18

”De lärdas elit” – En retorisk studie av Svenska Akademiens ledamotspresentationer

Emelie Nilsson

Ämne: Retorik Nivå: C Poäng: 15 hp Ventilerad: HT 2015 Handledare: Janne Lindqvist Examinator: Mika Hietanen

Litteraturvetenskapliga institutionen Uppsatser inom retorik

Innehållsförteckning

1. Inledning s. 2

2. Tidigare forskning s. 4 2.1 Tidigare forskning – ”de lärda” och ”de intellektuella” s. 4 2.2 Tidigare forskning – Akademien s. 8 3. Syfte och frågeställning s. 10

4. Material s. 11

5. Utgångspunkter s. 12

6. Analys s. 18 6.1 Akademiledamöternas persontopiker s. 18 6.1.1 Framstående yrkesverksamhet s. 18 ​ 6.1.2 Ärebetygelser s. 20 6.1.3 Utbildning s. 21 6.1.4 Den mångfasetterade lärda s. 22 6.1.5 Ovanlighet s. 23 ​ 6.1.6 Relationer s. 24 6.1.7 Kön s. 25 6.2 Kvinnors och mäns persontopiker s. 25 6.3 Forskarens och författarens persontopiker s. 27 6.3.1 Relationer s. 28 ​ 6.3.2 ”Den lärda” s. 30 ​ 7. Diskussion s. 31

8. Sammanfattning s. 32

Referenser s. 34

1

1. Inledning

”Til detta fordras kunskap, vitterhet, lärdom och smak; desse äro oskiljaktige til ändamålets vinnande, fast de sällan äro förenade. Derföre fordras et Samhälle, sammansatt af dem, som brinnande af kärlek för vitterhet, hafva fritt fölgt sin böjelse och endast sysslosatt sig med dessa yrken; af dem, som igenom en vidsträckt lärdom satdgat sine omdömen på grunder, som tider och secler dem förelagt; af dem, som i Rikets högsta värf, eller i allmänna sammanlefnaden, från barndomen stadgat deras smak, genom den noggranhet de stora ämbeten de beklädt altid äska, eller genom det ständiga ombyte af människor deras kall kräft af dem at omgås med, hvilka nödvändigt fordra en aktsamhet i tal, et noggrant val af ord, som utgör den fina känslan, hvilken gifver hvart ord sin rätta mening och föreskrifver den gräns, öfver hvilken de ej kunna föras.”

(Gustaf III om vad som kan begäras av ledamöterna i Svenska Akademien som fått i uppgift ”at stifta för språket Lagar”, 5 april 1786.)1

Den 5 april 1786 stiftade Gustaf III Svenska Akademien (i fortsättningen kallat ’Akademien’) med Franska Akademien (Académie Française) som förlaga. Akademiens mål var enligt Gustaf III: ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet” vilket är en del av stadgarna och Akademiens valspråk är ”Snille och smak”. Inom det svenska språkets utveck­ ling är Akademien en betydande aktör i och med att de bland annat ger ut Svenska ​ Akademiens ordbok, Svenska Akademiens ordlista och Svenska Akademiens grammatik. ​ ​ ​ ​

1 Bo Svensén, De Aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 225 år, 2., uppdaterade upplagan, Stockholm: ​ ​ ​ Svenska Akademien 2011, s. 22. ​ Referensförteckningen presenteras i slutet av uppsatsen och anges i bokstavsordning efter författarens efternamn för att underlätta för läsaren att hitta vad som söks efter. Jag har valt att inte ha en uppdelning mellan primär­ och sekundärlitteratur eftersom det framkommer i uppsatsen vad som analyseras och vilka texter som används för att kunna analysera objekten. Det finns inte heller någon uppdelning mellan tryckta och otryckta källor – det framkommer däremot i referensförteckningen vad som är tryckta respektive otryckta källor. Dessa uppdelningar anser jag enbart försvårar för läsaren att hitta i förteckningen. 2

Akademien har även en prestigefylld roll i den litterära världen eftersom de sedan 1901 ger ut Nobelpriset i litteratur och i samband med det öppnades Nobelbiblioteket.2 Utöver Nobelpris­ et delar Akademien ut ett flertal priser som till exempel Stora priset (som Gustaf III inrättade), Bellmanpriset och Nordiska priset.3 I Akademiens stadgar står det i första paragrafen att Akademien består av 18 ledamöter som går under namnet De Aderton och ledamotskapet är ett åtagande till livets slut. I och med deras betydande arbete för det svenska språket och litteraturen kan Akademien säg­ as vara ett slags måttstock för ”den svenska lärda”, och att studera vad som framställs som ideala egenskaper för akademiledamöterna säger oss något om det intellektuella klimatet i det nutida Sverige. För att få en förståelse för vilka dessa idealegenskaper är måste Akademiens egna offentliga kanal betraktas – Akademiens hemsida. På Akademiens hemsida kan besökar­ en läsa en enskild presentation av de sittande ledamöterna och eftersom detta är den bild av ledamöterna som Akademien väljer att presentera är innehållet talande för hur Akademien själv vill framstå. Genom att betrakta vilka persontopiker som förekommer i presentationerna är det en metod för att få en förståelse om hur Akademien framställer sig själv och hur pass väl det lever upp till idealet av en ’lärd’. Analysen i denna uppsats är uppdelad i tre delar där akademiledamöternas persontopi­ ker läggs fram i den första delen: hur frekvent de förekommer i antalet presentationer och de exemplifieras även med citat ifrån texterna för att förtydliga persontopikerna. I den andra delen jämförs förekomsten av persontopiker i presentationerna av de kvinnliga respektive manliga ledamöterna. Den tredje delen består av en jämförelse mellan persontopiker för forskare och författare. Efter analysen följer en diskussionsdel som innefattar vilka personto­ piker som utmärker sig och vidare utveckling av dessa. Men innan analysen kan ta vid följer först den tidigare forskning som finns inom området, följt av ett preciserat syfte och uppsatsens frågeställningar, samt en förklaring av materialet som kommer att analyseras och även vilka utgångspunkter som finns för denna uppsats.

2 Bo Svensén, ”Svenska Akademien”, Nationalencyklopedin, ​ ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska­akademien (2015­10­04). 3 ”Akademiens priser”, Svenska Akademien, http://www.svenskaakademien.se/akademiens­priser (2015­10­20). ​ ​ 3

2. Tidigare forskning Redan i Akademiens valspråk finns det uttalat att en ledamot har ”snille och smak”. Gustaf III menade dock att ’snille’ betydde ’talang’, ’begåvning’ och ’smak’ motsvarade ”närmast aktsamhet och måttfullhet med de språkliga uttrycksmedlen”.4 Idag har ordet ’snille’ en nära ​ förbindelse med termen ’intellektuell’. I Svensk ordbok: utgiven av Svenska Akademien ​ förklaras exempelvis att ett snille är en ”person med lysande (intellektuell) begåvning på ngt område el. i allmänhet”.5 Den tidigare forskningen som finns om ”de lärda” och ”de intellektuella” presenteras nedan och ger en övergripande bild av begreppen. I denna del ingår även en distinktion mellan dessa två begrepp som ger en förklaring till varför ’lärd’ är ett mer lämpligt begrepp i denna uppsats. För att kunna skriva denna uppsats måste det även tas hänsyn till vad som skrivits om Akademien tidigare och hur det kan ge stöd till denna uppsats frågeställning. Hänsyn måste även tas till hur denna uppsats skiljer sig från tidigare forskning och därför behövs.

2.1 Tidigare forskning – ”de lärda” och ”de intellektuella” En ’lärd’ är enligt Nationalencyklopedin någon ”som har omfattande teoretiska kunskaper på ​ ngt område; särsk. om akademiskt utbildad person”.6 Detta begrepp använder sig den svenske sociologen Donald Broady sig av i samband med beskrivandet av den franske sociologen Pierre Bourdieus bild av den akademiska traditionen i boken Sociologi och epistemologi. ​ Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin.7 Bourdieu själv har gjort en sociologisk analys av den franska akademiska världen i boken Homo Academicus.8 Där ​ ​ beskriver Bourdieu sin egen krets och hur det spända förhållandet mellan ”de intellektuella” och den akademiska världen hamnar i kontrast till de som är födda ’intellektuella’ och därför innehar en rätt att vistas i den kulturella världen. Men en människa förändras när tänkandet i den kulturella världen alstras i vardagen, och det är inte bara personens status som ombildas i förhållande till den akademiska världen utan den personen utvecklas till homo academicus. ​

4 ”Mer om Akademiens historia”, Svenska Akademien, ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/historisk­oversikt/mer­om­akademiens­historia (2015­11­12). 5 ”Snille”, Svensk ordbok: utgiven av Svenska Akademien / [2], M ­ Ö, Stockholm: Norstedt 2009, s. 2881. ​ ​ 6 ”Lärd”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/lärd (2015­11­19). ​ ​ ​ ​ 7 Donald Broady, Sociologi och epistemologi. Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin, 2 ​ ​ korr. uppl., Stockholm: HLS Förlag 1991. ​ ​ 8 Pierre Bourdieu, Homo Academicus, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 1996. ​ ​ 4

Bourdieu menar att i varje krets så är det en grupp som dominerar och en som blir dominerad. Den grupp som dominerar är de som i majoritet har högst anseende. Bourdieu visar på detta i Homo Academicus genom att peka på att det inom universitet skapas nya grupper som har en lägre status än den dominerande gruppen av professorer, som till exempel vikarier och adjunkter. Den akademiska världens expansion bygger på uppkomsten av ett slags proletariat, alltså de med sämst villkor inom kretsen. Utöver den franska forskningen inom området finns det även en del svensk forskning om ”de lärda” i den litterära kretsen som är intressant för denna uppsats. Med Bourdieu som utgångspunkt skriver exempelvis Broady & Mikael Palme om det nya litterära klimatet som skapades i Sverige i artikeln ”Inträdet”. De skriver så här: ”Vår hypotes, inspirerad av Bourdieus undersökningar av franska förhållanden, är att de fenomen som brukar kallas för ’68’ (men för Sveriges vidkommande knappast inträffade i större skala före 1970) kan betraktas som uttryck för en demografisk katastrof”.9 Broady & Palme menar att det dåvarande överskottet av akademiker ledde till att dessa högutbildade var tvungna att söka sig till andra kretsar; då framför allt kretsarna för kulturell produktion eftersom deras vanor och erfarenheter ledde dem till kretsar där deras kunskap kunde komma till sin rätt. Den litterära kretsen påverkades av denna förändring vilket i sin tur ledde till att inträdesreglerna i den litterära kretsen ändrades och att litteraturkritiken nu sågs som en lärd krets. Ett sätt att avgränsa gruppen ’lärda’ är att ställa dem i kontrast mot den grupp som skulle kunna kallas ’intellektuella’. En ’intellektuell’ är enligt Nationalencyklopedin ”en ​ mångtydig benämning på den som med sina idéer söker påverka samhällsutvecklingen” och att hur begreppet används speglar länders olika kulturer och traditioner: ”Medan den franske intellektuelle är ett ensamt snille i universitetskvarterens Paris, är hans svenska motsvarighet en beskedligare, mer tjänstemannalik typ”.10 Den tidigare forskningen som finns om franska ’intellektuella’ gäller i synnerhet Bourdieus studier Texter om de intellektuella11 och den ​ norska filosofen och litteraturvetaren Toril Mois undersökning Simone de Beauvoir. Hur man ​ skapar en kvinnlig intellektuell.12

9 Donald Broady & Mikael Palme, ”Inträdet”, Litteratursociologi, (red.) Johan Svedjedal, Lund: Studentlitteratur ​ ​ ​ 2012, s. 411. 10 Sven­Eric Liedman, ”Intellektuell”, Nationalencyklopedin, ​ ​ ​ ​ htt​p://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/intellektuell (2015­11­02). 11 Pierre Bourdieu, Texter om de intellektuella, Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 1992. ​ ​ 12 Toril Moi, Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell, Stockholm: Brutus Östlings ​ ​ Bokförlag Symposion 1996. 5

En del av den ovannämnda forskningen handlar om huruvida de med ekonomisk makt samt de som är en del av en institution står i motsatsställning till ”de intellektuella”. Ett exempel på detta är Broady som kommenterar Bourdieus syn på ”de intellektuella”:

I bredaste mening är ”de intellektuella” helt enkelt de grupper inom den dominerande klassen som befinner sig så långt bort från ekonomins maktfält som man kan komma – med andra ord de grupper som tillhör fält där man sysslar med litteratur, konst, vetenskap, högre utbildning. Om vi så förflyttar oss in i dessa kulturella produktionsfält, brukar Bourdieu använda benämningen intellektuell om de konstnärer, författare och andra som står i motsättning till de mer institutionellt förankrade universitetslärarna och forskarna.13

Bourdieu menar alltså att de som får eller har en ekonomisk makt inte längre är ’intellektuella’ men även de som är en del av institutionen eftersom de sålunda inte är ’fria’. En annan del av den tidigare forskningen om franska ’intellektuella’ handlar om vilka egenskaper en ’intellektuell’ besitter. Bourdieu exemplifierar detta genom att beskriva Jean Paul Sartre som det perfekta exemplet på ”den intellektuelle” som besitter alla de egenskaper som behövs för att fullända idealet. Bourdieu beskriver en del av dessa så här:

En av dessa egenskaper är en pubertal självsäkerhet som varar livet ut och som tillhör de outtalade villkoren för att inneha en dominerande position. Den vantrivsel han ger uttryck åt, t ex i bastardtemat, är inte obehaget i att vistas i den intellektuella världen utan obehaget i att vara intellektuell. Utan tvivel är det detta som gjorde att de intellektuella, som i detta språkrör för de intellektuellas ångest känt igen den mest betryggande av intellektuella, gav honom rätten att inta en dominerande plats i det intellektuella fältet.14

Bourdieu vill påvisa det faktum att om en person är kritiskt inställd till att se sig själv som ’intellektuell’ och inte heller bekväm med det epitetet i sig stöder att han [!] skulle vara just det. Sartre tackade som känt nej till Nobelpriset15 och Bourdieu beskriver det som ”det egentliga privilegiet att säga nej till alla världsliga makter”.16 Detta knyter an till Broadys

13 Bourdieu 1992, s. 13–14. 14 Bourdieu 1992, s. 91. 15 Att Lars Gyllensten sedan påstår att Sartre i efterhand sägs ha velat ha pengarna kan ses som en motsättning till att kalla Sartre för ’intellektuell’. Kaj Schueler, ”Sartres brev kom försent till Akademien”, Svenska ​ Dagbladet, 2015­01­02, http://www.svd.se/sartres­brev­kom­forsent­till­akademien (2015­10­22). ​ 16 Bourdieu 1992, s. 92. 6

tidigare citat om att Bourdieus bild av en ’intellektuell’ är någon som går emot det institutionella. I Bourdieus forskning refereras som tidigare uppmärksammat ”den intellektuelle” som ’han’ och det finns en kritik gentemot att Bourdieu har förbisett kön som betydelsefullt för ”den intellektuelles” position. Moi är en vars studier utgår ifrån denna Bourdieukritik och hon väljer att skriva om den kvinnliga motsvarigheten till Sartre vilket är Simone de Beauvoir och hon beskriver det så här: ”Med ”intellektuell kvinna” menar jag varje kvinna som någon gång tagit sig själv som tänkare på stort allvar”.17 Moi uppmärksammar de starka patriarkala kraft­ erna som menar att de intellektuella intressena inte anses vara avsedd för kvinnor. Den ovanstående forskningen visar hur ’lärd’ är ett lämpligare begrepp än ’intellektuell’ när det som i denna uppsats handlar om en akademiledamot med anledning av den problematik som Bourdieu lägger fram angående hur ”den intellektuella” står i motsättning till den akademiska världen. Men med tanke på att förebilden för Akademien var den franska versionen kan det finnas en förväntning att det var bilden av den franska ’intellektuella’ människan som var det eftersträvansvärda. Angående den ovannämnda synen på den ekonomiska makten kan det antas att Bourdieu skulle se problematiken med att kalla en akademiledamot för ’intellektuell’ med grund i att Akademien till exempel ger ut Nobelpriset som kommer med en ekonomisk makt med tanke på dess prissumma på åtta miljoner kronor. Men det mest problematiska med att kalla ledamöter ’intellektuella’ är att de ingår i ett slags institutionell maktelit och att de sålunda inte är ’fria’ och Bourdieu skulle nog betrakta medlemmarna som ’intellektuella’ framtill att de blir ledamöter – innan de blir en del av institutionen. En annan aspekt av denna motsättning är en jämförelse med att Sartre tackade nej till ett Nobelpris och det faktum att en akademiledamot inte har tackat nej till en stol i Akademien. Genom att att istället tacka ja till sin roll som ledamot blir personen en del av den institutionella eliten och kan därför inte längre beskrivas med epitetet ’intellektuell’. En ’lärd’ är således en bättre term i kontrast till ’intellektuell’ och att benämna en akademiledamot som ’lärd’ är lämpligt då de tillhör den akademiska världen och besitter omfattande teoretiska kunskaper inom det svenska språket och litteraturen. Den akademiska världen i Sverige kan definitivt sägas, enligt Bourdieu, ha expanderat i och med Akademiens höga anseende i förhållande till den resterande gruppen inom det givna området.

17 Moi 1996, s. 23. 7

2.2 Tidigare forskning ­ Akademien Den tidigare forskningen om Akademien har framförallt tagit fasta på ledamöternas biografier, genom att undersöka deras sociala bakgrund och tidigare liv. Ett exempel på detta är en bok som getts ut på uppdrag av Akademien: De Aderton. Svenska Akademiens ​ ledamöter under 225 år skriven av Bo Svensén. I denna bok finns det biografier av de 186 ledamöter som fram till 2011 suttit med i Akademien.18 Efter att denna bok skrevs 2011 har det tillkommit tre ledamöter vilket betyder att Akademien totalt har haft 189 ledamöter.19 Utöver biografierna av ledamöterna tar boken upp bland annat det sociala ursprunget, släktband mellan ledamöter och yrkesgrupper. När det gäller det sociala ursprunget kommer en femtedel av de 186 ledamöterna från prästhem, och andra vanliga yrkesgrupper hos ledamöternas fäder är militärer, egna företagare och tjänstemän.20 Det har funnits några släktband inom Akademien och det var då främst förr med anledning av att det var en mindre grupp som kunde rekryteras eftersom ståndcirkulationen inte satts igång ordentligt.21 Angående yrkesgrupper finns det en vanlig uppfattning om att Akademien enbart bestått av författare vilket inte stämmer utan andelen ledamöter som var författare började att öka under perioden 1886–1935.22 Svensén skriver även om kvinnorna i Akademien men väljer då enbart att beskriva vilka som blivit invalda och den nuvarande andelen och kopplar inte samman dem med deras andra meriter. En annan del av den tidigare forskningen om Akademien är hur de historiskt rådande samhällsförhållandena påverkat Akademien som institution. Ett exempel på detta är en studie i tre volymer som även den getts ut i Akademiens namn av den nu bortgångne ledamoten Torgny T. Segerstedt vid namn Svenska Akademien i sin samtid. En idéhistorisk studie. De tre ​ ​ volymerna innefattar tidsperioderna: 1786–1844, 1844–1886 och 1886–1936. Denna bok har ett idéhistoriskt perspektiv och Akademien ses som ett samfund i ständig interaktion mellan den kulturella, sociala och politiska världen.23 Akademiledamotskapet har ofta varit betungande och ledamöternas publiceringsfrek­

18 En av dessa 186 ledamöter är Carl Fredrik Scheffer som dock aldrig suttit med i Akademien då han avled innan hans inträde, men eftersom det var Gustaf III själv som utsedde Scheffer räknas han med ändå. Svensén 2011, s. 19. ​ ​ 19 Bo Svensén, Snille och smak. Svenska Akademien förr och nu, Stockholm: Svenska Akademien 2015, s. ​ ​ ​ ​ 200­206. 20 Svensén 2011, s. 10. 21 Svensén 2011, s. 11. 22 Svensén 2011, s. 14. 23 Torgny T. Segerstedt, Svenska Akademien i sin samtid. En idéhistorisk studie. I­III, Stockholm: Norstedts 1986 ​ ​ (I & II) & 1992 (III). 8

vens har exempelvis ofta minskat efter inträdet. Det visar historikern Sofia Larsson i uppsatsen HISTORIKER SOM LEDAMÖTER – En studie om historikerna inom Svenska ​ Akademien under perioden 1886–1936 och hur deras arbetsliv förändrades efter inträdet.24 ​ Det finns också studier som fokuserat på de enskilda ledamöterna, på deras väg till karriärer efter akademiinträdet. Ett exempel är Håkan Möllers bok Pär lagerkvist – Från ​ författarsaga till Nobelpris där han bland annat diskuterar invalet av Pär Lagerkvist i ​ Akademien hösten 1940. Det Möller lyfter fram som är särskilt intressant är att i den då rådande krigssituationen ansåg pressen att valet var hedersamt av Akademien som institution och uttrycker det som att ”Det var inte Lagerkvists kvaliteter som konstnär som i första hand gjorde invalet värt att hylla under rådande omständigheter, utan den ’livstro’ som han gjort sig till tolk för och som fått honom att kämpa ’mot våldsprofeter och maktbeprisare’”.25 Denna insikt visar att det finns ett samhällsperspektiv som påverkar invalet i Akademien och bör tas i beaktning vid analys av presentationerna eftersom de rådande samhällsförhållandena kan påverka hur en ledamot presenteras. All ovanstående forskning anlägger alltså sociologiska eller historiska perspektiv på ledamöterna: beskriver vilka de verkligen var, deras bakgrund och hur samhällets historiska och idéhistoriska utveckling har påverkat dem. Däremot säger den tidigare forskningen ingen­ ting om vilka ideal Akademien ställer upp utåt, alltså hur Akademien väljer att representera sig själv. Själva framställningen av ledamöterna, bilden av dem som visas upp eller skapas ’utåt’ fokuseras däremot på i Kerstin Ekmans essäsamling Mine Herrar … Om inträdestalen i ​ Svenska Akademien där ledamöterna porträtteras utifrån deras inträdestal som hålls i ​ Börssalen och tillägnas deras företrädare. Betraktelsen av inträdestalen blir som dubbelporträtt i och med att det speglar både företrädaren och efterträdaren. Det är ett intressant perspektiv i och med att den spänning som kan antas ha funnits ledamöter emellan kan belysas och Ekman tar till exempel upp hur Harry Martinson inleddde sitt tal om Elin Wägner: ”Bakgrunden till den Elin Wägnerska protesten mot manssamhället är given redan i det personliga faktum att hon själv i stället för att få studera vidare sattes att hjälpa till på faderns rektorsexpedition,

24 Sofia Larsson, HISTORIKER SOM LEDAMÖTER – En studie om historikerna inom Svenska Akademien under ​ perioden 1886­ 1936 och hur deras arbetsliv förändrades efter inträdet, Påbyggnadskurs i Historia, Historiska ​ institutionen, Södertörns högskola 2006. 25 Håkan Möller, Pär Lagerkvist ­ Från författarsaga till Nobelpris, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis ​ ​ 2009, s. 336. 9

medan bröderna fick ta studenten”.26 Ekmans undersökningar fokuserar alltså på hur de enskilda ledamöterna i sina inträdestal framställer tidigare ledamöter. Det betyder dels att hennes studie kommer att fokusera på ledamöternas personliga representationer av varandra utåt, men även inåt, gentemot de andra ledamöterna (och kan således betraktas som försök att mejsla ut en egen plats och roll för respektive talande ledamot); men dels också att studien inte fokuserar på hur Akademien framställer sig i ett ’nu’ – talen är av självklara skäl riktade ’bakåt’ i tiden. Vad som däremot alltså saknas i alla tidigare studier är en undersökning av hur Akademien framställer sig själv och sina ledamöter: hur Akademien väljer att visa upp sig; vilka egenskaper som man väljer att lyfta fram som viktiga hos de respektive ledamöterna.

3. Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är alltså att klargöra vilken bild Akademien själv ger av sina ledamöter. Vilka egenskaper framhålls? Är det några särskilda typer av kvalitéer som fokuseras på eller beskrivs som viktiga? Genom att studera hur Akademien framställer sig själv säger det i sin tur något om hur deras ideal av ”den lärda” ser ut. Två frågor som därför blir relevanta för denna uppsats är: ”hur presenteras De Aderton idag?” och ”hur förhåller sig De Adertons presentationer till idealet av ’de lärda’?”. I denna studie undersöks alltså hur De Aderton framställs av Akademien själv i presentationerna av De Aderton för att teckna en bild av vad Akademien framställer som viktiga meriter hos en ledamot. Särskilt kommer jag att undersöka om det finns några skillnader i hur de presenteras beroende på kön och yrkesgrupp. Det är relevant att betrakta vilka meriter Akademien själv väljer att presentera hos en ledamot eftersom Akademien representerar Sveriges elit inom det svenska språket och litteraturen och därför påverkar Akademien dess framtid. Anledningen till detta är som tidigare sagt i inledningen att Akademien är en representant för det svenska språket eftersom det ges ut ord­ och grammatikböcker i deras namn och inom litteratur tilldelas flera priser som är högt ansedda och Akademiens påverkan på dessa områden påverkar i sin tur andra områden inom den akademiska världen. Genom att analysera ledamöternas biografier blir det som ett ​ slags metod för att komma närmare vilket ideal av en svensk ’lärd’ som Akademien propagerar för och vad som egentligen står bakom deras valspråk ”snille och smak”.

26 Kerstin Ekman, Mine Herrar … Om inträdestalen i Svenska Akademien, Stockholm: Norstedts 1986, s. 201. ​ ​ 10

4. Material Materialet som kommer att analyseras i denna uppsats är de presentationer som finns på Akademiens egna hemsida skrivna av Jan Arnald om de nuvarande ledamöterna. Detta materialval kan på bästa sätt svara på denna uppsats frågeställningar eftersom det är Akademiens mest offentliga kanal där flest personer förväntas söka information om Akademien. Det är även det enda material som i nuläget är sanktionerat av Akademien då annat material utgivet av Akademien inte står sig i fråga om aktualitet. Detta grundar sig i att denna studie fokuserar på hur Akademien framställer sig i ett ’nu’ och därför studeras endast de för tillfället sittande ledamöterna. Med anledning av fokuset på nuet i denna uppsats har jag valt att inte studera till exempel de presentationerna över tidigare ledamöter som finns med i Svenséns De Aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 225 år och ledamotsre­ ​ ​ gistret på Akademiens hemsida.27 De presentationer som analyseras i denna uppsats listas nedan:

Stol nr 1: Författaren och litteraturforskaren Lotta Lotass, (invald 2009). ​ ​ Stol nr 2: Språkforskaren Bo Ralph, (invald 1999). Stol nr 3: Språkforskaren Sture Allén, (invald 1980). Stol nr 4: Författaren och litteraturforskaren Anders Olsson, (invald 2008). ​ ​ Stol nr 5: Språk­ och litteraturforskaren Göran Malmqvist, (invald 1985). Stol nr 6: Språkforskaren Tomas Riad, (invald 2011). Stol nr 7: Litteraturforskaren och författaren Sara Danius, (invald 2013). Stol nr 8: Antikforskaren och poeten Jesper Svenbro, (invald 2006). Stol nr 9: Författaren Torgny Lindgren, (invald 1991). Stol nr 10: Historikern och författaren Peter Englund, (invald 2002). Stol nr 11: Författaren Klas Östergren, (invald 2014). Stol nr 12: Författaren Per Wästberg, (invald 1997). Stol nr 13: Författaren och översättaren Gunnel Vallquist, (invald 1982). Stol nr 14: Poeten och dramatikern Kristina Lugn, (invald 2006). Stol nr 16: Författaren och litteraturforskaren Kjell Espmark, (invald 1981). ​ ​

27 ”Ledamotsregister”, Svenska Akademien, ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/ledamotsregister (2015­11­11). ​ Ledamotsregistret är en söktjänst där användaren skriver in antingen ’namn’, ’årtal’ eller till exempel ’stol’ och får då fram en presentation av den sökta ledamoten. 11

Stol nr 17: Författaren och litteraturforskaren Horace Engdahl (invald 1997). Stol nr 18: Författaren Katarina Frostenson, (invald 1992).28

Dessa presentationer är en beskrivning av vilka de är och vad de har gjort i sitt liv och ovanstående lista är över de nuvarande ledamöterna förutom Ekman på stol nummer 15. På hennes sida står enbart texten: ”Kerstin Ekman deltar inte aktivt i Akademiens arbete”.29 I Svenséns bok finns däremot alla ledamöter till och med 2011 med då boken skrevs och innehåller således en biografi om Ekman, men eftersom Akademien i nuläget väljer att inte visa Ekmans presentation kommer en studie av denna text inte att ingå i den här analysen. Gällande hemsidan klickar besökaren på ledamöternas namn för att komma till deras presentation för att underlätta för användaren att läsa en enskild presentation vilket indikerar att besökaren inte förväntas läsa alla presentationer.30

5. Utgångspunkter Min studie har framför allt tagit fasta på vilka egenskaper och erfarenheter som omnämns eller ses som viktiga i presentationerna av ledamöterna och det rör sig alltså om ett slags persontopiker. Ordet ’topik’ är en översättning på det grekiska ordet topos som betyder ’plats’ men i ​ denna uppsats kommer det i fortsättningen att vara den svenska översättningen som används. I

28 Samtliga presentationer finns att hitta på Svenska Akademiens hemsida under kategorien ”De Aderton” vilket även är därifrån ledamöternas respektive yrkesbeteckning och invalsår är hämtad från: ”De Aderton”, Svenska Akademien, http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton ​ ​ (2015­10­03). 29 Jan Arnald, ”Stol nr 15 ­ Kerstin Ekman”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­15­kerstin­ekman (2015­10­03). Ekman valde att inte betrakta sig som medlem i Akademien i samband med Rushdieaffären 1989. Per Rydén & Inger Littberger Caisou­Rousseau, ”Kerstin Ekman”, Nationalencyklopedin, ​ ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kerstin­ekman (2015­10­04). 30 Om tanken hade varit att man skulle läsa samtliga presentationer borde de ha lagt alla på samma URL för att underlätta läsandet. Denna typ av läsande där texten inte behövs läsas linjärt, utan läsaren istället väljer vilken i detta fall ledamot hen vill läsa om, kallas hypertext där det är länkar som binder samman texterna. George P. Landow skriver om defintionen i Hypertext 3.0: critical theory and new media in an Era of Globalization: ​ ​ ”Hypertext, a term coined by Theodor H. Nelson in the 1960s, refers also to a form of electronic text, a radically ​ new information technology, and a mode of publication. ’By hypertext’. Nelson explains, ’I mean non­sequential writing – text that branches and allows choices to the reader, best read at an interactive screen’”. I och med det icke­linjära läsandet bidrar till att varje enskild ledamots informationen är kopplat till den enskilda personen eftersom denna typ av upplägg ger som Nelson förklarar det en frihet till läsaren att välja själv. Hemsidan följer alltså de formella utgångspunkterna som finns för formatet av ett uppslagsverk när läsaren förväntas läsa enskilda presentationer och inte alla som en helhet. Citat hämtad från: George P. Landow, Hypertext 3.0: critical theory and new media in an Era of Globalization, ​ ​ 3e upplagan, Baltimore: Johns Hopkins University Press 2006, s. 2. 12

Encyclopedia of Rhetoric defineras ’topik’ som så: ”a topos signifies either a familiar place in ​ ​ a text (and hence the sort of passage that occupies that place) or, in the stricter Aristotelian sense, a kind of argument (which might generate a specific passage in a text)”.31 I denna ​ uppsats kommer ’topik’ att betraktas som ett argument för de enskilda ledamöternas lämplighet i Akademien. I denna uppsats ska topiken ’person’ avses och den frågan som då ställs är ”vem?” och persontopiken skapade Cicero i De inventione.32 För att kunna finna vilka argument som läggs ​ ​ fram angående varför ledamöterna är lämpliga att sitta i Akademien kommer presentationerna att närläsas för att se vilka olika persontopiker som finns med. I den här analysen kommer topikbegreppet att användas induktivt vilket betyder att det är kontextbundet på det sättet att topikerna måste upptäckas vid läsningen för att finna vilka topiker som tas upp i just dessa presentationer. Det fanns alltså inte inte några givna kategoriseringar innan läsningen utan topikerna har konstruerats utifrån en noggrann läsning av presentationerna. Inom retorikteorin är det mer vanligt förekommande med deduktiv topikanalys men i artikeln ”Topik: Et retorisk bidrag til den kritiske journalistik” hanteras topikbegreppet annorlunda till skillnad från många moderna retoriker. I denna artikel tas det fram åtta topiker tillämpat på en diskussion angående att vara för eller emot videoövervakning. Denna artikel redovisar en tydlig för­ och emotsida i en viss fråga som redan från början ses som argument men trots det finns ett fokus i att ha dessa åtta topiker som ett verktyg för att finna argument: ”Listen med de otte topoi fungerer her som et nyttigt redskab til at hjælpe de studerende med at finde det stærkeste perspektiv på sagen – hvad enten de ønsker at overbevise om, at man skal melde sig som bloddonor, eller om at Christiania skal bevares som et fristed”.33 Det som saknas är att betrakta ett ämne helt utan att använda sig av en given ’topikmall’ eftersom an­ vändandet av redan befintliga mallar förstör det den kreativa förmågan att tänka annorlunda. I avsaknaden av detta kommer detta att blir en pionjäruppsats i och med att jag kommer att

31 Thomas O. Sloane (red.), ”Topics”, Encyclopedia of rhetoric, Oxford: Oxford University Press 2001, s. 779. ​ ​ 32 Theresa Enos (red.), ”Topics”, Encyclopedia of rhetoric and composition: communication from ancient times ​ to the information age, New York: Garland Publishing 1996, s. 724. ​ 33 Christina Pontoppidan, Jonas Gabrielsen & Heidi Jønch­Clausen, ”Topik: Et retorisk bidrag til den kritiske journalistik”, Nordicom­Information 32, 2010, ​ ​ http://www.nordicom.gu.se/sites/default/files/kapitel­pdf/305_pontoppidan_gabrielsen_clausen.pdf, (2015­12­17). 13

redogöra för vilka persontopiker som finns med i beskrivningen av Akademien, men andra ord: lärdhetens persontopiker. Varje presentation som läggs fram på Akademiens hemsida bör betraktas som en argumentativ text eftersom den finns där som ett slags argument för varför just denna person är en av De Aderton. De kriterier som legat till grund för att konstruera persontopikerna är att det är ett argument för personens lämplighet i Akademien: ledamotens individuella egenskap­ er och tidigare erfarenheter. Dessa egenskaper som ska påvisa ledamotens lämplighet i Akademien måste således påvisa att ledamoten har en mångsidig personlighet utan att tappa djuptänket, att det finns något med dess egenskaper eller erfarenheter som gör dem unika och om det påvisas medfödda aspekter som i sig är talande för dess lämplighet. Deras tidigare erfarenheter befattas av vilken kunskap de besitter, vilka tidigare förbindelser de har haft, vilka liknande positioner de har haft, deras yrkesverksamhet och om de har uppmärksammats och belönats för deras arbete. Alla dessa kriterier innefattas enbart som en persontopik i de fallen där deras erfarenheter kan bidra med positiva erfarenheter för arbetet i Akademien. Ett tydligt exempel på detta är persontopiken framstående yrkesverksamhet där ledamöternas ​ lyckade karriär beskrivs som ett argument till varför de är lämpliga att sitta med i Akademien. Den första meningen i varje presentation har upplägget ”Namn, född födelsedatum i ​ ​ ​ födelseort” vilket ger läsaren en förklaring över vem presentationen handlar om. Det går i det ​ här fallet inte att påstå att namnet är en persontopik eftersom det inte används som ett argument för ledamotens lämplighet i Akademien utan endast är till som en referens till personen. När det gäller födelsedatumet betraktas det inte som persontopiken ålder när ​ ​ födelsedatumet skrivs ut utan vidare kommentering utan enbart i de presentationerna där en viss ålder kopplas ihop med en specifik händelse betraktas det som en persontopik. I dessa fall är åldersaspekten en del av persontopiken ovanlighet eftersom till exempel Östergrens unga ​ ​ debutålder kommenteras som något unikt och beundransvärt i hans presentation.34 Detta gäller även för ledamöternas födelseort, det betraktas enbart som en persontopik när deras födelseort till exempel beskrivs som en del av deras författarskap och innefattas då i persontopiken framstående yrkesverksamhet. Ett liknande resonemang görs gällande person­ ​ ​ topiken kön och det betraktas endast som en persontopik i de presentationerna som tar upp ​ ledamotens kön som en del av personbeskrivningen som till exempel då Frostenson ses som

34 Jan Arnald, ”Stol nr 11 ­ Klas Östergren”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­11­klas­ostergren (2015­11­10). 14

en representant för den nya kvinnliga poesin.35 I de presentationer där Arnald enbart refererar till deras kön som ’han’ eller ’hon’ görs bedömningen att persontopiken kön inte finns med, ​ till exempel: ”Han invaldes i Svenska Akademien 23 maj 2002 […]” (min kursiv) eller ”Han ​ ​ påbörjade forskarutbildningen […]” (min kursiv).36 Det ska nämnas att könet på någon i en roman eller liknande kan nämnas när ledamotens publikationer presenteras men detta anses stå utanför begreppet persontopiken kön eftersom det inte handlar om personen i fråga utan ​ enbart handlar om verket. Vid läsningen av presentationerna av de sittande ledamöterna på Akademiens hemsida har sju persontopiker som är speciella för just dessa texter hittats. I och med att denna analys använder topikbegreppet induktivt är det specifika topiker som i detta fall fungerar som ett sätt att argumentera för varför en ledamot är lämpad för sin roll. De persontopiker som har hittas i presentationerna är följande (de som förekommer i störst andel av presentationerna kommer först i ordningen): framstående yrkesverksamhet, ärebetygelser, utbildning, den ​ mångfasetterade lärda, ovanlighet, relationer och kön. ​ ​ I analysdelen kommer respektive persontopik att exemplifieras och på det sättet ges en ytterligare förklaring som gör det tydligare varför det är en persontopik. Resultaten av den topiska undersökningen används sedan för att diskutera hur beskrivningen av ledamöterna kan fungera som ett slags demonstrativ retorik, som så att säga argumenterar för att ledamöterna är av ett särskilt högstående idealt slag. Chaïm Perelman beskriver denna genre så här: ”Syftet är att förstärka gemenskapen kring vissa värden som man försöker göra gällande och som borde styra framtida handlingar”.37 Det är alltså denna genre som skapar våra värden och i detta fall hur ledamöterna värderas. En viktig teoretisk utgångspunkt för den tolkningen har varit Bourdieus teorier om kapital, fält och habitus. Broady diskuterar Bourdieus syn på kapital i artikeln ​ ​ ​ ​ ”Kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg”:

Kapital är enkelt sagt symboliska och materiella tillgångar. Bourdieu skiljer mellan olika arter av kapital: kulturellt kapital (kultiverat språkbruk och förtrogenhet med den s.k. finkulturen, förmågor som i Frankrike förvärvas främst i elitskolor), socialt kapital (släktskapsband, vänskapsband, kåranda) och

35 Jan Arnald, ”Stol nr 18 ­ Katarina Frostenson”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­18­katarina­frostenson (2015­11­10). 36 Jan Arnald, ”Stol nr 10 ­ Peter Englund”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­10­peter­englund (2015­11­10). 37 Chaïm Perelman, Retorikens imperium, Eslöv: Brutus Östlings bokförlag 2004, s. 47. ​ ​ 15

ekonomiskt kapital (materiella tillgångar samt kännedom om ekonomins spelregler), jämte mer speciella kapitalarter såsom utbildningskapital (betyg, examina), vetenskapligt kapital (anseende i den lärda världen).38

För att kunna få ett perspektiv på hur en ledamot presenteras av Arnald är kapital ett fördelaktigt val av teoretisk utgångspunkt eftersom de säger något om vilka ’tillgångar’ som Akademien anser är relevanta att ta upp. I och med att det är aktörerna på det akademiska fältet som är objekt för denna analys är det relevant som Bourdieu själv beskriver det att upptäcka ”speciella egenskaper som är typiska för ett visst fält”39 och då i detta fall vad som utmärker Akademien. Fält beskriver Bourdieu som strukturerande rum vilket skapas av att de inom fältet delar intressen och insatser. Habitus handlar om att kunna anpassa sig efter den ​ norm som råder inom det specifika fältet, med andra ord veta vilka regler som gäller i spelet.40 Jag väljer att använda mig av den latinska begreppet habitus istället för den grekiska ​ motsvarigheten ethos eftersom habitus synliggör samhällsstrukturen vilket är att föredra i ​ ​ denna analys för att få en djupare förståelse för hur ledamöterna presenteras. Men jag vill använda mig av begreppet habitus i ett vidare perspektiv och inte betrakta det som något ​ konstant som enbart finns primärt. Därför inför jag begreppet diskursivt habitus som stegvis ​ ​ bygger upp i detta fall ledamotens habitus genom en sammansättning av de olika arterna av ​ kapital. Genom att betrakta habitus diskursivt underlättar det för oss att tolka hur Arnald ​ presenterar ledamöterna för att de ska framstå på bästa möjliga sätt. Ett annat perspektiv på Bourdies begrepp fält är det som den belgiske skandinavisten Daan Vandenhaute lägger fram i sin doktorsavhandling Om inträdet i världen: lyrikdebutant­ ​ erna i 1970­talets svenska litterära fält där det litterära fältet i Sverige diskuteras. I en ​ undersökning gällande vilken positionering lyrikdebutanterna hade i det symboliska rummet efter utgivningen kommer Vandenhaute fram till att oavsett politisk syn hos debutanten och dess bakgrund ”kunde erövrandet av en position ske först efter och tack vare (intensiv) satsning på fältspecifika aktiviteter – och bekräftades sedan också av fältspecifika tecken, som medlemskap i Författarförbundet, stipendier och kritikeruppmärksamhet”.41 Vandenhaute menar att den fortsatta investeringen i fältet liknar debuten eftersom det handlar om huruvida

38 Donald Broady, ”Kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg”, Skeptronhäften nr 15, 2., korr. utg., ​ ​ Uppsala: ILU, Uppsala Universitet 1998, http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/ske­15.pdf (2015­11­20), s. 3. 39 Bourdieu 1992, s. 41. 40 Bourdieu 1992, s. 41–42. ​ 41 Daan Vandenhaute, Om inträdet i världen: lyrikdebutanterna i 1970­talets svenska litterära fält, Hedemora: ​ ​ Gidlund 2004, s. 163. 16

det fanns en närvaro eller frånvaro i de tidskrifterna som var etablerade inom fältet och hur representationen mellan två ytterligheter till tidskrifter kan se ut: stenciltidskrifter och fackförbundstidskrifter.42

42 Vandenhaute 2004, s. 163. 17

6. Analys

6.1 Akademiledamöternas persontopiker Det går att urskilja sju skilda persontopiker i presentationerna av ledamöterna som finns på Akademiens hemsida. Dessa presenteras nedan med exempel ifrån Arnalds texter för att förstå hur persontopikerna är uppbyggda och som i sin tur visar på vilka egenskaper som Akademien presenterar som viktiga hos en ledamot och som ger svar på frågan: ”hur presenteras De Aderton idag?”.

Tabell 1: Hur persontopikerna är fördelande bland ledamöterna43

6.1.1 Framstående yrkesverksamhet Persontopiken framstående yrkesverksamhet finns med i samtliga presentationer och handlar ​ ​ om att ledamotens yrkeskarriär läggs fram till deras fördel. I denna persontopik innefattas en beskrivning av ledamotens publikationer för att visa på till exempel framstående forskargär­ ning eller ett nyskapande författarskap. Ledamöternas yrkesskicklighet är ett argument för deras lämplighet i Akademien med tanke på att de yrkesgrupper som finns representerade i Akademien idag är kopplade till språk och litteratur.

43 Vilket utgår ifrån presentationerna som finns på Akademiens hemsida under sidan: ”De Aderton”, (2015­10­03). 18

I till exempel Östergrens presentation skriver Arnald så här om hans arbete: ”Återkomsten till prosan ägde rum i form av tre långnoveller som integrerades under titeln Tre porträtt (2002). Det handlar om ett mycket suggestivt berättande, infallsrikt och underhållande och med författaren själv – som i Gentlemen – i en roll mellan iakttagare och ​ ​ aktör”.44 I detta citat kan läsaren ges en bättre bild av ledamoten genom att förstå innebörden av i detta fall Östergrens skickliga arbete. Den framstående yrkesverksamheten beskrivs bland annat som ett skickligt och nyskapande författarskap genom positiv kritik angående ledamöternas verk som exempelvis uttrycks så här: ”utan motstycke i vår tid”,45 ”pionjärarbete”,46 ”poetiska storverk”47 och ”det är novellkonst när den är som bäst”.48 Dessa typer av recensioner av ledamöternas verk är i sig ett argument för personens lämplighet i Akademien med anledningen av det positiva uttalandet om deras arbete. Det finns ett annat exempel som påvisar att ett författarskap är unikt och det är i Lindgrens presentation där hans födelseort blir aktuell för att ha präglat hans författarskap. Detta är nämligen något som Arnald har som ett genomgående tema i texten för att stärka bilden av Lindgren:

I Ormens väg på hälleberget (1982) återvände Lindgren för första gången till barndomens Västerbotten. ​ Romanen skildrar förtryck och nöd i en västerbottnisk by på 1800­talet, men den egentliga huvudpersonen är språket. Återvändandet till barndomslandet innebar uppkomsten av ett alldeles unikt lindgrenskt konstspråk, kargt, distinkt, dialektalt, hämningslöst, galghumoristiskt och bibliskt, reducerat till ett absolut minimum.49

I detta stycke kan läsaren se hur Lindgrens födelseplats påverkar hans författarskap och hur återvändandet till barndomen lyfter hans skrivande i och med att det skapar ett unikt språk präglat av Västerbotten.

44 Arnald, ”Stol nr 11 ­ Klas Östergren” (2015­11­10). 45 Jan Arnald, ”Stol nr 1 ­ Lotta Lotass”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­1­lotta­lotass (2015­11­10). 46 Jan Arnald, ”Stol nr 3 ­ Sture Allén”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­3­sture­allen (2015­11­10). 47 Jan Arnald, ”Stol nr 4 ­ Anders Olsson”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­4­anders­olsson (2015­11­10). 48 Jan Arnald, ”Stol nr 9 ­ Torgny Lindgren”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­9­torgny­lindgren (2015­11­10). 49 Arnald, ”Stol nr 9 ­ Torgny Lindgren” (2015­11­10). 19

Ledamöternas arbete beskrivs även genom att det är en positiv kommentar om en tidigare ledamot vilket inte bara stärker bilden av ledamoten utan även bilden av Akademien. Ett exempel på detta är ur Riads presentation där hans inträdestal över föregångaren Birgitta Trotzig beskrivs som att han: ”tar sig Tomas Riad friheten att genomföra en grammatisk analys, en satsanalys, av ett par meningar i Trotzigs debutbok Ur de älskandes liv (1951). Det ​ ​ formar sig till en spännande alternativ läsning av Trotzig, som ger helt nya infallsvinklar på hennes skrivande”50 och även ur Espmarks presentation: ”… i sitt inträdestal över företrädaren tecknar han ett slående indirekt självporträtt: ’Elias Wessén är närvarande på varje sida i sina arbeten, ändå syns han där inte. Han har gått in i sitt verk och är ett med det’”.51 Båda citaten visar på hur Riad och Espmark lyfter sina föregångare till en ny nivå vilket både ger en positiv bild av alla inblandade. Riad och Espmarks kritiska skicklighet hamnar i fokus men även hur Espmark har en specifik typ av författarröst. Ledamöternas framstående yrkesverksamhet beskrivs även genom vilka uppdrag de har tilldelats, såsom akademiuppdraget ”ständig sekreterare” men även som i till exempel Vallquists fall där det handlar om en publikation som skett på uppdrag av Akademien: ”1987 utkom den inkännande biografin över författaren Helena Nyblom (1843–1926) i serien ​ ’Svenska Akademiens minnesteckningar’”.52 Detta exempel visar på Akademiens bredd inom det svenska litteraturfältet och hur Akademien bidrar med att främja den svenska litteraturen men även på Vallquists framstående forskargärning.

6.1.2 Ärebetygelser I 15 presentationer finns persontopiken ärebetygelser med som handlar om vilka andra ​ ​ ledamotspositioner utöver Akademien ledamoten besitter men även om vilka utmärkelser och priser hen har tilldelats, dessa priser innefattar både de utdelade av Akademien och andra aktörer. I till exempel Lotass presentation skriver Arnald så här: ”Hon är ledamot av Kungl. Vetenskaps­ och Vitterhets­Samhället i Göteborg och har bl.a. tilldelats Eyvind Johnsonpriset 2004, Sveriges Radios Romanpris 2005 och Stina Aronsons pris 2009”.53 I Alléns

50 Jan Arnald, ”Stol nr 6 ­ Tomas Riad”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­6­tomas­riad (2015­11­10). 51 Jan Arnald, ”Stol nr 16 ­ Kjell Espmark”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­16­kjell­espmark (2015­11­10). 52 Jan Arnald, ”Stol nr 13 ­ Gunnel Vallquist”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­13­gunnel­vallquist (2015­11­10). 53 Arnald, ”Stol nr 1 ­ Lotta Lotass” (2015­11­10). 20

presentation står det hur han både har tilldelats Akademiens språkvårdspris och Margit Påhlsons pris (Akademien).54 Dessa exempel blir en tydlig persontopik eftersom utmärkelser­ na och priserna är ett argument för att Lotass och Allén är passande ledamöter då det visar på en viss språklig kvalité. De priser som nämns i presentationerna kan som sagt vara utgivna av Akademien själv men andra ärebetygelser kan även gälla positioner inom Akademien som i till exempel Danius presentation: ”I december 2000 återvände Danius till Sverige och erhöll en fyraårig s.k. Pro Futura­forskartjänst, inrättad till minne av Torgny Segerstedt”.55 Denna inrättning stärker Danius men blir på samma gång en hyllning till den avlidna ledamoten Segerstedt vilket i sin tur stärker bilden av ”den lärda Akademien”.

6.1.3 Utbildning Persontopiken utbildning förekommer i 14 stycken presentationer och bygger på en ​ beskrivning av vad och var ledamoten har studerat. Den typ av utbildning som nämns mest är språk­ och litteraturstudier vilket inte är så förvånande med tanke på att Akademien tillhör detta fält. Ett exempel på detta är i Malmqvists presentation där det står: ”Efter inledande studier i kinesiska för den store svenske sinologen Bernhard Karlgren vid Stockholms högskola studerade Malmqvist i Kina 1948–50, varefter han återvände till Stockholm och där blev filosofie licentiat 1951”.56 I denna presentation är det värt att nämna att det inte handlar om det svenska språket utan det kinesiska, med tanke på att Akademien ska främja det svenska språket är det intressant att en ledamot representerar ett annat språk för att visa på en bredd inom Akademien. Persontopiken utbildning skiljer sig framförallt i vilken grad av ​ ​ utbildning som ledamöterna beskrivs ha och det blir som ett bevis på den kunskap som behövs inom det specifika fältet. Ralphs väg till att bli professor i nordiska språk kommenteras57 men även lägre utbildningsnivåer behandlas hos Lugn där hennes filosofie magister tas upp.58 I Lugns fall blir det tydligt att hennes utbildning inte är i fokus till skillnad

54 Arnald, ”Stol nr 3 ­ Sture Allén” (2015­11­10). 55 Jan Arnald, ”Stol nr 7 ­ Sara Danius”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­7­sara­danius (2015­11­10). 56 Jan Arnald, ”Stol nr 5 ­ Göran Malmqvist”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­5­goran­malmqvist (2015­11­10). 57 Jan Arnald, ”Stol nr 2 ­ Bo Ralph”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­2­bo­ralph (2015­11­10). 58 Jan Arnald, ”Stol nr 14 ­ Kristina Lugn”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­14­kristina­lugn (2015­11­10). 21

mot de andra två exemplen där det är en större del av presentationen med tanke på att deras arbete som forskare läggs till grund vid deras utbildning. Lugn ska nog istället ses som ’friare’ i och med hennes yrke som poet och dramatiker där det egentligen inte ska ’krävas’ någon utbildning för att lyckas.

6.1.4 Den mångfasetterade lärda Persontopiken den mångfasetterade lärda finns med i elva presentationer i form av ​ ​ personlighetsdrag som finns med för att påvisa att ledamoten besitter ett visst djup och bredd. Dessa individuella egenskaper speglar ledamotens intellektuella allvar som på det sättet är ett argument för att hen är en lämplig ledamot. Dessa personlighetsdrag kan ses som olika underkategorier och ett exempel är det samhällsengagemang som påvisas hos Ralph: ”Ralphs engagemang för folkbildning framträder också tydligt i hans inträdestal över föregångaren på stol 2, Torgny Segerstedt”.59 När detta engagemang kopplas samman med den tidigare ledamoten Segerstedt stärker det Akademiens status. En annan form av engagemang återfinns även i Lindgrens presentation där det syftar till hans politiska engagemang: ”Det var inledningen till Lindgrens ideologiskt medvetna och samtidsinriktade 1970­tal. Han var vid den här tiden aktiv men kritisk partimedlem i Socialdemokraterna”.60 Dessa två former av engagemang tyder på att det finns ett intresse utöver det för egen vinning vilket kan antas vara anledningen till att Arnald väljer att skriva om detta eftersom det bidrar till en bättre bild av ledamoten. Att Lindgren i det här fallet förknippas med ett specifikt parti kan ses som problematiskt men i och med att det framförallt är fokus på Lindgrens kritiska inställning bidrar det istället till att Lindgren betraktas som en tänkande människa med ett intellektuellt allvar. Ett annat personlighetsdrag är synen på deras yrke som en skapandeprocess vilket kan ses i Englunds presentation och syftar åt att det måste finnas en glädje i skapandeprocessen. Arnald väljer här att ta upp hur Englund själv uttrycker sig om saken angående hans sista bok i triologin om 1600­talet: ”Lustskrivare som jag är går jag nu och inväntar nyfikenheten – som jag vet kommer”.61 Arnald väljer här att lägga fram den nyfikenhet som finns kring skrivande och ger en bild av att Englund skriver för konstens skull och inte för någon annan vinning.

59 Arnald, ”Stol nr 2 ­ Bo Ralph” (2015­11­10). 60 Arnald, ”Stol nr 9 ­ Torgny Lindgren” (2015­11­10). 61 Arnald, ”Stol nr 10 ­ Peter Englund” (2015­11­10). 22

En del av ledamöternas personlighetsdrag som beskrivs i presentationer har fokus på att de besitter ett djup som till exempel beskrivs i och med deras religiösa tro: ”Gunnel Vallquists religiösa insikt mognade mot slutet av tonåren. ’Det var skolans kristendomsunder­ visning som genom sin bastanta desinformation väckte mitt intresse för katolicismen’, erinrar hon sig i memoarboken Katolska läroår (1995)”.62 Detta exempel visar på att Vallquist är något mer än hennes yrkesperson och att hon har andra drag som präglar hennes person. I två av presentationerna, Danius och Östergrens, beskrivs deras fritidsintressen under uppväxten som en del av deras personlighet. I Danius fall skriver Arnald så här: ”Hon gick naturvetenskaplig linje på Åva gymnasium 1977–80, med basket och David Bowie som huvudintressen i livet. Efter gymnasiet arbetade hon ett par år som card dealer och croupière på casinon i Stockholm”.63 Detta utdrag visar hur Arnald bygger upp en annan bild av en ledamot som skiljer sig från den stereotypiska bilden för att på så vis åskådliggöra att en ledamot kan gå emot de institutionella pretentionerna. Arnald bygger upp en person som är intresserad av en viss typ av kulturellt accepterad musik som på så sätt gör henne mer som en del av folket. På liknande sätt beskrivs Östergren som en av folket i och med att det tas upp att han tecknade, målade och deltog i en teatergrupp under gymnasietiden.64 I fyra presentationer beskrivs ledamöterna i termer om ’intellektuell’ och ett exempel på detta är Svenbro: ”[…] han blev i sin tur den mest renodlade metapoeten bland de svenska författarna – och kanske också den mest utpräglat intellektuelle”.65 I detta citat vill Arnald visa den intellektuella sida som Akademien vill framställa att ledamöterna besitter och att det i sig skulle vara ett argument för ledamotens lämplighet i Akademien.

6.1.5 Ovanlighet Persontopiken ovanlighet förekommer i fyra presentationer och det handlar om att ​ ledamöterna beskrivs på ett sätt som utmärker sig gentemot andra och bilden av en ledamot vilket skulle göra dem annorlunda. Ett exempel på detta är något som vid första anblick kan framstå som negativ kritik, nämligen det faktum att i Östergrens presentation nämner Arnald att Bonnier i Östergrens tidiga karriär refuserat en av hans diktsamlingar.66 Att bli refuserad är

62 Arnald, ”Stol nr 13 ­ Gunnel Vallquist” (2015­11­10). 63 Arnald, ”Stol nr 7 ­ Sara Danius” (2015­11­10). 64 Arnald, ”Stol nr 11 ­ Klas Östergren” (2015­11­10). 65 Jan Arnald, ”Stol nr 8 ­ Jesper Svenbro”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­8­jesper­svenbro (2015­11­10). 66 Arnald, ”Stol nr 11 ­ Klas Östergren” (2015­11­10). 23

i sig inte någonting positivt men det gäller att ställa sig frågan: ”varför väljer Arnald att skriva detta?”. Förmodligen är det ett argument för att visa på att Östergrens intellektualitet: att han kan gå emot det institutionella genom att kunna skriva en diktsamling som inte passar in i mallen och att han inte är en lydig väluppfostrad vanlig ’lärd’ utan att han vågar tänka annorlunda. En annan aspekt är att deras ålder är återkommande i beskrivningen av en del av ledamöterna som beskrivs som ’unika’. Det handlar om att en ledamot till exempel är förhållandevis ung eller gammal vid en debut av något slag. Lotass sena litterära debut är ett exempel på detta: ”Lotass debuterade förhållandevis sent, vid trettiosex års ålder”67 och hamnar i kontrast till Wästberg som bara var femton år gammal vid hans litterära debut,68 men det tas även upp debuter inom nya genrer: ”Med Motvilliga historier (2006) debuterade Kjell ​ Espmark, sjuttiosex år gammal, som novellist”.69 Dessa tre exempel finns med för att visa på det unika med att debutera sent alternativt tidigt för att visa på att en akademiledamot kan sticka ut i mängden bland Sveriges författare.

6.1.6 Relationer I fyra presentationer förekommer även persontopiken relationer som innefattar relationer till ​ exempelvis andra kända författare men även vänskaps­ och yrkesrelationer till ledamöter som satt i Akademien vid dennas inval. Den förstnämnda kategorin beskriver Arnald så här: ”Olsson gick i gymnasiet på Rudbeckianska skolan i Västerås och bodde vid den tiden granne med författarna Lars och Madeleine Gustafsson”.70 Denna grannerelation med författare är ett sätt för Olsson att ’låna’ kulturellt kapital ifrån paret Gustafsson. I den andra kategorien tar Arnald exempelvis upp att Ralph var med i Alléns forskningsgrupp vid Institutionen för nordiska språk vid Göteborgs universitet efter hans filosofie kandidatexamen 1969. Det framkommer även senare i texten att Ralph samma år som han blev invald gav ut Alléns artiklar i samband med hans sjuttioårsdag.71 Arnald skriver även i till exempel Olssons

67 Arnald, ”Stol nr 1 ­ Lotta Lotass” (2015­11­10). 68 Jan Arnald, ”Stol nr 12 ­ Per Wästberg”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­12­per­wastberg (2015­11­10). 69 Arnald, ”Stol nr 16 ­ Kjell Espmark” (2015­11­10). 70 Arnald, ”Stol nr 4 ­ Anders Olsson” (2015­11­10). 71 Arnald, ”Stol nr 2 ­ Bo Ralph” (2015­11­10). 24

presentation att han träffade Engdahl på Stockholms universitet och även att han har haft Espmark som handledare när han har skrivit om Gunnar Ekelöfs diktning.72

6.1.7 Kön Persontopiken kön förekommer i två presentationer och då endast i två kvinnliga ledamöters ​ presentationer, nämligen Lugns och Frostensons, där deras roll som kvinna blir en del av deras personbeskrivning. Deras kvinnlighet i sig blir en del av varför de skulle vara lämpliga ledamöter. Till exempel nämns i Frostensons presentation det faktum att hon är den femte kvinnan som blir invald i Akademien och Arnald kommenterar även hennes poesi genom att skriva: ”Då fick hon ofta stå som representant för den nya kvinnliga poesi som vägrar anpassa sig efter befintliga former och i stället söker sig in i språkets innersta fibrer för att avlocka det tidigare ohörda klanger och orörda dimensioner”.73 I detta citat är egenskapen av kvinna något som präglar bilden av Frostenson och hennes vägran att anpassa sig ger en föreställning om en stark kvinna. Det faktum att Lugn är kvinna präglar hennes diktning enligt Arnald men ställs också i kontrast till sin motsats i det manliga: ”Där hon tidigare hade skruvat fast sitt kvinnliga jag i folkhems­ och kärnfamiljsstereotyper låter hon nu också mannen – eller snarare den trots allt attraktiva maskuliniteten – utsättas för samma omilda behandling”.74 En diskussion angående hennes egna kön och i motsättning till maskuliniteten blir en del av hennes diktning som i sin tur tas upp för att visa hennes skicklighet i framställningen och att hon är kvinna blir således ett argument för hennes lämplighet i Akademien eftersom det bidrar med ett annat perspektiv.

6.2 Kvinnors och mäns persontopiker Det mönstret som utmärker sig när det gäller skillnaden mellan vilka persontopiker som förekommer i de olika presentationerna beroende på om det handlar om män eller kvinnor är just persontopiken kön. När den manliga ledamoten beskrivs nämns det inte i några av ​ presentationerna att han är en man. Däremot förekommer det i två av de fem presentationerna som beskriver en kvinnlig ledamot. Det faktum att Frostenson nämns som den femte kvinnan i Akademien beror på det låga talet fem, den manliga motsvarigheten blir ett tresiffrigt tal eftersom männen har varit dominerande i Akademien genom historien och det blir då inte värt

72 Arnald, ”Stol nr 4 ­ Anders Olsson” (2015­11­10). 73 Arnald, ”Stol nr 18 ­ Katarina Frostenson” (2015­11­10). 74 Arnald, ”Stol nr 14 ­ Kristina Lugn” (2015­11­10). 25

att nämna. Dock är det anmärkningsvärt att det inte nämns i Vallquists presentation att hon är den fjärde kvinnan i Akademien. Detta skulle kunna ses som att Frostenson beskrivs som annorlunda i jämförelse med de andra kvinnorna men eftersom det inte finns någon poäng att göra den åtskillnaden då målet är att visa att alla kvinnliga ledamöter är lämpliga i Akademien kan antagandet göras att det är en slump att det inte nämns att Vallquist är den fjärde kvinnan i Akademien. Frostenson och Lugn beskrivs utifrån deras kvinnlighet när det gäller deras arbete som en del av deras beskrivning. Utöver Frostensons beskrivning om hur hon är representant för den nya kvinnliga poesin skriver även Arnald i Lugns presentation hur hennes kvinnliga jag är en del av hennes diktsamlingar.75 Förmodligen beror det på att Gustaf III:s meddelande att Akademien är ”ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män” finns kvar och präglar synen om att kvinnor i Akademien är något mindre förekommande och därför nämns könet i en större utsträckning i kvinnornas presentationer än männens.76 I Yvonne Hirdmans artikel ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning” problematiserar hon begreppet genus och förklarar hur genussystemets ena grundpelare bygger på att ”det är mannen som är norm. Det är män som är människor, därmed utgör de normen för det normala och det allmängiltiga”.77 Att mannen är norm i Akademien är något som grundar sig redan i Gustaf III:s uttalande och kan ses i beskrivningen av Frostensons yrkesliv: ”Men Frostenson struntar i den manliga blicken och fokuserar kvinnorna bakom scenen”.78 Arnald antyder här att den manliga blicken skulle vara det naturliga eftersom det är normen men visar hur Frostenson går emot detta och även som ledamot i och med att hon är kvinna. Det intressanta är att när det gäller de resterande persontopikerna finns det inget samband som beror på vilket kön ledamoten har. Det betyder att persontopikerna är jämt fördelade över män och kvinnor vilket kan exemplifieras med förekomsten av persontopiken utbildning som inte finns med i tre presentationer varav en handlar om en kvinnlig ledamot. Denna tredjedel är relativt proportionell gentemot att av de presentationerna som analyserats är det fem kvinnliga ledamöter av sjutton ledamöter. Vid betraktelse av persontopiken

75 Arnald, ”Stol nr 14 ­ Kristina Lugn” (2015­11­10). 76 ”Mer om Akademiens historia” (2015­11­12). 77 Yvonne Hirdman, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Litteratursociologi, ​ ​ (red.) Johan Svedjedal, Lund: Studentlitteratur 2012, s. 459. 78 Arnald, ”Stol nr 18 ­ Katarina Frostenson” (2015­11­10). 26

ovanlighet är det ungefär samma proportionalitet i och med att av de fyra presentationerna där ​ persontopiken finns med är det en utav dem som handlar om en kvinnlig ledamot. Sammanfattningsvis är persontopikerna jämt fördelade i en jämförelse av presentationerna av de manliga och kvinnliga ledamöter vid undantag av persontopiken kön. ​ ​ När det gäller persontopiken kön utgår Arnald ifrån att mannen är normen i och med att han ​ kommenterar det kvinnliga könet och inte det manliga och trots att Hirdmans artikel är publicerad år 1988 är dikotomin mellan könen fortfarande idag aktuell med mannen som norm. Men trots detta finns det en strävan efter en förändring med tanke på att de resterande persontopikerna är jämt fördelade mellan könen. Akademien har under historien som sagt varit mansdominerande i och med att det endast suttit med nio kvinnor av 189 ledamöter varav sex av dem utgör en del av Akademien i skrivande stund och i ett samhälle som går mer och mer mot ett jämställt samhälle kan Akademiens tänkas vilja höja sin status inom området. Att på så sätt göra så lite skillnad mellan könen som möjligt kan det bidra till att mannen inte framstår som normen trots deras historik.

6.3 Forskarens och författarens persontopiker Vid läsandet av presentationerna på Akademiens hemsida insåg jag att det fanns en aspekt som påverkade frekvensen av persontopiken relationer och det var nämligen vilken ​ yrkesgrupp ledamoten tillhörde. Det är så att de ledamöter som är forskare i kontrast till författarna till större del beskrivs som att de har haft tidigare kontakt med en sittande ledamot innan hen blev invald vilket kan få en att tro att det skulle ha påverkat invalet. Att det finns tidigare kontakter mellan ledamöter och de som sedan blivit invalda är i sig inte särskilt uppseendeväckande utan det intressanta är varför det presenteras inom vissa yrkesgrupper och sammanhang. Det ska också nämnas att i presentationerna framgår det inte att det handlar om en tidigare ledamot utan läsaren måste själv dra den slutsatsen, men eftersom de presentationer jag betraktar är av de sittande ledamöterna blir det en relation till någon som då också var en sittande ledamot och alltså nära i tid.

27

6.3.1 Relationer De två ledamöterna som förekommer som exempel i del ”6.1.6 Relationer”, som handlar om vänskaps­ och yrkesrelationer till ledamöter som satt i Akademien vid hens inval, har båda yrket forskare: Ralph och Olsson. Det finns dock ett ytterligare fall där det inte handlar om en forskare utan någon som mer tituleras som författare och kritiker vilket är Engdahl. Det kan dock råda olika åsikter huruvida Engdahl kan tituleras med yrket författare. Arnald och Svensén beskriver honom som författare men Nationalencyklopedin skriver istället ​ litteraturkritiker.79 Eftersom denna uppsats utgår ifrån Arnalds presentationer kommer han här att kallas författare. Engdahl kopplas ihop som att ha varit student till Espmark men detta står det enbart om i Espmarks presentation80 och tas inte alls upp i Engdahls presentation. Däremot nämns den ovan nämnda kollegierelationen mellan Olsson och Engdahl och även att Engdahl har skrivit om sin akademikollega Ulf Linde (stol 11: 1977–2013) i en essä­ och artikelsamling 2009.81 Här handlar det alltså om en författare men då nämns endast relationer med ledamoten Olsson som blev invald i Akademien då Engdahl redan var med i Akademien samt en publicering som skrevs då Engdahl satt med i Akademien. Den enda relationen som skulle kunna vara till stöd för att Engdahl blev invald till Akademien, att han varit en elev till Espmark, nämns inte i Engdahls presentation till skillnad ifrån de tre situationerna med forskarna. Mönstret är alltså att författarnas relationer med ledamöter som skulle kunna ha hjälpt dem in i Akademien inte nämns vilket skiljs från hur forskarna presenteras. Frågan är om Arnald medvetet har gjort detta val och i så fall varför. Kan det ha att göra med att författarna har en mer självklar roll i och med deras författarskap medan forskare behöver något som anknyter dem till Akademien? Den kunskap som publiken besitter om ledamöterna kan skilja sig eftersom forskarnas arbete inte kommer ut till allmänheten på samma sätt som en författares roman. En annan aspekt värd att betrakta är Bourdieus syn på att författaren anses vara mer ’intellektuell’ i jämförelse med forskaren som på grund av dess institutionella förankring inte

79 Jan Arnald, ”Stol nr 17 ­ Horace Engdahl”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­17­horace­engdahl (2015­11­10). Svensén 2011, s. 234. Hans­Erik Johannesson, ”Horace Engdahl”, Nationalencyklopedin, ​ ​ ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/horace­engdahl (2015­11­19). 80 Arnald, ”Stol nr 16 ­ Kjell Espmark” (2015­11­10). 81 Arnald, ”Stol nr 17 ­ Horace Engdahl” (2015­11­10). 28

till samma grad kan räknas till den kategorien. Inom Akademien finns det en strävan att betraktas som ’intellektuell’ och författarna skulle av den anledningen kunna rankas högre. Genom att anta att forskarna betraktas inneha ett lägre kulturellt kapital på grund av detta finns det en anledning att höja deras sociala kapital genom att påvisa de vänskapsband som finns bland de ledamöter som satt i Akademien då de valdes in och vänskapsband är som tidigare nämnt en del av det sociala kapitalet. Kulturellt kapital innehar även den person som behärskar ett språkbruk som anses vara kultiverat och att den personen är invigd till det som anses vara finkulturen. Detta är något som båda yrkesgrupperna innehar men eftersom dessa presentationer riktar sig främst till människor som står utanför det kulturella fältet kan dessa läsare sakna kunskap om forskarnas kulturella kapital. Det sociala kapitalet innefattande vänskapsband är något som lyfts fram i forskarnas presentationer och att det finns med gör att det höjer deras diskursiva habitus. Ett annat kapital som är relevant i detta sammanhang är det ​ ​ vetenskapliga kapitalet och Broady skriver att det påverkas av vad den ’lärda’ världen anser och detta tar fasta på problematiken att det inte är läsaren som egentligen påverkar kapitalet utan de personer som finns i de fält som påverkar det diskuterade kapitalet. Publiken i detta fall läser bara om de forskningsrapporter som forskaren har publicerat och läser inte själva ​ ​ forskningsrapporterna vilket gör att publiken inte kan veta vad den forskaren har bidragit med utifrån egna slutsatser. Detta skiljer sig mot vad de förmodas veta om författarna eftersom det finns en större chans att de har läst romanerna och inte bara om romanerna eftersom dessa ​ böcker riktar sig till samma publik som läser presentationerna av ledamöterna. Forskarna har istället den akademiska världen som publik till deras forskningsrapporter. Det finns ytterligare ett fall som stöder denna tes och det är gällande författaren och översättaren Vallquist som tillägnat sin bok Till dess dagen gryr (1977) till författaren Birgitta ​ Trotzig (stol 6: 1993–2011).82 Men i Trotzigs presentation står det dock inget om denna relation, varken i ledamotsregistret eller i Svensén biografier, vilket stöder tesen att detta endast är relevant information att ta upp om det gäller forskare. Det faktum att viss relationsinformation endast finns med i några presentationer, såsom fallet med att Engdahl/Espmark­relationen enbart nämns i Espmarks presentation, pekar på att dessa relationer förväntas att förknippas med den ledamot där den informationen är given; vilket utgår ifrån antagande att läsaren inte förväntas läsa alla presentationer. Men på samma gång skulle läsaren lika gärna kunna förväntas läsa alla presentationer just på grund av

82 Arnald, ”Stol nr 13 ­ Gunnel Vallquist” (2015­11­10). 29

om informationen redan finns med i en presentation så behöver det inte upprepas i en annan presentation eftersom läsaren då redan har läst den informationen. Eftersom det inte går att dra en slutsats utifrån att viss information endast finns med i några presentationer måste form­ atet betraktas för att kunna få en bättre förståelse. I delen ”4. Material” står det att läsaren inte förväntas läsa alla presentationer till följd av utformingen av hemsidan. I och med detta kan slutsatsen dras att den relationsinformation som ges i en presentation tillhör den ledamoten och påverkar således inte den omnämnda relationen och bilden av hur den ledamoten presenteras.

6.3.2 ”Den lärda” I frågan om huruvida författare är högre rankade än andra yrkesgrupper bör begreppet ”den lärda” diskuteras. Om det är så att författare anses vara mer ’lärda’ eller är det bara är en fråga om smak? Bourdieu skriver att:

universitetsfältet liksom varje annat fält är platsen för en kamp om hur villkor och kriterier för tillhörigheter samt legitima hierarkier skall bestämmas: det vill säga vilka egenskaper som ska vara relevanta, verkningsfulla, lämpade att – då de fungerar som kapital – producera den speciella profit som tillhandahålls av fältet.83

I universitetsfältet är egenskapen att ha lärdom inom sitt område högst relevant och till skillnad från författare så finns det en förväntning om en kunskap på högre nivå för att kunna utföra sitt arbete. I några av Bourdieus underkategorier av kapital som universitetsmaktskapi­ ​ tal, vetenskapligt prestigekapital och kapital för intellektuellt anseende innefattar det ett ​ ​ ​ ​ medlemskap i någon av de franska akademierna,84 vilket gör att de ledamöter som är forskare definitivt tillhör den grupp med ett högt kapital inom det akademiska fältet. Av den anledningen kan knappast skillnaden mellan forskare och författare ha att göra med hur pass ’lärda’ de är. Det är snarare Gustaf III:s betydelse av ’smak’ som skiljer dem åt: ”närmast aktsamhet och måttfullhet med de språkliga uttrycksmedlen”.85 Eftersom en författare är mer åt det konstnärliga hållet och har en ’friare’ penna. Bourdieu menar att forskare har en mer

83 Bourdieu 1996, s. 44. 84 Bourdieu 1996, s. 74. 85 ”Mer om Akademiens historia” (2015­11­12). 30

institutionaliserad form av kulturellt kapital till skillnad från författarna som kallas ’fria’ eller ​ free lance.86

7. Diskussion Ett generellt drag som märks av i de olika persontopikerna är hur pass ofta tidigare ledamöter nämns i positiva termer och även det faktum att nuvarande ledamöter beskrivs med positiv kritik. Den höga förekomsten av detta bidrar till att Akademien som institution stärks eftersom det framstår som att akademiledamöter är några som är värda att nämna och forska om genom att visa på hur pass viktiga ledamöterna har varit för språket och litteraturen genom historien. Det som står i ledamöternas presentationer blir i sig ett argument för att det är viktigt att betrakta Akademien i en uppsats som denna. En underkategori till persontopiken den mångfasetterade lärda som utmärkte sig var ​ ​ att två ledamöters tidigare fritidsintressen presenterades. Det faktum att Danius gillade basket och Bowie under gymnasietiden eller att Östergren tecknade, målade och deltog i en teatergrupp under samma tidsperiod skiljer sig utifrån ämnesval och stil i förhållande till de resterande delarna i ledamöternas presentationer. Anledningen till att Arnald väljer att ta med deras fritidsintressen kan antas bero på att de vill förändra bilden av en ledamot och genom att skriva en mer personlig text framstår ledamoten som mer mänsklig. På det sättet blir det lättare att relatera till ledamoten och i dagens samhälle där offentliga personer ofta delar med sig av en mer privat sida i sociala medier som till exempel bloggar, Twitter och Instagram anses det mer accepterat och det förväntas att en offentlig person ska vara personlig. Eftersom ledamöternas tidigare fritidsintressen tas upp i presentationerna över de två ledamöterna som har blivit invalda senast till Akademien kan det tyda på en förändring i hur ledamöterna ska presenteras och att ’lärdhetsidealet’ i texterna förändras. Detta nya ideal är ett svar på den utveckling som skett i beskrivingen av en ledamot som någon mer än en person som tillhör institutionen. Denna förändring kan ses som en strävan efter att framstå som ’intellektuella’ utan att lyckas. Danius kan gilla Bowie utan att det gör henne till ’intellektuell’ för i den stund hon kopplas ihop med Bowie försvinner det ’rebelliska’ i att gilla den typen av musik. I och med att ledamöterna representerar den institutionella eliten kan deras intressen inte göra dem till

86 Bourdieu 1996, s. 71. 31

’intellektuella’. Denna strävan efter att klassas som ’intellektuell’ kan ses genom att betrakta att ordet ’intellektuell’ förekommer i flertalet texter men ordet ’lärd’ eller liknande ord för att att beskriva någon som har kunskaper inom fältet finns inte med i någon av texterna. Bourdieus förväntade åsikt att det skulle finnas en motsättning till att kalla en akademiledamot för ’intellektuell’ är något som Akademien själv inte delar i och med deras egna beskrivningar som ’intellektuella’. Och sjävklart inte: för de vill ju framstå som just ’intellektuella’.

8. Sammanfattning Detta nya perspektiv som antagits i denna uppsats, att studera vilka ideal som Akademien själv ställer upp och hur de väljer att representera sig har både gett en bättre förståelse för Akademien som institution och ’lärdhetsidealet’. Detta uppmålade ideal präglar i sin tur Sveriges litterära och språkliga framtid eftersom Akademien som sagt är en betydande representant för det svenska språket och litteraturen. De persontopiker som ledamotspresentationerna innehåller säger något om vilka individuella egenskaper, åsikter eller yrkesmål som är eftersträvansvärda för aktörerna inom fältet för litteratur och språk i Sverige. Genom att jag använder topikbegreppet induktivt och på det sättet skapar persontopiker utefter texterna ger det en mer objektiv bild av Akademien eftersom det inte sker någon selektion på förhand till skillnad från att utgå från en tidigare given topikmall. I och med att fullfölja detta när det gäller akademiledamöternas presentation­ er lyckas denna uppsats vara ett pionjärtarbete med ett resultat av att finna lärdhetens alla ​ persontopiker: framstående yrkesverksamhet, ärebetygelser, utbildning, den mångfasetterade ​ lärda, ovanlighet, relationer och kön. De kriterier som legat till grund för att konstruera dessa ​ persontopiker är att det är ett argument för personens lämplighet i Akademien: ledamotens individuella egenskaper och tidigare erfarenheter. I en jämförelse mellan förekomsten av kvinnors och mäns persontopiker var resultatet att det var en relativt jämn fördelning förutom förekomsten av persontopiken kön. I det fallet ​ är mannen normen och ledamöternas kvinnlighet blir i sig ett argument för deras lämplighet i Akademien. Men bortsett från detta kan läsaren se en förändring i att komma bort ifrån ett mansdominerat Akademien och den manliga normen i och med den relativt jämna fördelning av persontopiker.

32

I en jämförelse mellan förekomsten av forskarens och författarens persontopiker var resultatet att det var en skillnad i att persontopiken relationer endast fanns med i forskarnas ​ presentationer när det var en relation till en ledamot som blev tillsatt innan dem och som då skulle kunna ha varit till fördel vid deras inval i Akademien. Genom att införa begreppet diskursivt habitus kunde en sammansättning av de olika kapitalen betraktas för att kunna se ​ samhällsstrukturerna och se teorier till varför forskarna behövde mer socialt kapital än författarna. De innefattar att forskare anses vara mer institutionellt förankrade och deras brist på att vara ’fri’ kan bidra till deras lägre kulturella kapital. Den bild som Akademien vill ge av sig själv är självklart en positiv bild vilket redan från början var givet vilket kan ses i persontopikerna framstående yrkesverksamhet, ​ ärebetygelser och utbildning. Det som däremot förvånar är strävan efter att lyfta fram ​ ledamoten som något annat än en ’lärd’. Det innefattar framförallt persontopikerna den ​ mångfasetterade lärda och ovanlighet där målet är att vara något mer än en ledamot. En ​ ​ ledamot är någon som tidigare blivit refuserad, lyssnar på Bowie och har ett intresse för katolicismen. En ledamot är alltså någon som är annorlunda just på grund av att ledamoten är precis som alla andra. En ledamot är någon som förgäves strävar efter att vara ’intellektuell’ trots att ledamoten är en del av den institutionella eliten. Det är Akademiens bild av sig själv och ’lärdhetsidealet’ är därför enligt Akademien inte det idealiska i förhållande till ”den intellektuella”. Detta säger något om det intellektuella klimatet i Sverige och speglar Bourdieus bild av att det är den ’intellektuelle’ som känner ett obehag i att vara ’intellektuell’ och inte ”de lärda” som försöker vara rebelliska utan att inse att vad de än gör så kommer ’rebellstämpeln’ på den aktiviteten att försvinna. Akademiens valspråk ”snille och smak” är i sig en symbol för ett institutionellt samfund och både snillet och dess smak är en del av ledamöterna – ”de lärdas elit”. För vidare forskning rekommenderas att betrakta hur persontopikerna har förändrats genom historien när det gäller presentationer över akademiledamöterna och att på det sättet kunna se hur ’lärdhetsidealet’ har förändrats under en längre tid. Eftersom Akademien som sagt kan sägas vara ett slags måttstock för ”den svenska lärda” skulle ett historiskt perspektiv på de ideal som Akademien ställer upp utåt säga något om det intellektuella klimatet i Sverige från 1786 till idag.

33

Referenser

”Akademiens priser”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/akademiens­priser (2015­10­20).

Arnald, Jan, ”Stol nr 1 ­ Lotta Lotass”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­1­lotta­lotass (2015­11­10).

—, ”Stol nr 2 ­ Bo Ralph”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­2­bo­ralph (2015­11­10).

—, ”Stol nr 3 ­ Sture Allén”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­3­sture­allen (2015­11­10).

—, ”Stol nr 4 ­ Anders Olsson”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­4­anders­olsson (2015­11­10).

—, ”Stol nr 5 ­ Göran Malmqvist”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­5­goran­malmqvist (2015­11­10).

—, ”Stol nr 6 ­ Tomas Riad”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­6­tomas­riad (2015­11­10).

34

—, ”Stol nr 7 ­ Sara Danius”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­7­sara­danius (2015­11­10).

—, ”Stol nr 8 ­ Jesper Svenbro”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­8­jesper­svenbro (2015­11­10).

—, ”Stol nr 9 ­ Torgny Lindgren”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­9­torgny­lindgren (2015­11­10).

—, ”Stol nr 10 ­ Peter Englund”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­10­peter­englund (2015­11­10).

—, ”Stol nr 11 ­ Klas Östergren”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­11­klas­ostergren (2015­11­10).

—, ”Stol nr 12 ­ Per Wästberg”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­12­per­wastberg (2015­11­10).

—, ”Stol nr 13 ­ Gunnel Vallquist”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­13­gunnel­vallquist (2015­11­10).

—, ”Stol nr 14 ­ Kristina Lugn”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­14­kristina­lugn (2015­11­10).

35

—, ”Stol nr 15 ­ Kerstin Ekman”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­15­kerstin­ekman (2015­10­03).

—, ”Stol nr 16 ­ Kjell Espmark”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­16­kjell­espmark (2015­11­10).

—, ”Stol nr 17 ­ Horace Engdahl”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­17­horace­engdahl (2015­11­10).

—, ”Stol nr 18 ­ Katarina Frostenson”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton/stol­nr­18­katarina­frostens on (2015­11­10).

Bourdieu, Pierre, Texter om de intellektuella, Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag ​ ​ Symposion 1992.

—, Homo Academicus, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 1996. ​ ​

Broady, Donald, Sociologi och epistemologi. Pierre Bourdieus författarskap och den ​ historiska epistemologin, 2 korr. uppl., Stockholm: HLS Förlag 1991. ​ ​ ​

—, ”Kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg”, Skeptronhäften nr 15, 2., korr. ​ ​ utg., Uppsala: ILU, Uppsala Universitet 1998, http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/ske­15.pdf (2015­11­20).

Broady, Donald & Palme, Mikael, ”Inträdet”, Litteratursociologi, (red.) Johan Svedjedal, ​ ​ Lund: Studentlitteratur 2012.

36

”De Aderton”, Svenska Akademien, ​ ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/de­aderton (2015­10­03).

Ekman, Kerstin, Mine Herrar … Om inträdestalen i Svenska Akademien, Stockholm: ​ ​ Norstedts 1986.

Enos, Theresa (red.), ”Topics”, Encyclopedia of rhetoric and composition: communication ​ from ancient times to the information age, New York: Garland Publishing 1996. ​

Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Litteratursociologi, (red.) Johan Svedjedal, Lund: Studentlitteratur 2012. ​ ​ ​

Johannesson, Hans­Erik, ”Horace Engdahl”, Nationalencyklopedin, ​ ​ ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/horace­engdahl (2015­11­19).

Landow, George P., Hypertext 3.0: critical theory and new media in an Era of Globalization, ​ ​ 3e upplagan, Baltimore: Johns Hopkins University Press 2006.

Larsson, Sofia, HISTORIKER SOM LEDAMÖTER – En studie om historikerna inom Svenska ​ Akademien under perioden 1886­ 1936 och hur deras arbetsliv förändrades efter inträdet, ​ Påbyggnadskurs i Historia, Historiska institutionen, Södertörns högskola 2006.

”Ledamotsregister”, Svenska Akademien, ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/ledamotsregister (2015­11­11). ​

Liedman, Sven­Eric, ”Intellektuell”, Nationalencyklopedin, ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/intellektuell (2015­11­02).

”Lärd”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/lärd ​ ​ ​ ​ (2015­11­19).

37

”Mer om Akademiens historia”, Svenska Akademien, ​ http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/historisk­oversikt/mer­om­akademiens­ historia (2015­11­12).

Moi, Toril, Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell, Stockholm: Brutus ​ ​ Östlings Bokförlag Symposion 1996.

Möller, Håkan, Pär Lagerkvist ­ Från författarsaga till Nobelpris, Uppsala: Acta Universitatis ​ ​ Upsaliensis 2009.

Perelman, Chaïm, Retorikens imperium, Eslöv: Brutus Östlings bokförlag 2004. ​ ​

Pontoppidan, Christina, Gabrielsen, Jonas & Jønch­Clausen, Heidi, ”Topik: Et retorisk bidrag til den kritiske journalistik”, Nordicom­Information 32, 2010, ​ ​ http://www.nordicom.gu.se/sites/default/files/kapitel­pdf/305_pontoppidan_gabrielsen_clause n.pdf, (2015­12­17).

Rydén, Per & Littberger Caisou­Rousseau, Inger, ”Kerstin Ekman”, Nationalencyklopedin, ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kerstin­ekman (2015­10­04).

Schueler, Kaj, ”Sartres brev kom försent till Akademien”, Svenska Dagbladet, 2015­01­02, ​ ​ http://www.svd.se/sartres­brev­kom­forsent­till­akademien (2015­10­22).

Segerstedt, Torgny T., Svenska Akademien i sin samtid. En idéhistorisk studie. I­III, ​ ​ Stockholm: Norstedts 1986 (I & II) & 1992 (III).

Sloane, Thomas O. (red.), ”Topics”, Encyclopedia of rhetoric, Oxford: Oxford University ​ ​ Press 2001.

”Snille”, Svensk ordbok: utgiven av Svenska Akademien / [2], M ­ Ö, Stockholm: Norstedt ​ ​ 2009.

38

Svensén, Bo, De Aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 225 år, 2., uppdaterade ​ ​ upplagan, Stockholm: Svenska Akademien 2011.

—, Snille och smak. Svenska Akademien förr och nu, Stockholm: Svenska Akademien 2015. ​ ​

—, ”Svenska Akademien”, Nationalencyklopedin, ​ ​ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska­akademien (2015­10­04).

Vandenhaute, Daan, Om inträdet i världen: lyrikdebutanterna i 1970­talets svenska litterära ​ fält, Hedemora: Gidlund 2004. ​

39