Abstracts Ämneskonferens 12–13 Maj 2016

Fakulteten för samhällsvetenskap och humaniora Litteraturvetenskap

Abstracts & biografier Litteraturvetenskapens gränsöverskridanden

Ämneskonferens i litteraturvetenskap 12–13 maj 2016 Karlstads universitet finansiering Magnus Bergvalls & Åke Wibergs stiftelse sorteringsordning av abstracts: två keynotes, två paneler, därefter papers i bokstavsordning

Keynote speakers

Arne Melberg ”Essä, roman och så vidare: från Proust via Knausgård till Internet” Under denna rubrik diskuterar jag gränsdragningen och gränsövergången mellan essä och roman hos Proust och Knausgård. Hos Proust växer essän in i romanen, hos Knausgård växer essän ut av romanen – och tanken är att den gemensamma problematiken, och skillnaden dem emellan, sammanfattar en historik och en omfattande gränsproblematik i modernismens prosa. Proust befinner sig i modernismens begynnelse, då gränser dras, Knausgård i dess slut, då gränser infiltreras av och i det nya medium som kallas Nätet. Jag avslutar med att spekulera över denna situation: vad händer med prosans historiskt sett viktigaste litterära former – essä och roman – under nätkulturen?

Johan Schimanski ”Å vandre inn i (og ut av) litteraturen” Parallelt med den romlige vendingen i kultur- og litteraturvitenskapene har vi sett en økende interesse for det som skjer på kantene, på grensene, på de steder der symbolske, topografiske og tekstuelle enheter både defineres og forstyrres. Periferien har blitt til sentrum, og særlig innenfor postkoloniale og andre kulturpoetiske tilnærminger til litteratur har personer som lever på eller krysser grenser blitt til hovedpersoner og fokuset har vært på mellomrom, hybride rom og tredje rom. Grenseorienterte analyser av litteraturen har florert. Utfordringene kommer nå fra to kanter. På den ene siden har fokuset på rom og identitet gjort at grenselesninger ofte har falt tilbake på de motiviske bestanddelene i teksten: altså på setting og personer, og på topografiske og symbolske grenser. Dette betyr at det ofte gjenstår å spørre hvordan grensene til de presentasjonsformer som brukes i litterære tekster – tekstens kanter og overganger mellom fortellerformer, sjangre, stiler, virkelighet/fiksjon osv. – innvirker på forståelsen av grenser og av teksten det gjelder. På den andre siden skjer det en rask teoretiske utviklingen innenfor mer samfunnsvitenskapelige grensestudier. Hvordan kan forskningen på litterære grenser, både i tekstenes verdener og i deres stilistiske former, ta innover seg nye begrep fra dette feltet, som f.eks. b/ordering og borderscapes. Jeg skal innom to forskningsområder for å undersøke disse utfordringer videre: migrasjonslitteratur og arktiske diskurser. Begge kan vanskelig tenkes uten tverrvitenskapelige innslag: de krysser grensene både ut av og inn i litteraturen, og dermed tekstuelle grenser. Arbeid med migrasjonslitteratur kan kartlegge grensefigurer (altså ”figurer” i retorisk

betydning) i litterære tekster som nøkler for å forstå historiske endringer i grensebegreper på mer allmenne kulturelle, sosiale og politiske plan. Arbeid med historiske arktiske diskurser kan undersøke overgangene mellom aktiviteter i Arktis, det medialiserte Arktis og det litterariserte Arktis – også i motsatt retning. Jeg argumenterer her for at grensene som utgjøres av litteraturen som presentasjonsform i seg selv må være gjenstand for historiske forandringer og for forstyrrelser. Samtidig gir borderscape-begrepet en antydning om at litteraturens formelle grenser virker inn i et metaforisk landskap sammen med andre typer grenser. Innvandringsfortellinger kommer gjerne til et punkt der selve skriften blir til en del av de territoriale og kulturelle grensepasseringene tekstene tematiserer. Det litterære Arktis er også del av en omspennende mediascape på tvers av grensen mellom Arktis og Europa, der diskursive strategier knytter sammen kommunikasjons- og transportmidler, materielle og performative innslag i feiringskulturer, heroiserende og ironiske aspekter ved journalistiske blandingsformer, samt litteraturens fokus på det fiktive og det sublime. Litterære grenselesninger må altså ta innover seg at grenseflater vikles inn i hverandre og selve skillet mellom grenser i det motiviske og i presentasjonsformen åpner for gråsoner og mellomrom.

Paneler

3C – Swedish Women Writers on Export in the 19th Century Åsa Arping, Gunilla Hermansson, Birgitta Johansson Lindh

Litteraturhistorieskrivning har av tradition konstruerats med nationsgränser som strukturerande princip, och den svenska litteraturen betraktas i regel som en del av ett västerländskt arv. Ett huvudsakligt fokus har legat på hur utländsk litteratur, genrer och litterära manifest har influerat den svenska. I det pågående VR-finansierade projektet Swedish Women Writers on Export in the 19th Century. New Theoretical Perspectives and Methods on Literary History är riktningen den omvända. Deltagarna undersöker den transnationella spridningen och mottagandet av svenska kvinnliga 1800-talsförfattare i Europa och USA, bland annat med hjälp av digitala verktyg och källor, med syfte att belysa både litteraturhistorieskrivningen och digitala metoder ur nya perspektiv. Undersökningen omfattar fem författarskap som representerar olika perioder och genrer under seklet: Julia Nyberg (Euphrosyne), Fredrika Bremer, Emilie Carlén, Anne Charlotte Leffler och Selma Lagerlöf. Deltagande forskare: Yvonne Leffler (projektledare), Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Hermansson och Birgitta Johansson Lindh. Tre av dessa framför papers (se nedan).

Gunilla Hermansson ”Euphrosyne – nævnt men også glemt?” Dette paper vil belyse nogle metodiske problemer som opstår når den transnationale reception af et romantisk, lyrisk, kvindeligt forfatterskab skal undersøges – i dette tilfælde den svenske romantiske forfatter Julia Nyberg, kendt i sin samtid under pseudonymet Euphrosyne. Men fremfor alt vil det diskutere hvad et sådant case kan bidrage med til problematisering af begreber som reception, cirkulation og virkningshistorie. Den reception af Nybergs værker, som overhovedet fandt sted uden for landets grænser, var bestemt af hendes status indenfor den fremvoksende nationale litteraturhistorieskrivning og kanondannelse, men også af udenlandske kulturformidleres forestillinger om det svenske eller skandinaviske. Men det der i særlig grad førte Nybergs navn(e) rundt i den europæiske og amerikanske offentlighed var ikke baseret på læsning men i stedet på genbrug af korte og overfladiske oversigtsartikler. Den udenlandske reception af hendes forfatterskab peger på den komplekse dynamik som fandt sted mellem to voksende markeder under 1800-tallet: et marked for oversat skønlitteratur og et

marked for genrer, der gav mere eller mindre overfladisk viden om andre kulturer og litteraturer (rejseskildringer, tidsskriftsartikler, encyklopædier, litteraturhistorier).

Åsa Arping ”Litteraturhistorisk dissonans – Fredrika Bremers Hertha (1856) i USA” Fredrika Bremer var den första svenska författare som slog igenom på andra sidan Atlanten, där hon lanserades som ”the MISS AUSTIN of Sweden”. Det faktum att historiskt amerikanskt pressmaterial under senare år blivit alltmer tillgängligt genom digitalisering ger möjlighet både till storskaliga undersökningar av författares position över tid och inblickar i de enskilda verkens spridning och status. Mitt paper diskuterar mottagandet av emancipationsromanen Hertha, som framkallade en hätsk debatt när den kom ut i Sverige i september 1856, med fick ett helt annat bemötande i USA, där den publicerats tre månader dessförinnan. Pressmaterialet väcker förstås frågor kring kvinnopolitik, estetik och litteraturkritik i respektive nationssammanhang, men framför allt avslöjar det i hur liten grad internationell reception gett avtryck i svensk litteraturhistorieskrivning. När nya bilder tonar fram av det stora genomslag flera av 1800-talsförfattarinnorna hade utomlands – hur kommer det att påverka framtidens syn på deras betydelse i svensk litteraturhistoria?

Birgitta Johansson Lindh ”Receptionen av Anne Charlotte Lefflers författarskap i Tyskland, England och Frankrike” Anne Charlotte Leffler tillhör de radikala åttitalistförfattarna som skrev både romaner, kortprosa och dramatik. I mitt paper kommer jag att fokusera på spridning och mottagande av hennes litteratur åren 1885- 1915 i Tyskland, England och Frankrike. Jag avser att diskutera mottagandesammanhang i relation till skillnader i receptionens tonvikt på Lefflers nationella tillhörighet, genus och genreval. Bilden av Lefflers författarskap fluktuerar mellan den av en politisk avantgardistisk dramatiker, exempel på en ny tids kvinna och svensk författare. Det kan inte enkelt förklaras av de tre ländernas litterära klimat utan av faktorer som överskrider nationella gränser och sådana som berör Lefflers liv. Lefflers dramatik och prosa hör inte till en europeisk kanon. Den var inte heller lika gångbar på en kommersiell bokmarknad som litteratur av tidigare svenska kvinnliga 1800-talsförfattare som t.ex. Emelie Flygare- Carlén. Avslutningsvis kommer jag att diskutera digitala metoders möjligheter och begränsningar i studiet av den europeiska spridningen och receptionen av ett författarskap som är marginaliserat i båda ovanstående bemärkelser.

5C – Världslitteraturer Stefan Helgesson, Christina Kullberg och Paul Tenngart

I höstas beviljade Riksbankens Jubileumsfond medel för det sexåriga forskningsprogrammet ”Världslitteraturer: kosmopolitisk och vernakulär dynamik”. Programmet, som kommer att löpa under åren 2016-2021, omfattar 26 forskare från sex svenska lärosäten och elva olika discipliner. RJ:s beslut tyder på en stark vilja att satsa på gränsöverskridande litteraturvetenskaplig forskning, både vad gäller forskningsfrågor och samarbete över traditionella ämnesgränser. Här presenterar tre av de fyra i programmets styrgrupp programmets övergripande syften samt några av sina specifika bidrag.

”Världslitteraturer: kosmopolitisk och vernakulär dynamik. Ett forskningsprogram” Det övergripande syftet med programmet är att undersöka, på planetär skala, hur estetiska värden, genrer, litterära gemenskaper och enskilda författarskap tar form i ett utbyte mellan det lokala och det globala, det nationella och det internationella, mellan hegemoniska och undertryckta språk, mellan nord och syd, öst och väst, och syd och syd. Genom att fokusera på den sortens produktiva spänningsförhållanden mellan det kosmopolitiska och det vernakulära (eller folkspråkliga), kommer de 26 delprojekten även att undersöka hur litteratur kan främja den kritiska förståelsen av kosmopolitismen - både historiskt och i en samtid präglad av globalisering, nygamla nationalismer, regionalismer och rasismer. Forskningsfrågorna kretsar kring översättning och litterär cirkulation, litteraturhistoria, migration, mångspråkighet, och litteraturen som "världs-skapande" aktivitet. Programmet kommer i metodiskt hänseende att knyta an till världslitteraturstudier, kritisk teori, postkoloniala studier, litteratursociologi, översättningsstudier och antropologi.

Stefan Helgesson ”Bortom Herder: försök till en begreppshistoria över postkolonial litteratur” I dialog med Pascale Casanovas idé om att ”Herder-effekten” möjliggjorde en alternativ ingång till den internationella litterära rivaliteten genom att uppvärdera det lokala, folkspråkliga och nationella, vill projektet visa hur denna vändning har tagit sig markant olika uttryck i olika postkolonier. Ansatsen är begreppshistorisk: om man fokuserar på tongivande litteraturkritiska och litteraturhistoriska insatser (Antonio Candido i 1960-talets Brasilien, Tim Couzens och Njabulo Ndebele i det sena apartheids Sydafrika), vilka förändringar i litteraturbegreppets

semantik kan registreras, och hur kan vi förklara dessa förändringar historiskt? Två preliminära slutsatser är 1) att det lokala har definierats i förhållande till det kosmopolitiska (och att den herderska modellen därmed har varit mindre betydelsefull än förväntat), och 2) att litteraturbegreppet tenderar, genom att förknippas med olika former av autonomi (dock ej endast estetisk), att alltid ha en normativ aspekt. Denna normativitet ger dock uttryck åt olika erfarenhetsrum och förväntningshorisonter, och radikaliserar därigenom det osamtidas samtidighet. En fråga som materialet väcker är vilken roll språket – alltså mångspråkighet och maktförhållanden mellan språk – spelar i artikulationen av dessa erfarenhetsrum och horisonter.

Christina Kullberg ”Tropical Engagements: Vernaculars in French Early Modern Travel Writing (Africa and the Caribbean 1640-1728)” 1654 skriver missionären Jean Baptiste Du Tertre i förordet till sin reseskildring Allmän historia över Antillerna att han befarar att under de år han tillbringat i Västindien har franskan förfinats så till den grad att även ”den mest vulgära läsare” kommer att bli avskräckt av den ”vilda” (sauvage) stilen. Du Tertre menar att hans språk och framställning har ”smittats” av de främmande länder där han verkat. Å ena sidan låter Du Tertre den vilda stilen få stå som bevis på att han verkligen varit i de länder som beskrivs boken. Å andra sidan pekar han på en dimension som ofta hamnar i skymundan i forskning kring tidigmoderna reseberättelser, nämligen den starka inverkan som inhemska språk, så kallade vernakulärer, har på skrivande och utformningen av kunskap vid den tidiga kolonisationen. Den språkliga inverkan visar att slavar och inhemsk befolkning inte bara exotiserades och objektifierades, utan att de också agerar som subjekt och att vernakulära element aktivt påverkar reseskildringarna. Det tidiga koloniala mötet verkar alltså inte vila på en fast och enkel uppdelning mellan vi och dem. Istället kan det beskrivas i termer av dynamiska utbyten mellan resenärer, inhemsk befolkning och slavar. Det är de här dynamiska koloniala mötena som projektet ”Tropiska engagemang” vill problematisera genom att undersöka hur franska tidigmoderna reseskildringar inkluderar vernakulärer dels genom att spränga in främmande ord i den franska prosan, dels genom att återge olika former av dialoger där språk, kunskap och erfarenheter utbyts.

Paul Tenngart ”Översatta lokala kulturer: svensk arbetarlitteratur på engelska”

En av de centrala egenskaperna hos den svenska arbetarlitteraturen från 1930-talet är dess förmåga att gestalta lokala kulturer och lokalt förankrade sociala villkor, samt att relatera dessa till både nationella och internationella sammanhang. När dessa romaner översätts till engelska och ges ut i Storbritannien och USA sker en förskjutning i den gestaltade dynamiken mellan lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, som resultat av både nya språkliga och nya hermeneutiska villkor. I översättningen försvinner eller förändras både dialekt och sociolekt, och kulturellt förankrade fenomen tenderar att bli mer abstrakta och allmänna. Översättningarna förändrar, enkelt uttryckt, de relationer till världen som gestaltas i berättelserna. Samtidigt finns det en stor variation i materialet. Ivar Lo-Johanssons, Harry Martinsons, Moa Martinsons, Jan Fridegårds, Eyvind Johnsons och Vilhelm Mobergs 30- talsromaner är geokulturellt förankrade på sinsemellan helt olika sätt, och de tider och sammanhang i vilka de har publicerats på engelska är mycket olikartade.

Sessioner

Johan Almer ”Att sätta döden ur spel. En analys av Tomas Tranströmers dikt ’Medeltida motiv’ och dess intermediära relationer till bildkonst och film” Tomas Tranströmers korta dikt "Medeltida motiv" från diktsamlingen För levande och döda (1989) utgår, som titeln anger, från ett motiv i medeltidens bildkonst, människan som spelar schack med döden om sitt liv. Motivet får en tydlig utformning i konstnären Albertus Pictors kyrkomålning "Schackspelet med döden" i Täby kyrka från slutet av 1400-talet. Medeltida kyrkomålningar inspirerade Ingmar Bergman när han gestaltade motivet i filmen Det sjunde inseglet (1957). Filmens bild av riddaren som sittande på en stenig strand spelar schack med döden med havets horisontlinje som fond blev en av 1900-talets mest kända bilder. Samma motiv återkommer alltså i tre olika konstverk under en tidsrymd på 500 år. Hur gestaltas motiven i respektive konstverk? Hur bidrar de intermediala relationerna till meningsskapande i de tre verken? Vad säger respektive verk om människan och hennes förhållande till döden? Analysen har sitt fokus på gestaltningen av motivet, som ett litterärt motiv, i "Medeltida motiv" för att därigenom nå en bättre förståelse av vad dikten säger. Men det unika i Tranströmers gestaltning i ord framgår tydligare om den relateras till gestaltningen av samma motiv i Pictors målning respektive Bergmans film. I analysen behandlas vidare diktens komposition och intertextuella relationer. Både kompositionen och de intertextuella relationerna är viktiga för att förstå dikten som en konstnärlig helhet. Analysen söker också ett svar på frågan vad ett "frisörsaxklippande ljud" gör i en dikt om ett medeltida motiv.

Cecilia Annell ”Frimodighetens politik. Om Elin Wägners Pennskaftet” Elin Wägners Pennskaftet (1910) framstår som den emblematiska Nya kvinnan-romanen i den svenska feministiska litteraturhistorieskrivningen. Wägner introducerar här begreppet S.B.K., självförsörjande bildad kvinna, som beteckning på en ny social typ. Den hegemoniska makten, representerad av de konservativa rösträttsmotståndarna, framstår som något en kvinna har att hantera, inte något hon dukar under för. Precis som makten har sina strategier har motståndet har sina, och jag vill här diskutera de motståndsstrategier som kommer till uttryck i Pennskaftet. Dessa strategier bidrar till att forma en ”motdiskurs” i förhållande till den dominanta diskursen om kön. Motstånd kunde emellertid också formuleras i förhållande till feministiska diskurser som byggde sina

emancipatoriska idéer på andra grunder. Till exempel stred feminister mot varandra utifrån olika förhållningssätt till kristendomen och utifrån olika ideologiska övertygelser. Motståndsstrategierna i Pennskaftet ser jag som kopplade till ett nytt tänkande om det erotiska och det politiska. Begär, kärlek och sexualitet dryftas som politiska, etiska och existentiella frågor. Men den viktigaste motståndsstrategin i romanen är frimodigheten. Med kvicka repliker angriper huvudpersonen såväl ”samhällsbevararna” som den äldre generationens kvinnosakskvinnor med en förlegad uppfattning om sedlighet. Romanens frimodiga anslag medger också ett försonligt förhållningssätt till tvekan och ambivalens hos de Nya kvinnorna: motsättningar tillåts sväva i ett fruktbart spänningsläge i stället för att rasa samman till en antingen-eller-position. Frimodigheten medför också en pragmatisk syn på den emancipatoriska kampen och dess olika ståndpunkter. Att kvinnor är olika ska inte hindra kvinnor från att få rösträtt och det är en insikt som kan desarmera idén om det evigt kvinnliga.

Mikael Askander ”Musikvideon som poesi. Reflektioner kring litteraturvetenskap och audiovisuell kultur” Vad kan och vad kan inte en litteraturvetare göra när det gäller studiet av olika former av audiovisuell kultur?! Genom en diskussion med fokus på musikvideon som konstart och medium kommer detta paper/föredrag att peka på möjligheter för ett vidgat litteraturbegrepp, men också lyfta fram avsaknaden av gedigen textanalys (avseende verbalspråklig, litterär text) i musikvideoforskning (exempel från Björnberg, Vernallis, Cook). Vad gäller estetik och funktion kan musikvideor förstås som en form av audiovisuellt medierad poesi. Nog bidrar intermedialitetsteorier till öppningar för litteraturvetenskapens både praxis och teoribildning, men litteraturvetenskapens tänkbara bidrag till distinkt textanalys i forskning om musikvideor betonas också i mitt föredrag. Såväl traditionella typer av musikvideo, som den digitala tidsålderns uppdaterade former av mediet behandlas. Jämförelser görs mellan musikvideon och andra slag av audiovisuell kultur (reklamfilm, trailers, film, TV, GIF, poesivideo), men också mellan musikvideon och just (mer traditionellt fattad) poesi. Några konkreta exempel som jag vill diskutera utgörs av musikvideorna till Bob Dylans Subterranean Homesick Blues (1967) och Lady Gagas/Beyoncés Telephone (2010). Teoretiska utgångspunkter tas främst i en litteraturvetenskapligt grundad intermedialitetsforskning (Elleström, Wolf, Rippl) och i musikvideoanalys (Björnberg, Cook, Vernallis, Korsgaard).

Katarina Bernhardsson ”Litteraturen möter medicinen: litteraturens plats inom medicinsk humaniora” Det senaste decenniet har forskningsfältet Medicinsk humaniora börjat formera sig alltmer i Sverige och Norden, med mindre initiativ på flera olika håll. Inom detta finns den verksamhet som brukar benämnas ”litteratur och medicin” eller ”narrativ medicin”. Jag vill utifrån mina erfarenheter av fältet diskutera frågor som: Hur ser litteraturens och litteraturvetenskapens plats ut inom detta fält? Vilka utmaningar står vetenskapen inför när den under detta paraplybegrepp möter andra vetenskaper – inte bara den medicinska verksamheten, utan också andra humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner? I konferensens cfp ställs frågorna ”Vilka är litteraturvetenskapens gränser? När blir det man sysslar med inte längre litteraturvetenskap?” Jag vill plocka upp de frågorna, i viss mån även i relation till humaniora i stort. Idéhistorikerna Anders Ekström och Sverker Sörlin räknar in medicinsk humaniora i vad de benämner ”integrativ humaniora”, forskning där humanistisk kunskap ”förnyas genom att ta upp nya intresseområden som på detta sätt utvidgar den humanistiska kunskapens domän” och där humanisterna närmar sig ett problemfält ”inte bara för att utifrån betrakta det – en studie av – utan också för att inifrån medverka till att utveckla områdesrelevant kunskap – en studie inom och för”. Filosofen Fredrik Svenaeus föreslår att en utvecklad medicinsk humaniora skulle kunna innebära att ”delar av humaniora själv skulle finna en ny inriktning och samling”. Dessa citat visar på vilken vikt man kan tillmäta utvecklingen av medicinsk humaniora. Jag vill diskutera huruvida litteraturvetenskapen stärks eller hotas av att ge sig i kast med delvis nya frågor eller placera sig i delvis nya fält.

Helene Blomqvist ”Nordenflychts nej. Ett upplysningsreligiöst spänningsfält och dess litterära manifestationer” I den svenska sekulariseringsprocessens blygsamma begynnelse under 1700-talet var Hedvig Charlotta Nordenflycht en pionjär. Tidigare än någon annan publicerade hon texter som ifrågasatte rådande doxa inom världsåskådningsdiskursen, och utmanade det världsliga patriarkatet såväl som det himmelska. Nordenflychtdiktningens heterodoxa motord mot det officiella ordet använder blasfemiskt hypertextuella strategier av olika slag. Med hjälp av grepp såsom ironi och parodi, genom att bryta med genrekonventioner och ofta också genom att introducera nya textstrategier och kommunikationsmodeller, främmande för en klassicistisk

estetik och ett retoriskt kommunikationssystem kastar Nordenflychts texter kritiskt ljus över tidens världsbildsfrågor. Eftersom den leibniz-wolffska lära som utgör den viktigaste bakgrunden för Nordenflychts livsåskådningsdiktning, ville vara rationell och logiskt konsistent måste allt i tillvaron kunna integreras i en enda harmonisk kartbild. Nordenflycht visar i dikt att detta inte är möjligt. Nordenflycht är den första i vårt land som offentligt ger sig in i den världsbildsdiskussion som är centrum i upplysningsdiskursen och som i Europa drivs av skribenter som Bayle, Newton, Leibniz, King, Pope, von Haller, Voltaire och Hume. Sekulariseringen innebär bland annat det som, med Kant, kan definieras som människans myndigblivande. Nordenflycht är en av de tidigaste förelöparna i vårt land för denna myndiggörandeprocess. I hennes diktning gestaltas en myndig människa, som inte passivt accepterar och anammar ett nedärvt och auktoritetsgivet livsåskådningssystem, utan som kräver egen insikt.

Anna Smedberg Bondesson ”Poesi i tillblivelse – ett tvärvetenskapligt projekt” Min avsikt är att presentera ett explorativt pilotprojekt med ett unikt material i hopp om att få hjälp med att mejsla fram såväl relevanta litteraturvetenskapliga forskningsfrågor som intressanta teoretiska perspektiv och metodologiska utvecklingsmöjligheter. Materialet består av skrivprocessdata framtaget med programmen tangentloggning och ögonrörelsemätning av två poeters arbete med en diktuppgift i en timme. Projektet är i samarbete med skrivforskaren och lingvisten Victoria Johansson. Vi vet från tidigare forskning som har använt ögonrörelsemätning för att studera hur en skribent tittar på, och läser, sin text under skrivande att en persons läsning av sin egen text samtidigt som den skrivs ser annorlunda ut än läsningen av någon annans, obekanta text. Läsning av den egna texten hänger också ihop med redigering. Ju mer man läser sin egen text, desto mer redigerar man. Det finns också indikationer på att de som läser och redigerar sin egen text mer också skriver bättre texter (mätt med holistiska textkvalitetsbedömningar av språk och innehåll). Forskning har också visat att en skribent kan öka sin förmåga att revidera sin text genom att få se videoinspelningar av läsarreaktioner på den egna texten. För närvarande används metoden att kombinera tangentloggningen med ögonrörelsemätning i ett projekt som undersöker den kreativa skrivprocessen hos vuxna författarskolelever som skriver skönlitterära narrativa texter. Det nya med pilotprojektet är att använda ögonrörelsemätning och tangentloggning för att undersöka expertskrivande poeter, och för att

inte bara undersöka språkliga utan också – och inte minst! – litterära aspekter av processen och produkten.

Per Bäckström ”’Det er meningsløst at opretholde grænser mellem kunstarterne’. Öyvind Fahlströms processuella och performativa konst” Öyvind Fahlström (1928–76) skrev världens förmodligen första manifest för konkret poesi 1953: “HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN”, inspirerad av det historiska avantgardet och det samtida neoavantgardet, men också av Pierre Schaeffer’s musique concrète. De poetiska strategierna framlagda i manifestet la grunden till Fahlströms senare produktion inom de olika konstarterna, från konkret poesi till radiokompositioner och performance. Hans konstnärskap kännetecknas av att det i stort sett alltid är multimodalt, och redan den tidiga konkreta poesin från första hälften av 50-talet fungerar som både ordkonst och bildkonst, samtidigt som den har en musikalisk karaktär. I mitt paper kommer jag att diskutera hur förbindelserna mellan de olika konstarterna fungerar i Fahlströms konst, med utgångspunkt i tre av hans manifest från 60- och 70-talet. Jag kommer att exemplifiera med Fahlströms konkreta poesi från Bord, dikter (1966) som visuell och musikalisk performativitet, konkretiserat i det postuma framförandet av långdikten ”Det stora och det lilla”; hans bildkonst med dess inslag av både texter, kartor och comics; och hans experimenterande med ny teknik och nya medier i radiopjäser, performance, happenings och film. Mitt paper kommer huvudsakligen att utgöra en presentation av Fahlströms processuella och performativa avantgardekonst, som på alla sätt och vis är gränsöverskridande, vilket leder till att konstnärskapet ger upphov till vissa forskningsmässiga problem.

Anna Cullhed ”Medeas rörelse. Att överskrida plats, tid och genre på 1700-talets scen” Under tiden från 1750 till 1800 skrevs, iscensattes, trycktes och översattes i Europa ett stort antal dramatiska verk med Medea som huvudperson. Eftersom den litteraturvetenskapliga forskningen i många länder är knuten till själva språket har en tysk Medea sällan mött en fransk eller brittisk namne. I detta föredrag vill jag presentera ett par exempel på vad dessa möten över språk- och platsgränser kan avslöja. Verken iscensätter konflikter mellan nation och imperium (Richard Glover), mellan Aten och Rom som litterära förebilder (Jean-Marie-Bernard Clément), mellan den onda häxan och den goda modern (Clément och Friedrich Wilhelm Gotter) och mellan olika dramatiska genrer (Glover, Gotter, Clément). Ett studium av en

gränsöverskridande Medea bidrar till en nytolkning av klassicismen som ett både lokalt och globalt fenomen och till en diskussion om kulturell transfer under 1700-talet.

Roger Edholm ”Den litterära sanningen: Refentialitet och litteraritet i Karl-Ove Knausgårds Min kamp” Inom litteraturvetenskaplig forskning förekommer otaliga försök att begreppsligt beteckna och beskriva texter som anses gränsöverskridande. Ofta rör det sig då om texter som inte kan kategoriseras som fiktion eller icke-fiktion utan betraktas som ”hybridtexter” – både fiktiva och faktiska. Karl-Ove Knausgårds Min Kamp är ett verk som på senare år aktualiserat denna genrediskussion inom nordisk litteraturvetenskap. I mitt paper kommer jag att diskutera Min kamp med utgångspunkt i dessa diskussioner kring böckernas gränsöverskridande karaktär. I den akademiska receptionen av böckerna har forskare berört verkets ”litteraritet” (el. ”fiktionalitet”) och dess bruk av ”litterära” (el. ”fiktiva”) berättartekniska former. Detta fokus på det ”litterära” eller ”fiktiva” i Knausgårds texter vill ofta utmana eller ifrågasätta självbiografiska läsningar av böckerna. Verket har, till exempel, blivit läst och kategoriserat som ”roman” eller ”autofiktion”, och i dessa tolkningar reduceras det självbiografiska till ett sekundärt inslag i böckerna eller behandlas som irrelevant. I detta paper avser jag emellertid att betona vikten av böckernas självbiografiska sanningsanspråk och omvärdera detta anspråks förhållande till verkets litteraritet. Narrativa former som vanligen associeras med litterär fiktion tjänar hos Knausgård syftet att berätta om ett liv, vilket innebär att sanningen i detta självbiografiska sexbandsverk inte bara är subjektiv utan litterär. I Min kamp finns således en förhandling mellan refentialitet och litteraritet, mellan det estetiska och det etiska, och mellan det partikulära och det universella. Läsningen av böckerna förflyttar sig över gränser och läsaren tvingas förhålla sig till verkets och författarens olika, ibland motstridiga, intentioner.

Kari Haarder Ekman ”Fjällpiparen och fiktionen. Om tre exempel på populärvetenskaplig litteratur med fjäll- och Lapplandstema 1917–1922” Bengt Bergs Min vän fjällpiparen (1917) hör till storsäljarna i svensk litteratur, men finns det anledning för litteraturvetare att syssla med litteratur från hyllan för ornitologi? Tillsammans med Svenska turistföreningens Lappland I–II (1921) och Axel Hambergs Sarekfjällen (1922) bidrog boken till ett ökande intresse för fjällvärlden och Lappland. Denna typ av populärvetenskapliga skildringar ligger (än så länge) långt från det traditionella

litteraturvetenskapliga arbetsområdet, men innehåller värderingar, berättelseelement och tillrättalägganden som närmar sig skönlitteraturen. Med utgångspunkt i Hillevi Ganetz’ Naturlikt: människor, djur och växter i SVT’s naturmagasin (2012) undersöks de dolda berättelserna i den populärvetenskapliga litteraturen: om fjällturism, samer, kön och en tidstypisk syn på natur och miljö. Finns det element av fiktion även i en bok om fåglar? Blev fjällpiparboken en försäljningssuccé med hjälp av o-ornitologiska avsnitt som detta: i min hand rufvade den lilla fågeln tryggt sina ägg, så som jag drömt och önskat att han skulle göra. Genom riset i handen kände jag hans hjärta slå. (Berg, 1917, s. 135)

Emma Eldelin ”Att göra essä till litteratur – Virginia Woolfs strategier” Att essän är ett slags litteraturens gränsgångare och genremässig provokatör har ofta påtalats. Bland 1900-talets tongivande essäteoretiker ville Georg Lukács betrakta den kritiska essän som en särskild konstform, medan Theodor Adorno instämde med Lukács i att essän var en form för kritik, men varken entydigt konst eller vetenskap. På litteraturens område försökte tidiga 1900-talsförfattare som Musil, Proust och Broch korsa essä och roman, vilket ofta resulterade i ett slags självreflexivt berättande där romanens konventionella riktning eller handling bromsades ned eller sköts upp. Parallellt med flera av dessa författare och teoretiker är Virginia Woolf verksam som både essäist och romanförfattare, och umgås länge med planer på att korsa dessa bägge genrer. Det mest storskaliga experimentet – den tänkta essä-romanen The Pargiters – resulterar dock till slut i två separata verk: romanen The Years (1937) och den polemiska essän Three Guineas (1938), vilket antyder att Woolf aldrig hittar en lösning på sitt genreöverskridande projekt. Woolf tycks under hela sitt författarliv upptagen av essäns ambivalenta position mellan journalistik och litteratur – redan 1922 tangerade hon frågan mer teoretiskt i essän ”The Modern Essay”. I min presentation kommer jag att ge exempel på Woolfs olika strategier för att ”göra essä till litteratur”, från explicita uttalanden om essäns stilideal och kulturella funktioner och mer implicita försök att formmässigt korsa essä och fiktion, till mediala strategier, där Woolf återpublicerar recensioner i bokform och placerar dem i en annan och mer litterärt legitim medial kontext än pressens dagsaktuella.

Olga Engfeldt ”De omöjliga analysmodellerna. Grova misstag eller dristiga lösningar?” Även om man som litteraturvetare sysslar med en klassisk litterär text ställs man ändå inför en fråga om nya analytiska lösningar. I själva verket är texten gränsöverskridande. Med detta

menar jag dess dialogiska och ambivalenta väsen. Det litterära ordet innebär en mötesplats mellan den moderna och föregående kulturella kontexten. Varje text är en skärningspunkt för andra texter där minst en röst till kan avläsas. Denna tanke ligger till grund för min syn på den litterära traditionen i allmänhet och på Oscar Parlands författarskap i synnerhet. Med utgångspunkt i den breda intertextuella diskursen vill jag resonera om hur den litterära dialogen går till vägen. Vad ligger den estetiska och etiska brytningspunkten mellan olika litterära traditioner? Måste man utvidga analysens gränser eller hålla sig fast vid de mest traditionella läsningarna? Min metod kan visualiseras med hjälp av tre metaforiska bilder som visar textanalysens outtömliga och överskridande karaktär: 1. Ett träd där man får spåra upp de förbindelser som etableras mellan olika författargenerationer och litterära traditioner; 2. Schackmetaforen springarens drag som uttrycker den estetiska påverkans vägar; 3. Solsystemet där flera teoretiska synvinklar möts för att komma åt textens djup och dess semantiska lager. Den sista modellen demonstrerar de viktiga knytpunkterna mellan till exempel Viktor Sklovskijs formalistiska teori och Henri Bergsons intuitionslära; Gaston Bachelards topoanalys och C. G Jungs arketypteori. Kan denna modell, det flerdimensionerade solsystemet, vara relevant för den effektiva läsningen? I mitt föredrag gör jag ett försök att besvara denna fråga.

Anna Forssberg ”Naturen, romanverkstaden och den litterära texten – om Sandemoses Årstidene och Murene rundt Jeriko” Aksel Sandemose flyttar 1945 till gården Kjørkelvik vid Dalvannet på Sørlannet i Norge. Hur kan vi förstå denna gest i hans liv och författande? Några år efter flytten, 1951–1955, gav Sandemose ut en enmanstidskrift betitlad Årstidene, som i sig utgör ett litterärt gränsöverskridande. Den är i stora stycken ett slags publicerad publicistverkstad med tidigare publicerade recensioner och noveller eller utkast som sedermera kom att publiceras i Varulven (1958), Felicias Brullup (1959) och framför allt i Murene rundt Jeriko (1960). Det är angeläget att i sandemoseforskningen jämföra Årstidene särskilt med Murene rundt Jeriko. I senare faser av forskningen har man börjat uppmärksamma Murene rundt Jeriko, både ur perspektivet sorgebok och ur perspektivet självframställning. Men till detta kan läggas Sandemoses stora intresse för naturen som inte är nytt – det vittnar inte minst En flyktning krysser sitt spor 1933 års utgåva om – men som är mera framträdande i Murene rundt Jeriko och i synnerhet i Årstidene.

Finns det i flytten till Kjørkelvik en författarens performativa gest och hur kan i så fall den skönjas i de i perioden avsatta texterna? Finns där ekon från Thoreaus Walden, då ju Sandemose hade stort intresse för amerikansk litteratur? Kan Sandemose sägas representera en tidig form av ekokritik, eller är idén att flytta till Kjørkelvik en för författaren sedvanlig individualistisk idé, eller rent av instinktiv nyck, som många tidigare initiativ i hans liv? Detta föredrag inleder en undersökning av den tredje fasen av Sandemoses författarskap med början i dessa frågor.

Elisabeth Friis Se Karin Nykvist.

Reinhard Hennig ”Klimatförändringar som litterärt motiv och etiskt gränsöverskridande” Uppfattningen att den för mänskligt liv relativt gynnsamma holocen är avslutad och att planeten genom mänsklig aktivitet har kommit in i en helt ny och mycket instabilare geologisk epok, Antropocenen, har under de senaste åren fått alltmer vetenskaplig acceptans. En av huvudfaktorerna som anses ha förorsakat detta geologiska gränsöverskridande är det mänskliga bruket av fossila energikällor som leder till global uppvärmning. Klimatförändringar och deras omfattande ekologiska och sociala konsekvenser tematiseras nu allt oftare även i litterära texter. Det har även påståtts att en ny genre har uppstått: climate change fiction eller cli-fi, med prominenta exempel såsom Margeret Atwoods MaddAddam-trilogi (2003–2013) eller Ian McEwans Solar (2010). Inom ekokritiken – den del av litteraturvetenskapen som befattar sig med miljöfrågor – konstateras ofta att litterära texter har en större potential än naturvetenskapliga rapporter att skapa medvetande om miljöproblem genom t.ex. att åskådligöra klimatförändringarnas potentiella konsekvenser för individen. Många texter pekar dessutom ut de nuvarande människornas ansvar för framtida generationer och andra arter och problematiserar därmed global uppvärmning inte bara som ett ekologiskt, utan också ett etiskt gränsöverskridande av en dimension som aldrig funnits förr. Men det finns även litterära texter som explicit eller implicit framställer global uppvärmning som icke-existerande, naturlig (dvs. inte antropogen) eller oproblematisk, som t.ex. Michael Crichtons State of Fear (2004) eller Gert Nygårdshaugs Chimera (2011). Sådana texter kan anses som en motreaktion som försvarar status quo och förnekar etisk ansvar. Litteratur som

medium spelar därför en ytterst ambivalent roll med hänsyn till tematiseringen av de ekologiska gränsöverskridanden som karakteriserar Antropocenen.

Jonas Ingvarson ”Humanioras materialitet. Kunskapsteoretiska perspektiv på tal, tryck och plattformar” Denna presentation handlar om digital kontra analog publicering av humaniora, och om monografin kontra multimodala gränssnitt utifrån ett kunskapsteoretiskt perspektiv. I tyder av digitalisering och biblioteksrenoveringar går diskussionens vågor emellanåt höga gällande bokens status i den moderna informationshanteringen. Många uttrycker en nostalgi över kodexens borttynande i den akademiska diskursen. Pdf:er på Academia.edu tycks ersätta den monografis traditionen. Vare sig man är motståndare till denna utveckling eller ej, måste vi vara medvetna om detta skifte inte endast innebär en förändring i de format vari texterna distribueras. Det handlar framförallt om en kunskapsteoretisk förskjutning från en analog till en digital epistemologi – och kanske är det just digitaliseringen som gjort att vi fått syn på monografin som tankeform. Föreliggande presentation kommer argumentera för att den »långa» boken måste finnas kvar, inte för att vi älskar böcker och ogillar pdf-filer, utan för att den alltså bär på kunskapsteoretiska implikationer som vi kanske inte varit varse innan. Och detsamma gäller de nya digitala gränssnitten: de får inte bara handla om att slänga ut pdf:er i en portal, utan vi måste verkligen fundera över de epistemologiska konsekvenserna av olika plattformar – och om hur humaniora ska kommuniceras på bästa sätt.

Per Klingberg ”Självgestalning och självmytologisering i Marie Corellis författarskap” Idag intar Minnie Mackay, mer känd som Marie Corelli, (1855–1924) en minst sagt blygsam position i litteraturhistorien. Men under 1800-talets sista decennier var hon inte bara en av världens bäst säljande författare utan också föremål för en intensiv mytbildning, skapad inte minst genom hennes egna böcker. Redan i inledningen till debuten A Romance of Two Worlds (1886) osäkrar Corelli gränsen mellan fiktion och fakta genom att hävda att bokens sensationella händelser, med invigningar i esoteriska hemligheter och astralvandringar, bara är det ödmjuka nedtecknandet av självupplevda erfarenheter. Verkets osäkra fiktionsstatus är ett centralt inslag i en högst medveten strategi från författarinnan: i sin fiktion skriver Minnie Mackay (en fattig, ogift kvinna i trettioårsåldern av oäkta börd) sig fram till sin nya identitet som den sjuttonåriga Marie Corelli, en halvitalienska besläktad med den berömda

barockkompositören Arcangelo Corelli och gudabenådad musiker i egen rätt. När hennes romanfigur Heliobas, en odödlig mystiker, auktoritativt utnämner Corelli till en genialisk kvinna utan motstycke i samtiden låter det sig inte enbart avfärdas som litterärt självsmicker: det är också en självgestaltning som syftar till att som kvinnlig författare skapa sig ett handlingsutrymme och en autonomi som det samtida samhället egentligen inte tillåter. Corelli skriver alltså tidigt en litteratur som kräver att vi går över det rent litteräras gränser för att vi ska förstå den på ett tillfredsställande vis. Föredraget syftar till att belysa hur den här litterära självgestaltningen fungerar i några av hennes centrala verk och hur de interagerar med och polemiserar mot den viktorianska samtiden.

Svante Landgraf ”Att läsa sakprosa som fiktion” I samtiden finns en tendens att vilja läsa in kopplingar till verkligheten i litteratur även där undertitlar eller andra element utanför den egentliga texten explicit motsäger en sådan läsning. Man läser romaner som om de vore självbiografier, man vill ställa författare till svars för deras romanfigurers åsikter och livshållningar. Intresset för ”verklighetslitteratur” och sådant som är ”baserat på en sann historia” är så stort att det tenderar att influera även läsningen av mer uttalat och genomgående fiktiva texter. Men vad händer om man gör tvärtom, om man läser sakprosa som om den vore fiktion? I mitt föredrag utreder jag vad detta skulle innebära för tre genrer av vad som i varierande grad kan karaktäriseras som sakprosa: framtidsstudier, reseskildringar och självbiografiska barndomsskildringar. Jag beskriver vilka narratologiska skillnader som finns mellan genrerna och vilka fiktionsgenrer de på olika sätt påminner om. Avslutningsvis exemplifierar jag vad en sådan läsning skulle kunna tillföra en undersökning av en specifik tematik, nämligen frihetstematiken: hur frihetens tema uppträder i de ett antal texter i de tre genrerna och hur detta kan studeras just med den beskrivna läsarten.

Katarina Leppänen ”Akut disciplinär oordning” Att som idéhistoriker arbeta med skönlitterära texter som idéhistorisk källa ställer vissa utmaningar. Även om fiktionens specifika karaktär som källa har diskuterats av historiker i t ex Moderna historier: Skönlitteratur i det moderna samhällets framväxt av Bagerius & Nilsson så ställs idéhistorikern för helt andra frågor än den om källornas representativitet eller pålitlighet. Idéhistorikerns arbetssätt ligger på så sätt närmare litteraturvetarens. Men andra utmaningar

återstår. Delvis finns ett överlappande vokabulär på ytlig nivå (t ex det omdiskuterade intentionalitetsbegrepp/et/en), dels är vi som discipliner generellt ute efter att säga olika saker om våra källor, vilket också påverkar hur vi läser. Så vad innebär det att läsa skönlitteratur som idéhistorisk text? Mitt exempel är hämtad från min forskning på finsk och estnisk skönlitteratur skriven av Aino Kallas och Hella Wuolijoki. Jag läser deras texter för komplexiteten mellan språk, tillhörighet, nationalism, internationalism och kvinnlig författaridentitet.

Claudia Lindén ”Antiken som odöd. Hellenofili och vampyrer i romantiken” I mitt paper vill jag lyfta fram kopplingen mellan romantikernas hellenofili deras politiska intresse för Greklands frigörelse och vampyrgestalten. Romantikerna föreställde sig den grekiska folksjälen som intakt sedan antiken. Grekland blev en levande död, eller odöd, en existensform med en genealogisk förbindelse till ett förlorat ursprung. Återupptäckten av Herculaneum 1738, Pompej 1748, Winckelmanns konsthistoria och Parthenonfrisens uppsättning på British Museum 1817 stegrade den hellenska vurmen. Den nya historiska kultur som tar gestalt under andra hälften av sjuttonhundratalet vill på samma gång öppna sig för det förgångna och lägga det till rätta. Det bästa i det förflutna, antiken, ska återupplivas samtidigt är antiken redan är ohjälpligt förlorad. Än mer än ”spöket”, ” fångar vampyren upp det historiska som på samma gång lockelse och skräck. Vampyren bryter mot krononormativiteten, den respekterar vare sig gränsen mellan liv och död eller mellan historiska positioner. Dess vägran att dö är också en vägran att låta sig inramas i ett givet kronologiskt rum. Genom att peka på hur vampyren som litterär figur uppträder i korsningen mellan klassicismens och romantikens passion för Antiken, och bokstavligen uppfinns av flera av dess mest centrala gestalter, och därtill lokaliseras till ett fantiserat Grekland vill jag visa hur vampyren gestaltar ett förflutet som inte ligger still i sin grav, utan som bryter sig in i nuet, för att på samma gång locka, hota och utnyttja det för sin egen fortlevnad. Genom en läsning av Goethes ”Bruden från Korinth”, Polidoris The Vampyre, kan det vampyriska läsas som både begär och skräck för att ’Antiken’ ska gå igen och hemsöka nuet.

Roland Lysell ”Litteraturvetenskapen och moderna iscensättningar av grekisk tragedi”

Under flera decennier har litteraturvetenskapen, i den mån den inte enbart sysslat med textkritiska problem sökt närma sig den antika grekiska tragedin antingen utifrån Aristoteles Poetik, nykritiskt inspirerad textanalys, som t.ex. H.F.D. Kittos studier eller plays in performance (Sigfried Melchinger, John Russel Brown m.fl.). Men på senare tid har bland andra Hans-Thies Lehmann betonat att momenten opsis och melos redan av Aristoteles behandlas styvmoderligt. Iscensättningar av Romeo Castellucci, Jan Fabre och Olivier Dubois har anknutit till icke-litterära moment i tragedierna i sina tolkningar. Relationen mellan text och handling har idag kommit att te sig allt mer vsnsklig och nya synsätt inom kvalitetskulturen på den tragiska konflikten har framkommit (medan populärkulturen fortfarande ansluter till den aristoteliska modellen). Hur kan/bör litteraturvetenskapen förhålla sig till denna nya situation? Hur bör vi umgås med de aristoteliska begreppen iden tid där de starkt ifrågasätts av ledande konstnärer?

Annie Mattsson ”Berättelser i historiska dokument – Om litteraturvetenskapliga sätt att närma sig protokoll från 1700-talet” Föreliggande paper baseras på mitt arbete med protokoll från Kungliga poliskammaren 1776- 1791 – ett arbete som ingår i ett delprojekt inom det större projektet ”Kunskap, makt, materialitet. Svenska arkiv 1727–1811”. Projektet tar avstamp i arkivteoretiska perspektiv och teorier om materiell kultur samt vill lyfta fram arkiven som maktbaser och platser för en viss typ av kunskapsproduktion. I det pågående arbetet prövar jag olika typer av metoder och teoretiska perspektiv för att finna svaren på de frågor om makt, kunskap, materialitet och modernitet vi inom projektet vill ställa till våra material. En stor del av poliskammarens arkiv består av protokoll av olika slag, vilka nästan alla är utformade som berättelser. I flera fall har vi också tillgång till både notariens minnesanteckningar från de muntliga sessionerna och de protokoll som han sedan formulerade utifrån anteckningarna och minnet. Ofta innehåller dessa protokoll också ändringar, strykningar och tillägg som tillkommit under skrivprocessen. Detta ger oss möjlighet att även följa en del av tillkomstprocessen. Därför har det varit naturligt att pröva olika typer av litteraturvetenskapliga teorier om skrivande och berättande på materialet, tillsammans med mer traditionellt historievetenskapliga och sociologiska perspektiv. I mitt paper kommer jag att presentera ett exempel på hur en analys av protokollen kan se ut, samt diskutera hur min litteraturvetenskapliga utbildning har gjort det lättare för mig att

närma mig materialet på nya sätt, men kanske också har inneburit att jag stänger vissa dörrar som materialet öppnar.

Anna Nordenstam Se Margaretha Wallin Wictorin

Karin Nykvist & Elisabeth Friis ”Språkliga gränsöverskridanden i nordisk samtida lyrik” På senare år har det som bland andra Yasemin Yildiz kallat för the monolingual paradigm – enspråkigheten som norm, för den enskilde såväl som för nationen – ifrågasatts från flera håll, politiskt, ideologiskt, empiriskt och inom flera av konstarterna. Flerspråkighetens många uttryck och det som med Yildiz kan kallas för the post-monolingual condition har sedan länge uppmärksammats framför inom studier som utgår från angloamerikansk och franska litteratur (Doris Sommer, Rebecca Walkowitz med flera). Vi menar att flera samtida nordiska poeter använder sig av språkliga gränsöverskridanden som på många sätt förhåller sig till den internationella flerspråkighetspoetiken, men samtidigt tydligt skiljer sig från den. Orsakerna till detta är flera, och politiska såväl som litteraturhistoriska. Migrationsströmmarna har sett annorlunda ut här än i de klassiska koloniala metropolerna, och mellan och inom de nordiska länderna har dialekter och språk blandats, motarbetats och gynnats på sätt som skapat särskilda förutsättningar för språkliga gränsöverskridanden i dagens skönlitteratur. I vårt konferensbidrag avser vi att presentera ett spännande och heterogent fält med flerspråkiga texter från flera av de nordiska länderna. Vi rör oss över flera genrer och mellan olika litterära kretslopp, från smal norsk dialektdikt till svensk mainstream hiphoplyrik. Vår tes är att denna dikt oavsett tematik är politisk till sin form. Men hur? Vilka grepp använder den? Genom att anlägga ett komparativt perspektiv på de nordiska ländernas flerspråkiga lyrik vill vi visa på såväl särdrag som gemensamma linjer. Även de effekter – och affekter – som den språkligt gränsöverskridande dikten ger upphov till diskuteras och problematiseras.

Annika Olsson ”Ljus över vetenskapen. Litteratursociologi, metodologisk disciplinaritet och vetenskapligt gränsdragande” ”Litteratursociologisk forskning bedrivs ofta i gränsmarker mellan litteraturvetenskapen och andra discipliner (Furuland & Svedjedal 1997, s. 10).

Att synliggöra, undersöka och diskutera olika slags förgivettaganden inom vetenskaplig praktik generellt eller olika vetenskapliga discipliner specifikt är centralt inom kritisk vetenskap. Trots att många klassiska vetenskapliga discipliner, genom bland annat kritik från marxistisk, feministisk, postkolonial och queer teori, under de senaste decennierna fått betydelsefulla och genomgripande förgivettaganden synliggjorda och därmed också blivit tvingade att öppet diskutera frågor som rör relationen mellan disciplin och forskningsobjekt, urval av material, centrala frågeställningar, teori och mycket annat så är fortfarande frågor som rör discipliners kompetensområde, identitet och disciplinära gränser i hög grad oproblematiserade. Vi blir metodologiskt disciplinerade istället för att kritiskt granska och diskutera det jag valt att kalla för metodologisk disciplinaritet, vilket synliggör centrala förgivettaganden inom discipliner (Olsson 2015). Det framkommer också i de större studier av den svenska litteraturvetenskapen som genomförts under de senaste åren (Andersson 2008; Landgren 2005; Landgren 2003). Detta paper kommer att kretsa kring frågan vad litteratursociologi egentligen är i ett försök att belysa problem relaterade till disciplinära gränsdragningar, vilket bland annat berör sådant som vetenskaplig kompetens och identitet, men framför allt, vill jag understryka, vetenskapliga resultat och vetenskaplig kunskapsproduktion. Ljus över vetenskapen skulle en kunna skriva för att anknyta till en annan klassisk litteratursociologisk artikel: Lars Furulands viktiga uppsats kring elektrifieringens betydelse för läsningens och litteraturens historia ”Ljus över landet” (Furuland 1991). Paperet är baserat på en artikel under arbete.

Erik van Ooijen ”Rituella överskridanden av det kannibalistiska tabut i några aktuella öppen värld-spel” Mitt bidrag berör gränsöverskridanden på två nivåer: en disciplinär (dataspel/litteratur) och en inomfiktionell (kannibalistisk transgression i spel). Spelstudiet har befunnit sig i litteraturvetenskapens gränsmarker åtminstone sedan Espen Aarseths epokgörande Cybertext (1997), men fransk-strukturalistisk teori sökte redan från början studera universella fenomen (berättelse, fiktion) som panmedialt förekommande. Jämförelsen mellan dataspel och litteratur är inte minst relevant i fiktionsteoretiskt avseende, då litteraturens ”fiktionsvärldar” ter sig betydligt mer metaforiska än de påtagligare modeller av avgränsade världar som moderna spel utgör. Spel modellerar inte enbart en spatial rymd utan fyller också denna rymd med avgränsade klasser av objekt förknippade med olika affordances eller möjliga interaktioner. Ett spel med

jaktinslag kommer exempelvis definiera skillnader mellan arter (människa/djur, rov-/bytesdjur, ätliga/oätliga djur). Det enskilda spelets ”procedurala retorik” (Ian Bogost) synliggör på så sätt implicita ideologiska gränsdragningar mellan olika kroppar och vilka slags handlingar de inbjuder till eller förbjuder. Utifrån Georges Batailles diskussion om det kannibalistiska tabut (L’Érotisme, 1957) undersöker jag hur några aktuella spel av ”öppen värld”-typ 1) skiljer människa från djur med avseende på vilka kroppar som får eller inte får ätas (lik vs. kött); 2) upprättar ett implicit eller explicit kannibalistiskt tabu; 3) genom detta tabu kan skapa ett begär hos spelaren att utföra den förbjudna handlingen; samt 4) tillåter att tabut överträds under vissa rituella former. Mina huvudsakliga exempel hämtas från Obsidians Fallout: New Vegas (2010) och Bethesdas The Elder Scrolls V: Skyrim (2011).

Clemens Räthel ”Ett litterärt mellanland – Aaron Isaacs Minnen och litteraturens utopiska potential” Den tyskfödde sigillgravören Aaron Isaac blev år 1774 den första juden som fick bosätta sig i Sverige utan att konvertera. Under åren som följde lade han grunden till den judiska församlingen i Stockholm och han bidrog också till att skapa det juridiska ramverket för judarna i Sverige. Dessutom skrev han ner sina upplevelser, äventyr och erfarenheter. Aaron Isaacs Minnen kan på många sätt läsas som gränsöverskridande litteratur: skriven i och om Sverige, på jiddisch med hebreiska bokstäver. Således blir boken mycket mer än en beskrivning av det judiska livet i Stockholm. Isaacs transitberättelse belyser temat (språklig) tillhörighet och identitet, den ifrågasätter gränser, både vad gäller genre, föremål och form. Därigenom skapar han ett litterärt mellanland där det obekanta får ta plats. Föredragets syfte är att lyfta fram drivkraften i detta obekanta. Med utgångspunkt i Aaron Isaacs Minnen undersöker jag litteraturens förmåga att förskjuta gränsar, att alstra irritationer och på så sätt ge utrymme för utopiska (mot-)berättelser.

Tommy Sandberg ”Lystra till marionettens röst – verklighetsvisioner i den moderna gotiska novellen” Mitt paper ger ett förslag på en betydelse av begreppet voice – berättarröst – i narrativ fiktion och använder två gotiska noveller för att exemplifiera hur denna betydelse kan stödja analysen

av litterära motiv, sedda som meningsbärande komponenter i en konstnärlig helhet. Jag tar stöd i en ledande kritiker av narratologin, den engelske litteraturvetaren Richard Walsh, som menar att narratologins begrepp förvisso är användbara men behöver omdefinieras utifrån ett perspektiv där författaren ses som ansvarig för narrativet och dess mening i stället för en fiktiv, och ibland blott implicit, berättare som i retrospektiv återger något som hänt. Det rör sig alltså om en vilja att återinföra författaren i den narrativa teorin. Ett av de sätt voice fungerar på och som Walsh menar är giltigt under vad han kallar sitt pragmatiska synsätt, där författaren ligger bakom den fiktiva framställningen, är som interpellation. I marxistisk teori står ”interpellation” för praktiken att konstruera ett ideologiskt färgat subjekt. Men Walsh vidgar denna betydelse och låter begreppet också uttrycka det seende som en berättelse implicerar även när det inte är kopplat till ett språkligt subjekt. Om motiven i mina två utvalda gotiska noveller inte nödvändigtvis uttrycker en given subjektivitet går det kanske att säga att de åtminstone indikerar olika aspekter av verklighet(en): fysiskt, epistemologiskt och ideologiskt i Walshs vokabulär. Detta skulle kunna öppna för sätt att beskriva de verklighetsvisioner som alltid finns närvarande i litterära verk och som är knutna till olika perspektiv.

Cristine Sarrimo ”Relationen mellan förort, stad, nation och ”värld”: en analys av spatialiteten i Hassan Loo Sattarvandis Still med utgångspunkt i Henri Lefebvres La Production de l’espace” Syftet med detta paper är, att med utgångspunkt i Henri Lefebvres distinktioner mellan pratique spatiale (spatial praktik), espace perçu (upplevd spatialitet) samt representations de l’espace (representationer av spatialitet) presentera en analys av gestaltningen av spatialitet i Hassan Loo Sattarvandis Still. Fokus är hur romanen skildrar förortsområdet där romanen utspelar sig och vad Lefebvres kulturgeografiska kategorisering kan tillföra en skönlitterär studie. Distinktionen mellan den fysiska organiseringen av plats och hur den upplevs och representeras är central. Detta synliggör relationerna mellan förort och stad men även nation och ”värld” i denna roman. Gränsöverskridanden sker men även mentala och sociala begränsningar av olika karaktär. Via skönlitteraturens gestaltningar kan kulturgeografin och urbanstudier tillföras ny kunskap om hur människor och grupper upplever skilda platser och hur de navigerar mellan öppna respektive stängda sådana. Skönlitteraturen kan även besvara frågan varför gränser överskrids och varför de upplevs som stängda.

Lisa Schmidt ”Dialogisk ikonicitet i Antonia Hirschs Komma och Elisabeth S. Clarks Between Words” Artists Books är böcker som snarare klassificeras som konst än som litteratur, upphovsmännen är ofta konstnärer och metoderna konstnärliga snarare än litterära. Inte sällan utmanar de vedertagna föreställningar om hur en bok ser ut och vad den kan innehålla, det vill säga, de begränsas inte till ett innehåll bestående av papper, lingvistiska tecken eller bildmaterial samt till en traditionell bokpärm och bindning. I mitt paper kommer två Artists Books att diskuteras, Antonia Hirschs Komma (2010) och Elisabeth S. Clarks Between Words (2007). Båda verken approprierar befintliga litterära verk, Dalton Trumbos Johnny got his gun (1939) respektive Raymond Roussels Nouvelles Impressions d’Afrique (1932), vilkas litterära strukturer både Hirsch och Clark genom paratexter aktivt knyter sina projekt till, projekt som agerar i gränslandet mellan det konstnärliga, det musikaliska och det litterära fältet. Verken utmanar inte, som många andra Artists Books, bokens materiella form i någon avsevärd mening. Inte heller innehåller böckernas sidor något annat än lingvistiska tecken. Deras språkliga innehåll är dock i det närmaste oläsligt, det rör sig nämligen uteslutande om skiljetecken. Genom att beakta dessa starkt abstraherade konstnärliga verk ur ett visuellt ikoniskt perspektiv och relatera skiljetecknens ikoniska dimensioner till de approprierade texternas tematik öppnas dialogiska och litterära aspekter som luckrar upp gränserna mellan litteratur – bild – musik. Detta är konstnärliga verk som glidit över på litteraturens domäner eller omvänt poetiska verk verksamma på en konstnärlig arena. Min analys kommer att fokusera dessa gränsöverskridningar och samtidigt föreslå litteraturvetenskapliga ingångar till materialet, ingångar som förutsätter att gränserna för läsning också ritas om.

Ann-Sofi Ljung Svensson & Anna Clara Törnqvist ”Pedagogiska perspektiv på litteraturvetenskap och kreativt skrivande” Vi arbetar båda två sedan flera år tillbaka i gränslandet mellan litteraturvetenskap och kreativt skrivande. Litteraturvetenskaplig teori har varit vår utgångspunkt när vi undervisat på kurser i kreativt skrivande. Samtidigt har vi använt oss av litterärt gestaltande moment i kurser i bland annat litteraturvetenskap. Vår gemensamma presentation har två perspektiv. Båda perspektiven är pedagogiska och handlar om hur litteraturvetenskap och kreativt skrivande på olika sätt kan befrukta varandra i undervisning på universitet och högskola: Vad kan litteraturvetenskapen göra för utbildningar i

litterär gestaltning? Och det omvända: Vad kan undervisningsmoment i litterär gestaltning göra för utbildningen i litteraturvetenskap och på svensklärarutbildningen? Med utgångspunkt i egna pedagogiska erfarenheter reflekterar vi över hur litteraturvetenskaplig teori – exempelvis narratologi och receptionsteori – kan användas både som teori och metod i undervisningen i kreativt skrivande. Men vi redogör samtidigt för en undersökning vi gjort, där litterärt gestaltande moment använts i litteraturvetenskap för att befästa kunskaper i narratologi och receptionsteori. En annan gräns som berörs är den som finns mellan litteraturvetenskap och litteraturdidaktik. Vi diskuterar hur dessa ämnen i stället för att skiljas åt kan mötas i ett undervisningsmoment som kreativt skrivande. Med andra ord: litterär gestaltning blir här en möjlig metod för litteraturundervisning på såväl lärarutbildningen som i den utbildade lärarens profession. Metoder för att analysera litterär text och för att skapa litterär text ligger mycket nära varandra. Vi tror alltså att ett närmande mellan litteraturvetenskap och kreativt skrivande kan skapa både nya kunskapsinsikter och nya undervisningsmetoder inom flera utbildningar. Förhoppningen är att vår presentation inleder en diskussion om hur litteraturvetenskap kan ”brukas” utanför ämnets traditionella gränser.

Anna Swärdh ”Cecilia Vasas resa till England” Detta paper undersöker hur Cecilia Vasa (1540–1627) framställs som gränsöverskridande i en samtida engelsk redogörelse för hennes resa från Sverige till London 1564–65. Cecilia Vasa var en stor beundrare av Elisabeth I (1533–1603), och hade lärt sig engelska och korresponderat med den engelska drottningen innan resan ägde rum. Hon förblev i London till Maj 1566, och James Bells Narrative of the Journey of Princess Cecilia, Daughter of Gustavus I of Sweden…, dedicerad till Elizabeth I, tycks ha skrivits under eller strax efter hennes besök. Flera av Cecilias aktiviteter i samband med denna resa kan berättiga epitet gränsöverskridande, och detta paper fokuserar på hur Bells berättelse kan ses som bidragande till en sådan uppfattning av henne. Genom att undersöka framställningen av Cecilia från ett retoriskt perspektiv kommer detta paper att visa på hur aspekter som berättarkommentarer och klassiska referenser används för att porträttera Cecilia på ett närmast mytologiskt eller episkt vis. Möjligen kan denna tidigmoderna reseberättelse ses som ett tidigt exempel på den fiktionalisering av Cecilia Vasas liv vi senare möter i t.ex. svenska romaner från 1800- och 1900talen.

Anna Clara Törnqvist Se Ann-Sofi Ljung Svensson.

Barbro Wallgren Hemlin ”Esaias Tegnérs kyrkliga tal – ett gränsöverskridande utgivningsprojekt” Esaias Tegnér är idag kanske i första hand ihågkommen som brevskrivare och i andra som diktare. Men han var också präst, och sedermera biskop i Växjö stift. Hans omfattande kyrkliga produktion har tidigare inte rönt mycket uppmärksamhet, men med början hösten 2016 kommer hans kyrkliga tal ut i en ny vetenskaplig utgåva med kritisk textkommentar och fyllig sakkommentar (på bokförlaget Artos). Arbetet med utgåvan har utförts av mig på uppdrag av Tegnérsamfundet som en del i dess utgivning av Tegnérs samlade skrifter (sedan tidigare finns dikter, brev och profana tal utgivna – se lista nedan, där även Tegnérs första predikan ur den kommande utgåvan finns förtecknad). För mig som språkvetare och retoriker har arbetet med utgåvan inneburit en avsevärd vidgning i vetenskapligt avseende. Språkanalytisk, retorisk och lexikologisk kunskap är nödvändig, men dessutom kräver både etableringen av talen, arbetet med de olika typerna av kommentarer (variantapparat, ordförklaringar och sakkommentar) och inte minst dateringen av tidigare odaterade tal kunskaper och metoder av andra slag. Historia, teologi, kyrkohistoria, litteraturvetenskap är bara några av de områden som blir aktuella. I mitt föredrag kommer jag kortfattat att beskriva handskriftsmaterialets omfång och beskaffenhet. Störst fokus läggs dock på dateringsprocessen, som kan liknas vid ett detektivarbete där olika typer av ledtrådar, både inom och utom själva manuskriptet, till sist ger säker kunskap om när talet hölls. Hur detta arbete kan gå till och vilka metoder som kan komma till användning exemplifieras i föredraget.

Tidigare delar i Tegnérsamfundets utgivning av Tegnérs samlade verk: Tegnér, Esaias 1953–1976. Esaias Tegnérs brev utgivna av Tegnérsamfundet. bd I–XI. Red. av Nils Palmborg. Malmö. Tegnér, Esaias 1964–1996. Esaias Tegnérs samlade dikter utgivna av Tegnérsamfundet. bd I–VII. Utg. av Fredrik Böök och Åke K. G. Lundquist (bd I–III), Åke K. G. Lundquist (bd IV) och Christina Svensson (bd V–VII). Lund. Tegnér, Esaias 1982. Esaias Tegnérs tal utgivna av Tegnérsamfundet. I. Akademiska tal, skoltal. 1982. Red. av Ulla Törnqvist med förord av Bernt Olsson. Stockholm.

Tegnér, Esaias 2013. Inträdespredikan i Stävie och Lackalänga på pingstdagen den 6 juni 1813. Red. och med inledning av Barbro Wallgren Hemlin. Ödåkra.

Margareta Wallin Wictorin & Anna Nordenstam ”Det svenska serieundret – kvinnorna tar täten” Sedan början av 2000-talet har tecknade serier och grafiska romaner både överskridit och förflyttat gränserna för det svenska seriefältet och etablerat sig på det svenska kulturfältet. Seriealbum och grafiska romaner säljs av bokhandlare i stora upplagor, recenseras på kultursidorna, kommenteras på ledarsidor och påverkar den offentliga debatten. Kvinnorna dominerar som serieskapare och deras berättelser har ofta feministiska utgångspunkter och syften. Avsikten med detta paper är att presentera två serieskapare som ifrågasätter samtida normer, ideal och politiska förhållanden (Mouffe 2005, Chute 2010). Den första är Joanna Rubin Dranger som med Fröken Märkvärdig & Karriären från 2001, är en föregångare till dagens serietecknare som Liv Strömqvist, som är vårt andra exempel. Dessa serieskapare problematiserar samhälleliga maktstrukturer, fast på olika sätt. Vi avser att visa och jämföra hur dessa två seriekonstnärer genom olika slags kombinationer av ord och bild har gestaltat människans moderna tillvaro (Groensteen, 1999). De har skapat berättelser som har rört sig från att påvisa missförhållanden och stereotyper, via visualisering av genus- och mediaforskning till att med hjälp av ironi och sarkasm påvisa orimligheter i samhället och diskutera frågor som under en period lyste med sin frånvaro i den offentliga debatten.

Anders Westerlund ”Produkt eller process? Essän som genre enligt gymnasieläroböcker” Mot bakgrund av litteraturvetenskapliga karakteriseringar av och teorier om essän som genre undersöker jag hur ett urval gymnasieläroböcker från Sverige och Finland presenterar essäistik och vilken relevans de ser i den, särskilt med tanke på skrivundervisningen. Det är vanskligt att ge en enkel essädefinition och den undflyende genreprofilen kan vara en delorsak till att essän genom åren hanterats högst olika i läroböcker i svenska. Inom ämnets litteraturhistoriska del har de traditionella huvudgenrerna epik, lyrik och dramatik oftast dominerat undervisningen, medan essän rönt bara marginell uppmärksamhet. Däremot har essän etablerat sig som en beaktansvärd genre inom skrivundervisningen, tack vare mer av genremedvetet skrivande och ett nyvaknat intresse för genren i samhället.

Både kvantitativt och kvalitativt föreligger stor variation i hur essäistik behandlas i läroböckerna. Det finns exempel på böcker som i beaktansvärd utsträckning tillämpar litteraturvetenskapliga idéer om hur skribenten i essän skapar en text där den estetiskt medvetna formen på ett avgörande sätt bidrar till att göra innehållet (fakta, egna upplevelser och tankar) kraftfullare. I de finlandssvenska gymnasieläroböckerna är en viktig omständighet att ett av delproven i det obligatoriska studentexamensprovet benämns ”essäprovet”, varvid mer uppmärksamhet ägnas rent skrivtekniska frågor. Gemensamt för läroböckerna är trots allt att de inte ger en lika bred bild av genren som litteraturvetenskapliga betraktelsesätt kunde implicera. Därmed lyfter de inte heller alltid fram de genresärdrag som pedagogiskt sett kunde ge mest mervärde.

Karl Ågerup ”Hur mycket politik tål litteraturen? Gränsuppfattningar i mottagandet av Jean genet efter 1968” Uppfattningen om en gräns mellan litteraturen och politiken återkommer genom historien och det finns också strukturella skillnader mellan den politiska och den litterära diskursen. Samtidigt ser vi politiska inslag i många litterära texter, till exempel hos fransmannen Jean Genet (1910–86). Det är revolten som erfarenhet, känsla och gest som grundar Genets estetik. I vissa texter sätts upproret också in i ett historiskt sammanhang genom att kända platser och personer citeras. Från slutet av 1960-talet blir Genets texter i ökande grad programmerade med en sådan historisk relevans, och han överger den traditionella fiktionen för att skriva essäer och litterära reportage. En analys av Jean Genets mottagande från 1968 och framåt visar i flera avseenden på gränstänkande. För det första delas författarskapet upp i en litterär och en politisk period. För det andra uttrycks förväntningar på genremässig tydlighet: Genet anklagas för att inte ha kunnat välja mellan reportage och fiktion. Vid sidan av detta gränsfokuserande mottagande pågår också en sorts tematisk kritik med politisk infärgning där den skönlitterära produktionen omläses mot bakgrund av det politiska engagemanget. Så kan tesen om Genets antisemitism underbyggas genom att hans beskrivningar av Hitler i romaner från 1940-talet kopplas till det Palestinaengagemang han visade på 1970-talet. Detta tesbygge får i sin tur kritik för att inte respektera gränsen mellan två olika diskurser. Uppfattningen om en gräns mellan det politiska och det litterära är fortsatt aktuell.

Maria Margareta Österholm ”Gurleska begär. Sexualitet och femininitet i svenskspråkig litteratur och seriekonst” De senaste decennierna har femininitet varit en viktig fråga i litteraturen, konsten och inte minst i serietecknandet där gullighet och flickrumsestetik har blandats med feministisk ilska, skam och groteskerier. Många är de författare och serieskapare som skildrar queer och överdriven femininitet och ställer frågor om normer och gränser. Det sker i vuxenlitteraturen men även i böcker som vänder sig till ungdomar och den seriekonst med feministiska förtecken som växt fram i Sverige. Jag ser dessa olika konstnärliga uttryck som en del av ett pågående samtal om femininitet som även förs inom feministisk teori, aktivism och samhällsdebatt. Poeten och kritikern Arielle Greenberg myntade 2001 begreppet gurlesk för att hon såg en företeelse i den amerikanska samtidspoesin som också jag tycker mig se i samtida svenskspråkig skönlitteratur och serier. Gurlesk är en estetik som blandar feminism, femininitet, gullighet och äckel och i min presentation vill jag belysa gurleska uttryck i serier skapade efter 2000. Jag tar avstamp i serier av bland andra Karolina Bång, Julia Thorell, Nina Hemmingsson, Nanna Johansson, Lisa Ewald och Emelie Östergren. Gurleskbegreppet ger mig ingångar till att teoretisera om femininitet och estetik på ett sätt som jag påbörjade i min avhandling och som jag vill fortsätta, nu med mer fokus på sexualitet och begär. Jag är även intresserad av att titta på samspelet mellan text och bild och fundera på om det gör något ytterligare med den gurleska estetiken som inte ryms i endast text.

Biografier

Per Ahlström är anställd som doktorand vid Göteborgs universitet. Han arbetar på en avhandling med den preliminära titeln ”00-talets dystopi: Berättande, plats och samhälle”. I avhandlingen kombineras genreteoretiska, narratologiska och fenomenologiska perspektiv i en förståelse av dystopigenrens förvandlingar. Främst studeras Cilla Naumanns Fly (2004), Ninni Holmqvists Enhet (2006), Jerker Virdborgs Kall feber (2009) och Martin Engbergs Stjärnpalatset (2010) och Karin Tidbecks Amatka (2012). Övriga forskningsintressen inkluderar: till dystopin angränsande genrer, narratologi i vidaste mening, fiktionsteori, estetik, romanen, populärkultur, modernitet och postmodernitet, och berättande i olika media.

Meri Alarcón är masterstudent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. För närvarande skriver jag en mastersuppsats om hur ekfrasen kan visa på identitetsskapande och existentiell transcendens med hjälp av konst hos Tove Jansson.

Johan Almer är lektor i Medier, estetik och berättande, Institutionen för informationsteknologi, vid Högskolan i Skövde. För närvarande har jag ett uppdrag som högskoledirektör vid nämnda lärosäte. Jag har också under flera år innehaft uppdrag som prefekt vid flera av Högskolans institutioner. Jag disputerade i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet år 2000 med avhandlingen Variation på götiskt tema. En studie i C. J. L. Almqvists Sviavigamal.

Cecilia Annell är doktorand i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola och Stockholms universitet och kommer att disputera i juni 2016. Avhandlingen har titeln ”Begärets politiska potential. Feministiska motståndsstrategier i Elin Wägners Pennskaftet, Gabriele Reuters Aus guter Familie, Hilma Angered-Strandbergs Lydia Vik och Grete Meisel-Hess Die Intellektuellen”. Den behandlar begärets politiska potentialer i svenska och tyska s.k. Nya kvinnan-romaner kring sekelskiftet 1900. Jag identifierar feministiska motståndsstrategier och diskuterar hur de anknyter till tidens idéutveckling: nietzscheanska strömningar, sekularisering, evolutionsteori och eugenik.

Åsa Arping är universitetslektor och docent i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet. Hennes senaste monografi, ”Hvad gör väl namnet?”. Anonymitet och varumärkesbyggande i svensk litteraturkritik 1820–1850, publicerades 2013, därefter har hon bland annat redigerat en antologi om James Joyces Ulysses, tillsammans med Mats Jansson (En dag i Dublin, 2015). Hon medverkar i två kommande litteraturhistoriska översiktsverk, ett tredje är under planering, och är för närvarande verksam inom forskningsprojektet Swedish Women Writers on Export in the 19th Century.

Mikael Askander är fil. dr. i litteraturvetenskap. Han disputerade på avhandlingen Modernitet och intermedialitet i Erik Asklunds tidiga romankonst (2003). Är idag verksam som lektor i dels intermediala studier, dels digitala kulturer, på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Hans kommande bok heter Poesier och kombinationer, och behandlar Bruno K. Öijers poesi utifrån intermediala perspektiv.

Karin Aspenberg, fil.dr., arbetar som lektor i litteraturvetenskap vid Institutionen för språk, litteratur och interkultur, Karlstads universitet. Sedan hösten 2015 verksam vid institutionen med studierektorsuppdrag på halvtid. I avhandlingen Strindbergs värld undersöks Strindbergs författarskap på basis av den fenomenologisk-hermeneutiskt influerade metoden tematisk kritik. Arbetar för närvarande med att utveckla ett samarbetsprojekt som ur ett estetiskt- fenomenologiskt perspektiv jämför särarten hos luckor i litteratur och film och hur de kan kopplas till läsningen som metafysisk erfarenhet. Aktiv skribent sedan 2005 för satirtidningen Grönköpings Veckoblad.

Matilda Amundsen Bergström är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet sedan september 2014, och skriver en avhandling om Sapfofigurationer, politik och självframställning hos Louise Labé, Katherine Philips och Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Katarina Bernhardsson, fil dr i litteraturvetenskap med avhandlingen Litterära besvär (Lund, 2010) som studerade sjukdomsskildringar i samtida svensk prosa. Har sedan dess varit aktiv inom forskningsfältet Medicinsk humaniora, bl.a. med ett introducerande kapitel i boken Kultur och hälsa – ett utvidgat perspektiv (Göteborg, 2014) och med studier av såväl skönlitteratur

som självbiografisk litteratur och bloggar. Undervisar på läkarprogrammet i Lund. Andra arbetsområden är universitetshistoria och vetenskaplig bokpublicering.

Helene Blomqvist är docent och lektor i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet. Avhandlingen (1999) behandlade sekulariseringstematiken i Sven Delblancs författarskap. Hon har publicerat studier om bland andra Pär Lagerkvist, P O Enquist, Agneta Pleijel och Carl Michael Bellman, om genreteori och om blasfemiska textstrategier. Ett studium över försoningstematiken i litterär gestaltning är under utgivning, liksom en artikel om didaktiseringsprocessen och en större studie över Hedvig Charlotta Nordenflycht, Nordenflychts nej. Ett upplysningsreligiöst spänningsfält och dess litterära manifestationer.

Anna Smedberg Bondesson är universitetslektor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Högskolan Kristianstad. Hon disputerade 2004 på avhandlingen Anna i världen. Om Anna Rydstedts diktkonst (ellerströms). I den självbiografiska essäboken Ditt språk i min mun. Grannspråkets glädje och gagn från 2014 (Makadam) sammanfattar hon sina erfarenheter som svensklektor i åtta år vid Köpenhamns universitet. Hon har översatt Umberto Eco och skrivit tre essäer om Evert Taube. Det pågående projektet om Selma Lagerlöfs Italien och Italiens Selma Lagerlöf har hittills resulterat i flera artiklar. 2015 debuterade hon skönlitterärt med ”Anna själv” i tre delar i nättidskriften Floret.

Per Bäckström, fil.dr., är professor i litteraturvetenskap sedan 2010, Karlstads universitet; innan dess førsteamanuensis vid Institutt for Kultur og Litteratur, Universitetet i Tromsø 1996–2010. Han är medlem i referensgruppen för International Collegium for Advanced Transdisciplinary Gender Stuides (GEXcel – Karlstad, Linköping, Örebro); och var chair för the membership commission of the European Network for Avant-Garde and Modernism Studies (EAM) 2007–2011. Han har bl.a. utgivit Aska, Tomhet & Eld. Outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer (2003), Enhet i mångfalden. Henri Michaux och det groteska (2005), Le Grotesque dans l’œuvre d’Henri Michaux. Qui cache son fou, meurt sans voix (L’Harmattan 2007), Vårt brokigas ochellericke! Om experimentell poesi (2010). Bäckström forskar för närvarande på Öyvind Fahlströms tvärestetiska konstnärskap.

Anna Cullhed är biträdande professor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Hon disputerade 2001 och har verkat som forskare i Uppsala och som universitetslektor i Linköping. Hennes forskningsområden är 1700-talets och det tidiga 1800-talets europeiska genreteori, svensk poesi, poetik och retorik från 1600-tal till 1800, och Bengt Lidners författarskap. Hennes nuvarande forskningsprojekt, finansierat av RJ, har titeln ”Moving Medea. The Transcultural Stage in the Eighteenth Century”.

Roger Edholm är lektor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet. Han disputerade 2012 vid Örebro universitet med avhandlingen The Written and the Unwritten World of Philip Roth: Fiction, Nonfiction, and Borderline Aesthetics in the Roth Books. I avhandlingen diskuteras distinktionen mellan narrativ fiktion och icke-fiktiva berättelser utifrån ett antal verk av den amerikanske författaren Philip Roth.

Kari Haarder Ekman är fil.dr i litteraturvetenskap och anknuten Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Hon disputerade 2010 på avhandlingen Mitt hems gränser vidgades. Studier i den kulturella skandinavismen under 1800-talet. Aktuellt forskningsprojekt är ”Lappland som tema i reseskildringar, turistlitteratur och populärvetenskapliga texter 1900- 1920” Inom ramarna för detta projekt har hon publicerat ”Emilies resor. Om Emilie Demant Hatt” i: Bilden av Sápmi – i ord och bild (red. Kajsa Andersson, Örebro universitet) 2016, som är under tryckning, samt ”Fjällpiparen: vid fiktionens yttersta gräns” i: Prosopopeia, 2013/3, Universitetet i Bergen.

Emma Eldelin är fil. dr. i Tema Kommunikation och lektor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Hon disputerade på en avhandling om C. P. Snows begrepp ”de två kulturerna” i svensk idédebatt under efterkrigstiden. Hon har därefter forskat om genrefrågor och författarroller med särskilt fokus på essäns former, funktioner och mediala utmaningar i senmoderniteten och i ett historiskt perspektiv. I en kommande monografi undersöker hon hur motiv som sysslolöshet och reträtt har tolkats av några essäister och vilken betydelse de haft för synen på essän, essäisten och villkoren för reflektion och skapande.

Olga Engfeldt blev antagen som doktorand vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi, Åbo Akademi, januari 2014 efter att ha fullbordat magister- och masteruppsatser vid

Stockholms universitet. Mitt intresseområde är 1900-talets modernistiska roman, finlandssvensk litteratur, komparativ litteraturvetenskap och psykoanalys. Jag har även motsv. doktorsexamen i kulturologi från Jaroslavls statliga pedagogiska universitet (Ryssland) där jag har varit verksam som forskare och universitetslektor mellan 2003 och 2008. Mellan 2005 och 2008 har jag arbetat som litteraturkritiker i en internationell journal Kontinent (Moskva-Paris). I fokus av mitt nuvarande avhandlingsprojekt Barndomens poetik i Oscar Parlands författarskap. En komparativ studie av Oscar Parlands barndomstrilogi i den ryska litterära kontexten står barndomen som litterär konstruktion. Med utgångspunkt i trilogins ryska intertextuella kontext besvarar jag följande frågor: med hjälp av vilka konstgrepp tar ett barndomstema sig uttryck i Riki-trilogin? Hur förhåller dessa konstgrepp sig till den ryska litterära traditionen? Vilka gemensamma teman och motiv ligger till grund för den litterära konstruktionen i de skilda författarskapen och på viket sätt återspeglas den ryska modernismens estetiska principer i Parlands berättelser?

Otto Fischer är professor i retorik, Uppsala universitet, och sen 2014 Dag-Hammarskjöld- Professor vid Nordeuropa-Institut, Humboldt-Universität zu Berlin. I sin forskning har han koncentrerat sig på romantiken, 1700-talets medie- och retorikhistoria, skrift- och arkivteori. För närvarande arbetar han parallellt med tre projekt, ett om det svenska miljonprogrammets berättelser, ett om projekt om fascistisk och antifascistisk propaganda och politisk kultur, och ett om emotionella och materiella praktiker under 1700-talet. Fischer är medutgivare av bokserien Mediehistoriskt bibliotek, som introducerar internationell mediehistorisk teori.

Kristina Fjelkestam är professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har disputerat i litteraturvetenskap och har tidigare verkat vid Södertörns högskola, Umeå universitet och Linköpings universitet både som genusvetare och litteraturvetare. Hennes forskning är inriktad på feministisk kulturteori med historiskt perspektiv och på senare år har hon främst sysslat med queer temporalitet. Bland skrifterna märks monografierna Ta tanke: feminism, materialism och historiseringens praktik (2012), Det sublimas politik: emancipatorisk estetik i 1800-talets konstnärsromaner (2010) och Ungkarlsflickor, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer: modernitetens litterära gestalter i mellankrigstidens Sverige (diss 2002).

Anna Forssberg är lektor i litteraturvetenskap och del av Kulturvetenskapliga forskargruppen (KuFo) vid KaU. Hon disputerade 1998 på avhandlingen Kollisioner. Aksel Sandemose som outcast och monument om Sandemoses romankonst, och var tidigare verksam som kritiker och översättare. I pågående forskning står fortsatt 1900-talsprosan i centrum, dels genom studier i arbetarlitteratur, dels genom prosastudier i Sigfrid Siwertz och Carina Rydberg. Forssberg driver i KuFo ett projekt om internationalisering av Lagerlöfs författarskap, men forskar huvudsakligen med formhistorisk intertextualitet som metod på textstrategier från Dickens, Zola och Dos Passos och hur de tas i anspråk i olika klassbundna ärenden i skandinavisk romankonst under första halvan av 1900-talet.

Elisabeth Friis, paper in absentio, är docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, dit hon kom från Köpenhamns universitet 2011. Hon är framför allt lyrikforskare och har skrivit om poetiska former från Sapfo till Juliana Spahr. Hon är också redaktör för Gyldendals kulturtidskrift Kritik.

Stefan Helgesson är professor i engelska med litteraturvetenskaplig inriktning vid Stockholms universitet. Han har bland annat publicerat monografin Transnationalism in Southern African Literatures (Routledge, 2009) och – tillsammans med Pieter Vermeulen – antologin Institutions of World Literature (Routledge, 2015). Han är forskningsledare för programmet ”Världslitteraturer: kosmpolitisk och vernakulär dynamik”.

Reinhard Hennig är postdoktor vid Mittuniversitetets Eco-Humanities Hub och där involverad i det internationella och interdisciplinära forskningsinitiativet Inscribing Environmental Memory in the Icelandic Sagas. Han disputerade i ämnet skandinavistik vid Bonns universitet i Tyskland med en avhandling om miljö-engagerad samtidslitteratur från Island och Norge (Umwelt-engagierte Literatur aus Island und Norwegen. Ein interdisziplinärer Beitrag zu den Environmental Humanities, 2014). Hans forskningsinteressen är bl.a. miljöförändringar och deras representation i litterära texter, Antropocenen, nordeuropeisk samtidslitteratur och fornnordisk litteratur och kultur.

Gunilla Hermansson er docent og lektor i litteraturvidenskab, Göteborgs universitet, uddannet i nordisk litteratur ved Københavns universitet. Hun har udgivet bøger om dansk

1990’er-prosa (2000), om C.J.L. Almqvists Törnrosens bok (2006), om dansk og svensk romantik (2008, 2010) samt senest bogen Modernisternas prosa och expressionismen. Studier i nordisk modernism 1910–1930 (2015). Siden 2014 arbejder Hermansson på forskningprojektet Swedish Women Writers on Export in the 19th Century.

Jonas Ingvarsson är biträdande professor i Medier estetik och berättande vid Högskolan i Skövde. Inom ramen för forskningsprojektet Representations and Reconfigurations tif the Digital in Swedish Literature and Art 1950–2010 undersöker han konceptet »digital epistemologi». Han ingår dessutom i tankesmedjan Humtank.

Christer Johansson, Institutionen för kultur och estetik (IKE), Stockholms universitet, forskningssekreterare med särskild inriktning på forskningssamverkan, koordinator för Litteraturforskning som ledande forskningsområde vid SU, vik. lektor, undervisar semiotik och narrativ teori. Organiserar tvärvetenskapligt seminarium om medieforskning (Seminarium Medium). Disp. 2008, Mimetiskt syskonskap. En representationsteoretisk undersökning av relationen fiktionsprosa–fiktionsfilm, om (inter-)mediala begrepp som ikonicitet, mening och fiktion. Forskningsintressen: intermedialitet, mediehistoria, fiktionsteori, kognitionsteori, berättarkonst. Arbetar just nu med två projekt: en bok om författaren Eyvind Johnson (”Det materialiserade ordet. Medium och mening i EJ:s författarskap”), och en metateoretisk studie med fokus på medialitetens grundläggande begrepp (”Concepts of Mediality”).

Emma Johansson är student i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet. Kandidatuppsatsen ”Kvinnan föder grensle över en grav”: En studie av det groteska i Samuel Becketts I väntan på Godot sökte efter förekomsten av groteska stilmedel som verktyg för att illustrera tomhet och verka främmandegörande i Samuel Becketts välkända pjäs. Masteruppsatsen är en studie av autenticitet och det estetiska begreppet duende i relation med postpunkbandet Joy Division, i ett försök att förklara den vanligt förekommande upplevelsen av bandet som äkta.

Anna-Karin Jonasson är adjunkt i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet, Sundsvall, där jag arbetat som lärare sedan 2005, och undervisar huvudsakligen i litteraturvetenskapliga kurser inom lärarutbildningen. Jag har även undervisat i litteraturvetenskapliga kurser på grundnivå samt inom våra kurser i kreativt skrivande. Sedan 2011 är jag doktorand vid Åbo Akademi i

Finland och mitt avhandlingsprojekt har arbetsnamnet ”Landskap, kropp och språk: en ekokritisk läsning av Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet”.

Per Klingberg är doktorand i litteraturvetenskap vid Örebro universitet sedan 2015. Forskningsprojektet kretsar kring fantastik i det viktorianska Storbritannien som ett sätt att möta och diskutera tidens religiösa och intellektuella oro, med särskilt fokus på författarna Sara Coleridge, George MacDonald, Marie Corelli och William Morris. Också verksam som kulturskribent, bl.a. i Svenska Dagbladet och Axess.

Peter Kostenniemi är doktorand i Litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. I mitt avhandlingsprojekt behandlar jag gotisk barnlitteratur för mellanåldersläsare, publicerad i Skandinavien. Syftet är att undersöka hur barnet konstrueras och därefter diskutera hur barndomsbegreppet på olika sätt reflekteras och problematiseras utifrån en samhällskontext. Jag har tidigare presenterat på olika konferenser, bland annat kongressen ”Creating Childhoods” anordnad av International Research Society of Children’s Literature, 2015. Jag har också publicerat artiklar i tidskriften Svenskläraren (nr 3, 2015) och i antologin Meningens motstånd (2014). Mina primära forskningsintressen är representation av barnet i fiktion, gotisk barnfiktion, humanistisk välfärdsforskning, adaptationer och förhållandet mellan text och bild.

Svante Landgraf är doktorand vid Tema Kultur och samhälle (Tema Q) vid Linköpings universitet. I sin kommande avhandling med titeln ”Frihet. Ett tema i svensk litteratur från sextiotal till i dag” undersöker han frihetstemat i fyra genrer av svensk skönlitteratur och sakprosa: framtidsstudier, reseskildringar, självbiografiska barndomsskildringar och science fiction. Bland de många författare som studeras i avhandlingen kan nämnas Lars Gustafsson, Jan Myrdal, Sven Lindqvist och Sun Axelsson. Disputationen är planerad till mitten av 2016.

Katarina Leppänen är anställd som universitetslektor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet sedan 2013. Nu arbetar jag inom ett forskningsprogram ”Cosmopolitan and vernacular dynamics in world literature” (2016–2022). Mitt senaste forskningsprojekt ”Representation and articulation of national identity in Finland and Estonia 1900–1940: Theoretical readings of Aino Kallas and Hella Wuolijoki”. Inom projektet har jag publicerat ett

flertal artiklar, bland annat ”Fiction as a historical source: Alternative identities in Aino Kallas and Hella Wuolijoki”, Ideas in History, Volym 6, 2013, Nummer/häfte 1–2, 2014.

Carina Lidström t.b.a..

Claudia Lindén är docent i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola. Hennes forskningsfält är inriktat mot 1800-talslitteratur ur ett genus och queerperspektiv, med tyngdpunkt på moderna genombrottet och gotisk litteratur. De senaste åren har hon, som deltagare i plattformsprojektet ”Tid, minne, representation” forskat kring historiebruk inom feminismen. Hon har gett ut Om kärlek. Litteratur, sexualitet och politik hos Ellen Key, publicerat artiklar om bl.a. feministisk teori, maskulinitet hos Humboldt och Axel Munthe, Twilight-serien och Karen Blixens gotiska litteratur. Hon har (tillsammans med David Gedin) redigerat en antologi om Anne Charlotte Leffler samt en samling med texter av Leffler.

Birgitta Johansson Lindh är universitetslektor och FD i litteraturvetenskap med inriktning mot teater. Hennes avhandling Befrielsen är nära. Feminism och teaterpraktik i Margaretha Garpes och Suzanne Ostens 1970-talsteater publicerades 2006. Sedan 2012 bedriver hon forskning om Anne Charlotte Lefflers, Alfhild Agrells och Victoria Benedictssons dramatik i det RJ- finansierade projektet Känsla och frigörelse. Sentimentala och melodramatiska genredrag i kvinnors dramatik i det moderna genombrottet. Hon deltar också i Swedish Women Writers on Export in the 19th Century och i det teatervetenskapliga VR-projektet Brytningspunkter och kontinuiteter - Scenkonsternas förändrade roller i samhället 1880–1925, i vilket hon studerar spridning och reception av kvinnors dramatik på svenska scener.

Roland Lysell är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet sedan 1999 och teaterkritik på frilansbasis. Monografier: Erik Lindegrens imaginära universum (1983), Erik Johan Stagnelius – det absoluta begäret och själens historia (1993). Antologier: bl.a. Ibsens kvinnor (2011), Strindberg on International Stages / Strindberg in Translation (2014). Pågående studier av C.J.L. Almqvist, P.D.A. Atterbom, H. Ibsen och dramateori.

Kari Løvaas er doktorand i litteraturvitenskap ved Karlstad Universitet. Utkom med essaysamlingen Och de såg att de var nakna. Om skam och beskydd i 2013 (Ariel förlag). Har

bakgrunn som kritiker i bl.a. Morgenbladet, fotograf og designer. Redaksjonell erfaring, bl.a. fra Nytt Norsk Tidsskrift.

Annie Mattsson är verksam som forskare och lärare vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Hon disputerade 2010 på en avhandling om handskriftcirkulerade smädeskrifter mot Gustaf III och arbetar nu på ett delprojekt inom det större VR-finansierade projektet ”Kunskap, makt, materialitet. Svenska arkiv 1727–1811” (2014–2017).

Arne Melberg är emeriterad professor i allmän litteraturvetenskap vid Universitetet i Oslo, disputerade 1973 på en avhandling om Lars Ahlin och romantraditionen. Han har sedan dess gett ut ett 20-tal böcker och runt 200 artiklar, de flesta med litteraturvetenskaplig relevans. Senast gav han ut den kommenterade antologin Essä (2013) och Litteratur i tid. Åtta kapitel ur tidens litteraturhistoria (2015). På hemsidan får man information om hans böcker och ett urval av hans artiklar. Under sin tid i Oslo ledde han i flera år forskarutbildningen, handledde tjugo disputerade doktorander, samt initierade och ledde flera forskningsprojekt.

Anna Nordenstam, paper in absentio, docent och universitetslektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet. För närvarande driver hon projektet ”Läsa lätt?” som fokuserar lättläst ungdomslitteratur ur flera aspekter: texterna, läsarna, författarna, förläggarna och lärarna tillsammans med Christina Olin-Scheller. Hon utkommer 2016 med en ny uppdaterad version av Från fabler till manga 2. Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på ungdomslitteratur (tillsammans med Ann Boglind) och 2015 publicerades Från fabler till manga 1. Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barnlitteratur. I ett annat pågående projekt studerar hon feministiska serier tillsammans med Margareta Wallin Wictorin.

Karin Nykvist är lektor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Hon har i sin forskning främst intresserat sig för lyrik med metapoetiska drag, samt för barndom som kulturell och litterär konstruktion i framför allt prosa.

Annika Olsson arbetar sedan 2003 som lektor i genusvetenskap vid Stockholms universitet. Hon disputerade i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet 2002 på avhandlingen Att ge den andra sidan röst. Rapportboken i Sverige 1960–1980, utgiven i ny version på Atlas förlag 2004. Hennes vetenskapliga verksamhet präglas av ett intresse för berättande, representation och demokrati samt relationen dem emellan. Gränsöverskridandet i olika former är centralt, både som fenomen och problem. Mer information finns på webbsidan: .

Jakob Olsson arbetar som gymnasielärare och har en lärarexamen i svenska och religionskunskap, samt en magisterexamen i litteraturvetenskap, från Karlstads universitet. Magisteruppsatsen Utgrävning av Cthulhu-mytologin: H.P. Lovecraft och medieyttringen berörde läsandet av den amerikanske skräckförfattaren Howard Phillips Lovecrafts texter såsom en arkeologisk, och högst interaktiv, process.

Nils Olsson, fil.dr., verksam vid Institution för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet. Min bok Konsten att sätta texter i verket, Gertrude Stein, Arne, Sand och litteraturens (o)befintliga specificitet (2012), behandlar litteraturens mediala självförståelse under 1900-talet, med fokus på medium, materialitet och litteraturens utvidgade fält. Undervisar förutom i litteraturvetenskap och estetikens idéhistoria också inom områdena fri konst och design. Arbetar med mastersprogrammet ”Kritiska studier” (start ht 2014) och kandidatutbildningen ”Redaktionell praktik” (start ht 2016), båda vid Göteborgs universitet. Redaktör för tidskriften LIR.journal. Utvecklar för närvarande ett projekt om redaktionell praktik, mediala överlappningar och ”format” som estetisk och konceptuell princip.

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Hans forskning har främst rört samtida svensk litteratur – Birgitta Trotzig, Lars Norén – och Strindbergs författarskap. Hans senaste bok, Subject and Silence in Modern Literature: Spoken Violence (Palgrave Macmillan 2013) sammanfattar ett viktigt tema i hans forskning: relationen mellan litteratur och makt, så som den tar form i språkligt våld. För närvarande sysslar Olsson med två större projekt som kommer att resultera i två böcker: Preparation for Freedom: Grateful Dead and the Politics of Improvisation (University of California Press, kommande) och Paradoxografi: Strindbergs sena författarskap.

Erik van Ooijen är gästforskare vid Kulturvetenskapliga forskargruppen (KuFo) och lektor i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet. Disputerade på avhandlingen The Mold of Writing: Style and Structure in Strindberg’s Chamber Plays (Örebro University, 2010). Boken Dödsporr: Etik, estetik, våld är under utgivning (Faethon, 2016). Har skrivit en rad artiklar om bland annat litteratur och litteraturteori, film, pornografi, dataspel och populärmusik, med särskilt fokus på gestaltningar av våld mot djur.

Anna Persson är doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet sedan februari 2016. I avhandlingsprojektet ”Lived Landscapes and Ecologies of Embodiment in Karen Blixen’s Works” undersöker hon Karen Blixens författarskap utifrån ekokritiska, nymaterialistiska och kroppsmaterialistiska feministiska perspektiv. I centrum för undersökningen står relationen mellan det mänskliga och ickemänskliga och hur författaren framställer landskap, förkroppsligande samt ickemänskliga djur i noveller, brev och essäer.

Anna-Maria Rimm, fil. dr., är forskare i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet med särskild inriktning på förlagsforskning och bokhistoria. Rimms nyss avslutade RJ-projekt ”Villkor och överlevnad: förlagsstrategier och positionering på den moderna svenska bokmarknaden” berör frågor om vertikal integration och vad som händer med den generella bokmarknaden när ett stort internationellt företagskonglomerat som exempelvis Amazon tar över och kontrollerar nästintill samtliga led i bokkedjan. För närvarande arbetar hon med ett VR-projekt om internationell bokförmedling i Europa under 1700-talet. Anna-Maria Rimm är även verksam som redaktör för Tidskrift för litteraturvetenskap.

Clemens Räthel har studerat skandinavistik, teater- och politikvetenskap i Berlin och Stockholm. 2014 disputerade han på Humboldt-Universität zu Berlin med en avhandling om judiska teaterkaraktärer i Skandinavien. Sedan 2015 har Clemens Räthel en post-doc tjänst på Nordeuropainstitutet vid Humboldt-Universität. Hans forskning kretsar kring litteratur och teater i de skandinaviska länderna under 1900- och 2000-talet med fokus på frågor om identitet, kroppslighet, genus och utanförskap. Vid sidan om sin akademiska karriär är han verksam som regissör och producent för olika teatrar och festivaler i Tyskland och Österrike (bl.a. Salzbuger Festspiele, Ruhrtriennale, Burgtheater Wien, Berline Ensemble).

Tommy Sandberg är sedan februari 2015 doktorand i litteraturvetenskap vid Örebro universitet. Hans avhandlingsprojekt har den preliminära titeln Att (om)sätta narrativet: Om romaners sensationella funktionalitet. Projektet tar avstamp i några teoretiker som kritiserar narratologins standardmodell och i stället pläderar för den litterära, eller narrativa, fiktionens särart. Ett syfte är att låna begrepp från dessa kritiker samt filosofen Gilles Deleuze och diskutera litterära berättelser som bärare av möjligheten att uttrycka tänkandets och upplevandets gränser. ”Mörka” genrer intresserar Sandberg storligen och våren 2016 undervisar han i kursen Gotiska berättelser och annan fasaväckande litteratur, vilket gett inspiration till föredragsämnet ovan.

Cristine Sarrimo är docent i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. I flera publikationer har hon använt samhällsvetenskaplig metod samt medievetenskaplig forskning och teoribildning. Hennes senaste artikel är förankrad i journalistikforskning och baserad på en intervjustudie: ”The press crisis and its impact on Swedish arts journalism: Autonomy loss, a shifting paradigm and a ’journalistification’ of the profession”, i Journalism. Theory, Practice and Criticism. För närvarande färdigställer hon en monografi om medialiseringen och mottagandet av David Lagercrantz bok om Zlatan Ibrahimovic. Även i den studien används intervjun som metod.

Johan Schimanski (født i Stockholm) er professor i allmenn litteraturvitenskap, Universitetet i Oslo, og professor II ved UiT Norges arktiske universitet (Tromsø). Han har forsket på grenser i litteraturen, arktisk litteratur, nasjonal identitet og litteratur, postkolonialisme, walisisk litteratur, migrasjonslitteratur, science fiction og litterære falsknerier. Han har for tiden koordineringsroller i forskningsprosjektene Arctic Modernities og TRAUM – Transforming Author Museums (begge Norges forskningsråd), samt EUBORDERSCAPES (EU rammeprogram 7), der han leder en work package om ”Border-Crossing and Cultural Production” . I Tromsø har han vært med på å bygge opp en forskningsgruppe om Border Poetics og i Oslo er han med i forskningsgruppen ”Leve sammen”; han deltar også i workshop- prosjektet ”Borderscapes, Memory and Migration” (NOS-HS). I 2015 utga han bl.a. artiklene ”Border Aesthetics and Cultural Distancing in the Norwegian-Russian Borderscape” og

”Reading Borders and Reading as Crossing Borders”, samt en større monografi sammen med Ulrike Spring, Passagiere des Eises: Polarhelden und arktische Diskurse 1874.

Lisa Schmidt är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet där hon arbetar på avhandlingen ”RADDERA – Visuell ikonicitet och dialogicitet i raderingspoesi” i vilken hon undersöker litterära återbruk, i synnerhet den palimpsestuösa typ av poesi som kallas erasure poetry. Schmidt är även verksam som poet och har en bakgrund inom förlagsvärlden, bland annat som grundare av och förläggare för förlaget Bladstaden.

Ann-Sofi Ljung Svensson är fil.dr. i litteraturvetenskap och anställd som lektor vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation på Malmö högskola. Hon arbetar i huvudsak med olika kurser i skrivande: akademiskt skrivande, essäistik och litterär gestaltning. Arbetet bedrivs i gränslandet mellan litteraturvetenskap och skrivande. Ljung Svensson disputerade 2011 vid Lunds universitet med en avhandling om den tyska receptionen av Selma Lagerlöfs verk – Selma Lagerlöf och den tyska hembygdslitteraturen. För närvarande bedriver hon ett idéhistoriskt inriktat litteraturvetenskapligt forskningsprojekt med titeln Hem till gården. Landsbygdsutopier i den svenska litteraturen, som tar sin utgångspunkt i den svenska nittiotalismen och sträcker sig fram till idag.

Anna Swärdh är lektor i engelsk litteratur vid Karlstads universitet. Avhandlingen Rape and Religion in English Renaissance Literature (Uppsala, 2003) studerade ett antal litterära texter mot bakgrund av religiösa konflikter i efter-reformationens England. Därefter har hon undersökt formella och generiska aspekter i sen-elisabetanska narrativa dikter inom ramen för ett VR- projekt, The Emulative Complaint. Hon har även skrivit om historiska och samtida adaptioner och uppsättningar av Shakespearepjäser.

Paul Tenngart är docent i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. Han har bland annat skrivit Romantik i välfärdsstaten. Metamorfosförfattarna och den svenska samtiden (2010), Den komplexe Baudelaire (2012) och Livsvittnet Majken Johansson (2016).

Morten Feldtfos Thomsen er doktorand ved Karlstads universitet. Disputerer 1. September 2016 med avhandlingen ”Scenes of Writing, Scenes of Looking: The Politics of the Visual and

Verbal in the Novels of Don DeLillo and Claus Beck-Nielsen”. Primært orienteret indenfor felterne litteratur, medier, intermedialitet, visuel kultur.

Maria Holmgren Troy är professor i engelska (med inriktning mot amerikansk litteratur) vid Karlstads universitet. Hennes avhandling, In the First Person and in the House: The House Chronotope in Four Works by American Women Writers (Uppsala 1999), handlar om hemmet och jaget i fyra jagberättelser av kvinnliga författare i termer av tid och rum, ras, kön, sexualitet, klass och nationalitet. Senare publikationer har bl.a. behandlat kulturellt minne och trauma i engelskspråkig litteratur. Andra forskningsintressen är amerikanska 1800-talssagor och vampyrberättelser i olika medier. Hon är en av tre författare till boken Making Home: Orphanhood, Kinship, and Cultural Memory in Contemporary American Novels (Manchester University Press, 2014).

Anna Clara Törnqvist disputerade 2010 vid Lunds universitet med avhandlingen Likt ett brustet halleluja. Trons och tvivlets tematik i Christine Falkenlands författarskap. Hon har sedan dess bland annat arbetat som lärare i kreativt skrivande på Högskolan Kristianstad och Malmö högskola. Idag är hon anställd som lektor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning på lärarutbildningen på Malmö högskola. Inom forskningsintressena ryms såväl barn-och ungdomslitteratur som litteraturdidaktik och kreativt skrivande. För närvarande är hon precis i början av ett forskningsprojekt om hur litteraturvetenskap, litteraturdidaktik och kreativt skrivande skulle kunna korsa varandra i undervisning på lärarutbildningen.

Philipp Wagner, Greifswalds Universitet, är doktorand i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet ”Baltic Borderlands" vid Greifswalds Universitet i samarbete med Lunds och Tartus Universitet och undersöker hur representationen av Östersjöns öar i svensk och dansk litteratur är påverkade av olika texttraditioner som utopier, robinsonader, reseskildringar osv. Som student läste han nordiska språk och politikvetenskap i Greifswald och litteratur- och kulturteori vid Universiteterna i Tübingen och Wien. För den sistnämnda skrev han masteruppsatsen Nation och familj i svenska samtidslitteratur, där han analyserade både autobiografiska romaner och deras reception i kulturdelen av tidningar med en intersektional perspektiv mot bakgrunden av det sig förändrande partilandskapet.

Barbro Wallgren Hemlin är filosofie doktor i nordiska språk och universitetslektor vid Göteborgs universitet. Den retoriskt inriktade avhandlingen Att övertyga från predikstolen (1997) belönades med Torsten Janckes pris. Hon har även arbetat med retorik ur andra perspektiv och bl.a. skrivit om barns argumentation och amerikansk presidentvalsretorik. Under senare år har hennes forskning nästan uteslutande handlat om utgivningen av Esaias Tegnérs kyrkliga tal, ett arbete som delvis bekostats av Riksbankens jubileumsfond och Svenska akademien. Verket ges ut i fyra till fem volymer på Bokförlaget Artos med början 2016. Hon har även publicerat flera artiklar i ämnet. 2012–2014 ingick hon i expertpanelen vid Högskoleverkets utvärdering av retorikämnet vid universitet och högskolor i Sverige.

Margareta Wallin Wictorin är docent i konst- och bildvetenskap och lektor i kulturstudier vid Karlstads universitet. Medlem av Kulturforskningsgruppen på Kau och Linnaeus University Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies. På senare år har hon bl.a. publicerat ”Comics in postcolonial Senegal – Suggesting and Contesting National Identity”, i La Cour, Erin, Magnussen, Anne & Platz Cortsen, Rikke (eds.), Comics and Power: Representing and Questioning Culture, Subjects and Communities, 2015. Under bearbetning är kapitlet ”Tecknade serier som medium för interkulturellt berättande i mångkulturella kontexter” för en antologi om mångkulturell barnlitteratur, redigerad av Elina Druker & Maria Andersson.

Anders Westerlund, bosatt i Jakobstad, Finland. Universitetslärare i modersmålets didaktik, doktorand (Åbo Akademi/Vasa). Arbetat som gymnasielärare i svenska och historia, sedan 2009 lärarutbildare. Forskar som litteraturvetare om Hans Ruins essäistik, som ämnesdidaktiker om essäistiska dimensioner i elevtexter på gymnasiet. Publikationer: ”’... när allt detta för mig samlar sig i en enda oförglömlig syn!’ Essäistik som seendets konst i Hans Ruins Gycklare och apostlar” (u.u.); ”Tankens mångfald. Essän som genre och gymnasieskrivande”, i Andersson, Peter (red.): Mångfaldens möjligheter. Litteratur- och språkdidaktik i Norden. Göteborg 2014; recensioner.

Sofia Wijkmark är lektor i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet och disputerade 2009 på avhandlingen Hemsökelser. Gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf. Senaste publikationer: ”Splatterfilmen remedierad: John Ajvide Lindqvists Lilla Stjärna”, Våldsamma fantasier. Studier i fiktionsvåldets funktion och attraktion, Magnus Ullén (red.), Karlstad 2014; ”Violence and the

Uncanny in Selma Lagerlöf’s ’Gammal fäbodsägen’”, Re-mapping Lagerlöf. Performance, intermediality and European Transmissions, Helena Forsås-Scott et.al. (red), Lund 2014; ”Våld, konsumtion och ekologi i Lotta Lotass Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet”, TFL, 2016:1 kommande. Forskningsintressen: das unheimliche, skräckfiktion, fiktionsvåld, ekokritik. Pågående forskning: samtida nordisk gotisk fiktion.

Maria Zadencka är professor i polska vid Stockholms universitet, disputerade vid Uppsala universitet med avhandlingen På spaning efter det förlorade hemlandet. Bilden av Litauen och Vitryssland i de polska exilförfattarnas verk (på polska), och därefter undervisat vid bl. a. University of Illinois at Chicago och Helsingfors universitet. Hon är intresserad av sambandet mellan litteratur och politiska och sociala idéer i olika epoker, har forskat om bl. a. den tidigmoderna statsläran och dess omtolkningar i litterära verk, samt lett forskning rörande nationella identiteter inom Östersjöområdet och kring centraleuropeisk historieskrivning i exil. Hon är ledamot av forskningsrådet vid Geisteswissenschaftliches Zentrum Geschichte und Kultur Ostmitteleuropas, Leipzig. Viktigaste publikationer: Suveränitetens bilder. Om politiken och inbillningskraften i polska litterära verk från 1800- och 1900-talet (på polska), Warszawa 2007; Divided Heritages. Culture in a Time of National Differentiation in the Lands of the Old Polish- Lithuanian Commonwealth, the Baltic Provinces, and the Kingdom of Sweden, Stockholm 2014.

Karl Ågerup är anställd som postdoktor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Intresseområden: litteratur och ideologi, estetiska normer, kritik och gränsdragningar. Disputerade 2013 vid Stockholms universitet på en avhandling om litteraritet och interdiskursivitet i romaner av Robert Bober, Michel Houellebecq och Yasmina Khadra. Pågående undervisning: ”Litteratur och politik”, ”Terrorism i litteraturen”, uppsatshandledning.

Niklas Öhman, Södertörns högskola. Utbildad gymnasielärare med ämneskombinationen svenska och historia, och sedan våren 2015 doktorand i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning inom ramen för forskarskolan SPLIT: Språk- och litteraturdidaktik i medielandskapet. I sin forskning intresserar han sig huvudsakligen för utbildningspolitiska demokratiserings- och fostransdiskurser ur ett vetenskapshistoriskt eller genealogiskt perspektiv,

och särskilt hur dessa diskurser fungerar konstituerande för den skönlitterära texten som ett teoretiskt och historiskt situerat objekt.

Magnus Öhrn är docent i litteraturvetenskap vid institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet, där jag även är studierektor för lärarutbildningen. Forskar och undervisar om barn- och ungdomslitteratur samt genus och intersektionalitet. Doktorerade 2005 med en avhandling om Fritiof Nilsson Piratens författarskap. 2010-2103 forskade jag om den svenska pojkboken med medel från RJ. Tillsammans med Per Anders Wiktorsson, även han på institutionen för kultur och estetik, driver jag ett forskningsprojekt om alkohol i svenska rocktexter. Höstterminen 2016 tillträder jag som föreståndare för Centrum för barnkulturforskning, Stockholm universitet.

Maria Margareta Österholm. I mitt nya forskningsprojekt Gurleska begär. Sexualitet och femininitet i svenskspråkig litteratur och seriekonst ska jag ägna mig åt gestaltningar av femininitet, sexualitet och begär i tecknade serier, vuxen- och ungdomslitteratur efter 2000. Jag ska även teoretiskt vidareutveckla begreppet gurlesk, som jag använde i min avhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar. Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005 (2012). De senaste åren har jag undervisat i genusvetenskap vid bland annat Stockholms universitet. Nu har jag fått ett tvåårigt stipendium från Ellen Ahlströms och Anna Terserus stiftelse och kommer främst att ägna mig åt forskning.