Nummer 4 • 2003 Sveriges största musiktidning

RZA Interpol Isolation Years Keziah Jones Moneybrother

Annie Lennox • Dwele • Lordi • The Realistics • Blur BLÅGULT GULD: Dorotea • The Extras • Puppet Masters • Totalt jävla mörker Groove 4 • 2003 Ledare Omslag Dave Gahan av Mattias Elgemark

Groove Lordi sidan 5 Det är på nätet det Box 112 91 Fyra frågor till Blur sidan 5 404 26 Göteborg Morrissey my love sidan 5 Telefon 031–833 855 händer – också Elpost [email protected] Annie Lennox sidan 6 Det känns verkligen bra att vi på de att hinna vinna om man i maj http://www.groove.st Dwele sidan 6 Groove hittat nya vägar att vårda betalar in 200:- till Grooves postgi- Chefredaktör & ansvarig utgivare Rockstad Brooklyn sidan 6 våra mest trogna läsare, prenume- rokonto 226894-4. Lycka till. Gary Andersson, [email protected] ranterna. För vi har funderat ett I höst kommer vi dessutom med Moneybrother sidan 7 bra tag nu vad vi kan erbjuda dem, stor sannolikhet att skicka med en Mediaredaktör Ett subjektivt alfabet sidan 7 utöver en intressant tidning. Och i gratis bland-CD med varje nytt Dan Andersson, [email protected] framtiden tror jag att fler kommer nummer till våra prenumeranter RZA sidan 8 att inse fördelen med att få Groove innehållandes redaktionens favo- Layout hem i brevlådan nio gånger per år ritlåtar. Inget revolutionerande Henrik Strömberg, [email protected] Blågult guld sidan 10 även om man kan plocka upp den men ack så trevligt som grädde på Redigering Interpol sidan 12 gratis på stan – lyssna bara på moset. Gary Andersson, Henrik Strömberg detta erbjudande: Detta är bara några förändring- Dave Gahan sidan 14 Redan från vecka 19 kan man ar vi funderar på. I samband med Annonser Keziah Jones sidan 16 på vår hemsida www.groove.st det vill jag tacka flertalet läsare för Per Lundberg G.B., [email protected], delta i utlottningen av biljetter till diverse förslag och dessutom upp- 0706–44 13 79 Isolation Years sidan 19 Hultsfreds-, Stockholm Calling- mana er att maila in fler åsikter och Arvikafestivalen och dessutom och funderingar. Distribution den ambulerande Kalasturnéns alla Karin Stenmar, [email protected] Mediarecensioner sidan 20 stopp. Detta gäller alltså bara pre- Web numeranter, men det går fortfaran- Albumrecensioner sidan 22 Ann-Sofie Henricson, [email protected] Demorecensioner sidan 24 Praktikanter Gary Andersson Anna-Mia Brolund, Daniel Axelsson Vinylrecensioner sidan 26 [email protected]

För icke beställt material ansvaras ej.

Tryckt på miljömärkt papper.

Åsikter? Skriv till Tryck Adargo Press AB v [email protected] Bre ISSN 1401-7091 Les Claypool och dansar till bra musik? Och framför allt göra åt‘problemet’.Jag tycker inte heller att Hej! Nu har jag letat och letat på nätet undrar jag: vad föreslår du att man gör åt det är ens föräldrars årsinkomst som styr vil- Groovearbetare men inte hittat vad jag söker, så jag tänkte det? Likaså ‘problemet’att modet hämtar ken musik man bör lyssna på, utan ens vär- Kristofer Ahlström Torbjörn Hallgren fråga er på Groove som verkar ha koll på inspiration från ‘fel’(enligt dig) subkultu- deringar. Min krönika var en kritisk iaktta- Mats Almegård Annica Henriksson det mesta. Är det sant att Les Claypool är rer, vad ska man göra åt det? Är det inte i gelse som ville visa på det absurda i att Dan Andersson Robert Lagerström professor i bas? Jag hörde detta i en radio- grunden något positivt att modeskaparna brattiga ungdomar lyssnar på Sex Pistols intervju med nåt band (undrar om det gör vad de vill, att saker och ting får nya och bär palestinasjalar medan de röstar på Gary Andersson Per Lundberg G.B. inte var LOK...) för ganska länge sedan och användningsområden och därmed sprids? moderaterna. Det är absurt. På samma sätt Mikael Barani Björn Magnusson har gått och funderat på om det kan stäm- Att punksymboler (musik, kläder) görs som det skulle vara absurt om jag gick runt Therese Bohman Thomas Nilson ma. Han är ju en ruskigt bra basspelare... ‘ofarliga’gör ju att nya saker kommer med ett anarkisttecken/ hammaren och skä- Jonas Elgemark Christel Nordin men professor? Skulle bli jätteglad om jag fram, som Chicks on Speed. Stillestånd kan ran/ett moderat-m eller något annat som Mattias Elgemark Johanna Paulsson äntligen kan få detta utrett! aldrig vara bra. Och att folk lyssnar på bra jag inte kan stå för. Jag skrålar heller inte Andreas Eriksson Erik Rosén MVH Marie musik kan aldrig vara dåligt, oavsett vad med i texter som innehåller värderingar jag ens kläder kostar eller vilken frisyr man inte har.Tycker du inte att det vore knäppt Fredrik Eriksson Daniel Severinsson Denna intressanta fråga kastar härmed ut har. Håller du inte med? om jag lyssnade på vegan-hardcore samti- Moa Eriksson Magnus Sjöberg till Grooveläsare överallt. vänliga hälsningar karin, lund digt som jag åt hamburgare? Om man ska Johannes Giotas Mathias Skeppstedt Mvh/redaktionen Hej Karin, hårddra det kan man jämföra det med att Mikael Göthage Henrik Strömberg Hej Moa, Jag tycker inte att man ska förbjuda över- Malmö Nation skulle spela Internationalen En kommentar till din krönika i groove nr klassen att lyssna på någon form av musik på en av sina fester. Även om de hade tyckt 2/03. Du ifrågasätter riktigheten i att och jag har inget förslag på vad man kan att det var en sjyst låt hade intrycket blivit lejonmanar och ekonombrudar dansar till att de ville ironisera över vänsterns värder- Groove görs i samarbete med: Sex Pistols. OK – från början var det musik ingar. Jag tycker att du undervärderar musi- som bara arbetarklassen lyssnade på. Men kens makt att påverka politiskt. vad spelar det för roll nu? Menar du på på Mvh/Moa Eriksson fullt allvar att ens klädstil eller ens föräld- VINN!www.groove.st rars årsinkomst ska styra vad man ‘får’ Lucifer! lyssna på för musik, vad som är lämpligt? Vi har skivor med: Höll på att glömma av det… i den encyklo- Finns det på motsvarande sätt musik som pediska spalten i Groove var det ju nån av inte är lämplig för arbetarklassen, som de The Clash, Fireside, er som ville ha exempel på icke-hårdrock bör låta bli? Känns det inte överhuvudta- med ordet ‘Lucifer’i titeln. Kan komma på get som ett väldigt omoget och ointres- Raveonettes, Super- två exempel: sant resonemang, det här ‘åh nej nu lyss- Miss Lucifer med Primal Scream, fast nar dom på den musiken, dom är ju inte heroes, Cardigans, det kanske var för uppenbart. alls lternativa/punk/hiphop egentligen’. Don't shake me, Lucifer med Roky Erick- Jag är förvånad att du som musikjourna- Audio Bullys son. Han platsar inte heller i det facket, list och därmed (förutsätter jag) musikäls- tycker jag – och låten i sig är mer nån slags kare orkar bry dig om sådant här. Är inte Tävlingssidans tekniska hederlig rock 'n'roll. det intressanta att människor lyssnar på problem är nu lösta. mvh, Jörgen

2 Groove 4 • 2003 www.ahlens.com

Led Zeppelin How The West Was Won. Release 26/5. 3-cd 239·

Led Zeppelin Med bl.a. livematerial. Release 26/5. Dubbel-dvd 445·

Du hittar dem på Åhléns skivavdelning. Välkommen in!

Priserna gäller t o m 4/6, så länge lagret räcker. Ett hus, tusen möjligheter. JUKEBOX MAJ

PLACEBO Sleeping With Ghosts CALEXICO Feast Of Wire BEN HARPER Diamonds On The Inside Bandets bästa album hittills. Kritikerrosad ”americana”. Vem kan motså Ben Harper har potential att bli en manlig Med Tracks-hiten The Bitter End låtar som Quattro eller skruvade Not Even Norah Jones med sina Influenser ifrån Bandet kommer och spelar på Stockholm Calling Stevie Nicks? Marvin Gaye, Jimi Hendrix och Bob Marley. festivalen 31/5 med Zwan och Cardigans m.fl. Ny singel ”Alone Again, Or” med gästsång Upptäck nu! av Nicolai Dunger.

CLAUDE CHALLE presents... SUPERHEROES Superheroes TURIN BRAKES Ether Song The New Oriental from R.E.G. Project. Danmarks nu intressantaste band. Innehåller Stark akustisk rock på bandets 2:a album. Barer, caféer, klubbar och restauranger - Bonus CD med 9 b-sidor, livespår m.m. ”the cutting edge of today’s nightlife”. Så väljer Claude Challe (Buddha Bar, Nirvana Lounge) att beskriva Beirut, Libanon. Trion R.E.G. presenterar en autentisk fusion mellan öst och väst. Puritaner och klubbkids är förenade. För dig som gillade Buddha Bar och Nirvana Lounge. ✁ www.virgin.se

Denna kupong berättigar till 10% rabatt på de annonserade albumen i angivna butiker. Tag med kupongen eller sidan, eller varför inte hela tidningen till din sjyssta skivnasare. Lordi text: Per Lundberg G.B. Inte skära, bara rispa Fyra FråGor TiLL...

Efter lite strul får jag äntligen prata med Lordi. Han berättar att han precis varit i Stockholm och att han åker dit unge- fär en gång i månaden. Lordi berättar att han är Kiss-samlare och han den här resan kommit över några Mego dolls, som lättast kan beskrivas som Barbiedockor i form av Paul Stanley och Peter Criss. – Jag har samlat på Kiss-saker så länge jag kan min-

nas, säger Lordi från sin Helsingforslägenhet. Det är ankin mycket lättare att få tag på saker i Sverige än här R hemma. Den mest värdefulla samlargrejen jag har är …Dave Rowntree som vid sidan om att vara Kiss-flipperspelet, det första. trummis i Blur driver ett företag som gör Lordi är sångare i bandet med samma namn. De datoranimationer. Efter att gitarristen Gra- låter som åttiotalets Alice Cooper, Accept, WASP, Twis- ham Coxon hoppat av har Blur funnit styr- ted Sister och Kiss och ser nästan ut på samma sätt. kan som trio och knåpat ihop sin sjunde Mycket smink och monsterdräkter. Lordi berättar att fullängdare Think Tank. när han bildade bandet för cirka tio år sedan uppe i Rovaniemi så bestämde han sig tidigt för hur det skulle se Hur har avhoppet påverkat bandet? ut på scen. Därför var det också svårt att från början att – Det var naturligtvis ett hårt slag när han hoppade av. Ett tag funderade vi på om vi hitta spelställen som kunde ta ett sånt band. över huvudtaget skulle fortsätta.Vi visste – Det finns inte så många ställen i Finland som har kapaci- inte om vi skulle kunna låta som Blur utan teten att ta ett band som kräver lite extra. Vi är ju en hel honom eftersom hans gitarrspel var en stor show med bomber, granater och hela skiten. del av soundet. Men vi bestämde oss för att Var det inte svårt att hitta medlemmar som ville se ut som gå in i studion och se vad som hände och monster? upptäckte att det fungerade. – Nej, det var skitlätt. Alla som är med i Lordi är även med Ni har plockat in en andalusisk strängorkes- i Kiss fanclub så det var inga problem, skrattar han. ter på ett av spåren. Hur kommer det sig? De har konsekvent tackat nej till att spela på småställen – Vi spelade in låten i Marocko och det ver- kade dumt att inte jobba med de lokala som pizzerior och pubar. Med motiveringen att de inte musikerna. Skivan hade redan något arabiskt skulle komma till sin rätt. över sig och vi ville ha något slags äventyr. – Vi tackade till och med nej till att spela förband för Alice När vi blev föreslagna att åka till Marocko så Cooper i höstas. Folk var där för att se the real stuff, inte verkade det passa bra. något fattigmans-Alice-förband. Jag gick och såg konser- Varför valde ni titeln Think Tank? ten istället. – Den är tänkt att vara tankeväckande snara- I april släpper bandet Get Heavy, en skiva de jobbat re än beskrivande. Det är en fras som fram- hårt med. Lordi har skrivit all text och musik. Låten Devil kallar känslorna och stämningarna på albu- is a Loser var med på första demon. met utan att vara för bokstavlig. Den känns ännu mer experimentell än era Lordi berättar att musikklimatet i Finland är tidigare plattor. gynnsamt och demokratiskt mycket på grund av – Du kanske har rätt, men för mig känns alla att radion spelar all sorts musik. Det är därför ett våra skivor ganska experimentella. Ju längre death metal-band kan komma in på försäljnings- tillbaka man går desto mer mainstream har listans topp tio, det skulle nog aldrig hända i Sve- skivorna blivit och därför känns dom inte rige, menar han. längre experimentella. Men Parklife var rätt – Det som saknas är spelställen. Vi är fortfarande experimentell på sin tid. inte stora nog för en ishall, det behövs något Johanna Paulsson däremellan.

Morrissey my love

När jag först flyttade hemifrån bodde jag inne- mig i det fallet så jag flyttade. Men det var inte När jag träffade Håkan Hellström i höstas De multnande löven i alla färger som träden boende hos ett medelålders alkoholistpar. Eller sista gången Moz fick mig att stå ut med jobbi- berättade han om sitt förhållande till Morrissey: spytt ut över parken rättare sagt hyrde jag en lägenhet i deras hus. ga situationer. När mitt livs kärlek dumpade ‘När man gick till skolan och väntade på bussen Söta popflickor pussar söta poppojkar och Jag kände inte någon i hela Lund men tyckte att mig (jag fick tillbaks honom en månad senare, brukade jag ha honom i hörlurarna och då kän- den här stan är som gjord för romantiska par det var så obehagligt att vara hemma att jag men det kunde jag ju inte veta då) gjorde jag des det som att sätta på sig en syrgasmask’.Jag Jag börjar bli för vuxen för att få tycka synd gick ut flera kvällar i veckan. När jag var hemma inget annat än låg på sängen, grät och lyssnade vetatt varken Håkan eller jag är ensamma om om mig själv men gör det i alla fall var jag tvungen att spela jättehög musik för att på Morrissey.Visst var det bra med tröstande att ha det här förhållandet till Morrissey. Få Morrissey, my love slippa höra alkoholistparet bråka. Musiken var vänner och mamma men jag tror att den som musiker har en så hängiven fanskara. Men på Jag älskar ingen alls det som gjorde att jag över huvudtaget stod ut hjälpte mig mest var Morrissey. Hans musik fick något sätt lyckas han få alla att känna att han Jag älskar ingen alls med att bo där. När jag satte på Morrissey på mig att känna mig starkare och tuffare. När jag sjunger om just dem. Jag hittade en dikt skriven Längtar så det värker!’ högsta volym var det som att stå inne i en lyssnade på Suedehead dagdrömde jag om att på den tiden jag var en liten miserabel pop- bubbla där inget kunde hända mig. Känslan av sjunga den på en klubb. Jag skulle titta på mitt flicka. Den får symbolisera det som Moz betytt att inte vara ensam går närmast att beskriva ex hela tiden och sjunga:‘Why do you come och fortfarande betyder för mig. som religiös. Morrissey var ju där hemma hos here when you know it makes things hard for ‘Höstlöven faller patetiskt till marken mig hela tiden. me?’. För visst skickade han silly notes, kom och En klichéårstid skapad för dystra ungdomar En dag när jag kom hem från en föreläsning gick som han ville och ringde mig… men ville på kafé Moa Eriksson stod alkoholistmannen naken inne i min lägen- inte ha något förhållande. Existentiell ångest, te ensam på stans inrök- [email protected] het. Jag insåg att Morrissey inte kunde hjälpa taste fik, tjock tröja men fryser ändå

www.groove.st 5 Annie Lennox Dwele Egentligen var det hela väldigt absurt. Jag skulle text: Gary Andersson se Annie Lennox uppe i Harlem på 125:e gatan, Gör allt rätt själv på the Apollo, den världsberömda teatern där James Brown spelade in världens bästa live- album, där Malcolm X predikade, där, ja alla som var nåt spelade. Redan när jag klev av tun- nelbanan som enda vit visste alla varför jag var där och jag blev snabbt erbjuden pengar av svartabörshajarna för min biljett. Ju närmare jag kom desto högre blev priserna och när jag hade en gata kvar till teatern var de uppe i 5 000 spänn för mina två biljetter. Och jag som trodde Annie Lennox var bortglömd. – Det mesta av mitt vuxna liv har jag tillbringat som en singer/songwriter turnerandes världen runt. När jag hade den stora lyckan att bli mamma insåg jag att den här livsstilen inte

En ny soulstjärna är på väg att tändas, alla som hör plattan Subject måste hålla med om det. Det är min övertygelse. Artisten som nedan presenterar sig för Sverige heter Dwele och är debutant, men ingen duvunge för det. Han har hållit på med musik i hela sitt liv. – Jag är född och uppvuxen i Detroit och jag spelar alla instrument jag kom- mer över! Pianot är mitt instrument men just nu lär jag mig gitarr. På Subject spelar han sålunda allt själv. Precis som andra soulfunkigt egensinniga storstjärnor. Enstörigt har han smugit sig iväg till studion med olika vibbar beroende på om han varit på klubb och är uppe i varv eller om han umgåtts med någon tjej och vill fortsätta mysa. ennox/Martin

L Hans sexiga men ändå tillbakalutade kärlekslåtar är alla skrivna på klaviatur gick att uppehålla, så jag valde att koncentrera och den enda hjälp han fått på plattan mig mer på min familj. Men nu finner jag mig är från olika producenter som kommit själv i en del av mitt liv där jag kan skapa hur in och finslipat lite på vissa spår så att och när jag vill, och jag känner därför att jag vill de ska kunna funka i radio. han fick inte hybris och sade upp sig istället. Plattan har tagit tre år att fär- bli omdefinierad som en samtida artist. Det vill säga, jag behöver uttrycka mig genom musik – Det jag inte fick med så mycket på med en gång. digställa men det är så jag jobbar. Tricket igen, säger Annie om sin situation. Subject är blås, det skulle jag vilja göra – Jag var i alla fall tvungen att vänta tills är att ha folk runt sig som säger till en Tyvärr fick vi inte höra mycket från Annies nästa gång istället. löneökningen kickade in… när låtarna slutligen är färdiga, haha! nya skiva Bare vid Apollokonserten, vi fick istäl- Kommer du att utgöra hela blåssektio- Arbetet sedan dess har gått upp och En massa låtar blev över från sessio- let ett best of-set som var väldigt troget original- nen då? ned i den osäkra (skivbolags-)världen nerna, bland annat flera gjorda tillsam- versionerna. Och kanske var det därför det inte – Ja, jag kommer att ta hand om allt då men nu när plattan slutligen ska släppas mans med kompisarna i Slum Village, riktigt hettade till förrän Annie satte sig ensam också. är han bara nyfiken på hur folk reage- så Dwele tänker redan till viss del på vid pianot och gav oss en avskalad och naken Musiken som förut utgjorde en rar, och hans arbetssätt om än något framtiden bortom Subject. Det gör jag version av Eurythmics klassiker Here Comes the hobby har varit hans liv sedan år 2000 omständligt är det enda som känns också. Men den närmaste framtiden (läs Rain Again. Mathias Skeppstedt då han blev signad av ett skivbolag. naturligt. våren) tillhör Dwele och Subject. Så är Samma vecka blev han befordrad på det – Jag tar god tid på mig, då känns det det bara. försäkringsbolag han jobbade på. Men inte som ett jobb – jag bara gör musik

Rockstad Brooklyn

Enligt flera tidningar så är nu Brooklyn den nya Cop) och, nyligen upptäckte jag att hjärnan annan anledning att undvika att åka till Man- Thunders och Run-DMC, men de hade en heta ‘rockstaden’. Journalister från England är bakom Swans, M Gira, bor på min gata. hattan och tvärtom. Men det medför också att desperat längtan att komma därifrån. överallt och letar klubbar och nya band som de Vad som annars är den största skillnaden totala musiknördar, som jag själv, nu har en Brooklyn-bor lämnar aldrig Brooklyn. Eller som är ensamma om att känna till. Boendes i mot förra året är att det nu finns 100% fler chans att se de flesta av mina favoritband två en kompis till mig sa när jag frågade om Queens: Brooklyn själv, måste jag säga att jag är lite rockklubbar för band att spela på i Brooklyn. gånger i rad utan att betala mycket mer i res- ‘Kollar du på Seinfeld?’‘Ja’,sa jag.‘Georges för- konfunderad över vad det är som händer. Och i 99 av 100 fall så ligger de inom en 10 pengar än en tunnelbanebiljett. Ibland spelar äldrar kommer från Queens. Det är allt du Brooklyn har alltid varit en rockstad, men gators radie i Williamsburg, eller som det också de till och med två-tre kvällar på Manhattan behöver veta’. om det är mer som händer här än i Manhattan, numera kallas ‘lilla East Side’.Vad detta har och sen två-tre kvällar i Brooklyn. Eller till och Minneapolis eller Athens vet i tusan. Skillnaden medfört är att mellanbanden, det vill säga de med som David Bowie gjorde i somras, han spe- är väl bara att alla de ultrahippa banden från som är för stora för 200-personers-klubbarna lade en konsert i varje del av New York med bör- Lower East Side har sina replokaler här på och för små för 3 000-personers-hallarna nu jan i Bronx, sen Queens, Brooklyn, Staten Island andra sidan Hudson River på grund av att spelar i både Brooklyn och på Manhattan. Och och till slut Manhattan. Och han sa att det hyrorna är billigare och att inspelningsstudior det ironiska med detta är att eftersom klubbar- bästa med hela den ‘turnén’var att han kunde har börjat ploppa upp av samma anledning. na i Manhattan oftast ligger på östsidan och åka rollerblades till alla spelningarna. Sen finns det ju i och för sig en hel del band helst söderut så spelar därför banden först på Det enda som är helt säkert dock är att Queens Mathias som bor i Brooklyn och kallar det sitt hem:Yeah Manhattan och sen över bron tio minuter aldrig kommer att bli någon rockstad, Queens Skeppstedt Yeah Yeahs, i stort sett alla ‘bra’rappare, Bioha- därifrån i Brooklyn dagen efter. Och säljer ut är helt enkelt för tråkigt. I och för sig kommer [email protected] zard,Foetus, Firewater (före detta Cop Shoot båda bör tilläggas, för nu har Brooklynborna en flera rocklegender därifrån; Ramones, Johnny

6 Groove 4 • 2003 Moneybrother text: Daniel Axelsson Ett bild: Johannes Giotas subjektivt alfabet

Blood Panic är en av de största svenska debut- mat albumen någonsin. Det är lätt att hitta låtar som handlar om Med känsla, stil och drycker (företrädelsevis alkoholhaltiga). Cold starka uttryck får den Gin, Whiskey in the Jar och Red Red Wine för att blodet att rusa. nämna några. Men, letar man noga hittar man även en del godbitar om fast föda. Owe Thörnqvist sjöng Varm Korv Boogie om korv- gubben som ‘målade korvarna svarta för att han hade sorg’. Och ofta kopplas maten ihop med just känslor och relationer. Som korvgub- bens sorg. Som pudelrockarna Warrant som liknade sin favorittjej vid en Cherry Pie.Eller som en ensam och övergiven Johnny Cash som var tvungen att käka Beans for Breakfast.Igen. I andra fall är matlåtarna mer budskaps- orienterade. Som när The Smiths helt korrekt konstaterade att Meat is Murder.Eller när de amerikanska anarkistpunkarna MDC slaktade McDonald’s i Corporate Deathburger.Ibland är de dock mer lättsmälta. Som i Turbonegros pizzarökare The Age of Pamparius.‘So you think you had a Napoli? Well, not like this!’Och så har vi förstås Thore Skogmans Surström- mingspolkan.Fast den skogstokige mannen Med förtjänar nog en helt egen meny. DAx moe’s tavern Sjabbig bar i Springfield, USA, tillika Homer blodet Simpsons stamlokus. Drivs av italienättlingen Moe Syszlak och är förmodligen den enda bar där Aerosmith spelat, Red Hot Chili Peppers dragit sig ur en spelning och R.E.M. käkat rusande tofukalkon. Med tanke på hur många band och artister som gästat Springfield är det konstigt att det inte är fler som besökt Moe’s. När Anders Wendin gick på mellan- och rike runt, men efter den oförskämt bara flabbade. Hon tyckte att hon För det är så mycket musikalisk dekadens utan stadiet hemma i Ludvika tog en av starka plattan Gone Gone Gone/A Bash kunde göra det bättre, men vi bara: kombination av toner att man önskar att man klasskompisarna med sig en elgitarr till Dem från 1999 upplöstes bandet med ‘lägg av’! kunde vara där. MS musiklektionen. Alla i klassen ställde sig en avskedsspelning på Hultsfredsfesti- Det huvudsakliga temat på Blood musik på led för att få hålla i den där gitarren. valen följande år. Panic är kärlek och sex. Anders Wendin Denna outsinliga källa till både glädje och sorg. När det blev Anders tur höll han på att – Vi låg ju i leran och slogs, säger lutar sig gungandes mot bordet. På de Alla levande varelser på denna jord tycker något svimma när han stod där med det Anders Wendin och tänker tillbaka på tunna armarna är klassiska tatuerings- om musik, till och med musikjournalister som magiska instrumentet i sina händer. Så bandets splittring. Det var en extrem motiv som ett ankare och en drake faktiskt räknas in i denna grupp. Slår man upp viktig och stor var musiken. situation. Det handlade om psykiska inpräntade. ordet i Svenska akademins ordlista står det: Ungefär lika omtumlande är det att sjukdomar på något sätt. Några stycken – Det finns så många olika aspekter av betydelse:kollektivt, om ljud (toner) lyssna på Anders Wendins debutalbum i Monster pratar fortfarande inte med kärlek och sex. Det behöver inte alltid frambragta i grupp, följd på ett sådant sätt att som soloartisten Moneybrother. En varandra. Några är nog lite rädda för handla om att bli lämnad. Någon låt kan deras inbördes förhållande regleras av melo- skiva fylld av blås, call-and-response- varandra till och med. handla om att ‘vi hade det grymt ikväll, diska, rytmiska och harmoniska lagar; vanligen körer, stråkar, soul och rock. Där har vi Att göra musik som Moneybrother men kommer vi ha det i morgon?’. om dylika ljud frambragta medelst instrument (instrumentalmusik) och motsatt: sång; i fack- den. Blood Panic. Titeln är en slags är en stor frihet menar han. Att helt Någon annan låt kan handla om att ‘nu språk, även sammanfattande, om instrumen- blandning av panikångest och ‘blood kunna bestämma själv hur han vill ha slutar vi bråka och knullar istället!’. talmusik och sång; stundom abstraktare, över- rush’. det. På skivan har Anders Wendin Senare denna torsdag är han gäst-DJ gående i betäckning: musicerande, spel. Göra, – Jag ville ha en titel som gav en känsla använt sig av den stomme musiker som på Göteborgsklubben Gump, och reser utföra, utöva, förr även hålla musik. PLGB av att man suttit i fängelse i hela sitt liv backar upp honom live och som går dagen efter vidare till Laxå där ena och sedan plötsligt blivit utsläppt. Att under namnet The Panthers. Men han Hives-gitarristen bjuder till påskfest i alla möjligheter är öppna och att alla har även plockat in en del gäster. Till- sin palatsliknande kåk. Tillbaka i var- intryck kommer från noll till hundra på sammans med producenten Jari Haapa- dagen i Stockholm har Anders Wendin en sekund, säger Anders Wendin. lainen försökte han resonera sig fram en halvtidstjänst som producent på Det är årets hittills varmaste dag. till vilka som kunde tänkas lyfta låtar- Riksteatern. Ett ‘bananas-bra jobb’ som Anders Wendins små, blå ögon kisar na. Det blev folk från både Esbjörn han själv beskriver det. Även hans följe- INN!på mot solljuset när han tittar ut över Svenssons Trio och Soundtrack of Our slagare och trombonist Victor Brobacke Vwww.groove.st Grönsakstorget i Göteborg. Lives. Det mest framträdande gästspelet är en teatermänniska, men några planer – Det viktigaste är känslan. Att det finns står dock r’n’b-sångerskan Sarah Dawn på att blanda in andra kulturyttringar i Tävla med djuice! någon slags själ i det. Jag ville att skivan Finer för. Hon gör duetten Positive Vib- Moneybrother finns inte. Vinn djuice delight skulle bli maffig. Att det inte hålls tillbaka rations till en riktig rysare. – Kanske tänker vi ganska mycket på kontantkort med något. Att det är hundra procents utle- – Det är många duktiga musiker på ski- det sceniska. Hur vi ska vara på scenen. 400:– att ringa för! velse. van, men väldigt få som kan göra en sån Men jag är inte alls särskilt intresserad Och en mobiletelefon! Efter uppväxten i Ludvika drog insats, säger Moneybrother nöjt, och en av att läsa dikter på skivan och sånt. Anders Wendin till Stockholm och bil- smula dalmål bryter in i hans lite hesa Det är inte min grej. I do rock’n’roll! dade skapunkgänget Monster. Som Stockholmstugg. Som har musiken så underhållande liveakt kuskade de land långt in i själen. Vi satt i studion och

www.groove.st 7 RZA

text: Daniel Severinsson bild: Mattias Elgemark Veteran snart redo för solodebut

– Jag är Rakeem Zig-Zag-Zig Allah, The Rzarector. Jag förde tillbaka mig själv till livet. Jag förde tillbaka hiphop till livet. Jag färdas alla vägar i mitt sökande. Knowledge and under- standing är samma sak. När man är en mästare behöver man inte ta vägen genom wisdom. Man vet och gör på samma gång. Det är vad RZA är.

Sedan EP:n Ooh We Love You Rakeem – Jag hade massa grupper innan det. Vi och härmar Ol’ Dirty Bastard när han Han säger att matematik är grunden 1990 har Prince Rakeem, som han var då hade The Imperial Masters. Jag och drog upp tjejer på scenen och hade sex för hans filosofi men kung-fu och mystiska (notera var då, Robert Diggs har inte olika Raekwon har minst 50 låtar inspelade med dem. talesätt som ‘jag vill inte visa dig apelsinen artistnamn, han är sina alias) droppat som du aldrig kommer att få höra. När RZA lugnat ner sig lite passar utan att ge dig fröet’ verkar också ha stor vetenskap på vax. Banan som demonpro- Jag ser antagligen skeptisk ut för RZA han på att marknadsföra den tredje Bobby plats. Dessutom läser nu 33-årige RZA ducent började när han fick göra beatet tittar mig stint i ögonen och börjar rappa Digital-plattan som släpps i sommar. Utan mycket, men det duger inte att bara läsa till Pass the Bone på Genius platta Words ‘Test a little rhyme and some food/it’s like att ha hört den känns det som en klen tröst en bok med hjälp av ögonen och hjärnan. from the Genius. RZA:s bolag Tommy a meal/sit back, relax and lounge/cause it’s för oss som har väntat på hans riktiga – Mitt hjärta dechiffrerar böcker. Mitt Boy gillade däremot inte hans beats och the real…’, och kör en hel vers från en solodebut The Cure så länge att vi snart hjärta vet vad som är sant. Läser man inte RZA berättar hur avundsjuk han var när gammal old school-låt. slutar bry oss. Skillnaden mellan RZA:s med hjärtat kan man lika gärna läsa upp- hans manager köpte den eftertraktade – Det var Food. Sen kom jag och Ghost på och Bobby Digitals musik blir extra tydlig och-ner. Då läser man bara formen och ser MPC-60-samplern till DR. Period för att Wu-Tang Clan och alla hookade upp igen av att RZA hela tiden pratar om sitt alter inte innehållet. Jag tar mig förbi formen. han skulle göra beats till det planerade kring 1991. Vår första spelning var på ett ego i tredje person. ‘Bobby kommer att Alla som har hört en Wu-Tang Clan- Prince Rakeem-albumet. Revanschen kom ställe som hette Show Boat i Brooklyn. köra några låtar på turnén.’ Men varför platta vet att kung-fu-filmer är en viktig 1991 när RZA lyckades övertala mana- Den slutade med skottlossning och stället släppa Bobby Digital-plattor när alla vill inspirationskälla för RZA och gruppens gern att hyra en SP-1200-sampler till stängde. Vi fick 200 dollar att dela på och ha RZA? namn är taget från filmen Shaolin vs Wu- honom i en månad för den enorma sum- då gick det mesta till Ol’ Dirty som var – The Cure är fortfarande in the oven. Tang. RZA drar citat från Shogun Assas- man 500 dollar. tvungen att köpa blöjor och sånt till sina RZA är jag. Vad jag har blivit och mognat sin (filmen som de flesta samplingarna på – Sen såg de aldrig den igen. Jag gjorde ungar. Vi andra fick bara pengar till gräs. till. Bobby Digital har varit en process för Liquid Swords kommer ifrån) och berät- Bring the Pain direkt. Så fort jag hade Har ni alltid tagit hand om ODB? att komma dit. The Cure är väldigt sinn- tar om musiken han håller på med till SP-1200 var jag mannen. – Ja, och det är en del av hans problem. lig. För mig förvandlas orden till kött och Quentin Tarentinos nya film Kill Bill. RZA skryter med att han började med Jag har varit med när folk har frågat blod. Jag kan inte prata om rättfärdighet Tyvärr vägrar han säga namnet på den 2-bars-loopar när alla andra gjorde honom hur han ska klara sig och han sva- och plikter om jag inte lever rätt. Innan jag film han hittat och ska använda till nästa 1-bars-loopar. Han börjar rappa och beat- rar bara ‘RZA tar hand om mig’. Men han har renat min kropp och mitt sinne kan Wu-Tang-platta men han har i alla fall ett boxa till Big Daddy Kanes Raw för att visa är släppt från fängelset nu. jag inte göra The Cure. Då skulle jag ljuga hett filmtips. skillnaden. Sedan höjde RZA ribban ytter- Kommer The Abbott and the Drunk för er och det vill jag inte. Men jag är när- – Return of The Bastard Swordsman. ligare och började med 4-bars-loopar. Monk-plattan snart då? mare nu än jag varit någonsin tidigare. Galen skit. Det är silkworm style! Han härmar samplingen i Heaven and – Jag vet inte. Han behöver tid för att RZA pausar bara i sin svada för att Hell för att visa utvecklingen. pussla ihop sitt huvud först. lassa in mera sallad (han är vegetarian Var All In Together Now Crew (tillsam- RZA garvar och berättar om Wu- sedan flera år och vill inte stoppa döda mans med kusinerna Genius och Ol’ Dirty Tang Clans Hultsfredsspelning som han djur i sin levande kropp) och för att skratta Bastard) din första grupp? kallar en stor orgie. Han juckar på stolen sitt bullriga skratt.

8 Groove 4 • 2003 made 107

www.groove.st 9 BLÅGULDet kommer väldigtT GULD mycket bra svensk musik. Groove uppmärk- BLÅGULsammar en kvartettT GULD artister som vi tror att du kommer BLÅGULatt glädjasT över. GULD BLÅGULT GULD BLÅGULT GULD BLÅGULT GULD BLÅGULT GULD BLÅGULT GULD BLÅGULT GULD Eriksson Fredrik

BLÅGULT GULD Dorotea The Extras

Dorotea vet vad popmusik går ut på. Enkelt, energiskt, Powerpopen har legat nere ett tag. Garage och 80-tal BLÅGULT GULD intensivt och inga omvägar till den perfekta refrängen. regerar. Men åtminstone i England har popband som På deras två sjutums EP-skivor ryms sammanlagt elva förälskat sig i melodier och stämsång börjat gå en ny vår låtar. På den senaste, It’s Happening Again utgiven på till mötes. För The Extras kan det innebära ett BLÅGULT GULD bolaget Zenith, är två stycken endast 47 sekunder långa. genombrott. Ändå finns här all den popmusik man kan behöva. Sedan drygt två månader tillbaka toppar de alterna- Lycka och frustration rationaliserat till sin absoluta tivrocklistan på Internetsajten Garageband.com. Det i BLÅGULT GULD kärna. konkurrens med drygt 7 000 grupper och artister från – Låtarna kommer oftast bara så här, säger sångaren och hela världen. Och det i sin tur har lett till att en A&R för låtskrivaren Mikael Carlson och slår sig på pannan. Rätt legendariska Island Records (U2, PJ Harvey) i England BLÅGULT GULD in i huvudet bara. Det är därför dom är så korta också. hört av sig och bett om mer material. En framgång i sig Man kan ju inte memorera hur långa låtar som helst. för gruppen som annars inte är så mycket för att mark- Från början handlade Mikaels enmansband Dorotea nadsföra sig. BLÅGULT GULD om konventionell sovrumspop men med tiden och utök- – Varje gång vi har spelat in så har vi tänkt att ”nu jäv- ningen till trio gick låtarna snabbare och blev kortare. lar’, men efter att ha skickat ut 10-15 demos ger vi upp. – Vi repar aldrig, säger basisten Viktor Almqvist, Mikael Då har vi gjort så mycket nya låtar att vi börjat se fram BLÅGULT GULD brukar visa nya låtar innan vi går upp på scen. Ibland emot nästa inspelning. sitter vi i en lägenhet och går igenom lite nya grejer, men The Extras bildades i Linköping någon gång i skiftet det var nog minst ett år sedan sist. 1997/98 och består av Nils Javefors, trummor; Henrik BLÅGULT GULD – Det är verkligen bara jobbigt att repa, jag hatar replo- Larsson, sång och gitarr; Staffan Palmberg; gitarr och kaler, säger Mikael. Det blir ju ändå att man bara åker ut sång samt Daniel Karlsson, bas. på kvällarna när man är alltid är hungrig och trött. Då – Vi spelade mycket live i början, men sen fick vi in en BLÅGULT GULD vill man ju inte stå där med en massa skit och svettas. soffa och ett sexpack i replokalen… Det är liksom lite Dorotea kan också vara Sveriges bästa liveband. En oklart vem som ska fixa med vad i bandet. Vi har ingen spelning är precis som deras låtar, sprudlande av hyper- ledare, på gott och ont. energi och okontrollerad glädje, förkroppsligad popeufo- – Vi är lillebrorsor allihop i bandet, det kanske är det. BLÅGULT GULD ri. På scen dansas det lika okontrollerat, på gränsen till Följdaktligen är det gamla skolkompisen Christian hysteriskt, under den korta minut som varje låt varar. En Eklöw, regissör till filmen Hundtricket, som sett till att skramlande trummaskin slamrar envist på, ett arv ifrån drygt 200 000 biobesökare fått ta del av pophemligheten BLÅGULT GULD alla bra popband från 80-talet. The Extras. ”De är fruktansvärt bra, men så lata själva”, – Dorotea ska definitivt upplevas live, utbrister Viktor. har han sagt i en intervju. Man bara måste dansa runt – jag tänker inte ens på att Låtarna Breaking Out och Now I Do som spelas i fil- BLÅGULT GULD jag gör det. Fast Dorotea funkar på skiva också. men, är ganska typiska Extras-låtar. Emopoppiga med – På en EP, lägger Mikael till, Dorotea är helt klart ett mycket gitarrer och pressad sång. EP-band. Det skulle bara vara jobbigt att höra våra låtar – Ju ljusare sång desto bättre, säger Staffan Palmberg. Vi BLÅGULT GULD på en hel skiva. Man skulle bara orka lyssna på de första pressar alltid så högt det bara går. fem, sex låtarna ändå. Och när sången är så hög som det bara går försöker Staffan Palmberg lägga en överstämma på sångaren BLÅGULT GULD Dorotea är förutom Mikael Carlsson och Viktor Henrik Larssons solosång. Almqvist också Johan Friman som gillar jazz, Rancid, Texterna handlar oftast om kärlek. Det ska vara Randy och har en frisyr som Robyn men saknas på bil- vackert och lite sentimentalt. BLÅGULT GULD den. – Och oskuldsfullt. Det är vårt mellannamn, säger Nils Fredrik Eriksson Javefors. BLÅGULT GULD Christel Nordin

10 Groove 4 • 2003 The Realistics I ett rum bakom köket på The Tivoli i Helsingborg sitter sångaren och gitarristen Dennis tillsammans med keyboardisten Will. De är mitt uppe i ett kort- spel och Will försöker desperat att lära ut reglerna, men får ändå se sig besegrad gång på gång. Det är två timmar till konserten, men det är omöjligt att spåra någon nervositet. I stället pratar de avslappnat om hur vackra de svenska kvinnorna är och hur coola alla i Sverige verkar vara. – Jag tror att Gud tänkte så här ‘Jag placerar alla snygga tjejer i det här landet’,säger Dennis och gapskrattar. Men vem som helst i deras situation hade haft anledning att vara lite skakig. Utan ett riktigt skiv- bolag eller en hel skiva i ryggen är kvartetten på sitt första besök i Skandinavien.Till skillnad från tidigare turnéer får de nöja sig med små scener. Den på The Tivoli höjer sig drygt två decimeter över marken.

Puppet Masters Totalt jävla mörker

Platsen skulle lika gärna kunna vara en New York-klubb När man väljer att kalla sitt band för Totalt Jävla Mör- på 80-talet som Stockholm city år 2003. Puppet Masters ker så är det inte snack om något finlir. Ingen av Anders, med gäster har intagit scenen på klubben Debaser och Fredrik, Jerker, Inge, Tompa eller Krisse är ute efter det. Eriksson Andreas iskall electro samsas med storstadspuls, old school hip- Det är kängpunk som gäller. Hårt och ångestfyllt. Tex- hop, trafikljud och samplat skrattpåseskratt från jazz- terna fokuserar på samma tema. Människors ångest och – Det är bättre att vi blir presenterade på en liten saxofonisten Roland Kirk. Musiken är syntetisk men utsatthet. klubb. Energin kommer fram på ett bättre sätt, vi vill att det ska vara en upplevelse att se oss, säger samtidigt organisk och texterna handlar om alltifrån Inge, en av bandets tre sångare, berättar hur det lig- Dennis. kroppsbygge till isbjörnar och vikingar. ger till. – Vi bryr oss inte om det är två personer i publiken – Ofta är det någon sorts ångestfantasier som blir roliga – Klart att det låter som det låter om man bor på dom eller åtta tusen. Konserterna slutar ändå med att för att dom är så otroligt jobbiga, säger Henry Moore här breddgraderna. Sibirien i öst och karga delen av vi blöder och svettas.Vi ger verkligen allt vi har när Selder och definierar det hela som ‘kallsvettig humor’ Kanada i väst. Man är ju typ bara glad tre månader om vi står på scen, säger Will. För oss är det som att se när jag träffar honom och Luciano Leiva på Teaterbaren året. Vi delar alla tre på att skriva texter. Om man bara vår favoritfilm för första gången när vi spelar. en tisdagsmorgon. skriver tre rader i en låt så kan man verkligen ge allt och Allt började för tre och ett halvt år sedan när Luciano har precis kommit hem från en USA-turné skrika som om det vore ens sista dag i livet. Folk brukar Dennis och Will stack ner till replokalen med Dave med Caesars Palace och börjar prata om hur läskigt det jämföra oss med ett hiphop-band på grund av det, den och Mike för att göra lite oväsen. Alla kände varandra från barndomen och alla hade tidigare var i Detroit. Till vardags är han keyboardist i Mazarine jämförelsen gillar jag skarpt. spelat i band. Efter ett par timmar i replokalen var Street och Puppet Masters började ta form på den tiden Bandet bildades 1996 i Skellefteå ur spillrorna av två låtar klara och efter tre veckor var det dags för Henry också var med i bandet. hardcorebandet Bitter End. Anders, Tompa och Fredrik första spelningen. Ett flyt som tog The Realistics – Från början handlade det ju om sånt vi inte kunde göra ville spela ännu hårdare men hamnade åt grindcore till. ända till Kina förra året. En upplevelse utöver det med andra band eftersom de dissade våra idéer, berättar – Vi var väl lite inspirerade av band som Crass, Anti- vanliga. Luciano. cimex, Discharge och Chumbawamba, berättar Inge – De försökte kopiera våra texter och vi fick inte Men duons debutplatta Midnight Graffiti har låtit som kom med i bandet efter ett drygt halvår. säga vissa saker, säger Dennis. Sen tvingade de oss vänta på sig i tre år och ett tag var de nära att lägga ner Efter två sjutumssinglar och en splitsingel så släppte att göra covers på rumsrena låtar, men vi valde så hela projektet. bandet sin första fullängdsskiva i oktober 2002, Det klart helt sjuka sånger. – Det var viktigt att vi bara var fyra på scenen, i – Vi gjorde en spelning där vi fick en massa vatten i syn- ofrivilliga lidandets maskineri som låter som ‘en bulldo- Kina anses det vara ett försök till upplopp om man tarna och då tappade vi sugen helt och hållet. På något zer från helvetet’. är fler. Men trots alla konstiga saker, som när vi sätt gick det att spela efter att vi tagit isär syntarna och – Vi är mycket nöjda med den skivan. Det ska bli intres- blev serverade orm och levande räkor som dränks i torkat ur dom. Men under spelningen så började dom gå sant att se om det går att ta det ytterligare ett steg, säger starkt vin, var människorna jättetrevliga, säger sönder en efter en och till slut var det bara en trumma- Inge. Dom nya texter jag skrivit handlar mycket om hur Will och tänder en ny cigarett. skin som gick, berättar Henry och skrattar vid minnet. människor reagerar när dom blir behandlade som Nyligen släpptes EP:n Go Ahead och inom en I samma veva fick de fonogramstöd för att spela in en boskap och bara sväljer all skit. snar framtid kommer det första albumet på stort skiva och sakta men säkert började material till en Förhoppningsvis kan du se Totalt Jävla Mörker på bolag. En musikalisk stil som är resultatet av med- fullängdare ta form när luckor i schemat tillät. någon festival i sommar och bli inte förvånad om du lemmarnas varierande influensbank. Många skulle vilja placera dem i samma retrorockfack som The Henry, som spelat med femtioelvamannabandet Chi- hamnar bredvid någon ex-medlem ur Ebba Grön som Strokes och Black Rebel Motorcycle Club, men det huahua och idag utgör ena halvan av frijazzduon Rock står och headbangar. är en kategorisering som är löjlig enligt dem själva. Out, har regisserat musikvideor åt bland andra The Per Lundberg G.B. – Många saker i livet kommer igen.Vad folk inte för- Hives och Jimi Tenor. Han har också spelat in kortfilmer står är att vi har lyssnat på den här sortens musik tillsammans med Sara Lundén och det filmiska går igen i länge, säger Dennis.Vi försöker samla bitar från Puppet Masters låtar. olika låtar och gör det till något eget. Målet med vår – Ibland blir man frustrerad över att man inte får göra en musik är att det ska vara så enkelt som möjligt – vi film av någon rolig idé man har. Då gör man en låt istället. är ju ett rockband och inga hjärnkirurger! Våra låtar är ofta någon sorts historier om olika männi- Andreas Eriksson skor, konstaterar Henry. Johanna Paulsson

www.groove.st 11 Interpol

text: Annica Henriksson bild: Mattias Elgemark Trendkänslig mainstream-indie

Innan all musik gick att ladda ned från nätet skickade jag ett riktigt brev med frimärke till P3 och önskade att få höra Atmosphere med Joy Division. Jag tillade: ”för att få hänges åt frosseri”. Interpols album Turn on the Bright Lights är också snudd på frosseri.

Basisten och keyboardisten Carlos Deng- Förstår ni hans texter? – Jag gillar Abba, säger Carlos efter lite – Den låten har ingenting med honom att ler tuggar på en macka. Han ser ut som en – Att förstå Pauls texter betyder att man funderande. Det är säkert inte smickrande göra, menar Carlos. Dom av våra låtar vacker version av Florian Schneider. Och förstår Paul, skrattar Sam. Och det är en för er eftersom det är riktig mainstream. som har titlar har ofta ingenting med tex- det är inte bara den efterapade frisyren, omöjlighet. När vi skriver musiken har Jag är inte så förtjust i hela den här terna att göra. Dom heter så på grund av den kolsvarta syntluggen, utan även i alla lika mycket att säga till om och alla garagerock-grejen som händer nu. diverse omständigheter som uppstod i ansiktet. När jag påpekar detta tar han det drar i olika riktningar. Men just textför- – Men jag tror att du skulle gilla Hellacop- samband med skapandet. Med Leif Erik- som ett komplimang. Samuel Fogarino, fattandet lämnar vi åt Paul. Ibland fattar ters, för de har mer gemensamt med The son var det så att jag spelade keyboard- batteristen, är klädd i en svart kritstrecks- man vad han menar i texterna, men jag vill Datsuns än med The Hives, förklarar slingan och Daniel tyckte att det lät som randig kostym från Merc. Under kavajen inte gå över gränsen och fråga honom. Det Sam. Det är ett riktigt rockband. trumpeter och valthorn och sa att viking- med tre knappar syns en knallröd skjorta kan var väldigt personligt. Plus att jag gil- Så du gillar inte White Stripes, BRMC, arna kommer. och en glansigt röd slips. Efter varje svar lar tvetydligheter. Strokes etc? Pinsamma skivor i samlingen? han ger mig ler han konstigt. Eller konst- Överallt står det att läsa att Interpol är – Jag älskar dom banden, säger Carlos – Nej, jag har gjort mig av med dom för lat. fyra Smiths-fans som hittade varandra. mellan tuggorna. länge sedan, säger Sam. Samuel är gamlingen i bandet med sina Carlos, som verkar önska han vore någon – Så mycket för ”jag gillar inte garage- – Wake Me Up Before You Go-Go med 35 år och en skilsmässa bakom sig. Han annanstans, är tystlåten. Han mumlar att rock-prylen”, pikar Sam. Wham har jag på tolvtummare, säger var även sist in i bandet när originaltrum- han gillar The Smiths. Sam har dock bara Diskussioner utbryter inom rytmsek- Carlos och börjar nynna på låten. Jag har misen Greg valde att hoppa av. Interpol en samlingsskiva med dem. Annars blir tionen. De förstår inte varför dessa band Maneater med Hall & Oates, Twisted Sis- bildades när Carlos och gitarristen Daniel Interpols musik ofta jämförd med Joy kvalar in som garagerock i pressen. Inte ter, fortsätter Carlos och verkar ha hittat Kessler sprang in i varandra på universite- Division och Echo & the Bunnymen. jag heller. The Sonics är garagerock, ett ämne han vill prata om. tet och upptäckte att de kom från samma – Jag tror ingen av oss egentligen är speci- menar Sam. – Men nuförtiden kan man komma undan kulturella planet. Och hade likadana skor. ellt stora fans av dom band vi brukar bli Killarna i Interpol är stilmedvetna. med skitplattorna och hävda att man har De hittade sångaren/gitarristen Paul Banks jämförda med. Däremot har vi stor Kläder är viktigt. Men de har ingen band- dom av ironiska skäl, säger Sam. som även skriver de skruvade texterna. respekt för dom, förklarar Sam. Vi är inga uniform även om Sam och turnékeyboar- – Men det finns några skivor i min samling Smaka på den här versen: ”I had seven anglofiler. disten Eric båda valt rött och svart ikväll. som är så hemska att inte ens ironitricket faces/Thought I knew which one to wear/ Må så vara, men när de väl räknar upp Eric är ingen fast medlem i bandet. Sam funkar, säger Carlos. Billy Ocean till But I’m sick of spending these lonely favoritbanden blir det mest engelska. Sam menar att han kanske blir det så småning- exempel. Jag har en tolvtumsremixplatta nights/Training myself not to care/…/But säger även att om han och Carlos hade ett om. Just nu är stommen i bandet solid och av Get Out of My Dreams Get Into My New York cares”. Paul är mellanblond eget band skulle de förmodligen försöka så bra. De vill inte ha ännu en röst att ta Car. och yngst i bandet. Men den röst han låta som husgudarna New Order. hänsyn till. – Oh god, utropar Sam och slänger sig sjunger med låter mörk och härdad. Som Hört några svenska band? Varför heter sista spåret Leif Erikson? fram för att täcka över mikrofonen. Du Ian Curtis. – Jag gillar The Hellacopters jättemycket, – Vi är vikingafiler, fnissar Sam. skämmer ut oss. säger Sam med en gång.

12 Groove 4 • 2003 www.groove.st 13 Dave Gahan text: Henrik Strömberg ”Vem bryr sig om jävla bild: Mattias Elgemark Depeche Mode!”

Det var väl egentligen oundvikligt att Depeche Modes sångare skulle göra ett soloalbum till slut. När band blir stora nog är det närmast en naturlag att så sker. Groove hjälper till att bearbeta det förflutnas demoner.

Paper Monsters heter Daves första solo- två turnéerna har vi varit tvungna att hyra stådda är att bandet själva hävdar att de är skiva. Han skrev den tillsammans med in andra musiker, och för mig har det varit så missförstådda. vännen Knox Chandler. När vi satt oss inspirerande att arbeta med andra musiker. – Depeche Mode kommer alltid finnas, vi berättar jag att jag hade föreställt mig den Nu har Dave fått nog av mina taffliga har gjort så mycket musik som alltid kom- vara mer en rockskiva, mer gitarr-bas- frågor. Han höjer rösten. mer finnas. Och förhoppningsvis kommer trummor. Som det är innehåller den en hel – Vet du, alla ni journalister verkar ha miss- det bli mer musik i framtiden, men jag del programmerade ljud. uppfattat, och vi har alltid försökt förklara känner att vi kommit till en punkt där vi – Den här skivan är ingen elektronisk detta, men ni fattar fortfarande inte, att måste infoga nya idéer, och sånt kommer skiva. Exiter var en elektronisk skiva. bandet Depeche Mode har en längre tid vanligen från andra människor, andra jag träffat en ärligare version av Dave Songs of Faith and Devotion var ingen bara bestått av Martin och jag. musiker. Precis som när Alan var i bandet. Gahan. elektronisk skiva. Violator var inte bara Hade Dave här låtit mig få en syl i vädret Vi saknar honom verkligen. Det kändes Var det svårt att börja skriva egna låtar? en elektronisk skiva. Den här skivan har hade jag berättat att alla redan vet detta, som senaste albumet var Martins solo- – Inte alls. Det var en verkligt rolig upple- mycket mer blues och gospel, och är nog men eftersom Andrew Fletcher officiellt är album, fast med mig på sång. velse att sitta och skriva med någon som närmare Songs of Faith and Devotion i med i bandet och han står med på scen och Dave garderar sig hela tiden. Det var- var lika inspirerad och intresserad av att fråga om musik vi inspirerats av. klappar händerna i otakt bakom sin ken kommer eller kommer inte bli fler skriva och arbeta tillsammans som jag var. Vilken musik lyssnar du på, vad har inspi- avstängda synt så har vi journalister låtsats Depeche-album. Men uppenbarligen blir Dave återkommer hela tiden till samar- rerat dig? att han är med. Och Martin Gore har det inget mer om inte Dave är med och bete, att göra något tillsammans. – Över åren? All sorts musik. Blues, verkligen aldrig kallat bandet en duo. skriver låtarna. – Att känna att jag tillför något till någon- Muddy Waters, Billie Holiday, David Men Dave tänker förklara hur det egentli- – Jag skulle inte ens kunna tänka mig att ting och får lika mycket tillbaka, jag har Bowie, T-Rex, Rolling Stones, Sigur Rós, gen ligger till. göra ett Depeche Mode-album om inte jag verkligen inte upplevt det förrän nu. Det Radiohead, för att nämna ett fåtal. All – Bandet som åker på turné ändras var inblandad i låtskrivandet. Jag är det jag menar när jag säger att jag inte sorts musik inspirerar mig, även om jag mycket, speciellt efter det att tänker inte gå baklänges. Jag kan gå bakåt. Om jag vill fortsätta växa inte gillar den. Speciellt om jag inte gillar Alan slutade. Vi behöver har gjort en skiva jag är och vara kreativ måste jag arbeta med den. Jag ville göra ett album som hade folk som kan spela, och riktigt stolt över. Vem människor som också vill det. rymd, som inte skulle passa i en speciell Fletch kan inte spela, bryr sig om jävla Depe- Tror du att du skulle kunna gjort skivan genre, som var baserat i sanning och ärlig- så han står där och ”Jag har verkligen che Mode, jag är trött för, säg, fem år sedan? het, och hade positiv, hoppful känsla. Och viftar med armarna. på att snacka om – Nej, jag tror inte det. Jag hade inte till- jag tycker vi lyckades med det tillsam- Jag antar han känner en massa erfarenhet Depeche Mode. Var- räckligt stort självförtroende. Jag var inte mans. att han underhåller av den mörka sidan för inte lyssna på tillräckligt öppen för att ta emot det här. Nej, men vad fint sagt. Cyniska jag publiken. Men jag är albumet och säg vad Jag var för fångad i ett liv som var verkligt undrar om han hämtat retoriken från ett trött på det. Jag vill av livet.” du tycker om det, som endimensionellt. Jag kunde inte ta emot AA-möte… Han är ju numera nykter. Och arbeta med folk som ett verk som är gjort något som var hoppfullt. Men idag är jag tar det lugnt. lägger lika mycket energi nu, idag, och, och, var- som en öppen bok. Jag försöker släppa det Skivan innehåller väldigt många lång- på uppträdandet som jag för vill alla leva i det för- förflutna och leva i nuet så mycket jag samma låtar. Det skulle kunna bli väldigt gör. Och jag bjuder mycket på flutna? kan. Det är därför – det har inte med dig nedtonat på scen. mig själv på scen. Så det väntar jag Jag börjar förklara att jag kla- att göra – det är svårt för mig att tala om – Det kommer låta betydligt kraftfullare, mig av mina medmusikanter. Man har en rar mig jättebra utan en Depeche-skiva det förflutna hela tiden. Det gör mig näs- det blir alltid så när man spelar live. Jag timme eller två däruppe att verkligen göra till, och egentligen kanske det varit bra om tan ledsen att människor är så fast i det tycker det finns några hårda rock’n’roll- något, att omfamna låtarna man framför, de slutat efter Songs of Faith and Devo- förflutna, för mig var det en verkligt låtar på skivan; Dirty Sticky Floors, Bottle det handlar inte bara om att ta emot publi- tion. Men innan jag hinner sätta foten i smärtsam tid. Living, Black and Blue Again, She, Hid- kens vördnad. munnen avbryter Dave mig lyckligtvis. Jag tar upp exemplet Jakob Hellman den Houses. Det är ju fem av tio. Sen kom- Pass på nu, Dave tänker svara på min – Jag vet, men det är så många, jag är led- som skrev en fenomenal platta och som mer jag spela fyra eller fem Depeche fråga. sen, men du är den siste i en lång lista sedan inte kunnat följa upp den, för han Mode-låtar jag gillar. – Men jag kommer alltid sakna Martin, som... speciellt här i Skandinavien, verkar var inte olycklig längre. Men det finns ingen låt på skivan som jag kommer göra några av hans sånger för det. Vi älskar alla Depeche Mode, det har – Ja, det skulle definitivt kunna vara jag. heter She. Han måste mena Goodbye, som jag har sjungit dem så länge, men det här varit underbart, men om det inte blir nåt Det är lustigt, för jag sa det till min fru när rockar till sig sista minuten. Annars mär- handlar om något nytt, som kommer från mer – kom över det! jag var klar och hon sa ”Det säger du all- ker jag att svaren Dave ger snabbt övergår mig. Och från Knox och folket jag arbetar Dave brusar upp ordentligt. Det är tid när du slutar arbeta”. Men jag har i välrepeterade små utläggningar som med nu. Det finns en massa rädsla att det intressant att jämföra med Sen kväll med skrivit min skiva och den känns helt kom- effektivt svarar på frågor jag inte ens ställt aldrig kommer bli fler Depeche Mode-skivor, Luuk-intervjun han gör några minuter plett. Men samtidigt satt jag ner för några men som han tror jag kommer ställa. och speciellt journalister, det är lustigt. senare. Den är inför publik och Dave läg- dar sen och började skriva. Jag insåg Tror du det kommer bli annorlunda att stå I åratal har vi försökt förklara och försvara ger band på sig. Han kostar som mest på plötsligt att jag kände dom där sakerna på scen med andra musiker än Depeche oss själva, och nu är ni plötsligt rädda att sig en sur blick. Hade jag tagit upp hans igen, så jag ringde Knox och sa att jag Mode? det inte blir fler skivor, det är jävligt iro- väldigt-nära-döden-överdos och sedan hade lite idéer. Och nu ska vi på turné, det – Du menar andra än Martin? För han är niskt. sagt att första singeln Dirty Sticky Floors kommer bli annorlunda, för nu har vi en den enda killen i Depeche Mode som spelar Undrar om anledningen till att Depeche lät som Depeche Mode tror jag han hade liten studio i bussen. Förut när jag åkte på live vad jag kan se, sedan Alan lämnade Modes fans är så fanatiskt beskyddande hoppat på mig. Å andra sidan tror jag att turné gjorde jag ingenting långa stunder, bandet. Fletch spelar inget. På de senaste om bandet och hävdar att de är så missför- men jag fick alltid idéer, och nu arbetar jag

14 Groove 4 • 2003 med människor där vi har en chans att leva igen, inte för något. Det är inte värt den gav mig kraft att fortsätta, för jag och det verkar klart att en anledning till omvandla idéerna till någonting konkret. det. kände att de redan slängt bort regelboken att han inte fördömer invasionen av Irak På texterna på albumet verkar du bearbeta Dave bad Sigur Rós producent Ken över vad vi vet om låtar. Jonsi sjunger inte är att han hade vänner som dog i elfte sep- demoner från det förflutna? Thomas producera Paper Monsters, ett ens ord, men man hör ord i allt han gör. temberattacken i New York där han bor – Jag reflekterar mycket över det förflutna, val som förvånade mig. Sigur Rós är ändå Det finns så mycket mellanrum, och det sedan tolv år. men det är vad jag känner om det idag. väldigt postrock-ambienta. Jag använder var därför jag ville arbeta med Ken Tho- – Politiker kommer alltid ljuga om vad Till och med i låtar som Dirty Sticky Floors ordet mellow för att beskriva bandet. mas, för han var uppenbarligen en produ- som pågår i världen. Jag vet inte. Jag för- och Bottle Living skriver jag, på ett humo- – Jag tycker inte det är milt, jag tycker det cent som respekterade helheten, respekte- söker göra något som är positivt, jag gör ristiskt sätt tror jag, om saker som var väl- är verkligen kraftfullt. Det lyfter min själ. rade mellanrummen i musiken. De mest musik. Jag är del av något och har varit digt mörka då men som jag har distans till Jag hör en ärlighet och färskhet i vad de magiska ögonblicken, där man får tid att del av något som gjort väldigt många nu – för jag är inte där längre. Men jag har gör musikaliskt mer än i mycket annan tänka. människor glada. Det är det bästa jag kan verkligen en massa erfarenhet av den musik. Det kan få mig att gråta. Första Jag kan inte hålla mig från att fråga göra. Och att vara en bättre äkta man och mörka sidan av livet som jag inte vill upp- skivan var verkligen inspirerande. Jag varför han bor i USA och vad han anser far. Skydda mina barn bäst jag kan. lyssnade mycket på den när jag skrev, och om deras utrikespolitik. Vi är inte överens,

www.groove.st 15 2 000 recensioner Keziah Jones i arkivet text: Gary Andersson bild: Mikael Göthage Gitarren levererar ännu Aktivt och välbesökt forum

Artiklar, krönikor, specialer, skivsläppslista, konsert- blå funk kalender och musiknyheter

Fyra-årsfest på Mosebacke den 22 maj

"100 skivor – volym två" gratis pocket, snart på en festival eller i en skivaffär nära dig

För drygt tio år sedan försökte han starta en egen musikgenre med ett intensivt gitarrspel i fokus. Det blev väl ingen succé, Stockholms jazzfestival avbröt bland annat en konsert. Men musiken kallar han fortfarande blufunk, fast den lugnat ner sig.

Nigerianskfödde Londonbon Keziah Jones till det för att folk skulle stanna upp. Det pratade med mig hela tiden. Vi förstod – en ny skivrecension varje dag är aktuell med sin fjärde platta Black Orp- var en utmaning att testa vilka ljud som varandra kanske lite grann, jag tror hon sedan 13 maj 1999 heus, en tolv låtar lång resa genom afro- fick folk att bli nyfikna och lyssna. Man ville att jag skulle hjälpa henne med träd- surrealism och Lagos-slang, europeiska var tvungen att skapa lite drama för att gården, vilket jag gjorde – varje morgon influenser och känsliga kärleksförklaringar. engagera de förbipasserande. vattnade jag. Och spektakulära gitarrlicks. Sedan debuten 1991 med Blufunk is a Låtarna som han planterat och närt i – Jag var precis i Paris och Bryssel och Fact har du bara släppt fyra fullängdare. Spanien slog sedan ut i full blom i två www.dagensskiva.com gjorde akustiska spelningar i skivbutiker – Ja, det tar ungefär fyra år mellan varje omgångar. Kort inpå hemkomsten från och folk är intresserade. Det kom många platta för mig. Spanien spelades demoversioner in med gitarrister som ville prata teknik, men Varför dröjer det så länge? akustisk gitarr och sång, sedan kläddes även många tjejer som inte kan ha varit – Jag skriver musik hela tiden men jag dessa i prunkande prakt med hjälp av mer än tio år när jag släppte min första måste få tid på mig att samla ihop tillräck- blåssektion och fullt band. Först då fick de platta. ligt med material. Dessutom måste man sin slutgiltiga karaktär. Just Keziah Jones rytmiska och aggres- hinna uppleva saker, förutom turnerandet, – Låtarna kunde blivit nästan hur som siva gitarrteknik var det som fick mig så man har nåt att skriva om. Jag använder helst. 72 Kilos exempelvis blev helt annor- intresserad när jag för ett antal år sedan anteckningsböcker där jag skriver ner lunda från den ursprungliga vibben. I stu- hittade en live-EP som totalt körde över saker jag ser och när jag har två-tre stycken dion transformerades den plötsligt till en mig. Med bara bas och trummor bakom fullproppade med material så åker jag hård jazzfunklåt, den fick en egen person- sig bankade han ut sex frenetiska spår som iväg ensam för att komponera låtar. lighet. andades så mycket rockfunk och svett att Inför Black Orpheus gick resan till byn Även om Olufemi Sanyaolu, som han En ny bokrecension varje dag man kippade efter andan. Det kändes näs- Denia utanför Valencia. En väns mor ägde egentligen heter, gör musik som passar det tan som han angrep sitt instrument. en lägenhet där som Keziah hyrde i en västerländska formatet finns rötterna inte – Då var det viktigt för mig att lyfta fram månad, men han blev kvar i tre. långt borta. Återlanserad 13 maj 2003 mitt gitarrspel som jag hade utvecklat som – Det var rätt så intensivt för mig, tre – Varje år åker jag tillbaka till Lagos och ett sätt att skapa uppmärksamhet när jag månader utan att kunna kommunicera träffar musiker där, min bakgrund finns ju spelade på gatorna i London och Paris. med någon. Men avskildheten var ändå i traditionell afrikansk musik som Fela Låtarna då var korta och direkta. bra för jag kunde verkligen fokusera på Kutis, även om jag flyttade därifrån när Diskussionsforum, Hur var det att börja som gatumusiker? musiken, låtarna hängde i mitt huvud jag var åtta år. Black Orpheus är som en – Det var rätt coolt. Jag hade slutat college veckovis innan de var färdiga vilket kän- sammanfattning av allt jag gjort hittills. kommande böcker, och hade inget att göra, ingenstans att bo, des lyxigt. Framöver vill jag att rytmerna ska vara specialer och nyheter så jag ville både få in pengar och utforska Kunde du inte prata spanska? Kommuni- mer afro och texterna mer surrealistiska, min musik. Jag hade hela dagarna på mig cerade du inte med någon? mer som på 72 Kilos eller Wet Questions. och började spela percussion på min – Nej, men det fanns en gammal tant som Men det kommer fortfarande vara funk. www.dagensbok.com gitarr, jag slog på gitarrkroppen och sjöng bodde i ett hus på baksidan av vårt som

16 Groove 4 • 2003 www.groove.st 17 Isolation Years

text: Annica Henriksson bild: Anna-Mia Brolund

Isolation Years har inget nytt att komma med. Inga scoop, inga skandaler. De vill bara berätta sin egen historia. Precis som alla andra. Däremot har de en berättarteknik som torde beröra till och Ljuden från norr är vackra med de hjärtlösa.

I Umeå är det nollgradigt. Jakob Nyström, – Jag skulle nog kunna vara ett fan av Fla- skönt. Då kan jag tänka mig att ingen På It’s Golden låter det som om gruppen sångare i Isolation Years, ska ut på tur ming Lips, men jag har aldrig lyssnat på annan gör det heller. flätat in fler instrument än på debuten. med längdskidorna. Det är hans största dem, säger Jakob Nyström. Flaming Lips I Preacher/Songwriter sjunger Jakob Men Jakob förnekar det. Han menar att intresse just nu. Vem har sagt att musik är ju mäktiga, men man måste däremot ”And I pity all you songwriters/Keep arrangemangen på den nya plattan dock och idrott inte går ihop? Många. Rockmu- acceptera hela den där teatraliska biten. singing about love and about tears/Always är tydligare. siker nämns ofta i samma andetag som Isolation Years koordinat på kartan är taking the easy way/Into young people’s – På förra skivan var det ibland ingen hejd alkohol och droger. Sällan med gatumara- Umeå. De bildades i början av 1999 efter hearts”. Han förklarar texten som en på alla instrument. Men hela den här grejen ton eller ishockey. Men alla var tvungna att Jakob Nyström och Jakob Moström blandning av självironi och att ge någon med mandoliner, balalajkor och blås finns att ha överseende med fotboll. Inte nöd- återvände hem från Göteborg respektive en känga. Själv tycker han att det är en på båda plattorna. vändigtvis spelandet av fotboll, men Stockholm. De hittade Daniel Berglund, konstig roll att ha. Att vara låtskrivaren Kände ni när ni spelat in den här plattan åtminstone intresset. Tänk Rod Stewart började spela in grejer. Däremot tog det vars ord och känslor publiken tar till sig. att ni gjort något fantastiskt? och Oasis. Jakob nämner Kraftwerk som ett tag innan de blev ett riktigt band, innan Eller predikanten som talar till sin försam- – Nej, skrattar Jakob. Däremot så ger vi satte sig på varsin hoj och åkte Tour de Anton Berglund och Matte Hammarström ling. Det viktiga är att inte utnyttja, menar oss inte förens vi är nöjda. Vi tänker väl France i början av 80-talet. Skit samma plockades in. Jakob. Det måste vara ärligt menat. mer ”Är den här mixningen bra?” och om det är nördigt, menar han. Javisst. Några av låtarna från det tidiga stadiet Hur skriver du låtarna? Går du runt med ”Duger den här låten?”. Målet är väl mer Ibland kanske det bara handlar om geo- kom med på första plattan, exempelvis diktafon eller anteckningsblock? att det inte ska finnas något på plattan grafi. Om vad som finns tillgängligt. Utan- Inland Traveller som är Jakob Moströms – Nej, men det kanske jag borde. Oftast som vi skäms över. Och det sker ju bland för dörren. I Isolation Years video till första. Däremot har de två plattorna fyllts går det väldigt lätt i början, men det är ju annat när vi väljer bort låtar. Men det blir Open Those Eyes ser vi grabbarna förtjust med övervägande Nyström-låtar. Det är lite konstgjort att skriva på engelska. En alltid bråk då. För vi hade kanske femton glida över snövidderna på gamla snöskot- även han som skriver texterna. Alla med- vers eller refräng kan komma helt spon- låtar från början. Förmodligen kommer vi rar. Jakob berättar att han och bröderna lemmar i bandet är dock med och bygger tant, men sedan får man sitta och svettas att göra som förra gången att vi ger ut en Berglund, Anton och Daniel, har skotrar i upp låtarna. Texterna har blivit mer per- lite på slutet för att få ihop det, menar EP i höst med de överblivna låtarna. sin ägo. Jakob har bara kört några gånger sonliga än på förra plattan. Och mer för- Jakob Nyström. Ibland hittar jag kanske Kan du lyssna på er musik hemma? denna vinter. Daniel däremot är en riktig virrade. Jakob förklarar att det kommer någon melodi på något gammalt band – Öh, jo, men helst i lurar så ingen hör… skoterfantast och äger hur många som sig av en slags medvetenhet över att de inte som jag spelat in för flera år sedan som jag Nej, men det kan jag göra, men det finns helst. bara gör musik för dem själva längre. kan plocka upp igen och försöka göra vissa perioder då det är helt ointressant. I dagarna ger de sig ut på en turné i Hur känns det att skriva riktigt personliga något av. Vid andra tillfällen har vi verkli- Under själva processen, innan skivan är Sverige, men redan för bara några veckor texter som sedan ska analyseras av kriti- gen en hel låt som vi bara har gjort någon helt färdig, blir det mer som ett jobb. Nu i sedan fick bandet agera förband till smått ker och skivköpare? vecka innan vi går in i studion. Man tager efterhand är det roligast när man får en legendariska Flaming Lips tillsammans – Daniel sa att han inte lär känna mig bättre vad man haver. riktig platta med skivomslag och allting. med Brendan Benson i Stockholm. genom mina texter. Det kändes nästan lite Då blir det på ett annat sätt. Som om det

18 Groove 4 • 2003 inte bara är vår skiva längre. Men om jag Både Lovisa och Jakob växte upp med kanske är lite för bra, för duktig. Bob Det fanns ingen speciell plan eller tanke. är ute och det spelas en låt med oss vet jag mycket musik i hemmet. Föräldrarna är Dylan är nog bäst. Vi stannade inte upp så mycket heller. Det inte riktigt vad jag ska göra. dock inne på klassisk musik och körsång. Favoritplattor? fanns kanske en baktanke med det. Jag är Han säger att kompisarna blir sura för – För min del blev det nästan en reaktion – Det växlar. Igår köpte jag en Whitney lite överraskad att vi fick ihop det så pass att de aldrig får höra vad bandet pysslar mot det. Jag gick till exempel på en skola Houston-skiva. På omslaget har hon ett bra. med innan det är färdigt. där mina två äldre systrar gått före mig vitt linne och jättepermanentat hår. Hon Bryr man sig om vad kritiker tycker? – Det beror antagligen på någon fånig och folk tog för givet att jag skulle gå i är duktig på att sjunga. I Wanna Dance – Ja, självklart. I första hand blir man glad blygsamhet. För jag tycker ju att det vi gör deras fotspår, det vill säga sjunga solo på with Somebody är med. Jag vet inte vad att det är en person som gillar det vi gör är bra. Däremot vill jag inte bli bedömd på Staffan Stalledräng eller något. Men jag som hänt, jag har köpt två Whitney och i bästa fall kan uttrycka det i ord på grund av vår musik eller för att jag är ville inte hålla på med musik på det sättet. Houston-skivor på en vecka. På den andra ett trevligt sätt. Det är positivt för själv- ”sångaren i Isolation Years”. Det är inget När upptäckte du att du kunde sjunga? ser hon afrikansk ut med en sarong. Jag känslan. Sedan gäller det kanske att positivt. – Jag har väl alltid sjungit mer eller köpte samtidigt Bonnie ”Prince” Billys distansera sig från den andra sidan av det. Jakob Nyström har en vacker dialekt. mindre. Sjungit i konstiga band eller nya platta och insåg hur tråkig den är att Jag vill inte veta hur viktigt det kan vara Plötsligt förstår jag – som själv är norrlän- hemma. Anledningen att jag sjunger nu är lyssna på jämfört med Whitney Houston. för musikkarriären. Vi har blivit ganska ning – folk som tycker att norrländska är, för att jag vill sjunga mina låtar och spela Det är inget skämt! Det jag annars har bortskämda av kritikerna redan från första inte bara rofyllt och förtroendeingivande in våra låtar. Jag är egentligen inte intres- lyssnat mycket på av nya plattor är senaste plattan så man blir nästan rädd. Undrar utan, vackert. Dialekten hörs dock inte i serad av sång. Men det kanske kommer. Wilco och Lambchop. när sågningen kommer och hur den kom- hans sång. Då låter han amerikansk. Men Har du någon favoritsångare som du skulle Country? mer att se ut. till skillnad från Christian Kjellvander vilja låta som? – Nej, egentligen inte. Jag har lyssnat på Sågningarna lär få vänta. It’s Golden låter han inte lika utstuderad. Inte lika – Nej, tror inte det. Det är mer att jag stör Gram Parsons, men inte så mycket på tra- lär bli årets vackraste album. Jag kan inte konstlad. Nyströms röst är som vårsolen i mig på vissa sångare. Alla har ju sina kri- ditionell country. Jag gillar Uncle Tupelo tänka mig något annat, trots att två tredje- mars. terier för vad de gillar för musik, många och sådana där grejer. Golden Smog tycker delar av året kvarstår. Isolation Years gör På It’s Golden finns ett spår som heter gånger kan sången förstöra. Jag tycker till jag är otroligt bra. Men det på ett konstigt musik som överlever. Som kommer att Three-Minute Convert. Där sjunger Jakob exempel inte om Tim Buckley. Inte Jeff sätt. Så avslappnat. Deras plattor är så bra betyda lika mycket om tio år. Texterna är Nyström duett med sin 20-åriga lillasyster Buckley heller för den delen. Tim håller på även om dom är gjorda med en klack- tidlösa. Melodierna och arrangemangen Lovisa som – precis som sin bror – har en med det där vibratot, det är jobbigt att spark. likaså. Om tio år eller mer kommer It’s röst inte av denna värld. lyssna på. Ed Harcourt har jag också pro- Svårt att göra andra plattan? Golden fortfarande kännas lika angelä- – Hon är jätteduktig, det var kul att sjunga blem med. Han låter lite tillgjord. Det – Nej. Logistiken var svår. Att få ihop det gen. Och om ni ser det jag ser, köper ni med henne, menar Jakob. Alla i min familj låter lite gotiskt. Men det kanske beror på med inspelningsdatum och mixningar och deras CD, så att säga. sjunger och håller på. att jag gillar lite sämre sångare så där. Han att låtar skulle vara klara. Men vi gjorde den här plattan i farten. När det fanns tid.

www.groove.st 19 Så var han igång igen – ytterligare två böcker genom bandsågen. Media Har verkligen ingen av dem något som gör dem till mer än bara slöseri med regnskog? Det är ändå någon som lagt ned en hel del både tid och möda på dem, borde då inte surpuppan i Groove kunna ge dem skuggan av ett tvivel? Faktiskt – surpuppan har försökt, men månadens skörd har inga försonande egen- skaper. Faktum är, och det har skrivits här tidigare, att större delen av den musikrelaterade litteratur som publicerats de senaste åren saknar såväl ambition som förmåga till annat än smekande hyllningar eller hårt måttade sparkar mot öppna dörrar.Vi behöver inte anstränga oss för att hitta det sämsta – det hittar oss, vare sig vi önskar det eller inte. Dan Andersson/medieredaktör

BÖCKER haft något emot att man drar in ytterligare biografisk redogörelse för Shaggys ständiga avsevärt längre intervjuklipp. ”The Last Night London Burned – Acton Town några pund i hans namn. Det är nämligen precis uppgångar och fall. Läsaren erbjuds sällan mer Dessa fyra spinkiga britter gav rocken en Hall FBU Benefit 15.11.02” vad det är fråga om – alla förtjänster från boken, än andrahandskällor och flyktiga intervjuutdrag välbehövlig pungspark i mitten av 1970-talet RED. GEORGE BINETTE precis som från konserten, går oavkortat till FBU. ur allsköns publikationer och själv dyker artisten och bandets kraft och gnista lyser igenom i FBU London Tyvärr lever innehållet inte upp till syftet. Ett i fråga anmärkningsvärt nog inte upp förrän varje bildruta och i varje ton. Jag längtar redan halvdussin texter författade av i huvudsak halvvägs igenom de drygt 170 sidorna. Nej, den efter att leta rätt på spelfilmen Rude Boy igen Efter hand som frågan blev i det närmaste ound- redaktören George Binette – utspridda över ett första halvan av boken förtäljer istället historien som innehåller fler grymma spelningar.Men viklig fick Joe Strummer för vana att föregå sextiotal sparsamt utfyllda sidor och komplette- om Jamaicas musikaliska arv för att i den The Essential Clash är alldeles för innehålls- journalister och ställa den själv. ”Vill du inte rade av Binettes kompaktkamerabilder och andra knyta an till frågeställningen huruvida fattig för att kunna bära upp sitt namn med veta när The Clash ska återförenas?”, frågade några av Pennie Smiths klassiska The Clash- Shaggy är reggae.Tydligen är han det – i alla rak rygg. han Fred Mills i amerikanska Magnet så sent fotografier – räcker knappt till att fylla ett fall om man får tro Locilento – och det är fullt Men Joes gangsterfilm Hell W10 är i alla som för bara ett år sedan. ”Nej”, sade Mills. uppslag i en brittisk musiktabloid och än mindre möjligt att så är fallet.Två frågor förblir emel- fall en ganska underhållande bagatell där Mick ”Jag vet redan svaret.” Den 22 december 2002 till en bok. Nej, The Last Night London Burned lertid obesvarade. Jones är storskurken, Paul Simonon spelar den avgjordes frågan en gång för alla när punk- erbjuder inget annat än en sällsynt bra orsak till För det första kan man fråga sig för vem småkriminelle hjälten och Joe själv är en korrupt rockens egen Humphrey Bogart lika plötsligt att inhandla boken i fråga – ett faktum som inte detta skulle vara viktigt att påpeka? Att det är polis. Jag känner definitivt igen mig i Joes som oväntat avled till följd av ett medfött hjärt- har någonting med vad som står i den att göra. av stor vikt för Shaggy själv är uppenbart. Han humor men skrattar lika ofta åt den fumliga fel.The Clash kommer aldrig mer att spela till- Dan Andersson har envisats med att kalla sin musik för reggae DIY-känslan – inte heller Hell W10 är någon sammans men kanske är det inte lika sorgligt i mer än ett decennium. Men hur viktigt är det Hollywoodprodukt. Soundtracket som lagts på i som det faktum att världen förlorade inte bara ”Shaggy: Dogamuffin Style” egentligen för någon annan att, så att säga, reda efterhand består av en massa alternativa och en av det senaste kvartseklets viktigaste populär- MICAH LOCILENTO ut begreppen? instrumentala versioner av The Clash-låtar.Men kulturella ikoner,utan också en alltjämt vital ECW Press För det andra kvarstår alltjämt frågan räkna med mer material i framtiden – det här och kreativ artist – en musiker som vägrade huruvida hans vara eller inte vara som reggae- tar bara hand om den värsta abstinensen. låta det förflutna diktera framtiden utan att för Visst kan man tycka vad man vill om Shaggy - artist förändrar det faktum att musiken är Gary Andersson den sakens skull förringa betydelsen av sina näst efter Bob Marley Jamaicas största pop- bland det anskrämligaste som spelats i svensk tidigare meriter. export – men det är svårt att inte imponeras av radio? Men visst, säg att han är reggae – det ”Across America – Live from Ellis Island” Namnet Joe Strummer upphörde aldrig att hans osvikliga förmåga att ständigt resa sig på gör honom bara till ytterligare en i mängden av ART GARFUNKEL vara synonymt med The Clash. Lite mer än en nio. Så snart han nära nog räknats ut kommer artister som genom åren exploaterat och Sony månad innan han dog, den 15 november 2002, han, hittills utan undantag, tillbaka med ytterli- urvattnat musik för sin egen vinning och rykt- gav han ett framträdande på The Acton Town gare en singelframgång. Hans version av Oh barhets skull. Och sedan när är det något att Sedan Simon & Garfunkel gick skilda vägar och Hall för att samla in pengar till förmån för The Carolina lanserade honom på topplistorna redan förära med en bok? bara blev Paul Simon och Art Garfunkel har Fire Brigades Union (FBU), en konsert som 1992 och han återvände till dem tre år senare Dan Andersson gamle Arts musikaliska karriär varit lite upp visade sig bli hans sista i London. Både han själv med Boombastic – under 2000-talet har han och ner.Soloskivorna har väl inte rosat mark- och arrangörerna använde, givetvis, hans namn ytterligare säkrat sin ställning med inte mindre DVD naden, och bortsett från Bright Eyes är det väl för att försäkra att fackföreningen gjorde en än två singlar från mångmiljonsäljande fjärde ”X.O.The Movie Experience” just låtarna han en gång gjorde med Paul förtjänst på drygt 10 000 pund den kvällen och plattan Hotshot. Om dalarna däremellan säger THA ALKAHOLIKS Simon som rönt störst uppmärksamhet – för det är av samma anledning som man nu, ödmjukheten själv att: ”De var aldrig något ”G-TV” Art är en av de få som verkligen ska sjunga de postumt, sammanställt minnespamfletten The problem eftersom jag visste att jag skapade KURUPT låtarna. Across America är en hyllning till Last Night London Burned över densamma. För musikhistoria.” Det är också den historien som Eagle Vision/BMG Amerika och dess invånare och immigranter,en om man bortser från att gamla bandkollegan är intressant. Dessvärre är det inte den som den idé Art Garfunkel fick när han företog sig en Mick Jones letade sig upp på scenen lagom till kanadensiske journalisten Micah Locilento valt Det ska sägas med en gång: varken X.O. The vandring genom landet, och den består nästan extranumren var det ju egentligen bara ännu en att berätta i och med Shaggy: Dogamuffin Movie Experience eller snarlika, men tristare, uteslutande av de låtar man förväntar sig. Ofta konsert, även om Strummer säkert inte skulle ha Style. Men inte heller är det fråga om någon G-TV är direkt barntillåtna. Som väntat handlar är det också riktigt bra, även om de där magiska mycket i dessa alkoholisters liv om spliffar, ögonblicken aldrig infinner sig. Men det är en Hennessy och groupies och i dessa intensiva upplevelse att se Art framföra Scarborough turnéfilmer skyggar heller inte kameran för att Fair, även om man hört den till leda. visa varken det ena eller det andra i närbild. Med tanke på hur förhållandet mellan de Efter den riktigt tunga skivan X.O. Experi- gamla vapenbröderna förbittrats genom åren, ence som släpptes 2001 åkte Tha Liks på turné känns det nästan stort att höra Art kalla Paul med Snoop Dogg och hela helvetet bröt lös. Simon en av de största låtskrivarna genom Musiken finns alltid med – J-Ro,Tash och tiderna. Och när man hör Garfunkel sjunga de E-Swift brister ut i freestylerace i studior och gamla örhängena förstår man varför hysterin omklädningsrum och gör spontana videoinspel- blir så stor så fort Paul Simon dyker upp vid ningar med partysugna polare när som helst hans sida. verkar det som. Och liveuppträdandena innehåller Magnus Sjöberg massvis av vita tjejer på scen som plockar av sig kläderna och andra stämningsförhöjande ”Hidden Scenery” element. Allt finns med, helt enkelt, och grab- DIVERSE ARTISTER barna har jävligt roligt så länge det pågår.Den V2 inspirerade/berusade publiken njuter i fulla drag – och jag också, faktiskt. En sån här skivbolagsvideosamling är vad vi Gary Andersson fått vänja oss vid så här i DVD:ns barndom – den är enkel (och billig) att sammanställa till ”The Essential Clash” en alldeles egen produkt, men för konsumenten CLASH har den ett begränsat värde. Även om den, som Sony i detta fall, innehåller alldeles lysande musik från artister som Kristofer Åström, Grandaddy, Det skulle kunna ha varit en av de bästa musik- Christian Kjellvander och Mercury Rev. Dessa DVD:erna någonsin – sprakande livematerial, artister – samtliga med en stark egen profil vil- taffligt småfåniga videor,intervjuer och en ket är befriande i dagens bransch – gör Hidden svartvit gangsterstumfilm regisserad av Joe Scenery värd att återvända till. Dessutom finns Strummer.Så vad mer kan man önska? Inget funktionen ”random play”…

Erik Rosén egentligen, förutom fler livespelningar och Gary Andersson

20 Groove 4 • 2003

Vårfloden är här, skivbolagen går bananas och Album alla skivmånglare gnider händerna – så länge vädret inte blir för bra (men vad är egentligen oddsen på att det skulle ske?). Hemma på mitt golv står en låda med säkert 40 skivor som jag ska lyssna igenom vid tillfälle. Och jag njuter i fulla drag. Om du vill vara heltäckande så bör du även titta in på vår hemsida www.groove.st där det finns några hundra skivrecensioner till. Gary Andersson/chefredaktör

THE ARAB STRAP BLUR anlita några av sina låtskrivare, för på den Cramps-favoriter i Elvis Fucking Christ! och ”Monday at the Hug & Pint” ”Think Tank” punkten behöver Boogieman lite polish. Ibland. Big Black Witch Craft Rock. Under åren har Chemikal Underground/Border Capitol Torbjörn Hallgren The Cramps skaffat sig både kultstatus och en De sympatiska skottarna Aidan Moffat och Vad tjänar det till att överdriva gitarristen och JOHAN BORGERT trogen fanskara, utan att nå den riktigt stora Malcolm Middleton i Arab Strap fortsätter att numer tidigare bandmedlemmen Graham Coxons ”Johan Borgert” publiken. Även om några av dagens heta rock- skriva smarta alkoholistballader på Monday at betydelse för Blur? Hans bidrag fram till hans NONS/MNW grupper (läs: Raveonettes och Subsonics) har the Hug & Pint – döpt efter en pub i Glasgow. beslut att lämna gruppen inför sjunde plattan Det kommer lite nu och då nya hopp inom den hämtat en del inspiration från bandets tonkonst, Inför inspelningarna rekryterades en cello- och Think Tank bestod, förutom hans onekligen svenska pop- och rocksvängen, de här hoppen så kommer nog The Cramps att stanna på under- en violinspelare och de har fått breda ut sig gans- smakfulla gitarrspel, av en låt och en låttext – som ska återföra glansen av de forna dagarnas jordsnivå.Trots ännu en cool platta. I The Cramps ka duktigt på skivan. Resultatet är ibland vemo- knappast tillräckligt för att hjälpa eller stjälpa storhet. Johan Borgert har jämförts med bland värld inget nytt. Och det är väl ganska skönt det. digt vackert men lika ofta rätt intetsägande. ett album. Som värst kan han kanske beskyllas andra legendarer som John Holm och Ted Gär- Daniel Axelsson Överhuvudtaget är det en ganska ojämn skiva. för de två senaste plattornas ansträngt amerikans- destad, jämförelser som givetvis haltar och är DIVERSE ARTISTER Om man ska fortsätta hoppas på Arab Strap ka och alternativa flirtar.Nej, med undantag för orättvisande, men som faktiskt också är ofrån- ”Hood Radio V 1” eller inte, när de i ena stunden gör stel brittisk två eller tre låtar per album i vilka sångaren och komliga. Framför allt därför att Borgert har Full Clip thirtysomethingdisco som The Shy Retirer för låtskrivaren Damon Albarns kärlek till brittisk något av den egensinnigheten som gjorde tidiga Tyckte du att det var för lite pistolskott och att i nästa leverera en briljant ballad som Who popmusik á la Ray Davies lyser igenom kan nog John Holm så bra. En egensinnighet som inte är utrop typ ”G Unit” och ”Yeah” på Get Rich or Named the Days?, är en fråga som just nu känns ingen påstå annat än att Blur befunnit sig i en omedelbar,utan som det tar ett par genomlyss- Die Tryin? Då är 50 Cents DJ Whookids mix- väldigt svår att besvara. utförsbacke sedan Parklife (1994) och Coxons ningar för att demaskera. Lyssna på Kalabalik CD Hood Radio något för dig. Förutom 50 och Thomas Nilson avhopp varken förbättrar eller förvärrar situa- eller Spring syster spring, och upptäck likheterna, G Unit medverkar Jadakiss, Prodigy och en THE BE GOOD TANYAS tionen. Det blir tydligt inte minst i och med att men också det egna hos Johan Borgert. För även massa andra rappare, främst från New York. ”Chinatown” Think Tank avslutas med den enda låt som om det kanske inte kommer att sätta några rik- Blandningen av freestyles, covers och original Capitol Coxon faktiskt medverkar på. Battery in Your tigt djupa avtryck i svensk musikhistoria så är är helt okej även om de flesta artisterna verkar Snålvargar – bättre är de inte, de tre flickorna Leg sätter nivån med ett sömnigt snarare än det här tillräckligt j-a bra för att fly bort i. ha fått extra mycket gangsta-komplex av att från Vancouver som i och med Chinatown för innerligt anslag, loja upprepningar och med Magnus Sjöberg vara med på Whookids platta. Kul att notera är andra gången bekänner sin kärlek till amerikansk endast glimtar av de klassiskt Albarnska melo- CARPET PEOPLE annars att Nas storhetsvansinne fortsätter med folkpop. För trots att de samtliga behärskar dier som dominerat bandets bästa album. Lite ”More Bad Weather Coming Out of the Rain” oförminskad styrka. Här påstår han att han var röster gott och väl lika ljuva som någonsin dans, lite pop och lite punk, möjligen med en Chalksounds/Border den första rapparen som representerade the familjerna McGarrigle,Wainwright och Roche, antydan av world efter Albarns sentida solo- ”Carpet People var Umeås lo-fi-kungar” sa projects.Mindre kul är NORE som för hundrade envisas de med att nyttja sina harmonier alltför utflykter.Affärer som vanligt, med andra ord – någon i Perishers i en intervju. I slutet av nittio- gången skyller sina uteblivna framgångar på sparsamt. med eller utan gitarrist. talet var lo-fi fortfarande något långt borta yttre omständigheter som skivbolag och person- Just sparsamt, å andra sidan, verkar vara Dan Andersson ifrån ZTV och muggiga recensenter.Jag lyssnar liga problem. Gör bra musik och sluta lipa tönt! ledordet för The Be Good Tanyas. När något läggs BOOGIEMAN ibland på deras Volly U Make och förundras Daniel Severinsson till den i högsta grad avskalade instrumentering- ”Triple Six Blues” över hur strålande de var ibland.Trots att den DIVERSE ARTISTER en,akustisk gitarr och banjo, görs det i små doser. People Like You/Border skivan var alldeles för lång och jämntjock hade ”House of 1000 Corpses” Någon diskret gitarrslinga eller vilsen saxofon Boogiemans hårda rock påminner om sina den några fantastiska anthems. Nåväl, nu är Geffen/Universal nyttjas här och var endast för att stundtals för- svenska kollegor Mustaschs dito. Mustasch är allt annorlunda, en distad bas är lika vanligt Soundtracket till vad som ser ut att vara en rik- höja den intima stämningen. Och när de väl inspirerade av Soundgarden och Danzig. De två som falukorv, långsamhet är Cornflakes och en tigt köttig historia visar sig mest bestå av gamla används fungerar de, precis som harmonierna, i sin tur lyssnade på Black Sabbath under det raspig röst som sjunger om människor i sorgliga gulnade ben. Det är gamle industrirockaren Rob desto effektivare, oavsett om det är för att ge en mörka 70-talet. Med en sån stamtavla kan det marginaler bordsmargarin i spotlightljus. Därför Zombie som regisserat filmen och även kompo- extra dimension åt någon traditionell låt – otroligt inte gå så mycket fel. är det extra skönt att Carpet People återvänder nerat en massa läskiga låtar till den. Det låter nog lyckas de blåsa liv till och med i uttjatade Boogieman är också mer rätt än fel. Det är helt utan pretentioner på att göra världens det helt enkelt som Herr Zombie alltid gjort – House of the Rising Sun – eller för att lyfta fram inte nydanande, inte heller påhittigt eller genia- största och mest innovativa skiva. Istället låter elakt, sleazy och likspårigt. Även om det finns gruppens egna kompositioner.Inte för att de liskt. Det är däremot ruffigt och roligt. Hade de Anders Hellmans röst, som är så bra, ligga i ett par schyssta spår är det främst de få låtarna egentligen behöver hjälp.The Be Good Tanyas är Elvis Presley spelat hårdrock idag hade han fokus för några riktigt bra och enkla låtar med andra artister som gör att skivan inte blir inget mindre än en fullkomligt enastående vokal- lirat i Boogieman, körat upp bakom sångarn någonstans i gränslandet mellan Codeines valium- totalt avfärdad. Exempelvis är countryveteranen grupp – om de bara ville sluta snåla med rösterna. Hellvis och euforisk slagit sönder sin gura mot indie och bittra americana-skägg. Bitvis är det Buck Owens med på ett hörn, och även Ramones Dan Andersson förstärkaren under sing-alongerna i Red Sleeve grymt bra men det tog tid att förstå. Hemligt var med Now I Wanna Sniff Some Glue. (C’mon) och Hey Hey Hey. Elvis kunde dessutom ordet sa Bill. Fast när man väl har sjunkit in i Jag ger dock skivan nomineringen ”Årets raspigheten i Hellmans röst och det försiktiga mest överraskande kollaboration”. Det är Lionel skimrande pillandet på gitarrerna så är det svårt Ritchie och Robban som slår sina påsar ihop i DIVERSE ARTISTER att ta sig ur.Men fortfarande jagar Carpet Peo- Brick House 2003. Resultatet? En låt som lika ”Pet Projects:The Brian Wilson Productions” ple bara superlativen i svanstippen, jag saknar gärna skulle kunna varit med på soundtracket Ace Records faktiskt pretentionerna. More Bad Weather till 80-talsklassikern Ghostbusters. Albumet Coming Out of the Rain känns som den skulle fungerar säkert som stämningshöjare i filmen, ”Frågan är om det inte är dags för en kunna bli ännu bättre om de lämnade det men hellre lyssnar jag på låtarna till Lost High- omfattande samling av den rikedom av anspråkslösa i alla fall för en liten, liten stund. way när jag vill höra bra filmmusik. singlar Wilson producerade åt artister utan- Fredrik Eriksson Mikael Barani för The Beach Boys i början av sin karriär?”, THE CRAMPS DIVERSE ARISTER skrev Groove när vokaltrion The Honeys ”Fiends of Dope Island” ”Trojan 12”Box Set” förra året lanserade en samlingsskiva över Vengeance/Border Trojan/Border sin karriär.”Ovan nämnda spår skulle stå sig ”I wanna stay out of trouble, but trouble is too Tiden går.Nu är det över 25 år sedan som tolv- bättre i dylikt sammanhang än som enda much fun”, ylar häxmästare Lux Interior på tumssingeln, även kallad discomixen, slog igenom de upp plats som kunde fyllts av fler av det guldkorn på The Honeys Collection.” Wilson The Cramps färska alster Fiends of Dope ordentligt. För reggaeproducenterna innebar otal låtar mästaren lade sin hand vid och som i fråga är den numer geniförklarade Brian Island.Just det, nattvarelserna i The Cramps formatet en andra chans då en populär låt inte funnits tillgängliga sedan mitten av och de så kallade ovan nämnda låtarna – har krupit upp ur sina hålor och spelat in ett plötsligt kunde förlängas och kanske också bli 1960-talet. Detsamma gäller American The One You Can’t Have och He’s a Doll – nytt album, det första sedan 1997 års Big Beat en hit på dansgolven. Spring – Marilyn och systern Dianes vokal- är de två mästerstycken i pop han produce- From Badsville.Till den här gången har gruppen När nu brittiska Trojan ställer samman 35 duo efter The Honeys – som sedan flera år rade åt bandet som inbegrep bland andra återupplivat sin egna ettikett Vengeance på vilken spår blir det på tre skivor fulla med skön musik. finns tillgängliga via See For Miles Records. hans dåvarande hustru Marilyn. När nu Ace man redan 1978 släppte sina första singlar The Det är underbart att höra klassiker som Delroy Inte för att Pet Projects inte rymmer i högsta Records slutligen lanserar Pet Projects: Way I Walk och Human Fly. Wilsons Just Say Who, Marcia Aitkens I’m Still grad efterlängtat material – däribland samt- The Brian Wilson Productions,i stora drag På Fiends of Dope Island håller The Cramps in Love och Susan Cadogans Hurt So Good i liga fyra låtar smått sensationella Sharon den skiva som efterfrågades, utmärker sig osvikligt fast vid sin formel, och tar som vanligt långa och blytunga versioner som byter skepnad Marie spelade in med Wilson – men med den emellertid de och ytterligare sex låtar från med lyssnaren på en vansinnesfärd fylld av skräck, till ekande dub eller snärtig toast, för att ofta senaste tidens återutgivningar i åtanke känns gruppen i första hand genom att de numer sex och psychobilly. Under resans gång får vi efter en stund gå tillbaka till utgångsläget. Ingen den ändå lite snålt tilltagen. Den kunde – redan finns tillgängliga på annat håll. Istället stifta bekantskap med Mama Satan, Dr.Fucker, låt är kortare än fem minuter (den längsta klockar nej, borde – ha varit så mycket mer. för att stå ut som de högvattenmärken i Miss Mascara Monster och andra vridna individer in på hela tio) och här hittas även namn som Dan Andersson kalifornisk flickpop de i högsta grad är,tar i Lux Interiors sjuka, men humoristiska person- Dennis Brown, Horace Andy och Bob Marley, galleri. Bland de tretton spåren hittar jag nya Sugar Minott och Bim Sherman.

22 Groove 4 • 2003 ]][]]]]]]]]]]] Luger presenterar: Album GZA / GENIUS (US) 8/5 Sthlm Stacey, 9/5 Gbg Fat Milk@Kompaniet

RICHARD BUCKNER (US) + SUPPORT: HOMELAND 6/5 Gbg Pustervik, 7/5 Uppsala Norrlands Nation, 8/5 Malmö För den som vill ha mer rekommenderas Nice dub och reggae men lyckas överskrida genre- att ett av rockvärldens mest kända skilsmässo- KB, 9/5 Växjö Lokal Bar, Up the Dance – The Studio One Discomixes bestämningar lika elegant som Stefan Strand par Stevie Nicks och Lindsey Buckingham med- 10/5 Sthlm Södra Teatern (Heartbeat) som med åtta kanonspår utgör ett glider över 2.34. Det låter fjäderlätt och levnads- verkar på samma platta. Jag misstänker att det fantastiskt album. glatt samtidigt som den tunga jamaicanska är 1977 års Rumours och 1979 års Tusk som (US) Robert Lagerström grunden aldrig är långt borta – på ett extremt spökar när Fleetwood Mac sätter sig ner och THE FOLK IMPLOSION DIVERSE ARISTER smidigt sätt blandas lättsamma element som funderar vad de egentligen vill åstadkomma WITH LOU BARLOW FROM ”Wild Dub – Dread Meets Punk Rocker” vocoder och melodica med fönsterskallrande musikaliskt idag. Inte för att Say You Will låter SEBADOH + SUPPORT: Select Cuts/Border basgångar och eftertänksamma texter. This is uttänkt på något sätt, men det är dessa två plattor ALASKA! & MIA DOI TODD Punkdub? Jo, men här är det inte någon diskjockey My Home verkar ha allt (tyvärr även en Sting- som ligger närmast det de gjort tidigare. Hade som har mixat om gamla punklåtar i reggaetakt. liknande trallis i Get to Arms Again), allt som Say You Will släppts 1978 så hade den blivit en 7/5 Köpenhamn (dk) Loppen, Istället rör det sig om originalmaterial inspelat Finley Quayes fantastiska Maverick a Strike gigantisk storsäljare, men som det ser ut idag 8/5 Sthlm Södra Teatern / KGB, mellan 1977 och 1981 – reggaeinfluerade låtar från 1997 också hade: solsken och kalla öl i så kommer den förmodligen att drunkna bland 9/5 Oslo (n) So What, av band som The Ruts, Generation X,The Clash, Slottsskogen med kompisar följt av natthångel andra återföreningar och bli betraktad som lite Stiff Little Fingers och The Slits – under en tid med söt tjej på efterfesten. Men samtidigt fun- meningslös. Det är synd, för den är gjord med 10/5 Malmö KB då dub var upprorets musik och tillsammans med deringar kring hur framtiden kommer att se ut. en stor själ och det är svårt att inte bli berörd. ska och reggae hade stor påverkan på den brittiska Heltäckande således. Låtar som puuuumpande Jag kan inte tänka mig att Fleetwood Macs THE WHITE STRIPES (US) musikscenen. Skivan ger förstås en stor dos nostal- titelspåret, ljudmässigt upptäcktsresande och återförening skulle ha något med pengar att göra, + SUPPORT: WHIRLWIND HEAT gi men också en hel del bra musik. Allra bäst är starkt känslosamma The Real Thing samt eko- medlemmarna är redan så ofantligt rika att det 13/5 Sthlm Cirkus, faktiskt det för mig okända bandet Red Beat fyllda Can’t Take No More får mig att dum-le inte gör någon skillnad om skivan floppar eller som 1980 slog till med en över elva minuter från öra till öra. Dessutom svänger Three Words inte. Nej, på resultatet att döma låter det istället 14/5 Oslo (n) Rockefeller, 15/5 lång dub med punkattityd. Hur bra som helst. och High in the Sky försiktigt men ypperligt. Och som de är på klart inspirerat humör.Men lite Köpenhamn (dk) Vega Robert Lagerström visst skiner solen ute. Kanske man ska gå ut… mer av den sammanhängande bandkänslan som DWELE Denna sommar skulle jag i alla fall vilja fanns hos 70-talets Fleetwood Mac skulle inte HOT HOT HEAT (CAN) ”Subject” viga helt och hållet åt Emos This is My Home skada och stundtals spretar det för mycket mel- + SUPPORT: TEGAN & SARA Virgin och aktiviteterna knutna kring den, i så fall blir lan låtskrivarna. Jag tycker också att några Historien upprepar sig: souldebutant med trass- det den bästa sommaren i mannaminne. låtar kunde plockats bort, inte minst för att få 16/5 Sthlm lig bakgrund (Dweles pappa sköts till döds utan- Gary Andersson ner den orimliga längden på skivan, som är runt Klubb Accelerator@Debaser för deras hus när han var tio), en stor portion EX MODELS 80 minuter.Men fri från trender och försälj- musikaliskt talang, musikalisk familj och följd- ”Zoo Psychology” ningsknep så har dagens Fleetwood Mac mycket YO LA TENGO (US) aktligen Marvin, Donnie och Stevie i blodomlop- Frenchkiss/Border gemensamt med exempelvis tiden kring Rumours. + SUPPORT: M. WARD pet redan som embryo. Dwele från Detroit gör Nej, nej, förstås har Ex Models ingenting att göra De är fortfarande sensationella låtskrivare och på sin debut rubbet själv och tidigare försök som med Efvas gamla ”det finns bara två av oss... de lyckas få till en hybrid av det spännande och 17/5 Malmö KB rappare är som bortblåsta. På Subject läggs ”-X Models, inte mer än namnet. Nej, Ex Models vackra. De effektfulla poplåtarna brukar Lindsay fyllningen på med en varsamt hanterad slickepott från New York har den där så förbannat kärva Buckingham stå för,här heter de Red Rover, LUCINDA WILLIAMS (US) samtidigt som Dwele tittar en rakt i ögonen. hårdheten som man trodde att Shellac hade Miranda och Steal Your Heart Away. Den sist- 18/5 Malmö KB, 19/5 Sthlm Uteslutande handlar det om smörja damerna patentet på. Otroligt sammanbiten omelodiös nämnda med den perfekt djupa stämsången. Cirkus, 21/5 Gbg Trädgår’n medan det musikaliska temat på sina ställen stenhård posthardcore med Trumans Water- Stevie Nicks som brukar stå för de mer flummiga skruvas upp några snäpp. Men som helhet är kaotiska skrik. Bitvis samma förvirrade bland- utflykterna håller stilen men poppar till det MONEYBROTHER Subject fylld av funk, jazz och soul med ett slow- ning av stenkrossgitarrer och monotoni som ordentligt hon också. Och till detta Buckinghams beat som missar vartannat taktslag och har du kanske Melt Banana. Det är manlig antimusik akustiska och elektriska gitarrer och Mick Fleet- 21/5 Sthlm Södra Teatern någon gång varit torsk på Jaheim, D’Angelo med ståndaktigt resta gitarrer mot ofunkiga woods minimalistiskt finurliga trumspel. Det är (för fler turnédatum se www.luger.se) eller Raphael Saadiq skulle jag rekommendera höjder.Det är förstås otroligt kontrollerat – slickt, perfekt och strömlinjeformat men ovanpå dig att ställa ett exemplar av Subject jämte. dirigerat oväsen. I alla fall älskar jag sådan här allt så vibrerar något… ogripbart. Precis som EVAN DANDO (US) Björn Magnusson huvudvärksrytmik om det hålls kort och koncist. det ska vara. + SUPPORT: CHRIS BROKAW (US) EDITION TERRANOVA På Zoo Psychology görs det också det. Skivan Jonas Elgemark ”Hitchhiking Nonstop with No Particular klockar in på under en halvtimme trots 15 låtar, FORTDAX 21/5 Sthlm Göta Källare, 22/5 Destination” så vad kan man annat göra än att hurra och ”Folly” Oslo (n) John Dee, 23/5 Malmö KB !K7/Border vältra sig i manglet. Tugboat/Border Detta österrikiska band kallade sig Terranova Fredrik Eriksson Folly börjar och slutar med ljudet av en speldo- GORE GORE GIRLS (US) på debutplattan Close the Door.Sedan dess har de FIRST FLOOR POWER sas mekanik. Däremellan utforskar FortDax vad 25/5 Sthlm Debaser bytt ut en medlem och bestämt sig att göra ”Happy Endings EP” man kan göra med ett rum fyllt med analoga (för fler turnédatum se www.luger.se) intressantare musik än förra plattans triphop. Silence syntar.Det blir tolv vackra små stycken påmin- Jag hade visserligen mest positiva saker att säga First Floor Power har för mig symboliserat indie- nande en hel del om Vangelis och andra synt- LLOYD COLE (UK) om det albumet, men jag märkte efter ett tag popens dåliga sida. Fånigt, prettigt och överdrivet pionjärer,men med en modern känsla.Tre av att plattan förblev ospelad. Hitchhiking Nonstop falsksjungande. Men något har hänt. Kanske låtarna har sång av japanskan Cotton Casino 26/5 Sthlm Nalen with No Particular Destination är hårdare, mer beror det på att man inte kan sjunga falskt hur (från Acid Mothers Temple),bland annat på den in-your-face (hemsk titel, dock). Rock, techno och länge som helst, efter tillräckligt många år lär japansk folkmusik-liknande Sakura.Vare sig NOFX (US) hiphop i samverkan ackompanjerar en bunt bra man sig att sjunga bra vare sig man vill eller ej. FortDax försöker sig på techno eller ambient får + SUPPORT: RANDY (end. sthlm), vokalister: Ariane, Cath Coffey, Mike Ladd, Systrarna Wilsons stämmor låter i vilket fall låtarna ett pampigt filmmusik-liknande drag som THE REAL MCKENZIES & George Lister (flera av dem tycks till och med jättebra. Överhuvudtaget börjar jag ångra min faktiskt låter riktigt spännande. Folly är betyd- STRUNG-OUT ha något att säga). Att Edition Terranova lyckas forna motvilja. Alla fyra låtarna på denna EP är ligt mer än bara den fåfänga titeln antyder. bygga ett bra pumpande breakbeat-epos runt medryckande pop när den är som bäst. Speciellt Henrik Strömberg 17/6 Sthlm Klubben, gamla ”women beat their men, and men beat titelspåret Happy Endings är en popdänga av hög MARTIN L. GORE 18/6 Oslo (n) Rockefeller on their drums”-samplingen är både förvånande kvalitet. Den poppojke eller popflicka som kan ”Counterfeit II” och symptomatiskt. Förvånande eftersom jag motstå den förstår jag mig inte på. Instrumen- Mute/Playground För info om åldergränser, tider, fler kommande trodde den samplingen var hjälplöst uttjatad, tala The Sunset Hospital har ett skönt gung och Efter fjorton år är Martin Gore tillbaka med ett konserter samt turnéer med fler svenska band som t. ex. Bad Cash Quartet, The Bear Quartet, symptomatiskt på hur de tar en gammal sampling kommer förmodligen bli en favorit under som- egensinnigt coveralbum. På Counterfeit tolkade Caesar´s Palace, Christian Kjellvander with och gör något spännande av det. Som underbara marens förfester (påminner om Belle and Sebas- han sex relativt okända låtar.Nu gör han något Lazy Grace Frontier, Dub Sweden, Fireside, Running Away, byggd runt den sköna basgången tian). Jag tycker fortfarande att det känns som mer kända spår.Bland andra märks covers av Florence Valentin, Franke, Isolation Years, från Princes Bob George (den enda intressanta om de tar sig själva på lite för stort allvar,men Velvet Underground, Iggy Pop och Kurt Weill. Looptroop, Melody Club, Paris, Randy, The låten på The Black Album, om ni undrar). gör man så här bra pop är det förlåtet. Produktionen är bättre än på första soloskivan Embassy, The Radio Dept. se www.luger.se. Förköp i Stockholm (ej Klubb Accelerator): Henrik Strömberg Moa Eriksson och Martin Gore lyckas ge de flesta spåren en Biljett Direkt / Ticnet 077-170 70 70 EMO FLEETWOOD MAC intressant, minimalistisk men ändå varm ljud- www.ticnet.se, Södra Teatern 08-556 97 200, ”This is My Home” ”Say You Will” bild. Det puttrar och blippar i bakgrunden. Men Pet Sounds, Record Hunter samt Sound Stereo Deluxe/VME Warner i förgrunden finner man så klart sången. Och det Pollution. Övriga städer se lokal annonsering. Lika bra att konstatera det med en gång: danske Fleetwood Mac år 2003 består av Stevie Nicks, är bland annat den som gör skivan till en något Emil ”Emo” Soegaard har gjort en kanonplatta Lindsay Buckingham, John McVie och Mick ojämn tripp. Ända sedan Martin greppade mik- i och med This is My Home! Den lutar sig mot Fleetwood. Lite smått imponerande, åtminstone rofonen i Somebody 1984 har han återkommit www.luger.se ]][]]]]]]]]]]] www.groove.st 23 Demo

För att ännu en gång återuppta ett slitet tema i som balladsångare i Depeche Mode på varje långa debutalbum Synthesizer King är med sitt THE LEGENDARY TIGER MAN denna spalt, nämligen begreppet ”demo”. I all skiva. Och där fungerar det så bra. Där ger Mar- käcka upptempobeat och sin drivande syntbas ”Naked Blues” sin oskyldighet är det både missvisande och trist. tins ljusa röst en fin omväxling till Dave Gahans lika smittande glatt som diskodängan Disco Munster/Border Inte så att urbetydelsen bara är dålig, utan snara- lite mörkare stämma. Men solo och i elva låtar Disco Disco från förra EP:n En bra start. Sam- En duo är det hippaste som finns just nu verkar re att det följer med en satans jobbig anda av blir det för mycket. Martins vibratosång blir i tidigt har jag svårt att komma ifrån att mitt det som. Och visst är de fantastiska – The Kills, studieförbund, talangtävlingar,en sådan här längden helt enkelt för påfrestande. första möte med Göteborgsduon var en festival- The Raveonettes etc. Det talas om det oerhörda fånig spalt och meningslösa drömmar om att Låtarna varierar också. Men känns ändå som spelning där de mest framstod som en patetisk med att kunna föra så mycket oväsen på bara saker ordnar sig med ett flottigt skivkontrakt. en sammansatt helhet i och med att Martin tolkar blandning mellan The Ark och E-Type.På Synt- två personer och i flera fall bara två instrument. Att göra en ”demo” är att huka sig under falska dem alla på ungefär samma sätt. Man kan förstå hesizer King lyckas de visserligen skaka av sig Det suveräna med den avskalade ljudbilden. förhoppningar och erkänna sig till de evigt att det är låtar som betytt mycket för honom. den bilden men jag är fortfarande inte helt över- Tillbaka till rötterna. tarvliga markerna av förlorare. Skit i att kalla Jag tycker mest om Hank Thompsons I Cast a tygad.Tanken med att blanda reggae, rock och The Legendary Tiger Man däremot består det ”demo” och gör grymt bra musik istället. Lonesome Shadow. En electrobluesstänkare synt är i och för sig ganska sympatisk och fun- bara av en kille, Paulo Furtado. Men med sin I förra omgången förutspådde jag grungens som riktigt ekar av desperation och ensamhet. gerar faktiskt alldeles utmärkt på spåret Beat stenhårda och nedstrippade blues kan han återuppståndelse och Grretchen är ännu ett Och det är precis vad Nick Caves Loverman Boy. Pap Pap låter däremot ungefär som en mycket väl leta sig in mellan White Stripes- och strålande exempel på detta. Det finns få saker inte gör i Martins version. Cave gör kärleken Bob hund-låt med Sting på sång och det är svårt Mr Airplane Man–plattorna hemma i folks som är så härligt som hjärndöda riff på halvfart farlig, sexig och skrämmande. Martin Gore får att veta om man ska skratta eller gråta. Men på samlingar.Furtado från Portugal har ett förflu- och dofterna av Big Muff på högvarv. Grretchen den att låta ofarlig och förutsägbar. något sätt måste man ju ändå beundra dem för tet som medlem i garagekonstellationerna Tédio anammar den lite mer struliga och rockiga Som sagt, det är lite ojämnt. Från en fullträff, det är nog bara JMY Haze Beatbox som kan Boys och Wray Gunn. Solo rockar han dock ännu riotgrrl-punken som Babes in Toyland hamrade via en del ganska bra, till outhärdliga coverspår komma undan med ett skivomslag prytt med en mer.Med en gitarr som efterapar de stora blues- på i. Ganska mörkt men med finfin känsla för som Loverman. porslinspudel. legenderna, en rak trumtakt nedsmutsad av att hitta alla riffen Kat Bjelland glömde. Mats Almegård Johanna Paulsson dammig jord och en sexig röst fylld av självgod- De gamla bekanta dissonanta och instrumen- HOT HOT HEAT KILLER MIKE het. På Naked Blues återfinns egna versioner av tala slammerrockarna i Alarma Man styr återigen ”Make up the Breakdown” ”Monster” Mannish Boy, She Said och Gonna Shoot My ut på vingliga irrfärder i gränslandet mellan Sub Pop/Warner Aquemini/Sony Woman. Det fantastiska är att även hans egna Man or Astro Man? och Rapeman. Noise och Som omslagspojkar på ett nummer av NME OutKast-skyddslingen Killer Mike sticker ut rejält låtar håller lika hög klass.The Legendary Tiger öken i vacker förening, kalasfint inspelat av brinner man hett men snabbt. Många gånger är bland övriga Dungeon Family-medlemmar.Där Man gör rå, svettig och ytterst sexuell musik Dieter Schöön i Lablaza. En precis lagom det inte mer än rätt, hypen blir ett ändamål i sig André 3000, Big Boi och de andra rappar tekniskt med så mycket nerv att lyssnaren riskerar att balans mellan skevhet och självklarhet, kärvhet och objektet bleknar likt klippdockor,för så och med finess kör Killer Mike mest på ren ertappa sig ålandes på golvet, frustandes och och melodier.Pluspoäng för den fantastiska mycket mer en kuliss handlade det inte om. råstyrka. På AKshon (Yeah!) med underbart lirades luftgitarr.Tease me tiger,säger jag bara. låttiteln Fuck You, You Fucking Fuck!. Kanadensiska bandet Hot Hot Heat spås av hysterisk produktion av André 3000 och på Annica Henriksson The Knife and Ape Orkestra har lite samma engelsk musikpress en lysande framtid, redo att tunga Rap is Dead funkar det utmärkt men på LEXAUCULPT beröringspunkter som Alarma Man med mycket axla Strokes gamla kostym. Som vanligt är till exempel titelspåret skriker Killer Mike sna- ”The Blurring of Trees” Steve Albini, tunggrodd dissonans och vacker mediahysterin fullkomligt överdriven, Hot Hot rare sönder ett bra beat. Planet µ/SRD monotoni. Här skriks det dock mellan varven Heat må vara ett alldeles utmärkt litet band, men Annars har jag inga direkta invändningar mot KARSTEN PFLUM på ett alldeles förträffligt Black Flag-sätt eller knappast så bra. Men är det inte just hysterin Monster förutom rapmetallåten Hard Nard. ”Tracks” pratsjungs á la Kim Gordon. Hårt och massivt som är tjusningen – jubla idag och gäspa i mor- Singeln A.D.I.D.A.S. med Big Boi är äckligt Worm Interface/SRD men otroligt begåvat bemästrande av elgitarrens gon? Champagne ena dagen – automatkaffe effektiv och Creep Show är bra trots att Bizarre Alltför många av de som skapar elektronisk fantastiska förmåga att göra vackert oljud. nästa? Kanske. Bara inte någon får för sig att gästar och rappar om att han gillar feta slynor musik gör låtar som liknar alldeles för mycket Detta leder oss osökt vidare till omgångens punktera vener. med urinblåseinfektion. Och även om Killer Mike vad som redan finns på marknaden. När till toppen av popen: Whyre. De har egentligen allt Hot Hot Heat får höra att de spelar postpunk, ofta skriver lika hjärndöda texter som hans namn exempel både Aphex Twin och Autechre hade man kan begära av ett post-Sonic Youth-band; att sångaren låter som en ung Robert Smith, att antyder kör han en del coola rim och han ror gjort låtar med studsande boll-rytmer så över- kärvhet, gnissel, oljud men likväl är det vackert, de får punkrockpubliken att dansa, att de till iland med en berättelse som Scared Straight. fölls vi av studsande rytmstrukturer.Efter att organiskt och behagligt.Visst kan de stundom och med plockar referenser från Stranglers. Monster är inget mästerverk men en mycket fin folk som Oval och Pole gjort låtar av trasigt plöja väl mycket i de hemligaste av delarna i Givetvis kopplas de samman med en ”scen” till- aptitretare inför André 3000 och Big Bois knaster hade vi plötsligt en hel glitch-genre med åttiotalets New York-scen men där finns kanske sammans med betydligt hemligare Radio 4 och kommande album. skaror av laptopmusiker ansökande om platsen också mest att hämta. På sista spåret What if kanske The Rapture. Just i Hot Hot Heats fall Daniel Severinsson som ungt elektronikgeni på Björks nästa platta. We Drown är det bitvis bland det vackraste märker jag av desperationen av hypen extra gitarrmangel jag någonsin hört. Och det är tydligt. Stundom är de klockrent bra, stelbent kanske det bästa betyg jag någonsin gett. vitt sväng bland skramliga gitarrer och diverse MOLOKO Vi släpper gitarrerna för ett ögonblick och frasiga keyboards. This Town ångar av småstads- ”Statues” anammar Alice in Videolands smått bisarra frustration och sex inramat av en kraftrefräng Roadrunner/Unversal bodysyntiga elctropunk. Är det något som jag som blåser bort många. Fast någon årets bästa glömt bort att sakna i dagens musik är det den skiva är det knappast, inte heller kan jag se Länge jämfördes Moloko med band som Por- stenhårda EBM-basen. Alice in Videoland väcker något annan framtid än en 15 sekunders som- tishead, Lamb och Massive Attack. Oftast till alla glömda lustar genom att ha en allvarlig marhype. Någonstans på vägen mellan alla nackdel för Moloko. I intervjuer har de pratat passion för kalla syntetiskt fläskiga DAF-basar hyllningar tappas Hot Hot Heat bort. För deras om hur jobbigt det var.Hur orättvist skulle jag men kombinerar dessa med ganska trallvänlig egen skull hade det kanske varit bättre om de vilja tillägga. Moloko har inte så värst mycket discopunk. Resultatet blir väldigt eget och ibland inte fått någon distribution och fortsatt ge ut gemensamt med tidigare nämnda band. Föru- riktigt bra, men konceptet riskerar att ta över- skivor på OHEV eller något annat obskyrt. tom kvinnlig sång (i Massives fall bara ibland Ja,det har väl framgått att jag älskar handen framför musiken vilket är lite synd. Fredrik Eriksson så klart) och elektronik. Efter jättehitten Molokos musik. Erkänner.Så mina förvänt- Sist en gir in ifrån genren som oftast är värd JAN JELINEK AVEC THE EXPOSURES Bring it Back slipper de jämförelserna. Gott ningar på Statues var minst sagt enorma. Och att hata: singer/songwriter,eller ”ledsen kille ”La Nouvelle Pauvreté” så. För Moloko är verkligen något helt eget. precis som med förra skivan kände jag mig med gitarr”. Björn Norestig är trots allt ett ~scape/Border Klurigt och smart, storband och elektronik, först lite besviken. En lyssning räcker aldrig. glimrande undantag. Han har framförallt en Med minimalisten Jelinek håller den lilla etiket- dans och vemod, hetta och kyla.Texterna har- I Molokos fall krävs ytterligare fyra eller sprött vacker,skör och nasal, ljus röst som är ten ~scape ställningarna.Tysken är riktigt monierar väl med den musikaliska smartheten. fem. Sen sitter det som betong. Det krävs helt omöjlig att inte omfamna. Sedan skriver han talangfull och bygger upp dova, skruvade och Många gånger måste man le åt ordvrängning- enkelt tid för att man som lyssnare ska upp- sina låtar på ett sätt som mer passar en Wilson- luftiga ljudlandskap med sköna ljud, knastriga arna. Allra bäst kanske på förra skivan täcka alla små ljudutflykter.Och när man broder eller en Beatle på sitt allra bästa humör stämningar och långsamt snubblande rytmer. Things to Make and Do: ”Shall we drink a gjort det är man fast. omkring 1966. Helt strålande. Music to Interrogate By är bubblande micro- toast to absent minded friends”. Men denna Från upptempo och party i Familiar Fee- Fredrik Eriksson housejazz medan singelspåret If’s, And’s and klurighet finns även på Statues. Och musika- ling, ljuvt syntblippande i Cannot Contain this, För kontakt: But’s bjuder på slöfunkig halvtempodisco. Den liskt är det lika vildvuxet och välvårdat på till hårdbasen i Forever More och det vackra Grretchen:[email protected] här plattan blir bara bättre och bättre. samma gång, precis som det alltid varit. Fast lugna titelspåret, via alla andra låtar är det här Alarma Man: [email protected] Robert Lagerström de har både blivit lite allvarligare och mer hundra procent kärlek och glädje. Moloko har The Knife and Ape Orkestra:elektriks@hot- JMY HAZE BEATBOX jämna. Här finns inte något svagt spår som gjort ett album som förmodligen kommer att mail.com ”Synthesizer King” förra skivan hade ett par av. Och sången. listas högt upp på min årsbästa i december. Whyre:[email protected] Hej Musik!/Border Sången är enorm! Djup och kraftfull och Mats Almegård Alice In Videoland:[email protected] Det börjar bra. Öppningsspåret Come On på samtidigt så skör och vacker. Björn Norestig: [email protected] JMY Haze Beatbox’s knappt trettio minuter

24 Groove 4 • 2003 Album

Och utan tvekan har både kaliforniska Lexaun- hon har känts mindre relevant musikaliskt än mitt i prick i dessa dagar. och glädjefylld musik med stora körer,gungande culpt (Alex Graham) och danske Karsten Pflum vad hon gör på American Life. Jag gillar att Michael Franti fortfarande får blåssjok och bristande kastratsång ett tag till. (Jacob Madsen) lyssnat massor på skivbolaget Vad hon skulle behöva i det här läget är göra skivor som rakryggade påminner oss om Funderingarna hamnar snarare kring vad folk Warps artister,men båda lyckas tillföra något antagligen att omge sig med lite mindre ja-sägare. att det alltid finns mänskliga alternativ på pro- riskerar att missa om de inte kommer i kontakt eget och personligt till den allmänna orgien i Någon borde till exempel sagt till henne att det blem vi själva ställer till med. med Blood Panic. Eftersom den är en total hyperprogrammerade beats. Det står klart att var en väldigt dålig idé att fortsätta jobba med Gary Andersson lyckogivare. Utan tvekan kommer jag om de dessutom är skickliga musiker utöver att de producenten Mirwais, att hans elektroniska ljud- MONEYBROTHER sisådär 10-20 år fortfarande rysa när jag lyssnar är datornördar som vet hur man bäst manipule- bilder bara är irriterande och att låtarna de ”Blood Panic” på spår som Positive Vibrations,It’s Been Hurting rar ett sequencerprogram. skrivit ihop är jättepömsiga. Och någon borde Burning Heart/MNW All the Way with You Joanna och Feelings, Lexaunculpt är den som lyckas bäst. The verkligen hindrat henne från att leka Missy Elliott Anders Wedin är efter många år som artist en Getting Stronger in the Dark. För Blood Panic Blurring of Trees är en varierad men ändå väl – det är precis lika generande som när George för den stora massan fortfarande oupptäckt får mig att kapitulera, nu och för alltid. Om Anders sammanhållen skiva, där harmoniska piano- Michael försökte vara Timbaland häromåret. popstjärna med klar Håkan Hellström-potential. gamla band Monster var intensiva och lovande stycken samsas med intrikat gnisseltechno. Det Då hade kanske det här inte blivit hennes Och trots att han fläker upp sin bröstkorg och så är Moneybrother allt det och ett paket chips. vackra klassiska musikstycket El Elancholia, sämsta album någonsin. kastar fram sitt hjärta i form av formidabla Gary Andersson mittpunkten på skivan, innehåller bara enstaka Thomas Nilson singlar som Springstenpastischen Reconsider OPETH datorblippar som kontrapunkt till en imponeran- MARIA MCKEE Me, hastiga souldängan The Pressure och ”Damnation” de stråkorkester.För att bara nämna ett spår. ”High Dive” underbara känslokicken Don’t Call the Police så Music For Nations/Zomba Jämförelsevis känns Karsten Pflums Tracks Viewfinder/Showtime innebär inte heller Blood Panic det stora genom- Måste vara bland de mest intressanta albumen aningens enahanda, de flesta spåren är uppbygg- Maria McKees förra platta Life is Sweet är för brottet. Den är alldeles för osvensk, egen och som kommer att komma under detta år.Opeth da på liknande vis. Det är i grunden hypermodern mig hennes absoluta höjdpunkt. De två föregång- ostyrig för att göra Moneybrother Skansen-folk- som i början var ett band främst för tuffa killar datorjazz, där varje trumslag är utplacerat för arna var långt ifrån dåliga men hade ibland lite kär.Och på ett sätt är jag okej med det. Miss- i läder och metall. Efter diverse Grammisar och att både svänga och överraska. Också på Tracks för mycket countryrock över sig. Man misstänkte förstå mig rätt, jag önskar honom all framgång andra kommersiella framgångar är Opeth numera står mittenspåret ut, Mairslot med sin träblås- hela tiden att det var för mycket folk inblandat i och (ekonomisk) lycka i världen men jag ser ett band som verkligen kan tilltala en bredare melodi, som tagen ur något välgjort gammalt det hon gjorde och att det fanns något mer hos hellre att han tillsammans med sina kompisar publik. Damnation är det perfekta soundtracket barnprogram, och de Squarepusherlikt stapp- Maria McKee. När Life is Sweet kom visste man fortsätter att spela in fantastiskt medryckande till vilken ensam natt som helst fylld av kaffe, lande beatsen imponerar definitivt. precis vad man hade väntat på, den kändes som Henrik Strömberg hennes alldeles egna. Hon spelade mer själv och LOGH stämningen var mörkare än tidigare, musiken var TIMBUKTU ”The Raging Sun” som en tickande bomb färdig att explodera vilken ”The botten is nådd” Bad Taste/MNW sekund som helst. En ärlig och äkta platta Ju Ju/Playground ”This is the night” viskade Mattias Friberg på eftersom den lät precis som jag alltid tänkt mig Loghs första demo från vintern 1999 och jag personen Maria McKee, och den var också när- Kära Jason och ni andra! var fast. Har haft det stora privilegiet att få mare det uttryck och den utstrålning som hon Den här recensionen är mer eller mindre följa med bandets resa. På varje ny demo fanns förmedlar live. Därför blir jag fundersam när jag ett brev. Utformad för att ni ska förstå att det alltid något speciellt, något extra som skilde lyssnar på High Dive, hennes första platta på det egentligen inte finns några brister eller Logh från övriga band i mängden. 2001 kom sju år.Dels för att det är ett stilbyte och en lätt att Jason Diakité skulle gjort en grundstöt- debutskivan Every Time a Bell Rings an Angel tillbakagång till de två första plattorna, men ning.Kvar finns egentligen bara en smågnäl- Gets His Wings som var en av de allra bästa också för att jag inte riktigt tror på henne denna lig recensent som vill ha världsklass varje gång du rycker åt dig micken. svenska skivorna det året. Skimrande vit och gång. Hon mår förmodligen bättre, det unnar om du inte säger dig vara politisk kan det melankolisk. Kände med en gång när jag fick jag henne. Men den desperation som fanns på Första gången jag hörde dig på skiva tyckte jag att du lät sympatisk, nu har vi flytta fokus från musikern Jason. Och som The Raging Sun i min hand att det var något Life is Sweet, kan den verkligen vara helt bort- du sagt tidigare så står rytmen alltid över stort på gång. För det första titeln. Döper man blåst? Det känns som personen Maria McKee träffats ett flertal tillfällen i verkligheten. Du är onekligen en hyvens prick, en grym budskapet. Det är där jag har mina största en skiva till The Raging Sun så vet man att får ge vika för fläskiga stråkarrangemang och invändningar mot The botten is nådd, jag är artisten verkligen menar allvar.Jag skulle nog en uppblåst produktion. Men rösten finns kvar, artist och har viktiga saker som flyger omkring där under kepsen. Jag tyckte att din lite bekymrad över att funken delvis fått köpa en skiva med den titeln utan att lyssna på och hennes självklara och nästan nonchalanta respass till förmån för såsig replokalsreggae den. Av samma anledning skulle jag gå och se sätt att sjunga är precis som man vill ha det. En första skiva lät toppen, en klassiker skrev jag då och det tycker jag fortfarande. Din andra i De luktar rök och Dynamit där du lyckats filmen eller läsa boken. del av låtarna är riktiga höjdare, men skulle få med Peps Person (numera har du också Musikaliskt har Logh funnit ytterligare förmodligen vunnit på en annan inramning. Hur skiva var också toppen, det tyckte väldigt många med mig och egentligen är det där jag gett dig i lag med det duktiga livebandet dimensioner i sin musik. Mattias Fribergs sätt som helst så är High Dive trots allt ett bevis på Damn!, trots att du sagt att du inte gillar live- att sjunga har utvecklats från att tidigare varit att Maria McKee är en av de mest intressanta brukar lämna in och låta den breda massan tugga sönder mina favoriter.Elitistiskt eller hiphop, jag är mindre förtjust i det också även ganska blygsamt till att verkligen ställa sig och oförutsägbara artisterna för tillfället. Det om jag måste ge tummen upp till er version naken framför mikrofonen och skrika rakt ut, är spännande att följa med på hennes resa. egoistiskt möjligtvis, men det är svårt för mig att inse att bra musik inte har något med av Mobb Deep-Prodigys Keep it Thoro). starkt! The Raging Sun är mer varierad än Jonas Elgemark Jag vet att Måns Asplund i Breakmecanix, Every Time a Bell Rings an Angel Gets His MICHAEL FRANTI AND SPEARHEAD skivförsäljning att göra. Men så länge GES säljer 350 000 exemplar och du runt 25 000 som givetvis producerat din nya skiva, har Wings. Låtarna är inte enbart långsamma och ”Everyone Deserves Music” en far som spelat gitarr med Peps men jag vackra. Här finns även snabba och fula punklå- Labels/Capitol kommer jag att fortsätta min gospel. Din nya skiva har du valt att kalla The vet inte om jag tycker att det är speciellt bra tar och aviga rockpärlor bredvid de lysande Michael Frantis problem är att han är för politiskt ändå. Hade föredragit ett samarbete med den pianoetyderna. Den är i första hand en skiva korrekt och mysig så att han tyvärr riskerar att botten is nådd vilket givetvis är dubbelbottnat. För likt en blöt kväll som slutar i sänghalmen blytunga reggaedoft Breakmecanix bidrog och i andra hand en samling fantastiska låtar bli marginaliserad som en fredsälskande tomte. med på Promoes Government Music. Men av ett fantastiskt band från lilla Sverige som Men självklart behövs han ändå. Hans musika- med en tjej så motbjudande att man hellre biter av sig sin ena arm än att väcka henne när du som på titelspåret kryddar med ett kommer att göra stort väsen av sig ute i stora liska stil är jordnära och rättfram, texterna är worldmusic-influerat riff, förmodligen spelat vida världen. vänsterpolitiska på gränsen till saggproggiga innan man drar är det dags att se omvärlden med andra ögon. Det är liksom ”skärpning av er sydafrikanske vän Ranto Buko funkar Per Lundberg G.B. med tydliga humanistiska förtecken – och trots det alldeles utmärkt. Jag är också barnsligt MADONNA att jag ofta vid genomlyssningen av Everyone man” och vi är många som inte vill att våra barn ska växa upp i Sverige som det ser ut förtjust i den musikaliska brodern Ta det ”American Life” Deserves Music gäspar till önskar jag att fler lugnt som luktar festival, uppsträckta nävar Maverick/Warner artister brydde sig så mycket som Michael Franti idag. Ett brev är kanske det bästa du gjort och kör man ner den i en mixer med Pendel- och lägereld på samma gång. Givetvis får jag För något år sedan visade Canal+ en konsert gör.Alla måste ju inte vara musikaliska nyskapa- mig en dos mer traditionell Breakmecanix i från Madonnas senaste USA-turné. Den avslöjade re,det räcker bra att försöka göra världen till paranoia har vi en ny svensk nationalsång. På The botten is nådd har du skalat ner mackor som Din lian i rapdjungelen och ganska mycket om hur hon själv värderar sin ett bättre ställe genom att sprida må-bra-musik. Strö lite socker på mig så jag är på det stora karriär.Under nästan två timmar framförde hon Ända sedan Beatnigstiden och Disposable ditt uttryck både musikaliskt och vokalt utan att missa målet. Lika delar lek och allvar och hela nöjd. Inledande Lobbyn om 5 är också enbart två låtar inspelade före 1994 – en oenga- Heroes of Hiphopcrisys dagar med hitlåten (?) en klockren skröna om turnélivet och jag gerad akustisk La Isla Bonita och en uppdaterad Television, the Drug of the Nation har Franti att skriva ett brev till statsministern är näs- tan för bra för att inte vara en smart uttänkt hoppas att du får sprida ditt budskap under version av Holiday. Det var en djävulskt tråkig opponerat sig mot maktkoncentration och skygg- en lång tid framöver även om jag inte kan konsert. Madonna måste dock varit nöjd – i lappar,främst då i hemlandet USA. Men han har plan för uppmärksamhet i media. Det hade du fått ändå och numera är det många som låta bli att hoppas att du ska trampa ur hennes historieskrivning är förstås de senaste med åren blivit mindre hårdnackad och ömmar sladdarna för det där livebandet. årens ”innovativa” och ”experimentella” skivor nu mer för mjuka värden. Men textrader som vill höra vad du tycker om saker och ting. Det kan bli ett tungt lass att bära och även Med vänlig hälsning de mest intressanta i hennes karriär.Men Madon- ”We can bomb the world to pieces/but we can’t Björn Magnusson na har förlorat omdömet. Och jag tror aldrig att bomb it into peace” från Bomb the World träffar

www.groove.st 25 Vinyl

Svenska Ohm har med sin sjutummare The cigg,korsord eller varför inte sprit, snus och from Spanivaw och detaljrika Isaac Lewis.Dels Göteborg, det vill säga Sara Karnehed. När Black River (Release the bats) fått till tre femtiotalsdeckare. Nu gör Opeth om sin mörka formlösa lager av dödkött i form av idéfattiga man lyssnar till raderna ”I’m not growing mäktigt instrumentala låtar.Ta King Crimson, progressiva metall till finurliga jazzflirtar och covers på Warren Zevon (Carmelita) och Emmy- up/I’m just growing bored” i Boredom vill man lägg till lite modern electronica och några varma Pink Floyd-kramar.Slås av hur vacker lou Harris (Ballad of Sally Rose) och bottennap- bara glömma ett annat band från Göteborg med fantasyfilmer så har ni bilden. Men om Bo musik kan vara under refrängen på In My Time pet Muhammad Ali vars lyrik för tankarna till taskig engelska som sjunger om att de är alldeles Hanssons Sagan om Ringen var smygande och of Need – som att bli omfamnad och sakta vaggad. mellanstadietidens rimstugor.Sätt Russell på diet, för uttråkade för att dö.There is no such thing, gåtfull så är Ohm istället tyngre och de bryter Hyllar produktionen som på ett sparsmakat sätt tvinga i honom psykofarmaka och släpp inte ut laddies. ibland sina vackra harmonier mot dissonanser. lämnar utrymme åt alla instrument, men kanske honom förrän hans hår är lika långt som på Poor De Stijl levererar extremt korta punklåtar Omslaget är så snyggt att man vill rama in det framförallt att Opeth vågar låta det vara tyst. Man’s Dream. Jösses, vilken platta det skulle bli! som ger en omedelbar känsla av upprymdhet. och musiken nästan lika bra. Tys tnaden och pauserna ger låtarna ytterligare Kristofer Ahlström Debuten är en förträfflig partyplatta. Eller som Jonas Elgemark en dimension av tyngd och skönhet. Hoppas att SOCIETY 1 Pretty Things skulle ha sagt: ”See you down- det funkar lika bra live som på skiva. Missa inte ”Exit Through Fear” town.Take in some sounds. Maybe we’ll score”. Norska bolagen Melektronik och Safe as Milk på Hultsfredsfestivalen i sommar. Earache/MNW Annica Henriksson samarbetar om några sjutummare under namnet Per Lundberg G.B. När den kristna högern tröttnar på att klaga på LUCINDA WILLIAMS Milkland. På ena sidan av släpp nummer två KELLY JOE PHELPS Marilyn Manson kan de behöva någon ny att reta ”World Without Tears” puttrar Phonophani ihop en minimalistisk kate- ”Slingshot Professionals” sig på. Då ligger Society 1 bra till. Delvis för att Lost Highway/Universal dral av ljud. Av några små osignifikanta blås- Ryko/Showtime sångarn Matt Zane äger ett porrföretag, men Hank Williams hade det. Svenske Christian instrumentsamplingar byggs en alltmer impo- Kelly Joe Phelps har tidigare gjort tre fullängdare, främst för att det helt enkelt behövs några bad Kjellvander har det. Lucinda Williams har det nerande låt. Kör man skivan på fel hastighet får och på de tidigare har han oftast visat upp en guys på hemmaplan att hacka på. definitivt. Den där varma, innerliga sångrösten man en lika intressant men ändå väldigt annor- lite avskalad singer/songwriter-sida. Närmast Society 1 är dock mer än en porrkung, det med en närhet som träffar lyssnaren direkt. Och lunda låt. På andra sidan sjutummaren ägnar bluesinspirerade låtar,framförda på bara akustisk är fyra musiker som gör väldigt bra musik, och som träffar djupt. sig Vibracathedral Orchestra åt något odefini- gitarr,med en känsla och styrka som gör att som har utvecklats sedan 1999:s Slacker Jesus. Efter en lång karriär och hårt kämpande fick erbart under ett ihållande elgitarr-drönande. man vill dra paralleller till Tom Waits: samma Deras industrimetall är rå, brutal och aggressiv denna blonda Nashvilledam välförtjänt interna- Det är säkert väldigt genomtänkt, men det tonala utanförskap utan att bli avantgarde eller som en pudel. Mysigast är Kill Myself, Nothing, tionell uppmärksamhet med skivorna Car Wheels låter mest som om de stämmer instrumenten. bara allmänt konstig. Samma självklara melodier, Me och det syntiga versriffet på All You Want. On a Gravel Road från 1998 och, framförallt, Melektronikk släpper också en egen serie enkla och vanliga men utan att bli plagiat. På Slutlåten Lie är tolvslagets grande final. Zanes Essence från 2001. Uppföljaren World Without sjuor,där Greg Davis Precursors är nummer tre. Slingshot Professionals är hela ljudbilden utökad, vision med den här plattan kan kortas ner till Tears innehar kanske inte samma självklara Hans två instrumentala postrocklåtar har en med både trummor,bas, klaviatur,stråkar och tre ord. Make people suffer.Han, Dagon, Sin storhet, men är ändå ett mycket starkt album. definitivt melankolisk ton, även om A-sidans strängar.Gitarrspel av Bill Frisell. Och också ett och Aleister misslyckas med det tönteriet. Exit Äh, jag tror egentligen bara att jag stör mig på Lightning Proves to Be Unnecessary livas upp avsteg från den avskalade bluesstigen. Det låter Through Fear är för bra för det. det styltiga bluesnumret Atonement som stoppar lite av diverse fågelsång. Det är vackert, men mer oldschoolcountry, men fortfarande lika Torbjörn Hallgren upp skivan i halvtid. Annars flyter World Without knappast livsviktigt. enkelt och självklart. Fortfarande med samma SOILWORK Tears på i en behaglig lunk. Musiken tar sig Danske Opiate (Thomas Knak) ger ut mini- reflektioner och historier,fortfarande med den ”Figure Number Five” sakta men säkert fram likt ett tåg genom den LP:n Sometimes på Morr Music. Björk-medar- där lite tillbakadragna längtan att berätta; att Nuclear Blast/MNW amerikanska södern. Det råder en tryckande betarens elektroniska lyssningsmusik känns väl- klä allt i passande kostymer och formuleringar Redan på förra skivan Natural Born Chaos värme i kupéen, och svettpärlor bryter fram i gjord, men efter det relativt spännande första och att ta tag i lyssnaren. För det gör det: det visade helsingborgarna upp sin melodiösa sida Lucinda Williams ansikte. I bröstet värker ett spåret falnar mitt intresse mer och mer.Klichéer- tar tag, och man får verkligen göra kraftansträng- och fortsätter i samma spår på femte släppet. sönderstampat hjärta.Tårar blandas med svetten. na staplas på varandra, vi har hört det förr. ningar för att få det att släppa. Om man nu av Figure Number Five är inspelad på tre olika Men när hon reser sig, öppnar fönstret, sticker The Majesticons lyckas däremot framgångs- någon anledning skulle vilja det. orter i Sverige men det är inget som märks på ut huvudet och tittar ut över det förbipasserande rikt vända på hiphop-klichéerna på tolvan Pir- Magnus Sjöberg resultatet. Keyboardisten Sven Karlsson bidrar landskapet, så torkar den svala vinden svetten hana Party (Big Dada/Playground). Huvudrap- PILOT TO GUNNER med stundtals rena syntljud och tar Soilworks och tårarna. Ansiktet lämnas salt och klibbigt. I paren är en tjej och killarna får istället sjunga ”Games at High Speeds” tunga metal till nya dimensioner. så här vacker musik finns det alltid hopp mitt refrängen. Produktionens feta syntslingor och Showtime Studio Fredmans ägare Fredrik Nordströms bland all förtvivlan och misströstan. tunga basgång ser till hålla dansgolvet i gungning Rockmusik som börjar med handklapp är sällan sa vid en intervju under mixningen av skivan att Daniel Axelsson – låten funkar lika bra i instrumental version. dålig. Och så är även fallet när kvartetten från Soilwork leder utveckling när det gäller refräng- YEAH YEAH YEAHS B-sidan Fader Party är mer traditionell och New York skapar attitydfyllda toner. Games at sången. Och det är bara att hålla med.Tillsam- ”Fever to Tell” definitivt tråkigare, men vem lyssnar på B-sidor? High Speeds spelades in redan 2000, förutom mans med In Flames är Soilwork dagens bästa Wichita Recordings/Border Henrik Strömberg tredje spåret Action Items som bandades i början metalband i mina öron. Sångaren Björn ”Speed” Karen O kan inte sjunga. Hon gnyr och skriker. av förra året. Men den låten finns inte med på Strid gör skäl för sitt smeknamn men har på de Frustar och stönar.Och killarna bakom henne vet Kitty är inte den första dokusåpadeltagare som den CD-skiva som snurrar febrilt i min skivspe- senaste åren utvecklat sitt röstregister.Skivans knappt vad melodier är för något. Så fort Nick gjort en skiva men förmodligen den första som lare, även om konvolutet säger att den borde enda lugna stund, och skivans sämsta spår,är Zinner fått till en schysst gitarrslinga gör trion enbart släpper den som tolva i begränsad upp- göra det. Jag fattar misstanke när låten innan, den Paradise Lost-drypande Departure Plan sitt bästa för att dränka den i oväsen. Ibland laga. Och även om I Am a M F (Kitty/Dolores) den härligt dEUS-klonade We Got Games at där Björn visar upp sin skönsång i avskalad funkar kombinationen hur bra som helst. Den knappast är en popklassiker i rakt nedstigande High Speeds, får ett abrupt slut mitt i ett ackord version. Bäst är det när hans olika röster självbetitlade EP:n från förra året bevisade det. led från Kids in America så gillar jag det. och lämnar ett par sekunders tystnad efter sig. kämpar mot varandra i refrängerna. Soilwork Inledande Rich är lika sexig och cool som Framförallt B-sidan By the Way. Kär.Och om Som tur är visar det sig att resten av skivan håller är redan stora internationellt och med Figure Bang, medan Date with the Night torde locka jag sedan blir det för att den påminner om jämna steg med titelspåret. Pilot to Gunner bjuder Number Five borde det definitiva genombrottet upp många rockers på dansgolvet. Själv blir jag Ladytron och Paris eller för att min ohämmade på lika delar allvar som lek. Lika delar avhåll- komma även i Sverige. Men jag satsar inga en riktigt happy bunny. Jag gillar Yeah Yeah Yeahs fascination över Kittys garderob gör att jag samhet som experimentlusta. Det är Fireside, pengar på det, livet är för orättvist för att det opolerade och smutsiga sound och de dansanta köper allt hon tar sig för kan göra detsamma. Randy och The Afghan Whigs i abstinensbringan- ska kännas säkert. rytmerna. Däremot tar det opolerade över på Therese Bohman de funk-punk-takter.Låtarna spretar inom sig Andreas Eriksson allt för många låtar.Karen ger ifrån sig döds- själva, men de släpper aldrig den röda tråden DE STIJL metallvrål och slungar mikrofonen i huvudet på som i detta fall betyder ett medryckande groove, ”Yeahvolution” folk. Åtminstone på scen. Mot slutet av plattan där skrikande gitarrer och klistrande refränger MNW saktar de ned i Maps och Modern Romance och vinn banar väg. Jag kan inte låta bli att nynna på Judas Priests lyckas återvinna min entusiasm. Karen lyckas Andreas Eriksson Livin’ After Midnight när jag hör de inledande nästan övertala mig om att hon kan sjunga lite festivalbiljetter! TOM RUSSELL tonerna av De Stijls My Own Way. Men det grann trots allt. Fever to Tell börjar och slutar ”Modern Art” passar rätt bra med tanke på att Yeahvolution alltså riktigt bra, men mittpartiet skulle kunna stockholm calling Hightone/Playground är musik för ”midnatt till sex”-människor. slängas direkt på majbrasan. Det känns som om Tom Russell är en schizofren tjockis. I alla fall Sådana som helst skulle ville slippa sina arbets- Yeah Yeah Yeahs blev för otåliga med att få ut hultsfred kalas på skiva. Det finns nämligen en version av honom dagar och andra åtaganden. Sådana som vill plattan att de satt med ofärdiga låtar som de som skriver pragmatiskt utmejslade historier på stiga upp klockan fem på eftermiddagen och jammat fram under sena nätter i replokalen med arvika skivor som The Man from God Knows Where. bara leva för nattlivet. Musiken, dansen, alkoho- alldeles för många öl innanför västen. Och det finns en som fumlar med sitt material len och naturligtvis kicken. Eller så vill de bara vara svåra. Endast för prenumeranter! som en ivrig tonåring i baksätet på sin farsas Enligt producenten Björn Olsson sjunger Annica Henriksson Ford Pinto. På Modern Art får man hela sjuk- Joakim Kaminsky ”kantigt, icke tonsäkert och Besök www.groove.st och domspaketet: dels snygga, sentimentala kompo- med klen röst”. Javisst gör han det, och det är Massor av recensioner på nätet: klicka på Prenumerera sitioner som Mickey Mantle-tributen The Kid svinbra! Och på bas finns det skarpaste fejset i www.groove.st

26 Groove 4 • 2003 Maximalt National:

Kaizers Orchestra Liberator ”Ompa til du dör” ”Are You Liberated?” (album) (album)

Det explosiva debutalbumet ”Det mest glädjesprudlande från Nordens näst största som lämnat en svensk studio rockband. sedan nämnde Hellströms debut/När det gäller att över- tyga musikintresserade om Kevin Rowlands storhet är denna låtsamling effektivare än 100 hyllningskrönikor signerade Andres Lokko.” Magnus Ransheim, Helsingborgs Dagblad

Kristian Anttila Alice in Videoland ”Natta de mina” ”Dance with me/ (album) Naked” (singel) ”Ni talar om vänskap, jag stänger min dörr Äsch! DAF möter Blondie på Ge mig lite knark, lite Arvikafestivalen. sprit, ge mig till himlen en kupong. Ni talar om framtid, jag skriker: Hopp och Liv; Adjö! Äsch! Ge mig lite gift, lite sex, kom få mig lyfta från golv…”

Hetare än Hultsfred

Stefan Sundström Bob Hansson Kajsa Grytt ”Fredens man” ”Kör solen, kör” ”Är vi på väg hem?” (singel) (album) (album)

Groove 4 • 2003 / övriga recensioner / sida 1

VINYL ALBUM frisyrer.Det är amerikansk collage- punkrock. Och det är förstås helt ofarligt. MC Monoton och DJ Mystiska K släpper 40 FT. RINGO Sure, American Hi-Fi är lättlyssnade tolvan Konter Attack (Lekebusch/Grund- ”Funny Thing” och sure, man nickar med ibland, men de takt) och jag fattar ingenting. Produktio- Atenzia/BonnierAmigo saknar den låtskrivarskärpa som krävs för nen är väl okej men rappen är så stel att Raka rockband som New Jersey-kvartetten att lyfta sån här musik. Det är lite för den inte borde vara möjlig att fästa på 40 Ft. Ringo går det tretton på dussinet i mycket ”in genom ena örat och ut genom vinyl.Texterna suger också om någon und- USA och ändå föds det fler bredbenta rock- det andra”. Omdömet blir därför skonings- rar. låtar varje dag, efterfrågan verkar vara löst: jag har svårt att hitta ny, amerikansk Daniel Severinsson enorm. Och 40 Ft. Ringo är lika ointressan- rock som är mer meningslös än den här. ta som de är kompetenta. I morgon kom- Daniel Axelsson Manifesto försöker sig på någon slags mer jag inte att komma ihåg hur de lät. ANTIQUE Kraftwerk-emulering på We Shake Our Gary Andersson ”Blue Love” Hips to Computer Blips (S56). Idén är väl AIM BonnierAmigo att titeln ska bli en catch phrase. Efter att ”Means of Production” Elena Paparizou och Nikos Pagiotidis står man hört frasen tio gånger i rad sitter den Grand Central/VME inför det svåra tredje albumet. Första som en smäck. Efter ytterligare tio upprep- Britten Andy Turner,som arbetar under ali- gången var de grekiska influenserna i deras ningar är den väldigt tjatig. Och då är inte aset Aim, samlar här ihop tio spår från eurohits Opa Opa och Dinata Dinata till- ens halva låten över.Kraftwerk var aldrig så svåråtkomliga tolvtummare som hans skiv- räckligt nytt och spännande för att reklam- här enahanda. bolag hävdar att många frågar efter.Och radion skulle spela sönder dem, andra Henrik Strömberg visst funkar det om man inte har någon ny gången blev eurovisiondiscobagatellen I’d platta att servera. Die for You en jättehit – men nu? Det är DVD Beatsen är slött korrekta och exakta väldigt tveksamt om det kommer fungera medan resten av ljudbilden är svagt jazz- igen. Utan en ny gimmick eller en medver- ”A Tribute to Stevie Ray Vaughan” funkig. Musiken är filmisk och innehåller kan i Schlager-EM i bagaget är deras DIVERSE ARTISTER ofta konversationer eller lösryckta uttalan- medelhavsdisco alldeles för intetsägande Sony den som spär på soundtrackkänslan än mer. för att någon skulle orka bry sig. Och det är inte oväntat väldigt njutbart att Thomas Nilson I maj 1995 hölls en minneskonsert för Ste- lyssna på Means of Production, speciellt APHROHEAD vie Ray Vaughan i Austin,Texas, ledd av om man vill softa i favoritfåtöljen. Känslan ”Thee Underground Made Me Do it” brodern Jimmie och med åtskilliga moderna är organisk, otvungen och fridfull men blir i Clashbackk/Goldhead bluesstorheter,inklusive Stevie Rays komp- längden väl saggig. Mest sprittande ter sig Felix da Housecat har plockat fram gamla band Double Trouble. Här är resultatet, och snygga Soul Dive. Och konstigt nog funge- aliaset Aphrohead igen. Dessutom anknyter oavsett vad man tyckte om Stevie Ray så är rar Means of Production alldeles ypperligt skivtiteln till ett gammalt Aphrohead-spår: det värt att uppleva. Visst är det rörande som en enhet, det är i totalupplevelsen som The Industry Made Me Do it. Men den här att se B.B. King och Bonnie Raitt ge sin denna singelsamlings verkliga styrka ligger gången är det underground alltså. Som van- musikaliska hyllning, men på något sätt är – inte i enstaka spår. ligt kokar och bubblar det av infall. Det är just musikaliska hyllningar numera så Gary Andersson lekfullt, glatt, hårt och funkigt på samma mycket vardagsmat att man sällan ser ALL GIRL SUMMER FUN BAND gång. Särskilt svag är jag för Kazoo som i några magiska moment längre. Däremot är ”2” och för sig låter lite väl lik Daft Punks Da de små kommentarer deltagarna ger inför K/Border Funk. Men den var ju så bra så jag står ut kameran mellan låtarna ibland rätt sevär- Efter att ha skämts över mitt bubblande med en låt som påminner om den! Skivan da, alla hyllande Stevie Ray Vaughan som jubel över förra årets debut med innehåller 13 spår och det blir lite för gitarrist. Själva konserten blir emellertid genomcharmiga All Girl Summer Fun Band mycket. Lekfullheten och glädjen kommer lite väl tradig, med ett myller av olika gitar- har jag nu accepterat faktumet att jag är ibland av sig i rena ljudorgier som inte rstilar representerade, minst lika många en mespopsucker.Det finns egentligen inte leder någonstans. Hade Felix Stallings Jr som gästerna – bara Dr.John sticker ut. något som är bättre än tersstämmor och valt att göra en sju låtar lång CD hade det Men det är så det ska vara, en hyllning tre ackord. I alla fall inte om det, som i varit världsklass. Nu är det bra men till en exceptionell gitarrist ska väl vara AGSFB:s fall, bäddar för så självklart bril- ojämnt. gitarrbaserad. janta popdängor och vardagsromantiska Mats Almegård Slutet av konserten, med alla inblanda- texter och problem. Uppföljaren 2 är inte B2K de på scenen, blir lite väl mycket av det lika glimrande taffligt tam som debuten. De ”Pandemonium!” goda – alla inblandade måste ju få vara har hittat distpedaler och deras rangliga Epic/Sony med. Men vill man förstå varför Stevie Ray charm är numera utbytt mot mer stilsäker B2K består av J-Boog som gillar vaniljg- Vaughan var stor kan man lyssna på de als- tuggummipop á la Ramones, fast mycket lass med jordgubbssirap, Lil Fizz vars favo- ter han själv hann släppa innan sin bort- mesigare, väldigt långt ifrån heroin och gat- ritämne i skolan är historia, Omarion som gång. I det stora hela blir hyllningen egent- lig kroppsförsäljning. I stället fortsätter gillar tjejer som har en vacker personlighet ligen bara en uppvisning av kända namn AGSFB sina irrfärder ibland kassa killar och gillar att brottas och Raz-B vars favo- och deras gitarrtekniska orgieuppvisningar. och alla andra vardagliga problem man kan ritbil är Volvo C70 – samtliga 17 år.De har Magnus Sjöberg råka utför någonstans i en oändlig förort i nått stora framgångar på den amerikanska nordvästra USA. Men även denna fräsiga marknaden som knappast lidit av överflöd fortsättning bejakar att de är ett fantas- av lyckade svarta pojkgrupper. Pandemoni- tiskt litet popband som förstått att den um! är deras andra album (exklusive en enklaste vägen alltid är den rätta. Och vem remixskiva och en julskiva) och kul under kan inte låta bli att le, i förvårens vinter- de första två låtarna, Bump, Bump, Bump blåst, åt en sådan förträfflig metafor som och Girlfriend, som skrivits av R Kelly. Res- Video Game Heart eller att stämsång nog ten av skivan kan man med gott samvete är det bästa som finns. strunta i. Fredrik Eriksson Thomas Nilson AMERICAN HI-FI DANIEL BEDINGFIELD ”The Art of Losing” ”Gotta Get Thru This” Island/Universal Polydor/Universal ”We’re the kids in America”, sjunger 22-årige britten Daniel Bedingfield spelade American Hi-Fi på Kim Wilde-manér i in sin two step-influerade debutsingel Gotta låten The Art of Losing från plattan med Get Thru This på en PC i sitt sovrum. Den samma namn. Och ja, att de är ungdomar blev en gigantisk hit både i Storbritannien från Amerika kan man knappast ta miste och USA. på. The Art of Losing är superamerikansk Alla som då hoppades på ett musika- musik från en generation uppvuxen på Nir- liskt underbarn eller åtminstone en vit vana och Green Day. På det inledande Craig David kommer bli plågsamt besvikna titelspåret sjunger de också att de ska när de får höra hans debutalbum. Där visar ”start a riot”. Nu är det dock extremt svårt det sig att Bedingfield mycket hellre vill att tro att American Hi-Fi eller deras musik vara Ronan Keating och Gareth Gates än har något som helst med upplopp att göra. Craig David. Dessutom skriver han texter Det är snarare ett soundtrack till en ung- som är så pinsamma att man får obe- domsfest under spring break. Det är t- hagskänslor.Vad sägs om “I could be shirts, slitna jeans, gympadojor och busiga James Dean/Of the music scene/I could be a Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 2

big star/Like that man called Queen.” eller sam. Killarna spelar alldeles för hårt och debutfullängdare så inser man snart att de “Look down and see the tears I’ve sångaren skriker för mycket utan egentlig infriar förväntningarna. Visst, en del låtar cried/The lives I’ve lived/The deaths I’ve anledning. Det blir inte dramatiskt alls. skenar smått irriterande fritt och man anar died/You died them too”? Bara pinsamt. I övrigt får jag hoppas att att de ibland inte riktigt vet vad de vill Thomas Nilson detta verkligen är nedgången för British göra. Men det som är bra är riktigt bra. ROBERT BELFOUR Sea Power.Och då menar jag inte bara den För när man hör låtar som Too Happy No, ”Pushin My Luck” Bush-förälskade militära aspekten. Cover Your Tracks och Carry No Evil är Fat Possum/MNW Annica Henriksson det svårt att hålla glädjetårarna borta. Den Det finns blues och så finns det blues. BROADCAST mjuka men ettriga trummaskinen för tan- Robert Wolfman Belfour spelar den sist- ”Pendulum” karna till New Orders Movement och Mats nämnda formen av blues. Den äkta och rik- Warp/Border Grönmark låter som en ledsen J. Mascis. tiga. Roberts djupa varma röst är som bal- Det är inte bara soundtracket till Morvern Det är en sympatisk slackerkänsla som går sam för själen. Han sjunger innerligt om Callar som luktar kraut på Warp. Ända genom hela plattan som jag gillar och hat och kärlek. Hans gitarrspel är outstan- sedan debuten The Noise Made by People Burek V låter så entusiastiska över den ding. På Pushin My Luck finns inte mycket 2000 har Broadcast sneglat på det tyska musik de spelar att man inte kan låta bli att klaga på. Rekommenderas varmt till sjuttiotalet. Faust, Can och Amon Düül är att ryckas med. alla som ledsnat på alla unga vita slynglar nog relativt sönderspelade hemma hos Trish Jonas Elgemark som försöker sig på att låta gamla, svarta Keenan och de andra i Broadcast. Och ändå BURNING BRIDGES och hårt ansatta av livets vedermödor.Wol- känns det inte som en imitationsskiva. Nej, ”Poor Man’s Vacation” fman spöar dem alla. Broadcast tillför något eget till musiken Skåneton Per Lundberg G.B. och Trish har en fin, lagom uttråkad sång- Jag gillar den country med en gnutta folk BIGWIGS röst som lyfter materialet ytterligare. Bäst som Burning Bridges spelar.Tänker lite på ”Fraktalik Fraterniti” blir det när de lugnar ner tempot som i Tom Petty och aningen Waterboys. Hos Digital Structures/MPDQX Small Song IV. Där byggs stämningen upp Burning Bridges finns kunnigheten att göra Albumdebuterande polsk trio leker till det av en långsam basgång, knarrande, vinande bra låtar med harmoniska refränger.Det och gör utflippad musik på trancegrund och ljud och lite loj maracashantering i bak- hela faller på att Darius Jones Deghers röst technobotten. Kul emellanåt men ofta väl grunden. Det för snarare tankarna till inte håller genom hela plattan. Annars är mycket lekskola. Rent gräslig är Pusi Intru- Einstürzende Neubauten. Och det är inget Poor Man’s Vacation en trevlig skiva. der som är rena rama elektroniska svenne- dåligt betyg. Det verkar vara något med Per Lundberg G.B. rockrökaren. Tyskland och Broadcast. CAPERCAILLIE Robert Lagerström Mats Almegård ”Choice Language” BLUE BIRDS DENNIS BROWN Vertical/Showtime ”High Performance” ”Crown Prince of Reggae – The Best of Även om det kommit en del riktigt intres- Blue Vibe Music Dennis Brown” sant världsmusik de senaste åren, känns det THE YOUNG GUNS Trojan/Border som att en av de mest potentiellt gångbara ”Happy Go Lucky” Trots enstaka hitlåtar i England nådde ald- genrerna håller på att stagnera – hybriden Scana rig Dennis Brown på allvar ut till en global mellan västerländsk pop och folk. Caper- Om du söker ett band till firmafesten, bröl- publik. Hemma på Jamaica var han dock caillie har hållit på ett bra tag med sin lite lopet eller 50-års-kalaset så är Blues Birds oerhört populär.En folkets sångare. Den moderniserade variant av brittisk och eller The Young Guns perfekta. Blue Birds här samlingen sträcker sig från 1970, då irländsk folk, men jag kommer inte ifrån låter rockabilly och Young Guns är vita-kil- den blott trettonårige artisten sjöng in den att det fortfarande känns mycket 70- och lar-i-kostym-blues. Medeltråkiga, retar bedårande Lips of Wine,till 1978 då han 80-tal över det. Det låter ibland väl mycket ingen, kompetent och alldeles så där lagomt bland annat gjorde en ny version på en av Fairport Convention för att kännas fräscht, rebelliska. Absolut inget man går och köper sina mest kända låtar Money in My och just fräschör är något som krävs av en skiva med. Däremot kan man nog dansa Pocket. Dennis Brown fortsatte sedan spela folkmusikinspirerade band och artister en skön svängom med både svärmor och in musik ända fram till sin död 1999, men idag. Annars är väl Capercaillie egentligen bäste kompisens brorsa utan att behöva hans 80- och 90-talsproduktion får vi alltså som folk är mest. ägna en tanke åt vad det är man dansar till. inte ta del av här. Magnus Sjöberg Per Lundberg G.B. Dennis Browns varma reggae innehöll THE BRIEFS en mix av rastafarianism och romantik. På CAVE IN ”Off the Charts” den här skivan blandas själfulla kärlekslå- ”Antenna” BMI/Sound Pollution tar som Westbound Train med tydligt bud- RCA/BMG Foten trampar gasen i botten efter ett par skapsorienterade uttryck som Africa. Lägg Dave Grohl valde Cave In som förband till sekunder och flyttar inte tyngdpunkten till starka spår som Wolf & Leopard, What Foo Fighters turné. De spelade alla spel- avsevärt under den tolv låtar långa resan. About the Half och en rad andra reg- ningar utom Sverige och Danmark. Det var Och The Briefs bromsar inte för någon när gaeklassiker och ni har en fin och lätthan- synd att de inte fick visa upp sig för en de skjuter iväg sin luftiga Englandsdatera- terlig introduktion till Dennis Brown, reg- svensk publik.Tror att många skulle ha de punk på deras andra skiva. Skitigt ljud i gaens kronprins. uppskattat deras aviga rock. Antenna kom- en ren produktion. Fyra kaxiga ynglingar Daniel Axelsson mer inte att slå ned som en bomb i musik- från Seattle med förkärlek för Buzzcocks BUDDABOYS världen, snarare då som ett virus som sakta och The Clash. Pedofiler får en 45:a Doc ”Lost Peoples Area” men säkert kryper sig in under skinnet. Den Martenskänga i ansiktet i (Looking Anderson/Warner rock Cave In levererar välter inga kiosker Through) Gary Glitters Eyes och i Tear it Drygt fjorton år för sent är Buddaboys och letar med största förmodan inte sig in in Two blir killarna tonårssorgsna och Sveriges lite onödiga svar på Tin Machine – på några topplistor.Cave Ins styrka ligger i underbart naiva. Allt med en knuten näve i Bowies bespottade idé i slutet på 80-talet att man är ett band som gör skivor och inte fickan. Allra bäst blir det när de går ifrån att bilda en grupp för att återfå glädjen enstaka hits. Cave In spelar en typ av rock- de vanliga punktakterna och låter ska-influ- med musiken. Eller något. Det kan i alla musik som har små symfoniska drag, lite enserna träda fram som i avslutande Love fall inte funnits någon annan anledning för grunge och vackert upplagd portion av pop- and Ulcers of the Charts lär inte hamna på Eva Dahlgren att göra det här än att det melodier.Spår att symfonisk rock och pop någon försäljningslista, men jag blir förvå- helt enkelt var roligare än att göra en ny blir nästa ”grej” som slår.I juni kommer nad om The Briefs bryr sig. Deras musik är soloskiva; jamma med tjejerna (Mija och Mars Voltas nya skiva som jag tror kommer mer äkta än så. Greta Folkesson), skriva mindre pretentiösa att förändra om inte världen men en hel Andreas Eriksson låtar,kanske till och med kosta på sig ett DNA-spiraler.Tills dess tycker jag Antenna BRITISH SEA POWER leende på omslaget (nehej, inte det). Det är ska snurra i allas CD-spelare. ”The Decline of British Sea Power” okej. Men låtmaterialet är faktiskt förvå- Per Lundberg G.B. Rough Trade/Border nansvärt mediokert. Oundvikligen undrar CLUTCH Okej, de är bra på scen, British Sea Power. man om det verkligen är någon mer än Eva ”Live at the Googolplex” Man måste ge dem det. Det är inte alltid själv som är glad över att hon gjorde den Megaforce/Playground gitarristen ställer sig på högtalaren så man här skivan. En gång i tiden betydde en liveplatta något. bara ser kroppen och inte huvudet. Scenen Thomas Nilson Kiss Alive är lika klassisk som deras tidiga smyckar de även ut med ett gäng uppstop- BUREK V studioalbum, Dylans Live at Budokan stå- pade fåglar.Men debuten från bandet bil- ”Burek V” pälsar hans fans. Iron Maidens Live After dat i slutet av 2000 är ingen höjdare. Rythmace/MNW Death är också respekterad. Alla dessa kom Remember Me är helt klart bästa spåret. Stockholms lo-fi-kungar Burek V överras- innan Gud uppfann DVD:n. Live innebär att Om det sedan beror på att det är en bra låt kade med sin tiotummare The Sauna Ses- man lyssnar OCH tittar på bandet. Idag ger eller att jag hört den tidigare är svårt att sions och inte minst med singeln Carry No alla band med självrespekt ut en live-DVD säga. Däremot är refrängen en smula smitt- Evil för ett tag sedan. När de nu släpper sin istället för en sketen CD. Så det så. Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 3

Trots det har hårda band som Overkill, korta punklåten Good Morning America. DJ-setet inleds med vokal d’n’b för att så Judas Priest, My Dying Bride, Sepultura Gary Andersson småningom glida över i hård instrumental och Machine Head gett ut liveplattor det DEE RANGERS dito. Favoriter är The Professionals feat. senaste året. Så även Clutch, som på den ”Pretty Ugly Beat” MC Fearless, MC Det, MC Shabba och här plattan drar över 13 röjiga låtar inför MNW deras Flava for Rava (med galen hock- en glad amerikansk publik. I dessa retrotider som vi trots allt lever i eyklacksrefräng), Beverley Knights Whate- Clutch spelar gubbig hårdrock’n’roll släpps det skivor till höger och vänster med ver’s Clever (soulig skönsång till frenetiska med inslag av improvisationer.Med på liven band som låter ungefär likadant. Men ett beats ), och Aphrodites egen ljudhandgra- är även deras version av Leslie Wests sådant band är inte Dee Rangers. Här är nat Slate. Men hela mixen är faktiskt rik- Immortal. Det finns ett annat band som har killarna som är slaviskt trogna garageljudet tigt jäkla bra. covrat honom – W.A.S.P.De har också från förr,och det enda som egentligen sak- Mats Almegård gjort en liveplatta, men det var innan nas är det karaktäristiska vinylknastrandet. DIVERSE ARTISTER DVD:n välsignade oss. Dee Rangers bevisar att ekvationen ”Blue Crush” Torbjörn Hallgren sväng + drag +hammond endast kan vara Virgin COGNITO lika med helt rätt. Surffilmssoundtrack med mestadels tidiga- ”Tru Cognizance” Mikael Barani re utgivna låtar med artister som är ganska Ruff Life/Playground THE DINING ROOMS förutsägbara att hitta på soundtracks – Visst släpps det extremt mycket fungerande ”Tre” Beth Orton, Zero 7 och satans Lenny Kra- hiphop som ändå inte berör speciellt – alla Schema/VME vitz förstås. Någon borde instifta en lag vet hur man gör men få letar efter nya Denna italienska duo svävar omkring bland mot att låta Lenny Kravitz göra ledmotivet infallsvinklar.Cognitos platta Tru Cogni- stötdämpande grooves och glömska stråk till oskyldiga filmer,förmodligen en lag mot zance är inte mycket sämre än det mesta av sträng- och klaviaturdrömmar och det Lenny Kravitz överhuvudtaget. Och om man som släpps nu men jag har ingen ingång i hela är faktiskt riktigt njutbart. Instrumen- på samma gång kunde förbjuda Jason plattan eftersom jag hört allt förut. Ett tala spår som You bjuder med lyssnaren på Nevins att komma närmare än 500 meter antal gånger.Gangstrap light. Men det en behaglig resa som påminner om Mobys från N.E.R.D:s låtar så skulle det här bli måste definitivt till mer än så här för att pulserande skapelser. en mycket mycket bättre värld. höja sig över mängden. Gary Andersson Thomas Nilson Gary Andersson CELINE DION DIVERSE ARTISTER LOREN CONNORS ”One Heart” ”Destination Vol. 1: The Look of Love” ”The Departing of a Dream Vol. II” Columbia/Sony Universal Family Vineyard/Border Celines förra skiva var en försäljningsmäs- En samlingsskiva som är sammansatt av en Du drömmer att du flyter.Eller att du fär- sig besvikelse (med Celine Dion-mått mätt, tysk biltillverkare. Ämnad som reklam för das som en fisk i vatten. Någonting åt det vilket antagligen betyder att den sålde bilen. Nåväl, nu är det ju lite skillnad på att hållet. under 25 miljoner exemplar) och orsaken slänga upp ett par hundra för en skiva och Loren Connors spelar långsamt gitarr. till det tros vara att den inte lät tillräckligt ett par hundra tusen för en ny bil. Vet inte Med massor av eko. Vi snackar om tonvis trygg och konventionell. Den här skivan om det kan fungera så att man köper ski- med reverb. Det blir inga riktiga låtar av låter därför extremt trygg och konventio- van, sätter sig i sin gamla skrothög och det hela. Mest stämningsskapande struktu- nell. Den kommer säkert att sälja hur inbillar sig att man rattar den senaste rer.Riktigt bra ambient musik. Den dröms- mycket som helst. Och Leif Pagrotsky blir modellen? Eller så är det här en skiva för ka känslan är omisskännlig. Synd bara det förmodligen så rörd av att hälften av låtar- de inbitna. Och de har väl redan nya model- brusar så mycket på flera av spåren. Rejält na är skrivna av svenskar att Celine omgå- len? Det som bjuds är inte vidare spännan- lo-fi. Nåväl. Det får man väl ta. ende får en hedersgrammis för sin enastå- de musik. Lite soft jazz, lite lounge och lite Henrik Strömberg ende insats för svenskt musikliv. samba: Dusty Springfield, Koop, Astrud Gil- THE DANDY WARHOLS En annan aspekt på den här skivan är berto och Sarah Vaughan. Inte dåligt, men ”Welcome to the Monkey House” förstås att den låter för jävligt – men det heller inte spännande. Capitol behövde jag väl knappast berätta för dig? Mats Almegård Jag har full förståelse för att man vill för- Thomas Nilson DIVERSE ARTISTER nya sig, gå vidare, utvecklas, hitta nya stilar. DIVERSE ARTISTER ”The Detroit Experiment” Men blir det inte bra så blir det inte. Dandy ”A Different Drummer Selection” Ryko/Showtime Warhols nya mer elektroniska musik är för- Different Drummer/Border Musikalisk hyllning till Detroit där jazzmu- vånansvärt anonym. Förmodar att de vill få Det känns konsekvent och logiskt att det siker som Marcus Belgrave och Regina till en slags avslappnad dekadent stämning engelska bolaget Different Drummer ber Carter jobbat med diverse houseproducen- och ibland finns antydningar där man kan Richard Dorfmeister att kompilera en skiva ter med Carl Craig i spetsen. De medver- sträcka sig till att nämna Bowies Scary inför bolagets tioårsjubileum. Ett årtionde i kande hade säkert jättekul under inspel- Monsters. Höjdpunkten You Were the Last dubrytmer.Från 1992 till 2002, fast först ningarna men resultatet är olidligt tråkigt High är till och med lite lik Ashes to Ashes. nu släpps skivan i Sverige. Dorfmeister har att lyssna på. Eller jävligt dyr bakgrunds- Men Welcome to the Monkey House är lite valt och vrakat i DD:s kompetenta katalog musik om man så vill. för lagom för att skapa förtroende och allt och resultatet är en långsam tripp genom Thomas Nilson för tillrättalagd. Jag saknar starkt det tid och rymd. Skivan inleds med Frankey DIVERSE ARTISTER Dandy Warhols som gjorde skönt smygande Valleys Imagination och efter det kan det ”Estuary English – Music From Memphis indiepsykedelia med en massa popidéer på ju bara bli bra. Personliga favoriter är även Industries Vol 1” förra plattan Thirteen Tales from Urban G-Corps sugande och suggestiva Peacetime Memphis Industries/Border Bohemia. Hoppas att de tar sig i kragen till och Overproof Soundsystems Watch What 25-årige Ollie Jacob drömde om att starta nästa platta. You put inna... som är mer upptempo och ett eget bolag och ge ut hemmagjord musik Jonas Elgemark vars effektiva tempo får fram danssuget. som ingen någonsin skulle få höra annars. DEATH BY STEREO En högklassig dubsamling som avslutas Därav Memphis Industries. Och Estuary ”Into the Valley of Death” med Cakemaker & Dubfeathers Outro. Ett English är ett hopkok av akter som han Epitaph/MNW telefonsvararmeddelande i dubstil! Så ska tagit under sina vingar.Större delen av Into the Valley of Death från hardcoreban- en samling låta. samlingen utgörs av svävande instrumenta- det Death by Stereo innehåller inte oväntat Mats Almegård la låtar.Den gemensamma nämnaren heter en stor dos ilska och frustration, det räcker DIVERSE ARTISTER inspiration från förr blir hypermodernt.The att titta på låtlistan som bjuder på spår ”Aphrodite – Urban Junglist” Go! Teams inledande låt Ladyflash påmin- som I Wouldn’t Piss in Your Ear if Your V2 ner om Dave Pike Set, ni vet killen med Brain Was On Fire, Wake Up, You’re Dead Aphrodites Aftershock var en av förra årets sitaren som gjorde originalet av Mathar. och You’re a Bullshit Salesman with a absolut bästa skivor.Framförallt Ganja Tillsätt skramlig nutida produktion och en Mouthful of Samples.Tempot är uppskru- Man fick mig att gå igång totalt. Energiskt hiphop-duo bestående av tjejer som låter vat, gitarrerna försöker hinna ifatt trummi- och svettigt. Nu är det så dags för nästa som Sarah Cracknell sjungandes ”Hey you! sen Todd Hennig som ibland är på väg över släpp från drum´n´bass-mästaren. Men den The Rocksteady Crew!” Det andra spåret gränsen, och sångaren Efrem Schulz wailar, här gången är det inte ett Aphroditealbum, med dem, Junior Kickstart, låter som skriker och poserar för att märkas i den utan en DJ-mix med en blandad kompott. temalåten till en gammal 70-tals-serie, stygga ljudbilden. Självklart blir man stis- Dels äldre material (i delvis nya versioner), exempelvis The Prisoners.The Squire of sig om man lyssnar på alla 13 låtar i ett dels nya hårdsparkande junglelåtar som Somerton bidrar med låten The Hollywood svep, men några åt gången funkar grymt kräver uppmärksamhet och stort utrymme Stud som inte är alltför långt ifrån ett bra. Speciellt antireligionslåten What I på dansgolvet. elektroniskt T. Rex och Transverberations Can’t Hear, Touch, Taste, Smell or See Och visst behärskar Aphrodite skivspe- som i sin tur skulle kunna vara ett elektro- Can’t Hurt Me, sluggerspåret Unstoppable larna till fullo. Det är säkert mixat och niskt Simon & Garfunkel. Jukeboxers Sea och Beyond the Blinders. Eller 41 sekunder urvalet låtar är det inget att säga om heller. Chantey skulle kunna vara en 2003-version Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 4

av John Barrys Ipcress File.The Black Precis som med hårdrockens subgrenar är electro. På den här skivan plockar de isär Neon gör en cool datoriserad version av själva genretillhörigheten viktigare för det bitarna och vrider och vänder på dem. De Carly Simons gamla You’re So Vain.Trev- som faktiskt låter.Så länge kontexten är tittar storögt för att se hur bitarna funge- lig lyssning verkligen, mycket intressant, rätt följer det konstnärliga med på köpet, rar när de isoleras från varandra. Förutom men passar nog bättre i en trendig bar än hej! Låt oss spela electroclash. Denna att rytmerna är bortskalade. Detta epi- hemma. absurda desperation efter ett samlingsnamn centrum för elektronisk dansmusik. Skivans Annica Henriksson och gemensam paroll når sin absoluta kli- tre första spår intresserar sig för oljuden DIVERSE ARTISTER max med denna samling. För att försöka och bruset i elektronisk musik. Det är ett ”Future Groove Compilation mixed by annektera ett namn, som no wave som mellanting mellan dark ambient, industrial Desert” redan är upptaget, är både förkastligt och och glitch. Med Myon-Neutrino växlar de Future Groove/Playground helt rätt. Dåligt, för att det skapar för- in på ett annat spår.Harmonier och klanger Den lilla underetiketten till Mute Records virring för utomstående nyfikna för vad dominerar.Det är repetitivt och spännande. fortsätter att förse världen med finaste som är vad. Bra, för att det på pricken tar Z-Boson fortsätter på samma spår,men dansmusiken. Någonstans mellan house, musten ur det här med ”genrer”, ”scener” ljudbilden har blivit ljusare och mer välk- trance och techno brukar de placera sig. och ”våger”. Låt oss kalla nästa klump av lingande. I avslutande Higgs-Mechanism är Utan att det är nödvändigt att precis veta lätt lika musikstilar för ”bebop” eller oljuden tillbaka och blandas med harmoni- exakt vad för stil de har på gång till nästa ”boogie woogie”. Samtidigt känns det så erna. Missljuden bildar ett slags rudimen- släpp. Det är framtidsgroove helt enkelt och absolut meningslöst att på ännu en sam- tärt försök till takt och det är det närmaste det står ut bra bland mixskivor och DJ-ses- lingsskiva få höra Fischerspooner,Felix Da man kommer techno på den här skivan. sions. Mixningen är som vanligt helt i sin Housecat, Morgan Geist och DFA-remixer Den är intressant, och speciellt de sista ordning och det pumpar bra från skivtallri- bara för att genren ska få möjligheten att tre spåren är bra. De inledande ljudexperi- karna. En skiva att slänga på när du vill blåsa sönder den sista meningen med gen- menten känns dock lite väl utdragna. förvandla din lägenhet till en kokande renamn. Kort sagt är konceptet förhopp- Stycken som klockar in på 21 minuter dansplanet i två timmar. ningsvis välment, innehållet lätt onödigt. måste vara något extra för att det ska fun- Mats Almegård Fredrik Eriksson gera. DIVERSE ARTISTER DIVERSE ARTISTER Mats Almegård ”High Explosion – DJ Sounds from 1970 ”Output – Channel 2” DROPKICK MURPHYS to 1976” Output/Border ”Blackout” Trojan/Border Skivbolaget Output är precis ”rätt” i tiden. Hellcat/MNW Det började i slutet av 60-talet. De jamai- Artisterna på samlingen mixar elektronisk Ibland är det farligt att blanda vissa ingre- canska diskjockeyerna blev mer och mer musik med indierock-sång, electroclash dienser.Vem har inte blandat alla spritsor- pratsamma när de snurrade plattor vid med madchester,nostalgi och cutting edge ter från föräldrarnas barskåp med nybör- olika soundsystems, började gapa och på en gång. Synd bara att de flesta av jarfylla och spya som resultat? I Dropkick sjunga och tog över låtarna helt. Snart kom låtarna inte håller i det långa loppet. Visst Murphys fall är det inte lika illa men deras de att spela in sina egna skivor.Först ut var är Grand Nationals Distance och Black- fusion mellan irländsk/skotsk folkmusik och den legendariske U-Roy som logiskt nog strobes Me and Madonna rätt kul låtar,och arbetarklassrock fungerar dåligt. Walk inleder det här späckade albumet som The Rapture, som har en sångare som låter Away visar upp ett uselt innehåll, både i också rymmer toastpionjärer som Dennis precis som Robert Smith, har gjort en rik- text och i ton med banala ord om sorg och Alcapone och Big Youth, Dillinger och I- tigt bra låt där han ylar ovanpå ett tidigt smärta. Workers Song för tankarna till Roy. Den som emellertid inte är väldigt inne Detroit-technobeat. Idén låter tveksam, Bryan Adams i rutiga punkbyxor med säck- på genren bör nog inte köpa det här albu- men resultatet svänger.Bästa låten på sam- pipan i knäet. En musik som kräver mäng- met. Hela 50 låtar fördelade på två skivor lingen är dock LCD Soundsystems Losing der med klunkar av mörkt öl för att uthär- kan bli väl mycket av det goda. My Edge. En High Fidelity-liknande kille das. Jag är även tveksam om de mest Robert Lagerström pratsjunger en helt superbt rolig text om inbitna pubgästerna klarar det. DIVERSE ARTISTER hur han finner sig omsprungen av yngre för- Andreas Eriksson ”Jazzanova Remixed” mågor: ”I was there. I was the first guy to ELÄKELÄISET Jazzanova Compost/Border play Daft Punk to the rock kids. I played it ”Pahvische” För fyra år sedan gav kollektivet Jazzanova in CBGB’s. Everybody thought I was crazy. Humppa/Sound Pollution ut ett album med egna ommixningar av I was there. But I’m losing my edge.” Otro- Eläkeläiset är ett sånt här band som man andras låtar.Nu är det sextettens tur att få ligt bra. Uppväger nästan att resten av gärna skulle hyra in en stund till firmafes- sitt material remixat av andra artister. samlingen är medioker. ten. Fyra finnar som med dragspel och key- Resultatet blir väldigt varierande och det är Henrik Strömberg board spelar covers av kända låtar,översat- inte alla låtar som träffar helt rätt. Bland DIVERSE ARTISTER ta till finska, gärna med ett och annat de medverkande hittas Vikter Duplaix, ”Stars on 33” ”humppa”, och arrangerade i frejdig svår- Beanfield, Ian O’Brian och Stereolab. Fat City Recordings modstangostil. Alla som sett dem på exem- Robert Lagerström Ralph Lawson har satt ihop en funksmör- pelvis Hultsfred vet vad det handlar om. DIVERSE ARTISTER gås åt de som gillar att kylskåpsäta sent på Det är fest och ölstinn fryntlighet, men ”Mark Lamarr Presents Duke Reid,The natten. Med akter som Tiefschwarz, Voom, framför allt är det förgängligt. Det föranle- Trojan – Nuclear Weapon” Flytronic och Headtop kan man skrapa der till en början ett leende eller två, men Trojan/Border ihop ett riktigt närande mål funkdisco om sen är det bra, det blir bara tråkigt. Och Kan en skiva med över 40 år gamla replo- magen kurrar.Det studsar,svänger och är man återkommer inte gärna till det. Live är kalslåtar vara någonting att ha? Själv- riktigt angenämt. Och om man inte småäter Eläkeläiset kul i en kvart, men sedan trött- klart! I alla fall när de är så charmiga som på natten kanske man har lust att dansa nar man rejält på dem. På skiva går det här.Så är de också signerade mångsyssla- och då fungerar detta givetvis också ännu fortare. ren Arthur ”Duke” Reid – den före detta utmärkt. Det är party från början till slut. Magnus Sjöberg polismannen som var radiopratare på 50- Mats Almegård FEAR FACTORY talet, startade det legendariska soundsyste- DIVERSE ARTISTER ”Hatefiles” met Trojan och sedermera byggde studio, “Wu-Tang Collective” Roadrunner producerade musik och skrev massor av bra PIAS/Playground Alla suckers av Fear Factory får nu en tidig låtar.Han satte också igång flera skivbolag Den tjugosjunde plattan med Wu-Tang julklapp. Bandet släpper nämligen en kom- varav Treasure Isle är det mest kända. Clan-hang arounds försöker sammanställa pilation av remixer,B-sidor,rariteter och Här samsas 26 låtar som alla rör sig i det bästa från tidigare samlingar.Det är tidigare outgivna låtar.Tänk om Mötley, gränslandet mellan ska, jazz och soul med inget fel på urvalet, men eftersom de andra Guns’n Roses och Slayer hade vågat göra artister som Alton Ellis, Derrick Morgan samlingarna är så tråkiga blir inte ens en det när man brydde sig som mest. och Roland Alphonso. Så här lät de jamai- ”best of” särskilt lyckad. På Wu-Tang Col- Det finns en del roliga saker på Hatefi- canska tongångarna innan skamusikens lective finns ljuspunkter som Tha Alkoho- les.Kommentarerna i sleeven, till exempel. ramar blev fixerade. Otroligt charmigt. liks feat. Ol’ Dirty Bastards coola Hip Hop Det är dock slött att inte kommentera alla Robert Lagerström Drunkies, men om man inte ens orkar med 18 spåren. Musiken är i varje fall piggare. DIVERSE ARTISTER alla plattor från Wu-Tang Clans riktiga Invisible Wounds visar att P.O.D.säker- ”No Wave” medlemmar är det svårt att engagera sig i ligen en gång har sett upp till FF,och inle- Kickin’ Shyheim, Remedy och Sunz of Man. dande Terminate förtjänar en förstaplats Det är så märkvärdigt att den elektroniska Daniel Severinsson på åtminstone sexton olika länders hitlistor. danspoppen ska ha så svårt att definiera sig DOPPLEREFFEKT Ett freak som nu kryper fram är radio- själv. Det har nästan blivit ett självändamål ”Linear Accelerator” remixaren Tom Lord-Alges rattade version att forma en scen. En våg av något som International Deejay Gigolo/Goldhead av Resurrection. Den fadda varianten sopa- kanske inte egentligen låter sig ringas in, Dekonstruerad techno. Dopplereffekt har de både FF och skivbolaget snabbt under dessutom av den figurerade scenen självt. gjort sig kända för sin Detroit-techno och mattan. En annan kul grej är coverversio- Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 5

nen på Gary Numans Cars. På den här spe- FRONT 242 GODSMACK ciella mixen är sångaren Burton C Bells ”Pulse” ”Faceless” insatser raderade och endast originalsång- Bis/Playground Universal arn Gary Numans gästinsatser hörs. Bandet som gav oss Lovely Day, No Godsmack har tagit sitt namn från en låt För er som inte känner till bandet: Fear Shuffle, Quite Unusual och Headhunter är med Alice In Chains. Kanske gjorde de Factory är inte Bert Karlssons hårdrock- tillbaka. Men tro nu för allt i världen inte detta för att de inte vill sticka under stol svariant av Fame Factory. Det skulle däre- att de kommer att ge dig någon ny klassi- med de uppenbara influenserna. Därför kan mot kunna liknas vid en hybrid av Tears for ker som någon av de låtar jag räknade upp. de inte heller bli något annat än kopior på Fears och industrimetall, samt dödsdito. Eller någon annan av dina gamla Front- AIC – mästarna av grunge metal. Torbjörn Hallgren favoriter för den delen. När de var som Det skulle kunna vara bra om det var FINE ARTS MILITIA störst och mest innovativa kändes 242:orna mer variation på riffen, som verkar vara ”Fine Arts Militia” spännande och farliga, tunga och coola. tagna ur instruktionsboken för tuff musik, Slam Jamz/Playground Idag känns de mest trötta och osäkra. Vad och om sången inte var tråkig. Jag har all- Public Enemys talesman och ledare Chuck vill de? Göra halvinspirerad trance eller tid haft svårt för Sully Ernas torra Harley- D har spelat in delar av ett antal föreläs- sjunga ödesmättat och hårt, fastän man hör röst. Gubbvarningslampan lyser i det kla- ningar han hållit de senaste tio åren där att det inte finns någon glöd bakom orden? raste rött varje gång den mannen ska låta ämnena kretsar kring ras, rap och teknolo- Nej, Front borde ha slutat efter Religion. grymtande och tuff. Synd, för han har en gi.Till dessa har satts metalinspirerad groo- Mats Almegård helt okej röst när han inte ska hålla på och vig musik som kanske inte direkt känns FUNKY FRESH FEW slå sig för bröstet. Dock sa han inget alls extremt 2003 och som får plattan att ”Stealing” när han slog mig i boxningsspelet på ban- missa målet med för stor marginal. Hans Grand Central/VME dets hemsida. texter kräver eftertanke men musikaliskt Blackpool har inte direkt rosat hiphop- Mikael Barani sett är Fine Arts Militia inte något att marknaden, men nu har Funky Fresh Few i VIVIAN GREEN längta efter.Kanske skulle han låtit fans på alla fall till slut fått ihop sin debutplatta ”A Love Story” www.slamjamz.com gjort musiken istället? efter att ha släppt material på Mark Raes Sony Gary Andersson bolag Grand Central sedan 1996. Stealing Vivian Green är ännu en i raden av fräscha FRANKE är en långsamt vaggande varelse med nya svarta r’n’b-tjejer som sjunger oklan- ”Optimismens hån” varma suggestiva beats och klanger.Jag gil- derligt och som backas upp av en produk- Service/Capitol lar den murriga ljudbilden men plattan sak- tion så fläckfri att det går att spegla sig i Det känns som att man hört det förr.Det nar riktig spets, det finns inget riktigt mål den. Men hon når inte upp i Alicia Keys känns som att återse något man aldrig eller riktning. Diverse emcees gästar också eller Mary J:s nivåer,det känns lite för kön- trodde man skulle se igen. För alla oss som utan att direkt krossa motståndarna/med- löst trots de softade bilderna och den kvi- vuxit upp med exempelvis Brända Barn, för tävlarna, intrycket blir därför extremt fick- dande sången. Men A Love Story når ändå alla oss som upplevt tidigt 80-tal och dess ljummet och fattigt. fram, den är en platta med känslor och ungdomskultur,är det lätt att avfärda Gary Andersson stämningar som berör mig när jag kommit Franke: som plagiat, som oäkta, som posö- GEOFF WHITE & STEWART WALKER över den värsta känslan av tillrättalagt-för- rer.Men det är att göra det alldeles för lätt ”Discord” radion-och-massmarknaden-i-USA. Men för sig. För Franke är mer än så. Franke Force Inc/Border fjorton spår är några för många. Plattan har en inneboende energi som gör alla refe- När två amerikanska technoartister slår smetas ut mer än nödvändigt. Men nästa renser onödiga, hur uppenbara eller själv- sina påsar ihop blir resultatet riktigt lovan- gång skulle kunna betyda stort genombrott klara de må te sig. Det handlar om att vilja de. Duon gör atmosfärisk musik i en luftig för denna begåvade sångerska. förstå, att vilja se bortom det uppenbara. clicks’n’cuts-produktion som får driv av en Gary Andersson För trots allt är det här musik i nuet, och smakfullt knattrande rytmprogrammering. THE GUILD LEAGUE finns det en vilja och styrka som kan göra Det hela utmynnar i en vilsam skiva som ”Private Transport” under,finns den här.Det bästa av svensk emellanåt blir relativt dansant. Matinée Recordings uppkomlingspop vägrar fortfarande att Robert Lagerström The Guild League består av inte mindre än närma sig konformistiska ideal. Och bara GHOSTFACE KILLAH sexton musiker på den här skivan (antalet det känns bra. “Shaolin’s Finest” medlemmar varierar.) Några kockar för Magnus Sjöberg Epic/Sony mycket skulle jag säg. Resultatet är en slät- FREDRIK NORÈN BAND Sedan Ghost signat med Def Jam vill Sony struken, jämntjock popsoppa med endast ”Moon Rush” mjölka de sista slantarna ur Tony Starks några godbitar i. Mirrors med en greatest hits. Samlingen har bara Första låten med den fantastiska titeln Att kalla Fredrik Norén för Sveriges Art tolv låtar och alla spår är tagna från hans Jet Set…Go! lovar mer än albumet kan Blakey är inte helt osökt. Dels för att han tre album. Bästa låten Daytona 500 från hålla. Det låter som om de vill mer än de är en trummande bandledare och dels för bästa plattan Ironman är i alla fall med. kan. Man inbäddas i en ”trevlig” anglosax- att han liksom Blakey har en förkärlek för Daniel Severinsson isk ljudbild som leder tankarna till den typ hard bop, svett, sväng och unga medmusi- A GILBERT PLAY av försiktigt tassande Belle and Sebastian- ker. Från att vara ganska ensam i Sverige i ”A Gilbert Play” popmusik som de försöker spela. Men de sin genre har det numera exploderat av Dreamboat Music saknar de givna popdängorna, de lysande mindre combos som liksom Norén band Skivan har i alla fall ett väldigt snyggt melodierna och de riktigt smarta formuler- harvar snabba treklanger med mindre tanke omslag, någonting plånboksliknande i vikt ingarna som får en att vilja dansa. Hjärtat men med större hjärta och mage. grå papp med utbytbara omslagsbilder i sväller inte, benen rör sig inte och det hela Så vad har då den svenska fadern av neo färg. Ibland funkar A Gilbert Plays post- ger en fadd eftersmak av ”helt okej”. bop att säga mig idag? Kanske inte mer än rock-liknande instrumentalmusik också rik- Kanske krävs det ännu fler genomlysningar någon annan i genren. Bitvis är det ganska tigt bra. Men oftast tycker jag det blir för för att kunna bedöma dem rättvist men jag mossigt men minst lika ofta sprudlar det av mycket instrumentekvillibrism utan rikt- tror dessvärre att detta blir en av de skivor energi och kärlek. De betydligt yngre med- ning. Stämningarna skapade i de bra låtar- som bara kommer att samla damm hemma musikerna är alla förträffliga och stilsäkra. na slås sönder i de mer poänglösa eskapa- hos mig. Speciellt trumpetaren Nils Janson har en derna. Hade kunnat bli en imponerande EP. Moa Eriksson skön fyllig ton och står också för skivans Henrik Strömberg THE HANSON BROTHERS bästa kompositioner, Argentina och Last GLORIA ”Brad” Fight Out som sticker åt ett lite mer exotiskt ”People Like You and Me” Wrong/Border håll än de övrigas. Norén själv slamrar på WEA/Warner Det är nästan riskabelt att heta The Hanson ganska bra med ett utsökt expressivt cym- ”Supergruppen” med bland andra Rebecka Brothers. Det kan ju lätt förväxlas med balspel och Peter Fredmans hårda altsax Törnqvist gjorde ett album för några år småpojkarna i Hanson, som faktiskt är brö- skär skönt igenom Jonas Östholms något sedan, och jag vill minnas att det var rätt der med namnet Hanson. Men denna skoj- mjukare pianoklanger.Ändå hindrar det inte så OK. Kompetent countrypoppande, sådär. punkkvartett har i och för sig funnits läng- mig från att många gånger tycka att Moon Och precis likadant är det på uppföljaren. re. Robbie och Johnny Wright har harvat Rush är för såsig och inte riktigt håller rätt Lite sådär lagom vanligt att man inte sätter ihop sedan början av 80-talet, då med nam- balans mellan sväng och hjärna. Det verkar kaffet i fel strupe, och samtidigt så pass bra net NoMeansNo. Precis som då kommer all många gånger som om de på något märkligt melodier och arrangemang att man inte musikalisk inspiration från Ramones och sätt försökt att applicera ett sväng som från irriteras. Men det är också detta som är ishockey. EP:n Brad går i mål på cirkus början inte funnits i kompositionerna, låtar- nackdelen. Det blir rätt så supertrist i läng- tolv minuter.Titelspåret handlar om en kille na försvinner någonstans på vägen till den. Lämnar inget spår efter sig. En axel- som glor på en hockeymatch på tv när ursvänget. Det är synd, för ensemblen har ryckning, en flyktande dammtuss. Kommer brorsan kommer hem och snor hans hock- kapacitet att vara riktigt grym. man ihåg den? Kan man hitta den igen? eybilder varpå han skriker: ”Brad No! Fredrik Eriksson Magnus Sjöberg Leave it alone. Not my hockey cards! Put Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 6

‘em down asshole.” Jättekul… suck. Utrota och ibland tog de över för mycket. För minns fel. Deras rastlösa syntpop med lite alla skojpunkare pliiis. Robyn Hitchcock är en fantastisk låtskriva- New Order-gitarrer blev mest egen eftersom Annica Henriksson re och sångare som egentligen inte ska bli de höll sig till modersmålet. Och de sminka- HARD-ONS störd. Han klarar sig utmärkt med en akus- de svarthåriga franska pojkarna blev ”Very Exciting!” tisk gitarr.Hans smarta texter och finurliga givetvis tjejernas idoler.På Paradize försö- Bad Taste Records melodier är för bra för att gömmas. Det är ker de återupprepa konceptet samtidigt som Många bra band försvinner alldeles för därför jag gillar Luxor så mycket. Här är de lägger till lite hårdare takter.Musika- fort, band som precis börjar bli intressanta instrumenten underordnade sången och tex- liskt poänglös alltså, men det är fortfaran- slutar tvärt att existera. Sen finns det band ter och melodier kommer fram och får fritt de lite kul att höra någon göra rock på som varar för evigt utan att förtjäna det. spelrum. Det mesta går i moll och med sin franska. Hard-ons är ett sådant exempel. I 18 år har djupa röst så blir det en ganska mörk histo- Jonas Elgemark den australiska trion härjat obehindrat. ria, men som alltid full av liv. JAFFA DE LUXE Förvånande är att band som Red Hot Chili Jonas Elgemark ”A Damb Squib EP” Peppers, Ramones och The Rollins Band THE HYPNOMEN Startracks/V2 har fastnat för Hard-Ons primitiva nean- ”Andromeda Airport” Göteborgarna i Jaffa De Luxe är lika kända dertalspunk. Deras hyfsade melodi räddar Stupido i Mexiko som i Sverige. Inte så konstigt skivan från total katastrof. Men det finns Finska rockscenen är klurig. Allt hopp ver- eftersom deras svettiga rock bara sprutar ingen fantasi, i Race Track får en nedräk- kar vara ute för att få höra ett finskt gara- av sol, stränder,surf, Shadows, galna mexi- ning mig att tänka på 80-tals-filmen Nör- gerockband igen. Numera är det band som kanska flickor och reverbgitarrer.Stenhårt, darnas revansch och Cat’s Got Your Tong- Boomfunk MC’s eller The Rasmus som får elektriskt och instrumentalt och med en så ue börjar i death metal-tempo för att all uppmärksamhet.The Hypnomen blandar chockartad inledning som Don’t Forget övergå till deras vanliga punkmusik efter svängig Manchesterpop med jazzrock och About Raquel är man fast och sen bara drygt en minut. Säkert en parodi, men till en massa annat. Black Grape givetvis, men galopperar det på med närmast okontrol- slut gör de parodi på sig själva. The Hypnomen är intelligentare utan att lerbar styrka. Den kaotiska El Gallo Negro Andreas Eriksson förlora känslan. Pekka Laines och Sami med de ridande tågrånarna i hälarna. Eller HARKONEN Nieminens låtar håller ibland på att spricka den feberheta Padang Padang. Det är ”Shake Harder Boy” av leklusta och är perfekta på dansgolvet, egentligen ganska ursprungliga och primiti- Hydrahead/Sound Pollution andra fungerar bättre med dämpad belys- va rockformer som Jaffa De Luxe ägnar sig Inledande Smile Pretty forcerar in mig i ning hemma i vardagsrummet. Gemini åt men med melodisinnet på skaft så blir väggen med sitt tunga hardcoremangel och Rising är easy listening i begreppets allra det hur bra som helst. Jaffa De Luxe rockar tvåan Baristas Get Stalked sparkar på min positivaste mening. Men egentligen finns stenhårt och vill du ha en het och närmast liggande kropp med ännu mer malande, inte Hypnomen till för att någon ska sitta psykotisk upplevelse så se till att inte missa aggressiv rock. Harkonen framstår stund- och analysera deras musik (vilken musik sommarens förmodligen viktigaste platta. tals som ett whiskeydrickande Nirvana på har det syftet?). Hypnomen fyller andra Jonas Elgemark anabola. En start som vid första anblick mer kroppsliga funktioner – dels att folk DANIEL JOHNSTON förefaller fantasilöst och enformigt men ska bli glada som barn och springa till ”Fear Yourself” den psykedeliska och lugna avslutningen i närmsta dansgolv, men också lite själslig Sketchbook Records Bargains Only öppnar upp ett mörkt men stretching. ”De där gamla låtarna, det fanns kärlek i ändå behagligt ljudlandskap. Sen skadar Jonas Elgemark dem”, sade Daniel Johnston när Groove det inte med en låttitel som Thought Your IGUANA PARTY träffade honom i Stockholm förra året. Name Was Cool, Dude (But it Wasn’t ”Lyckliga land” ”Någonting måste locka tillbaka kärleken – You). En trio som visar sin inställning efter Border jag trampar bara vatten”. Bara några tacklistan med orden ”No thanks to the Gurra Ljungbergs flöjt i första spåret minuter in i Fear Yourself – tack vare Philadelphia Police Department” och som Vacker när du lever påminner mig om Ast- Mark Linkous ett av de mest välproducera- rockar skiten ur de flesta. Men det tar tid rid Lindgrens värld och ungdomssommar. de av det otal album Johnston släppt de att falla för Shake Harder Boy,mig knock- Men sen är det slut på trevliga associatio- senaste 20 åren – blir det emellertid plåg- ar de först i tolfte ronden. ner.Resten av låten, och hela skivan för den samt uppenbart att han, mycket riktigt, all- Andreas Eriksson delen, består av låtar i gränslandet mellan tjämt trampar vatten. I fråga om kärleken HELLOWEEN ett DLK utan finess och en tröttkörd Lars så går den fortfarande på samma sparlåga ”Rabbit Don’t Come Easy” Winnerbäck. Det är ganska ironiskt att de den levt av sedan barndomsförälskelsen Nuclear Blast/MNW bildades på Förlorarnas bar i Borås. Finns Laurie Brown gifte sig med sin begrav- Att beskylla Helloween för att ha uppfunnit egentligen inget mer att tillägga, kan bara ningsentreprenör för snart 25 år sedan. power metal kanske är taskigt, men sant. konstatera att detta inte är den svenska ”You got married and it hurt me”, sjunger Nu är papporna till den genre som tog rockens framtid. Om någon trodde det. Johnston, precis som hundratals gånger patent på kastratsångare och rosa gitarrer Andreas Eriksson tidigare, och det är ingen hemlighet till vem tillbaka med ett nytt album. Rabbit Don’t INFECTED MUSHROOM han riktar sig.Tragiskt, kanske, men han Come Easy är den underliga titeln på plat- ”Converting Vegetarians” har å andra sidan slutligen funnit sig i rol- tan som ska bringa euro i tyskarnas fickor. YoYo/Border len tillika varumärket som den oberäknelige Och det gör den säkert också. Det här Sedan B.P.Empire har jag verkligen läng- och labile kultartist han utmålats som de är glada trudelutter som vill få lyssnaren tat efter en ny Infected Mushroom-skiva. senaste tio åren. Han har,så att säga, lärt att klä av sig till underbyxan, hoppa upp Never Ever Land från den skivan är en låt sig leva upp till förväntningarna, ett faktum och ner i sängen och ha kuddkrig. Och det man kan lyssna på om och om igen. Intelli- som tyvärr också tar udden av Fear Your- är ett bra tecken. Att Helloween snarare är gent trance med skarpa syntljud och ett self. För kärleken finns inte längre kvar.Det päronsoda och kanelbullar än kamomillte vansinnigt skönt beat. Efter två års väntan enda som återstår är bleka hågkomster och och madeleinekaka är en annan femma. är det då dags och IM ger oss plåster på en blek kopia av vad Johnston en gång var Ibland vill Detet få ut sitt av livet. såren. En dubbel-CD med totalt 23 låtar! och, möjligen, återigen kan bli – om bara Säkerligen leder Rabbit Don’t Come Men sen blir jag lite besviken igen. Den kärleken vill återvända. Easy också till en storslagen turné med för- utlovade ambientskivan visar sig vara något Dan Andersson säljning av pumpatelefoner,pumpaljuslyktor som mest låter som kasserade datafiler och JONAS KULLHAMMAR QUARTET och t-shirts med tokiga pumpor på. andra lustiga infall. Det är INTE bra. ”Plays Loud for the People” Torbjörn Hallgren Tyvärr.IM:s ljudbild skulle kunnat göra Moserobie ROBYN HITCHCOCK stordåd inom ambient, men nej. Och det går Saxofonisten och skivbolagsentusiasten ”Luxor” inte ens att kalla det för ambient heller. Jonas Kullhammar har med sitt eget band, Border Men, men. Skiva nummer ett innehåller mer och sina stallkamrater på Moserobie, Det är i Soft Boys som Robyn Hitchcock traditionell psy-trance och det är inte alls nischat sig som en klick som hyser stor kär- alltid varit kungen. Deras ultimata Under- dumt, riktigt bra till och med. Men någon lek för sväng som strålar utifrån hjärtat water Moonlight är egentligen så bra det ny Never Ever Land hittar jag inte. ner till höften och vidare neråt. Retro utan kan bli. Återföreningsplattan Nextdoorland Mats Almegård att imitera men heller inte något önskemål förra året var nästan lika bra. Men nu har INDOCHINE om att vandra ut på tunna isar av experi- Soft Boys återigen splittrats och som solo- ”Paradize” menterande. Inga laptopar,inga filtersvep, artist har det varit lite knaggligt för Hitch- Sony inga funkflirtar – inte ens ett Fender Rho- cock. Men det finns höjdpunkter som Globe Vi har sett det tidigare, vi kommer att få se des. Flera gånger under det senaste tiden of Frogs och Element of Light, båda från det många gånger igen. Meningslösa åter- har jag fascinerats av hur denna råa och mitten av åttiotalet. Problemet är ofta inte föreningar som bara har ett syfte. Pengar. primala, nästan reaktionära, attityd ändå Hitchcocks utan snarare låtarnas inram- Franska Indochine gjorde några hyfsade inte trillar i fällan av nostalgi och mossig- ning eller hans kompband. Hans åttiotals- plattor på 80-talet, varav en var en mini- het. Egentligen är det så självklart. Många band The Egyptians var väldigt tidstypiska LP med namnet L’Aventurier om jag inte som sysslar med fusion och dansorienterad Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 7

jazzmusik missar poängen så totalt bland alla floskler i CD-boken. Förstår mig heller om det inte är bättre att sovra bort alla alla parametrar och 37/8-dels-takter,näm- inte på försöket att leka tidiga Radiohead skrikande människor.För det är synd att ligen att poängen är just det klumpiga på Superstarr Pt. 2. kanonlåtar som Makotos Treasure Towers svänget. Ett djuriskt spel med svett, saliv Daniel Severinsson dras ner i visslingshavet. och liten om nästan ingen hjärna. Det är WAYNE KRAMER Mats Almegård lätt att glömma bort att jazzen en gång i ”Adult World” LIAM LYNCH tiden var dansmusik, klubbmusik. Men, å Diesel Motor/Border ”Fake Songs” andra sidan finns inte den miljön idag. Jaz- Fortfarande vitale MC5-legendaren Wayne Virgin zscenen begränsas till tradiga rödvinsnästen Kramer gör på Adult World musik som Det är lite svårt att veta var man har Liam där det stillsamma noddandet är lag. Fort- snuddar vid andra nordamerikanska artis- Lynch. Förutom att vara skivartist är han farande måste man applådera efter varje ter såsom Bruce Springsteen, John Mellen- högeligen inblandad i olika film- och TV- solo, vilket verkligen är oerhört fånigt om camp och Neil Young – han blandar tradi- projekt, inte sällan med komiska förtecken. det inte sker spontant och under jubel. Så, tionalistiska inslag med mer inspirerat kan Och det skiner igenom på många ställen på var passar Kullhammars musikideal in man säga. Och när han tillsammans med debutalbumet. Det är svårt att ta honom på någonstans idag? Jag vet faktiskt inte. våra egna Hellacopters drar upp tempot i allvar,speciellt i de låtar som på något sätt På nya Plays Loud for the People stuffar Talkin’ Outta School påminns man faktiskt utgör ramen för Fake Songs:exempelvis och kränger kvartetten alldeles underbart. om fornstora rockdagar.Plattan är skapligt Fake Björk Song eller Fake David Bowie Jonas Holgersson gör ett kanonjobb. Lik- intressant i och med att den vid sidan om Song.Perfekta pastischer på artisterna, som Kullhammar själv. Hårt, kärvt och blu- stompiga rocklåtar innehåller spår som ibland så det är svårt att avgöra om det esigt. Det som hindrar skivan från att bli sticker ut från mängden, spoken word-epi- handlar om original eller inte. Idéer finns, totalt jämntjock är Torbjörns Zetterbergs kern Nelson Algren Stopped By tillsam- 20 låtar på 36 minuter skvallrar om det, förtjusande ballad Time Slips Without a mans med jazzcombon X-Mars-X exempel- men det känns också som att Lynch gör Word som nästan når upp till Zetterbergs vis. Men bestående känslan från Adult avkall på sin egna talang. För många av egen version på hans soloplatta. Så klart World är ändå alldeles för stabbig. Kramer låtarna som inte har någon direkt uttalad sprudlar det av hårbop och skalor,flera spelar 2003 väldigt vuxen rockmusik, även förebild är också riktigt bra: spretiga, grymma soloinsatser – men det är inte det om han inte vet om det själv. intensiva och innerliga. Fake Songs hade primära. Lyssnar man på det som faktiskt Gary Andersson kunnat bli en riktigt bra popplatta, men nu spelas kan det bli konventionellt i överkant, LIL’ MO känns den mer som en studentikos uppvis- lyssnar jag istället på samspel, timing, dyna- ”Meet the Girl Next Door” ning i intelligent popsnickeri. mik och sväng finner jag en skatt. Frågan Elektra/Warner Magnus Sjöberg är bara var man ska sprida allt detta guld? Lill-Mo sjunger med sin starka och breda MACHINE HEAD Fredrik Eriksson röst hjärtat ur kroppen i sina egna låtar ”Hellalive” GEORGE JONES som mestadels handlar om hjärta och smär- Roadrunner/Universal ”The Gospel Collection” ta, men jag bryr mig faktiskt inte – det hela Hellalive är inspelad 2001 i London. Det är BMG är för sirapssliskigt. Dussin-r’n’b. Begåvat en hårt-och-blandat-mix av Machine Heads Även om vissa framföranden av dessa krist- men samtidigt utslätat. Och alldeles för fyra plattor,från allra första låten på na lovsånger och traditionella klassiker är överlastat i produktionen. debutplattan, Davidian,till sista låten på snäppet för ”heliga” för en icketroende kan Gary Andersson senaste plattan, Supercharger. Stilfullt. Och jag inte annat än att lyssna vidare på stäm- LOOP LESS ganska meningslöst. Lägg hellre pengarna ningsfulla låtar som Amazing Grace, Swing ”Loop Less” på nya studioplattan. Low, Sweet Chariot, Why Me Lord, Just a Soul Seduction/Border Hellalive består av 14 låtar.Det låter Closer Walk with Thee och Peace in the En fullständigt ny och trevlig bekantskap live men det har så klart dubbats lite. Valley. Men George Jones röst är egentli- för mig. Loop Less gör skönt avslappnad Bland annat har Ahrue Lusters insatser till gen inte speciell, varken supersmörig eller musik någonstans mellan soul och jazz. Det och från finslipats eftersom hans gitarr gick skönt raspig, den är bara godkänd. Men låter lite som Sade och det är ju inte illa. skit ibland. Kan också vara för att han inte steel guitar-toner fulla av längtan och de Bra sång, snygg produktion och ett harmo- är med i bandet mer. läckra körerna flyter skönt över standard- niskt samspel mellan de medverkande musi- Torbjörn Hallgren kompet på de flesta spår på denna dubbel- kerna. En riktig glidarskiva som kommer ZIGGY MARLEY CD vilket får plattan att lyfta över medel- att göra sommaren lite varmare. ”Dragonfly” måttighetens horisont. The Gospel Mats Almegård Tuff Gong/BMG Collection är en mysig platta som även kan JENNIFER LOVE HEWITT Att Ziggy Marley inleder Dragonfly på ett fås på kassett, vilket väl än mer bevisar att ”Barenaked” coolt sätt i titelspåret genom att sjunga den inte vänder sig till storstädernas hip- Jive/Zomba ”Everybody’s worried about time/but I just paste klientel. Eller? Linda Perry från 4 Non Blondes skriver keep that shit off my mind” råder det inget Gary Andersson låtar åt Pink och Christina Aguilera. Mere- tvivel om, men resten av plattan sackar KATATONIA dith Brooks – hon som gjorde Bitch för trots inhopp från Flea och John Frusciante ”Viva Emptiness” några år sedan – ligger bakom det här från Red Hot Chili Peppers och gammelgi- Peaceville/? albumet. Jag vet inte vad det säger om det tarristen David Lindley. Ziggy är dock cho- Introlåten Ghost of the World kommer att musikaliska klimatet att nittiotalets allra sefri och jordnära i både text och musik vil- blåsa dig iväg. Resten är tyvärr inte lika tristaste one-hit-wonders skriver dagens ken känns extremt bekvämt. Inte mycket bra, men Katatonia är ändå värda en popmusik. Förmodligen något ganska illa- fastnar hos mig efter några genomlyssning- ansträngande lyssning. varslande. ar men en mysig stämning infinner sig helt Svenskarna spelar så alternativt att de Jennifer Love Hewitt är förstås mest klart. Men i längden är Ziggys popreggae hittat en egen stil. Det är inte metall, det är känd som filmstjärna men har faktiskt givit väl fluffig och platt för att kunna träda ut inte pop. Det är,däremot, seriös intellektu- ut två album tidigare. Det har inte gått så ur skuggan av de ofrånkomliga jämförelser- ell rock. Katatonia är ett band som lägger lysande och det kommer det inte göra nu na med pappans geni. ner lika mycket tanke på snygga och stäm- heller.Hon må vara en halvusel skådespe- Gary Andersson ningsfulla bilder i sleeven som på sin udda, lerska men det är nog ändå inom det områ- MARY CELESTE ömsinta musik. det hon ska hålla sig i fortsättningen. ”Bird in Captivity” Torbjörn Hallgren Thomas Nilson Dead Frog Records KAZZER LTJ BUKEEM feat. MC CONRAD Poporkestern Mary Celeste har tagit sitt “Go for Broke” ”Progression Sessions – UKLive 2003” namn från ett spökskepp från slutet av Epic/Sony Good Looking/Goldhead 1800-talet. Lika abstrakta som fartyget är Kanadenisk rap’n’roll någon? Inte jag heller. Drum’n’bass på lagom högt varv. Inte dock inte bandet.Till en början låter bandet Daniel Severinsson drill’n’bass och inte de ambienta landskap ganska harmlöst. Den lite kaxigt naiva K-OS som LTJ har gett oss förut. Emellanåt sången och den mysiga instrumenteringen ”Exit” svänger det riktigt bra faktiskt. Men det förmår inte riktigt att få mig att höja på Capitol finns ett stort problem med den här skivan. ögonbrynen nämnvärt. K-Os från Toronto både rappar och produ- Okej, det är live, men måste inspelningen När siffran sju sedan lyser i displayen cerar på sitt debutalbum. Exit är till bräd- vara så fantastiskt dålig? Publikens viss- på stereon vaknar jag till. Ett uppkäftigt den full av ambitiös och variationsrik hip- lingar,hejarop och burop stör faktiskt riff blir startskottet för den andra halvan hop med mycket riktiga instrument. Jag mycket. Det här är ju inget problem som är av skivans 14 låtar.Ljudet har blivit lite gillar några raka hiphoplåtar som Fantasti- speciellt för denna skivan, utan för livein- mörkare, tuffare, mer melankoliskt och que och The Anthem bäst, medan sömnpil- spelningar överhuvudtaget. Jag vet inte vad definitivt mer spännande. Kanske skulle ler som Heaven Only Knows lämnar mig som är bäst: en kliniskt ren inspelning där medlemmarna segla ombord på Mary helt oberörd. Man tröttnar också snabbt på man hör visslingar mellan låtarna eller Celeste oftare? de spanska gitarrerna för att inte tala om bootlegvarianten. Just nu överväger jag nog Mikael Barani Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 8

MATCHBOOK ROMANCE har en klockren schlagerrefräng, Destina- KARL OLANDERSSON ”West for Wishing” tion Happiness är synt på högvarv och näst ”Introducing” Epitaph/MNW sista Someone’s Following har en berättar- Arietta Kraftfull amerikansk indierock framförd av röst som i Michael Jacksons Thriller. Först blir jag nästan förbannad. Karl Olan- fyra unga herrar från Poughkeepsie, som Andreas Eriksson derssons skiva är ingenting annat än en inte drar sig för att då och då slänga in THE MOLDY PEACHES dålig imitation, en pastisch av Chet Baker. både dubbelstamp och hardcorevrål för att ”Unreleased Cutz and Live Jamz 1994-2002” Totalt befriad från någon personlig mening tuffa till ljudbilden på debut-EP:n West for Rough Trade/Border eller utveckling av konceptet ung, snygg Wishing. För den som vill ha referenser: det Mycket skräp ryms på denna dubbel-CD kille med trumpet och känslosam, hes och låter ungefär som ett hårdare Get Up Kids. innehållande 55 spår.Två spår att stryka ljus röst. För vad är det han gör annat en Och det låter bra. med en gång är korkade telefonsvararmed- ett antal standardballader i lagom mycket Det känns som att det släpps ungefär 48 delanden. Sedan får man ett gäng olika nattklubb strax innan stängning stämning. sådana här band i veckan, men Matchbook liveversioner,den ena värre än den andra av Varför,kan man undra, gör lille Karl detta? Romance lyckas sticka ut från mängden samma låtar.Vem bryr sig hur Jorge Regu- Vad vill han säga? Vill han ragga tjejer,vill tack vare sin lite hårdare framtoning – la lät år 2000 för att sedan jämföra med han kanske börja med heroin för trovärdig- prima sång, schysst produktion signerad versionen från 2001? Det må vara en upp- hetens skull? Sedan ångrar jag mig för ett Bad Religion-hjälten Brett Gurewitz samt levelse att se Moldy Peaches live, att stå ögonblick och tänker att varför ska det inte minst ett knippe starka låtar.Ett album framme vid scenkanten och skråla med i vara så förbjuden mark för en jazzmusiker släpps senare i år och det ska bli intressant Who’s Got the Crack, men att behöva (för det är han också, lite grann i alla fall) att höra hur Matchbook Romance lyckas genomlida det på skiva är rent utsagt för att liksom sina rockkollegor hänsynslöst överföra sina talanger till fullängdsformat. jävligt. Kan man sjunga mer falskt och mer göra imitationer av sina hjältar? Det han Daniel Axelsson irriterande? Trummorna slamrar som gör,gör han ändå extremt stilsäkert. Visst THE MAYTALS kastruller som välts i köket och gitarrerna har han inte samma nerv i rösten, trum- ”Monkey Man” skriker som grisar.Ack ack, oj oj, jag får petspelet är oftast betydligt klumpigare och Trojan/Border huvudvärk. Visst det ska ju vara lo-fi, men visst är det väl sisådär med trovärdigheten Det var The Maytals som myntade uttryck- någon måtta på eländet önskar jag fanns. – miljön i jazzsverige idag skiljer sig en del et reggae med frasen ”Do the Reggay” Och när det bästa livespåret är en cover av från femtio- och sextiotalets USA – men 1968. Året därpå gavs den här plattan ut Spin Doctors Two Princes, ja då kan ni trots detta hamnar Olandersson ofta rug- som ett försök att spinna vidare på vokalt- föreställa er resten. Mycket bra å andra gigt nära sin idol rent musikaliskt. Men rions hitlåt Monkey Man. Men här snackar sidan är inledande Moldy Peaches in da räcker det? Det följer med ett sammanhang vi högklassig reggae och när albumet nu House på CD 1. Men det är allt. kring det rent klingade som han inte ens presenteras på nytt är det med hela 13 Om du gillar Moldy Peaches, håll dig nuddar vid, vilket inte ska ses som en upp- extralåtar,starka spår inspelade för Leslie borta från denna tramssamling. maning, och fortfarande kvarstår frågan Kong under 70-talets början. Förutom Annica Henriksson om vad han egentligen vill säga. Rockkolle- titelspåret finns här klassiker som Peeping MOODYMAN gorna vill i alla fall spinna vidare på en myt Tom och Sweet and Dandy samt 54 46 ”Silence in the Secret Garden” om autencitet och placera Los Angeles i Was My Number som syftar på frontfigu- Peacefrog/Goldhead Växjö eller Rinkeby. Förhoppningsvis också ren Toots Hibberts fångnummer när han Kenny Dixon Jr har varit en av de stora hitta ett eget uttryck genom andras språk. satt inne för marijuanainnehav. Ett misstag inom housen sedan mitten av nittiotalet då På Introducing kan jag inte hitta någonting som för övrigt gjorde att bandet missade han startade sitt eget KDJ Recordings. Nu mer än att han vill spela sina älsklingsbal- hela rocksteady-perioden. kommer en skiva på engelska Peacefrog lader på samma sätt som Chet Baker,och Robert Lagerström och det låter i mångt och mycket som det det räcker inte. Jag kan inte på något sätt MIKROTONE brukar göra när Moodyman skapar musik. höra varför jag ska lyssna på honom fram- ”Spraylove” Det är avskalad house som ibland glider för Chet Baker.För att jag ska välja att 12-51 Rekordings/Stockholm över i funkdisco, ibland i hårdare lyssna på Karl Olandersson krävs att han Med minihitten Must Make Money hittade techhouse- eller technoutflykter.Fascineran- till nästa gång har gått i någon sorts ana- de mina öron. Och nu är det dags för debut- de är det över åtta minuter långa spåret lys, åkt till Indien, levt dålighetsliv – egent- skiva. Det är en berg- och dalbanefärd mel- liveinla 1998 som väl är det närmaste ligen vad som helst som gjort att han hittat lan rock och mer syntetiska ljudcollage. etnotechhouse man kan komma. En pum- sig själv. En kanalisering av detta upptäck- Rocken kan väl förklaras med att Markus pande basgång och mässande röster och så ta ”jag” genom de bitvis strålande inpassen Jaan och Carlos Sepúlveda är medlemmar i ångar det på. Det är intressant just efter- han ändå gör med trumpet och struphuvud Swedens Finest, men det sköna är att den som det funkar så bra. Däremot i titelspå- och resultatet blir betydligt mer intressant. tyglas här.Den tar aldrig överhanden utan ret lyckas inte denna ekvation. De vackra Fredrik Eriksson balanseras fint mot abstrakta och suggesti- harmonierna och ljuden försvinner under OPERATOR va ljudbyggen som för tankarna till Tricky. basens stompighet. Det känns som om en ”Welcome to the Wonderful World” En riktigt intressant skiva alltså, synd bara militärparad vandrar in på en poesiläsning. Chronowax/VME att Freddie Wadling sjunger på en av låtar- En något ojämn skiva alltså. Två amerikaner som gjort musik i massor na. Hans röst är som en riktigt sönderspe- Mats Almegård av år slår sina påsar ihop. Gör poppig lad hit. Varje gång någon vill göra en ambi- M.O.P. elektronisk musik på rockgrund som stund- tiös skiva i Sverige tar man in överskattade “10 Years and Gunnin’” tals låter rätt intressant.Tyvärr drar texter- Freddie. Och det är jävligt trist. Epic/Sony na ned helhetsintrycket, eller vad sägs om Mats Almegård Sedan Lil’ Fame och Billy Danzenie signat skrattretande rader som ”She’s cool/She’s MISS UNIVERSUM med Roc-A-Fella vill Sony mjölka de sista insane/She’s supercool”? Synd på en del ”Selfelected” slantarna ur Mash Out Posse med en grea- skapligt intelligenta arrangemang. NONS/MNW test hits. Samlingen har bara tio låtar och Robert Lagerström Multikonstnären och den alternativa skön- nästan alla spår är tagna från gruppens fyra OUTLANDISH hetsdrottningen Miss Universum lämnade album. Bästa låten Stick to Ya Gunz från “Bread & Barrels of Water” Doktor Kosmos efter senaste skivan Repor- bästa plattan Firing Squad är inte ens med. RCA/BMG tage!. Hon var trött av att stå i skuggan av Daniel Severinsson Outlandish från Köpenhamn släpper uppföl- maken Uje Brandelius och resten av grab- PER-HENRIK MÄENPÄÄ jaren till 2000 års Outland’s Official. Isam barna. Och nu när hon själv står i strålkas- ”God’s Prototype” Bachiri, Lenny Martinez och Wagas Qadri tarljuset får pojkarna finna sig i att stå i 12-51 Rekordings/Stockholm kommer från Köpenhamn men har sina röt- bakgrunden. Uje står med som kompositör En singer/songwriter som förutom att spela ter i Marocko, Honduras och Pakistan och men det är Fröken Universum det handlar gitarr och sjunga även kan hantera syntar de rappar snyggt på engelska, spanska och om. Istället för den galenskapspop som och datorer.Känns det intressant? Ja, arabiska. Musiken på Bread & Barrels of Doktor Kosmos förmedlar borrar Miss Uni- kanske. Ibland kan det påminna om tyske Water är proffsig och trevlig med mycket versum ner sig i en parallell värld där synt- Schneider TM och då känns det riktigt fin- gitarrer och latinoinfluenser.Låtar med hit- punken härskar.Det är Devo, Le Tigre och fint. Men i andra stunder,exempelvis Mun- potential saknas inte heller men frågan är Scotch med en naiv ådra. Men fortfarande dane,verkar det som om Elliott Smith får om världen behöver en snällare och tråki- är det lika fyndiga och slagkraftiga texter hjälp av Duran Duran och det känns verkli- gare dansk version av Saïan Supa Crew. om samhället i allmänhet, och en känga åt gen inget vidare. En ojämn skiva, men ändå Daniel Severinsson mansgrisar i synnerhet, precis som hos kol- värd att kolla upp om man gillar musik som PARAGON legerna i Doktor Kosmos. Singeln Fertilize inte är helt självklar. ”Stadsbarn” är en av många låtar som höjer vårtempe- Mats Almegård Hemmalaget/V2 raturen, inledande Lady Put Your Foot Södersnubben Paragon visade sig för den Down har samplat slagsmålsljud, Babytalk breda massan på DJ Sleepys debut för samlar...ja just det - barnskrik, Eternity några år sedan. Nu är det dags för ett helt Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 9

album i eget namn och Simon Molin, som ROSAE CRUCIS mans med sitt kompband The Waboritas han egentligen heter,har samlat ihop en hel ”Worms of the Earth” släpper han nu en liveskiva innehållande en bunt noddvänliga beats som gör sig väl i Scarlet/Sound Pollution fluffig pudelfrippa av 80-talets arenarock. tillbakalutat läge. Inget som för svensk hip- Innan äventyrare ska hugga sig fram till Räck nu upp handen alla som känner att ni hop framåt men skönt och välgjort. Som Nordpolen måste de lyssna på Rosae Cru- vill ha denna skiva efter att ni vet vem man- rappare är Paragon oflåsig och precis, men cis. De som kan hålla uppe koncentrationen nen är.Jasså? Inte denna gång heller? det är inte förrän i avslutande Känsla full under hela CD:n godkänns. Få lyckas. Skivan är fylld till bredden med orgier i uppmärksamhet påkallas. Paragon blir i sin Alla bandmedlemmar i Italienbandet gitarrsolon, syntar och stämsång. Visst är rap aningen anonym och lyriken går i vissa har den fjantiga slogan ”Death to false det professionellt och snyggt framfört, men fall i samma spår som Petter,vilket i sig metal” tatuerat på sina kroppar.De har det är inte så att neonklyschorna lyckas inte är något negativt men inte heller speci- funnits i 13 år men detta är deras första fånga mig. ellt nyskapande. släpp. Det är starkt att hålla ut så länge För att vara en liveskiva är det dessu- Björn Magnusson utan att slänga in handduken. Så har det tom väldigt snålt med mellansnack. Det är PIPAS också lett till skivkontrakt och ett gott mot- väl ändå en av anledningarna till att inve- ”A Cat Escaped” tagande i Japan. Worms of Pollution är en stera i ett album av detta slag? Marinée/Border konceptplatta byggd på Robert Howards Mikael Barani Twee as fuck brukar min vän mespopparen roman om en skotsk klanledares kamp mot SCAN X skryta med. Det är ett så fruktansvärt romarna. Storyn är kostymerad i en mix av ”How to Make the Unpredictable Neces- roligt statement. För är det något en Manowar-anda och power metal. Det är sary?” mespoppare inte gör är det väl knullar? Om segt men skickligt framfört. Rosae Crucis F Communications man nu nödtvunget vill göra något aktivt kan nå lika långt som sina vänner och ido- Ja visst! Stéphane Dri alias Scan X gör annat än att putsa luggen, titta på Sarah- ler Manilla Road. Dock inte så mycket mig inte besviken. Han har länge varit en av singlar eller läsa engelsk litteratur,till twee längre. de mer intressanta i technovärlden tycker kan man väl hångla lite diskret, möjligtvis Torbjörn Hallgren jag. Och hans nya album är Detroit, svett bli lagom apfull – kanske samtidigt, kanske. ROTERSAND och konstant ös. Ge mig ett dansgolv och Spansk-engelska Pipas bäddar i alla fall ”Merging Oceans” släng på Scan X så ska jag visa hur man för en auditivt tweesex. Korta (som tonårs- Endless/Border dansar en hel helg. Eller en vecka kanske. sex) låtar baserade på lätta elektroniska Kommer ni ihåg The Fair Sex? Med sin Det är så upptempo, så medryckande och så trummor och sammetslent gitarrskimmer, popiga EBM i låtar som The House of sinnesutvidgande att jag blir varm i hela mycket do-do- och baba-körer,totalt ofar- Unkinds? Inte det? Nu har ni en ny chans kroppen. ligt och nästan genomfräscht väldoftande. att stifta bekantskap med en av herrarna Efter korta svepande försiktiga introt Men bakom den finstämda fasaden hittar vi från Fair Sex. Rasc är hans namn och den Outpost är det gasen i botten. Och sen får komprimerade, bittra och på pricken här gången har han slutit upp med Gun och man bara lite kort andrum i Classic. Det klockrena texter,metaforer om att döda Krischan J.E. Wesenberg. Vi pratar tung spåret låter electro och Kraftwerk, men Bob Dylan måste hyllas. Så varför klaga? EBM med dragning åt technohållet. På nutid. Efter det rycker vi i femman igen och Det finns egentligen ingenting att vara elak denna EP:s fyra spår låter allt som 1989. kör snabbt, snabbt. Jag trivs i fartvindarna. över när det gäller Pipas. Den knappa tjugo Tråkigt och stendött. Mats Almegård minuter långa skivan sprudlar av lyxigt Mats Almegård TOBIAS SCHMIDT lycklig pop och lockar till tonårshyss och RZA ”Horray for Everything” mer en så kan man inte begära av dem. ”The World According to RZA” Disko B Fredrik Eriksson Virgin Tobias Schmidts fjärde album och det förs- QGMR Den hårdjobbande Wu-Tang-abbotten RZA ta på tyska bolaget Disko B. Musikaliskt är ”Quiet is not Loud” början sin emcee-letarresa i Skandinavien det nya albumet en förändring jämfört med Carcrash/MNW där han möter Petter,Feven och norske de släpp Schmidt gjort på bland annat Spretande.Taggig. Chicago. Steve Albini. Diaz, vilket innebär att detta inte är något legendariska technolabeln Tresor.Inte för Svenskt. Gitarrvägg. Kantigt. Politiskt. undergroundprojekt direkt. Men Feven låter att han lämnat technon. Alls inte. Och det Norrland. Skön sång. Det är bara att sätta i alla fall rätt okej. Coolast bland de frans- vore ju trist om han gjorde det, så bra som ihop dessa byggstenar så är bilden klar: ka bidragen är Bams med sjuka Please, han är på att leverera pumpande hårda Quiet is not Loud.Just ja. Glömde en sak. Tends L’oreille och Passi med pumpande beats. Men på nya skivan har Schmidt valt Skitbra! Dedicate medan kändisar som Saïan Supa att sätta melodierna mer i förgrunden. Per Lundberg G.B. Crew och IAM är mer slätstrukna.Tyske Resultatet ligger någonstans mellan electro RELAXED MUSCLE soulsångren Xavier Naidoo är ett udda men och techno. Ljuden, lekfullheten känns ”The Heavy E.P.” välkommet inslag på plattan, annars låter electro och hårdheten och frenesin techno. Rough Trade The World According to RZA som man Kul är också att han valt ut två stänkare En trespårs-CD med electroclash där det kunnat tänka sig. Musikaliska byggstenar till covers. Dels Throbbing Gristles Hot on känns som om Biff Byford i Saxon slutligen består av hypnotiska beats och stråk- och the Heels of Love,dels mer otippade Delfo- valt att använda syntar för att få ut sitt pianoslingor som kastar skuggor över mik- nics soulklassiker Ready or Not. Hurra för budskap. Fast i syntfunkig version då. Men rofonen där folk rappar på olika europeiska allt och speciellt för Tobias Schmidt! annars är det samplade gitarrer och dålig språk. Rätt så kul, men kanske mest för Mats Almegård sång som försöker vara så stentuff som artisterna själva som fick jobba med mäs- SCHULDT möjligt. Och i stället för Saxons Wheels of taren. ”First Error Code” Steel och Denim and Leather får vi The Gary Andersson Cosmophilia Heavy, Rod of Iron och Branded! Jag vet SAFETY PINS Crossover kändes verkligen som en fräsch inte hur det är tänkt. Ska vi styrketräna ”Punkassbitch” idé när den kom. Att blanda hård dansmu- eller åka båge till det här? Eller både och? Munster/Border sik (läs techno) med aggressiva gitarrer och Mats Almegård Det börjar lovande med den instrumentala skrika allt vad man förmådde kändes nytt RICKSHAW Vampira som får mig att tänka på ett och intressant en gång i tiden. Idag känns ”Greatest Kicks” soundtrack till en skräckfilmsversion av det inte så värst angeläget längre. Inte alls Devil Doll/Sound Pollution Pulp Fiction. Ett frustande tempo i faktiskt. Men gillar man Pain (fast tycker Jag ingår i följande band: Syndig Matros, rekordsnabba låtar, We Fight klockar in på att det låter lite för poppigt) kan detta nog MC Player & The Tricksters, Rumpnissarna 29 sekunder (!) och långköraren Punkass- vara den skiva man letar efter.Jag gillar och Saigon Prostitutes. Inget av dessa band bitch bankar på i hela 2 minuter och 33 det inte. har tagit en endaste ton, utan är enbart sekunder. Punkassbitch är kompakt käng- Mats Almegård konstellationer frambragta ur tunga öldim- punk i Draculautstyrsel som inte skrämmer SCSI 9 mor.Ni vet, ”Öhhh, vi kanske borde starta mig det minsta. Låtarna flyter ihop och ”Digital Russian” ett band...”. trots den korta speltiden (18 låtar trängs Forcetracks/Border En combo som faktiskt överlevt bakfyl- på 33 minuter) känns det som en evighet. Glöm TATU. Vill man höra rysk musik med lan är göteborgska Rickshaw som på ett Andreas Eriksson klass ska man kolla in SCSI 9:s debutal- framgångsrikt sätt mixar tung rock á la SAMMY AND THE WABO’S bum. Den består av ett par singlar som tidi- Dozer med riffstark dieselmetall (Accept, ”Live – Hallelujah” gare släppts på Forcetracks, men även av Saxon) och en sångare som mycket väl kan Sanctuary/ helt nytt material. Och bra är det. Genom- ha ”UDO” tatuerat över magen. Det är lika Räck upp handen alla som vet vem Sammy gående. Det är en stark och självsäker buffligt som charmant och med den totala i Sammy and the Wabo’s är.Nähä.Tänkte debut som kommer att sätta många dans- hormonhalten hos en ålandskryssning. väl det. Lägger jag till efternamnet Hagar golv i gungning. SCSI 9 gör techhouse som Skinnvästen på! kanske några fler av er vet vem det är. skimrar likt koppartrådarna i deras elektro- Kristofer Ahlström That’s right folks. Det är Sam the man som niska utrustning. Det svänger som fan, men en gång i tiden sjöng i Van Halen.Tillsam- är samtidigt kyligt och minimalistiskt. Här Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 10

fusioneras delarna techno och house på ett att han faktiskt sjunger att han har vänner Det här är det mest efterapande och exemplariskt sätt. Köp, lyssna, dansa. som väntar på honom en trappa ner gör att ickesjälvständiga jag hört på år och dag. Mats Almegård ljus sprider sig i misären. På Morality över- De klår till och med Pouppee Fabrikk på SEETHER väger han att vara otrogen men det visar att låta idélösa. Att Jouni Ollila från PF ”Disclaimer” sig att han inte har någon fru och ingen att har varit med som ”bass consultant” känns Epic/Sony vara otrogen mot. Eller när hon på Truth givet. De hade ju inte heller några egna Efterskalven efter grungen har nått Sydaf- Serum frågar: ”Do you miss me when I’m idéer.Köp Für Immer eller Gold und Liebe rika. Seether står bredbent mellan Stone gone?”, ”Honey, you just need to know that med DAF,eller någon av de ovan nämnda Temple Pilots och Bush utan att ta många I love you.”, ”What is love then?”, ”Love is skivorna. Där får du höra hur hård synt ska steg åt sidan. Sångaren Shaun Morgan för- an object kept in a empty box.”, ”How can låta. Varför ta kopiorna Spetznas? söker rädda världen med sina texter utan something be in an empty box?”, ”Well, Mats Almegård att vara ett språkrör för sin generation. Har well, well, well give me another shot of that SPIRITUALIZED jag inte hört det förr? Men nu är det inte truth, truth serum”. Inte ens med sannings- ”The Complete Works: Volume One” så dåligt som det verkar.Trion lyckas stund- serum går det att precisera vad som menas BMG tals med sin tunga sydafrikanska rock, spe- med kärlek. Och just det där utforskandet Något av det svåraste med att spela in en ciellt i Pride där variationen påminner till av det mest vanligt förekommande ordet i skiva måste vara att begränsa den rikedom viss del om Tool innan de flummade ut i låttexter känns som (smog) i ett nötskal. av valmöjligheter som erbjuds i fråga om experimenten som dominerar deras senaste Gräv där du står och upptäck miljoner små instrumentering och arrangemang. Urvalet skivor,och verserna i Your Bore har lite skiftningar i det självklara. Bill Callahan är bland det viktigaste att beakta när ett 80-tals-U2 över sig. Problemet är att orka kommer trots allt fram till att sanningen album ska färdigställas, i synnerhet om sig fram till de få guldkorn som finns på inte finns inom någon av oss utan i det artisten – i likhet med envåldshärskaren Disclaimer. emellan oss, i kommunikationen, i tolkning- Jason ”Spaceman” Pierce i Spiritualized – Andreas Eriksson en. Raskt har han summerat filosofidiskus- har både de resurser och den passion som SHAKIRA sionens sista femtio år i en mening. En krävs för att fullfölja möjligheterna och ”Grandes Exitos” sådan artist kan inte vara gammal, trött uppnå perfektion. Det är inte heller mindre Epic/Sony och gå på rutin. Låt gå för att han skrivit än perfektion bandet presenterat på de fyra När Britney omgående kopierade Shakiras betydligt mer intressant musik än den på studioalbum de åstadkommit under sin 13- krypande i lite för tighta läderbyxor var det Supper. Här rör han sig tillbaka till tiden åriga karriär.Till samtliga har Pierce valt uppenbart att hon kände sig hotad av före Knock, Knock utan att utveckla något ut de bästa versionerna av sina låtar och de colombianskan. I alla fall av hennes bak- speciellt mycket åt något håll. Meditativt, är alla oantastliga stycken storslagen rym- del. Men där stannar det förhoppningsvis. kanske ointressant, fast med samma kärlek dgospel. Mer experimentella mixar har för- Musikaliskt är Shakiras reklamradiorock för de där melodierna som är så enkla att passats till gruppens eftertraktade singlar med dubiösa latinoinfluenser hopplöst ingen mins dem, en lite tråkig inramning på och i det sammanhanget har de också fun- underlägsen såväl Britneys Cheiron-hits stora sanningar och vänlig värme. gerat – till och med att spela dem efter som Christinas Redman-kollaborationer. Fredrik Eriksson varandra besitter en viss charm, om inte Den här samlingsskivan innehåller låtar SOLAR FIELDS annat än för glädjen att ha samlat dem från Shakiras fyra album på spanska vilket ”Blue Moon Station” alla. Vad som emellertid inte fungerar,är har fördelen att de flesta av oss slipper för- Ultimae Records att få dem serverade på ett fat, vilket tyvärr stå texterna (som varit lite pinsamma på Sätt på den här skivan, slut dina ögon och är fallet med den första volymen av The hennes engelskspråkiga hits). Och så är hon bege dig till världar du knappt vågat dröm- Complete Works. På två CD-skivor samlar söt på omslagsbilderna som är tagna innan ma om. Solar Fields andra skiva tar vid där bandet singellåtar från mellan 1990 och skivbolaget övertalade henne att bli blondin. Reflective Frequencies började. Det hand- 1993, vilket inbegriper inte mindre än fyra Thomas Nilson lar om drömskt vacker ambient med en versioner av Feel so Sad, två I Want You SIOUXSIE AND THE BANSHEES ljudbild som tillhör det bästa i genren. samt två Electric Mainline – låtar som des- ”The Seven Year Itch – Live” Magnus Birgersson sveper in sina lyssnare i sutom återfinns på såväl fullängdsdebuten Sanctuary/Showtime ljudslöjor som är lika värmande som förfö- Lazer Guided Melodies (1992) som uppföl- Det finns band som har ett bäst före datum riskt skira. Dessutom är Blue Moon Station jaren Pure Phase (1995). Lägg därtill att tryckt i stora röda bokstäver.Banshees är en varierad skiva. Det är inte enbart lugn, Spiritualized är ett band vars låtar är så definitivt ett sådant. Siouxsie var en del av behaglig ambient som serveras. I mäktiga snarlika och, i brist på ett bättre ord, den stora goth- eller postpunkscenen eller Cosmic Dessert närmar sig musiken stund- enkelspåriga att bandet på scen insisterar vad man nu väljer att kalla den. Och den tals Front 242 som de lät i downtempospå- på att låta en ensam ton löpa som ett musiken har passerat sitt datum för länge ren på Angel Off. Samma tyngd och samma mantra genom konserterna, och det blir sedan. Bara de mest hårdkokta fansen kan monumentala ljudbild. Fast utan sång då snudd på outhärdligt. För en person som vara intresserade av att Siouxsie satte ihop förstås. Eller ta Infection 268-7. En glidan- tidigare uppvisat ett nära nog osvikligt bandet efter sju år för att spela live. Bara de musikalisk rörelse som utvecklas till ett omdöme ger Pierce här endast prov på en dessa inbitna kan tycka att låtvalet känns perfekt trancespår.Jag har dockat på Blue alltjämt tilltagande arrogans. The Complete udda och spännande. Bara dessa kan upps- Moon Station för ett bra tag framöver. Works är inte en skiva ens för de rättrogna katta något av det här.Och Siouxsie har Mats Almegård – de har redan singlarna. faktiskt aldrig sjungit bra, trots vad hardco- SOUL STANCE Dan Andersson refansen än säger.Den grötiga ljudbilden ”Life Size” RINGO STARR gör heller ingenting för att övertyga mig Schema/VME ”Ringo Rama” om något annat än att det här är riktigt Soul Stance går vidare i invanda fotspår. Koch/Playground dåligt. Det är jazzigt och souligt och loungigt om Ibland kan det kännas svårt att ta Ringo på Mats Almegård vartannat. Mysig musik att luta sig tillbaka allvar.Jag vet egentligen inte varför.Möjli- THE SLACKERS AND FRIENDS till, låta vinden fånga håret och solen skina gen är det därför att han alltid är på ett ”The Slackers and Friends” ner där du sitter och klirrar med isbitarna i sånt oförskämt bra humör och alltid har ett Select Cuts/Border din drink. Italienarna Enzo och Gianni Lo skämt eller ett upptåg på lager.Kanske lite Glöm bort det tecknade fula omslaget. För Greco har inte mycket mer att tillföra din för flamsig för att ses som en seriös musi- när ett gäng amerikaner spelar tung reggae värld än en ganska harmonisk och småskön ker. Att han sedan är en utsökt trummis är och dub av den gamla skolan blir resultatet ljudkuliss. Det är inte musik att lyssna på i något som lätt faller bort. Sedan har han ju riktigt lyckat. Grabbarna är kunniga, har hörlurar eller diskutera på musikvetenskap- också gjort några musikaliska magplask gott om känsla och låter som om de vore liga högskolan. Det här är muzak som är som väl kanske ligger honom i fatet. Ringo uppväxta på Jamaica. När de dessutom tar gjord för hotellbarer,swimmingpooler och Rama är dock inget sådant. Den innehåller hjälp av kända reggaenamn som Susan loja housekalas. tvärtom många rätt bra spår,med många Cadogan, Glen Adams och Ranking Joe till- Mats Almegård intressanta infall. Framför allt Never Wit- förs ytterligare en dimension. SPETZNAS hout You, hyllningen till George Harrison, Robert Lagerström ”Grand Design” full av värme och respekt. Överhuvudtaget (SMOG) Subspace Communications/Playground är Ringo Rama en bra Ringo-platta. Många ”Supper” Jag ska ge mig på att gissa att Pontus Stål- schyssta låtar,många intressanta gästspel. Domino/MNW bergs och Stefan Nilssons skivsamling alltid Och mer än så kräver man nog inte. Det är säkert många som tröttnat på den frontar med That Total Age med Nitzer Magnus Sjöberg ensamme mannen Bill Callahan och hans Ebb. Att man återfinner DAF:s Alles ist Gut STEN OCH STALIN konstiga humor.Jag har nog inte det.Trots och att Die Krupps har en hedersplats med ”Värdelös” att Supper är långt ifrån en gästvänlig sin Volle Kraft Voraus. Dessutom har de Border plats, eller ens särskilt inträngningsbar, nog övat poser till denna musik. Klippt till Ytterliggare ett svenskt band som vägrar finns här en värme och stillsamhet som jag kortbyxor och frisyrer,agerat hårt trumspel lämna det trygga liv som fanns i början av aldrig tror att det funnits tidigare. Bara det med spegel och en öm moder som publik. 90-talet när Dia Psalma släppte skivan Groove 3 • 2003 / övriga recensioner / sida 11

Gryningstid. Sten och Stalin borde kolla sig of Stalking har denne undergroundresistan- Red är lika förutsägbara som chockerande. själv i spegeln innan de inleder titelspåret cekämpe mig i sitt grepp. Det är fokuserad Between the Never and the Now skiftar Värdelös med orden ”Du vet väl om att du musik. Rytmer och klanger vävs in i från lugna, svävande partier till in-your- är värdelös/Du är inte värd ett skit”. Väl- varandra och det känns extremt samman- face-skrik, en ständig förändring i proces- digt passande beskrivning på Sten och Sta- hållet. Mörka dova tongångar som är sen som får min rygg att kontra sig. Med lins bajsnödiga gubbpunk där varje låt ska oemotståndliga på ett dansgolv. låtar som Accident Sex, Caught You like a förändra världen men där allt blir patetiskt Mats Almegård Cold, Suicide Party och Ambulance Chaser och uselt. Inte särskilt överraskande att de SUPERHEROES kan det inte bli något annat än grymma gör en cover på Eddie Meduzas Såssialde- ”Superheroes” minuter i skivspelaren. Vissa saker vet man mokraterna. Crunchy Frog/Virgin bara. Men ibland blir det lite för mycket Andreas Eriksson Någon måste ha förhoppningar om att amerikansk surfrock från tidigt 90-tal och STORMWIND electropopparna i Superheroes ska erövra refrängen i Opiate Summer är på tok för ”Rising Symphony” världen (eller i alla fall några länder utan- lik Blink 182 för att mina ögon inte ska dra Massacre/Sound Pollution för Danmark) eftersom deras senaste ihop sig i ren protest. Ninjamockasinen Thomas Wolf är tillbaka! album nu släpps på nytt – med bonusmate- Andreas Eriksson Om föregående mening inte gjorde er det rial bestående av B-sidor och liveinspel- V/VM minsta upphetsade är det fullt förståeligt – ningar – i samband med att bandet åker på ”HelpAphexTwin4.0” när jag för fem år sedan skrev för tyska turné. V/VM Test/SRD hårdrocksblaskan Sweet Suffering gav jag Om man inte ens orkar med ett helt De allra flesta som vet något om Aphex Stormwinds Stargate den inte helt smick- album med Superheroes utan går ganska Twin skulle inte tveka att använda ordet rande utmärkelsen Årets Mest Intetsägan- hårt fram med stereons programmer- ”galen” någonstans i en beskrivning av de. Uppföljarna gjorde inte mycket för att ingsknapp känns den extra skivan inte så honom. Men om du vill kalla Aphex Twin ändra min uppfattning. Och nya Rising jätteupphetsande. För deras inbitna fans galen har du nog aldrig hört talas om Symphony är inte en Malmsteen-pastisch kan den dock vara av intresse – den inne- V/Vm. Dessa samplingsmarodörer har av enbart till namnet; här finns tillräckligt håller bland annat en liveversion av riktigt någon anledning bestämt sig för att Aphex med stränggnidande manövrar för att ge bra låten Cool Girl och ganska sympatiska behöver hjälp med sina låtar.Så de tog konnässörer av neoklassisk heavy metal B-sidan Miami. Men helhetsintrycket är några av hans mer kända skapelser,vände onanimaterial för årtionden framöver.För fortfarande att Superheroes är att föredra i och vred på dem, körde dem igenom några har man – till skillnad från undertecknad – väldigt små doser. DSP-filter och allmänt fuckade upp dem. inte tröttnat vid det här laget gör man väl Therese Bohman Sedan gav de ut dem på några singlar i aldrig det. TICON liten upplaga. Nu, lagom till Aphex egen Kristofer Ahlström ”Aero” remix-samling 26 Mixes for Cash,ger de ut ST.THOMAS Digital Structures/MPDQX dem igen på en CD tillsammans med mang- ”Hey Harmony” Filip Mårdberg och Fredrik Gilenholt gör lade versioner av till exempel Money for Racing Junior/Border ganska egensinnig psykedelisk trance. Bäst Nothing, If I Was a Rich Man och Money Den norska enmansensemblen St.Thomas – funkar det när tempot dras ned och dub- Money Money (och när Björn och Benny åtminstone en fotnot i musikhistorien som ekona får råda som i Don’t Tell Me I Sing får reda på det blir det nog annat ljud i den första skandinaviska artist att distribu- like a Robot och Elt. Duon hade vunnit på skällan, minns vad som hände med KLF:s eras av anrika City Slang – är långt ifrån större variation och ytterligare ett försök första album 1987 What the Fuck Is Going en bättre vare sig sångare eller låtskrivare att tänja på trancemusikens snäva ramar. On?). än idolerna Neil Young och Will Oldham, Robert Lagerström ”Vad fan är det som händer?” är väl eller,för den delen, många andra i samma TIKEN JAH FAKOLY annars en bra sammanfattning av V/Vms genre. Hans texter är stundom löjeväckan- ”Francafrique” skiva. Helt klart är i alla fall att vilka kva- de och varför han insisterar på att joddla Barclay/Universal litéer skivan än har så kommer de från ori- så snart tillfälle ges förblir ett mysterium. Afrikansk reggae? Jo, det funkar.Tiken Jah ginalartisterna och inte från V/Vm. Skivan Men – och det är inte ett obetydligt ”men” Fakoly kommer från gamla Elfenbenskus- pendlar mellan att vara olyssningsbar och – få andra har förmågan att frammana så ten, gränslandet mellan Guinea och Mali, relativt rolig. Att kalla den bra vore att ta i. omedelbart självklara och dödligt smitt- och gör franskspråkig reggae på bubblande Om Aphex Twin är ett galet geni så är samma melodier som Thomas Hansen gör afrikanskt vis med bland annat mandingue- V/Vm bara galna. Ganska underhållande på såväl debuten Mysterious Walks (2000) gitarrer och taltrummor.Därtill har han dock. och genombrottet I’m Coming Home bjudit in jamaicanska storheter som U-Roy Henrik Strömberg (2001), som nu, senast, på Hey Harmony. och Anthony B. Resultatet blir en platta BERTINE ZETLITZ Det är å andra sidan det enda som förblivit som innehåller en del höjdpunkter men som “Sweet Injections” detsamma. Förutom att de enkla, avslapp- allt för ofta bara lunkar på i baktakt. Capitol nade, inspelningarna – tidigare en stor del Robert Lagerström Norges popprinsessa Bertine Zetlitz har av charmen – är ett minne blott, har en THE UPSETTER Annie Lennox som en av sina största influ- imponerande samling namnkunniga statis- ”The Upsetter” enser.Och det är som bekant aldrig ett bra ter,anförda av producenten Mark Nevers Trojan/Border tecken när det gäller popmusik. (Lambchop, Silver Jews), slutit upp. Som Vissa blev upprörda av hans musik. Därför Zetlitz, vars förra album producerades bäst gör de inte någon skillnad. När de kallade sig den legendariske reggaeprodu- av Cardigans-producenten Tore Johansson, smälter in försvinner de och när de sticker centen Lee ”Scratch” Perry för The Upset- har på Sweet Injections gått in för elektro- ut gör de det för att de inte passar in. Sam- ter.Han startade också ett skivbolag med nisk pop tillsammans med producenter som tidigt går det inte att förneka Thomas all- samma namn och gav logiskt nog sina stu- Howie B, Magnus Fiennes (tidigare bland tjämt växande begåvning. Inledande A diomusiker namnet The Upsetters. Det är de annat All Saints) och Richard X (tidigare Long Long Time är bland det bästa han som spelar låtarna på den här återutgåvan bland annat Sugababes). Det låter okej – skrivit och fler formtoppar följer över plat- av debuten från 1969. Mest är det instru- även om det, precis som hos Lennox, finns tans 44 minuter.Tyvärr slösas låtarna bort mentalt som gäller,med ett väldigt tidsty- ett pretentiöst anslag i hennes musik som på en produktion som inte förmår bära upp piskt orgelsound, men ibland kommer sång- jag inte riktigt klarar av. dem – för vilket ingen skugga faller på Tho- hjälp från folk som Busty Brown och David Thomas Nilson mas – och reducerar Hey Harmony till hans Isaacs. Här finns en del guldkorn och med- svagaste album hittills. följer gör åtta bonusspår. Dan Andersson Robert Lagerström SUBURBAN KNIGHT VENDETTA RED ”My Sol Dark Direction” ”Between the Never and the Now” Peacefrog/Goldhead Epic/Sony James Pennington, som är mannen bakom Ibland räcker det med att titta på konvolu- namnet Suburban Knight, är en av vetera- tet för att veta. Blodröd färg, kostymklädda nerna inom Detroit-technon. Redan på 80- gubbar som avlägger ed, samtidigt som små talet började han förse världen med själfull eldar brinner i bakgrunden. Vissa saker vet techno som drog lite mer åt det mörkare, man bara. Redan efter ett par sekunder på mer eftertänksamma hållet. Inte nödvän- första låten There Only Is vet jag. Det här digtvis fullt ös på trummaskinerna alltså. kommer att bli en trevlig resa genom tolv Och så även på My Sol Dark Direction. egensinniga och underbart spretiga hardco- Bara skivtiteln ger ju en aning om detta. re/pop/punk-låtar.Det är lika mycket Wee- Från inledande Shape Shifter som är en zer och R.E.M. som Faith No More. Inte i hård technoknytnäve via mer electromjuka exakt jämförelse utan mer för vad dessa tre Collaboration Alpha till klassiker som Art band representerar med sin musik. Vendetta