ralmajor). Ambassadör vid Vatikanen 1943. I Nürnberg (Wilhelmstrasse-rättegången) framställde han sig som regimmotståndare med argumentet att han gått in i rollen som statssekrererare för att kunna utöva ett modererande inflytande på politiken, d.v.s. samma argument som Heisen- berg hade utveckat i sitt memorandum (Sc13. s.122; He47) till stöd för Weizsäcker. EvW hävdade att han först 1946 hört talas om förintelseläger – en uppenbar osanning (Sc13, not 47). Domstolen förkastade argumentet (Co10, s.398). EvW hade redan i dec. 1941 deltagit i diskussioner om AAs syn på en planerad helhetslösning på judefrågan i Europa [..der vorgesehenen Gesamtlösung der Judenfrage in Europa] (jfr. Br78, passim; Ge01, t.ex s.101 och 205). Weizsäcker blev dömd som krigsförbrytare (beslut om deportationer). [W. var far till fysikern C.F. v W och Bundespräsident Ric- hard v.W]

23 Jfr. uttalandet:”Förmodligen rättfärdigar han sina tidigare aktiviteter fortfarande med ursäkten att han därmed har räddat vissa vetenskapliga värden och har kunnat hindra värre förbrytelser. Men jag delar inte denna åsikt, som idag företräds av många tyska lärda”. (O Meyerhof om kemi- pristagaren R.Kuhn till US-ockupationsmyndigheterna, 29 januari 1947, De01, s.466)

24 Heinrich Hörlein: KGW-seantor 1937; KWICs styrelse 1932; NSDAP 1933; Skattmästare i Emil-Fischer-Gesell- schaft 1932. I ledningen av IG Farben 1931. Forskningchef i Bayer, direktör i IG-Farbens avd. i Wuppertal-Elberfeld (farmakologi) – bl a utveckling av sulfonamider (med medi- cinpristagaren G. Domagk); utveckling och produktion av stridsgaser åt HWA. Styrelseledamot i IG-Farben-företaget Degesch, som tillverkade Zyklon-B. I Nürnberg-IG-Farben- rättegången blev Hörlein frikänd (man kunde inte bevisa att han varit medveten om användningen av Zyklon-B i förin- telselägren, eller bidragit till humanexperiment (bl.a sulfonamid-försöken); (Mazal library; Ba03; Ba05; Ha07s.689; Ro12; Sc05a; Sc06a).

Fritz ter Meer: NSDAP 1937. Styrelseledamot i IG Farben 1936-45; Ledare av ”Sparte II” för koordinering av F&U och produktion av bl a. läkemedel, syntetiskt gummi och kemiska stridsmedel, i samarbete med HWA. Ordf. i Emil- 164 Fischer-Gesellschaft; Ordf. i KWICs styrelse; Ansvarig för Buna-Monowitz-verken vid Auschwitz. Speers general fullmäktige för krigsmaterielproduktion i Italien 1943. Dömd 1948 som krigsförbrytare i Nürnberg (IG-Farben- rättegången), fr.a. för medverkan till slavarbete och konfiskation av egendom. Amnesti 1951 (Mazal Library: NMT07-T0066;UN49; Bo90). 25 Jfr. Hahns samtal med Blackett på Farm Hall (9 setember 1945; Be01, s.1227):25 Jfr. Om Hahns jag samtal inte hade med Blackettupptäckt på den Farm här Hall uranklyvningen, (9 setember så att folk 1945; Be01, s.227): Om jag inte hade upptäckt den här uran- sa’:”Oj, det är verkligen viktigt”, så tror jag att jag skulle ha fått sparken” klyvningen, så att folk sa’:”Oj, det är verkligen viktigt”, så 26 Carl Krauch: tror jag att jag skulle ha fått sparken”. KWG-senator 1937, president 1941; NSDAP 1937; Direktör i IG-Farben, styrelseordf.26 Karl Krauch 1940;: KWG-senator Ledamot av RFRs1937, presidentpresidium. 1941; I Görings NSDAP 4 -årsplan fick Krauch1937; (och Direktör därmed iIG IG-Farben,-Farben) ettstyrelseordf. betydande 1940; inflytande Ledamot redan 1936, från 1938 somav RFRs chef presidium. för Rechsamt I Görings für Wirtschaftsa4-årsplan fickusbau Krauch med (och Telschow som forskningsdärmed-koordinator IG-Farben) 1936 ett betydande-41 (Ha07s.575 inflytande o. 638). redan I mandatet1936, ingick uppdragetfrån 1938som som “Generalfullmäktig chef för Rechsamt für för Wirtschaftsausbau kemiproduktion med “ (bl. a. IG- FarbenprodukernaTelschow som forsknings-koordinatorsyntetisk kautchuk 1936-41 och (Ha07s.575bensin, sprängämnen, stridsgaser,o. 638). lättmetaller I mandatet ingick (Ha07s.291, uppdraget Ko02,som “Generalfullmäktig s.144). Krauch medverkade till orienteringför kemiproduktion“ av KWG motsvarande (bl.a. IG-Farbenprodukerna NS-regimens syntetiskintressen. På initiativ av Krauchkautchuk ochbeslöts bensin, vårensprängämnen, 1941 stridsgaser, att bygga lättmetaller och driva en produktionsanläggning(Ha07s.291, Ko02, for s.144). IG-Farben Krauch i medverkadeMonowitz med till orienarbetskraft- från det närbelägnatering KZav KWGAuschwitz motsvarande (Al91, s.181:NS-regimens Brev fr.intressen. Göring Påtill Himmler 18 feb.1941initiativ rörande av Krauch befolkningspolitiska beslöts våren 1941 attåtgärder bygga och för driva Buna -verket i en produktionsanläggning for IG-Farben i Monowitz med Auschwitz). Vid IG-Farben-rättegången i Nürnberg dömdes Krauch 1948 Karl Krauch arbetskraft från det närbelägna KZ Auschwitz (Al91, s.181: Karl Krauch vid IG-Farben- som krigsförbrytare fr.a. för medverkan till slavarbete och ansvar för mord rättegången,vid IG-Farben Nürnberg-rättegången, 1947-1948. Brev fr. Göring till Himmler 18 feb.1941 rörande befolk- Nürnberg 1947-8 i stor ningspolitiskaskala (KZ-fångar, åtgärder krigsfångar för Buna-verket och i civila)Auschwitz). till sexVid års fängelse; amnestiIG-Farben-rättegången 1950. (Mazal Library; i Nürnberg Bo90). dömdes Krauch 1948 27 Herbertsom krigsförbrytareBacke: KWG -fr.a.senator för medverkan 1937, 1:e tillvice slavarbete president och 1941; NSDAP 1925, ansvarMedlem för i mordRFRs i presidiumstor skala (KZ-fångar,1942 (Fl08, krigsfångar s.260); Generallöjtnat och i SS (Obergruppenfcivila) tillührer); sex års fängelse;statssekreterare amnesti 1950.under (Mazal Darré Library; i livsmedels och jordbruksministeriet, minister 1942; medlem i ”Generalrat für den Bo90). Vierjahrsplan” (Göring och åtta statssekreterare med utökade befogenheter27 Herbert iBacke sina : ministerier).KWG-senator Backe 1937, utarbetade1:e vice president och implementerade den s.k.1941; ”Backe NSDAP-planen”, 1925, Medlem som skulle i RFRs garantera presidium livsmedelsförsörjning 1942 (Fl08, till 43 krigsmaktens.260); Generallöjtnatoch Tyskland i SSgenom (Obergruppenführer); tvångsleveranser statssekre från de- ockuperade områdenaterare i Östeuropaunder Darré och i livsmedels anses ha ochlett jordbruksministeriet,till över 4 milj. människors död (KZ-fångar,minister ryska 1942; krigsfångar medlem i ”Generalrat och civila) für dengenom Vierjahrsplan” svält och mord (Al91; Ge01 passim(Göring, ochWikiedia). åtta statssekreterare Självmord med 6 april utökade 1947, befogenheter i väntan på rättegång. i sina ministerier). Backe utarbetade och implementerade 28 Konrad Meyer: NSDAP 1932, SS- Oberführer (medlem 1933). Prof. i den s.k. ”Backe-planen”, som skulle garantera livsmedels- Berlinförsörjning 1933 (lantbruksvetenskap). till krigsmakten och Tyskland Ledamot genom av tvångsPreuss.- Akad. d. Wissenschaften;leveranser från i SS de-Rasse ockuperade und Sied områdenalungshauptamt i Östeuropa RuSHA och 1935; Vice president i DFG 1936-39, Fachspartenleiter i RFR 1937 (Lantbruk o. anses ha lett till över 4 milj. människors död (KZ-fångar, Biologi); Planeringschef i Reichskommissariat f. Festigung deutschen ryska krigsfångar och civila) genom svält och mord (Al91; VolkstumsGe01 (RKFDV)passim, Wikiedia). 1940 (organisation Självmord 6 april lydande 1947, direkt i väntan under Himmler med betydandepå rättegång. fullmakter). På uppdrag av Himmler utarbetade Meyer principerna för Generalplan Ost (GPO), som omfattade ”germanisering” av de besatta regionerna i Östeuropa, bl.a. genom deportation, slavarbete och likvidering av befolkningen [Dok. 23 i Ma94:165 Rechtliche, wirtschaftliche und räumliche Grundlagen des Ostaufbaus (1942), jfr.: http://gplanost.x-berg.de, GPO10; He04; He06a]. Stora GPO-relaterade forskningsprojekt, bl. a. på flera KW-Institut, finansierades med DFG/RFR-medel. Meyer arbetade bl.a hos H. Backe i livsmedels- ministeriet från 1942; Ledare av koloniseringsutskottet i Rosenbergs

ministerium för de besatta östområdena (RMO); Medlem i “Göttinger Clique”, med Mentzel, Schumann, Thiessen, m.fl, som hade betydande forskningpolitiskt inflytande. (Al91, GPO10; Ka74,s.25 etc; Ha07, s.275, n.44 och s.277, n.51-52; Fl08, s. 141ff. och Anhang s.64). Meyer var åtalad i RuSHA-Nürnbergrättegången och blev i stort sett frikänd, ett resultat av en i forskarsamhället i eget intresse utvecklad myt om “forskning utan praktisk tillämpning” (Mazal Library; He04; He06a; Si12;

28 Konrad Meyer: NSDAP 1932, SS-Oberführer (medlem 1933). Prof. i Berlin 1933 (lantbruksvetenskap). Ledamot av PAW; i SS-Rasse und Siedlungshauptamt (RuSHA) 1935; Vice president i DFG 1936-39, Fachspartenleiter i RFR 1937 (Lantbruk o. Biologi); Planeringschef i Reichskom- missariat f. Festigung deutschen Volkstums (RKFDV) 1940 (organisation lydande direkt under Himmler med betydande fullmakter). På uppdrag av Himmler utarbetade Meyer principerna för Generalplan Ost (GPO), som omfattade ”germanisering” av de besatta regionerna i Östeuropa, bl.a. genom deportation, slavarbete och likvidering av befolkningen [Dok. 23 i Ma94: Rechtliche, wirtschaftliche und räumliche Grundlagen des Ostaufbaus (1942), jfr.: http://gplanost.x- berg.de, GPO10; He04; He06a]. Stora GPO-relaterade forskningsprojekt, bl. a. på flera KW-Institut, finansierades med DFG/RFR-medel. Meyer arbetade bl.a hos H. Backe i livsmedels-ministeriet från 1942; Ledare av koloniseringsutskottet i Rosenbergs ministerium för de besatta östområ- dena (RMO); Medlem i “Göttinger Clique”, med Mentzel, Schumann, Thiessen, m.fl, som hade betydande forskningpolitiskt inflytande. (Al91, GPO10; Ka74,s.25 etc; Ha07, s.275, n.44 och s.277, n.51-52; Fl08, s. 141ff. och Anhang s.64). Meyer var åtalad i RuSHA-Nürnbergrättegången och blev i stort sett frikänd, ett resultat av en i forskarsamhället i eget intresse utvecklad myt om “forskning utan praktisk tillämpning” (Mazal Library; He04; He06a; Si12; Sa04). Försvaret hävdade cyniskt och kontrafaktiskt att General- plan Ost avsåg “rent teoretisk freds-och återuppbyggnads- planering” utan samband med NS-statens omflyttnings-och förintelsespolitik, och därmed låg utanför de av domstolen behandlade ansvarsfrågorna. Beakta emellertid följande uttalanden, som ger en uppfattning om planens samstäm- mighet med Himmlers aktuella politik:

Meyer förklarade i januari 1941 i ett föredrag i KWGs Harnack-Haus (GPO10, He06a, s.47): De östra provinserna kommer för alla tider förbli tyska först i det ögonblick då allt främmande blod som kunde hota den enhetliga avgräns- ningen av den verkliga tyska folkstammen är undantagslöst avlägsnat.

Himmler 9.6.42 tal i Berlin (Al91s.406): Om vi inte får fram tegel här [i de östra provinserna], om vi inte fyller våra läger med slavar [...], med arbetsslavar som utan hänsyn till förluster bygger våra städer, våra byar, våra bondgårdar, så kommer vi efter många års krig inte ha de resurser som krävs för att utrusta bosättningarna så att verkligt german- ska människor kan leva där och rota sig under den första generationen.

Att Meyer själv aktivt deltog i implementeringen av delar av 166 planen, med fatala följder för tiotusentals människor, visas av Isabel Heinemann (He06a, t.ex. s.52). Beträffande sam- bandet mellan Meyers planeringsverksamhet och RSHA’s och Himmlers exekutiva Generalsiedlungsplan för disposi- tion av Östeuropa, se Ro93, fr.a. s.58-73, och Ma94. Så sent som i oktober 1950 kunde Meyer i en formell skrivelse till kulturdepartementet i Sachsen upprepa sitt fördömande av James Francks avgång från sin Göttingenprofessur i april 1933 i protest mot de antisemitiska tjänstemannalagarna (se Sc13, s.110). Meyers syfte var att sabotera Francks pen- sionskrav: ”Omedelbart efter händelserna i januari 1933 publicerade fysikprofessorn Frank [sic!] ett offentligt ställ- ningstagande mot den nya regimen, som innnebar förtal och förolämpning av den egna regeringen, framför allt inför utlandet”(Ro87, s.400).

29 (Behling till Heisenberg 5 oktober 1947). Behling påstod efter kriget att han hade erbjudit sig att försvara männen från det misslyckade attentatet 20 juli 1944 vid Volksgerichthof i Berlin, men avvisats av dess ordförande Roland Freisler. Man kunde misstänka att det är fråga om en overifierbar självpromoverande övertalningsfälla: mannen som vågade försvara NS-statens och Führerns fiender.

30 Juilfs går här under beteckningen ”medlöparen” (the fellow traveller); personligt meddelande från Mark Walker.

31 Om “nazismens dåliga sidor” se t.ex. (He80, s.184): „Hei- senberg var inte beredd att stämpla den ena sidan som för- brytare och utnämna den andra som frihetens och rättvisans hjältar. Han såg ständigt felen hos båda sidor.“ [Heisenberg war nicht bereit, eine Seite als Verbrecher zu stempeln und die andere Seite als Helden der Freiheit und Gerechtig- keit anzuerkennen. Er sah stets das Fehlerhafte auf beiden Seiten].

32 Denna långa sats uttrycker egentligen talesättet ”if you cannot beat them, join them”, som ger essensen av VNS- begreppet.

33 M. Born, W. Heisenberg & P. Jordan: Zur Quantenmechanik II (Zeitschrift f. Physik 35(1926)557-615). Beträffande Jor- dans biografi, se Wi94 och Ho07a.

34 Jordan hade blivit angripen från DP-lägret, bl.a. i NSDDB- organet Zeitschrift für die gesamte Naturwissenschaft. Han kontrade med förtäckta ad hominem-angrepp som förstods av de initierade, som när han i artikeln Naturvetenskap i för- ändring talar om de utomvetenskapliga instanser, som har den svåra uppgiften att ”trots sin brist på facklig kompetens kunna urskilja den sanna skapande forskaren från de egois- 167 tiska uppkomlingar, som försöker dölja sin brist på egna vetenskapliga prestationer genom självpromoverande upp- trädande [Gschaftelhuberei] och som kanske förordar sig själva eftertryckligt genom ömsesidiga intyg (Ho03, s.25).

35 En annan tidigare kollega till Hellwege delade inte denna åsikt: ”Vi skulle aldrig ha vågat att yttra ett ord av kritik i hans närvaro. Jag var övertygad att jag i så fall skulle ha hamnat i KZ. Jag var så feg att jag inte vågade göra experimentet. Kanske var det ett fel. Det hade för många kollegor blivit en ögonöppnare” (Wilhelm Hanle i brev till James Franck, 18 december 1961, Ra04, s.105. Just underlåtenhet att ange (nota bene ariska) kollegor ansågs i Persilschein-retoriken, liksom framstående forskningsmeri- ter, vara en avgörande faktor för kollegial lojalitet (Ra12)). Däremot betraktades NS-aktivism som inte särskilt stö- rande, eftersom den kunde omtolkas i Abmilderer-termer, som beskrivet tidigare. Man påminns om att ett stort antal av James Francks Göttingen-kollegor, när han avgick från sin professur (17 april 1933), kollektivt förklarade beslutet som”liktydigt med en sabotagehandling” (Si96, s.140)

36 Wolfgang Finkelnburg (1905-67) blev 1932 docent i fysik vid Tekniska Högskolan i Karlsruhe. Åren 1933-34 var han Rockefeller-stipendiat vid CalTech. Åren 1936- 42 professor i Darmstadt, 1942-45 i Strasbourg (ledare f. fysikavdelningen; bl.a. tillämpad krigsviktig forskning i samarbete med Siemens). Medlem av NSDAP 1937. Ledare av NSDDB i Darmstadt 1938-41 (enligt Kl03, s. 150; Fin- kelnburg hävdade att han valts in först sommaren 1940 med uttryckligt mandat att debattera Deutsche Physik-rörelsen, vilket är mindre troligt men upprepades av Ramsauer). WF var vice ordförande i DPG (under Carl Ramsauer) 1941- 45. Han kom att spela en roll i avvecklingen av DP-affären när han, med CF v. Weizsäcker, organiserade de s.k. Reli- gionssamtalen i München (14 deltagare enl. Ho07, s.616) 15 november 1940, med uppföljning i Seefeld (ca 30 deltagare enl. Fi45, bl.a. Heisenberg, Ramsauer, C.F. v. Weiz- säcker, Finkelnburg och Juilfs) 1-3 november 1942 (Sc12, s.89; He96, Dok. 93 o. 110; Be77, s.176f.; Wa89, s. 69; Ho07, s.594f). I ett manuskript återfunnet i Heisenbergs arkiv, Der Kampf gegen die Parteiphysik [övers: The fight against party physics, Fi45], ger Finkelnburg en personligt färgad beskrivning av DP-affären – en partsinlaga troligen författad inför denazifieringsförfarandet. På grund av efter- följande karriärproblem (Mitläufer-karakterisering) antog Finkelnburg 1946 en ställning som gästforskare vid det privata Catholic University of America, sedermera omvandlad till fast befattning kombinerad med forskningskontrakt med US Army. WF återvände till Tyskland först 1963 till en direktörs-befattning hos Siemens, Erlangen. [Källa: tysk artikel i Wikipedia, med relevanta referenser.] 168

kollegor blivit en ögonöppnare ”(Wilhelm Hanle i brev till James Franck, 18 december 1961, Ra04, s.105. Just underlåtenhet att ange (ariska) kollegor ansågs i Persilschein-retoriken, liksom framstående forsknings- meriter, vara en avgörande faktor för kollegial lojalitet (Ra12)). Däremot betraktades NS-aktivism som inte särskilt störande, eftersom den kunde omtolkas i Abmilderer-termer, som beskrivet tidigare. Man påminns om att ett stort antal av James Francks Göttingen-kollegor, när han avgick från sin professur (17 april 1933), kollektivt förklarade beslutet som”liktydigt med en sabotagehandling” (Si96, s.140) 36 Wolfgang Finkelnburg (1905-67) blev 1932 docent i fysik vid Tekniska Högskolan i Karlsruhe. Åren 1933-34 var han Rockefeller-stipendiat vid CALTECH. Åren 1936-42 professor i Darmstadt, 1942-45 i Strasbourg (ledare f. fysikavdelningen; bl.a. tillämpad krigsviktig forskning i samarbete med Siemens). Medlem av NSDAP 1937. Ledare av NSDDB i Darmstadt 1938-41 (enligt Kl03, s. 150; Finkelnburg hävdade att han valts in först sommaren 1940 med uttryckligt mandat att debattera Deutsche Physik-rörelsen, vilket är mindre troligt men godtogs av Ramsauer). WF var vice ordförande i DPG (under Carl Ramsauer) 1941-45. Han kom att spela en roll i avvecklingen av DP-affären när han, med CF v. Weizsäcker, organiserade de s.k. Religionssamtalen i München (14 deltagare enl. Ho07, s.616) 15 november 1940, med uppföljning i Seefeld (ca 30 deltagare enl. Fi45, bl.a. Heisenberg, Ramsauer, C.F. v. Weizsäcker, Finkelnburg och Juilfs) 1-3 november 1942 (Sc12, s.89; He96, Dok. 93 o. 110; Be77, s.176f.; Wa89, s. 69; Ho07, s.594f). I ett manuskript återfunnet i Heisenbergs arkiv, Der Kampf gegen die Parteiphysik [övers: The fight against party physics, Fi45], ger Finkelnburg en personligt färgad beskrivning av DP-affären – en partsinlaga troligen författad inför denazifieringsförfarandet. På grund av efterföljande karriärproblem 45 (Mitläufer-karakterisering) antog Finkelnburg 1946 en ställning som gästforskare vid det privata Catholic University of America, sedermera omvandlad till fast befattning kombinerad med forskningskontrakt med US Army. WF återvände till Tyskland först 1963 till en direktörs- befattning hos Siemens, Erlangen. [Källa: tysk artikel i Wikipedia, med relevanta37 Wa95, referenser.]s 37ff; Sc12, s.81; Ha07, s.272f.; se även Gerlachs 37 Wa95,Persilschein s 37ff; för Sc12, Mentzel, s.81; Avsnitt Ha07, 5d. s.272f.; se även Gerlachs Persilschein för Mentzel, Avsnitt 5d. 3838 Jämför med Wather Bothes frisedel (Sc06, s. 275, Sc12) för Jämför med Wather Bothes frisedel (Sc06, s. 275, Sc12) för Rudolf Fleischmann,Rudolf Fleischmann, som f.ö. som blev f.ö. kollega blev kollega till Finkelnburg till Finkelnburg och CF v. Weizsäcker och CF v. Weizsäcker i Strasbourg. i Strasbourg. 39 39 Ramsauer Ramsauer utveckladeutvecklade sin sin forskningspolitiska forskningspolitiska syn i en syn arti i- en artikel i tidskrften ”Diekel Naturwissenschaften i tidskriften ”Die Naturwissenschaften”” (18 juni 1943, (18 juniHo07, 1943, s.618ff.; He96, Dok. 102),Ho07, med s.618ff.; rubriken He96, ’Fysikens Dok. 102), nyckelroll med rubriken för ’Fysikens naturvetenskap, teknik och rustning’:nyckelroll ”Fysiken för naturvetenskap, blir en av teknik de mest och rustning’: grundläggande ”Fysi- förutsättningarna ken blir en av de mest grundläggande förutsättningarna för vårtför vårt näringsliv näringsliv och och vår militäramilitära slagkraft slagkraft [Wehrkraft]. [Wehrkraft]. Detta gäller i synnerhetDetta gäller för varje i synnerhet tävlan för med varje andra tävlan folkmed andra[på dessa folk områden]”. Tanken illustreras[på dessa av områden]”. ett diagram Tanken som illustreras har kommit av ett diagram att kallas som ”Ramsauers medusa” [Ramsauershar kommit Scholle, att kallas Ho07, ”Ramsauers s.621]. medusa” [Ramsauers När Scholle,detta diagram Ho07, s.621]. publicerades igen i en antologi 1949 hade en liten men betydelsefull När detta diagram ändring publicerades införts: igen de i enmilitärtekniska antologi 1949 hade tillämpningarna hade försvunniten liten (He96,men betydelsefull s.317, not ändring 7) införts: de militärtek- 40 Ramsauers Medusa I niskakontakt tillämpningarna med myndigheter hade försvunnit var (He96,antisemitisk s.317, not fraseologi 7). vanlig för att Ramsauers Medusa markera den skrivandes ideologiska tillförlitlighet. I bilaga II till Eingabe- brevet40 I kontakt till REM med hetermyndigheter det: ” Denvar antisemitiskberättigade fraseologi kampen mot juden Einstein vanlig för att markera den skrivandes ideologiska tillför- och motlitlighet. de groteskaI bilaga II tillföljderna Eingabe -brevetav hans till spekulativaREM heter det: fysik har utsträckts till ”Den berättigade kampen mot juden Einstein och mot de groteska följderna av hans spekulativa fysik har utsträckts till att gälla hela den teoretiska fysiken som därmed har råkat i missaktning som ett alster av den judiska tanke- världen. Som en följd har våra fysikers skapande förmåga paralyserats, och de unga begåvningarna avskräcks från att ägna sig åt teoretisk fysik.” (Ho07, s.596; jfr. Ho12, s.100). Bilaga IV har rubriken: ”Förkastande av förebråelser mot 45 den moderna teoretiska fysiken som påstås vara en produkt av den judiska tankevärlden”. Här menar Ramsauer att ”när det handlar om saklig kritik eller kampen mot Ein- steins förmätna judiska spekulationer kan man inte göra invändningar” (Ho07, s.610). Däremot vänder han sig mot politisering ”som gör en saklig bedömning omöjlig, när den medvetet ger intrycket att arbete med dessa moderna fysi- kaliska teorier inte vore förenlig med en nationalsocialistisk hållning” (Ho07, s.611).

41 AEG utnyttjade slavarbete, liksom de flesta större indu- striföretag, under de sista 4 krigsåren (We02a, s.117). Det måste anses som sannolikt att Ramsauer, som medlem av industriledningen, kände till detta, även om det omskrevs med eufemismer.

42 Varje citat är eo ipso taget ur sitt sammanhang. Det är förfat- tarens intellektuella och moraliska ansvar att se till att citatet 169 i sitt nya sammanhang inte kan läsas eller tolkas på ett sätt som inte stämmer överens med dess betydelse(r) i källan (konsistenskriteriet). Omvänt har en seriös kritiker, som vill hävda att ett citat är taget ur sitt sammanhang (och därmed är att betrakta som vilseledande) motsvarande skyldighet att påvisa evidens för att konsistenskriteriet inte har respekte- rats. Genom underlåtenhet gillrar han en övertalningsfälla (ad hominem, ad verecundiam, equivocation), baserad på begreppets underförstådda konnotationer. Vi talar här om kategoriska forskningsetiska krav, nämnda här bara på före- kommen anledning.

8. Litteratur Al91 Götz Aly & Susanne Heim: Vordenker der Vernichung: Auschwitz und die deutschen Pläne für eine europäische Neuordnung (Hamburg: Hoffmann und Campe, 1991) Ar11 Elliot Aronson: The Social Animal (11e upplagan, New York: Worth Publ., 2011) Ba03 Gerhard Baader: Auf dem Weg zum Menschenversuch im Nationalsozialismus - Historiche Verbindungen und der Beitrag der Kaiser-Wilhelm-Gesellschaft (s.105-157 i Sa03) Ba05 Gerhard Baader et al: Pathways to Human Experimen- tation 1933-1945: Germany, Japan, and the United States (Osiris 20(2005)205-231) Be77 Alan D. Beyerchen: Scientists under Hitler – Politics and the Physics Community in the Third Reich (New Haven and London: Yale University Press, 1977) Be87 H. Becker, H-J Dahms und C. Wegeler: Die Univer- sität Göttingen unter dem Nationalsozialismus - das verdrängte Kapitel ihrer 250-Jährigen Geschichte (München: K.G. Saur, 1987) Be01 Jeremy Bernstein (red.): Hitler’s Uranium Club – the secret recordings at Farm Hall [med inl. av D. Cassidy]. (New York: Copernicus Books /Springer Verlag, 2001 [1a uppl. New York: American Inst. of Physics, 1996]) Bl03 Donald Bloxham: British War Criminals Trial Policy in Germany, 1945-57 – Implementation and Collapse (The J. of British Studies [Chicago] 42:1 (Jan. 2003) 91-118). Bo78 Sissela Bok: Att ljuga – moraliska val i offentligt och enskilt liv (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1978 [Orig.: Lying, New York: Pantheon Books, 1978]) Bo90 Joseph Borkin: Die Unheilige Allianz der IG Farben – Eine Interessegemeinschaft im Dritten Reich (Frank- furt: Campus Verlag, 1990); även J. Borkin: The Crime and Punishment of IG Farben (New York: The Free Press, 1978)

170 Br78 Christopher C. Browning: The Final Solution and the German Forign Office (New York: Holmes & Meier Publ., Inc. ,1978) Ca09 Cathryn Carson: Heisenberg in the Atomic Age (New York: Cambridge Univ. Press, 2009) [s.351-431: Spea- king about the Third Reich] Co71 Edward P.J. Corbett: Classical Rhetoric for the Modern Student (New York: Oxford Univ. Press, 1971) Co10 Eckart Conze et.al: Das Amt und die Vergangenheit (München: Karl Blessing Verlag, 2010) Da05 Edward D. Damer: Attacking Faulty Reasoning – a practical guide to fallacy-free arguments (5e uppl., Boston: Wadsworth, 2005) De96 Ute Deichmann: Biologists under Hitler (Cambridge, Mass: Harvard Univ. Press 1996) [Översättning av Biologen unter Hitler: Vertreibung, Karriere, For- schung (Frankfurt a/M: Campus Verlag, 1992] De01 Ute Deichmann: Flüchten, Mitmachen, Vergessen – Chemiker und Biochemiker in der NS-Zeit (Weinheim, New York: Wiley-VCH, 2001) 595s. DeNa Denazification (Wikipedia-artikel) Ec07 Michael Eckert: Die Deutsche Physikalische Gesell- schaft und die “Deutsche Physik” (s. 139-172 i Ho07) Ei91 Dietrich Eichholz: Die „Krautaktion“ – Ruhrindu- strie, Ernährungswissenschaft und Zwangsarbeit 1944 (s.270-295 i He91) Fe99 Wilfried Feldenkirchen: Siemens 1918-1945 (Colum- bus: Ohio State Univ. Press,1999; tysk upplaga 1995) Fi45 Wolfgang Finkelnburg: Der Kampf gegen die Partei- Physik (He96, Dok. 110, Manus författat 1945?) Fi07 Torben Fischer und Matthias N. Lorenz (red.): Lexikon der Vergangenheitsbewältigung in Deutschland – Debatten-und Diskursgeschichte des Nationalsozialis- mus nach 1945 (Bielefeld: Transcript Verlag, 2007) Fl08 Sören Flachowsky: Von der Notgemeinschaft zum Reichsforschungsrat: Wissenschaftspolitik im Kontext von Autarchie, Aufrüstung und Krieg [Studien zur Geschichte der DFG im Nationalsozialismus, vol. 3] (Stuttgart: Fritz Steiner Verlag, 2008) Ge01 Christian Gerlach: Krieg, Ernährung, Völkermord – Deutsche Vernichtungspolitik im Zweiten Weltkrieg (Zürich: Pendo Verlag GmbH, 2001) GPO10 “Wissenschaft, Planung, Vertreibung”, en utställning organise-rad av Deutsche Forschungs- Gemeinschaft (DFG) om General-plan Ost, 3 juni -30 juli 2010 i Halle-Wittenberg (http://www.dfg.de/pub/generalplan/ einleitung_2.html). Se också He06. Ha45 Otto Hahn: Tagebücher (27 April 1945 – 16 Jan. 1946) (Max Planck Gesellschaft – Arkivet, Berlin-Dahlem) Ha68 Otto Hahn: Mein Leben (München: Bruckmann, 1968) Ha70 Charles Hamblin: Fallacies (London: Methuen, 1970) 171 Ha07 Rüdiger Hachtmann: Wissenschaftsmanagement im Dritten Reich I-II (Göttingen: Wallstein, 2007; Geschichte der KWG im Nationalsozialismus, Bd 15:1-2) He47 Werner Heisenberg: Die aktive und passive Opposition im Dritten Reich - Geschrieben im Zusammenhang mit Zeitungs-berichten über die Kriegsverbrecherprozesse in Nürnberg. (MS, 12 Nov. 1947, WH Archiv, Max Planck Inst f. Physik, München) He69 Heisenberg, Werner: Der Teil und das Ganze – Gespräche im Umkreis der Atomphysik (München: Piper, 1969) He80 Heisenberg, Elisabeth: Das politische Leben eines Unpolitischen (München: Piper Verl., 1980) He91 Ulrich Herbert (red.): Europa und der „Reichsein- satz“. Ausländische Zivielarbeiter, Kriegsgefangene und KZ-Häftlinge in Deutschland 1938-1945 (Essen, Klartext, 1991) He91a Ulrich Herbert: Arbeit und Vernichtung – Ökono- misches Interesse und Primat der „Weltanschauung“ im National-sozialismus (s. 351-426 i He91) He96 Klaus Hentschel: Physics and National Socialism – An anthology of primary sources (Basel: Birkhäuser, 1996) He03 Isabel Heinemann: ”Rasse, Siedlung, deutsches Blut: Das Rasse-und Siedlungshauptamt [RuSHA] der SS und die rassenpolitische Neuordnung Europas (Göttingen: Wallstein Verlag, 2003) He04 Isabel Heinemann: Ambivalente Sozialingenieure – Die Rassenexperten der SS (s.73-98 i Hi04) He06 Isabel Heinemann & Patrick Wagner (Hrg): Wissen- schaft – Planung – Vertreibung: Neuordnungskonzepte und Umsiedlung-spolitik im 20 Jahrhundert [Beiträge zur Geschichte der DFG, Band 1] (Wiesbaden: Franz Steiner Verlag, 2006) He06a Isabel Heinemann: Wissenschaft und Homogeni- sierungs-planungen für Osteuropa: Konrad Meyer, der „Generalplan Ost“ und die Deutsche Forschungs gemeinschaft (s.45-72 i He06) He07 Klaus Hentschel: The Mental Aftermath – The Menta- lity of German Physicists 1945-49 (New York: Oxford U.P. 2007; Orig.: Zur Mentalität deutscher Physiker in der frühen Nachkriegszeit 1945-1949, Heidelberg: Synchron Publ, 1905) He09 Susanne Heim, Carola Sachse & Mark Walker (red.): The Kaiser Wilhelm Society under National Socialism (Cambridge: Cambridge U.P., 2009) Hi74 L.E. Hill (red.): Die Weizsäcker Papiere 1933-1950 (Berlin: Propyläen Verlag, 1974). Hi04 Gerhard Hirschfeld & Tobias Jersak (red.): Karriere im Nationalsozialismus – Funktionseliten zwischen Mit- 172 wirkung und Distanz (Frankfurt a. M.: Campus Verlag, 2004) Ho02 Dieter Hoffmann: Carl Ramsauer, die Deutsche Physi- kalische Gesellschaft und die Selbstmobilisierung der Physikerschaft im „Dritten Reich“ (s.273-304 i Ma02) Ho03 Dieter Hoffmann: Pasqual Jordan im Dritten Reich – Schlaglichter (MPI für Wissenschaftsgeschichte, Preprint 248 (2003)[med faksimil av „Die Wandlung der Universität“ (s,13-15; Rostocker Univ.Zeitung 9 Mai 1933); „Naturwissenschaft im Umbruch“(s.22-29; Deutschlands Erneuerung 25(1941)452-458), och „Brev till Bohr, maj 1945“ (Niels Bohr Arkivet, Köpenhamn)] www.mpiwg-berlin.mpg/Preprints/ P248.PDF Ho07 Dieter Hoffmann & Mark Walker (red.): Physiker zwischen Autonomie und Anpassung – (Die DPG im Dritten Reich) (Weinheim: Wiley/VCH, 2007). [För engelsk översättning se Ho12] Ho07a Dieter Hoffmann & Mark Walker: Der gute Nazi – Pasqual Jordan und das Dritte Reich (s. 83 -112 i J.Ehlers, D. Hoffmann & J. Renn (red.): Pasqual Jordan (1902-1980) – Mainzer Symposium zum 100 Geburtstag, Max-Planck-Institut für Wissenschaftsge- schichte, Preprint, 2007) www.mpiwg-berlin.mpg.de/ Preprints/P329.PDF Ho07b Dieter Hoffmann: Die Ramsauer-Ära und die Selbsmo- bilisierung der Deutschen Physikalischen Gesellschaft (s. 173-216 i Ho07) Ho10 Dieter Hoffmann & Mark Walker (red.): ”Fremde” Wissenschaftler im Dritten Reich (Göttingen: Wall- stein, 2010) Ho12 Dieter Hoffmann & Mark Walker (red.): The German Physical Society in the Third Reich – Physicists between autonomy and accomodation (New York: Cambridge Univ. Press, 2012);[Eng. version av Ho07] Ka74 Michael H. Kater: Das „Ahnenerbe“ der SS – Ein Beitrag zur Kulturpolitik des Dritten Reiches (Suttgart: Deutsche Verlags-Anstalt, 1974) 523 s. Ka89 Michael H. Kater: Doctors under Hitler (Chapell Hill and London: U. of North Carolina Press,1989) 426s. Ka05 Rainer Karlsch: Hitlers Bombe – Die geheime Geschichte der deutschen Kernwaffenversuche (München: Deutsche Verlags-Anstalt, 2005) [Anmä- lan av D. Hoffmann i Nature 436: Juli 2005, s.25; presentation i R. Karsch & M. Walker: New light on Hitler’s Bomb (Physics World, 1 juni 2005, s.15]; om markanalyser: H. Janssen & D. Arnold, Phys-Techn. Bundesanstalt: In Bodenproben keine Spur von “Hitlers Bombe“, PTB press release 15 Feb. 2006] Kl57 Viktor Klemperer: LTI – Notitzbuch eines Philologen (Halle: VEB Max Niemeer Verlag, 1957; 1a uppl 1946) 173 Kl03 Ernst Klee: Das Personenlexikon im Dritten Reich. Wer war was vor und nach 1945 (Frankfurt a/M: S. Fischer, 2003) Ko02 Ulrike Kohl: Die Präsidenten der Kaiser-Wilhelm- Gesellschaft im Nationalsozialismus- Max Planck, Carl Bosch und Albert Vögler zwischen Wissenschaft und Macht (Stuttgart: Fritz Steiner, 2002) La48 Max v. Laue: The Wartime Activities of German Scientists (Bull. of the Atomic Scientists 4 (April 1948)103); [He96, Document 117; Ha07, s. 643] Le97 Jost Lemmerich (red.): Lise Meitner - Max von Laue: Brief-wechsel 1938-1948 (Berlin: ERS Verlag 1998: Berliner Beiträge zur Geschichte der Naturwissen- schaften und der Technik, 1998) Li97 Lindner, Rolf: Freiherr Ernst Heinrich von Weizsäcker – Staatssekretär Ribbentrops von 1938 bis 1943 (Dissertation, Bielefeld, ROBE-Verlag 1997) Ma94 Czeslaw Madajczyk (red.): Vom Generalplan Ost zum Generalsiedlungsplan - Dokumente (München: K.G. Saur, 1994). [Sid. 91-130: Dokument 23: Konrad Meyer (2 juni 1942): Denkschrift Generalplan Ost. Rechtliche, wirtschaftliche und räumliche Grundlagen des Ostaufbaus. Vorgelegt von SS-Oberführer Profes- sor Dr. Konrad Meyer, Berin-Dahlem, Juni 1942] Ma02 Helmut Maier (red.): Rüstungsforschung im Natio- nalsozialismus – Organisation, Mobilisierung und Entgrenzung der Technik-wissenschaften (Göttingen: Wallstein, 2002; Geschichte der KWG im Nationalso- zialismus, Bd. 3) Ma07 Helmut Maier (red.): Gemeinschaftsforschung, Bevollmächtigte und der Wissenstransfer – Die Rolle der KWG im System kriegsrelevanter Forschung des Nationalsozialismus (Göttingen: Wallstein, 2007; Geschichte der KWG im Nationalsozialismus, Bd. 17) Mazal Google: Mazal Library (Trials of War Criminals before the Nuremberg Military Tribunals). Me94 Herbert Mehrtens: Irresponsible Purity: The Political and Moral Structure of Mathematical Sciences in the NS State (s.324-338 i Re94) Ra04 Gerhard Rammer: Die Nazifizierung und Entnazifi- zierung der Physiker an der Universität Göttingen (Dissertation, Göttingen 2004) 655 s. Ra10 Gerhard Rammer: Allied control of physics and the collegial self-denazification of the physicists (s. 61-84 i Tr10) Ra12 Gerhard Rammer: “Cleanliness among our circle of colleagues”: The German Physical Society’s policy towards its past (s. 367-421 i Ho12). Översättning av: ‘Sauberkeit im Kreise der Kollegen’ - Die Vergangen- heitspolitik der DPG (s. 359-421 i Ho07) Re92 Helmuth Rechenberg (red.): Deutsche Physik und 174 Jüdische Physik (München: Piper 1992) [Artiklar av W. Heisenberg sammanställda och kommenterade av utgivaren] Re94 Monica Renneberg & Mark Walker (red.): Science, Technology and National Socialism (Cambridge: Cambridge Univ. Press, 1994) Re07 Peter Reichel: Vergangenheitsbewältigung - Die Ausernander-setzung mit der NS-Diktatur von 1945 bis heute (München: C.H.Beck, 2007) Ro87 Ulf Rosenow: Die Göttinger Physik unter dem Nationalsozialismus (pp 374-409 i Be87) Ro93 Karl Heinz Roth: ”Generalplan Ost” – ”Gesamtplan Ost”. Forschungsstand, Quellenprobleme, neue Ergeb- nisse [s. 25-117 i: M. Rössler & S. Schleiermacher (utg.): Der ”Generalplan Ost” – Hauptlinien der nationalsozialistischen Planungs-und Vernichtungs politik (Berlin: Akademie Verlag GmbH, 1993] Ro98 Paul L. Rose: Heisenberg and the Nazi Atomic Bomb Project (London: Univ. of California Press, 1998) Ro12 Volker Roelcke: Fortschritt ohne Rücksicht – Men- schen als Versuchskaninchen bei den Sulfonamid- Experimenten im Konzentrationslager Ravensbrück (s.101-114 i Insa Eschenbach und Astrid Ley (Hrsg): Geschlecht und “Rasse” in der Medizin; Berlin: Met- ropol Verlag, 2012) Ry71 Erik Ryding: Att luras utan att ljuga (Lund: Gleerups, 1971) Sa03 Carola Sachse (red.): Verbindung nach Auschwitz – Biowissenschaften und Menschenversuche an Kaiser- Wilhelm-Instituten (Göttingen: Wallstein, 2003; Geschichte der KWI im Nationalsozialismus, Bd. 6) Sa04 Carola Sachse: Visionen, Expertisen, Kooperationen: Forschen für das Dritte Reich - Beispiele aus der Kaiser-Wilhelm-Gesellschaft (s. 265-290 i Hi04) Sa09 Carola Sachse: ”Whitewash Culture”: How the KWG/ MPG dealt with the Nazi Past (kapitel 15 i He09); [orig. i We02] Sc95 Arthur Schopenhauer (utg.: Franco Volpi): Eristische Dialektik oder die Kunst Recht zu behalten (Frankfurt a/M: Insel Verlag, T.B.1658, 1995). Se även Wikipe- dia: Eristische Dialektik Sc02 Klaus Schlüpmann: Vergangenheit im Blickfeld eines Physikers – eine Wissenschaftstudie [www.aleph99. org/etusci/ks] Sc05 Hans-Walter Schmuhl: Grenzüberschreitungen – Das KWI für Anthropologie, menschliche Erbenlehre und Eugenik 1927-1945 (Göttingen: Wallstein, 2005; Geschichte der KWI im National-sozialismus, Bd. 9) Sc05a Florian Schmaltz: Kampfstoff-Forschung im National- sozialismus: Zur Kooperation von Kaiser-Wilhelm- Instituten, Militär und Industrie (Göttingen: Wallstein, 175 2005; Geschichte der KWI im Nationalsozialismus, Bd. 11) 676s. Sc06 Michael Schüring: Minervas verstossene Kinder – Vertriebene Wissenschaftler und die Vergangenheits politik der Max-Planck-Gesellschaft (Göttingen: Wallstein, 2006) [Geschichte der KWG im National- sozialismus, Bd. 13] Sc06a Florian Schmaltz: Neurosciences and Research on Chemical Weapons of Mass Destruction in Nazi Germany (J. of the History of the Neurosciences 15((2006)189-206) Sc12 Stephan Schwarz: Regimmotstånd? - Deutsche Phy- sik-affären (Kosmos 2011, Uppsala 2012, s.79-106) Sc13 Stephan Schwarz: Att gilla läget (Del 1) – Rollspel, anpassning och rationalisering bland fysiker i Tredje Riket, med utblick mot det omgivande F&U-systemet (Kosmos 2012, Uppsala 2013, s.103-150) Si96 Ruth Lewin Sime: Lise Meitner – A Life in Physics (Berkeley: Univ. of California Press, 1996) Si04 Ruth Lewin Sime: Otto Hahn und die Max-Planck- Gesellschaft – Zwischen Vergangenheit und Erin- nerung (Forschungs-programm “Geschichte der Kaiser Wilhelm Gesellschaft im Nationalsozialismus” – Ergebnisse #14, Max Planck Gesellschaft, Berlin 2004) Si06 Ruth Lewin Sime: The Politics of Memory: Otto Hahn and the Third Reich (Physics in Perspective 8(2006) 3-51). [orig. version Si04)] Si07 Ruth Lewin Sime: „Die Uranspaltung hat da die ganze Situation gerettet” – Otto Hahn und das Kaiser- Wilhelm-Institut für Chemie während des Zweiten Weltkriegs (s.268-304 i Ma07) Si12 Ruth Lewin Sime: The Politics of Forgetting: Otto Hahn and the German Nuclear-Fission Project in World War II (Physics in Perspective 14:1(2012)59-94) St10 Anette H. Storeide: Arven efter Hitler – Tysklands opgør med Naziregimet (København: Informations Forlag, 2010; Norsk originalutg. Oslo: Gyldendal, 2010) Ta07 Carol Tavris & Elliot Aronson: Mistakes were made – but not by me (London: Pinter & Martin, 2007) Ti07 Christopher Tindale: Fallacies and Argument Apprai- sal (New York: Cambridge Univ. Press, 2007) UN49 Law reports of Trials of War Criminals - selected and prepared by the UN War Criminals Commission: Vol. X: the IG-Farben and Krupp Trials (London: His Majesty’s Stationery Office, 1949; Sökbar via Google) Wa89 Mark Walker: German National Socialism and the Quest for Nuclear Power 1939-1949 (Cambridge: Cambridge Univ. Press 1989). Wa95 Mark Walker: Nazi Science – Myth, Truth, and the 176 German Atomic Bomb (Cambridge MA: Perseus Publ., 1995) Wa06 Mark Walker: Otto Hahn: Responsibility and Repres- sion (Physics in Perspective 8(2006)116-163) Wa08 Douglas Walton: Informal Logic – A pragmatic approach (New York: Cambridge Univ. Press, 2a uppl. 2008) Wa09 Mark Walker: Nuclear Weapons and Reactor Research at the Kaiser Wilhelm Institute for Physics (s.339-369 i He09) We50 Ernst v. Weizsäcker: Erinnerungen (München: P. List Verlag, 1950) 391s. We84 Carl Friedrich v.Weizsäcker: Erinnerungen an Heideg- ger (i: Der Garten des Menschlichen – Beiträge zur geschichtlichen Anthropologie (München: Carl Hanser, 1977) We02 Bernd Weisbrod (red.): Akademische Vergangenheits- politik – Beiträge zur Wissenschaftskultur der Nach- kriegszeit (Göttingen: Wallstein, 2002) We02a Burghard Weiss: Rüstungsforschung am Forschungsin- stitut der AEG (s.109-141 i Ma02) We06 Wolfram Wette: The Wehrmacht – History, Myth, Reality (Cambridge, Mass.: Harvard Univ. Press. 2006 [tysk orig. upplaga 2002]) Wi94 M. Norton Wise: Pasqual Jordan - Quantum Mecha- nics, Psychology, National Socialism (s. 224-254 i Re94) Wi01 S. Jonathan Wiesen: West German Industry and the Challenge of the Nazi Past 1945-55 (Chapel Hill, NC: Univ. of North Carolina Press (2001) Ze06 Katharina Zeitz: Max von Laue (1879-1960). Seine Bedeutung für den Wiederaufbau der deutschen Wis- senschaft nach dem Zweiten Weltkriege (Stuttgart: Fritz Steiner Verlag, 2006) Åm11 Klas Åmark: Att bo granne med ondskan – Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintel- sen (Stockholm: Bonniers Förlag, 2011).

9. Tack för bidrag Jag tackar Ruth Sime och Mark Walker för många värdefulla och klargörande Email-samtal under lång tid, och för dokument, och Hans-Olov Zetterström för djupgående samtal om hela texten. För intressanta synpunkter och hänvisningar och dokument tackar jag Dorothea Bader, Sören Flachowsky, Christian Gerlach, Klaus Hentschel, Dieter Hoffmann, Gerhard Rammer, Helmuth Rechenberg, Volker Roelcke, Matthias Röschner, Florian Schmaltz, och Michael Schüring. Tack till Yehezkel Dror som för en mansålder sedan hänvisade mig till betydelsen av ”Cognitive Dissonance Reduction” och ”Rhetoric Fallacies” i försvarsargumentation. Tack också till personalen vid Lyngby

177 Stadsbibliotek för effektiv tillgång till svåråtkomlig litteratur, till Max-Planck-Gesellschafts arkiv (Berlin-Dahlem), Deutsches Museum (München), arkivet vid Landes-Museum für Technik (Mannheim), och Landesarchiv Baden-Württemberg, Ludwigs- burg, för arkivmaterial, och till Bundesarchiv (Koblenz) för bildmaterial. Ett särskilt tack till Leif Karlsson för värdefulla synpunkter och uppmuntran genom hela skriv-och publice ringsprocessen. När arkivmaterial citeras från tryckt källa har denna angivits som referens, eftersom texten är lättast tillgänglig via bibliotek. Där inte annat sägs är översättningarna mina. För urval av material, argument, bedömningar och slutsatser ansvarar jag ensam.

10. “Loving the Present” – Alignment, Mimicry and Rationalization among German Physicists in the Third Reich, in the context of the wider R&D community. Part 2: ”... in a mirror, darkly” – the early post-war years

Keywords: Physics in Nazi Germany; Deutsche Physik; Farm Hall; IG Farben; Siemens; Kaiser Wilhelm Gesellschaft; Gerlach; Hahn; Heisenberg; Laue; Mentzel; Ramsauer; Planck; Prandtl; Telschow; Weizsäcker; Self-alignment; Virtual Nazis; Denazification; Persilscheine; Fellow Traveller; Historicism; Cognitive Dissonance Reduction; Rhetoric Fallacies.

Abstract The rise of National Socialism (NS) to power (30 January 1933) was widely met with enthusiasm, also in the scientific community. Unmistakeable warning signals were ignored or repressed by talk about a phase of transition to stability and a patriotic duty to participate in the resurrection of the role of the “Vaterland”. Very soon it became evident that, in order to pursue a career in NS-Germany one must at any cost avoid being regarded as “politically unreliable”. Irrespective of one’s mental stance to NS ideology and politics one had at least to appear as loyal to the NS system, i.e. to play the rôle of a “virtual nazi”. With an arsenal of metaphors and historicistic and moral-philosophical arguments individuals tried to convince not least themselves of having made the correct choice under current conditions. (See part 1 of this essay in KOSMOS [Uppsala] 2012, pp. 103- 150). In this second part, I discuss the need in the early post- war period, of arguments for exculpation concerning activities in the NS-period. There was a need to convincingly deny any involvement with the NS state (other than by resistance) and to claim that one did not compromise oneself by compromising with the NS system. For this purpose there evolved an idiom for formulating declarations of impeccable conduct. By combining decontextualization, selective presentation of records, vague concepts and misleading or inconclusive arguments, many of

178 these “whitewash affidavits” transgress the categoric requirement of intellectual honesty upheld in science itself. For an analysis of the arguments defending the strategy of alignment and – Alignment, Mimicry, and Lovingmimicry, the framework Present of the theory of Cognitive Dissonace Rationalization among Physicists in the Third Reich, in Reduction (Festinger-Aronson) proves effective. So does the the Context of the wider R&D community. Part 1 framework of the theory of Rhetoric Fallacies (Walton et al.), here called “traps of persuation”, for analysis of the exculpatory Keywords: Physics in Nazi Germany; Deutsche Physik; post-war arguments. Such analyses provide insight in the under- Farm Hall; IG Farben; Siemens; Kaiser Wilhelm Gesellschaft; lying mentality. The story has implications far beyond its own Gerlach; Hahn; Heisenberg; Laue; Mentzel; Ramsauer; Planck; context. Even in a well-functioning democratic system there Prandtl; Telschow; Weizsäcker; Self-alignment; Virtual Nazis; can exist “pockets” where practice has many similarities with Denazification; Persilscheine; Fellow Traveller; Historicism; totalitarian systems. “Loving the present” too unreflectingly Cognitive Dissonance Reduction; Rhetoric Fallacies. can easily, despite one’s self-assurance of personal integrity and firm values, by successive compliance (CDR: entrapment) lead Abstractto compromises with one’s basic principles and values (inclu- Theding riseone’s of honestyNational to Socialism oneself) –(NS) perhaps to power for a (30“higher January purpose”, 933) wasperhaps widely simply met withdue toenthusiasm, opportunism. also in the scientific community. Unmistakeable warning signals were ignored or repressed by talk about a phase of transition to stability and a patriotic duty to participate in the resurrection of the role of the “Vaterland”. Very soon it became evident that, in order to pursue a career in NS- Germany one must at any cost avoid being regarded as “politically unreliable”. Irrespective of one’s mental stance to NS ideology and politics one had at least to appear as loyal to the NS system, i.e. to play the rôle of a “virtual nazi”. With an arsenal of metaphors and historicistic and moral-philosophical arguments individuals tried to convince not least themselves of having made the correct choice under current conditions. In the early post-war period there was a need to convincingly deny any involvement with the NS state (other than by resistance) and to claim that one did not compromise oneself by compromising with the NS system. For this purpose there evolved an idiom for formulating declarations of impeccable conduct. By combining decontextualization, selective presentation of records, vague concepts and misleading or inconclusive arguments, many of these “whitewash affidavits” transgress the categoric requirement of intellectual honesty upheld in science itself. For an analysis of the arguments defending the strategy of alignment and mimicry, the framework of the theory of Cognitive Dissonace Reduction (Festinger-Aronson) proves effective. So does the framework of the theory of Rhetoric Fallacies (Walton et al.), here called “traps of persuation”, for analysis of the exculpatory post-war arguments. Such analyses provide insight Stephan Schwarz Schwarz (f. 1932) (f. är93 ) är docent vid vid fysiska fysiska institutionen institutionen vid in the underlying mentality. The story has implications far beyond vidStockholms Stockholms universitet. universitet.Han har varit its own context. Even in a well-functioning democratic system Hanöveringenjör har varit på Försvarets överingenjör Forsk- på there can exist “pockets” where practice has many similarities ningsanstalt, överbibliotekarie på Försvarets Forskningsanstalt, with totalitarian systems. “Loving the present” too unreflectingly KTH och på CERN. can easily, despite one’s self-assurance of personal integrity and överbibliotekarieFoto: Karl Krarup på KTH och på CERN. Utlandsuppdrag firm values, by successive compliance (CDR: entrapment) lead för OECD (European Nuclear to compromises with one’s basic principles and values (including Energy Agency, Paris), och för one’s honesty to oneself) - perhaps for a “higher purpose”, perhaps UNESCO respektive SAREC simply due to opportunism. The second part of this essay, dealig with post-war reconstructive i Sri Lanka, Kina, Kenya, Tan- 179 zania, Etiopien och Guyana. arguments is scheduled for KOSMOS 2013.

Att Gilla Läget Stephan Schwarz Rollspel, Anpassning Och Rationalisering Bland Fysiker I Tredje Riket, Med Utblick Mot Det ­Omgivande F&U Systemet

Att Gilla Läget Stephan Schwarz Rollspel, Anpassning Och Rationalisering Bland Fysiker I Tredje Riket, Med Utblick Mot Det Omgivande F&U Systemet