Standardmall För Rapporter Inom

I NTERNATIONELLA H ANDELSHÖGSKOLAN HÖGSKOLAN I JÖNKÖPIN G

Fotbollsspelares arbets- rättsliga ställning i Sverige

Filosofie magister uppsats inom civilrätt Författare: Patrik Morberg och Qamer Chaudhry Handledare: Jakob Heidbrink Jönköping januari 2009

JÖ N K Ö P I N G I NTERNATIONAL B U S I N E S S S CHOOL

Jönköping University

Labour rights regarding football players in Sweden

Master’s thesis within civil law Author: Patrik Morberg and Qamer Chaudhry Tutor: Jakob Heidbrink Jönköping January 2009

: 2009-01-07

Sammanfattning

Idrottsjuridiken är ett underutvecklat rättsområde i Sverige och inom ämnesområdet finns mängder av frågor som behöver analyseras ytterligare. En sådan fråga är omfattningen av fotbollsspelarens arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter gentemot sin klubb. Fotbolls- spelare utgör en speciell grupp på arbetsmarknaden som i många avseenden skiljer sig från normen av ”vanliga” anställda. Någon svensk rättspraxis för huruvida fotbollsspelare ska ses som arbetstagare finns ej. För att fastställa förhållandet måste en bedömning göras från fall till fall där flera avgörande omständigheter ska vägas in, exempelvis arbetets omfattning, ersättning och den personliga arbetsskyldigheten. Även om amatörspelare oftast inte uppfyller kriterierna torde majoriteten av de professionella fotbollsspelarna i Sverige göra det. Professionella herrfotbollsspelare i de högsta serierna i Sverige omfattas av herrfotbollens kollektivavtal med tillhörande spelaravtal. Kollektivavtalet ger spelarna rätt till kompetensutveckling och försäkringsskydd medan klubbarna erhåller fredsplikt under avtalstiden. Spelaravtalet reglerar bland annat spelarens åtaganden och ersättning. Svensk fotbolls egna avtal har bidragit till att skapa en större harmoni på arbetsmarknaden för fotbollsspelare i landet. Drygt femton år har gått sedan EG-domstolen genom Bosmandomen för första gången inkräktade på fotbollens domäner. Domstolen förkunnade att den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 i EG-fördraget kan gälla även fotbollsspelare. Sedan dess har spelarna fått allt mer att säga till om gentemot sina klubbar. Det internationella fotbollsför- bundet (FIFA) stod under hård press från EU när de skapade de övergångsregler för internationella övergångar som trädde i kraft år 2001. Övergångsreglerna ger spelare rätt att ensidigt bryta sitt spelaravtal efter en skyddad period om två eller tre år (beroende på spelarens ålder) mot erläggande av skadestånd. Den nyligen förkunnade Websterdomen från idrottens högsta skiljedomstol, CAS, bekräf- tar och förtydligar övergångsreglerna. Enligt CAS ska skadeståndet beräknas såsom den sammanlagda återstoden av spelarens kommande löneutbetalningar enligt bilagan till spelaravtalet, om inte något annat tidigare blivit överenskommet mellan spelaren och klubben. Domen har skapat viss oro bland svenska fotbollsklubbar som nu undersöker möjligheter- na att begränsa domens slagkraft. Ett sätt att lyckas med det, som även uppmärksammats av CAS, är att införa utköpsklausuler i spelaravtalen.

Abstract

Sports Law is an underdeveloped area of law in Sweden, and in the field of study there are many issues that need to be further analyzed. One such issue is the extent of the football player’s labour rights and obligations towards his club. Football players constitute a special group in the labour market which in many respects differs from the guiding principles of “the average” employees. Swedish law concerning whether football players should be seen as workers is nonexistent. To determine the situation, an assessment must be made on a case to case basis in which several key factors should be weighed in, for example, the scope of work, compensation and personal work obligation. Although amateur players often do not meet the criterions, the majority of professional football players in Sweden should be considered doing so. Professional football players in the top leagues in Sweden are covered by collective agreements between Swedish player and club organisations. Each player contract is connected to the collective agreement. The collective agreement gives the players the right to skills de- velopment and insurance, while clubs receive peace under contract. The player contract provides, inter alia, the player’s commitments and compensation. Swedish footballs’ own agreements have helped to create a greater harmony in the labour market for football players within the country. More than fifteen years have passed since the ECJ by the Bosman ruling for the first time encroached on the domains of football. The court announced that the free movement of workers under Article 39 of the EC Treaty may apply to football players. Since then, the players have had a greater influence towards their clubs. The international football association (FIFA) was under heavy pressure from the EU when they created the transfer regulations for international transfers, which came into force in 2001. The transfer regulations give players the right to unilaterally breach the playing contract after a protected period of two or three years (depending on the player’s age) on payment of damages. The recently announced Webster ruling from the highest court of arbitration in sport, CAS, confirmed and clarified the transfer regulations. CAS ruled that damages should be calculated as the aggregate balance of the player’s upcoming salaries according to the player contract, unless otherwise had been previously agreed upon between the player and the club. The award has created some concern among Swedish football clubs who are now exploring ways to limit the ruling clout. One way to do that, which has also caught the attention of CAS, is to in- troduce buy-out clauses in player contracts.

Innehåll

1 Inledning ...... 1 1.1 Syfte och frågeställningar ...... 2 1.2 Metod ...... 2 1.2.1 Exempelfall ...... 3 1.3 Avgränsningar ...... 3 1.4 Disposition ...... 3 2 Arbetstagarbegreppet ...... 5 2.1 Arbetstagarbegreppet inom EU ...... 5 2.2 Arbetstagarbegreppet i Sverige ...... 6 2.2.1 Bedömning vid jämviktslägen ...... 10 2.2.2 Sedvänja inom branschen ...... 11 3 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning ...... 12 3.1 Svensk idrottslig rättspraxis ...... 12 3.2 Fotbollsspelaren som arbetstagare ...... 14 3.2.1 Föreligger ett anställningsförhållande mellan fotbollsspelare och fotbollsklubb?...... 15 3.3 Fotbollens egna avtal ...... 17 3.3.1 Kollektivavtalet ...... 17 3.3.2 Spelaravtalet ...... 20 3.3.3 Skiljemannaförfarande ...... 21 3.4 Delanalys (exempelfallet) ...... 22 4 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten ...... 23 4.1 Walrave och Doná ...... 24 4.2 Bosman ...... 26 4.2.1 Effekter av Bosman i Sverige och inom EU ...... 28 4.3 Delanalys (exempelfallet) ...... 31 5 Webster ...... 33 5.1 Utgången i DRC och CAS ...... 33 5.2 Svenska klubbars medvetenhet om Webster ...... 35 5.3 Delanalys (exempelfallet) ...... 36 6 Sammanställning av exempelfallet ...... 38 7 Diskussion och analys ...... 40 Litteraturförteckning ...... 46 Bilaga A – Artikel 39 ...... 51 Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal ...... 52 Bilaga C – Spelaravtalet ...... 57 Bilaga D – Article 17 FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008 ...... 58 Bilaga E – Frågor till de allsvenska klubbarna ...... 59

i Inledning

1 Inledning Artikel 39 i EG-fördraget1 som gäller fri rörlighet för arbetstagare är en grundläggande rät- tighet inom EU som haft stor betydelse för hur fotbollsspelarens arbetssituation i Sverige utvecklats. Fri rörlighet för arbetstagare utgör en av de fyra grundläggande friheterna inom EU och den innebär en rätt för medborgare inom gemenskapen att lämna sitt land för att arbeta i ett annat inom gemenskapen.2 Bestämmelser som hindrar någon av gemenskapens medborgare från att lämna sitt land och utföra arbete i ett annat utgör därför ett hinder mot den fria rörligheten för arbetstagare. Kunskapen kring idrottsjuridik är liten i Sverige och inom ämnesområdet finns mängder av frågor som behöver analyseras ytterligare. En sådan fråga är omfattningen av fotbollsspelarens arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter gentemot sin klubb. Trots att fotboll är en av världens största sporter, en mångmiljardsindustri som berör en stor del av världens be- folkning på ett eller annat sätt, har inte arbetssituationen för fotbollens viktigaste bestånds- del – utövarna – blivit tillräckligt utredd. Ska fotbollsspelare exempelvis ses som arbetstagare eller uppdragstagare och till hur stor del omfattas de av svensk arbetsrättslagstiftning? En fotbollsklubbs supportrar räknar med att en fotbollsspelare som presterar bra för klubben ska vara kvar där en lång tid, oavsett om spelaren själv vill det eller ej och under en lång period var det också så arbetssituationen såg ut för spelarna. De senaste 15 åren har dock fotbollsspelares arbetssituation ändrats väsentligt mot det bättre – både i Sverige och internationellt. Utvecklingen tog fart främst till följd av Bosmandomen3 som EG- domstolen avkunnade år 1995. Ännu kvarstår emellertid flera skillnader i det arbetsrättsliga förhållandet för fotbollsspelare gentemot ”vanliga” arbetstagare enligt lag (1982:80) om an- ställningsskydd (LAS). Skillnaderna är avgörande för hur en fotbollsspelare behandlas ar- betsrättsligt. Flera domar har följt i ljuset av Bosmandomen och utvecklingen på det arbetsrättsliga om- rådet har orsakat en maktförskjutning. Ett exempel är Websterdomen4 där makt överförts från klubbarna till spelarna. Domen förväntas få lika stor inverkan på fotbollsvärlden som Bosmandomen hade för mer än tio år sedan. Hos fotbollsklubbarna, som förutom att vara framgångssträvande ”på planen” också till stor del är vinstdrivande företag ”vid sidan av planen”, har det skapat en stor oro. Fotbollen handlar alltmer om pengar och många klubbar är noterade på börsen.5 De investerar stora summor i sina viktigaste tillgångar, spelarna, och är självklart måna om att få behålla så stor bestämmanderätt som möjligt över dem.

1 Konsoliderad version av fördraget om upprättandet av Europeiska Gemenskapen.

2 De övriga tre friheterna är fri rörlighet för varor, tjänster och kapital.

3 Mål 415/93 Union royale belge des sociétés de football association ASBL mot Jean-Marc Bosman, Royal club liégeois SA mot Jean-Marc Bosman m.fl. och Union des associations européennes de football (UEFA) mot Jean-Marc Bosman, REG [1995] s. 4921.

4 CAS 2007/A/1298, 1299 & 1300 Wigan Athletic FC/ Heart of Midlothian/ Webster.

5 Exempelvis den svenska klubben AIK Solna.

1 Inledning

1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att analysera fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning i Sverige. Är fotbollsspelare överhuvudtaget att betrakta som arbetstagare enligt LAS? Vilken betydelse har andra regelverk än svensk lagstiftning för fotbollsspelares rättigheter? Uppsatsen kommer även att behandla hur domar från EG-domstolen och idrottens egna domstolar påver- kat fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning.

1.2 Metod För att på bästa sätt besvara uppsatsens syfte och frågeställningar kommer rättshierarkin i den rättsdogmatiska metoden att följas, både i Sverige och inom EU. Metoden är en form av rättsvetenskap och inom den svenska rättshierarkin har följaktligen informationssök- ningen gjorts utifrån relevant lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin i den ordningen.6 På liknande sätt kommer EG-rätten att användas. EG-rätten består av primärrätt, se- kundärrätt och EG-domstolens rättsfall vilket tillsammans bildar ”acquis communautaire” - EU:s samlade regelverk.7 För att fastställa efter vilket arbetstagarbegrepp fotbollsspelare ska bedömas kommer ledning tas av det arbetstagarbegrepp som tillämpas i lagarna som avser anställningsvillkoren eftersom LAS är den viktigaste lagen kring arbetstagares rättigheter.8 Ett metodproblem är att det finns få rättsfall från högsta instans i Sverige som behandlar idrottares arbetsrättsliga ställning. Det har gjort att vi till viss del fått förlita oss på tings- rättsdomar. Betydelsen av tingsrättsdomar får inte överskattas eftersom rättsfrågan i do- marna inte blivit slutligt prövad utan endast varit uppe i första instans. Det har sin förklar- ing i att en stor del av målen avgörs i skiljeförfarande där det föreligger sekretess. Eftersom tingsrättsdomarna visar hur arbetsrättsliga rättigheter för idrottsutövare kan komma att be- dömas i domstol anser vi dock att de ändå har ett visst värde. Ett annat metodproblem är att det finns lite information att tillgå kring den betydelsefulla Websterdomen eftersom den kom så sent som år 2008. Oklarheterna angående Websterdomens effekt på fotbollsspelarnas arbetssituation lämnar dock stort tolkningsutrymme och kan därför även ses som posi- tiva för uppsatsens analys. För att ta reda på svårigheterna med tolkningen av domen har ett frågeformulär med två frågor skickats ut till representanter för samtliga klubbar i svenska herrallsvenskan9. Repre- sentanterna är huvudsakligen klubbchefer, klubbdirektörer och juridiska ombud (advoka- ter).10 Svarsfrekvensen var 50 procent (8 av 16 klubbar). Syftet med frågeformuläret var att skaffa oss en bild av hur stor genomslagskraft Websterdomen haft i Sverige, vilket vi också fick. För anonymitetens skull kommer namn och klubbnamn inte att uppges eftersom information om hur de olika klubbarna agerar vid exempelvis kontraktsskrivning kan vara känslig.

6 Hellner, Jan. Metodproblem i rättsvetenskapen – Studier i förmögenhetsrätt, s 23.

7 Fontaine, Pascal. Europe in 12 lessons. s. 12.

8 Schmidt, Folke. Löntagarrätt, s. 64-65.

9 Allsvenskan är den högsta divisionen i det svenska seriesystemet.

10 Se Bilaga E.

2 Inledning

För att presentera en lättläst uppsats och för att undvika begreppsförvirring ska det poäng- teras att när arbetstagare och fotbollsspelare i fortsättningen kommer att betecknas som en han ska det läsas könsneutralt. Uppsatsen är lika tillämplig på svensk dam- som herrfotboll, dock kommer endast herrfotbollens kollektivavtal att analyseras.

1.2.1 Exempelfall Med hjälp av nedanstående exempelfall vill vi göra det enklare för läsaren att förstå hur en svensk fotbollsspelare påverkas av svensk lag, EG-rätt samt fotbollens egna regler. I slutet av varje kapitel redogörs sedan de möjliga konsekvenser reglerna kan få för den fiktive fotbollsspelaren. Förutsättningarna i exempelfallet är följande: Kalle Mattson är professionell11 fotbollsspelare i Förening A i superettan12 och han tjänar 5 000 kronor i månaden. Kalle har lyckats bra i Förening A och den utländska storklubben Förening B vill värva honom. Förening B lägger ett övergångsbud på 20 miljoner kronor på Kalle men eftersom Förening A ser Kalle som sin viktigaste spelare vill de inte sälja honom för den summan. Förening B vägrar höja bu- det och Kalle, som vill spela i en bättre liga, blir arg och vill lämna Förening A. Med de givna förutsättningarna ska vi utreda Kalles möjligheter att lämna Förening A. Ing- en är slav under sitt kontrakt i det här landet men hur kan Kalle lämna föreningen på ett så smidigt sätt som möjligt och utan att bryta mot fotbollens regler? Kan Kalle lösa ut sig själv från återstoden av kontraktet? Finns det andra möjligheter för Kalle än att genom försälj- ning komma till Förening B? Vilka rättsliga sanktionsmedel kan Förening A tillämpa för att kunna behålla Kalle? Fler frågor kommer att tas upp successivt under de enskilda kapitlen. I slutet av uppsatsen kommer sedan en sammanställning av Kalles möjligheter att lämna Förening A utan att bryta mot lagar och regler.

1.3 Avgränsningar Uppsatsen kommer inte att beröra regleringen kring fotbollens transferfönster fullt ut trots att den påverkar fotbollsspelarens möjligheter att byta klubb under vissa tidsperioder. Re- gleringen kring transferfönster är alltför omfattande för att behandlas ingående i den här uppsatsen. Uppsatsen tar heller inte upp omyndiga fotbollsspelares arbetssituation eftersom deras juridiska rättigheter till största delen styrs av regler som inte har något med fotboll att göra. Gällande Bosmandomen behandlas inte diskussionen kring utlänningsklausulerna då de inte direkt berör fotbollsspelares arbetsrätt i Sverige.

1.4 Disposition För att analysera fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning har vi valt att först belysa det viktiga arbetstagarbegreppet enligt EG-rätt och sedan utreda det enligt svensk rätt. För att uppfylla vårt syfte är det först och främst viktigt att klargöra vilka som kan ses som arbetstagare.

11 4 kap. 1.6.2 § i Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser 2009. Fotbollsspelare anses som professionella om de tjänar mer än 3 000 kronor om året på sitt fotbollsutövande.

12 Superettan är den näst högsta divisionen i det svenska seriesystemet.

3 Inledning

Därefter tar vi upp viktiga svenska rättsfall som behandlar huruvida andra idrottare, utöver fotbollsspelare, har setts som arbetstagare. Sedan utreder vi om fotbollsspelare överhuvud- taget ska ses som arbetstagare. I samband med det behandlas andra regelverk än svensk lagstiftning närmare genom att fotbollens speciella avtal, det för svensk herrfotboll gällande kollektivavtalet och anslutande spelaravtal, belyses för att se vilken effekt de har på fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning i Sverige. Efter det redogör vi för den juridiska bakgrunden till det regelverk kring spelarövergångar som tillämpas inom fotbollen idag och leder läsaren igenom avgörande rättsfall från EG- domstolen och fotbollens internationella skiljedomstolar. Genom det här vill vi visa vilken påverkan domar från ovan nämnda domstolar har för fotbollsspelares arbetsrättsliga ställ- ning och rättigheter i Sverige. Avslutningsvis ger vi vår syn kring vilken arbetsrättslig ställning fotbollsspelare har i Sverige samt hur den framtida utvecklingen kan tänkas se ut. För att underlätta förståelsen av de arbetsrättsliga reglerna visas successivt i slutet av varje kapitel, utifrån det egenformulerade exempelfallet, de direkta konsekvenserna för en fiktiv fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning. Dessutom ges i ett senare kapitel en sammanfattning av hur samtliga lagar och regler som tagits upp tidigare i uppsatsen kan komma att på- verka den fiktive fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning när han vill lämna sin klubb Fö- rening A för Förening B.

4 Arbetstagarbegreppet

2 Arbetstagarbegreppet Den svenska lagstiftningen ger ingen fullständig bild av arbetslivets eller arbetsrättens regelsystem men alla lagar som behandlar det tar upp begreppet arbetstagare. Arbetstagarbe- greppet är därmed ett väldigt centralt begrepp inom den svenska arbetsrätten och kommer därför även att vara det i de frågor uppsatsen kommer att besvara. Vid analysen av fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning är det först viktigt att fastställa om fotbollsspelare överhuvudtaget ska ses som arbetstagare eller ej och för att göra det måste begreppet arbetstagare klargöras. I det här kapitlet kommer därför begreppet arbetstagare att analyseras enligt svensk rätt och EG-rätt.

2.1 Arbetstagarbegreppet inom EU Ända sedan Sverige blev medlemmar i EU år 1995 har EG-rättens normer varit gällande i landet. Arbetstagarbegreppet förekommer i åtskilliga EG-rättsakter, däribland artikel 3913 i EG-fördraget som gäller den fria rörligheten för arbetstagare. EG-domstolen uttalade sig tidigt om att arbetstagarbegreppet i artikel 39 i EG-fördraget inte skulle definieras nationellt utan ha en gemensam definition inom EG. Det närmaste EU har kommit en definition är från ett EU-direktiv där det anges att ”med arbetstagare avses varje person anställd av en arbetsgivare”.14 EG-domstolen har dock i ett fall uttalat att då gemenskapen inte tillämpar något enhetligt arbetstagarbegrepp ankommer det på varje medlemsstat att själva avgränsa begreppet.15 Den fria rörligheten för arbetstagare är en av de fyra grundläggande friheterna inom EG och utgör därför ett av de viktigaste rättsområdena inom EG-rätten. I ett rättsfall angavs vissa villkor som skulle gälla för att ett anställningsförhållande skulle anses föreligga.16 Fallet gällde en lärarkandidat som presterade undervisning mot vederlag under en skolmyndighets räkning och hon sågs därför som en arbetstagare av EG-domstolen. I fallet togs tre kriterier upp som visade när ett arbetstagarförhållande förelåg;

arbetet skulle utföras för någon annans räkning under en viss tid,

det skulle ske under dennes arbetsledning och övervakning och

dessutom ske mot ett vederlag.17 EG-domstolen hade tidigare i ett rättsfall uttalat att arbetstagarbegreppet även gäller för personer som endast utövar en avlönad verksamhet på deltid.18 Det här betyder att utöver

13 Se Bilaga A.

14 Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, ändrat genom direktiv 96/58/EG.

15 Mål 105/84 Foreningen af Arbejdsledere i Danmark mot Danmols Inventar, REG [1985] s. 2639. Jämför med SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag. Delbetänkande av 1992 års arbetsrättskommitté, s. 239.

16 Mål 66/85 Lawrie-Blum mot Land Baden-Württemberg, REG [1986] s. 2121.

17 Mål 66/85 Lawrie-Blum, paragraf 18.

18 Mål 53/81 Levin mot Staatssecreatis van Justitie, REG [1982] s. 1035, paragraf 16.

5 Arbetstagarbegreppet tillsvidareanställda kan även tidsbegränsat anställda, visstids- och säsongsanställda hamna inom det EG-rättsliga arbetstagarbegreppet. I ett annat rättsfall hade en servitris, med ett anställningsavtal på åtta månader avseende arbete vid behov, enbart arbetat i tolv dagar och endast fem timmar per dag.19 Servitrisen ansågs enligt EG-domstolen bara ha utfört ett arbete av sidoordnad, obetydlig och marginell karaktär och skulle därför inte ses som en arbetstagare enligt EG-rätten. 2.2 Arbetstagarbegreppet i Sverige Inom arbetsrätten i Sverige är personer som utför arbete åt någon annan antingen att se som arbetstagare eller uppdragstagare. Uppdragstagare kan exempelvis vara hantverkare med egen verkstad som åtar sig att självständigt utföra arbeten åt olika uppdragsgivare i en kundkrets. Då olika regler gäller för arbetstagare och uppdragstagare blir gränsdragningen avgörande för vilka regler de omfattas av.20 Det finns idag inget enhetligt begrepp som fast- ställer vem som ska betraktas som arbetstagare enligt den svenska lagstiftning där arbetstagare behandlas. Begreppets innebörd klargörs istället genom praxis, förarbeten och doktrin. Högsta Domstolens uttalande kring gränsdragningen för det civilrättsliga arbetstagarbegreppet har haft stor betydelse för förståelsen för begreppet och har idag accepterats som grundläggande: ”Frågan huruvida någon i lagens mening är arbetstagare hos annan eller icke är att bedö- ma efter vad dem emellan kan anses avtalat, varvid man icke kan inskränka sig till något visst avtalsvillkor såsom ensamt avgörande utan har att beakta alla i samband med avtalet och anställningen förekommande omständigheter. Härvid kan de avtalsslutandes ekonomiska eller sociala ställning vara ägnad att belysa, huru avtalet bör uppfattas.”21 Enligt gränsdragningen ska domstolen göra en helhetsbedömning av omständigheterna som föreligger vid varje ny situation. Ska en person i en viss situation räknas som en arbetstagare för att han utför arbete eller ska han räknas som uppdragstagare som utför ett uppdrag? Svaret beror på i vilken riktning de övervägande sakliga skälen pekar.22 Högsta Dom- stolen har uttalat att det är önskvärt att bedömningen av frågan huruvida någon är att betrakta som en arbetstagare utfaller på samma sätt oavsett vilken domstol som gör bedöm- ningen eller vilken lag som tillämpas.23 Bedömningen av om en person är att anse som arbetstagare ska således enligt svensk rätt göras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter av betydelse i varje enskilt fall. Helhetsbedömningen utfaller nästan på samma sätt oavsett vilken lagstiftning som tilläm- pas. Det här gäller vid en kärngrupp av arbetsrättsliga lagar, främst LAS och semesterlagen (1977:480) (SemL) men även vid tillämpning av kollektivavtal.24 I förarbetena till lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) togs det upp tio omständigheter som särskilt talade för att den arbetspresterande parten skulle betraktas som en arbetstagare. I

19 Mål 357/89 V. J. M. Raulin mot Minister van Onderwijs en Wetenschappen, REG [1992] s. 1027.

20 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 76.

21 NJA 1949 s. 768.

22 Adlercreutz, Axel och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 41.

23 NJA 1982 s. 784.

24 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 115-116.

6 Arbetstagarbegreppet de här tio omständigheterna inkluderades de tre kriterierna som nämndes i Lawrie-Blum målet för att fastställa arbetstagarbegreppet inom EG-rätten;25

Den personliga arbetsskyldigheten. En arbetspresterande part är personligen skyldig att utföra det arbete som anvisats honom, vare sig det sägs i anställnings- avtalet eller får anses vara förutsatt mellan parterna.26 I ett rättsfall ansågs en remisstandläkare som anställd hos en klinik även om ingen personlig arbetsskyldighet förelåg enligt avtalet parterna emellan.27 Remisstandläkaren hade dock under en längre tid utfört personligt arbete åt arbetsgivaren. Även om personlig arbetsskyldighet inte förelåg enligt avtalet fäste Arbetsdomstolen inte någon större vikt vid det eftersom personligt arbete hade utförts under en lång period. Adlercreutz menar att den personliga arbetsskyldigheten har stor betydelse när det kommer till att bestämma om en arbetspart hamnar inom arbetstagarbegreppet.28

Själv utfört arbetet. Grundregeln är att en arbetspresterande part helt själv ska utföra arbetet. Delar av arbetet får dock läggas ut på någon annan.29

Ställer arbetskraft till förfogande för arbetsuppgifter som uppkommer. Den arbetspresterande parten ska stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra uppgifter allt eftersom de uppkommer eller som tilldelas honom.30 Även om arbetsskyldigheten föreligger för flertalet uppgifter betyder det inte att ett anställningsför- hållande existerar. I ett rättsfall ansågs en författare som regelbundet under en lång tid huvudsakligen skrivit bokrecensioner för en tidning inte som en anställd av Arbetsdomstolen.31 Domstolen ansåg att det inte framkommit nå- got som tydde på att författaren varit skyldig att ställa sig till tidningens för- fogande för efter hand uppkommande arbetsuppgifter. Han hade i stor ut- sträckning själv styrt omfattningen för när han ville arbeta för tidningen och kunde vägra att utföra ett visst arbete för den. Därför skulle han ses som en uppdragstagare och inte arbetstagare.

Arbetets intensitet. Arbetsförhållandet ska vara av mer varaktig karaktär. Att ar- betsförhållandet ska vara varaktigt behöver inte medföra att det måste fortgå under en lång tidsperiod. Varaktighet har exempelvis tillsvidareanställningar. En tillsvidareanställning är ofta förbundet med en uppsägningstid och det är ett tecken på att den arbetspresterande parten ska räknas som arbetstagande i juridisk mening. Saknas uppsägningstid är det däremot ett tecken på att ett

25 Se kapitel 2.1 samt SOU 1975:1. Demokrati på arbetsplatsen. Förslag till ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal, s. 722.

26 Adlercreutz, Axel och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 48.

27 AD 1976 nr. 64.

28 Adlercreutz, Axel. Arbetstagarbegreppet, s. 231.

29 SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag. Delbetänkande av 1992 års arbetsrättskommitté, s. 227.

30 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 116.

31 AD 1987 nr. 21.

7 Arbetstagarbegreppet

uppdragsförhållande föreligger.32 Även en person som utför bisysslor för en arbetsgivare kan vara arbetstagare om arbetet utförs under vanliga arbetsför- hållanden.33

Arbetets omfattning. Den arbetspresterande parten får inte utföra något liknande och betydande arbete för någon annan än arbetsgivaren då hans tid och kraft i praktiken inte ska räcka till för någon annans arbete.34 Innehåller anställ- ningsavtalet mellan parterna ett totalt förbud för den arbetspresterande parten att arbeta för annan än arbetsgivaren är det en stark faktor för att arbets- tagarförhållande föreligger.35 Den här omständighetens syfte är att det inte ska finnas någon möjlighet för den arbetspresterande parten att anses som arbetstagare om han tar emot uppdrag ifrån flera olika arbetsgivare.

Ledningen och kontrollen. Arbetet ska utföras under arbetsgivarens ledning och kontroll avseende när, var och hur arbetet ska ske.36 Utövar arbetsgivaren så- dant bestämmande föreligger ett starkt tecken på arbetstagarförhållande.37 I ett rättsfall ansågs en målare vara anställd av kommunen och inte vara uppdragstagare eftersom kommunens arbetsledare hade behandlat och givit måla- ren order på ett sådant sätt som arbetsledaren även skulle ha behandlat en som varit formellt anställd av kommunen.38

Rätt att använda utrustning i arbetet. Vid ett arbetstagarförhållande brukar normalt arbetsgivaren tillhandahålla utrustningen som behövs för arbetet, exempelvis maskiner, råvaror, redskap eller lokaler. På liknande sätt brukar normalt en uppdragstagare tillhandahålla och använda sin egen utrustning vid arbete. Beroende på vilken yrkesgrupp den arbetspresterande parten tillhör varierar bedömningen.39 Skogskörare brukar exempelvis ofta använda sina egna maskiner som är av betydande värde men betraktas normalt som arbetstagare.40

Får ersättning för direkta utlägg. En arbetspresterande part har oftast rätt till garanterad ersättning och kompensation för resor och andra utlägg som utförts i arbetet.

Ersättningen. För utfört arbete ska vederlag utges. Ersättningen ska inte vara helt prestationsbaserad utan i någon form utgå i garanterad lön, dock får visst prestationsvederlag förekomma såsom provisions- eller ackordslön (lön be-

32 Adlercreutz, Axel. Arbetstagarbegreppet, s. 235-236.

33 Adlercreutz, Axel och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 49.

34 NJA 1996 s. 311.

35 Adlercreutz, Axel. Arbetstagarbegreppet, s. 240.

36 Adlercreutz, Axel och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 48.

37 Adlercreutz, Axel. Arbetstagarbegreppet, s. 245.

38 AD 1981 nr. 58.

39 SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag. Delbetänkande av 1992 års arbetsrättskommitté, s. 232.

40 SOU 1975:1. Demokrati på arbetsplatsen. Förslag till ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal, s. 723.

8 Arbetstagarbegreppet

stämd efter arbetsresultatet).41 I det ovannämnda fallet42 om bokrecensenten fäste domstolen vikt vid att författaren endast fick betalt för de recensioner han levererade till tidningen. Han var inte garanterad någon fast betalning för spenderad tid eller liknande och skulle därför ses som uppdragstagare.

Socialt och ekonomiskt kriterium. Den arbetspresterande parten ska ur ett socialt och ekonomiskt hänseende vara jämställd med en arbetstagare och inte uppfattas som en självständig näringsidkare.43 Tre rättsfall som gäller arrende av frisörstolar illustrerar det sociala och ekonomiska kriteriet.44 Fastän frisörskan i ett av fallen hade inflytande över arrendeavgiften, hade egen bokföring och redovisning sågs hon ändå som anställd och därigenom som arbetstagare.45 Anledningen till det var att frisörskan själv skulle utföra arbetet men tillämpa samma priser som salongens innehavare. Hon hade heller inte några egna skyltar som angav att hon var en självständig företagare och arrendeavtalet kunde sägas upp med kort varsel utan något specifikt skäl. Arbetsdomstolen tog särskilt fasta vid om den arbetspresterande parten i de här tre fallen be- fann sig i ett utsatt läge och var i behov av skydd. Det har uppfattats som så att parternas eget avtal till stor del förlorat sin betydelse och gett vika för en grundtanke om social trygghet.46 Trots att sammanställningen gjordes för över 30 år sedan har egentligen ingen ändring skett i praxis under den tid som har förflutit sedan dess och omständigheterna gäller därför fortfarande vid bestämmande om en arbetspresterande part ska betraktas som arbetstagare. Dock finns det andra omständigheter som inte togs upp i MBL:s förarbeten som även de har ansetts vara utmärkande för om ett anställningsförhållande ska anses föreligga;

Anställningsavtalet. För att en arbetspresterande part ska anses som arbetstagare krävs att förhållandet mellan honom och arbetsgivaren baserar sig på ett avtal, ett frivilligt åtagande. Det föreligger inget anställningsförhållande vid rättsligt tvång, såsom vid värnpliktstjänstgöring.47 För att avtalet rättsligt sett ska anses utgöra ett anställningsavtal ska det vara uttryckligt, skriftligt eller muntligt, men det kan även vara konkludent ingånget.48 Enligt Arbetsdomsto- len ligger bevisbördan för att ett anställningsförhållande har uppkommit genom konkludent handlande hos den som påstår att så är fallet.49

41 Adlercreutz, Axel och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 48.

42 AD 1987 nr 21.

43 Adlercreutz, Axel och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 49.

44 AD 1978 nr. 7, AD 1979 nr. 12 och AD 1982 nr. 134.

45 AD 1978 nr. 7.

46 SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag. Delbetänkande av 1992 års arbetsrättskommitté, s. 234.

47 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 110.

48 1 § st. 2 MBL.

49 AD 1999 nr. 5.

9 Arbetstagarbegreppet

Arbetet sker för arbetsgivarens räkning. Arbetstagaren är skyldig att prestera arbete som arbetsgivaren anvisar och utföra det för dennes räkning. Anställnings- förhållande föreligger i princip inte vid vård eller hjälp inom en familj eller mellan vänner.50 Skolelever har dock betraktats som arbetstagare då de utfört arbete för en arbetsgivares räkning fastän det var en del av deras utbildning.51 1992 års arbetsrättskommitté gjorde en tolkning av den här domen.52 Enligt dem var anledningen till att skoleleverna skulle ses som arbetstagare att ele- verna blivit anställda i kollektivavtalets mening då de sattes i arbete inom den vanliga produktionen och inte klagade över detta.

2.2.1 Bedömning vid jämviktslägen Alla de ovannämnda omständigheterna behöver som nämnts tidigare inte vara helt uppfyllda för att en person ska ses som en arbetstagare utan det görs en helhetsbedömning av om- ständigheterna. Var för sig har de ingen betydelse. Uppfylls knappt några kriterier ska den arbetspresterande parten anses vara uppdragstagare. Föreligger motsatta förhållandet talar det för att ett arbetstagarförhållande föreligger.53 I motiven till LAS och MBL uttrycktes dock att en fortgående utveckling mot en mer omfattande tillämpning av arbetstagarbegreppet skulle ske och att domstolarna i tveksamma fall skulle låta avgörandet utfalla till förmån för ett anställningsförhållande.54 Det här bekräftades av Högsta Domstolen när den uttalade att tveksamma fall skulle avgöras till arbetstagarens fördel.55 Arbetsdomstolen har däremot inte uttalat sig i den här frågan och det går heller inte att ut- läsa en sådan in-dubio regel ur Arbetsdomstolens konkreta avgöranden. I de fall det är svårt att bestämma om ett arbetsförhållande föreligger, om det finns både omständigheter som talar för och emot, tillmäts hur parterna själva uppfattat avtalet stor betydelse.56 Har den arbetspresterande parten tidigare varit anställd hos huvudmannen kan dock arbetsavtalet bli svårt att betrakta som ett uppdragsavtal, även om parterna själva skulle se det som det. Det krävs att en stor förändring har skett mellan parterna efter anställningen för att avtalet ska kunna ses som ett uppdragsavtal.57 Efter att helhetsbedömningen av omständigheterna ägt rum måste domstolarna även kon- trollera arbetsavtalets utformning för att undersöka om det har till syfte att kringgå tvingande lagstiftning. Arbetstagarbegreppet är tvingande om det finns tillräckligt många om- ständigheter som talar för att det rör sig om ett anställningsförhållande. Visar det sig att syf-

50 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 110.

51 AD 1981 nr. 71.

52 SOU 1994:141. Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial utarbetat av sekretariatet vid 1992 års arbetsrättskom- mitté, s. 72.

53 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 117.

54 Prop. 1973:129 s. 196 och prop. 1975/76:105 bil. 1. s. 309 och 324.

55 NJA 1996 s.311.

56 AD 1983 nr. 89.

57 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 120 och SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag. Delbetänkande av 1992 års arbetsrättskommitté, s. 226.

10 Arbetstagarbegreppet tet med avtalet har varit att kringgå tvingande lagstiftning blir domstolens utslag det motsatta mot vad den kom fram till i helhetsbedömningen.58 Skälet till det var att det annars skulle vara möjligt att undkomma tillämpningen av tvingade bestämmelser i exempelvis LAS genom att benämna avtalet som ett uppdragsavtal, även om det egentligen är frågan om ett arbetsavtal. En arbetsgivare är dock inte tvungen till att skriva ett arbetsavtal med arbetstagaren utan kommer parterna överens om att ett uppdragsavtal ska föreligga är det ändå möjligt om det följer ett uppdragsavtals karaktär.59

2.2.2 Sedvänja inom branschen En annan betydande faktor när det ska bestämmas om en arbetspresterande part ska ses som en arbetstagare är sedvänjan inom branschen. Redan för drygt 60 sedan sade Högsta Domstolen att om avtalet var av återkommande karaktär skulle ledning hämtas från rättslä- get som gjort sig allmänt gällande.60 Av praxis det senaste decenniet framgår att sedvänja inom branschen har fått en ökad betydelse vid gränsdragningen mellan arbetstagare och uppdragstagare.61 I ett rättsfall hade en skådespelerska åberopat att ett kollektivavtal som avsåg konstnärlig personal, där skådespelare var inkluderade, skulle gälla avseende ersätt- ning för en dags uppdrag på en reklamfilm.62 Det här kollektivavtalet gällde endast vid an- ställningsförhållande mellan den konstnärliga personalen och den som anlitat dem. Högsta Domstolen kom fram till att då korta anställningar var vanligt inom branschen skulle ett anställningsförhållande anses föreligga mellan filmbolaget och skådespelerskan. Hon sågs därför som en arbetstagare. Finns det en tydlig och accepterad sedvänja inom en bransch för hur gränsen mellan arbetstagare och uppdragstagare ska dras brukar domstolarna inte skapa ett eget arbetstagarbegrepp i det enskilda fallet. Domstolarna strävar efter att hålla sig till det begrepp som föl- jer av sedvänjan inom de olika branscherna.63

58 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 118.

59 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 112-113.

60 NJA 1949 s. 768.

61 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 120.

62 NJA 1992 s. 631.

63 Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet, s. 121.

11 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning

3 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning Det har nu blivit dags att närmare utreda den svenska fotbollsspelarens arbetsrättsliga situation. Villkoren för idrottsutövares arbetssituation överlag har ändrats kraftigt de senaste 50 åren i Sverige. Historiskt sett har fotboll främst setts som en hobby för fotbollsspelare, oavsett om de spelat i en hög eller låg division inom seriesystemet. Spelarna var oavlönade och ansågs inte utföra arbete för klubbarna men det ändrades med trion Gre-No-Li64. På 1950-talet blev de Sveriges första välkända fotbollsspelare som spelade utomlands i en storklubb och därav introducerades proffsfotbollen. Det är dock först nu på senare år som flera av de stora klubbarna har övergått till att hel- och deltidsengagera sina spelare.

3.1 Svensk idrottslig rättspraxis Det finns ingen svensk rättspraxis som behandlar huruvida fotbollsspelare ska ses som arbetstagare eller ej, dock finns det rättsfall inom andra idrotter som behandlar och resonerar kring arbetstagarbegreppet som kan ge ledning. Viktigt att komma ihåg är att rättsfallen av- görs från fall till fall. Bara för att en spelare i en viss situation ses som en arbetstagare betyder det inte att han gör det i en annan. I ett betydande rättsfall från slutet av 1970-talet behandlades frågan om en golfinstruktör skulle ses som en arbetstagare i förhållande till golfklubben där han utförde sina lektioner.65 Den huvudsakliga tvistefrågan i målet var huruvida golfklubben åsidosatt bestämmelserna i LAS genom att inte ha gett golfinstruktören rätt till fortsatt anställning under kommande års säsong. Enligt ett avtal mellan parterna skulle golfinstruktören driva verksamheten i sin helhet som självständig företagare. Även om avtalet tjänade som utgångspunkt i bedöm- ningen sade Arbetsdomstolen att hur förhållandena tedde sig rent faktiskt också skulle beaktas; en helhetsbedömning skulle göras. Enligt Arbetsdomstolen kom arbetet att betraktas som ett heltidsarbete eftersom golfinstruktören inte fick lov att utföra arbete för annans räkning i någon nämnvärd utsträckning. Instruktören hade heller inte rätt att själv bestäm- ma lektionsavgiftens storlek och arbetet skulle utföras sex arbetsdagar i veckan. Domstolen menade den arbetspresterande parten hamnade under arbetsgivarens ledning och kontroll och därmed skulle ses som arbetstagare enligt omständigheterna som nämndes i MBL:s fö- rarbeten.66 Arbetsdomstolen fastslog även att golfinstruktören ur ett ekonomiskt och socialt hänseende var jämställd med en arbetstagare. Vid en helhetsbedömning av omständighe- terna kom domstolen fram till att golfinstruktören varit att anse som arbetstagare med golfklubben som arbetsgivare och reglerna i LAS blev därmed tillämpliga. Av rättsfallet dras slutsatsen att även om en golfinstruktör inte kan ses som en idrottsut- övare utan mera som tränare kan personer med mer avancerade, matchrelaterade och er- sättningsbringande arbetsuppgifter falla in under begreppet arbetstagare. Både tränare och idrottsutövare är nämligen anställda av en förening som ska ses som arbetsgivare till dem.

64 Trion Gre-No-Li bestod av Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm, tre av de främsta svenska fotbollsspelarna någonsin och de bildade en framgångsrik anfallskedja i den italienska storklubben AC Mi- lan.

65 AD 1977 nr 98.

66 Se kapitel 2.2.

12 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning

Ett senare rättsfall gällde frågan om två handbollspelare var att anse som arbetstagare med en handbollsklubb som arbetsgivare.67 Fallet gällde en tvist mellan handbollsklubben IK Heim och två före detta spelare i klubben, Claes Hellgren och Björn Jilsén. Bakgrunden till fallet var att de bägge spelarna, vid olika tidpunkter, hade blivit erbjudna kontrakt med ut- ländska klubbar. Med anledning av det ville IK Heim skriva ett avtal med spelarna om att de efter avslutat proffsspel skulle återkomma till klubben och inte gå till någon annan svensk konkurrent, vilket spelarna gick med på. Bägge spelarna bröt dock mot avtalet och började vid hemkomsten spela för andra svenska klubbar vilket fick följden att IK Heim stämde dem för avtalsbrott och begärde skadestånd. Spelarna yrkade i Hovrätten att målet skulle överlämnas till Arbetsdomstolen då de ansåg att de i förhållande till IK Heim var att anse som arbetstagare. Som grund för det anförde spelarna att de personligen varit arbets- skyldiga, varit underställda IK Heims ledning och kontroll, tillhandahållits arbetsredskap av klubben samt varit förhindrade att samtidigt utföra liknande arbetsuppgifter åt någon annan. Hovrätten biföll spelarnas talan och målet överlämnades till Arbetsdomstolen. Arbets- domstolen ansåg dock inte att den var behörig domstol i målet och återvisade målet till Hovrätten. Anledningen till det var att IK Heim inte hade gjort gällande att spelarna skulle vara ersättningsskyldiga enligt det första arbetsavtalet utan av det avtalet som skrevs mellan parterna när spelarna först lämnade klubben för spel i utlandet. Enligt Arbetsdomstolen fö- relåg därmed ingen arbetstvist och därför fanns det heller ingen anledning för domstolen att ta upp frågan om spelarna varit att betrakta som arbetstagare med IK Heim som arbetsgivare. I målet framkom det dock att det första avtalet mellan parterna grundades på ett spelarkontrakt vilket förband spelarna att under den gällande kontraktstiden spela handboll för klubben samt att följa deras bestämmelser beträffande matcher, träning och resor. Även om Arbetsdomstolen inte kom med något avgörande huruvida handbollsspelarna var att anse som arbetstagare i förhållande till handbollsklubben gjorde dock Hovrätten det. Hovrätten hänvisade nämligen målet vidare till Arbetsdomstolen eftersom den tyckte att tvisterna rörde förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Skulle Arbetsdomstolen ha tagit upp frågan om spelarna var att betrakta som arbetstagare till klubben finns det en stor möjlighet att den skulle komma fram till att spelarna var att anse som det eftersom flertalet av omständigheterna som nämndes i MBL:s förarbeten var uppfyllda.68 I en tingsrättsdom tydliggjordes det att idrottare kan ses som arbetstagare och att LAS kan bli tillämplig.69 I fallet hade ishockeyspelaren Tony Olofsson skrivit på ett två-års kontrakt med Mora IK. Enligt avtalet skulle spelaren delta i klubbens idrottsaktiviteter och följa de regler som klubben fastställde. I motprestation av klubben fick han en månadslön på 10 000 kr samt betald hyra. En månad efter att kontraktet skrevs på meddelade Mora att spelarens tjänster inte längre var nödvändiga för klubben. Klubben ansåg att han inte platsade i laget och de hade därför inte registrerat honom hos det svenska ishockeyförbundet, vilket var nödvändigt för att han skulle få spela för klubben under resten av säsongen. Enligt Tingsrätten uppfyllde avtalet mellan Tony Olofsson och Mora IK flertalet av de omstän- digheter som nämnts i förarbetena till MBL för att ett anställningsavtal skulle anses förelig- ga.70 Det betydde dock inte att LAS i all sin tillämpning skulle vara gällande utan endast

67 AD 1989 nr 10.

68 Se kapitel 2.2.

69 Mora TR, T 296/91, T 297/91 och DT 238/92.

70 Se kapitel 2.2.

13 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning grunderna. Det medförde att Tony Olofsson var berättigad till ett skadestånd av Mora IK för att de hade kränkt hans rättigheter som arbetstagare enligt LAS. I ett nyligen avgjort rättsfall kom Tingsrätten fram till att en handbollsspelare skulle ses som en arbetstagare i ett anställningsförhållande.71 Den förre svenske landslagsmannen Martin Frändesjö stämde sin klubb Redbergslid IK för avtalsbrott eftersom hans tidsbe- gränsade kontrakt sades upp två år i förtid. Klubben ansåg att Martin Frändesjö inte hade hållit måttet sportsligt eftersom han inte hade uppfyllt de krav som klubben ansåg sig kunna ställa på honom som spelare. Under sin tid i klubben hade han varit mycket skadad och ansågs ha presterat dåligt på plan. Tingsrätten kom dock fram till att Martin Frändesjö blivit olovligt avskedad och att han därför hade rätt till ekonomiskt och allmänt skadestånd enligt LAS regler.72 Tingsrätten såg honom därmed som en arbetstagare i förhållande till klubben. Det finns som tidigare nämnts inget enhetligt begrepp som fastställer vem som är arbetstagare enligt svensk rätt utan en bedömning måste göras från fall till fall. Av ovanstående rättsfall framgår dock att idrottare under vissa förutsättningar kan betraktas som arbetstagare. Huruvida fotbollsspelare ska ses som arbetstagare har emellertid inte blivit rättsligt be- svarat.

3.2 Fotbollsspelaren som arbetstagare För att ta reda på fotbollsspelarens roll som arbetstagare måste det först och främst under- sökas huruvida en fotbollsspelare överhuvudtaget anses utföra ett arbete. Att arbete utförs är nödvändigt för att en spelare ska betraktas som en arbetstagare.73 Rättspraxis inom det här området är emellertid begränsat.74 Idag är en stor del av fotbollsspelare hel- eller halvprofessionella och de flesta bedömare är ense om att professionell idrott därmed är att betrakta som arbete i egentlig mening.75 Att fotbollsutövandet anses vara arbete i egentlig mening är inte tillräckligt för att avgöra om fotbollsspelare ska ses som arbetstagare eller ej. Spelaren kan även antas vara uppdragstagare. Fotbollsspelarnas spelaravtal är ett arbetsavtal och de typerna av avtal kan antingen vara anställningsavtal för arbetstagare eller uppdragsavtal för uppdragstagare. Det är olika regler som är tillämpliga när det kommer till att bestämma om arbetsavtalet är att betrakta som ett anställnings- eller uppdragsavtal. I ett uppdragsförhållande har den som åtagit sig arbetet en mer självständig ställning jämfört med ett anställningsförhållande. Arbetsrättens regler, exempelvis LAS och SemL, blir tillämpliga på arbetstagare medan uppdragstagare faller utanför dessa lagreglers tillämpningsområde.76 Normalt sett brukar det inte förekom- ma svårigheter vid bestämmandet av när en arbetare ska ses som arbets- respektive upp-

71 Göteborg TR, T 2038/05.

72 Redbergslid IK överklagade dock ärendet vidare till Arbetsdomstolen men drog tillbaka sin överklagan när en förlikning mellan parterna blev aktuell.

73 Hartzell, Lars. Klubben som arbetsgivare och fotbollsspelaren som arbetstagare, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 4, s.87.

74 Se AD 1982 nr 105 och AD 1982 nr 123. I de fall där ”arbete i egentlig bemärkelse” tagits upp behandlades frågan om föräldrar och fosterföräldrar kunde anses vara arbetstagare i olika situationer. De här rättsfallen hjälper oss dock inte vid bedömningen om fotbollsutövandet kan ses som arbete i egentlig bemärkelse.

75 Hartzell, Lars. Klubben som arbetsgivare och fotbollsspelaren som arbetstagare, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 4, s. 87.

76 Adlercreutz, Axel och Bernard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, s. 15.

14 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning dragstagare. I vissa fall kan det dock bli bekymmersamt att bestämma vilket förhållande som föreligger då ingen enhetlig definition finns för arbets- eller uppdragstagarbegreppet i den svenska lagstiftningen.77 För att undersöka om fotbollsspelare kvalificerar sig som arbetstagare måste en helhetsbe- dömning göras av de omständigheter som nämndes i kapitel 2.2. Som nämnts tidigare be- höver inte samtliga omständigheter vara uppfyllda för att ett arbetsavtal ska anses föreligga utan det görs en helhetsbedömning av de omständigheter som är av betydelse men ju fler omständigheter som är uppfyllda, desto troligare är det att en fotbollsspelare ska ses som en arbetstagare. Förhållandet blir tvärtom vid uppdragsförhållande. Ju färre omständigheter som är uppfyllda, desto troligare är det att en fotbollsspelare ska ses som en uppdragstagare. Ingen betoning ska dock läggas vid vad parterna kallar arbetsavtalet för.78 Ett spelaravtal som anger att avtalet inte ska ses som ett arbetsavtal har ingen verkan om avtalet juridiskt sett ändå är att ses som ett arbetsavtal.

3.2.1 Föreligger ett anställningsförhållande mellan fotbollsspelare och fotbollsklubb? I det här kapitlet undersöks hur en fotbollsspelare förhåller sig till de omständigheter som nämndes i kapitel 2.2 och om han därigenom ska ses som en arbetstagare. Viktigt att ha i åtanke är att det görs en helhetsbedömning av samtliga betydelsefulla omständigheter samt att varje fotbollsspelares möjlighet att ses som arbetstagare avgörs från fall till fall. Det är exempelvis skillnad på professionella spelare och amatörspelare. En fotbollsspelare måste anses ha personlig arbetsskyldighet till sin fotbollsklubb. Fotbollsspe- laren är nämligen personligen skyldig att utföra det arbete han anvisats av sin klubb. Han kan inte vägra att träna eller att spela matcher enligt en viss speciell taktik. Fotbollsspelaren utför även arbetet helt själv, en spelare kan nämligen inte be någon annan träna och spela matcher för sin räkning. Ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv är fotbollsspelaren jämställd med en arbetstagare då han inte kan spela matcher när han själv vill utan är beroende av klubben såsom en ”vanlig” arbetstagare är av sin arbetsgivare. En fotbollsspelare faller även inom arbetsgivarens ledning och kontroll. Spelaren kan inte själv bestämma när, var och hur han vill träna utan det är klubben som bestämmer det. Vill spelaren träna utöver klubbens träningar får han självklart göra det men endast om hans klubb tillåter det. Spelaren kan förbjudas att träna extra för att han exempelvis tidigare varit skadad och därför inte ska träna för intensivt. Fotbollsspelare uppfyller även omständigheten som behandlar att en person ska ses som arbetstagare om han har rätt att använda sig av den utrustning som erbjuds av arbetsgivaren i och med att spelare använder sig av fotbollar, ko- nor, tröjor, shorts och strumpor som tillhandahålls av klubbarna. I större klubbar behöver fotbollsspelare inte tänka på om de får ersättning för utlägg såsom utrustning och resor till och från matcher då det är klubben som betalar för det. För mindre klubbar är det däremot vanligt att fotbollsspelarna inte blir ersatta för exempelvis fotbolls- skor och benskydd. I mindre klubbar och speciellt då i de lägre divisionerna får spelarna även vara beredda på att inte ens få ersättning för bensinkostnader, till och med om klubben gemensamt åker till en bortamatch.

77 Adlercreutz, Axel. Arbetstagarbegreppet, s. 22 samt se kapitel 2.2.

78 Se AD 1994 nr 130 och AD 2005 nr 16.

15 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning

Den viktigaste omständigheten som är uppfylld för en fotbollsspelare, eller i varje fall en professionell fotbollsspelare som kan försörja sig på sitt fotbollsutövande, är att han är i be- roendeförhållande till klubben som betalar ut hans ersättning (lön). Han utför ett arbete för klubbens räkning och genomför han inte de uppgifter och annat som klubben säger åt honom att göra kan det leda till att han inte får ut sin fulla lön. Exempelvis måste övningar som anvisas spelaren av tränaren utföras och fullgörs inte de är det stor risk att spelaren åker på kraftiga böter, om spelaren nu inte självklart har ett giltigt skäl till att inte vara med och utföra övningarna. En fotbollsspelare fullgör även omständigheten som behandlar an- ställningsavtalet. Inom professionell fotboll är spelaren bunden till klubben och vice versa genom ett anställningsavtal. Anställningsavtalet mellan en fotbollsspelare och hans klubb behöver inte basera sig på ett skriftligt avtal utan även muntliga avtal blir gällande, avtalet måste dock vara frivilligt ingånget.79 En fotbollsspelare uppfyller de här kraven när han skriver på ett avtal med sin klubb eftersom ett anställningsavtal för fotbollsspelare alltid måste kunna bevisas ha ingåtts utan tvång för att vara gällande. Det finns en omständighet som fotbollsspelare inte uppfyller och det är gällande arbetets intensitet. Enligt omständigheten ska arbetet vara av varaktig karaktär. När en spelare skriver på för en klubb blir han inte tillsvidareanställd inom klubben utan alltid tidsbegränsat an- ställd och spelarkontrakten kan därmed inte anses varaktiga. En fotbollsspelare har heller ingen uppsägningstid på sitt kontrakt utan klubben kan sälja honom när den vill då trans- ferfönstret (särskilt fastställda övergångsperioder) är öppet80 utan att behöva meddela spelaren om det i förväg. När det inte finns någon uppsägningstid är det ett tecken på att ett uppdragsförhållande föreligger och inte ett arbetsförhållande. Alla omständigheter som nämndes i MBL:s förarbeten uppfylls för att en professionell fotbollsspelare ska ses som arbetstagare i Sverige, förutom omständigheten som behandlar arbetets intensitet. För att bestämma om en amatörspelare ska ses som arbetstagare får det avgöras från fall till fall eftersom alla omständigheter för dem inte uppfylls. Tyvärr finns det ingen tydlig och accepterad sedvänja inom fotbollen i Sverige som behandlar frågan huruvida en fotbollsspelare ska ses som arbetstagare eller ej. Det förekommer heller ingen rätts- praxis i Sverige inom området men i det EG-rättsliga målet Bosman kom EG-domstolen fram till att en fotbollsspelare skulle ses som arbetstagare eftersom de dåvarande över- gångsreglerna ansågs strida mot artikel 39 i EG-fördraget gällande den fria rörligheten för arbetstagare.81 Även om omständigheten om varaktigheten inte helt uppfylls för fotbollsspelare är merpar- ten av de övriga omständigheterna uppfyllda för professionella fotbollsspelare. Amatörspe- lare uppfyller sannolikt omständigheterna mer sällan eftersom de är i en mindre beroende- ställning till sina klubbar än professionella fotbollsspelare. Efter att ha gjort en helhetsbe- dömning av alla omständigheterna som är av betydelse dras slutsatsen att professionella fotbollsspelare i Sverige bör anses vara i ett anställningsförhållande till klubben och därmed betraktas som arbetstagare och inte uppdragstagare. En uppdragstagare är nämligen oberoende av uppdragsgivaren, han kan bestämma över sin egen tid, arbetets utförande och uppdraget är vare sig det enda eller det dominerande för hans inkomst, vilket är tvärtemot vad

79 LAS uppställer inga formkrav för ett anställningsavtals slutande.

80 Se kapitel 4.2.1.

81 Se kapitel 4.2.

16 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning som gäller för professionella fotbollsspelare. Det här betyder att LAS regler, som är skyd- dande lagstiftning för arbetstagare, bör bli tillämpliga.

3.3 Fotbollens egna avtal Sverige blev föregångsland inom fotbollsvärlden när Svenska Fotbollsspelarföreningen82 (SFS) och Föreningen Svensk Elitfotboll83 (SEF) den 13 november 2000 slöt ett kollektiv- avtal84, det första, för större delen av landets professionella herrfotbollsspelare. Kollektivav- talet gäller endast professionella spelare i klubbar som är anslutna till SEF, det vill säga samtliga klubbar i Allsvenskan och Superettan.85 Från SFS:s håll sades det att en drivande faktor bakom viljan att teckna ett kollektivavtal var behovet att anpassa arbetsmarknadens regler till fotbollens villkor. Det fanns en önskan från SFS:s sida att få solidariska och ekonomiskt vettiga försäkrings- och utbildningslös- ningar för att säkra möjligheterna till ett drägligt liv efter fotbollskarriärens slut. Från SEF:s sida var det viktigt att få till stånd en fredsplikt under avtalsperioden.86 Kollektivavtalet skulle ursprungligen upphöra att gälla och omförhandlas vid utgången av år 2005. Så blev dock inte fallet eftersom parterna inte kunde komma överens om ett nytt avtal och det gamla avtalet gäller därför än. Till kollektivavtalet knöts också ett särskilt, av Svenska Fotbollsförbundet (SvFF), SEF och SFS framtaget, individuellt spelaravtal. Det individuella spelaravtalet reglerar exempelvis spelarens lön och utgör en integrerad del av kollektivavtalet.

3.3.1 Kollektivavtalet Herrfotbollens kollektivavtal benämner föreningen som arbetsgivare och fotbollsspelaren som anställd.87 Dessutom innehåller flera av paragraferna i avtalet hänvisningar till LAS.88 Det tyder på att spelare och klubbar själva vill att LAS ska gälla. Om fotbollsspelare ses som arbetstagare enligt LAS kan man dock argumentera för att fotbollens särskilda karak- tär89 har gjort LAS så åsidosatt av kollektiv- och spelaravtal att lagen till stor del spelat ut sin roll. LAS gäller då snarare som undantag än som regel. Kollektivavtalet skiljer sig i många avseenden från andra svenska kollektivavtal, exempelvis har lönefrågan utelämnats. Inga ingångs- eller minimilöner anges utan hela lönefrågan har istället hänförts det individuella anställningskontraktet, spelaravtalet.90 Att lönefrågan ute-

82 SFS är professionella fotbollsspelares främsta intresseorganisation i Sverige.

83 SEF är fotbollsklubbarnas främsta intresseorganisation i Sverige.

84 Se Bilaga B.

85 1 § Kollektivavtalet.

86 Viklund, Lars. Kollektivavtal inom elitfotbollen, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 4, s. 202.

87 1 § Kollektivavtalet.

88 Exempelvis § 4.3 i Kollektivavtalet.

89 För vad som menas med begreppet se kapitel 4.2.

90 3 § Kollektivavtalet.

17 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning lämnats i kollektivavtalet anses av analytiker bero på fotbollens särskilda karaktär.91 Det är orimligt att samtliga professionella fotbollsspelare i Sverige ska ha rätt till löneskydd i form av ingångs- och minimilöner. SvFF:s 3000-kronorsregel, för professionella fotbollsspelare, sätter en undre lönegräns för vilka spelare som överhuvudtaget omfattas av kollektivavtalet. Lönegränsen är dock på intet sätt lönereglerande eftersom en spelare får betalt enligt sitt individuella spelarkontrakt. Lönesättningen sker utifrån många olika faktorer och endast klubbarna själva har full insikt i vilka de är. Spelarens individuella förmågor, tänkta roll i laget och klubbens ekonomi torde emellertid ha betydelse för lönesättningen. Fotbollsspelarna garanteras till följd av kollektivavtalet möjligheter till kompetensutveckling för att förbättra livet efter den korta fotbollskarriären.92 Dessutom tillskrivs de ett av klubben bekostat försäkringsskydd.93 Klausulerna skapar större trygghet för spelarna som ofta byggt upp sina liv helt och hållet på fotbollen och därför inte haft möjlighet att utbilda sig inom andra områden. Avtalsparterna har också enats om att ett spelarkontrakt får gälla i max fem år94 och fredsplikt råder under hela kontraktstiden. Följaktligen kan svenska fotbollsspelare inte använda strejk som påtryckningsmedel för att exempelvis få högre lön. Ett sådant agerande skulle kunna leda till att spelaren blir skadeståndsskyldig för brott mot fredsplikten. Hand i hand med den införda fredsplikten går dock spelarnas förenings- och förhandlingsrätt, vilket in- nebär att SFS har rätt att begära förhandling med arbetsgivaren (klubben) å spelarens väg- nar.95 Tanken är således att spelarna ska vända sig till sin arbetstagarorganisation när de vill åstadkomma förändringar i anställningen. Spelarens klubb är också tvungen att lyssna på SFS:s ståndpunkt innan den genomför viktiga förändringar i spelarkontraktet. Till följd av kollektivavtalet uppmärksammas det därmed att SFS:s roll stärkts betydligt. Det faktum att spelarens anställningsavtal inte får vara längre än fem år är intressant. SFS och SEF har åsidosatt den dispositiva huvudregeln i LAS – att anställningar löper tillsvida- re.96 Enligt kollektivavtalet är istället alternativregeln i LAS, tidsbegränsad anställning97, all- enarådande. Förhållandet leder till flera skillnader gentemot andra ”vanliga” arbetstagare och även till många oklarheter. Förespråkare av fotbollsspelares rättigheter hävdar att av- talsformuleringen leder till att fotbollsspelare kan missköta sitt arbete i större utsträckning än andra arbetstagare.98 Tidsbegränsade anställningar innebär nämligen att arbetstagaren har ett extra starkt anställningsskydd under anställningens gällande eftersom han inte kan bli

91 Viklund, Lars. Fotbollens kollektivavtal – återigen – en replik, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 8, s. 267.

92 8 § Kollektivavtalet.

93 9 § Kollektivavtalet.

94 4.1 § Kollektivavtalet.

95 10 § Kollektivavtalet.

96 4 § LAS.

97 5 § LAS.

98 Öhman, Toivo. Fotbollens kollektivavtal och anställningsvillkor – ett udda regelsystem, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 7, s. 340-341.

18 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning uppsagd utan endast avskedad.99 Uppsägning för tillsvidareanställda kan annars ske i två fall – vid arbetsbrist och på grund av personliga förhållanden.100 Arbetsbrist torde nästan aldrig bli aktuellt för fotbollsspelare eftersom det alltid finns matcher att spela då en svensk fotbollsklubb aldrig kan ramla ur seriesystemet helt och hållet. Klubben kan dock uteslutas från seriespel till följd av exempelvis dålig ekonomi.101 Arbets- brist skulle vid sådana fall kunna uppstå men de tidsbegränsat anställda fotbollsspelarna kan som nämnts inte sägas upp på grund av det. Den andra varianten, uppsägning på grund av personliga förhållanden, är mer intressant att analysera. Fotbollsspelare har nämligen i likhet med andra ”vanliga” arbetstagare både bra och dåliga dagar på jobbet. Skillnaden är att en tidsbegränsat anställd fotbollsspelare inte kan sägas upp till följd av exempelvis flera dåliga matcher i följd eller dålig attityd på trä- ningar. För en tillsvidareanställd kan dock oförmåga att klara av det arbete som han är an- ställd för att genomföra, utgöra saklig grund för uppsägning.102 Självfallet gäller hindret mot uppsägning av tidsbegränsat anställda även för andra arbetstagare än fotbollsspelare. Det uppseendeväckande med fotbollsspelarnas situation är dock att tidsbegränsad anställning är den enda möjliga anställningsformen enligt kollektivavtalet. Det finns ingen möjlighet för klubbarna att komma ifrån förhållandet. Ändå var det troligt- vis klubbarna själva som kämpade hårdast för att få med klausulen i kollektivavtalet. Alter- nativet – att riskera att få tillsvidareanställda spelare kan inte ha varit lockande. Det skulle göra det mycket svårare för klubbarna att bli av med oönskade spelare. Till följd av kollektivavtalet kan klubbarna i alla fall välja att inte förnya ett spelaravtal som går ut. Frågan är emellertid vad som händer när en spelares tidsbegränsade anställning upphör och spelaren fortsätter att verka i klubben, med klubbens goda minne, utan att ett nytt spelaravtal tecknas. Normalt sett övergår tidsbegränsad anställning i tillsvidareanställning när arbetstagaren, efter att ha gått över tiden, fortsätter sitt arbete utan att arbetsgivaren motsät- ter sig det.103 En fotbollsspelares övergång i tillsvidareanställning strider dock mot MBL104, som anger att arbetsgivare och arbetstagare ej med giltig verkan kan träffa överenskommel- se som strider mot kollektivavtalet eftersom fotbollsspelare endast kan ha tidsbegränsad anställning. Troligen leder ovannämnda situation istället till att en ny tidsbegränsad anställ- ning börjar gälla. Situationen ger dock upphov till flera oklarheter, framförallt rörande längden på den nya, konkludent ingångna, anställningen. Kollektivavtalet har hjälpt till att klargöra arbetsrätten för fotbollsspelare då harmonisering- en med andra arbetstagare har blivit starkare. Dock kvarstår ett antal viktiga skillnader. Skillnaderna försvaras ofta som nödvändiga på grund av fotbollens särskilda karaktär.

99 Andersson, Anderz m.fl. Arbetsrätt, s. 95.

100 7 § LAS.

101 9 kap. 3.2 § Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser 2009.

102 Andersson, Anderz m.fl. Arbetsrätt, s. 95 jämför med AD 1989 nr 133.

103 Se AD 1993 nr 3 och AD 1996 nr 135.

104 27 § MBL.

19 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning

3.3.2 Spelaravtalet Första paragrafen i kollektivavtalet anger att det av SvFF, SFS och SEF gemensamt fast- ställda spelaravtalet105 utgör en integrerad del av kollektivavtalet. De individuella spelaravtalen har därmed status av kollektivavtal vilket innebär att överenskommelser mellan spelare, som är knuten till SFS, och klubb som strider mot spelaravtalet är ogiltig enligt MBL.106 Spelaravtalet innehåller regler kring bland annat spelarens åtaganden107, spelarens ersätt- ning108, doping109 och tvistlösning110. Spelaren förbinder sig genom avtalet att medverka i klubbens verksamhet.111 En möjlighet ges emellertid för spelaren att undkomma den här skyldigheten till följd av sjukdom, allvarliga familjeangelägenheter eller andra ursäktande skäl. Vidare regleras spelarens skyldighet att utan extra ersättning bistå klubben i dess reklam- och sponsoraktiviteter.112 Spelarens ersättning anges i en bilaga till spelaravtalet och får endast utges under spelaravtalets giltighetstid.113 Till följd av Bosmandomen114 har en klausul införts i spelaravtalet som förbjuder spelaren att utan klubbens samtycke förhandla med andra klubbar tidigare än sex månader före upphörandet av spelaravtalet.115 Regeln skiljer sig avsevärt från förhållandet för andra ”vanliga” arbetstagare. Med tanke på allt som måste förberedas inför en flytt, både för spelaren och för hans familj, kan regeln verka mycket ansträngande för arbetstagaren. En sådan typ av begränsning av spelarens rättigheter måste trots allt anses berättigad med hänsyn till fotbollens särskilda karaktär. Advokat Toivo Öhman116 hävdar i sin analys av spelaravtalet att förhandlingsförbudet kan åsidosättas utan allvarligare påföljd. Han nämner endast ett allmänt skadestånd på 5 000- 10 000 kronor.117 En liknande situation i Storbritannien har dock visat att skadeståndet kanske inte är riktigt så lågt. Ashley Cole, en brittisk fotbollsspelare, var kontrakterad av klubben Arsenal FC. Cole träffade i hemlighet klubben Chelsea FC för att diskutera en över- gång, trots att det var två år kvar av hans kontrakt med Arsenal. De blev påkomna och blev av den engelska högstaligans oberoende jury dömda till höga böter. Chelsea fick böta

105 Se Bilaga C.

106 27 § MBL

107 2 § Spelaravtalet.

108 3 § ibid.

109 6 § ibid.

110 10 § ibid.

111 2.1 § ibid.

112 4.1 § ibid.

113 3.1 § ibid.

114 Se kapitel 4.

115 2.3 § Spelaravtalet.

116 Advokat med 40 års erfarenhet av arbetsrätt samt ledamot i Riksidrottsnämnden, det organ inom Riksid- rottsförbundet som utgör idrottens högsta domstol i Sverige.

117 Öhman, Toivo. Fotbollens kollektivavtal och anställningsvillkor – ett udda regelsystem, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 7, s. 344.

20 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning

£300 000 och Ashley Cole £75 000. Cole överklagade domen till CAS men domstolen kom fram till att den saknade jurisdiktion i frågan.118 Även om en allmän domstol i Sverige skulle döma ut ett lågt skadestånd för brott mot förhandlingsförbudet skulle säkert SvFF:s disci- plinnämnd, i likhet med sina brittiska kollegor, inte se med blida ögon på ett sådant agerande.

3.3.3 Skiljemannaförfarande Vid tvist om tillämpningen av kollektiv- och/eller spelaravtal ska skiljemannaförfarande till- lämpas.119 Innan tvisten nått så långt som till skiljedomstol är dock parterna skyldiga att genomföra förhandling. Arbetstagarrepresentanten (SFS) har fyra månader på sig att påkal- la förhandling med arbetsgivaren (klubben) efter det att den fått kännedom om den omständighet som yrkandet hänför sig till och senast inom två år efter det att omständighe- ten inträffat. Samma tidsgräns gäller för arbetsgivaren själv samt för spelare som inte är eller har varit medlemmar i SFS. Om en spelare som är eller har varit medlem i SFS inte får gehör från nämnda organisation har han ytterligare en månad på sig att väcka talan. Skiljemannaförfarandet inom fotbollen är omdebatterat. Förespråkare av skiljemannaförfa- randet menar att det är naturligt och önskvärt inom idrottens värld eftersom idrottstvister kräver korta handläggningstider och kunskap kring idrotten bland de dömande ledamöter- na, något som kan vara svårt att få hos en allmän domstol.120 Dessutom är kraven på sekretess stora.121 Föreningarna vill inte skylta med sina anställningsvillkor och löner och inte heller riskera dåligt rykte. Kritiker menar dock att skiljeförfarandet inom fotbollen många gånger kan verka rättegångshindrande. Kollektivavtalet anger nämligen att parterna i skilje- förfarandet ska dela på skiljemannakostnaderna och bära sina egna ombudskostnader oavsett utgången av tvisten. Framförallt när en spelare för sin egen talan, utan stöd av SFS, kan kostnaderna för tvisten verka avskräckande.122 Det faktum att det påtvingade skiljemannaförfarandet många gånger är avsevärt dyrare än att ta uppkommen tvist till allmän domstol väcker även frågor om oskälighet. Avtalslagens generalklausul123 anger att avtalsvillkor i vissa fall kan jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt. Ett sådant fall är när den ena avtalsparten är ekonomiskt sett klart svagare än motparten. Även om en ensam fotbollsspelare oftast torde anses som en ekonomiskt svagare part än sin arbetsgivare har det dock i praktiken visat sig att kraven för att åstadkomma jämkning är så pass hårda att det är osannolikt att det går att komma åt skilje- klausulen.124

118 CAS 2005/A/952 Ashley Cole v/ FAPL.

119 11 § Kollektivavtalet samt 10 § Spelaravtalet.

120 Viklund, Lars. Fotbollens kollektivavtal – återigen – en replik, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 8, s. 268.

121 Malmsten, Krister. Dömande idrottsorgans oberoende ställning, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 8, s. 214.

122 Öhman, Toivo. Fotbollens kollektivavtal och anställningsvillkor – ett udda regelsystem, Idrottsjuridisk skriftserie Nr 7, s. 346.

123 36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

124 Lindqvist, Björn. Idrottens skiljeklausuler, Artiklar i idrottsjuridik, s. 118 samt AD 1987 nr 65 och AD 1996 nr 61.

21 Fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning

3.4 Delanalys (exempelfallet) Kollektivavtalet gäller professionella herrfotbollsspelare i klubbar anslutna till SEF och eftersom Kalle tjänar mer än 3 000 kronor om året samt spelar för en klubb i superettan, omfattas han av kollektivavtalet. Till följd av det är det helt ostridigt att Kalle är en arbetstagare som besitter en tidsbegränsad anställning hos Förening A. Kalle har därför ingen rätt att strejka för att få möjlighet att byta klubb. Visst kan Kalle utöva en icke uttalad strejk och exempelvis med flit spela dåligt men ingen spelare torde vilja skaffa sig ett sådant dåligt rykte som det skulle leda till. De främsta fördelarna med kollektivavtalet är att Kalle säkras möjligheter till kunskapsut- veckling och tillskrivs ett försäkringsskydd. På så vis kan Kalle känna sig tryggare inför livet efter fotbollskarriärens slut. Kalles spelaravtal utgör en integrerad del av kollektivavtalet och innebär bland annat att han inte har rätt att förhandla med Förening B förrän sex månader kvarstår av spelaravtalet. Skulle Kalle börja förhandla med Förening B tidigare riskerar både han och klubben dryga böter. Fotbollens egna avtal påverkar således Kalles anställningsvillkor och ger Förening A uttalade möjligheter att vidta rättsliga sanktioner (genom skiljemannaförfarande eller i allmän domstol) om Kalle skulle bryta mot kollektivavtalets regler i syfte att få till en övergång till Förening B.

22 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten

4 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten Fotbollens övergångsregler har väldigt stor betydelse för hur en fotbollsspelares arbetssituation ser ut och de kom att ändras genom Bosmandomen125 år 1995. Domen fastställde att den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39126 i EG-fördraget även gällde för fotbollsspelare. I korthet innebar det att spelarna fick möjlighet att lämna sina klubbar vid kontraktstidens slut utan att de hade rätt till en övergångssumma. För att förstå hur en svensk fotbollsspelares arbetssituation ser ut idag gäller det att först och främst ta reda på hur läget var förr. Innan Bosmandomen tillämpade varje lands fot- bollsförbund liknande system för hur en fotbollsspelares övergång skulle gå till. Det var endast på ett fåtal punkter som ländernas system skiljde sig åt och likadana övergångsregler gällde vid såväl nationella som internationella övergångar. Det internationella fotbollsför- bundet (FIFA) och särskilt det europeiska fotbollsförbundet (UEFA) såg sig under den här tiden som immuna mot utomstående lagstiftning.127 Före Bosmandomen gällde annorlunda övergångsregler för fotbollsspelare jämfört med idag. Fotbollsklubbarnas intressen vägde tyngre för UEFA än spelarnas. Spelarnas frihet att lämna sin klubb för någon annan var rejält begränsad enligt FIFA:s dåvarande övergångs- regler eftersom en spelare inte var fri att lämna sin klubb hur som helst när hans kontrakt löpte ut. Om en klubb var intresserad av en spelares tjänster var den tvungen att ersätta den andra klubben ekonomiskt, även när spelaren stod utan kontrakt. Spelarregistreringen, som var ett nödvändigt villkor för att en spelare skulle kunna delta i officiella tävlingar, övergick till den nya klubben först vid betalning av en övergångssumma.128 När det var två månader kvar på ett spelarkontrakt var spelarens klubb tvungen att erbjuda honom en förlängning av kontraktet. Avböjde spelaren erbjudandet fördes han upp på en så kallad transferlista och kunde under en månads tid fritt byta klubb mot betalning, även om hans nuvarande klubb motsatte sig det.129 Hans klubb kunde inte blockera övergången genom att kräva en allt för hög summa och gjorde den ändå det fick det nationella fotbollsförbundet bestämma över- gångssumman som skulle utbetalas mellan klubbarna. Om spelaren fortfarande inte hittat en ny klubb, efter att månaden löpt ut, inleddes perioden för fria övergångar. Nu krävdes bägge klubbarnas och spelarens samtycke, särskilt vad gällde beloppet på den övergångser- sättning som den nya klubben skulle erlägga till den tidigare, för att spelarövergången skulle äga rum.130 Inträffade inte någon övergång under den här perioden heller var klubben tvungen att erbjuda spelaren ett nytt kontrakt med samma villkor de först erbjudit. Avböjde spelaren återigen kontraktet sattes han i karantän dagen efter att kontraktet upphörde vilket innebar att spelaren inte fick spela för någon klubb överhuvudtaget. En spelare som fort-

125 Mål 415/93 Union royale belge des sociétés de football association ASBL mot Jean-Marc Bosman, Royal club liégeois SA mot Jean-Marc Bosman m.fl. och Union des associations européennes de football (UEFA) mot Jean-Marc Bosman, REG [1995] s. 4921.

126 Se Bilaga A.

127 McArdle, David. From boot money to Bosman: Football, society and the law, s. 37.

128 Flemström, Steven med biträde av Martina Slorach, Arbetsrätten inom idrotten - vad har hänt?, Idrottsjuridisk skriftserie, Nr. 9, s. 84.

129 McArdle, David. From boot money to Bosman: Football, society and the law, s. 39.

130 Artikel 23 FIFA Regulations on the Status and Transfer of Players 1994.

23 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten satte att vägra skriva på ett kontrakt under karantänstiden kunde, utan sin klubbs samtycke, kostnadsfritt byta klubb efter att ha avstått från spel i två säsonger.131 Nämnda övergångsregler gjorde att fotbollsspelare inte hade mycket att säga till om angå- ende sin framtid. Spelarnas intresse att fritt lämna sin klubb, efter att kontraktet löpt ut, fick vika sig för klubbarnas intresse att få betalt för de spelare de rekryterat och utbildat. Det var fotbollsklubbarnas marknad men det kom att ändras genom Bosmandomen. Bosman utmanade de stora fotbollsorganisationernas, FIFA och UEFA:s, regelverk och självstyre. EG-rättsliga domar som behandlar idrottare har haft stor betydelse för hur en svensk fotbollsspelares arbetssituation har förändrats. Speciellt artikel 39 i EG-fördraget, som gäller arbetstagares fria rörlighet inom gemenskapen, har satt sin prägel på fotbollsspelarens ar- betsrättsliga ställning i Sverige. Vid internationella övergångar är det FIFA:s regler som blir gällande och de kom att utvecklas genom Bosmandomen. I Sverige ändrades dock inte endast reglerna för internationella övergångar för svenska fotbollsspelare utan även de regler som gällde vid nationella övergångar. SvFF tog nämligen ett beslut i november år 2004 om att de övergångsregler som gällde vid internationella övergångar nu även skulle gälla för övergångar inom landet.132 Utan EG-rätten skulle inte de svenska övergångsreglerna ha ändrats och därmed har EG-rätten bidragit till att förbättra svenska fotbollsspelares arbetssituation. Från att ha haft en undanskymd roll fick spelarna mer att säga till om. Viktigt att veta för förståelsen av Bosmandomen är att vid den tidpunkten var de belgiska övergångsreglerna för fotbollsspelare väldigt lika de svenska och med största sannolikhet hade Bosmandomen fått samma utgång om svensk rätt istället hade tillämpats.133 Även den svenska domstolen hade säkert begärt ett förhandsavgörande från EG-domstolen om det istället för Bosman hade varit en svensk fotbollsspelare som begärt ett besked om huruvida de dåvarande övergångsreglerna stred mot EG-rätten. För att tydliggöra utvecklingen för fotbollsspelares rättigheter som arbetstagare inom EU ska tidigare idrottsavgöranden i EG- domstolen presenteras nedan.

4.1 Walrave och Doná Bosmandomen bör inte ha kommit som en chock för de som följt EG-domstolens praxis inom idrott och arbetsrätt. Under 1970-talet kom nämligen två domar från EG-domstolen rörande idrott som visade att idrottens och EU:s regler hörde ihop. År 1974 kom Walravedomen134 gällande arbetstagares fria rörlighet. EG-domstolen hade här att bestämma om de dåvarande artiklarna 6, 48 (kommer hädanefter att benämnas som artikel 39 enligt det nu gällande EG-fördraget) och 59 i EG-fördraget uteslöt tillämpningen av en regel utformad av det internationella cykelförbundet. Enligt cykelförbundet skulle farthållaren på motorcykel i cykeltävlingar och löparen som åker bakom farthållaren vara av

131 Artikel 25 andra momentet FIFA Regulations on the Status and Transfer of Players 1994.

132 Fhager, Carl. FIFA:s transferregler - några anmärkningar beträffande dess praktiska konsekvenser, Idrottsjuridisk skriftserie, Nr. 10, s. 58.

133 Ds 2001:54. Idrotten i Sverige och EU. En rapport från EU-idrottsarbetsgruppen. s. 214-215.

134 Mål 36/74 B.N.O. Walrave, L.J.N. Koch mot Association Union cycliste internationale, Koninklijke Nederlandsche Wielren Unie och Federación Española Ciclismo, REG [1974] s. 1405.

24 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten samma nationalitet.135 EG-domstolen kom fram till att den här regeln stred mot EG-rätten eftersom den var diskriminerande mot arbetstagare enligt artikel 39 i EG-fördraget. De ovannämnda artiklarna skulle inte enbart gälla för statliga organ utan även för andra be- stämmelser som syftade till att på ett kollektivt sätt reglera betald anställning och tillhanda- hållandet av tjänster såsom cykelförbundets regler gjorde.136 Som nämnts tidigare ses en person som arbetstagare inom EU om personen utför arbete för någon annans räkning, står under dennes arbetsledning samt erhåller vederlag för det utförda arbetet.137 EG- domstolen tog dock inte upp frågan om cyklisterna sågs som arbetstagare. EG-domstolen verkar ha tyckt att det var uppenbart att ett anställningsförhållande förelåg eftersom den kom fram till att cykelförbundet brutit mot artikel 39 i EG-fördraget och konstaterade därmed att professionella idrottsutövare var att innefatta i begreppet arbetstagare. EG- domstolen slog även fast att idrottsutövning omfattas av EG-rätten i den utsträckning den utgör ekonomisk aktivitet i enlighet med EG-fördragets artikel 2.138 Verksamhet av rent sportslig karaktär omfattas därmed inte, utan finansiella syften måste vara involverade. Be- greppet ekonomisk aktivitet är mycket vidare än det svenska ”näringsverksamhet”, vilket bör betyda att alla svenska idrottsföreningar redan genom sin traditionella verksamhet anses utföra ekonomisk aktivitet.139 I Donàmålet140 två år senare bekräftades domslutet i Walravemålet. I Italien, vid den här tidpunkten, tilläts endast professionella och semiprofessionella fotbollsspelare, som var anslutna till det italienska fotbollsförbundet, delta i officiella matcher. Anslutna till det italienska fotbollsförbundet var i princip endast fotbollsspelare med italienskt medborgar- skap.141 Det här visade sig inte vara förenligt med EG-rätten eftersom det italienska fot- bollsförbundets regler ansågs vara diskriminerande mot arbetstagare enligt artikel 39 i EG- fördraget. Interna idrottsliga regler som genom nationalitetskrav begränsade rätten för andra medborgare i gemenskapen att delta i fotbollsmatcher ansågs följaktligen strida mot EG-rätten och EG-domstolen uttalade därför att både hel- och halvprofessionella fotbollsspelare var att betrakta som arbetstagare enligt artikel 39 i EG-fördraget.142 EG-domstolen kom även fram till att en verksamhet som utförs av hel- eller halvprofessionella fotbollsspelare anses utgöra ekonomisk aktivitet eftersom de fullgör ett avlönat arbete eller tillhan- dahåller en tjänst mot betalning.143 Fotbollsspelare omfattas därför av gemenskapsrätten. EG-domstolens praxis visade därmed redan innan Bosmandomen att idrotten, i den mån den utgjorde en ekonomisk aktivitet, skulle följa gemenskapens regler och föreskrifter. I

135 Mål 36/74 Walrave, paragraf 2.

136 Mål 36/74 Walrave, paragraf 17.

137 Se kapitel 2.1.

138 Mål 36/74 Walrave, paragraf 4.

139 Malmsten, Krister. Idrottsjuridik – en teoretisk modell från en praktikers perspektiv, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 12, s. 214.

140 Mål 13/76 Gaetano Donà mot. Maria Montero, REG [1976] s. 1333.

141 Mål 13/76 Donà, paragraf 5.

142 Mål 13/76 Donà, paragraf 13 och 19.

143 Mål 13/76 Donà, paragraf 12. Jämför med Walravemålet.

25 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten och med detta åskådliggjordes det att fotbollens dåvarande övergångssystem var i riskzonen för att förbjudas.

4.2 Bosman Den EG-rättsliga inblandningen inom idrotten kom att fortsätta genom Bosmandomen år 1995. Av central betydelse i målet var principen om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen enligt artikel 39 i EG-fördraget. Jean-Marc Bosman var en professionell belgisk fotbollsspelare som spelade i den belgiska division ett klubben RC Liège. I april år 1991, tre månader innan Bosmans kontrakt skulle löpa ut, transferlistades (erbjöds till andra lag mot betalning under en viss tid) han av sin klubb eftersom han vägrade skriva på ett nytt kontrakt. Klubben hade erbjudit Bosman den lägsta lön som var möjlig enligt det belgiska fot- bollsförbundets regler. Den aktuella tiden då klubbar kunde meddela sitt intresse för en tvingande spelarövergång av Bosman passerade utan att något bud inkom. Därför bestäm- de han sig för att själv leta efter en ny klubb och på så sätt kunna lämna RC Liège, som up- penbarligen inte var intresserad av hans tjänster som professionell fotbollsspelare.144 Han kontaktade flertalet klubbar och den franska division två klubben US Dunkerque visade sig vara intresserad. Klubbarna kom överens och slöt ett avtal om en övergång som skulle gälla i ett år och efter den tidsperioden skulle Bosman återvända till RC Liège. US Dunkerque skulle betala en övergångssumma till RC Liège och övergången skulle gå i lås när det belgiska fotbollsförbundet sände spelarregistreringen för Bosman till det franska fotbollsför- bundet. RC Liège ändrade sig dock eftersom den tvivlade på US Dunkerques soliditet och klubben bad därför det belgiska fotbollsförbundet att inte skicka spelarregistreringen till det franska fotbollsförbundet. Det belgiska fotbollsförbundet valde att inte skicka den vidare och följden därav blev att övergången gick i stöpet. Det ledde till att Bosman, dagen efter att hans kontrakt löpt ut, sattes i karantän och det hindrade honom enligt de då gällande övergångsreglerna att spela under resten av säsongen.145 Bosman väckte talan mot RC Liège vid belgisk domstol. Talan kom senare också att omfat- ta det belgiska fotbollsförbundet samt UEFA eftersom de var ansvariga för övergångsreg- lerna som hindrat Bosman i hans karriär som professionell fotbollsspelare. Bosman yrkade att den belgiska domstolen skulle fastställa att övergångsreglerna stred mot hans fria rörlig- het som arbetstagare enligt artikel 39 i EG-fördraget.146 Förhållandet, att RC Liège krävde en övergångssumma för honom trots att hans kontrakt med klubben löpt ut, utgjorde enligt Bosman ett hinder mot konkurrens och rätten till fri rörlighet för personer enligt artikel 81- 82 och 39 i EG-fördraget. Det belgiska fotbollsförbundet och UEFA bestred yrkandet och hävdade att deras övergångsregler inte stred mot EG-rätten. Den belgiska domstolen vände sig till EG-domstolen och begärde att den skulle meddela ett förhandsavgörande enligt EG-fördragets artikel 234 för följande två frågor:

144 Hemström, Carl. ”Något om EG-domstolens dom i Bosman och svensk idrott”. Festskrift till Stig Strömholm s. 376.

145 McArdle, David. From boot money to Bosman: Football, society and the law, s. 39.

146 Mål 415/93 Bosman, paragraf 40.

26 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten

”Skall artiklarna 48, 85 och 86147 i Romfördraget av den 25 mars 1957 tolkas så att de innebär ett förbud mot att 1. en fotbollsförening kan kräva och uppbära betalning av en summa pengar i samband med att en av dess spelare, vars kontrakt löpt ut, anställs av en ny förening, och att 2. nationella och internationella idrottssammanslutningar eller idrottsförbund i sina respektive regler kan föreskriva bestämmelser genom vilka tillträdet till de tävlingar som de anordnar begränsas vad avser utländska spelare som är medborgare i en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen?”148 Enligt UEFA och det belgiska fotbollsförbundet skulle inte EG-rätten vara tillämplig inom fotbollens angelägenheter. De ansåg att fotbollen som sådan inte föll under EG-fördragets tillämpningsområde. Redan i Donàmålet kom dock EG-domstolen fram till att EG-rätten var tillämpbar vid verksamhet som innefattar professionella eller halvprofessionella spelare som förvärvsarbetar eller utför tjänster mot betalning. Sådan verksamhet ansågs utgöra ekonomisk aktivitet, något som även skulle gälla fotbollen.149 UEFA och det belgiska fot- bollsförbundet hävdade emellertid vidare att det endast var toppklubbarnas verksamhet som kunde sägas utgöra ekonomisk aktivitet medan klubbar som RC Liège endast utövade en försumbar ekonomisk verksamhet.150 Enligt generaladvokat151 Lenz var dock inte storle- ken på ett företag avgörande.152 Verksamhetens karaktär skiljde sig inte åt mellan stora och små klubbar utan endast den ekonomiska framgången för dem. UEFA hävdade vidare att även om artikel 39 i EG-fördraget skulle tillämpas på fotbollsspelare var det nödvändigt att hänsyn togs till fotbollens särskilda karaktär. Med särskild ka- raktär åsyftas vad som är karakteristisk för idrotten och den anses normalt bestå av fem funktioner; en folkhälsofunktion, en fostrande funktion, en fritidsfunktion, en kulturell funktion och en integrerande funktion.153 EG-domstolen kom fram till att fotbollens sär- skilda karaktär skulle kunna ha betydelse vid vissa angivna förutsättningar.154 Förutsättning- arna var att övergångsreglerna skulle kunna bedömas annorlunda om de visade sig ha ett tillräckligt legitimt syfte som var förenligt med EG-fördraget och i det allmännas intresse.

147 Nuvarande artiklarna 39, 81 och 82 i EG-fördraget.

148 Mål 415/93 Bosman, paragraf 49. Frågan om utlänningsklausuler (begränsade möjligheter för utländska spelare att få tävla) kommer inte behandlas närmare.

149 Mål 415/93 Bosman, paragraf 73 med hänvisning till mål 13/76 Donà, paragraf 12.

150 Mål 415/93 Bosman, paragraf 70.

151 EG-domstolen biträdes av åtta generaladvokater. De ska, fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i ärenden som handläggs vid domstolen.

152 Förslag till avgörande av generaladvokat Lenz föredraget den 20 september 1995 angående mål 415/93 Bosman, paragraf 255.

153 Förslag till betänkande om framtiden för professionell fotboll i Europa (2006/2130(INI)).

154 Mål 415/93 Bosman, paragraf 104.

27 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten

Även om EG-domstolen tog stor hänsyn till fotbollens särskilda karaktär kunde inte det åberopas för att helt utesluta idrottsverksamhet från EG-fördragets tillämpningsområde.155 UEFA gjorde även gällande att reglerna kring spelarövergångarna skulle anses vara befoga- de eftersom de var viktiga för att upprätthålla jämvikten mellan klubbarna. Skulle ersättning inte utgå vid spelarövergångar skulle det inte finnas något incitament för fotbollsklubbarna att träna och utbilda unga spelare. Enligt EG-domstolen var dock inte de dåvarande över- gångsreglerna absolut nödvändiga för att säkerställa fotbollsklubbarnas fortsatta ekonomiska och idrottsliga fortlevnad.156 Ersättningen vid spelarövergångar var inte den enda upp- muntran för klubbar att rekrytera och träna unga spelare och det var heller inte den enda möjligheten att finansiera fotbollsklubbarnas verksamhet.157 Syftena kunde uppnås på andra sätt utan att hindra den fria rörligheten för arbetstagare.158 Redan I Donámålet ansågs hel- eller halvprofessionella fotbollsspelare, som fullgjorde ett avlönat arbete eller tillhandahöll en tjänst mot betalning, falla under gemenskapsrätten eftersom fotbollsutövandet var att betrakta som ekonomisk verksamhet. Att fotbollen var av särskild karaktär och att klubbarna skulle sluta träna och utbilda unga spelare för att de inte blev ersatta ekonomiskt för spelarnas övergångar tyckte inte EG-domstolen hade tillräckligt stor betydelse för att övergångsreglerna skulle fortsätta gälla som förr. EG-domstolen kom därför i Bosmanmålet fram till att de dåvarande övergångsreglerna utgjorde ett hinder mot den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 i EG-fördraget och således skulle de inte längre gälla.159 Notera dock att Bosmandomen endast behandlade internationella över- gångar eftersom artikel 39 i EG-fördraget endast gäller fri rörlighet mellan länder inom gemenskapen.

4.2.1 Effekter av Bosman i Sverige och inom EU Bosmandomen säkerställde att reglerna om fri rörlighet för arbetstagare även skulle tilläm- pas för professionella fotbollsspelare. Ersättning mellan klubbar i olika länder skulle inte längre behöva utbetalas för kontraktslösa spelare och fotbollsspelarna fick rätt att själva väl- ja vilken klubb de ville representera, oavsett vad det nationella fotbollsförbundet, UEFA eller den egna klubben föreskrev i sina stadgar och avtal. Fotbollsspelarnas arbetsrättsliga ställning förbättrades och de gavs mer frihet. Efter att ha tagit fasta på vilka konsekvenser Bosmandomen skulle få för fotbollsspelares övergångar påbörjade UEFA en anpassning av reglerna för internationella spelarövergångar i februari år 1996. Det var emellertid först i september år 2001 som de nya bestämmelserna trädde i kraft. Anledningen till att det dröjde så länge var att FIFA och UEFA hade fört förhandlingar med EU-kommissionen om att EG-fördragets regler angående den fria rör-

155 Mål 415/93 Bosman, paragraf 76. De nya övergångsreglerna för fotbollsspelare som kom till efter Bosman- domen kom dock ändå att delvis strida mot artikel 39 i EG-föredraget på grund av fotbollens särskilda ka- raktär. Se mer om det i kapitel 4.2.1.

156 Mål 415/93 Bosman, paragraf 107.

157 Mål 415/93 Bosman, paragraf 109.

158 Mål 415/93 Bosman, paragraf 110. EU-kommissionen och UEFA/FIFA kom senare överens om ett nytt system för övergångar, se kapitel 4.2.1

159 Mål 415/93 Bosman, paragraf 148.

28 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten ligheten inte skulle gälla fullt ut för fotbollen. Vid diskussionerna mellan EU-kommissionen och fotbollsförbunden påtalade de vikten av att tillvarata fotbollens särskilda karaktär ur spelarnas och klubbarnas perspektiv. De ansåg att reglerna om fri rörlighet inte skulle gälla fullt ut eftersom fri rörlighet på fotbollens spelarmarknad skulle leda till stor förvirring och oreda inom fotbollsvärlden. Fotbollsklubbar med god ekonomi skulle inför slutspurten av en säsong kunna värva spelare för att besegra sina konkurrenter. För att inte riskera fotbollens särskilda karaktär ville därför FIFA och UEFA sätta en gräns för när under en säsong spelarövergångar skulle ske.160 EU-kommissionen gick med på det och EG-fördragets regler kom därmed inte att gälla fullt ut för fotbollen vilket är ett tydligt tecken på att EU har accepterat att fotbollen till viss del har en speciell ställning.161 Eftersom FIFA införde de nya reglerna för fotbollsspelares övergångar kom de att gälla i hela fotbollsvärlden och inte bara vid internationella övergångar mellan EU/EES-länder. På grund av Bosmandomen ändrades fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning till det bättre och flertalet förändringar gällande övergångsreglerna för fotbollsspelare ägde rum. De viktigaste bland dem var de här:

Transferfönster skapades. Övergångar får idag bara ske när transferfönstret (sär- skilt fastställda övergångsperioder) är öppet. I Sverige är det öppet från den 1 juli till den 28 juli samt från den 8 januari till den 31 mars.162 En spelare i Sve- rige som vill spela för en klubb i ett annat land kan endast gå dit när det landets transferfönster är öppet. I England och de andra stora fotbollsnationer- na är transferfönstret öppet mellan den 1 januari och 31 januari samt mellan den 1 juli och 31 augusti.163

Klubbyten begränsades. En spelare får endast göra ett klubbyte per säsong och det när transferfönstret är öppet.164 Säsongen i Sverige sträcker sig från den 15 november till den 14 november året därpå.165

Tränings- och utbildningskompensation infördes. De föreningar en spelare repre- senterat mellan åldern 12-21 år ska kompenseras vid spelarens första internationella övergång om han vid tidpunkten är under 23 år, vare sig han vid övergångstidpunkten stod under kontrakt eller inte.166 Det är därmed bara kontraktslösa spelare över 23 år vars övergångar blir kostnadsfria. Nivåerna

160 Alvén, Stefan. Internationella spelövergångar inom fotbollen – särskilt om Henrik Larsson övergång till Manchester Uni- ted, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 12, s. 13.

161 Parrish, Richard. Sport law and policy in the European Union. s. 147.

162 4 kap. 24.1 § Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser 2009.

163 Alvén, Stefan. Internationella spelövergångar inom fotbollen – särskilt om Henrik Larsson övergång till Manchester Uni- ted, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 12, s. 12. Det är de nationella fotbollsförbunden själva som bestämmer när transferfönstret ska vara öppet.

164 Svenska Fotbollsförbundet. Övergångar i Sverige FIFA-anpassas.

165 4 kap. 1.3 § Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser 2009.

166 7 kap. 20 § FIFA Regulations on the Status and Transfer of Players 2008 och 4 kap. 17.1 § Svenska Fotbollsförbun- dets Tävlingsbestämmelser 2009.

29 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten

på kompensationerna har fastslagits av FIFA.167 Anledningen till att regeln in- fördes var att de klubbar som satsade sina resurser på unga spelare skulle kompenseras samt att det skulle motivera dem att fortsätta att satsa på ung- domarnas utbildning.168 Smärre förändringar av övergångsreglerna skedde den 1 juli år 2005.169 Den viktigaste för- ändringen var att en spelare under en period som sträcker sig från den 1 juli till den 30 juni året därpå får göra tre övergångar men endast spela i officiella matcher för två klubbar.170 Den nya regeln kom till för att spelare som hade provspelat i exempelvis klubb A riskerade att hindras att spela för klubb B då det kunde ses som att spelaren redan hade varit med om två övergångar under en säsong. Trots att användandet av transferfönster strider mot principen om arbetstagares fria rörlig- het i EG-fördraget kan de vara tillåtna om de motiveras av rent objektiva idrottsliga skäl. Det här bekräftades av EG-domstolen i ett fall där det visade sig att det internationella bas- ketförbundets regler angående övergångar, som endast fick ske inom en viss period, inte stred mot EG-rätten.171 EG-domstolen tillät att övergångar enbart fick ske under en viss period eftersom den ansåg att det annars förelåg en risk att matchernas resultat skulle kunna avgöras för att spelare övergick till klubbar vid särskilt avgörande matcher.172 Att spelare går som Bosmanfall har kommit att bli en del av vardagen i fotbollsvärlden. Vid tiden direkt efter Bosmandomen trodde flertalet klubbdirektörer att domen skulle leda till småklubbarnas död eftersom de inte längre skulle få betalt för sina spelare i lika stor ut- sträckning men det har inte inträffat. Att tränings- och utbildningskompensationen inför- des har betytt mycket för småklubbarna eftersom de får ekonomisk ersättning när spelare lämnar klubben. De sparar även in pengar då de själva skriver kontrakt med Bosmanfall. Det är dock inte populärt från supportrarnas sida att en spelare lämnar en klubb som Bos- manfall. Tränings- och utbildningskompensationen är nämligen oftast lägre än vad den egna klubben skulle erhålla om de sålde spelaren samt att klubben inte får någon ersättning överhuvudtaget om spelaren är över 23 år.173 I Sverige och övriga fotbollsvärlden kom Bosmandomen inte bara att gälla vid internationella övergångar utan även vid nationella. SvFF beslutade i november år 2004, som ett av

167 Ersättningen beräknas fram på ett komplicerat sätt genom att spelarens årliga bruttoinkomst multiplicera- des med koefficienter mellan 2 och 14, beroende på spelarens ålder.

168 Fhager, Carl. FIFA:s transferregler - några anmärkningar beträffande dess praktiska konsekvenser, Idrottsjuridisk skriftserie, Nr. 10, s. 61.

169 Ibid, s. 62.

170 3 kap. 5.3 § FIFA Regulations on the Status and Transfer of Players 2008 och 4 kap. 24.1 § st. 2 Svenska Fotbolls- förbundets Tävlingsbestämmelser 2009.

171 Mål C-176/96 Jyri Lehtonen och Castors Canada Dry Namur-Braine mot Fédération royale belge des société de Basket- ball och Asbl Basket Liga-ligue Basket Belgium, REG [2000] s. 2681.

172 Mål C-176/96 Lehtonen, paragraf 55.

173 Den engelske fotbollsspelaren Sol Campbell får exempelvis fortfarande, sex år efter hans övergång som Bosmanfall från Tottenham Hotspurs till ärkerivalen Arsenal, höra burop och okvädningsvisor så fort han rör bollen från Tottenham supportrarna fastän han idag inte spelar för Arsenal. Anledningen till det är främst att han var en av Tottenhams största talanger någonsin och lämnade klubben för ärkerivalen utan att de ens fick betalt.

30 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten de sista länderna i Europa, att Bosmandomen skulle gälla vid både internationella och nationella övergångar. 174 Anledningen till att Bosmandomen även kom att gälla nationellt torde ha varit att det blev enklare att ha ett system som gällde överallt i världen. Sammanfattningsvis säkrade EG-domstolens förhandsutlåtande i Bosmanfallet kon- traktslösa fotbollsspelares rättighet att flytta till andra länder inom gemenskapen eftersom den klargjorde att övergångssummor för kontraktslösa spelare var ett hinder mot den fria rörligheten för arbetstagare. När det är sex månader kvar av en fotbollsspelares kontraktstid kan vilken klubb som helst idag kontakta spelaren och försöka få honom att skriva på.175 Spelarens klubb måste dock skriftligen meddelas innan förhandlingar påbörjas.176 När kontraktstiden sedan går ut övergår spelaren kostnadsfritt till den nya klubben, vare sig det är frågan om en nationell eller internationell övergång. För fotbollsspelare under 23 år utgår dock tränings- och utbildningsersättningar till de klubbar han spelat för tidigare. De här reglerna gäller fastän Bosmandomen inte skulle tillämpas för nationella övergångar, vilket nämndes ovan. Att domen inte tog upp nationella övergångar kan förklaras med att till- lämpningsområdet av artikel 39 i EG-fördraget är begränsat till medborgare och specifika gränsöverskridande situationer inom unionen. Bosmandomen förändrade alltså fotbollsspelarens rättigheter som arbetstagare och därigenom tvingades FIFA att ändra sina över- gångsregler. Genom Bosmandomen har FIFA:s regelverk betydligt kommit att närma sig EU:s regler angående arbetsrätten och fotbollsspelare har tillerkänts större rättigheter på arbetsmarknaden

4.3 Delanalys (exempelfallet) Eftersom det inte framgår av exempelfallet får antaganden göras av hur lång tid Kalle har kvar av sitt kontrakt med Förening A. Om det är ett år kvar av Kalles kontrakt kan han inte utnyttja Bosmandomen för att komma ur sitt nuvarande arbetsförhållande. Det är först när det är sex månader kvar av kontraktet som en spelare kan börja förhandla och sluta kontrakt med en ny klubb som Bosmanfall.177 Kontaktas spelaren av en klubb eller vice versa innan den tidsperioden kan bägge parter bli skadeståndsskyldiga.178 Går Kalle som Bosmanfall till Förening B utgår ingen kompensation till Förening A, trots att den tränat och gett Kalle chansen att spela på hög nivå. Beroende på Kalles ålder kan dock ändå kompensation behöva utges till Förening A av Förening B. Det har ingen betydelse att Kalles kontrakt upphört att gälla, är Kalle 23 år eller yngre när kontraktet upphör ska tränings- och utbildningskompensation utgå till Förening A.179 Kalle kan endast lämna klubben när transferfönstret är öppet eftersom regeln även gäller för fotbollsspelare som lämnar sin klubb som Bosmanfall. Om antagandet görs att Kalles

174 Fhager, Carl. FIFA:s transferregler - några anmärkningar beträffande dess praktiska konsekvenser, Idrottsjuridisk skriftserie, Nr. 10, s. 58.

175 Mål 415/93 Bosman, paragraf 18.

176 Svenska Fotbollsförbundet. Nyheter och förtydliganden i SvFF:s tävlingsbestämmelser 2009.

177 Mål 415/93 Bosman, paragraf 18 och § 2.3 i Spelaravtalet.

178 Se kapitel 3.3.2.

179 Den beräknas fram på ett komplicerat sätt. Spelarens årliga bruttoinkomst multipliceras med koefficienter mellan 2 och 14 beroende på spelarens ålder.

31 Hur svenska fotbollsspelare påverkas av EG-rätten kontrakt med Förening A går ut dagen efter fotbollssäsongen slut (fotbollssäsongen i Sve- rige avslutas den 14 november) och att han tidigare kommit överens med Förening B om ett kontrakt, sker inte Kalles övergång permanent förrän transferfönstret öppnas den 8 januari året därpå. Under perioden 15 november till 8 januari är det dock inget som hindrar Kalle från att träna med Förening B eftersom hans kontrakt redan gått ut med Förening A. Kalle får emellertid inte under den här tidsperioden spela några officiella matcher med Fö- rening B. Det som gäller för Kalle är således att när det är sex månader kvar av hans kontrakt kan Förening B kontakta honom. Den kan börja förhandla med Kalle efter att först skriftligen ha meddelat Förening A. Förening B och Kalle behöver då inte vara rädda för att påföljder ska drabba dem, exempelvis i form av böter. Förening A kommer inte att få någon ersätt- ning om det visar sig att Kalle är över 23 år när han lämnar klubben. Är han under 23 år kommer dock tränings- och utbildningskompensation utgå.

32 Webster

5 Webster Nästa stora steg i utvecklingen av fotbollsspelares rättigheter togs i och med Websterdo- men. Det här kapitlet redogör för utfallet av domen och i kapitel sju följer sedan en analys av de tänkbara följderna av Websterdomen. Den 31 mars år 2001 tecknade den skotske 19-årige försvararen Andrew Webster ett fyra- årskontrakt med den skotska klubben Hearts. Den 31 juli år 2003 omförhandlades villkoren i anställningskontraktet och ett nytt fyraårskontrakt, som gällde till den 30 juni år 2007, tecknades. Under sin tid i Hearts utvecklade Webster sin kapacitet markant. Han hann bland annat med att representera Skottland vid 22 tillfällen och blev en viktig del i Hearts. Med hänsyn till Bosmanreglerna ville Hearts under våren 2006 förlänga kontraktet med Webster. Flera kontraktsförslag lades fram men Webster förkastade samtliga. Under samma tidsperiod blev Webster vid ett flertal tillfällen placerad utanför Hearts startelva. Webster beslöt sig därför, den 7 juli år 2006, för att ensidigt bryta sitt kontrakt med Hearts utan giltigt skäl och lämna klubben i enlighet med FIFA:s regelverk.180 Några veckor tidigare hade Hearts tackat nej till ett övergångsbud på £1.5 miljoner ifrån den engelska klubben Sout- hampton FC i tron att Websters marknadsvärde var högre.181 Den 9 augusti år 2006 skrev sedan Webster på ett tre-årskontrakt med den engelska klubben Wigan Athlethic. FIFA:s omarbetade regelverk för spelarövergångar infördes år 2001 efter påtryckningar från EU. EU ville, som nämnts tidigare, stärka arbetsrätten för fotbollsspelare och motsatte sig bland annat att fotbollsspelare saknade realistiska möjligheter att lämna sina kontrakt.182 FIFA:s regelverk ger spelare möjligheten att, mot skadestånd, lämna sin klubb utan giltigt skäl. Någon exakt lösning på hur skadeståndet ska beräknas framkommer dock inte av regelverket utan endast de avgörande faktorerna anges. Enligt artikel 17.1 i regelverket ska, vid beräkning av skadeståndet, särskilt beaktas spelarens lön och förmåner under kontraktstiden samt vad klubben betalat för spelaren (fördelat på hela kontraktstiden).

5.1 Utgången i DRC och CAS Hearts hävdade sin rätt till kompensation, i enlighet med FIFA:s regelverk, för att Webster brutit kontraktet utan giltigt skäl och tog tvisten till FIFA:s egen skiljedomstol Dispute Re- solution Chamber (DRC). Hos DRC yrkade Hearts kompensation för kontraktsbrottet på £5.037.311 från Webster. Hearts yrkade också att Wigan, jämte Webster själv, skulle hållas solidariskt ansvariga för kompensationen eftersom de förorsakat kontraktsbrottet.183 DRC fastställde att Webster hade brutit sitt kontrakt utan giltigt skäl. Skiljedomstolen ålade Webster och Wigan att med solidariskt ansvar betala £625 000 till Hearts. Dessutom ansåg DRC att Webster brutit sitt kontrakt vid fel tidpunkt och stängde därför av honom från allt fotbollsspelande i två veckor.184 Varken Webster, Wigan eller Hearts var dock, av olika an-

180 Artikel 17, FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008. Se Bilaga D.

181 CAS 2007/A/1298, 1299 & 1300 Wigan Athletic FC/ Heart of Midlothian/ Webster, punkt 27.

182 Se kapitel 4.2.

183 CAS 2007/A/1298, 1299 & 1300 Webster, punkt 32.

184 Enligt artikel 17.3 i FIFA:s Regulations for the status and transfer of Players 2008 (se Bilaga D) kan disciplinära åtgärder åläggas spelare som inte bryter sitt kontrakt inom 15 dagar från att klubben spelat sin sista officiella match för säsongen

33 Webster ledningar, nöjda med utfallet och samtliga parter överklagade därför domen vid idrottens högsta skiljedomstol, Court of Arbitration for Sport (CAS) i Lausanne. Då kännedomen om den här skiljedomstolen är dålig hos allmänheten kommer den här att förklaras över- siktligt. CAS kan handlägga samtliga mål som rör idrott, samtliga parter i tvisten måste dock ge sitt skriftliga godkännande till att CAS får agera. Ofta har parterna vid ett tidigare tillfälle avtalat att samtliga tvister ska lösas av CAS men det går också bra att låta en tvist som redan uppkommit avgöras av CAS. Domstolen består av tre skiljemän. Parterna får välja varsin skiljeman från en lista över skiljemän som CAS tillhandahåller. De båda skiljemännen väljer sedan en tredje skiljeman som även fungerar som domstolens ordförande. Skiljemännen representerar oftast till vardags andra organisationer inom idrotten. Skiljedomar från CAS kan, i likhet med de flesta andra skiljedomar endast överklagas i yttersta undantagsfall, exempelvis om skiljemännen utsetts på felaktigt vis eller om domstolen agerat i frågor utöver de som parterna hänfört domstolen.185 Wigan yrkade att CAS skulle fria dem från anklagelsen om medverkan till Websters kontraktsbrott alternativt begränsa skadeståndsbeloppet till att inte motsvara mer än Websters sammanlagda återstående löneutbetalningar. Även Webster själv yrkade att CAS skulle an- nullera, alternativt begränsa, skadeståndet. Både Wigan och Webster argumenterade för att DRC inte skött sitt jobb ordentligt eftersom den inte klart och tydligt visat vad de £625 000 härrört ifrån. Hearts däremot yrkade ett större skadestånd men även den ville att domstolen skulle visa hur de beräknat skadeståndet. I januari år 2008 kom domen från CAS. Domstolen förkunnade att Webster och Wigan, enligt det strikta skadeståndsansvaret186, var solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Hearts. Skadeståndet fastställdes dock till endast £150 000, vilket motsvarade Websters sammanlagda återstående löneutbetalningar och alltså var avsevärt mindre än den summa som Hearts begärt. Genom sin dom klargjorde CAS hur skadeståndet ska beräknas när en spelare lämnar sin klubb innan kontraktstiden gått ut. CAS ansåg även att avstängningen som Webster ålades av DRC var oriktig eftersom han hade brutit sitt kontrakt i rätt tid (inom 15 dagar från den sista tävlingsmatchen). I Webstermålet hade den inledande kontraktstiden (fyra år) redan förflutit och CAS ansåg därför att någon kompensation för vad Hearts betalat i övergångssumma år 2001 för Webs- ter ej kunde utgå. Dessutom uttalade sig CAS negativt mot en sådan typ av kompensation i allmänhet.187 Domstolen menade att för att en sådan kompensation ska kunna utgå måste spelaren och klubben ha avtalat om det när kontraktet skrevs. Websterdomen klargjorde följaktligen ett faktum sedan regelverket infördes år 2001 – att fotbollsspelare efter en skyddad kontraktstid på två eller tre år, beroende på ålder, kan bryta sitt kontrakt mot erläggande av skadestånd.188 Om kontraktsbrott görs 15 dagar efter klubbens sista tävlingsmatch för säsongen kan spelaren även drabbas av disciplinära åtgärder.

185 Gardiner. Simon m.fl. Sports Law, s. 255-262 samt CAS. 20 Questions about the CAS.

186 Artikel 17.2 (se Bilaga D), FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008.

187 CAS 2007/A/1298, 1299 & 1300 Webster, punkt 149.

188 Punkt 7 i Definitions, FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008.

34 Webster

Skiljedomstolen visade också hur skadeståndet ska beräknas mer exakt om det inte är tidigare avtalat mellan spelaren och klubben.

5.2 Svenska klubbars medvetenhet om Webster Fotbollsklubben BK Häckens förre sportchef, tillika en av de mest framstående idrottsju- risterna i Sverige, advokat Carl Fhager, yttrade sig om Websterdomen; ”Efter Bosman blev verkligheten sådan att när spelaren har ett år kvar på kontraktet hamnar man i en situation där det är antingen sälja eller förlänga. Nu kan det läget upp- stå redan efter år två av ett femårskontrakt.”189 Trots att Websterdomen debatterats flitigt i utländsk media har det varit ganska tyst om den i Sverige. För att få insikt i hur medvetna svenska klubbar är om Websterdomen tog vi kontakt med de 16 klubbarna i allsvenskan och ställde två frågor kring domens konsekvenser.190 Ledande representanter från åtta klubbar svarade på våra frågor. För anonymitetens skull kommer namn och klubbnamn inte att uppges eftersom information om hur de olika klubbarna skriver kontrakt kan vara känslig. De frågor vi ställde var; 1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening? 2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Websterfall? Ingen av klubbarna som svarade hade märkt några direkta konsekvenser av Websterdomen än så länge. Ännu har heller inget svenskt Websterfall uppkommit. Tre klubbar hade inte vidtagit några åtgärder till följd av domen utan avvaktar rättsutvecklingen. Två av klubbarna poängterade vikten av att förhandla nya kontrakt i god tid alternativt skriva korta kontrakt. Tre klubbar hade också påbörjat arbetet med att ta fram avtal som reglerar skadeståndsbe- räkningen då en spelare bryter sitt kontrakt i förtid. En av klubbarna delgav följande exempel på hur en sådan avtalsreglering kan se ut; ”Bryter Spelaren Avtalet i förtid utan Föreningens godkännande, skall Spelaren till Före- ningen betala det belopp som är högst av den övergångssumma Föreningen ursprungligen betalt för Spelaren eller den övergångssumma Föreningen skäligen skulle ha erhållit vid tidpunkten för Spelarens avtalsbrott.” Alla de allsvenska klubbarna som svarade på våra frågor var medvetna om Websterdomen men flera klubbar hade inte vidtagit några åtgärder alls för att skydda sig mot effekten av domen. De klubbar som försökt skydda sig har uppmärksammat möjligheten att reglera skadeståndsberäkningen i avtalet mellan klubben och spelaren. Någon sådan reglering fanns inte i Andrew Websters avtal och därför kunde CAS bara använda den återstående lönen som måttstock för skadeståndet. Även om avtalsfrihet råder är det viktigt att komma ihåg att en reglering i avtalet för hur skadeståndet ska beräknas inte får drabba spelaren

189 Olsson, Marcus. Först Bosman – nu kommer Webster.

190 Se Bilaga E.

35 Webster

(som svagare part vid avtalsslutet) alltför hårt. Regleringen kan i sådana fall jämkas eller lämnas utan avseende med hjälp av avtalslagens generalklausul.191

5.3 Delanalys (exempelfallet) Websterdomen är ett bevis för att andra bestämmelser än svensk lag har betydelse för arbetssituationen för fotbollsspelare. Artikel 17 i FIFA:s regelverk, som bekräftades i Webs- terdomen, gör det möjligt för Kalle att lämna Förening A, mot erläggande av visst ska- destånd, förutsatt att vissa rekvisit är uppfyllda. Kalles ålder när kontraktet med Förening A tecknades har betydelse. Dessutom kan förekomsten i kontraktet av en skadeståndsregle- rande klausul påverka bötesbeloppet. Nedan beskrivs Kalles möjligheter att gå som Webs- terfall till Förening B under fyra olika förutsättningar; 1. Kalle var 28 år gammal när han tecknade det senaste kontraktet med Före- ning A. Kontraktet löper på fyra år. Idag är Kalle 30 år gammal och har såle- des spelat av två år på kontraktet. Månadslönen är 5000 kronor. Ingen ska- deståndsreglerande klausul existerar. Kalle säger upp sitt kontrakt 20 dagar efter att Förening A spelat sin sista tävlingsmatch för säsongen. Möjligheter att gå som Websterfall: Då Kalle hade fyllt 28 år när kontraktet tecknades kan han ensidigt bryta det redan efter två års tid och behöver endast betala den sammanlagda summan av de återstående löneutbetalningarna, 120 000 kronor (24*5000), i skadestånd till Förening A. Väljer Kalle att gå till Förening B blir bägge parter solidariskt ansvariga för skadeståndet. Kalle riskerar även disciplinär bestraffning (i form av avstängning) för att han sagt upp sitt kontrakt utanför 15-dagars perioden. 2. Kalle var 26 år gammal när han tecknade det senaste kontraktet med Före- ning A. Kontraktet löper på fyra år. Idag är Kalle 28 år gammal, han har såle- des spelat av två år på kontraktet. Månadslönen är 5000 kronor. Ingen ska- deståndsreglerande klausul existerar. Möjligheter att gå som Websterfall: Eftersom Kalle var under 28 år gammal när kontraktet tecknades kan han inte ensidigt bryta sitt kontrakt och gå som Websterfall förrän efter ytterligare ett år. Vid det tillfället blir skadeståndet 60000 kronor (12*5000). 3. Kalle var 18 år gammal när han tecknade det senaste kontraktet med Före- ning A. Kontraktet löper på fyra år. Idag är Kalle 21 år gammal, han har såle- des spelat av tre år på kontraktet. Månadslönen är 5000 kronor. Ingen ska- deståndsreglerande klausul existerar. Möjligheter att gå som Websterfall: Kalle har spelat av tre år på sitt kontrakt och kan därför lämna Förening A mot en ersättning på 60000 kronor (12*5000). Dessutom har Förening A rätt till tränings- och utbildningskompensation från Kalles nya klubb, Förening B. 4. Kalle var 28 år gammal när han tecknade det senaste kontraktet med Före- ning A. Kontraktet löper på fyra år. Idag är Kalle 30 år gammal, han har såle-

191 36 § Avtalslagen.

36 Webster

des spelat av två år på kontraktet. Månadslönen är 5000 kronor. Kontraktet innehåller en skadeståndsreglerande klausul som anger att Förening A har rätt till ett skadestånd motsvarande den övergångssumma den skäligen skulle ha erhållit vid tidpunkten för Kalles avtalsbrott. Förening A har tidigare emotta- git ett övergångsbud från Förening B på 20 miljoner kronor. Möjligheter att gå som Websterfall: Kalle var 28 år när kontraktet tecknades och han har spelat av två år på det. Kalle kan därför lämna Förening A för Före- ning B som Websterfall. Skadeståndet skulle dock, om ingen jämkning görs av allmän domstol, bli drygt 20 miljoner kronor (den övergångssumma Före- ning A skäligen skulle ha erhållit). Kalle måste i sådana fall själv starta upp rättsprocessen och ansöka om en sådan jämkning. Kalle har således möjlighet att ensidigt bryta sitt kontrakt med Förening A förutsatt att den skyddade kontraktsperioden (två eller tre år beroende på Kalles ålder) löpt ut. Skadeståndet som Kalle måste erlägga beräknas såsom motsvarande Kalles samtliga återstående löneut- betalningar alternativt efter vad parterna tidigare avtalat. Bryter Kalle sitt kontrakt efter att 15 dagar förflutit sedan Förening A spelade säsongens sista tävlingsmatch kan han även drabbas av disciplinära åtgärder.

37 Sammanställning av exempelfallet

6 Sammanställning av exempelfallet I det här kapitlet ges en sammanfattning av hur de lagar, regler och rättsfall som tagits upp tidigare i uppsatsen påverkar Kalles arbetsrättsliga ställning. Fotbollsspelare arbetsrättsliga ställning har förbättrats mycket de senaste 15 åren. Tidigare fanns det inga bestämmelser som skyddade fotbollsspelares rättigheter som arbetstagare. Det var exempelvis inte mycket en fotbollsspelare kunde göra om hans klubb vägrade sälja honom. Inte ens när kontraktet löpt ut hade han möjlighet att lämna klubben kostnadsfritt. Idag är läget dock annorlunda. Den fiktive fotbollsspelaren Kalle Mattson omfattas av kollektivavtalet för elitfotbollsspelare i Sverige, vilket har förbättrat fotbollsspelares arbets- rättsliga rättigheter. Kalle har även flera lagliga möjligheter att lämna Förening A om de vägrar sälja honom till det pris Förening B erbjudit. Exempelvis kan Kalle använda sig av Bosman- eller Websterdomen. Dessutom kan han, som behandlas nedan, begära utlåning. Fotbollens kollektivavtal har förbättrat Kalles försäkringsskydd och gett honom möjlighet till ett bättre liv efter fotbollskarriären. Försäkringsskyddet är viktigt för fotbollsspelare eftersom de, jämfört med många andra yrkesgrupper, har korta aktiva karriärer. Trots att spelarna fick gå med på exempelvis fredsplikt under avtalsperioden är kollektivavtalet ändå positivt ur deras synvinkel. Det vanligaste sättet idag för en fotbollsspelare att lämna en klubb är genom försäljning men det har blivit allt vanligare att spelare väljer att gå som Bosmanfall. Att gå som Bos- manfall har blivit en del av vardagen i fotbollsspelares och fotbollsklubbars liv. När Kalle har sex månader eller mindre kvar av sitt kontrakt med Förening A kan Förening B skriva kontrakt med honom trots att han står under kontrakt med Förening A. Efter att kontraktstiden löpt ut kan Kalle under vissa förutsättningar kostnadsfritt övergå till Förening B. Förening A:s rätt till kompensation beror på Kalles ålder. Är Kalle 23 år eller yngre ska Förening B erlägga en tränings- och utbildningskompensation till Förening A. En sådan kompensation blir dock avsevärt lägre än det övergångsbud på 20 miljoner kronor som Fö- rening B först erbjöd. Beroende på Kalles ålder och kontraktets längd finns även möjlighet för honom att lämna Förening A som Websterfall. Förutsatt att Kalle var 28 år eller äldre när kontraktet tecknades kan han lämna Förening A efter två år av kontraktet. Om Kalle var under 28 år när kontraktet tecknades måste han vänta i tre år innan han ensidigt kan bryta sitt kontrakt som Websterfall. Skadeståndet som Kalle och hans nya klubb, Förening B, solidariskt ska betala till Förening A uppgår till återstoden av Kalles lön enligt kontraktet. Finns klausuler med i kontraktet som anger att skadeståndet ska beräknas på annat sätt gäller emellertid dem, förutsatt att de inte kan jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av allmän avtalsrätt. En annan metod som inte tidigare nämnts i uppsatsen är utlåning. Om Förening A vägrar sälja Kalle kan han försöka övertala klubben att de ska låna ut honom till Förening B istäl- let. Övergångar behöver nämligen inte vara av karaktären köp. Att låna ut Kalle kan vara i både Kalles och Förening A:s intresse. Vägrar Förening A att låna ut Kalle kan det leda till att han presterar sämre på träningar och matcher samt sprider dålig stämning i laget. Låneperioden måste vara i minst sex månader och spelaren måste ha ett giltigt kontrakt med sin första klubb för att en låneövergång ska kunna ske.192 Låt oss förutsätta att Kalle

192 4 kap. 24.2 § Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser 2009.

38 Sammanställning av exempelfallet lånas ut till Förening B under en hel säsong. Förening A får i motprestation en viss låne- summa. När säsongen sedan tar slut blir Kalle tvungen att komma tillbaks till Förening A enligt låneavtalet och beroende på hans prestation för Förening B kan tre förutsättningar föreligga. 1. Kalle har gjort succé i Förening B och den är därför villiga att höja sitt pris och köpa loss Kalle vilket Förening A bör vara nöjda med. 2. Kalles prestationer för Förening B har varit godkända. Den är nöjd med honom men är inte villiga att höja priset. Förening A behöver dock fortfarande inte sälja Kalle och då är parterna tillbaka vid ruta ett. Förening A har dock gjort en ekonomisk vinst men beroende på hur Förening A:s sportsliga resultat sett ut har det kanske inte varit lönsamt att låna ut Kalle eftersom han är en tongivande spelare för klubben. 3. Kalle har presterat väldigt dåligt eller inte trivts socialt i Förening B och varken Kalle eller Förening B vill därför att övergången ska bli permanent. Han bestämmer sig därför för att stanna i Förening A. Vill Kalle efter låneperioden fortfarande lämna Förening A och den fortfarande inte vill säl- ja honom får Kalle försöka använda sig av Bosman- eller Websterdomen. För 15 år sedan fanns inte de här möjligheterna och fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning i Sverige har därmed förbättrats avsevärt under senare år. En fotbollsspelare kan också använda nämnda domar som påtryckningsmedel mot sin klubb vid kontraktsförhandlingar och övergångar. Klubbarna kan känna sig tvingade att sälja en spelare för att överhuvudtaget få någon er- sättning för honom. Det alternativ som är minst kontroversiellt är att spelaren begär att bli utlånad eftersom han då återkommer till klubben efter utlåningsperioden. Genom sammanställningen av de metoder som Kalle kan använda sig av för att lämna Fö- rening A framgår att andra regelverk än svensk lagstiftning, såsom EG-fördraget och FIFA:s regelverk, har stor betydelse för fotbollsspelares rättigheter.

39 Diskussion och analys

7 Diskussion och analys Det framgår tydligt att fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning i Sverige har förändrats vä- sentligt mot det bättre sedan Bosmandomens uppkomst. Den har därefter vidareutvecklats genom skapandet av herrfotbollens kollektivavtal och genom Websterdomen. Andra regelverk än svensk lagstiftning har således haft stor betydelse för utvecklingen av fotbollsspelares rättigheter. Det finns idag inget enkelt sätt att bestämma vem som ska ses som arbetstagare. För att kunna avgöra det får man gå till praxis och förarbeten och därefter göra en helhetsbedöm- ning av de omständigheter som är av betydelse i varje enskilt fall. Det är mer än tio om- ständigheter som måste beaktas. Vi anser att det skulle underlätta förståelsen för vem som ska ses som arbetstagare om Arbetsdomstolen, i något framtida rättsfall som behandlar arbetstagarbegreppet, fastställde att minst tre av de omständigheter som nämndes i MBL:s förarbeten193 måste vara helt uppfyllda för att ett arbetstagarförhållande ska anses föreligga. Vi är medvetna om att det kan vara väldigt svårt för domstolen att bestämma vilka om- ständigheter det ska vara men en god idé vore att bestämma sig för samma omständigheter som EG-domstolen framhävde i Lawrie-Blum målet.194 Det finns ingen praxis kring huruvida fotbollsspelare ska ses som arbetstagare och fotbollens sedvänja ger oss heller inget svar. Det är dock inte svårt att se fotbollsspelare som arbetstagare då de uppfyller flertalet av de omständigheter som nämns i förarbetena till MBL och som vi redan tidigare berättat ska därför en fotbollsspelare ses som arbetstagare. Ar- betsrättslig lagstiftning och därmed LAS regler skulle kunna gälla till fullo och fotbollsspelarens arbetsrättsliga ställning skulle vara likvärdig ”vanliga” arbetstagares. Att vara fotbollsspelare går dock helt enkelt inte att jämföra med ett vanligt jobb. Den som tycker att fotbollsspelare ska följa LAS till fullo accepterar givetvis att fotbollsspelare tar pappaledigt, är hemma från match för att vårda sjukt barn, tar fyra veckors sammanhängande semester, omfattas av turordningsreglerna när arbetsgivaren friställer och andra liknande situationer. Skulle LAS regler gälla till fullo för fotbollsspelare skulle det leda till kaos inom fotbollen. Föreställ er att en svensk klubb köpt en spelare för dyra pengar och två månader efter att köpet genomförts begär spelaren pappaledighet. Det här skulle kunna leda till att ingen klubb i framtiden skulle våga anställa en fotbollsspelare vars fru är gravid eller om spelaren redan har småbarn. Skulle LAS gälla fullt ut skulle det även betyda att hänsyn inte tagits till fotbollens särskilda karaktär, vilket är ett måste för att övergångsreglerna för fotbollsspelare i sin nuvarande form ska fungera. Vi anser att fotbollsspelarens arbetssituation inte behöver förbättras ytterligare eftersom juridiken inte bör inkräkta för mycket på fotbollens särskilda karaktär. Till följd av diskussionen som förts ovan är det orimligt att LAS ska gälla till fullo och det håller såväl spelare som klubbar med om i Sverige eftersom de skrivit under fotbollens kollektivavtal. Fastän det nuvarande kollektivavtalet åsidosätter stora delar av de dispositiva rättigheterna i LAS och därmed försämrar fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning är det ett måste att det följs för att skydda fotbollens särskilda karaktär och därigenom skydda intresset kring fotbollen som idrott.

193 Se SOU 1975:1. Demokrati på arbetsplatsen. Förslag till ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal, s. 722 samt kapitel 2.2.

194 I mål 66/85 Lawrie-Blum tog EU-domstolen upp tre kriterier som visade när ett arbetstagarförhållande fö- relåg. Kriterierna var att arbetet skulle utföras för någon annans räkning under en viss tid, det skulle ske under dennes arbetsledning och övervakning och dessutom skulle arbetet ske mot ett vederlag.

40 Diskussion och analys

Kan ett anställningsförhållande för alla fotbollsspelare anses föreligga eller gäller det endast professionella spelare? Det kan vara svårare att se amatörspelare i lägre divisioner som arbetstagare då de inte har samma privilegier som professionella spelare och därmed uppfyller de inte lika många av de omständigheter som nämnts i MBL:s förarbeten. Ett exempel på det är att amatörspelare ofta själva får betala för transporten till bortamatcher medan det aldrig skulle hända professionella spelare och omständigheten som behandlar ersättning för direkta utlägg är därför inte uppfylld. Medan professionella fotbollsspelare ska ses som arbetstagare får det avgöras från fall till fall huruvida amatörspelare också ska göra det. Är flera av omständigheterna ändå uppfyllda ska även de betraktas som arbetstagare. Vi tycker att det är viktigt att så många fotbollsspelare som möjligt ses som arbetstagare eftersom det förbättrar deras arbetsrättsliga ställning då skyddslagstiftningen LAS regler, till viss del, blir gällande för arbetstagare. När det gäller spelares rättsliga bundenhet till sin tidsbegränsade anställning har intressanta synpunkter framförts i den idrottsjuridiska doktrinen.195 Normalt sett är arbetstagaren, pre- cis som arbetsgivaren, bunden av avtalstiden på en tidsbegränsad anställning.196 Advokat Stefan Flemström197 hävdar dock att starka skäl talar för att en arbetstagare kan befrias från för lång bundenhet med hänsyn till familjeskäl eller för höga prestationskrav från arbetsgivarens sida. Enligt Flemström kan klubbarna, i väntan på klargörande rättsfall, inte med sä- kerhet förlita sig på spelares rättsliga bundenhet till anställningsavtalet under en längre period. Vi stämmer in i Flemströms analys då det torde vara möjligt för spelaren att utan er- sättningskrav befrias från en tidsbegränsad anställning. Vi anser dock inte att det här utgör något direkt risktagande från klubbarnas sida. En spelare som mår dåligt på grund av famil- jeskäl eller inte lever upp till klubbens prestationskrav blir till slut en börda. Det troliga i en sådan situation är inte att spelaren tvingas stanna i klubben i väntan på rättslig process utan att ett avtal om ömsesidigt upphörande av anställningen sluts. Klubben frigör då löneut- rymme och kan anställa en ersättare, istället för att dras in i en rättslig process. Bosman är den dom som haft störst genomslag för fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning, inte bara i svensk fotboll utan i hela fotbollsvärlden. I Bosmandomen fastställde EG- domstolen att fotbollens övergångsregler stred mot artikel 39 i EG-fördraget som gäller den fria rörligheten för arbetstagare. Det här betydde att fotbollsspelarnas arbetsrättsliga ställning förbättrades och att spelarna fick mer att säga till om. Spelarna fick större möjlig- heter att byta klubb, både nationellt och internationellt. Som en följd av Bosmandomen gäller att när det är sex månader kvar tills spelarens kontrakt löper ut får andra klubbar ta kontakt med spelaren efter att först skriftligen ha meddelat ägarklubben och lämna kontraktsförslag. Accepteras något av buden sker övergången sedan kostnadsfritt när kontraktet avslutas. Är spelaren under 23 år utgår dock tränings- och utbildningskompensation till klubben vilket visar att EU anser att den fria rörligheten kan begränsas om satsningar sker på unga spelare. Inom fotbollen finns det dock de som hävdar att det är åldersdiskriminerande att ersättning måste utges för unga spelare vars kontrakt löpt ut men inte för dem som är över 23 år. Kompensationsavgiften kan i vissa fall vara avskräckande och unga spelare i småklubbar kan då få svårt att hitta en ny klubb. Vi anser dock att EU:s linje bör följas och att det är väldigt viktigt att regeln fortsätter existera.

195 Flemström, Stefan. Arbetsrätten inom idrotten – vad har hänt?, Idrottsjuridisk skriftserie Nr 9, s. 81.

196 Andersson, Anderz m.fl. Arbetsrätt, s. 94 samt 4 § LAS.

197 Advokat som specialiserat sig på arbetsrätt sedan snart 20 år tillbaka.

41 Diskussion och analys

Regeln är nämligen den enda möjligheten för klubbar på gräsrotsnivå att få kompensation för de unga spelare de utbildat och tränat under flera år, som lämnar klubben som Bosman- fall. Det är viktigt att skydda fotbollens särskilda karaktär och får inte småklubbar ersätt- ning för de spelare de utbildat kommer de inte ha råd att fortsätta med det – något som skulle skada samhället och framför allt sporten fotboll något oerhört. Ännu en följd av Bosmandomen blev att transferfönstret infördes. Det har gett klubbarnas spelartrupper stabilitet till följd av att en spelare inte när som helst under en säsong kan lämna sin klubb samt även gett supportrarna en försäkran om att i stort sett samma lag kommer att spela under hela säsongen. Bosmandomen har även medfört att klubbarna vill ha längre kontraktstider för sina spelare så att det tar längre tid innan spelarna kan utnyttja den. Det som är positivt för spelarna när det kommer till deras kontraktsförhandlingar är att de påbörjas mycket tidigare, ofta redan 12-18 månader innan kontraktstidens slut vilket gör att de kan planera sin framtid mycket bättre. FIFA kom att tillämpa Bosmandomen inte endast för fotbollsspelare i Europa utan för spelare runt om i hela världen. Fotbollsspelare i ett afrikanskt eller sydamerikanskt fot- bollslag blev lika påverkade av Bosmandomen som spelare i Europa fastän EG-domstolens utslag endast behövde gälla i länderna som var medlemmar i gemenskapen. Ska det vara så att reglerna för EU, med det i världen begränsade antalet stater, i realiteten kan styra fotbollens regelverk i resen av världen? Den troligaste anledningen till att den övriga fotbollsvärl- den accepterade att Bosmandomen även skulle gälla för dem var den starka position som UEFA och dess europeiska fotbollsförbund hade och fortfarande av tradition har i fot- bollsvärlden.198 Det är nämligen i de europeiska fotbollsklubbarna som pengarna och mak- ten finns. Efter Bosmandomen framstår Websterdomen som det enskilt mest betydelsefulla rättsfallet kring fotbollens rättsregler. Websterdomen fastställer att en fotbollsspelare som varit sin klubb trogen i ett visst antal år har möjlighet att relativt billigt köpa ut sig från sitt kontrakt. Många klubbledare och finansiärer trodde nog att de hade rätt till marknadsvärdet även på spelare som bryter sina kontrakt eller i alla fall en kompensation för det belopp de investe- rat i spelaren men så är inte fallet. Spelarnas möjligheter att ställa krav på sina klubbar ökar eftersom de relativt billigt kan lämna en klubb de inte trivs i efter två eller tre år av ett kontrakt, beroende på deras ålder. Även spelare som trivs drar nytta av domen eftersom de kan använda den som påtryckningsmedel när omförhandling ska ske av deras kontrakt. Kända fotbollsspelare som Liverpools Daniel Agger, Bayern Münchens Daniel van Buyten och Hamburgs Rafael van der Vaart har alla yttrat att de tänker ta Websterdomen i beräkning när de ska förhandla fram nya kontrakt med sina klubbar.199 Följden torde bli att klubbar drar sig för att skriva långa kontrakt – tvärtemot följderna av Bosmandomen – och många av de befintliga kontrakten omförhandlas. Kritiker menar att domen gjort fotbollen än mer kommersialiserad och lukrativ för profitsökande spelaragenter som hjälper spelarna att för- handla fram nya kontrakt.200

198 Ds 2001:54. Idrotten i Sverige och EU. En rapport från EU-idrottsarbetsgruppen, s. 64.

199 Wehlast, Mads Glenn. Agger kan købe sig fri for 27 millioner samt Andrew Smith, Webster: first blood to the contract killer.

200 FIFA. FIFA dismayed with CAS decision.

42 Diskussion och analys

Websterdomen är vid en första anblick mycket negativ för fotbollsklubbarna. Domen in- nebär en drastisk sänkning av det ekonomiska värdet på många av spelarna och följaktligen även värdet på fotbollsklubben som helhet. I en tid av sjunkande publiksiffror201 och utan sportsliga framgångar i de europeiska cuperna är det mycket allvarligt för de svenska klubbarnas framtid. Det bör dock klargöras att FIFA:s artikel 17 enbart rör internationella övergångar. Spelare kan därmed inte lämna sin svenska klubb som Websterfall och därefter gå till en annan svensk klubb. Här kan man dock tänka sig att en regelanpassning kommer att ske efter påtryckning från spelare och spelarorganisationer, på samma sätt som skedde efter Bosmandomen. Det ligger sannolikt i spelarnas intresse att det ska finnas samma möj- ligheter att byta klubb inom Sverige som internationellt. Effekten av Websterdomen ska dock inte överdrivas. Spelarnas lojalitet gentemot sin klubb och den osäkerhet som fortfarande finns kring skadeståndsberäkningen gör att vi tror att traditionella övergångsförhandlingar fortfarande kommer att vara vanligast även vid de till- fällen en spelare kan gå som Websterfall. Vid 2008 års slut hade det endast bekräftats att två professionella spelare använt sig av Websterdomen för att lämna sina klubbar men det antalet kommer dock att öka under år 2009 när kunskapen om Websterdomen ökat bland spelarna.202 För att en spelare ska bryta sitt kontrakt efter flera år i klubben och riskera att få sitt rykte nedsvärtat och sin lojalitet ifrågasatt krävs sannolikt flera bakomliggande orsaker. Andrew Webster hade haft en långvarig schism med sin klubb innan hans fall avgjordes i skiljedomstol. Trots att Andrew Webster inte fick spela regelbundet, ansåg sig ha dålig lön och blev illa behandlad av klubben i media sågs hans agerande inte med blida ögon av andra klubbar och supportrar. Sättet på vilket Webster bröt med sin klubb uppskattades inte trots att det var helt i linje med ett regelverk som funnits sedan 2001. Genom sitt agerande har Webster troligen begränsat sitt utbud av framtida arbetsgivare – för hur många klubbar vill anställa en illojal spelare? Ur ett arbetstagarperspektiv framstår dock utfallet av Websterdomen som självklart. En arbetstagare som begränsas i sina möjligheter att utföra sitt arbete och utvecklas inom sitt yrke kan inte tvingas kvar hos arbetsgivaren med hjälp av långtgående rättsliga sanktionsmöjligheter för arbetsgivaren. Det faktum att den nya klubben blir solidariskt ansvarig för skadeståndet när den kontrak- terar ett Websterfall gör att stor osäkerhet fortfarande råder bland klubbarna. I Andrew Websters kontrakt fanns ingen reglering kring hur skadeståndet skulle beräknas och följakt- ligen beräknades skadeståndet som de sammanlagda återstående löneutbetalningarna under kontraktstiden. Fotbollsspelares kontrakt är dock individuellt utformade, vilket innebär att beräkningen av skadeståndet hade sett helt annorlunda ut om Webster hade haft en ska- deståndsreglerande klausul i sitt kontrakt. CAS uppmärksammar i sin dom att sådana re- gleringar ska beaktas.203 Omfattningen av skadeståndet som ska erläggas när en spelare bryter sitt kontrakt som Websterfall beräknas fortfarande individuellt från fall till fall och beror på vad som är överenskommet mellan spelaren och den gamla klubben. Osäkerheten kring vilket skadestånd som är överenskommet verkar avskräckande för den nya klubben efter-

201 Publiksnittet i allsvenskan, som är högsta serien i Sverige, sjönk med drygt 2 500 åskådare i år gentemot förra året och är det lägsta sedan år 2000.

202 Taylor, Daniel. Gutiérrez excels amid Newcastle web of intrigue samt UEFA. Atlético sign Coupet and Paulo Assunção.

203 CAS 2007/A/1298, 1299 & 1300 Webster, punkt 143 och 149.

43 Diskussion och analys som den, jämte spelaren, blir solidariskt ansvarig. Svenska klubbar har, med några få undantag, små ekonomiska marginaler och bör därför iakttaga stor försiktighet när de kommer i kontakt med Websterfall. Svenska klubbar är medvetna om Websterdomen men de flesta har ännu inte vidtagit några åtgärder för att med hjälp av juridiken stävja de ekonomiska problem som kan uppstå om en spelare önskar lämna sitt kontrakt i förtid. Istället verkar det som svenska klubbar med spänning väntar på det första svenska Websterfallet. Vi kommer säkerligen inom en snar framtid att få se flertalet kreativa försök från klubbarnas sida för att komma till bukt med de problem som kan uppstå tillföljd av Webster. Ett sätt att från klubbarnas sida förhindra verkansgraden av Websterdomen vore att införa så kallade utköpsklausuler i spelarkontrakten. En sådan utköpsklausul skulle kunna fungera på så vis att spelaren får betala en vid avtalsslutet bestämd ersättning för att få lämna klubben innan hans kontrakt upphört. Spelar- na skulle säkerligen kräva högre löner för att skriva på ett sådant kontrakt, något som kan bli svårt för de i jämförelse med andra västeuropeiska klubbar, fattiga svenska klubbarna att erbjuda. Risken är att klubbarna blir sittande på långa kostsamma kontrakt med spelare som inte utvecklas i den takt klubben förväntade sig vid avtalsslutet. Vid avtalsslutet befin- ner sig också spelarna många gånger i en svagare sits och klubbarna bör därför ta i beak- tande att sådana utköpsklausuler helt eller delvis kan ogiltigförklaras med stöd av allmän av- talsrätt.204 Även om en sådan typ av skadeståndsreglerande klausul skulle kunna jämkas eller åsidosättas är det inte säkert att så skulle ske. Klausulen måste bestridas och oavsett om det sker i någon av fotbollens skiljedomstolar eller i allmän domstol rör det sig om en mycket krävande process, framförallt för spelaren som ofta har mindre ekonomiska muskler och juridiskt kunnande än klubben. Sammanfattningsvis har fotbollsspelares arbetsrättsliga ställning i Sverige kommit att för- bättras det senaste decceniet, främst genom att EG-domstolen kommit fram till att den fria rörligheten även gäller på fotbollens arbetsmarknad samt att kollektivavtal införts inom den svenska fotbollen. Professionella fotbollsspelare kräver idag höga löner och vi har att göra med arbetstagare som likt andra ”vanliga” arbetstagare har rättigheter men också skyldigheter. Fotbollsspelare som arbetstagare kan dock inte likställas med ”vanliga” arbetstagare inom det reguljära arbetslivet eftersom idrottens särskilda karaktär måste beaktas. Viktigt att komma ihåg är att både EG-domstolen och idrottens egna skiljedomstolar har stor betydelse för hur fotbollsspelares arbetsrättliga ställning i Sverige förändras. Även andra regelverk än den svenska lagstiftningen, såsom FIFA:s övergångsregler och kollektivavtal, har betydelse för hur fotbollsspelarens rättigheter i Sverige förändras. Websterdomen gör fotbollsspelare till en mer osäker investering eftersom spelarens ekonomiska värde nu minskar snabbare under kontraktstiden förutsatt att ingen specialre- glering, exempelvis utköpsklausul, existerar. Domen torde leda till att det blir svårare för svenska klubbar att hitta investerare och följaktligen också genomföra spektakulära spelarvärvningar och spelarförsäljningar. Många klubbar lever till stor del på att utveckla unga talanger och sedan sälja dem dyrt till utlandet. Till exempel utgjorde spelarförsäljning- en 25 procent av den totala omsättningen i svenska mästarlaget Elfsborg år 2007.205 Webs- terdomen försvårar för klubbarna att tjäna pengar på att träna och utbilda unga spelare eftersom de riskerar att spelarna köper ut sig själva till låg kompensation.

204 36 § Avtalslagen.

205 Björk. Carl m.fl. Den ekonomiska matchen om allsvenskan.

44 Diskussion och analys

I framtiden förväntar vi oss att övergångssummorna inom fotbollen kommer att sjunka och spelarlönerna öka beroende på Websterdomen. Klubbarnas vilja att köpa dyra spelare kommer att minska och spelarnas möjligheter att ställa krav kommer att öka. Svenska klubbar måste därför arbeta aktivt för att skydda sig mot Websterdomen, exempelvis genom att föra in utköpsklausuler i sina spelarkontrakt. Många klubbar inväntar idag passivt det första Websterfallet i en svensk klubb – med risk för att själva bli den klubb som drabbas.

45 Litteraturförteckning

Litteraturförteckning Offentligt tryck

Fördrag

Konsoliderad version av fördraget om upprättandet av Europeiska Gemenskapen.

Direktiv Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, ändrat genom direktiv 96/58/EG.

Författningar

Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Semesterlag (1977:480). Lag (1982:80) om anställningsskydd.

Förarbeten

Prop. 1973:129 Kungliga Majestäts förslag till lag om anställningsskydd m.m. Prop. 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m.m. Prop. 1981/82:71 om ny anställningsskyddslag m.m.

Departementspromemorior

Ds 2001:54. Idrotten i Sverige och EU. En rapport från EU-idrottsarbetsgruppen. Ds 2002:56. Arbetstagarbegreppet.

Offentliga utredningar

SOU 1975:1. Demokrati på arbetsplatsen. Förslag till ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal. SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag. Delbetänkande av 1992 års arbetsrättskommitté. SOU 1994:141. Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial utarbetat av sekretariatet vid 1992 års arbetsrättskommitté.

46 Litteraturförteckning

Domstolspraxis

EG-domstolen

Mål 36/74 B.N.O. Walrave, L.J.N. Koch mot Association Union cycliste internationale, Koninklijke Nederlandsche Wielren Unie och Federación Española Ciclismo, REG [1974] s. 1405. Mål 13/76, Gaetano Donà mot Mario Mantero, REG [1976] s. 1333. Mål 53/81 Levin mot Staatssecreatis van Justitie, REG [1982] s. 1035. Mål 105/84 Foreningen af Arbejdsledere i Danmark mot Danmols Inventar, REG [1985] s. 2639. Mål 66/85 Lawrie-Blum mot Land Baden-Württemberg, REG [1986] s. 2121. Mål 357/89 V. J. M. Raulin mot Minister van Onderwijs en Wetenschappen REG [1992] s. 1027. Mål 415/93 Union royale belge des sociétés de football association ASBL mot Jean-Marc Bosman, Royal club liégeois SA mot Jean-Marc Bosman m.fl. och Union des associations européennes de football (UEFA) mot Jean-Marc Bosman, REG [1995] s. 4921. Mål 176/96 Jyri Lehtonen och Castors Canada Dry Namur-Braine mot Fédération royale belge des so- ciété de Basketball och Asbl Basket Liga-ligue Basket Belgium, REG [2000] s. 2681.

Förslag till avgörande av generaladvokat

Förslag till avgörande av generaladvokat Lenz föredraget den 20 september 1995 angående mål 415/93 Union royale belge des sociétés de football association ASBL mot Jean-Marc Bosman, Royal club liégeois SA mot Jean-Marc Bosman m.fl. och Union des associations européennes de football (UEFA) mot Jean-Marc Bosman, REG [1995] s. 4921.

Högsta Domstolen

NJA 1949 s.768. NJA 1982 s. 784. NJA 1992 s. 631. NJA 1996 s. 311.

Arbetsdomstolen

AD 1976 nr 64. AD 1977 nr 98. AD 1978 nr 7. AD 1979 nr 12.

47 Litteraturförteckning

AD 1981 nr 58. AD 1981 nr 71. AD 1982 nr 105. AD 1982 nr 123. AD 1982 nr 134. AD 1983 nr 89. AD 1987 nr 21. AD 1987 nr 65. AD 1989 nr 10. AD 1989 nr 133. AD 1993 nr 3. AD 1994 nr 130. AD 1996 nr 61. AD 1996 nr 135. AD 1997 nr 3. AD 1999 nr 5. AD 2005 nr 16

Tingsrätten

Mora Tingsrätt, T 296/91, T 297/91 och DT 238/92. Göteborg Tingsrätt, T 2038/05.

CAS

CAS 2005/A/952 Ashley Cole v/ FAPL. CAS 2007/A/1298, 1299 & 1300 Wigan Athletic FC/ Heart of Midlothian/ Webster.

48 Litteraturförteckning

Bibliografi

Adlercreutz, Axel. Arbetstagarbegreppet, Stockholm: Norstedts, 1964. Adlercreutz, Axel. och Bernhard Johann Mulder. Svensk arbetsrätt, Stockholm: Norstedts Ju- ridik, 2007. Alvén, Stefan. Internationella spelövergångar inom fotbollen – särskilt om Henrik Larsson övergång till Manchester United, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 12, 2007. Andersson, Anderz. m.fl., Arbetsrätt, Malmö: Författarna och Liber AB, 2006. Björk, Carl. m.fl., Den ekonomiska matchen om allsvenskan, Dagens Industri, 2008-03-29. Fhager, Carl. FIFA:s transferregler - några anmärkningar beträffande dess praktiska konsekvenser, Id- rottsjuridisk skriftserie Nr. 10, 2005. Flemström, Stefan. med biträde av Martina Slorach, Arbetsrätten inom idrotten - vad har hänt?, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 9, 2004. Fontaine, Pascal. Europe in 12 lessons. Luxembourg: Office for Official Publications of the European Communities, 2004. Gardiner, Simon. m.fl., Sports Law, London: Cavendish Publishing Limited, 2001. Hartzell, Lars. Klubben som arbetsgivare och fotbollsspelaren som arbetstagare, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 4, 1999. Hellner, Jan. Metodproblem i rättsvetenskapen – Studier i förmögenhetsrätt, Visby: Adam Weijmers, 2001. Hemström, Carl. Något om EG-domstolens dom i Bosmanmålet och svensk idrott. Festskrift till Stig Strömholm, Uppsala: Iustus, 1997. Lindqvist, Björn. Idrottens skiljeklausuler, Artiklar i idrottsjuridik. Lund: Studentlitteratur, 1999. Malmsten, Krister. Dömande idrottsorgans oberoende ställning, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 8, 2003. Malmsten, Krister. Idrottsjuridik – en teoretisk modell från en praktikers perspektiv, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 12, 2007. McArdle, David. From boot money to Bosman: Football, society and the law, London: Cavendish Publishing Limited, 2000. Olsson, Marcus. Först Bosman – nu kommer Webster, Göteborgs-Posten, 2008-04-22. Parrish, Richard. Sport law and policy in the European Union, Manchester: Manchester Univer- sity Press, 2003. Schmidt, Folke. Löntagarrätt, Stockholm: Juristförlaget, 1994. Viklund, Lars. Kollektivavtal inom fotbollen, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 4, 1999. Viklund, Lars. Fotbollens kollektivavtal – återigen – en replik, Idrottsjuridisk skriftserie Nr. 8, 2003.

49 Litteraturförteckning

Öhman, Toivo. Fotbollens kollektivavtal och anställningsvillkor – ett udda regelsystem, Idrottsjuri- disk skriftserie Nr. 7, 2002.

Artiklar från Internet

CAS, 20 Questions about the CAS, 2008-11-04, http://www.tas-cas.org/20question, hämtat 2009-01-03. FIFA. FIFA dismayed with CAS decision, 2008-01-31, http://www.fifa.com/aboutfifa/federation/releases/newsid=682195.html, hämtat 2009-01-06. Smith, Andrew. Webster: first blood to the contract killer, 2008-02-03, The Scotsman, http://scotlandonsunday.scotsman.com/sport/Webster-first-blood-to-the.3739011.jp, hämtat 2009-01-05. Taylor, Daniel. “Gutiérrez excels amid Newcastle web of intrigue”, The Guardian, 2008-11-08, http://www.guardian.co.uk/football/2008/nov/08/newcastleunited-premierleague, hämtat 2009-01-03. UEFA. “Atlético sign Coupet and Paulo Assunção” 2008-07-07, http://www.uefa.com/competitions/ucl/news/kind=1/newsid=730715.html, hämtat 2009-01-05. Wehlast, Mads Glenn. Agger kan købe sig fri for 27 millioner, 2008-09-15, EkstraBladet, http://ekstrabladet.dk/sport/fodbold/udenlandsk_fodbold/engelsk_fodbold/article10560 91.ece, hämtat 2009-01-04.

Övrigt

FIFA Regulations for the status and transfer of Players 1994. FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008. Förslag till betänkande om framtiden för professionell fotboll i Europa (2006/2130(INI)) http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/631/631110/63111 0sv.pdf Svenska Fotbollsförbundet. Nyheter och förtydliganden i SvFF:s tävlingsbestämmelser 2009, 2008- 11, http://www.svenskfotboll.se/files/%7BDF2F4B4B-FC3D-47AE-9ACE- 8423CB46AE98%7D.pdf, hämtat 2009-01-05. Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser 2009. Svenska Fotbollsförbundet. Övergångar i Sverige FIFA-anpassas, 2003-11-22, http://www.svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=7175&x=1&a=96478, hämtat 2009-01-03.

50 Bilaga A – Artikel 39

Bilaga A – Artikel 39

Artikel 39 i EG-fördraget

1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen.

2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ord- ning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att a) anta faktiska erbjudanden om anställning, b) förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål, c) uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten, d) stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där, på villkor som skall fastställas av kommissionen i tillämpningsföreskrifter.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offentlig tjänst.

51 Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal

Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal KOLLEKTIVAVTAL

Svenska Fotbollsspelareföreningen (SFS), Org. nr. 857204-6475, Box 24, 439 21 ONSALA, och

Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF), Org. nr. 825001-5065, Stora Varvsgatan 1, 211 19 MALMÖ, har ingått följande kollektivavtal angående anställningsvillkor för fotbollsspelare kalender- åren 2001-2005.

------

§ 1. Avtalets omfattning

Avtalet gäller alla till SEF anslutna fotbollsföreningar och IdrottsAB i deras egenskap av arbetsgivare och hos dessa anställda elitfotbollsspelare som är icke-amatörer enligt Svenska Fotbollförbundets (SvFF) vid varje tid gällande bestämmelser härom. SEF åtar sig att till- lämpa avtalet även beträffande spelare som inte är medlemmar i SFS, undantaget vad som föreskrivs i § 9.

Det vid varje tid gällande, av SvFF, SFS och SEF gemensamt fastställda, Spelaravtalet utgör en integrerad del av förevarande avtal.

§ 2. Allmänna åligganden

2.1 Lojalitet m.m.

Förhållandena mellan arbetsgivaren och spelaren grundar sig på ömsesidig lojalitet och öm- sesidigt förtroende. Spelaren ska på bästa sätt tillvarata och främja arbetsgivarens intresse. Full diskretion ska iakttas såväl inåt som utåt i arbetsgivarens angelägenheter.

2.2 Arbetsuppgifter m.m.

I uppgiften som spelare ingår att medverka i all den fotbollsverksamhet som arbetsgivaren ålägger spelaren. Spelaren ska dessutom utföra de övriga arbetsuppgifter som arbetsgivaren ålägger spelaren och som har direkt anknytning till spelarens anställning. Det kan t.ex. gälla att i traditionell omfattning delta i reklam- och sponsoraktiviteter. Arbetsgivaren har därvid rätt att använda spelarens namn och bild i marknadsföringssyfte. För annan användning av spelarens namn och bild krävs dennes tillstånd i varje enskilt fall.

52 Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal

2.3 Bisysslor

Ingen spelare får, i egen regi eller för en annan arbetsgivare, utföra arbete eller bedriva ekonomisk verksamhet som konkurrerar med eller står i strid med den fotbollsverksamhet som bedrivs av arbetsgivaren där spelaren är anställd enligt förevarande avtal. Ingen spelare får heller åta sig uppdrag eller bedriva verksamhet som kan inverka negativt på spelarens an- ställning.

2.4 Identitet och hälsointyg

För att få anställning ska spelaren, om arbetsgivaren begär det i samband med anställnings- tillfället (innan avtal om anställning undertecknas), styrka sin identitet samt lämna intyg om sitt hälsotillstånd. Arbetsgivaren anvisar läkare och bekostar intyget.

Arbetsgivaren har rätt att vid förlängning av anställningsavtalet begära nytt intyg om spelarens hälsotillstånd.

§ 3. Lön

Arbetsgivaren och spelaren träffar en individuell överenskommelse om lön och eventuella andra anställningsförmåner.

§ 4. Anställning

4.1 Anställningen som spelare är tidsbegränsad. Anställningsavtal får inte ingås för längre tid än fem (5) år.

4.2 Spelaren har inte företrädesrätt till återanställning.

4.3 Kravet på information om anställningen enligt 6 a § LAS uppfylls genom att spelaren tillställs ett exemplar av Spelaravtalet till vilket är fogat en bilaga som upplyser om längden på arbetstagarens betalda semester och längden på arbetstagarens normala arbetsdag eller arbetsvecka liksom tillämpligt kollektivavtal.

4.4 Bestämmelserna i 15, 28, 30a §§ LAS ska inte tillämpas.

§ 5. Arbetstid

5.1 Denna paragraf ersätter Arbetstidslagen (1982:673) i sin helhet.

Arbetstiden för spelare är oreglerad. Planeringen av arbetstid och verksamhet sker i enlighet med bestämmelserna i 7 § nedan. Förläggningen av arbetstiden bestäms av arbetsgivaren.

5.2 Denna paragraf ersätter 5-7 §§ och 8 § första stycket lagen (1974:358) om facklig för- troendemans ställning på arbetsplatsen.

Facklig förtroendeman har rätt till den ledighet som fordras för det fackliga uppdraget. Le- digheten får dock inte ha större omfattning än vad som är skäligt med hänsyn till förhållan-

53 Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal dena på arbetsplatsen. Ledigheten, som inte får förläggas så att den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång, ska bestämmas efter överläggning mellan förtroendeman- nen och arbetsgivaren. Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtroende- mannens egen arbetsplats ska den facklige förtroendemannen ha rätt till bibehållna anställ- ningsförmåner.

§ 6. Semester

6.1 Allmänt

Denna paragraf ersätter 12, 16, 29-30 §§ Semesterlagen (1977:480).

6.2 Semesterns förläggning

Arbetsgivaren förlägger spelarens semester efter samråd med denne. Om enighet inte kan uppnås beslutar arbetsgivaren. Arbetsfri dag kan dock inte, mot Spelarens medgivande, av arbetsgivaren hävdas som semesterdag.

Spelaren har rätt till minst två (2) veckors sammanhängande semester under icke- tävlingssäsong.

6.3 Semesterlön

Spelaren har sin ordinarie månadslön också under semesterledighet. Någon rätt till ytterligare semesterlön eller tillägg föreligger inte.

6.4 Sparad semester

Sparad semester läggs ut efter samråd med spelaren. Om enighet inte kan uppnås beslutar arbetsgivaren.

Skulle sparad semester inte ha lagts ut innan anställningsavtalet löper ut ska spelaren erhålla 4,6% av den aktuella månadslönen per sparad semesterdag. Utbetalning ska ske senast inom trettio (30) dagar från anställningens upphörande.

§ 7. Information och samråd

Denna paragraf ersätter 11, 12, 14, 19-20 och 38-40 §§ i lagen (1976:580) om medbestäm- mande i arbetslivet (MBL).

En lokal samrådsgrupp bestående av representanter för spelarna t.ex. spelarråd och respektive arbetsgivare behandlar de frågor som normalt tas om hand av ovan angivna paragrafer i MBL. Det innebär bl.a. att arbetsgivaren är skyldig att informera om hur verksamheten utvecklas ekonomiskt liksom riktlinjerna för personalpolitiken.

Arbetsgivaren ska dessutom före beslut samråda med spelarråd eller motsvarande om vikti- gare förändringar av verksamheten.

Arbetsgivaren och spelarna ska gemensamt utveckla klubbens verksamhet för klubbens bästa. Formerna för detta bestäms av arbetsgivaren efter samråd (se ovan).

54 Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal

§ 8. Kompetensutveckling

Möjligheten till utveckling av spelarens kompetens efter fotbollskarriärens slut ska beaktas under anställningstiden. Ansvaret för denna kompetensutveckling delas av arbetsgivaren och spelaren. Utvecklingssamtal ska äga rum minst en gång varje kalenderår.

§ 9. Försäkringar

Arbetsgivaren förbinder sig att teckna försäkringar i enlighet med vad som framgår av bilagan 1 till förevarande avtal.

Arbetsgivarens åtaganden enligt förevarande paragraf gäller endast spelare som är medlemmar i SFS. Arbetsgivaren är dock oförhindrad att göra motsvarande åtaganden gentemot spelare som inte är medlemmar i SFS.

§ 10. Förhandlingsordning

Där inte annat reglerats i detta avtal gäller följande.

SFS har rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och sådan medlem i SFS, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Ar- betsgivare har motsvarande rätt att förhandla med SFS.

En part som är skyldig att förhandla ska själv eller genom ombud inställa sig vid förhand- lingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Parterna kan gemensamt välja någon annan form för för- handling än sammanträde.

Part som vill förhandla ska göra framställning hos motparten om förhandling. Om motparten begär det, ska framställningen vara skriftlig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.

Om parterna inte enas om annat ska sammanträde för förhandling hållas inom två (2) veckor efter det att motparten har fått del av förhandlingsframställningen, och annars inom tre (3) veckor efter det att framställningen har kommit motparten tillhanda. Det ankommer i övrigt på parterna att bestämma tid och plats för förhandlingssammanträde.

Förhandling ska bedrivas skyndsamt. Om part begär det, ska protokoll föras och justeras av båda parter. Enas parterna inte om annat, ska förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin förhandlingsskyldighet har gett motparten skriftligt besked om att han frånträ- der förhandlingen.

Spelare som har utsetts att företräda SFS vid förhandling får inte vägras skälig ledighet för att delta i förhandlingen.

§ 11. Tvistelösning

Vill någon som har förhandlingsrätt enligt 10 § ovan yrka skadestånd eller annan fullgörelse som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt lag eller förevarande kol-

55 Bilaga B – Fotbollens kollektivavtal lektivavtal, ska han påkalla förhandling inom fyra (4) månader efter det att han har fått kännedom om den omständighet som yrkandet hänför sig till och senast inom två (2) år efter det att omständigheten inträffat.

Påkallar part inte förhandling inom föreskriven tid, förlorar han rätten till förhandling.

Har SFS inte iakttagit föreskriven tid för förhandling eller väckande av talan, får den som är eller har varit medlem i SFS och som berörs av tvisten väcka talan inom en (1) månad efter det att tiden har löpt ut.

I tvist ska spelare, som inte kan företrädas av SFS, väcka talan inom fyra (4) månader efter det att han fått kännedom om den omständighet som yrkandet hänför sig till och senast inom två (2) år efter det att omständigheten har inträffat.

Väcker part inte talan inom föreskriven tid, förlorar han rätten till talan.

Tvist om tillämpningen av förevarande avtal ska avgöras av skiljemän enligt lagen om skil- jeförfarande. Parterna, som ska betala hälften vardera av kostnaderna för skiljemännen, svarar var för sig för sina egna kostnader för skiljeförfarandet oavsett utgången av tvisten.

Tvist mellan arbetsgivare och spelare angående tillämpningen av det i § 1 ovan omnämnda Spelaravtalet ska inte hänskjutas till avgörande av allmän domstol utan ska prövas i skilje- förfarande enligt SvFF:s stadgar och ett av SvFF fastställt reglemente.

§ 12. Giltighetstid

Detta avtal gäller fr.o.m. den 1 januari 2001 t o m den 31 december 2005.

------

Stockholm den 13 november 2000

SVENSKA FÖRENINGEN FOTBOLLSSPELAREFÖRENINGEN SVENSK ELITFOTBOLL

56 Bilaga C – Spelaravtalet

Bilaga C – Spelaravtalet (…) § 2 Spelarens åtaganden 2.1 Spelaren förbinder sig att som fotbollsspelare under avtalstiden medverka i Föreningens verksamhet i fråga om matcher, träningar och sammankomster i enlighet med Föreningens stadgar och övriga bestämmelser. Spelaren är dock inte skylding att medverka om hinder föreligger av väsentlig art på grund av sjukdom, allvarliga familjeangelägenheter eller andra omständigheter över vilka Spelaren inte råder eller som av annan anledning utgör ursäktande skäl. (…) 2.3 Spelaren förbinder sig att inte utan Föreningens samtycke tidigare än sex (6) månader före avtalstidens utgång eller underhandla om övergång till annan förening, svensk eller utländsk, för uppdrag som spelare eller tränare. (…) § 3 Ersättning till Spelaren m.m. 3.1 Föreningen skall under avtalstiden utge ersättning till Spelaren i enlighet med innehållet i bilaga till detta avtal. Sådana ekonomiska åtaganden eller andra villkor får inte ha längre löptid än förevarande spelaravtal. Om så skulle vara fallet är dessa villkor ogiltiga. (…) § 4 Reklamaktiviteter m.m. 4.1 Spelaren förbinder sig att i traditionell omfattning utan extra ersättning medverka i Föreningens reklam- och sponsoraktiviteter. Föreningen har därvid rätt att använda Spelarens namn och bild i reklam. För annan användning krävs Spelarens tillstånd i varje enskilt fall. (…) § 6 Doping 6.1 Spelaren förbinder sig att inte använda dopingpreparat och att i alla delar föl- ja FIFA:s, UEFA:s, Riksidrottsförbundets (RF) och SvFF:s dopingregler. (…) § 10 Tvist Tvist i anledning av detta avtal skall avgöras genom skiljeförfarande enligt ett av SvFF:s styrelse fastställt Reglemente för SvFF:s skiljenämnd. (…)

57 Bilaga D – Article 17 FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008

Bilaga D – Article 17 FIFA Regulations for the status and transfer of Players 2008

Article 17 Consequences of terminating a contract without just cause

The following provisions apply if a contract is terminated without just cause:

1. In all cases, the party in breach shall pay compensation. Subject to the provisions of article 20 and Annexe 4 in relation to training compensation, and unless otherwise provided for in the contract, compensation for the breach shall be calculated with due consideration for the law of the country concerned, the specificity of sport, and any other objective criteria. These criteria shall include, in particular, the remuneration and other benefits due to the player under the existing contract and/or the new contract, the time remaining on the existing contract up to a maximum of five years, the fees and expenses paid or incurred by the former club (amortised over the term of the contract) and whether the contractual breach falls within a protected period.

2. Entitlement to compensation cannot be assigned to a third party. If a professional is re- quired to pay compensation, the professional and his new club shall be jointly and severally liable for its payment. The amount may be stipulated in the contract or agreed between the parties.

3. In addition to the obligation to pay compensation, sporting sanctions shall also be imposed on any player found to be in breach of contract during the protected period. This sanction shall be a four-month restriction on playing in official matches. In the case of ag- gravating circumstances, the restriction shall last six months. In all cases, these sporting sanctions shall take effect from the start of the following season at the new club. Unilateral breach without just cause or sporting just cause after the protected period shall not result in sporting sanctions. Disciplinary measures may, however, be imposed outside the protected period for failure to give notice of termination within 15 days of the last official match of the season (including national cups) of the club with which the player is registered. The protected period starts again when, while renewing the contract, the duration of the previ- ous contract is extended.

4. In addition to the obligation to pay compensation, sporting sanctions shall be imposed on any club found to be in breach of contract or found to be inducing a breach of contract during the protected period. It shall be presumed, unless established to the contrary, that any club signing a professional who has terminated his contract without just cause has in- duced that professional to commit a breach. The club shall be banned from registering any new players, either nationally or internationally, for two registration periods.

5. Any person subject to the FIFA Statutes and regulations (club officials, players’ agents, players, etc.) who acts in a manner designed to induce a breach of contract between a professional and a club in order to facilitate the transfer of the player shall be sanctioned.

58 Bilaga E – Frågor till de allsvenska klubbarna

Bilaga E – Frågor till de allsvenska klubbarna

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening?

Svar: Hittills inga konsekvenser.

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Websterfall?

Svar: Inga åtgärder ännu så länge men vi följer noggrant vad som kan hända utifrån domen.

/Klubbchef i allsvensk förening

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening?

Svar: Ännu har den ej haft några konsekvenser. Det finns fortfarande frågetecken kring denna dom. Den är även beroende av ålder på spelaren.

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Webster-fall?

Svar: Vi kommer att följa utvecklingen och se om vi måste ta till åtgärder vad gäller utformning av kontrakt m.m. /Informationschef i allsvensk förening

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening? Svar: Några direkta konsekvenser har domen än så länge inte inneburit.

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Webster-fall?

Svar: Vi skissar internt på att i framtida avtal skriva in klausuler som kan skydda före- ningen ekonomiskt i det enskilda fallet.

/Informationsansvarig i allsvensk förening

59 Bilaga E – Frågor till de allsvenska klubbarna

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening? Svar: Inga än så länge. 2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Webster-fall?

Svar: Vi har inte (ännu) vidtagit några åtgärder m h t domen. Däremot agerar vi så när det gäller tränare.

/Klubbdirektör i allsvensk förening

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening?

Svar: Inga konsekvenser så här långt.

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Webster-fall?

Svar: Vi har inte avtal som sträcker sig längre än 3 år. Samt att vi försöker vara ute i god tid (1 år) vid förlängning av avtal. /Sportchef i allsvensk förening

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening?

Svar: Inga

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Webster-fall?

Svar: Inga /Marknadschef i allsvensk förening

60 Bilaga E – Frågor till de allsvenska klubbarna

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening?

Svar: I dagsläget inga.

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Webster-fall?

Svar: Vi har inte vidtagit specifika åtgärder. Däremot för vi alltid diskussioner kring och med spelare vi vill behålla när de har 1-2 år kvar på sina avtal (Alltså ingen direkt koppling till Webster.) /Klubbchef i allsvensk förening

1. Vad har Websterdomen fått för konsekvenser för er förening?

Svar: Hittills inga konsekvenser.

2. Vilka åtgärder har ni som förening vidtagit för att förhindra att spelare lämnar er som Websterfall?

Svar: När vi tecknar avtal med nya spelare tar vi med en klausul som klargör hur ska- deståndet ska beräknas.

/Juridiskt ombud (advokat) i allsvensk förening