ATTENTATET MOT HIERTAS MINNE PATRIK LUNDELL Bilder Omslagets Framsida: Hiertastatyn Med Krananordning, Ur Aftonbladet Den 12 Maj 1927
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
ATTENTATET MOT HIERTAS MINNE MOT HIERTAS ATTENTATET LUNDELL PATRIK Bilder omslagets framsida: Hiertastatyn med krananordning, ur Patrik Lundell är mediehistoriker och verksam vid Lunds universitet. MEDIEHISTORISKT ARKIV 24 Liksom andra makter har den svenska pressen lagt kraft och pengar på att göra propaganda för sig själv. I den här boken fokuseras de Aftonbladet formerande åren från sekelskiftet 1900 till andra världskriget, då insti- tutionen på allvar erövrade sin status och ställning. I centrum står den 12 maj 1927. några större publika jippon, framför allt en journalistkongress 1897, ett pressbesök 1923 och en pressutställning 1945. Men här skildras först förutsättningarna under 1800-talet, och historien dras slutligen fram till de utmaningar journalistiken står inför i dag. För att påverka olika publikers uppfattningar om pressen, och i regi av inte minst Publicistklubben, har en stor mängd medieformer patrik lundell tagits i bruk, från frimärken till bronsstatyer. Men det rör sig inte ------------------------------------------------------------------------------------------------ huvudsakligen om propaganda i betydelsen enkelriktad spridning till passiva mottagare. Andra makter och aktörer – politiken, den ekono- miska sfären, konsten, akademin och allmänheten – har bidragit ATTENTATET mycket aktivt i ett slags legitimerande rundgång. Bokens titel syftar bokstavligen på en skadegörelseincident rörande statyn över Lars MOT HIERTAS Hierta – i överförd mening kan den förstås som en kritik av den typ ISBN: 978-91-88468-29-1 av pressforskning som okritiskt tjänat dessa legitimitetssträvanden. MINNE STUDIER I DEN SVENSKA PRESSENS MEDIEHISTORIA MEDIEHISTORISKT ARKIV 24 ------------------------------------------------------------------------------------------------ Attentatet omslag25 oct.indd 1 2013-10-28 08.52 2013-10-16 14.50 Overdrag_o_FOLIE.indd 1 ATTENTATET MOT HIERTAS MINNE OR1004278 attentatet_inlaga.indd 1 2013-10-16 12.41 MEDIEHISTORISKT ARKIV 24 kungl. biblioteket box 5039 102 41 Stockholm © patrik lundell & kb formgivning: jens andersson/bokochform.se tryck: göteborgstryckeriet, mölndal 2013 issn 1654-6601 isbn 978-91-88468-29-1 den här boken är utgiven med en creative commons-licens: Erkännande, Icke-kommersiell, Inga bearbetningar 3.0. OR1004278 attentatet_inlaga.indd 2 2013-10-16 12.41 patrik lundell ATTENTATET MOT HIERTAS MINNE STUDIER I DEN SVENSKA PRESSENS MEDIEHISTORIA OR1004278 attentatet_inlaga.indd 3 2013-10-16 12.41 ”En väl förankrad ideologi […] förökar sig själv utan mycket till medveten propaganda.” — harold d. lasswell 1936 OR1004278 attentatet_inlaga.indd 4 2013-10-16 12.41 INNEHÅLL 7 PROLOG 15 PRESSENS MEDIEHISTORIA 39 ”PASSIVA” KONSUMENTER OCH ”PROFESSIONELLA” PRODUCENTER, 1800-TAL 51 KONGRESSEN 1897 81 BESÖKET 1923 99 UTSTÄLLNINGEN 1945 127 MONUMENT I MÅNGA MEDIER 143 NOTER 171 KÄLLOR OCH LITTERATUR 183 PERSONREGISTER OR1004278 attentatet_inlaga.indd 5 2013-10-16 12.41 OR1004278 attentatet_inlaga.indd 6 2013-10-16 12.41 PROLOG en volym i arkivet på Stiftelsen Lars Hiertas minne innehåller tid- ningsklipp från 1927 kring avtäckningen av Hiertastatyn och ”atten- tatet mot densamma”.1 Attentatshistorien är inte så dramatisk som man kunde tro, och som jag nog hoppades då jag först fick syn på rub- riken i registret. Visserligen börjar det bra. Stora bilder och rubriker om ett nattligt attentat. Konstnären själv inspekterar skadorna och uttalar sig sakkunnigt om att förövaren måste haft med sig en ordentlig stenhuggarmejsel. Även stenhuggaren som utfört inskriptionerna på statyns sockel intervjuas, och han slår fast att det krävts ”ganska kraf- tiga slag”. Men det måste ändå, menar tidningen, röra sig om ”rent okynne” – ”någon slags demonstration mot Lars Johan Hierta eller mot verkets bildhuggare Christian Eriksson, är väl fullkomligt ute- sluten”?2 Dagen därpå handlar rubrikerna om att dådet är uppklarat.3 En yng- ling hade på kvällen den 15 september slagit på minnesvårdens sockel med en upphittad hammare. Det är väl inte så troligt att han endast, som han hävdade i förhör, låtit hammaren falla av sin egen tyngd. Men av allt att döma kunde något annat lika gärna ha kommit i hans väg.4 ”Att han gjorde det utan att förstå värdet av den skada han åstadkom torde få tas för givet”, menade Dagens Nyheter, som likafullt omtalade incidenten som ett ”attentat”.5 En skribent i Aftonbladet var en vecka senare fortfarande mycket upprörd. PROLOG | 7 OR1004278 attentatet_inlaga.indd 7 2013-10-16 12.41 8 | ATTENTATET MOT HIERTAS MINNE OR1004278 attentatet_inlaga.indd 8 2013-10-16 12.41 Nidingsdådet mot Hierta-statyn är ännu så färskt, att jag har svårt att skriva för förtrytelse – så darrar pennan i min hand. Och det ser inte ut, som min och mångas osägbara harm kommer att lägga sig brått. Ty vi veta så väl, hur det kommer att gå i humanitarismens och bar- nens århundrade. Lagen stadgar blott böter eller fängelse för åverkan å offentliga monument. Men vare sig det blir det ena eller det andra straffet, så tillfredsställer det icke rättsmedvetandet. [---] Må rottingen virvla lös på lämplig kroppsdel!6 På ena sidan av statyns sockel finns ironiskt nog en relief med en mans- figur som bryter av käppar vilket ska symbolisera, som det heter i en officiell beskrivning, ”Hiertas humanitära strävanden i allmänhet och på det straffrättsliga området i synnerhet (avskaffandet av husagan och spöstraffet)”.7 Den femtonårige Lennart Sigfrid Andersson (eller Hallin, efter fos- terföräldrarna) var vid tillfället för gärningen pressbyråpojke, hade ti- digare varit sättarlärling i tre månader och var när domen föll, efter tre veckors arbetslöshet, springpojke på firman Edman & Andersson, Modesalonger. Vid rättegången hävdade Andersson att han endast en gång hört kocken Martin Karlsén – med vilken Andersson sedan tidi- gare hade en ”tvist” – uppmana honom att upphöra med hamrandet och att han aldrig uppfattat att Karlsén hotat med polisanmälan. Att han då skulle ha yttrat ”det ger jag fan i” kunde han inte erinra sig. Fosterfadern Martin Gabriel Hallin vädjade under förundersökning- en om villkorlig dom och underströk karaktären av ”okynne utan ill- villig avsikt” samt de förmildrande omständigheter det hårda arbetet vid Pressbyrån utgjorde (uppstigning klockan fyra och hemkomst först framemot midnatt) liksom ”det dåliga sällskap” arbetet med nödvän- dighet medförde. Lennart Anderssons tidigare lärarinna, Selma Sand- berg, å sin sida, beskrev honom som ”en mycket tråkig pojke”, lat, be- svärlig och nonchalant. Enligt henne vore det ”särdeles önskvärt att den tilltalade intogs å uppfostringsanstalt”. Civilassessorn Harald Sa- Motstående sida: Rubriker och lomon, som genomförde förundersökningen, var av samma uppfatt- bilder som dessa drog dagen ning. Andersson hade en så ”häpnadsväckande nonchalant ton” att därpå ”en jämn ström till Lars Salomon sett sig föranledd att under hela förhöret låta honom ”stå Hierta-statyn av folk som tagit i närmare betraktande skadornas i stram givakt”. Andersson ”mjuknade” dock vartefter, och föll slut- omfattning” (AB 18/9). ligen i gråt. Även Salomon ansåg att pojken behövde ”en visserligen Ur Aftonbladet 17/9 1927. PROLOG | 9 OR1004278 attentatet_inlaga.indd 9 2013-10-16 12.41 kärleksfull men på en gång fast disciplinär behandling”, det vill säga sättas på allmän uppfostringsanstalt. Lennart Andersson dömdes den 15 oktober 1927 av rådhusrätten till två månaders fängelse för uppsåt- lig skadegörelse å allmän minnesvård, men samma rätt förordnade i stället, jämlikt 5 kap. 3 § strafflagen, om insättning på allmän uppfost- ringsanstalt.8 De upprörda känslorna och allvaret antyder viktiga aspekter av den här sortens fenomen. För det första att monument verkligen spelar roll som medier. För det andra att de kan brukas för vitt skilda syften. Och för det tredje att föremålen för dem har uppnått rangen av något upp- höjt, nästan heligt.9 Trots avsaknaden av verklig dramatik är ”atten- tatet” alltså en händelse som öppnar blicken för vidare sammanhang. Kommentarer över ett monument – med eller utan hammare, mer eller mindre genomreflekterade och underbyggda – blir anmärkningar också över den kultur, den tradition eller de intressen som låtit resa det, eller fortsätter att vårda det. Det krävs inga utflykter i antropologi eller psy- kologi för att inse att monumentet samtidigt utgör en hyllning av dem som reser och vårdar det. Ord som kanonisering och helgon har använts i forskningen om Hier- ta. Kult är en annan och besläktad term som anmäler sig och som tyd- ligare riktar uppmärksamheten mot sammanhanget och mot dem som dyrkar snarare än mot det upphöjda föremålet i sig. Redan under 1800-talet figurerade Hiertas porträttbyst vid Publicistklubbens årsfes- ter, kransnedläggningar vid såväl grav som staty har förekommit allte- mellanåt, och en förstudie till statyn, en statyett som skänkts av konst- nären, brukade länge stå hos ordföranden vid klubbens sammankoms- ter. Numera är statyetten bara med ibland på pk:s debattkvällar. Till vardags står den hemma hos ordföranden. Däremot är den alltid med på Hiertanämndens årliga middag, då ordföranden också hyllar Hierta med ett tal.10 Med fokus på tidningen Aftonbladets politiska bruk av sin grundare har tidigare forskning visat hur Hierta anpassats till nog så skiftande ideologiska dagordningar, liksom hur detta kritiserats av meningsmot- ståndare. ”Kanonisationsprocessen” har då bildat en given bakgrund, och själva avtäckningen av statyn 1927 har tolkats som ett bevis på att Hierta till slut ”kanoniserats och blivit hela den svenska pressens skyddshelgon”.11 10