Marc Minkowski, Dirigent Marita Solberg, Sopran Gabriel Suovanen, Baryton Tapiola Kammarkör, Instudering Hannu Norjanen Franz Schubert: Symfoni Nr 3 D-Dur D
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Marc Minkowski, dirigent Marita Solberg, sopran Gabriel Suovanen, baryton Tapiola kammarkör, instudering Hannu Norjanen Franz Schubert: Symfoni nr 3 D-dur D. 200 24 min I Adagio maestoso – Allegro con brio II Allegretto III Menuetto (Menuett) (Vivace) IV Presto vivace PAUS 15 min Gabriel Fauré: Requiem, op. 48 40 min I Introitus ( Requiem aeternam – Kyrie eleison) (kör) II Offertorium (Domine Jesu Christe) (baryton och kör) III Sanctus (kör) IV Pie Jesu (sopran) V Agnus Dei (kör) VI Libera me (baryton och kör) VII In Paradisum (kör) KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN: Felix Mendelssohn: Pianotrio c-moll 25 min I Allegro energico e con fuoco II Andante espressivo III Scherzo (Molto allegro quasi presto) IV Finaali (Allegro appassionato) Hannu Vasara, violin Tuija Rantamäki, cello Jouko Laivuori, piano Paus ca kl. 19.30. Konserten slutar ca kl. 20.30. Sänds direkt i YLE Radio 1 och på internet (www.yle.fi /rso). Kammarmusiken i sena natten radieras inte direkt utan sänds i YLE Radio 1 den 28 februari. 1 Franz Schubert (1797–1828): Symfoni nr 3 D-dur D. 200 (1815) Franz Schuberts ofattbara snabbhet och pro- blev förtrogen med det symfoniska arvet efter duktivitet har länge sysselsatt musikforskarna. Beethoven – post-Eroica för att vara mera ex- Han var bara 31 år gammal vid sin död men han akt – som hans uppfattning om symfonin tycks lämnade efter sig över ett tusen kompositioner. ha rubbats i grunden. Denna utmaning hade gi- De fl esta av dem är sånger, men han skrev även vetvis en hel generation svårt att leva upp till. symfonier, sonater och stora kammarmusika- Den 18-årige kompositören av tredje symfo- liska verk. Det som Schubert inte lyckades full- nin hade ännu inga dylika hämmande bekym- borda i en handvändning, blev ofta ofullbordat, mer. Symfonin kom till mellan den 24 maj och då han redan hunnit rikta uppmärksamheten 19 juli år 1815, men av denna tid använde Schu- mot nya projekt. bert bara en dryg vecka till aktivt kompositions- Schubert påbörjade arbetet på en ny symfo- arbete. Det tematiska förhållandet mellan den ni åtminstone tretton gånger. Blott sju av för- långsamma introduktionen och Allegro con brio söken ledde till ett fullbordat resultat; de övri- är icke desto mindre förträffl igt utformad. Al- ga kom inte längre än till skisstadiet eller för- legretto är så okomplicerat att det mycket lätt blev ofärdiga på något sätt, såsom hans Ofull- skulle ha kunnat förfalla till banalitet, om inte bordade symfoni h-moll nr 8. De tre första beva- Schuberts melodiska gåva hade varit så enastå- rade symfonierna vittnar om infl ytandet från ende (kompositörens vän Eduard von Bauern- Mozart, Haydn och deras idag bortglömda sam- feld klagade visserligen på att Schuberts melo- tida. I den kejserliga Stadtkonviktskolans orkes- dier var ”alltför österrikiska”). Menuettens kraf- ter, där den unge Schubert var violinist, hade tiga bakåtriktade sparkar har robusta scherzo- han spelat denna repertoar varje kväll och han liknade drag i beethovensk stil, medan fi nalens kände den som sin egen fi cka. Det var först då glada buff okaraktär för tankarna till Rossini. Gabriel Fauré (1845–1924): Requiem, OP. 48 (1893) Faurés namn dyker ofta upp som ett slags grå Sedd ur den följande generationens perspek- eminens i den franska musikhistorien: som lä- tiv, främst Debussy och Ravel, tedde sig Fauré rare i komposition, stödperson för unga kolle- som en romantiker som höll sig tryggt tätt in- ger, grundande medlem i Société Nationale de till dur-molltonaliteten, men någon konserva- Musique och direktör för Pariskonservatoriet. tiv tonsättare var ändå han inte – då Ambroi- Vad Faurés egen produktion beträff ar går tan- se Th omas ledde konservatoriet ville man inte karna speciellt till solosångerna, det alltid lika acceptera Fauré som medlem av lärarkollegiet omtyckta Requiem och ibland även till hans om- just på grund av hans revolutionära stil. För det fattande kammarmusikaliska produktion. Un- moderna örat är de förnyande dragen emeller- der kompositörens livstid lät det slutliga erkän- tid inte så lätta att uppfatta: den gudabenådade nandet vänta på sig ända till den sena medelål- melodikern märker man nog genast, för en vo- dern. En viss tragik är förknippad med Faurés kalkompositör är det en naturlig egenskap, men mångsidiga sociala ställning: under nästan hela kärnan i hans individuella tonspråk är den vå- sitt vuxna liv hade Fauré tid att komponera en- gade harmoniken. Grunden bygger fortfarande bart under sommarlovet. Då han sent omsider i på treklanger men han kombinerar dem på ett mycket hög ålder avstod från sina övriga yrkes- oortodoxt sätt som börjar riva ner den rameaus- plikter, hade han i det närmaste förlorat sin häl- ka världsordningens gränser. I Faurés tonsät- sa och sin hörsel. tarprofi l förknippas å andra sidan hans radikala 2 fräschör med en sällsynt medvetenhet om tradi- dödsfruktan och det har även kallats för en dö- tionen och om renässansens vokalpolyfoni med dens vaggvisa. Men det är just så som jag ser dess strukturer. döden: som en lycklig befrielse, en strävan efter Drivkraften till komponerandet av själamäs- lycka på andra sidan gränsen, snarare än som san Requiem verkar ha varit kompositörens fars en smärtsam upplevelse. Kanske jag även med- plötsliga död. Däremot är det inte fråga om nå- vetet försökt undvika det som anses vara kor- gon egentlig komposition till faderns minne: rekt och comme il faut, efter att i alla dessa år Fauré berättade senare att han skrivit Requi- ha ackompanjerat begravningar vid orgeln! Det em ”för ros skull”. I den första versionen från står mig upp i halsen – jag ville göra någonting år 1888 är besättningen ännu mycket liten (och annorlunda.” originell: violor, cellor, orgel, harpa och pukor!); Även texten i Faurés Requiem fi ck en avvikan- först ett decennium senare sammanställde Fau- de behandling: han utelämnade avsiktligt sat- ré på förläggarens begäran en version för orkes- serna Dies irae och Tuba mirum, som traditionellt ter. I detta skede var verket ännu ingen stor har gett requiemkompositörerna tillfälle att må- framgång. Faurés Requiem kom i åtnjutande av la dramatiska skräckvisioner. Han ersatte dem stor popularitet först på 1950-talet och sedan med en oerhört vacker aria Piae Jesu och en trös- dess har verkets trösterika lyriska natur gjort terik fi nalsats In Paradisum. Verket är även kall- det till den måhända mest älskade av alla själa- lats för en själamässa utan den yttersta domen. mässor i vår tid. Fauré beskrev själv verkets natur så här: ”Det Lotta Emanuelsson (förkortad) har sagts att mitt Requiem inte ger uttryck för Marc Minkowski Marc Minkowski hör till de betydande gästdi- ven, Schubert och Brahms dirigerar Minkowski rigenterna vid Parisoperan. Han utbildade sig franska mästare, bl.a. Berlioz, Bizet, Chausson, först till fagottist men inledde i ett tidigt ske- Fauré och Lili Boulanger. Minkowski har haft ett de studier i orkesterdirigering under Char- regelbundet samarbete med Mahler-kammaror- les Brucks ledning i Förenta Staterna. Tjugo år kestern och City of Birmingham Symphony Or- gammal grundade Minkowski Les Musiciens du chestra. Han har dirigerat Berliner Philharmo- Louvre, som har specialiserat sig på fransk ba- niker, Münchner Rundfunkorchester, Orchest- rockmusik. Ensemblen uppträder regelbundet re National de France och Los Angeles Philhar- på de viktigaste operascenerna i Frankrike och i monic Orchestra, samt Europeiska kammaror- det övriga Europa. Ensemblen spelar även mu- kestern, Cleveland Orchestra och Staatskapel- sik av Monteverdi, Händel, Gluck, Mozart och le Dresden. Off enbach. Hösten 2009 invigde Minkowski Nicolas Jo- Minkowskis operakarriär utvecklades snabbt. els första säsong som chef för Parisoperan med Han har bl.a. dirigerat Händel och Rameau på Gounods opera Mireille. I januari 2010 dirige- operan i Zürich och Mozarts Idomeneo vid Pa- rade han återigen Idomeneo vid musikfestspe- risoperan 1996. Enleveringen ur Seraljen stod len i Salzburg. I maj 2010 dirigerar Minkowski på programmet med Mozarteums orkester en uppsättning av Massenets Don Quichotte på 1997, då Minkowski debuterade vid musikfest- La Monnaie i Bryssel. spelen i Salzburg. År 2004 förlänade president Jacques Chi- Minkowski framför en hel del fransk reperto- rac Minkowski utmärkelsen Chevalier du Mé- ar. Under de senaste åren har han dirigerat allt rite. Därtill har han fått titeln Offi cier des Arts mer symfonisk musik. Utöver Haydn, Beetho- et Lettres. 3 Marita Solberg Den norska sopranen Marita Solberg studera- on i Massenets Kleopatra och Ängeln i Messi- de vid Statens Operahøgskole och Norges mu- aens opera Franciscus av Assisi. En av Solbergs sikkhøgskole. Hon har etablerat sig som en av mest framgångsrika roller är Solveig i Griegs de ledande sångarna i Skandinavien. Solberg har Per Gynt, som hon bl.a. har sjungit som solist sjungit som solist med fl era av de mest kända med Berliner Philharmoniker. Under säsong- orkestrarna och samarbetat med berömda diri- en 2008–2009 sjöng Solberg bl.a. Micaëla i Car- genter, bl.a. Minkowski, Plasson, Honeck, Her- men vid Norges Nationalopera och medverkade reweghe och Weil. i Mahlers 2:a symfoni under Zubin Mehtas led- Solberg är en regelbunden gäst vid festivaler- ning. Sommaren 2009 debuterade Solberg som na på olika håll i Europa och Förenta Staterna. Kleopatra i Händels opera Julius Caesar vid fes- Åren 2006–2008 sjöng Solberg vid Staatsoper tivalen i Baune I Frankrike. Stuttgart och hon har även gästspelat vid bl.a. Utöver ett fl ertal konserter kommer Solberg Liceu i Barcelona, Teatro Real i Madrid och Ko- under den pågående säsongen att sjunga bl.a. mische Oper Berlin. Virtù/Drusilla i Poppeas kröning samt Najade Till Solbergs repertoar hör Mozartrollerna Pa- i Ariadne auf Naxos vid Norges Nationalopera. mina, Zaide, Zerlina och Servilia, samt Greta i Solberg tolkar även Pamina, Greta och Zaide i Hans och Greta, Marzelline i Fidelio, Charmi- Stuttgart. Gabriel Suovanen Barytonen Gabriel Suovanen vann Timo Mus- Samma år sjöng han Morales i Carmen på La takallio-tävlingen 1998.