HAVE YOU EVER SEEN THE CROWD GOIN’ APESHIT, LOUVRE?
En kvalitativ studie om svart representation i musikvideon Apeshit
————————————————————————————————— Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet VT2021 Sara Rosengren
Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet 08-16 20 00 vx
Handledare: Tanja Schult
Titel och undertitel: Have You Ever Seen The Crowd Goin’ Apeshit, Louvre? – En kvalitativ studie om svart representation I musikvideon Apeshit
Författare: Sara Rosengren
Kontaktuppgifter till författaren: [email protected]
Uppsatsnivå: Kandidat
Ventileringstermin: VT 2021
ABSTRACT:
Denna uppsats undersöker musikvideon Apeshit, av The Carters, som spelades in på Louvren och hur den tar upp frågor om svart representation. Syftet med studien handlar om att bidra med kunskap om hur representation visualiseras samt dess effekter. En ytterligare ambition handlar om responsen videon fick, som bland annat resulterade i Louvrens guidade tur Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Hightlights. Studien har till syfte att analysera detta utifrån svart representation och demokratisering. Genom ett postkolonialt perspektiv med fokus på Stuart Halls kulturella hegemoni och Richard Dyers vithetsbegrepp har studien kunnat ge uttryck i dessa frågor om svart visuell representation. Som metod har uppsatsen använt sig av en formal- och kontextanalys för att uttolka musikvideons underliggande budskap. Studiens slutresultat belyser de medel som använts i musikvideon för att lyfta frågor som berör svart representation och rasism.
Nyckelord: Louvren, Beyoncé, Jay-Z, The Carters, postkolonial teori, representation, imperialism, kolonialism INNEHÅLL
INLEDNING 1 Syfte och frågeställning 2 Material och avgränsningar 2 Teori 3 Metod 5 Tidigare Forskning 6
IMPERIALISM, KOLONIALISM OCH LOUVREN 9
APESHIT OCH RASISMEN I VÅR SAMTID 14
THE CARTERS UTMANAR LOUVREN 18
SLUTDISKUSSION 23
KÄLLOR OCH LITTERATUR 25 Tryckta källor 25 Internet 26
INLEDNING
2018 publicerade musikduon The Carters videon till låten Apeshit från albumet Everything is Love, som kom ut samma år. Musikvideon släpptes på sociala medieplattformen YouTube1 och är inspelad på det berömda konstmuseet Louvren i Paris. Louvren klassas ofta som ett av världens främsta konstmuseer.2 Inspelningen av Apeshit på Louvren skedde inte enbart av estetiska skäl. Musikvideon lyfter också viktiga sociala frågor om representation. I videon medverkar 17 berömda konstverk ur museets samling. I samspel med dem lyfter konstnärsduon frågor om vem som får synas i dessa utrymmen, under vilka omständigheter och genom vilka medium. De medverkande konstverken är väl utvalda för att lyfta dessa frågor och tydliggörs genom effekter i form av bland annat videoredigering och ljussättning men också val av klädsel och tydliga kontrasteringar. Denna studie är en formal- och kontextanalys som undersöker hur svart representation och demokratisering porträtteras i The Carters musikvideo Apeshit.
Konstnärsduon består av det gifta paret Shawn Carter och Beyoncé Knowles, mer kända under artistnamnen Jay-Z och Beyoncé, som båda två har mycket framgångsrika internationella solokarriärer inom hip-hop3 respektive pop och r’n’b.4 The Carters är väl etablerade inom musikbranschen och har vunnit flera prestigefyllda musikpriser.5 Under år 2021 tog Beyoncé platsen som den mest Grammyprisade sångerskan genom historien.6 Jay-Z och Beyoncé har med andra ord gjort ett stort avtryck i populärkulturen och kan nå ut till miljontals människor världen över.
Konstnärsduons kändisskap, med sitt kulturella värde, medför att videon Apeshit snabbt blev mycket populär genom sociala medier. I skrivande stund har den över 238 miljoner visningar på YouTube.7 Musikvideon bidrog också till en stor ökning av Louvrens
1 The Carters, Apeshit, [video], YouTube, 2018-06-16, https://www.youtube.com/watch?v=kbMqWXnpXcA, (hämtad 2021-03-29). 2 Andrew McClellan, “Musée du Louvre, Paris: Palace of the people, art for all”, The first modern museums of art: the birth of an institution in 18th-and early-19th- century Europe, Carole Paul (red.), J. Paul Getty Museum, Los Angeles, 2012, s. 235. 3 Margaret Jackson, "Jay-Z." Grove Music Online, Oxford University Press, 2012,
1 besökare.8 Efter att musikvideon släpptes startade museet visningen Beyoncé and Jay- Z’s Louvre Highlights där man som besökare får chansen att besöka de utvalda verk som superstjärnorna Beyoncé och Jay-Z sjungit, rappat och dansat tätt intill.9 The Carters musikvideo resultera till att populärkulturen tog ett steg in i finkulturen.
Begreppet finkultur är ett återkommande begrepp i denna uppsats. När vi talar om finkultur är det i jämförelse med den engelska termen High Culture som beskriver en kultur som associeras till ett bildat borgerligt samhällsskikt. Det som uppsatsen vill uppnå med detta begrepp handlar mer om att problematisera begreppet finkultur10 som kan uppfattas som en motsats till populärkulturen. Skillnaden mellan dem två är att populärkulturen anses vara en mer allmän folklig kultur.11
Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur musikvideon Apeshit visualiserar frågor om svart representation. Genom att analysera musikvideon och den guidade turen, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, har uppsatsen som syfte att undersöka hur svart representation och demokratisering, som sker i mötet mellan popkultur och finkultur, porträtteras i Apeshit.
- Genom vilka medel lyfts frågor om svart representation i musikvideon Apeshit och hur kopplas de till de utvalda medverkande konstverken? - Hur sker demokratiseringen i mötet med finkultur och populärkultur? - Hur har Apeshit illustrerat den samtida debatten om rasism?
Material och avgränsningar
Huvudmaterialet är musikvideon till låten Apeshit av The Carters som släpptes år 2018. Den sex minuter långa musikvideon är regisserad av Ricky Saiz12 och spelades in på konstmuseet Louvren i Paris, Frankrike. I Apeshit medverkar även sjutton stycken konstverk från museets samling. De enskilda konstverken och scener som visas i musikvideon är grunden till urvalet om vad som studeras i uppsatsen. De scener i musikvideon som presenterar konstverken, samt de som kan kopplas till verken, är det huvudsakliga materialet. Dessa konstverk uppträder inte ensamma i musikvideon och
8 Elodie Silberstein, “Have You Ever Seen the Crowd Goin’ Apeshit?”: Disrupting Representations of Animalistic Black Femininity in the French Imaginary”, Humanities, Vol. 8, No. 3, 2019, s. 2. 9 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, https://www.louvre.fr/en/explore/visitor- trails/beyonce-and-jay-z-s-louvre-highlights (hämtad 2021-03-30). 10 Nationalencyklopedin, (ne.se/finkultur), (hämtad 2021-05-24). 11 Nationalencyklopedin, (ne.se/populärkultur), (hämtad 2021-05-24). 12 Silberstein 2019, s. 1.
2 får ofta sällskap av The Carters själva, dansare, klädsel, samt låttexten. Urvalet är alltså baserat på de scener som konstverken medverkar i men materialet är alltså scenen, och allt som inkluderas i dem, och inte bara konstverken.
Till följd av musikvideon skapade även Louvren en guidad visning där man som besökare kan följa de medverkande konstverken i Apeshit. På Louvrens hemsida finns information om visningen och även bakgrundsinformation om konstverken.13 Denna informationssida används också som ett material till uppsatsen.
På grund av uppsatsens omfång var det inte möjligt att studera alla scenerna med alla konstverken i videon. Studien valde att fokusera på 11 av de 17 konstverken. Anledningen till varför studien valde att använda sig av 11 verk byggde på att dessa verk uppfattades vidareutveckla en analys om svart representation. Dessa verk förhöll sig till de som var uppsatsens huvudsakliga syfte och frågeställning.
Teori
Postkolonial teori om maktstrukturer, representation och vithet ligger till grunden för denna uppsats. Detta innebär att studien undersöker representation om ”ras” i musikvideon Apeshit. Kultur- och medievetaren John Storey förklarar i boken Cultural Theory and Popular Culture: An Introduction att det är viktigt att förstå att begreppet ”ras” inte handlar om att det skulle finnas flera människoraser, det finns bara en.14 Varför begreppet finns och används har att göra med rasismen som bygger på att särskilja människor genom hudfärg, något som grundar sig i västvärldens historia i imperialism och kolonialism. Begreppet ”ras” finns alltså till följd av rasism - fast det egentligen är en kulturell konstruktion som baseras på att hudfärg agerar som markör för specifika karaktäristiska drag. Detta är dock något som genom historien institutionaliserats och reproducerats vilket har lett till att det kommit att tolkas som något naturligt. Detta, som Paul Gilroy pekar på, trots att rasism och ”ras” alltid har sin grund i interaktioner och handlingar utförda av människor.15 När hudfärg tas upp i analysen är det alltså för att belysa rasistiska strukturer, något som är viktigt för läsaren att förstå.
Kulturteoretikern Stuart Hall diskuterar i sin essä ”What Is This ’Black’ In Black Popular Culture” om kulturell hegemoni. Det som Hall talar om bygger på idén om en ojämn maktbalans där vit kultur marginaliserar svart kultur, men också har kontroll över
13 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-05-06). 14 John Storey, Cultural theory and popular culture: an introduction, 8. ed., Routledge, London 2018, s. 187. 15 Storey 2018, s. 187-188.
3 hur svart identitet porträtteras. Den kulturella hegemonin, menar Hall, innehar makten att styra bilden av hur olika människor representeras. Det narrativ som produceras och reproduceras blir alltså en del av diskursen om svart identitet. Den kulturella hegemonin har historiskt sätt tillhört västvärlden vilket också gör det till en vit kulturell hegemoni. Det narrativ som skapas av den kulturella hegemonin handlar om en historia av att stereotypisera marginaliserade grupper, där Halls fokus ligger på den marginaliserade svarta kulturen. Den vita kulturella hegemonin producerar och reproducerar bilden av vad svart identitet innebär. Svarthet är alltså historiskt sätt en tillskriven identitet, av en vit maktstruktur. Den representation som skapas är alltså varken gjord av eller till för svart kultur i sig. Den kulturella hegemonin är en form av organiserat samtycke, enbart mellan de som innehar makten att styra bilden som produceras, det vill säga den kulturella hegemonin.16
Som tidigare nämnt är ras och rasism en kulturell konstruktion. Det är även vithet men det är något som inte existerar på samma premisser. Den vita hudfärgen kategoriseras inte in som en ras på samma sätt som andra hudfärger gör. Det handlar snarare om att vithet och ras existerar som varandras motsatser. Att bli sedd som vit är enligt filmvetaren Richard Dyer ett privilegium på grund av att vitheten också innebär en osynlighet.17 Vitheten är osynlig i den mån av att den inte avkodas som ras och vita blir därför aldrig representativa för vita som grupp. Icke-vita blir däremot sedda som representativa och där med talande för den grupp de anses tillhöra utifrån idén om ras.18 Genom att avkodas och inkluderas som vit osynliggörs vitheten vilket öppnar upp privilegiet att läsas in som enbart människa.19
Genom att använda sig av Halls teori om kulturell hegemoni och Dyers perspektiv på vithet kan det förklara hur finkulturen är konstruerad samt vilka som inkluderas respektive exkluderas ur det. Dessa teorier är relevanta för denna studie eftersom de fokuserar på hur svart identitet konstrueras av den kulturella hegemonin. Studien kommer att fokusera på begrepp som svart representation, maktstrukturer och vithet.
16 Stuart Hall, “What is This ‘Black’ in Black Popular Culture?”, Cultural Theory and Popular Culture: A Reader, 4. Ed., John Storey (red.), Longman, Harlow, 2009, s. 374-382. 17 Richard Dyer, White: essays on race and culture, Routledge, London, 1997, s. 44. 18 Dyer 1997, s. 2. 19 Dyer 1997, s. 45.
4 Metod
Musikvideon Apeshit har studerats med fokus på de enskilda scener där de utvalda konstverken förekommer i. När studien har analyserat Apeshits scener har studien utgått ifrån Anne D’Allevas formal-20 och kontextanalys.21 Utifrån formalanalysen har studien undersökt vad som finns i de utvalda scenerna och vad som framhävs samt på vilket sätt. Studien undersöker hur de olika individer, dansare och konstverk integrerar med varandra i de olika scenerna. Med hjälp av Formalanalysen har studien kunnat koncentrerat sig på hur konstverken visas upp i scenerna samt vilka delar av verken fokusen ligger på. Detta sker i form av bland annat kameravinkel och ljussättning. Detta handlar om vad som medverkar i relation till konstverket. Eftersom det finns många olika typer av scener som utförts på olika sätt har studien undersökt scenerna beroende på hur de är uppbyggda, så som vad de innehåller eller hur de är filmade.
I kontextanalysen studerades inte bara Apeshits kontext men också kontexten kring det som visas i scenerna. Beroende på vad som finns i scenen var olika typer av kontext relevant. Det kan vara bland annat kontexten kring konstverket, klädseln eller gester, vilket beror på hur scenen ser ut och vad som uppmärksammas i den. Precis som föregående process studerades även effekterna av musikvideon, så som Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights.
Varför studien valde att använda sig av en formal- och kontextanalys var för att de kan ge en större helhet av scenerna. Både i form av vad vi ser men också bakgrunden till det vi ser. Med en annan metod skulle det eventuellt inte resultera i samma breda analys.
Sedan appliceras formal- och kontextanalysen utifrån ett postkolonialt perspektiv, som beskrivits i avsnittet ovanför. De utvalda scenerna tematiserades in i tre dimensioner; historisk svart representation, den samtida debatten om rasism och hur The Carters skapar en ny identitet. Dessa resulterade i de respektive tre kapitlen. Den postkoloniala teorin används i kontextanalysen för att urskilja maktstrukturer som härstammar från kolonialismen.
20 Anne D’Alleva, How to write art history, 2. ed., Laurence King, London, 2010, s.31. 21 D’Alleva 2010, s. 53-54.
5 Tidigare Forskning
Trots att Apeshit kom ut för bara tre år sedan finns det ändå förvånansvärt mycket samtida forskning om videon. Fyra stycken artiklar har hittats om musikvideon.
Elodie Silberstein skriver i sin, artikel ”Have You Ever Seen the Crowd Goin’ Apeshit?”: Disrupting Representations of Animalistic Black Femininity in the French Imaginary”, om hur Apeshit porträtterar svart femininitet, svart sexualitet, kolonialism och kanoniserad konst. Silberstein gör en formal- och kontextanalys av musikvideons utvalda scen med Beyoncé och Venus de Milo. Artikeln går igenom korsettens historia, den svarta kvinnliga kroppens historia samt det kanoniserade nakenmåleriet av vita kvinnliga kroppar. Den primära fokusen ligger på den historiskt hypersexualiserade svarta kvinna och genom vilka medel Beyoncé tar tillbaka den bilden. Texten går också in på de kvinnliga dansarna och deras potentiella symbolisering av ifrån tagandet av kulturella artefakter genom imperialism och kolonialisering.22 Vad som skiljer Silbersteins undersökning från denna uppsats är att den först och främst fokuserar på en enstaka scen och verk, nämligen Venus de Milo med Beyoncé.
Kultur- och litteraturvetaren Agata Handleys artikel ”Representing Absence: Contemporary Ekphrasis in “Apesh-it” undersöker representation och frånvaro genom ekfras i musikvideon Apeshit av The Carters.23 Likt Silbersteins artikel fokuserar Handley också enbart på en scen och ett konstverk ur musikvideon. Det är scenen med målningen Madame Récamier, av Jacques-Louis David, tillsammans med två dansare som står i fokus i Handleys artikel. Genom att använda sig av ekfras undersöker Handley vad som representeras och vad som inte gör det i den scenen.
Jenny Gunns artikel ”The Outside Meets the Institution: The Carters’ “Apeshit” Video” behandlar vad som händer i musikvideon när Louvren som institution möter Beyoncé och Jay-Z, representativa för afro-amerikansk identitet. Gunn använder sig av anamorfos och CRT (Critical Race Theory) för att undersöka de betydelser som uppstår i detta möte.24 Artikeln studerar The Carters i relation till ett fåtal verk som visas i Apeshit och drar även kopplingar till verk som inte finns med i videon.
”Tracing the Carters Through the Galleries” är skriven av musik- och medievetaren Carol Vernallis. Artikeln analyserar Apeshit scen för scen och avkodar musikvideons
22 Silberstein 2019, s. 1. 23 Agata Handley, “Representing Absence: Contemporary Ekphrasis in “Apesh-t”, Text Matter, Issue 10, 2020, s. 118. 24 Jenny Gunn, ”The Outside Meets the Institution: The Carters’ Apeshit”, Black Camera, Vol. 11, No. 1, 2019, s. 386.
6 politiska budskap. Vernallis diskuterar konstverkens relation till budskapet till viss mån men artikeln har ett större fokus på musik och lyrik. Något som saknas i artikeln är just en djupare analys av konstverkens roll i musikvideon, vilket är vad denna uppsatts behandlar.25
Silbersteins, Handleys, Gunns och Vernallis artiklar undersöker musikvideon på ett eller annat sätt. Både Silberstein och Handley utför en djupare analys av endast en scen och det som finns i scenen så som dansare, klädsel och ljussättning. Gunn gör kortare analyser av flera scener men analyserna går inte in i detalj på samma sätt som Silbersteins och Handleys. Hennes artikel studerar även de utvalda scenerna ur ett större politiskt perspektiv än vad Handley och Silberstein gör. Vernallis artikel går igenom många av Apeshits scener och, likt Gunn, diskuterar dem i ett större perspektiv. Skillnaden mellan Gunns artikel och Vernallis är att Vernallis analys är mycket mer översiktlig.
Françoise Vergès artikel “The Slave at the Louvre: An Invisible Humanity” och Donald Sassoons bok Mona Lisa: The History of the World’s Most Famous Painting inkluderas också i den tidigare forskning. Dessa texter varken undersöker eller tar upp Apeshit, vilket är rimligt då dessa skrevs innan musikvideon skapades.
Vergès artikel “The Slave at the Louvre: An Invisible Humanity” handlar om en guidad visning, med samma namn, Vergès höll i under år 2012. Enligt Vergès var syftet med visningen att utforska Louvrens samlingar och de spår som finns av slaveriet och kolonialismen i konsten.26 Vergés guidade visning hade intentionen att synliggöra effekterna av det koloniala slaveriet som även påverkar oss idag. Det koloniala slaveriet menar Vergès inte är något som är fast i det förgångna.27 Artikeln kan relateras till denna studie då den beskriver att konsten i Louvren bidrog till koloniala strukturer.
Sassoons bok Mona Lisa: The History of the World’s Most Famous Painting undersöker historien om Mona Lisa. Den handlar om hur målningen har kommit att besitta statusen den har idag. Sassoon tittar bland annat på rollen Mona Lisa har fått inom populärkulturen och hur den har spridit sig på en global nivå28 men också på hur målningen spridits genom musiken.29 Då Mona Lisa även används i Apeshit, vilket gör
25 Carol Vernallis, “Tracing the Carters Through the Galleries”, Journal of Popular Music, Vol 30, Issue 4, 2018, s. 25-42. 26 Françoise Vergès, ”The Slave at the Louvre: An Invisible Humanity”, Journal of Contemporary African Art, Vol. 2015, Issue 38/39, 2016, s. 8. 27 Vergès 2016, s. 11. 28 Donald Sassoon, Mona Lisa: the history of the world’s most famous painting, Harper Collins, London, 2001, s.242-279. 29 Sassoon 2001, s. 224-241.
7 att Sassoons analys om hur Mona Lisa används i populärmusik är relevant för denna studie.
8 IMPERIALISM, KOLONIALISM OCH LOUVREN
Louvren har en enorm makt i hur världen uppfattas och vad som tolkas in som verklighet, vilket är vad Apeshit iscensätter i form av svart representation. En av konstmuseets uppgifter har varit, så länge museum som koncept har funnits, att avgöra vad som klassas som konst.30 Museum i västvärlden har länge besuttit makten att skapa uppfattningar om världen med den kanoniserade konsten. Enligt Silberstein tillskrivs objekt olika narrativ genom den klassificering, katalogisering och rekontextualisering som utförs av västerländska museum. Detta är något som genom historien bidragit till att producera och bevara förutfattade meningar, maktstrukturer och hierarkiska idéer om världen.31 Varför Beyoncé och Jay-Z, ett amerikanskt par, tar upp dessa frågor i Louvren och inte ett konstmuseum i USA handlar dels om hur välkänt Louvren är för sin konstsamling men också för vad museet representerar i form av vit kultur, imperialism, kolonialism och slaveri. Rasismen, som är en direkt konsekvens av europeisk kolonialisering och förslavning, är fortfarande ett väl existerande problem idag.32 Det Apeshit pekar på är just den långa historien som rasismen har och vikten av att förstå hur dåtidens rasistiska strukturer fortfarande är närvarande i vår samtid.
En bit in i musikvideon sker det ett avbrott och musiken stannar av. Enligt musikteoretikern Małgorzata Grajter kallas dessa pauser för aposiopes som betyder tystnad och inom musiken ofta symboliserar död eller försvinnande.33 Pausen inleds med att kameran sakta zoomar in mot Jacques-Louis Davids porträtt Madame Récamier, målad år 1800. Tavlan är tydligt upplyst med en spotlight och föreställer Juliette Récamier klädd i en vit långklänning med bara armar. Hon ligger på en schäslong i ett mycket avskalat rum, bara en lampa till vänster om henne och en pall under schäslongen finns med i målningen. Juliette Récamier var en vit fransk societetsdam, gift med en bankman, och känd för sin goda kläd- och interiörstil.34 Nedanför målningen sitter två svarta dansare, klädda i hudfärgad klädsel, i profil med ryggen mot varandra. De har vardera ände av en vit sjal knuten runt huvuden som släpar ned på golvet mellan dem. Dansarnas posering, tillsammans med sjalen, ramar in Davids berömda målning. Som Handley påpekar skapar dansarnas närvaro en tydlig konstrast om vilka som fått utrymme i Louvrens institutionella rum och vilka som exkluderats.35 Juliette Récamiers
30 Andrew McClellan (red.), Art and its publics: museum studies at the millennium, Blackwell Pub., Malden, MA, 2003, s. xiv. 31 Silberstein 2019, s. 14. 32 Storey 2018, 187-188. 33 Handley 2020, s. 127. 34 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-04-12). 35 Handley 2020, s. 131.
9 vithet blir i denna scen helt plötsligt mycket tydlig. Kontrasten mellan dansarna och kvinnan i målningen synliggör inte bara bristen på svart representation men den synliggör också den annars osynliga vitheten. Att målningen är vald att medverka i Apeshits aposiopes, musikvideons paus som tidigare nämnt ofta står för död eller försvinnande, kan tolkas peka på ytterligare en symbolik för avsaknaden representation bland den kanoniserade konsten. Detta, men också exkluderingen av och hur det har påverkat synen på svart identitet genom att den avsaknaden existerar.
Avsaknaden av svart representation blir också dubbelsidig i Louvrens rum. Françoise Vergès skapade år 2012, alltså 6 år innan Apeshit, en guidad tur på Louvren för att uppmärksamma detta. Visningen döptes till The Slave at the Louvre: An Invisible Humanity och syftet var att utforska Louvrens samlingar och de spår som finns av slaveriet och kolonialismen i konstsamlingen.36 Slaveriet, som resulterades av imperialismen och kolonialismen, utgjorde en stor del av det sociala livet i Europa. Detta är något som, enligt Vergès, också syns bland konstverken i Louvrens samling utan att det aktivt uttalas. Varor och konsumtion tyder på kolonialismens och slaveriets osynliga närvaro.37 Textiler så som bomull men också socker, kaffe, och tobak var något som symboliserade levnadsvanorna inom den europeiska aristokratin men det är också något som inte skulle ha funnits i Europa i samma utsträckning utan det koloniala slaveriet. De varor och produkter som definierade den aristokratiska livsstilen producerades genom kolonialismens slaveri vilket gör att det sker en osynlig representation av svart historia i konsten på Louvren.38 Livsstilen som Juliette Récamier representerar, hennes känsla för mode och interiör som hon var känd för, möjliggjordes av kolonialismen och slaveriet. Den vita klänningen i porträttet kan ha rest en lång väg genom Frankrikes kolonier innan Juliette Récamier avmålades i den.
Genom att placera de svarta dansarna under Madame Récamier belyser Apeshit frågan om representation. Dels bristen på visuell svart representation men också osynliggörandet av slaveriets delaktighet i skapandet av den europeiska aristokratins livsstil, något som också representerar vit kultur.
Under musikvideons gång förekommer ett fåtal konstverk som faktiskt innehåller någon form av svart representation. Målningen The Wedding Feast at Cana är en av dem och målades av Veronese år 1563. Apeshit har låtit kameran fokusera på utvalda närbilder i målningen som presenteras var och en i korta snabba sekvenser. Dessa delar av målningen är närbilder på de svarta slavar eller tjänare som finns med i målningen. De
36 Vergès 2016, s. 8. 37 Vergès 2016, s. 11. 38 Vergès 2016, s. 11.
10 är så pass gömda i bakgrunden att det är svårt att se dem när målningen tittas på i helhet. The Wedding Feast at Cana föreställer den bibliska scenen där Jesus, under en bröllopsfest, förvandlar vatten till vin. Detta motiv målade Veronese på beställning av ett italienskt kloster men konstnären tog sig också friheten till att lägga till människor som egentligen inte hör hemma i den bibliska scenen.39 Bland annat har människor och kläder som tillhör Veroneses samtid snarare än Jesus lagts till, men även värderingar. Det är tydligt att de som serverar på bröllopsfesten är svarta och att de som blir serverade är vita, idéer som är mer tillhörande Veroneses livstid än Jesus med tanke på att hudfärg inte kom att bli en identitetsmarkör förens den europeiska slavhandeln som kom av imperialismen och kolonialismen.40 Konsten i Louvren har enligt Vergès varit en bidragande faktor till osynliggörandet av slavar av kolonialismen men också svarta människor överlag.41 Med hjälp av närbilderna på slavarna i Veroneses målning uppmärksammar Apeshit framställningen av svarta människor som producerats av en vit europeisk kultur. I målningen är det de svarta slavarna som hålls i bakgrunden och passar upp på de vita gästerna. Dem anonymiseras medans de vita gästerna porträtteras i olika färgglada kläder, ansiktsuttryck och kroppsspråk som förmedlar en känsla av att var och en har en egen personlighet. Med hjälp av The Wedding Feast at Cana pekar Apeshit på hur Louvren bidragit med att institutionalisera rasismen och hur svarta representerats genom historien.
Målningen Portrait of a Black Woman är ett annat verk som innehåller svart representation. Porträttet målades av Marie-Guillemine Benoist år 1800 och föreställer en okänd svart kvinna som beskrivs vara en tidigare slav.42 Det mycket avskalade porträttet ger mycket lite utrymme till att kunna ta reda på vem hon var. Som titeln pekar på är kvinnans hudfärg det mest centrala i porträttet, hon är svart och mer behöver inte betraktaren veta. Den okända kvinnan förevigades med hjälp av titeln som svart kvinna och inte som en egen individ med egen identitet. Hon är en svart kvinna och mer behöver ingen veta då att vara svart redan har en förskriven identitet som producerats och reproducerats av en vit kulturell hegemoni. Likt slavarna i The Wedding Feast at Cana är den svarta kvinnan identitetslös trots att det är ett porträtt av henne. Detta förtydligas när Portrait of a Black Woman jämförs med Madame Récamier. I det porträttet får Juliette Récamier representera sig själv med hjälp av klädsel och objekt som förklarar vem hon var. Récamiers vita hudfärg är inte beskrivande för hennes identitet och personlighet. I Portrait of a Black Woman används hudfärgen som
39 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-05-11). 40 Storey 2018, s. 188. 41 Vergès 2016, s. 13. 42 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-05-10).
11 beskrivning för kvinnans främsta karaktärsdrag något som det, enligt Dyer, aldrig görs för en vit person.43
I musikvideons presentation av The Great Sphinx of Tanis befinner sig The Carters framför skulpturen med blicken in i kameran. Väggen bakom Sfinxen är belyst i en klarröd färg. Paret poserar med rak rygg, händerna i hopknutna framför sig och med fötterna i en höftbredds avstånd. Beyoncé är klädd i svarta lårhöga klackskor tillsammans med body, kappa och keps i ett brunt läder. Jay-Z är klädd i en grå-grön kostym med matchande kappa. Det går även att urskilja militärliknande drag i deras klädsel. Kapporna som hänger över axlarna skapar illusionen av ännu bredare och kantigare axlar utöver de redan insydda axelvaddarna. Beyoncés keps påminner till sin form om en Käppi, en hatt som använts inom militären,44 och färgen på Jay-Zs klädsel kan tolkas lik färgen på militära uniformer. Parets posering och klädsel kan alltså tolkas skapa associationer till det militära, något som också går hand i hand med Sfinxen som ska ha symboliserat en slags väktare inom egyptisk kultur.45 Beyoncés klädsel, som Vernallis pekar på, har militära drag som går att koppla till västvärldens imperialism och kolonialisering.46
Det finns en tydlig utveckling i de scener The Carters befinner sig framför Sfinxen. Vid nästa scen står Jay-Z som tidigare och blickar in i kameran. Beyoncé har närmat sig kameran och dansar häftigt med armarna samtidigt som hon sjunger ”bought him a jet”,47 att hon har köpt ett flygplan48 till sin make. I nästa scen har Beyoncés dans övergått till att hon i ilska och frustration sliter av sig kappan och kastar hatten mot kameran till låttexten ”have you ever seen the stage goin’ apeshit?”.49 Scenen följs sedan av musikvideons aposiopes, symbolen för död och försvinnande. Vid Sfinxens nästa medverkande har rummet fyllts upp av ett flertal människor som alla dansar tillsammans med Beyoncé.
Det finns ett utvecklingsflöde i Sfinxens scener där framförallt Beyoncés dans och kroppsspråk levererar utvecklingen. Till en början står Jay-Z och Beyoncé orörliga framför Sfinxen, som om de vaktar skulpturen. Med tiden bryter sig Beyoncé själv loss genom dans och rörelser som i slutändan utvecklats till att flera som gått med i dansen. Som Vernallis pekar på går det att tolka det som att scenen, genom parets klädsel i
43 Dyer 1997, s. 2. 44 Nationalencyklopedin, (ne.se/käppi), (hämtad 2021-04-09). 45 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, hämtad 2021-04-09). 46 Vernallis 2018, s. 30. 47 Beyoncé, Everything Is Love, 2018, https://www.beyonce.com/album/everything-is-love/lyrics/ (hämtad 2021-05-19). 48 Nationalencyklopedin, (ne.se/jetflygplan), (hämtad 2021-05-06). 49 Beyoncé, Everything Is Love, 2018, (hämtad 2021-05-19).
12 kombination med Sfinxen, refererar till västvärldens imperialism och kolonialism.50 Beyoncé bryter sig succesivt loss från vaktpositionen genom dansen som i sin tur övergår till tydlig ilska. Med Beyoncés allt häftigare dansrörelser illustrerar Apeshit en historia om att bryta sig fri från europeisk imperialism och kolonialism som varit delaktiga i skapandet av rasismen och den bild av svart identitet som skadar än idag. Musikvideons tysta avbrott, som följs efter att Beyoncé frustrerat slitit av sig sin kappa och hatt, kan även den tolkas som en symbolik för det försvinnandet, död och lidandet som europeisk kolonialism bidrog med. Det Apeshit förmedlar är orättvisan svarta människor historiskt sätt har fått utså på grund av västerländsk imperialism och kolonialism, men även de rasistiska strukturerna som går att finna i konsten på Louvren. Apeshit pekar på en tydlig avsaknad av visuell representation som avbildar svarta som människor.
50 Vernallis 2018, s. 30.
13 APESHIT OCH RASISMEN I VÅR SAMTID
I Apeshit finns det många kopplingar till den aktuella politiska rörelsen Black Lives Matter. Rörelsen bildades år 2012 efter att den 17-årige svarta pojken Trayvon Martin sköts ihjäl av en grannskapsvakt i Florida. Grannskapsvakten straffades aldrig vilket ledde till stora protester och demonstrationer mot den institutionella rasismen i USA. Händelsen kom att bli starten för rörelsen Black Lives Matter som handlar om att uppmärksamma rasism och polisbrutalitet mot afroamerikaner. Rörelsen grundades av de tre kvinnorna Patrisse Cullors, Alicia Garza och Opal Tometi.51 Sedan Trayvon Martins död har demonstrationer av Black Lives Matter uppmärksammat flera liknande fall där svarta människor har dött, ofta på grund av övervåld av poliser. Med hjälp av sociala medier har rörelsen fått en global spridning och hashtaggen #BlackLivesMatter har börjat används för att uppmärksamma rasismen mot svarta människor även utanför USA.52 Rörelsen har sitt ursprung i USA men spridningen av den har medfört att rasistiska strukturer uppmärksammas världen över och pekar på att rasismen är ett globalt problem.
Tavlan The Shades of Francesca da Rimini and Paolo Malatesta Appear to Dante and Virgil målades år 1835 av Ary Scheffer, en fransk-holländsk konstnär. Målningen är ett av de konstverk som förekommer under musikvideons aposiopes, som tidigare nämnt är den paus i musiken som ofta symboliserar död eller försvinnande.53 Konstverket föreställer det berömda kärleksparet Francesca da Rimini och Paolo Malatesta som, enligt Louvrens beskrivning, har kommit att bli en symbol för passionerad evig kärlek. Enligt historien ska Francesca redan varit gift med Paolos äldre bror när de förälskade sig i varandra. Romansen tog slut när Francescas man fick veta om den och mördade sin yngre bror Paolo.54 Scheffers avbildning av kärleksparet porträtterar den sörjande Francesca som håller om Paolo, döendes av vad ser ut att vara ett knivhugg i bröstet. Strax innan målningen av kärleksparet visas ser vi en mycket kort scen av en man i ett mörkt rum. Han har på sig en svart t-shirt, som nästintill smälter in i det mörka rummet, och ett halsband av en dödskalle runt halsen. Det kristallklädda halsbandet glittrar i det annars mörka rummet och blir ett tydligt blickfång i scenen. Scheffers målningen av Francesca och Paolo följs sedan av två kortare scener, också under musikvideons aposiopes. Först ser vi en svart man med händerna ihop som om han ber till gud. Nästa
51 Jelani Cobb, “The Matter Of Black Lives”, The New Yorker, 2016-03-06, https://www.newyorker.com/magazine/2016/03/14/where-is-black-lives-matter-headed (hämtad 2021-05- 26). 52 Nationalencyklopedin, (ne.se/Black Lives Matter), (hämtad 2021-05-15). 53 Handley 2020, s. 127. 54 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-04-16).
14 scen föreställer en man och en kvinna, båda svarta, som håller om varandra likt Francesca och Paolo i Scheffers målning. De sitter på en säng i avskalat rum med orangea väggar. Scenen följs av målningen Pietà, färdigställd år 1540 av den italienska konstnären Rosso Fiorentino, fortfarande under den tysta pausen i musikvideon. En ”Pietà” är ett kristet motiv av den döde Jesus Kristus som hålls i sin sörjande mors, Jungfru Marias, famn. I Fiorentinos avbildning av motivet faller Jungfru Maria dramatiskt bakåt med öppna armar av den överväldigande sorgen av att se sin döde son. En person i bakgrunden tar emot henne medans två andra personer bär på den döde Jesus kropp.55
Under musikvideons aposiopes presenteras alltså The Shades of Francesca da Rimini and Paolo Malatesta Appear to Dante and Virgil, Pietà, den korta scenen av mannen med halsbandet av en dödskalle, scenen av mannen som ber till gud och scenen av paret som håller om varandra i det orangea rummet. Den förstnämnde målningen föreställer en kvinna som sörjer sin stora kärlek som genom mord tas ifrån henne. Pietà handlar om en sörjande mor vars barn tas ifrån henne, dömd till döden av romerska soldater.56 Innan Scheffers målning fokuserar kameran på ett halsband av en dödskalle, en symbol många skulle associera till döden. Mellan konstverken presenteras scenerna av mannen som ber till gud och det unga svarta kärleksparet som refererar till det unga paret i Scheffers målning. Alla dessa scener visas under musikvideon aposiopes, som tidigare nämnt också symboliserar död eller försvinnande. Det finns ett tydligt tema som musikvideon tar upp. Det handlar om sorg och död, framförallt unga män som dör och sorgen de närstående kvinnorna i männens liv upplever. Scenerna med den unga mannen som ber och det unga paret som håller om varandra kopplar målningarnas historier till modern tid. Men framförallt kopplas det också till svart död, lidande och sorg som inte får samma utrymme i det institutionella rummet. Detta kan vara menat att uppmärksamma den överväldigande mängden unga svarta män som dör i följderna av polisbrutalitet i USA, något som också uppmärksammas av Black Lives Matter- rörelsen. Enligt The Washington Posts statistikföring av människor som dör av polisskjutningar i USA pekar den på att just unga afroamerikanska män utgör en större andel i förhållande till vita amerikaner.57 Då scenerna även tas upp under musikvideons aposiopes, den tysta pausen, går det även att tolka det som att Beyoncé och Jay-Z vill hålla en symbolisk tyst minut för polisbrutalitetens offer.
55 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-04-16). 56 Nationalencyklopedin, (ne.se/Jesus), (hämtad 2021-04-16). 57 David Fallis, Danielle Rindler, ”Fatal Force”, The Washington Post, https://www.washingtonpost.com/graphics/investigations/police-shootings-database/ (hämtat 2021-04- 16).
15 Efter musikvideons aposiopes medverkar marmorskulpturen Hermes Fastening his Sandal, skapad av okänd konstnär, producerad under tiden av det romerska imperiet. Skulpturen är 166 cm hög och motsvarar därför mänsklig storlek. Enligt den grekiske mytologin var Hermes gudarnas budbärare och skulpturen föreställer, som titeln beskriver, honom knäböjandes för att knyta sin sandal.58 I musikvideon är skulpturen belyst i ett blått ljus och kameran följer skulpturen uppifrån och ned. Den korta scenen av den blåbelysta Hermes följs av en scen tagen utomhus föreställande ett flertal unga svarta män som alla står knäböjda på asfalten. Samtidigt rappar Jay-Z om NFL, den nordamerikanska professionella ligan i amerikansk fotboll,59 och Super Bowl, den tv- sända finalen i professionell amerikansk fotboll.60
År 2016 påbörjade den amerikanska fotbollsspelaren Colin Kaepernick en tyst protest under framförandet av den amerikanska nationalsången vid fotbollsevent. Alex Woodward och Clark Mindock menar att protesten utfördes genom en knäböjning och handla om att uppmärksamma polisbrutalitet och diskriminering mot afroamerikaner. Efter att Donald Trump sedan svurits in som president deltog allt fler NFL-spelare i protesten och att ”taking a knee” kom sedan att bli en del av rörelsen Black Lives Matter.61
När den knäböjande Hermes presenteras sida vid sida med de knäböjande männen kopplas den kanoniserade konsten samman med aktuella samhällsfrågor om rasism och diskriminering, frågor som generellt sätt inte tas upp i utrymmen så som Louvren. Apeshit kopplar samman protesten ”taking a knee” med hjälp av den antika skulpturens form och tvingar på så vis in debatten i Louvren. Även under musikvideons aposiopes konfronterar Apeshit Louvren som institution med dessa samtida frågor. Det är tydligt att The Carters vill uppmärksamma rasismen och dess historia. I Apeshit fungerar Louvren som en symbol för vit kultur, vilket rasismen existerar på grund av. Rasistiska strukturer upphörde inte att existera vid avskaffandet av slaveriet eller koloniers frigörelse och är fortfarande ett stort problem i dagens samhälle, vilket är vad Apeshit pekar på med att föra in Black Lives Matter-rörelsen i Louvren.
Porträttet Mona Lisa framträder flera gånger i musikvideon. Målningen hänger bakom en skyddande glasmonter som installerades år 1974. Det är en skottsäker glasmonter
58 Louvre Collections, Statue; Jason-Cincinnatus, 2020-10-28, https://collections.louvre.fr/en/ark:/53355/cl010279127 (hämtad 2021-05-15). 59 Nationalencyklopedin, (ne.se/National Football League), (hämtad 2021-04-10). 60 Nationalencyklopedin, (ne.se/Super Bowl), (hämtad 2021-04-10). 61 Alex Woodward, Clark Mindock, “Taking a Knee: Why are NFL players protesting and when did they start to kneel)”, Independent, New York, 2020-06-09, https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-politics/taking-knee-national-anthem-nfl-trump- why-meaning-origins-racism-us-colin-kaepernick-a8521741.html (hämtad 2021-04-10).
16 som består av två lager skottsäkert trippel-laminerat glas, separerade från varandra med 25 centimeter. Glasmontern är fastsatt på väggen med betong och den inspekteras årligen för att skydda den från faror så som fukt och vandalism.62 Som Donald Sassoon beskriver är Louvren mycket noga med Mona Lisas säkerhet och att den hela tiden håller måttet.
Mot slutet av musikvideon möter vi en man och en kvinna framför Mona Lisa. Mannen sitter på en stol vänd mot kameran, klädd i enbart trasiga blå jeans och bar överkropp. Kvinnan är klädd i hudfärgad klädsel och står bakom mannen och kammar hans hår med en afrokam till Beyoncé som sjunger ”can’t belive we made it, we made it”.63 Kameran zoomar sakta ut vilket gör att betraktaren får en tydligare bild av väggen där den inglasade målningen hänger på. Då afro-hår länge diskriminerats64 pekar Apeshit på hur svart kultur exkluderats och diskriminerats. Genom att Apeshit tar med en scen av den enkla handlingen att kamma afro-hår, med västvärldens mest skyddade konstverk som fond, uppmärksammas rasismen mot svarta människor.
Vid en senare scen ser vi Beyoncé och Jay-Z framför målningen. Jenny Gunn noterar den skottsäkra glasmontern i musikvideon och menar att även den är en del i budskapet The Carters vill förmedla. Detta handlar om att Apeshit, med hjälp av The Carters framför den inglasade Mona Lisa, skapar en jämförelse mellan västvärldens beskyddande över den berömda målningen och svarta liv men framför allt svart död.65 Vid Apeshits avslut ser vi återigen Beyoncé och Jay-Z framför målningen. Kameran seglar fram mot Beyoncé och Jay-Z som poserar likadant framför Mona Lisa. Paret blickar in i kameran och vid musikens slut möter de varandra med blicken innan de vänder ryggen mot kameran och riktar sig mot Mona Lisa. Kameran skiftar fokus till Mona Lisa från Beyoncé och Jay-Z vars ryggar blir suddiga i förgrunden.
När Beyoncé och Jay-Z vänder sig mot Mona Lisa innanför det skottsäkra glaset tydliggörs det vem som skyddas och inkluderas i det institutionella rummet mot vem exkluderas. Apeshit användning av Mona Lisa i kombination med glasmontern uppmärksammar exkludering och nedvärdering av svart kultur. I musikvideon skyddas Mona Lisa, som inte bara fungerar som en symbol får vit kultur men också är vit själv, från yttre faror medan Beyoncé och Jay-Z får stå på utsidan och titta in.
62 Sassoon 2001, s. 2. 63 Beyoncé, Everything is Love, 2018 (hämtad 2021-05-19). 64 Ciera Berkemeyer, ”New Growth: Afro-textured Hair, Mental Health, And The Professional Workplace”, Journal of the Legal Professional, Spring 2020, Vol. 44 Issue 2, S. 279. 65 Gunn 2019, s. 396.
17 THE CARTERS UTMANAR LOUVREN
Venus de Milo är en marmorskulptur från antika Grekland och ett av Louvrens mest kända verk.66 Skulpturen föreställer Aphrodite, gudinnan av skönhet och kärlek som för romarna benämndes som Venus. Skulpturen beskrivs ansetts ha perfekta kvinnliga proportioner och en typisk grekisk ansiktsprofil. Venus de Milo blev även känd för sin skönhet och kom att fungera som ett skönhetsideal i västvärlden.67
I Apeshit möter vi Venus de Milo täckt i ett blått ljus med The Carters ståendes framför skulpturen. Beyoncé är klädd i en hudfärgad body som ser ut som en korsett och hon bär en lång mörk sjal knuten runt huvudet, likt den dansarna framför Madame Récamier bar. Jay-Z bär en ljus glänsande dubbelknäppt kostym med en stor medaljong runt halsen. Paret står handhållandes framför skulpturen och blickar in i kameran. Jay-Z står rak i ryggen medans Beyoncé står i en s-posering som efterliknar Venus de Milos hållning. Nästa scen med Venus de Milo ser vi Beyoncé dansa med Jay-Z ståendes i bakgrunden, fortfarande framför skulpturen. Dansrörelserna blir som en förlängning av s-posen som både Beyoncé och Venus de Milo stått i. Höfterna svänger fram och tillbaka i stora rörelser i takt med musiken. Det är tydligt att det i denna scen är Beyoncés kurviga kropp som står i fokus och inte Venus de Milos.
I den första scenen positionerar Beyoncé sig själv som Venus. Detta gör hon framförallt genom att posera likadant som Venus, men också genom klädseln som både framhäver hennes kropp och med hjälp av färgen på klädseln som skapar associationer till nakenhet, likt Venus nakna kropp. När Beyoncé positionerar sig själv som Venus belyser hon även de olikheterna i hur den vita kvinnliga kroppen och den svarta kvinnliga kroppen har behandlats. Den svarta kvinnliga kroppen har en historia av att utsättas för exotifiering, översexualisering och avhumanisering. Silberstein tar som exempel upp Saartjie Baartman vars kropp under början av 1800-talet visades upp i Europa med syfte att lyfta henne som primitiv. Framförallt sågs hennes kurviga kropp som bevis för ett sexuellt begär som likställdes med något djuriskt och hon visades därför ofta upp näst intill naken. Medans den svarta kvinnans kropp ansetts primitiv har den vita kvinnans nakna kropp hyllats inom finkulturen, speciellt när den efterliknar antikens ideal.68 När Beyoncé gör sig själv till Venus utmanar hon bilden av den svarta kvinnliga kroppen och det vita skönhetsidealet, något som institutioner så som Louvren varit bidragande till att skapa. Apeshit ifrågasätter det vita skönhetsidealet som Venus de
66 Nationalencyklopedin, (ne.se/Venus Milo), (hämtad 2021-05-14). 67 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-05-14). 68 Silberstein 2019, s. 10–11.
18 Milo representerar. Beyoncé belyser en historia om hur svarta kvinnor har representerats samtidigt som hon skapar en ny bild och kräver tillbaka svart kvinnlig identitet.
The Winged Victory of Samothrace är en antik grekisk marmorskulptur som föreställer segergudinnan Nike69 som med utsträckta vingar precis landat längst fram på ett skepp. Nikes ståtliga hållning och draperade klänning som ser ut att fladdra i vinden skapar dramatik och får skulpturen att se levande ut. Den kända skulpturen är placerad högst upp på en stor trappa i Louvren och lyses upp av naturligt ljus från stora fönster ovanför.70 I musikvideon ser vi The Carters högt upp på trappan med The Winged Victory of Samothrace bakom sig. Båda bär en helvit klädsel som matchar både den vita marmorn som skulpturen är gjord71 av men också väggarna och trappan i vit sten. Jay-Z bär en vit kostym med en stor medaljong i guld runt halsen. Beyoncé bär en stor voluminös vit klänning med släp och stora volanger över ena axeln. På samma sätt som Beyoncé gör sig själv till Venus de Milo gör hon sig till segergudinnan Nike med hjälp av sin klänning.
I en senare scen framför skulpturen ser vi Beyoncé flaxa med den vita kjolklänningen som om de vore vingar, en referens till skulpturens egna vingar som ser ut att vara beredda på att flyga iväg. Den vita klänningen drar också associationer till det tunna, veckade tyget Nike är klädd i och som de antika skulpturerna är så berömda för. Jenny Gunn menar att trots skulpturens mycket levande intryck kommer den aldrig att kunna mäta sig med riktiga levande rörelser. Detta är något som Beyoncés häftiga dansrörelser berättar om, med sin fysiska dansföreställning är hon där och närvarande.72 Beyoncé klär sig inte bara som Nike hon är nu Nike och en betydligt mer levande version.
Vid en annan scen finner vi Beyoncé själv framför skulpturen. ”Gimme my check, put some respeck[sic!] on my check” rappar sångerskan som sitter precis nedanför Nike i samma vita klänning som tidigare. ”Or pay me in equity, pay me in equity” fortsätter hon samtidigt som hon kaxigt följer kameran med blicken som sakta rör sig i sidled.73 Apeshit fortsätter till nästa scen där vi ser Beyoncé på rad tillsammans åtta dansare framför målningen The Consecration of the Emperor Napoleon and the Coronation of the Empress Joséphine in Notre-Dame Cathedral on 2 December 1804. Handhållandes utför de tillsammans en dans framför den stora målningen. Dansarna är klädda i hudfärgad klädsel och Beyoncé, som är placerad i mitten, är klädd i tights och bh i det
69 Nationalencyklopedin, (ne.se/Nike från Samothrake), (hämtad 2021-05-14) 70 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-05-14). 71 Louvre Collections, Statue; base de statue; Victorie de Samothrace, 2019-07-24, https://collections.louvre.fr/en/ark:/53355/cl010252531 (hämtad 2021-05-19). 72 Gunn 2019, s. 393. 73 Beyoncé, Everything is Love, 2018, (hämtad 2021-05-14).
19 välkända rutiga Burberry-mönstret.74 Beyoncés hår är uppsatt i en knut högt upp på huvudet och hon är utsmyckad med stora glittrande örhängen med matchande halsband. Som titeln avslöjar föreställer den stora målningen kröningen av kejsarinnan Joséphine men Napoleon ska samtidigt även ha krönt sig själv. Napoleon önskade att bli invigd av påven men samtidigt också tydligt separera sig från kyrkan vilket ledde till att han i målningen kröner både sig själv och Kejsarinnan Joséphine.75 Beyoncé som är positionerad direkt under Joséphine, som blir krönt av Napoleon I, kröner indirekt sig själv med hjälp av målningen.
Med hjälp av låttexten Beyoncé sjunger själv framför Nike binder hon ihop scenen med den nästkommande där hon dansar framför The Consecration of the Emperor Napoleon and the Coronation of the Empress Joséphine in Notre-Dame Cathedral on 2 December 1804. Med textraden ”put some respeck[sic!] on my check, or pay me in equity”76 kräver Beyoncé respekt och rättvisa när hon i nästa scen kröner sig själv till drottning med hjälp av Napoleon I, ansiktet för Frankrikes imperialism. Beyoncé legitimerar sig själv som gudinna och kejsarinna och hävdar på så vis sin plats i ett utrymme svarta länge exkluderats från. Beyoncé är Venus, hon är Nike och hon är en kejsarinna. Beyoncé skapar en egen representation av svart identitet där den tidigare avsaknats.
I musikvideons första möte med The Carters visas den berömda målningen Mona Lisa. Målningen skapades av Leonardo da Vinci och färdigställdes cirka år 1503. Beyoncé och Jay-Z poserar framför målningen medans kameran seglar fram mot dem och samtidigt ger betraktaren en tydlig bild av rummets interiör och storlek. Paret är klädda i matchande pastellfärgade kostymer, Beyoncé i rosa och Jay-Z i turkos, och stora smycken. De möter självsäkert kameran med blicken.
Mona Lisa är utan tvekan ett av världens mest berömda konstverk. En stor anledning till Mona Lisas kändisskap är, enligt Sassoon, bland annat den stora mängden målningen använts på produkter och i reklam.77 Det välkända porträttet har använts för att marknadsföra allt ifrån kläder, godis, flygbolag, kondomer, bilar, hotell, dryck och skönhetsprodukter, ofta även utan koppling till varken Italien, Frankrike eller Louvren.78 Det finns caféer, restauranger, bokaffärer och hotell som är döpta efter porträttet. Under år 1998 fanns det en avbildning av Mona Lisa, byggd av lego, i Legoland England.79 Mona Lisa har prytt omslaget av flera tidskrifter så som Le Figaro
74 Nationalencyklopedin, (ne.se/Burberry Limited), (hämtad 2021-05-20). 75 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-04-10). 76 Beyoncé, Everything is Love, 2018, hämtad 2021-05-19). 77 Sassoon 2001, s. 278. 78 Sassoon 2001, s. 264. 79 Sassoon 2001, s. 265.
20 och New Yorker samt skivomslag som The Beatles Sergeant Pepper’s Lonely Hearts Club Band.80 Målningen är väl omnämnd i musiken och refereras till i låtar framförda av bland annat Bob Dylan, Elton John, Carola,81 Elvis Presley, Paul Anka och Barbara Streisand.82 Porträttet har omtolkats av flera konstnärer som Marcel Duchamps L.H.O.O.Q., år 1919, och Andy Warhols Thirty are Better than One, år 1980, som likställde målningens kändisskap med stora ikoner så som Marilyn Monroe och Elvis Presley. Louvren har även lånat ut konstverket för temporära utställningar till museum runt om i världen och målningen har ställts ut i bland annat USA, England, Ryssland och Japan, något som bidragit till dess spridning.83
Mona Lisa har fått en stor spridning genom åren som enligt Sassoon är en förklaring till porträttets kändisstatus.84 Olika versioner av konstverket går att hitta på fler ställen än Louvren och dessutom i många olika former. Den breda användningen av Mona Lisa menar Sassoon handla om att målningen associeras till hög kvalitet. Detta på grund av det kanoniserade konstverket därav också anses tillhöra en form av högre och finare kultur, vad som skulle kunna tolkas som motsatsen till populärkulturen.85 Samtidigt går det ironiskt nog även att placera målningen inom det populärkulturella fältet på grund av konstverkets breda spridning och höga igenkänningsfaktor.
Mot slutet av musikvideon ser vi återigen The Carters klädda i samma pastellfärgade kostymer med Mona Lisa mellan dem i bakgrunden. Beyoncé blickar in i kameran samtidigt som hon sjunger ”hang one night with Yoncé I’ll make you famous”.86 Med stor sannolikhet är ”Yoncé” är en referens till Beyoncé själv och menar då att hon själv är så pass berömd att andra blir berömda bara av att umgås med henne. Med den världsberömda Mona Lisa i bakgrunden utmanar The Carters målningens enorma kändisskap med sitt eget. Parets klädsel har här även en viktig symbolik. Kostymerna kan medvetets ha använt som en form av ”power-dressing”, något som blev populärt under 1980-talet då kvinnor använde sig av kostymer för att hävda sin plats på den manligt dominerande arbetsmarknaden.87 Det kan tolkas att paret hävdar sin plats i Louvren, museernas museum och representant för denna högre och ”finare” kultur som anses så långt bort från populärkulturen, som The Carters anses tillhöra. Beyoncé pekar
80 Sassoon 2001, s. 268. 81 Sassoon 2001, s. 229-231. 82 Sassoon 2001, s. 226-227. 83 Sassoon 2001, s. 247. 84 Sassoon 2001, s. 278. 85 Sassoon 2001, s. 261-262. 86 Beyoncé, Everything is Love, 2018, (hämtad 2021-05-19). 87 Shari Sims, "Work and the Wardrobe: Women", Berg Encyclopedia of World Dress and Fashion: The United States and Canada, edited by Phyllis G. Tortora. Oxford: Bloomsbury Academic, 2010, http://dx.doi.org.ezp.sub.su.se/10.5040/9781847888525.EDch031915 (hämtad 2021-05-09).
21 på sitt eget kändisskap med låttexten ”hang one night with Yoncé I’ll make you famous” som sedan fortsätter med ”have you ever seen a crowd going apeshit?”.88 Den sistnämnda textraden kan tolkas vara riktad mot Louvren som institution, det utrymmet svarta historiskt sätt exkluderats från, och pekar på en förändring i den kulturella hegemonin. The Carters ställer frågan om vems publik som är störst och vem som egentligen har mest makt i det kulturella fältet.
Apeshit fick stor spridning på sociala medier och har nu över 240 miljoner visningar på YouTube.89 En effekt av musikvideons stora spridning blev att Louvrens besökarantal ökade med 25 procent under 2018.90 Louvren skapade i samband med detta även den guidade visningen Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, en visning där besökarna kan följa de 17 konstverken som tas upp i videon.91 Den guidade visningen fungerar som ett tecken på en förändring i den kulturella hegemonin. Det The Carters pekar på med videon är att populärkulturen, och svart kultur, länge exkluderats i de offentliga utrymmena. Men när denna musikvideo fick en så stor spridning gynnades även Louvren av den. Som tidigare nämnts, har Beyoncé både ett stort kulturellt och ekonomiskt kapital som förmodligen är anledningen till att Louvren kapitaliserade på Apeshit, detta gjorde Louvren genom att skapa den guidade visningen. Precis det som Apeshit förmedlar har inte längre finrummet ett kulturellt monopol på vad som anses viktig inom konst och kultur. På grund av Beyoncés och Jay-Zs enorma inflytande i populärkulturen har detta möjliggjorts, det de hävdar i musikvideon om rätten till att ta plats i detta finkulturella utrymme kom att bli en verklighet med hjälp av visning.
88 Beyoncé, Everything is Love, 2018, (hämtad 2021-05-19). 89 The Carters, Apeshit. 90 Silberstein 2019, s. 135. 91 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, (hämtad 2021-05-19).
22 SLUTDISKUSSION
Det är tydligt att Apeshit handlar om frågor om svart representation och identitet. Dessa frågor lyfter The Carters på många olika sätt, men framförallt genom visuella medel som ibland kompletteras med lyrik. Som exempel sker budskapet när Beyoncé gör sig själv till Nike. Skulpturen Nike är bara Nike men budskapet bildas när Beyoncé förkroppsligar sig själv till Nike genom att flaxa häftigt med sin vita klänning i takt till musiken. Gunn skulle påpeka på att den häftiga rörelsen handlar om att Nike, som är så känd för att se så verklig ut, aldrig kommer att kunna mäta sig med en verklig föreställning. Däremot har denna studie visat att Beyoncé använder sig av visuella redskap för att också förkroppsliga sig själv till konstverken. Detta är ett mönster som även återses i Venus de Milo och The Consecration of the Emperor Napoleon and the Coronation of the Empress Joséphine in Notre-Dame Cathedral on 2 December 1804. Det The Carters vill förmedla existerar inte i konstverken själva men sker när de existerar i kontrast med de använda visuella medlen så som kläder, dans, kameravinklar, ljussättning, dansare och statister men också lyrik.
Något som upptäckts i studien men inte framkommit i den tidigare forskningen är hur Apeshit för in Black Lives Matter med att hjälpa av Hermes Fastening his Sandal. Användandet av The Winged Victory of Samothrace handlar om att Beyoncé går in i rollen som Nike, en mäktig gudinna. Det handlar alltså om vem skulpturen föreställer och vad den representera. Som tidigare nämnt, är det Hermes Fastening his Sandal form, i kontrast med männen som utför ”taking a knee” och Jay-Zs lyrik, som för Black Lives Matter in i Louvren. När Nike används är det alltså fokus på kontexten kring verket medan Hermes enbart handlar om en jämförelse med skulpturens form. På så vis kan vi se hur The Carters använder sig av Louvrens konstsamling på olika sätt för att belysa frågor om svart representation, identitet och rasism.
På grund av Apeshit kan man se en form av demokratisering av den institutionella finkulturen. De utvalda konstverken som förekommer i musikvideon visas upp i en ny kontext, en populärkulturell musikvideo, för en ny publik. Silberstein menar att Apeshit öppnade upp finkulturen för en yngre publik som ofta utelämnas av det institutionella rummet. Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, som skapades av musikvideons enorma spridning, tillgängliggör finkonsten för en bredare massa. Detta bara genom att inkludera namnen från ett av populärkulturens mest igenkännbara par. Vad denna studie har visat är att Apeshit alltså fått en slags bildande funktion. Detta är inte bara för att den öppnar upp finkulturen för en ny publik men framförallt för att den informerar om rasismens visuella historia och vikten av representation. The Carters skapar tydliga
23 kopplingar till Black Lives Matter, något som förtydligar det faktum att dåtidens och nutidens rasism inte kan separeras som två olika händelser. De existerande rasistiska strukturerna härstammar från att västvärlden under en mycket lång tid förtryckt svarta människor. Samtidigt som västvärldens kolonier frigjort sig sedan en tid tillbaka existerar fortfarande strukturer som härstammar direkt från kolonialismen. Detta är något som Apeshit förmedlar tydligt. Denna studie har kategoriserat in flera av Apeshits scener efter olika teman; historisk svart representation, den samtida debatten om rasism och hur The Carters skapar en ny identitet. I musikvideon visas scenerna upp, i relation till studien, i oordning. På så vis suddas även linjerna ut om vad som är vad. Förtrycket då, existerar än idag fast på ett annat sätt och på en annan institutionell nivå.
Studien visar på att Apeshit presenterar en blandning av dåtida rasism och nutida, den koloniala världen och den postkoloniala. Men med tanke på att Apeshits blandade scener illustrerar en likställning mellan rasistiska strukturer då och nu, kan man ställa frågan om vad som egentligen är post i det postkoloniala. Det faktum att Black Lives Matter existerar, och att rörelsen spridit sig till att uppmärksamma rasismen världen över, tyder på den ojämlikhet som kvarstår på grund av västvärldens kolonialism. Diskursen om svarthet finns fortfarande kvar i det offentliga rummet. Den finns i kvar i Louvren som den finns kvar i resten av det västerländska samhället. Beyoncé går emot dessa strukturer genom att förkroppsliga sig själv som gudinna och kejsarinna, och The Carters tillsammans utmanar idén om makt genom Mona Lisa. The Carters inte bara kräver men tar rätten till sin egen självbild och identitet.
Därför är Apeshit ett mycket viktigt verk som bildar i och uppmärksammar rasismen. Det är tydligt att The Carters inspireras av samtida händelser, men också dåtidens konstverk. Genom visuella metoder och redskap belyser The Carters de strukturella problem som finns i västvärlden. De skapar sin egen självbild i ett rum där svarta inte har fått representera sig själva tidigare.
24 KÄLLOR OCH LITTERATUR
Tryckta källor
Berkemeyer, Ciera, ”New Growth: Afro-Textured Hair, Mental Health, And The Professional Workplace”, Journal of the Legal Professional, Spring 2020, Vol. 44 Issue 2, s. 279–292.
Cobb, Jelani, “The Matter Of Black Lives”, The New Yorker, 2016-03-06, https://www.newyorker.com/magazine/2016/03/14/where-is-black-lives-matter-headed (hämtad 2021-05-26).
Dagens Nyheter, ”Beyoncé historisk Grammydrottning”, Dagens Nyheter, 2021-03-15, hämtad från: https://www.dn.se/kultur/beyonce-historisk-grammydrottning/ (2021-04- 22).
D'Alleva, Anne, How to write art history, 2nd ed., Laurence King, London, 2010.
Dyer, Richard, White: essays on race and culture, Routledge, London, 1997, (e-bok).
Fallis, David, Rindler, Danielle, “Fatal Force”, The Washington Post, https://www.washingtonpost.com/graphics/investigations/police-shootings-database/ (hämtat 2021-04-16).
Gunn, Jenny, ”The Outside Meets the Institution: The Carters’ “Apeshit”, Black Camera, Vol. 11, No. 1, Fall 2019, Indiana University Press, 2019, s. 385-398.
Hall, Stuart, “What is This ‘Black’ in Black Popular Culture”, Cultural Theory and Popular Culture: A Reader, 4. ed., John Storey (red.), Longman, Harlow, 2009.
Handley, Agata, “Representing Absence: Contemporary Ekphrasis in “Apesh-t””, Text Matter, Issue 10, University of Lodz, 2020, s. 118-134.
Jackson, Margaret, "Jay-Z.", Grove Music Online, Oxford University Press, 2012, https://www-oxfordmusiconline- com.ezp.sub.su.se/grovemusic/view/10.1093/gmo/9781561592630.001.0001/omo- 9781561592630-e-1002224662 (hämtad 2021-22-04).
25 McClellan, Andrew. (red.), Art and its publics museum studies at the millennium, Blackwell Pub., Malden, MA, 2003, (e-bok).
Paul, Carole (red.), The first modern museums of art: the birth of an institution in 18th- and early-19th-century Europe, J. Paul Getty Museum, Los Angeles, 2012.
Sassoon, Donald, Mona Lisa: the history of the world’s most famous painting, Harper Collins, London, 2001.
Silberstein, Elodie, “Have You Ever Seen the Crowd Goin´Apeshit?”: Disrupting Representations of Animalistic Black Femininity in the French Imaginary”, Humanities, Vol. 8, Issue 3, Pace University, New York, 2019, s. 135.
Sims, Shari, "Work and the Wardrobe: Women", Berg Encyclopedia of World Dress and Fashion: The United States and Canada, edited by Phyllis G. Tortora. Oxford: Bloomsbury Academic, 2010, http://dx.doi.org.ezp.sub.su.se/10.5040/9781847888525.EDch031915 (hämtad 2021-05- 09)
Storey, John, Cultural theory and popular culture: an introduction, Eighth edition, Routledge, London, 2018.
Vergès, Françoise, ”The Slave at the Louvre: An Invisible Humanity”, Journal of Contemporary African Art, Vol. 2015, Issue 38/39, 2016, s. 8-13.
Vernallis, Carol, “Tracing the Carters Through the Galleries”, Journal of Popular Music, Vol. 30, Issue 4, Stanford University, 2018, s. 25-42.
Woodward, Alex, Mindock, Clark, “Taking a Knee: Why are NFL players protesting and when did they start to kneel?”, New York, Independent 2020-06-09, hämtad från: https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-politics/taking-knee-national- anthem-nfl-trump-why-meaning-origins-racism-us-colin-kaepernick-a8521741.html (2021-04-10).
Internet
Beyoncé, Everything Is Love, 2018, https://www.beyonce.com/album/everything-is- love/lyrics/ (hämtad 2021-05-19)
26 Louvre, Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Highlights, u.å., https://www.louvre.fr/en/explore/visitor-trails/beyonce-and-jay-z-s-louvre-highlights (hämtad 2021-03-30).
Louvre Collections, Statue; base de statue; Victorie de Samothrace, 2019-07-24, https://collections.louvre.fr/en/ark:/53355/cl010252531 (hämtad 2021-05-19).
Louvre Collections, Statue; Jason-Cincinnatus, 2020-10-28, https://collections.louvre.fr/en/ark:/53355/cl010279127 (hämtad 2021-04-16).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: Beyoncé), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/beyonce (hämtad 2021-04-22)
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: Black Lives Matter), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/black-lives-matter (hämtad 2021-05- 15).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: Burberry Limited), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/burberry-limited (hämtad 2021-05-20).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: finkultur), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finkultur(hämtad 2021-05-24)
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: Jesus), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jesus (hämtad 2021-04-16)
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: jetflygplan), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jetflygplan (hämtad 2021-05-06).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: käppi), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/käppi (hämtad 2021-04-09).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: National Football League), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/national-football-league (hämtad 2021- 04-10).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: populärkultur), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/populärkultur (hämtad 2021-05-24)
27 Nationalencyklopedin, (uppslagsord: Super Bowl), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/super-bowl (hämtad 2021-04-10).
Nationalencyklopedin, (uppslagsord: Venus Milo), http://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/venus-milo (hämtad 2021-05-14).
Roc Nation, JAY-Z, u.å., https://www.rocnation.com/music/jay-z/ (hämtad 2021-04-26) The Carters, Apeshit, [video], YouTube, 2018-06-16, https://www.youtube.com/watch?v=kbMqWXnpXcA, (hämtad 2021-02-29).
28