SKELLEFTEÅ Med NORSJÖ Kapell Och YTTERSTFORS Bruksförsamling
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
SKELLEFTEÅ med NORSJÖ kapell och YTTERSTFORS bruksförsamling. (Västerbotten.) Sockennamnet framträder första gången i en handling från 1327 (DS 4, n. 2606), hvilken berör den kort förut igångsatta kolonisationen af det norrbottniska kust- landet mellan Skeldepth och Ulu. Att Skellefteå satts som ena gränspunkten för det område, som af regeringen fritt uppläts åt nybyggare, tyder på, att orten vid denna tid utgjorde den nordligaste platsen för en fast och mer samlad bebyggelse på svenska sidan af Bottenviken. Då samfundsbildningen här uppe i regel torde gått hand i hand med införandet af kyrklig organisation, är det icke osannolikt, att Skellefteå kanske redan på 1320-talet fått öfvertaga rollen att vara ärkestiftets nord- ligaste pastorat, hvilken år 1314 innehades af Bygdeå, att döma af det då upprättade uppbördsregistret öfver den s. k. Sexårsgärden (DS 4, n. 1946). Det tillägg, som gjorts till denna längd Skellopt cum capella Løfangr 1 mark 1 sol., förskrifver sig sanno- likt från medlet af 1300-talet och röjer ett tidigt inträdande behof af annexbild- ning. Löfånger afgick redan i början af 1400-talet såsom egen församling (se inledning till Löfånger), ehuru visserligen dess rökantal 20 var obetydligt i förhållande till Skeletta, som vid samma tid räknade 60.¹ Båda socknarna ingingo i den norr- ländska förläning, hvilken ärkebiskop Jacob Ulfsson den 20 aug. 1482 mottog af riksstyrelsen. Nästa utbrytning inträffade 1606, då Burträsk afskiljdes från Skellefteå område jämte något tillskott af byar från Löfånger och Bygdeå socknar. (Se inledn. till Burträsk.) Sedan dröjde det till långt fram på 1800-talet, innan nya afsöndringar kommo till stånd. Väl hade ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus år 1642 med- delat tillåtelse att anlägga ett kapell vid Åby i nuvarande Byske socken, men detta kapell ledde ej till någon fortsatt församlingsbildning. Det år 1811 inrättade kapell- laget i Norsjö tillerkändes 8 okt. 1823 pastoratsrätt och skiljsmässan försiggick 1834 (se inledn. till Norsjö och Jörn). Byske afskiljdes genom löneregleringsresolutionen 20 dec. 1867, och utbrytningen gick i verkställighet år 1875 (se inledn. till Byske). Hemställan om ytterligare uppdelning af den alltjämt oproportionerligt omfattande och folkrika moderförsamlingen gjordes 13 juni 1900, men afslogs af K. M:jt 13 mars 1903 med anmaning att inkomma med nya förslag, hvilka omsider resulterade i af- skiljande af Skellefteå stad² från och med 1913 och Bureå församling från 1918 till själf- ständiga pastorat i kraft af kgl. bref 22 nov. 1912. Slutligen kan nämnas, att arbetet med en ny församlings utbrytning med kyrkobyggnad i Kåge för närvarande pågår och skall vara fullbordadt senast 1 maj 1927. Vid Ytterstfors bruk byggdes en sär- skild brukskyrka, som invigdes 1838; mellan åren 1838-66 var egen brukspredikant där anställd. Om de äldsta kyrkliga förhållandena i Skellefteå äger man en jämförelsevis god kännedom förnämligast tack vare de värdefulla anteckningar rörande kyrkornas historia och inventarier, biskopsvisitationer m. m., hvilka infördes i en kyrkbok af en för historiska häfder intresserad och vaken khde på 1500-talet, och efter en afskrift _________ ¹ Styffe, Skandinavien under unionstiden. Uppl. 3, s. 398. ² Staden anlades enl. kgl. bref 20 dec. 1844 på Norrböle bys ägor. SKELLEFTEÅ 297 finnas tryckta i Handlingar rör. Skandinav. Hist. B. 17 s. 46 (1832).¹ Förteckningen öfver visitationerna börjar med ärkeb. Birger Gregerssons 2 sept. 1374. Hans efter- trädare ärkebiskop Henrik Karlsson var här 18 juni 1386 och invigde en träkyrka, tydligen icke den första sockenkyrkan, som väl varit ett mera oansenligt kapell. Den 15 maj 1445 visiterades församlingen af ärkebiskop Nils Ragvaldsson. Då ärke- biskop Jacob Ulfsson 9 juli 1472 här höll sin första visitation, invigde han åtskilliga helgonbilder, näml. S:t Eriks, S:t Olofs, S:t Michaels och S:t Johannis beläten samt Johannis hufvud på ett fat. Åtskilliga af dem finnas ännu i behåll (se nedan). Änt- ligen kom den tid, då församlingen fick råd att uppföra en solidare tempelbyggnad, och 1485 lades grunden till den stenkyrka², som 19 febr. 1507 invigdes af ärkebiskop Jacob Ulfsson och helgades åt Johannes döparen. Hon var 70½ aln. lång, 25½ aln. bred med rektangulär grundplan. Sakristian låg vid norra långväggen nära koret, år 1603 tillkom ett vapenhus på södra långsidan. År 1544 funnos kvar från katolska tiden utom högaltaret icke mindre än 8 sidoaltaren, näml.: Vårfru-, Helgakors-, S:t Johannes-, S:t Andreas'-, S:t-Olofs-, S:t Eriks-, S:t Örjans och S:t Katarinas altaren, samtliga prydda med täcken af gullskinn och svarta eller röda väfnader. Kyrkan var äfven rik på altarkärl, ty kon. Gustaf anammade år 1548 af Skellefteå socken i silfverskatt: ett förgylt monstrantz, wog 7 löd.mark 1 lod 3 kvintin, ett litet mon- strantz, förgylt 1 löd.mk 12 lod, en kalk, något förgylt, wog 1 löd.mark ½ lod, en kalk något förgylt, wog 12 lod och 1 kvintin, 2 patener litet förgylte, woge 9 lod. Kyrkan visade sig snart vara i behof af en grundligare reparation, och som understöd härtill beviljade kon. Gustaf 2 jan. 1548 tredjedelen af korntionden från föregående år. (KGR.) Restaureringen gick bl. a. ut på förstärkning af gaflarne, hvarför två sträfpelare uppmurades å östra sidan år 1550 och följande år äfvenledes två på västra sidan. De förra måste 1644 nedrifvas och ersättas med nya, enär östra gafveln bör- jade ge sig utåt. Det i anledning häraf remnade hvalfvet, som hotade att instörta, måste slås om. År 1747 förstärktes väggar och hvalf med järnband. Gammalt tillbaka fanns en murad predikstol med uppgång genom en pelare. En predikstol af trä anskaffades 1556 och målades 1559, men öfverläts till Åby kapell, sedan kyrkan år 1648 fått en ny, bekostad af landshöfding Frans Krusebjörn. Delvis med använd- ning af de medeltida bilderna fick kyrkan 1752 en ny altaruppsats, anordnad af model- lören J. Hultman. Med församlingens starka tillväxt gjorde sig behofvet af en rymligare kyrka alltmera kännbart. Ritningarna till den nuvarande landskyrkan, en af de ståtligaste i Norrland, fastställes 1793 och invigningen ägde rum 1800. Hon är byggd i korsform, 80 aln. i norr-söder, 70 aln. i öster-väster. Partier af den gamla kyrkan ingå i den nya dels i östra korsarmen, dels i sakristian. Tornet, som hvilar på en takplattform, flankeras, liksom hufvudingångarna, af pelare och pilastrar. Byggnaden undergick 1914-16 en kostsam restaurering (75,000 kr.), hvarvid altaret, som förut hade sin plats vid hörnet mellan södra och östra korsarmen, flyttades in i den senare, hvars ingångsport fördenskull igenmurades. Här uppställdes ett väl bibehållet gammalt altarskåp, utgånget från Herman Rodes verkstad i Lübeck vid 1400-talets slut. Den förra altartaflan, föreställande Kristi himmelsfärd och målad af C. Th. Staaff 1851, _________ ¹ Prosten d:r P. Högström hade tidigare vid utgifvandet af sitt Tal wid invigningen af en ny altartafla uti Skellefteå 1753 publicerat dessa anteckningar, tillökta med värdefulla notiser af hans egen hand. ² »För slätta muren gafs murmästaren 250 mark, item för rosten 24 mark.» 298 SKELLEFTEÅ sitter kvar på sin gamla plats. Några af kyrkans medeltida skulpturer äro bibe- hållna, såsom en madonna från 1200-talet, ett krucifix samt Johannes Döparens hufvud m. fl.; en del äro deponerade i Hsands museum. Anmärkningsvärd är vidare den serie oljefärgsporträtt af församlingens kyrkoherdar ända sedan 1600-talets slut, som pryder sakristian. Under medeltiden fanns i socknen ett gille, hvars gillestuga låg i Bure by på Klosterholmen i Bure älf och med orätt blifvit betecknad som kloster. Vid gillets upplösning mottog Skellefteå kyrka 1554 en hop ljusstakar af metall, som kom till användning vid gjutningen af en klocka. Den större klockan göts 1585 hos mäster Matts Benningh i Lübeck och omgöts 1783 och 1787, den mindre klockan, gjuten 1607, omgöts 1787 och 1822. Åby kapell, där gudstjänst skulle hållas 1 gång i månaden, byggdes på 1640- talet, mistade 1741 taket under en storm och fick sedan förfalla. Rester däraf funnos å platsen ännu på 1870-talet. På Rönnskär och Skötgrundet ha sedan länge funnits fiskarekapell och 1912 in- vigdes ett kapell i Ursviken. Kyrkan i Skellefteå stadsförsamling är för närvarande (1926) under byggnad; kyrkan i Bureå är uppförd efter ritning af arkitekt Fr. Falkenberg. [Litt.: P. Högström, Tal wid en ny förfärdigad altare-taflas invigning uti Skellefta kyrka ... den 11 Sept. år 1752. Sthm 1753. - Handl. rör Skandinav. hist. D. 17, ib. 1832. - Emil Lindgren, Spår av katolsk kultur i Skellefteåbygden (i Från bygd och vildmark 1925, s. 92 m. afbildn.). - Exteriör af Skellefteå kyrka (i samma arb. 1920, s. 9). - Rörande kyrkliga tillståndet: I. Grape, Upplysningar rör. det s. k. Läsare-sällskapet... förnämligast i Skellefteå. Hsand 1821. - J. Widén, Bidrag till kännedomen om Läsare-sällskapet i Skellefteå. S:vall 1855. - C. Edquist, Läseriet i Skelleftebygden under 1800-talet. Sthm 1917.] KYRKOHERDAR. 1. Dominus Johannes de Skællopt [1374], rector ecclesiæ, var när- varande, då ärkebiskop Birger i byn Pyrte i Piteå. s:n 1 aug. 1374 genom sin notarie upptog vittnesmål om Upsala stifts nordliga gräns. På nedresan visiterade ärkebiskopen 2 sept. äfven Skellefteå församling.¹ 2. Dominus Gunnarus in Skälläfta [1433] blef samma år intagen i Helga Lekamens gillet i Sthm. Herr Paual aff Skæliptom, som år 1451 upptages såsom frater in extremis i Helga Lekamens gillet, kan möjligen varit khde i Skellefteå. 3. Dominus Andreas [1499-1506], khde och prost. I sistnämnda egenskap insände han år 1499 till Upsala domkapitel 5 mark, utgörande afgifter af de personer i hans prosteri, hvilka efter föregående penitens ånyo fått tillträde till mässa och nattvard. Han köpte år 1500 ett hemman _________ ¹ Peringskiöld, Monumenta Uplandica s. 4; Handl. rör Skandin. hist. 17, s. 54. SKELLEFTEÅ 299 i Storkåge af hustru Gunborg, änka efter Lars Botnekarl, för 70 Stock- holmska mark, hvarå han erhöll ett på Stockholms rådstuga utfärdadt kvitto, dat. månd. eft. hel. Erasmi dag (9 juni) 1505. Prosten hade med Gölug en frillodotter Malin, g. m. Anders Jakobsson af Bure, hvilken med henne bekom samma hemman, och denna aflåtelse blef vidare bekräftad, då ärkebiskop Jacob Ulfsson vid sin visitation i Skellefteå 28 febr.